Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

1

Nr 272.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till universiteten och den medicinska undervisningen
m. to.; given Stockholms slott den 2 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 2 maj 1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkterna 72, 76, 79, 81, 85, 94, 97, 99, 101, 104, 110 och
309 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret
1947/48 beräkna

dels till Uppsala universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 700 000
kronor;

dels till Uppsala universitet: Omkostnader ett förslagsanslag av 400 000
kronor;

dels till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
1 300 000 kronor;

I — Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 272.

2 Kumjl. Maj:ts proposition nr 272.

dels till Lunds universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 000 000
kronor;

dels till Lunds universitet: Omkostnader ett förslagsanslag av 250 000
kronor;

dels till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
1 000 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 500 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 150 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. ett
reservationsanslag av 650 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning
av institutets nybyggnader ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Engångsanslag för vissa
institutioner ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning av öronkliniken vid
akademiska sjukhuset i Uppsala ett reservationsanslag av 500 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar
ett förslagsanslag av 30 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för främjande av
högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala och Lund ett anslag
av 10 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet ett anslag av 114 800 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för främjande av
högre medicinska studier vid universiteten m. fl. läroanstalter ett reservationsanslag
av 75 000 kronor;

dels till Stockholms högskola: Bidrag till undervisning i folkrätt ett anslag
av 6 500 kronor;

dels till Atomenergiforskning ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor;
dels ock till Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker
ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (bilagan 29, Kapitalbudgeten,
punkterna 3 och 5) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition, beräkna

dels till Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i
Lund ett investeringsanslag av 350 000 kronor;

dels ock till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet ett
investeringsanslag av 1 700 000 kronor.

Jag torde nu ånyo för Kungl. Maj:t få anmäla dessa ärenden.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

3

I. Inledning.

I det följande ämnar jag hemställa om, att för riksdagen framläggas förslag
om avsevärda höjningar av anslagen till universiteten och karolinska
institutet. De åtgärder, jag tillstyrker, ingå som led i den planmässiga
upprustning och utbyggnad av vårt lands högskoleorganisation, som inleddes
i fjol beträffande universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner
och som nu torde böra fortsättas beträffande andra ämnesområden.

De förslag, som i det följande upptagas till behandling, grunda sig på ett
flertal av sakkunnigkommittéer avgivna betänkande^ nämligen

1945 års universitetsberednings betänkande, del II, angående akademiska
lärarbefattningar samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. in.
(stat. off. utr. 1946: 81), dagtecknat den 31 oktober 1946;

socialvetenskapliga forskningskommitténs betänkande angående socialvetenskapernas
ställning vid universitet och högskolor m. m. (stat. off. utr.
1946: 74), dagtecknat den 31 oktober 1946;

naturvetenskapliga jorskningskommitténs betänkande, del II, med förslag
till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet
inom naturvetenskaperna in. m. (stat. off. utr. 1946: 77), dagtecknat
den 15 november 1946;

de medicinska högskolornas organisationskommittés betänkande, del I,
angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning
(stat. off. utr. 1946: 76), dagtecknat den 14 november 1946; samt
prästutbildning ssakkunnig as betänkande angående reformering av prästutbildningen
(stat. off. utr. 1944: 67), dagtecknat den 1 december 1944.

Det bör redan nu framhållas, att behovet av åtgärder med syfte att få
till stånd gynnsammare arbetsförhållanden för våra högskolor och andra
vetenskapliga institutioner icke får anses helt tillgodosett, om de förslag
bifallas, som jag har för avsikt att nu tillstyrka. Åtskilliga frågor av stor
betydelse komma alltjämt att kvarstå på dagordningen. Några av de viktigaste
må här antydas.

Till en början vill jag påpeka, att det av olika skäl icke befunnits möjligt
att nu till slutlig prövning upptaga frågorna om statliga åtgärder
för en utbyggnad av Stockholms och Göteborgs högskolor. Ehuru universitetsberedningen,
socialvetenskapliga och naturvetenskapliga forskningskommittéerna
samt i viss mån även medicinska högskolornas organisationskommitté
vid sin prövning av erforderliga åtgärder ingått även på
förhållandena vid nämnda högskolor, nödgas jag därför — med vissa undantag
— ställa alla förslag rörande dessa på framtiden. Det är emellertid
min avsikt att inom den närmaste framtiden föranstalta om utredningar

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

med syfte, bland annat, att klarlägga statens framtida förhållande till
ifrågavarande högskolor.

Ett aktuellt spörsmål, som väntar på en snar lösning, är även en reformering
av läkarutbildningen. I detta avseende föreligga av särskilda sakkunniga
utarbetade förslag, vilka emellertid synas kräva ytterligare överarbetning,
innan de bli föremål för slutligt ställningstagande. I avbidan
härpå har jag sett mig nödsakad till viss återhållsamhet vid min prövning
av det av medicinska högskolornas organisationskommitté framlagda betänkandet.

I de förutnämnda betänkandena upptagas till behandling frågor rörande
professorernas undervisning sskyldighet, ledighet för forskning ra. ra., vilka
sammanhänga med det större spörsmålet om en blivande lönereglering för
universitetsprofessorer ra. fl. och som därför icke nu böra bli föremål för
prövning. Av samma skäl ingår jag icke närmare på föreliggande förslag
om beredande av pensionsrätt åt docent- och forskarstipendiater samt om
påbyggnad på forskarstipendierna.

Jag erinrar vidare om att förslag föreligger om statens övertagande av
det ekonomiska ansvaret för oceanografiska institutet från och med den 1
oktober 1948. Såsom framgår av uttalanden i propositionen 1946:273
(s. 435) samt riksdagens skrivelse med anledning av nämnda proposition,
har det i princip fastslagits, att staten skall ikläda sig ekonomiskt ansvar
för detta institut; då emellertid icke ifrågasatts anslag för ändamålet för
budgetåret 1947/48, torde slutligt förslag i ämnet böra underställas 1948
års riksdag.

Tillsvidare har jag uppskjutit ett ställningstagande även till frågan om
den marinbiologiska forskningens ordnande, som upptagits av naturvetenskapliga
forskningskommittén i dess förutnämnda betänkande del II samt
till ett nyligen framlagt förslag rörande upprättande av ett geofysiskt
observatorium i Kiruna m. m.

Slutligen må erinras om att 1945 års universitetsberedning och medicinska
högskolornas organisationskommitté alltjämt fortsätta sitt arbete. De
förslag, dessa sakkunnigkommittéer hittills framlagt, avse nämligen endast
delfrågor i de större problemkomplex, som befinna sig under utredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

5

II. Stipendier för främjande av högre
vetenskapliga studier.

Nuvarande förhållanden.

Sedan år 1939 har å riksstaten under rubriken Gemensamma universitetsändamål
upptagits ett belopp av 10 000 kronor till stipendier för främjande
av högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala och Lund
samt sedan 1945 ytterligare ett belopp av 75 000 kronor till stipendier för
främjande av högre medicinska studier vid universiteten med flera läroanstalter.
Vidare har sedan 1942 under rubriken Gemensamma ändamål
vid de tekniska högskolorna upptagits olika belopp till stipendier för främjande
av högre tekniska studier. För innevarande budgetår är detta anslag
uppfört med 50 000 kronor. Samtliga stipendier, till vilka anslag sålunda
beviljats ha utgått med ett årligt belopp av 2 500 kronor.

Antalet stipendier är för närvarande följande:

2 för vardera av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund

6 för vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund
10 för karolinska institutet

3 för veterinärhögskolan

4 för tandläkarinstitutet i Stockholm

1 för farmaceutiska institutet

14 för tekniska högskolan i Stockholm

6 för Chalmers tekniska högskola.

Erforderliga bestämmelser ha utfärdats av Kungl. Maj:t i fråga om
dessa stipendier. Stipendierna få i princip innehavas sammanlagt tre år och
beviljas av respektive fakultet eller högskolestyrelse efter ansökan för ett
år åt gången. Stipendium får icke utdelas till eller behållas av den, som
på grund av befattning, uppdrag eller annan verksamhet är »i avsevärd
grad» (för juriststipendierna »i nämnvärd grad») hindrad att bedriva de
med stipendiet avsedda studierna.

De sakkunniga.

Universitetsberedningen, socialvetenskapliga forskning skommittén och de
medicinska högskolornas organisationskommitté ha samtliga behandlat
frågan om stipendier för högre vetenskapliga studier. Universitetsberedningen
har därvid framlagt förslag med avseende på de teologiska, juridiska
och filosofiska fakulteterna med undantag för de samhällsvetenskapliga
ämnenas särskilda behov av stipendier, som utretts av socialvetenskapliga
forskningskommittén. För de medicinska fakulteternas del har de medicinska
högskolornas organisationskommitté framlagt förslag.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningens förslag innebär sammanfattningsvis följande:

L ä g r

e stipend

i e r

H ö g r

e s t i p e n d i

i e r

Uppsala

T i Stock-Lund , ,
holra

Göte-

borg

Uppsala

Lund

Stock-

holm

Göte-

borg

Teologiska......

. 8

8 —

—

8

8

—

—

Juridiska .......

. 5

5 5

—

5

5

5

—

Humanistiska ....

. 20

20

20

10

20

20

20

10

Naturvetenskapliga

. 10

10

10

—

10

10

10

—

43 43 35 10 43 43 35 10

131 131

De lägre stipendierna föreslås utgå med ett belopp av 2 500 kronor och
de högre stipendierna med ett belopp av 5 000 kronor. De till beloppet
lägre stipendierna (s. k. licentiandstipendier) äro avsedda att utdelas till
studerande, som efter att ha avlagt lägre akademisk examen fortsätta sina
studier för licentiatexamen. De till beloppet högre stipendierna (s. k. doktorandstipendier)
äro avsedda att utdelas till studerande, som äro sysselsatta
med utarbetande av doktorsavhandlingar. Totalkostnaden för samtliga
av beredningen föreslagna stipendier uppgår till 972 500 kronor.

Såsom allmän motivering för sitt förslag till stipendier för högre
vetenskapliga studier anför universitetsberedningen bland annat följande.

Beredningen finner det vara för forskningens främjande liksom för säkerställandet
av rekryteringen till de högre befattningarna vid universitet,
högskolor och andra läroanstalter oundgängligt, att statsmakterna gå vidare
på den väg, som under senare tid beträtts genom inrättandet av stipendier
för högre juridiska, medicinska och tekniska studier. Om än beredningen
finner det naturligt, att tidigare särskilt stöd lämnats åt unga vetenskapsidkare
på områden, där rekryteringen till universitetens lärartjänster medfört
särskilda svårigheter, bör nu ett sådant stöd icke längre begränsas till
vissa fakulteter eller vetenskapsgrenar.

Emellertid vill beredningen tillika understryka, att stipendierna till antal
och storlek måste vara sådana, att teoretiskt begåvade unga studerande
verkligen erhålla erforderlig ekonomisk trygghet, om de för att ägna sig åt
de vetenskapliga studierna avstå från den säkrare utkomst, som snabbare
kan vinnas på levnadsbanor, där högre akademisk examen icke erfordras.
Det måste även ihågkommas, att de därmed göra samhället en tjänst av
bestående värde, och det synes icke rimligt, att de i samband därmed skola
ådraga sig betungande studieskulder eller eljest underkasta sig personliga
ekonomiska uppoffringar. Den långa och krävande utbildningen av forskare,
som är en följd av vetenskapernas fortgående specialisering och de vetenskapliga
metodernas utveckling mot större fulländning, ställer allt högre
krav på de studerandes ekonomiska resurser, om de skola kunna fullfölja
högre vetenskapliga studier. Statsmakterna måste därför ingripa för att
giva mindre bemedlade forskarbegåvningar ett effektivt stöd i form av
stipendier. Även om stipendiebeloppen icke kunna göras av sådan storlek,
att de ligga helt i nivå med den lön, som en sökande skulle kunna erhålla,
om han i stället för fortsatta studier valde en anställning i den öppna

7

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

marknaden — en norm som ansågs böra användas av utredningen rörande
den tekniskt-vetenskapliga forskningen—synas de dock böra sättas avsevärt
högre än för närvarande är fallet. Beredningen vill framhålla, att de^ hittillsvarande
stipendierna för högre vetenskapliga studier tillkommit såsom
provisoriska lösningar och att statsmakterna därvid bundit sig vid det
lägsta belopp, som av någon instans föreslagits, nämligen av konsistoriet i
Lund i dess framställning rörande stipendier för högre juridiska studier.
Sedan nu erfarenhet vunnits, å ena sidan av sådana stipendiers behövlighet
även inom andra fakulteter än där de nu förekomma, å andra sidan av
deras otillräcklighet, när det gäller att erbjuda kvalificerade studerande
ekonomisk trygghet och att därmed undanröja den tvekan dessa personer
hysa att offra flera år åt fortsatta studier, är enligt beredningens mening
tiden inne att inrätta ett större antal stipendier och att fastställa deras
storlek på ett sådant sätt, att de verkligen fylla sin betydelsefulla funktion.

Beredningen framhåller vidare, att behovet av understöd och uppmuntran
ofta vore minst lika trängande för sådana studerande, som efter att ha
avlagt grundläggande examina stå inför valet mellan förvärvsarbete och
fortsatta högre studier, som för dem, som inom den närmaste framtiden
beräknas disputera. Därför anser beredningen, att åtgärder, som avse att
stödja rekryteringen av forskarbegåvningar vid våra universitet och högskolor,
måste sättas in redan vid det stadium i den unga akademikerns
karriär, då lockelsen att övergå till en levnadsbana, som ger tidigare och
kanske högre inkomster än den akademiska, först gör sig gällande.

De högre studierna äro av skiftande karaktär
inom de fyra fakulteterna. Stipendievillkoren borde därför
utformas med hänsyn till studieförhållandena inom de skilda fakulteterna
Härom anföres i betänkandet följande.

Inom de teologiska och filosofiska fakulteterna innebära dessa studier
dels inträngande i och självständigt bearbetande av vetenskapliga problem
och problemkomplex, dels inhämtande av lärokurserna för licentiatexamen.
Tidpunkten för denna examens avläggande infaller i dessa fakulteter i
regel ungefär lika långt från de grundläggande examina som från doktorsdisputationen,
varför man här klart kan skilja mellan licentiander och
doktorander. För att den förra kategorien skall kunna göra sig gällande i
den säkerligen hårda konkurrensen om stipendierna, har beredningen funnit
det nödvändigt att fördela dessa på två grupper av stipendier, den ena i
huvudsak avsedd för licentiander, den andra för doktorander. Emedan de
förra stipendierna skola innehavas av mindre avancerade studerande, böra
de till beloppet sättas lägre än de senare.

Inom den juridiska fakulteten följer doktorsdisputationen enligt rådande
praxis omedelbart efter licentiatexamen, vilken således här icke kan användas
för en kategoriklyvning av de studerande. Det synes emellertid
lämpligt, att även inom denna fakultet tillmäta ett lägre stipendiebelopp
i it nybörjare än åt längre komna studerande.

Medicine licentiatexamen utgör till skillnad från licentiatexamen i de
Övriga fakulteterna eu avslutande grundläggande examen, som icke förutsätter
självständig vetenskaplig forskning. Med hänsyn härtill synes för
medicinska fakultetens vidkommande i regel endast det högre stipendie -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr %72.

beloppet böra ifrågakomma. Beredningen finner det emellertid önskvärt, att
detta belopp skall kunna tilldelas även medicine kandidater, som med uppskjutande
av licentiatexamen ägna sig åt avhandlingsarbete inom de teoretiska
medicinska ämnena, vilket ej sällan förekommer.

De sakkunniga understryka särskilt, att stipendierna icke vore avsedda
att förenas med någon tjänstgöringsskyldighet utan skulle utgöra skattefria
understöd för bedrivande av högre studier och forskning. Stipendierna
linge därmed en helt annan karaktär än amanuens- och assistentbefattningarna,
vilka motiveras av behovet av biträde vid undervisning och forskning
och vilkas arvode utgör ersättning för viss stipulerad tjänstgöringsskyldighet.

Beträffande stipendiernas tillsättande framhåller beredningen,
att vid universiteten och Stockholms högskola borde stipendierna
utdelas av fakultet (sektion), vid karolinska institutet av dess lärarkollegium
och vid Göteborgs högskola av dess lärarråd. Doktorandstipendierna
borde utdelas för ett år med möjlighet till prolongation under ytterligare
högst två år i likhet med vad som nu gällde för doktorandstipendierna vid
de medicinska fakulteterna och karolinska institutet samt för stipendierna
för främjande av högre juridiska studier. Licentiandstipendiema borde likaledes
utdelas för ett år och med möjlighet till prolongation under ytterligare
ett år. Samma studerande borde enligt beredningen icke komma i åtnjutande
av licentiand- och doktorandstipendier under sammanlagt längre tid än
fyra år. Vidare borde stipendiat åläggas att vid slutet av varje termin till
den utdelande myndigheten inkomma med kortfattad skriftlig redogörelse
för under terminen bedrivna studier och vunna studieresultat. Befunnes en
sådan redogörelse vara otillfredsställande, borde stipendiat kunna avstängas
från vidare understöd.

Beträffande stipendiernas belopp anser sig universitetsberedningen
icke böra föreslå högre än 5 000 kronor för doktorandstipendium och
2 500 kronor för licentiandstipendium. Beredningen har därvid anfört
bland annat följande.

Beredningen anser det nödvändigt att ställa dessa stipendier i relation
till och beräkna dem något lägre än arvodena för assistenter och amanuenser.
Efter den år 1946 genomförda regleringen utgöra dessa 7 680 kronor
för förste assistent och 3 930 kronor för förste amanuens, och för dessa
befattningar torde kompetenskravet motsvara vad som ovan förutsatts för
doktorand- respektive licentiandstipendiat. Vid tillsättande av stipendieinnehavare
bör särskilt meritvärde tillmätas tidigare assistent- eller amanuenstjänstgöring.
Inom de ämnen, där sådan är möjlig, bör sålunda
sökande, som under minst ett år på ett tillfredsställande sätt fullgjort
tjänstgöring som amanuens eller assistent, erhålla företräde till licentiandeller
doktorandstipendium. Inom dessa ämnen skulle det härigenom falla
sig naturligt för en begåvad student att genom tjänstgöring som amanuens
eller assistent kvalificera sig för innehav av licentiand- eller doktorand -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

stipendium. En fullgod rekrytering av assistent- och amanuensbefattningarna
skulle på detta sätt sannolikt avsevärt underlättas.

Enligt beredningens mening bör innehav av licentiand- eller doktorandstipendium
icke kunna kombineras med en amanuens- eller assistentbefattning.
Med anledning av att stipendierna knappast komma att täcka alla
kostnader för stipendiatens uppehälle — i all synnerhet om han, såsom ofta
är fallet, är familjeförsörjare — anser emellertid beredningen, att innehav
av biinkomster icke bör helt uteslutas. Det bör dock åligga den utdelande
myndigheten att från fall till fall tillse, att dylika inkomsters förvärvande
icke menligt inkräktar på de studier och forskningar, vilkas bedrivande
stipendiet avser att möjliggöra.

Antalet föreslagna stipendier är, som inledningsvis framhållits,
131 lägre stipendier och 131 högre, vartill komma de stipendier, som
föreslagits av socialvetenskapliga forskningskommittén och de medicinska
högskolornas organisationskommitté. Beredningen säger sig emellertid icke
förfoga över tillräckligt erfarenhetsmaterial för att kunna framlägga definitiva
förslag beträffande stipendiernas antal. Beredningens förslag är uppgjort
med hänsyn till antalet studerande, till antalet licentiatexamina och
doktorsavhandlingar samt till rekryteringsbehovet för befattningar med
doktorskompetens. I antalet ingå de redan nu existerande stipendierna för
främjande av högre juridiska studier. Enligt beredningen skulle stipendierna,
om de inrättades till föreskrivet antal komma att innehavas av en
elit bland de studerande.

Socialvetenskapliga jorskningskommittens förslag beträffande licentiandoch
doktorandstipendier äro helt överensstämmande med motsvarande
förslag från universitetsberedningen. Kommittén understryker särskilt betydelsen
av att erhålla ett ökat antal samhällsvetenskapliga forskare. Även
inom den offentliga förvaltningen och näringslivet funnes ett stort behov
av personer med en fördjupad samhällsvetenskaplig utbildning. Stipendier
för högre samhällsvetenskapliga studier vore därför ägnade att i någon mån
förbättra läget och därmed även åstadkomma ett rationellare urval vid
de högre studierna.

Kommittén föreslår samma stipendiebelopp som universitetsberedningen
och anser vidare, att samma regler som för de andra licentiand- och doktorandstipendierna
torde böra tillämpas för de samhällsvetenskapliga stipendierna,
Garantier borde dock skapas för att stipendierna verkligen skulle
komma samhällsvetenskaperna till godo. Särskilda stipendier borde därför
reserveras för de samhällsvetenskapliga ämnena. Dessutom borde de av
kommittén föreslagna samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna vid universitet
och högskolor svara för stipendieutdelningen.

Kommitténs beräkning av behovet av stipendier bygger
på nedanstående uppgifter om antalet effektivt studerande licentiander och
doktorander inom de samhällsvetenskapliga ämnena.

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Antalet licentiander och doktorander inom de samhällsvetenskapliga
ämnena under läsåret 194-5—Sfi}

Licentiander

Doktorander

Uppsala universitet

Geografi...........

........ 10

8

Praktisk filosofi.......

........ 3

3

Nationalekonomi......

........ 5

4

Statistik..........

........ 4

2

Statskunskap........

........ 8

4

Summa 30

21

Lunds universitet

Geografi...........

........ 12

8

Praktisk filosofi.......

........ 4

1

Nationalekonomi......

........ 8

Statistik...........

........ 3

1

Statskunskap........

........ 1

1

Summa 28

17

Stockholms högskola

Geografi........

Praktisk filosofi ....
Nationalekonomi . . .

Statistik........

Statskunskap.....

Göteborgs högskola

Geografi........

Praktisk filosofi . . . .
Nationalekonomi . . .
Statskunskap.....

8

6

7

0

5-8

2—3

1

Summa

32

17-21

7

o

1

i

3

2

10

4-5

Summa

21

9—10

Bland licentianderna och doktoranderna i geografi ingår även ett mindre antal naturgeografer.

Kommitténs förslag innebär inrättande av 9 licentiand- och 9 doktorandstipendier
vid vartdera Uppsala och Lunds universitet samt Stockholms
högskola samt 5 licentiand- och 5 doktorandstipendier vid Göteborgs högskola.
Förslaget innebär sålunda inrättande av 32 lägre och 32 högre stipendier.
Omkring var tredje licentiand och omkring varannan doktorand skulle
alltså kunna ha möjlighet att erhålla stipendier. Kostnaden för av socialvetenskapliga
forskningskommittén föreslagna stipendier uppgår till 240 000
kronor.

De medicinska högskolornas organisationskommitté understryker, att en
avsevärd höjning av stipendiebeloppen syntes oundgängligen nödvändig,
om stipendierna skulle fylla det avsedda ändamålet att utgöra effektiva
understöd för högre medicinska studier. Kommittén erinrar i detta sammanhang
om att såväl de sakkunniga för den medicinska forskningens
främjande som de medicinska lärosätena och universitetskanslern tidigare
uttalat att stipendiebeloppet borde sättas till 5 000 kronor per år. Något
preciserat förslag beträffande stipendiebeloppets storlek framlägger emellertid
icke kommittén. Liksom universitetsberedningen räknar kommittén endast
med s. k. doktorandstipendier för de medicinska fakulteternas del.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272. 11

Beträffande antalet stipendier anför och föreslår kommittén
följande.

Det hittills gällande antalet doktorandstipendier har för de medicinska
fakulteternas och karolinska institutets vidkommande visat sig vara otillräckligt.
Sålunda har under det gångna året ett betydande antal välmeriterade
sökande ej kunnat tilldelas stipendium. Vid karolinska institutet
avvisades t. ex. vid början av vårterminen 1946 av de 55 sökande icke
mindre än 35 från tillträde till stipendium (institutet utdelade läsåret
1945—46 20 halvårsstipendier i stället för 10 helårsstipendier), medan
höstterminen 1946 av 39 ansökningar 29 maste avslas. En avsevärd utbyggnad
av det medicinska doktorandstipendiesystemet synes alltså vara
motiverad. Med hänsyn till att systemet först nyligen införts, vill kommittén
dock inskränka sig till att föreslå, att från och med budgetaret
1947—48 till de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund knytas sammanlagt
vardera 9 och till karolinska institutet sammanlagt 15 doktorandstipendier.
Detta antal har beräknats under visst hänsynstagande till antalet
studerande och till rekryteringsbehovet för befattningar med medicine
doktorskompetens. Förslaget torde böra betraktas som ett provisorium, avsett
att täcka minimibehovet under de närmast kommande åren.

Kostnaden för av kommittén föreslagna stipendier uppgår till 165 000
kronor vid ett beräknat stipendiebelopp på 5 000 kronor.

Remissyttranden.

Behovet av stipendier för främjande av högre vetenskapliga
studier har vitsordats av samtliga de myndigheter och sammanslutningar,
vilka i sina yttranden berört de olika kommittéernas förslag i denna del.

Beträffande stipendiernas antal ha Sveriges förenade studentkårer
och Sveriges universitets- och högskoleamanuensers förbund anfört,
att frågan om en utökning av antalet stipendier inom en snar framtid borde
upptagas till behandling och att en successiv ökning borde komma till
stånd. Naturvetenskapliga sektionen i Uppsala har ansett, att antalet föreslagna
stipendier inom den naturvetenskapliga sektionen vore för lågt, och
ifrågasatt en höjning till det dubbla. Samma synpunkter ha framförts av
Sveriges yngre naturvetares förening, som har ansett, att universitetsberedningens
beräkningar av antalet stipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga
ämnena icke vore bärande. Föreningens centralstyrelse har därför
föreslagit ett antal av minst 30 stipendier per kårort.

Mot de föreslagna stipendiebeloppen ha en del invändningar
gjorts. Universitetskanslern har sålunda förordat ett enhetligt stipendiebclopp
av 5 000 kronor för de juridiska fakulteterna liksom för de medicinska
samt ansett en höjning av beloppet för licentiandstipendierna inom
Övriga fakulteter till 3 000 kronor vara i hög grad önskvärd. Juridiska
fakulteten i Lund har föreslagit, att licentiandstipendierna för jurister borde
höjas till 4 000 kronor. Amanuensförbundet har vidare ansett en höjning av

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2T2.

beloppen till 3 000 kronor respektive 6 000 kronor val motiverad. Förbundet
instämmer i beredningens förslag, att innehav av licentiand- och doktorandstipendium
ej borde kunna kombineras med en amanuens- eller
assistentbefattning. Innehav av andra biinkomster borde dock tillåtas.

Beträffande assistent- och amanuenstjänstgöringens
meritvärde vid tillsättandet av stipendieinnehavare instämmer amanuensförbundet
i beredningens förslag, medan däremot Sveriges yngre
naturvetares förening bestämt har avstyrkt förslaget, att förutvarande amanuenser
och assistenter skulle givas företräde vid stipendietillsättningen.
Endast studieresultat och vetenskapliga kvalifikationer borde tillmätas
meritvärde.

Av yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Humanistiska sektionen i Uppsala har yttrat:

I fråga om beredningens förordande av stipendier för högre studier vill
sektionen särskilt understryka vikten av att sådana stipendier uteslutande
tilldelas studerande som ådagalagt utpräglad fallenhet för vetenskaplig
forskning, alltså efter grunder liknande dem som tillämpas vid utdelandet
av docentstipendier. Det av beredningen för humanistiska sektionens vidkommande
föreslagna antalet stipendier inom vardera gruppen (lägre och
högre) understiger antalet inom sektionen företrädda ämnen och professurer.
Redan denna omständighet talar för att antalet är för lågt. Sektionen
anser att till beräkningsgrund för fördelningen av de för riket föreslagna
140 humanistiska stipendierna bör läggas statistiken över de humanistiska
doktorsdisputationerna vid de olika lärosätena. För treårsperioden
1943/44—1945/46 visar denna statistik att cirka 5/t av samtliga disputationer
i humaniora ägt rum vid de två statsuniversiteten. På grund härav
skulle sektionen finna det skäligt, om 5/7 av de föreslagna stipendierna
tilldelades dessa att lika fördelas mellan humanistiska sektionerna i Uppsala
och Lund. Med denna utgångspunkt bleve fördelningen av de 140 föreslagna
stipendierna:

Uppsala Lund Stockholm Göteborg

25 + 25 25 + 25 20 + 20

Beredningens förslag angående stipendiats skyldighet att avge redogörelse
för sitt arbete bör enligt sektionens mening ändras så att dylik
redogörelse lämnas ej terminligen utan en gång för varje läsår, i vilket
fall stipendiaten dessutom borde åläggas skyldighet att avlämna närvarointyg
varje termin.

Sveriges förenade studentkårer har anfört bland annat följande.

Styrelsen vill, med hänvisning till beredningens uttalande, att förslagen
beträffande stipendiernas antal ej äro definitiva utan endast avsedda att
täcka behovet under de närmaste åren, uttala en förhoppning om att frågan
om en utökning av antalet stipendier inom en snar framtid kommer att
upptagas till behandling. Redan nu bör emellertid en höjning av det föreslagna
antalet stipendier inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen
komma till stånd. Som motivering för det relativt låga antalet stipendier

13

Kungl. May.ts proposition nr ‘272.

inom sektionen anför beredningen på sidan 178 i betänkandet »att de studerande
här äga möjlighet att i större utsträckning än inom andra fakulteter
och humanistiska sektionen erhålla assistent- och amanuensbefattningar».
Denna motivering synes icke bärande och står i klar motsats till
de principer, som beredningen uttalat beträffande dessa stipendier såsom
ett verkligt stöd åt studierna i motsats till amanuens- och assistentbefattningarna,
vilka äro att betrakta såsom rena tjänster. I detta sammanhang
anför beredningen bland annat att »amanuens- och assistenttjänsternas
sålunda definierade karaktär innebär, att de icke utgöra ett direkt stöd. för
högre studier.» Styrelsen vill med hänsyn härtill förorda, att matematisknaturvetenskapliga
sektionen tilldelas ett antal stipendier, 15 stycken, beräknat
efter samma grunder som för humanistiska sektionen och de övriga
fakulteterna.

I likhet med beredningen anser styrelsen, att stipendierna icke böra förenas
med undervisningsskyldighet.

Beredningen föreslår, att stipendierna vid universiteten och Stockholms
högskola utdelas av fakultet (sektion), vid karolinska institutet av dess
lärarkollegium och vid Göteborgs högskola av dess lärarrad. Styrelsen
ifrågasätter emellertid om icke särskilda organ böra skapas för utdelning
av dessa stipendier. Det synes icke rimligt, att fakulteterna (motsvarande)
utöver sin nuvarande, ej obetydliga arbetsbörda betungas även med denna
stipendieutdelning. Det torde bli svårt för medlemmarna av fakulteterna
att tillfredsställande sätta sig in i de ofta svårbedömda stipendiefrågorna.
Under sådan förhållanden torde en viss risk föreligga, att den professor,
inom vars ämne stipendiet skall utdelas, i icke önskvärd utsträckning kan
komma att påverka besluten. Styrelsen föreslår, att för utdelning av dessa
stipendier skapas särskilda stipendienämnder; i dessa böra ingå studentrepresentanter
i likhet med vad som är fallet ifråga om statsstipendienämnderna.
Såvitt detta styrelsens förslag icke vinner bifall och stipendieutdelningen
alltså kommer att handhavas av de av beredningen föreslagna
instanserna, böra likväl de av styrelsen föreslagna stipendienämnderna
komma till stånd såsom förberedande och förslagsställande organ.

Det är av största vikt, att klara och enhetliga principer utformas beträffande
de grunder efter vilka stipendierna skola fördelas. Enligt beredningens
mening bör »särskilt meritvärde tillmätas tidigare assistent- eller
amanuenstjänstgöring», och beredningen uttalar att »sökande, som under
minst ett år på ett tillfredsställande sätt fullgjort tjänstgöring som amanuens
eller assistent, erhålla företräde till licentiand- eller doktorandstipendium.
» Styrelsen kan icke ansluta sig till denna beredningens uppfattning,
som synes föga välmotiverad. Givetvis böra forskningsmeriter väga
tyngre än meriter av nämnda tjänstgöring, vilken emellertid bör ha ett
visst meritvärde så avpassat att amanuenser och assistenter icke bliva
missgynnade i förhållande till dem som helt kunnat ägna sig åt forskning
och studier. Styrelsen får därför föreslå, att vid i övrigt lika meriter särskilt
meritvärde bör tillmätas tidigare assistent- eller amanuenstjänstgöring.

Licentiand- och doktorandstipendierna böra, i likhet med vad som gäller
i fråga om docentstipendierna, uppdelas på olika ämnesgrupper inom
fakulteterna (sektionerna), varvid eventuellt visst ämne bör ha företrädesrätt.
Dock bör tillses att ämnen, som ha ett litet antal studerande men
som ur forskningssynpunkt äro väsentliga, icke missgynnas.

14

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27''2.

Jag delar sakkunnigkommittéernas och remissinstansernas uppfattning
om behovet av ett ökat antal stipendier för högre vetenskapliga studier.

Genom inrättandet av de nuvarande stipendierna för högre juridiska,
medicinska och tekniska studier ha statsmakterna velat stödja unga forskare
framför allt på områden, där rekryteringen till universitetens lärartjänster
medfört särskilda svårigheter. Även inom andra fakulteter synes
emellertid föreligga ett uppenbart behov av sådana stipendier, icke blott
för att säkerställa rekryteringen till de högre befattningarna vid universitet,
högskolor och andra läroanstalter utan även för att främja forskningen
över huvud taget. Utan att äga stora ekonomiska resurser eller
ådraga sig betydande studieskulder torde en person icke kunna bedriva
högre vetenskapliga studier. Det synes mig därför vara ett betydande samhällsintresse
att giva även mindre bemedlade forskarbegåvningar ett effektivt
ekonomiskt stöd.

Beträffande stipendiebeloppen kan jag i stort sett ansluta mig till vad
universitetsberedningen föreslagit. Jag finner sålunda de föreslagna beloppen,
2 500 kronor för s. k. licentiandstipendier och 5 000 kronor för s. k.
doktorandstipendier, väl avvägda med hänsyn bland annat till de arvoden,
som utgå till assistenter och amanuenser. I likhet med de medicinska högskolornas
organisationskommitté förordar jag, att inom de medicinska fakulteterna
endast doktorandstipendier med ett enhetligt belopp på 5 000 kronor
skola utgå, eftersom medicine licentiatexamen över huvud taget icke
lörutsätter någon självständig forskning. Även för högre juridiska studier
anser jag i likhet med kanslern, att endast det högre stipendiebeloppet
bör utgå. Inom den juridiska fakulteten kan nämligen licentiatexamen
icke användas för en kategoriklyvning av de studerande i licentiander
och doktorander.

Jag delar beredningens uppfattning, att stipendierna böra utdelas vid
universiteten och Stockholms högskola av fakultet (sektion), vid karolinska
institutet av dess lärarkollegium och vid Göteborgs högskola av dess lärarråd.
Några särskilda organ för utdelning av dessa stipendier synas icke
vara erforderliga. Jag är i avvaktan på universitetsberedningens utredning
angående universitetens organisatoriska förhållanden icke heller beredd att
nu förorda socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag, att de av
kommittén föreslagna samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna vid universitet
och högskolor skulle svara för stipendieutdelningen för de samhällsvetenskapliga
ämnena. Dock förutsätter jag, att de av mig i det följande
förordade stipendierna för högre samhällsvetenskapliga studier i första hand
förbehållas den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, ehuru de skola utdelas
av den humanistiska sektionen. I fråga om övriga stipendier ifrågasätter
jag icke för närvarande någon anknytning till vissa ämnen eller
ämnesgrupper.

Mot universitetsberedningens förslag beträffande tiden för innehav av

15

Kungl. May.ts proposition nr 278.

stipendier har jag ingen erinran. Jag ansluter mig vidare till beredningens
uppfattning, att innehav av stipendium icke bör kunna kombineras med
avlönad amanuens- eller assistentbefattning. I varje fall bör detta gälla
som regel. Annat förvärvsarbete av bisysslekaraktär torde däremot ej böra
uteslutas med hänsyn till att stipendierna icke torde täcka alla stipendiatens
omkostnader för uppehälle etc. De stipendieutdelande myndigheterna
böra dock tillse, att sådana biinkomsters förvärvande ej menligt
inverkar på stipendiatens studier. Jag kan däremot ej ansluta mig till beredningens
uppfattning beträffande det meritvärde, som bör tillmätas tidigare
assistent- eller amanuenstjänstgöring. Det synes mig nämligen, som om
vetenskaplig begåvning och forskningsmeriter i första hand böra vara avgörande
vid stipendieutdelningen. Endast vid i övrigt lika meriter bör
särskilt meritvärde tillmätas tidigare assistent- eller amanuenstjänstgöring.
Vid i övrigt lika meriter bör dessutom en mindre bemedlad äga företräde
framför en ekonomiskt bättre situerad. I övrigt bör någon ekonomisk
behovsprövning icke ifrågakomma. Närmare bestämmelser angående dessa
stipendier torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Beträffande antalet stipendier föreslår universitetsberedningen sammanlagt
131 lägre och 131 högre stipendier. Inom vardera gruppen avses 16
för teologer, 15 för jurister, 70 för humanister samt 30 för naturvetare.
Vidare har socialvetenskapliga forskningskommittén framlagt förslag om
inrättande av 32 lägre och 32 högre stipendier för studerande inom de
samhällsvetenskapliga ämnena, varjämte de medicinska högskolornas organisationskommitté
föreslår, att sammanlagt 33 högre stipendier skola inrättas
för de medicinska fakulteterna. Vid en jämförelse mellan det antal
stipendier, som föreslagits för de olika ämnesgrenarna, synes antalet stipendier
för de teologiska fakulteterna vara väl högt, och jag är för min del
endast beredd att förorda 5 lägre och 5 högre teologiska stipendier vid
vartdera universitetet. Å andra sidan förefaller det som om de matematisknaturvetenskapliga
sektionerna möjligen skulle bli otillräckligt tillgodosedda.
För närvarande anser jag mig dock icke böra förorda fler stipendier
än universitetsberedningen föreslagit. Med hänsyn till det nuvarande låga
antalet studerande för juridisk doktorsgrad och under hänvisning till vad
jag förut anfört beträffande stipendiebeloppen inom de juridiska fakulteterna,
förordar jag för nästa budgetår endast de av beredningen föreslagna
15 högre juriststipendierna. Mot det föreslagna antalet stipendier
har jag för övrigt ingen erinran. Liksom under innevarande budgetår torde
oclcså under nästa budgetår 3 stipendier vid veterinärhögskolan, 4 vid tandläkarinstitutet
i Stockholm och 1 vid farmaceutiska institutet böra utgå
med det lägre stipcndiebeloppet. Det torde närmast böra ankomma pa
dessa fackhögskolors ledning att taga ställning till frågan om en ändring
beträffande storlek och antal av dessa stipendier och göra de framställningar
i ämnet, som må befinnas påkallade.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De nuvarande anslagen till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier
för främjande av högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala
och Lund samt Stipendier för främjande av högre medicinska studier vid
universiteten m. fl. läroanstalter, vilka nu äro uppförda med sammanlagt
85 000 kronor, böra vid bifall till de av mig förordade förslagen om
inrättande av licentiand- och doktorandstipendier upphöra att utgå. I stället
bör anvisas ett enda anslag under rubriken »Stipendier för främjande
av högre vetenskapliga studier», vilket anslag för nästa budgetår bör
uppföras med 1 325 000 kronor. Anslaget torde böra få karaktär av reservationsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

17

///. Doktorsavhandlingar.

1. Inledning.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har i sitt betänkande del II ingående
behandlat frågan om formerna för doktorsarbetets publicering. De
medicinska högskolornas organisationskommitté har i allt väsentligt anslutit
sig till de synpunkter, som forskningskommittén därvid framfört i
denna fråga, samt hänvisat beträffande detaljerna till dess framställning.
Även universitetsberedningen har i sitt betänkande del II yttrat sig över
naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag angående formerna för
doktorsavhandlingarnas publicering. Universitetsberedningen har emellertid
framför allt behandlat frågan om tryckningsbidrag till doktorsavhandlingar.
Beredningen har dock härvid icke tagit hänsyn till anslagsbehoven
inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen, eftersom den naturvetenskapliga
forskningskommittén, såsom nyss framhållits, framlagt förslag om
en ny typ av avhandlingar vid sidan av den hittills gängse och i samband
därmed förordat, att anslaget till naturvetenskapliga doktorsavhandlingar
inkluderas i ett större anslag till bidrag till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.
Beträffande frågan om bidrag till medicinska avhandlingar har
beredningen hänvisat till de medicinska högskolornas organisationskommitté,
som dock ännu ej tagit ställning till spörsmålet om statligt ekonomiskt
understöd åt publicering av doktorsarbeten.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har vidare med instämmande
av de medicinska högskolornas organisationskommitté framlagt förslag beträffande
doktorsarbetets bedömning. I denna fråga har dessutom 1945 års
universitetsberedning redan i första delen av sitt betänkande (stat. off. utr.
1946: 9) framlagt förslag i samband med sin behandling av docentinstitutionen.

Under förevarande avsnitt begränsar jag mig till att anmäla frågan om
formerna för doktorsarbetets publicering samt om tryckningsbidrag till
doktorsavhandlingar inom de teologiska, juridiska, medicinska och humanistiska
fakulteterna (sektionerna). Frågan om tryckningsbidrag till naturvetenskapliga
doktorsavhandlingar ämnar jag upptaga i samband med förslag
till åtgärder för stödjande av publiceringsverksamheten inom naturvetenskaperna.

De sakkunnigas förslag beträffande doktorsarbetets bedömning är däremot
icke av beskaffenhet att böra underställas riksdagen.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 273.

Departe mentschefen.

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

2. Formerna för doktorsavhandlingarnas
publicering.

Nuvarande förhållanden.

Naturvetenskapliga forskning skommittén har lämnat följande skildring
av de nuvarande formerna för doktorsarbetets publicering:

En vanlig form för en svensk doktorsavhandling är som bekant ett större,
ganska brett upplagt arbete på något hundratal trycksidor eller mer, mestadels
tryckt på egen bekostnad, ofta utgivet på eget förlag med tryckeriet
som distributör. De flesta naturvetenskapliga doktorsavhandlingar, som ej
behandla problem av utpräglat lokalt intresse, tryckas numera på något av
världsspråken, även om man fortfarande kan få se omfattande doktorsavhandlingar
i t. ex. kemi tryckta på svenska. De undersökningar, som
ligga till grund för avhandlingen, torde mestadels ta 3—4* år i anspråk efter
avlagd licentiatexamen. Det betyg vederbörande erhåller avser enbart doktorsavhandlingen.

Kommittén vill redan här framhålla, att den anser denna form för publicering
som regel olämplig i ett flertal naturvetenskapliga ämnen, särskilt
fysik, kemi, matematik, mekanik, meteorologi, fysiologi, experimentell biologi,
stora områden av geologien etc. I dessa ämnen publiceras numera de
viktigaste resultaten i form av kortare avhandlingar (storleksordningen
5—20 trycksidor) i tidskrifter med internationell spridning. En följd härav
är, att arbeten publicerade på annat sätt och i all synnerhet sådana, som
utgivas av författaren på eget förlag, riskera att förbises av den internationella
vetenskapliga läsekretsen. Det har också blivit allt vanligare, att författaren
till en doktorsavhandling av gängse typ anser det nödvändigt att
publicera ett koncentrat därav i någon av de internationella facktidskrifterna.
I själva verket är han då inne på vägar, som prövats vid vissa amerikanska
universitet, där doktorsarbetet i sin utförliga form maskinskrives
och reproduceras i ett rätt begränsat antal exemplar, medan en kort sammanfattning
publiceras i någon tidskrift.

Ovan ha några av de vetenskapsgrenar omnämnts, inom vilka publiceringen
av vetenskapliga primärresultat till övervägande grad sker i form av
kortare uppsatser i tidskrifter. Inom andra viktiga områden av naturvetenskapen
dominerar alltjämt den bredare, mera utrymmeskrävande framställningen,
och publiceringen sker i mera oregelbundet utkommande serier,
ofta tämligen lokalt betonade, i vissa fall till och med förbehållna arbeten
från en enda institution. Detta gäller i synnerhet de rent beskrivande grenarna
av zoologi, botanik och geologi. Även här kan man dock skönja en
tendens till att i möjligaste mån närma sig ovan antydda publiceringsform.

Vad här anförts beträffande de naturvetenskapliga doktorsavhandlingarna
gäller i stort sett även de medicinska avhandlingarna. Inom de teologiska,
juridiska och humanistiska vetenskaperna publiceras däremot det
övervägande antalet avhandlingar såsom fristående sammanhängande
arbeten.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De sålunda beskrivna formerna för doktorsavhandlingarnas publicering
ha vid flera tillfällen varit utsatta för kritik, liksom disputationsväsendet
över huvud taget. Forskningskommittén har i sitt betänkande (stat. off.
utr. 1946: 77, s. 8 ff) lämnat en redogörelse för dessa tidigare utredningar
och förslag. Även universitetsberedningen har redovisat kritiken mot doktorsavhandlingarna
samt givit en utförlig historik över själva disputationsväsendet
(stat. off. utr. 1946:81, s. 180 ff).

De sakkunniga.

Naturvetenskapliga forskning skommittén har inledningsvis anfört
bland annat följande.

Det råder intet tvivel om, att de nuvarande formerna för förvärvande
av doktorsgrad vid våra universitet och högskolor lida av påtagliga brister
och att reformer äro av behovet pakallade för att förbättra och förbilliga
forskarutbildningen, i vilken utförandet av ett doktorsarbete och publicerandet
av dess resultat oftast ingår som en viktig beståndsdel, och för att
effektivisera distributionen av den mycket viktiga del av vårt lands vetenskapliga
produktion, som doktorandernas arbeten utgöra. Samtidigt bör
beaktas, att doktorsgraden som avslutning på de akademiska studierna är
av betydelse för ett flertal andra levnadsbanor än forskarens, och att från
flera håll — bland annat från läroverkens representanter — kritik riktats
mot att förvärvandet av denna grad är alltför tidskrävande och dyrbart.
Den opinion, som på vissa håll väckts för avskaffande av doktorsgraden som
kompetenskrav för lektorat vid de allmänna läroverken, har kunnat finna
argument just i dessa missförhållanden. Från universitetens sida måste
dylika tendenser givetvis uppmärksammas. Det föreligger en allvarlig fara
för att universiteten isoleras från det övriga samhället, om den utbildning,
som där gives, och de krav, som där ställas, ej motsvara samhällets fordringar
för vissa levnadsbanor. Å andra sidan måste universiteten anse det
som en plikt och i överensstämmelse med den roll de böra spela i vårt
kulturella liv att bevara eller höja den standard i vår högre utbildning,
som vi med rätta äro stolta över.

Det bör med eftertryck framhållas, att snabba åtgärder äro av nöden för
att råda bot på de brister, som vidlåda det svenska systemet för vinnande
av doktorsgrad, varvid den svåra ekonomiska belastning, som tryckningskostnaderna
utgöra för doktoranden, samt den ofta orimligt långa tid, som
erfordras för fullbordandet av doktorsarbetet, böra nämnas i första rummet.
Dessa svårigheter torde mången gång avskräcka personer, som eljest
visa håg och fallenhet för forskning, från denna levnadsbana, och medföra
risk för en alltför ensidig rekrytering av densamma från de bättre situerade
befolkningsskikten. Den påfallande brist på forskare med akademisk utbildning,
som faktiskt nu föreligger inom viktiga områden av naturvetenskapen
i vårt land, torde till ej ringa del ha sin orsak i här påtalade
svårigheter.

Kommittén understryker vidare, att formerna för framläggande av doktorsarbetets
resultat borde vara desamma som för andra arbeten inom
samma vetenskapsgren. Enligt kommittén borde därför denna princip inom
flertalet naturvetenskapliga och medicinska discipliner leda till att mono -

20

Kungl. Majrts ''proposition nr 272.

grafiformen för doktorsavhandlingar övergavs. Kommittén har vidare härom
anfört i huvudsak följande.

Att den successiva publiceringen av vetenskapliga resultat i korta tidskriftsuppsatser
alltmera kommit att dominera, speciellt inom vissa vetenskaper,
beror på flera faktorer. En väsentlig roll spelar det faktum, att det
blivit alltmera angeläget, att ett säkerställt vetenskapligt resultat utan
dröjsmål bringas till allmän kännedom, även om detta resultat endast skulle
utgöra ett led i en större pågående undersökning. Den moderna naturvetenskapen
når mestadels sina resultat genom samverkan mellan många
olika institutioner och forskare, vilka arbeta inom något avgränsat problemkomplex.
Här duger det ej, att säkerställda resultat hemlighållas eller sparas
för att efter ett eller flera år publiceras i ett större sammanhang. Förutom
att detta strider mot forskningens förnuftiga organisation, löper vederbörande
författare en stor risk att bli förekommen och berövad prioriteten
till sina resultat.

Man måste med eftertryck framhålla, att speciellt ur denna synpunkt
den typ av doktorsavhandling, där doktoranden under flera år »lagrat»
resultaten av sitt arbete, ej motsvarar de krav, som nu måste ställas på
effektiv publicering. Då en sådan avhandling är alltför omfattande för att
i ett sammanhang accepteras av de mera spridda tidskrifterna måste den
publiceras antingen på eget förlag eller i lokalt betonade periodiska publikationer,
vanligen till ganska dryga kostnader för författaren. Publicering
i större tidskrifter med internationell spridning av vanliga vetenskapliga
uppsatser kan däremot numera oftast ske utan annan kostnad för författaren
än vad som kräves för särtryck. Oftast erhållas även dessa gratis upp
till ett begränsat antal om 50—100 st. Dylika tidskrifter finansieras nämligen
helt eller till övervägande del genom prenumerationsavgifter eller
genom understöd från staten, från akademier, lärda sällskap etc., som
begagna tidskrifterna som bytesobjekt för att förse vissa institutioner och
bibliotek med andra liknande publikationer. I varje fall är det sålunda
»konsumenten» och ej »producenten», som i en eller annan form står för
den väsentliga delen av publiceringskostnaderna.

Kommitténs uppfattning beträffande formerna för doktorsarbetets publicering
sammanfattas i följande förslag. Då en doktorand i uppsatser
i välkända vetenskapliga tidskrifter med tillräcklig
spridning framlagt resultat av vetenskapliga
undersökningar, vilkas värde är sådant, att de
ur vetenskaplig synpunkt motivera, att han tilldelas
doktorsvärdighet, bör han ha rättighet att disputera
pa dessa uppsatser utan att behöva sammanställa
dessa till en särskild doktorsavhandling.

Kommittén framhåller vidare, att vissa krav på omfångets begränsning
och koncentration i framställningen måste ställas på ett vetenskapligt arbete,
som skall publiceras i en tidskrift eller periodisk publikation med ej enbart
lokal spridning. Detta vore ur flera synpunkter en fördel och skulle bland
annat motverka en tendens till alltför brett upplagda doktorsavhandlingar.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

För att de av kommittén förordade formerna för doktorsarbetets publicering
skulle få någon praktisk betydelse, torde det enligt kommittén vara
nödvändigt med nya bestämmelser beträffande skyldigheten att till vederbörande
universitetsbibliotek överlämna ett antal s. k. pliktexemplar. Med
stöd av universitetsstatuterna § 118, mom. 2 (ändrad lydelse sv. författn.
saml. 1934: 216) är för närvarande fastställt, att varje doktorand vid avhandlingens
offentliggörande utan ersättning skall överlämna 330 exemplar.
Under sådana förhållanden skulle en ung forskare bliva nödsakad att beställa
400—500 särtryck av varje arbete han publicerade fram till doktorsgraden
bara för att hålla möjligheten öppen att kunna begagna sig därav.
Därtill komme att det i många fall torde ställa sig svårt att erhålla erforderligt
antal särtryck.

Med hänvisning till nyss refererade synpunkter föreslår kommittén, att
en möjlighet öppnas för befrielse från den skyldighet att avlämna pliktexemplar
till ett offentligt bibliotek, varom är stadgat i § 118 i universitetsstatuterna,
och att sådan befrielse skall kunna beviljas, om arbetet eller
arbetena i fråga publicerats i tidskrifter eller liknande serier med sådan
spridning, att nödig offentlighet därigenom kan anses ha vunnits. Vidare
anför kommittén:

Mest praktiskt vore det givetvis, om en förteckning kunde utarbetas
över de tidskrifter och publikationsserier, som ur denna synpunkt kunna
godkännas. Detta synes vara en uppgift, för vilken den föreslagna naturvetenskapliga
publiceringsnämnden är väl lämpad. I avvaktan på att praxis
får utbildas, torde nämnden till en början få träffa avgörande i varje särskilt
fall. En doktorand bör sålunda i god tid inhämta nämndens godkännande
av den eller de tidskrifter eller publikationsserier, i vilka han avser
publicera resultaten av sitt arbete. Givetvis bör författaren åläggas att till
fakulteten inlämna särtryck av samtliga de arbeten, han vill framlägga, i
ett antal tillräckligt för granskningsproceduren, förslagsvis 25 stycken.

Kommittén har vänt sig till cheferna för de större vetenskapliga biblioteken
i landet för att efterhöra deras synpunkter rörande den inverkan, en
reform i antydd riktning kunde tänkas få för bibliotekens bytesförbindelser.
Härom anföres i betänkandet följande.

Av svaren har framgått, att en dylik reform icke påverkar vetenskapsakademiens
biblioteks bytesverksamhet, icke heller kungl. bibliotekets eller
karolinska institutets biblioteks. Från kungl. bibliotekets sida framhålles
emellertid, att detta bibliotek i egenskap av svenskt nationalbibliotek skall
samla, förvara och för begagnande tillhandahålla den svenska litteraturen
i största möjliga fullständighet. Härmed avses även den vetenskapliga litteraturen.
Avhandlingar, tryckta i utländska tidskrifter, komma icke biblioteket
tillhanda, om icke universitet och högskolor överlämna dem. Till detta
uttalande bör ju emellertid tilläggas, att då den stora grupp svenska vetenskapliga
avhandlingar, som under alla förhållanden publiceras i utländska
facktidskrifter, icke kommer biblioteket tillhanda, så blir bibliotekets samling
av svenska vetenskapliga arbeten ändå så ofullständig, att bortfallet

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

av ett antal doktorsavhandlingar för denna sida av problemet icke kan tillmätas
större betydelse.

Från Uppsala universitets bibliotek har framhållits bland annat:

Det är föga tilltalande, att disputander inom vissa ämnen skola draga
fördel av de ekonomiska uppoffringar för gemensam sak, vilka göras av
dem, som trycka avhandlingar i andra ämnen. Fara föreligger naturligtvis
dessutom, att även i dessa senare ämnen disputanderna snart nog söka
slå in på den nya i flera avseenden lättare vägen. Om så skulle bli fallet,
kunna verkningarna på bibliotekens bytesrörelse bli genomgripande, ja
katastrofala. Redan genom den förändring, som nu är på tal, skulle följderna
bli mycket avsevärda för härvarande universitetsbibliotek. Under
tidsperioden 1935/36—1944/45 disputerades i Uppsala på 316 avhandlingar,
därav inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen på 83 och
inom medicinska fakulteten på 63. Av de matematisk-naturvetenskapliga
falla minst ett 50-tal inom den ämnessfär, där lättnader skulle beredas. Tillsammans
med de medicinska torde antalet kunna beräknas till omkring 115.
Redan i första hand kunde vårt bibliotek sålunda komma att gå miste om
cirka 36 procent av sitt bytesmaterial av avhandlingar, detta under förutsättning
att alla disputander inom ifrågavarande ämnessfär valde den nu
förordade formen för förvärvande av doktorsgrad.

Bestämt avstyrkes »varje åtgärd, som är ägnad att minska bibliotekens
möjlighet att för bytesändamål disponera över den akademiska avhandlingslitteraturen».

Vederbörande vid Lunds universitets samt tekniska högskolans i Stockholm
bibliotek framhålla, att de med hänsyn till den stora betydelse, som
en reform av doktorsavhandlingarna i antydd riktning måste få, anse, att
biblioteken icke kunna ställa sig avvisande, men att de måste kräva en viss
höjning av bibliotekens årsanslag såsom kompensation.

Det framgår av de refererade uttalandena, att med ett undantag biblioteken
ställt sig förstående till den förordade reformen. Om den nya formen
för disputation blir en mera vanlig företeelse, bör hänsyn till de ekonomiska
verkningarna för biblioteken givetvis tagas vid fastställande av deras
årsanslag. Någon beräkning av dessa ökade anslagsbehov torde för närvarande
vara omöjlig att göra. I detta sammanhang vill kommittén emellertid
starkt understryka sin uppfattning, att bibliotekens litteraturanskaffning
icke till någon del bör bekostas genom ekonomisk belastning av doktorander
eller andra vetenskapliga författare och att kommitténs förslag
även i detta avseende innebär ett framsteg jämfört med nuvarande förhållanden.

Kommittén har emellertid räknat med att doktorsavhandlingar av nu
gängse typ fortfarande måste förekomma i åtskilliga ämnen, särskilt inom
ämnesområden där lämpliga tidskrifter eller publikationsserier saknas. I
sådana fall borde givetvis skyldigheten att avlämna pliktexemplar bibehållas
oförändrad. Detta vore även i författarens eget intresse, då genom
bibliotekets bytesverksamhet hans arbete kunde få en spridning, som eljest
vore svår att ernå.

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Remissyttranden.

Naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag beträffande formerna
för doktorsarbetets publicering ha i princip tillstyrkts av de flesta myndigheter
och sammanslutningar, vilka i sina yttranden berört kommitténs förslag
i denna del. Flera remissinstanser ha emellertid förordat kommitténs
förslag under förutsättning, att 1945 års universitetsberednings uttalande
i denna fråga vunne beaktande. Universitetsberedningen har nämligen yttrat
följande.

Universitetsberedningen behj ärtar de synpunkter, som framförts av den
naturvetenskapliga forskningskommittén och av medicinska högskolornas
organisationskommitté beträffande formerna för doktorsavhandlingarnas
publicering, men vill samtidigt framhålla, att detta alternativ icke sa, ofta
torde kunna tillämpas inom de humanistiska vetenskaperna. Beredningen
vill därjämte understryka, att doktorsavhandlingen alltid måste utgöra provet
på förmågan att behandla ett sammanhängande och betydelsefullt
vetenskapligt problemkomplex. Detta krav maste ställas även pa den nya
typen av doktorsspecimina. Utöver de skrifter, i vilka disputanden tidigare
publicerat sina forskningsresultat, bör enligt beredningens mening krävas
en kort sammanfattning bland annat innehållande en fixering av problemställningen
i dess helhet jämte redogörelse för de vunna resultaten. Fnligt
universitetsberedningens åsikt bör den sammanfattande skriften anses utföra
avhandlingen i formell mening, av vilken stadgat antal pliktexemplar
skall avlämnas. Dock böra även de undersökningar, -som tidigare publicerats
och som utgöra premisser till de i gradualavhandlingen framförda slutledningarna,
framläggas till offentlig granskning tillsammans med sjalva avhandlingen.

I de av universitetsberedningen anförda synpunkterna ha sålunda bland
andra instämt styrelsen jör tekniska högskolan i Stockholm, lärarkollegiet
vid Chalmers tekniska högskola samt matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
i Uppsala och Lund. Sektionen i Lund har dock anslutit sig till
kommitténs förslag, att möjlighet för befrielse från skyldighet att avlämna
pliktexemplar skulle kunna beviljas, om arbetet eller arbetena i fråga publicerats
i tidskrifter eller liknande serier med sådan spridning, att nödig
offentlighet därigenom kan anses ha vunnits.

Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga jakidtet har däremot
helt anslutit sig till forskningskommitténs förslag och yttrat bland
annat följande.

Fakulteten delar helt kommitténs uppfattning, att det nuvarande systemet
för publicering av doktorsavhandlingar för många naturvetenskapliga
ämnen är otidsenligt. Till de skäl, som kommittén anfört för denna uppfattning,
vill fakulteten ytterligare påpeka ett, nämligen att fristående
doktorsavhandlingar, åtminstone inom vissa ämnen, t. ex. kemi, icke refereras
i de stora referattidskrifterna, varför avhandlingar i sådana ämnen
riskera att förbliva okiinda för världens vetenskapsmän Det hjälper därvid
icke om dessa avhandlingar genom bibliotekens bytesverksamhet hnnas till -

24

Kungl. Maj.ts -proposition nr 272.

gängliga på många bibliotek, då deras existens därstädes icke blir bekant.
Fakulteten vill understryka kommitténs mening, att bibliotekens bytesverksamhet
icke till någon del bör bekostas genom ekonomisk belastning
av doktorander eller andra vetenskapliga författare. Då emellertid institutsoch
samlingsbibliotekens utveckling hittills varit starkt beroende av bytesverksamheten,
är det angeläget att biblioteksanslagen i gengäld ökas.

Fakulteten ansluter sig sålunda till kommitténs förslag, att en doktorand
visserligen skall ha rätt att använda det gamla sättet för publicering av
doktorsarbete, men att han även skall kunna disputera på ett antal smärre,
i kända vetenskapliga tidskrifter publicerade uppsatser utan att behöva
sammanställa dessa till en särskild doktorsavhandling. Universitetsberedningens
förslag, att doktorand, när hans arbete publicerats i en rad smärre
tidskriftsuppsatser, skulle vara skyldig att för dessas framläggande vid disputation
utarbeta en särskild sammanfattning av hela arbetet, finner fakulteten
vara en kompromiss, som icke skulle innebära några fördelar.

Det föreslagna antalet av 25 pliktexemplar anser fakulteten vara tillräckligt
för arbetets bedömande.

Ingeniörsvetenskapsakademien har framhållit bland annat följande.

Akademien vill ifrågasätta, om det inte ur rent praktisk synpunkt vore
lämpligt att doktoranden ålades att i samband med disputationen framlägga
en kort sammanfattning av de resultat han redovisat i de tidigare
publicerade uppsatser han önskar disputera på om dessa äro flera än en
och framför allt om de icke bilda en fortlöpande följd av redovisade resultat
inom ett begränsat specialområde utan omfatta skilda eller mera löst
sammanhängande ämnesområden, vilket enligt kommitténs uppfattning
icke skulle utgöra något hinder för att kunna disputera på dem.

Sveriges yngre naturvetares förening har beträffande avhandlingarnas
publiceringsform anslutit sig till forskningskommittén. Däremot har humanistiska
sektionen i Uppsala förkastat både forskningskonnnitténs och universitetsberedningens
förslag och yttrat bland annat följande.

Sektionen kan sålunda icke ansluta sig till det av naturvetenskapliga
forskningskommittén framställda önskemålet om rättighet att disputera på
en samling tidigare publicerade »uppsatser utan att behöva sammanställa
dessa till en särskild doktorsavhandling». Icke heller anser sektionen det
möjligt att godtaga universitetsberedningens modifierade förslag innebärande
att till uppsatserna fogas en kort sammanfattning »bland annat
innehållande en fixering av problemställningen i dess helhet jämte redogörelse
för de vunna resultaten». Då sektionen för sin del icke fäster något
avseende vid en avhandlings omfång utan blott ser till dess resultat och
framställningen därav finner sektionen det knappast föreligga något hinder
för att någon disputerar på den sista av de uppsatser i vilka han publicerat
en rad fortlöpande vetenskapliga rön; den nuvarande disputationsordningen
lägger i så fall icke något hinder för att formerna för framläggandet av
doktorsarbetets resultat bli desamma som för andra arbeten inom samma
vetenskapsgren, vilket synes vara naturvetenskapliga forskningskommitténs
egentliga syfte med förslaget. Enligt sektionens mening är sålunda
ingen reform påkallad för att uppnå det åsyftade.

25

Kungl. May.ts ''proposition nr 27%.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anser likaledes, att förslaget väcker
vissa betänkligheter och kan ej finna, att den föreslagna utvägen skulle
vara nödvändig för att nå det avsedda målet. Fakulteten anser vidare, att
den sammanfattande avhandlingen borde ha ett självständigt värde också
utan tillgång till tidigare uppsatser.

Universitetskanslern har anslutit sig till vad universitetsberedningen anfört
i här berörda fråga men samtidigt förordat, att de föreslagna formerna
för doktorsavhandlingarnas publicering till en början endast borde försöksvis
prövas, innan reformen slutligt genomfördes.

I princip delar jag naturvetenskapliga forskningskommitténs uppfattning,
att formerna för framläggandet av doktorsarbetets resultat böra vara
desamma som för andra arbeten inom samma vetenskapsgren. Jag ansluter
mig likaledes till kommitténs mening, att en doktorand bör ha rättighet
att disputera på ett antal smärre, i kända vetenskapliga tidskrifter publicerade
uppsatser utan att behöva sammanställa dessa till en särskild
doktorsavhandling. Det är nämligen uppenbart, att en dylik reform skulle
innebära stora fördelar, framför allt på grund av att de vetenskapliga resultaten
av forskningsarbetet därigenom utan dröjsmål kunna framläggas.

Universitetsberedningen har, liksom även kanslern, ansett, att disputation
efter den av naturvetenskapliga forskningskommmittén föreslagna
ordningen endast bör beviljas under förutsättning, att en kort sammanfattning
innehållande en fixering av problemställningen i dess helhet jämte
redogörelse för de vunna resultaten framlägges till disputationen utöver
de tidigare publicerade skrifter, vilka disputanden önskar åberopa. Härigenom
skulle vinnas en garanti för att en doktorsavhandling alltid utgör
ett prov på förmågan att behandla ett sammanhängande och betydelsefullt
vetenskapligt problemkomplex. Man skulle även uppnå den fördelen, att
frågan om pliktexemplaren kunde lösas på så sätt, att den sammanfattande
skriften skulle anses utgöra avhandlingen i formell mening, av vilken
sålunda det stadgade antalet pliktexemplar borde avlämnas. De undersökningar,
som doktoranden tidigare publicerat och önskar åberopa, skulle
för sådant fall givetvis även finnas tillgängliga för offentlig granskning. Ett
antal av minst 25, högst 50 exemplar av dessa tidigare uppsatser torde
vara tillräckligt för doktorsarbetets bedömning.

En reform i den sålunda angivna riktningen synes böra försöksvis prövas.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela i ämnet erforderliga
bestämmelser.

Departe mentschefen.

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘272.

3. Tryckningsbidrag till doktorsavhandlingar.

Nuvarande förhållanden.

Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse 1945:552 skall full ersättning utgå för
de 330 s. k. pliktexemplar av en doktorsavhandling, som varje doktorand är
skyldig att avlämna till vederbörande bibliotek. För innevarande budgetår
är till detta ändamål anvisat ett förslagsanslag å 30 000 kronor under rubriken
Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar
samt ett förslagsanslag å 3 000 kronor under rubriken Gemensamma
ändamål vid de tekniska högskolorna: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar.
19.f5 års universitetsberedning har emellertid framhållit,
att endast om denna fulla ersättning beräknas efter normala förlagsmässiga
grunder blir den en realitet. För närvarande är emellertid enligt beredningen
talet om full ersättning en fiktion. Härom har beredningen yttrat bland
annat följande.

Det nuvarande systemet med pliktexemplar i stort antal av akademiska
avhandlingar (i regel det dubbla antalet av författarens egen upplaga) medför,
att författarens egen upplaga ur försäljningssynpunkt har ytterst ringa
värde. Det ekonomiska utbytet av upplagan tillfaller biblioteken. Om t. ex.
för de under kalenderåret 1945 i Uppsala ventilerade avhandlingarna s. k.
full ersättning enligt nu gällande bestämmelser skulle ha utgått, hade
ersättningsbeloppet uppgått till 12 200 kronor, medan de verkliga tryckningskostnaderna
för de nämnda avhandlingarna uppgingo till 161 517 kronor
3 öre. Motsvarande siffror för Lund äro 9 960 kronor respektive 91 077
kronor 50 öre. Detta innebär i själva verket, att den s. k. fulla ersättningen
endast utgjorde 7 respektive 11 procent av författarens kostnader och att
biblioteken för detta belopp erhöllo en avhandlingsupplaga, som var större
än den författarna betalade med 93 respektive 89 procent av kostnadsbeloppet.
Hela systemet innebär, att förvärvande av universitetens högsta
lärdomsgrad för den enskilde förenats med en extra utgift till det allmänna.
Principen om i möjligaste mån fri utbildning vid våra högre läroanstalter
är i här berörda avseenden alls icke genomförd.

För att närmare kunna ange de grunder, efter vilka det statliga bidraget
till tryckning av akademiska avhandlingar borde utgå, har universitetsberedningen
i en tabell givit en överblick av dessa avhandlingars antal och
storlek under tiden 1906—1946 vid alla högskolor utom fackhögskolor.

Universitetsberedningen anför såsom kommentar till nämnda tabell följande.

Någon verkan av 1919 års bestämmelser om understöd för doktorsavhandlingar,
som avsågo att få fram avhandlingar ej överstigande tio ark,
kan ej spåras. I allmänhet har under de senaste fyrtio åren en ökning av
avhandlingarnas längd ägt rum. Inom vissa naturvetenskaper är denna
ökning mindre framträdande och inom medicin obefintlig. Den största

27

Kungl. May.ts ''proposition nr 272.

ökningen i omfånget ägde rum i slutet av första tioårsperioden, varefter
stegringen varit mindre påfallande. Orsaken till stegringen under nämnda
period är i första hand att söka i 1908 års universitetsstatuter, genom vilka
kraven på licentiatexamens kvalitet avsevärt skärptes, och licentiatavhandlingen
sattes mera i centrum än tidigare, då examen omfattade flera ämnen.
Den här framlagda statistiken visar icke spridningens storlek. I vissa ämnen
äro avhandlingarna i huvudsak av samma storlek (exakta naturvetenskaperna,
filologi, historia), i andra variera de mycket kraftigt. En avhandling
i exempelvis systematisk botanik eller växtbiologi — en monografi över ett
släkte — blir oftast mycket omfångsrik, medan däremot en avhandling i
växtfysiologi eller ärftlighetslära som regel har blygsammare omfång. Avhandlingarnas
normallängd kan således ej fastställas för ett visst ämne, om
man ej tar i betraktande vilket område inom detta ämne som i avhandlingen
behandlas.

Avhandlingarnas antal har inom alla fakulteter och sektioner utom den
juridiska fakulteten ständigt ökats under de senaste 40 åren. Ökningen har
varit mest påfallande inom de teologiska och medicinska fakult^erna.

De sakkunniga.

Beträffande doktorsavhandlingarnas betydelse har universitetsberedningen
inledningsvis anfört följande.

