Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

1

Nr 284.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av
vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas
pensionsanstalt utgående pensioner m. m.; given
Stockholms slott den 9 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om reglering av
vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgående
pensioner. Föredraganden anför därvid följande.

Biliang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 284.

I

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

1. Inledning.

Vid 1943, 1944 och 1946 års riksdagar ha efter förslag av Kungl. Maj:t
heslutits vissa förbättringar av enligt äldre bestämmelser utgående tjänsteoch
familjepensioner. Grundläggande för dessa förbättringar har varit pensionernas
indelning i äldre, nyare och nyaste pensioner. Med nyaste tjänsteoch
familjepensioner förstås pensioner, som fastställts med tillämpning av
de vid 1941—1943 års riksdagar beslutade pensionsregleringarna för befattningshavare
och arbetare i statens tjänst ävensom för lärare vid folk- och
småskolor m. m. samt högre kommunala skolor. Såsom nyare tjänste- och
familjepensioner betecknas pensioner, som bestämts å s. k. nyreglerad lön.
Dessa pensioner utgå i regel enligt pensionsbestämmelser, tillkomna under
åren 1920—1939. Slutligen förstås med äldre tjänste- och familjepensioner
sådana pensioner, som bestämts med tillämpning av andra — i regel äldre
— pensionsbestämmelser än de i det föregående angivna.

Genom de omförmälda pensionsregleringarna åren 1943, 1944 och 1946
ha tidigare förefintliga skillnader i pensionsnivåema för äldre, nyare och
nyaste pensioner helt eller till viss del utjämnats; beträffande familjepensioner
är härvid att märka, att nivån för nyare och nyaste familjepensioner i
princip var enhetlig redan före 1946 års pensionsreglering av familjepensionema.
I samband med pensionsregleringarna har en sådan teknisk uppräkning
företagits av samtliga berörda pensioner, att å dessa — i likhet med
nyaste pensioner — beräknas rörligt tillägg och kristillägg i stället för oreglerat
eller reglerat dyrtidstillägg och kristillägg eller procentuellt tillägg (rörlig
del) och kristillägg.

Pensionsregleringarna ha i huvudsak omfattat tjänste- och familjepensioner,
som grundats i statlig befattning, statlig arbetaranställning eller i lärarbefattning
vid folk- eller småskola eller vid högre kommunal skola. I den
mån regleringarna berört från statens pensionsanstalt utgående pensioner ha
de således huvudsakligen omfattat sådana pensioner — i fortsättningen benämnda
statspensioner — vilka grundats i anställning som efter pensionstagarens
avgång blivit förenad med pensionsrätt enligt allmänna pensionsreglementena,
1942 års arbetarpensionsreglementen, folkskolans tjänste- och
familjepensionsreglementen eller tjänste- och familjepensionsreglementena
för de högre kommunala skolorna. Regleringarna ha dock icke omfattat sådana
f. d. befattningshavare vid statsunderstödd sinnesslöskola eller skogsvårdsstyrelse,
vilkas befattningar från och med den 1 juli 1945 respektive
den 1 juli 1946 blivit underkastade folkskolans pensionsreglementen, och ej
heller uppskjuten pension till den som avgått av annan anledning än befattnings
indragning eller uppskjuten livränta.

Fråga har nu uppkommit om förbättring av de pensioner från statens pensionsanstalt
och lärarinnornas pensionsanstalt, som icke berörts av 1943—
1946 års regleringar. I anledning härav har inom finansdepartementet upprättats
en promemoria angående reglering av vissa från statens pensionsan -

Kunyl. Maj.ts proposition nr 284.

3

stalt utgående tjänste- och familjepensioner samt av vissa från lärarinnornas
pensionsanstalt utgående pensioner, över promemorian ha efter remiss yttranden
avgivits av statskontoret och statens pensionsanstalt.

Då de i promemorian framlagda förslagen i huvudsak synas mig lämpliga
och väl avvägda, förordar jag att dessa förslag läggas till grund för en förbättring
av de från förenämnda pensionsanstalter utgående pensioner, vilka
ej omfattats av de åren 1943—1946 beslutade pensionsregleringarna.

Med hänsyn till den angivna omfattningen av förslagen avses i det följande,
där annat ej särskilt meddelas, endast sådana från de nämnda pensionsanstalterna
utgående pensioner, som ännu ej omreglerats, dock ej pensioner
till sådana befattningshavare hos skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap
m. fl., som omfattas av den reglering, som föreslås i proposition
denna dag angående reglering av vissa tjänste- och familjepensioner m. m.

2. Från statens pensionsanstalt utgående tjänstepensioner.

Från statens pensionsanstalt utgående äldre statspensioner utgöras — om
här bortses från pensioner till arbetare i statens tjänst — av vissa pensioner
eller understöd, som utgå enligt reglementet för anstalten den 31 december
1919 (nr 878), reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning den 30
november 1866 (nr 75) eller reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
den 22 juni 1892 (nr 54). De nyare statspensioner,
som utgå från statens pensionsanstalt, äro i huvudsak pensioner utgående
enligt tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. den 17 juni 1938
(nr 423) eller tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala
skolor den 22 juni 1939 (nr 376).

De äldre och nyare pensioner, som icke omfattats av 1943—1946 års regleringar
— i fortsättningen kallas dessa pensioner anstaltspensioner — utgöras
enligt promemorian

dels av vissa hittills icke omreglerade pensioner, som beviljats enligt

reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878),

reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning den 30 november 1866
(nr 75),

reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt den 22
juni 1892 (nr 54),

dels ock av pensioner, som beviljats enligt

reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt den 31 december 1904 (nr
67, s. 4) och förnyade reglementet för samma pensionsanstalt den 30 december
1910 (nr 156),

reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa den 13 november 1903 (nr
117),

reglementet för dövstumläramas pensionsanstalt den 30 augusti 1905 (nr
55) och den 8 oktober 1915 (nr 466),

reglementet för extra provinsialläkarnas pensionskassa den 30 november
1911 (nr 164),

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

stadgarna för kungl. hovkapellets pensionsinrättning (understödslörening),
stadgarna för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning (understödsförening),
stadgarna för kungl. teaterns (operans) arbetares pensionskassa (understödsförening),
samt

stadgarna för kungl. dramatiska teaterns arbetares pensionskassa (understödsförening)
.

Beträffande anstaltspensionerna gäller i stort sett, att de äro avpassade
efter tjänstepensionsunderlag, som antingen varit till beloppet fixerat i reglementet
eller varit avvägt i förhållande till av statsmakterna lastställd avlöning
eller varit av pensionsanstalten bestämt i förhållande till av vederbörande
huvudman fastställd avlöning och med visst beaktande av pensionsunderlaget
för jämförlig befattning i statens tjänst. Oberoende av sättet för
pensionsunderlagets bestämmande torde emellertid i stort sett gälla, att för
detsammas storlek den vid tidpunkten lör bestämmandet rådande statliga
löne- och pensionsnivån varit avgörande. 1 promemorian har uttalats, att med
hänsyn till denna anpassning i fråga om pensionsunderlagens storlek en förbättring
även av anstaltspensionerna borde lölja såsom en konsekvens av de
äldre statspensionernas förbättring.