Förefintligheten av ett till offentlig granskning framlagt lärdomsprov,
bestående av en från trycket utgiven självständig vetenskaplig avhandling
rörande ett mera omfattande problem eller problemkomplex, synes motsvara
flera viktiga behov. Detta gäller i första hand universiteten själva.
Hittills har dessas ordinarie lärarkår huvudsakligen rekryterats bland dem,
som avlagt disputationsprov och därvid erhållit de högsta vitsorden och till
följd därav förordnats till docenter. För ett jämnt och planmässigt uppehållande
av den akademiska verksamheten i dess olika former är det nödvändigt
att äga stadigvarande tillgång till en dylik omfattande kader av
vetenskapligt högt kvalificerade forskare och lärare. Vid ett genomförande
av den allmänna vetenskapliga upprustning, som för närvarande är nödvändig,
blir detta behov än starkare. Erfarenheterna från länder, där doktorsgrad
ej alls eller endast sällan förekommer, visa, att det dar ofta är
svårt att tillfredsställande besätt a lärostolarna även i mycket viktiga ämnen.

Det bör härvid även framhållas, att en kvantitativt mycket stor och även
kvalitativt ofta högtstående del av den vetenskapliga produktionen i Sverige
utgöres just av gradualavhandlingarna. Om dessa skulle helt bortfalla
eller starkt minska i antal, skulle det innebära en allvarlig och även utåt
mycket märkbar nedgång i det vetenskapliga arbetet i vart land.

I)et är även en för svensk vetenskap glädjande företeelse, att antalet
akademiska avhandlingar i allmänhet stigit, oavsett om kravet på disputation
utgör fastställt villkor för kompetens till statlig tjänst eller icke. Hittills
har detta villkor endast varit stadgat för kompetens till lektorat.

Allmänt erkännes, att den vetenskapliga skickligheten bör kvarstå som
väsentlig befordringsgrund. Då denna skicklighet måste pa ett tillfredsställande
sätt dokumenteras, förblir det naturligt, att detta — såsom hittills
— sker genom framläggande av en vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling)
för offentlig granskning med åtföljande bedömning av fakultet

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

eller sektion. Skulle mot beredningens bestämda mening kravet på doktorsdisputation
som kompetensvillkor för erhållande av lektorat formellt tagas
bort, kommer konkurrensen om tjänsterna, i varje fall om de mera eftersträvansvärda
bland dessa, att framtvinga disputationer i stor utsträckning
liksom fallet varit inom medicinska och teologiska fakulteterna, oaktat
medicine eller teologie doktorsgrad icke är kompetensvillkor för någon
tjänst.

Erfarenheten har vidare visat, att det även inom det praktiska livet,
exempelvis inom olika industrier, föreligger ett starkt behov av personer
med klart ådagalagd förmåga till självständig vetenskaplig forskning. För
att tillmötesgå detta synbarligen mycket aktuella behov ha också de flesta
fackhögskolorna på senare tid infört eller begärt att få införa licentiatexamen
och doktorsdisputation.

Allt talar sålunda för att doktorsdisputationen även för framtiden kommer
att tillmätas största betydelse. Det gäller därför att finna utvägar att
underlätta dess finansierande, så att doktoranderna komma att representera
ett urval bjpnd de bästa begåvningarna. Beredningen ansluter sig helt till
en tidigare tankegång, som återgives av kanslern i 1944 års universitetspetita.
»Därest från statens sida inga åtgärder vidtoges i angivna hänseende,
kunde^ man befara, att den högre vetenskapliga utbildningen, i stället för
att stå öppen för alla, lätt nog kunde bliva ett privilegium för de ekonomiskt
mer välsituerade.» Själv framhåller kanslern att det i och för sig vore
rimligt, om tryckning av doktorsavhandlingar finge helt ske på allmän
bekostnad under förutsättning att avhandlingen godkännes.

Kommittén anser, att det nuvarande systemet med särskilda
anslag till ersättning för levererade pliktexemplar
borde upphöra. Dessa ersättningar vore av övervägande
fiktiv natur, men förekomsten av anslag för ändamålet under åttonde
huvudtiteln kunna lätt bidraga till att hos allmänheten skapa den föreställningen,
att en tillfredsställande ersättning verkligen utginge för pliktexemplaren.
Beredningen har därför förordat ett enda anslag till bidrag för akademiska
avhandlingar över huvud taget, pliktexemplaren inräknade.

Tryckningsbidragets storlek. Beredningen föreslår, att tryckningsbidraget
i princip sättes till 75 procent av författarens egna tryckningskostnader.
Härom anföres i betänkandet följande.

Beredningen behjärtar till fullo de önskemål, som framförts under den
tidigare behandlingen av detta ärende, nämligen att de statliga stödåtgärderna
erhålla en sådan utformning, att tendenserna till onödigt omfattande
och dyrbara avhandlingar motverkas. Det system, som redan tidigare funnits
och som nu från olika håll föreslagits ytterligare utformat, nämligen
att över hela linjen begränsa statsbidragen till ett visst, relativt lågt antal
ark (8—12), är emellertid enligt beredningens mening icke ändamålsenligt,
då det helt bortser från de olika krav i fråga om framställningssätt, som
ställas i skilda ämnen. Det är tydligt, att exempelvis matematik, fysik och
kemi liksom vissa medicinska discipliner och även de klassiska språken
medge avhandlingens begränsning till ett ganska ringa omfång, ända ned till
5 å G ark. Men det är lika klart, att i andra ämnen, särskilt de historiska

29

Kungl. Maj:ts proposition nr *272.

men även vissa filologiska liksom de naturvetenskaper, där utförligare beskrivningar
äro nödvändiga, själva uppgifternas art kräver en vida mera
omfattande framställningstyp, där ett arkantal åtskilligt över de föreslagna
8 till 12 kan vara sakligt berättigat eller till och med oundgängligt. Beredningen
anser emellertid en normering nödvändig för att motverka en opåkallad
bredd i framställningen och har övervägt olika möjligheter att
uppnå denna normering. Den har härvid funnit, att varken arkbegränsning
eller visst fixerat maximibelopp för tryckningsbidraget skulle medföra rättvisa.
Beredningen anser därför, att avgörandet om tryckningsbidragets
storlek bör läggas hos en central nämnd, vilken skall utdela anslag motsvarande
75 procent av författarens tyckningskostnader, dock under tillseende,
att avhandlingen varken i fråga om korrektur, typografisk utstyrsel, illustrering
eller i annat hänseende dragit oskälig kostnad eller att dess omfång
blivit uppenbart större än vad ämnets natur krävt.

Liksom vid tidigare beräkningar av statsbidrag för tryckning av avhandlingar
har beredningen utgått från att en doktorsavhandlings normala upplaga
är 500 exemplar. Av dessa gå 330 till pliktexemplar. De överskjutande
exemplaren ha i regel mycket ringa ekonomiskt värde för författaren, då
pliktexemplaren vanligtvis äro tillräckliga för att motsvara de intresserade
kretsarnas, i första hand bibliotekens behov. Det synes därför beredningen
vara orimligt, att dessa exemplar betraktas som mertryck och att de egentliga
sättnings- och tryckningskostnaderna icke åvila pliktexemplaren. Med
denna utgångspunkt blir det, som skäligt är, författaren och icke staten
som äger rätt att erhålla visst antal exemplar för den kostnad som papper,
tryckning och häftning av dessa uppgår till. Det allmännas kostnader för
pliktexemplaren skulle i så fall komma att ligga nära totalkostnaden. Med
hänsyn till avhandlingens värde för författaren ur meriteringssynpunkt,
finner beredningen det emellertid rimligt, att viss del av tryckningskostnaderna
bäres av denne. Beredningen förordar därför, att tryckningsbidraget
i princip sättes till 75 procent av författarens egna tryckningskostnader.

Statsanslag. Universitetsberedningen framhåller, att kostnaderna
för avhandlingstryck variera kraftigt beroende på de krav på stilsorter, tabeller,
grafiska framställningar och andra illustrationer, som de olika ämnena
ställa. Enligt av beredningen gjorda undersökningar torde tryckningskostnaderna
vid en upplaga på 500 exemplar uppgå till lägst cirka 10 kronor
per sida, högst cirka 30 kronor per sida. När avhandlingarna tryckas
i kvarto, är sidpriset givetvis högre än för avhandlingar i oktav. Av de
under tioårsperioden 1936/37—1945/46 godkända 898 avhandlingarna voro
emellertid endast 79 i kvarto. Såsom medelpris per avhandlingss
i d a har det synts beredningen skäligt att räkna med 20 kronor för det
tekniska utförandet.

För att kunna beräkna det för tryckningsbidrag erforderliga
statsanslaget har beredningen undersökt avhandlingarnas
mediana och verkliga omfång under tioårsperioden 1936/37—1945/46. Resultatet
framgår av följande tabell.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Tioårsperioden
1936/37—1945/46

Läsåren 1944/45—1945/46

Antal

Mediana

Totala

Antal

Totala

av-

sid-

mediana

avhandlingar

verkliga sidantal

lingar

antal

sidantal

1944/45|l945/46

1944/45|1945/46

Teologi...............

74

319

23 606

8

9

2 428

2 468

Juridik................

15

288

4 320

1

3

443

877

Engelska..............

17

303

5151

1

2

311

548

Finsk-ugriska språk........

2

290

580

—

—

—

—

Klassiska språk...........

26

171

4 446

1

1

117

249

Nordiska språk...........

29

258

7 482

3

2

849

877

Komanska språk..........

26

237

6162

3

2

1039

528

Semitiska språk m. m........

4

181

724

—

—

—

—

Slaviska språk...........

5

141

705

—

—

—

—

Tyska................

16

259

4144

5

—

1265

—

Historia...............

51

382

19 482

5

9

2 029

4 534

Statskunskap............

20

388

7 760

—

4

—

1509

Konsthistoria............

26

332

8 632

1

1

383

464

Litteraturhistoria..........

39

333

12 987

4

4

1 168

1131

Lärdomshistoria...........

3

413

1239

—

—

—

—

Musikhistoria............

1

478

478

—

—

—

—

Nordisk fornkunskap........

13

250

3 250

2

1

530

—

Klassisk fornkunskap.......

12

210

2 520

—

—

—

—

Nationalekonomi..........

10

344

3 440

—

2

—

1140

Statistik...............

7

222

1 554

2

—

621

—

Filosofi................

13

268

3 484

4

—

1343

—

Pedagogik och psykologi.....

8

285

2 280

1

2

1319

518

Astronomi..............

14

163

2 282

1

1

190

166

Fysik................

29

86

2 494

2

1

170

79

Kemi ................

41

120

4 920

6

5

1038

584

Matematik.............

15

108

1620

4

—

448

—

Mekanik och teoretisk fysik . . .

4

100

400

1

1

186

—

Meteorologi.............

1

122

122

1

—

122

—

Botanik...............

42

156

6 552

3

5

517

775

Geografi...............

20

221

4 420

4

—

1005

—

Geologi...............

11

205

2 255

1

1

264

160

Zoologi...............

43

190

8170

5

4

1 054

642

Medicin...............

261

159

41 499

32

40

4 613

6126

Summa

898

—

199 253

101

100

23 102

23 631

Sammanfattning:

Teologi juridik + humaniora . . .

417

—

124 518

41

42

13 689

14 999

Naturvetenskap ..........

220

—

33 235

28

18

4 894

2 506

Medicin...............

261

—

41 499

32

40

4 519

6 126

Summa

898

—

199 253

101

100

23 102

23 631

Av tabellen framgår, att det totala mediana sidantalet för tioårsperioden
1936/37—1945/46 utgjorde för avhandlingar inom teologi, juridik och
humaniora 124 518 eller i årligt medeltal cirka 12 400 sidor; det verkliga
sidantalet för de två sista åren var 13 689 respektive 14 999, vilket vill säga
1 237 respektive 2 547 sidor över årliga medianvärdet för tioårsperioden.
Till grund för beräkningen av tryckningsanslag torde lämpligast läggas
medianvärdena. Efter ett sidpris av 20 kronor bli kostnaderna för ett års
avhandlingsproduktion inom teologi, juridik och humaniora 20 X 12 400
eller 248 000 kronor. Från denna summa torde böra avdragas bidrag till

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tryckningskostnaderna som i enstaka fall tillkomma avhandlingsförfattare
från förlag eller institutioner. Storleken av dylika bidrag är svår att fixera
men torde icke överskrida 20 000 kronor per år. Det återstående beräknade
beloppet kronor 228 000 synes beredningen böra ligga till grund för dess
äskande om ett förslagsanslag för statsbidrag till tryckning av doktorsavhandlingar.
Begränsas tryckningsbidraget till 75 procent av författarens
totalkostnader för en avhandling av skälig storlek och normalt utförande,
blir det härför behövliga statsbidraget för närvarande 171 000 kronor per år.

Utöver detta anslag på 171 000 kronor förordar beredningen ett förslagsanslag
på 9 000 kronor till tryckning av av handlings resuméer
på något av de stora v ä r 1 d s s p r åken. Dessa resuméers
tryckningskostnader borde enligt beredningen helt bekostas av det allmänna
upp till ett omfång av högst 16 sidor. Beredningen föreslår sålunda
ett förslagsanslag på sammanlagt 180 000 kronor för
tryckningsbidrag till akademiska avhandlingar inom teologi, juridik och
humaniora. Beredningen anför vidare.

Årsmedeltalet avhandlingar inom gruppen teologi, juridik och humaniora
har under senaste tioårsperiod varit 42. Av varje avhandling måste avlämnas
330 pliktexemplar. Beredningen förutsätter nämligen, att Göteborgs
högskola likställes med övriga lärosäten i detta hänseende. Det allmänna
kommer då årligen att mottaga cirka 13 800 exemplar avhandlingar, vilkas
bokhandelsprisvärde uppgår till cirka 150 000 kronor och vilka biblioteken
använda för sin bytesverksamhet. Skulle pliktexemplaren icke finnas att
tillgå för dessa, bleve det nödvändigt att väsentligt höja bibliotekens bokinköpsanslag.
Mot ett årligt anslag å 180 000 kronor kan således ställas
ett realvärde i avhandlingar utgörande 83 procent av detta anslag. Statens
nettoutgift för nu berörda avhandlingar blir således blott en mindre del
av anslagsbeloppet, eftersom betydande värden återföras till det allmänna
i form av de för bibliotekens bokförsörjning viktiga pliktexemplaren.

Beträffande själva utdelningen av tryckningsbidragen
föreslår beredningen en gemensam instans, en central nämnd, för de teologiska
och juridiska fakulteterna samt de humanistiska sektionerna. Beredningen
förordar följande sammansättning av nämnden.

De båda teologiska fakulteterna föreslå vardera en representant, de tre
juridiska likaledes vardera en. De fyra humanistiska sektionerna föreslå
vardera en representant för den filosofisk-historiska ämnesgruppen och en
för den filologiska. Bland de sålunda föreslagna tretton förordnar Kungl.
Maj:t fem till ledamöter av nämnden, varvid iakttages, att en skall vara
teolog, en jurist och de övriga tre representera skilda humanistiska discipliner
och företräda olika lärosäten. Därjämte förordnar Kungl. Maj:t en
sjätte ledamot, med särskild sakkunskap i bok- och bibliotekstekniska
frågor. Kungl. Maj:t förordnar en av nämndens ledamöter till ordförande.
Nämnden utser själv sin sekreterare.

Nämnden sammanträder cn gång om året för att fördela anslaget till de
under föregående läsår ventilerade avhandlingarna. Ansökan om bidrag ingives
till fakultet respektive sektion som jämte eget yttrande före den
1 oktober avger förslag till nämnden.

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Även naturvetenskapliga forskningskommittén har för naturvetenskapernas
vidkommande föreslagit en central instans i dylika anslagsfrågor, nämligen
en till det naturvetenskapliga forskningsområdet knuten publiceringsnämnd.
Jag återkommer härtill i det följande.

Remissyttranden.

De av universitetsberedningen förordade bidragsformerna för tryckning
av doktorsavhandlingar ha i stort sett tillstyrkts av de myndigheter och
organisationer, som yttrat sig i denna fråga. Beträffande den av beredningen
föreslagna centrala nämnden ha dock olika meningar gjort
sig gällande. Större akademiska konsistoriet i Uppsala anser, att det nuvarande
systemet för tryckningsbidragens fördelning visat sig fullt tillfredsställande
och att någon ändring av nuvarande bestämmelser icke vore
erforderlig eller önskvärd. Teologiska fakulteten i Uppsala anser, att den
föreslagna centrala nämnden komme att bli alltför tungrodd och att kanslern
liksom nu borde fördela anslagen. I fråga om nämndens sammansättning
har humanistiska sektionen i Uppsala framhållit, att antalet
humanistiska medlemmar i nämnden borde bli minst 4, av vilka två
borde representera den filosofisk-historiska ämnesgruppen, och två den
filologiska, för att skilda humanistiska discipliner och olika lärosäten samtidigt
skulle kunna bli företrädda i nämnden. Nämnden borde därför utvidgas
till att omfatta 7 ledamöter, varav 4 humanistiska. Lärarrådet vid
Göteborgs högskola framhåller särskilt betydelsen av att samtliga lärosäten
bliva representerade i nämnden och föreslår följande ändrade bestämmelser:
»Bland de sålunda föreslagna tretton förordnar Kungl. Maj:t för tre år
fem till ledamöter av nämnden, varvid iakttages att en skall vara teolog,
en jurist och de övriga tre representera skilda humanistiska discipliner, dock
så att samtliga lärosäten därvid bliva representerade. Sålunda utsedd ledamots
förordnande må omedelbart kunna förnyas endast två gånger.»

Rektorsämbetet och humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola
anse däremot, att frågan om doktorsavhandlingarna borde bli föremål för
en särskild utredning. Fakulteten vitsordar anslagsbehovet men framhåller,
att frågan om anslag till doktorsavhandlingar ej kunde anses löst genom
universitetsberedningens förslag. Fakulteten har framhållit bland annat
följande.

Huvudfrågan i detta sammanhang är obestridligen bedömningen av avhandlingarnas
omfång. Fn efter uppgifternas art lämpad begränsning har
stor vikt i och för sig men blir givetvis särskilt angelägen när anslag beviljas.
Det är ej nog med att överflödigt stort omfång drar för stora kostnader,
det medför också positiva olägenheter med konsekvenser för det
vetenskapliga arbetet. Alltför stora avhandlingar äventyra resultatens överskådlighet
och klarhet, varav följden blir onödiga svårigheter för avhandlingarnas
användning vid fortsatt vetenskapligt arbete. Ännu viktigare är,
att det frestar till att låta kvantitet ersätta kvalitet och ej uppfordrar de
unga forskarna till att skilja huvudsak och bisak.

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

En kontroll av avhandlingarnas längd kan tänkas ordnad på olika sätt,
men det är ej lätt att finna en ur alla synpunkter tillfredsställande ordning.
Universitetsberedningens förslag att anförtro uppgiften i detta hänseende
— liksom i fråga om avhandlingarnas typografiska utstyrsel — åt en
central nämnd kan befaras ej leda till målet, ty det är uteslutet, att en
sådan nämnd skulle äga tillräcklig sakkunskap i fråga om de ytterst mångskiftande
ämnen som gradualavhandlingarna omfatta, för att kunna bedöma
deras lämpliga längd. Enda möjligheten synes vara att lägga uppgiften
i vederbörande akademiska myndigheters händer. En lösning vore
då att ställa fixerade belopp, fastställda exempelvis för en femårsperiod men
sedan reviderade efter omständigheterna, till de särskilda vetenskapliga
ämnenas förfogande. Det skall dock ej döljas, att också en sådan lösning
skulle stöta på vissa svårigheter, och en prövning därav borde ske genom
den nya utredning, varom nu hemställes.

Dessutom borde varje fakultet (sektion) utse en kompetent person för
att ge doktoranderna råd i fråga om avhandlingarnas typografiska behandling
och yttre beskaffenhet i övrigt. Det borde vara en obligatorisk förutsättning
för statsbidrag till en avhandling, att författaren har rådfrågat
denne sakkunnige och beaktat hans anvisningar. Därmed skulle tillgodoses
också det andra av de önskemål som dikterat universitetsberedningens förslag,
nämligen att motverka den kostnadsstegring som följer av författarnas
obekantskap med tryckeritekniska förhållanden.

Av yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Universitetskanslern har anfört.

Till vad universitetsberedningen anfört och föreslagit beträffande tryckningsbidrag
till doktorsavhandlingar vill jag livligt ansluta mig. Vinner förslaget
om statsbidrag, motsvarande 75 procent av tryckningskostnaderna,
statsmakternas gillande, föreslår jag, att detta bidrag måtte få utgå till
alla, som disputerat under kalenderåret 1947. Om de nya bidragsbestämmelserna
däremot komma att gälla endast för avhandlingar, som framläggas
till offentlig granskning efter den 1 juli 1947, skulle ett sådant beslut
med största sannolikhet komma att innebära, att många doktorander av
rent ekonomiska skäl uppsköte sina disputationer till höstterminen 1947
för att med säkerhet kunna tillgodogöra sig de nya bidragen. Jag får dessutom
erinra därom, att även de nuvarande statliga bidragen till tryckning
av doktorsavhandlingar utdelas för varje kalenderår och att sålunda bidrag
till avhandlingar under år 1947 utdelas först år 1948.

I likhet med universitetsberedningen finner jag det lämpligt och ändamålsenligt,
att en särskild gemensam instans, en central nämnd, för de
teologiska och juridiska fakulteterna samt de humanistiska sektionerna
handhaver själva utdelningen av tryckningsbidragen. För de naturvetenskapliga
sektionerna torde — såsom jag i annat sammanhang framhållit —
den av naturvetenskapliga forskningskommittén föreslagna, till det naturvetenskapliga
forskningsrådet knutna publiceringsnämnden vara en lämplig
instans. Vad angår de medicinska fakulteterna har medicinska högskolornas
organisationskommitté ännu icke tagit ställning till motsvarande
spörsmål.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 saml. Nr 272.

Departe mentschefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 87%.

Statskontoret har yttrat.

I fråga om statsbidrag till doktorsavhandlingar vill statskontoret allenast
uttala önskvärdheten av en sådan utformning av bidragsvillkoren, att en
automatisk minskning av bidragsandelen inträder beträffande avhandlingar
av större omfattning. Ämbetsverket är doek icke berett att framlägga förslag
i detta syfte. Skulle villkoren icke kunna givas sådan utformning, bör
särskilt understrykas, att på den nämnd, som skall ha att utdela tryckningsbidragen,
skall ankomma att vidtaga vederbörlig reduktion, om avhandlingens
omfång blivit större än ämnets natur krävt.

Universitetsberedningens förslag om bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar
grundar sig i allt väsentligt på en av kanslern år 1944 gjord
framställning, som emellertid hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts
åtgärd. Jag delar kanslerns och universitetsberedningens uppfattning, att
statsmakterna i en helt annan omfattning än hittills böra lämna bidrag till
tryckning av dylika avhandlingar. Doktorsavhandlingarna ha och komma
med all sannolikhet även för framtiden att få den största betydelse för
svensk vetenskap. Skola de högre vetenskapliga befattningarna verkligen
rekryteras bland ett urval av de bästa forskarbegåvningarna, är det emellertid
nödvändigt, att doktorsgradens förvärvande icke göres beroende av
privatekonomiska förutsättningar. Ett statligt ekonomiskt stöd till tryckning
av doktorsavhandlingar ligger dessutom helt i linje med de av mig
förordade stipendierna för högre vetenskapliga studier.

Jag biträder beredningens förslag, att det nuvarande systemet med särskilda
anslag till ersättning för levererade pliktexemplar bör upphöra och
att i stället ett enda anslag till tryckning av doktorsavhandlingar beviljas.
Jag vill även förorda förslaget, att tryckningsbidraget i princip sättes till
75 procent av författarens egna kostnader. Dock anser jag det vara en
svaghet i förslaget, att bidragsvillkoren icke fått en sådan utformning att
en automatisk minskning av bidragsandelen inträder beträffande avhandlingar
av större omfattning. Samtidigt inser jag emellertid svårigheten att
finna en tillfredsställande ordning för kontroll av avhandlingarnas längd.
Beredningen har ju också efter anförda skäl avvisat tanken på såväl arkbegränsning
som ett visst fixerat maximibelopp för tryckningsbidraget.
Under sådana förhållanden vill jag understryka vikten av att den centrala
nämnd, som skall handhava utdelningen av tryckningsbidragen, har uppmärksamheten
riktad på denna fråga. Nämnden bör tillse, att författare
av sådana avhandlingar, som dragit en oskälig kostnad eller vilkas omfång
blivit större än ämnets natur krävt, få vidkännas vederbörlig reduktion
av tryckningsbidraget. Skulle emellertid denna form för kontroll av avhandlingskostnaderna
icke visa sig tillfredsställande, är jag beredd att hänvisa
detta speciella spörsmål till förnyad prövning.

I likhet med kanslern finner jag det lämpligt, att en särskild gemensam
instans — den av beredningen föreslagna centrala nämnden — handhaver

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

själva utdelningen av tryckningsbidragen för de teologiska och juridiska
fakulteterna samt de humanistiska sektionerna. Jag har icke heller någon
erinran mot den föreslagna sammansättningen av nämnden.

Mot vad beredningen anfört beträffande grunderna för beräkning av det
erforderliga statsbidraget har jag ingen anmärkning. Jag uppskattar alltså
anslagsbehovet för nästa budgetår till bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar
inom teologi, juridik och humaniora till 180 000 kronor. Jag
förutsätter härvid liksom beredningen, att kostnaderna för tryckning av
avhandlingsresuméer på något av de stora världsspråken skola helt bestridas
från ifrågavarande anslag.

Ehuru de medicinska högskolornas organisationskommitté ännu icke
framlagt något förslag om bidrag till tryckning av medicinska doktorsavhandlingar
eller om statligt stöd åt publicering av medicinska arbeten
över huvud taget, anser jag mig likväl, för att icke ställa de medicinska
doktoranderna i ett sämre läge än övriga, böra såsom ett provisorium
förorda, att samma grunder tillämpas för bidrag till dylika doktorsavhandlingar,
som de jag nyss förordat för humanistiska. Kostnaderna härför torde
kunna uppskattas till i runt tal 50 000 kronor. Utdelningen av tryckningsbidragen
torde tills vidare böra handhavas av det medicinska forskningsrådet.

Tryckningsbidragen böra liksom nu utdelas för varje kalenderår och ej
efter läsår såsom föreslagits av universitetsberedningen. Bidrag till avhandlingar
under år 1947 böra sålunda utdelas först 1948. Jag anser mig därför
böra biträda kanslerns förslag, att de förordade tryckningsbidragen måtte
få utgå till alla, som disputerat under innevarande kalenderår, och ej endast
till dem, som disputera efter den 1 juli 1947.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör förslagsanslaget till
Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar,
nu 30 000 kronor, för nästa budgetår uppföras med (180 000 +
-j- 50 000 =) 230 000 kronor.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

IV. Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.

Nät urvetenskapliga forskning sk om mitten.

Naturvetenskapliga forskningskommittén erinrar, att statens understödjande
av den vetenskapliga publiceringsverksamheten för närvarande i
huvudsak inskränker sig till anvisande av medel till »Understöd för utgivande
av tidskrifter, lärda verk och läroböcker», vilket reservationsanslag
— vanligen benämnt »lärdaverksanslaget» — för innevarande budgetår
är uppfört med 200 000 kronor.

Lärdaverksanslaget avser emellertid, påpekar kommittén, alla vetenskapsgrenar,
och naturvetenskapens andel däri uppginge innevarande budgetår
till blott 36 300 kronor. Kommittén tillägger:

Ej ens detta belopp utgör det verkliga understödet på grund av den leveransplikt,
som är förknippad med understöd ur anslaget. Utom de direkta
kostnaderna för de levererade exemplaren medför leveransplikten i allmänhet
en direkt inkomstminskning för utgivaren, i det att de sålunda levererade
exemplaren till stor del överlämnas till bibliotek, vilka annars skulle
varit köpare, prenumeranter eller föreningsmedlemmar. De rena institutionspublikationerna
erhålla visserligen en viss kompensation genom de
pliktexemplar av andra statsunderstödda publikationer, som de kunna få
mottaga, men för pliktexemplar som överlämnas till skolbibliotek och liknande
kan aldrig någon kompensation erhållas. Lärdaverksanslaget är sålunda
blott till en del ett verkligt publiceringsanslag; i övrigt är det ett
biblioteksanslag.

I övrigt bygger, framhåller kommittén vidare, den svenska vetenskapliga
publiceringsverksamheten i stor utsträckning på anslag från fonder och
stiftelser. De anslag, som kunde erhållas från dessa, vore dock numera på
intet sätt tillräckliga.

Fonderna ha ej ökat i samma takt, som penningvärdet fallit och räntefoten
sjunkit, varför det antal sidor, som årligen kunna tryckas för dylika
medel, är vida mindre nu än för 10 eller 20 år sedan. På grund av den
vetenskapliga publikationsverksamhetens ständiga stegring har fondernas
procentuella andel i finansieringen avtagit i än snabbare tempo. Fonderna
ha också tvingats att behandla inkommande ansökningar allt mer restriktivt,
vilket särskilt gått ut över ansökningar avseende bidrag till doktorsavhandlingar.
Många synnerligen välmotiverade ansökningar ha måst upprepas
flera år i följd, och de sökta beloppen måste numera i regel vidkännas
betydande nedprutningar. Viktiga vetenskapliga arbeten ha härigenom
hindrats att utkomma, eller ock ha de publicerats med stor tidsutdräkt
och i starkt beskuret skick, därest författaren ej velat och kunnat göra stora
egna ekonomiska uppoffringar.

De vetenskapliga resultaten kunna, framhåller kommittén vidare, offentliggöras
i tidskrifter och seriepublikationer (actaserier eller monografiserier)

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

eller i form av fristående arbeten. I syfte att få en belysning av det publicerade
materialets fördelning på olika publikationsformer har kommittén
infordrat uppgifter från de naturvetenskapliga universitetsinstitutionerna,
avseende tioårsperioden 1/7 1929—80/6 1939. Svar ha — mer eller mindre
fullständiga — ingått från flertalet av dessa. En sammanställning av uppgifterna
visar följande:

Publicerat i

Sammanlagt sidantal und
perioden */7 192 9—s%

er t i o å r s-

1939

Svenska

Tyska

Engelska

Andra

språk

Summa

Sv. period, publ.-er.....

24 499

39 511

19 271

2 457

85 738

Nordiska d:o.........

422

1413

160

70

2 065

Övr. uti. d:o.........

146

18 448

7 010

841

26 443 114 246

Enstaka verk, utgivna

i Sverige..........

7 018

5 793

4173

289

17 273 ''

i utlandet.........

62

5 502

684

246

6 494 23 767

S:a

32 147

70 665

31298

3 903

138 013 138 013

Av hela sidantalet utgjordes 25 655 av doktorsavhandlingar. Härav hade
den övervägande delen, 17 739 sidor, publicerats i periodiska publikationer,
så gott som uteslutande svenska. Endast 3 186 sidor hade publicerats på
svenska språket.

Kommittén framhåller med eftertryck, att siffrorna äro approximativa
och helt säkert alldeles för låga.

Kommittén betonar vidare, att vid bifall till dess förslag om doktorsavhandlingarnas
publicering bleve för framtiden fristående doktorsavhandlingar
i naturvetenskapliga ämnen ännu sällsyntare än nu. Frågan om sättet
för finansiering av doktorsavhandlingarnas publicering bleve därför ej ett
isolerat problem utan blott en del av det frågekomplex, som rörde naturvetenskaplig
publicering i allmänhet.

Under tiden 1933/34—1942/43 ha i medeltal 19 matematisk-naturvetenskapliga
avhandlingar årligen ventilerats. Dessas totala sidantal utgjorde i
medeltal omkring 3 200 per år. Kostnaderna per trycksida beräknas av kommittén
numera uppgå till i medeltal drygt 30 kronor. Tryckningskostnaderna
för ett års naturvetenskapliga avhandlingar beräknar kommittén därför
till omkring 100 000 kronor. Allt som allt uppskattar kommittén den
naturvetenskapliga produktionen i vårt land till omkring 25 000 sidor per
år, motsvarande en tryckningskostnad av cirka 750 000 kronor.

Kommittén föreslår, att för nästa budgetår anvisas ett anslag av 300 000
kronor såsom bidrag till naturvetenskaplig publiceringsverlcsamhet. Från
detta anslag skulle bestridas även bidragen till tryckning av naturvetenskapliga
doktorsavhandlingar, i den mån särskilda sådana förekomme, samt

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

även kostnaderna för tryckning av naturhistoriska riksmuseets vetenskapliga
avhandlingar. Sistnämnda kostnader beräknas till omkring 65 000 kronor
för år.

Såsom närmare motivering härför anföres i huvudsak följande.

Det är givet, att ej hela den naturvetenskapliga årsproduktionen kan,
eller ens bör, tryckas inom landet. Det är ett uppenbart svenskt intresse,
att våra prestationer på det vetenskapliga området bli publicerade i det
organ, som är bäst ägnat att ge dem möjligast vida spridning bland den
krets av fackmän, som respektive arbete vänder sig till. Men det är ett lika
uppenbart nationellt intresse, att våra vetenskapliga insatser framträda i
samlad form i högklassiga inhemska (eller skandinaviska) publikationsserier
med internationell spridning.

Tidigare ha otvivelaktigt en större del av den svenska naturvetenskapliga
produktionen än vad som varit lämpligt tryckts utom landet (och utom
Skandinavien). Orsaken härtill har främst varit otillräckliga publiceringsmöjligheter
inom landet. I vissa fall ha lämpliga serier helt saknats, i andra
fall ha de existerande serierna av brist på medel ej haft tillräcklig kapacitet.
Förhållandena äro synnerligen bekymmersamma i vissa av de ämnen, där
en mera betydande del av produktionen tidigare tryckts i utlandet. De
tyska serierna ha upphört för en oviss framtid, de engelska och amerikanska
serierna äro överhopade med inländska bidrag och dessa länder lida liksom
nästan alla länder av svår pappersbrist. Detta bidrager till att de anglosaxiska
serierna för närvarande äro mindre hågade än eljest att mottaga
bidrag från Sverige.

I Schweiz och Nederländerna ha under det senaste året vissa internationella
tidskrifter startats med uppgift att fylla luckorna efter de tyska tidskrifterna.
Det är önskvärt, att även vårt land gör insatser i detta avseende
och därigenom hävdar vår kulturella standard.

Vissa ledande internationella tidskrifter äro rena förlagsartiklar, för vilka
alla kostnader täckas av prenumerationsavgifter. Att emellertid rena förlagspublikationer
ej alltid äro de ur vetenskapens synpunkt förmånligaste
framgår tydligt av utvecklingen i Tyskland under de senaste decennierna.
Till följd av att en rad vetenskapliga serier måste bära sig rent affärsmässigt,
måste ett så högt pris åsättas dem, att de flesta privatpersoner och
många bibliotek tvungos upphöra abonnera å dem. Det sjunkande abonnentantalet
medförde ytterligare stegring, och till slut hade priserna nått
en sådan höjd, att många bibliotek tvingades avstå från abonnemang. En
sådan utveckling är givetvis ur vetenskapernas synpunkt mycket beklaglig,
ty även om arbetet sålunda teoretiskt finnes tillgängligt för varje forskare,
vållar alltid rekvisition från bibliotek å annan ort tidsspillan. Risken
ökas också, att publikationen kan vara utlånad till annan forskare. Det är
sålunda av stor vikt att de vetenskapliga publikationernas pris kan sättas
så lågt, att intresserade institutioner och bibliotek kunna hålla dem. Ett
understöd till en vetenskaplig publikationsserie innebär alltså samtidigt ett
indirekt stöd åt landets institutioner och bibliotek. Det är å andra sidan
att eftersträva, att tidskrifterna småningom i möjligaste mån komma att
bära sina egna kostnader. Även från spridningens synpunkt är ett stort
abonnentantal att eftersträva. Statsbidraget bör sålunda i fråga om prenumerationstidskrifterna
successivt kunna nedbringas. Man kan dock knappast
hoppas, att rent vetenskapliga tidskrifter annat än undantagsvis

39

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

kunna bli helt självförsörjande. Under de första åren måste en nystartad
tidskrift alltid vidkännas betydande utgifter för provtryck, provhäften och
liknande, varigenom tidskriften skall göras känd i den vetenskapliga
världen.

På ett publikationsområde har svensk naturvetenskap och svensk vetenskap
överhuvud alltid intagit en mera tillbakask juten plats än vad som
motsvarar vår vetenskapliga standard, nämligen i fråga om läro- och handbokslitteraturen.
Svenska vetenskapsmän ha sällan velat ägna sin tid och
sina krafter åt sådant författarskap, och om de gjort det, har produkten
oftast utgivits blott i kompendieform eller influtit som del i utländska (särskilt
tyska) handböcker. Att publikationssvårigheterna inom landet varit en
av huvudorsakerna härtill torde ej kunna betvivlas. Att åstadkomma en
förändring härutinnan är likaledes ej blott ett vetenskapligt utan också ett
allmänt nationellt intresse.

Då kommittén efter ingående överväganden stannar vid att förorda ett
statsanslag å 300 000 kronor för naturvetenskaplig publiceringsverksamhet,
har den bland annat vägletts av följande tankegång. Tryckningskostnaderna
efter nuvarande prisläge för de senaste förkrigsårens svenska naturvetenskapliga
produktion kan efter grov uppskattning beräknas till 750 000
kronor per år. Om % av produktionen antages böra publiceras inom landet
eller ingå i skandinaviska serier — och detta torde få anses lågt räknat —
skulle tryckningskostnaderna härför nppgå till bortemot 600 000 kronor.
Hälften härav anses kunna finansieras genom försäljning (prenumeration,
medlemsavgifter eller dylikt), under det att den andra hälften måste täckas
genom understöd i ena''eller andra formen. Hur mycket, som bör och kan
erhållas från donationsfonder och dylikt, är omöjligt att med någon grad av
säkerhet uppskatta, De senaste åren ha fonder, för vilka understöd av
publicering är blott en bland flera uppgifter, i större omfång än som varit
förenligt med fondernas övriga syften måst lämna tryckningshjälp. Även
om den vetenskapliga produktiviteten under krigsåren av olika anledningar
visat en nedgående tendens, torde den innevarande år ha ej endast uppnått
utan även överstigit förkrigsnivån. En ökad produktivitet på läro- och
handbokslitteraturens område bör också eftersträvas.

De ovan anförda tryckningskostnaderna utgöra ej heller samtliga publiceringskostnader,
som åvila ett svenskt naturvetenskapligt arbete, utan
därtill kommer i regel kostnader för översättning (respektive språkgranskning)
och ofta kostnader för illustrationsmaterialets färdigställande. Kommittén
anser det självklart, att dessa kostnader ej skola behöva betunga
författaren, och förutsätter, att dessa kostnader som regel skola kunna bestridas
av den institution, där arbetet utförts. För omfångsrikare arbeten
kunna dessa kostnader emellertid stiga till sådana belopp, att institutionerna
ej mäkta betala dem av sina ordinarie anslag. Fn viss del av produktionen
härstammar också — särskilt inom de biologiska ämnena — från
vetenskapsmän, som ej äro knutna till någon institution, förfogande över
medel för dylikt ändamål. T viss utsträckning komma naturligtvis i framtiden
liksom hittills översättnings- och illustrationskostnader att täckas
genom bidrag från donationsfonder och liknande, men det synes kommittén
skäligt, att det föreslagna publiceringsanslaget i mån av behov skall få användas
iivcn för dylikt ändamål.

Det må vidare erinras om att man till en början måste räkna med ansökningar
till avsevärda belopp enbart för att bestrida kostnaderna för

40

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 272.

tryckning av de talrika och stora arbeten, som måst lagras i brist på medel
för publicering. Som exempel härpå kan nämnas, att geografiska institutionen
i Uppsala anmält behov av anslag för tryckning under åren 1946 och
1947 på sammanlagt cirka 51 000 kronor; motsvarande belopp för växtbiologiska
institutionen i Uppsala är 110 000 kronor. Det är dock knappast
troligt, att behovet senare kommer att minska, eftersom den ökade vetenskapliga
produktion, som blir följden av 1946 års riksdags beslut, varigenom
de naturvetenskapliga institutionernas sammanlagda materielanslag fördubblades
och antalet vetenskapliga befattningar nära nog fördubblades,
inom få år kommer att skapa ytterligare ökat behov av tryekningsunderstöd.
För kommittén står det därför klart, att även om ett anslag av här
förordad storlek beviljas, donationsfonder och dylikt alltjämt komma att i
största utsträckning behöva anlitas för understödjande av publiceringsverksamheten.

Som ett viktigt önskemål att i framtiden beaktas vid utdelningen av
publiceringsunderstöd måste framhållas en reglering av leveranspliktens
omfång. För närvarande äro vissa utgivare förpliktade att avgiftsfritt avlämna
några få (ned till två) exemplar, i andra fall kan leveransplikten
uppgå till 100 och ända till 250 exemplar. Då leveransplikten är stor, kan
det lätteligen inträffa, att statsbidraget knappast täcker kostnaden för
framställning av merupplagan. Om man ytterligare tar i beräkning den
inkomstminskning, som uppstår därigenom att vissa mottagare av gratisexemplar
annars skulle ha varit abonnenter, kan statsbidraget i realiteten
förvandlas till en ekonomisk börda. Kommittén anser, att leveransplikten
principiellt bör inskränkas till ett fåtal exemplar, avsedda för närmast berörda
myndigheter och möjligen även för vissa inhemska institutioners och
biblioteks eget bruk, detta även därför att tillräcklig garanti icke finnes
för att de exemplar leveransplikten innefattar fördelas till institutioner,
som ha största nyttan av dem. Det rör sig alltså här om en olämplig och
opraktisk form för distribution av vetenskaplig litteratur. Under alla förhållanden
bör den leveranspliktige vara berättigad att erhålla full ersättning
för alla sådana kostnader, som han kan styrka sig ha haft. Kommittén
anser, att dessa kostnader böra bestridas av det mottagande bibliotekets
inköpsanslag. Då det emellertid för bibliotekens byte är av största vikt,
att det ej sker något avbrott i leveransen av de serier, som för närvarande
ha en sådan leveransskyldighet, vill kommittén icke ställa sig helt avvisande
mot möjligheten att tills vidare låta ersättningen till dessas utgivare
för levererade bytesexemplar utgå ur publiceringsanslaget. Kommittén förutsätter,
att den anslagsfördelande myndigheten kommer att ha sin uppmärksamhet
riktad på dessa förhållanden och att den, så snart de blivit
tillräckligt utredda, till statsmakterna inkommer med preciserat förslag
till en rationell lösning, varigenom understöden till bibliotekens bytesverksamhet
bli helt frikopplade från det egentliga publiceringsanslaget.

En annan synpunkt, som ävenledes måste noga beaktas, är, att anslaget
hädanefter icke — såsom hittills varit fallet — får helt eller nästan helt
disponeras för årligen med samma belopp återkommande bidrag till vissa
seriepublikationer. Hänsyn bör bland annat tagas vid medlens fördelning
till växlingar i seriepublikationernas omfång, vilka exempelvis kunna bero
på växlande tillströmning av doktorsarbeten. Vidare måste tillses, att anslaget
i tillämpningen blir tillgängligt för bidrag även till läro- och handböcker.

41

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Beträffande utdelningen av bidrag från anslaget förordar kommittén, att
denna skall omliänderhavas av naturvetenskapliga forskningsrådet. Anslagsfördelningen
borde förberedas av en nämnd, naturvetenskapliga publiceringsnämnden.
Kommittén anför till stöd härför i huvudsak följande.

Fördelningen av det nuvarande s. k. lärdaverksanslaget företages nu av
Kungl. Maj:t. I fråga om naturvetenskapliga skrifter inhämtas yttranden
från universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner och från
vetenskapsakademien. Någon avvägning mellan de olika kraven sker däremot
ej av sakkunnig myndighet. Att rättvist avväga naturvetenskapernas
krav gentemot de teologiska, juridiska, medicinska och humanistiska
vetenskapernas är givetvis ogörligt, men ej ens inom de olika ämnena och
ämnesgrupperna sker en sakkunnig prövning. Det synes därför kommittén
högeligen önskvärt, att det nuvarande allmänna lärdaverksanslaget uppdelas
i ett antal skilda anslag, varje anslag avsett för en grupp av någorlunda
samhöriga vetenskaper. Ett fullständigt genomförande av denna
princip fordrar givetvis en utredning av samtliga ämnens behov. Utan att
avvakta resultaten av en sådan utredning synes det dock kommittén möjligt
att utbryta anslaget till den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten.
Att frågan för naturvetenskapernas del löses oberoende av övriga
vetenskaper synes kommittén nödvändigt på grund av de naturvetenskapliga
publiceringsfrågornas särart och bortfallet av de tyska tidskrifterna.
Eljest riskeras också, att resultaten av den upprustning av de naturvetenskapliga
institutionerna, som möjliggjorts genom beslut av 1946 års riksdag,
ej kommer att bära frukt i den utsträckning, som avsetts.

Genom tillkomsten av forskningsråd för vissa ämnesgrupper, nu senast
genom beslutet om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd, har
den principen börjat bryta igenom i svensk förvaltning, att grupper av
samhöriga ämnen fått gemensamma anslag att disponeras av en sakkunnig
central instans. Så långt systemet hunnit prövas, synes det ha utfallit väh
Kommittén har därför funnit riktigt förorda att statsmakterna fortsätta på
den inslagna vägen och beträffande fördelningen av publiceringsanslagen
vidtaga motsvarande åtgärder.

Det synes kommittén som om följande väg försöksvis borde prövas. Beslut
om fördelningen av naturvetenskapernas publiceringsanslag fattas av
forskningsrådet. Liksom i fråga om forskningsanslag kan en viss maximigräns
fastställas, ovan vilken besluten skola underställas Kungl. Maj:ts
prövning. Med hänsyn till anslagets totala belopp och storleken av de normala
anslagskraven synes gränsen för rådets egen beslutanderätt böra sättas
vid 15 000 kronor. Någon åtskillnad på engångsanslag och periodiskt återkommande
anslag synes däremot ej erforderlig i detta fall, då alla anslag
få förutsättas beslutas för ett år åt gången. Då emellertid rådet icke förfogar
över biblioteks- och tryckeriteknisk sakkunskap och då åtskilliga
ämnen icke äro representerade i rådet synes anslagsfördelningen böra förberedas
av en nämnd, naturvetenskapliga publiceringsnämnden, bestående
av förutom rådets ordförande, 1—3 av dess ledamöter, en av rådet utsedd
biblioteksman, statskontorets tryckerikonsulent och ytterligare så, många
av rådet utsedda naturvetenskapsmän, företrädande i nämnden eljest orepresenterade
ämnesgrupper eller ämnen, att totala medlemsantalet blir 7.
Som sekreterare bör rådets sekreterare fungera. Normalt torde denna
nämnd behöva sammanträda blott en gång årligen vid uppgörande av för -

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

slaget till årsanslag för publikationsserierna. För tillstyrkande av speciella
anslag vid andra tider på året, exempelvis till fristående publikationer,
torde i regel beslut kunna fattas genom överläggningar i annan ordning
mellan medlemmarna.

Vissa principer böra enligt kommitténs mening vara vägledande för
nämndens verksamhet i följd av den utredning och de synpunkter, som
ovan framlagts. Nämnden bör sålunda söka främja rationella publiceringsformer,
uppställa krav på en koncentrerad framställning och motverka en
onödigt dyrbar utstyrsel. Stor vikt bör läggas vid att främst stödja sådana
publikationer, som söka hålla en internationell standard och som ha en
internationell spridning. Härvid får givetvis icke förbises, att vissa områden
av naturvetenskapen ha ett mera utpräglat lokalt intresse, även om det
beträffande dessa — liksom beträffande övriga vetenskapsgrenar — bör
tillses, att skrifter, avsedda för en relativt liten läsekrets, ej få taga en
oproportionerligt stor del av publiceringsanslaget i anspråk. Lämpliga former
för arkivering av särskilt omfattande primärmaterial böra noga övervägas
som ett alternativ i vissa fall till tryckning. Lokala publikationer
förbehållna vissa institutioner böra stödjas endast i den män övertygande
skäl kunna presteras för deras berättigande, varvid publikationernas effektiva
spridning och ekonomi i jämförelse med gemensamma publikationsserier
bör vara avgörande. Vad prenumerationstidskrifter beträffar bör möjligheten
till samgående med övriga nordiska länder prövas, såsom en väg
att underlätta spridningen speciellt utomlands.

Anslagshöjningar till biblioteken böra snarast företagas för att sätta dem
i stånd att inlösa de hittillsvarande pliktexemplaren av diverse seriepublikationer.

Ett anslag bör slutligen beviljas för att bestrida kostnaderna för den ovan
föreslagna publiceringsnämndens sammanträden. Traktamenten, reseersättningar
och arvoden för särskilda uppdrag böra utgå till nämndens ledamöter
enligt samma grunder som gälla för naturvetenskapliga forskningsrådet.
Härför torde böra beräknas ett anslag på 3 000 kronor per år.

Kommittén har icke ingått i en uttömmande detaljgranskning av de olika
naturvetenskapliga ämnenas behov av publiceringsserier. I vissa fall har
kommittén dock rekommenderat åtgärder för startande av nya tidskrifter
nämligen dels för ämnen, där antingen sådana tidigare saknats hos oss eller
där tryckning tidigare huvudsakligen skett i tyska serier, dels ock för
ämnesgrenar, som ansetts behöva speciella publikationsserier. Sålunda tillstyrkes
startandet av skandinaviska tidskrifter för cellfysiologi, ekologi,
kemi, paleontologi och växtfysiologi. Vidare rekommenderas en reorganisering
av den nuvarande »Acta Zoologica». Nu nämnda tidskrifter syntes
böra komma i åtnjutande av ett sammanlagt årligt statsbidrag å 66 000
kronor. Kostnaderna härför vore inräknat i det förutnämnda, av kommittén
förordade anslaget. Beträffande nämnda ämnestidskrifter anför kommittén
bland annat följande.

I samtliga ovan nämnda fack ha önskemål framlagts om grundande av
skandinaviska tidskrifter, d. v. s. tidskrifter, utgivna och redigerade av en
redaktionskommitté, bestående av medlemmar från de olika skandinaviska
länderna och med företräde till publicering för skandinaviska eller i Skan -

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

dinavien verksamma forskare men i övrigt av fullt internationell läggning.
Tidskrifter av denna typ ha tidigare blott i mycket ringa utsträckning förekommit
inom naturvetenskaperna men äro inom medicinen välbekanta och
ha där visat sig på ett utomordentligt sätt fylla viktiga uppgifter. Kommittén
är också förvissad om att de skola visa sig lämpliga för de ämnen,
där sådana tidskrifter nu föreslagits. Tidskrifterna äro tänkta att i främsta
rummet finansieras genom prenumerationsavgifter, men äro dock, särskilt
vid starten, i behov av statsbidrag. I flera fall torde sådant ej heller senare
kunna helt undvaras. Principiellt är kommittén av den uppfattningen, att
bidrag böra utgå från samtliga i tidskriftens redaktion företrädda länder
och att bidragen till storleken böra vara någorlunda proportionella mot
respektive länders andel i tidskriftens totala sidantal. När det gäller vissa
tidskrifter, såsom i cellfysiologi och zoologi, är det ännu svårt att överblicka
hur stor del av dessa, som komma att tagas i anspråk av grannländerna.
Det förefaller därför lämpligt, att i avvaktan på vidare erfarenheter och
fortsatta förhandlingar tidskrifterna startas med uteslutande svenskt bidrag.

Kommittén rekommenderar i vissa fall en rationalisering av de nuvarande
formerna för publicering och anför i detta hänseende bland annat:

Det synes i allmänhet eftersträvansvärt att söka koncentrera arbetena
inom ett visst ämne eller ett ämnesområde till huvudsakligen en central
tidskrift, vilken tidskrift bör ha utsikt — därest den är väl redigerad — att
ernå en betydande spridning genom prenumeration och att ge svensk (respektive
skandinavisk) vetenskap bättre möjligheter än hittills att hävda
sin internationella ställning.

I fråga om publikationsserier, som väsentligen bygga på spridning genom
byte, kunna sammanslagningar medföra olägenheter genom att försvara
bibliotekens och institutionernas bytesförvärv av främmande publikationer.
Vidare kan en sammanslagning till större tidskrifter ibland medföra ökade
redigeringskostnader, då mindre tidskrifters redaktörer ofta ha intet eller
ett mycket anspråkslöst arvode, under det att en större tidskrift däremot
givetvis måste lämna redaktören en verklig ersättning för hans arbete. De
ökade redigeringskostnaderna kunna emellertid motverkas genom att en
större tidskrift kan ernå större spridning och därigenom få ökade inkomster.
I vad mån fördelar och nackdelar överväga torde behöva noggrant prövas
i varje enskilt fall.

Publikationsserier från enstaka institutioner synas endast bora lorekomma,
då särskilda skäl därtill föreligga. Om det i framtiden blir bättre
sörjt för den vetenskapliga publiceringen, torde behovet av sådana serier
bli i hög grad minskat. Det synes självklart, att dylika institutionssencr
böra vara av monografiseriekaraktär och salunda endast upptaga arbeten,
som på grund av ämnets natur maste bli omfångsrika. Övriga arbeten böra
sålunda ingå i tidskrifter.

Kommittén framhåller vidare, att den föreslagna centrala naturvetenskapliga
publiceringsnämnden borde komma att erhålla en god överblick
över de naturvetenskapliga publiceringsproblemen, och det syntes böra ankomma
på denna att, där den sa funne påkallat, taga initiativ till detaljutredningar
av dylika frågor och att framlägga de förslag, vartill dessa
kunde ge anledning.

44

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.
Remissyttranden.

Lppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion tillstyrker
livligt kommitténs förslag. Sektionen föreslår, att översättningskostnaderna
mera regelbundet måtte få bestridas från publiceringsanslaget och att detta
med hänsyn härtill måtte från början sättas högre än som föreslagits. Sektionen
skulle finna det föga rationellt, om de publikationsserier, som vissa
institutioner i Uppsala sedan gammalt utgåve, skulle nedläggas.

Lunds universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion instämmer
helt i kommittéförslaget. Detsamma gör matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola, dock under framhållande, att kostnader
för översättning och illustrationsmateriel i regel ej kunde bestridas
av vederbörande institutioner själva.

Kanslern, som i huvudsak ansluter sig till kommitténs förslag, anför
bland annat följande.

, anser mig i allt väsentligt kunna giva min anslutning till kommitténs
ifrågavarande förslag och vill understryka, att det av kommittén föreslagna
anslaget icke synes mig vara för högt utmätt. I anslutning till vad
matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala därom
anfört finner även jag skäl tala för att jämväl kostnaderna för översättningar
mera regelbundet komma att bestridas från publiceringsanslaget.
Någon höjning på grund härav av anslaget anser jag mig likväl icke för
närvarande böra ifrågasätta. Erfarenheten torde få utvisa huruvida anslaget
med ett belopp av 300 000 kronor för budgetår befinnes lämpligt
avvägt eller om höjning framdeles kan anses befogad.

Forskningskommittén har ansett, att fördelningen av ifrågavarande
publiceringsanslag borde försöksvis anförtros åt det naturvetenskapliga
forskningsrådet. Ärendena borde emellertid förberedas av en särskild nämnd
— naturvetenskapliga publiceringsnämnden — bestående av förutom rådets
ordförande, en till tre av rådets ledamöter, en av rådet utsedd biblioteksman,
statskontorets tryckerikonsulent och ytterligare så många av rådet
utsedda naturvetenskapsmän, företrädande i nämnden eljest orepresenterade
ämnesgrupper eller ämnen, att totala medlemsantalet bleve sju.
Rådets sekreterare skulle tillika fungera som nämndens sekreterare.

. Gränsen för rådets egen beslutanderätt beträffande storleken av publiceringsbidrag
skulle sättas vid 15 000 kronor. Beviljande av högre belopp
skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Jag har för min del icke funnit anledning till erinran mot kommitténs
ifrågavarande förslag. I detta sammanhang anser jag mig böra erinra, att
Kungl. Maj:t föreslagit innevarande års riksdag (sjunde huvudtiteln) att
i stället för befattningen som tryckerikonsulent hos statskontoret skulle hos
ämbetsverket inrättas en befattning som tryckeriintendent. Därest detta
förslag vinner riksdagens bifall torde alltså innehavaren av sistnämnda befattning
böra tillhöra publiceringsnämnden.

Vetenskapsakademien finner kommitténs förslag synnerligen välbetänkt.
Det föreslagna beloppet borde betraktas som ett minimibelopp. Nu rådande
publikationssvårigheter gjorde det synnerligen angeläget, att det föreslagna
anslaget ställdes till förfogande snarast möjligt. Inom den föreslagna kost -

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nadsramen borde naturvetenskapliga forskningsrådet sedermera få träffa
erforderliga avgöranden angående publikationsformerna under medverkan
av den föreslagna publikationsnämnden, vars inrättande akademien livligt
tillstyrkte. Beträffande riksmuseets skrifter ville akademien betona vikten
av att medel snarast beviljades men att formen för publiceringen icke fastställdes
förrän samråd ägt rum mellan akademien och forskningsrådet om
förhållandet till akademiens nuvarande publikationsserier. Under tiden
borde det erforderliga beloppet av 65 000 kronor tills vidare få användas
för publikation i de nuvarande serierna.

Statskontoret anför i huvudsak följande.

Vad angår frågan om åtgärder för stödjande av vetenskaplig publiceringsverksamhet,
vill statskontoret framhålla, att detta spörsmål icke bör
lösas isolerat för naturvetenskapernas del. 1945 års universitetsberedning
har inskränkt sig till att behandla frågan om statsbidrag till tryckning av
doktorsavhandlingar. En utredning med förslag om statsanslag till andra
publikationer inom de av beredningen närmast företrädda vetenskaperna
torde dock vara att förvänta. De medicinska högskolornas organisationskommitté
har förklarat sig vilja avvakta naturvetenskapliga forskningskommitténs
nu framlagda och universitetsberedningens kommande utredningar,
innan förslag om publiceringsverksamhetens ordnande vid de medicinska
lärosätena utarbetas. Med hänsyn till vikten av att förevarande
spörsmål avgöres i ett sammanhang för samtliga berörda ämnesområden,
synes det önskvärt, att universitetsberedningens och organisationskommitténs
ifrågavarande undersökningar avslutas snarast möjligt.

Rätten att besluta om fördelningen av det föreslagna naturvetenskapernas
publiceringsanslag skulle enligt kommitténs mening tillkomma naturvetenskapliga
forskningsrådet; beslut om beviljande av anslag å mer än
15 000 kronor skulle dock underställas Kungl. Maj:t. Med anledning härav
vill statskontoret — liksom tidigare vid olika tillfällen, då liknande förslag
framkommit — framhålla, att beslutanderätten i fråga om anslagsdispositionen
under alla omständigheter bör förbehållas Kungl. Maj:t.

Statskontoret framhåller vidare, att frågan om statsbidrag till naturhistoriska
riksmuseet för publicering av dess vetenskapliga produktion i
vetenskapsakademiens skriftserier, vilka huvudsakligen finansierades genom
inkomsterna av almanacksprivilegiet, icke borde upptagas till prövning
förrän akademiens egna ekonomiska resurser klarlagts genom särskild
utredning.

1945 års universitetsberedning, som tillstyrker det föreslagna anslaget å
300 000 kronor, påpekar, att naturvetenskapliga forskningskommittén —
liksom beredningen — ej ingått på frågan om bidrag till tryckning av naturvetenskapliga
doktorsavhandlingar av nu gängse typ, i den mån dylika
alltjämt komme att publiceras, vilket säkerligen bleve fallet inom vissa
ämnen, såsom biologi och geografi. Härom anför beredningen bland annat:

Beredningen vill erinra om att den för de teologiska, juridiska och humanistiska
avhandlingarna föreslagit ett statligt tryckningsbidrag motsva -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

rande 75 procent av författarens tryckningskostnader, varvid det nuvarande
systemet med särskilda anslag till ersättning för pliktexemplar skulle
upphöra. Samma normer böra enligt beredningens mening gälla för avhandlingar
i naturvetenskapliga och medicinska ämnen, och för avhandlingar av
nu gängse typ torde dessa normer även inom dessa områden kunna tilllämpas
utan större svårighet. Någon utredning rörande storleken av det
anslag som skulle erfordras härför föreligger emellertid icke och torde för
de naturvetenskapliga avhandlingarnas vidkommande ej heller erfordras,
emedan forskningskommittén i den utredning över de naturvetenskapliga
publiceringsförhållandena, som ligger till grund för kommitténs förslag angående
ett gemensamt statsanslag för den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten,
inkluderat gradualavhandlingarna. Enär man kan utgå ifrån,
att det stora flertalet naturvetenskapliga avhandlingar av nu gängse typ
kommer att publiceras i de förefintliga publikationsserierna, synes statsbidraget
till dessa avhandlingar i överensstämmelse med forskningskommitténs
principiella ståndpunkt lämpligen böra utgå i form av ett effektivt
stöd åt publikationsserierna. Enligt beredningens uppfattning böra publikationsserierna
med statsmedel svara för 75 procent av de totala tryckningskostnaderna
för de i dem ingående gradualavhandlingarna, varvid
även pliktexemplaren inräknats i upplagan. I de säkerligen fåtaliga fall, då
en naturvetenskaplig gradualavhandling icke har kunnat publiceras i en
statsunderstödd tidskrift eller publikationsserie, synes bidraget böra utanordnas
direkt till författaren efter prövning av den naturvetenskapliga
publiceringsnämnden.

Om statsbidraget till doktorsavhandlingar av nuvarande typ i enlighet
med beredningens förslag fastställes utgöra 75 procent av tryckningskostnaderna,
måste gradualavhandlingar som publicerats successivt i detta
hänseende intaga en särställning. Det torde nämligen vara omöjligt att för
sådana tidskriftsuppsatser, som senare komma att tillsammans utgöra en
doktorsavhandling, tillämpa andra principer än för vetenskapliga tidskriftspublikationer
överhuvud, i synnerhet som en doktorand icke alltid kan
förutse, vilka arbeten han senare skall framlägga vid sin disputation. Beredningen
vill därför biträda forskningskommitténs förslag att dessa arbeten
publiceras utan särskilda kostnader för författaren. Å andra sidan har
beredningen i annat sammanhang föreslagit, att utöver de tidigare publicerade
uppsatserna vid disputationen skulle krävas en kort sammanfattning
bland annat innehållande en fixering av problemställningen i dess helhet
jämte redogörelse för de vunna resultaten. Enligt universitetsberedningens
åsikt borde den sammanfattande skriften anses utgöra avhandlingen i formell
mening, av vilken stadgat antal pliktexemplar skulle avlämnas.

Enär författare till gradualavhandlingar av nu gängse typ enligt det
ovan framförda förslaget generellt böra erlägga 25 procent av tryckningskostnaderna
för hela upplagan inklusive pliktexemplaren, synes det synnerligen
skäligt att doktorand, som utan egna kostnader disputerar på
etappvis framlagda resultat, i gengäld får helt bekosta tryckningen av sammanfattningen
för pliktexemplaren. Trots detta torde den senare bli ekonomiskt
gynnad i jämförelse med dem som disputera på en avhandling av
nuvarande typ. Inom områden, i vilka det successiva publiceringssättet
överhuvud är möjligt, synes emellertid denna uppmuntran vara enbart
av godo.

47

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘2,12.

Även styrelsen för Sveriges förenade studentkårer förutsätter, att doktorsavhandlingar
av hittills gängse typ i naturvetenskapliga ämnen komma
i åtnjutande av de förmåner, som universitetsberedningen förordat för
doktorsavhandlingar i humanistiska ämnen. Styrelsen anser önskvärt, att
en av styrelsen utsedd representant för doktoranderna skall ingå i den föreslagna
publiceringsnämnden.

Tillstyrkande remissyttranden ha vidare inkommit från styrelserna för
de tekniska högskolorna, ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges docentförbund
med flera sammanslutningar. Geologiska föreningen har framhållit
behovet av väsentligt ökade bidrag av allmänna medel för uppehållande av
föreningens »förhandlingar» som ledande geologisk tidskrift.

De genomgripande åtgärder för främjande av vetenskaplig forskning
inom landet, som inletts, måste givetvis även innefatta åtgärder för forskningsresultatens
publicering. I detta avseende föreligger utredning och förslag
för närvarande — om man bortser från den specialfråga som doktorsavhandlingarna
utgöra — endast beträffande det naturvetenskapliga området.
Såsom statskontoret framhållit, hade det givetvis varit fördelaktigt,
om ställning i ett sammanhang kunnat tagas till spörsmålet om den vetenskapliga
publiceringsverksamheten i hela dess vidd. Med hänsyn till det
brydsamma läge, som för närvarande råder, icke minst till följd av de
starkt ökade tryckningskostnaderna och det totala bortfallet av publiceringsmöjligheterna
i tyska tidskrifter och seriepublikationer, anser jag mig
dock icke kunna underlåta att redan nu till prövning upptaga naturvetenskapliga
forskningskommitténs ifrågavarande förslag. Jag vill också i detta
sammanhang erinra om, att upprustningen för de naturvetenskapliga universitetsinstitutionernas
del inletts tidigare än för de övriga.

Behovet av ett kraftigt ökat understöd från statens sida till främjande
av den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten har icke från något
håll bestritts i samband med remissbehandlingen av kommittéförslaget.
Tvärtom understrykes allmänt den trängande angelägenheten av genomgripande
åtgärder och betonas, att det föreslagna anslagsbeloppet, 300 000
kronor, snarare vore för lågt än för högt beräknat. Jag har för egen del
icke ansett mig kunna rikta någon erinran mot beloppets storlek utan tillstyrker,
att för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 300 000
kronor för ifrågavarande ändamål.

Jag förutsätter härvid, att särskilda medel utöver nämnda anslag icke anvisas
såsom bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar i naturvetenskapliga
ämnen. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat med avseende
på formerna för doktorsavhandlingars publicering torde det komma att bli
vanligt, att naturvetenskapliga doktorsavhandlingar i monografiform av
hittills gängse typ ersättas med ett större eller mindre antal smärre avhandlingar,
som inflyta i tidskrifter och andra periodiska publikationer utan

Departe mentschefen.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

särskilda tryckningskostnader för författaren. Jag förutsätter, att den sammanfattning
av tidigare publicerade arbeten, som i sådant fall kan komma
att krävas såsom »doktorsavhandling», icke kommer att draga mera betydande
tryckningskostnader. Jag är ense med universitetsberedningen
därom, att dessa kostnader böra avila doktoranden; detta lärer i varje
fall böra bli regel. Hinder bör dock ej föreligga för att undantagsvis
bidrag till tryckningskostnaderna lämnas i dessa fall, om särskilda
skäl därtill föreligga. Bidraget bör i så fall maximeras till högst 75 procent
av kostnaderna. I vissa fall — kanske icke så få — torde doktorsavhandlingar
av nu vanlig typ emellertid alltjämt komma att publiceras i naturvetenskapliga
ämnen. Liksom universitetsberedningen förordar jag, att
tryckningsbidrag i dylika fall lämnas efter samma grunder som jag i det
föregående förordat i fråga om avhandlingar i humanistiska med flera
ämnen, både när avhandlingen inflyter i en tidskrift eller annan seriepublikation
och när den tryckes fristående.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till de av kommittén angivna allmänna
riktlinjerna för statens understöd åt naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.
Det synes sålunda rationellt, att en koncentration till centrala facktidskrifter
eftersträvas i syfte att söka ernå en så stabil ekonomisk grundval
som möjligt för publikationen i fråga och samtidigt vinna en erkänd
internationell ställning åt vederbörande publikation. Ett interskandinaviskt
samarbete synes även i hög grad eftersträvansvärt. Även i fråga om önskvärdheten
av en reglering av leveransplikten ansluter jag mig till vad kommittén
anfört och förutsätter sålunda, att den anslagsfördelande myndigheten
har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

Kostnaderna för tryckning av vetenskapliga avhandlingar åtföljas ofta
av dryga kostnader för översättning eller språkgranskning samt för illustrationsmaterial
in. in. Jag räknar liksom kommittén med, att vederbörande
institutioner i allmänhet skola kunna svara för dessa kostnader, vilket
emellertid icke bör utesluta, att bidrag till kostnader även av denna typ
kunna få lämnas från det av mig förordade anslaget, om skäl därtill visas
föreligga. . yj

Kommittén har räknat med, att en relativt betydande del — omkring
65 000 kronor — av det förordade anslaget skulle erfordras för publicering
av arbeten från naturhistoriska riksmuseet. Kommittén har härvid utgått
från, att nämnda belopp skulle avse bidrag till utgivande av vetenskapsakademiens
publikationsserier, vari omkring % av riksmuseets vetenskapliga
produktion ansetts böra redovisas. Statskontoret har invänt, att statsbidrag
till vetenskapsakademien icke borde lämnas med mindre det genom
särskild utredning visades, att akademiens egna ekonomiska resurser vore
otillräckliga. Invändningen har givetvis fog för sig. Å andra sidan är riksmuseet
en statlig forskningsanstalt och det synes böra ankomma på statsmakterna
att tillse, att museet förfogar över tillräckliga publikationsmöjlig -

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

heter. Med hänsyn härtill anser jag, att akademien icke bör uteslutas från
möjligheten att erhålla bidrag från ifrågavarande anslag. Dock bör den
anslagsbeviljande myndigheten kräva en noggrann utredning rörande akademiens
egna ekonomiska resurser, innan bidrag beviljas.

Kommittén har föreslagit, att det ifrågasatta anslaget skulle fördelas av
naturvetenskapliga forskningsrådet, varvid dock beslut om bidrag på över
15 000 kronor skulle underställas Kungl. Maj:t. Anslagsfrågorna skulle
beredas av en särskild naturvetenskaplig publiceringsnämnd, bestående av
representanter för rådet och i rådet orepresenterade ämnen eller ämnesgrupper
jämte tryckeriteknisk sakkunskap. Ifrågavarande förslag, som vunnit
allmän anslutning, anser jag mig böra biträda. Med anledning av vad
statskontoret anfört förordar jag dock, att gränsen för forskningsrådets
beslutanderätt sättes vid 10 000 kronor.

Det centrala organet för naturvetenskapliga publiceringsfrågor torde kunna
få en avsevärd betydelse för främjande av en rationalisering av publiceringsverksamheten.
Centralorganet bör kunna tjäna som rådgivande och
initiativtagande instans och bör icke blott se som sin uppgift att fördela
ifrågavarande anslagsmedel. Icke minst bör det kunna främja en välbehövlig
ökning av det svenska läroboks- och handboksbeståndet.

Kostnaderna för den ökade verksamhet, som vid bifall till vad jag sålunda
förordat kommer att falla på naturvetenskapliga forskningsrådet och
den till rådet anknutna naturvetenskapliga publiceringsnämnden, torde få
bestridas från förslagsanslaget till Statens naturvetenskapliga forskningsråd:
Förvaltningskostnader i enlighet med grunder, som fastställas av
Kungl. Maj:t på förslag av rådet.

Det av mig tillstyrkta anslaget å 300 000 kronor torde böra anvisas såsom
reservationsanslag under rubriken »Statens naturvetenskapliga forskningsråd:
Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet». Jag förutsätter, att
anslaget till tidskrifter, lärda verk och läroböcker icke hädanefter belastas
med utgifter för understöd åt naturvetenskapliga publikationer av den typ,
för vilket det ifrågasatta nya anslaget är avsett. Jag återkommer härtill i
det följande.

4 — Dihang till riksdagens ■protokoll lDIfl.

1 samt. Nr 272.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Departe mentschefen.

V. Biträdande lärare.

Inledning.

Såväl universitetsberedningen som socialvetenskapliga forskningskommittén
och de medicinska högskolornas organisationskommitté ha behandlat
frågan om biträdande lärare. Socialvetenskapliga forskningskommittén
har emellertid icke funnit anledning att mer i detalj ingå på frågan om
de regler, som borde gälla för dessa lärares anställningsförhållanden, löneförmåner
etc., utan har hänvisat till universitetsberedningens förslag beträffande
dessa spörsmål. De av forskningskommittén föreslagna biträdande
lärartjänsterna avse samtliga samma befattningskategori, som av universitetsberedningen
benämnts »preceptorer». De biträdande lärarna inom de
medicinska fakulteterna äro däremot på ett mycket växlande sätt inordnade
i högskoleorganisationen. Redan nu finnes ett stort antal sådana
lärare med växlande arvoden alltefter undervisningens omfattning.

I detta sammanhang ämnar jag anmäla universitetsberedningens förslag
beträffande olika typer av biträdande lärarbefattningar. Däremot torde de
av medicinska högskolornas organisationskommitté föreslagna biträdande
lärartjänsterna, vilka icke motsvara de av universitetsberedningen föreslagna
preceptoraten, böra upptagas till behandling i samband med organisationskommitténs
övriga förslag till befattningar inom de medicinska
fakulteterna. Jag återkommer härtill i ett följande avsnitt.

Nuvarande förhållanden.

Lärarstaben vid universiteten är för närvarande sammansatt av huvudsakligen
följande befattningstyper:
professorer,

laboratorer (i vissa fall benämnda prosektorer, observatörer etc.),
docenter (docentstipendiater),
biträdande lärare,

universitetslektorer i främmande språk,

assistenter och

amanuenser.

Därjämte äro under avlöningsanslagens arvodesposter uppförda åtskilliga
arvoden för ledande av kurser av skiftande slag. Befattningar av speciell
typ äro vidare universitetslektoraten i svenska språket (»pedagogiska
lektorat»).

Professurerna samt befattningarna som amanuenser behöva i detta sammanhang
icke närmare beröras. Till docenterna återkommer jag senare.

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Laboraturerna (prosekturerna etc.) äro ordinarie befattningar. De äro förenade
med tjänste- och familjepension och tillsättas efter i stort sett samma
grunder som professurer. Lönen är 6 000 kronor, vartill komma 3 000
kronor i tjänstgöringspenningar. Två ålderstillägg finnas å vartdera 500
kronor, vilka utgå efter 5 respektive 10 år. Härtill komma dyrtidstillägg,
kristillägg, provisorisk avlöningsförstärkning och — för innevarande budgetår
— provisoriskt lönetillägg. Begynnelselönen utgör med nämnda tilllägg,
beräknade efter indexläget under första kvartalet 1947, 13 454 kronor
eller, om pensionsavdragen (693 kronor) frånräknas, 12 761 kronor.
Slutlönen utgör ett 1 000 kronor högre belopp.

Befattningar av laboratorstyp finnas för närvarande
endast i medicinska och naturvetenskapliga
ämnen.

Biträdande lärartjänster finnas av två typer: sådana som ha karaktär av
huvudsyssla och sådana som avsetts utgöra en b i s y s s 1 a. De senare
skola här icke närmare beröras; de äro jämförbara med förutnämnda kursarvoden
och förekomma särskilt inom medicinska fakulteterna. Huvudtypen
av tjänsterna som biträdande lärare bildas av dem, som ha karaktär
av huvudsyssla. Dylika befattningar förekomma inom alla fakulteter. Till
de medicinska fakulteterna återkommer jag i det följande. Vid övriga
fakulteter finnas för närvarande följande befattningar av ifrågavarande
slag:

T7 7 Arvode

Uppsala. kronor

Biträdande lärare i religionshistoria...................... 8 600

» » i nationalekonomi..................... 8 600

» »i geografi............................ 8 600

» »i matematik.......................... 8 600

» »i botanik, särskilt fysiologi och anatomi .... 8 600

» »i fysik ............................. 8 600

» » i mekanik och matematisk fysik.......... 8 600

» »i zoologi, särskilt jämförande anatomi och

histologi........................... 8 600

Lund.

Biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt.......... 10 900

» » i geografi............................ 8 600

» »i matematik.......................... 8 600

» » i botanik, särskilt fysiologi och anatomi .... 8 600

» »i fysik............................... 8 600

» » i allmän genetik...................... 8 600

» » i fysikalisk kemi...................... 8 600

» » i analytisk kemi...................... 8 600

» » i mekanik och matematisk fysik.......... 8 600

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Samtliga nu uppräknade biträdande lärare, av vilka flertalet tillkommit
genom beslut av 1946 års riksdag, åtnjuta för innevarande budgetår ett
provisoriskt lönetillägg av 660 kronor, varför arvodet uppgår till 9 260
kronor (i ett fall 11 560 kronor). Före den i fjol beslutade höjningen av
docentstipendierna voro de biträdande lärarna (utom i vissa undantagsfall)
i lönehänseende jämställda med docentstipendiaterna.

De biträdande lärarna förordnas av kanslern för högst 3 år (för närvarande
1 år) i sänder på förslag av vederbörande sektion eller fakultet.
Kanslern meddelar även bestämmelser rörande deras tjänstgöringsskyldighet,
som för närvarande uppgår till 6 veckotimmar. Undervisningen är
huvudsakligen av propedeutisk art.

Vid framläggandet i propositionen 1946: 273 av förslag om inrättande av
ett antal biträdande lärarbefattningar i naturvetenskapliga ämnen uttalade
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet som sin uppfattning, att
biträdande lärare borde anställas i de fall då behov förelåge av att från en
professor avlasta en del av den rent elementära undervisningen. Däremot
uppsköt departementschefen sitt ställningstagande till frågan om eventuell
ändring av de biträdande lärarnas anställningsvillkor och undervisningsskyldighet
samt förfarandet vid tillsättning av dessa befattningar i avvaktan
på utredning och förslag av universitetsberedningen.

En speciell grupp av typen biträdande lärare, fattad i mera vidsträckt
bemärkelse, utgöres av universitetslektorerna i främmande språk. Dylika
lektorat finnas i tyska, engelska och franska språken, vid universitetet i
Uppsala därjämte i danska och ryska språken. Deras arvoden uppgå till
9 500 kronor, vartill kommer provisoriskt arvodestillägg med 660 kronor.

Universitetslektorerna i svenska språket åtnjuta i arvode 9 500 kronor
samt, därest de äro lärare vid andra läroanstalter (vilket för närvarande är
fallet) arvodesfyllnad med så stort belopp som svarar mot vad de avstå
vid sistnämnda befattningar. Beträffande dessa befattningar yttrar universitetsberedningen: Lektorerna

i svenska språket ha till uppgift att bestrida den del av undervisningen
i ämnet nordiska språk, som har till föremål den muntliga och
skriftliga behandlingen av modersmålet. De skola under lästerminerna
undervisa 12 timmar i veckan, varvid dock humanistiska sektionen på
framställning av vederbörande ämnesprofessorer, därest ur undervisningens
synpunkt dubblering av de av lektorn hållna kurserna ej är erforderlig eller
av annan anledning undervisning i denna utsträckning icke kräves, kan
medgiva nedsättning i undervisningsskyldigheten intill 6 timmar i veckan.
Dylik nedsättning är för närvarande i full utsträckning medgiven de båda
lektorerna i Uppsala och Lund. För behörighet till befattningen fordras att
ha avlagt disputationsprov inom området för nordiska språk, att äga erkänt
framstående undervisningsskicklighet som modersmålslärare vid gymnasium
eller seminarium samt att äga utmärkt förmåga att behandla svenska
språket i tal och skrift. Lektorn förordnas av kanslern för en tid av högst

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

3 år i sänder på förslag av humanistiska sektionen, som äger att dessförinnan
kungöra befattningen ledig till ansökan, men blott om den finner
skäl därtill föreligga. Sedan dessa befattningar inrättades 1935, har ingen
av dem bytt innehavare.

Assistenter åtnjuta, om de äro förste assistenter, arvoden å 7 200 kronor
jämte provisoriskt arvodestillägg å 480 kronor. Andre assistenternas arvode
uppgår till 6 000 kronor jämte 480 kronor i provisoriskt arvodestillägg.
Tjänstgöringsskyldigheten utgör i medeltal 5 timmar om dagen under
arbetsåret.

Tidigare förslag.

Naturvetenskapliga forskning skommittén föreslog i sitt första betänkande
(stat, off. utr. 1945: 48) en ökning av antalet biträdande lärare under hänvisning
till nödvändigheten att skapa befattningar, som kunde avlasta de
högst kvalificerade forskarna från en del av den elementära undervisningen.
Enligt forskningskommittén borde vid tillsättningen av dessa lärarbefattningar
undervisningsskickligheten som befordringsgrund jämställas med de
vetenskapliga meriterna. All universitetsundervisning måste vara förknippad
med aktiv forskning, varför de biträdande lärarnas ej borde överstiga

4 föreläsningstimmar i veckan. Befattningarna borde enligt kommitténs
mening konstrueras så, att de ej bytte innehavare för ofta, och de borde
vara förenade med tjänste- och familjepension. I sina kostnadsberäkningar
utgick kommittén från de år 1945 gällande arvodena (8 600 kronor), men
ansåg, att man måste giva de biträdande lärarna en avsevärt bättre ställning
än hittills.

Till universitetsberedningen ha vidare från lärare och studenter vid universitet
och högskolor framförts flera förslag om upprättande av biträdande
lärarbefattningar. De biträdande lärare, som härvid åsyftats, ha
emellertid varit av ganska olika typ. En sådan typ kunde närmast hänföras
till assistentklassen vad beträffar undervisning och kompetensgrad. En
annan typ motsvarade närmast de nuvarande biträdande lärarna i snävare
mening. I allmänhet har man krävt relativt kvalificerad undervisning av
de föreslagna befattningshavarna och lön motsvarande storleken av ett
docentstipendium efter den av 1946 års riksdag företagna provisoriska förhöjningen
av docentstipendierna. Man har i allmänhet förutsatt förordnande
på viss tid. I några enstaka fall har man dock tänkt sig fast anställda
biträdande lärare av laboratorstyp inom den humanistiska sektionen.
Dessa tjänster voro då tänkta såsom ersättning för professurer. Några
ämnesrepresentanter ha även uttryckt önskemål om lektorer för viss grundläggande
del av undervisningen.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Sakkunnig förslag et.

Universitetsberedningen liar funnit behovet av akademiska lärare av
olika kompetensgrader och med olika arbetsuppgifter vid sidan av professorerna
vara betydande inom de av beredningen behandlade fakulteterna.
Även socialvetenskapliga forskning skommittén har understrukit det starka
behovet av biträdande lärare inom de socialvetenskapliga ämnena. Enligt
beredningen behövas dylika hjälpkrafter dels för att ombesörja en del av
den undervisning och examination, som nu åligger professorerna, dels även
för att bestrida rent elementär undervisning. Utom det gagn dessa befattningar
avses att medföra för undervisningen, skola de även främja den
vetenskapliga forskningen, ej minst genom att giva yngre vetenskapsmän
möjlighet att uppehålla sig vid universitet och högskolor, även då de icke
äro stipendiater.

Utöver laboratorsgruppen har beredningen ansett sig kunna urskilja tre
önskvärda typer av lägre akademiska lärare, nämligen biträdande lärare
(»preceptorer») på ett något mera kvalificerat plan än de nuvarande,
assistenter och lektorer, de senare avsedda för pedagogisk utbildning på ett
elementärt vetenskapligt plan.

Biträdande lärare eller preceptorer. Universitetsberedningen
föreslår, att de nuvarande biträdande lärarbefattningarna med en
avlöning av 9 260 kronor för år ombildas till befattningar av en typ, som
hittills icke finnes företrädd. Innehavarna av dessa befattningar föreslås
erhålla titeln »preceptor». Befattningarna kunde även betecknas såsom biträdande
lärarbefattningar och innehavarna, när de hava docentkompetens,
tituleras docenter. Beredningen uppställer icke några formellt angivna
kompetensfordringar. Önskvärt anses dock vara, att till preceptorer förvärvas
personer, som ådagalagt både framstående vetenskaplig skicklighet
och framstående undervisningsskicklighet. Som allmän norm angives god
docentkompetens.

Preceptoraten föreslås bli arvodesbefattningar, som skulle tillsättas för
3 år av kanslern efter yttrande av vederbörande fakultet eller sektion, och
med en lön, som inklusive dyrtidstillägg och kristillägg skulle överstiga
docentstipendium för nytillträdande stipendiat med 1 800 kronor för år.
Beredningen förutsätter emellertid, att utredning kommer till stånd rörande
befattningarnas förenande med tjänste- och familjepension. Beträffande preceptorerna
har beredningen vidare anfört i huvudsak följande.

De nuvarande biträdande lärarbefattningarna äro enligt beredningens
uppfattning ej av den karaktär, att de kunna fylla den viktiga uppgiften
att övertaga en avsevärd del av professorernas undervisningsbörda. De äro
nästan helt inriktade på propedeutisk undervisning, 6 timmar i veckan.
Detta och den därmed sammanhängande blygsamma avlöningen gör ifrågavarande
lärarbefattningar mindre tilldragande för kvalificerade vetenskapsmän
än som är önskvärt ur universitetsundervisningens synpunkt. Härtill

55

Kungl. May.ts proposition nr 272.

har även bidragit, att undervisningen varit relativt krävande utan att detta
kompenserats av motsvarande förmåner i de biträdande lärarnas tjänsteställning.
Man kan konstatera en viss utvecklingstendens i riktning mot ett
sänkande av de biträdande lärarnas kompetens, då såväl docentstipendier
som läroverkslektorat måste te sig avsevärt mera lockande än dessa befattningar.
Under de senaste åren har det i flertalet fall icke visat sig möjligt
att besätta biträdande lärarposterna med personer, som avlagt disputationsprov.

För att kunna fylla de uppgifter, som äro tilltänkta preceptorerna, måste
dessa äga ganska höga kvalifikationer. Då de skola övertaga en del av professorernas
nuvarande undervisning, måste de vara aktiva vetenskapsmän,
som i likhet med docentstipendiater och professorer kunna låta undervisning
och forskning växelvis stimulera varandra. Härav följer, att deras
undervisningsbörda ej får vara alltför betungande. Slutligen måste det även
åligga preceptorerna att utöver föreläsningar och kurser förrätta examination
i erforderlig omfattning. Med hänsyn till dessa omständigheter har beredningen
tvekat, om icke den av naturvetenskapliga forskningskommittén
föreslagna undervisningen av 4 föreläsningstimmar i veckan vore väl dryg.
Då emellertid samma antal föreläsningstimmar åligger professorerna, vilkas
undervisning och examination delvis måste vara mera krävande än preceptorernas,
anser sig beredningen kunna stanna för förslaget, att preceptorerna
böra åläggas en undervisning motsvarande 4 föreläsningstimmar i
veckan samt skyldighet att förrätta examination inom sitt ämne i den utsträckning
vederbörande fakultet eller sektion bestämmer. I enlighet med
de bestämmelser, som nu gälla för biträdande lärare i nationalekonomi och
geografi, skall en propedeutisk undervisning av 6 timmar i veckan anses
motsvara de 4 timmarna vetenskaplig undervisning. I undantagsfall, om den
propedeutiska undervisningen har en särskilt rutinmässig karaktär och upprepas
år från år, skall 8 timmars dylik undervisning anses motsvara 4 föreläsningstimmar.
Beredningen vill uttala sin förhoppning, att preceptorernas
undervisning under inga förhållanden skall läggas så att den blir alltför
tidsödande, utan att den skall ge utrymme till vetenskaplig verksamhet.

Beträffande kompetenskraven för preceptorerna har tidigare framhållits,
att beredningen ansett god docentkompetens önskvärd. Beredningen anför i
detta hänseende vidare följande.

Beredningen anser, att vad som i universitetsstatuternas § 72 mom. 2
stadgas om förordnande till docentur även bör äga tillämpning för förordnande
till preceptorat, dock med den skillnaden, att sistnämnda förordnande
bör prövas nyttigt både för den vetenskapliga forskningen och för
undervisningen, ej blott för endera.

Beredningen anser, att de föreslagna preceptoraten icke skola utgöra
fullmaktstjänster, men har å andra sidan ej velat föreslå förbud mot förnyande
av förordnande som preceptor efter ett visst antal år. Härom anföres
i betänkandet.

Beredningen har allvarligt övervägt möjligheten att göra preceptoraten
till tjänster på livstid. För denna anordning skulle tala den trygghet, som
därmed bereddes preceptorerna, liksom lättheten att rekrytera dessa befattningar
vid vakanser. Mot den talar återigen vanskligheten att definitivt

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

utse personer till universitetsmän på detta relativt tidiga stadium i deras
vetenskapliga utveckling. Man kunde hos sådana preeeptorer, som icke
vore särskilt framstående vetenskapsmän, riskera en tilltagande liknöjdhet
gentemot vetenskaplig forskning, vilket ej i samma grad som hos professorerna
kunde motvägas av forskningsundervisning, som tvingar till vetenskaplig
aktivitet. Detta skulle leda till en sänkning av kvaliteten i preceptorernas
undervisning. Vidare skulle, såsom erfarenheterna av en äldre tids
universitetsadjunkter visa, vanskligheter uppstå, då äldre män skulle komma
i underordnad ställning till professorer, som kanske vore yngre och
rentav tidigare konkurrenter till preceptorerna. I en verksamhet, där det
personliga förtroendet och den personliga kontakten är av så stor betydelse
som inom universitetsundervisningen, utgöra dessa vanskligheter en realitet
att räkna med. Beredningen har funnit de faktorer, som tala mot inrättandet
av livstidstjänster, mera vägande än dem, som tala för detsamma.

Beredningen har även övervägt möjligheten att föreslå förbud mot förnyande
av förordnande som preceptor efter exempelvis 6 års tjänstgöring.
Detta skulle definitivt avlägsna varje risk att mindre lämpliga befattningshavare
finge kvarstå mer eller mindre permanent av personliga hänsyn från
fakultetens eller sektionens sida. A andra sidan skulle detta medföra en
sådan osäkerhet för verkligt kvalificerade preeeptorer, att rekryteringen till
befattningarna säkerligen komme att menligt påverkas därav. Då tidigare
docentstipendiater utgöra de önskvärdaste preceptorerna både med hänsyn
till vetenskapliga kvalifikationer och undervisningserfarenhet, skulle en
tidsmaximering av ovan angiven art innebära, att personer med upp till
13 års universitetstjänstgöring ovillkorligen och vid en tidpunkt, som ej
kunde rubbas av praktiska hänsyn, dreves över till annan verksamhet, då
de normalt uppnått en ålder, vid vilken denna övergång bleve ytterst
vansklig. Universiteten skulle därvid icke äga möjlighet att ytterligare tillgodogöra
sig deras tjänster. Enligt beredningens mening måste kanslern,
som i sista hand avgör förnyandet av förordnandena, utöva nödig kontroll
över fakulteters och sektioners behandling av preceptoraten. Den anser alltför
bundna bestämmelser rörande dessa befattningar av ondo, då det är
önskvärt, att universiteten i största möjliga utsträckning bevara lämpliga
förmågor, samtidigt som de mindre lämpliga i tid hänvisas till annan verksamhet.
Förhållandet att denna typ av befattningar är ny och oprövad
motiverar även, att de så litet som möjligt bindas av ovillkorliga bestämmelser
rörande anställningstiden.

Beträffande tillsättningen av preceptorstjänster anför beredningen:

Då preceptorsbefattning blivit ledigförklarad, skall den enligt beredningens
uppfattning besättas efter ansökan. Till ansökningarna skola fogas de
sökandes vetenskapliga skrifter och övriga merithandlingar, och dessa skola
underkastas en sakkunniggranskning av samma omfattning som den, vilken
förekommer vid tillsättning av forskarstipendier. Minst två sakkunniga
skola utses, av vilka en icke skall vara knuten till det universitet eller den
högskola, där preceptoratet skall tillsättas. De sakkunniga böra erhålla visst
arvode efter grunder, som beredningen framdeles ämnar upptaga till behandling
i samband med andra sakkunniguppdrag. De sakkunniga skola
avgiva ett kortfattat utlåtande, vari de yttra sig över de sökandes kompetens
och gradera dem inbördes med avseende å vetenskaplig skicklighet.
Betygsnämnden inom vederbörande fakultet eller ämnesgrupp skall därefter

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till fakulteten eller sektionen avgiva yttrande över de sökande, varvid den
graderar dem med hänsyn dels till ådagalagd vetenskaplig skicklighet, dels
till ådagalagd undervisningsskicklighet. För att utröna den sistnämnda böra
obligatoriska lärarprov anställas, vilka erhalla den form fakulteten eller

sektionen besluter. ,

Efter utgånget treårsförordnande har preceptorn att till vederbörande
fakultet eller sektion anmäla, om han önskar förnyat förordnande. Fakulteten
eller sektionen bör därefter till kanslern avgiva motiverat förslag, om
förordnandet bör förnyas eller befattningen förklaras till ansökan ledig.

T. f. preceptorer. Beredningen säger sig förutse, att preceptorsbefattningarna
tidvis komme att upprätthållas genom tillförordnade innehavare
och att dessa förordnanden komme att kräva särskilda bestämmelser.
I vissa ämnen, särskilt samhällsvetenskaperna och vissa naturvetenskapliga
discipliner, rådde stark avgång från den akademiska banan på
grund av konkurrens från andra yrken. Inom dessa ämnen torde tillgängen
på kompetenta sökande till preceptorat tidvis bli knapp. Enligt beiedningens
mening vore det därvid önskvärt, att befattningarna pa tillfälligt
förordnande upprätthölles av yngre vetenskapsmän, som kunde väntas
inom en nära framtid förvärva kompetens att förordnas till ordinarie preceptorer.
Det vore uppenbart, att dylika provisorier icke vore önskvärda,
men annan rimlig utväg syntes ej stå att finna. De t. f. preceptorernas
undervisning komme att vara av mera kvalificerad karaktär än förste
assistenternas.

Tillfälligt förordnande som preceptor borde givas för varje läsår, och
ersättningen för förordnandet utgå med ett belopp, som understege de
ordinarie preceptorernas arvode med 2 400 kronor för ar.

Assistenter. Dessa befattningar ha nyligen reglerats genom kungl.
brev den 29 juni 1945. Beredningen anser sig därför icke behöva föreslå
ändringar i nu rådande avlöningsförhållanden, tjänstgöringsskyldighet och
kompetensfordringar för befattningarna som förste eller andre assistent.
Beredningen framhåller vidare, att assistenterna som undervisare blott böra
anlitas i sådana ämnen, där elementära kurser eller föreläsningar av propedeutisk
natur äro påkallade. De kunna således icke ersätta de av beredningen
föreslagna preceptorerna.

Universitetslektorer. Beredningen föreslår, att särskilda pedagogiska
lektorat inrättas framför allt inom sådana ämnen, som utbilda
läroverkslärare. Befattningarna skulle inrättas helt efter mönster av de nuvarande
lektoraten i svenska språket vad beträffar anställnings- och avlöningsförhållanden.
De föreslagna lektorerna skulle i sin undervisning
speciellt tillgodose lärarutbildningen.

I betänkandet anföres vidare bland annat följande.

Den undervisning, som härvid asyftas, är av väsentligen samma art som
den av universitetslektorerna i svenska språket bedrivna. Innehavarna av

58

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

dessa befattningar böra äga docentkompetens. I främsta rummet böra dessa
pedagogiska lektorsbefattningar besättas med skickliga och erfarna undervisare.
Med hänsyn till dessa lärares uppgift att anknyta det vid universiteten
meddelade kunskapsstoffet till skolundervisningens krav torde universitetslektora
ten böra rekryteras ur läroverks- och seminarielärarnas led.

För den händelse det skulle visa sig möjligt att i en universitets- eller
högskolestad finna flera läroverkslärare, som äro kompetenta till en dylik
befattning, kan det vara lämpligt att denna halveras mellan två innehavare
med hänsyn till möjligheten för de studerande att auskultera på lektorns
skoltimmar och därvid inhämta praktisk erfarenhet jämsides med lektorns
akademiska undervisning. Önskemål i denna riktning ha framförts i skrivelse
till beredningen av styrelsen för läraraspiranternas förening i Uppsala.
Dylik uppdelning av lektorat bör beslutas av kanslern för högst 3 år i
sänder efter ansökan av vederbörande sektion.

Med hänsyn till önskvärdheten av att de heltidsanställda lektorerna bevara
en levande kontakt med skolarbetet kan det vara önskvärt, att samme
man icke får sitt förordnande förnyat under en alltför lång följd av år
utan i sinom tid avlöses av en ny kraft. Beredningen hänvisar i detta sammanhang
till den möjlighet till förnyelse, som gällande bestämmelser medföra
och som enligt dess mening böra effektivt utnyttjas för den händelse
icke universitet et eller högskolan lyckats knyta vid sig en lektor av alldeles
speciell duglighet, vars kapacitet det gäller att utnyttja så länge som möjligt.
Beredningen vill vidare framhålla önskvärdheten av att de i nu gällande
föreskrifter rörande lektorerna i svenska språket givna möjligheterna
att inhämta yttrande av skolöverstyrelsen och att kungöra befattningarna
lediga till ansökan, vid nytillsättning av tjänster av denna typ komma till
användning i största möjliga utsträckning.

Universitetslektorer i främmande språk. Beträffande
universitetslektoraten i moderna språk, vilka äro avsedda att innehavas av
utländska lärarkrafter, förutsätter beredningen, att de nya befattningar
som den förordat i likhet med hittillsvarande lektorat av detta slag helt
bekostas av svenska staten.

Remissyttrande n.

De av universitetsberedningen föreslagna nya biträdande lärarbefattningarna,
de s. k. preceptoraten, tillstyrkas i stort sett i de av universiteten
och högskolorna avgivna yttrandena. Allmänt har framhållits behovet
av relativt högt kvalificerade biträdande lärarkrafter. Kravet på docentkompetens
har sålunda understrukits från flera håll. Beträffande lämpligheten
av den föreslagna benämningen »preceptor» har tvekan uttalats av
medicinska fakulteten i Lund samt Stockholms högskolas lärarråd, som
föreslår benämningen »biträdande lärare, docent». En delvis avvikande
åsikt beträffande preceptorernas anställningsförhållanden har dock framförts
av Göteborgs högskolas lärarråd, som anfört följande:

Lärarrådet har med intresse tagit del av beredningens förslag om inrättande
av vissa nya biträdande lärarbefattningar, vilkas innehavare förslags -

59

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

vis benämnts preceptorer. Beträffande dessas anställningsförhållanden har
lärarrådet dock en från beredningen delvis avvikande åsikt. Beredningens
förslag att preceptor efter utgånget treårsförordnande har att till fakultet
eller sektion anmäla, om han önskar förnyat förordnande, synes lärarrådet
kunna öppna viss möjlighet för mindre lämpliga befattningsinnehavare att
kvarstå längre än önskvärt och även i övrigt leda till mindre önskvärda konsekvenser,
bland annat genom långvariga vakanser uppkomna genom den
invecklade och tidskrävande tillsättningsproceduren och eventuella klagomål.
Lärarrådet vill för sin del föreslå, att preceptorsbefattningen i vanlig
ordning ledigförklaras minst ett halvt år, innan tjänsten skall tillträdas,
varvid föregående innehavare i eventuell konkurrens med andra sökande
har att söka befattningen på nytt. Vidare vill lärarrådet, som fäster stort
avseende vid de betänkligheter beredningen framfört beträffande långvariga
preceptorsförordnanden, som sin bestämda mening framhålla, att
preceptorsförordnande endast en gång måtte förnyas, och att sex år sålunda
måtte utgöra maximitiden för en preceptors anställning. Lärarrådet räknar
liksom beredningen med att preceptorsbefattningarna på »tillfälligt
förordnande upprätthållas av yngre vetenskapsmän, som kunna väntas
inom en nära framtid förvärva kompetens att förordnas till ordinarie preceptorer».
Dock anser lärarrådet böra stadgas att dessa yngre vetenskapsmän
skola ha avlagt filosofie licentiatexamen i ämnet.

Universitetskanslern har däremot funnit sig icke kunna tillstyrka beredningens
förslag beträffande preceptorernas anställningsförhållanden utan har
i stället föreslagit inrättande av ett visst antal ordinarie preceptorat med
samma löne- och tjänsteställning som de nuvarande laboratorsbefattningarna.
Den nuvarande typen av biträdande lärare borde alltjämt bibehållas
men i löneavseende givas en förmånligare ställning, än vad nu vore fallet, så
att även yngre, ostipendierade docenter kunde förvärvas till befattningarna.

Kanslern anför:

Det synes uppenbart, att beredningen tänkt sig högt kvalificerade personer
såsom innehavare av de ifrågavarande nya befattningarna. Beredningen
har likväl icke velat göra preceptoraten till ordinarie tjänster utan i
stället föreslagit tidsbegränsade arvodesbefattningar, tillsatta för tre år i
sänder av kanslern efter yttrande av vederbörande fakultet eller sektion.
Med de kompetenskrav å tjänsterna, som beredningen uppställt, torde förslaget
innebära, att vederbörande vid ett första erhållande av ett preceptorsförordnande
ofta komme att ha uppnått en ålder av 38 till 40 år. Efter
två perioder som preceptor skulle i många fall vederbörande ha uppnått
45 år, vid vilken ålder det svårligen skulle låta sig göra att, för den händelse
innehavaren av preceptorsbefattningen icke erhöjle annan tjänst, skilja
honom från universiteten. Beredningen har också avvisat tanken pa en tidsmaximering
och framhållit, att en dylik begränsning skulle innebära »att
personer med upp till 13 års universitetstjänstgöring ovillkorligen och vid
en tidpunkt, som ej kunde rubbas av praktiska hänsyn, dreves över till
annan verksamhet, då de normalt uppnått en ålder, vid vilken denna övergång
bleve ytterst vansklig». Svårigheter måste då ofta kunna inställa sig.
Blir preceptorn hänvisad till att kvarstanna i denna arvodesbefattning,
får han i längden en ganska otillfredsställande ställning. Helt naturligt kom -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

mer da att väckas önskemålet, att han far söka någon av de extra professurer,
som föreslås inrättade som påbyggnad på forskarstipendierna. Men
därmed skulle åter dessa tjänster förryckas.

Md den prövning jag ägnat förevarande spörsmål har jag kommit till
den uppfattningen, att universitetsberedningens förslag på denna punkt
giver rum för sådana invändningar, att jag icke funnit mig kunna tillstyrka
detsamma. Så vitt jag funnit, låter det sig icke, såsom beredningen tänkt
sig, lämpligen förenas, att av preceptoratens innehavare fordra betydande
vetenskapliga kvalifikationer samtidigt som befattningarna —■ åtminstone
formellt — givas en tillfällig karaktär. Då det synes uppenbart och även
torde ha framstått så för beredningen, att rörligheten å de föreslagna befattningarna
i realiteten blir en chimär, anser jag det riktigare, att för sådana
fall, då en lärarbefattning av högre vetenskaplig kvalitet befinnes erforderlig,
för ändamålet inrätta en ordinarie tjänst. Så synes mig vara förhållandet
beträffande relativt självständiga ämnesområden inom en av
professor företrädd disciplin samt i fråga om ämnen, där professur av en
eller annan anledning icke finnes. Preceptorerna torde enligt min mening
böra erhålla samma ställning som de nuvarande laboratorerna (prosektorerna).
Benämningen preceptor bör lämpligen förbehållas de teologiska
och juridiska fakulteterna samt humanistiska sektionerna, medan benämningen
laborator bör tillkomma medicinska fakulteterna och matematisknaturvetenskapliga
sektionerna.

Med hänsyn till dels den väntade bristen på kompetenta sökande i många
ämnen till de av mig ovan angivna ordinarie preceptorsbefattningarna, dels
ock önskvärdheten av ett successivt inrättande av dessa befattningar anser
jag, att för närvarande endast ett mindre antal dylika tjänster bör komma
till stånd.

I propositionen 1946:273 framlades förslag om inrättandet av ett antal
biträdande lärartjänster för de matematisk-naturvetenskapliga sektionernas
vidkommande med arvoden av 8 600 kronor (med provisoriskt lönetillägg

9 260 kronor), vilket förslag av riksdagen bifölls. Vid sin anmälan av denna
fråga framhöll föredragande departementschefen att han icke för det dåvarande
vore beredd att ingå på frågorna om en eventuell ändring av anställningvillkoren,
tillsättningsförfarandet etc.; med dryftandet av dessa
spörsmål syntes enligt departementschefen böra anstå^till dess 1945 års
universitetsberedning framlagt resultatet av sin utredning rörande dessa
förhållanden.

Beredningen har för sådana fall, då de av den föreslagna preceptorsbefattningarna
icke på grund av brist på kompetenta sökande kunde tillsättas,
förordat, att tjänsterna skulle på tillfälligt förordnande upprätthållas av
yngre vetenskapsmän, som kunde väntas inom en nära framtid förvärva
erforderlig kompetens till ett preceptorat. Den tillförordnade preceptorn
skulle enligt beredningens förslag erhålla en avlöning för år av i runt tal

10 400 kronor. Några biträdande lärare i nuvarande bemärkelse skulle icke
vidare förefinnas vid universiteten, frånsett de medicinska fakulteterna.

Av den ståndpunkt jag i det föregående intagit beträffande preceptoraten
följer, att typen biträdande lärare enligt min mening alltjämt bör bibehållas.
Jag finner emellertid övervägande skäl tala för att åt denna kategori
av akademiska lärare tillförsäkras en sådan löneställning, att utsikt förefinnes
att till befattningarna förvärva yngre, ostipendierade docenter. Med
hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att arvodet till de biträ -

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

dande lärarna fastställes till det av beredningen för t. f. preceptorerna föreslagna
beloppet av 10 400 kronor för år. Härå torde några extra lönetillägg
icke böra utgå. När större erfarenhet vunnits beträffande de biträdande
lärarna, torde det kunna övervägas, huruvida icke arvodet för sådana, som
innehava docentkompetens, bör höjas närmast till samma belopp som utgår
till docentstipendiater.

De biträdande lärarna torde liksom hittills framför allt böra svara för den
mer elementära undervisningen och de propedeutiska kurserna och härtill
svarande examination. De böra i första hand övertaga den kursundervisning,
som docentstipendiater nu ofta upprätthålla, varigenom dessa i sin
tur kunna frigöras för övertagande av en del av professorernas mera kvalificerade
undervisning. I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla,
att beredningen enligt mitt förmenande alltför litet beaktat docentstipendiaternas
medverkan i den akademiska undervisningen.

Mot vad beredningen anfört och föreslagit beträffande preceptorernas
och de biträdande lärarnas (= beredningens t. f. preceptorers) undervisningsskyldighet
har jag icke funnit anledning till erinran.

Vad jag här ovan anfört angående universitetsberedningens förslag i
fråga om preceptorerna gäller i det väsentliga även om socialvetenskapliga
forskningskommitténs förslag beträffande biträdande lärare, vilka lärartjänster
avse samma befattningskategori som de av universitetsberedningen
föreslagna preceptoraten.

Även docentjörbundet anser, att preceptoraten borde göras till ordinarie
befattningar, eftersom de fylla ett permanent ordinarie behov. Preceptorernas
ställning borde närmast jämställas med laboratorernas. Sveriges yngre
naturvetares jörening anser däremot, att preceptorerna borde förordnas för
5 år men med obligatoriskt ledigförklarande av befattningarna vid periodens
slut. Styrelsen för Sveriges jörenade studentkårer understryker likaledes,
att preceptoraten alltid borde ledigförklaras efter utgånget förordnande.
Styrelsen har vidare framhållit, att undervisningsskickligheten som
befordringsgrund borde jämställas med de vetenskapliga meriterna. Docentkompetenta
läroverkslärare borde enligt styrelsen kunna beredas möjlighet
att innehava preceptorat med bibehållande av sina lärarbefattningar
enligt samma grunder, som för närvarande gälla i fråga om universitetslektoraten
i svenska språket. Tjänstgöring som preceptor borde dessutom
ha samma meritvärde vid sökande av läroverkslärarbefattningar som lektorst
jänstgöring vid läroverken.

Statskontoret anför:

Statskontoret vill framhålla det betänkliga i den utvidgning av systemet
med biträdande lärare, som beredningens förslag i fråga om preceptorer
innebär. De skäl mot att göra preceptoraten till tjänster på livstid som
beredningen anfört har ämbetsverket funnit bärande. Förslaget, att de
skola tillsättas på förordnande för tre år bör emellertid av samma skäl
kompletteras med en bestämmelse, varigenom antalet sådana förordnandeperioder
för en och samma person maximeras. Statskontoret vill ifrågasätta,
huruvida icke innehav av preceptorat bör i fråga om tidsbegränsning helt
likställas med innehav av docentstipendium.

62

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Det förefaller statskontoret knappast motiverat att inrätta preceptorat,
särskilt avsedda för undervisning, därest icke större undervisningsskyldighet
än vad som motsvarar 4 föreläsningar i veckan ålägges deras innehavare.

Ehuru preceptoraten föreslagits såsom arvodesbefattningar, föreslås att
de skola förenas med rätt till tjänste- och familjepension. Såsom chefen för
ecklesiastikdepartementet anfört i propositionen 1946: 273, sid. 159, böra
dock icke utan tvingande skäl tillskapas nya, med pensionsrätt förenade
anställningsformer, varför preceptorerna böra inordnas på löneplan. Vilken
av de av 1945 års lönekommitté föreslagna anställningsformer, som därvid
bör ifrågakomma, torde böra bedömas i samband med den blivande regleringen
av docent- och forskarstipendiaternas avlönings- och pensionsförhållanden.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot vad beredningen
föreslagit beträffande löneställningen för preceptor och tillförordnad
preceptor.

Beträffande de av beredningen föreslagna s. k. pedagogiska lektoraten
ifrågasätter statskontoret, huruvida icke befattningshavarnas
undervisningsskyldighet torde böra omprövas. Humanistiska sektionen i
Lund anser sig böra avvisa tanken, att universiteten skulle meddela någon
sådan lärarutbildning, som hittills skett under provåret. Sektionen framhåller
vidare betydelsen av att de biträdande lärarna även i språkliga
ämnen beredas tillfälle till självständig vetenskaplig verksamhet. Göteborgs
högskolas lärarråd anser i motsats mot beredningen, att de pedagogiska
lektoraten icke borde vara heltidstjänster och icke innehavas någon längre
följd av år. Den »pedagogiske» lektorn borde dessutom under sin tjänstgöring
behålla kontakten med det praktiska skolarbetet. Önskvärt vore
därför, att lämpliga läroverkslärare med docentkompetens anställdes som
»pedagogiska» universitetslektorer med bibehållen högst halv tjänstgöring
vid läroverk och med bibehållna löneförmåner som läroverkslärare, jämte
visst tillägg. Enligt lärarrådet skulle därigenom sambandet mellan högskolor
och läroverk stärkas. Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anser, att
inrättandet av de pedagogiska lektoraten torde kunna betraktas som ett
led i reformeringen av läroverkslärarutbildningen. Styrelsen tillstyrker inrättandet
av de föreslagna befattningarna samt föreslår även ett universitetslektorat
i ämnet litteraturhistoria. Frågan om inrättande av ytterligare
pedagogiska lektorat borde däremot upptagas till prövning i samband med
pågående utredningar om lärarutbildningen.

Skolöverstyrelsen, som yttrat sig angående de av beredningen föreslagna
pedagogiska lektoraten i engelska, franska och tyska språken samt i klassiska
språk, har bland annat anfört följande.

I romanska språk, engelska språket och tyska språket föreslår beredningen
omedelbart inrättande av s. k. pedagogiska lektorat vid de båda
statsuniversiteten och förordar därjämte inrättande av lektorat i engelska
språket vid högskolorna i Stockholm och Göteborg. Överstyrelsen finner

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

beredningens strävan att på detta sätt tillgodose lärarutbildningssynpunkterna
mycket tacknämlig. Tills vidare föreligger emellertid icke någon utredning
om de ifrågasatta lektorernas arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden.
Överstyrelsen håller för sannolikt, att det kommer att visa sig
behov av heltidstjänster, men utan en fullständig utredning om lektorernas
arbetsuppgifter framstår det icke fullt klart, om icke även en halvtidstjänst
kunde i vissa fall anses tillfredsställande. Överstyrelsen är vidare
tveksam, huruvida samtliga föreslagna sex lektorat omedelbart böra inrättas.
Överstyrelsen föreslår fördenskull, att tills vidare under en försökstid
fyra lektorsbefattningar, därav minst två heltidsbefattningar, inrättas,
nämligen två i engelska, en i franska och en i tyska, och att medel för detta
ändamål sålunda beviljas för budgetåret 1947/48. På grundval av vunna
erfarenheter och gjorda utredningar bör sedan frågan om ett mer definitivt
inrättande av pedagogiska lärarbefattningar upptagas till avgörande, så
snart omständigheterna det medgiva.

I fråga om universitetslektoraten i främmande moderna
språk ha såväl lektorernas förening som Sveriges yngre akademikers
centralorganisation hänvisat till ett utlåtande i ämnet av lektor
Axel Wijk, som bland annat framhållit betydelsen av praktiska språkövningar
och som föreslagit, att ett antal assisterande konversationslärare
utan akademisk grad borde anställas vid sidan av de ordinarie lektorerna.
Om lektorernas undervisning finge utgöras endast av vanliga språklektioner,
borde det icke vålla några betänkligheter att utsträcka deras tjänstgöringsskyldighet
till cirka 15 timmar per vecka jämte skyldighet att rätta
förslagsvis intill 50 skrivningar per vecka eller alternativt 20 timmar undervisning
plus 25 skrivningar.

Professurerna ha alltid varit och bilda alltjämt grundvalen för universitetens
och högskolornas verksamhet i den högre undervisningens och forskningens
tjänst. Det synes angeläget att i dagens situation, då statsmakterna
äro i färd med att systematiskt rusta upp vårt lands akademiska organisation
icke minst i personellt avseende, understryka, att någon ändring av
denna fundamentala princip icke nu kan eller bör ifrågasättas. I skilda sammanhang
ha också de sakkunnigkommittéer, som sysslat med de aktuella
universitetsreformerna, betonat vikten av att professurer finnas i tillräckligt
antal såsom företrädare för forskningens och den akademiska undervisningens
viktigare ämnen och ämnesgrenar. Jag delar för egen del denna
uppfattning och har vid ställningstagandet till de aktuella universitetsfrågorna
sökt följa denna princip. Det är å andra sidan klart, att de
senaste decenniernas snabba utveckling i riktning mot en allt starkare
uppsplittring av de vetenskapliga disciplinerna i specialvetenskaper och mot
ett väsentligt ökat elevantal nödvändiggör, att forsknings- och undervisningstjänster
av lägre grad än professurer inrättas i allt större omfattning.
Frågan om genomgripande åtgärder i detta hänseende är i själva verket i

Departe mentschefen.

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 27%.

nuvarande läge ett av universitetens mest brännande problem, som kräver
en omedelbar lösning.

När det gäller att finna lösningen på nyssnämnda problem måste
vissa huvudsynpunkter hållas i sikte. Till en början bör vid valet
av befattningstyper även för de lägre akademiska tjänsterna beaktas, att
med hänsyn till arbetsuppgifternas art kraven på innehavarnas kompetens
måste ställas högt. I fråga om undervisningsuppgifterna bör i detta sammanhang
betonas, att de för olika fall kunna variera inom en relativt vid
ram från högt kvalificerade till mera elementära eller propedeutiska. En
annan huvudsynpunkt är mera socialt betonad: det måste tillses, att innehavarna
av ifrågavarande befattningar kan beredas rimlig trygghet beträffande
anställningsvillkor och framtidsutsikter; befattningarna böra med
andra ord såvitt möjligt vara förenade med tjänste- och familjepensionsrätt
och — därest anställningstiden begränsas — på ett så smidigt sätt som
möjligt inordnas i ett system för befordringsgång på den akademiska banan
eller inom andra yrken.

När statsmakterna i fjol hade att taga ställning till frågan om de naturvetenskapliga
sektionernas personalorganisation med hänsyn till forskningens
behov, intog dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet och även
riksdagen den ståndpunkten, att de akademiska lärar- och forskarbefattningarna
av lägre grad än professurer inom dessa sektioner borde utgöras
huvudsakligen av ordinarie laboratorer, biträdande lärare och assistenter.
(Jag bortser i detta sammanhang från docenter och amanuenser.) De förstnämnda
befattningarna borde förekomma i fråga om särskilda ämnesgrenar
av sådan vikt, att de rimligen borde få fast anställda företrädare utan att
likväl professurer för närvarande kunde anses motiverade. Det betonades
i detta sammanhang såsom i hög grad angeläget, att antalet fasta forskarbefattningar
ökades. Biträdande lärare borde anställas i de fall, då behov
förelåge att från en professor avlasta en del av den rent elementära undervisningen.
Assistenterna slutligen avsågos skola biträda professorerna vid
forskning och den mindre kvalificerade undervisningen på lågstadiet.

Universitetsberedningen har i sitt nu föreliggande betänkande till prövning
upptagit icke blott behovet av nya lärar- och forskarbefattningar
särskilt inom de teologiska och juridiska fakulteterna samt de filosofiska
fakulteternas humanistiska sektioner utan även frågan om de biträdande
lärarnas ställning i fråga om anställningsvillkor, undervisningsskyldighet,
tillsättning m. m., till vilken fråga statsmakterna i fjol icke togo slutlig
ställning. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgått,
har universitetsberedningen tänkt sig en ombildning av de biträdande
lärarbefattningar, med vilka äro förenade »huvudsysslearvoden»
(8 600 kronor), till en hittills icke företrädd typ av lärartjänster, som borde
benämnas preceptorat. Preceptoraten skulle enligt beredningens förslag vara
såväl undervisningsbefattningar som forskarbefattningar. Innehavarna av

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

dessa befattningar skulle sålunda dels svara för den rent elementära undervisningen,
ofta av propedeutisk karaktär, dels kunna övertaga en del av
professorernas mera kvalificerade undervisning på lågstadiet, dels ock förrätta
examination i erforderlig utsträckning. Till preceptorer borde därför
— anser beredningen — förvärvas personer, som ådagalagt både framstående
vetenskaplig skicklighet och framstående undervisningsskicklighet.
Som allmän norm syntes böra uppställas god docentkompetens och såsom
lämpligaste kandidater till preceptoraten angiver beredningen tidigare
docentstipendiater. Preceptorerna borde få bättre ekonomiska villkor än
dessa.

Universitetsberedningens förslag synes ur de synpunkter man enligt min
nyss angivna uppfattning bör anlägga icke i allo tillfredsställande. Kanslern
har i sitt yttrande på ett enligt min mening övertygande sätt påvisat
de svagheter, som vidlåda förslaget. Det synes mig sålunda vara svårt att
av preceptorerna fordra betydande vetenskapliga kvalifikationer — beredningen
har själv angivit tidigare docentstipendiater såsom lämpligaste kandidater
— samtidigt som befattningarna överlag skulle givas en tillfällig
karaktär. I realiteten skulle nog också, såsom kanslern framhållit, rörligheten
hos de föreslagna befattningarna i praktiken icke kunna upprätthållas.
Beredningen har tydligen själv varit medveten härom, då den avvisat
tanken på en maximering av anställningstiden med hänvisning till det orimliga
i »att personer med upp till 13 års universitetstjänstgöring ovillkorligen
och vid en tidpunkt, som ej kunde rubbas av praktiska hänsyn, skulle
drivas över till annan verksamhet, då de normalt uppnått en ålder, vid
vilken denna övergång bleve ytterst vansklig».

Grunden till, att universitetsberedningens förslag sålunda icke ur alla
synpunkter framstår såsom tillfredsställande, synes vara att söka i den
omständigheten, att beredningen sökt få till stånd en enhetlig tjänstetyp
för arbetsuppgifter, vilka med större fördel borde kunna fördelas på två
kategorier av befattningshavare. Principiellt sett synas sålunda mera kvalificerade
uppgifter i undervisningens och forskningens tjänst, i den mån
professurer icke inrättas för ändamålet, böra anförtros åt innehavare av
fasta befattningar, medan för mindre kvalificerade uppgifter mera rörliga
befattningar inrättas. Kanslerns förslag i detta hänseende förefaller mig
utgöra en lämplig lösning av problemet och ansluter sig nära till det förslag,
som i fjol accepterades för de naturvetenskapliga disciplinernas vidkommande.
Jag anser mig således böra förorda, att befattningar i laborators
löne- och tjänsteställning inrättas även för andra än naturvetenskapliga och
medicinska discipliner. Dessa nya tjänster synas lämpligen såsom kanslern
föreslagit böra benämnas preceptorat.

Ordinarie preceptorat synas för närvarande böra inrättas endast i begränsad
omfattning med hänsyn till den väntade bristen på fullt kompe 5

-— Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 samt. Nr 272.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tenta sökande i många ämnen. Ett successivt inrättande av dessa befattningar
torde även öka möjligheterna för en god rekrytering. Preceptorsbefattningar
torde böra i första hand komma i fråga för att representera
ett relativt självständigt ämnesområde inom en av professor företrädd
disciplin eller ersätta professor i sådana ämnen, där professur av en eller
annan anledning icke finnes.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i likhet med
kanslern anser, att den nuvarande typen av biträdande lärare alltjämt bör
bibehållas. Enligt min mening böra dock även dessa lärare — till skillnad
från assistenterna, vilka som regel torde vara licentiater — såvitt möjligt
ha docentkompetens, ehuru sådan kompetens i nuvarande rekryteringsläge
icke torde kunna föreskrivas såsom undantagslöst villkor. Med hänsyn
härtill torde man tills vidare böra räkna med två kategorier av biträdande
lärare — docentkompetenta och icke docentkompetenta. Den sistnämnda
kategorien, som närmast motsvarar de nuvarande biträdande lärarna och
de av beredningen föreslagna t. f. preceptorerna, torde böra erhålla ett
arvode av 9 660 kronor, motsvarande det arvodesbelopp, som med hänsyn
till den i årets statsverksproposition förordade arvodesregleringen borde
tillkomma de nuvarande biträdande lärarna med ett grundarvode av 8 600
kronor. Till docentkompetenta biträdande lärare torde dessutom böra utgå
ett tilläggsarvode av sådan storlek, att det totala arvodet för denna kategori
av befattningshavare kommer att motsvara de löneförmåner, som tillkomma
en docentstipendiat.

Frågan om tjänste- och familjepension för de biträdande lärarnas vidkommande
synes mig böra upptagas först i samband med en kommande
reglering av docent- och forskarstipendiaternas avlönings- och pensionsförhållanden.

Beträffande tillsättningen av arvodesavlönade biträdande lärare samt
deras tjänstgöringsskyldighet torde i stort sett nuvarande bestämmelser
alltjämt böra gälla. Liksom nu bör det emellertid ankomma på kanslern
att meddela de ytterligare föreskrifter, som i detta avseende kunna bli
erforderliga.

Frågan om inrättande av särskilda s. k. pedagogiska lektorat anser jag
icke för närvarande böra upptagas till prövning. Detta torde böra ske först
i samband med pågående utredningar angående lärarutbildningen.

Jag återkommer i det följande till frågan om inrättande av nya lektorat
i främmande språk samt nya assistent- och amanuenstjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

67

VI. Teologiska fakulteterna.

Under denna rubrik behandlar jag universitetsberedningens förslag med
avseende på lärarkrafterna inom de teologiska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala och Lund.

Universitetsberedningen har icke ingått på frågan om den praktiska utbildning
för blivande präster, som meddelas inom de teologiska fakulteterna.
Med avseende på denna utbildning föreligga förslag av särskilda sakkunniga.
Till sistnämnda förslag återkommer jag under nästfoljande
avsnitt.

De teoretiska ämnena inom de teologiska fakulteterna äro för närvarande
— bortsett från docenter — representerade på sätt som framgår av följande
sammanställning:

Uppsala Lund

Professurer: 2 i exegetik

1 i dogmatik med symbolik

1 i teologisk etik med religionsfilosofi 1

i religionshistoria med religionspsykologi

1 i kyrkohistoria
1 i praktisk teologi

2 i exegetisk teologi
1 i systematisk teologi med undervisnings-
och examinationsskyldighet
i dogmatik
1 i systematisk teologi med undervisnings-
och examinationsskyldighet
i teologisk etik
1 i teologisk encyklopedi och
teologiska prenotioner1
1 i kyrkohistoria och symbolik
1 i praktisk teologi med kyrkorätt -

1 i missionshistoria och ost- —
asiatisk religionshistoria,
personlig för K. B. Westman Bitr.

lärare: 1 i religionshistoria (gemen- —
sam med filosofiska fakultetens
humanistiska sektion) -

Vid Stockholms högskola finnes en till dess humanistiska avdelning knuten
professur i religionshistoria.

Religionshistoria, religionsfilosofi och religionspsykologi.

Religionshistoria.

Professorerna i religionshistoria vid de teologiska fakulteterna äro examinationsskyldiga
i ämnet religionshistoria även inom de filosofiska fakulteterna.

Den befattning som biträdande lärare i religionshistoria, vilken är gemensam
för teologiska fakulteten i Uppsala och humanistiska sektionen där -

1 Ämnesområdet är, trots den olika benämningen, detsamma som i Uppsala.

68

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

städes, tillkom genom beslut av 1946 års riksdag. Teologiska fakulteten i
Uppsala har hos universitetsberedningen framställt önskemål om att denna
befattning förvandlas till en professur i religionshistoria inom filosofiska
fakulteten. Till stöd härför åberopas ett av professorn i religionshistoria
med religionspsykologi G. Widengren avgivet yttrande, vari anföres:

Ämnet religionshistoria står i nära förbindelse med ett stort antal historiska,
filosofiska, filologiska och etnologiska ämnen, vilka behöva religionshistoria
som hjälpdisciplin. Samtidigt har religionshistorien behov av dessa
discipliner som sina hjälpvetenskaper. Ur ren forskningssynpunkt borde
religionshistorien snarast ha en ännu starkare ställning i filosofiska fakulteten
än i den teologiska, såsom varande ett gammalt humanistiskt ämne.
1933 års universitetsberedning påpekar också, att i grannländerna religionshistorien
är företrädd inom de filosofiska men däremot icke inom de teologiska
fakulteterna. I den teologiska fakulteten måste religionshistorien snarast,
vetenskapligt sett, ansluta sig till de båda exegeserna och kyrkohistorien.
Detta vållar, att tyngdpunkten i professorns forskningar måste komma
att ligga på andra områden än som i allmänhet kan bli fallet i filosofiska
fakulteten. Enär religionshistorien är ett oerhört omfattande ämne med
anknytning särskilt till ett otal filologiska discipliner och till den allmänna
etnografien, är en dylik arbetsfördelning enbart av godo ur ämnets egen
synpunkt. Olika områden ha därigenom större utsikt att bli företrädda i
vårt land. Representanter för filologiska och arkeologiska vetenskaper ha
hittills i stor utsträckning med lysande framgång bedrivit även religionshistorisk
forskning och härigenom i någon mån undanröjt olägenheterna
med att religionshistorien icke varit representerad bland de humanistiska
ämnena. De tilltagande kraven på specialisering torde emellertid snart försvåra
eller rent av omöjliggöra sådana forskningar, och en avgjord nedgång
i antalet på detta sätt i vårt land producerade religionshistoriska arbeten
har också på senare år kunnat konstateras. Detta är i och för sig så mycket
mera beklagligt, som svensk religionshistorisk forskning genom sina stora
företrädare åtnjutit ett grundmurat anseende utomlands och torde kunna
betecknas som en av de humanistiska vetenskaper, genom vilka det svenska
namnet gjorts mest känt utom landet.

Framlidne professorn i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner
vid Lunds universitet E. Briem har ansett det viktigare, att religionspsykologien,
vilket ämne representerades av samma professur, bereddes en
självständig ställning. Professor Briem anförde i en skrivelse till universitetsberedningen
bland annat:

Såsom det absolut viktigaste önskemålet beträffande mitt ämne skulle
jag med styrka vilja framhålla inrättandet av en lärarbejattning i religionspsykologi
inom teologiska fakulteten. Från flera håll har framförts önskemål
om inrättandet av en ny professur i religionshistoria inom filosofiska
fakulteten. Enligt min uppfattning komme därmed icke mycket att vinnas
för avlastandet av arbetsbördan för professuren i religionshistoria med
religionspsykologi i teologiska fakulteten. För det första är antalet av de
studenter, som bedriva religionshistoriska studier inom filosofiska fakulteten,
inte så stort. För forskningen själv är naturligtvis inrättandet av
varje ny professur i ett ämne till fördel, då forskningsarbetet därigenom
utvidgas. Detta gäller i synnerhet ett så oerhört omspännande ämne som
religionshistoria, som i sig innesluter utforskningen av religioner på de mest

69

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

skilda språkområden, som en enda man omöjligt kan behärska. Äro innehavarna
av de båda professurerna specialister på skilda religionsområden,
bleve detta givetvis en vinst vid handledningen av studierna på licentiatområdet.
Ha de däremot specialiserat sig inom samma religionsområde,
bortfaller denna fördel, och man kan omöjligen uppställa några fordringar
på olika forskningsområden för de olika professurerna.

För närvarande finnas i vårt land tre professurer i religionshistoria, och
skulle ytterligare två professurer i de filosofiska fakulteterna i Uppsala och
Lund inrättas, skulle antalet lärostolar bliva fem, vilket måste anses vara
synnerligen väl tilltaget för ett ämne med icke större elevantal. Men alltfort
komme dock religionshistorien att bli själva huvudämnet även inom de
teologiska fakulteterna. Detta ämne är så stort, att det tar en mans hela
arbetsförmåga i anspråk. Detta gör att professorn i religionshistoria omöjligen
kan få tid att ägna det intresse han bör åt religionspsykologien. Detta
ämne har under de gångna decennierna trätt allt mer och mer i förgrunden,
och dess uppgift är synnerligen betydelsefull. Det är också intressant att se,
vilket intresse det väcker hos de studerande och hur gärna många vilja
fortsätta sina studier på detta område för högre examina. ITär behöves ovillkorligen
en särskild liirarkraft, som dels kan hålla regelbundna föreläsningar
i religionspsykologi, dels omhänderhava examinationen och handleda studierna
på mera framskridet stadium. Detta skulle betyda en verklig avlastning,
ytterligt välbehövlig, för innehavaren av professuren i religionshistoria
och religionspsykologi, betydligt mera än vad inrättandet av en
ny professur i religionshistoria inom filosofiska fakulteten skulle innebära.

Professorn i religionshistoria vid Stockholms högskola E. Arbman har
framhållit följande.

Ämnet religionshistoria kan enligt min erfarenhet från undervisnings- och
examinationssynpunkt hjälpligt behärskas av en person. Man kan till och
med gå längre och säga: det bör på grund av den enhetlighet, som trots
den enorma rikedomen och mångfalden kännetecknar de religiösa företeelserna
överallt och i alla skeden av mänsklig utveckling, liksom också med
hänsyn till den vikt, som i all religionsvetenskaplig forskning tillkommer
den jämförande synpunkten, som helhet företrädas av en person eller, vid
en eventuell uppdelning, ifråga om allmän orientering av var och en av
representanterna för de olika särskilda religionsområdena.

Universitet sberedningen uttalar, att den haft en vansklig uppgift, när det
gällt att taga ställning till ämnesrepresentanternas sinsemellan avvikande
uppfattning beträffande dubblering eller differentiering av professurerna
i religionshistoria med religionspsykologi. Beredningen har emellertid ansett,
att den icke vore bunden av 1946 års beslut att inrätta en biträdande lärarbefattning,
gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna i Uppsala.
Denna lösning vore enligt beredningens mening icke lycklig med hänsyn
till olikheten i kursfordringar vid de båda fakulteterna. Beredningen föreslår
för sin del, att ifrågavarande befattning förändras till en professur i
religionshistoria inom den filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Vid Lunds universitet föreslås tills vidare endast ett preceptorat i religionshistoria,
gemensamt för teologiska och filosofiska fakulteterna.

Teologiska fakulteten och humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrka
beredningens förslag. Teologiska fakulteten i Lund betecknar förslaget som

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ett provisorium och ifrågasätter, om icke en professur i religionshistoria
redan nu borde inrättas även vid Lunds universitet. Humanistiska sektionen
i Lund, som även ansluter sig till fakultetens uppfattning, uttalar att
antalet studerande i religionshistoria snarast är större i Lund än i Uppsala.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag.

Religionsfilosofi och religionspsykologi.

Universitetsheredningen föreslår, att en professur i religionsfilosofi
inrättas vid Lunds universitet, där viktiga insatser gjorts inom denna
vetenskap. Beredningen anför:

Ämnet religionspsykologi är för närvarande inrymt inom professurens
i religionshistoria med religionspsykologi ämnesområde. Då detta
icke synes vara någon lycklig anordning och kraftigt bidrager till den rådande
svårigheten att få lärarkrafterna i religionshistoria att räcka till för
hela ämnesområdet, ha både teologiska fakulteten i Uppsala och professorn
i religionshistoria med religionspsykologi i Lund begärt en särskild lärarbefattning
i ämnet. Teologiska fakulteten i Uppsala tänker sig denne lärare
företrädande både religionspsykologi och religionsfilosofi, medan professor
Briem icke valt denna möjlighet.

Enligt universitetsberedningens uppfattning är religionspsykologi en
vetenskapsgren, som kan väntas få en alltmera central betydelse både ur
forskningssynpunkt och för prästutbildningen. Detta gör det önskvärt att
lösgöra religionspsykologien från beroendet av religionshistorien, som måste
arbeta med huvudsakligen historiska och filologiska metoder, och giva den
en mera självständig ställning. Beredningen vill därför förorda, att ett preeeptorat
i religionspsykologi inrättas vid Uppsala universitet inom dess teologiska
fakultet. Inrättandet av denna befattning bör dock enligt beredningens
mening ställas på framtiden.

Religionsfilosofien sorterar för närvarande under professurerna
i teologisk etik med religionsfilosofi. Även beträffande religionsfilosofien
gäller, att denna vetenskap skulle vara betjänt av en mera framskjuten
och självständig ställning, än vad den nuvarande anordningen gör möjligt.
Professorerna i teologisk etik med religionsfilosofi i Uppsala och Lund,
S. von Engeström och A. Nygren, samt professorn i dogmatik med symbolik
i Uppsala Hj. Lindroth ha alla förordat upprättande av en särskild professur
i religionsfilosofi.

Teologiska fakulteten i Uppsala tillstyrker förslaget men framhåller tilllika,
att fakulteten gärna skulle ha sett att denna professur förlagts till
Uppsala universitet.

Teologiska fakulteten i Lund anför bland annat:

Religionsfilosofien har hittills icke erhållit den ställning inom fakulteten,
som motsvarar dess betydelse. Det är av allra största betydelse för den
teologiska forskningen, att religionens problem i hela dess vidd blir upptaget
till undersökning och icke begränsas till kristendomens aspekt på religionen.
En dylik allmän och omfattande behandling av religionsproblemet kräver,
såsom beredningen framhållit, en självständig professur i religionsfilosofi
inom teologiska fakulteten.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag.

71

Kungl. Maj.ts •proposition nr 272.

Det synes erforderligt, att ämnena religionshistoria, religionspsykologi
och religionsfilosofi erhålla en förstärkt ställning vid universiteten. Bland
ämnesrepresentanterna råder oenighet om vilka vägar, som böra beträdas
vid utbyggandet av lärarkrafterna i dessa ämnen. Beredningen framhåller
också svårigheten att förutse religionspsykologiens och religionsfilosofiens
framtida utveckling. Beredningen har därför icke för närvarande velat föreslå
uppbyggandet av en större lärarorganisation med särskild hänsyn till
dessa ämnen.

För egen del anser jag varken ämnets omfattning eller antalet studerande
för närvarande nödvändiggöra en dubblering av professurerna i religionshistoria.
Jag kan därför icke biträda beredningens förslag om inrättande
av en professur i detta ämne vid Uppsala universitet. I stället vill jag förorda,
att den befintliga befattningen som biträdande lärare i religionshistoria,
gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna, omvandlas
till ett ordinarie preceptorat i religionshistoria likaledes gemensamt för
bägge fakulteterna.

För tillgodoseende av föreliggande behov av en lärartjänst i religionshistoria
vid Lunds universitet synes det mig för närvarande vara tillfyllest
med en befattning som biträdande lärare i religionshistoria, gemensam för
teologiska och filosofiska fakulteterna. Jag förordar därför inrättande av en
dylik befattning därstädes.

Vad åter angår beredningens förslag om inrättande av en professur i
religionsfilosofi vid Lunds universitet, vilket tillstyrkts av universitetsmyndigheterna,
så finner jag mig böra biträda detsamma. Det synes nämligen
vara av stor vikt, att utforskandet av de religiösa företeelserna erhåller
det stöd, som en självständig lärostol i religionsfilosofi skulle innebära.

Benämningen på den nuvarande professuren i religionshistoria vid Lunds
universitet — »teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner» — torde
i enlighet med en av större akademiska konsistoriet gjord särskild framställning
böra ändras till att avse »religionshistoria med religionspsykologi».
Beträffande professurens tillsättning torde böra gälla enahanda bestämmelser
som för motsvarande professur i Uppsala.

Samtliga av mig här förordade åtgärder torde böra vidtagas från och med
nästa budgetår.

Exegetik.

Från båda de teologiska fakulteterna ha framställts önskemål om utökad
undervisning i exegetik vid vartdera universitetet. Behovet härav har framhållits
jämväl i de sakkunnigutredningar, som framlagt förslag rörande
ändring av gällande bestämmelser rörande prästutbildningen, på sätt framgå
av den av mig för dessa förslag i det följande liimnade redogörelsen.

Departe mentschefen.

72

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningen finner det styrkt, att ytterligare lärarkrafter
äro erforderliga för bestridande av undervisningen, som dock icke synes
beredningen vara av den art att för dess meddelande torde böra krävas
docentkompetens.

Beredningen föreslår därför inrättandet av en förste assistentbefattning
i exegetik vid vardera av de teologiska fakulteterna.

Förslaget tillstyrkes av båda de teologiska falmlteterna och av kanslern.

I likhet med kanslern tillstyrker jag universitetsberedningens förslag om
inrättande av en befattning som förste assistent i exegetik vid vartdera
universitetet. Innehavaren av befattningen synes böra meddela undervisning
och leda övningar av rent filologisk art med huvudsaklig inriktning
på nya testamentets exegetik.

Kyrkohistoria med missionshistoria.

Önskemål om upprättande av nya professurer i kyrkohistoria ha framförts
såväl av professorerna i kyrkohistoria i Uppsala och Lund som av
teologiska fakulteten i Uppsala. Samma fakultet har även framfört önskemål
om en professur i missionshistoria. Professorn i kyrkohistoria vid Lunds
universitet har föreslagit, att nämnda professur skulle uppdelas, varvid den
ena professuren skulle inrättas i kyrkohistoria med symbolik och den andra
skulle taga särskild hänsyn till missionshistorien.

Ämnet missionshistoria finnes för närvarande endast företrätt vid Uppsala
universitet genom den för professorn K. B. Westman inrättade personliga
professuren i missionshistoria och ostasiatisk religionshistoria, vilken
helt bekostas av svenska kyrkans missionsstyrelse. I Lund har undervisning
och examination i missionshistoria bestritts genom medel, som ställts till
förfogande av svenska kyrkans missionsstyrelse. På privat väg ha medel insamlats
för en professur i missionshistoria i Uppsala till ett belopp av
285 000 kronor och i Lund till ett belopp av 320 000 kronor.

Universitetsberedningen anför:

Enligt gällande examensstadga är ämnet missionshistoria i Uppsala förenat
med praktisk teologi, i Lund med kyrkohistoria. Till sin allmänna
vetenskapliga struktur hör missionshistorien närmast till kyrkohistorien
och kan som teologisk disciplin karakteriseras som vetenskapen om kristendomens
expansion bland icke-kristna folk. Den har alltså till uppgift att
ge en framställning av den kristna kyrkans mission under olika tider och
av de framväxande missionskyrkornas historia med särskilt aktgivande dels
på de religionspsykologiska problem, som brytningen mellan kristendomen
och de främmande religionerna innebär, dels på dessa kyrkors sociologiska
struktur, kult och fromhetsliv.

Missionshistorien måste emellertid även ägna en ingående uppmärksamhet
åt studiet av de religioner, som missionären möter i sin verksamhet.
Härigenom träder missionshistorien i nära kontakt med religionshistorien.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272. 73

Samarbetet mellan dessa båda discipliner har också visat sig vara till ömsesidigt
gagn. . .....

På många håll har ämnet missionshistoria banat sig väg in i den teologiska
undervisningen och forskningen. Före den nationalsocialistiska regimen
funnos sålunda professurer i detta ämne vid universiteten i Ilalle, Berlin,
Tiibingen, Marburg och Hamburg-Kiel. I Amerikas förenta stater är
missionsvetenskapen representerad vid de flesta större universitet och teologiska
högskolor. I England upprättades på 1930-talet en missionsprofessur
vid Selly Oak Colleges, Birmingham, och i den engelska kyrkans prästutbildning
har missionshistorien nyligen fått plats som huvudlinjen i den
nyaste kyrkohistorien. Vid universitetet i Köpenhamn finns sedan någja år
tillbaka en ordinarie professur i missionshistoria, och i Norge är man på god
väg att säkerställa missionsvetenskapens vidare utveckling.

Universitetsberedningen anser det ådagalagt, att missionshistonens ställning
behöver tryggas. Då emellertid missionshistorien i Sverige är en ganska
ung disciplin, bör den enligt beredningens mening tills vidare knytas till
ämnet kyrkohistoria.

Beredningen föreslår därför att professor Westmans personliga professur
vid Uppsala universitet vid dennes avgång år 1948 förändras till en ordinarie
professur i kyrkohistoria med missionshistoria. Om donationsfonderna
inom överskådlig tid kunna bära särskilda professurer i missionshistoria
borde den nu föreslagna professuren ändras till en professur i enbart kyrkohistoria.
För undervisningen i missionshistoria i Lund föreslås ett särskilt
kursanslag.

Teologiska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten hade med hänsyn till kyrkohistoriens centrala ställning bland
de teologiska disciplinerna och betydelse även för vissa humanistiska studier
samt till omöjligheten för en enda professor att från forsknings- och
undervisningssynpunkt helt behärska detta stora ämne, som för modern tid
— vartill också den nyare missionshistorien hör —har antagit en hart när
oöverskådlig omfattning och differentiering, begärt en ny professur i »kyrkohistoria
med symbolik» och därjämte även en professur i missionshistoria,
ett nyare ämne, vars upptagande bland fakultetens ordinarie ämnen fakulteten
på grund av dess stora och stigande betydelse i forskning och undervisning
funnit högeligen av behovet pakallat. Beredningen har i sa matto
tillgodosett dessa önskemål, att den föreslagit inrättande av en ny professur
i »kyrkohistoria med missionshistoria», varjämte symboliken skall tillgodoses
genom kursanslag. Beredningen har härmed visat sig uppskatta
nödvändigheten av att missionshistorien får en fast ställning vid universitetet.
Fakulteten vill uttala sin stora tillfredsställelse över det steg framåt
som härigenom tagits och sin varma förhoppning, att den av beredningen
förordade professuren måtte komma till stånd.