En förbättring i överensstämmelse med vad som skett i fråga om statspensionerna
förutsätter emellertid en klassiticering av anstaltspensionerna,
motsvarande den förenämnda indelningen av statspensionerna. En naturlig
indelning av anstaltspensionerna i klart avgränsade grupper är dock enligt
promemorian ej möjlig. Fördenskull föreslås uppställandet av vissa allmänna
kriterier för anstaltspensionernas gruppindelning. Med hänsyn till vad i promemorian
härom anförts, har föreslagits följande indelning. Såvitt avser
pensioner enligt andra pensionsbestämmelser än pensionsanstaltens leglemente
böra till nyaste pensioner räknas pensioner beviljade enligt folkskolans
tjänstepensionsreglemente. Till nyare pensioner böra hänföras pensioner, som
beviljats enligt de förut angivna stadgarna för vissa grupper av teaterpersonal,
och till äldre pensioner böra hänföras sådana, som äro beviljade enligt
de förut angivna äldre reglementena. Vad härefter angår tjänstepensioner
beviljade enligt reglementet för statens pensionsanstalt ha i fråga om flertalet
befattningshavargrupper pensionerna anpassats etter tjänstepensionsunderlag,
som först efter reglementets ikraftträdande den 1 januari 1920
fixerats eller bestämts på grundval av löneförmåner fastställda genom beslut
av Kungl. Maj:t och riksdagen eller vederbörande huvudman. Med hänsyn
härtill torde de enligt reglementet beviljade tjänstepensionerna i allmänhet
böra betraktas såsom jämförliga med nyare eller, där tjänstepensionsunderlaget
fixerats eller bestämts efter ikraftträdandet den 1 juli 1942 av allmänna
tjänstepensionsreglementet, med nyaste statspensioner. Avvikelse häritrån torde
böra göras endast, där särskilda skäl därtill föranleda. För vissa sådana
fall, då pension beviljad enligt pensionsanstaltens reglemente bör anses motsvara
äldre statspension, redogöres i promemorian.

Vid regleringen av statspensionerna ha från förbättring undantagits pensioner
till vissa f. d. vikarier och sådana uppskjutna tjänstepensioner, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

5

enligt reglementet för statens pensionsanstalt beviljats f. d. befattningshavare,
vilka avgått av annan anledning än befattnings indragning. I fråga om
omfattningen av nu ifrågasatt pensionsreglering föreslås i promemorian, att
förbättringen skall med ett enda undantag omfatta samtliga från statens pensionsanstalt
utgående, hittills icke omreglerade äldre och nyare pensioner.
Förbättring av pensioner till f. d. vikarier motiveras med att sådan förbättring
ansetts skälig i fråga om motsvarande pensioner från lärarinnornas pensionsanstalt,
varom redogörelse kommer att lämnas senare i denna proposition.
I fråga om de från statens pensionsanstalt utgående uppskjutna tjänstepensionerna
framhålles, att dessa i regel äro av ringa storlek och avsevärt
Lägre än de livränteförmåner som för motsvarande fall utgå enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet. Det angivna undantaget avser sådan pension,
som grundats i befattning med av statens pensionsanstalt bestämt tjänstepensionsunderlag,
vilket avpassats efter det för befattningen senast gällande
underlaget. Under vissa i promemorian angivna förutsättningar bör dock
även sådan pension bliva delaktig av förbättringen.

I samband med den föreslagna generella förbättringen av äldre och nyare
anstaltspensioner bör enligt promemorian, i likhet med vad som gjordes vid
1946 års pensionsreglering, också ske en teknisk omräkning av nu förevarande
pensioner till sådan nivå, att å pensionerna i fortsättningen kunna utgå
rörligt tillägg och kristillägg. För vinnande av full enhetlighet i fråga om
dyrtidskompensationen föreslås dessutom, att även de nyaste anstaltspensioner,
å vilka dyrtids- och kristillägg för närvarande utgå, skola tekniskt omräknas.

Såsom förut angivits ha regleringarna av statspensionerna förbundits med
vissa allmänna begränsningsregler, enligt vilka förbättrad pension icke må
beräknas till högre belopp än motsvarande nyare eller nyaste pension. I promemorian
framhålles, att vid den nu ifrågasatta regleringen av anstaltspensionema
det givetvis likaledes bör tillses, att förbättringen stannar inom
gränsen för nyaste pension. Till ledning vid bestämmandet i varje särskilt
fall av det belopp, som därvid skall anses motsvara nyaste pension, indelas
anstaltspensionerna i promemorian i fyra grupper. För innebörden av denna
gruppindelning och sättet att inom varje grupp bestämma den angivna begränsningen
lämnas eu närmare redogörelse i promemorian.

I promemorian bar särskilt behandlats frågan om bestridandet av de med
den förordade regleringen förenade kostnaderna. Härvid har erinrats om Ioljande
av statens pensionsanstalt gjorda uttalande i yttrande över den till
grund för 1946 års pensionsreglering liggande departementspromemorian.

Fn eventuell förbättring av de undantagna anstaltspensionerna bör föregås
av eu närmare utredning ej blott rörande förbättringens lämpliga belopp
utan även rörande den del därav som skäligen bör bestridas av statsmedel.
Statens bidrag till förbättringen kan liksom det av staten lämnade bidraget
till de redan utgående pensionsförmånerna tänkas böra vara olika stort lör
olika kategorier av pensionstagare. Vid denna utredning torde även böra

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S4.

undersökas, i vad mån pensionstagarnas förutvarande huvudmän redan beviljat
tillägg till de från statens pensionsanstalt utgående pensionerna.

I promemorian föreslås, att av pensionstagarnas förutvarande huvudmän
redan beviljade tillägg till de från statens pensionsanstalt utgående pensionerna
icke skola inverka på den nu ifrågasatta förbättringen. Ilärom anföres
närmare i promemorian:

Vad först angår den av pensionsanstalten berörda frågan i vad mån pensionstagarna
av vederbörande huvudmän erhålla tillägg till anstaltspensionerna
må erinras, att liknande tillägg, som tidigare beviljats pensionerade
folk- och småskollärare, icke inverkat vare sig å den vid 1938 års riksdag
beslutade förbättringen av tjänstepensionerna för förutvarande sådana lärare
eller vid senare regleringar. Departementschefen anförde i den till
nämnda riksdag avlämnade propositionen i fråga om eventuell reducering
av pensionsförbättringen med hänsyn till förekommande kommunala tillägg,
att dessa tillägg, som ofta voro rörliga, utgingo efter så skiftande regler och
hade rättsligt sett så olika karaktär, alt reduktionsbestämmelserna måste bliva
i hög grad komplicerade, om betydande ojämnheter vid tillämpningen
skulle undvikas. De sålunda anförda skälen torde med minst samma styrka
göra sig gällande i fråga om eventuella icke statliga pensionstillägg, som beviljats
nu förevarande pensionstagare. Beträffande dessa pensionstagare kan
för övrigt framhållas att av huvudmännen beviljade tillägg i stor utsträckning
utgöra utfyllnad av sådana anstaltspensioner, som utgå med avkortat
belopp till följd av att avgifter till statens pensionsanstalt erlagts allenast fölen
del av tjänstetiden, eller som blivit för låga på grund av att pensionsrätten
i anstalten baserats på lägre avlöning än den faktiskt utgående. Härtill
kommer, att avkortad pension för det stora flertalet här avsedda pensionstagare
beräknats försäkringstekniskt, vilket i regel inneburit en avsevärt
starkare avkortning än avkortning i proportion till antalet felande tjänstår.

Ej heller storleken av huvudmannens bidrag till pensioneringen bör enligt
promemorian beaktas vid förbättringen. Till stöd härför anföres följande.

Beträffande det av pensionsanstalten väckta spörsmålet angående differentiering
av statens bidrag till pensionsförbättringen med hänsyn till den
utsträckning, i vilken staten bidragit till kostnaden för nu utgående pensionsförmåner,
skulle sådan differentiering kunna åstadkommas genom fastställande
av olika stora statliga förbättringsbelopp för olika kategorier pensionstagare.
Vid en sådan differentiering kunde det ligga nära till hands att
låta beloppen bliva beroende av förhållandet mellan å ena sidan summan
av befattningshavarens tjänstepensionsavgift och statens beräknade motsvarande
bidrag samt å andra sidan sagda summa ökad med huvudmannens
avgift. En lösning enligt sådana schematiska grunder torde emellertid i
många fall leda till mindre tillfredsställande resultat. Om man utgår från
att befattningshavareavgiften täcker 33Va procent av pensionskostnaden,
skulle förbättringen exempelvis motsvara för f. d. lärare vid folkhögskola
eller sinnesslöskola 33 V3 procent och för f. d. befattningshavare vid skogsvårdsstyrelse
eller lantbruksundervisningsanstalt 662''3 procent av förbättringen
för sådan befattningshavare, till vilkens pensionering huvudmannen icke
bidragit. Med beaktande av utgående tilläggsförmåner skulle täckningsprocenten
bliva 20 och motsvarande procenttal för förbättringen 60 respektive
80.

På grund av vad ovan anförts och då det kan antagas att vederbörande huvudmän
icke alltid hava möjlighet att fylla ut en reducerad förbättring till
fulla beloppet torde det — för ernåendet av en tillfredsställande pensions -

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

7

nivå — vara erforderligt att icke beakta eventuella av huvudmannen beslutade
pensionstillägg eller storleken av huvudmannens bidrag till pensioneringen.
Att märka är att en differentiering i fråga om pensionsförbättringens
storlek skulle kunna anses innebära ett avsteg från gällande grunder för utmätande
av tilläggsförmåner, vilka utgå utan sådan differentiering. Förbättringen
torde sålunda böra ske med i princip enhetliga belopp för varje pensionskategori.
Endast beträffande vissa pensionstagaregrupper, där förbättring
efter enhetliga grunder skulle medföra skärpning av vissa såsom uppenbart
obilliga befunna ojämnheter, som äro föranledda av övergångsstadganden
i reglementet för statens pensionsanstalt, ha avvikelser härifrån ansetts
böra ifrågakomma.

Beträffande pensionsförbättringens storlek föreslås i promemorian, att den
fastställes till belopp, motsvarande den sammanlagda förbättringen vid 1943,
1944 och 1946 års pensionsregleringar. Om resultatet av en sådan förbättring
anföres bland annat följande.

En förbättring inom gränsen för nyaste pension och med tillämpning av
förberörda princip skulle innebära:

beträffande äldre anstnltspension en maximal förbättring med 750 kronor,
där de nuvarande pensionsförmånerna med inberäknande av dyrtids- och
kristillägg uppgå till högst 3 285 kronor samt eljest med 450 kronor jämte i
förekommande fall därutöver 2/3 av det belopp, varmed pensionsförmånerna
understiga 3 735 kronor, samt

beträffande ngare pensioner en maximal förbättring av 500 kronor, där de
nuvarande pensionsförmånerna uppgå till högst 3 535 kronor, och eljest med
300 kronor jämte i förekommande fall det belopp därutöver, varmed pensionsförmånerna
understiga 3 735 kronor.

Härefter framläggas i promemorian vissa ytterligare synpunkter på förbättringens
avvägning. Av vad därvid anföres torde följande här få återgivas.

I likhet med vad som gällt vid regleringarna av statspensionerna bör tillses
att förbättrad äldre pension icke kommer att överstiga motsvarande nyare
pension. Även i övrigt bör förbättringen av anstaltspensionerna verkställas i
överensstämmelse med sagda pensionsregleringar. Förbättringen bör sålunda
genomföras på så sätt, att nu utgående pension, dvrtidstillägg (utan barntillägg)
och kristillägg däri inberäknade, ökas med beloppet av ifrågakommande
förbättringsbelopp, varefter den nya pensionen bestämmes till belopp,
som jämte rörligt tillägg och kristillägg närmast svarar mot summan av
förut nämnda förmåner. Därest det nya pensionsbeloppet icke utgöres av
helt med 12 eller, i fråga om avkortad pension understigande 1 680 kronor,
med 6 jämnt delbart krontal, bör beloppet jämkas till närmast högre hela sålunda
delbara tal.

Uppkommer för visst fall tvekan angående det pensionsbelopp som skall
anses motsvara nyaste pension, bör frågan härom underställas Kungl. Majrts
prövning.

Beträffande avkortad pension bör förbättringen i allmänhet beräknas på
sådant sätt, att det vid nuvarande indexläge utgående beloppet höjes proportionellt
mot den förbättring, som ifrågakommer för motsvarande hel pension.

Kostnaderna för genomförande av den föreslagna pensionsförbättringen,
vilken oavsett uppskjutna pensioner skulle avse sammanlagt omkring 4 200
nu utgående pensioner, ha enligt promemorian beräknats till omkring

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

2 700 000 kronor för år. Då vid kostnadsberäkningen hänsyn icke kunnat
tagas till att åtskilliga pensioner äro avkortade utan samtliga pensioner behandlats
såsom hela pensioner, kunna, framhålles i promemorian, de verkliga
kostnaderna väntas bliva icke oväsentligt lägre än nämnda belopp.

I promemorian redogöres härefter för vissa särskilda frågor, avseende förbättringen
i vissa fall av pensioner till f. d. övningslärare vid högre kommunala
skolor, till f. d. befattningshavare med enligt vissa särskilda grunder
reducerad pension, till vissa f. d. barnmorskor och sjuksköterskor, till vissa
f. d. befattningshavare vid hovkapellet, till vissa f. d. lasarettsläkare och
extra provinsialläkare samt till f. d. befattningshavare vid polisväsendet
m. fl. De därvid föreslagna förbättringarna ansluta sig till de i övrigt i promemorian
framlagda grunderna för pensionsregleringen.

3. Från statens pensionsanstalt utgående familjepensioner.

Den familjepensionsreglering, som genomförts enligt beslut av 1946 års
riksdag och varom bestämmelser meddelats i kungörelse den 21 juni 1946
(nr 575) angående omreglerad familjepension, svarade till omfattningen helt
mot den vid samma riksdag beslutade tjänstepensionsregleringen. Då pensionsnivån
var enhetlig för familjepensioner utgående enligt 1936 års allmänna
familjepensionsreglemente eller andra därmed i väsentliga delar likalydande
familjepensionsreglementen (nyare familjepensioner) och familjepensioner
utgående enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente eller
andra liknande familjepensionsreglementen (nyaste familjepensioner), kunde
emellertid till skillnad mot vad fallet var beträffande tjänstepensionerna
förbättring av nyare familjepensioner icke ifrågakomma. Endast familjepensioner,
utgående enligt äldre bestämmelser än nu nämnda, ha sålunda gjorts
till föremål för förbättring. I samband härmed ha pensionerna, å vilka dyrtidskompensation
tidigare i regel utgick i form av procentuellt tillägg (26 °/o)
och kristillägg, på motsvarande sätt som i fråga om tjänstepensionerna uppräknats
till sådan nivå att å desamma efter omregleringen beräknas rörligt
tillägg och kristillägg. Sådan uppräkning har företagits även beträffande de
nyare familjepensionerna, beträffande vilka dyrtidskompensation tidigare
utgick i form av rörlig del (likaledes 26 %) och kristillägg. Äldre med rätt
till dyrtidstillägg icke förenad familjepension och understöd, utgående till
barn, vilket uppnått 21 års ålder, ha undantagits från omreglering.

I sådana fall, där de efterlevande enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente
åtnjuta familjelivränta, utgår enligt reglementet för statens
pensionsanstalt familjepension. Dessa i regel starkt avkortade pensioner ha
icke undantagits vid regleringen.

För de till förbättring ifrågakommande äldre familjepensionerna hade genom
kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) angående ny familjepension

Kungl. Aloj:ts proposition nr 284.

9

åstadkommits en i stort sett enhetlig pensionsnivå. 1946 års familjepensionsreglering
innebar i huvudsak, att de lägre pensionerna höjdes till nivån för
nyaste pensioner, dock med högst 525 kronor, samt att de högre pensionerna
höjdes till en nivå, som svarade mot 90 procent av nivån för nyaste pensioner.
Nivån för nyaste pensioner uppnåddes för samtliga pensioner till
och med lönegrad A 12.

De från statens pensionsanstalt utgående familjepensioner, som icke omfattades
av 1946 års familjepensionsreglering och ej heller tillhöra kategorien
nyaste pensioner, ha beviljats eller kunna komma att beviljas enligt reglementet
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15 oktober 1875 (nr
81), reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878)
eller stadgarna för kungl. hovkapellets pensionsinrättning (understödsförening)
.