Teologiska fakulteten i Lund uttalar sin tillfredsställelse över beredningens
ifrågavarande förslag samt anför därvid bland annat:

Ävenledes finner fakulteten förslaget, att missionshistorien tills vidare
knytes till ämnet kyrkohistoria vara väl övervägt, då missionshistorien i
vårt land ännu är en ganska ung disciplin och i själva verket utgör eu del
av den nyaste tidens kyrkohistoria. Den starka tonvikt, som beredningen

74

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

i sin motivering (sid. 39 f.) med rätta lagt på behovet av ökad forskning och
undervisning just i missionshistoria, föranleder fakulteten att ifrågasätta
om icke den föreslagna professurens namn rätteligen borde vara »kyrkohistoria,
särskilt missionshistoria» i stället för det nu föreslagna »kyrkohistoria
med missionshistoria».

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer framhåller likaledes såsom
mest önskvärt, att professuren benämnes »professur i kyrkohistoria, särskilt
missionshistoria».

Kanslern tillstyrker förslaget men ifrågasätter likaledes, huruvida icke
professuren borde benämnas »professur i kyrkohistoria, särskilt missionshistoria»
med hänsyn till den ställning man önskar bereda just missionshistorien.

Departe mentschefen.

id vara akademiska lärosäten finnes för närvarande endast en professur,
i vilken ämnet missionshistoria ingår, nämligen den förut omförmälda personliga
professuren för professorn K. B. Westman i missionshistoria och ostasiatisk
religionshistoria vid teologiska fakulteten i Uppsala. Denne torde
komma att avgå från sin professur senast med utgången av juni månad 1948.

Av den i ärendet förebragta utredningen har jag blivit övertygad om
angelägenheten av att ämnet missionshistoria vid Westmans avgång beredes
en fastare ställning som forsknings- och undervisningsämne vid universitetet
genom inrättande av en ordinarie professur i ämnet. Med hänsyn
till det nära sambandet mellan detta ämne och ämnet kyrkohistoria torde
en dylik professur böra omfatta bada dessa ämnen. Lämpligheten härav
har öcksa allmänt vitsordats. Däremot ha delade meningar framträtt rörande
professurens avvägning mellan dessa båda ämnesområden. För egen
del ansluter jag mig till universitetsberedningens förslag, att professuren
bör benämnas »kyrkohistoria med missionshistoria», varvid sålunda det
bör ankomma pa professurens innehavare att meddela undervisning och
förrätta examination jämväl i sistnämnda ämne. Vid mitt här angivna ställningstagande
har jag beaktat det förhållandet, att — enligt vad jag under
hand inhämtat — vissa garantier numera lära ha ställts för att genom den
av beredningen omförmälda insamlingen en professur i enbart missionshistoria
i en framtid skall kunna komma till stånd.

Den av mig sålunda förordade professuren torde — såsom av det anförda
framgår — böra inrättas först från och med budgetåret 1948/49. Med hänsyn
till den tidsutdräkt, varmed tillsättningar av professorsbefattningar ofta
är förenad, har jag emellertid ansett frågan härom redan nu böra underställas
riksdagen.

Kyrklig folklivsforskning.

Hos beredningen har professorn vid Lunds universitet II. Pleijel föreslagit
inrättandet av en befattning som förste och en befattning som tredje
amanuens vid universitetets institution för kyrklig folklivsforskning.

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 27"2.

Beredningens förslag synes avse inrättandet av en befattning som förste
amanuens vid nämnda institution, vilket förordats av kanslern.

I likhet med kanslern förordar jag inrättandet av en befattning som
förste amanuens vid omförmälda institution från och med nästa budgetar.

Viss kursverksamhet.

Beredningen har till vissa kurser vid de teologiska fakulteterna med
reservation för eventuellt erforderlig medelsanvisning även till undervisning
i paleografi å 1 000 kronor vid vardera fakulteten föreslagit ett anslag
av 7 550 kronor till fakulteten i Lund och 5 750 kronor till fakulteten i
Uppsala. Till stöd härför har beredningen anfört:

Även sedan docentstipendiernas antal ökats inom teologiska fakulteten
och även om de av beredningen föreslagna nya befattningarna inrättas,
kommer behov av kursanslag inom fakulteten att föreligga. De kurser, som
nu kunna beräknas såsom behövliga, äro:

i symbolik, 1 timme i veckan under läsåret.............. kronor 1 500

i kyrklig konst, 15 timmar per läsår...........;........ » 750

i biblioteks- och arkivkunskap, 10 timmar per läsår...... » 500

Om den undervisning i paleografi, som ges i humanistiska sektionen, icke
skulle kunna utnyttjas av de teologie studerandena, kräves för denna undervisning
ett årligt kursanslag på 1 000 kronor till vardera teologiska fakulteten.
. . . , .

Vid Lunds universitet tillkommer en kurs i missionshistona med 1 timme
i veckan under läsåret samt examination, för vilken kurs far beräknas en
kostnad av 1 800 kronor för år. Kurser hållas även regelbundet i religionshistoria,
exegetik, kyrkohistoria och dogmatik, stundom även i etik och
praktisk teologi. Dessa ombesörjas normalt av docenter, stipendierade eller
ostipendierade, och i den mån de icke kunna bestridas med docentstipendier,
behövas särskilda medel för deras bekostande. Då kurserna variera
mellan ämnena, är ett gemensamt anslag av 3 000 kronor, fördelat varje
år efter kanslerns medgivande, det mest ändamålsenliga.

De teologiska jakulteterna i Uppsala och Lund tillstyrka beredningens
förslag, därvid den förra fakulteten framhållit, att det redan nu visat sig,
att de teologie studerandena icke finge rum inom de av humanistiska
sektionen givna kurserna i paleografi, varför för universitetets del bland
de fasta anslagen även borde uppföras ett belopp på 1 000 kronor för anordnande
av en årlig kurs i paleografi och arkivkännedom inom ämnet
kyrkohistoria.

Jämväl kanslern har tillstyrkt beredningens förslag och därvid — i likhet
med fakulteten i Uppsala — förordat en medelsanvisning av 1 000 kronor
även till en kurs i paleografi vid vardera fakulteten.

Det synes mig principiellt riktigt, att den nödvändiga undervisning vid
ifrågavarande fakulteter, som bedrives utanför ramen för den undervisning

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

76

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

som ankommer på professorer, docenter och andra för ändamålet särskilt
anställda lärarkrafter, bestrides med statsmedel. Till en del brukar denna
kursverksamhet, såsom beredningen framhållit, utan särskild kostnad bestridas
av docentstipendiater. Med hänsyn härtill kan jag icke tillstyrka,
att särskilda medel anvisas för uppehållande av hela den kursverksamhet,
som ansetts böra ifrågakomma, Därtill kommer, att universiteten äga tillgång
till medel för undervisningens behov även i annan ordning. Jag erinrar
sålunda om att besparade docentstipendiemedel i viss utsträckning kunna
anlitas för ifrågavarande ändamål. De kursanslag, som synas erforderliga
för de teologiska fakulteternas behov torde sålunda kunna fastställas till
lägre belopp än som ifrågasatts och jag tillstyrker för egen del en medelsanvisning
av 4 000 kronor för fakulteten i Uppsala och 5 000 kronor för
fakulteten i Lund. Kursanslagen torde böra fördelas av kanslern.

Teologiska seminariet i Uppsala.

Till bibliotekarie vid teologiska fakultetens i Uppsala seminariebibliotek
utgår för närvarande av statsmedel ett årligt arvode av 500 kronor.

I anslagsäskandena för nästa budgetår har teologiska fakulteten i Uppsala
hemställt om inrättande av en befattning som förste amanuens vid
seminariet.

Kanslern har för sin del förordat inrättandet av en andre amanuenstjänst.

Jag biträder kanslerns förslag om inrättande från och med nästa budgetår
av en befattning som andre amanuens vid ifrågavarande seminarium. Vid
bifall härtill bortfaller alltså det för närvarande till en bibliotekarie utgående
årsarvodet av 500 kronor.

Sammanfattning.

Ett bifall till vad jag här förordat innebär för de teologiska fakulteternas
del, att följande frågor böra underställas riksdagen:

1. Teologiska fakulteten i Uppsala.

Förändring från och med nästa budgetår av en befattning som biträdande
lärare i religionshistoria, gemensam för de teologiska och filosofiska
fakulteterna, med ett grundarvode av 8 600 kronor till en ordinarie preceptorstjänst
i ämnet;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste
assistent i exegetik;

inrättande från och med budgetaret 1948/49 av en professur i kyrkohistoria
med missionshistoria;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som andre
amanuens vid det teologiska seminariet, därvid ett nu utgående årligt
bibliotekariearvode å 500 kronor bortfaller; samt

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

en ökad medelsanvisning från och med nästa budgetår under vederbörande
anslagspost i avlöningsstaten med 4 000 kronor för bestridande av
kostnader för viss kursverksamhet.

2. Teologiska fakulteten i Lund.

Inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som biträdande
lärare i religionshistoria, gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna; inrättande

från och med nästa budgetår av en professur i religionsfilosofi; omändring

av professuren i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner
till en professur i religionshistoria med religionspsykologi;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste
assistent i exegetik;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste
amanuens vid institutionen för kyrklig folklivsforskning; samt

en ökad medelsanvisning från och med nästa budgetår under vederbörande
anslagspost i avlöningsstaten med 5 000 kronor för bestridande av kostnader
för viss kursverksamhet.

78

Kungl. Majrts proposition nr 272.

VII. Förbättring av den praktiska utbildningen
för blivande präster.

Utbildningen av svenska kyrkans präster är förlagd till universiteten
och består av dels en teoretisk och dels en praktisk utbildning. Den teoretiska
utbildningen, gemensam för blivande präster och kristendomslärare vid
allmänna läroverk och därmed jämförliga skolformer, synes i medeltal taga
i anspråk minst 10 å 12 terminer, d. v. s. 5 å 6 år. Den praktiska prästutbildningen
är koncentrerad till en akademisk termin. Utbildningen, såväl
den teoretiska som den praktiska, regleras, såvitt angår den del av utbildningen
som sker inom teologiska fakulteten, genom bestämmelserna i Kungl.
Majrts stadga den 30 mars 1935 (nr 85) angående teologiska examina.

1938 års kyrkomöte anhöll i sin skrivelse den 25 november 1938 (nr 21),
att Kungl. Majrt måtte låta verkställa en allsidig utredning angående de
teologie studerandenas praktisk-teologiska utbildning, varvid även den teoretiska
utbildningen borde upptagas till prövning.

Genom beslut den 7 juni 1940 uppdrog Kungl. Majrt åt biskopen i Växjö
stift Yngve Brilioth att verkställa utredning rörande ändring av gällande
bestämmelser i fråga om prästutbildningen. Med skrivelse den 14 juli 1942
överlämnade Brilioth betänkande i ämnet (stat. off. utr. 1942: 33).

Sedan nämnda betänkande varit föremål för remissbehandling, tillkallades
jämlikt Kungl. Majrts den 11 februari 1944 givna bemyndigande sex
sakkunniga — de s. k. prästutbildning ssakkunniga — för att inom ecklesiastikdepartementet
verkställa fortsatt beredning och avgiva förslag angående
prästutbildningens reformering. De sakkunniga (biskopen Yngve Brilioth,
ordförande, professorn vid universitetet i Uppsala Sigfrid von Engeström,
professorn vid universitetet i Lund Anders Nygren, direktorn hos svenska
kyrkans diakonistyrelse Sam. Palm, direktorn vid Fjellstedtska skolan Yngve
Rudberg och professorn vid universitetet i Uppsala Knut B. Westman) avgå
vo den 1 december 1944 betänkande i ämnet (stat. off. utr. 1944:67).
Sistnämnda betänkande har därefter varit föremål för remissbehandling.

Nuvarande förhållanden.

Utbildningen av präster inom svenska kyrkan sker för närvarande i följande
ordning.

1. Efter studentexamen avlägges en förberedande examen inom filosofiska
fakultetens humanistiska sektion, teologisk-filosofisk examen, eller
också filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen eller filosofie licentiatexamen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272. 79

2. Därefter sker inskrivning i teologisk fakultet; där avlägges teologie
kandidatexamen.

3. Inom den teologiska fakulteten sker därefter genomgång av en praktisk
övningskurs, omspännande en termin och avseende de studerandes fostran
till prästämbete inom svenska kyrkan; den praktiska övningskursen avslutas
med de s. k. praktiska proven.

4. Slutligen avlägges prästexamen inför vederbörande biskop och domkapitel.

Teologisk-filosofisk examen avlägges i minst tre av ämnena grekiska,
hebreiska (dessa två ämnen äro obligatoriska), teoretisk filosofi och latin.
Studietiden för denna examen är beräknad till 2 terminer men synes i
medeltal utgöra omkring 3 ä 4 terminer. I ganska stor utsträckning avlägges
i stället filosofie kandidatexamen.

Teologie kandidatexamen omfattar följande sju examensämnen:

1. religionshistoria med religionspsykologi,

2. gamla testamentets exegetik,1

3. nya testamentets exegetik,

4. kyrkohistoria,

5. dogmatik med symbolik,

6. teologisk etik med religionsfilosofi samt

7. praktisk teologi med kyrkorätt.

Studietiden för teologie kandidatexamen angives i medeltal vara cirka
7 å 8 terminer.

Den praktiska övningskursen omspänner, som redan nämnts, en termin.
Den innefattar kateketiska,1 2 liturgiska, homiletiska3 och kyrkorättsliga övningar.
De liturgiska övningarna skola avse såväl tal som sång, dock skola
de kursdeltagare, som befunnits sakna anlag för sångkonst, vara befriade
från deltagande i sångövningarna. Professorn i praktisk teologi eller annan
ledamot av teologiska fakulteten, som kanslern för rikets universitet på
fakultetens förslag förordnar, handhar såsom föreståndare uppsikten över
de praktiska övningarna. Dessa ledas av de på fakultetens praktiska linje
tjänstgörande lärarna enligt av kanslern meddelade bestämmelserna. De avslutande
praktiska proven utgöras av skriftligt homiletiskt prov, prov
ådagaläggande den studerandes kateketiska, liturgiska och homiletiska färdighet
samt kyrkorättsliga prov.

Statens nuvarande kostnader för undervisningen i den praktisk-teologiska
övningskursen uppgå till följande belopp (jfr statsliggaren sid. 507 och 526):

1 Exeges = utläggande, d. v. s. förklaring, tolkning.

2 Kalcketik = läran om den kyrkliga undervisningen (t. ex. konfirmationsundervisning).

8 Ilomilctik = teorien för den kristna predikan, predikokonst.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kostnadsfri undervisning och examination i
kyrkosång ..............................

kronor

Uppsala

2 900

Lund

2 4Ö01

Arvode till direktor (undervisningsskyldighet 6
veckotimmar jämte examination) ..........

»

4800

4 800

Arvode till assistent (undervisningsskyldighet
4 å 5 timmar i veckan jämte examination) . .

»

3 600

3 000

Ledare av de kyrkorättsliga övningarna (under-visningsskyldighet 2 veckotimmar jämte exa-mination) ...............................

»

1 000

1 200

Undervisning i liturgisk läsning, talteknik samt
psykologi och psykiatri....................

»

_

1 600

Summa kronor 12 300 13 000.

I Uppsala leder direktorn de homiletiska övningarna under tillhopa
6 veckotimmar varje termin. Assistenten leder kateketiska övningar 4 veckotimmar.
En särskild lärare svarar för de kyrkorättsliga övningarna. Vissa
kurser utöver den obligatoriska undervisningen ha vidare anordnats på enskild
väg. I Lund svarar direktorn likaledes för den homiletiska undervisningen
under sammanlagt 6 veckotimmar. Dessutom leder han de kyrkorättsliga
övningarna. De kateketiska övningarna äro uppdelade mellan professorn
i praktisk teologi (2 veckotimmar) och assistenten (3 veckotimmar).
Assistenten leder dessutom under två veckotimmar homiletiska och liturgiska
övningar.

Föreliggande förslag.

De föreliggande sakkunnigbetänkandena rörande ändring av gällande
bestämmelser i fråga om prästutbildningen avse såväl den teoretiska som
den praktiska utbildningen. De förslag till ändringar beträffande den teoretiska
utbildningen, som därvid framförts, kunna — i den mån de ej tillgodoses
genom inrättande av den i det föregående förordade förste assistentbefattningen
i exegetik vid vardera av de teologiska fakulteterna i Uppsala
och Lund — genomföras utan att riksdagens samtycke inhämtas. Däremot
erfordras riksdagens medverkan för ett genomförande av det väsentligaste
av sakkunnigförslagen, i vad de avse åtgärder till förbättrande av
den praktiska prästutbildningen. Med hänsyn härtill inskränker jag mig
till att i det följande lämna en redogörelse för huvuddragen av sakkunnigförslagen
beträffande den sistnämnda frågan.

I det av biskopen Y. Brilioth avgivna betänkandet anföres beträffande
den kritik av nuvarande förhållanden, som framkommit, och beträffande
resta reformkrav bland annat följande.

En mycket allvarlig anmärkning, som från flera håll med stort eftertryck
riktats mot den svenska prästutbildningen, är frånvaron av vidare social
orientering. Prästen saknar, menar man, då han börjar sin verksamhet, ofta
den exakta kunskap om samhällets struktur, som är behövlig för hans gärning.
Detta påstående torde icke kunna avvisas. Inom de praktiska övning -

1 Dessutom 500 kronor från docentstipendiefonden.

81

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘272.

arnas ram meddelas väl en viss författningskunskap genom den undervisning
i kyrkorätt, som där förekommer. Men denna är dock begränsad till
sådant, som behöves för att kunna sköta en pastorsexpedition. Kanske därjämte
det väsentliga av folkskolestadgan och barnavårdslags tiftningen kan
medhinnas — dock knappast utan att extra undervisning anordnas. Däremot
saknas helt möjlighet att införa den blivande prästen i den borgerliga
kommunens funktioner i övrigt. Ej heller får han genom den akademiska
undervisningen någon kännedom om det nutida samhällets ekonomiska och
sociala struktur. I regel vinner väl prästen med åren den sociala orientering,
som han från början saknat, men han — och församlingarna — få betala
dryga lärpenningar. Effektiviteten i hans prästerliga gärning måste bli
lidande härpå. Det är icke rimligt, att prästutbildningen ignorerar den
ofantliga omvälvning, som under de sista mansåldrarna gått fram över världen
och över det svenska folket.

Om sålunda behovet av en vidare social orientering för den blivande prästen
står fast, är det dock icke alldeles lätt att säga, vad en sådan orientering
närmast bör omfatta, och huru den bör meddelas. En verkligt grundlig
social skolning, sådan som nu meddelas exempelvis av socialpolitiska institutet,
skulle kräva en så avsevärd förlängning av studietiden, att den redan
av detta skäl icke kan ifrågasättas. Det återstår då knappast annat än att
tänka på en kurs av rimlig omfattning, som skulle ge en nödtorftig kännedom
om de viktigaste hithörande problemen. »Rimlig omfattning» måste
innebära en begränsning till ett tjugotal timmar. Detta medför nödvändigheten
av en ganska stark gallring bland de materier, som här kunna kräva
uppmärksamhet. De områden, som i varje fall synas böra, om än i korthet,
beröras, äro: allmän kommunalkunskap; social hjälpverksamhet samt fattigvårdslagstiftning;
det nutida samhällets ekonomiska och sociala struktur,
med särskild hänsyn till facklig organisation, kooperation och föreningsverksamhet;
samhällets åtgärder för ungdomsvård samt undervisningsväsendets
organisation. Då det även med stark beskärning icke kan bli möjligt att
inom den tid, som kan stå till förfogande, meddela en ingående framställning
av dessa ämnen, borde undervisningen särskilt inriktas på att stimulera
intresset och möjliggöra fortsatta självstudier. För detta ändamål vore
det önskvärt, att de föreläsningar och demonstrationer, som kunna komma
i fråga, så långt som möjligt anförtroddes icke i första hand åt akademiska
lärare, utan åt personer med praktisk erfarenhet på de olika områden, som
skola behandlas. Där så lämpligen kan ske, borde även några exkursioner
anordnas inom kursens ram. Erfarenheten visar, att det är av särskild vikt,
att prästkandidaterna redan under sina studier vinna kontakt med det praktiska
livets förhållanden, och att den undervisning, som förmedlar sådan
kontakt, omfattas med stort intresse och är ägnad att på ett välgörande
sätt motverka den isolering från det levande livet, som hör till den rent
akademiska utbildningens avigsidor.

Den kurs i socialkunskap, som sålunda skisserats, kan svårligen direkt
inordnas i det teoretiskt teologiska studiet. Det återstår därför endast att
låta den ingå som en del i den praktiska kursen eller bli en förutsättning
för dennas genomgående. Den måste givetvis medföra vissa kostnader, antingen
för det allmänna eller för studenterna själva. Man torde kunna räkna
med att ett belopp av 1 000 kronor kunde vara tillräckligt. Önskvärt vore
givetvis, att kursen kunde bli avgiftsfri. Det borde bli fakulteternas sak att
på förslag av professorn i praktisk teologi fastställa planen för denna kurs.

6 — Bihang till riksdagens protokoll lOJfi. 1 sand. Nr 272.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Ett annat område, där man ganska allmänt krävt en grundligare utbildning,
är det psykologiska, framför allt med avseende på själavårdens psykologiska
förutsättningar. Detta krav har fått ökad tyngd genom de senaste
årtiondenas livliga forskningsverksamhet på det psykologiska området. Den
rent psykiatriskt betonade skolning, som man stundom velat underkasta de
blivande prästerna, kan icke inpressas inom en rimlig utbildningstid utan
våldsamma inskränkningar på den rent teologiska fackutbildningens område.
Det kan icke heller vara önskvärt att ge prästerna anledning att ingripa
på ett område, som måste vara läkaren förbehållet. Det är däremot
förvisso värdefullt, om prästen äger tillräcklig sakkunskap för att klart se
gränsen mellan den prästerliga själavårdens och den medicinska behandlingens
områden. Att ett verkligt behov här föreligger, framgår av en skrivelse,
som Sällskapet för psykologi och psykoterapi avlåtit till chefen för ecklesiastikdepartementet.
Här påyrkas, »att vid omdaningen av den praktisk-teologiska
utbildningen måtte införas obligatorisk undervisning i psykologi som
grundval för ett bättre tillgodoseende av allmänhetens krav på allsidig och
tidsenlig själavård och som väg till ett befruktande och för folkhälsan betydelsefullt
samarbete mellan präst och läkare». Det skulle väl kunna diskuteras,
vad som i detta sammanhang avses med »allsidig och tidsenlig själavård».
Prästen är kallad att vara själsläkare i en annan mening än psykiatrikern.
Men att det är önskvärt, att prästens själavård kan bidra till den psykiska
folkhälsans förbättring, skall också från teologiskt håll oreserverat erkännas.

Det är emellertid ingalunda lätt att här finna en tillfredsställande lösning.
Det är emellertid ofrånkomligt, att varken den egentliga själa vårdsläran
eller dess psykologiska förutsättningar äro på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda
inom den nuvarande utbildningens ram. Det gäller här två olika
uppgifter, inbördes sammanhängande, men dock så olikartade, att de icke
lämpligen kunna anförtros åt samme lärare. Den egentliga undervisningen
i själavård hör utan tvivel hemma i den rent praktisk-teologiska utbildningen
och borde där tillgodoses bättre än hittills. Men det är knappast
möjligt att i direkt sammanhang härmed de rent psykologiska, frågorna
kunna i tillfredsställande grad uppmärksammas. Det är sålunda svårt att
här komma ifrån ett mellanled, bestående i en kurs i psykologi, meddelad av
fackman. Även om det icke närmast är en undervisning i psykiatri, som
avses, bör dock här särskild uppmärksamhet ägnas just gränsområdet mellan
det friska och det sjuka själslivet. Den blivande prästen behöver framför
allt ha möjlighet att igenkänna de begynnande sjukliga förändringarna på
själslivets område. Han bör känna botemedlen för de lindrigare fallen, men
han bör framför allt förstå, i vilka fall läkare bör anlitas. Den kunskap,
som härför är av nöden, skall förvisso bli honom till stort gagn också i hans
egentliga själavård, liksom det bör stimulera hans intresse för det mänskliga
själslivets funktioner och problem överhuvudtaget. Den undervisning,
som härför är av nöden, bör snarast meddelas av en läkare med specialutbildning
på psykiatriens område. Någon svårighet att finna en sådan bland
lärarna vid de medicinska fakulteterna torde icke föreligga. Då det icke kan
bli fråga om annat än bibringande av den nödvändigaste orienteringen, kan
tiden för en sådan kurs icke bli alltför rikligt tillmätt; mer än exempelvis
tolv föreläsningstimmar — med någon utökning för det fall att demonstrationer
ingå — torde knappast kunna anslås härtill. Kostnaden torde då
kunna beräknas till omkring 600 kronor.

Medan de nu behandlade områdena, det sociologiska och det psykolo -

83

Kungl. May.ts proposition nr 272.

giska, ha en fristående ställning till den egentliga praktiska utbildningen, och
den undervisning, som inom dessa områden är behövlig, kan tänkas meddelad
antingen i samband med den praktiska kursen eller före densamma,
berör den kritik, som riktats mot den praktiska utbildningen i övrigt, mer
interna områden. Detta gäller visserligen endast i viss utsträckning den
musikaliska utbildningen, undervisningen i kyrkosång, och den härmed sammanhängande
utbildningen i talteknik och liturgisk diktion, helt däremot
undervisningen och övningarna i homiletik, kateketik och tillämpad kyrkorätt
samt själavård. På intet av dessa områden kan den nuvarande utbildningen
anses motsvara berättigade anspråk. Minst har kanske den homiletiska
utbildningen drabbats av kritiken. Dock saknar man här den tillämpning
av exegetikens resultat på predikan, som skulle kunna ges genom ett
exegetiskt-homiletiskt seminarium. Det behövs en brygga mellan det exegetiska
studiet och den homiletiska utbildningen.

Man saknar också tillräcklig övning i det egentliga talets, icke minst det
fria föredragets konst. Den kateketiska utbildningen är för närvarande alltför
svagt tillgodosedd. Framför allt äro övningstillfällena fullkomligt otillräckliga.
Om man bortser från de mycket sporadiska tillfällen till övning,
som beretts i samband med den nu alltför inskränkta auskulteringen i folkskolor,
har man endast haft tillgång till en liten grupp av elever, som särskilt
vidtalats och erhållit någon liten gottgörelse. Såväl i Uppsala som i
Lund har man sålunda haft grupper på cirka fem elever från folkskolorna.
Varje student har under övningsterminen fått hålla två ä tre, stundom
(i Uppsala) endast en övningslektion med denna lilla grupp före den avslutande
provlektionen. Det är uppenbart, att någon egentlig övningsundervisning
sålunda knappast kan sägas ha förekommit, och den, som ägt rum,
har haft en ganska artificiell prägel. Fn jämförelse med den utbildning,
som lämnas blivande lärare, ger vid handen, att en förbättring på denna
punkt är ofrånkomligen nödvändig, om de utgående prästerna skola bli
något så när förberedda för sin viktiga uppgift som lärare i konfirmationsskolan.
Den kateketiska utbildningens svaghet är måhända den allra påtagligaste
bristen i den nuvarande ordningen.

Om undervisningen i själavård har förut talats. De speciella problem, som
här framträda för den teologiska likaväl som för den psykologiska undervisningen,
kunna icke i detta sammanhang beröras. Här gäller det endast
att fastställa, att en brist föreligger. Den musikaliska och taltekniska utbildningen
har också alltför kort tid till sitt förfogande. Särskilt menligt inverkar
det här, att undervisningen måste sammanpressas inom den korta perioden
av en universitetstermin; den övning, som här behöves, vinner givetvis
i effektivitet, om den kan fortgå under en längre tid.

Utom de nu påtalade bristerna i de ämnen, som dock ingå i den nuvarande
utbildningen, finnas områden, som icke äro omnämnda i gällande föreskrifter,
men där ledarna av de praktiska kurserna dock försökt tillgodose påtagliga
behov. Det gäller för det nutida kyrkolivet så viktiga områden som
barn- och ungdomsvård, ej minst söndagsskolan. Det gäller sådana för hela
kyrkan gemensamma områden som diakoni och mission. I den mån som det
varit möjligt att i dessa ämnen anordna föredrag av präster och andra,
som ha personlig erfarenhet inom de behandlade områdena, har detta visat
sig vara synnerligen nyttigt.

Den sakkunnige föreslår, alt den praktiska utbildningen för blivande präster
omliigges på så sätt, alt den delvis påbörjas före avläggandet av teologie

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 2.

kandidatexamen och alltså till en del fortgår parallellt med den teoretiska
undervisningen, varefter återstoden av den praktiska utbildningen skulle
koncentreras till en termin efter avslutandet av de teoretiska studierna.

De moment i den praktiska utbildningen, som skulle kunna helt eller delvis
förläggas före den avslutande praktiska terminen anser den sakkunnige
vara följande.

1. En kurs i samhällslära (socialkunskap),

2. en kurs i psykologi (och psykiatri),

3. auskultering, eventuellt övningsundervisning i skolor,

4. ett exegetiskt-homiletiskt seminarium,

5. undervisning i talteknik och liturgisk sång.

Dessutom skulle enligt förslaget till tiden före den avslutande praktiska
terminen förläggas en obligatorisk praktisk tjänstgöring.

Beträffande kurserna i samhällslära och psykologi hänvisas till det föregående.
I fråga om de under 3.—5. omnämnda utbildningsmomenten har
den sakkunnige anfört i huvudsak följande.

Ordnandet av auskultering och övningsundervisning ställer sig icke lätt.
I viss utsträckning ingår auskultering i den nuvarande ordningen. I Uppsala
är det regel, att skilda folkskollärare ur olika folkskolor mottaga 1—5
praktare, vilka i regel avlyssna fem lektioner och därefter själva hålla fem
lektioner. Intet samarbete med seminariets övningsskolor förekommer. I
Lund har tidigare förekommit en auskulteringskurs om 24 timmar vid seminariets
övningsskola, men denna kurs har sedermera dels väsentligen inskränkts,
dels överflyttats från seminariet till stadens folkskolor.

Den avsedda auskulteringskursen skulle tjäna flera ändamål. Den skulle
ge prästkandidaterna en uppfattning av folkskolans kristendomsundervisning
i de olika klasserna. Detta är av största värde för den blivande konfirmandläraren,
som bör veta vilka kunskaper han rimligen kan förutsätta
hos den ungdom, som genomgått folkskolan. Men det är även av värde, att
den blivande prästen får en viss förtrogenhet med folkskolans arbete och
organisation överhuvud. En sådan förtrogenhet är en stor tillgång för den
blivande församlingsprästen, vare sig han kommer att fungera som ordförande
i skolråd (skolstyrelse) eller ej. Från dessa synpunkter är det icke
önskvärt, att auskulteringen begränsas till kristendomsundervisningen. Det
skulle också vara betydelsefullt, om i samband med auskulteringskursen en
orientering kunde givas om folkskolans arbetsvillkor, särskilt med avseende
på hithörande författningar. Framför allt skulle kursen dock avse att ge
deltagarna en viss pedagogisk erfarenhet och att öppna deras ögon för undervisningens
konst. Här kräves det dels åhörande av lektioner av skickliga
lärare — varvid just urvalet av lärare är av stor betydelse — dels icke alltför
knappt tillmätta övningstillfällen. Den kännbaraste bristen i nuvarande
utbildning är just frånvaron av sådana tillfällen, då prästkandidaten på egen
hand kunde få pröva sina krafter på en vanlig skolklass, så vitt möjligt på
elever i det åldersstadium, som han kommer att få att göra med vid konfirmationsundervisningen.
Först sedan han blivit prästvigd får han nu möjlighet
att vinna den »katedervana», som är en av de viktigaste förutsättningarna
för en effektiv undervisning. Så långt som möjligt borde övningsundervisningen
förläggas till folkskolans högsta klasser, helst till sjunde

Kungl. Maj:ts proposition nr 372. 85

klassen, där eleverna stå på i huvudsak samma åldersstadium som i kyrkans
undervisning.

Det lägsta timantal, som kan ifrågakomma för auskultering och övningsundervisning
tillsammans, är 40 timmar, varav i regel omkring 10 timmar
borde anslås till övningsundervisning. Härtill borde komma några föreläsningar
om folkskolans organisation och undervisningens allmänna metodik.
Fem timmar måste anses som ett absolut minimum för denna undervisning.
Den skulle kunna tänkas meddelad antingen av akademisk lärare (professor
eller docent) i pedagogik eller av lärare vid folkskoleseminarium.

För auskultering och övningsundervisning borde i första hand folkskoleseminarierna
i Uppsala och Lund anlitas och i andra hand såsom komplettering
andra skolor.

De kostnader, som en sålunda anordnad kurs skulle komma att medföra,
behövde icke bli stora. Vissa arvoden måste väl förekomma, särskilt för de
av seminariets lärare, som skulle komma att tagas i anspråk, eventuellt
också för lärare i andra skolor. Ett årligt anslag om 600 kronor, alltså för
två terminskurser, torde i regel vara tillräckligt.

Behovet av ett exegetiskt-homiletiskt seminarium som ett led i prästutbildningen
har redan tidigare framhållits. Det är en mycket påtaglig erfarenhet,
att det exegetiska studiet icke för närvarande blir så fruktbärande
för det homiletiska arbetet, som det borde. Detta beror på den isolering, som
exegetiken och bibelstudiet kommit att intaga som studiefack bland andra.

Viktigt för den direkt homiletiska utbildningen vore, att de studerande,
innan det rena predikoskrivandet och övningspredikandet tar sin början,
kunde få en vetenskapligt underbyggd och systematiskt bedriven övning
i textanalys. Denna borde lämpligen meddelas i form av seminarieundervisning.
Det skulle härvid möjligen kunna anmärkas, att det av professorn
i regel ledda seminariet i praktisk teologi skulle kunna tjäna denna uppgift.
Det är icke uteslutet, att detta stundom kunde ske. Också den homiletiska
textbehandlingen från mer teoretisk synpunkt bör kunna falla inom ramen
för hans för kandidatstadiet avsedda undervisning. Men detta seminarium
måste dock ha en vidare uppgift. Möjlighet måste beredas att här upptaga
ämnen från samtliga områden av den praktiska teologiens vida fält. Detta
är nödvändigt för att uppehålla undervisningens vetenskapliga standard
och för att väcka intresse för självständigt arbete. Erfarenheten visar, att
återväxten av vetenskapsidkare inom ett ämne till väsentlig del beror på
seminariernas insats. Ej heller skulle ett vanligt universitetsseminarium, som
knappast kan förutsättas omfatta mera än en dubbeltimme varannan vecka,
svara emot behovet av exegetiskt-homiletisk textbehandling. För att bli
effektiv borde en sådan övningsundervisning fortgå med åtminstone en dubbeltimme
varje vecka under en termin. Den kan därför icke heller i regel
bestridas av professorn i praktisk teologi. Den kan tänkas komma att tillfälligt
åvila en docent, icke nödvändigtvis i praktisk teologi, den kan också
tillfälligt komma att ledas av en professor i annat teologiskt ämne, som kan
ha intresse och förutsättningar för denna säregna undervisning. Men för att
kunna regelbundet upprätthållas och konsekvent drivas, måste man kunna
räkna på en lärare, som hade denna undervisning som en av sina huvuduppgifter.
Båda de krav på ökad bibelundervisning, som här framställts
i fråga om föreläsningar och seminarieövningar, peka mot inrättandet av
en ny lärartjänst, ett lektorat i exegetik. Vad det senast omniimnda exegctiskt
homiletiska seminariet angår, borde detta kunna få en central be

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tydelse som den viktigaste bryggan från de teoretiska studierna, till den praktiska
förberedelsen för kallet. Ett av seminariets främsta syften skulle vara
att motverka den mekaniska predikofabrikation, som är det förnämsta hindret
för en verklig predikans renässans inom vår kyrka, och som den nuvarande
utbildningen kanske snarare främjar än förebygger.

Om den avslutande praktiska kursen skulle komma att fortfarande omfatta
endast en termin, borde givetvis detta seminarium föregå denna kurs.
Det borde i varje fall komma efter tentamen i de exegetiska ämnena, men
det kunde lämpligen genomgås under tiden för studiet av de systematiska
ämnena. Inom de nu angivna gränserna borde tiden för dess genomgång
kunna fritt väljas. Under tider av normal tillströmning till den teologiska
banan torde det bli nödvändigt att hålla ett sådant seminarium varje termin,
då det skulle passeras av samtliga blivande präster, och själva seminarieformen
är oförenlig med ett alltför högt deltagarantal.

Den sakkunnige föreslår på anförda skäl inrättande av en lektorstjänst i
exegetik med ett arvode av 9 000 kronor.

Beträffande den föreslagna undervisningen i talteknik och liturgisk sång föreslår
den sakkunnige, att läraren i kyrkosång ålägges meddela frivillig undervisning
i kyrkosång för teologie studerande under tiden för deras kandidatstudier,
samt ifrågasätter anordnande i början av de teologiska studierna av en kurs i
skriftlig och muntlig framställning. Den sakkunnige beräknar icke särskilda
medel för sistnämnda kurs utan synes förutsätta, att densamma skall kunna
anordnas utan särskild kostnad, exempelvis genom lektorn i svenska. Genomgång
av denna kurs förutsättes bli obligatorisk för avläggande av tentamen
för teologie kandidatexamen.

Prästutbildningssakkunniga framhålla i sitt år 1944 avgivna betänkande,
att den skildring, som i den av biskopen Brilioth verkställda utredningen (av
de sakkunniga benämnd »Betänkandet 1942») givits av den nuvarande praktiska
utbildningens brister, helt syntes motsvara verkligheten. De inkomna
remissyttrandena hade understrukit, hur föga den nuvarande utbildningen på
denna punkt motsvarade de krav, man med skäl kunde ställa på densamma.

Prästutbildningssakkunniga föreslå, att den praktiska prästutbildningen utsträckes
från en till två terminer, vilka dock icke med nödvändighet skulle
behöva förläggas omedelbart efter varandra. För tillträde till den andra
terminens övningar skulle emellertid fordras avlagd teologie kandidatexamen
ävensom viss tids praktisk tjänstgöring. Till nämnda båda terminer
skulle hela den praktiska utbildningen koncentreras, dock att en talteknisk
kurs på 10 timmar skulle obligatoriskt genomgås redan i begynnelsen av
de teologiska studierna, varjämte frivillig undervisning i kyrkosång skulle
äga rum under tiden före de praktiska terminerna. Beträffande utbildningens
innehåll innebär de sakkunnigas förslag i sammandrag följande.

Första terminen:

1. Kurs i praktisk bibelkunskap (seminarium) med 4 veckotimmar eller tillsammans
omkring 48 timmar;

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

2. Pedagogisk auskidterings- och övningskurs med 40 timmar, av vilka
högst 5 timmar anslås till föreläsningar och minst 8 timmar för varje deltagare
till övningsundervisning samt de övriga timmarna användas till auskultering
vid därtill anvisad läroanstalt eller konfirmandavdelning;

3. Undervisning i kyrkomusik och liturgisk sång med 4 veckotimmar eller
tillsammans omkring 48 timmar. Härtill böra föreläsningar i lämplig omfattning
anknyta;

4. Kurs i samhällslära med 25 timmar;

5. Kurs i psykologi och psykiatri med 20 timmar;

6. Orienterande föreläsningar beträffande den kyrkliga verksamhetens olika
grenar. Föreläsningarna hållas av genom fakulteten tillkallade sakkunniga på
skilda områden.

Andra terminen:

1. Homiletiska övningar 6 veckotimmar, tillsammans omkring 72 timmar;

2. Kateketiska övningar 5 veckotimmar, tillsammans omkring 60 timmar;

3. Undervisning i själavård 1 veckotimme, tillsammans omkring 12 timmar;

4. Liturgiska övningar 6 veckotimmar, tillsammans omkring 72 timmar;

5. Kurs i kyrkorätt 2 veckotimmar, tillsammans omkring 24 timmar.

De sakkunniga ha förutsatt, att varje akademisk termin skulle anordnas
undervisning, avseende den praktiska utbildningens såväl första som andra
termin.

Till stöd för sitt förslag ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Kurs i praktisk bibelkunskap. Betänkandet 1942 konstaterar, att man i den
homiletiska utbildningen saknar »den tillämpning av exegetikens resultat på
predikan, som skulle kunna ges genom ett exegetiskt-homiletiskt seminarium».
Betänkandet skisserar, hur en dylik kurs i praktisk bibelkunskap tänkes vara
organiserad och arbeta. Den bör »få en central betydelse som den viktigaste
bryggan från de teoretiska studierna till den praktiska förberedelsen för kallet».
Som ledare föreslås den nya lärarkraft, lektorn i exegetik, vilken även
skulle omhänderha den utökade elementära undervisningen i Nya testamentets
exegetik.

Enligt de inkomna yttrandena har ovanstående förslag väckt livligt intresse.
Teologiska fakulteten i Uppsala betecknar kursen i praktisk bibelkunskap »såsom
särdeles viktig för de blivande prästernas gärning». Fakulteten betonar,
»att det är ett stort behov av en biträdande lärarkraft i exegetik». Teologiska
fakulteten i Lund understryker behovet av praktisk bibelkunskap och önskar
en utförlig kurs häri under de två terminer, som den anser, att den praktiska
utbildningen bör omfatta. Att inrätta en särskild tjänst synes däremot fakulteten
varken nödvändigt eller önskvärt. Undervisningen bör efter fakultetens
förslag av kanslern uppdragas »åt en person, som genom på en gång grundlig
teologisk insikt och erfarenhet av det kyrkliga livets behov är skickad att meddela
denna säregna form av undervisning».

De sakkunniga konstatera, att en mer effektiv undervisning i praktisk bibelkunskap
är ett allmänt och djupt känt önskemål. Lämpligen synes en kurs i

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

praktisk bibelkunskap böra inläggas i den praktiska utbildningen och där omfatta
en termin med 4 veckotimmar eller sammanlagt omkring 48 timmar.
Ledningen av kursen bör anförtros åt en assistent i exegetik.

De sakkunniga förorda, att en ny lärartjänst, benämnd »assistent i exegetik»,
inrättas med uppdrag att, utöver ledningen av nyssnämnda praktiska
kurs, svara för en utökad elementär undervisning i Nya testamentets exegetik
inom ramen för studierna i detta ämne för teologie kandidatexamen. De sakkunniga
fastslå, att det föreligger ett starkt behov av utökad sådan undervisning.

Pedagogisk auskulterings- och övningskurs. Den nuvarande kateketiska utbildningen
är otillfredsställande. Övningarna behöva väsentligt utökas. Prästen
måste ha kännedom om folkskolans kristendomsundervisning, på vilken hans
egen under konfirmationstiden skall bygga. Betänkandet 1942 föreslår en pedagogisk
auskulterings- och övningskurs före den egentliga kateketiska utbildningen.
De sakkunniga ansluta sig till detta förslag. En dylik kurs bör omfatta
40 timmar, varav högst 5 timmar böra anslås till föreläsningar och minst 8
timmar för varje deltagare till övningsundervisning. De övriga timmarna användas
till auskultering. Betänkandet 1942 ifrågasätter, att kursen förlägges
till de till folkskoleseminarierna i Uppsala och Lund knutna övningsskolorna.
Då emellertid både elevantalet vid folkskoleseminarierna, det av nya skolformer
föranledda kravet på auskultering och efterprövningarna för höjda betyg
synas komma att ökas, kunna knappast dessa skolor tänkas ombesörja den
föreslagna kursen. Däremot torde auskultering kunna ske där i ganska stor
utsträckning, varjämte även de inledande föreläsningarna torde kunna förläggas
dit. Härigenom skulle.även en viss önskvärd kontakt med folkskollärarutbildningen
kunna ernås. Direkt övningsundervisning bör lämpligen förläggas till
folkskolorna i eller omedelbart utanför universitetsstäderna. Då auskultering
hittills förekommit, har den i regel skett vid folkskola. I Lund har dock under
senare tid auskultering skett vid konfirmandavdelning 3 timmar under terminen.
Den kan även tänkas vara förlagd till allmänt läroverk. Önskvärt är att
den förbindes med någon kommentar från lektionsgivarens sida. Viss ersättning
måste i så fall utgå. För den händelse möjlighet kan beredas deltagare i
den praktiska utbildningen att följa någon församlingsprästs konfirmandundervisning,
bör detta hälsas med tillfredsställelse.

Undervisning i kyrkomusik och liturgisk sång. Beträffande den nuvarande
musikaliska och taltekniska utbildningen har med skäl anmärkts, att den för
närvarande är sammanpressad inom en alltför kort tidrymd. De sakkunniga
föreslå, att möjlighet till frivillig undervisning i kyrkosång bör förekomma före
den praktisk-teologiska kursen. Dylik undervisning bör ingå i lärarens undervisningsskyldighet.
Denne har även att tillse, att undervisning i orgelspelning,
som torde få bekostas av deltagarna själva, kan erhållas. Ehuru någon direkt
föreskrift givetvis ej kan göras härom, är ett — om möjligt — aktivt deltagande
i domkyrkornas rikt utvecklade gudstjänst- och musikliv synnerligen
önskvärt. Den kyrkom u sikal iska utbildningen bör givetvis ske under båda de
praktiska terminerna.

Kurs i samhällslära. Beträffande frånvaron av vidare social orientering betonar
socialstyrelsen, att om man i fortsättningen liksom hittills obligatoriskt
skall ha prästerna med i socialvårdsarbetet (fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd,
enligt socialvårdskommitténs förslag i december i942 socialnämnd),

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

är det »en nödvändig sak, att prästutbildningen inbegriper en fostran till en
positiv inställning till socialvården», en inställning som styrelsen säger sig understundom
förgäves efterlysa.

De sakkunniga vilja understryka, att det är ofrånkomligt nödvändigt, att
den nvutkomne prästen äger en god inblick i samhällets och de moderna folkrörelsernas
struktur samt i socialvårdsarbetets uppbyggnad och mål. Utan att
äga en dylik inblick kan han ej nöjaktigt fylla sin uppgift som präst Men
frågan har också en principiell innebörd. Tjänandet av andra hör oupplösligt
samman med den kristna tron och dess utövning i livet. Prästutbildningen
måste syfta till att även i detta avseende göra de blivande prästerna så väl
förberedda för sin kommande gärning som möjligt. _

Redan inom den trånga ramen för den nuvarande praktiska utbildningen ha
aktningsvärda försök gjorts till en vidare social orientering. Ehuru ej omnämnda
i föreläsningskatalogen ha sålunda i Uppsala föreläsningar i socialvård hållits
sex timmar per termin av diakonistyrelsens socialsekreterare. Även i Lund
ha liknande föreläsningar förekommit. Vidare ha från Uppsala studiebesök
avlagts vid bland annat landsorganisationen i Sverige^ en fackföreningsexpedition,
svenska sjukkasseförbundet, centralfängelset. å Långholmen, nykterhetsnämnden
i Uppsala samt en rad sociala institutioner av kyrklig art
såsom diakonanstalten å Stora Sköndal, diakonissanstalten å Ersta, Samariterhemmet,
Stockholms stadsmission etc. Under normala tider ha från
Lund besök avlagts vid Diakonissestiftelsen i Köpenhamn.

Det är emellertid nödvändigt, att den sociala utbildningen får en fast och
föreskriven plats på schemat. De sakkunniga upptaga förslaget i Betänkandet
1942 om en särskild kurs i samhallslära. Den bör förslagsvis omfatta 25 timmar
och bland annat rymma en framställning av samhällets sociala struktur
och lagstiftning, den sociala utvecklingen, hjälpverksamheten och folkrörelserna.
Den undervisning i social lagstiftning, som hittills förekommit under de
kyrkorättsliga övningarna, bör nu i stället förläggas hit. Hänvisning till lämplig
litteratur bör ske. Det är av största vikt, att sakkunniga föreläsare anlitas.

Kurs i psykologi och psykiatri. En vägande anmärkning mot den nuvarande
prästutbildningen gäller den obetydliga plats, som i denna tilldelas det psykologiska
studiet, framför allt med avseende pa själavårdens psykologiska förutsättningar.
Det är förenat med stora svårigheter för en nyutkommen och
oerfaren präst att meddela själavård och andlig hjälp, om han är i avsaknad
av primära psykologiska kunskaper. Det maste visserligen betonas, att man
ej kan lära sig själavård såsom vilken annan disciplin som helst. Det gäller
här i högsta grad en erfarenhetssak. Synnerligen lyckligt är, o in den unge
prästen under sin första tjänstgöringstid får som chef en i dessa ting erfaren
man. Men detta motsäger icke nödvändigheten av att prästen redan från
början iir underkunnig om skillnaden, mellan friskt och sjukt själsliv samt
om de olika åldrarnas, ej minst ungdomens speciella psykologiska problem.
Socialstyrelsen vitsordar i sitt yttrande, »att det är synnerligen värdefullt,
att det framför allt i barnavårdsnämnderna finnes tillgång till en person,
som åtminstone icke står främmande för de viktiga problemen om ungdomens
psykologiska utveckling och dennas fysiologiska förutsätlningai
och även känner till den psykiska efterblivenhetens betydelse som förklaring
till många inslag av asocialitet hos barn och ungdom».

Liksom i fråga om den sociala orienteringen har man även beträffande den
psykologiska under den nuvarande praktiska utbildningen sökt komplettera
det ordinarie schemat. Det gäller närmast undervisningen i psykiatri eller —

90

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

som ämnet i Lund kommit att benämnas — pastoralpsykiatri. En kurs häri
har vid bägge universiteten letts av medicinsk fackman samt i Lund omfattat
minst 10 timmar och i Uppsala fem sammankomster på vardera 2 timmar
och 20 minuter per termin. Föreläsningarna ha hållits parallellt med demonstration
av patienter. I Uppsala kompletterades denna undervisning vårterminen
1944 med tre föreläsningar av läkare, behandlande psykologi i allmänhet och
barnpsykologi i synnerhet.

De sakkunniga föreslå, att inom den praktiska utbildningens ram plats
beredes för en kurs i psykologi och psykiatri på förslagsvis 20 timmar. Omkring
hälften härav bör lämpligen anslås till psykiatri i stil med vad som hittills
förekommit utom schemat. Olika lärare böra kunna anlitas vid denna
undervisning och vid den övriga delen av kursen, som främst bör behandla
ungdomspsykologien.

Orienterande föreläsningar. De sakkunniga önska starkt framhålla behovet
av en vidare orientering i kyrkans liv och verksamhet. För dem som ej vuxit
upp i kyrklig miljö är detta behov påtagligt. Redan nu förekomma under
den praktiska utbildningen utanför det ordinarie schemat ett antal föreläsningar
om hithörande ämnen. Även studiebesök vid kyrkliga institutioner ha
företagits. Det vore av betydelse, att denna välbehövliga komplettering till
den praktiska utbildningen finge en direkt föreskriven plats på schemat. Här
bör även utrymme beredas för en orientering i kyrklig konst och kyrkovård
samt i arkivvård. Behovet av en dylik orientering har från olika håll betonats,
bland annat av humanistiska sektionen i Uppsala. Riksarkivet skulle
helst vilja se en särskild till landsarkiven i respektive universitetsstäder förlagd
kurs i arkivkunskap. För att fylla dessa olika brister i den nuvarande
prästutbildningen föreslå de sakkunniga, att orienterande föreläsningar i här
berörda ämnen i tillräcklig utsträckning hållas av genom teologiska fakulteten
tillkallade fackmän.

Beträffande den andra terminens övningar anföra de sakkunniga:

Homiletiska övningar (6 veckotimmar). De ledas av direktorn. En timme
per vecka bör anslås till föreläsningar. I övrigt avse övningarna att i anslutning
till den tidigare genomgångna kursen i praktisk bibelkunskap lära deltagarna
textanalys samt vidare att utarbeta predikningar och kasualtal samt
utkast till dylika. Det är av vikt att övningar även förekomma i fritt framförande
utan manuskript. Såsom Betänkandet 1942 riktigt framhåller, brister
det alltför ofta i den akademiska ungdomens förmåga att tala fritt. Denna
brist är särskilt kännbar, när det gäller de blivande prästernas utbildning.
Såsom redan nämnts är det önskvärt att några föreläsningar ägnas åt stilistik.
Det har också nämnts, att man från ämnet praktisk teologi i teologie
kandidatexamen lämpligen till den praktiska utbildningen bör överflytta den
principiella delen av homiletiken. Den kan i så fall lämpligen få sin plats i
de här föreslagna föreläsningarna. Framställningen kompletteras med någon
lämplig handbok.

I Lund har hittills varje deltagare fått hålla en predikan vid offentlig gudstjänst
i någon kyrka. I viss utsträckning har detta även tillämpats i Uppsala.
Anordningen har slagit väl ut och synes böra föreskrivas som allmän
regel.

Katéketiska övningar (5 veckotimmar). En timme per vecka bör anslås
till föreläsningar. Utbildningen ledes av assistenten för de praktiska övningarna,
vilken till skillnad från assistenten i exegetik föreslås böra benämnas

91

Kungl. May.ts ''proposition nr 272.

assistent i kateketik. Övningarna ske i form av med skolbarn eller konfirmander
hållna katekisationer, varvid bör tillses, att avdelningarna ej bliva
alltför små. Deltagarna ha att bygga på sina under den pedagogiska kursen
tidigare vunna erfarenheter. Efter lektionerna underkastas dessai kritisk
granskning. Assistenten i kateketik har också att i anslutning till övning
arna meddela undervisning i ungdomsvård och söndagsskoleverksamhet. Inom
ramen för undervisningen ges även en framställning av kateketikens

teori. . .

Undervisning i själavård (1 veckotimme). Undervisningen, som ges av särskilt
förordnad lärare, förutsättes givetvis bygga på den tidigare genomgångna
psykologiska kursen. Hänsyn bör tagas ej minst till den sekulariserade
människans behov och problem. Prästens uppgift som medlare vid
äktenskapstvister bör beaktas. Av naturliga skäl kunna här mga övningar
förekomma. Det är dock lämpligt, att möjlighet beredes de studerande att
genom besök hos sjuka och gamla förvärva en viss vana att på ett naturligt
sätt vinna kontakt med människor av denna kategori. . .

Liturgiska övningar (6 veckotimmar). De avse att ge utbildning i liturgisk
läsning, sång och aktion. Den musikaliska delen av undervisningen, omlatt
ande 4 veckotimmar, meddelas av läraren i kyrkosång. Härifrån böra givetvis
i likhet med under första terminen de musikaliskt obildbara vara befriade.
Det ligger närmast till hands, att direktorn uppehåller lararbeiattningen
i liturgisk aktion men möjlighet bör dock finnas att förordna annan
därtill speciellt lämpad kraft. Han bör vara liturgiskt kunnig och har att
vid sin undervisning meddela deltagarna en riktig, uppfattning om ett korrekt
och värdigt utförande av ritualen vid gudstjänster och förrättningar.

Kurs i kyrkorätt (2 veckotimmar). Kursen ledes av läraren i kyrkorätt
(befattningen kan tänkas uppehållas av direktorn). Den avser både att ge
handledning för pastorsexpeditionens skötande och att införa vederbörande
i de övriga göromål av legal natur, vilka åligga präst i svenska kyrkan. Utbildning
i sammanträdesteknik bör förekomma. Den tidigare genomgångna
sociala kursen bör avsevärt underlätta ett rationellt utnyttjande av den tor
kursen anslagna tiden.

Kostnaderna för vart och ett av universiteten beräkna de sakkunniga

sålunda:

Kursen i talteknik ...................................

Assistenten i exegetik .................................

Pedagogiska auskulteringskursen........................

Kursen i samhällslära .........................•.•••••■

» » psykologi och psykiatri (f. n. 800 kronor i Lund)

Arvode åt direktorn (nu 4 800 kronor)...................

Tilläggsarvode åt direktorn i vissa fall...............

Arvode åt assistenten i kateketik (f. n. 3 600 kronor i Uppsala
och 3 000 kronor i Lund) ....................

Arvode åt läraren i kyrkosång (f. n. 2 900 kronor i Uppsala,

2 400 + 500 kronor i Lund) .........................

Arvode åt lärare i liturgisk aktion (f. n. 800 kronor i Lund)
Arvode åt lärare i kyrkorätt (f. n. 1 000 kronor i Uppsala,

1 200 kronor i Lund) ..............................

Arvode åt lärare i själavård ...........................

Diverse föreläsningar m. m............................

kronor

»

»

»

»

»

»

»

400
9 000
1 000
2 000
1 600
6 000
2 500

4 000

3 500
1 000

1 200
600
2 000

Summa kronor 34 800.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär de sakkunnigas förslag
en kostnadsökning med (34 800 — 12 300 =) 22 500 kronor vid universitetet
i Uppsala och med (34 800 — 13 000 =) 21 800 kronor vid universitetet i
Lund.

Beträffande kostnadsberäkningarna inhämtas av de sakkunnigas förslag
vidare bland annat.

Kompetensfordringarna för den nya lärartjänsten i exegetik anse de sakkunniga
böra bestämmas till »grundliga teologiska insikter jämte praktisk
erfarenhet av prästerlig tjänst». Höjningen av arvodet för direktorn från
4 800 kronor till 6 000 kronor motiveras med den väsentligt ökade arbetsbördan.
Tilläggsarvode å 2 500 kronor föreslås skola utgå för den händelse
direktorn skulle vara bosatt å avlägsen ort eller icke innehava annan tjänst.1
Arvodeshöjningama för assistenter i kateketik och läraren i kyrkosång motiveras
med den ökade arbetsbördan. Posten »diverse föreläsningar m. m.»,
av de sakkunniga benämnd »expenser», har avsetts för bekostande av orienterande
föreläsningar, exkursioner, vaktmästare m. m.

Remissyttranden m. m.

Prästutbildmngssakkunnigas förslag rörande den praktiska prästutbildningens
anordnande har i de avgivna remissyttrandena i allt väsentligt tillstyrkts,
dock med vissa detaljerinringar. Sålunda synes en allmän åsikt vara,
bland annat, att den praktiska utbildningen i dess helhet bör förläggas till
tiden efter avläggandet av teologie kandidatexamen.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala tillstyrker i det väsentliga
prästutbildmngssakkunnigas förslag med vissa detaljerinringar.

Fakulteten avstyrker, att genomgång av en kurs i talteknik skulle uppställas
som villkor för tentamen, i teologie kandidatexamen. En obligatorisk
kurs i talteknik borde däremot ingå i den praktiska kursen. Ett trängande
behov av en assistent i exegetik säges föreligga. Likaså erfordras för den
praktiska utbildningen en kurs i praktisk bibelkunskap. Däremot anser fakulteten
icke, att assistenten obligatoriskt skulle leda sistnämnda kurs. Assistentens
arvode borde bestämmas till 6 000 kronor. För anordnande av kursen
i praktisk bibelkunskap borde anvisas ett särskilt belopp av 3 000 kronor.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Lund har likaledes i det väsentliga
tillstyrkt prästutbildmngssakkunnigas förslag med avseende på den
praktiska utbildningens anordnande. Fakulteten motsätter sig doek — i
likhet med fakulteten i Uppsala — den av de sakkunniga förordade sammankopplingen
av assistentbefattningen i exegetik med undervisningen i
praktisk bibelkunskap och föreslår att särskilda medel anvisas för nämnda
undervisning.

Kanslern för nkets universitet har lämnat prästutbildmngssakkunnigas
förslag med avseende på den praktiska utbildningen utan erinran.

1 Nuvarande innehavare av direktorsbefattningarna äro båda innehavare av kyrkoherdetjänster.

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Domkapitlet i Uppsala hävdar med bestämdhet, att de båda praktiska
terminerna sammanhållas och finner en sammankoppling av den föreslagna
nya lärartjänsten i exegetik med den praktiska kursen mindre välbetänkt.

Domkapitlet i Linköping anmärker allenast, att den inom ramen för auskulteringskursen
anslagna tiden, 5 timmar, för föreläsningar i allmän pedagogik,
synes för kort och borde utsträckas till minst 12 timmar..

Domkapitlet i Skara riktar icke någon erinran mot innehållet i den praktiska
övningskursen, sådan denna av de sakkunniga utformats.

Domkapitlet i Strängnäs har ansett de föreslagna arvodena åt direktor och
särskilt läraren i kyrkosång för låga.

Domkapitlet i Västerås beklagar, att de sakkunniga icke förordat upprättandet
av ett särskilt institut för den praktiska utbildningen men förordar
likväl i huvudsak de sakkunnigas förslag.

Domkapitlet i Växjö förordar utredning rörande omläggning av prästexamen
inför stiftsstyrelserna till att avse en för den praktiska utbildningen
sammanfattande examen.

Domkapitlet i Lund varnar för den ifrågasatta sammankopplingen av en
ny lärartjänst i exegetik med kursen i praktisk bibelkunskap..

Domkapitlet i Göteborg förordar, att även kursen i talteknik förlägges till
den praktiska kursen. Kursen i själavård syntes böra få större timantal till

sitt förfogande. .

Domkapitlet i Karlstad hävdar, att undervisningen i praktisk bibelkunskap
icke bör bindas vid en särskild tjänst.

Domkapitlet i Härnösand förordar en överarbetning av prästutbildningssakkunnigas
förslag i syfte att garantier må vinnas för att en utökning av den
praktiska kursen till två terminer kommer att kompenseras genom nedsättning
av fordringarna för de teoretiska studierna.

Domkapitlet i Luleå finner timantalet för den föreslagna undervisningen i
själavård för knappt tillmätt.

Domkapitlet i Visby anser önskvärt, att timantalet för kursen i psykologi
och psykiatri avsevärt ökas, förslagsvis med 12 timmar.

Domkapitlet i Stockholm har funnit önskvärt, att timantalet för undervisningen
i själavård ökas. Domkapitlet finner tanken på ett särskilt institut
för den praktiska prästutbildningen vara värd en allvarlig prövning.

Socialstyrelsen anser, att kursen i socialkunskap (samhällslära) bör utsträckas
till 30 timmar samt att planen för de sociala kurserna och övningarna
bör utformas i samråd med socialpolitiska institutet i Stockholm.

Skolöverstyrelsen anför i fråga om den föreslagna auskulteringskursen i
huvudsak följande.

Överstyrelsen har inhämtat yttrande av rektorerna vid folkskoleseminariema
i Uppsala och Lund rörande denna punkt i det föreliggande förslaget.
Båda avstyrka, att auskulteringen huvudsakligen förlägges till seminarierna.
Att föreläsningarna, i den mån seminariernas lärare vore villiga att bestrida
dem, förläggas där och eventuellt förbindas med viss begränsad auskultering
vilja de emellertid icke motsätta sig. Därest man måste räkna med ersättning
för särskilda föreläsningar för prästkandidaterna, torde det föreslagna
anslaget å 1 000 kronor ej förslå till detta ändamål jämte utgifterna för ledningen
av undervisningen vid vissa folkskolor. Vad ledningen angar, föreslår
rektorn vid folkskoleseminariet i Lund, att den anförtros åt rektorn vid vederbörande
folkskoleseminarium, även om kursen endast delvis förlägges dit.

Överstyrelsen ansluter sig till de båda rektorernas synpunkter och finner,

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att någon utökning i folkskoleseminariernas organisation med hänsyn till
annat ändamål än deras eget, för närvarande knappast är tänkbar. Överstyrelsen
avstyrker sålunda, att auskulteringen huvudsakligen förlägges till seminarierna
och tillstyrker, att den liksom undervisningsövningarna anordnas
vid folkskolor i universitetsstädernas närhet. Mot föreläsningarnas förläggning
till folkskoleseminarierna i Uppsala och Lund, eventuellt i samband
med viss, begränsad auskultation och under de förutsättningar de båda rektorerna
angivit i sina yttranden — har överstyrelsen intet att erinra. Därest
varken auskulteringens huvuddel eller undervisningsövningarna anknytas
till folkskoleseminarierna, finner överstyrelsen knappast tillräckliga skäl för
att lägga den pedagogiska kursens ledning i seminarierektorernas händer.
Föreläsningarna och med dem förbunden auskultation torde kunna organiseras
genom samverkan mellan den praktiska teologutbildningens föreståndare
och vederbörande seminariums ledning.

Musikaliska akademien framhåller, att undervisningen i talteknik med välläsning
borde omfatta minst 30 timmar. Av dem skulle 2 användas till föreläsningar
och demonstrationer, 4 till individuella prov och 24 till övningar av olika
slag. Övningarna borde omfatta profant tal, bibelläsning, liturgisk läsning
och predikan samt även någon versläsning. Akademien tillstyrker förslaget,
i vad det avser undervisning i kyrkomusik och liturgisk sång.

Statskontoret har riktat erinran mot vissa av de föreslagna arvodesbeloppen.
Ämbetsverket har i sådant hänseende anfört:

I 1942 års betänkande beräknades kostnaderna för en kurs i samhällslära,
omfattande ett 20-tal timmar, till 1 000 kronor, under det desamma i nu
föreliggande förslag ha för en kurs å 25 timmar upptagits till det dubbla
beloppet eller 2 000 kronor. Föreläsningsarvodet skulle med denna beräkningsgrund
uppgå till 80 kronor per timme.1 Då ett timarvode av 40 kronor
måste anses tillfyllest, torde kostnaderna för denna kurs böra beräknas allenast
till det tidigare föreslagna beloppet eller 1 000 kronor.

Med hänsyn till den då föreslagna utsträckta tjänstgöringstiden har arvodet
till direktor, nu utgående med 4 800 kronor, i 1942 års betänkande
uppräknats till 5 000 kronor. Det förutsattes därvid, att direktor skulle svara
för undervisning i själavårdslära. Enligt det nu föreliggande förslaget skulle
däremot denna undervisning meddelas av särskilt förordnad lärare. Kostnaderna
härför ha beräknats till 600 kronor för kurs. Det oaktat har arvodet
till direktor beräknats till ett till 6 000 kronor förhöjt belopp, vartill
kommer, att ett särskilt tilläggsarvode å 2 500 kronor ansetts böra utgå i de
fall, då direktor är bosatt å avlägsen ort eller icke innehar annan tjänst.

Därest direktor finnes böra tillerkännas ett till 6 000 kronor förhöjt årsarvode,
torde särskild ersättning för meddelande av undervisning i själavård
icke böra ifrågakomma. Vidare måste ämbetsverket bestämt avstyrka det
föreslagna tilläggsarvode, som skulle tillkomma direktor under vissa ovan
angivna betingelser. Därest i något fall skäl skulle anses föreligga för en avlöningsförstärkning,
torde i stället framställning härom böra göras till Kungl.
Maj :t.

1 Statskontoret har utgått från att endast en kurs av ifrågavarande slag skulle hållas årligen.
De sakkunnigas förslag innebär emellertid, att den undervisning, som hänförts till den praktiska
utbildningens »första termin» respektive dess »andra termin», skall anordnas under såväl höstsom
vårterminen vid universiteten.

95

Kungl. Mai ds proposition nr ''272.

Statskontoret, som icke anser sig i vidare mån kunna ingå på en granskning
av de föreslagna ersättningsbeloppen, får för sin del förorda, att Kungl.
Maj:t, sedan planer för ifrågavarande kurser fastställts och kostnaderna
med ledning härav kunna med större säkerhet beräknas, i samband med
meddelande av föreskrifter angående den närmare dispositionen av de olika
anslagsposterna fastställer storleken av ifrågakonnnande timarvoden.

Sakkunniga för utredning angående den andliga värden a sjukvårdsinrättningar
ha framhållit såsom ett bestämt önskemal, att den blivande sjukhusprästen
kvalificeras för sin uppgift genom en vid universitetet meddelad
kurs, omfattande dels elementära medicinska översikter, dels alhnän psykologi
och dels patientpsykologi. Ivursen borde omfatta 14 timmars undervisning
i elementärmedicinska ämnen (anatomi, fysiologi med kemi och inre
sekretion, patologi, medicin, kirurgi, obstetrik med gynekologi samt tuberkulos)
samt 8 timmars undervisning i patientpsykologi. Kursen skulle för ändamålet
behöva utökas med (14 + 8 =) 22 veckotimmar. Den borde göras
obligatorisk för alla deltagare i den praktiska prästutbildningen.

Diakonistyrelsens konstutskott har framhållit angelägenheten av att både
teoretisk och praktisk undervisning i kyrklig konst och om vården av denna
inrymmes i den praktiska prästutbildningen.

Centralstyrelsen jör allmänna svenska prästföreningen påpekar likaledes
önskvärdheten av att den praktiska utbildningen kommer att inrymma en
relativt fyllig undervisning i kyrklig konst och kyrkovård. Vidare erinrar
centralstyrelsen om att kursen i psykologi och psykiatri även bör omfatta
en orientering i de kroppsligt sjukas själsliga reaktioner inför sitt läge.
Önskvärt vore även att mera utrymme kunde ägnas åt undervisning i själavård
samt åt undervisningen i liturgik och kyrkomusik.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre prästers förbund anmärker att timantalet
för undervisning i själavård blivit för knappt tillmätt i förslaget.

Yttranden i ämnet ha även avgivits av Sveriges förenade studentkårer,
centralkommittén för sällskapet kyrkosångens vänner samt hovpredikanten
H. Evander med flera prästmän.

Frågans behandling vid 1946 års kyrkomöte.

I skrivelse den 1 november 1946 (nr 5) inhämtade Kungl. Maj:t kyrkomötets
yttrande över förutnämnda av Brilioth den 14 juli 1942 och av
prästutbildningssakkunniga den 1 december 1944 avgivna förslag.

Till svar härå har kyrkomötet i skrivelse den 6 december 1946 (nr 39)
meddelat de synpunkter, som framförts i dess andra särskilda utskotts i
ämnet avgivna betänkande (nr 9) jämte den därvid fogade reservationen
ävensom i den inom kyrkomötet i ärendet hållna överläggningen.

Andra särskilda utskottet har med avseende å den praktiska utbildningen
i stort sett anslutit sig till prästutbildningssakkunnigas i det föregående
återgivna förslag. Utskottet, som delar de sakkunnigas uppfattning att

96

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

denna utbildning bör utsträckas till att omfatta två terminer, anser likväl

1 motsats till de sakkunniga att dessa terminer i regel böra följa på varandra.
Undervisningen i kyrkorätt, som de sakkunniga avsett skola omfatta

2 veckotimmar under den andra terminen, sammanlagt omkring 24 timmar,
bör vidare enligt utskottet utökas till det dubbla eller 4 veckotimmar,
varför kostnaden för denna undervisning bör beräknas till 2 400 kronor
vid vardera fakulteten i stället för av de sakkunniga föreslagna 1 200
kronor. För att bereda fakulteterna möjlighet att kunna dubblera övningskurserna
i den praktiskt-teologiska utbildningen bör även till vardera
fakultetens förfogande ställas ett särskilt anslag, förslagsvis beräknat till

3 000 kronor. För den av de sakkunniga föreslagna assistentbefattningen i
exegetik har utskottet föreslagit ett arvode motsvarande docentstipendiats.

Den till utskottsbetänkandet fogade reservationen innefattar inga avvikande
meningsyttranden såvitt gäller den praktiska utbildningen.