Enligt reglementet för statens pensionsanstalt är familjepensionsunderlaget
300 kronor större än det belopp, som motsvarar 20 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Detta beräkningssätt leder till att relationen mellan familjepensionsunderlag
och tjänstepensionsunderlag blir avsevärt ogynnsammare
än vad i sådant hänseende gäller enligt allmänna familje- och tjänstepensionsreglementena.
Då såsom förut angivits de äldre statsfamiljepensionerna
genom 1946 års reglering höjts till minst 90 procent av nyaste familjepension,
äro anstaltspensionerna sålunda numera avsevärt lägre än de med
hänsyn till tjänstepensionsläget jämförliga äldre statsfamiljepensionerna.

Med hänsyn till denna skillnad i pensionsnivåer anföres i promemorian
beträffande omfattningen av en ifrågasatt reglering av pensionsanstaltens
familjepensioner i huvudsak följande.

Behov av förbättring synes föreligga i fråga om samtliga enligt reglementet
för statens pensionsanstalt beviljade ännu icke omreglerade familjepensioner.
Förbättringen skulle i enlighet härmed sålunda i allmänhet komma
att omfatta även sådana familjepensioner, som i tjänstepensionshänseende
motsvaras av nyaste anstaltspensioner. Pensionsförbättringen skulle följaktligen
komma att få en något vidare omfattning än förbättringen av tjänstepensionerna.
I detta sammanhang torde bemärkas att pensionsförbättringen
bör avse även sådan familjepension, som eventuellt grundats i följande med
enbart familjepensionsrätt i anstalten förenade befattningar, nämligen såsom
föreståndare vid August Abrahamsons stiftelse å Nääs samt vissa befattningar
hos svenska kyrkans diakonistyrelse m. fl.

V ad angår familjepensioner beviljade enligt reglementet för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa eller stadgarna för hovkapellets pensionsinrättnjng
har pensionsnivån för dessa genom övergångsstadganden i reglementet
för statens pensionsanstalt, reglerats på sådant sätt alt densamma kan anses
i stort sett motsvara nivån för övriga enligt sistnämnda reglemente beviljade
familjepensioner. Även nu ifrågavarande familjepensioner torde sålunda
böra omfattas av förbättringen.

Från förbättringen synes sålunda böra undantagas allenast familjepension
eller understöd, som utgår till barn, vilket uppnått 21 års ålder.

I promemorian framhålles såsom allmän regel, alt vid en reglering av de
från statens pensionsanstalt utgående familjepensionerna bör iakttagas, att

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

förbättrad pension icke kommer att överstiga nivån för motsvarande nyaste
familjepension.

Beträffande förbättringens storlek föreslås i promemorian, att de nu förevarande
anstaltspensionerna höjas till nivån för nyaste pensioner med iakttagande
dock, att förbättringen får överstiga 525 kronor endast om så erfordras
för uppnående av 90 procent av sagda nivå. Till stöd för förslaget
anföres följande.

Den ovan förordade förbättringen av tjänstepensionerna ansluter sig i
fråga om förbättringens storlek nära till vad 1943, 1944 och 1946 års tjänstepensionsregleringar
därutinnan inneburit. I betraktande härav synes storleken
av förbättringen av familjepensionerna lämpligen kunna anpassas efter
den genom 1946 års familjepensionsreglering åstadkomna förbättringen
av övriga familjepensioner. Sistnämnda förbättring innebar, såsom av det
föregående framgår, bland annat, att de lägre pensionerna höjdes till nivån
för nyaste pensioner dock högst med 525 kronor samt att de högre pensionerna
höjdes så att de kommo att motsvara lägst 90 procent av nyaste pensioner
även om härför erfordrades en höjning av mer än 525 kronor. Härigenom
vanns full utjämning av den tidigare oenhetliga nivån för de äldre pensionerna,
vilken varit betingad av bland annat olikheter i fråga om den statliga
bidragsverksamheten på hithörande område. Beträffande anstaltsfamiljepensionerna
förefinnes icke någon på dylikt sätt uppkommen oenhetlighet.
Skälet för medgivande av höjning i vissa pensionslägen med högre belopp än
525 kronor kan sålunda icke anses tillämpligt beträffande anstaltspensionerna Genom

en avvikande reglering härutinnan skulle emellertid åstadkommas
olikhet mellan pensionsgrupperna, något som såvitt möjligt synes böra undvikas.

I fråga om avkortade pensioner bör förbättringen för hel pension nedsättas
i förhållande till avkortningen.

Kostnaderna för en omreglering av anstaltspensionerna i enlighet med vad
sålunda föreslagits ha enligt promemorian beräknats till omkring 390 000
kronor för år för utgående familjepensioner.

4. Från lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner.

De från lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensionerna ha beviljats
enligt

reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt (intaget i kungörelsen den
23 december 1910, nr 145, angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter),

kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt
vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna och
kungörelsen den 18 november 1921 (nr 703) angående tilläggspensioner åt
vissa vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärarinnor, vilka
avgå med pension med utgången av juni 1921.

Reglementsenlig pension utgår från avgången, om delägaren då uppnått 55
års ålder, och i händelse av avgång dessförinnan tidigast från sagda ålder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

11

Därest delägaren i sistnämnda fall icke erlagt pensionsavgift för minst tjugo
lästerminer eller avgången icke föranletts av sjuklighet eller sjukdom, beräknas
pensionen endast på de avgifter, som hon själv haft att erlägga. I annat
fall tillgodoräknas vid pensionernas beräkning samtliga erlagda avgifter,
dock att pensionen icke får överstiga 1 500 kronor eller för delägare, som
avgått före den 1 juli 1921, 1 440 kronor.

Enligt 1917 års tilläggspensionskungörelse kan tilläggspension — såvitt
angår lärarinna som avgått innan lärarinnornas pensionsanstalt trädde i
verksamhet eller som då uppnått sådan ålder att hon icke var skyldig ingå
såsom delägare i lärarinnornas pensionsanstalt — utgå utan att vara kombinerad
med reglementsenlig pension. Eljest utgår tilläggspensionen alltid i
kombination med reglementsenlig pension.

För rätt till tilläggspension fordras att inneha minst tio på visst sätt beräknade
tjänstår. Tilläggspension utgår tidigast från 60 års ålder.

Pensionsförhöjning enligt kungörelsen 1925:280 samt dyrtids- och kristillägg
utgå endast till den som åtnjuter tilläggspension.

I promemorian föreslås, att den ifrågasatta pensionsregleringen skall omfatta
samtliga från lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner. Till
stöd för detta förslag anföres följande.

Vad angår pensionsregleringens omfattning synes närmast kunna ifrågasättas
att avgränsa densamma till att avse de pensionstagare, som åtnjuta
tilläggspension eller som åtnjuta reglementsenlig pension beräknad på samtliga
avgifter.

En avgränsning av pensionsregleringen till att avse de fall, där pensionstagaren
åtnjuter tilläggspension, skulle innebära omotiverade avvikelser
från de avgränsningsregler, som gällt i fråga om de vid 1943, 1944 och 1946
års riksdagar beslutade tjänstepensionsregleringama. Å ena sidan skulle genom
ifrågavarande avgränsning uteslutas samtliga pensionstagare, som icke
inneha 10 tjänstår, oberoende av huruvida pensionstagaren avgått på grund
av tjänstens indragning eller huruvida pensionen tillträtts vid avgången
eller är att anse såsom uppskjuten pension. Vidare skulle, såvitt angår tid
före 60 års ålder, komma att undantagas samtliga pensionstagare, oberoende
av pensionstagarens avgångsförhållanden. Å andra sidan skulle regleringen
komma att omfatta uppskjuten pension till den som innehar minst 10 tjänstår
och uppnått 60 års ålder, oberoende av huruvida avgången föranletts av
tjänstens indragning eller ej, ävensom f. d. vikarie med sagda tjänstetid.