Vid den inom kyrkomötet i ärendet hållna överläggningen har behovet
av en förbättring av den praktiska prästutbildningen allmänt vitsordats.
Till övervägande delen innefatta de därvid gjorda uttalandena liksom utskottets
betänkande ett förordande av åtgärder i sådant syfte i huvudsaklig
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Departe mentschefen.

De här berörda sakkunnigutredningarna rörande ändring av gällande
bestämmelser i fråga om prästutbildningen avse — såsom förut nämnts —
såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. De ändringsförslag,
som därvid framförts med avseende å den teoretiska utbildningen äro emellertid
— frånsett den befattning som förste assistent i exegetik, vars inrättande
från och med nästa budgetår jag i det föregående förordat vid vartdera
universitetet — icke av sådan beskaffenhet, att riksdagens medverkan
erfordras för deras genomförande. Med hänsyn härtill har jag ej ansett mig
här böra ingå på innehållet av dessa förslag, vilka för övrigt icke äro av
mera genomgripande natur. Vad åter den praktiska utbildningen beträffar,
så kräves för ett genomförande av det väsentligaste av vad de sakkunniga
därutinnan föreslagit riksdagens samtycke till följd av det ökade anslagsbehov,
som därvid uppkommer. Ehuru jag icke för närvarande är beredd
att taga slutlig ställning till de föreliggande förslagen till reformering av
prästutbildningen, har jag funnit frågan om den praktiska utbildningens
anordnande nu böra i princip underställas riksdagen.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen torde framgå, att den
praktiska prästutbildningen för närvarande lider av vissa betänkliga brister.
Prästutbildningen fram till teologie kandidatexamen är helt teoretiskt
inriktad. Den är brett upplagd och utmärker sig för stor grundlighet. Den
beräknas för närvarande draga en tid av i genomsnitt 10—12 terminer.
Den praktiska övningskursen däremot, vilken är inskränkt till en akademisk
termin, d. v. s. 12 å 14 veckor, ger icke för närvarande utrymme

97

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

för en så allsidig och grundlig utbildning, som måste anses önskvärd.
Stadgeenligt avser den praktiska övningskursen att fostra de studerande
till förvaltande av prästämbeten inom svenska kyrkan. I utbildningen ingår
emellertid icke obligatoriskt någon egentlig undervisning i för en församlingspräst
så viktiga ämnen som samhällslära och psykologi med
psykiatri. Även utbildningen i homiletik, kateketik, liturgik och vad därmed
sammanhänger framstår såsom otillräcklig.

De sakkunniga samt de i ämnet hörda myndigheterna synas i stort sett
vara eniga om behovet av en förbättring av den praktiska prästutbildningen
ävensom därom, att en önskvärd förbättring icke kan vinnas med mindre
de praktiska övningarna utsträckas till att omfatta två terminer i stället
för — såsom för närvarande är fallet — endast en. Jag ansluter mig för
egen del till denna ståndpunkt. Härvid bör emellertid enligt min mening
eftersträvas att få till stånd en dylik förlängning av den praktiska utbildningen
utan någon utsträckning av den nuvarande sammanlagda studietiden.
De sakkunnigas förslag rörande ändringar i fråga om den teoretiska
utbildningen syfta även till en motsvarande begränsning av tiden för denna
utbildning. Med avseende å dessa förslag ha emellertid vid remissbehandlingen
starka meningsmotsättningar gjort sig gällande, därvid särskilt frågan
om hebreiskans ställning som obligatoriskt ämne i den teologisk-filosofiska
examen trätt i förgrunden. Det torde därför böra ankomma på
Kungl. Maj:t att framdeles närmare överväga, vilka åtgärder som kunna
befinnas möjliga och lämpliga att vidtaga ifråga om en avkortning av
studietiden för de teoretiska ämnena med beaktande av de olika synpunkter,
som härutinnan blivit framförda. Med hänsyn härtill och till behovet
av en viss övergångstid för genomförandet av ifrågakommande ändringar
av gällande examensstadgar in. m. utgår jag ifrån, att en ny studieordning
för prästutbildningen icke bör vinna tillämpning förrän från och med budgetåret
1948/49.

Vid en utökning av den praktiska övningskursen till två terminer skulle
kostnaderna för densamma enligt prästutbildningssakkunnigas förslag komma
att uppgå till ett belopp av 34 800 kronor vid vartdera universitetet. De
sakkunnigas kostnadsberäkningar torde i huvudsak kunna läggas till grund
för en uppskattning av det för ändamålet erforderliga medelsbehovet. Med
hänsyn till vad vid remissbehandlingen anförts,torde dock vissa jämkningar
härutinnan böra ifrågakomma. Mitt ställningstagande i det föregående med
avseende å förste assistentbefattningarna i exegetik innebär till en början,
att jag i anslutning till de teologiska fakulteternas förslag anser mig böra
räkna med anvisande av ett särskilt arvodesbelopp för en lärare i praktisk
bibelkunskap. Detta belopp synes — såsom fakulteten i Uppsala förordat
_lämpligen kunna beräknas till 3 000 kronor. Härigenom minskas anslagsbehovet
för den praktiska kursens vidkommande med 0 000 kronor. I detta
sammanhang erinrar jag, att jag i det föregående jämväl förordat anvisandet
av ett belopp av 750 kronor till vartdera universitetet till bestri 7

— Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 sand. Nr 272.

98

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

dande av en kurs i kyrklig konst. Det lärer kunna antagas, att inom denna
kurs jämväl skall kunna inrymmas den undervisning, avseende allmän
orientering i kyrklig konst och kyrkovård, som de sakkunniga förordat.
Detta bör vara ägnat att minska de av de sakkunniga till 2 000 kronor
beräknade kostnaderna för diverse föreläsningar in. in. Vidare torde på av
statskontoret anförda skäl det av de sakkunniga föreslagna tilläggsarvodet
i vissa fall åt direktorn för den praktiska övningskursen å 2 500 kronor ej
böra ifrågakomma. Å andra sidan torde man i en del hänseenden få räkna
med en viss ökning av de av de sakkunniga beräknade kostnaderna. Jag
erinrar härvid om kyrkomötets andra särskilda utskotts förslag om en utökning
av undervisningen i kyrkorätt från av de sakkunniga föreslagna
24 till 48 timmar. Därest en dylik utökning av undervisningen i detta
ämne vid frågans fortsatta beredning finnes böra komma till stånd, torde
sålunda kostnaderna härför böra beräknas till 2 400 kronor i stället för
1 200 kronor enligt de sakkunnigas förslag. Vidare har utskottet funnit erforderligt,
att — för att bereda möjlighet till en dubblering av övningskurserna
i viss utsträckning — ett belopp av förslagsvis 3 000 kronor ställes till vardera
fakultetens förfogande. Jämväl i övrigt torde man med hänsyn till
vid remissbehandlingen framförda synpunkter få räkna med möjligheten
av mindre kostnadsökningar i förhållande till sakkunnigförslaget i vissa fall.

I den mån här ifrågasatta jämkningar i de av de sakkunniga uppskattade
kostnaderna för den praktiska utbildningen nu kunna närmare angivas,
skulle de föranleda en minskning av nämnda kostnader med sammanlagt
(6 000 -f- 2 500 — 1 200 — 3 000 =) 4 300 kronor. Detta skulle innebära
en årlig kostnad av (34 800 — 4 300 =) 30 500 kronor för den praktiska
prästutbildningen vid vardera fakulteten. Såsom förut nämnts uppgå de
nuvarande kostnaderna för denna utbildning till 12 300 kronor för Uppsala
universitet och 13 000 kronor för Lunds universitet. En förbättring av den
praktiska prästutbildningen enligt här angivna riktlinjer kan sålunda antagas
komma att medföra en höjning av statsverkets årliga utgifter för denna
utbildning med (30 500 — 12 300 =) 18 200 kronor för det förra och
(30 500 — 13 000 —) 17 500 kronor för det senare universitetets vidkommande.
Den sammanlagda ökningen av anslagsbehovet skulle sålunda
approximativt kunna uppskattas till omkring 36 000 kronor.

Med stöd av vad sålunda anförts förordar jag, att Kungl. Maj:t måtte
inhämta riksdagens medgivande att — med tillämpning tidigast från och
med budgetåret 1948/49 — vidtaga erforderliga åtgärder för en utsträckning
av den praktiska prästutbildningen i huvudsaklig enlighet med vad
jag i det föregående angivit. Som nämnts förutsätter jag härvid, att en
förbättring av denna utbildning såvitt möjligt bör genomföras utan förlängning
av den nuvarande sammanlagda tiden för de teoretiska och de
praktiska studierna.

Slutligt förslag beträffande merkostnaderna för den ifrågasatta reformen
torde få underställas 1948 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

99

VIII. Juridiska fakulteterna.

Lärarkrafterna vid de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund äro för
närvarande — bortsett från docenter — följande:

Uppsala

Professurer: 1 i rättshistoria

1 i nationalekonomi med
finansrätt

1 i förvaltningsrätt och statsrätt
med folkrätt

1 i civilrätt

1 i civilrätt med romersk rätt

1 i civilrätt med internationell
privaträtt

1 i straffrätt och juridisk encyklopedi 1

i processrätt

Bitr. lärare: 1 i nationalekonomi (gemensam
med filosofiska fakulteten) Kursanslag:

4 900 kronor

Lund.

1 i romersk rätt och rättshistoria 1

i nationalekonomi med
finansrätt

1 i förvaltningsrätt och statsrätt
med folkrätt

2 i civilrätt

1 i civilrätt med internationell
privaträtt

1 i straffrätt och juridisk encyklopedi 1

i processrätt

1 i nationalekonomi och finansrätt
(gemensam med
filosofiska fakulteten)

4 900 kronor.

Enligt beslut av 1938 års riksdag skall dessutom vid tidpunkt, som
Kungl. Maj:t bestämmer, inrättas en professur i internationell rätt vid
universitetet i Uppsala.

De biträdande lärarna åtnjuta i arvode i Uppsala 8 600 kronor och i
Lund 10 900 kronor, vartill komma provisoriska arvodestillägg å 660 kronor.
Såsom bidrag till avlöningen tagas för närvarande vid vartdera universitetet
ett av juridiska fakultetens docentstipendier i anspråk.

Antalet studerande vid de juridiska fakulteterna utgjorde enligt senast
publicerade uppgifter i Uppsala 502 och i Lund 469.

Universitetsberedningen framhåller inledningsvis, att en väsentlig utökning
av lärarpersonalen vore påkallad. Beredningen anför:

Antalet studerande är i proportion till antalet lärare synnerligen stort.
Detta föranleder betydande olägenheter i flera avseenden. Först och främst
är det uppenbart, att tentamensbördan för flertalet professorer måste bil
särdeles tyngande. Vissa av universitetens professorer, vilka svara för två
examensämnen, ha att förrätta omkring 200 tentamina om året, medan
professorer med sådana ämneskombinationer vid Stockholms högskola
kunna ha att förrätta ända till 400 tentamina om året. För professorer, som
endast svara för ett ämne, är tentamensbördan visserligen mindre men

100

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

uppgår dock för somliga av dem till omkring 100, respektive i Stockholm
omkring 200 tentamina om året. Att professorerna genom en så omfattande
tentamensskyldighet hindras i sin vetenskapliga verksamhet är ofrånkomligt.
Härtill komma de olägenheter, som framträda vid undervisningens
anordnande. Dessa äro av mindre betydelse i den del av undervisningen,
som meddelas genom katederföreläsningar, men göra sig i avsevärd mån
gällande redan i den undervisning, som har formen av kursmässig genomgång
av lärostoffet. Alldeles särskilt visar sig emellertid bristen på lärarkrafter
hinderlig, då det gäller att anordna seminarieövningar. Det är
uppenbart att seminarieövningar med auditorier på ända till 100 personer
eller flera, svårligen kunna givas den form, som dessa övningar kräva för
att bliva verkligt effektiva. Såväl från ett stort antal professorer som icke
minst från studenternas representanter har också framförts önskemålet,
att deltagarna i seminarieövningarna skola kunna fördelas på ett flertal
smärre grupper, varvid man nämnt maximisiffror, varierande från 10 till
30 personer.

Aled hänsyn till vad ovan anförts torde det vara tydligt, att en väsentlig
utökning av de juridiska fakulteternas lärarpersonal är starkt påkallad.

Det kunde, framhåller beredningen vidare, i första hand synas motiverat
att ifrågasätta en uppdelning av alla de nuvarande dubbelprofessurerna
eller åtminstone ett flertal av dessa. Denna utväg stode dock icke öppen.
Alan syntes under lång tid ha att räkna med svårigheter att besätta de
juridiska lärostolarna, särskilt vid universiteten, på grund av att fakulteterna
icke kunde erbjuda tillräckliga ekonomiska förmåner åt rättsvetenskap!^
verksamhet.

Beredningens förslag är för de juridiska fakulteternas del icke avsett att
vara slutgiltigt. Beredningen framhåller sålunda, att frågan om de juridiska
examina enligt dess mening bör bli föremål för utredning, varvid
samtidigt en översyn över de juridiska studiernas närmare utformning och
därmed undervisningens anordnande samt fakulteternas verksamhet i
Övrigt synes böra företagas. Efter en sådan översyn kunna enligt vad beredningen
anför ytterligare förstärkningar av de juridiska fakulteternas
personal av forskare och lärare komma att visa sig erforderlig.

Universitetsberedningen har vid utarbetandet av sina förslag med avseende
å de juridiska fakulteterna utgått från den nuvarande examensordningen.
I likhet med beredningen är jag av den uppfattningen, att en
särskild utredning rörande de juridiska studiernas utformning och undervisningens
anordnande är motiverad. De av beredningen framlagda förslagen
äro emellertid i allt väsentligt av sådan natur, att ett genomförande av
desamma synes påkallat, vilken gestaltning de juridiska studierna framdeles
än kan komma att erhålla. Aled hänsyn härtill har jag i det följande
funnit mig böra i huvudsak förorda beredningens förslag med avseende på
ifrågavarande fakulteter.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Finansrätt med finansvetenskap.

De juridiska fakulteterna tillhörande professurerna i nationalekonomi
med finansrätt äro gemensamma för dessa fakulteter och de filosofiska
fakulteternas humanistiska sektioner i det att professurernas innehavare
även svara för undervisning och examination i ämnet nationalekonomi inom
nämnda sektioner.

Universitetsberedningen föreslår,

att från och med nästa budgetår vid Lunds universitet inrättas
en professur i finansrätt med finansvetenskap och att den nuvarande professuren
i nationalekonomi med finansrätt i samband därmed förändras till
en professur i enbart nationalekonomi,

samt att principbeslut fattas om motsvarande åtgärd framdeles vid
Uppsala universitet.

Socialvetenskapliga jorskningskommittén har för sin del förordat,

att de av universitetsberedningen föreslagna nya professurerna benämnas
finansrätt »och» finansvetenskap,

att nuvarande professur vid Lunds universitet i samband med
den nya professurens tillkomst överföres till filosofiska fakulteten och ändras
till att avse enbart nationalekonomi,

samt att för Uppsala universitets vidkommande en professur
i nationalekonomi omedelbart inrättas vid filosofiska fakulteten.

Socialvetenskapliga forskningskommittén har även berört de nuvarande
befattningarna som biträdande lärare.

Till stöd för sitt förslag anför universitetsberedningen:

Hos beredningen har juridiska fakulteten i Lund framställt begäran om
en professur i nationalekonomi och finansrätt.

Finansrätten är för närvarande sammankopplad i Uppsala och Lund med
nationalekonomi och i Stockholm med speciell privaträtt. I dessa ämneskombinationer
torde finansrätten av gammalt hava betraktats som ett biämne.
Vad universitetsfakulteternas professurer beträffar har detta förhållande
från och med år 1942 särskilt starkt markerats, i det, i uttryckligen
angivet syfte att förstärka nationalekonomiens ställning inom professurernas
läroområde och tilldela finansrätten en mera undanskjuten plats, dessa
professurer, vilka dittills benämnts professurer i nationalekonomi och
finansrätt, nämnda år erhöllo benämningen professurer i nationalekonomi
med finansrätt.

Det är naturligt, att innehavarna av ifrågavarande professurer i allmänhet
kommit att inrikta sin forskning framför allt på professurens huvudämne,
medan åter biämnet, finansrätten, i regel endast i mindre utsträckning
blivit föremål för vetenskaplig bearbetning. Finansrätten har härigenom
kommit att intaga en i det stora hela undanskymd ställning. Den
har utgjort ett relativt litet examcnsämne i juris kandidatexamen och i
statsvetenskaplig-juridisk examen, och den har mycket sällan lockat någon

102

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

studerande till högre studier. Detta förhållande måste med hänsyn till den
stora och ständigt ökande betydelse skattelagstiftningen har i nutiden anses
beklagligt. Ju större betydelse skattelagstiftningen fått för de enskilda medborgarna,
för näringslivet och för samhället i dess helhet, desto mer har
behovet av skolade skatte jurister gjort sig gällande. Icke minst framträder
behovet av finansrättsexperter vid skattelagstiftningens utformning. Det
har från flera håll gjorts gällande, att denna lagstiftning är synnerligen
svåröverskådlig och att åtskilliga delar av densamma lida av tekniska bristfälligheter.
Om så är fallet, torde det sammanhänga med, bland annat, att
de finansrättsligt skolade krafterna i vårt land varit för få.

Även det ämne, som utgör huvudämne i de nuvarande professurerna,
måste för övrigt bli lidande på att professurens innehavare samtidigt skall
bedriva undervisning och forskning i finansrätt. Särskilt gäller detta professurerna
i nationalekonomi med finansrätt, där det rör sig om skilda vetenskaper
med helt skilda frågeställningar och metoder.

Slutsatsen av det nu anförda måste bliva den, att åtgärder böra vidtagas
för att uppmuntra icke blott till högre studier på finansrättens område utan
även och framför allt till mer djupgående finansrättslig forskning. Båda
dessa önskemål peka i riktning mot upprättandet av särskilda lärostolar i
finansrätt. Blott genom att sålunda säkerställa forskning och undervisning
i detta ämne kan man skapa den stab av teoretiskt skolade skattejurister,
som samhället behöver. Vad särskilt angår önskemålet att åstadkomma en
vetenskaplig bearbetning av finansrätten måste man räkna med att knappast
någon jurist med förutsättningar för rättsvetenskapligt författarskap
skall vilja offra kapital och möda på forskning inom finansrättens område,
om han icke kan påräkna, att det kommer att finnas professurer i detta
ämne, som han kan söka utan att riskera att bliva utslagen av den, som
speciminerat inom ett helt annat ämne, såsom nationalekonomi eller
civilrätt.

Är det sålunda önskvärt, att det inrättas särskilda lärostolar i finansrätt,
avsedda att innehavas av jurister, innebär detta emellertid icke, att sambandet
mellan finansrätten och nationalekonomien borde helt avklippas.
Kombinationen av dessa båda ämnen i universitetens ifrågavarande professurer
har, ehuru mindre lycklig ur ovan angivna synpunkter, haft en
saklig motivering i ett inre sammanhang mellan å ena sidan de nationalekonomiska
och å andra sidan de finansrättsliga synpunkter, ur vilka
skattelagstiftningen vetenskapligt bör betraktas. En rättsvetenskap!^ bearbetning
av skattelagstiftningen förutsätter utan tvivel för att bliva verkligt
fruktbar en icke alltför ringa insikt i de nationalekonomiska sammanhang,
som hava betydelse för beskattningens utformande. Vad som härvid
kräves är emellertid knappast mer än en vetenskaplig orientering inom en
mindre del av nationalekonomien, finansvetenskapen, och icke ens i denna
del torde erfordras en så kvalificerad vetenskaplig utbildning, att den fyller
de krav, som bruka uppställas, då det är fråga om professorskompetens.
Finansvetenskapen har i förhållande till finansrätten karaktären avenhjälpvetenskap,
och de krav på kompetens man på grund därav har att uppställa
böra avpassas med hänsyn till detta förhållande. Detta synes, därest särskilda
professurer i finansrätt inrättas, lämpligen kunna ske genom att dessa
professurer få omfatta finansvetenskapen såsom ett biämne och sålunda
benämnas professurer i finansrätt med finansvetenskap. Ginge man härutöver
och angåve professurernas ämnesområde som finansrätt och finans -

103

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

vetenskap, vilket innebure, att professorskompetens skulle krävas icke blott
i finansrätt utan även i finansvetenskap, skulle följden otvivelaktigt bliva,
att det komme att möta mycket stora svårigheter att besätta professurerna
med fullt kompetenta innehavare.

Socialvetenskapliga jorsimning skommittén anför:

Om finansrätten synes böra erhålla en mer framskjuten plats bland de
juridiska disciplinerna, skulle det enligt vår mening vara mycket olyckligt,
om sambandet mellan nationalekonomien och finansrätten helt avbrötes.
Vissa delar av nationalekonomien är otvivelaktigt ur finansrättens synpunkt
av jämförelsevis litet intresse, medan en del därav, finansvetenskapen, är
av desto större betydelse. Under de överläggningar rörande dessa frågor,
som kommittén haft med representanter för vetenskap och förvaltning,
har det starkt framhållits, att finansrätten icke får isoleras från finansvetenskapen
utan att både vid undervisningen och forskningen i finansrätt
de härmed sammanhängande nationalekonomiska problemställningarna
ständigt måste hållas aktuella. Upprätthållandet av förbindelsen med
finansvetenskapen synes vara en förutsättning för att finansrätten skall
kunna få den självständiga och betydelsefulla ställning, som man önskat.
Härigenom vinnes också den bästa utgångspunkten för en på utländska förhållanden
inriktad komparativ forskning inom detta område.

Forskningskommittén förordar därför, att man inom juridiska fakulteterna
borde söka få till stånd professurer i finansrätt och finansvetenskap,
vars innehavare skulle äga såväl en god juridisk-finansrättslig kompetens
som dokumenterade insikter i finansvetenskap. Kommittén föreslår vidare,
att så snart en professur i finansrätt och finansvetenskap inrättats vid
någon juridisk fakultet, den nuvarande professuren i nationalekonomi med
finansrätt vid denna fakultet överföres till den filosofiska fakulteten och
omändras till eu professur i enbart nationalekonomi. Enligt kommittén bör
befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi i Uppsala bibehållas
samt befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt
i Lund omvandlas till att avse endast nationalekonomi. Befattningarna
förutsättas alltjämt skola vara gemensamma för de juridiska och filosofiska
fakulteterna. För vardera befattningen föreslås ett arvode av 9 000
kronor.

Juridiska jakulteten i Uppsala tillstyrker beredningens förslag under
framhållande av att medtagandet av ett icke juridiskt ämne i professurens
beteckning icke i något hänseende linge bortskymma lärostolens karaktär
av rent juridisk, uteslutande avsedd att rekryteras med rättsvetenskapsmän.
Juridiska jakulteten i Imnd vidhåller gentemot beredningens förslag
sitt önskemål om cn professur i nationalekonomi och finansrätt.

Kanslem anför:

För egen del förordar jag, att i enlighet med socialvetenskapliga forskningskommitténs
förslag den i Uppsala befintliga för juridiska och filosofiska
fakulteterna gemensamma professuren i nationalekonomi med finans -

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

rätt tills vidare bibehålies samt att en professur i nationalekonomi nyinrättas
inom den filosofiska fakulteten. Beträffande Lunds universitet vill jag
däremot ansluta mig till universitetsberedningens förslag, att en professur
inom den juridiska fakulteten i finansrätt med finansvetenskap omedelbart
inrättas. Den nuvarande professuren i nationalekonomi med finansrätt bör
omändras till en professur i enbart nationalekonomi samt överföras till den
filosofiska fakulteten.

Departe mentschefen.

För egen del har jag blivit övertygad om angelägenheten av åtgärder för
att stimulera till högre studier på finansrättens område och till mer djupgående
finansrättslig forskning. För ändamålet har universitetsberedningen
föreslagit inrättande av professurer i finansrätt »med» finansvetenskap vid
båda universitetens fakulteter. Vid en dylik bestämning av de ifrågasatta
professurernas ämnesområden skulle den rent juridiska karaktären hos
dessa lärostolar fasthallas samtidigt som det betydelsefulla sambandet mellan
finansrätt och finansvetenskap i erforderlig mån bleve tillgodosett.

I enlighet med universitetsberedningens förslag förordar jag, att professuren
i nationalekonomi med finansrätt vid Uppsala universitet vid
den nuvarande innehavarens avgång omvandlas till en professur i finansrätt
med finansvetenskap. Likaledes biträder jag förslaget att en motsvarande
professur redan från och med nästa budgetår inrättas vid universitetet i
Lund. Med hänsyn till de bestämda önskemål, som därom framförts från
fakulteten i Lund, och då det synes ändamålsenligt att en något starkare
ställning beredes åt finansvetenskapen vid ett av universiteten, tillstyrker
jag, att professuren i Lund får omfatta »finansrätt och finansvetenskap».
Vid bifall till vad jag nu förordat bör den nuvarande professuren i nationalekonomi
med finansrätt vid juridiska fakulteten i Lund från och med
nästa budgetår förändras till att avse en professur i enbart nationalekonomi
och i samband därmed överföras till den filosofiska fakulteten. I annat
sammanhang förordar jag inrättande av en dylik professur i nationalekonomi
även i Uppsala.

Socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag med avseende å de
förut omförmälda befattningarna som biträdande lärare kan jag ävenledes
tillstyrka. Härvid bör alltså den för de juridiska och filosofiska fakulteterna
i Uppsala gemensamma befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi
från och med nästa budgetår erhålla ett särskilt arvode, vilket —
jämlikt av mig i det föregående förordade grunder för bestämmande av
dylika arvoden — bör utgå med ett grundbelopp av 9 660 kronor för år
räknat. I enlighet härmed bör vidare från och med nästa budgetår befattningen
som biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt i Lund
omvandlas till en dylik befattning i enbart nationalekonomi, gemensam
för ifragavarande fakulteter. Arvodet för denna befattning bör ävenledes
utgå med ett grundbelopp av 9 660 kronor för år. Härvid förutsätter jag,
att ifrågavarande arvoden framdeles icke — såsom nu — till en del skola
bestridas av till vederbörande fakultet anslaget docentstipendium.

105

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Socialrätt.

Universitetsberedningen, hos vilken juridiska fakulteten i Lund gjort
framställning om en professur i socialrätt, har av särskilda skäl icke ansett
sig kunna utan ytterligare utredning förorda att en dylik professur inrättas.

I sitt remissyttrande hemställer emellertid juridiska jakulteten i Lund,
att principbeslut måtte fattas om inrättande av en professur i socialrätt
eller att, om så icke sker, frågan snarast göres till föremål för utredning.

Åtgärder för att främja forskningen på socialrättens område synas mig i
hög grad önskvärda. Denna fråga kräver emellertid även enligt min mening
ytterligare utredning, varför jag sålunda icke för närvarande är beredd att
förorda inrättande av den i ämnet ifrågasatta professuren.

Allmän rättslära med rättsfilosofi.

Den allmänna rättsläran är en disciplin, som i främsta rummet studerar
rättsvetenskapens grundläggande begrepp och principer och analyserar de
juridiska metodernas innebörd och räckvidd. Under de senaste årtiondena
har både i Sverige och utlandet ett växande intresse för dessa frågor gjort
sig gällande. Allmän rättslära studeras för närvarande inom examensämnet
juridisk encyklopedi, som är förenat med ämnet straffrätt i en professur.
Rättsfilosofien är icke examensämne inom juridiska fakulteten utan ingår
i examensämnet praktisk filosofi.

Universitetsberedningen föreslår, att principbeslut nu fattas om inrättande
av professurer i förevarande ämne. Beredningen framhåller, att framställning
härom hos beredningen gjorts av de juridiska fakulteterna i Uppsala
och Lund.

Professorn vid Uppsala universitet V. Lundstedt har i skrivelse till beredningen
anfört bland annat följande.

Ämnet juridisk encyklopedi, som omfattar den allmänna rättsläran, är
som ett biämne av tämligen underordnad natur förenat med straffrätten.
Helt naturligt lägger professorn i straffrätt regelmässigt den största vikten
vid sitt huvudämne. Det beror väsentligen på hans personliga läggning, om
han kommer att ägna sig mer än sina kolleger åt vetenskaplig forskning
inom den allmänna rättslärans område. Situationen blir realiter densamma
för honom som för dessa, nämligen att dylika forskningar måste bedrivas
vid sidan av den krävande uppgiften att representera en omfattande juridisk
specialdisciplin.

Den nuvarande fakultetsorganisationen bereder diirför icke den allmänna
rättsläran det utrymme, som bör tillkomma den i dess egenskap av vetenskaplig
forskningsgren. Man kan heller icke säga, att bristen på denna
punkt fylles genom existensen av den gamla professuren i praktisk filosofi.
Flera omständigheter medverka härtill. Denna professur omfattar vida mer
än rättsfilosofien, och det finns ingen garanti för att dess innehavare bedrivit
något eget forskningsarbete inom denna del av filosofien. Sedan

Departe mentschefen.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

namnet praktisk filosofi försvunnit och professuren blivit en professur i
filosofi rätt och slätt, finns det risk för att rättsfilosofiens relativa betydelse
kommer att minskas. Framför allt märkes emellertid, att ett för juridiken
fruktbärande forskningsarbete rörande de grundläggande problemen inom
rättsvetenskapen endast kan bedrivas av den, som själv är fullt förtrogen
med det juridiska materialet. Det är en tillfällighet, om den ena professuren
i filosofi någon gäng får en innehavare med en sådan utrustning. För övrigt
märkes, att den praktiska filosofien här i Sverige — man må gilla eller
ogilla denna utveckling — faktiskt tenderar att övergå till sociologi.

Slutsatsen blir därför, att den allmänna rättsläran icke kan tänkas bli
varaktigt tillgodosedd så som den med hänsyn till sin betydelse förtjänar,
med mindre en professur i allmän rättslära upprättas inom de juridiska
fakulteterna eller någon av dem.

Universitetsberedningen anför för egen del följande.

Universitetsberedningen ansluter sig i väsentliga delar till professor
Lundstedts synpunkter. Det synes synnerligen önskvärt, att den betydelsefulla
forskningen rörande rättsvetenskapens begrepp och allmänna principer
erhåller stödet av en på sådan forskning speciellt inriktad professur. Detta
skulle bliva till största gagn för den rättsvetenskapliga forskningen överhuvud.
Icke minst betydelsefullt skulle en sådan professur kunna bliva
genom att de viktiga delar av den allmänna rättsläran, vilka röra rättskällorna
och principerna för lagtolkningen, skulle komma att bliva föremål
för ingående uppmärksamhet. Därigenom skulle forskningen rörande rättens
grundbegrepp även kunna bliva av direkt praktisk betydelse, i det dess
resultat pa nyss nämnda område skulle kunna omedelbart utnyttjas av
domstolar och andra rättstillämpande myndigheter.

Det nu anförda ger vid handen, att det enligt beredningens mening är
synnerligen önskvärt, att vid de juridiska fakulteterna inrättas professurer
i allmän rättslära. Dessa böra i främsta rummet vara forskningsprofessurer.
Behovet av dylika professurer inom fakulteterna måste — ej minst med
tanke på vad ovan sagts om tentamensbördan för fakulteternas professorer
—- anses vara mycket stort. En viss undervisnings- och examinationsskyldighet
bör emellertid åligga dessa professurers innehavare. Först och främst
synes det naturligt, att de omhänderhava undervisning och examination i
juridisk encvklopedi. Detta ämne bör därför utbrytas från professurerna i
straffrätt och juridisk encyklopedi. Då så sker bör ock övervägas, om icke
ämnet borde få större utrymme inom studieplanen för juris kandidatexamen
och eventuellt förläggas till senare stadium av studierna, såsom är fallet
flerstädes utomlands. Denna fråga torde beredningen komma att taga upp
i annat sammanhang. Fn annan särskild undervisningsuppgift, som bör
kunna omhänderhavas av nu ifrågavarande professurers innehavare, avser
seminarier eller annan undervisning av inledande och metodologisk karaktär
för dem som bedriva studier för juris licentiatexamen. Det är för licentianderna
betydelsefullt, att de vid påbörjandet av sina vetenskapliga studier
erhålla orientering och handledning i avseende å vetenskaplig juridisk
metod och rättsvetenskapens allmänna problemställningar. För att giva en
sådan orientering och handledning skulle en professor i allmän rättslära
vara särskilt skickad.

Den forskning, som skall bedrivas inom en professur i allmän rättslära
förutsätter, att dennas innehavare genom utbildning och vetenskaplig verk -

107

Kungl. May.ts proposition nr 87%.

samhet på juridikens område visat full förtrogenhet med olika delar av det
rättsvetenskapliga material, som skall bemästras och undersökas ur begreppsanalytiska,
systematiska och komparativa synpunkter. En sadan
lärostols innehavare bör därför hava styrkt full vetenskaplig juridisk kompetens.
Till viss del kommer emellertid professurens ämnesområde att motsvara
det gebit av praktisk filosofi, som rättsfilosofien utgör, och förutsätta
förtrogenhet med moderna rättsfilosofiska problemställningar och metoder.
Med hänsyn härtill bör genom professurens benämning markeras, att
rättsfilosofien ingår i och har en betydelsefull plats inom dess ämnesområde.

Beredningen föreslår, som nämnts, att principbeslut fattas om inrättande
av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi vid var och en av de
juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund. Beredningen framhåller vidare,
att det borde ankomma på fakulteterna att framdeles göra framställning
om inrättande av varje särskild professur, sa snart kompetenta krafter
kunde antagas stå till förfogande och tillsättningen kunde ske utan att möjligheten
att upprätthålla undervisning och examination i de positivrättsliga
ämnena äventyrades.

Juridiska fakulteten i Uppsala tillstyrker beredningens förslag under
framhållande av att medtagandet av ett icke juridiskt ämne i professurens
beteckning icke finge i något hänseende bortskymma lärostolens karaktär
av rent juridisk, avsedd att rekryteras uteslutande med rättsvetenskapsmän.

Juiidiska fakulteten i Lund anför:

Fakulteten tillstyrker livligt beredningens förslag om inrättande av en
professur i »allmän rättslära med rättsfilosofi» vid var och en av de juridiska
fakulteterna. Fakulteten instämmer i beredningens uttalande, att en
sådan lärostols innehavare bör ha full vetenskaplig juridisk kompetens.
Enligt fakultetens mening bör man emellertid beträffande Lunds universitet
icke stanna vid ett principbeslut om en dylik professur utan omedelbart
inrätta densamma (från och med budgetaret 1947/48). Det torde icke föreligga
svårighet att besätta densamma, och tillsättningen kan ske utan
äventyrande av undervisning och examination i andra ämnen.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag.

Den allmänna rättslärans underordnade ställning inom de juridiska
fakulteterna har utan tvivel varit en kännbar brist och jag delar universitetsberedningens
uppfattning om önskvärdheten av att den betydelsefulla
forskningen rörande rättsvetenskapens begrepp och allmänna principer
beredes stödet av på ifrågavarande område särskilt inriktade professurer.
Såsom beredningen framhållit synas innehavarna av dessa lärostolar
jämväl böra besitta förtrogenhet med rättsfilosofiska problemställningar och
metoder. Jag biträder därför beredningens förslag, att principbeslut nu fattas
om inrättande av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi vid
vardera av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund. Detta ställnings -

Departe mentachefen.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tagande innebär sålunda, att jag icke nu är beredd att förorda ett inrättande
av den för universitetet i Lund avsedda professuren redan från och
med nästa budgetår.

Internationell rätt.

Såsom förut erinrats skall vid Uppsala universitet vid tidpunkt, som av
Kungl. Maj:t framdeles bestämmes, inrättas en professur i internationell
rätt. Professuren, varom principbeslut fattades redan år 1938, har hittills
icke kommit till stånd. För Stockholms högskolas vidkommande är inrättandet
av en professur i samma ämne genom Stockholms stads försorg
aktuell.

Universitetsberedningen anför:

Någon möjlighet att för närvarande besätta en professur i internationell
rätt vid Lunds universitet synes icke föreligga. Då i framtiden såväl Uppsala
universitet som Stockholms högskola måhända komma att förfoga över
var sin professur i detta ämne, synes det emellertid beredningen rimligt, att
även de från Lunds universitet framförda önskemålen om inrättandet av en
dylik professur tillgodoses. Såväl folkrätten som den internationella privaträtten
äro betydelsefulla ämnen, och deras vikt torde i framtiden alltmera
ökas. Om en lärostol i internationell rätt vid Lunds universitet i framtiden
inrättas och blir besatt, kommer det även att innebära en avlastning i
arbetsbörda dels för professorn i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt,
dels även för den av civilrättsprofessorerna, med vars professur den internationella
privaträtten nu är förenad.

Beredningen föreslår, under åberopande av vad sålunda anförts, att principbeslut
nu fattas om inrättande av en professur i internationell rätt vid
Lunds universitet.

Beredningens förslag tillstyrkes av de juridiska fakulteterna i Uppsala
och Lund.

Kanslern framhåller, att det synes honom lämpligt, att professuren i Uppsala
nu uppföres pa stat och besättes med ordinarie innehavare. Kanslern
erinrar vidare om att en professur i ämnet torde — med bidrag av statsmedel
komma att upprättas vid Stockholms högskola och framhåller
beträffande beredningens förslag:

Med hänsyn till förutsedda svårigheter att för närvarande med kompetenta
krafter rekrytera tre lärostolar i internationell rätt finner jag försiktigheten
bjuda att ännu någon tid ställa frågan om professuren i Lund
på framtiden. Med ett principbeslut härom torde alltså enligt min mening
tills vidare böra anstå. I

Departe mentschefen.

I likhet med universitetskanslern finner jag tiden ännu icke vara inne
att fatta principbeslut om ytterligare en professur i internationell rätt, avsedd
för Lunds universitet, och kan alltså ej tillstyrka det av universitetsberedningen
härom framförda förslaget.

109

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

I det följande ämnar jag förorda, att statsbidrag för nästa budgetår anvisas
till upprättande av förutnämnda professur i internationell rätt vid
Stockholms högskola. Med hänsyn härtill framstår det enligt min mening
såsom mindre lämpligt, att ungefär samtidigt härmed å Uppsala universitets
stat uppföra den professur i internationell rätt, om vars inrättande
principbeslut fattades vid 1938 års riksdag. Jag är därför icke beredd att
nu biträda kanslerns förslag härom.

Omreglering av vissa professurer vid juridiska fakulteten

i Uppsala.

I skrivelse den 25 juli 1946 har universitetskanslern — med överlämnande
av från vederbörande universitetsmyndigheter i ämnet gjorda framställningar
— hemställt om en omreglering av vissa professurer vid juridiska
fakulteten i Uppsala, därvid kanslern i huvudsak anfört:

De professorsbefattningar inom juridiska fakulteten vid universitetet i
Uppsala, vilka beröras av de gjorda framställningarna, äro:

professuren i rättshistoria, innehavare professorn H. Munktell;

professuren i civilrätt med romersk rätt, innehavare professorn V. Lundstedt; professuren

i civilrätt med internationell privaträtt, innehavare professorn
P. Hult.

Jag vill erinra om att professorn Lundstedt uppnår pensionsåldern den
11 september 1947, samt att professorn Munktell enligt bestämmelse i sin
fullmakt är skyldig att, därest Kungl. Maj:t meddelar föreskrift därom,
övertaga jämväl undervisning och examination i ämnet romersk rätt.

Såväl inom juridiska fakulteten som inom det större konsistoriet har
enighet rått därom, att rättshistorien och den romerska rätten böra sammanföras
under en lärostol. Däremot ha meningarna varit delade rörande
benämningen på den sålunda bildade professuren. Vissa ledamöter ha ansett,
att benämningen borde vara professur i rättshistoria och romersk rätt,
andra ha förordat benämningen professur i rättshistoria med romersk rätt.

I likhet med universitetsmyndigheterna håller jag före, att här ifrågavarande
två ämnen lämpligen kunna sammanföras till en professur.

Med hänsyn till att den romerska rätten icke ingår som obligatoriskt
ämne i någon juridisk examen och över huvud taget från examenssynpunkt
måste tillmätas en jämförelsevis underordnad betydelse, samt att det endast
i siillsynta fall torde kunna påräknas en sökande med full och ostridig professorskompetens
inom båda ämnesområdena, anser jag övervägande skäl
tala för benämningen professur i rättshistoria med romersk rätt.

Mot fakultetens förslag, att den efter professorn Lundstedt ledigblivande
lärostolen skall ledigförklaras som professur i civilrätt med internationell
privaträtt samt att den av professorn Hult innehavda professuren skall omfatta
allenast civilrätt, har jag ingen erinran att göra.

Den romerska rättens överförande till professuren i rättshistoria torde
böra äga rum vid ingången av budgetåret 1947/48. Från samma tidpunkt
torde de av professorerna Lundstedt och Hult innehavda lärostolarna böra

Departe mentschefen.

110 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

erhålla ändrade benämningar: professur i civilrätt med internationell privaträtt,
respektive professur i civilrätt.

Såvitt gäller den nuvarande professuren i rättshistoria har det större akademiska
konsistoriet — i likhet med kanslern — föreslagit dess ombildning
till en professur i rättshistoria »med» romersk rätt, under det att den juridiska
jakulteten för sin del förordat en förändring av ifrågavarande professur
till att omfatta rättshistoria »och» romersk rätt. Såväl inom konsistoriet
som fakulteten ha emellertid skilda meningar rörande den sålunda
omvandlade professurens benämning gjort sig gällande.

För egen del är jag i likhet med universitetsmyndigheterna av den uppfattningen,
att ämnet romersk rätt från och med nästa budgetår bör inordnas
under professuren i rättshistoria. Denna professur synes i överensstämmelse
med universitetskanslerns och det större akademiska konsistoriets
åsikt böra erhålla benämningen »rättshistoria med romersk rätt». Jag erinrar
härvid, att förbehåll om en dylik utvidgning av professuren i rättshistoria
intagits i den för dess nuvarande innehavare utfärdade fullmakten.

Ett bifall till vad jag här förordat innebär ett utbrytande av den romerska
rätten ur den nuvarande professuren i civilrätt med romersk rätt. I samband
därmed torde från och med nästa budgetår nu ifrågavarande professur
i enlighet med universitetsmyndigheternas förslag böra ändras till en
professur i civilrätt med internationell privaträtt, därvid den vid fakulteten
redan förefintliga professuren i civilrätt med internationell privaträtt bör
omvandlas till en professur i enbart civilrätt.

Innehavaren av den nuvarande professuren i civilrätt med romersk rätt
uppnår pensionsåldern under nästkommande september månad. Jag förutsätter,
att intill dennes avgång — utan hinder av den omreglering av förenämnda
professurers ämnesområden, som jag i det föregående förordat
— de av omregleringen berörda professorerna skola svara för den undervisning
och examination som tillkommer dem vid nuvarande ämnesfördelning.

Det bör ankomma å Kungl. Maj:t att meddela de särskilda föreskrifter,
som erfordras vid bifall till vad jag sålunda förordat.

Kompletterande undervisning i examensämnena.

Sedan lång tid tillbaka har utöver den ordinarie undervisningen inom de
juridiska fakulteterna meddelats så kallad enskild undervisning. Universitetsstatuterna
ålägga professorerna att mot särskild ersättning meddela
undervisning i sitt ämne utöver den ordinarie undervisningsskyldigheten.
Under senare tid har emellertid från olika håll framförts stark kritik mot
denna avgiftsbelagda undervisning.

Universitetsberedningen utgår ifrån, att all avgiftsbelagd undervisning
bör försvinna. Den föreslår därför, att medel ställas till förfogande för an -

in

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

ordnande av sådan kursundervisning inom de juridiska fakulteterna, som
erfordras utöver den, som meddelas å offentliga föreläsningar. Beredningen
förutser, att sådan undervisning huvudsakligen kommer att meddelas av
fakulteternas professorer och docenter. Såsom skälig ersättning härför räknar
beredningen med ett belopp av 100 kronor per timme åt professor och
75 kronor per timme åt docent. På grundval härav föreslår beredningen ett
förslagsanslag på 20 000 kronor för vardera av de juridiska fakulteterna.

Beredningens förslag tillstyrkes av de juridiska fakulteterna i Uppsala
och Lund.

Kanslern anför:

Då jag hyser den principiella uppfattningen, att all undervisning vid
universiteten bör vara kostnadsfri för de studerande, tillstyrker jag, att
ifrågavarande avgifter avskaffas och att kursgivarna i stället erhålla ersättning
av statsmedel. Emot de föreslagna ersättningsbeloppen har jag
icke funnit anledning till erinran. I detta sammanhang vill jag emellertid
framhålla, att, därest en anordning av nu ifrågavarande slag genomföres,
detta synes böra beaktas vid en blivande utredning angående lönereglering
för de högre akademiska lärarna.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer avstyrker beredningens förslag
och hemställer, att anslagen å tillhopa 40 000 kronor för denna kursundervisning
i stället användas för avlönande av undervisningsassistenter
med skyldighet att meddela erforderlig elementär kursundervisning.

Statskontoret framhåller, att — om ersättning finnes böra utgå till professor
— den i varje fall ej bör utgå med högre belopp än till docent, att
förslaget ej söker tillgodose önskemålet, att lönetillägget ej bör bindas
vid vissa ganska tungrodda undervisningsformer, samt att detsamma i icke
mindre grad än det nuvarande systemet kan befaras mera motverka än
gynna tillkomsten av läroböcker av lämplig omfattning eller eljest vidtagande
av anordningar, genom vilka kursundervisningen kunde helt eller
delvis undvaras.

Allmänna lönenämnden finner sig — vid det förhållandet, att i betänkandet
ej förebragts närmare utredning rörande kursledarnas nuvarande inkomster
av denna undervisning — icke kunna bedöma skäligheten av de
sålunda angivna ersättningsbeloppen. I

I likhet med kanslern ansluter jag mig till universitetsberedningens principiella
uppfattning, att all undervisning vid universiteten bör vara avgiftsfri.
Såvitt gäller den enskilda undervisningen inom de juridiska fakulteterna
har beredningen nu till vinnande av detta syfte föreslagit att kostnaderna
för kompletterande undervisning i examensämnen skulle bestridas
av statsmedel. Ett genomförande av detta förslag skulle i realiteten komma
att innebära ett lönetillägg för professorerna inom ifrågavarande fakul -

Departe mentschefen.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

teter mot skyldighet för dem att även framdeles åtaga sig en omfattande
och för deras vetenskapliga forskning menlig undervisningsbörda. Jag finner
denna fråga böra göras till föremål för en närmare prövning i annat
sammanhang.

Av här anförda skäl har jag ansett mig icke för närvarande kunna tillstyrka
universitetsberedningens förevarande förslag.

Viss kursverksamhet.

Liksom inom de teologiska fakulteterna föreligger även inom de juridiska
behov av viss undervisning utöver den som meddelas i examensämnena
av vederbörande professorer respektive biträdande lärare och docenter.
I fråga om de sistnämnda är att märka, att endast ett av den juridiska
fakultetens docentstipendier vid varje universitet för närvarande
tages i anspråk till följd av bristen på docenter i juridiska ämnen.

Såsom förut erinrats förfoga var och en av ifrågavarande fakulteter över
kursanslag å tillhopa 4 900 kronor. Härav utgå vid vardera fakulteten 2 100
kronor till en praktisk kurs och 2 800 kronor till en propedeutisk kurs.

Universitetsberedningen föreslår anvisande av kursanslag till de juridiska
fakulteterna med 33 100 kronor vid Uppsala universitet och 29 100 kronor
vid Lunds universitet.

Beträffande ifrågavarande förslag inhämtas av universitetsberedningens
betänkande följande.

Kurs i finansrätt i Uppsala. I Uppsala finnes för närvarande
en särskild lärare i finansrätt med ett årligt arvode av 1 600 kronor, som
utgår ur reservfonden. Beredningen har med hänsyn till behovet av ökad
undervisning och till examinationsbördan funnit det nuvarande anslaget
för lågt och föreslår ett årligt anslag på 4 000 kronor per år för bestridande
av ifrågavarande kursundervisning.

Kurs i privaträtt. Examinator i privaträtt vid Uppsala universitet
har framhållit önskvärdheten av att en biträdande lärare i privaträtt
kunde anställas för undervisning och examination i detta ämne, som
ingår i stats vetenskaplig-juridisk examen. Samma önskemål har framförts
av juridiska fakulteten i Lund.

Beredningen framhåller:

Enligt gällande examensstadga avser ämnet privaträtt i statsvetenskapligjuridisk
examen huvudgrunderna av civilrätt och speciell privaträtt. Ämnet
omfattar således olika delar av tre särskilda i juris kandidatexamen ingående
examensämnen, obligationsrätt, familje- och sakrätt samt speciell privaträtt.
Vilka särskilda delar av dessa examensämnen som skola anses ingå i
ämnet privaträtt är emellertid ganska oklart. Då sålunda detta icke blott
saknar särskild företrädare inom juridiska fakulteten utan även är till sitt
innehåll mycket vagt bestämt och för de studerande synnerligen svåröverskådligt,
måste det anses särskilt angeläget att ställa till fakultetens förfogande
en särskild lärare, som kan meddela den behövliga undervisningen

113

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

och handledningen i ämnet samt examinera däri. Emellertid föreligger för
närvarande ett förslag till ändrade bestämmelser angående statsvetenskaplig
examen, vilket i hög grad berör även ämnet privaträtt. Det är på grund
härav icke möjligt att nu beräkna det behov av undervisning i detta ämne,
som framdeles kan komma att föreligga. Vid sådant förhållande synes det
icke heller böra komma i fråga att nu inrätta särskilda lärarbefattningar
för att tillgodose ifrågavarande undervisningsbehov. I stället böra kursanslag
anvisas.

Beredningen föreslår därför, att ett anslag på 7 500 kronor ställes till
vardera av de juridiska fakulteternas förfogande för anordnande av undervisning
och examination i detta ämne. Undervisningen beräknas komma att
omfatta 75 timmar för år, därav 50 timmars föreläsningar och 25 timmar
seminarieövningar.

Propedeutiska kursen. Professorn vid Uppsala universitet
H. Munktell har gjort framställning om tre biträdande lärare av assistenttyp
för bestridande av denna kurs. Från fakulteten i Lund har även framförts
önskemål om en biträdande lärarbefattning för samma kurs. Syftet
med båda dessa framställningar har varit, att kursen skulle kunna uppdelas
på flera smärre avdelningar.

Universitetsberedningen anför för egen del:

Beredningen delar helt uppfattningen, att den propedeutiska kursen behöver
uppdelas på smärre grupper. Den undervisning, som meddelas å den
propedeutiska kursen, måste mera påminna om skolans undervisningsformer
än om universitetets och utformas som en övergång mellan dessa undervisningsformer.
Fn dylik undervisning kan aldrig bli effektiv, om den skall
meddelas i grupper på etthundra eller än flera deltagare. Beredningen vill
för sin del förorda en uppdelning av deltagarna på kurser med omkring ett
trettiotal deltagare i varje avdelning. Om så skulle befinnas lämpligt, kunde
en av kurserna förläggas till vårterminen.

Beredningen tar däremot avstånd från tanken att tillskapa fasta tjänster
för bestridande av denna undervisning. Då det här rör sig om en undervisning,
som enligt gällande examensstadga är obligatorisk och årligen återkommande,
och som kommer att krävas även i en fullt utbyggd juridisk
fakultet, vore fasta tjänster i och för sig behövliga. Men det torde vara
mindre lyckligt att inrätta en preceptorstjänst eller annan lägre befattning
för denna undervisning. Ingen person med tillräcklig kompetens torde reflektera
på en dylik befattning, som skulle binda honom vid en mycket
betungande elementär undervisning.

För närvarande bekostas den propedeutiska kursen såväl i Uppsala som
i Lund genom ett anslag på 2 800 kronor. Beredningen förordar, att denna
undervisning, som icke torde kunna inordnas i professorernas ordinarie
undervisning och endast i undantagsfall torde kunna bestridas av stipendierad
docent, även i fortsättningen bekostas genom särskilda kursanslag.
Dessa anslag böra bestämmas till så stort belopp, att en uppdelning av
kursdeltagarna på tre avdelningar möjliggöres. Beredningen, som utgår
från att det nu till statsfakulteterna utgående anslaget är väl avvägt, finner
sålunda ett anslag å 3 X 2 800 = 8 400 kronor för varje fakultet erforderligt.
För denna undervisning bör kunna tagas i anspråk ej blott professorer
eller docenter utan även mera framskridna licentiander eller personer, verksamma
i det praktiska rättslivet.

8 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19%7. 1 sand. Nr 272.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Beredningen föreslår därför, att de båda fakulteterna i Uppsala och Lund
erhålla ett anslag på 8 400 kronor per år för anordnandet av den propedeutiska
kursen. För att fakulteterna skola få förbruka anslaget i dess helhet
torde enligt beredningen böra krävas, att tredelning av den nuvarande kursen
verkligen kommer till stånd. Om detta skulle visa sig omöjligt att
genomföra borde det ankomma på kanslern att bestämma till vilket belopp
anslaget finge tagas i anspråk.

Praktiska kursen. Enligt gällande examensstadga ha de studerande,
vilka avse att avlägga juris-kandidatexamen, att genomgå en av
fakulteten ordnad praktisk kurs om minst 60 timmar. Kursen gives varje
läsår i såväl Uppsala som Lund. Ändamålet med kursen är att göra de
studerande förtrogna med olika slag av juridiska handlingar och i övrigt
tillhandahålla dem för studierna erforderligt studiematerial. Till uppehållande
av den praktiska kursen har för innevarande budgetår av statsmedel
anvisats ett belopp av 2 100 kronor till vardera fakulteten.

1943 års domarutredning framhöll såsom önskvärt att det åskådningsmateriel
som tillhandahålles å den praktiska kursen framlades i direkt anslutning
till de rättsregler, som det skulle åskådliggöra. Den nu å praktiska
kursen meddelade handledningen borde därför i den mån detta är möjligt
sammanföras med undervisningen i övrigt i examensämnena. Domarutredningen
hänvisar i detta sammanhang till möjligheten att anställa praktiskt
verksamma jurister med uppgifter att undervisa i vissa delar av å praktiska
kursen berörda ämnen.

Universitetsberedningen anför för egen del:

Såsom en av de väsentligaste bristerna i den nuvarande praktiska kursen
har anmärkts, att denna är koncentrerad till två terminer och att den därför
endast i begränsad utsträckning sammanfaller med studiet av de särskilda
examensämnen, vilka undervisningen på kursen berör. Även domarutredningen
framhåller särskilt denna brist och förordar med hänsyn därtill, att
den praktiska kursen snarast möjligt uppdelas i olika delar, motsvarande
i första hand de civilrättsliga ämnena vart för sig och processrätten. En
sådan uppdelning förutsätter emellertid, såsom domarutredningen också
framhåller, att varje del av kursen upprepas åtminstone en gång varje termin
i stället för, såsom den nuvarande kursen, en gång varje år.

En annan brist i den praktiska kursen föranledes av att antalet deltagare
i varje kurs är alltför stort. Även med hänsyn härtill har domar utredningen
funnit en uppdelning av kursen på nyss nämnt sätt behövlig och har
även ifrågasatt, om icke kursen behöver ytterligare dubbleras för att antalet
deltagare skall kunna bringas ned till önskvärd nivå. Därvid har domarutredningen
även framhållit att sannolikt flera kursledare komma att behövas
för en sålunda uppdelad och dubblerad kurs.

Vad domarutredningen anfört om möjligheten att begränsa den praktiska
kursens omfattning genom att låta den praktiska handledningen av de studerande
sammanföras med undervisningen i övrigt i de särskilda ämnena
finner universitetsberedningen värt allt beaktande. Frågan om möjligheten
att åstadkomma en dylik kombination av praktisk och teoretisk undervisning
sammanhänger emellertid på det närmaste med det vidsträcktare
spörsmålet om behovet av reformer i det juridiska examensväsendet. Beredningen
finner det därför för närvarande icke möjligt att närmare ingå på

Kungl. Maj:ts proposition: nr 878. 115

nämnda fråga. I de förslag, som nu framläggas, måste beredningen, såsom
ovan redan angivits, utgå från den nuvarande examensorganisationen.

Beredningen föreslår, att medel ställas till fakulteternas förfogande för
anordnande av den praktiska kursen i syfte att möjliggöra kursens uppdelning
på två avdelningar. Beredningen föreslår, att arvodet till ledaren
av den praktiska kursen beräknas till 2 400 kronor för vardera gruppen
och att var och en av de juridiska fakulteterna för ändamålet erhåller ett
anslag å 4 800 kronor.

Specialkurser. Utöver undervisningen i examensämnena samt de
propedeutiska och praktiska kurserna anordnas för närvarande mer eller
mindre regelbundet kurser dels i ett flertal ämnen, vilka kunna betraktas
som hjälpvetenskaper till juridiken, t. ex. rättspsykiatri och vittnespsykologi,
dels ock i ämnen med mera omedelbart praktiskt syfte, såsom
kriminalteknik och bokföring.

1943 års domarutredning anför beträffande undervisning i rättspsykiatri:

Domarutredningen vill förorda, att kurser i rättspsykiatri av det slag,
som redan i viss utsträckning anordnats för juris studerande, alltjämt skola
äga rum. Sådana kurser böra liksom hittills stå under ledning av fackutbildad
rättspsykiater. Med hänsyn till vikten av att juris studerandena verkligen
förvärva de kunskaper, som här avses, föreslår domarutredningen
vidare, att insikter i rättspsykiatri motsvarande vad som inhämtas på kursen
skola utgöra fordran för betyg i straffrätt.

Domarutredningen föreslår vidare att de juris studerande ej blott skola
bibringas en viss kännedom om de sjukliga företeelserna inom själslivet
utan även att de dessutom skola bibringas insikter i de allmänna lagarna
om psykiska funktioner överhuvud. Domarutredningen förordar på grund
härav en kurs i psykologi för juris studerande och anför i detta sammanhang: Då

syftet med en kurs i ämnet i huvudsak är att giva juris studerandena
en allmän orientering däri jämte anvisningar för ett frivilligt fortsatt studium
av hithörande frågor, synes mindre lämpligt att uppställa de vid
denna kurs meddelade kunskaperna såsom tentamens- eller examensfordran.
I stället bör genomgång av kursen göras obligatorisk i överensstämmelse
med vad gäller i fråga om de för juris studerandena anordnade propedeutiska
och praktiska kurserna. Dock bör möjlighet till dispens finnas, där
vederbörande visar, att han på annat sätt inhämtat kunskaper, motsvarande
de vid kursen meddelade.

Den föreslagna undervisningen i psykologi och rättspsykiatri bör vara
avgiftsfri för de studerande. I den män anslag fordras för bestridande av
kostnaderna för denna undervisning, bör sådant anslag av statsmakterna
bestridas.

Beträffande undervisningen i bokföring har 1943 års domarutredning
anfört:

I syfte att underlätta för de studerande att i erforderlig grad göra sig förtrogna
med de allmänna principerna inom bokföringen böra liksom hittills
vid de juridiska fakulteterna anordnas kurser i bokföring under ledning av
däri sakkunnig person. Hur dessa kurser närmare böra anordnas, synes
bliva beroende av vad som ur pedagogisk och praktisk synpunkt bclinnes
lämpligt, varvid bland annat tillgången på goda lärare blir avgörande. Härvid
bör jämväl övervägas, om undervisningen i viss utsträckning lämpligen

116

Kungl. Majds ''proposition nr 272.

kan givas genom förmedling av korrespondensinstitut och i vilken omfattning
de studerande på egen hand kunna vinna insikt i bokföring genom
studium av lämplig litteratur. I detta sammanhang må anmärkas, att det
givetvis bör stå de studerande fritt att i annan ordning än genom ifrågavarande
kurs inhämta de erforderliga kunskaperna i bokföring. Prövningen
av de studerandes insikter i detta ämne bör lämpligen såsom nu sker vid
universitetet i Uppsala anknytas till det examensämne, vartill bokföringslagen
hänföres. Domarutredningen förutsätter, att kurser i bokföring av
ovan angiven beskaffenhet meddelas utan avgift för de studerande och att,
i den mån medel ej finnas tillgängliga, anslag ställas till förfogande.

Universitetsberedningen anför:

Beredningen ansluter sig i nu berörda hänseenden helt till 1943 års
domarutredning. Insikter i rättspsykiatri, motsvarande vad som inhämtas
på ifrågavarande kurs, bör även enligt beredningens mening utgöra fordran
för betyg i straffrätt. Det synes också betydelsefullt, att insikter i allmän
psykologi bibringas de juris studerande. Särskilt torde det vara av vikt,
att undervisning meddelas i vittnespsykologi och förhörsteknik. Kunskap i
bokföring synes också böra fordras såväl för juris kandidatexamen som för
statsvetenskaplig-juridisk examen, och detta krav synes beredningen böra
tillgodoses på det sätt domarutredningen föreslagit. Därvid bör dock iakttagas,
att undervisningen i berörda ämne för juris kandidatexamen blott
bör avse huvudgrunderna, så att de studerande icke betungas med en mera
omfattande obligatorisk kursundervisning.

En kurs i rättsfilosofi ges för närvarande vid Uppsala universitet under
första studieterminen. Beredningen föreslår, att kursanslag ställas till förfogande
för att en sådan kurs skall kunna ges vid båda fakulteterna.

Därutöver föreslår beredningen kurser i arkivkunskap och kriminalteknik.

Enligt beredningens förslag skulle alltså anslagsbehovet för den här avsedda
kursverksamheten bliva följande:

a) Uppsala universitets juridiska fakultet:

Propedeutiska kursen........................... kronor 8 406

Praktiska kursen ............................... » 4 800

Privaträtt ..................................... » 7 500

Finansrätt ..................................... » 4 000

Specialkurser:

Rättspsykiatri ................................. » 1 500

Vittnespsykologi och förhörsteknik................ » 750

Rättsfilosofi ................................... » 900

Kriminalteknik ................................. » 750

Bokföring (för kurs på 3 avdelningar 3 arvoden, ettvart
å 1 000 kronor) .......................... » 3 000

Arkivkunskap (för kurs på 3 avdelningar 3 arvoden,

ettvart å 500 kronor).................. » 1 500

Summa kronor 33 100.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272. 117

b) Lunds universitets juridiska fakultet:

Propedeutiska kursen............................ kronor 8 400

Praktiska kursen................................ » 4 800

Privaträtt..................................... * 7 500

Specialkurser:

Rättspsykiatri .................................. » 1 500

Vittnespsykologi och förhörsteknik................ » 750

Rättsfilosofi ................................... » 900

Kriminalteknik ................................. » 750

Bokföring (för kurs på 3 avdelningar 3 arvoden, ettvart
å 1 000 kronor) .......................... » 3 000

Arkivkunskap (för kurs på 3 avdelningar 3 arvoden,

ettvart å 500 kronor).......................... » 1 500

Summa kronor 29 100.

Beredningens förslag tillstyrkes av juridiska fakidteten i Uppsala.

Juridiska fakulteten i Lund anför.

Vad angår specialkurser synes det fakulteten lämpligast, att härför beräknas
ett förslagsanslag å 12 000 kronor, vars fördelning på särskilda kurser
m. m. icke är på förhand fixerad. Anslaget bör kunna tillgodose uppkommande
behov även av annan specialundervisning än de av beredningen
nämnda kurserna. Så kan det t. ex. ibland vara lämpligt att anlita biträde
av praktiska jurister vid undervisningen i examensämnena.

I övrigt tillstyrker fakulteten beredningens förslag.

Kanslern tillstyrker likaledes beredningens förslag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bestridas kostnaderna för
här avsedd kursverksamhet för närvarande blott i begränsad omfattning av
statsmedel. För innevarande budgetår har sålunda till vartdera universitetet
anvisats ett belopp av 2 800 kronor till uppehållande av fakultetens
propedeutiska kurs och 2 100 kronor till ledaren av fakultetens praktiska
kurs. I övrigt bestridas kostnaderna för här ifrågavarande kursverksamhet, i
den mån den redan nu förekommer, antingen av donationsmedel eller av
studenterna själva. En kursverksamhet av den omfattning, beredningen
föreslagit, är enligt min mening erforderlig för att juristerna skola erhålla
en tillfredsställande och tillräckligt allsidig utbildning. Det synes vid sådant
förhållande rimligt, att staten helt bestrider de därmed förenade kostnaderna,
vilka av beredningen uppskattats till 33 100 kronor vid fakulteten
i Uppsala och 29 100 kronor vid fakulteten i Lund. Kostnaderna torde
emellertid kunna variera från tid till annan med hänsyn bland annat till
antalet docenter och tillgången till erforderliga lärare i övrigt, varjämte
även andra medel i viss utsträckning stå till förfogande. Med hänsyn här -

Departe mentschefen.

118

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till förordar jag, att ifrågavarande kursanslag för nästa budgetår bestämmas
till 24 000 kronor vid universitetet i Uppsala och 20 000 kronor vid universitetet
i Lund. Anslagsmedlens fördelning torde böra fastställas av kanslern.

Ett bifall härtill föranleder en ökning av den i universitetens avlöningsstater
under avdelning I. Professorer och lärare m. fl. uppförda anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
med för Uppsala universitets vidkommande (24 000 — 4 900 =) 19 100
kronor och för Lunds universitets vidkommande (20 000 — 4 900 =) 15 100
kronor.

De juridiska seminarierna.

Beredningen föreslår inrättandet av en befattning som förste amanuens
vid vartdera av de juridiska seminarierna i Uppsala och Lund.

Förslaget tillstyrkes av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund,
därvid dock fakulteten i Uppsala ifrågasätter möjligheten av att — om så
skulle finnas lämpligt — för ändamålet erforderliga anslagsmedel skola få
disponeras på annat sätt.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag.

Jag biträder beredningens förslag om inrättandet från och med nästa
budgetår av en befattning som förste amanuens vid vartdera universitetet
för de juridiska seminarierna. Härvid bortfaller det arvode å 500 kronor
för år, som för närvarande utgår till bibliotekarie vid juridiska seminariet
i Uppsala. För ändamålet erforderliga medel böra alltså disponeras i enlighet
härmed.

Sammanfattning.

Vid bifall till vad jag sålunda i det föregående förordat för de juridiska
fakulteternas del böra följande frågor i detta sammanhang underställas
riksdagen:

1. Juridiska fakulteten i Uppsala.

Principbeslut om förändring av professuren i nationalekonomi med finansrätt
till en professur i finansrätt med finansvetenskap;

beslut om att för bestridande av grundarvodet för den med filosofiska
fakulteten gemensamma befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi
icke längre skall tagas i anspråk ett av fakultetens docentstipendier;

principbeslut om inrättande av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi; förändring

från och med nästa budgetår av professuren i rättshistoria
till en professur i rättshistoria med romersk rätt;

förändring från och med nästa budgetår av professuren i civilrätt med
romersk rätt till en professur i civilrätt med internationell privaträtt;

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

förändring från och med nästa budgetår av professuren i civilrätt med
internationell privaträtt till en professur i enbart civilrätt;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste
amanuens, därvid ett nu utgående årligt bibliotekariearvode å 500 kronor
bortfaller; samt

ökning från och med nästa budgetår av vederbörande anslagspost i avlöningsstaten
med 19 100 kronor för bestridande av kostnader för viss
kursverksamhet.

2. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet.

Inrättande från och med nästa budgetår av en professur i finansrätt och
finansvetenskap;

förändring från och med nästa budgetår av den nuvarande professuren i
nationalekonomi med finansrätt till en professur i enbart nationalekonomi,
därvid professuren överföres till den filosofiska fakulteten;

förändring från och med nästa budgetår av den nuvarande befattningen
som biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt, till en dylik befattning
i enbart nationalekonomi, därvid grundarvodet, nu 10 900 kronor,
minskas till det för biträdande lärare normala, varjämte förutsättes, att nuvarande
anordning, varigenom ett av fakultetens docentstipendier tages i
anspråk såsom bidrag till bestridande av arvodet, slopas;

principbeslut om inrättande av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi; inrättande

från och med nästa budgetår av en befattning som förste
amanuens; samt

ökning från och med nästa budgetår av vederbörande anslagspost i avlöningsstaten
med 15 100 kronor för bestridande av kostnader för viss kursverksamhet.

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

IX. Filosofiska fakulteterna.

De filosofiska fakulteterna vid universiteten äro sammansatta av två
sektioner, den humanistiska och den matematisk-naturvetenskapliga, vilka
var för sig i verkligheten fungera såsom självständiga fakulteter. Det är
sålunda föga mera än examina, som i vår tid är gemensamt för de båda
sektionerna inom denna fakultet.

De filosofiska examina syfta i första hand till utbildning av läroverkslärare.
Även om en avsevärd del av de studerande inom filosofiska fakulteten
gå till andra levnadsbanor, utgöra de blivande lärarna det stora flertalet
av fakultetens studenter. Universitetsberedningen har också framhållit,
att man vid en översyn av denna fakultets arbetsförhållanden icke kan
lämna åsido den akademiska undervisningens ändamålsenlighet med hänsyn
till lärarutbildningen. I anslutning härtill har beredningen vidare anfört:

Vid skilda tillfällen har kritik riktats mot universitetens arbetsformer
med hänsyn till denna deras uppgift. Man har anfört, att universitetens
kurser taga för lång tid, att undervisningen är alltför litet rationell och i
alltför hög grad bunden av vederbörande akademiska lärares vetenskapliga
specialiteter. Man har även kritiserat, att skolans myndigheter icke haft
tillräckliga möjligheter att påverka kurserna till filosofisk ämbetsexamen,
så att dessa i högre grad kunde avpassas efter lärarutbildningens behov.

t ni y e rs i t et sbere d n i nge n har, då den övervägt möjligheterna att förbättra
forskningens och undervisningens villkor inom den filosofiska fakultetens
sektioner, även tagit hänsyn till de speciella problem, som äro förknippade
med lärarutbildningen. Den har vid utformningen av den akademiska lärarorganisationen
utgått från att antalet blivande läroverkslärare vid universitet
och högskolor skulle förbli någorlunda detsamma inom den närmaste
framtiden. Skulle genom organisatoriska åtgärder från statsmakternas sida
lärjungeantalet inom dessa fakulteter komma att ökas, kräves här liksom i
motsvarande fall inom andra fakulteter en utökning av antalet akademiska
lärare. Beredningen har även betraktat det som oomtvistligt, att de fria
universitetsstudierna äro den utbildningsform, som är bäst ägnad att skapa
självständiga, kringsynta och kulturellt givande lärare på den högre skolans
olika stadier. Den har emellertid uppmärksammat, att lärarutbildningen
vid universitet och högskolor för närvarande ej kan anses vara i allo tillfredsställande.
Bristen på akademiska lärarkrafter har ställt alltför stora
krav på de enskilda studerandes självverksamhet och förlängt studietiderna.
Lärokurserna ha icke i nödig utsträckning tagit hänsyn till skolans krav;
särskilt gäller detta vissa ämnen såsom moderna språk. Beredningen anser
det därför ofrånkomligt, att skolöverstyrelsen beredes ett visst inflytande
vid utformandet av universitetskurserna för filosofisk ämbetsexamen. Slutligen
har i flertalet ämnen ansvällning av lärostoffet i kurserna för filosofiska
examina på ett oproportionerligt sätt förlängt studierna för blivande
läroverkslärare. Beredningen har för avsikt att taga upp dessa frågor till
närmare granskning i samband med examina vid universitet och högskolor
men vill redan i detta betänkande betona önskvärdheten av att den normala

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

studietiden för varje särskilt ämne bringas att sammanfalla med den, som
förutsättes i examensstadgan. Rationell universitetsundervisning, författande
av lämpliga handböcker och utgallring av föråldrat och likgiltigt lärostoff
kan samfällt bidraga till önskvärt resultat i detta avseende.