Avgränsas pensionsregleringen till de fall, där den reglementsenliga pensionen
beräknats å samtliga avgifter, skulle å ena sidan från förbättring
kunna komma att undantagas uppskjuten pension till den som avgått på
grund av tjänstens indragning. Å andra sidan skulle regleringen komma att
omfatta ett antal uppskjutna pensioner till pensionstagare, som avgått av annan
anledning än tjänstens indragning, samt f. d. vikarier i vissa fall.

En anpassning av ovan angivna avgränsningar efter de beträffande förenämnda
tjänstepensionsregleringar i motsvarande hänseende gällande reglerna
skulle erfordra modifikationer av tämligen invecklad beskaffenhet. Härtill
kommer, att de av lärarinnornas pensionsanstalt i vederbörande pensionsiirenden
prövade handlingar icke innehålla uppgifter, varav kan avgöras huruvida
pensionstagaren varit vikarie eller avgått på grund av tjänstens indragning
eller ej. I)å endast ett fåtal av de läroanstalter, varom här är fråga,

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 284.

fortfarande äga bestånd, torde erforderlig utredning i förevarande avseende
endast undantagsvis kunna anskaffas. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande
pensioner endast utgöra ett ringa antal samt i stort sett äro av obetydlig
storlek och ifrågavarande förbättringar sålunda bliva starkt avkortade
föreslås att pensionsförbättringen får avse samtliga från lärarinnornas pensionsanstalt
utgående pensioner.

Beträffande frågan om den lämpliga storleken av den pensionsförbättring,
som bör vidtagas, föreslås i promemorian, att pensionerna från lärarinnornas
pensionsanstalt skola förbättras enligt de grunder, som föreslagits i fråga
om från statens pensionsanstalt utgående äldre tjänstepensioner, eller sålunda
i samma omfattning, som gällt beträffande äldre statspensioner till
lärarinnor vid kommunala flickskolor. 1 denna fråga anföres i övrigt i promemorian
följande.

Summan av reglementsenlig pension, tilläggspension och pensionsförhöjning
utgör,

om tilläggspensionen utgår enligt 1917 års kungörelse högst 1 128 kronor,
där tilläggspensionen utgått före den 1 juli 1921, och eljest högst 1 176 kronor,
samt

om tilläggspensionen utgår enligt 1921 års kungörelse högst 2 712 kronor.

Med hänsyn till denna i jämförelse med den ursprungliga pensionsnivån
för de lärarinnor vid kommunal flickskola, som omfattades av 1946 års pensionsreglering,
låga pensionsnivå torde ifrågavarande pensioner böra förbättras
enligt de ovan för äldre från statens pensionsanstalt utgående tjänstepensioner
förordade grunderna eller sålunda i samma omfattning, som gällt i
fråga om äldre statspensioner till nämnda lärarinnor. Förbättringen skulle i
enlighet härmed utan särskild begränsning för pensioner av angivna belopp
komma att utgöra 750 kronor, om tilläggspension utgår enligt 1917 års kungörelse,
och 450 kronor, om tilläggspension utgår enligt 1921 års kungörelse.
Pensioner, understigande förenämnda belopp av 1 128 respektive 1 176 och
2 712 kronor, torde böra förbättras enligt de ovan för förbättring av avkortade
pensioner förordade grunderna med utgångspunkt från sagda belopp
såsom hela pensioner. I fråga om sådana pensioner som bestå av endast reglementsenlig
pension synes hel pension böra anses utgöra 1 500 kronor eller
sålunda det högsta belopp, vartill reglementsenlig pension kan uppgå.

I de fall, då reglementsenlig pension och tilläggspension utgå i kombination
med pension från svenska lärarinnornas pensionsförening eller pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig
ungdom, föreslås, att pensionsförbättringen beräknas å samtliga ifrågavarande
pensionsförmåner.

Kostnaderna för en förbättring av pensionerna från lärarinnornas pensionsanstalt
enligt de förordade grunderna ha beräknats till omkring 250 000
kronor för år.

I detta sammanhang har i promemorian till behandling också upptagits
frågan om en utökning av rätten till rörliga tilläggsförmåner å pensioner
från lärarinnornas pensionsanstalt. Härom har anförts följande.

Såsom här ovan angivits utgår pensionsförhöjning samt dyrtidstillägg och
kristillägg endast under villkor att pensionstagaren åtnjuter tilläggspension.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

13

Detta synes närmast ha föranletts därav, att den framställning, varigenom
frågan om dyrtidstillägg för ifrågavarande pensionstagare på sin tid aktualiserades,
endast avsåg innehavare av tilläggspensioner (se prop. nr 265 till
1920 års riksdag, s. 10). Någon jämförlig inskränkning finnes icke i fråga
om några från statens pensionsanstalt utgående pensioner. Det har synts böra
upptagas till övervägande, huruvida icke denna olikställighet borde utjämnas.
Därest sådan utjämning befinnes böra företagas, erfordras viss ändring
av kungörelserna 1925: 275 och 280. Om utjämningen kommer till stånd,
torde hel pension i de fall, varom fråga är, böra anses utgöra 2 712 kronor.

5. Tillämpning av de förordade pensionsregleringarna i fråga
om befattningshavare, som avgår efter regleringarnas

genomförande.

1 promemorian behandlas särskilt frågan om tillämpning av de förordade
pensionsregleringarna i fråga om befattningshavare, som avgår efter regleringarnas
genomförande. Härom anföres följande.

1943 och 1944 års pensionsregleringar hade avseende endast å f. d. innehavare
av sådan anställning, med vilken blivit förenad pensionsrätt enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet eller likartade tjänstepensionsbestämmelser.
1946 års pensionsregleringar hade avseende även å f. d. innehavare
av sådan anställning, med vilken är förenad pensionsrätt enligt vissa äldre
pensionsbestämmelser. Då allenast ett fåtal befattningshavaregrupper numera
äro förenade med pensionsrätt enligt äldre pensionsbestämmelser, kom emellertid
även sistnämnda pensionsregleringar i stort sett att avse endast sådana
med pensionsrätt förenade anställningar, å vilka allmänna tjänstepensionsreglementet
eller andra sådana tjänstepensionsbestämmelser voro tillämpliga
vid regleringarnas genomförande. Regleringarna kunna sålunda endast undantagsvis
komma att avse anställningshavare, som lämnar sin pensionsberättigande
anställning efter regleringskungörelsernas ikraftträdande.

Vad angår anstaltspensionerna erhålla flertalet av de av nu förevarande
regleringar omfattade pensionstagargrupperna alltjämt tillskott av nya pensionärer.
Berörda förhållande torde komma att upphöra först i den mån befattningshavarna
överföras på de nya pensionsbestämmelser, vartill den genom
1944 års pensionsutredning pågående översynen av reglementet för statens
pensionsanstalt kan komma att giva upphov. I betraktande av nu anförda
omständigheter synes med regleringen av anstaltspensionerna i fråga
om dess tillämplighet beträffande framdeles avgående befattningshavare böra
förknippas vissa villkor. 1 sådant avseende torde höra gälla, att förbättring
av pension i fråga om den som avgått efter de nya pensionsbestämmelsernas
ikraftträdande iår äga rum allenast under förutsättning att möjlighet
icke iörelunnits för huvudmannen eller befattningshavaren att erhålla pensionsrätt
enligt sagda bestämmelser samt att huvudmannen i sådant fall underkastat
sig den skärpning i avgiftshänseende, som kan tänkas komma att
genomföras beträffande befattningshavare, som kvarstår vid pensionsrätt enligt
nu gällande pensionsbestämmelser. Sådan skärpning torde bland annat
kunna avse skyldighet för huvudman och befattningshavare att erlägga årlig
pensionsavgift beräknad å pensionsunderlag motsvarande omreglerade
eller tekniskt uppräknade hela tjänste- och familjepensioner.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

6. Ändring av pensionsbestämmelserna för vissa f. d.
befattningshavare vid hovkapellet.

I samband med de förevarande pensionsregleringsfrågorna har i promemorian
också till behandling upptagits fråga om viss ändring av de i kap.
X reglementet för statens pensionsanstalt intagna särskilda bestämmelserna
för befattningshavare vid hovkapellet. I frågan har anförts och föreslagits
följande.