En primär förutsättning är emellertid, att lärarkrafterna vid universitet
och högskolor räcka till för sina uppgifter.

Jämväl såvitt gäller de filosofiska fakulteterna har jag funnit de av universitetsberedningen
framlagda förslagen i huvudsak ägnade att tillgodose
en förstärkning av lärarpersonalen, som kan anses motiverad ur undervisnings-
och forskningssynpunkt, oavsett vilken utformning de filosofiska examina
framdeles kunna komma att erhålla. Ett ställningstagande till dessa
förslag innefattar sålunda enligt min mening icke heller för ifrågavarande
fakulteters vidkommande något föregripande av den översyn av det akademiska
examensväsendet, som beredningen enligt direktiven har att verkställa,
därvid — såsom beredningen framhållit — särskilt frågan om läroverkslärarutbildningen
synes böra uppmärksammas.

I detta sammanhang vill jag i likhet med universitetsberedningen betona,
att den förstärkning av lärarorganisationen vid de filosofiska fakulteterna,
som nu ifrågasättes, grundats på den nuvarande examinationskapaciteten.
Skulle dennas omfång mera avsevärt behöva höjas, får därför frågan om
en ytterligare utbyggnad av lärarkåren tagas under omprövning.

1. De humanistiska sektionerna.

Under detta avsnitt upptages till behandling de särskilda ämnena vart
för sig. De s. k. socialvetenskapliga ämnena lämnas dock i
detta sammanhang å sido. Jag återkommer till dessa i det följande vid
behandlingen av socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag.

Universitetsundervisning i humanistiska ämnen bedrives, förutom vid
de båda statsuniversiteten, även vid Stockholms och Göteborgs högskolor.
Såsom redan inledningsvis framhållits, måste dessa för närvarande i huvudsak
lämnas utanför de åtgärder, som nu ansetts böra bli föremål för slutligt
ställningstagande.

Universitetsberedningen erinrar inledningsvis, att de humanistiska vetenskaperna
till metod och allmän inriktning äro synnerligen heterogena.
Denna omständighet i förening med skillnaden i tillströmning av studerande
till de olika ämnena hade lett till att behovet av lärare tedde sig
mycket olika från ämne till ämne.

Filosofi.

Det filosofiska ämnesområdet är för närvarande uppdelat på två examensämnen:
teoretisk filosofi och praktisk filosofi. Det förstnämnda ämnet
omfattar huvudsakligen logik, kunskapsteori och filosofiens historia, det
sistnämnda etik, religionsfilosofi, rättsfilosofi och sociologi.

Departe mentschefen.

122

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Uppsala universitet har två professurer i filosofi, av vilka den ena är
förbunden med undervisnings- och examinationsskyldighet i teoretisk filosofi,
den andra med undervisnings- och examinationsskyldighet i praktisk
filosofi.

Vid Lunds universitet finnes en professur i teoretisk filosofi och en professur
i praktisk filosofi.

Universitetsberedningen ifrågasätter icke någon förändring beträffande
antalet professurer i filosofi. Däremot uttalar sig beredningen för att ämnet
sociologi utbrytes ur ämnet praktisk filosofi såsom självständigt examensämne
med egna lärare och institutioner. Frågan härom har närmare behandlats
av socialvetenskapliga forskningskommittén, åt vars förslag i det
följande ägnas ett särskilt avsnitt. I fråga om ämnesgrenen teoretisk filosofi
har universitetsberedningen funnit behov föreligga av en särskild kurs för
studerande, som ämna avlägga teologisk-filosofisk examen. Beredningen har
nämligen funnit det vara av vikt, att professorer och docenter i ämnet frigjordes
från denna elementära undervisning. För anordnande av en dylik
kurs har beredningen föreslagit, att ett belopp av 3 000 kronor ställes till
vartdera universitetets förfogande.

Humanistiska sektionen i Uppsala har tillstyrkt beredningens förslag.

Humanistiska sektionen i Lund och kanslern ha funnit motsvarande anordning
böra vidtagas även beträffande de i den teologisk-filosofiska examen
ingående ämnena hebreiska och grekiska, under framhållande likväl,
att ifrågavarande undervisning enligt deras mening krävde en så omfattande
akademisk undervisningserfarenhet, att vederbörande professorer och
docenter icke lämpligen, såsom beredningen avsett, borde frigöras från
densamma.

Den förebragta utredningen har icke gjort mig helt övertygad om lämpligheten
av att ifrågavarande undervisning för teologisk-filosofisk examen
bör överlåtas å mindre kvalificerade lärarkrafter. Vid sådant förhållande
anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka, att särskilda kursanslag
ställas till förfogande för ändamålet.

I det följande ämnar jag redogöra för min ståndpunkt till socialvetenskapliga
forskningskommitténs förslag om utbrytning av ämnet sociologi
ur ämnesområdet för professurerna i praktisk filosofi.

Psykologi och pedagogik.

Ämnena psykologi och pedagogik äro företrädda av en professur i pedagogik
vid Uppsala universitet och en professur i psykologi och pedagogik
vid Lunds universitet. Härutöver är ämnesområdet företrätt av en professur
vid såväl Stockholms högskola som Göteborgs högskola.

Framställningar ha gjorts dels hos Kungl. Maj:t, dels hos universitets -

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

beredningen om åtgärder syftande till en förstärkning av universitetens
lärarkrafter på förevarande område.

I gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 november 1945, vilken
överlämnats till universitetsberedningen för beaktande vid fullgörandet av
dess uppdrag, ha sålunda styrelserna jör Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges
jolkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarmneförbund gjort
framställning om bland annat en utökning av antalet professurer inom
ifrågavarande område och därvid funnit särskilt barnpsykologiens och den
praktiska pedagogikens behov böra tillgodoses.

Hos beredningen ha vidare ämnesprofessorerna i Uppsala, Lund, Stockholm
och Göteborg gjort framställningar om en utökning av antalet professurer
på området. Därvid har professorn vid Uppsala universitet R.
Anderberg föreslagit en klyvning av de nuvarande professurerna i pedagogik
(psykologi och pedagogik) i två, den ena benämnd professur i psykologi
och psykologisk pedagogik, den andra benämnd professur i pedagogik,
särskilt pedagogikens historia.

F. d. professorn vid Lunds universitet J. Landquist har likaledes föreslagit
två professurer, men med annan benämning. Den ena skulle benämnas
professur i pedagogik och psykologi, företrädesvis allmän psykologi,
den andra professur i pedagogik och psykologi, företrädesvis barn- och ungdomspsykologi
samt industriell psykologi; dock skulle — trots uppdelningen
i två professurer — psykologien och pedagogiken bibehållas såsom ett examensämne.

Professorn vid Göteborgs högskola J. Elmgren har förordat en enkel uppdelning
i dels psykologi, dels pedagogik med delning av examensäinnet.

Professorn vid Stockholms högskola D. Katz har inför beredningen betecknat
detta senare förslag som en möjlig lösning.

Universitetsberedningen anför:

Universitetsberedningen bär för sin del funnit starka skäl tala för en
dubblering av de nu förefintliga professurerna i pedagogik respektive psykologi
och pedagogik. Härför talar den utomordentligt stora undervisningsbörda,
som för närvarande åvilar innehavarna av dessa lärostolar, det disparata
ämnesområdet, det ökande antalet studerande och den allt större
praktiska tillämpningen av både psykologien och pedagogiken. Vid dubbleringen
av professurerna bör uppenbarligen också en klyvning av ämnesområdet
äga rum.

När det gäller att genomföra en ändamålsenlig differentiering, måste man
överväga åtskilliga alternativ. Man kunde givetvis tänka sig två professurer
i psykologi, varvid den ena huvudsakligen representerade den psykologiska
grundforskningen, medan den andra svarade för den i våra dagar
högt utvecklade psykologiska målforskningen, till vilken hör dels den pedagogiskt
orienterade psykologien, dels de områden av tillämpad psykologi,
som stå i omedelbar kontakt med näringsliv och socialvård. Å andra sidan
måste man överväga den alternativa lösningen, att psykologien i hela dess
omfattning, såväl grundforskningen som målforskningen, hänvisades till

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

den ena professuren, medan den andra begränsades till pedagogikens teori
och historia och sålunda bleve en disciplin av övervägande humanistisk
karaktär.

Mot det första alternativet kan enligt beredningens mening anföras, att
det icke vore önskvärt, att den pedagogiska psykologien med dess grundläggande
betydelse för den praktiska pedagogiken skulle sammanföras med
andra grenar av den tillämpade psykologien och därigenom riskera att
förlora sin självständiga ställning.

Mot det andra alternativet kan med skäl invändas, att en från psykologisk
forskning isolerad pedagogik lätt nog skulle hemfalla åt kvasifilosofisk
dilettantism eller bliva en huvudsakligen lärdomshistorisk disciplin,
som komme att sakna kontakt med de moderna pedagogiska problemen.

Med hänsyn härtill har beredningen stannat för förslaget att vid dubblering
av nuvarande professurer i ämnet inrätta en professur i psykologi och
en i pedagogik och pedagogisk psykologi. Detta torde med hänsyn till
ämnesområdets karaktär innebära den rationellaste lösningen. Därmed
skulle man vinna å ena sidan, att kontakten mellan psykologi och pedagogik
bevarades, å andra sidan att jämväl pedagogikens rent humanistiska moment
såsom studiet av olika bildningsidéer och deras praktiska utformning,
av sambandet mella_n uppfostringssystemen och skilda samhälls- och kulturformer
etc., bleve tillgodosedda vid undervisningen.

Såväl ur forskningens som ur undervisningens synpunkt är det synnerligen
önskvärt, att redan av de nya professurernas namn klart framgår, att
deras blivande innehavare skola ha styrkt sin kompetens inom professurens
båda grenar. Pedagogik och pedagogisk psykologi höra samman så intimt,
att full förtrogenhet med båda ämnena är nödvändig för framgångsrik
verksamhet inom ettdera.

Angående klyvningen av examensämnet pedagogik anför beredningen:

Allt större praktiska arbetsuppgifter vänta vetenskapligt utbildade psykologer
och pedagoger. Med hänsyn till dessa arbetsuppgifters skiftande
karaktär synas universiteten böra möjliggöra specialisering på antingen
psykologi eller pedagogik. Denna specialisering får dock ej drivas till ett
avklippande av pedagogikens nära samband med psykologien. Ämnet pedagogik
får därför icke förvandlas till en renodlat humanistisk disciplin.
Pedagogik torde aldrig kunna bedrivas utan fast förankring såväl inom den
experimentella psykologien som inom pedagogikens teori och historia.

Beredningen förordar därför att det nuvarande examensämnet pedagogik
klyves i två ämnen, det ena benämnt psykologi och det andra pedagogik.

Med avseende å tidpunkten för genomförandet av förslaget har beredningen
anfört:

Uppdelningen av professurerna bör äga rum så snart kompetenta sökande
kunna påräknas. Klyvningen av examensämnet synes icke böra
genomföras förrän uppdelningen av professurerna ägt rum vid något lärosäte.
Tentamensbetygens riksgiltighet torde ej innebära något hinder för
att denna klyvning av ämnet sker vid olika tidpunkter vid de olika lärosätena.

Beredningen föreslår sålunda, att principbeslut fattas om en uppdelning
av professuren i pedagogik vid Uppsala universitet och professuren i psy -

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

kologi och pedagogik vid Lunds universitet i vardera en professur i psykologi
och en professur i pedagogik och pedagogisk psykologi,
därvid innehavaren av nuvarande professur enligt beredningen
bör tillerkännas rätt att avgöra, till vilkendera av de genom klyvningen
uppkomna nya professurerna vid vederbörande universitet han önskar
övergå.

Härutöver föreslår beredningen — med hänsyn till därom framförda
önskemål — inrättande av en befattning som förste assistent i psykologi
vid vartdera universitetet från och med nästa budgetår, vilken befattningshavare
avses skola svara för erforderlig, mera elementär undervisning.

I sina remissyttranden ha de humanistiska sektionerna i Uppsala och
Lund ävensom kanslern tillstyrkt beredningens förslag.

Den psykologiska och pedagogiska forskningen befinner sig för närvarande
i snabb utveckling och antalet studerande inom ifrågavarande ämnesområde
har under senare år ständigt vuxit. Redan med hänsyn härtill föreligger
ett starkt behov av en utbyggnad av forsknings- och undervisningsorganisationen
på detta område vid universiteten. Därtill kommer, att det
även ur skolans synpunkt är i hög grad angeläget att främja utvecklingen
inom förevarande ämnesområde. Jag tillstyrker därför att en uppdelning
sker av såväl professuren i pedadogik i Uppsala som professuren i psykologi
och pedagogik i Lund, vilka för närvarande utgöra de enda universitetsprofessurerna
på förevarande område, i två professurer vid vartdera
universitetet.

I fråga om den lämpliga avgränsningen av professurernas ämnesområden
ha olika meningar yppats. För egen del ansluter jag mig i likhet med umversitetsmyndigheterna
till universitetsberedningens förslag om en uppdelning
av de nuvarande lärostolarna i en professur i psykologi samt en i
pedagogik och pedagogisk psykologi vid vartdera universitetet. Llärom
torde i enlighet med föreliggande förslag nu endast principbeslut böra
fattas. Jag förutsätter, att vid den kommande uppdelningen innehavaren
av nu befintlig professur själv skall äga välja, till vilkendera av de nya
professurerna vid vederbörande universitet han önskar övergå.

Jag har vidare funnit mig böra tillstyrka beredningens förslag om inrättande
från och med nästa budgetår vid vartdera av universiteten av en
befattning som förste assistent i psykologi.

Historia och ekonomisk historia.

Examensämnet historia företrädes vid vartdera universitetet samt vid
Stockholms högskola av två professurer. Några föreskrifter rörande uppdelning
av undervisningen mellan de båda ämneslärarna ha icke meddelats.
Examinationen är däremot uppdelad mellan dem efter vissa regler, något
olika vid de tre lärosätena. I Göteborg finnes endast en professor i ämnet.

Departe mentschefen.

126

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Ämnet ekonomisk historia är för närvarande icke företrätt av ordinarie
professur vid något av våra akademiska lärosäten.

Beträffande de från universitetens sida framkomna önskemålen i fråga
om ämnet historia anför universitetsberedning en följande.

Professorerna i historia vid Uppsala universitet E. Hjärne och E. Lönnroth
framhålla båda behovet av ökad undervisning i ämnet. Bägge förklara
att proseminariet behöver delas samt framhålla behovet av periodiskt återkommande
föreläsningsserier utöver dem, som nu givas: professor Hjärne
föreslår undervisning i historiska hjälpvetenskaper och ekonomisk historia,
professor Lönnroth i Sveriges medeltida historia, Sveriges historia efter 1809
samt undervisning på högre och lägre stadier i ekonomisk historia. Professor
Hjärne föreslår en ny professur i nyaste tidens historia, professor Lönnroth
en i samtidshistoria, varmed i sistnämnda fallet avses en specialprofessur
utanför examensämnet historia. Professor Hjärne föreslår även en professur
i ekonomisk historia och professor Lönnroth en biträdande lärarbefattning i
historia, särskilt ekonomisk historia. Professor Hjärne avvisar tanken på
biträdande lärare med docentkompetens. Båda önska två amanuenser eller
assistenter i ämnet såsom biträden vid seminarieövningarna.

Professorn vid Lunds universitet Gottfrid Carlsson föreslår inrättandet
av en tredje professur i historia vid universitetet. Särskilda kursanslag böra
förekomma för undervisning i nationalekonomi och ekonomisk historia. Professor
S. Bolin önskar en biträdande lärare med docentkompetens i ekonomisk
historia samt regelbunden undervisning i modern historia.

Universitetsberedningen föreslår för egen del

att vid vartdera universitetet inrättas en tredje professur i historia,

att vid vartdera universitetet inrättas ett preceptorat i historia, särskilt
ekonomisk historia,

samt att en befintlig befattning som amanuens vid historiska seminariebiblioteket
i Uppsala uppflyttas från tredje till förste amanuens.

Till stöd härför anför beredningen:

Starka skäl tala emot en uppdelning av ämnet historia. Dess forskningsmetod
är en och densamma för äldre och nyare tider, och den metodiska
diskussionen rörande en tidsepok har ofta visat sig befruktande för forskningen
rörande en helt annan period. Vid en uppdelning skulle man löpa
faran, att de stora och principiella linjerna i ämnet bleve bortglömda för en
alltmer specialiserad detaljforskning. Ur pedagogisk synpunkt skulle en
uppdelning av ämnet även ha en olycklig effekt, då universitetsundervisningen
i historia måste ha till främsta uppgift att bibringa de studerande
en kritisk uppfattning av historiska källor och opinioner från alla tidsskeden
och just inskärpa parallellerna i lärdomar från skilda perioder. Naturligtvis
kräves, att vederbörande myndigheter tillse, att undervisningen rörande
betydelsefulla skeden av historien ej försummas, men detta torde vara lätt
att åstadkomma. Det förutsättes som självklart, att professorerna sinsemellan
fördela undervisningen så, att denna får en så allsidig prägel som möjligt.

En annan sak är, att man på många håll från samhällsvetenskapliga
utgångspunkter torde önska speciell forskning och undervisning i modern
historia, företrädd av specialprofessurer. Denna fråga har prövats av socialvetenskap]
iga forskningskommittén.

127

Kungl. Majds proposition nr 272.

Den ekonomiska historien behöver tillgodoses beträffande såväl undervisning
som forskning. Det gäller härvid att å ena sidan främja den speciella
skolning, som kräves för ekonomiska historiker, och att å andra sidan
icke utsöndra denna speciella aspekt på historien från det odifferentierade
ämnet historia. Skulle den sistnämnda eventualiteten inträffa, innebure
det, att några av de för närvarande löftesrikaste utvecklingstendenserna
inom Sveriges historiska vetenskap skulle stäckas.

I Stockholm intager ämnet ekonomisk historia en särställning tack vare
professor E. Heckschers verksamhet, och det är skäl, att den av honom
grundlagda ämnestraditionen fullföljes vid Stockholms högskola. Ekonomisk
historia är här ett från examensämnet historia särskilt specialämne, vilken
ordning enligt beredningens mening bör bibehållas, då specialisering av
detta slag vid ett lärosäte måste anses berika såväl forskning som undervisning.
Vad universiteten och Göteborgs högskola beträffar, är emellertid den
allmänna uppfattningen bland historikerna, att forskningen och undervisningen
i ekonomisk historia bör bedrivas inom ramen för ämnet historia.
De ekonomiska historikerna böra här placeras på befattningar i historia,
särskilt ekonomisk historia. Detta motiveras framför allt av att den ekonomisk-historiska
forskningen måste arbeta med historiens vetenskapliga
metod och av att den politiska aspekten lika litet kan avskärmas från den
ekonomiska historiens problemställningar som den ekonomiska aspekten
från de politiska problemen. Beredningen förutsätter, att specialisterna på
ekonomisk historia liksom alla historiker ägna de sociala aspekterna på
historien tillbörlig uppmärksamhet. Det bör i detta sammanhang nämnas,
att i Danmark och Norge den ekonomiska historien arbetar inom ramen
för ämnet historia och har åstadkommit mycket goda resultat.

Särskild undervisning i ekonomisk historia kräves vid båda universiteten
och båda högskolorna och anses av beredningen speciellt angelägen. Vid
Stockholms högskola, där ekonomisk historia är särskilt examensämne, bör
snarast en professur inrättas i detta ämne. Vid Uppsala och Lunds universitet
samt vid Göteborgs högskola böra preceptorat i historia, särskilt
ekonomisk historia, inrättas. Efter sex ä nio år böra de förändras till professurer.

Även sedan den ekonomiska historien blivit tillgodosedd med lärarkrafter,
måste emellertid uppsättningen av akademiska lärare i ämnet historia betraktas
som otillräcklig. Ämnets stora omfattning gör det önskvärt, att det
företrädes av ett flertal forskare med goda kvalifikationer. Medelantalet
studerande i ämnet har åren 1941—1945 varit i Uppsala 75, i Lund 57, i
Stockholm 46 och i Göteborg 48. Även om dessa siffror ej få betraktas som
exceptionellt höga — de överträffas vid samtliga lärosäten av siffrorna för
engelska språket, överallt utom i Göteborg i väsentlig grad — äro de likväl
talande. Därtill kommer, att antalet licentiander, doktorander och disputationer
i historia är ovanligt stort, betydligt större än t. ex. i engelska.
De stora skarorna studerande i ämnet historia och särskilt det stora antalet
av dem, som behöva åtnjuta forskningsundervisning, försvårar i hög grad
den individuella handledning, som i ett ämne av denna typ i många lall
är en grundläggande förutsättning för att de studerande skola få ett riktigt
grepp på ämnet. Examination och undervisning, särskilt forskningsundervisning,
hindrar professorerna avsevärt i deras forskningsarbete. Konsekvensen
härav är, att dessa måste erhålla effektiv hjälp genom utökande av
lärarkrafterna. De studerande behöva därtill utökad undervisning utöver

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

den nu förefintliga i form av kontinuerliga föreläsningsserier samt kursundervisning
i hjälpvetenskaperna paleografi och diplomatik.

Beredningen har funnit, att en ny professur i historia är av behovet påkallad
i Uppsala, Lund och Göteborg. Detta behov betingas framför allt av
önskemålet om mera undervisning av högt kvalificerade vetenskapsmän.

Socialvetenskapliga forskning skommittén har även ingått på ämnesgrenen
ekonomisk historia och för sin del föreslagit, att från och med nästa
budgetår inrättas en biträdande lärarbefattning, i Uppsala i »ekonomisk
och social historia» samt i Lund i »ekonomisk historia». Kommittén anför:

Den ekonomisk-historiska forskningens betydelse torde numera vara
allmänt erkänd. Det har sedan lång tid tillbaka framhållits, att bristen på
undersökningar rörande den ekonomiska samhällsutvecklingen medfört en
allvarlig begränsning i det historiska vetandet. Med tanke på den viktiga
plats i den medborgerliga allmänbildningen, som den historiska kunskapen
intar, måste denna brist framstå såsom i hög grad olycklig. Strävandena
att utvidga den historiska undervisningen vid olika läroanstalter utöver den
rent politiska historiens synfält ha alltid stött på en grundläggande svårighet
i det förhållandet, att dessa andra sidor av den historiska utvecklingen,
och särskilt den ekonomiska, utgjort ett mer eller mindre okänt område.
Behovet av att tillskapa forskarbefattningar i ekonomisk historia är därför
trängande.

Vid inrättandet av dylika befattningar möta emellertid vissa problem.
Till en början är inom den ekonomiska historien tillgången på kvalificerade
forskare begränsad. En annan fråga gäller den ekonomiska historiens
förhållande till andra vetenskaper. Den ekonomiska historien intar
uppenbarligen en mellanställning mellan de båda disciplinerna historia
och nationalekonomi. Beträffande den ekonomiska historiens framtida plats
inom universitetsorganisationen kan man därför tänka sig olika lösningar:
antingen kan ämnet anknytas till historien eller till nationalekonomien
eller kan slutligen åt ämnet givas en självständig ställning. Till förmån för
det förstnämnda alternativet, en anknytning till historien, kan anföras, att
den allmänna historiska metodiken måste bli av väsentlig betydelse även
för den ekonomisk-historiska forskningen. Med hänsyn till utbildningen av
historielärare för läroverken skulle det vidare kunna sägas, att undervisningen
i ekonomisk historia härigenom på ett enkelt sätt skulle infogas
som ett led i den allmänna historiska utbildningen. Slutligen har det också
framhållits att, om den ekonomiska historien avskildes från den allmänna
historien, kunde fara uppstå för att forskningen inom det sistnämnda området
komme att, liksom tidigare ofta varit fallet, på ett olyckligt sätt avskärmas
från de ekonomiska problemställningarna. Till förmån för det
andra alternativet, en anknytning till nationalekonomien, kan till en början
framhållas, att för denna vetenskap, som i Sverige kommit att starkt
inriktas på de rent aktuella frågorna, en närmare kontakt med samhällsekonomiens
historiska utveckling skulle vara av värde. Det kan vidare
ifrågasättas, om icke för den ekonomiske historikern den nationalekonomiska
utbildningen, såsom varande mer specialiserad än den historiska,
bör särskilt uppmärksammas. Utan nationalekonomiska insikter kan den
ekonomisk-historiske forskaren icke få ett riktigt perspektiv på de samhällsekonomiska
problemen. Med hänsyn till den allsidiga utbildning, som

129

Kungl. May.ts proposition nr 272.

här fordras, måste det tredje alternativet, att göra den ekonomiska historien
till ett självständigt ämne, ur forskningssynpunkt anses äga många
fördelar. Å andra sidan medför denna lösning, att åtminstone med nuvarande
examensbestämmelser ämnet endast i jämförelsevis liten omfattning
kommer att studeras och medtagas i examina.

Enligt vår mening bör ett definitivt avgörande, i fråga om den ställning
den ekonomiska historien skall intaga inom universitetsorganisationen, uppskjutas.
Tills vidare torde man böra pröva sig fram efter olika vägar. Detta
ställer sig så mycket lättare som för närvarande endast biträdande lärarbefattningar
torde kunna ifrågakomma.

I detta sammanhang erinrar jag, att 1943 års riksdag i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställde om utredning beträffande en förstärkning av akademisk
forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden,
i synnerhet de svenska folkrörelserna. I främsta rummet syntes därvid,
framhöll riksdagen, akademiska lärostolar i sociologi böra komma i åtanke.
Socialvetenskapliga forskning skommittén, som verkställt utredning rörande
den samhällsvetenskapliga forskningen, har i anslutning till sitt förslag rörande
det sociologiska ämnesområdet även berört ämnet modern historia.
Kommittén erinrar därvid om nyssnämnda riksdagsskrivelse samt anför
vidare i huvudsak följande.

Vi vilja till en början starkt vitsorda behovet av en utvidgad akademisk
forskning och undervisning i den riktning, som förordats i ovannämnda
riksdagsskrivelse. Vad särskilt folkrörelserna beträffar, äro de otvivelaktigt
av utomordentlig betydelse i det moderna samhället, i Sverige kanske av
större betydelse än i något annat land. Å andra sidan är det, såsom de
akademiska myndigheterna framhållit, knappast lämpligt att företaga en
utbyggnad av den akademiska organisationen, som enbart toge sikte på
folkrörelserna, utan dessa böra uppmärksammas i ett vidare sammanhang.

Behovet av forskning och undervisning på ifrågavarande område har i viss
mån redan hittills kunnat tillgodoses inom sådana ämnen som historia,
nationalekonomi och statskunskap. Kommer en förstärkning av de personella
och materiella resurserna inom dessa ämnen till stånd, kan man
räkna med att det moderna samhället i allmänhet blir föremål för ett mera
ingående studium. Även om lärarbefattningar i sociologi kommer till stånd
i enlighet med forskningskommitténs förslag, kan man dock enligt vår uppfattning
icke utgå ifrån att det i riksdagsskrivelsen påtalade behovet härigenom
helt kommer att tillfredsställas. Det synes sålunda tvivelaktigt om
man av den sociologiska forskningen kan förvänta framställningar rörande
folkrörelserna i deras helhet, avsedda att skildra deras utveckling och ställning
i samhället överhuvud.

Vad som enligt vår mening bäst skulle tillgodose riksdagsskrivelsens syften
vore, att en eller flera professurer inrättades i modern historia, kanske
närmare bestämt professurer i »modern social och politisk historia». Otvivelaktigt
skulle dylika professurer ur många synpunkter vara önskvärda.
Det iir ett känt förhållande, att inom den historiska forskningen förekommit
en koncentration på äldre tiders historia, som gjort den moderna historien
till ett i viktiga avseenden obearbetat fält. Särskilt för vissa kategorier av
studerande, exempelvis de som avse att erhålla statsvetenskaplig examen,

9 — Bihang till riksdagens ''protokoll 191+7. 1 sand. Nr 272.

130

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

journalister med flera, skulle en undervisning i modern historia vara av
stort värde. I en samhällsvetenskaplig fakultet vore också dylika professurer
behövliga. Samtidigt uppresa sig likväl också många svårigheter, då det
gäller att infoga professurer i modern historia i den nuvarande universitetsorganisationen.
Den härskande uppfattningen bland historikerna torde vara,
att ämnet historia bör sammanhållas som en helhet och icke uppdelas; när
professurer i modern historia från detta håll föreslagits, torde avsikten i
allmänhet ha varit att den moderna historien skulle utgöra ett särskilt och
från den övriga historien avskilt ämne. Att i gällande examensordningar få
utrymme för ett dylikt ämne torde emellertid vara förenat med många
komplikationer. I fråga om de statsvetenskapliga examina, där den moderna
historien kanske närmast skulle höra hemma, medför ovissheten om denna
examensforms framtida gestaltning ett svåröverkomligt osäkerhetsmoment.

Vi ha med hänsyn till dessa olika omständigheter funnit oss böra avstå
från att framlägga något förslag om inrättandet av professurer i modern
social och politisk historia.

I remissyttranden i anledning av de förenämnda sakkunnigförslagen ha
de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund tillstyrkt universitetsberedningens
förslag och sålunda icke anslutit sig till socialvetenskapliga forskningskommitténs.
Jämväl styrelsen för Sveriges förenade studentkårer har
anslutit sig till beredningens förslag.

Kanslern ansluter sig till universitetsberedningens förslag i fråga om särskilda
lärarbefattningar vid statsuniversiteten i ekonomisk historia. För
detta ändamål förordar kanslern att ordinarie preceptorsbefattningar inrättas
i Uppsala och Lund. Beträffande frågan om ytterligare professurer anför
kanslern:

För min del har jag vid den prövning, jag ägnat spörsmålet angående
inrättandet av ytterligare professurer i historia, kommit till den uppfattningen
att — med hänsyn till det relativt stora antal professurer, som i
berörda ämne redan finnes vid våra universitet och högskolor — en differentiering
av de nya professurerna synes påkallad. Då behovet av akademisk
forskning och undervisning i modem historia synes mig dokumenterat,
vill jag förorda, att en tredje professur i historia inrättas såväl i Uppsala
som i Lund, men att denna professur får karaktären av en specialprofessur
i nyaste tidens historia.

Sveriges docentförbund anför följande.

Beträffande de föreslagna biträdande lärarbefattningarna i ekonomisk historia
synes det docentförbundet principiellt oriktigt att på förhand binda
eller begränsa rekryteringen av befattningsinnehavare och inriktningen av
dessas forskning och undervisning genom att, såsom föreslås i betänkandet,
ensidigt anknyta befattningarna till respektive professurer i nationalekonomi
(i Lund) och professurerna i historia (Göteborg och Uppsala). Därest
det av praktiska skäl anses lämpligt att dessa befattningar icke bli helt
fristående utan i en eller annan form anknytas till professuren i annat
examensämne, bör denna anknytning ske så att icke någotdera av de ovannämnda
ämnena ges företräde framför det andra. Det måste nämligen anses
vara ett angeläget krav, att den ekonomiska historien redan från början

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

får en sådan ställning att lika möjligheter till kontakt med båda de nämnda
gränsvetenskaperna förefinnas. Något behov att härvidlag företaga experiment
med ensidig anknytning synes icke föreligga.

I en till ecklesiastikdepartementet ingiven framställning har nationalekonomiska
klubben i Stockholm såsom sin mening uttalat, att den enda
verkligt tillfredsställande ordningen i fråga om ämnet ekonomisk historia
vore, att detta ämne tilldelades en fullt fristående ställning vid samtliga
akademiska lärosäten, vare sig ämnet bleve företrätt av professorer eller
biträdande lärare.

Liknande synpunkter ha anförts i en från nationalekonomiska föreningen
i Uppsala ingången framställning.

Såsom torde ha framgått av den lämnade redogörelsen, föreligga i fråga
om ämnet historia starkt motiverade önskemål främst i två avseenden:
dels anses angeläget, att den moderna sociala och politiska historien blir
företrädd vid våra högskolor på ett mera verksamt sätt än för närvarande,
och dels understrykes samstämmigt behovet av ökad undervisning och
forskning i ekonomisk historia. Därjämte framhåller universitetsberedningen
önskvärdheten av en ökning av antalet lärostolar i det odifferentierade
huvudämnet. Samtliga dessa önskemål kunna knappast för närvarande tillgodoses
i full utsträckning. För egen del har jag i likhet med kanslern funnit
en differentiering av ifrågavarande ämne vara det i dagens läge angelägnaste
kravet samt att därvid såväl den moderna historien som den ekonomiska
historien tillgodoses. Visserligen har en viss tveksamhet kommit till
synes rörande lämpligheten av en dylik differentiering, åtminstone såvitt
angår modern historia. Jag har dock funnit mig kunna i princip
ansluta mig till kanslerns förslag, att en specialprofessur i sistnämnda
ämnesgren inrättas vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund.
Ämnesområdena för de nya professurerna synas lämpligen böra bestämmas
till att avse »modern politisk och social historia» och deras innehavare åläggas
att förrätta undervisning och examination inom denna del av examensämnet
historia. På grund av önskvärdheten av att tillgången till kompetenta
sökande till dessa professurer säkerställes, anser jag, att de icke böra
inrättas omedelbart men att principbeslut nu bör fattas om deras upprättande
vid tidpunkt som framdeles bestämmes.

Vidare anser jag mig böra förorda, att en förstärkt ställning gives åt den
ekonomiska historien vid statsuniversiteten. Tills vidare torde ämnet därstädes
lämpligen böra företrädas av preceptorat, vilka torde böra benämnas
preceptorat i ekonomisk historia. En dylik tjänst synes böra omedelbart
inrättas vid vartdera av universiteten. Jag förutsätter härvid, att innehavarna
av dessa befattningar skola äga nödiga insikter, förutom i historia,
jämväl i nationalekonomi samt att kurserna i examensämnet historia såtillvida
differentieras, att alternativa kurser med särskilt betonande av

Departe mentschefen.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ekonomisk historia böra fastställas för samtliga betygsgrader i de filosofiska
examina. Preceptorerna böra åläggas att examinera i historia efter dessa
alternativa kursplaner.

Universitetsberedningens förslag om ersättande av befattningen som
tredje amanuens vid historiska seminariebiblioteket i Uppsala med en befattning
som förste amanuens har icke givit mig anledning till erinran.

Geografi.

Professuren i geografi vid universitetet i Uppsala tillhör matematisknaturvetenskapliga
sektionen. Vid universitetet i Lund däremot tillhör professuren
i samma ämne humanistiska sektionen. I en vid avlöningsstaten
för professorer m. fl. fogad anmärkning angives, att vid utnämning av
professor i geografi eller omedelbart därefter skall Kungl. Maj:t bestämma,
på framställning av kanslern, vilkendera av filosofiska fakultetens båda sektioner
professorn skall tillhöra. Anledningen till denna bestämmelse är givetvis
att söka i det faktum, att läroämnet geografi omfattar en naturvetenskaplig
del, fysisk geografi, och en humanistisk, kulturgeografi.
Professurens anslutning till den ena eller andra sektionen måste
därför bestämmas efter dess innehavares speciella inriktning på en av
ämnesområdets två huvudgrenar.

Förutom professorn finnes vid vartdera universitetet

1 biträdande lärare (grundarvode 8 600 kronor),

1 förste assistent,

2 » amanuenser samt

2 tredje »

Universitetsberedningen har föreslagit

att professurerna från och med nästa budgetår vid vartdera universitetet
uppdelas i en professur i geografi, särskilt kulturgeografi, och en professur
i geografi, särskilt fysisk geografi,

samt att en förste assistentbefattning i kulturgeografi omedelbart inrättas
vid vartdera universitetet.

Till stöd härför anför beredningen i huvudsak följande.

Universitetens ämnesrepresentanter ha båda hos beredningen kraftigt
understrukit behovet av en delning av professuren efter dess två huvudgrenar.
De framhålla även, att professorn i vardera ämnet behöver en biträdande
lärare, en assistent och två amanuenser.

Beredningen finner, att fullt övertygande skäl ha framlagts för en klyvning
av de nuvarande geografiprofessurerna. Ämnet geografi omfattar en
naturvetenskaplig del, fysisk geografi, och en humanistisk, kulturgeografi.
Den senare har en historisk-politisk, en nationalekonomisk-statistisk samt
en etnografisk avdelning. I vissa fall gripa dessa in i varandra, liksom de
skilda vetenskaperna som de anknyta till ha sina beröringspunkter, i andra
fall äro arbetsuppgifterna inom de olika avdelningarna helt oberoende av
varandra. Den fysiska geografien, sådan den allmänt uppfattas, omsluter

133

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

en oorganisk och en organisk del. Den förra är anknuten till allmän geologi,
petrografi, kvartärgeologi, geofysik (oceanografi, meteorologi etc.), geodesi
och annat, den senare anknyter på samma sätt till botanik, zoologi och
antropologi. Det är uppenbart, att geografien med denna omfattning ej kan
vara på ett tillfredsställande sätt företrädd med endast en professur. Kulturgeografiens
anknytningar till en hel rad humanistiska vetenskaper liksom
den fysiska geografiens relationer till de naturvetenskapliga ämnena äro ofta
mera betydelsefulla och djupgående än de band, som finnas mellan dessa
båda områden av läroämnet självt. En uppdelning av de nuvarande geografiprofessurerna
bör därför ske på så sätt att kulturgeografien och den fysiska
geografien erhålla var sin representant.

Universitetsberedningen förordar, att professurerna i geografi.vid universiteten
uppdelas på två, den ena benämnd geografi, särskilt fysisk geografi,
den andra benämnd geografi, särskilt kulturgeografi och att denna uppdelning
för universitetens vidkommande kommer till stånd redan den 1 juli 1947.
Med hänsyn främst till att det geografiska lärostoffet i skolundervisningen
sammanföres i ett ämne vill beredningen däremot icke uppdela det hittillsvarande
ämnet geografi i två skilda examensämnen, ehuru annars goda skäl
kunde anföras för en sådan anordning. Enligt beredningens mening bör det
åligga var och en av de båda geografiprofessorerna vid varje lärosäte att
förrätta examination för filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen
samt för statsvetenskaplig examen inom hela ämnet geografi i likhet med
vad som för närvarande gäller för t. ex. professorerna i fysiologisk respektive
systematisk botanik vid examination för lägre examina i ämnet botanik.
Undervisningens och examinationens tyngdpunkt må dock kunna förläggas
till den del av geografien, som motsvarar den studerandes studieriktning.

Universitetsberedningen förordar vidare, att inrättandet av en förste
assistentbefattning för kulturgeografien icke uppskjutes tills de nya professurerna
besatts med ordinarie innehavare utan att dessa befattningar
komma till stånd redan från och med budgetåret 1947/48. Behovet av flera
lärarkrafter än de nuvarande är icke minst för serninarieundervisningens
förbättrande och kulturgeografiens tillgodoseende så trängande, att denna
utökning icke kan ställas på framtiden. Däremot anser beredningen, att
frågan om inrättande av en preceptorsbefattning för kulturgeografiens del
bör anstå tills professurerna för detta ämnesområde ha blivit besatta.

Även socialvetenskapliga forskning skommittén har behandlat ämnet geografi
i dess kulturgeografiska gestaltning och framhållit denna ämnesgrens
stora betydelse som samhällsvetenskap. Däri inginge t. ex. ekonomisk geografi
samt socialgeografi (befolknings- och bebyggelsegeografi). Geografien
studerade näringslivets och samhällsföreteelsernas lokalisering, utbredning
och regionala karaktär och sammanknöte de ekonomiska och sociala företeelserna
med geografiska områdens skiftande karaktär. Den geografiska
forskningen hade alltmer inriktat sig på ekonomisk-geografiska och socialgeografiska
företeelser och geografer hade särskilt i utlandet men under
senare år även i Sverige anlitats för olika planeringsuppgifter. Med hänsyn
till ämnets omfång vore det nödvändigt med en uppdelning av ämnet på
två professurer, en med huvudsakligen naturgeografisk och en med huvudsakligen

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Forskningskommittén anför vidare bland annat följande.

Om sålunda en klyvning av ämnet måste anses ofrånkomlig, bör å andra
sidan den karakteristiska förening av naturvetenskap och humaniora, som
främst ger geografien dess prägel, och som även gör den till ett värdefullt
komplement till övriga samhällsvetenskaper, kvarstå. Ämnet bör därför
bibehållas som enhet och uppdelas i två professurer, båda benämnda professurer
i geografi, men tillhörande respektive den humanistiska och den
naturvetenskapliga sektionen, den förra geograji med undervisning sskyldighet
företrädesvis i kulturgeografi med ekonomisk geografi, den senare
geografi med undervisning sskyldighet företrädesvis i naturgeografi. Regionalgeografien,
omfattande geografiens båda sidor, bör kunna behandlas
inom båda professurerna.

Det ställer visserligen stora krav på en geograf att bedriva forskning
inom ämnets både natur- och kulturgeografiska område med de högt ställda
vetenskapliga krav, som nu finnas. En genom vetenskapliga undersökningar
uppnådd kännedom om ämnets båda sidor är dock så viktig för undervisningen
och ämnets vetenskapliga inriktning, att denna dubbla meritering
bör bibehållas även vid en klyvning av professurerna. Givetvis bör full
professorskompetens fordras blott i den del av ämnet, som skall utgöra det
huvudsakliga forsknings- och undervisningsområdet.

Även efter professurernas uppdelning bör geografien utgöra ett enhetligt
examensämne. Beträffande examination för lägre examina torde denna i
sin helhet böra övertagas av den ene professorn under en viss period,
exempelvis ett år, och av den andre professorn under en följande period.
Licentiatexamina böra däremot alltid förrättas av den professor, inom vilkens
särskilda ämnesområde vederbörande licentiatavhandling faller.

Kommittén föreslår, att ämnet geografi vid vartdera universitetet blir
företrätt på följande sätt (här bortses från docentstipendier):

Professorer ....................................2 (+ 1)

Biträdande lärare ..............................2 (-f- 1)

Förste assistenter ..............................2 (+ 1)

» amanuenser.............................2 (= nu)

Andre » .............................3 (+ 3)

Tredje » .............................— (—2).

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens
förslag rörande klyvning av den befintliga professuren i geografi,
varvid sektionen dock föreslår, att de sålunda uppkomna nya professurerna
skola benämnas professur i geografi, särskilt naturgeografi, respektive geografi,
särskilt kulturgeografi. Sektionen framhåller vidare, att den nuvarande
innehavaren bör få välja, till vilken av de genom klyvningen bildade
professurerna han önskar övergå.

Humanistiska sektionen i Lund förordar beredningens förslag.

Kanslern, som ävenledes förordat en uppdelning av de nuvarande geografiprofessurerna,
har förklarat, att han i likhet med matematisk-naturvetenskapliga
sektionen i Uppsala funnit övervägande skäl tala för att de

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

föreslagna professurerna i fysisk geografi benämnas »professur i geografi,
särskilt naturgeografi». Med inrättande av biträdande lärarbefattningar i
kulturgeografi bör enligt kanslerns mening anstå, tills dess professurerna
för dessa ämnesområden blivit besatta. I övrigt ansluter sig kanslern till
socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag.

De skäl, som från både universitetsberedningens och socialvetenskapliga
forskningskommitténs sida anförts till stöd för en omedelbar uppdelning av
professuren i geografi vid vartdera statsuniversitetet i en med kulturgeografisk
och en med naturgeografisk inriktning, synas mig vara synnerligen
välgrundade, och jag ansluter mig till förslagen om en dylik uppdelning.
Professurernas benämning torde i anslutning till forskningskommitténs och
kanslerns förslag böra bestämmas till »geografi, särskilt kulturgeografi med
ekonomisk geografi» respektive »geografi, särskilt naturgeografi». Den
förra torde böra hänföras till den humanistiska, den senare till den matematisk-naturvetenskapliga
sektionen. Innehavarna av de nuvarande professurerna
torde böra få välja den av de två professurerna, till vilken de önska
övergå. Examensämnet torde även efter en uppdelning av professurerna
böra bibehållas såsom enhetligt. Beträffande examinationsskyldighetens fördelning
ansluter jag mig till vad socialvetenskapliga forskningskommittén
anfört.

Frågan om inrättande av ytterligare befattningar som biträdande lärare
torde, på sätt universitetsberedningen föreslagit, böra anstå till dess de nya
professurerna besatts med ordinarie innehavare. Däremot tillstyrker jag i
likhet med kanslern, att ytterligare en befattning som förste assistent, avsedd
för kulturgeografien, omedelbart inrättas vid vartdera universitetet.
Jag har icke heller funnit anledning till erinran mot förslaget att såväl i
Uppsala som i Lund utbyta de två arvodena till tredje amanuenser mot tre
arvoden som andre amanuenser.

Litteraturhistoria med poetik.

Examensämnet litteraturhistoria med poetik företrädes av en professur
vid vart och ett av universiteten och de två fria högskolorna.

Universitetsberedningen konstaterar, att antalet lärare är uppenbart otillräckligt
med hänsyn till det stora antalet studerande. Beredningen föreslår,

att ytterligare en professur i ämnet omedelbart inrättas vid vartdera universitetet,

samt att en befattning som andre amanuens inrättas vid litteraturhistoriska
seminariet i Uppsala.

Beredningen anför i huvudsak följande.

F. d. professorn vid Uppsala universitet A. Blanck framhåller, att en
dubblering av professuren är ofrånkomlig. Undervisningen i ämnet är enligt
hans mening så krävande att professurens innehavare under terminerna icke

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

hade något tillfälle att ägna sig åt eget forskningsarbete. Mellanterminerna
åtginge för den vidlyftiga examinationen, som icke medhunnes under examensperioderna,
och förberedelser till föreläsningar. Tiden räckte ej heller
till för att följa den vetenskapliga utvecklingen i facket. Ämnet befunne sig
med ett ord i ett rent nödläge.

Samma synpunkter ha framförts av professorn vid Lunds universitet

O. Holmberg.

Varken professor Blanck eller professor Holmberg har yrkat på en differentiering
av ämnet mellan den befintliga och den föreslagna professuren.
Professorn Henry Olsson anser det däremot önskvärt med en professur i
»jämförande och europeisk litteraturhistoria».

Professorn vid Göteborgs högskola S. Ek framhåller, att litteraturprofessurer
i de moderna språken skulle kunna bli av stor betydelse för undervisningen
i litteraturhistoria.

Lnligt universitetsberedningens mening är den begärda dubbleringen av
professurerna i litteraturhistoria i Uppsala och Lund ofrånkomlig. På grund
av det mycket stora antalet studerande i ämnet bör den erforderliga undervisningen
icke bestridas av en professor. Dennes vetenskapliga verksamhet
löper fara att stäckas, om han med nuvarande undervisningsbörda försöker
verkligen räcka till för sina elever. Det torde icke heller vara tillräckligt att
i detta ämne tillgodose lärarbehovet med biträdande lärare, då dels ämnets
omfattning, dels det stora antalet licentiander och doktorander medför behov
av flera lärare med en professors kvalifikationer. Man kan även räkna
med att tillströmningen till ämnet litteraturhistoria icke kommer att plötsligt
minskas utan fortsättningsvis vara lika stark som nu eller starkare.

En begränsning av den ena professurens område till främmande länders
litteratur torde vara mindre önskvärd, särskilt som studiet av de olika
nationallitteraturerna synes kunna tillgodoses genom inrättande av filologiskt
inriktade professurer i moderna språk, vilket beredningen i annat sammanhang
förordar. De komparativa aspekterna på litteraturhistorien böra
kunna tillgodoses inom ramen för professurer av nuvarande typ. Beredningen
vill därför icke förorda särskilda professurer i allmän och europeisk
litteraturhistoria.

Beredningens förslag tillstyrkes av de humanistiska sektionerna i Uppsala
och Lund, av Sveriges docentförbund och styrelsen för Sveriges förenade
studentkårer.

Kanslern tillstyrker likaledes beredningens förslag.

Att få till stånd ytterligare en professur i litteraturhistoria vid vart och
ett av universiteten synes vara ett av dessas mest framträdande önskemål,
som torde böra tillgodoses med hänsyn både till ämnets omfattning och till
det stora antalet studerande. Det är givetvis önskvärt, att forskningen i
främmande länders litteratur stimuleras. Jag delar emellertid universitetsberedningens
uppfattning, att detta syfte på ett mera tilltalande sätt kan
nås vid bifall till beredningens, av mig i det följande tillstyrkta förslag om
en uppdelning av vissa professurer i moderna språk på två, varav en med
litteraturhistorisk och en med lingvistisk inriktning. Jag är därför icke
benägen att förorda, att de nya professurer i litteraturhistoria, som

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

synas böra inrättas, skulle få karaktär av professurer i allmän litteraturhistoria.

På anförda skäl tillstyrker jag, att i enlighet med universitetsberedningens
förslag från och med nästa budgetar vid ettvart av universiteten i Uppsala
och Lund inrättas en andra professur i litteraturhistoria med poetik. Jag
biträder även förslaget om inrättande av en befattning som andre amanuens
vid litteraturhistoriska seminariet i Uppsala. En motsvarande befattning
i Lund lärer till följd av lokalbrist icke för närvarande kunna inrättas.

Konsthistoria med konstteori.

Detta ämne är företrätt av en professur i Uppsala, Lund och Göteborg
samt av två i Stockholm.

Universitetsberedningen framhåller, att önskemal framförts om en professur
i utomeuropeisk konsthistoria. Beredningen anser emellertid, att behovet
av forskning och undervisning i detta ämne borde kunna tillgodoses
av de nuvarande professurernas innehavare. Däremot förordar beredningen
att tre förste assistentbefattningar inrättas, en i Uppsala och två i Lund.
En av de sistnämnda skulle avses för arkivet för dekorativ konst. Beredningen
anför:

För de konsthistoriska institutionerna vid universiteten i Uppsala och
Lund ha framställts önskemål om vardera en förste assistentbefattnmg,
vars innehavare skall tagas i anspråk främst för demonstrationer, kurser i
museiteknik och dylikt. . „

I Lund finnes förutom den konsthistoriska institutionen det ar 1934
grundlagda Arkivet för dekorativ konst. Arkivet, som åstadkommits genom
statsanslag samt genom vissa institutioners och enskilda donatorers ekonomiska
medverkan, har från en ringa begynnelse vuxit ut till ansenliga
mått och blivit av stor betydelse. Dess samling av skisser, kartonger, modeller
och förberedande utkast etc. till den monumentala konsten i Norden
ökas ständigt och räknar för närvarande inemot 6 000 nummer. Samlingarna
erbjuda redan ett rikt material för forskning därigenom att man här
kan följa konstverkens tillblivningsprocess inom såväl måleri som skulptur
av dekorativ karaktär. .

Det synes beredningen vara av mycket stor vikt, att Arkivet för dekorativ
konst effektivt kan användas i undervisningens tjänst, vilket torde
erfordra en assistentbefattning.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag med. den ändringen, att för
Arkivet för dekorativ konst i Lund en befattning som andre assistent syntes
vara tillfyllest.

Jag tillstyrker i anslutning till kanslerns förslag, att vid konsthistoriska
institutionen i Uppsala inrättas en befattning som förste assistent samt
att vid motsvarande institutioner i Lund inrättas en befattning som förste
och en som andre assistent. Vilken av de två sistnämnda, som bör avses
för Arkivet för dekorativ konst, torde få avgöras av vederbörande universitetsmyndighet.

Departe mentschefen.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Nordisk och jämförande fornkunskap.

Detta ämne företrädes av en professur vid vartdera universitetet. I Uppsala
benämnes professuren »nordisk och jämförande fornkunskap»; till
professuren är knutet ett museum för nordiska fornsaker. I Lund benämnes
professuren »förhistorisk och medeltidsarkeologi» och professurens innehavare
är tillika föreståndare för historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet.
Vid Stockholms högskola bestrides för närvarande undervisningen
i detta ämne genom en tillförordnad lärare. Denne har erhållit
professors namn, och examinationsrätt i nordisk och jämförande fornkunskap
har i full utsträckning medgivits högskolan. Denna rätt är emellertid
knuten till den tillförordnade läraren personligen och är därför icke säkerställd
för framtiden.

Vederbörande institutioner i Uppsala och Lund förfoga för närvarande
över följande assistent- och amanuenspersonal:

TJppsala Lund

Förste assistent................................. — 1

» amanuens ............................... 1 2

Universitetsberedningen föreslår inrättande från och med nästa budgetår
av

dels en förste assistentbefattning i nordisk och jämförande fornkunskap
vid Uppsala universitet,

dels en förste assistentbefattning i motsvarande ämne vid Lunds universitet,
främst för undervisningen i medeltidsarkeologi,

dels ock en förste amanuensbefattning vid museet för nordiska fornsaker
i Uppsala.

Till stöd härför har beredningen i huvudsak anfört:

Behovet av ytterligare en lärarbefattning i nordisk och jämförande fornkunskap
vid Uppsala universitet, som framhållits av professorn i ämnet,
har beredningen funnit väl styrkt. För tillgodoseende därav synes en befattning
som förste assistent mest ändamålsenlig.

I Lund omfattar professuren i nordisk arkeologi även medeltidsarkeologi.
Då ämnesområdet är synnerligen vidsträckt och då samlingar i medeltidsarkeologi
även ingå i därvarande museum, anser beredningen, att i Lund bör
inrättas en förste assistentbefattning i nordisk arkeologi, vars innehavare i
främsta rummet bör omhänderha dessa samlingar och åt vilken kan anförtros
undervisning i medeltidsarkeologi.

Önskemål ha framförts om ytterligare en förste amanuensbefattning vid
museet för nordiska fornsaker i Uppsala. Beredningen, som finner detta
önskemål väl motiverat med hänsyn till samlingarnas omfattning och betydelse
för undervisningen, förordar därför att en förste amanuensbefattning
knytes till nämnda museum.

Förslaget tillstyrkes av de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund.

Kanslern bär funnit inrättande av den ifrågasatta förste amanuensbefattningen
tills vidare böra anstå, men i övrigt tillstyrkt beredningens
förslag.

139

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Jag biträder kanslerns förslag och förordar alltså inrättande av en befattning
som förste assistent i nämnda ämne vid vartdera universitetet
från och med nästa budgetår.

Klassisk fornkunskap och antikens historia.

Detta ämne är företrätt av en professur vid vartdera universitetet.

Beredningen föreslår, att ett anslag å 4 000 kronor ställes till vartdera
universitetets förfogande för anordnande av särskilda kurser inom ämnesområdet.

Till stöd härför har beredningen — med förmälan att professorerna i
ämnet hos beredningen föreslagit inrättande av befattningar som biträdande
lärare — i huvudsak anfört:

Kravet på biträdande lärare i detta ämne motiveras av de omfattande
kurser, som ingå i undervisningen, bland annat en översikt över antikens
kulturella och historiska utveckling, vilken är avsedd att dels vara en inledning
till vidare studium av ämnet, dels att meddela de för skolundervisningen
i klassiska språk och historia erforderliga insikterna i antikens
historia och kulturhistoria och en översikt av antikens konsthistoria med
särskild hänsyn till dem, som studera ämnet konsthistoria.

Dessa kurser krävas för en effektiv undervisning i klassisk fornkunskap
och antikens historia och äro dessutom av den största betydelse för undervisningen
i ämnena historia och konsthistoria.

Ifrågavarande undervisning är av den art, att det synts beredningen mest
ändamålsenligt, att den bestrides genom kursanslag. Beredningen vill därför
förorda, att ett årligt anslag av 4 000 kronor ställes till förfogande för
anordnandet av denna undervisning. Till ledare av dessa kurser bör om
möjligt utses person med docentkompetens.

Humanistiska sektionen i Uppsala har förordat inrättande av ett preceptorat
i ämnet samt därvid i huvudsak anfört:

Sektionen vill framhålla att ifrågavarande undervisning är så krävande
och betydelsefull — detta omdöme gäller såväl kursundervisningen i själva
ämnet klassisk fornkunskap och antikens historia som de kurser, föreläsningar
och övningar i antikens historia och i antikens konsthistoria, som
äro avsedda för studerande av ämnena historia och konsthistoria — att
god docentkompetens och god undervisningsförmåga måste krävas av den
person, som omhänderhar nämnda undervisning. Det skall vidare framhållas,
att kursen i antikens historia, inräknat förhör, omfattar cirka 60 timmar
och att kursen i antikens konsthistoria bör ha samma omfattning,
ehuru detta hittills ej varit möjligt att genomföra. 30—50 studenter bruka
deltaga i dessa kurser.

Det är att förutse, att person med docentkompetens endast undantagsvis
kommer att finnas tillgänglig för tilldelande av det av beredningen förordade
kursanslaget. För att ifrågavarande undervisning skall kunna hållas
på en sådan nivå, att dess kvalitet och värde ej katastrofalt sänkas, är det
därför enligt sektionens mening nödvändigt, att en biträdande lärare anställes.

Kanslern har anslutit sig till universitetsberedningens förslag.

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Det synes angeläget, att professorerna i ämnet klassisk fornkunskap och
antikens historia vid statsuniversiteten befrias från den omfattande kursundervisning
i antikens kulturella och historiska utveckling ävensom i
antikens historia, som nu tillkommer dem. Jag är emellertid icke för närvarande
beredd att — på sätt vid remissbehandlingen ifrågasatts — föreslå
inrättandet av mera fasta lärartjänster för omhänderhavandet av den här
avsedda undervisningen. I likhet med kanslern finner jag det lämpligt att
tills vidare beräkna en särskild medelsanvisning härför i enlighet med beredningens
förslag. Jag förordar alltså, att för nästa budgetår anvisas ett
anslag av 4 000 kronor till vartdera universitetet för ifrågavarande ändamål.
Vid bifall härtill böra vederbörande anslagsposter till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, i universitetens avlöningsstater
uppräknas med motsvarande belopp.

Egyptologi.

Ämnet egyptologi finnes icke företrätt av professur vid något av vårt
lands akademiska lärosäten.

Beredningen föreslår inrättandet av en professur i ämnet vid Uppsala
universitet från och med nästa budgetår.

Till stöd härför har beredningen — under erinran om att humanistiska
sektionen vid Uppsala universitet till beredningen framfört önskemål om
en professur i ämnet — i huvudsak anfört:

Ämnet egyptologi har åren 1893—1904 varit företrätt av en personlig
professur vid Uppsala universitet, där senare även docenter i ämnet undervisat.
För närvarande representeras detta av en stipendierad docent. Vid
universitetet finnas de i Viktoriamuseet hopbragta samlingarna, vilka möjliggöra
tillfredsställande undervisning i egyptologi. Ämnet har icke varit
företrätt vid något annat svenskt lärosäte.

Det är uppenbart, att svensk forskning skulle vara synnerligen betjänt
av att egyptologien bleve fast företrädd vid ett av universiteten. Denna
omfattande vetenskap, som kräver en grundlig och speciell utbildning av
både historisk-arkeologisk och språklig art, kan icke företrädas av någon
representant för något angränsande ämne utan blott av en egyptolog av
facket. Finnes ingen dylik att tillgå i Sverige, är detta en kännbar brist för
alla, som arbeta med forntida språk- och kulturhistoria, på grund av det
gamla Egyptens stora betydelse för både det orientaliska och det västerländska
kulturarvet. Om Sveriges akademiska lärosäten, såsom beredningens
direktiv förutsätta, skola beredas »möjligheter att göra en insats på den
högre utbildningens och den vetenskapliga forskningens områden, som är
helt i nivå med vad som fordras och presteras inom de främsta kulturnationerna»,
hör en fast lärostol i egyptologi vid ett svenskt universitet med i
utrustningen.

Beredningen, som har sig bekant, att sökande med god kompetens skulle
anmäla sig till en professur i egyptologi, förordar därför inrättandet av en
dylik professur. Ämnets traditionella anknytning till Uppsala universitet
och därvarande egyptiska samlingar tala för att professuren förlägges till
detta universitet.

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens förslag.

Kanslern har icke biträtt ifrågavarande förslag utan i stället ifrågasatt,
att en personlig professur i ämnet inrättas.

Utan att vilja underskatta egyptologiens betydelse ur den humanistiska
forskningens synpunkt hyser jag likväl en viss betänksamhet inför
förslaget att inrätta en ordinarie lärostol i detta ämne. Med hänsyn till
ämnets särart synes det vara tveksamt, huruvida kompetenta sökande till
en sådan professur alltid skulle kunna påräknas. Det torde också kunna
ifrågasättas, huruvida icke egyptologien med sin starkt museala inriktning
skulle kunna erhålla en fullgod representation inom svensk humanistisk
forskning och svenskt kulturliv även genom en mera direkt anknytning till
ett centralt arkeologiskt museum. Jag erinrar i detta sammanhang om pågående
utredning rörande frågan om upprättande av ett dylikt museum
för medelshavsländerna och främre Orienten. Jag anser mig salunda icke
för närvarande böra biträda universitetsberedningens förslag om inrättande
av en ordinarie professur i förevarande ämne.

Nordisk och jämförande folklivsforskning.

Detta ämnesområde är för närvarande endast företrätt av en professur
vid Lunds universitet i »nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt
etnologisk». Vid därvarande institution i folklivsforskning finnas vidare två
befattningar som förste amanuens.

Universitetsberedningen föreslår

att från och med nästa budgetår inrättas en professur i nordisk och jämförande
folkminnesforskning vid Uppsala universitet,

att i samband därmed benämningen å den förenämnda professuren vid
Lunds universitet ändras till professur i »nordisk och jämförande etnologi»,
samt

att en förste assistentbefattning inrättas vid institutionen för folklivsforskning
i Lund.

Till stöd för inrättandet av en professur i nordisk och jämförande folklivsforskning
i Uppsala har beredningen bland annat åberopat ett av humanistiska
sektionen i Uppsala i anslagsäskanden för nästa budgetår framfört
förslag om en personlig professur i ämnet, därvid sektionen i huvudsak
anfört:

I och med inrättandet år 1944 av en professur i »nordisk och jämförande
folklivsforskning, särskilt etnologisk» har Lunds universitet fått sina mycket
berättigade intressen med avseende på akademisk undervisning i etnologi
tillgodosedda. Det vetenskapliga studiet av den materiella folkkulturen
och av allmogens arbets- och samhällsliv har sålunda med denna professur
blivit representerat jämväl vid ett statsuniversitet.

Folkminnesforskningen, den vetenskapsgren som avser utforskandet av
folkens och företrädesvis de nordiska folkens sagor, sägner, visor, ordspråk

Departe mentschefen.

142

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

och gåtor samt deras religiösa traditioner och föreställningsvärld, har numera
ingen ordinarie lärostol vid våra universitet eller högskolor. Då denna
vetenskapsgren kräver en helt annan metod än den forskning, som sysslar
med allmogens byggnadsskick, redskap, artefakter m. in. kan den ej heller
på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt sammanföras med etnologien,
något som sektionen också tidigare understrukit. Folkminnesforskningen
har, sådan den bedrivits och bedrives i våra nordiska grannländer, en arbetsmetod
som närmast ansluter sig till de filologiska, religionshistoriska
och litteraturhistoriska disciplinerna och i såväl Norge som Finland har
man ansett sig ha råd att sida vid sida ha både etnologiska och folkloristiska
professurer.

I fråga om studier och undervisningen inom nordisk folkminnesforskning
har Uppsala ett synnerligen gynnsamt utgångsläge i det att ett både kvalitativt
och kvantitativt betydande material redan föreligger i landsmåls- och
folkminnesarkivets rika och mångsidiga uppteckningar av svensk folklore.
Hittills har endast en ringa del av detta material kunnat bearbetas och utgivas
i Uppsala, men skulle den folkloristiska forskningen bli företrädd
genom professur vid universitetet, skulle självfallet detta också på ett mycket
påtagligt sätt iiterverka på samlingarnas vetenskapliga bearbetning och
utnyttjande här på platsen. Dessutom skulle med en lärostol i folkminnesforskning
även följa att studenter, som läste ämnet, kunde ägna sig åt
kompletterande uppteckningar av i vissa bygder ännu kvarlevande traditioner
och på så sätt tillföra forskningen nytt material.

En professur i nordisk folkminnesforskning vid Uppsala universitet skulle
icke åsamka statsverket någon större utgift, om den väg följdes, som tidigare
av sektionen anvisats, nämligen att föreståndaren för landsmåls- och
folkminnesarkivet docenten Dag Strömbäck gjordes till innehavare av den
nya professuren. Sektionen har nämligen välgrundad anledning anta, att
docenten Strömbäcks inom nordisk folktro och folkdiktning utgivna och
till utgivning förberedda skrifter vid prövning av sakkunniga skulle skänka
honom fullgod kompetens i nordisk folkminnesforskning. Då docenten
Strömbäck för närvarande åtnjuter lön enligt lönegrad Eo 30 löneklass 31
skulle skillnaden mellan hans nuvarande lön och begynnelselön för professor
icke komma att överstiga 550 kronor per år. Med den uppflyttning i löneklass
32 som docent Strömbäck kan påräkna från 1 juli 1947 torde i själva
verket löneskillnaden ej uppgå till högre belopp än cirka 150 kronor. Ekonomiska
skäl borde sålunda icke utgöra hinder mot inrättande av här berörda
professur, vars betydelse för undervisningen och forskningen redan
tidigare motiverats och här ytterligare må betonas.

En professur i nordisk folkminnesforskning för den nuvarande föreståndaren
för Landsmåls- och folkminnesarkivet skulle också på ett ur undervisningens
synpunkt mycket lyckligt sätt ansluta till ämnena nordiska
språk och nordisk ortnamnsforskning och överhuvudtaget bidraga till att
stärka och fördjupa forskningen inom vår egen kulturkrets.

I här och även i tidigare framlagda förslag har sektionen kallat den nya
professuren »nordisk folkminnesforskning», varigenom markerats att ämnets
tyngdpunkt bör ligga inom våra nordiska folks traditioner. »Jämförande»
blir till sin karaktär varje djupare undersökning i nordisk folklore,
varför detta epitet ej ansetts nödigt. Skulle en större överensstämmelse med
den avsevärt längre titeln på den nyinrättade professuren i Lund: »Nordisk
och jämförande folklivsforskning, särskilt etnologisk» anses önskvärd, så

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

torde — förutsatt att »folklivsforskning» uppfattades i vedertagen, vid bemärkelse
— den här föreslagna professuren kunna benämnas »nordisk och
jämförande folklivsforskning, särskilt folkloristisk».

I anslutning härtill har universitetsberedningen anfört:

Beredningen finner, att synnerligen starka skäl blivit anförda för inrättande
av en professur i folkminnesforskning vid Uppsala universitet. Ifrågavarande
professur bör få en annan karaktär än den lärostol, som redan finnes
vid Lunds universitet. Denna är främst inriktad på etnologi. De rika
folkminnessamlingarna i Uppsala göra de yttre förutsättningarna ytterst
lämpliga för inrättande av en professur i folkminnesforskning vid Uppsala
universitet.

Vetenskaplig bearbetning av de nordiska folkens sagor, sägner, ordspråk,
visor, religiösa traditioner och föreställningsvärld kräver en helt annan
metod än etnologiens. Folkminnesforskningen ställer dessutom på sina utövare
väsentligt strängare krav på filologisk kompetens än etnologien. Folkminnesforskningen
synes därför vara så skild från den sistnämnda vetenskapen,
att den torde böra utgöra ett särskilt examensämne benämnt nordisk
och jämförande folkminnesforskning. Om den föreslagna professuren
vid Uppsala universitet skulle komma till stånd, bör enligt beredningens
mening innehavare av denna professur undervisa och examinera i detta
ämne, medan den befintliga professuren i Lund bör komma att omfatta
examensämnet nordisk och jämförande etnologi. Den nya lärostolen vid
Uppsala universitet bör därför benämnas professur i nordisk och jämförande
folkminnesforskning. I samband med inrättande av sistnämnda lärostol
bör den befintliga professuren i Lund få ändrad benämning. Då den skall
företräda nordisk och jämförande etnologi, bör benämningen ändras till
professur i nordisk och jämförande etnologi. Beredningen anser, att behovet
av forskning och undervisning i folklivsforskningens båda grenar på detta
sätt väl skulle tillgodoses.

Beredningen vill därför i princip ansluta sig till de synpunkter, som
senast framförts av humanistiska sektionen vid Uppsala universitet i petita
till 1947 års riksdag.

Av principiella skäl kan beredningen dock icke förorda sektionens förslag
om inrättande av en personlig professur i folkminnesforskning för föreståndaren
för Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala, docenten Dag
Strömbäck. Det synes beredningen visserligen önskvärt, att ifrågavarande
lärostol förbindes med detta arkiv, om möjligt på liknande sätt som professuren
i nordisk ortnamnsforskning med Svenska ortnamnsarkivet, men en
personlig professur torde icke bereda folkminnesforskningen den tryggade
ställning för framtiden, som ämnets betydelse kräver. En professur, vars
bestånd på längre sikt icke är säkrad, stimulerar icke yngre vetenskapsmän
till fortsatt forskning på samma sätt som en ordinarie lärostol. Den ökade
trygghet för ämnet en dylik lärostol skulle medföra och den större betydelse
för folkminnesforskningen den skulle få, motiverar enligt beredningens
mening de ökade kostnader den skulle medföra för statsverket.

Med avseende å den föreslagna förste assistentbefattningen vid institutionen
för folklivsforskning i Lund har beredningen vidare framhållit att
densamma vore erforderlig för tillgodoseende av behovet av undervisning
på ifrågavarande område.

Departe mentschefen.

144 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

I avgivna remissyttranden har humanistiska sektionerna i Uppsala och
Lund anslutit sig till beredningens förslag, dock har sistnämnda sektion
motsatt sig en ändring av benämningen å professuren i »nordisk och jämförande
folklivsforskning, särskilt etnologi», i Lund.

Kanslern anför:

I enlighet med beredningens förslag förordar jag upprättandet av en professur
i nordisk och jämförande folkminnesforskning vid Uppsala universitet.
Däremot finner jag icke anledning föreligga att såsom beredningen
avsett giva den i Lund befintliga och så sent som år 1944 inrättade professuren
i nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt etnologisk,
ändrad benämning. Snarare synes det mig, som om den föreslagna professuren
i Uppsala borde benämnas »nordisk och jämförande folklivsforskning,
särskilt folkloristisk». Humanistiska sektionen i Uppsala har även
accepterat denna benämning, dock under förutsättning att »folklivsforskning»
uppfattas i vedertagen, vid bemärkelse.

I likhet med humanistiska sektionen i Uppsala anser jag, att ifrågavarande
professur i Uppsala bör erhålla samma ställning till landsmåls- och folkminnesarkivet,
som den vilken nu tillkommer professorn J. Sahlgren i
förhållande till ortnamnsarkivet. Skulle den nuvarande chefen för landsmålsarkivet
erhålla den nya professuren i nordisk och jämförande folklivsforskning
bör han bliva prefekt för sistnämnda arkiv och hans undervisningsskyldighet
bestämmas med hänsyn härtill.

Förslaget om inrättandet av en förste assistentbefattning vid folkminnesarkivet
i Lund har jag icke funnit tillräckligt motiverat, varför jag icke
ansett mig böra biträda detsamma.

Frågan om inrättande av en professur i folkminnesforskning vid Uppsala
universitet har tidigare vid olika tillfällen och i skilda sammanhang
varit föremål för övervägande, senast i samband med inrättandet genom
beslut vid 1944 års riksdag av den nuvarande ordinarie professuren i »nordisk
och jämförande folklivsforskning, särskilt etnologisk», vid Lunds universitet.
Vid anmälan av denna fråga uttalade föredragande departementschefen
en förhoppning, att i sinom tid en professur i folklivsforskning med
ämnesområdets tyngdpunkt lagd på folkminnesforskning skulle komma att
inrättas även i Uppsala varigenom i ärendet framförda önskemål om bearbetning
och komplettering av de rika folkminnessamlingarna därstädes
skulle kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Detta uttalande från
departementschefens sida underströks av statsutskottet i dess i ärendet avgivna
utlåtande.

Jämväl enligt min uppfattning föreligga starka skäl för inrättande av
den här avsedda professuren och tiden synes mig nu vara inne att förelägga
riksdagen förslag härom. Önskvärdheten av att den nya lärostolen —
till skillnad från motsvarande professur vid Lunds universitet — främst
inriktas på folkminnesforskningens område har allmänt vitsordats och för
egen del finner jag i likhet med universitetskanslern att densamma lämpligen
bör benämnas professur i »nordisk och jämförande folklivsforskning,

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

särskilt folkloristisk». Det synes mig lämpligt, att denna lärostol, vilken
torde böra erhålla karaktären av ordinarie professur, förenas med chefskapet
för landsmåls-och folkminnesarkivet i Uppsala. Professurens innehavare bör
alltså bli prefekt för detta arkiv och hans undervisningsskyldighet bestämmas
med hänsyn härtill. Jag erinrar i detta sammanhang, att en motsvarande
ordning för närvarande gäller med avseende å den personliga professuren
för professorn J. Sahlgren i nordisk ortnamnsforskning och föreståndarskapet
för svenska ortnamnsarkivet i Uppsala. Vid detta ställningstagande
har jag förutsatt, att till förste innehavare av ifrågavarande professur
utses den nuvarande chefen för landsmåls- och folkminnesarkivet,
docenten vid Uppsala universitet, filosofie doktorn Dag Strömbäck, vilken
enligt vad humanistiska sektionen i Uppsala i ärendet anfört synes besitta
speciella kvalifikationer härför. Hinder torde sålunda ej böra möta mot
att denne utnämnes till innehavare av professuren utan att befattningen
dessförinnan i vanlig ordning ledigförklaras. Främst med hänsyn till att
årets riksdag redan tagit ställning till personalorganisationen vid landsmåls-
och folkminnesarkivet för nästa budgetår, torde den av mig här förordade
professuren böra inrättas först från och med budgetåret 1948/49.

I likhet med humanistiska sektionen i Lund och universitetskanslern har
jag ansett mig icke böra tillstyrka beredningens förslag om ändrad benämning
å den nuvarande lärostolen vid Lunds universitet i »nordisk och jämförande
folklivsforskning, särskilt etnologisk». Jag har icke heller funnit
tillräckliga skäl förebragta för inrättandet av en befattning som förste
assistent vid institutionen för folklivsforskning i Lund.

Nordiska språk.

Ämnet nordiska språk är företrätt vid vartdera universitetet av två ordinarie
professurer, den ena i »nordiska språk», den andra i »svenska språket».
Vidare finnes vid Uppsala universitet en personlig professur i nordisk
ortnamnsforskning, vars innehavare professorn J. Sahlgren tillika är föreståndare
för Svenska ortnamnsarkivet och sekreterare i ortnamnskommissionen.

Därutöver finnes vid vartdera universitetet en universitetslektor i
svenska språket, vilken — därest han är lärare vid allmänt läroverk eller
annan under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt — äger uppbära
ersättning för vad han i sådan egenskap nödgas avstå av sina avlöningsförmåner
och eljest grundarvode av 9 500 kronor för år räknat. Vid Uppsala
universitet finnes även ett lektorat i danska språket och litteraturen,
avsedd för dansk lärare, med ett grundarvode av 9 500 kronor. Undervisningen
i norska bestrides däremot vid sistnämnda universitet av tillfälligt
anställda lärare med anlitande av för ändamålet tillgängliga medel. Vid
Lunds universitet bestrides undervisningen i såväl danska som norska av
föreningen Nordens lektorer.

10 — Bihang till riksdagens ''protokoll 10If7. 1 saml. Nr 272.

146

Kangl. Maj:ts proposition nr 272.

Slutligen må anmärkas att vid seminariet för nordisk ortnamnsforskning
i Uppsala finnes en befattning som tredje amanuens.

Universitetsberedningen föreslår,

att den nuvarande personliga professuren i nordisk ortnamnsforskning
vid Uppsala universitet för professorn J. Sahlgren från och med budgetåret
1949/50 ersättes med en ordinarie professur i ämnet nordiska språk, särskilt
ortnamnsforskning,

att principbeslut fattas om inrättande av en professur i nordiska språk,
särskilt landsmålsforskning, vid Lunds universitet,

att ytterligare ett lektorat i svenska språket samt ett lektorat i norska
språket och litteraturen från och med nästa budgetår inrättas vid vartdera
universitetet,

att ett lektorat i danska språket och litteraturen från och med nästa
budgetår inrättas vid Lunds universitet, samt

att en förste assistentbefattning och en tredje amanuensbefattning från
och med nästa budgetår inrättas vid institutionen för nordiska språk vid
Uppsala universitet.

Till stöd härför har beredningen i huvudsak anfört följande.

Under de överläggningar, som universitetsberedningen haft med ämnesområdets
representanter, har humanistiska sektionen i Uppsala förordat,
att den personliga professuren i nordisk ortnamnsforskning skulle vid den
nuvarande innehavarens avgång förvandlas till en ordinarie professur i
samma ämne. Under överläggningen framförde professor J. Sahlgren den
tanken, att en ny ordinarie professur lämpligen borde omfatta ämnesområdet
»nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning». Därigenom skulle bland
annat vinnas att de nuvarande professorerna i nordiska språk erhölle en
lättnad i sin betydande undervisnings- och examinationsbörda.

Beredningen tillstyrker detta förslag. Härvid förutsättes, att innehavaren
av denna professur även förestår Svenska ortnamnsarkivet såsom prefekt.
Den ökade undervisnings- och examinationsskyldighet, som komme att åvila
honom, bör emellertid medföra, att han inom arkivet får tillgång till behövliga
hjälpkrafter.

En särskild professur i svensk dialektforskning är ett gammalt önskemål,
vilket nu framförts av professor Sahlgren under beredningens förhandlingar
med de akademiska lärarna och studentrepresentanterna i Uppsala. Det
synes beredningen ändamålsenligt, att vid upprättandet av en i och för sig
av behovet påkallad ny ordinarie lärostol i nordiska språk vid det sydsvenska
universitetet särskilt utrymme beredes för denna gren av svensk
språkforskning, vilken hittills i alltför ringa grad tillgodosetts i den akademiska
undervisningen och vars material alltmera hotar att försvinna.
Därför bör vid universitetet i Lund en professur i »nordiska språk, särskilt
landsmålsforskning» inrättas. Det synes vara lämpligt, att innehavet av
denna professur förenas med prefektskapet för landsmålsarkivet i Lund,
liksom det ovan föreslagits att innehavaren av den nya professuren i Uppsala
tillika förestår därvarande ortnamnsarkiv.

Utöver docentstipendiater ha för Uppsalas vidkommande professorerna
N. Lindquist och E. Noreen ansett behov föreligga av en biträdande lärare
»med god docentkompetens» för deltagande i seminariernas övningar,

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

genomgående av uppsatser, eventuellt ledning av proseminarier m. m. I den
mån detta krav icke kan anses tillgodosett genom docentstipendiater, torde
det kunna tillmötesgås genom den dubblering av lektoraten i svenska, varom
önskemål uttalats av studentrepresentanterna. Vikten av att för blivande
lärare ämnet genomgås med särskild hänsyn till vad skolundervisningen
kräver, vill beredningen för sin del kraftigt understryka. Den anser
det också önskvärt, att dessa »pedagogiska lektorer» äga förtrogenhet med
olika stadier av läroverkens undervisning. Universitetsberedningen anser
alltså, att vid vartdera universitetet bör inrättas ytterligare ett lektorat i
svenska.

Vid universitetet i Uppsala finnes för närvarande en dansk lektor i danska
språket och litteraturen. Undervisningen i norska språket och litteraturen
bedrives däremot av tillfälligt anställda lärare med anlitande av tillfälliga
kursanslag. Båda professorerna i nordiska språk i Uppsala ha framhållit, att
denna anordning medfört stora olägenheter, då de tillfälliga lärarna haft
annan huvudsaklig verksamhet, varför kurserna varit svåra att planera
och måst förläggas till olika tidpunkter under skilda läsår. Såväl ur dessa
synpunkter som med hänsyn till undervisningens omfattning och önskade
effektivitet påyrka nämnda professorer inrättande av ett lektorat i norska
språket och litteraturen av samma art som det redan befintliga danska
lektoratet. Vid universitetet i Lund uppehälles undervisningen i danska
och norska av föreningen Nordens lektorer, vilka emellertid ha att betjäna
ett stort antal skolor och därför endast kunna avdela en begränsad tid
varje termin för undervisningen. Professor Ljunggren har föreslagit inrättande
av lektorat i såväl danska som norska efter mönster av det danska
lektoratet i Uppsala och framhåller i detta sammanhang vilken fördel det
vore för de studerande att varje termin ha tillgång till sådan undervisning.
Han anser vidare, att tillskapandet av lektorat i danska och norska skulle
kunna innebära en välbehövlig utökning av de fasta lärarkrafterna i ämnet
litteraturhistoria; han förutsätter nämligen, att dessa lektorer skulle äga
kompetens att undervisa i respektive länders litteratur.

Ökad och fördjupad kännedom om de danska och norska språken och
litteraturerna är enligt beredningens mening ett viktigt önskemål, ej minst
med hänsyn till det nordiska samarbetets främjande. Beredningen ansluter
sig till de ovan angivna synpunkterna, och tillstyrker inrättande av dels ett
lektorat i norska vid universitetet i Uppsala, dels ett lektorat i danska samt
ett i norska vid universitetet i Lund. Innehavarna av dessa befattningar
böra äga så omfattande kunskaper i den danska, respektive norska litteraturen,
att de kunna meddela undervisning häri. Det förutsättes givetvis,
att dessa lektorer skola ha sin verksamhet helt förlagd till universiteten
och icke tagas i anspråk för skolundervisning.

Till de ämnen, som avses att i Uppsala inom en snar framtid erhålla institutionsmässiga
lokaler, hör även nordiska språk. Angelägenheten av att
detta ämne även i Lund utrustas med en egen institution har framhållits av
studentrepresentanterna vid Lunds universitet. Universitetsberedningen ansluter
sig till denna tanke. För skötseln av dessa institutioner erfordras viss
personal. I enlighet med vad från Uppsala universitet begärts i årets petita
förordar beredningen inriittande av en förste assistent- och en tredje amanuensbefattning
vid institutionen för nordiska språk i Uppsala. Behov torde
uppstå av motsvarande befattningar även i Lund, så snart institutionsfragan
där vunnit sin lösning.

148 Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''272.

I avgivna remissyttranden ha de humanistiska sektionerna i Uppsala och
Lund tillstyrkt beredningens förslag.

Universitetskanslern har funnit sig icke på den i ämnet förebragta utredningen
för närvarande kunna biträda beredningens förslag om en professur
i nordiska språk, särskilt landsmålsforskning, vid Lunds universitet
liksom icke heller förslaget om inrättande av befattningarna som förste
assistent, respektive tredje amanuens vid institutionen för nordiska språk
i Uppsala. I stället för de båda sistnämnda befattningarna har kanslern förordat
inrättandet av en förste amanuensbefattning vid nämnda institution.

Styrelsen jör Sveriges förenade studentkårer har framfört önskemål om
inrättande av — utöver vad beredningen föreslagit — ett preceptorat i
nordiska språk vid vartdera universitetet.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig icke kunna tillstyrka en dubblering av
universitetslektoraten i svenska språket. Frågan därom krävde nämligen
enligt överstyrelsens mening en närmare utredning, varvid även behovet
av handledning i litteraturbehandlingens metodik på skolstadiet borde beaktas.
De av beredningen föreslagna lektoraten i danska och norska språken
har ämbetsverket tillstyrkt men samtidigt ifrågasatt, att innehavarna av
befattningarna skola tagas i anspråk även för undervisning vid allmänna
läroverk och seminarier. Överstyrelsen anför i sistnämnda avseende följande.

Vad angår lektoraten i danska och norska anser sig överstyrelsen ur de
synpunkter, som överstyrelsen närmast har att företräda, böra tillstyrka
inrättande av sådana lektorat i den omfattning, som av beredningen föreslås.
Beredningen förutsätter emellertid, att ifrågavarande lektorer skola
ha sin verksamhet helt förlagd till universiteten och icke tagas i anspråk
för skolundervisningen. Enligt överstyrelsens mening borde det icke vara
omöjligt att låta lektorerna fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet
vid allmänna läroverk och seminarier åtminstone å universitetsorten. Lektorerna
torde nämligen icke behöva tagas i anspråk av universiteten under
hela läsåret. Just i ämnet nordiska språk anordnas, till följd av ämnets
mångskiftande natur, kurser och övningar i särskilt stor omfattning, och
en ytterligare utvidgning i detta avseende synes ganska äventyrlig med
hänsyn till önskemålet att förkorta eller åtminstone icke förlänga studietiden.
I själva verket torde det bliva nödvändigt att rationalisera studierna
genom en planmässig koncentration av de olika kurserna till vissa delar av
läsåret. Under sådana omständigheter synes det icke uteslutet, att lektorerna
i danska och norska vissa tider kunna vara disponibla för assistentverksamhet
vid andra läroanstalter. I regel torde det icke möta hinder för
dessa läroanstalter att ordna lektorernas undervisning vid de tider, då kurser
i vederbörande ämne ej pågå vid universiteten. Överstyrelsen vill därför
ifrågasätta, om icke med universitetslektoraten i danska och norska kunde
förenas undervisningsskyldighet i viss omfattning vid allmänna läroverk och
seminarier.

Departe- I likhet med kanslern anser jag goda skäl tala för att den nordiska ortmentscliefen.
namnsf0rskningen beredes en tryggad plats vid universitetet i Uppsala, där

149

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

densamma sedan lång tid tillbaka varit företrädd av den för professorn
J. Sahlgren personliga professuren i ämnet. Jag tillstyrker därför, att beslut
nu fattas om inrättande av en ordinarie professur i »nordiska språk, särskilt
ortnamnsforskning», från och med budgetåret 1949/50, då Sahlgren frånträder
nyssnämnda personliga professur. Däremot är jag icke beredd att
på grundval av den föreliggande utredningen förorda inrättande av en professur
vid Lunds universitet i »nordiska språk, särskilt landsmålsforskning».
Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört anser jag mig icke heller böra
för närvarande ifrågasätta en dubblering av universitetslektoraten i svenska
språket.

I övrigt ansluter jag mig till kanslerns förslag och tillstyrker alltså, att
från och med nästa budgetår inrättas

ett lektorat i danska språket och litteraturen vid universitetet i Lund,
ett lektorat i norska språket och litteraturen vid vartdera universitetet
samt

en förste amanuensbefattning vid seminariet för nordiska språk i Uppsala.
Vad skolöverstyrelsen anfört rörande önskvärdheten av att lektorerna i
danska och norska utnyttjas även för viss undervisning vid allmänna
läroverk och seminarier synes förtjäna att närmare övervägas. Jag förutsätter,
att överstyrelsen efter samråd med vederbörande universitetsmyndigheter
till Kungl. Maj:t inkommer med utredning i nämnda avseende.

Romanska språk. Engelska språket.

Den romanska språkgruppen omfattar franska, italienska, spanska, portugisiska
och rumänska språken. Spanska och portugisiska språken bruka
sammanfattas under den gemensamma benämningen »ibero-romanska»
språk.

Romanska och engelska språken företrädas vid vartdera universitetet av
en professur i romanska språk och en i engelska språket. Vartdera universitetet
förfogar dessutom över en universitetslektor i franska språket och en
i engelska språket.

TJniversitetsberedningen föreslår

a) beträffande ämnet romanska språk:
att principbeslut fattas om inrättande framdeles av en ny professur i
»franska språket och litteraturen» vid vartdera universitetet,
att universitetslektorat (för utländska lärare) omedelbart inrättas vid
vartdera universitetet i

franska språket och litteraturen,
italienska språket och litteraturen samt
spanska språket och litteraturen,

att ett »pedagogiskt» lektorat (för svenskfödd lärare) i franska omedelbart
inrättas vid båda universiteten

samt att en befattning som förste amanuens omedelbart inrättas vid
seminariet för romanska språk i Uppsala;

150

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

b) beträffande ämnet engelska språket:

att principbeslut fattas om inrättande framdeles av en ny professur i
»engelska språket och engelskspråkig litteratur» vid vartdera universitetet,

att ytterligare ett universitetslektorat (för utländsk lärare) i engelska
språket omedelbart inrättas vid vartdera universitetet,

att ett »pedagogiskt» lektorat (för svenskfödd lärare) i engelska omedelbart
inrättas vid båda universiteten

samt att vid universitetet i Uppsala omedelbart inrättas en tjänst som
förste amanuens vid engelska seminariet.

Till stöd för sina förslag har beredningen anfört i huvudsak följande.

R o manska språk. Samtliga professorer i ämnet ha framfört önskemål
om dubblering och samtidig differentiering av professurerna i romanska
språk. Dubbleringen har motiverats med det stora elevantalet och differentieringen
med ämnets betydande omfattning och svårigheten för en enda
person att överblicka och följa forskningens utveckling inom tre stora
språk- och kulturområden.

De förslag, som framställts till beredningen beträffande sättet för en uppdelning
av professurerna i romanska språk, följa tvenne huvudlinjer. Enligt
den ena ifrågasättes en klyvning av ämnet efter språkområden, medan den
andra betonar vikten av att — ej minst med hänsyn till läroverkslärarutbildningen
— den ena av professurerna erhåller en delvis filologisk karaktär
och får sin tyngdpunkt förlagd till franska språket och litteraturen.

Denna uppfattning delas i huvudsak även av professorn vid Lunds universitet
A. Lombard.

Beredningen anser behovet av en dubblering av professurerna i romanska
språk vara klart ådagalagt. Med hänsyn dels till vikten av att blivande
lärare i franska erhålla en förbättrad filologisk och litteraturhistorisk orientering
i det ämne vari de skola undervisa, dels till den betydelse en fördjupad
forskning och en utökad undervisning i fransk litteratur måste komma
att få för universitetsstudiet av allmän litteraturhistoria, vill beredningen
förorda, att särskilda professurer i franska språket och litteraturen inrättas
vid samtliga lärosäten. Såväl litteraturhistorisk som språklig kompetens bör
fordras av de förordade lärostolarnas innehavare.

Beredningen anser, att behovet av särskild undervisning i spanska och
italienska bör tillgodoses genom att vid samtliga lärosäten inrättas ett universitetslektorat
i spanska och ett i italienska. Dessa lektorat böra helt bekostas
av svenska staten. Innehavarna av nämnda befattningar böra äga
tillräcklig såväl språklig som litteraturhistorisk kompetens, detta senare ej
minst med hänsyn till behovet av undervisning i respektive länders litteratur
och kulturella förhållanden.

Från studenthåll har framställts önskemål om ytterligare en universitetslektor
i franska vid vartdera universitetet. Särskilt med tanke på att detta
skulle möjliggöra de nuvarande stora studiegruppernas uppdelning på
smärre grupper, varigenom det aktuella kravet på ökad praktisk språkskicklighet
hos de studerande skulle kunna tillgodoses, vill beredningen förorda
en dubblering av universitetslektoraten i franska.

I samband med färdigställandet av nya seminarielokaler i Uppsala för
flertalet av de språkliga ämnena, däribland romanska språk, blir en amanuensbefattning
vid romanska seminariet behövlig. Universitetsberedningen
vill därför förorda, att till detta seminarium knytes en förste amanuens -

151

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

befattning. En sådan befattning bör enligt beredningens mening även inrättas
vid Lunds universitet, så snart de romanska språken erhållit de nya
semiarielokaler, som ställts i utsikt.

Engelska språket. Det nuvarande stora antalet studerande i
ämnet, vilket med hänsyn till engelskans växande betydelse och dess förstärkta
ställning på skolschemat torde komma att ytterligare ökas, kan
anföras som skäl för en dubblering av universitetspjofessurerna i engelska.
De synpunkter i fråga om tillgodoseende av ett språkligt ämnes filologiska
och litterära sidor, som anlagts vid beredningens behandling av frågan om
professurerna i romanska språk, kunna även anföras till stöd för en differentiering
av professurerna i engelska. Med hänsyn till att benämningen
»professur i engelska språket och litteraturen» icke skulle komma att täcka
de stora engelskspråkiga kulturområdena i utomeuropeiska länder, synes
det emellertid vara ändamålsenligt att i benämningen använda uttrycket
»engelskspråkig litteratur».

Av samma skäl, som andragits beträffande franska språket, förordar beredningen
en dubblering av de engelska lektoraten vid samtliga lärosäten.
Huruvida det ena av dessa bör besättas med en amerikansk innehavare,
torde böra överlämnas till vederbörande fakultets eller sektions avgörande
i varje särskilt fall.

Behovet av en amanuens vid vart och ett av de engelska seminarierna,
vilken skall biträda seminarieledarna med seminariearbetets organisering,
seminariernas administration och vården om biblioteket, synes beredningen
vara väl styrkt. Beredningen förordar därför inrättandet av en förste amanuensbefattning
vid Uppsala universitet, där den nya institutionen inom
kort står färdig, samt en liknande befattning vid Lunds universitet så snart
dess lokalfråga för engelska seminariet blivit löst.

Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet tillstyrker beredningens
förslag, dock under framhållande, att en uppdelning av professurerna efter
språkområden jämväl vore tänkbar, särskilt med tanke på det ökade intresset
för spanska. Sektionen yttrar bland annat:

1 Uppsala var höstterminen 1946 antalet anmälda deltagare i det spanska
proseminariet 29, varav 18 regelbundet besökte sammanträdena. Bland
licentianderna ha två valt avhandlingsämnen, som falla inom respektive
spanskt och italienskt språkområde. Då sålunda jämväl förslaget om en
uppdelning efter språkområden förtjänar beaktande, föreslår sektionen för
sin del, att vid något av lärosätena inrättas en professur i romanska språk,
särskilt franska och provensalska och vid sidan därav en andra professur i
romanska språk, särskilt spanska och italienska.

Sektionen hemställer vidare om inrättande av ett preceptorat i engelska
språket och litteraturen.

Humanistiska sektionen i Lund har anmält att den hyser vissa betänkligheter
gentemot omfattningen av de av beredningen angivna kompetensvillkoren
men förutsätter, att härmed icke avses full professorskompetens inom
både det språkliga och det litteraturhistoriska området utan endast inom
ettdcra av dessa. Med denna förutsättning tillstyrkes livligt beredningens
förslag. Sektionen framställer vidare krav på ett preceptorat i engelska
språket.

152

Departe mentschefen.

Kungl. Majrts proposition nr 272.

Sveriges docentförbund framhåller, att under åratal i pressen och från
industriellt håll påpekats nödvändigheten av en förbättrad ställning för
spanska språket vid våra universitet och högskolor, främst med tanke på
Sveriges livliga förbindelser med det spansktalande Sydamerika. Docentförbundet
hemställer därför, att åtminstone vid ett svenskt lärosäte måtte
inrättas en professur i romanska språk, särskilt spanska och italienska, med
examinationsrätt i första hand i spanska.

Även styrelsen för Sveriges förenade studentkårer framhåller vikten av
att det ibero-romanska språkområdet tillgodoses bättre än enligt beredningens
förslag. En differentiering efter språkområden skulle här vara
ändamålsenlig, men en dylik förutsätter enligt styrelsens mening inrättande
av professurer i allmän litteraturhistoria. Motsvarande synpunkter framföras
även beträffande engelska språket.

Kanslern ansluter sig beträffande universiteten till beredningens mening,
att en klyvning av professurerna bör ske på det sättet, att den ena professuren
får en starkare inriktning på det filologiska och litterära området,
den andra på det lingvistiska. Kanslern tillstyrker därför beredningens förslag
rörande professurerna i romanska språk och engelska språket. Däremot
avstyrker kanslern det föreslagna nya lektoratet i franska språket och litteraturen.
Kanslern förordar vidare, att en biträdande lärartjänst i engelska
språket inrättas vid vartdera universitetet. I övrigt ansluter sig kanslern
till beredningens förslag.

För ett litet land som vårt är det helt naturligt, att studiet av de stora
världsspråken måste intaga en framträdande plats vid såväl lägre som
högre skolundervisning. Grundvalarna för denna undervisning måste läggas
vid de läroanstalter, där lärare i de främmande språken utbildas, i första
hand de akademiska lärosätena. Dessa läroanstalter lida för närvarande en
påtaglig brist på lärarkrafter i främmande levande språk, varför en relativt
betydande ökning av lärarantalet förefaller befogad.

Beträffande de romanska och engelska språken synes råda stor samstämmighet
i fråga om behovet av en dubblering av de befintliga universitetsprofessurerna.
Beträffande sättet härför gå meningarna delvis isär. Enligt
en uppfattning, vilken enhälligt biträtts av universitetsberedningen, borde
dubbleringen förbindas med en differentiering i en mera språklig och en
mera litteratur- och kulturhistorisk inriktning. Enligt en annan uppfattning
borde — såvitt gäller språkgruppen romanska språk — ske en differentiering
efter språkområden, varvid särskilt åsyftas en mera självständig ställning
för de ibero-romanska språken.

För egen del har jag ansett mig böra i likhet med kanslern i huvudsak
ansluta mig till universitetsberedningens förslag. Jag förordar således i princip,
att vid vartdera universitetet inrättas ytterligare en professur i »franska
språket och litteraturen» respektive »engelska språket och engelskspråkig

153

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

litteratur». Med hänsyn till vikten av att säkra en fullgod rekrytering till
de nya lärostolarna, torde nu endast principbeslut böra fattas rörande den
ifrågasatta uppdelningen av professurerna i romanska språk samt den ena
av professurerna i engelska språket, lämpligen den i Lund. Den nuvarande
innehavaren av professuren i engelska språket vid universitetet i Uppsala
har gjort sig känd för sitt starka intresse just för den litteratur- och kulturhistoriska
sidan av ämnesområdet. Med hänsyn härtill synes den nya professur
i ämnet, som torde böra omedelbart inrättas vid detta universitet,
icke böra erhålla den av mig förordade nya benämningen utan avse »engelska
språket», medan i stället den hittillsvarande professuren vid dess nuvarande
innehavares avgång bör ändras till en professur i »engelska språket
och engelskspråkig litteratur». För Lunds universitets vidkommande synes
från och med nästa budgetår böra inrättas en befattning som biträdande
lärare i engelska.

Beträffande de ifrågasatta nya lektoraten i främmande språk har jag
redan i det föregående förklarat mig icke för närvarande kunna tillstyrka
inrättande av nya s. k. »pedagogiska» lektorat. Däremot ansluter jag mig
till beredningens, av kanslern tillstyrkta förslag med avseende på universitetslektorat,
avsedda för utländska lärare, i engelska, spanska och italienska
språken. Beredningens förslag om att inrätta ytterligare ett lektorat
även i franska kan jag dock i likhet med kanslern icke för närvarande
biträda. I detta sammanhang erinrar jag om att universitetsberedningen
föreslagit anvisande av ett belopp av 5 000 kronor för vartdera universitetet
i syfte att möjliggöra en uppdelning på studiegrupper vid den
av lektorerna i franska, engelska och tyska bedrivna undervisningen. Häremot
har jag icke funnit anledning till erinran. Likaså tillstyrker jag att
arvoden anvisas för anställande av en förste amanuens vid vartdera av seminarierna
för romanska språk och engelska språket vid universitetet i
Uppsala.

Vid mitt ställningstagande till beredningens förslag beträffande romanska
språk har jag icke förbisett de från flera håll framkomna, starkt betonade
önskemålen om en eller flera fasta lärostolar inom vår högskoleorganisation
för de ibero-romanska språken. Dessa önskemål synas i främsta rummet ha
det mera praktiska syftet att främja våra kommersiella och kulturella förbindelser
med länder inom de spanska och portugisiska språkområdena,
icke minst Sydamerika. Dessa strävanden synas böra beaktas vid en utbyggnad
framdeles av högskolorna i Stockholm och Göteborg.

Tyska språket.

Examensämnet »tyska språket», som omfattar icke blott tyskan utan
även övriga kontinentala germanska språk: holländska, flamländska och
frisiska, företrädes vid vartdera universitet av en professur och ett universitetslektorat.
Vid var och en av Stockholms och Göteborgs högskolor finnes
en professur i ämnet.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningen föreslår,

att ett lektorat i holländska språket och litteraturen för infödd holländsk
lärare samt ett s. k. »pedagogiskt» lektorat i tyska språket för svenskfödd
lärare omedelbart inrättas vid vartdera universitetet

samt att en befattning som förste amanuens inrättas vid ettvart av seminarierna
i tyska i Uppsala och Lund.

Beredningen anför i huvudsak följande.

Med hänsyn till den markerade nedgång i antalet studerande i tyska språket,
som under de senare åren kunnat iakttagas vid universiteten och högskolorna,
kan en med elevantalet motiverad dubblering av professurerna i
ämnet icke anses aktuell. Beredningen finner sig under nu rådande förhållanden
icke heller böra förorda en differentiering av dessa lärostolar i en lingvistiskt
och en filologiskt betonad, på sätt beredningen gjort i fråga om
romanska språk och engelska.

Universitetsberedningen finner icke en dubblering av universitetslektoraten
i tyska för närvarande motiverad men anser däremot att holländska språket
och litteraturen bör erhålla en förstärkt ställning vid universiteten och
högskolorna och förordar, att ett universitetslektorat i holländska inrättas
vid vart och ett av de fyra lärosätena.

Vid seminariet, respektive institutionen bör enligt beredningens mening
finnas en amanuens för seminarieledarnas behov av assistens vid seminariearbetets
organisering, för seminariernas administration och för den närmaste
vården om biblioteket. Beredningen förordar därför inrättandet av en förste
amanuensbefattning vid seminariet i tyska för vart och ett av statsuniversiteten.
För Uppsala universitets vidkommande motiveras befattningens omedelbara
inrättande av tillkomsten av en ny seminarieinstitution och för Lunds
universitet främst av den omfattning, som studierna i tyska där för närvarande
ha.

Beredningens förslag tillstyrkes av humanistiska sektionen vid Uppsala
universitet.

Humanistiska sektionen i Lund anför:

Det för tillfället rådande läget bör icke läggas till grund för bedömningen
av ämnets behov på längre sikt. De förhållanden, som motivera beredningens
ställningstagande, kunna ganska snabbt förändras. När gränserna till de
tysktalande länderna åter öppnas, torde man kunna räkna med en väsentlig
stegring av antalet studerande och behovet av lärare i tyska språket vid
våra läroverk torde väl i framtiden också komma att hålla sig i stort sett
konstant. Sektionen vill vidare erinra om beredningens yttrande, att studiet
av de olika nationallitteraturerna synes kunna tillgodoses genom inrättande
av filologiskt inriktade professurer i moderna språk, något som dock enligt
det föreliggande förslaget icke kan komma att bli fallet beträffande tyska litteraturen
i samma mån som beträffande litteraturen på franska och engelska
språken. Det må i detta sammanhang även påpekas, att för närvarande i
Lund 11 och på annan ort 3 personer förbereda sina licentiat- respektive
doktorsavhandlingar i ämnet. Av dessa deltaga 9 aktivt i det högre seminariets
övningar medan de övriga stå i ständig förbindelse med handledaren.

Sektionen vill därför hemställa, att beslut fattas enligt de av beredningen
för motsvarande professurer i franska och engelska förordade riktlinjerna om

155

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 272.

inrättandet vid tidpunkt, som av Kungl. Maj:t framdeles på förslag av
kanslern för rikets universitet bestämmes, av en professur i tyska språket och
litteraturen vid universitetet i Lund. Sektionen vill dessutom ifrågasätta,
huruvida icke antalet tyskstuderande på lågstadiet, som för närvarande uppgår
till åtminstone omkring 30, motiverar en dubblering även av lektoratet
i tyska, som då lämpligen kunde uppdelas på en företrädare för det rikstyska
och en för det österrikiska eller schweiziska kulturområdet. Däremot synes
beredningens förslag att inrätta ett lektorat i holländska vid vartdera av våra
universitet och högskolor icke motsvara behovet. För detta ändamål vore
två lektorat i holländska, fördelade, det ena på Lund och Göteborg, det andra
på Uppsala och Stockholm, fullt tillräckliga och skulle skänka holländska
språket och litteraturen den förstärkta ställning, som beredningen med full
rätt förordar.

Sveriges docentförbund finner en dubblering av universitetslektoraten i
tyska vara ett angelägnare önskemål än inrättandet av fyra lektorat i holländska.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer framhåller, att en dubblering
av universitetslektoraten i tyska är önskvärd men att samtidigt fyra lektorat
böra inrättas i holländska.

Kanslern finner två lektorat i holländska för samtliga lärosäten vara tillfyllest,
men tillstyrker i övrigt beredningens förslag.

Även om det nu rådande läget givetvis icke får på längre sikt vara avgörande
för omfånget av universitetsstudierna i tyska språket och kulturen
torde dock för närvarande icke erfordras någon dubblering av professurerna
i tyska. Jag kan därför icke förorda humanistiska sektionens i Lund förslag.

Jag har ansett mig böra tillstyrka, att ett universitetslektorat i holländska
språket inrättas vid universiteten i Uppsala och Lund men förutsätter samtidigt,
att innehavarna av dessa befattningar skola vara skyldiga att i enlighet
med kanslerns bestämmande åtaga sig undervisning jämväl vid Stockholms
respektive Göteborgs högskola, varvid rese- och traktamentskostnaderna
torde böra bestridas av sistnämnda högskolor.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot förslaget om anvisande av
medel till arvode åt en förste amanuens vid vartdera universitetet.

Slaviska språk.

Universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms högskola ha för närvarande
var sin professur i slaviska språk. Vidare finnes vid Uppsala universitet
ett lektorat i ryska språket, vilket hittills icke blivit besatt, varjämte
vid Lunds universitet finnes en befattning som biträdande lärare i ryska
språket med ett årligt arvode av (5 000 kronor jämte därå utgående tillägg.
Professuren vid Stockholms högskola bekostas av Stockholms stad och inrättades
1945. Den har ännu icke fått ordinarie innehavare. Undervisningen

Departe mentschefen.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

uppehälles provisoriskt på förordnande av professorn i slaviska språk i
Uppsala. Vid Göteborgs högskola finnes ingen professur, men undervisning i
ämnet gives av en lärare med licentiatkompetens med biträde av en svensk
och en rysk assistent.

Universitetsberedningen anför:

Det vetenskapliga studiet av de slaviska språken har först under detta
århundrade fått någon egentlig omfattning i Sverige. Genom utgången av det
första och det andra världskriget vunno dessa studier ökad aktualitet och vikt
för vårt land, något som tagit sig uttryck i ett stadigt växande antal studerande.
Genom Polens, Tjeckoslovakiens och Balkanländernas frigörelse efter
det första världskriget kommo dessa länders språk och kultur mera i brännpunkten
för de slaviska studierna än förut, och det ryska språkets ökade betydelse
efter det andra världskriget har givit impulser, vilka lett till en högst
betydande ansvällning av antalet studenter, som vilja ägna sig åt studiet av
speciellt ryska språket och den ryska kulturen. Sålunda har vid Uppsala universitet
antalet nybörjare under de senaste åren uppgått till i medeltal cirka
50 och totala antalet av samtliga studerande där hållit sig mellan 70 och 80.
Vid Lunds universitet har ökningen varit likartad och Stockholms och Göteborgs
högskolor ha haft omkring 50 studerande årligen vardera. Huruvida
intresset är att anse som bestående är svårt att nu avgöra. Ur svensk synpunkt
bör det dock vara av vikt, att vart lands mycket stora brist på kännare av
språk och kultur i de slaviska länderna häves, varför det nuvarande intresset
avgjort bör stödjas.

Ehuru de till buds stående lärarkrafterna med den nu nämnda elevtillströmnmgen
ha en avsevärd undervisningsbörda och dragas med stora svårigheter
att göra undervisningen effektiv, torde dock icke antalet studerande i och
för sig vara tillräckligt skäl för en dubblering av professurerna vid de bägge
sta tsum versi teten. Tar man däremot i betraktande de mycket stora kulturoch
språkområden, som ämnet slaviska språk omspänner, inses lätt, att professorn
i ämnet icke rimligtvis kan tänkas handleda de studerande till fördjupade
insikter på alla områden. I

I anslutning härtill anför beredningen att — ehuru en uppdelning av de
nuvarande professurerna i slaviska språk vid universiteten i och för sig vore
motiverad — beredningen likväl ej funnit den lämpliga tidpunkten härför
ännu vara inne. Däremot har beredningen föreslagit inrättande från och med
nästa budgetår av följande nya lärarbefattningar nämligen
ett lektorat i ryska språket och litteraturen vid Lunds universitet,
ett lektorat i polska språket och litteraturen vid vartdera universitetet,
ett lektorat i tjeckiska språket och litteraturen vid vartdera universitetet,
två förste assistentbefattningar vid vartdera universitetet, samt
en förste amanuensbefattning vid seminariet för slaviska språk vid Uppsala
universitet.

Härjämte har beredningen föreslagit anvisande av ett anslag å 3 000 kronor
till vartdera universitetet för anordnande av kursundervisning i vissa
slaviska språk.

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Såsom motivering härför har beredningen bland annat anfört:

Sedan 1945 finnes vid Uppsala universitet ett ordinarie ryskt lektorat. På
grund av tidsläget har detta lektorat dock ännu icke kunnat besättas, varför
undervisningen på denna punkt för närvarande är ofullständig. Vid Lunds
universitet har önskemål uttalats om ett ryskt lektorat, och beredningen finner
sig böra förorda inrättandet av ett sådant.

Beredningen anser vidare, att av de studerande framförda önskemal om
mera ingående undervisning i skilda slaviska länders språk, litteratur samt
andra kulturella och sociala förhållanden redan nu i väsentlig grad bör kunna
tillfredsställas genom inrättandet av lektorat i såväl polska som tjeckiska
vid vartdera universitetet. Beredningen förutsätter härvid, att på lektoratsinnehavarna
ställes kravet på såväl lingvistik som litteraturhistorisk kompetens.
För undervisning i de »mindre språken» serbiska, bulgariska etc; böra
kursanslag stå till förfogande. Beredningen förordar för detta ändamål ett
kursanslag å 3 000 kronor vid vartdera universitetet.

Studentrepresentanterna vid samtliga lärosäten ha med skärpa framhållit
vikten av väsentlig utökning av lärarkrafterna för den elementära undervisningen.
Detta motiveras av ifrågavarande språks svårighetsgrad och av det
förhållandet, att de studerande i regel äro helt utan förkunskaper i ämnet
vid studiernas påbörjande. Vid sidan av den offentliga universitetsundervisningen
har därför ett system med enskild individuell eller gruppundervisning
visat sig nödvändigt. Brist på anslag har emellertid hindrat denna kompletterande
undervisning att bli effektiv i önskvärd utsträckning och studenterna
ha varit hänvisade till dyrbar privatundervisning och det icke alltid
av lämpliga krafter.

Professorerna Gunnarsson, Uppsala, och Falk, Lund, ha båda påyrkat
införandet av assistentbefattningar i slaviska språk. Assistentens uppgift
skulle framför allt vara att efter professorns direktiv handleda de^ studerande
individuellt eller i grupper i de mera elementära delarna av språkundervisningen.
Innehavarna av dylika assistentbefattningar böra enligt ämnesrepresentanten
i Uppsala äga licentiatkompetens i ryska. Den nuvarande stora tillströmningen
av studerande i ämnet kräver ett betydande mått av elementär
undervisning för att frånvaron av i andra ämnen vanliga studentkunskaper
skall kunna kompenseras. Under senaste året har vid Uppsala universitet
en infödd ryska mot tillfälliga anslag meddelat enskild gruppundervisning i
ryska med lägst 32 timmar per vecka. Trots detta stora timantal har endast
en mindre del av de studerande kunnat beredas tillfälle att åtnjuta denna
undervisning. Behovet av undervisning av denna art är icke mindre vid
Lunds universitet. På grund av dessa omständigheter finner beredningen det
av behovet påkallat, att vid vartdera universitetet inrättas minst två förste
assistentbefattningar.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har föreslagit en förste amanuensbefattning
för slaviska seminariet vid detta universitet. Beredningen förordar
inrättandet härav och förutser, att även för Lunds universitet en motsvarande
befattning framdeles kommer att bli behövlig.

Universitetsberedningens förslag tillstyrkes av de humanistiska sektionerna
i Uppsala och Lund ävensom av Sveriges docentförbund och styrelsen för
Sveriges förenade studentkårer.

Departe mentschefen.

158 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Kanslern tillstyrker förslaget utom beträffande amanuenstjänsten vid seminariet
för slaviska språk i Uppsala, vilken enligt kanslerns mening bör utbytas
mot en andre amanuenstjänst med hänsyn till att för seminarier av motsvarande
storlek avsetts en tjänst av sistnämnda slag.

Intresset för slaviska språk vid våra universitet har under senare år varit i
ständigt stigande och medfört, att tillströmningen av studenter, som vilja
ägna sig åt dessa ämnen, numera nått en betydande omfattning. Särskilt har
studiet av ryska språket härvid tilldragit sig starkt intresse. Trots denna
utveckling ha — frånsett inrättandet i sistnämnda ämne av ett lektorat vid
Uppsala universitet och en befattning som biträdande lärare vid Lunds universitet
— lärarbefattningarna i de slaviska språken icke nämnvärt utökats.
Detta har medfört en betydande arbetsbörda för de begränsade lärarkrafter,
som för närvarande stå till buds. Det framstår därför enligt min mening som
angeläget att åtgärder nu vidtagas för en förstärkning av universitetens resurser
i detta hänseende.

De av universitetsberedningen härutinnan framförda förslagen kan jag i
huvudsak biträda. Jag förordar sålunda inrättande av ett lektorat i ryska
språket och litteraturen jämväl vid Lunds universitet i stället för den förenämnda
befattningen som biträdande lärare, varvid sålunda det med sistnämnda
befattning förenade arvodet å 6 000 kronor bortfaller. Vidare ansluter
jag mig till förslaget om inrättande av två lektorat, varav ett i polska
och ett i tjeckiska språket och litteraturen, vid vartdera, universitetet. Likaså
tillstyrker jag inrättandet av två befattningar som förste assistent i slaviska
språk vid vartdera universitetet. I likhet med kanslern anser jag däremot
storleken av seminariet i slaviska språk i Uppsala, för vilket beredningen
föreslagit en förste amanuensbefattning, icke motivera högre tjänst än en
befattning som andre amanuens. Jag tillstyrker alltså inrättandet av en befattning
av sistnämnda slag. Samtliga av mig här förordade nya befattningar
torde böra inrättas från och med nästa budgetår.

Undervisning i serbiska, bulgariska och andra slaviska språk, för vilka
sålunda icke lektorat avses, torde böra ombesörjas av särskilda lärare med
ersättning i form av arvode. Till bestridande av kostnaderna härför förordar
jag i enlighet med beredningens förslag, att ett belopp av 3 000 kronor för
nästa budgetår ställes till vartdera universitetets förfogande. För ändamålet
erforderliga medel torde böra anvisas under den i vederbörande avlöningsstat
under avdelning I. Professorer och lärare m. fl. uppförda anslagsposten till
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Klassiska språk.

De klassiska språken företrädas för närvarande — trots lärostolarnas något
skiftande benämning — av två ordinarie professurer vid vartdera universitetet.
Ifrågavarande professurer äro vid Uppsala universitet benämnda profes -

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sur i »latinska språket och litteraturen» samt professur i »grekiska språket
och litteraturen», vid Lunds universitet benämnas de professur i »romersk
vältalighet och poesi» samt professur i »grekiska språket och litteraturen».

En professur i medeltidslatin har påyrkats av professorn vid Uppsala universitet
J. Svennung och professorn vid Lunds universitet B. Axelson ävensom
av studentrepresentanterna i Uppsala.

Beredningen framhåller, att området för en professur i medeltidslatin skulle
utgöra ett väldigt språk- och litteraturområde, sträckande sig över en tidrymd
av nära ettusen år (cirka 600 e. Kr. till cirka 1500), som vore mycket
otillräckligt känt och vars utforskande vore av den största betydelse även
för ämnen som historia, kyrkohistoria, litteratur- och lärdomshistoria samt
romanska språk. Synnerligen viktiga insatser på området hade redan gjorts
av unga svenska forskare. Ytterligare forskningar påginge och över huvud
taget vore intresset för medeltidslatinet tydligt i stigande såväl i Sverige
som i andra länder.

Beredningen föreslår därför, att en professur i medeltidslatin inrättas vid
något av universiteten, förslagsvis i Uppsala.

Vidare föreslår beredningen, att en andre amanuensbefattning inrättas vid
vartdera av de klassiska seminariebiblioteken i Uppsala och Lund.

I avgivna remissyttranden tillstyrka de humanistiska sektionerna i Uppsala
och Lund beredningens förslag.

Kanslern anför:

Det hade synts mig tveksamt huruvida de skäl, som anförts för beredningens
förslag om inrättande av en professur i medeltidslatin, förslagsvis vid
Uppsala universitet, kunna anses fullt bärande. Då detta ämne emellertid
utgör en värdefull hjälpvetenskap till ämnet historia har jag icke vekt motsätta
mig beredningens och ämnesrepresentanternas uttalade önskemål i denna
fråga.

Visserligen torde den medeltidslatinska filologien utgöra ett viktigt forskningsområde
och en betydelsefull hjälpvetenskap för ett flertal därtill
angränsande discipliner, men i likhet med kanslern ställer jag mig tveksam
till förslaget om inrättande av en ordinarie professur inom ifrågavarande
ämnesområde. Jag är därför icke beredd att förorda det av beredningen härom
framlagda förslaget. Det må emellertid framhållas, att därest en särskilt
framstående forskare skulle komma att stå till buds för en professur i detta
ämne, fråga givetvis kan uppkomma om inrättande av en personlig professur
i ämnet.

Beredningens förslag om inrättande av en befattning som andre amanuens
vid vartdera av de klassiska seminariebiblioteken i Uppsala och Lund har
jag funnit mig böra tillstyrka.

Departe mentachefen.

160

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 272.

Semitiska språk.

De semitiska språken företrädas för närvarande av en professur vid vartdera
universitetet, i Uppsala benämnd professur i semitiska språk och i Lund
benämnd professur i österländska språk.

Beredningen har föreslagit dels anvisande av ett anslag å 3 000 kronor till
vartdera universitetet för anordnande av undervisning i hebreiska, särskilt
avsedd för teologisk-filosofisk examen, dels inrättande av en befattning som
andre amanuens vid seminariet för semitiska språk i Uppsala. Till stöd för
det förstnämnda förslaget har beredningen i huvudsak anfört, att den elementära
undervisningen i hebreiska för teologisk-filosofisk examen över hövan
belastade professorerna i de fall, då docent i ämnet icke funnes att tillgå härför
såsom fallet för närvarande var i Uppsala och Lund. Det sistnämnda förslaget
åter har beredningen motiverat med att seminariet i semitiska språk
i Uppsala nu skulle komma att erhålla nya lokaler, varigenom behovet av en
amanuensbefattning för skötseln av seminariets bibliotek m. m. aktualiserats.
Hittills hade här avsedda göromål kunnat i viss utsträckning fullgöras av en
studerande mot särskild ersättning, men en dylik anordning vore i fortsättningen
icke tillfyllest.

Humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens förslag.

Tillstyrkande yttranden ha jämväl avgivits av humanistiska sektionen i
Lund och kanslern, vilka dock beträffande den särskilda undervisningen i
hebreiska uttalat, att denna syntes kräva en så omfattande akademisk erfarenhet,
att vederbörande professorer och docenter icke lämpligen borde frigöras
från densamma. I

I enlighet med mitt ställningstagande i det föregående med avseende å ett
motsvarande förslag beträffande undervisning i teoretisk filosofi har jag icke
heller ansett mig böra tillstyrka beredningens här förevarande förslag om
särskild medelsanvisning för anordnande av undervisning i hebreiska, speciellt
avsedd för den teologisk-filosofiska examen.

Däremot förordar jag beredningens förslag om inrättande från och med
nästa budgetår av en befattning som andre amanuens vid seminariet för semitiska
språk vid Uppsala universitet.

Sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning.

Vid vartdera universitetet finnes en professur i sanskrit med jämförande
indoeuropeisk språkforskning, vilka båda för närvarande äro vakanta. Dessutom
finnes vid Göteborgs högskola en lärostol, benämnd Oscar II:s professur
i jämförande språkforskning med sanskrit.

Hos universitetsberedningen ha krav på en uppdelning av dessa professurer
framförts av de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund.

Beredningen föreslår

att den vakanta professuren i sanskrit med jämförande indo-europeisk

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

språkforskning vid Lunds universitet ledigförklaras såsom en professur i
jämförande språkforskning, särskilt indo-europeisk, samt

att principbeslut fattas om uppdelning av den nuvarande professuren i sanskrit
med jämförande indo-europeisk språkforskning vid Uppsala universitet
i en professur i jämförande språkforskning, särskilt indo-europeisk,
och en professur i indologi.

Beredningen anför bland annat:

De nuvarande lärostolarna i Uppsala och Lund inrättades såsom e. o. professurer
år 1893 för att efter sekelskiftet överföras på ordinarie stat. Redan
tidigare hade man i Uppsala haft en professur i jämförande språkforskning,
vars innehavare vid upprättandet av den nya e. o. professuren i sanskrit med
jämförande indoeuropeisk språkforskning övertog professuren i semitiska
språk. Lund ägde sedan 1872 en adjunktur i jämförande språkvetenskap. År
1877 beslöt man att upprätta en e. o. professur i jämförande språkforskning.
Innan denna hann besättas, ändrades emellertid år 1893 dess namn till »sanskrit
med jämförande indoeuropeisk språkforskning». År 1898 erhöll denna
professur sin förste innehavare.

Båda de nuvarande professurerna i sanskrit med jämförande indoeuropeisk
språkforskning ha således framgått ur tidigare lärarbefattningar i jämförande
språkforskning (respektive jämförande språkvetenskap). Professurernas nya
benämning står i samband med den uppfattning man förr hyste om sanskrits
ställning inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Detta betraktades om icke
såsom moder till alla andra indoeuropeiska språk så dock som den avgjort
viktigaste och ålderdomligaste medlemmen av denna språkfamilj.

Det har emellertid visat sig, att sanskrit icke kan göra anspråk på någon
särställning inom nämnda språkgrupp. Sanskrit måste betraktas som en filologisk
disciplin, sidoordnad med de övriga filologiska disciplinerna. Redan
år 1897, alltså för snart 50 år sedan, framhöll en av dåtidens ledande komparatister,
professor Karl Brugmann, Leipzig, att det icke längre är möjligt för
en vetenskapsman att samtidigt behärska båda dessa omfattande ämnen.
Konsekvensen av denna utveckling har också dragits på de flesta håll, icke
minst i våra närmaste grannländer. Så äger Köpenhamns universitet en professur
i jämförande språkvetenskap, en i indisk-österländsk filologi och dessutom
en i iransk filologi. Oslo universitet har en lärostol i allmän språkvetenskap,
en i indiska språk och litteratur samt dessutom också eu i keltiska
språk.

Denna jämförelse torde göra klart, att den nuvarande ordningen på detta
område i vårt land blivit föråldrad och otillfredsställande.

För undervisningens vidkommande är utan tvivel den jämförande språkvetenskapen
det viktigaste av de nu under ifrågavarande professurer fallande
båda ämnena. Vad professurernas namn beträffar, har beredningen övervägt
olika förslag. Vissa skäl kunna anföras till förmån för benämningen »jämförande
och allmän språkvetenskap». Utforskandet av de indoeuropeiska
språkens historia har å ena sidan lett till en vidgad insikt om^ dessa språks
samband med andra språkgrupper, å andra sidan fört till nya frågeställningar
och teorier om språkens allmänna struktur. Da emellertid all jämförande
språkforskning måste söka kontakt med den allmänna språkvetenskapen och
dess resultat, synes det beredningen överflödigt att i vederbörande professurs
namn inflika en påminnelse därom. Ett betonande av den allmänna språkvetenskapen
såsom en väsentlig eller rent av huvudsaklig del därav kan för

11 — Bihang till riksdagens protokoll 19li7. 1 sand. Nr 272.

Departeraei.
Ischef en.

162 Kungl. Maj:ts proposition nr ‘272.

övrigt lätt leda till ett försummande av den även för den allmänna språkvetenskapen
oumbärliga förutsättning, som ett grundligt historiskt och jämförande
språkstudium utgör. Det synes därför icke nödvändigt att ändra den
hävdvunna beteckningen »jämförande indoeuropeisk språkforskning». Med
hänsyn till önskvärdheten, att indogermanisten efter förmåga även uppmärksammar
de allmänna forskningsresultaten inom andra språkområden, har
emellertid beredningen inga invändningar att göra mot den benämning som
föreslagits av humanistiska sektionen i Lund, nämligen »jämförande språkforskning,
särskilt indoeuropeisk».

Vid sidan av den jämförande språkforskningen behöver, som redan antytts,
det filologiska studiet av Indiens språk och litteratur en egen företrädare.
Ur allmänt historisk, religionsvetenskaplig, språklig och kulturell synpunkt
är studiet av dessa frågor, som omspänna en tidrymd av omkring 3 000 år,
av största vikt och aktualitet. Det synes därför önskvärt att i vart fall Uppsala
universitet i likhet med systerinstitutionerna i Köpenhamn och Oslo
erhåller en professur i indologi. Som redan påpekats, ha Danmark och Norge
dessutom egna lärostolar i iranska, respektive keltiska språk. Ehuru väl medveten
om dessa discipliners betydelse har beredningen likväl icke ansett sig
böra förorda fasta lärostolar i dessa ämnen. Om särskilda professurer i jämförande
språkforskning inrättas, möter det nämligen intet hinder för innehavare
av dessa att, om de så önska, koncentrera sin forskning till något av
dessa eller andra delområden av det stora indoeuropeiska arbetsfältet, förutsatt
att de tillägnat sig den allmänna överblick och lingvistiska skolning, som
är ett oeftergivligt villkor för varje komparatist.

En allvarlig svårighet för genomförandet av de här föreslagna åtgärderna
utgöres av den för tillfället otillfredsställande tillgången på kompetenta
krafter. Anledningen härtill är att söka dels i den förtidiga bortgången av
icke mindre än tre förtjänta komparatister under de två senaste decennierna,
dels svårigheten för forskare på dessa områden att vid utebliven akademisk
befordran finna sin utkomst på andra banor. Till icke ringa del ligger den
även i de hittillsvarande professurernas dubbla karaktär, vilken verkat så
mycket mera avskräckande, som enighet inte alltid rått om tolkningen av
professurernas egentliga innehåll.

Humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens förslag, varvid
sektionen förordar, att den ifrågasatta professuren i indologi benämnes professur
i indo-ariska språk och litteraturer, då termen indologi enligt sektionens
mening vore alltför vid.

Humanistiska sektionen i Lund uttalar, att motsvarande uppdelning av
professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning vore
önskvärd även vid Lunds universitet.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag och erinrar därvid om, att den
nuvarande professuren i Uppsala med oförändrad benämning anslagits till
ansökan ledig, varför i den nye innehavarens fullmakt syntes böra intagas
förbehåll om ändrad ämnesomfattning för att möjliggöra en uppdelning framdeles
av professuren i enlighet med beredningens förslag.

Av den förebragta utredningen har jag blivit övertygad om lämpligheten
av att den för närvarande vakanta professuren i sanskrit med jämförande
indoeuropeisk språkforskning vid Lunds universitet ändras till professur i

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

jämförande språkforskning, särskilt indoeuropeisk. Jag tillstyrker alltså beredningens
förslag i denna del.

Däremot är jag icke nu beredd att förorda förslaget om ett principbeslut
rörande uppdelning av professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk
språkforskning vid Uppsala universitet. Nämnda professur torde sålunda
tills vidare böra bibehållas oförändrad.

Finsk-ugriska språk.

Detta ämnesområde är för närvarande företrätt endast vid Uppsala universitet,
där en professur finnes i finsk-ugriska språk, särskilt lapska och
finska.

Beredningen föreslår

dels inrättande av ett lektorat i finska språket och litteraturen vid vartdera
universitetet ävensom en förste amanuensbefattning vid seminariet för
finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet,

dels anvisande av ett anslag å 3 000 kronor till vartdera universitetet för
undervisning i ungerska.

Till stöd härför har beredningen i huvudsak anfört:

Beredningen, som räknar med att framdeles en professur i ämnet kommer
att inrättas jämväl vid Lunds universitet, anser, att för detta universitet
i första hand bör inrättas ett lektorat i finska med huvuduppgift att sörja
för en mera praktiskt inriktad språkundervisning. Denna undervisning bör
även kunna tjäna till grund för de studerande som till äventyrs vilja för professorn
i Uppsala fullfölja sina studier med akademiskt betyg som mål.
Vidare synes det beredningen naturligt, att finskan i likhet med övriga främmande
språk vid Uppsala universitet erhåller ett lektorat. Beredningen förutsätter,
att dessa lektorer skola äga god vetenskaplig kompetens, närmast motsvarande
svensk docentkompetens samt vara även litteraturhistoriskt orienterade.

I enlighet med av professorn i ämnet därom framfört önskemål vill beredningen
vidare förorda inrättandet av en förste amanuensbefattning vid seminariet
i Uppsala för finsk-ugriska språk.

För tillgodoseende av undervisningsbehovet i ungerska synes för närvarande
icke någon särskild lärarbefattning böra inrättas. Däremot torde i enlighet
med ämnesrepresentantens önskan ett kursanslag för detta ändamål
böra ställas till förfogande.

Humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens förslag.

Humanistiska sektionen i Lund har föreslagit inrättande av ett preceptorat
vid universitetet i finsk-ugriska språk med självständig examensrätt.

Professorn i slaviska språk vid Lunds universitet K.-O. Falk har i ett till
sektionens utlåtande fogat särskilt yttrande förordat principbeslut om inrättande
av en professur i finsk-ugriska språk vid Lunds universitet.

Kanslern tillstyrker inrättande av de båda lektoraten i ämnet men förordar
inrättande av en andre amanuenstjänst vid ifrågavarande seminarium
i stället för den av beredningen föreslagna förste amanuenstjänsten.

Departe mentschefen.

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

För egen del ansluter jag mig till beredningens förslag om inrättande av
ett lektorat i finska språket vid vartdera universitetet. Jag finner mig vidare
böra förorda inrättande av en amanuensbefattning vid seminariet för finskugriska
språk i Uppsala, därvid jag dock — i likhet med kanslern — anser
en befattning som andre amanuens vara tillfyllest. De av mig sålunda förordade
nya befattningarna torde böra inrättas från och med nästa budgetår.

Vad slutligen angår beredningens förslag om ett anslag å 3 000 kronor till
vartdera universitetet till bestridande av kostnader för undervisning i ungerska
språket, så finner jag det visserligen i och för sig önskvärt, att undervisning
meddelas även i detta till förevarande språkområde hörande ämne. Tills
vidare torde emellertid — i avvaktan på närmare erfarenheter rörande de studerandes
intresse härför — i ämnet ifrågakommande undervisning få bestridas
med anlitande av reservfonder eller andra medel, som av vederbörande
universitet finnas kunna disponeras för ändamålet. Jag är alltså icke för närvarande
beredd förorda någon särskild statlig medelsanvisning för här avsedd
undervisning.

Fonetik samt röst- och talvård.

Vid Uppsala universitet är sedan ett antal år tillbaka undervisning i fonetik
anordnad i form av årligen återkommande kurser under ledning av universitetslektorn
i svenska språket. Sålunda meddelas varje höst en kurs på
omkring 26 timmar för dem, som studera språk, särskilt moderna språk (antalet
deltagare 90—100). Dessutom gives en kurs i språkljudsanalys under
höstterminen (2 timmar i veckan) och en kurs i instrumentell fonetik under
vårterminen (minst 4 timmar i veckan) speciellt för dem som önska avlägga
examen i ämnet fonetik. I de senare kurserna bruka varje termin deltaga
omkring 10 studerande.

Vid Lunds universitet saknas regelbunden undervisning i ämnet. Vid Stockholms
högskola åter förekommer regelbunden undervisning däri. Korta kurser
i fonetik ha även givits vid Göteborgs högskola.

I den undervisningsskyldighet, som åligger lektorn i svenska språket vid
Uppsala universitet, ingår vidare att hålla kurs i röst- och talvård.
En kortare dylik kurs förekommer även vid Lunds universitet.

Beredningen föreslår

att principbeslut fattas om inrättandet av en professur i fonetik vid vartdera
universitetet,

att en förste assistentbefattning i fonetik inrättas vid Uppsala universitet
från och med nästa budgetår,

att ett kursanslag å 4 000 kronor ställes till vartdera universitetets förfogande
för anordnande av undervisning i fonetik, samt

att ett anslag — likaledes å 4 000 kronor — ställes till vartdera universitetets
förfogande för anordnande av undervisning i röst- och talvård.

Till stöd härför har beredningen i huvudsak anfört:

165

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Möjligheterna till forskning och undervisning i f o n e t i k vid de svenska
lärosätena äro för närvarande ytterligt begränsade. Det otillfredsställande i
att detta för all undervisning i moderna främmande språk, i svenska och i
språkhistoria grundläggande moment på grund av brist på lärarkrafter och
apparatur icke bättre tillgodoses har med skärpa framhållits under beredningens
överläggningar med representanter för språkvetenskapen.

Fonetiken är som särskild vetenskapsgren relativt ung men stadd i snabb
utveckling. I de stora kulturländerna finnas redan på många håll professurer
i ämnet, och i Finland, Danmark och Norge är dess ställning avsevärt mycket
bättre än i Sverige. Danmark t. ex. har två fonetiska laboratorier, och av
dem erhöll det ena under förra delen av det sista kriget omkring 80 000 kronor
för inköp av apparater. Också i Finland finns det två fonetiska institut,
det ena i Jyväskylä, det andra i Helsingfors. Helsingfors universitet har också
en professur i ämnet. Även i Norge äro fonetikens behov bättre tillgodosedda
än i vårt land.

I den tjänstgöring som åligger universitetslektorn i svenska vid Uppsala
universitet (docenten O. Gjerdman) ingår förutom undervisning i svensk
fonetik, uttalsriktighet och välläsning även röst- och tal vård. Enligt
Gjerdmans uppfattning, grundad på elva års erfarenhet, är det oundgängligt,
att momentet om välläsning med röst- och talvård brytes ut ur universitetslektorernas
tjänstgöring och anförtros åt en särskild lärare. Det är inte nog
med att studenterna erhålla vissa kunskaper i röst- och talvårdsfrågor, utan
det gäller framför allt, att — så länge inte lärjungarna i våra folkskolor och
läroverk få kostnadsfri hjälp med fel och brister i rösten och talet — alla
blivande lärare, och framför allt naturligtvis de blivande lärarna i modersmålet,
erhålla kostnadsfri hjälp med bortarbetandet av eventuella uttalsfel.
Vid Uppsala universitet ha enligt docenten Gjerdmans mening ungefär 20 procent
av deltagarna i universitetslektorns kurser sådana uttalsfel, som icke
böra få förekomma hos en lärare, såsom läspning, bristfällig andningsteknik
in. m. Gjerdman har utöver sin ordinarie undervisning ägnat en betydande
tid åt att bistå kursdeltagarna vid borttagandet av dylika uttalsfel. Då man
å ena sidan omöjligen kan räkna med vare sig att kommande universitetslektorer
i svenska äga sådan utbildning, att de förmå hjälpa de studerande
på nämnt sätt, eller att de ha lust att utan vederlag åtaga sig detta extra
arbete, medan man å andra sidan måste anse det synnerligen olämpligt både
att lärare äro behäftade med påfallande uttalsfel och att studerande, som
kanske skulle kunnat bliva utmärkta lärare, hindras därifrån av den anledningen,
att möjlighet att genom universitetens eller högskolornas försorg få
sakkunnig hjälp med bortarbetandet av uttalsfel saknas, så blir behovet av
en lärar befattning i röst- och tal vård uppenbart. Alldenstund röst- och talvården
har många beröringspunkter med fonetiken och de apparater, som den
förra kan behöva taga i bruk, delvis äro desamma som den instrumentella
fonetikens, bör naturligtvis nära kontakt finnas mellan läraren i röst- och talvård,
universitetslektorn i svenska och läraren i fonetik. Behandlingen av
uttalsfel bör vidare icke ske utan samråd med en foniatriskt utbildad halsspecialist.

Av det nu anförda framgår, att såväl forskningen som undervisningen i
fonetik vid de svenska lärosätena befinner sig i ett nödläge, liksom det viktiga
moment i eu lärares utbildning som röst- och talvärden utgör, blivit
föga uppmärksammat. Beredningen anser dessa brister vara synnerligen allvarliga
och finner det diirför vara av vikt, att snabba och effektiva åtgärder
vidtagas till förbättring av förhållandena.

Departe mentschefen.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

Beredningen vill principiellt förorda inrättandet av professurer i fonetik
vid de bägge statsuniversiteten och därvid i första hand i Uppsala, där den
fonetiska forskningen och traditionen varit starkast. Professurerna böra inrättas
så snart kompetenta innehavare kunna påräknas. Vidare bör en förste
assistentbefattning i ämnet inrättas vid Uppsala universitet.

För tillgodoseende av undervisningen i fonetik bör i första hand ett kursanslag
på förslagsvis 4 000 kronor ställas till vartdera universitetets förfogande.

Det synes även beredningen angeläget att tidsenliga fonetiska laboratorier
inrättas vid de bägge statsuniversiteten. Emellertid saknar beredningen för
närvarande möjlighet att närmare taga ställning till dessa laboratoriers utformning,
då primärmaterial om utländska laboratorier icke kunnat införskaffas.
Beredningen hyser förhoppning om att i samband med behandlingen
av de vetenskapliga institutionerna kunna återkomma till frågan.

För tillgodoseendet av kravet på ordnad röst- och talvård för akademiker,
särskilt modersmålslärare, finner beredningen det önskvärt, att röst- och talpedagoger
knytas till universitetsundervisningen. Då för närvarande erfarenhet
saknas om i vilken utsträckning dylik handledning skulle komma att
utnyttjas, anser beredningen det icke påkallat, att särskilda tjänster för ändamålet
inrättas utan vill förorda kurs- eller lektionsanslag för anlitande av fackutbildade
röst- och talpedagoger. Beredningen anser det vidare lämpligt, att
denna nya undervisning blir av försöksnatur och därför tills vidare begränsas
till sin omfattning. I enlighet härmed vill beredningen förorda att till vartdera
statsuniversitetet försöksvis ställes ett anslag för röst- och talvård å
4 000 kronor att utnyttjas efter kanslerns bestämmande.

Humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund ävensom kanslern tillstyrka
beredningens förslag.

Skolöverstyrelsen understryker beredningens krav på att undervisning i
röst- och talvård anordnas genom särskilda lärare, speciellt för blivande
modersmålslärare.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är fonetiken eller läran om
språkljuden en tämligen ung vetenskapsgren, som emellertid nu är stadd i
snabb utveckling. Ämnet är också numera företrätt av professurer vid akademiska
lärosäten i ett flertal av de större kulturländerna. Även i våra nordiska
grannländer har behovet av forskning och undervisning på förevarande
område beaktats i väsentligt större utsträckning än i vårt land, där undervisning
i ämnet hittills endast förekommit i mycket begränsad omfattning.

Jag delar beredningens uppfattning, att åtgärder nu böra vidtagas för att
bereda detta ämne en mot dess ökade betydelse svarande ställning vid våra
statsuniversitet. Vad beredningen härutinnan föreslagit har jag därför i huvudsak
ansett mig böra biträda. Jag förordar alltså, att principbeslut fattas om
inrättande av en professur i fonetik vid vartdera universitetet, ävensom att
en befattning som förste assistent i ämnet inrättas vid Uppsala universitet
från och med nästa budgetår. Då det synes böra ankomma å denne befattningshavare
att biträda den nuvarande lektorn i svenska språket med ifrågavarande
undervisning, torde något särskilt kursanslag för ändamålet icke för
nästa budgetår erfordras för sistnämnda universitets vidkommande. Bered -

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ningens förslag härom kan jag därför icke tillstyrka. Däremot förordar jag,
att för Lunds universitets del för nästa budgetår till undervisning i fonetik
beräknas en särskild medelsanvisning av 4 000 kronor i enlighet med beredningens
förslag.

Vad härefter angår förslaget om en särskild medelsanvisning för undervisning
vid universiteten i röst- och talvård, så har jag av vad i ärendet anförts
blivit övertygad om angelägenheten av en utökning av den undervisning,
som för närvarande förekommer på detta område. Såsom skolöverstyrelsen
framhållit, är dylik undervisning av stor vikt för blivande lärare, särskilt
modersmålslärare. Tidigare har i annat sammanhang även berörts de blivande
prästernas behov av undervisning i förevarande avseende. I vilken utsträckning
en undervisning av här avsedd art kan komma att utnyttjas av
universitetens studerande kan för närvarande — i avvaktan på närmare erfarenheter
härutinnan — icke med större grad av säkerhet bedömas. Jag tillstyrker
dock beredningens förslag om anvisande av ett belopp av 4 000 kronor
till vartdera universitetet för nästa budgetår för försöksvis anordnade
kurser. Det torde få ankomma å kanslern att meddela närmare bestämmelser
rörande dispositionen av ifrågavarande medel. Härför erforderligt belopp
torde böra anvisas under den i vederbörande avlöningsstat under avdelning

I. Professorer och lärare m. fl. uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Sammanfattning

Vad jag under rubriken »de humanistiska sektionerna» tillstyrkt innebär
sammanfattningsvis följande:

Uppsala universitet.

Nya professurer fr. o. m. den 1 jidi 1947:

1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,
särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi samt en i geografi, särskilt
naturgeografi,

1 i litteraturhistoria med poetik,

1 i engelska språket.

Principbeslut om nya professurer framdeles:

1 genom uppdelning av den nuvarande i pedagogik i en professur i psykologi
och en i pedagogik och pedagogisk psykologi,

1 i modem politisk och social historia,

1 i nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt folkloristisk,

1 i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning i stället för nuvarande personliga
professur i nordisk ortnamnsforskning,

1 i franska språket och litteraturen,

1 i fonetik samt

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

förändring av den nuvarande professuren i engelska språket vid nästa inträffande
ledighet till en professur i engelska språket och engelskspråkig
litteratur.