Vid genomgång av statens pensionsanstalts matriklar över tjänstepensionstagare
har beträffande f. d. befattningshavare vid kungl. teatern, för vilka
pension beviljats enligt reglementet för statens pensionsanstalt, bemärkts, att
avkortade pensioner förekomma i relativt avsevärt större antal i fråga om
f. d. befattningshavare vid hovkapellet än i fråga om övriga f. d. befattningshavare
vid knngl. teatern. Förekommande avkortade pensioner äro
dessutom i regel avsevärt starkare reducerade i fråga om förstnämnda pensionstagare
än vad fallet är i fråga om sådana av de sistnämnda pensionstagarna.
som beträffande tjänstålder äro likställda med befattningshavarna
vid hovkapellet. Berörda förhållanden sammanhänga i huvudsak med gällande
olikheter grupperna emellan i fråga om rätt till tjänstårsberäkning
för anställningstid med delaktighet i äldre pensionsinrättning och i fråga om
slittet för beräkning av avkortad pension.

I avseende å tiänstårsberäkningen gäller, att befattningshavare vid hovkapellet
i regel icke äger tillgodoräkna mer än 2/s av ifrågakommande anställningstid
av angivet slag, medan annan befattningshavare vid kungl. teatern
äger tillgodoräkna motsvarande tid i sin helhet. Beträffande beräkning av
avkortad tjänstepension gäller att sådan pension för befattningshavare vid
hovkapellet regelmässigt beräknas försäkringstekniskt, under det att sådan
pension för annan befattningshavare vid kungl. teatern i motsvarande fall
beräknas enligt de eljest vanliga gynnsammare grunderna.

Att befattningshavare vid en staten så närstående institution som kungl.
teatern intaga en så olikartad ställning i fråga om tjänstårsberäkning och
sättet för beräkning av avkortad pension synes ur rättvise- och andra synpunkter
icke böra förekomma. Vad särskilt angår tjänstårsberäkningen är
att märka, att förutom förutvarande delägarna i hovkapellets pensionsinrättning
icke finnes någon grupp befattningshavare, som icke fått tillgodoräkna
hela sin anställningstid med delaktighet i äldre av statens pensionsanstalt
övertagen pensionsinrättning såsom tjänstår för pension från anstalten.

På grund av vad här ovan anförts föreslås att de i kap. X reglementet för
statens pensionsanstalt intagna särskilda bestämmelserna för befattningshavare
vid hovkapellet jämte därtill hörande övergångsstadganden ändras därhän,
att dessa befattningshavare i vad avser sättet för beräkning av avkortad
tjänstepension samt rätt till tjänstårsberäkning bliva likställda med övrig
teaterpersonal. Därest så sker och om ändringen erhåller retroaktiv verkan
å redan avgångna befattningshavare vid hovkapellet, vilket synes böra
medgivas i vad avser pensionsbelopp belöpande på tid från och med pension
sregleringens genomförande, skulle regleringen för dessa befattningshavares
vidkommande medföra en pensionsförbättring, som med hänsyn till
deras tjänstetid vid hovkapellet kan anses likvärdig med den förbättring,
som skulle tillkomma innehavare av pension beviljad enligt stadgarna för
kungl. hovkanellets pensionsinrättning eller stadgarna för någon av statens
pensionsanstalt övertagen pensionsinrättning för annan teaterpersonal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

15

Yttrandena.

över departementspromemoiåan ha infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret
och statens pensionsanstalt.

Båda remissmyndigheterna ha tillstyrkt, att en förbättring av de ifrågavarande
pensionerna nu vidtages och att denna sker i anknytning till de under
åren 1943—46 genomförda förbättringarna av statliga och därmed jämställda
s. k. äldre och nyare pensioner. Statens pensionsanstalt har i detta
sammanhang uttalat följande.

Den i promemorian föreslagna regleringen anknyter till de regleringar av
statsanställdas pensioner, som genomförts vid 1943, 1944 och 1946 års riksdagar.
Åvägabringandet av en sådan anknytning kräver emellertid — på
grund av den starkt skiftande karaktären av anstaltspensionerna och avsaknaden
i vissa fall av direkt motsvarande eller jämförbara statspensioner —
åtskilliga särregleringar av rätt komplicerad art. Det kunde med hänsyn härtill
ifrågasättas att för pensionsanstaltens verksamhetsområde söka åstadkomma
en pensionsförbättring efter mera förenklade och administrativt mera
lättillämpade regler. Varje sådan förenkling måste emellertid dra med sig
en försämring av möjligheterna att anpassa pensionsförbättringen efter vad
som i skilda fall kan anses skäligt. Enär en minskning av dessa möjligheter
till anpassning i vissa fall skulle kunna medföra mycket olämpliga resultat,
anser sig pensionsanstalten icke kunna förorda någon väsentlig förenkling
av den föreslagna, tyvärr mycket arbetskrävande regleringsapparaten.

Beträffande omfattningen av den föreslagna pensionsregleringen ha båda
remissmyndigheterna avstyrkt, att regleringen skall omfatta samtliga fall av
vikariepensioner och alla uppskjutna pensioner. Statens pensionsanstalt har
i detta hänseende anfört följande.

Anstalten anser sig icke kunna förorda, att regleringen får omfatta andra
pensionerade vikarier än sådana, för vilka vikariatstjänstgöringen varit av
den art, att den enligt numera tillämpade regler för bestämmande av anställningsformen
skulle hava medfört vederbörandes anställande såsom extra
ordinarie. Längre har regleringen icke sträckts vid 1946 års förbättring på
folkskolans och de högre kommunala skolornas område.

Ej heller bör pensionsregleringen utsträckas till att allmänt omfatta uppskjutna
pensioner till f. d. befattningshavare, vilkas avgång skett av annan
anledning än befattningens indragning. Såsom i promemorian anmärkts äro
visserligen dessa pensioner, när de beräknats så, alt de motsvara allenast
befattningshavarnas egna pensionsavgifter, avsevärt lägre än de livränteförmåner,
som för motsvarande fall utgå enligt allmänna tjänstepensionsreglementet.
Ihågkommas bör emellertid, att statstjänstemän, som utan rätt
till genast börjande tjänstepension avgått ur tjänst före civila tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande den 1 juli 1935, i allmänhet icke erhållit
något som helst vederlag för erlagda tjänstepensionsavgifter och att därför
innehavare av uppskjutna pensioner från statens pensionsanstalt, grundade
i befattningar som frånträtts före den 1 juli 1935, även utan förhöjning av
pensionerna äro bättre ställda än motsvarande förtidsavgångna statstjänstemän.
Måhända kunde det, med hänsyn till jämförelsen med de efter den
30 juni 1935 förtidsavgångna statstjänstemännens livränteförmåner, ifrågasättas
att förbättra de nu förevarande uppskjutna anstaltspensionerna, om

16

Kungi. Maj-.ts proposition nr 284.

den pensionsgrundande befattningen frånträtts efter nämnda dag, men ej
om den frånträtts tidigare. Pensionsanstalten finner sig dock icke böra för
närvarande tillstyrka en sådan kategoriklyvning utan stannar vid att förorda
reglering allenast av de uppskjutna tjänstepensioner, som utgå efter
vederbörande befattningshavares avgång på grund av tjänsteindragning.

Statens pensionsanstalt har dessutom uttalat, att från förbättring syntes
böra undantagas pensioner till sådana f. d. befattningshavare vid de kungl.
teatrarna, som tillhört de icke kollektivavtalsanställda personalkategorierna
och som i stället för att övergå på de nya bestämmelserna i statens pensionsanstalts
reglemente anmält sig vilja kvarbliva vid pensionsrätt enligt stadgarna
för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning, vilken pensionsrätt alltså
av vederbörande bedömts såsom förmånligare.

Mot förslaget, att statsverket såsom regel skall påtaga sig hela kostnaden
för den avsedda pensionsregleringen, ha erinringar framförts av båda remissmyndigheterna.
Statskontoret har i frågan uttalat följande.

Statskontoret kan icke biträda förslaget, att statsverket såsom regel påtager
sig hela kostnaden för den avsedda pensionsregleringen på förevarande
område. Den av statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt
bedrivna pensioneringsverksamheten bygger i allmänhet på principen, att vederbörande
huvudman svarar för viss del — densamma är och har varit av
olika storlek inom olika verksamhetsområden — av kostnaderna för de reglementsenligt
utgående grundförmånerna. Då det här väsentligen gäller en
förbättring av dessa grundförmåner, torde det få anses följdriktigt, att huvudmännen
i förevarande sammanhang får svara för en del av den avsedda
förbättringen. Att därvid i de olika fallen anpassa storleken av den förbättring,
staten skulle erbjuda, efter relationen mellan å ena sidan statens och
den enskilda befattningshavarens och å andra sidan huvudmännens bidrag
till grundförmånerna, skulle emellertid bliva alltför komplicerat. Statskontoret
finner sig med hänsyn härtill böra förorda, att staten såsom regel begränsar
ifrågakommande förbättring till två tredjedelar av den i promemorian
föreslagna. Det bör i överensstämmelse härmed bliva beroende på
vederbörande huvudmans åtgöranden, huruvida pensionstagaren skall erhålla
den ytterligare tredjedel, som erfordras för att pensionsregleringen
skall ungefärligen motsvara den, som ifrågakommit inom det statliga pensionsväsendet.
Enligt vad statskontoret kunnat utröna har hos vissa större
kommuner för viss del av här avsedda pensionsgrupper redan genomförts en
pensionsreglering, som i vissa fall varit av väsentligt större storleksordning
än den nu ifrågasatta. Den pensionsförbättring, som nu skulle komma att
erbjudas från statens sida, skulle i dessa fall icke komma vederbörande
pensionstagare till godo utan endast föranleda en minskning av den kommunala
pensionsökningen. Häremot synes icke vara något att erinra, men
det anmärkta förhållandet talar även för en allmän differentiering av kostnaderna
för den ifrågasatta pensionsförbättringen i enlighet med statskontorets
ovan förordade förslag. Måhända torde det emellertid i anslutning till
detta förslag böra övervägas, huruvida icke den statliga pensionsförbättringen
i fall, där den verksamhet, till vilken befattningshavaren varit knuten,
övertagits av staten eller annan huvudman, bör utgå utan ifrågasatt begränsning.

Statens pensionsanstalt har i frågan om statens andel i regleringskostnaderna
uttalat:

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

17

Vid ett ställningstagande till frågan om lämpligt belopp för den av statsmedel
utgående pensionsförbättringen har pensionsanstalten icke kunnat
bortse från de omständigheterna, att anstaltspensionerna i allmänhet grundas
ej blott på bidrag från befattningshavarna och staten utan även på
bidrag från vederbörande huvudmän samt att också i vissa fall huvudmännen
lämna särskilda tillskott I ill de utgående pensionerna. Att uppställa
regler för ett mera i detalj gående hänsynstagande till dessa omständigheter,
vilkas inverkan i skilda fall är ganska olikartad, har dock synts svårgenomförbart.
En tillfredsställande lösning av spörsmålet har pensionsanstalten
funnit vara att låta pensionsförbättringen för de nu ifrågavarande tjänstepensionstagarna
— vilka ju icke varit direkt statsanställda — regelmässigt
stanna vid något lägre belopp än de åt pensionerade statstjänstemän åren
1943, 1944 och 1946 medgivna pensionsförbättringarna. Såsom skäligt sådant
lägre belopp anser pensionsanstalten ett belopp motsvarande 2/3 av de sistnämnda
pensionsförbättringarna kunna föreslås. Huvudmän, som icke redan
själva beviljat pensionstagare tilläggspension minst motsvarande den återstående
tredjedelen av dessa pensionsförbättringar, böra överväga ett beviljande
av sådan tilläggspension. Full pensionsförbättring i enlighet med det
i promemorian förordade förslaget synes emellertid från statens sida böra
tillförsäkras i fall, där staten numera övertagit den verksamhet, inom vilken
befattningshavaren var sysselsatt.

Den uppfattning i förenämnda fråga, varåt anstalten sålunda givit uttryck,
har icke delats av ledamoten av anstaltens styrelse direktören B. Kjellén,
vilken i stället uttalat följande.

De förslag rörande förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och
från lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner, som framlagts i den
remissen bilagda promemorian, anknyta i fråga om förbättringarnas stor
lek till de regleringar, som vid 1943. 1944 och 1946 års riksdagar genomförts
beträffande de enligt äldre bestämmelser utgående pensionerna till f. d.
statstjänstemän, folkskollärare och lärare vid högre kommunala skolor m. fl.
Förslag om ytterligare förbättring av sistnämnda pensioner till f. d. statstjänstemän
m. fl. torde komma atl framläggas för årets riksdag. Vid sådant
förhållande anser jag det icke behöva inge några allvarligare betänkligheter
att förbättra de i promemorian avsedda anstaltspensionerna med de i densamma
angivna beloppen, som ju ej sträcka sig längre än till de nyssnämnda,
åren 1943, 1944 och 1946 beviljade förbättringarna för pensionerade statstjänstemän.
Sknlle, såsom majoriteten inom pensionsanstaltens styrelse föreslår,
den statliga pensionsförbättringen begränsas till "/■■, av den såsom skälig
ansedda förbättringen, är det fara värt, alt åtskilliga pensionstagare få ålnöjas
härmed, enär de ej från sina förutvarande huvudmän erhålla något
tillägg härtill. Att såsom i promemorian skett avstå från att förutsätta huvudmännens
medverkan vid pensionsregleringen finner jag så mycket mindre
betänkligt, som statsmakterna tidigare medgivit dyrlids- och kristillägg å
pensionerna enligt reglerna för sådana tillägg å pensionerna till rent statsanställda,
detta utan att kräva bidrag härtill från huvudmännen (dessa nlgöras
i stora flertalet fall av landsting, primärkommuner, hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser).

1 fråga om de föreslagna ändringarna av pensionsbestämmelserna för vissa
f. d. befattningshavare vid hovkapellet ha bild a remissmyndigheterna tillstyrkt
att tid, varunder vederbörande befattningshavare varit delaktig i hov Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 284,

2

18

Kungl. Mnj:ts proposition nr 284.

kapellets pensionsinrättning, får räknas oavkortad vid pensionens bestämmande
men avstyrkt ett upphävande för hovkapellets befattningshavare av
föreskriften om försäkringsteknisk avkortning av pensionerna vid felande
tjänstår.

Beträffande den tekniska omräkning av pensionerna, som i promemorian
föreslagits, har statens pensionsanstalt uttalat följande.

Enligt promemorian förutsättas pensionerna bliva omräknade till sådan
levnadskostnadsnivå, att å pensionerna kan tillämpas nu gällande system
med rörligt tillägg och kristillägg. Pensionsanstalten vill i stället — för
åstadkommande av enhetlighet i fråga om pensionernas rörlighet i förhållande
till levnadskostnaderna — föreslå, att omräkning sker till sådan nivå att
genomgående kan tillämpas det system, som härvidlag från och med den
1 juli 1947 skall gälla med avseende å statstjänstemäns löner och pensioner.
Det torde då ej vara anledning att bibehålla hittillsvarande redovisning av
vissa delar av pensionsförmånerna på särskilda anslag.

I övrigt har vad i promemorian föreslagits icke föranlett andra uttalanden
i remissyttrandena, än att statens pensionsanstalt, med hänsyn bl. a. till att
en pensionsreglering enligt de föreslagna riktlinjerna kommer att administrativt
sett bliva mycket krävande, föreslagit att den ifrågavarande pensionsregleringen
icke skall träda i kraft förrän den 1 januari 1948,

Departementschefen.

Genom de år 1943, 1944 och 1946 genomförda pensionsregleringarna ha de
äldre statspensionerna och vissa av de från statens pensionsanstalt utgående
pensionerna blivit väsentligt förbättrade. Vid dessa regleringar ha emellertid
utelämnats en betydande del av de från statens pensionsanstalt utgående
pensionerna ävensom samtliga pensioner från lärarinnornas pensionsanstalt.
Härigenom ha dessa pensionstagare kommit i ett sämre läge. Jag delar den
uppfattning, som kommit till uttryck i departementspromemorian och mot
vilken remissmyndigheterna ej riktat erinran, att en pensionsförbättring nu
bör givas åt de pensionstagare, som enligt det sagda ej omfattats av 1943—
1946 års regleringar.

Av i promemorian angivna skäl har där föreslagits, att den ifragasatta
pensionsregleringen skall omfatta alla sadana från statens pensionsanstalt
och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner, som kunna sägas motsvara
de äldre och nyare statspensionerna och som icke blivit delaktiga av
de förenämnda pensionsregleringarna. Båda remissmyndigheterna ha uttalat,
att den nu förevarande pensionsregleringen icke bör givas större omfattning
än de pensionsregleringar, som genomförts beträffande statspensionerna.
Vid de sistnämnda pensionsregleringarna ha nämligen undantagits
pensioner till vissa f. d. vikarier och sådana uppskjutna pensioner, som enligt
reglementet för statens pensionsanstalt beviljats f. d. befattningshavare,
vilka avgått av annan anledning än befattningens ind^fmng. Jag delar remissmyndigheternas
uppfattning, att den pensionsregh ring, varom förslag nu

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

19

framlägges, icke bör omfatta sådana pensioner, som undantagits vid de
föregående regleringarna av statspensionerna m. fl. Skulle i något fall icke
kunna utrönas, huruvida viss pensionstagare med nämnda gränsdragning
bör omfattas av pensionsregleringen eller ej, t. ex. därför att tillgängliga
handlingar icke utvisa vad slag av vikariat viss pensionstagare innehaft, torde
Kungl. Maj:t böra erhålla bemyndigande att besluta om pensionsregleringens
tillämpning även å sådan pensionstagare. De undantagna pensionerna
böra emellertid liksom övriga pensioner tekniskt omräknas på sätt
pensionsans tal ten föreslagit.

Vad statens pensionsanstalt uttalat angående undantagande från pensionsregleringen
av pensionerna till vissa f. d. befattningshavare vid de kungl.
teatrarna, kan jag biträda.

Genom de förenämnda pensionsregleringarna har skillnaden i pensionsnivaerna
för a ena sidan äldre och nyare pensioner och å andra sidan nyaste
pensioner helt eller delvis utjämnats. I departementspromemorian har
föreslagits, att den nu förevarande regleringen skall medföra motsvarande
förbättring. Mot en förbättring av sådan storleksordning torde intet vara att
erinra. Med hänsyn till att Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutit framlägga
proposition om ytterligare förbättring av äldre och nyare statspensioner
till i princip jämställdhet med pensionsnivån enligt de pensionsreglementen,
som föreslås skola gälla från och med den 1 juli 1947, kunde det
emellertid ifrågasättas, om icke den pensionsreglering, varom nu framlägges
förslag, borde medföra större förbättringar än de föreslagna. För egen del
anser jag det lämpligast, att förbättringen begränsas till den i promemorian
föreslagna storleken, eftersom reglementet för statens pensionsanstalt är under
omai betning och det ännu icke kan avgöras, vilken pensionsnlvå, som
kommer att bliva rådande enligt det nya reglementet. Då förbättringen begränsas
på föreslaget sätt, bör den förevarande regleringen av anstaltspensionerna
ske utan hänsynstagande till sammanträffande folkpension.

Beträffande fragan om fördelningen av kostnaden för den föreslagna ]>ensionsförbätlringen
ansluter jag mig till det i promemorian framlagda förslaget,
att staten skall stå för hela kostnaden.

De pensionsbestämmelser och pensionsunderlag, som gälla för befattningshavare
med delaktighet i statens pensionsanstalt eller i lärarinnornas pensionsanstalt,
äro mycket växlande. En pensionsreglering för dessa pensionsanstalters
äldre pensioner måste därför erbjuda svårigheter, när det gäller
att bed;öma, hur principerna för pensionsregleringen skola tillämpas i de enskdda
fallen. Det har icke synts påkallat att i detta sammanhang redovisa
alla de spörsmål, som kunna beräknas uppkomma. Kungl. Maj:t torde böra
inhämta riksdagens bemyndigande att med tillämpning av de huvudprinciper
för pensionsregleringen, vartill förslag framlagts i promemorian, meddela beslut
i dylika spörsmål. 1 överensstämmelse med vad som eljest allmänt gäller,
torde det även böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut vid
fall av sammanträ ude pensioner.

1 promemorian fou slås pensionsregleringen träda i kraft den 1 juli i år
Statens pensionsanstalt har med hänsyn till det väntade svåra och långvariga

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 284.

arbetet med regleringens genomförande hemställt, att regleringen icke skall
träda i kraft förrän den 1 januari 1948. Då enligt förut denna dag framlagda
förslag pensionsbeloppen och pensionsbestämmelserna for alla andra pensionstagare
skola ändras från och med den 1 juli 1947, kan jag icke bitrada
pensionsanstaltens hemställan utan tillstyrker promemorians förslag. Jag
vid emellertid uttala, att jag är väl medveten om, att alla omräkningar av
äldre och nyare pensioner, som påkallas av pensionsregleringen, icke kunna
förväntas vara färdiga förrän inemot den av statens pensionsanstalt föreslagna
ikraftträdandedagen. Detta bör dock ej hindra, att förbättringen gives
verkan från den av mig förordade tidpunkten.

Promemorians förslag i fråga om pensionsregleringens tillämpning a befattningshavare,
som avgå med pension efter regleringens ikraftträdande, har
icke givit mig anledning till erinran.

I promemorian har utöver förslaget angående den egentliga pensionsregleringen
även intagits ett förslag om viss ändring av pensionsbestämmelserna
för befattningshavare i hovkapellet. Ändringen skulle avse dels sattet för beräkning
av avkortad pension och dels rätten till tjänstårsberakning. Bada
remissmyndigheterna ha avstyrkt förslaget i dess förra del men tillstyrkt det
såvitt gäller rätten till tjänstårsberäkning. Jag forordar, att forslaget bila -les till den del det tillstyrkts av remissmyndigheterna. Den förbättring av
vederbörliga pensioner, som med stöd härav inträder, böra pensionstagarna
få åtnjuta från och med den 1 juli 1947. Bifall till detta förslag förutsätter
viss ändring av reglementet för statens pensionsanstalt. Därest riksdagen bifaller
förslaget, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att verkställa den erforderliga
reglementsändringen.

Vidare har i promemorian ifrågasatts, huruvida icke hädanefter pensionsförhöjning
samt dyrtids- och kristillägg å pensioner från lärarinnornas pensionsanstalt
borde få utgå även om pensionstagaren ej åtnjuter tilläggspension
Med hänsyn till vad i promemorian härom anförts, förordar jag denna
ändring. Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t få vidtaga erforderliga ändringar
i kungörelserna 1925:275 och 280.

Kostnaden för statsverket för den av mig nu förordade pensionsregleringen
kan med stöd av de i promemorian angivna beräknade beloppen uppskattas
till (2 700 000 + 390 000 + 250 000=) 3 340 000 kronor eller, avrundat,
3 500 000 kronor. Medel för genomförandet av denna pensionsreglering ha
äskats i den förut i dag av Kungl. Maj:t beslutade propositionen angående
reglering av vissa tjänste- och familjepensioner m. m. j

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat, meddela
dels bestämmelser angående omreglering av vissa från sta -

Kungi. Maj:ts proposition nr 284.

21

tens pensionsanstalt och från lärarinnornas pensionsanstalt
utgående pensioner, dels bestämmelse angående viss rätt till
tjänstårsberäkning för befattningshavare vid hovkapellet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Dagmar Jägerstad.