Övriga förändringar:

1 ordinarie befattning som preceptor i ekonomisk historia,

8 nya universitetslektorer i främmande språk (engelska, spanska, italienska,
holländska, polska, tjeckiska, finska, norska),

7 förste assistenter,

5 förste amanuenser,

8 andre amanuenser,

indragning av tre tredje-amanuensarvoden samt
anvisande av kursanslag å tillhopa 16 000 kronor.

Lunds universitet.

Nya professurer fr. o. m. den 1 juli 1947:

1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,
särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi, samt en i geografi, särskilt
naturgeografi,

1 i litteraturhistoria med poetik.

Ändrad benämning på professur fr. o. m. den 1 juli 1947:

professuren i sanskrit med jämförande indo-europeisk språkforskning ändras
till professsur i jämförande språkforskning, särskilt indo-europeisk.

Principbeslut om nya professurer framdeles:

1 genom uppdelning av den nuvarande professuren i pedagogik och psykologi
i en professur i psykologi och en i pedagogik och pedagogisk psykologi,

1 i modern politisk och social historia,

1 i franska språket och litteraturen,

1 i engelska språket och engelskspråkig litteratur,

1 i fonetik.

Övriga förändringar:

1 ordinarie befattning som preceptor i ekonomisk historia,

1 biträdande lärare i engelska,

10 nya universitetslektorer i främmande språk (engelska, spanska, italienska,
holländska, ryska, polska, tjeckiska, finska, danska, norska); indragning
av nuvarande arvode (6 000 kronor) som biträdande lärare i ryska,

6 förste assistenter,

1 andre assistent,

1 förste amanuens,

4 andre amanuenser,

indragning av två arvoden till tredje amanuenser samt
anvisande av kursanslag å tillhopa 20 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

169

2. De matematisk-naturvetenskapliga sektionerna.

Genom beslut av 1946 års riksdag genomfördes avsevärda förbättringar
för de naturvetenskapliga ämnenas vidkommande icke minst genom inrättande
av nya befattningar.

Beredningen framhåller emellertid, att till grund för detta beslut legat
en utredning huvudsakligen rörande forskningens behov. Beredningen
framhåller vidare bland annat:

När universitetsberedningen nu ånyo granskar de naturvetenskapliga
ämnenas personalbehov, har däremot undervisningens krav skjutits
i förgrunden. I många hänseenden, t. ex. beträffande docenter, assistenter
och amanuenser samt i viss mån även beträffande biträdande lärare, innebar
visserligen 1946 års riksdagsbeslut en avsevärd förbättring även för undervisningens
vidkommande. Beredningen har emellertid, sedan den genom
enquétesvar, särskilda framställningar och muntliga överläggningar tagit
del av såväl de akademiska lärarnas som de studerandes synpunkter och
önskemål i dessa frågor, funnit det nödvändigt att för åtskilliga ämnens
del föreslå en ytterligare utökning av personalen för att undervisningen
skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.

Den följande framställningen utgår från den personaluppsättning, som
förefinnes, när de av 1946 års riksdag beslutade nya tjänsterna och befattningarna
blivit besatta. De olika ämnena behandlas endast i den mån som
en rationell undervisning oundgängligen kräver en förstärkning av den
nuvarande personalstaten.

I det följande upptagas de matematisk-naturvetenskapliga ämnena endast
i den mån förändringar i personalstaten ifrågasättes från och med
nästa budgetår.

Botanik med växtbiologi.

Detta ämne representeras i Uppsala av tre, i Lund av två professurer.
Professuren i växtbiologi i Uppsala har nämligen ingen motsvarighet i
Lund.

Institutionen i Uppsala för fysiologisk botanik.

Förutom professorn finnas en biträdande lärare, en förste assistent, två
förste amanuenser och en tredje amanuens.

Universitetsberedningen föreslår, att ytterligare en befattning som förste
amanuens inrättas. Till stöd härför åberopas behovet av en effektivisering
av kursundervisningen i botanik för lägre examina i syfte att för de studerande
möjliggöra att kunna avlägga tentamina på de behandlade kurserna
omedelbart efter genomgången kurs; härför erfordrades synnerligen
omfattande instruktions- och kontrollarbeten från de vid kurserna biträdande
krafternas sida. Sektionen och kanslern biträda ifrågavarande förslag.

170 Kungl. Maj ds proposition nr 272.

Institutionen i Uppsala för systematisk botanik.

Förutom professorn i ämnet samt assistent- och amanuenspersonal äro
vid ifrågavarande institution inrättade dels en befattning som museiassistent
i lönegraden A 23, dels ock en för filosofie hedersdoktorn S. Lundell
personlig befattning som museiassistent i lönegraden A 17. Den förra uppflyttades
genom beslut av 1946 års riksdag från A 21 till A 23. Den senare
kom till stånd genom beslut av 1943 års riksdag.

Universitetsberedningen föreslår,

att befattningen i A 23 som museiassistent — liksom motsvarande befattningar
vid institutionen för systematisk botanik i Lund samt vid de zoologiska
institutionerna i Uppsala och Lund — uppflyttas till A 26 under
benämningen förste museiintendent,

att den för S. Lundell personliga befattningen som museiassistent i A 17
uPpflyftas till A 23 under benämningen museiintendent,

samt att en personlig ordinarie laboratorsbefattning inrättas för f. d.
professorn vid universitetet i Riga H. L. Skuja.

Museiassistenterna i A 23. Naturvetenskapliga forskningskommittén
hade i det betänkande, som var föremål för behandling vid
1946 års riksdag, förordat, att ifrågavarande tjänster, som då voro placerade
i A 21, skulle förändras till ordinarie laboratorsbefattningar. Dåvarande
departementschefen och riksdagen anslöto sig emellertid till kanslerns
förslag, att tjänsterna i stället skulle uppflyttas till A 23, vilket ansetts
vara en konsekvens av den från och med budgetåret 1945/46 genomförda,
motsvarande höjning av museiassistenterna vid naturhistoriska riksmuseet.

Prefekterna för de fyra universitetsinstitutioner, vid vilka museiassistenterna
äro anställda, ha i en gemensam skrivelse till universitetsberedningen
hemställt, att beredningen måtte föreslå en sådan reglering av de nuvarande
museiassistenttjänsterna, att deras innehavare under förändring av
tjänstebeteckningen till »museiintendent» bli jämställda med universitetens
laboratorer och observatörer. Härtill anföres bland annat följande.

Universitetens museiassistenter ha en annan och vida mer självständig
karaktär än de lika benämnda tjänstemännen vid naturhistoriska riksmuseet.
Där äro dessa tjänsters innehavare assistenter till en »professor
och avdelningsföreståndare», som har att helt ägna sig åt chefskapet för sin
avdelning av museet. De här ifrågavarande universitetsmuseerna stå däremot
under chefskap av prefekter, vilka som universitetsprofessorer givetvis
i främsta rummet ha att ägna sig åt och svara för vetenskaplig undervisning
och forskning i sitt ämne. Genom det stigande studentantalet och
vetenskapens framåtskridande ha dessa uppgifter kommit att ta allt större
del av professorernas tid i anspråk. Museiassistenten vid ett universitetsmuseum
kommer härigenom att få ett mycket självständigt arbete och en
vida självständigare och mera ansvarsfylld ställning än som kan inläggas i
begreppet assistent. Om en prefekt för ett naturvetenskapligt universitetsmuseum
skall få någon tid över till egen vetenskaplig forskning, blir det

171

Kungl. Maj:is proposition nr 272.

därför ett oeftergivligt krav, att omsorgen om de omfattande och dyrbara
samlingarna, deras förkovran och vetenskapliga bearbetning, helt kan överlåtas
på »museiintendenten». Så synes också vara regel vid utländska universitetsmuseer
av motsvarande storlek.

Den ovan som nödvändig framhållna och till stor del redan genomförda
organisationen av universitetsmuseerna innebär ock att »museiintendenten»
kommer att utöva det närmaste chefskapet över den lägre museipersonalen,
såsom amanuenser, tekniska biträden (»laboratoriebiträden»), vaktmästare
m. fl.

En ofrånkomlig följd av denna »museiintendenternas» självständiga ställning
är att en mycket hög vetenskaplig kompetens måste fordras av dem.
Även om docentkompetens ej hittills varit uttryckligt stadgad, ha dock
museiassistenterna (respektive konservatorerna) sedan gammalt plägat vara
docenter och oftast varit professorskompetenta. Befordran till professur
har också förekommit i åtskilliga fall. Att det sålunda hittills lyckats att
för museerna förvärva högkvalificerade vetenskapsmän som museiassistenter,
kan ej motivera tjänsternas kvarblivande i en löneställning, som på
intet sätt svarar mot innehavarnas kompetens, arbetsuppgifter och ansvar.

Ur den vetenskapliga forskningens och undervisningens synpunkt är det
vidare högeligen önskvärt, att forskare med museiassistenternas höga och
speciella kvalifikationer utnyttjas för akademisk undervisning i större utsträckning
än hittills. Efter frivilligt åtagande — och i några fall mot särskild
ersättning — ha museiassistenter i viss utsträckning meddelat undervisning
i museiteknik. Viss examination, exempelvis i nordisk floristik, har
också i vissa fall överlåtits på museiassistenter. De ha också, ehuru mera
undantagsvis, utnyttjats som ledare av exkursioner och dylikt.

Universitetsberedningen har för egen del anfört:

Beredningen finner mycket starka skäl tala för den föreslagna ombildningen
av de fyra museiassistenttjänsterna vid universiteten. Utöver den
krävande uppgiften att vårda, utöka och vetenskapligt bearbeta de stora
samlingar som universitetsmuseerna förfoga över bör en visserligen ringa
men högt kvalificerad undervisning åläggas dessa befattningshavare. Beredningen
förordar därför, att för tillträde till dessa tjänster fordras docentkompetens.
Beredningen förordar vidare, att befattningshavarna benämnas
förste museiintendenter i likhet med t. ex. förste intendenter vid statens
museer och förste bibliotekarier och liksom dessa placeras i 26 lönegraden.

Den av museiintendenterna meddelade undervisningen torde i första
hand omfatta museiteknik samt floristik respektive faunistik. Denna undervisning,
som i regel icke kan kräva större förarbeten av de med dessa
områden väl förtrogna museiintendenterna, torde i allmänhet icke uppgå
till mer än högst 25 timmar per termin. Den bör anses utgöra en del av
deras tjänstgöringsskyldighet vid institutionen, varför en motsvarande formell
minskning av deras tjänstgöringstid vid museet icke behöver fastställas.

Vederbörande universitetsmyndigheter, kanslern och allmänna lönenämnden
ha biträtt ifrågavarande förslag.

Den personliga befattningen för S. Lundell. Universitetsberedningen
anser ifrågavarande befattning jämlörlig med förutnämnda
museiassistenttjänster i A 23, varför en uppflyttning av befatt -

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ningen till A 23 borde vidtagas samtidigt med en uppflyttning av nyssnämnda
tjänster till A 26. I ärendet har framhållits Lundells utomordentliga
kvalifikationer som vetenskapsman samt att han tillhörde världseliten
inom sitt fack, mykologien. Universitetsmyndigheterna och allmänna lönenämnden
ha anslutit sig till förslaget.

Personlig befattning för f. d. professorn H. L.
Sk u j a. Universitetet i Uppsala har i sina petita till 1947 års riksdag
gjort framställning om inrättande av en personlig laboratorsbefattning för
f. d. professorn i botanik vid letthindska universitetet i Riga Heinrichs
Leonards Skuja. Härvid framhålles bland annat:

Sedan oktober 1944 befinner sig Skuja i Sverige och sedan den 28 februari
1945 har han varit verksam vid institutionen för systematisk botanik.

Professor Skuia> som ar född i Majori (Lettland) den 8 september 1892,
är i närvarande stund en av världens främste algologer. Hans vetenskapliga
produktion, som omfattar 34 skrifter och vari bland annat över 200 arter,
17 släkten och flera familjer nybeskrivas, rör sig främst om sötvattensalger.
Flertalet skrifter behandla Lettlands och Estlands algflora. Några arbeten
innehålla mera monografiska bearbetningar av sötvattensrhodofyceer. Hans
kunskaper ha också tagits i anspråk för bearbetning av expeditionsmaterial
från resor i exotiska länder. I manuskript föreligger också en bearbetning
av mikrofloran i lettländska svavelkällor. Av professor Pascher hade Skuja
förvärvats som medarbetare i samlingsverket »Siisswasserflora Mitteleuropas»
med uppgift att bearbeta gruppen Euglenophyta. På grund av
världshändelserna har detta arbete ej kommit till utförande, men Skuja
har hopbragt ett rikt material för bearbetningen.

Vid sin ankomst till Uppsala fick Skuja som arbetsuppgift att ur systematisk
(taxonomisk) synpunkt bearbeta ett omfattande material av konserverade
växtplanktonprov från ett tiotal uppländska sjöar av olika typer,
vilka sjöar äro föremål för ingående fysikalisk-kemiska och ekologiska undersökningar.
Skujas energiska och utomordentligt sakkunniga arbete gav
redan efter ett par månader ytterst värdefulla resultat, och i ännu högre
grad kunde han under tiden april-november 1945 genom studier å levande
material vidga kännedomen om dessa sjöars planktonflora, som nu torde
vara den bäst kända i världen. Utöver det taxonomiska värdet ha hans
resultat stor betydelse för de vid sagda institution pågående undersökningarna
över växtplanktons ekologi och fysiologi och våra sjöars produktionsbiologi
överhuvud.

Det kan utan tvekan betecknas som ett riksintresse, att Skuja här får
fortsätta sina banbrytande undersökningar. Med hans eminenta sakkunskap
och enastående mångsidighet är han i stånd att beskriva algfloran i
svenska sötvatten och bearbeta det rikhaltiga materialet i svenska samlingar
på ett sätt, som utan tvivel komme att väcka största uppmärksamhet
utomlands.

Det är emellertid icke endast på grund av sitt vetenskapliga författarskap
som Skuja skulle vara en ytterst värdefull tillgång för svensk forskning.
De områden, som han behärskar, erbjuda i regel de största svårigheter
för unga forskare, i synnerhet som vi i vårt land för närvarande sakna
en motsvarande expertis inom sötvattensalgologien. Under den tid Skuja

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

vistats i Uppsala, har han redan på ett mycket värdefullt sätt kunnat
biträda andra forskare vid bestämmandet av olika alger. Om han kunde
knytas till universitetet, skulle han i ökad omfattning och på längre sikt
genom handledning av unga forskare i hög grad kunna bidraga till utbildningen
av kvalificerade forskare inom algologiens skilda grenar.

Beredningen finner uppenbart, att det skulle vara av mycket stort värde
för svensk vetenskap om professor Skuja kunde knytas till universitetet
genom inrättande av en personlig laboratorsbefattning.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag, som ej heller föranlett någon
erinran från allmänna lönenämnden.

Institutionen i Lund för sy s tematisk botanik.

Universitetsberedningen föreslår omedelbart inrättande av ett preceptorat
och en befattning som förste assistent vid botaniska trädgården. Som
redan nämnts föreslås därjämte, att museiassistenten i A 23 uppflyttas
till A 26 som förste museiintendent. Till stöd för de nya befattningarnas
inrättande anföres:

I skrivelse till beredningen har institutionsföreståndaren, professorn N.
Heribert Nilsson kraftigt understrukit nödvändigheten av att inrätta en
befattning som biträdande lärare vid botaniska institutionens systematiska
avdelning. Vid denna föreligger följande undervisningskrav:

övningar i organografi........(omkring 70 timmar årligen)

kurs i kryptogami...........( » 90 » » )

» i embryologi...........( » 50 » » )

> i växtpatologi..........(kan f. n. ej hållas på grund

av brist på lärarkrafter).

Dessutom är undervisning nödvändig i växtgeografi, vilket ämnesområde
i Lund ingår i den systematiska botanikprofessurens undervisningsskyldighet
men som hittills endast har kunnat behandlas i form av fältstudier
och exkursioner under en vecka av högsommaren.

Det synes beredningen klart ådagalagt, att den omfattande undervisning,
som redan nu meddelas vid den botaniska institutionens systematiska avdelning,
knappast kan tillfredsställande uppehållas av dess nuvarande lärarkrafter,
bestående av en professor, en docent, en biträdande lärare samt en
förste assistent. Den biträdande lärare i botanik, som tillkommit genom
beslut av 1946 års riksdag, är redan helt bunden för undervisningen i växtfysiologi
och växtanatomi. Medan växtbiologien i Uppsala är företrädd av
en särskild professur och där disponerar en egen institution, saknar
den i Lund en fast representation. Den utökade undervisning i växtbiologi
och växtpatologi, varom även studentrepresentanterna framfört önskemål
till beredningen, kan icke komma till stånd utan en kraftig förstärkning av
lärarkrafterna. Beredningen förordar därför inrättandet av ytterligare en
preceptorsbefattning i botanik, avsedd för undervisningen inom de ämnesområden,
som omfattas av professuren i systematisk botanik vid Lunds
universitet.

Professor Heribert Nilsson har i sin skrivelse till beredningen även framhållit
det stora behovet av en förste assistent för botaniska trädgården.

Departe mentschefen.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Han framhåller behovet av både vetenskaplig forskningshjälp och undervisning
i samband med botaniska trädgårdens skötsel, lieredningen finner
de framförda önskemålen synnerligen väl motiverade. Härigenom kan den
nyligen för denna inrättade förste amanuensbefattningen frigöras och i stället
tagas i anspråk för andra uppgifter vid den systematiska avdelningen,
där särskilt det omfattande biblioteket och det nyinrättade laboratoriet
för jord- och vattenanalyser äro i stort behov av arbetskraft.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag, varvid dock förutsättes, att den
föreslagna preceptorsbefattningen göres till ordinarie laboratorsbefattning
i växtbiologi.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot att vid institutionen i Uppsala
för fysiologisk botanik inrättas ytterligare en befattning som förste
amanuens.

Den prövning, som i fjol ägnades befattningarna som museiassistenter
vid universitetsmuseerna i botanik och zoologi och som resulterade i en
uppflyttning från A 21 till A 23, avsåg icke frågan om befattningarnas definitiva
inordnande i den akademiska lärar- och forskarorganisationen. Utredning
i detta hänseende har nu framlagts av universitetsberedningen,
vilken föreslagit att befattningarna skola betecknas såsom förste museiintendenter
och placeras i A 26. Ifrågavarande förslag, vilket biträtts av
kanslern och allmänna lönenämnden, anser jag mig kunna tillstyrka. En
konsekvens härav synes böra bli, att den för S. Lundell personliga befattningen
som museiassistent betecknas såsom museiintendent; förslaget om
tjänstens uppflyttning till A 23 anser jag mig kunna godtaga.

F. d. professorn vid universitetet i Riga H. L. Skuja synes vara en synnerligen
högt kvalificerad vetenskapsman, vars fastare anknytning till universitetet
i Uppsala framstår såsom angelägen. Jag biträder därför förslaget,
att för honom inrättas en personlig laboratorsbefattning i botanik.
Befattningens innehavare torde böra i avlönings- och pensionshänseende
likställas med motsvarande ordinarie befattningshavare.

Medan växtbiologien i Uppsala är företrädd av en särskild professur och
förfogar över en egen institution, saknar denna ämnesgren fast representation
i Lund. Ämnet ingår därstädes till största delen i ämnet systematisk
botanik. Ämnets betydelse ur forsknings- och undervisningssynpunkt motiverar
enligt min mening till fullo, att en laboratorsbefattning i växtbiologi
inrättas vid Lunds universitet. Befattningen bör avse särskilt de växtbiologiska
ämnesområden, som nu omfattas av professuren i systematisk
botanik.

Slutligen tillstyrker jag inrättande av en förste assistenttjänst, särskilt
avsedd för botaniska trädgården i Lund.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 272.

175

Fysik.

Genom beslut av 1946 års riksdag inrättades en andra professur i fysik
vid vartdera universitetet. Naturvetenskapliga forskningskommittén, som
framlagt förslag härom, hade samtidigt förordat, att en förste assistentoch
en förste amanuensbefattning skulle knytas till de nya professurerna. I
propositionen 1946: 273 framhöll dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
att den personal, som erfordrades för biträde åt de blivande professorerna,
icke syntes behöva tillsättas förrän från och med budgetåret
1947/48.

Universitetsberedningen har nu föreslagit, att nämnda assistent- och
amanuensbefattningar måtte inrättas från och med nästa budgetår. Kanslern
tillstyrker detta förslag.

Jag tillstyrker, att i enlighet med universitetsberedningens förslag från
och med nästa budgetår vid vartdera universitetet inrättas ytterligare en
förste assistent- och en förste amanuensbefattning.

Geografi.

I fråga om detta ämne hänvisas till det avsnitt i det föregående, vari de
humanistiska sektionerna behandlats.

Geologi.

Universitetsberedningen föreslår, att en andre assistentbefattning vid
paleontologiska institutionen i Uppsala inrättas från och med nästa budgetår.

Vid nämnda institution finnas för närvarande en befattning som förste
assistent, en som förste amanuens och en som tredje amanuens. Den förstnämnda
är nyinrättad från och med innevarande budgetår. Naturvetenskapliga
forskningskommittén hade förordat inrättande av två befattningar
som förste assistent, men kanslern hade tillstyrkt allenast den ena. I propositionen
1946: 273 förklarade sig departementschefen anse, att tills vidare
endast en förste assistentbefattning borde inrättas å institutionen.

Universitetsberedningen har förklarat sig finna behovet av ytterligare en
assistentbefattning väl styrkt. Sektionen tillstyrker förslaget och föreslår
dessutom inrättande av en laboratur i historisk geologi och paleontologi.
Kanslern ansluter sig till beredningens förslag. I

I likhet med universitetsberedningen och kanslern tillstyrker jag, att från
och med nästa budgetår till paleontologiska institutionen i Uppsala knytes
en befattning som andre assistent.

Departe mentschefer.

.

Departe mentschefen.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kemi.

Ämnet kemi företrädes vid vartdera universitetet av två professurer. I
Uppsala finnas därjämte en professur i fysikalisk kemi och en i biokemi.

Kemiska institutionen i Uppsala.

Förutom professurerna finnas följande vetenskapliga befattningar:

1 laborator i analytisk kemi,

2 förste assistenter,

2 andre assistenter,

5 förste amanuenser,

2 tredje amanuenser.

Universitetsberedningen föreslår, att ett preceptorat i oorganisk och ett
i organisk kemi inrättas omedelbart. Till stöd härför anföres:

Från professorerna A. Fredga, G. Hägg och A. Tiselius samt även från
studentrepresentanterna i Uppsala ha till beredningen framförts starka
önskemål om inrättande av två befattningar som biträdande lärare, en vid
den oorganiska och en vid den organiska avdelningen av kemiska institutionen
i Uppsala. Dessa befattningar skulle möjliggöra en avsevärd intensifiering
och rationalisering av undervisningen i enlighet med de riktlinjer,
som framkommit vid en ämneskonferens mellan kemiprofessorerna (med
närvaro av studentrepresentanter) i Stockholm den 2—4 maj 1946.

Enligt vad beredningen vid särskild överläggning med professorerna
Fredga och Hägg inhämtat, mottager den kemiska institutionen till de
elementära kurserna för närvarande 32 deltagare per läsår. Dessa laboranters
sammanlagda arbetstid vid avdelningarna för oorganisk och organisk
kemi uppgår till omkring 40 000 timmar årligen. För deras handledning
stå vid den oorganiska avdelningen 1 förste assistent och 4 förste amanuenser,
vid den organiska avdelningen 1 förste assistent och 1 förste
amanuens till förfogande. Emedan denna personal icke är tillräcklig, måste
i viss utsträckning även de nyligen tillkomna båda andre assistenterna,
vilka av forskningskommittén avsågos biträda vardera sin professor vid
forskningsarbetet, tagas i anspråk för undervisningen. Professorerna Fredga
och Hägg måste själva ägna omkring 3 timmar per dag alla vardagar utom
lördagar åt kursundervisningen. Denna inkräktar således under nuvarande
förhållanden avsevärt på professors möjligheter att bedriva forskning.

Beredningen finner det klart ådagalagt, att undervisningens behov av
lärarkrafter i kemi vid Uppsala universitet icke blivit tillgodosett genom
1946 års riksdagsbeslut, som innebar nyinrättandet av en andre assistentbefattning
vid den oorganiska avdelningen samt en andre assistent- och
en förste amanuensbefattning vid den organiska avdelningen. För att möjliggöra
den av såväl lärare som studerande önskade effektiviseringen av
kursundervisningen och samtidigt något minska professorernas arbetsbörda
i samband med kurserna, förordar beredningen, att i Uppsala den kemiska
institutionens avdelning för oorganisk kemi samt samma institutions avdelning
för organisk kemi erhålla vardera en preceptor från och med budgetår
1947/48.

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen tillstyrker beredningens förslag.
Kanslern förordar, att de föreslagna preceptoraten i oorganisk och
organisk kemi utbytas mot biträdande lärarbefattningar.

Kemiska institutionen i Lund.

Förutom de två professurerna i kemi finnas följande vetenskapliga befattningar: 1

biträdande lärare i fysikalisk kemi,

1 biträdande lärare i analytisk kemi,

2 förste assistenter,

2 andre assistenter,

6 förste amanuenser,

2 tredje amanuenser.

Universitetsberedningen föreslår,

att befattningarna som biträdande lärare förändras till ordinarie laboratorstjänster
i samma ämnen,

samt att två nya befattningar som förste amanuens inrättas, en för vardera
laboratorn.

Till stöd härför anföres:

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet föreslog
i sin skrivelse till naturvetenskapliga forskningskommittén inrättandet av
en professur i fysikalisk kemi vid universitetet. Kommittén ansåg emellertid,
att »ifrågavarande behov tills vidare bör kunna fyllas genom inrättande
av en laboratorstjänst. I en framtid bör dock professur i ämnet inrättas
även vid Lunds universitet.» Dessutom föreslog kommittén inrättande av
en laboratorsbefattning i analytisk kemi, varjämte till vardera laboratorstjänsten
skulle knytas en förste amanuens och ett laboratoriebiträde.
Kanslern förordade emellertid, att i stället för de föreslagna laboratorsbefattningarna
inrättades två befattningar som biträdande lärare, vilket efter
departementschefens anslutning även blev riksdagens beslut.

Professorn i kemi S. Bodforss har med anledning härav framhållit, att
de biträdande lärarbefattningarna i längden bli svåra att besätta. Han
yttrar: »I den stora konkurrensen med läroverkens lektorat kunna vi icke
göra oss gällande; befattningshavarna komma att liksom våra senaste kemidocenter
fortast möjligt söka de varmt eftertraktade lektoraten».

Beredningen finner det sannolikt, att de svårigheter som kunna uppstå
vid besättandet av de hittillsvarande befattningarna som biträdande lärare
i kemi icke skola visa sig föreligga för de av beredningen för Uppsalas
vidkommande föreslagna preeeptorerna. Det föreligger emellertid för Lunds
universitets del andra skäl att omvandla de nyligen inrättade biträdande
lärartjänsterna till laboratorstjänster, vilket i skrivelser till beredningen
framhållits av docentföreningen och amanuensföreningen samt Sveriges
yngre naturvetares förening i Lund. Dessa sammanslutningar betona den
stora disproportionaliteten inom ämnet kemi mellan Uppsala och Lund,
emedan Uppsala universitet för närvarande har fyra professorer och två
laboratorer under det att vid Lunds universitet endast finnas två professorer
och två biträdande lärare i detta ämne. Då behovet av undervisning
och forskning i kemi vid universitetet i Lund är lika stort som vid univer 12

— Bihang till riksdagens protokoll 10^7. 1 sand. Nr 272.

Departe mentschefen.

178 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

sitetet i Uppsala (antalet studerande, som årligen genomgå de elementära
kurserna, är i Lund i genomsnitt 37 mot 32 i Uppsala) och då de alltmer
betydelsefulla ämnesområdena analytisk och fysikalisk kemi böra bli tillfredsställande
representerade även i Lund, förordar beredningen, att vid
sistnämnda universitet de båda nuvarande biträdande lärarbefattningarna
omvandlas till laboratorstjänster i analytisk respektive fysikalisk kemi samt
att till vardera tjänsten knytes en nyinrättad förste amanuensbefattning.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund understryker livligt
beredningens förslag men framhåller därutöver bland annat:

Uppsala har fyra professorer och två laboratorer, medan Lund har endast
två professorer och två biträdande lärare, trots att antalet laboranter i
Lund är väl så högt som i Uppsala. Nu föreslår visserligen beredningen en
förstärkning av lärarkrafterna för Lund på så sätt, att befattningarna
som biträdande lärare omändras till laboratorsbefattningar. Samtidigt föreslås
emellertid för Uppsala två nya preceptorsbefattningar, en i organisk
och en i oorganisk kemi. Sektionen finner det under sådana omständigheter
i hög grad motiverat, att dylika preceptorsbefattningar inrättas även i
Lund, varigenom både forskningen och undervisningen i kemi skulle bli
bättre tillgodosedda och förutsättningarna bli likartade med dem i Uppsala.

Sveriges docentförbund och styrelsen för Sveriges jörenade studentkårer
anse likaledes dylika preceptorsbefattningar erforderliga.

I särskild framställning har professorn i organisk kemi i Lund L. Smith
hemställt, att ämnesområdet för lärarbefattningen i analytisk kemi måtte
ändras till att avse »organisk med analytisk kemi». Framställningen har avstyrkts
av vederbörande universitetsmyndigheter i Lund, som därvid tillika
framhållit behovet av en biträdande lärarbefattning jämväl i organisk kemi,
samt av kanslern.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre naturvetares förening framhåller, att
den organiska analytiska kemien för närvarande vore mycket försummad
i vårt land. Behovet av ytterligare biträdande lärarkrafter vore större i
Lund än i Uppsala, där i medeltal 32 studerande de sista 10 åren genomgått
kemikurserna. I Lund vore motsvarande antal 37. År 1947 hade antalet
intagna ökats till 47, vilket vore avsett att bibehållas.

Kanslern tillstyrker bifall till universitetsberedningens förslag.

Det vill synas som om behovet av en ökning av antalet lärarkrafter i
ämnet kemi vore avsevärt i såväl Uppsala som Lund. Vad universitetet i
Upjjsala beträffar, anser jag mig böra ansluta mig till universitetsberedningens
förslag, sådant detsamma närmare preciserats av kanslern, och tillstyrker
följaktligen, att medel anvisas för anställande av en biträdande
lärare i oorganisk och en i organisk kemi. Vad Lunds universitet angår,
kan jag ansluta mig till förslaget om förändring av de i fjol inrättade biträdande
lärarbefattningarna i analytisk respektive fysikalisk kemi till
ordinarie laboratorsbefattningar i samma ämnen samt att antalet förste
amanuenser i samband därmed ökas med två. I remissyttrandena har därutöver
med styrka betonats, att behovet av lärarkrafter därmed icke vore

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tillgodosett. Med beaktande av vad i dessa yttranden anförts förordar jag,
att även för Lunds vidkommande inrättas två biträdande lärartjänster, en
för oorganisk och en för organisk kemi.

Limnologi.

Uppsala.

Ämnet limnologi finnes icke för närvarande representerat vid Uppsala
universitet. Genom donationsmedel har dock ett limnologiskt laboratorium
vid sjön Erken i Roslagen kunnat tagas i bruk.

Professorn i botanik, särskilt fysiologi och anatomi vid Uppsala universitet
E. Melin har i egenskap av inspektor för den donation (Malménska
studiefonden), på grund av vilken Erkenlaboratoriet kommit till stånd,
framhållit bland annat.

Erkenlaboratoriet måste redan i sin nuvarande blygsamma utformning
betraktas som en värdefull tillgång för den limnologiska forskningen. Dess
utvecklingsmöjligheter äro däremot f. n. ytterst begränsade, då under det
närmaste tiotal åren Malménska studiefondens avkastning på grund av
omfattande ombyggnadsarbeten vid Norr Malma gård kommer att vara
reducerad till en obetydlighet. Det är ej heller lyckligt, att ens en liten
station som Erkenlaboratoriet helt saknar föreståndare eller annan befattningshavare,
som direkt ansvarar för dess skötsel och arbetets planläggning.
F. n. handhaves detta av den Malménska stipendiaten efter frivilligt
åtagande.

Även för undervisningen skulle Erkenlaboratoriet redan nu kunna utnyttjas,
om en lärarbefattning i limnologi funnes. I framtiden torde det
bli ännu svårare än hittills för studerande från Uppsala att få deltaga i den
ständigt fulltecknade sommarkurs i limnologi, som ges vid Lunds universitets
laboratorium i Aneboda. Därför är en lärarbefattning i limnologi
vid Uppsala universitet, kombinerad med föreståndarskapet för laboratoriet
vid Erken, ett mycket aktuellt och berättigat önskemål. Sett på något
längre sikt måste man utan tvekan tänka sig en särskild limnologisk
institution i Uppsala, i synnerhet som Erkenlaboratoriet knappast kan
fungera som bas för forskningsarbetet annat än under sommarmånaderna
och ej ens då i större utsträckning kan användas för experimentella arbeten.
Dessutom bör en limnologisk institution i Uppsala av naturliga skäl
vara centrum för undersökningar av även andra sjöar och vattendrag i
mellersta och icke minst i norra Sverige, som i detta hänseende närmast är
att beteckna som outforskat. Inrättandet av en professur i limnologi och
införandet av limnologi som examinationsämne måste förr eller senare bli
ett oavvisligt krav för Uppsala universitet.

Det angelägnaste behovet av undervisning i limnologi torde emellertid
redan under nuvarande förhållanden kunna tillgodoses genom en biträdande
lärare i ämnet. Emedan detta icke är representerat av en professur
och även av andra anledningar skulle visserligen en laboratorsbefattning
vara att föredraga, men i så fall måste frågan om lokaler i Uppsala och
biträdande personal samtidigt lösas. Enär det ännu icke torde vara möjligt
att på en gång realisera ett sådant program, förefaller det lämpligast att
till en början inrätta en befattning för biträdande lärare, som samtidigt
bör fungera som föreståndare för Erkenlaboratoriet. Befattningshavaren
bör åläggas att årligen under terminerna ge en föreläsningsserie över lim -

Departe mentschefen.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr %72.

nologiens grunddrag och att i anslutning därtill under sommarferierna leda
en kurs vid Erkenlaboratoriet, främst avsedd att genom praktiska övningar
i limnologiska fält- och analysmetoder ge deltagarna en direkt inblick i
sambandet mellan miljö och organismer i en svensk eutrof insjö.

Den här föreslagna biträdande lärarens behov av assistens torde tills
vidare kunna tillgodoses genom att en av de rörliga tredje amanuensbefattningarna
ställes till hans förfogande. Inrättandet av ordinarie amanuensbefattningar
i limnologi kan därmed ställas på framtiden.

För att tillgodose det omedelbara behovet av undervisning i detta ämne
föreslår beredningen inrättandet av ett preceptorat i limnologi vid Uppsala
universitet.

Kanslern framhåller, att den av beredningen föreslagna preceptorsbefattningen
— med hänsyn till att ämnet limnologi vid Uppsala universitet
icke vore liksom i Lund företrätt av en professur — borde erhålla karaktär
av en ordinarie befattning som laborator.

Lund.

Sedan år 1945 finnes vid universitetet i Lund en ordinarie professur i
limnologi. Två laboratorier stå till förfogande: ett i Lund, inrymt i gamla
kemiska institutionen och i verksamhet året runt, samt ett i Aneboda,
Kronobergs län, vilket är i verksamhet under sommarmånaderna. Förutom
professuren finnes en tjänst som förste assistent, tillkommen 1946, och en
som förste amanuens.

Universitetsberedningen föreslår, att därutöver anvisas medel till en
andre assistent, avsedd främst för laboratoriet i Aneboda. Beredningen
funne det nämligen uppenbart, att den omfattande undervisning, som
under sommarmånaderna bedreves vid laboratoriet i Aneboda, icke kunde
tillfredsställande skötas med tillgång till endast den nuvarande assistenten
och amanuensen, vilkas tjänstgöring i huvudsak måste tagas i anspråk
under terminerna vid institutionen i Lund.

Vederbörande universitetsmyndigheter biträda ifrågavarande förslag.

Ämnet limnologi, d. v. s. studiet av sötvattnets fysikaliska, kemiska och
biologiska förhållanden, har en avsevärd praktisk betydelse, icke minst
med avseende på fiskerinäringen. Jag delar med hänsyn härtill uppfattningen,
att ämnet förtjänar att bli företrätt även vid universitetet i Uppsala.
I likhet med kanslern anser jag mig böra förorda, att en ordinarie
laboratorsbefattning från och med nästa budgetår inrättas vid nämnda
universitet. Jag biträder även förslaget om inrättande vid universitetet i
Lund av en andre assistentbefattning.

Matematik.

Detta ämne är vid vartdera universitetet företrätt av två professorer och
en biträdande lärare. Varje universitet förfogar därjämte över två assistenter
(i Uppsala två förste assistenter, i Lund en förste och en andre assistent),

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

en förste amanuens samt två (i Lund en) tredje amanuens. Universitetsberedningen
föreslår, att vartdera universitetet erhåller ytterligare en biträdande
lärare och en förste amanuens. Beträffande Lund föreslås dessutom
att befattningen som andre assistent ändras till befattning som förste
assistent, varigenom de båda universiteten i detta avseende skulle bli jämställda.

Beredningen framhåller, att önskemål om en biträdande lärarbefattning
utöver den befintliga framförts av samtliga professorer i matematik vid
universiteten. Den begärde befattningshavaren vore främst avsedd för
mera propedeutisk undervisning i bland annat matematisk analys, analytisk
geometri och differentialgeometri. Sålunda hade professorerna vid
Lunds universitet M. Riesz och N. Zeilon anfört bland annat följande.

Vid bedömningen av det behövliga antalet av dessa lärare måste hänsyn
tagas till att under de senare åren elevantalet på den propedeutiska kursen i
matematisk analys stigit därhän att en uppdelning på två parallellavdelningar
måste allvarligt övervägas. (Deltagarantalet är i år över 160. Med
det lägre seminariet inbegripet har den nuvarande biträdande läraren mer
än 180 elever.) Under dessa omständigheter måste det betecknas som nödvändigt
att ytterligare en befattning som biträdande lärare inrättas. — Man
måste vidare räkna med att för framtiden övningarna i det lägre matematiska
seminariet måste uppdelas på minst tre, sannolikt flera, parallellavdelningar.
För att undervisningen skall bli effektiv bör deltagarantalet i varje
seminarieavdelning ej gärna överstiga 30. För detta ändamål och för de
nyssnämnda kurserna anse vi minst 3 undervisningsassistenter och 1 förste
amanuens vara behövliga.

Vidare ha önskemål framförts om ytterligare en amanuensbefattning,
vars innehavare skall ha att svara för kurser i tillämpad matematik (för
biologer, medicinare, nationalekonomer m. fl.).

Beredningen har funnit den påtalade bristen på lärarkrafter i matematik
så uppenbar och allvarlig, att inrättandet av nya lärarbefattningar enligt
dess mening icke kunde uppskjutas. Oavsett den nuvarande starka tillströmningen
av studerande vore en utökning av lärarpersonalen i matematik
nödvändig för att ämnets olika områden i någon mån skulle kunna
tillgodoses vid undervisningen.

Kanslern tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag, dock att de nya
— liksom de hittillsvarande — tjänsterna som biträdande lärare icke borde
få karaktär av preceptorat utan av arvodesbefattningar.

Jag ansluter mig till kanslerns förslag och förordar alltså, att vartdera
universitetet erhåller ytterligare en biträdande lärare och en förste amanuens
samt att befattningen som andre assistent i Lund ändras till befattning
som förste assistent.

Departe mentschefen.

Zoologi.

För ifrågavarande ämne finnas vid universiteten i Uppsala och Lund
för närvarande följande lärarkrafter:

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Uppsala.

Lund.

2 professorer (båda i zoologi),1

3 professorer (en i zoologi, en i
zoologi, särskilt jämförande anatomi
och histologi, en i zoofysiologi),

1 biträdande lärare i zoologi, särskilt
jämförande anatomi och
histologi,

1 (ordinarie) föreståndare för zoologiska
institutionens entomologiska
avdelning,1

1 museiassistent (A 23),

2 förste assistenter,

2 förste amanuenser,

1 museiassistent (A 23)
3 förste assistenter,

3 förste amanuenser,

2 andre amanuser,

4 tredje amanuenser.

2 tredje amanuenser.

Universitetsberedningen föreslår,

att för den år 1946 nyinrättade professuren i zoofysiologi i Uppsala
inrättas en befattning som förste assistent och en som förste amanuens

samt att i Lund inrättas en laboratorstjänst i zoofysiologi jämte en
förste amanuensbefattning.

Beträffande förslaget om uppflyttning av museiassistenterna till förste
museiintendenter i A 26 hänvisas till det föregående.

I fråga om laboratorsbefattningen i zoofysiologi
vid Lunds universitet och den därtill knutna amanuensbefattningen
erinrar beredningen om, att frågan om dessa befattningar varit
föremål för prövning av naturvetenskapliga forskningskommittén, vilken
föreslagit deras inrättande från och med innevarande budgetår. Vid anmälan
i propositionen 1946: 273 av nämnda förslag anförde dåvarande
departementschefen att, då han förordat inrättande av en professur i
ämnet vid Uppsala universitet, syntes det kunna anstå någon tid med förverkligandet
av ifrågavarande förslag, vilket departementschefen i och för
sig funnit förtjänt av allvarligt övervägande.

Hos beredningen ha framställningar gjorts om att beredningen måtte
föreslå förverkligandet av ifrågavarande förslag. Vederbörande professorer
i Lund ha sålunda anfört:

Särskilt vad fysiologien beträffar uppstå stora problem, då denna snabbt
utväxande gren av zoologien kräver, att en specialist helt ägnar sig åt
densamma. Dessutom fordras för förståelsen och handhavandet av fysiologisk
apparatur en fast anställd kraft. Stora svårigheter uppstå nu ofta, då
ideligen nya amanuenskrafter skola uppläras, varvid kontinuiteten kan
äventyras och den professor i zoologi, som bland annat har att sköta denna
del av ämnet, många gånger får sätta till en oproportionerligt stor tid för
underordnade problem. Egentligen krävdes här en ny professur och en till
densamma knuten assistentbefattning. En biträdande lärare i denna viktiga
gren av zoologien är ett conditio sine qua non.

1 Enligt beslut av 1946 års riksdag skall vid tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas
en professur i entomologi vid Lunds universitet.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningen säger sig ha blivit övertygad om att undervisningen
i zoologi i Lund icke kunde tillfredsställande bedrivas utan ifrågavarande
befattningar. Däremot har beredningen icke upptagit ett förslag
om en biträdande lärare för ämnena jämförande anatomi och histologi.

Kanslern ansluter sig till beredningens förslag.

Beredningen har diskuterat frågan om inrättande av en särskild 1 ä r a rbefattning
i entomologi i Uppsala men icke framlagt
förslag härom. Beredningen anför i detta hänseende:

Universitetsberedningen finner det väl styrkt, att inom zoologien vid
Uppsala universitet särskilt behovet av undervisning i entomologi måste
tillgodoses. Undervisningen inom detta ämnesområde, som utan tvivel är
av största praktiska betydelse, kan emellertid vid Uppsala universitet enligt
vad beredningen inhämtat för närvarande på ett tillfredsställande sätt
meddelas av en entomologiskt inriktad docentstipendiat i zoologi. Beredningen
vill därför för sin del förorda, att frågan om en särskild lärarbefattning
i entomologi vid detta universitet ställes på framtiden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala hemställer däremot
om inrättande av en preceptorstjänst i entomologi. Sektionen yttrar:

Universitetsberedningen förklarar sig till fullo inse behovet av en särskild
lärarbefattning i entomologi vid Uppsala universitet. Sektionen måste bestämt
vända sig mot beredningens motivering för att ställa denna fråga
på framtiden. Beredningens förslag skola väl avse förbättrade undervisnings-
och forskningsmöjligheter på lång sikt och därför anpassas efter undervisningens
och forskningens behov och ej efter läget för dagen beträffande
tillgängliga krafter. Vad den åsyftade docenten beträffar, har han
genomgått provår och har på grund av sitt mycket höga provårsbetyg
och mycket höga avhandlingsbetyg möjlighet att snart erhålla lektorat,
varför han ej med säkerhet kan påräknas som docentstipendiat under
längre tid. Skulle han lämna universitetet, kan för närvarande ej någon
lämplig ersättare påräknas. Det är av denna orsak angeläget, att en preceptorstjänst
i entomologi omedelbart inrättas.

Kanslern, som i övrigt tillstyrker beredningens förslag, anför:

På av matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala
framförda skäl finner jag det önskvärt, att en ordinarie laboratorsbefattning
i entomologi omedelbart inrättas därstädes. Ämnet är företrätt
av professur i Lund, men saknar en särskild lärarbefattning i Uppsala.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre naturvetares förening föreslår, att
vid zoologiska institutionen i Lund inrättas ett antal befattningar utöver
vad beredningen föreslagit.

I samband med inrättandet i fjol av professuren i zoofysiologi vid Uppsala
universitet förutsattes, att till professuren, sedan den tillsatts, skulle
knytas en befattning som förste assistent och en som förste amanuens. I
enlighet med universitetsberedningens förslag torde sagda befattningar nu
böra komma till stånd.

I likhet med beredningen och kanslern anser jag goda skäl föreligga för
att ämnet zoofysiologi får en fast representation även vid Lunds universitet

Departe mentschefen.

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

och tillstyrker således förslaget om att därstädes från och med nästa budgetår
skall inrättas en laboratorsbefattning i ämnet samt att till befattningen
knytes en tjänst såsom förste amanuens.

Ämnet entomologi har en icke ringa praktisk betydelse och utgör ur
rent vetenskaplig synpunkt ett väl avgränsat forsknings- och undervisningsområde
av stort omfång. Starka skäl tala därför enligt min mening
för att ämnet blir representerat även vid universitetet i Uppsala. Jag anser
mig därför böra ansluta mig till kanslerns förslag om inrättande av en laboratur
i ämnet vid detta universitet.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört tillstyrker jag att befattningarna
som museiassistenter i A 23 vid de zoologiska institutionerna i Uppsala
och Lund förändras till befattningar som förste museiintendenter i A 26.

Sammanfattning.

Vad jag i detta sammanhang förordat i fråga om de matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna innebär sammanfattningsvis följande:

Uppsala.

Nya befattningar:

1 laborator i botanik, personlig för H. L. Skuja,

1 laborator i limnologi,

1 laborator i entomologi,

3 biträdande lärare,

2 förste assistenter,

1 andre assistent,

4 förste amanuenser.

Andra förändringar:

2 tjänster som museiassistent i A 23 uppflyttas till A 26 under beteckningen
förste museiintendent,

1 för S. Lundell personlig befattning som museiassistent uppflyttas till
A 23 under beteckningen museiintendent.

Lund.

Nya befattningar:

1 laborator i växtbiologi,

1 laborator i analytisk kemi,

1 laborator i fysikalisk kemi,

1 laborator i zoofysiologi,

1 biträdande lärare,

3 förste assistenter,

5 förste amanuenser.

Andra förändringar:

2 tjänster som museiassistent i A 23 uppflyttas till A 26 under beteckningen
förste museiintendent.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

185

X. Åtgärder för den socialvetenskapliga torskningens
och undervisningens främjande.

Socialvetenskapliga forskningskommittén, vars förut omnämnda betänkande
angående socialvetenskapemas ställning vid universitet och högskolor m. m.
(stat. off. utr. 1946: 74) ligger till grund för den efterföljande framställningen,
har haft följande sammansättning: ledamoten av riksdagens I kammare,
landshövdingen Thorwald Bergquist, ordförande, ledamoten av statens handelskommission,
fil. lic. Mauritz Bonow, rektorn vid socialinstitutet i Stockholm,
docenten vid Stockholms högskola Gunnar Heckscher, professorn vid
universitetet i Lund Helge Nelson, ledamoten av riksdagens II kammare,
professorn vid handelshögskolan i Stockholm Bertil Ohlin, professorn vid universitetet
i Uppsala Torgny Segerstedt, dåvarande docenten vid handelshögskolan
i Stockholm, numera professorn Ingvar Svennilsson, professorn vid
universitetet i Uppsala Herman Wold samt professorn vid Göteborgs högskola
Gustaf Åkerman.

1. Samhällsvetenskapernas ställning
och behov.

Till samhällsvetenskaperna (även benämnda socialvetenskaperna) i vidsträckt
bemärkelse kunna räknas alla de vetenskaper, som helt eller delvis
ha samhället i dess nuvarande eller historiska form till föremål. Till samhällsvetenskaperna
i mer begränsad mening torde man däremot i första hand
räkna endast nationalekonomien och statskunskapen samt statistiken, såsom
traditionellt inriktad främst på sociala massiakttagelser. Även den hittills i
Sverige till den praktiska filosofien anknutna sociologien bör givetvis hänföras
till samhällsvetenskaperna. Nära dessa vetenskaper stå vidare kulturgeografien
samt inom det historiska ämnesområdet särskilt den ekonomiska
historien och den moderna politiska och sociala historien.

Nuläget beträffande antalet professurer i de samhällsvetenskapliga
ämnena är följande.

Vid vartdera statsuniversitetet finnas, om man bortser från geografiprofessurerna,
som ju till stor del täcka ett naturvetenskapligt område, endast
tre samhällsvetenskapliga professurer, nämligen en i nationalekonomi, en i
statistik och en i statskunskap. Av de tre professurerna omfattar den förstnämnda
även ämnet finansrätt. I relation till dessa siffror kan ställas, att
den filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet (i januari 1946) bestod
av fyrtiotre och dess humanistiska sektion av tjugofyra professurer, medan

186

Kungi. Maj:ts proposition nr 272.

Lunds universitets filosofiska fakultet bestod av trettiosju och dess humanistiska
sektion av tjugotre professurer.

Mot de sex förutnämnda samhällsvetenskapliga professurerna vid universiteten
svara åtta professurer vid högskolorna, nämligen vid Stockholms
högskola fyra i nationalekonomi, en i statistik och en i statskunskap, vid
Göteborgs högskola en i nationalekonomi och en i statskunskap. Vid de båda
handelshögskolorna finnas däremot elva samhällsvetenskapliga professurer
eller nästan lika många som vid universiteten och de allmänna högskolorna
tillsammans.

Socialvetenskapliga forskning skommittén anser sig kunna konstatera, att
socialvetenskaperna intaga en alltför undanskymd plats i de akademiska
läroanstalternas organisation. Forsknmgskommittén erinrar emellertid samtidigt
om att samhällsvetenskaplig forskning icke enbart bedrives vid universitet
och högskolor. Omfattande undersökningar på detta område ha verkställts
inom det offentliga utredningsväsendet. Även statliga institutioner leverera
viktigt material för socialvetenskapliga undersökningar och utföra själva
dylika undersökningar. Kommittén nämner härvid särskilt konjunkturinstitutet,
kommerskollegium, socialstyrelsen och statistiska centralbyrån. Av
privata utredningsinstitut, som verkställa undersökningar inom det samhällsvetenskapliga
området, nämner kommittén affärsekonomiska forskningsinstitutet,
bankernas statistiska byrå, detaljhandelns utredningsinstitut, grossistförbundets
utredningsinstitut, industriens utredningsinstitut, kooperativa förbundets
utredningsinstitut, landsorganisationens utredningsavdelning samt
lantbruksförbundets utredningsavdelning.

Efter att ha understrukit socialvetenskapernas starka ställning i åtskilliga
främmande länder framhåller kommittén beträffande socialvetenskapernas
aktuella behov i vårt land bland annat följande.

I fråga om naturvetenskaperna har man brukat skilja mellan grundforskning
och tillämpningsforskning eller målforskning. Även beträffande socialvetenskaperna
kan en liknande skillnad göras, ehuru det också här gäller, att
gränsen mellan de båda olika slagen av forskning ofta är flytande. När man
säger, att den svenska samhällsforskningen hittills varit vanlottad, avses härmed
framför allt den samhällsvetenskapliga grundforskningen, som huvudsakligen
bedrives vid universitet och högskolor. Den samhällsvetenskapliga
målforskningen har däremot i betydande utsträckning kunnat tillgodoses
genom det arbete som utförts inom det offentliga utredningsväsendet, ämbetsverken
och privata utredningsorgan. Den utomordentligt starka expansion,
som under de senaste årtiondena ägt rum inom målforskningens område, har
icke haft någon motsvarighet inom grundforskningens. Denna expansion är
naturlig med hänsyn till att behovet av tillämpningsforskning i det enskilda
fallet alltid kommer att framstå såsom mest aktuellt och trängande. Men
det är också uppenbart, att ett dylikt förhållande på längre sikt är otillfredsställande
och att med det intima samband som råder mellan grundforskning
och målforskning även den sistnämnda forskningen blir lidande härav.

Det har ofta och med rätta framhållits, att kravet på en förstärkning av

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

den socialvetenskapliga forskningen liksom av den socialvetenskapliga undervisningen
och utbildningen är något karakteristiskt för nutiden. En väsentlig
förklaring till detta krav ligger nämligen i själva den samhälleliga utvecklingen.
Området för statens och kommunernas verksamhet har sedan
länge och särskilt under de senaste decennierna befunnit sig i snabb tillväxt.
Det allmänna liar pålagts en rad uppgifter som tidigare varit okända. Samtidigt
ha de privata organisationerna kommit att erhålla en allt större betydelse.
De många frivilliga sammanslutningarna med ekonomiska och ideella
syften utgöra numer ett utomordentligt viktigt led i samhällsbyggnaden.
Tydligt är emellertid, att dessa förändringar icke enbart äro ett resultat av
att nya uppfattningar trängt igenom på det politiska och ideologiska planet.
En grundläggande betingelse har även legat i det materiella framåtskridandet.
De industriella produktionsformernas utbredning, kommunikationsmedlens
förbättring, med ett ord de tekniska framstegen ha gjort människorna mer
beroende av varandra och bringat dem närmare samman. Hela denna utveckling,
som lett till en utvidgning av den samhälleliga sfären och en intensifiering
av de samhälleliga relationerna, utgör det mest påtagliga motiv för ett
ökat samhällsvetenskapligt intresse. Med tanke på den roll som den tekniskt
naturvetenskapliga forskningen härvid spelat, skulle det kunna sägas, att
just naturvetenskapernas kraftiga expansion kommit att aktualisera kraven
på en förstärkt samhällsvetenskaplig forskning.

Det moderna samhället har sålunda ett uppenbart behov av socialvetenskaplig
forskning. Den komplicerade strukturen hos detta samhälle medför,
att de åtgärder av ekonomisk och social innebörd som vidtagas såväl av staten
och kommunen som av enskilda företag och organisationer böra bygga
på ingående undersökningar. Stora anspråk på en socialvetenskaplig specialutbildning
måste ställas på de i allmän och privat tjänst anställda, vilka ha
att handlägga dylika frågor.

Framhållas bör slutligen det nära sambandet mellan det demokratiska styrelsesättet
och samhällsvetenskapen. Det är icke någon tillfällighet, att denna
vetenskap nått sin rikaste utveckling i två av de äldsta demokratiska och
konstitutionella länderna, England och Förenta staterna. Å ena sidan är ett
dylikt styrelseskick en nödvändig förutsättning för en fri samhällsvetenskaplig
forskning. Inom intet annat vetenskapsområde bli konsekvenserna av den
politiska diktaturen lika förödande som här. Å andra sidan utgör samhällskunskapen
en viktig integrerande del i själva den demokratiska samhällsordningen.
För att den fria debatten skall bli av värde, fordras att de deltagande
besitta en dylik kunskap. Utbredandet av samhällskunskapen ingår som ett
led i förverkligandet av folkstyrelsens principer.

Remissyttrande n.

Samtliga akademiska remissinstanser ansluta sig till forskningskommitténs
allmänna motiveringar för en upprustning av social vetenskaperna. Även i
Övriga remissyttranden har behovet av en utbyggnad av samhällsvetenskaperna
vid våra universitet och högskolor understrukits. Den socialvetenskapliga
forskningens betydelse med hänsyn till det praktiska samhällsarbetets
behov har likaledes omvittnats. Socialstyrelsen framhåller sålunda, att den
socialvetenskapliga forskningen är ägnad att öppna perspektiv och giva riktlinjer
åt det praktiska arbetet från vilket forskningen också i stor utsträck -

188

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

ning hämtar sitt undersökningsmaterial. Liknande synpunkter ha framförts
av statistiska centralbyrån och kommerskollegium. Statens arbetsmarknadskommission
understryker särskilt behovet av samarbete mellan förvaltningen
och den vetenskapliga forskningen och framhåller, att åtskilliga av de ärenden
kommissionen har att handlägga — såsom frågor om industriens lokalisering,
prognoser beträffande tillgången på arbetskraft, socialpolitiska frågor,
investeringsfrågor och frågor i samband med utarbetande av yrkesbeskrivningar
— stå i ett nära samband med vetenskapliga frågeställningar inom
statistik, kulturgeografi, nationalekonomi och sociologi.

Industriförbundet, tjänstemännens centralorganisation och landsorganisationen
ansluta sig till kommitténs uppfattning beträffande betydelsen av
en vidgad socialvetenskaplig forskning och undervisning samt av en förstärkning
av socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor.

Landsorganisationen anför vidare:

Socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag till utbyggnad av den
socialvetenskapliga undervisningen medför en merkostnad av 120 000 kronor
årligen för Uppsala och av drygt 100 000 kronor för Lund. Motsvarande anslagsökningar
för undervisning i övriga humanistiska ämnen bli enligt universitetsberedningens
förslag 454 000 respektive 380 000 kronor.

Jämförelsen ger vid handen, att utbyggnadsprogrammet för de socialvetenskapliga
ämnena är tämligen moderat. Anledningen härtill utgöres i främsta
rummet av omöjligheten att omedelbart besätta nyinrättade lärarbefattningar
med kompetenta forskare. Landsorganisationen vill starkt understryka kommitténs
uppfattning, att det framlagda programmet är att betrakta som en
första etapp på vägen mot fortsatt utbyggnad av den akademiska undervisningen
i samhällsvetenskapliga ämnen. Inte minst vid en jämförelse med
socialvetenskapernas starka ställning i ett stort antal andra länder framstår
den socialvetenskapliga undervisningen vid svenska läroanstalter som avsevärt
underrepresenterad jämväl efter förslagens genomförande. Det kan här
sålunda nämnas, att Holland förfogar över 80 professorer i samhällsvetenskapliga
ämnen mot för närvarande 24 i Sverige.

Bristen på kvalificerade forskare inom vissa socialvetenskaper
har av såväl kommittén som flera remissinstanser angivits som
ett hinder i vägen för en i och för sig önskvärd omedelbar utbyggnad av socialvetenskapernas
organisation.

19.jo års universitetsberedning anför:

Beredningen finner den av forskningskommittén företagna utredningen äga
synnerligen stort värde. Det är enligt beredningens mening otvivelaktigt, att
socialvetenskaperna vid Sveriges universitet och högskolor äro i behov av
kraftigt understöd saväl i form av ökat antal lärarbefattningar som av stipendier
för högre studier, förbättrade institutioner, forskningsanslag och vissa
organisatoriska åtgärder. Beredningen finner de av forskningskommittén
framförda förslagen väl ägnade att förbättra socialvetenskapernas ställning i
här berörda avseenden. Den vill emellertid i anslutning till sina tidigare yttranden
framhålla., att beträffande befattningar inom dessa vetenskaper liksom
beträffande varje utbyggnad av universitetsorganisationen dels ett korttids -

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

perspektiv och dels ett långtidsperspektiv måste anläggas. En alltför plötslig
utvidgning av den akademiska lärarstaben i ett eller flera ämnen kan medföra
en sänkning av undervisningens kvalitet, om man tvingas anlita lärare
med knapp kompetens. Även forskningen blir lidande, om de akademiska
befattningarna vid en plötslig konjunktur besättas med alla tillfälligt förefintliga
aspiranter i stället för med de bästa krafterna inom den aktiva forskargenerationen.
Beredningen vill därför förorda, att inom sådana ämnen, där
tillgången på forskare med högre kompetens är knapp, icke flera befattningar
omedelbart uppföras på universitetens och högskolornas stat än att de kunna
bli väl besatta, medan ledigförklarandet av de övriga får anstå, tills man kan
vänta sökande med god kompetens. Beträffande dessa sistnämnda befattningar
bör emellertid principbeslut fattas om deras inrättande. Det bör framhållas,
att en viss knapphet på produktiva vetenskapsmän kan konstateras inom
några socialvetenskaper på grund av att statens ämbetsverk och utredningar,
de stora organisationerna och det enskilda, näringslivet lägga beslag på yngre
forskare genom att erbjuda dem förmånligare ekonomiska villkor än en fortsatt
vetenskaplig bana kan innebära. För att i samhällets intresse denna
konkurrens i nödig utsträckning skall kunna neutraliseras, kräves. i första
hand ett tillräckligt antal stipendier för högre vetenskapliga studier inom
dessa ämnen.

Universitetskanslern framhåller i stort sett samma synpunkter och understryker,
att svårigheter komma att uppstå på grund av att lämpliga aspiranter
till vissa tjänster för närvarande icke torde stå till buds och att man
därför måste räkna med ett vikariesystem i en utsträckning, som måhända
kan ingiva vissa betänkligheter.

Statskontoret avvisar tanken på ett omedelbart genomförande i full utsträckning
av socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag. Statskontoret
anför bland annat.

När de sakkunniga framlagt förslag rörande en förstärkning av socialvetenskapernas
personella resurser, ha de vid punkt efter punkt nödgats konstatera,
att bristen på kvalificerade forskare lagt hinder i vägen för en i och för
sig önskvärd omedelbar utbyggnad av socialvetenskapernas organisation.
Kostnaderna för de förslag, vilka äro avsedda att redan nu genomföras,
uppgå — inklusive engångsanslag av 95 000 kronor — icke desto mindre
till ett så betydande belopp som en och en halv miljon kronor, i vilket belopp
rörliga tilläggsförmåner icke inräknats. Det är givet, att dessa förslag
böra prövas under hänsynstagande såväl till andra frågor om ökade anslag
till universitet och högskolor som till det allmänna budgetära läget. Statskontoret
får i detta ämne hänvisa till vad ämbetsverket anfört angående
organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. Det förefaller
ämbetsverket icke möjligt att föreliggande förslag omedelbart realiseras
i full utsträckning.

Jag delar socialvetenskapliga forskningskommitténs uppfattning, att en
upprustning av samhällsvetenskaperna i vårt land är en angeliigcn uppgift.
Det synes mig uppenbart, att socialvctcnskapernas resurser såväl i fråga om
forskar- och lärarbefattningar som i fråga om anslag till biträdespersonal och
materiel in. m. varit otillräckliga.

Departe mentschefen.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka social vetenskapernas
stora betydelse för den samhälleliga verksamheten på olika områden. Med
samhällsverksamhetens expansion till nya arbetsfält kommer detta förhållande
att ytterligare markeras. Behovet av samhällsvetenskaplig expertis för
utredningar i synnerhet på det ekonomiska, statistiska och sociala området
är redan nu svårt att tillgodose, och därest åtgärder icke vidtagas för att öka
den socialvetenskapliga utbildningen, torde svårigheter av olika slag lätt
kunna uppstå.

Socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag till åtgärder för en utbyggnad
av samhällsvetenskapernas resurser synes mig i det stora hela väl
avvägt och ägnat att läggas till grund för omedelbara beslut. Av skäl, som
jag inledningsvis berört, nödgas jag dock i detta sammanhang inskränka mina
förslag till att avse de statliga universiteten medan de enskilda högskolorna
åtminstone för närvarande få lämnas åsido. I ett avseende är jag dock beredd
att göra undantag härifrån. Det synes mig nämligen nödvändigt att
redan nu förorda vissa statliga åtgärder med syfte att förbättra yngre obefordrade
samhällsvetenskapliga forskares möjligheter att fortsätta påbörjade
insatser på detta område, även om de äro knutna till Stockholms eller Göteborgs
högskola, och att över huvud taget främja rekryteringen till de akademiska
befattningarna — nuvarande och nytillkommande — inom ifrågavarande
ämnesområde oavsett högskolornas karaktär av statliga eller enskilda
läroanstalter. Jag syftar härvid på forskningskommitténs förslag om anvisande
av medel till ett antal docentstipendier i vissa samhällsvetenskapliga
ämnen vid de två s. k. fria högskolorna. Jag återkommer härtill i det följande,
då jag ämnar tillstyrka anvisande av statsmedel till vissa socialvetenskapliga
docentstipendier vid envar av Stockholms och Göteborgs högskolor.

2. Föreliggande förslag.

A. Lärarpersonal, kursanslag in. m.

Socialvetenskapliga forskningskommitten har i sitt betänkande under
rubriken »Personalorganisation» behandlat ämnena nationalekonomi, företagsekonomi,
socialpolitik, statistik, statskunskap, geografi, ekonomisk historia,
modern social och politisk historia samt sociologi. Av dessa ämnen har även
19^5 års universitetsberedning behandlat geografi, ekonomisk historia samt
modern social och politisk historia. De sistnämnda ämnena ha redan i det
föregående behandlats i samband med universitetsberedningens förslag.

Även ämnena finansrätt och finansvetenskap ha behandlats av bägge sakkunnigutredningarna.
Då emellertid såväl finansrätten som finansvetenskapen
tillhöra den juridiska fakulteten, ha dessa ämnen behandlats i samband med

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

övriga juridiska discipliner såsom även skett beträffande forskningskommitténs
förslag till anordnande av undervisning i nationalekonomi inom de juridiska
fakulteterna.

a) Nationalekonomi, företagsekonomi och socialpolitik.

Antalet nuvarande befattningar inom ämnena nationalekonomi,
företagsekonomi och socialpolitik samt forskningskommitténs
förslag framgår av följande sammanställning.

Nuvarande personal: Kommitténs förslag:

Uppsala universitet:

Juridiska fakulteten.

Professor i nationalekonomi med finansrätt
(tillhör juridiska och filosofiska fakulteten).

Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör
juridiska och filosofiska fakulteten).

Anslag till kurser i bokföring: 1 200 kr., fondmedel
(för juris och politices studerande).

Filosofiska fakulteten.

En förste amanuens i nationalekonomi.

En e. o. amanuens i nationalekonomi.

Lunds universitet:

Juridiska fakulteten.

Professor i nationalekonomi med finansrätt
(tillhör juridiska och filosofiska fakulteten).

Biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt.

Anslag till kurser i bokföring: 1 800 kr., fondmedel
(för juris och politices studerande).

Filosofiska fakulteten.

En förste amanuens i nationalekonomi.

Professor i nationalekonomi med finansrätt
(tillhör juridiska och filosofiska fakulteten).

Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör
juridiska och filosofiska fakulteten).

Anslag till kurser i bokföring: 3 000 kr., statsmedel
(för juris och politices studerande).

Professor i nationalekonomi.

Två docentstipendier i nationalekonomi.
Biträdande lärare i nationalekonomi.
Biträdande lärare i nationalekonomi och socialpolitik.

En förste amanuens i nationalekonomi.

En andre amanuens i nationalekonomi.
Anslag till kurs i företagsekonomi: 2 400 kr.
(även för vissa juris studerande).

Professor i nationalekonomi med finansrätt
(tillhör juridiska och filosofiska fakulteten).

Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör
juridiska och filosofiska fakulteten).

Anslag till kurser i bokföring: 1 500 kr., statsmedel
(för juris och politices studerande).

Professor i nationalekonomi.

Två docentstipendier i nationalekonomi.
Biträdande lärare i nationalekonomi.
Biträdande lärare i nationalekonomi och socialpolitik.

En förste amanuens i nationalekonomi.

En andre amanuens i nationalekonomi.
Anslag till kurs i företagsekonomi: 2 400 kr.
(även för vissa juris studerande).

Nationalekonomi.

Följande uppgifter angående antalet studerande under
läsåret 1945 — 46 föreligga:

Uppsala: I filosofiska fakulteten första årskursen 30, andra årskursen 20
(två betyg), tredje årskursen 12 (tre betyg). I juridiska fakulteten 125.

192

Kungl. Maj:ts ''proposition nr <272.

Lieentiander 5; doktorander 4. — Antalet studerande till fil. kand. och pol.
mag. torde ha tredubblats under de senaste fyra åren.

Lund: För fil. kand.- och pol. mag.-examina omkring 65, varav 5 torde
inrikta sig för tre betyg, 5 för ett betyg och återstoden för två betyg; 8
lieentiander; 6 doktorander. För jur. kand.-examen omkring 40. — I fråga
om inriktningen på skilda betyg har en förskjutning ägt rum från lägre betyg
i fil. kand. till högre betyg i pol. mag. samt fil. lic.

Stockholm: För fil. kand.- och pol. mag-examina 90 för ett betyg (av
vilka de flesta fortsätta till högre betyg), 70 för två betyg och högst 15 för
tre betyg; lieentiander 8; doktorander 5—8. — Antalet studerande har kraftigt
ökat. — I jur. kand.-examen medtaga de allra flesta ämnet nationalekonomi;
antalet nyinskrivna uppgår numera till omkring 200 årligen.

Göteborg: 6 för tre betyg, 14 för två betyg, 4 för ett betyg, av vilka
nästan samtliga avse fil. kand.-examen; 3 lieentiander; 2 doktorander. — Inga
större förändringar i antalet studerande.

Vid åtskilliga tillfällen ha motioner i riksdagen framförts om en förstärkning
av nationalekonomiens position vid universiteten. Vid 1912 års riksdagmotionerades
sålunda om inrättande av en professur i nationalekonomi inom
filosofiska fakulteten i Uppsala. År 1919 motionerades om inrättande av
professurer i nationalekonomi vid båda universiteten.

I en motion vid 1938 års riksdag väcktes förslag om utredning angående
de socialvetenskapliga studiernas organisation vid statsuniversiteten, varvid
betonades bland annat nödvändigheten att giva nationalekonomien en förstärkt
ställning.

Från de akademiska myndigheterna ha vidare upprepade framställningar
gjorts om inrättande av ytterligare lärarbefattningar vid statsuniversiteten.

Professorn vid Uppsala universitet E. Lindahl har till forskningskommittén
framfört bland annat följande önskemål:

I betraktande av att professorn i nationalekonomi med finansrätt i Uppsala
har att sköta undervisning och examination i två ämnen inom juridiska
fakulteten (varvid han har att förrätta cirka 100 tentamina i varje ämne
årligen) och dessutom att svara för det omfattande ämnet nationalekonomi
inom filosofiska fakulteten, synes det på längre sikt vara oundgängligt, att
den nuvarande professuren uppdelas på minst två professorer. Följande lärarkrafter
behöva omedelbart införas för att tillgodose de mest trängande undervisningsbehoven:
Ytterligare en biträdande lärare med samma löneställning
som den nuvarande; denne borde ha särskild kompetens i någon eller några
av nationalekonomiens speciella delar, företrädesvis i företagsekonomi, enär
på detta område behovet av särskild handledning vid universiteten visat sig
trängande. Ytterligare en förste amanuens, som kan biträda dels med viss
undervisning, dels med rättning av tentamensskrivningar samt med granskning
av seminariearbeten. En andre amanuens, som framför allt från de övriga
lärarna skulle avlyfta en del av de löpande arbetsuppgifterna av administrativt
slag. Vidare förutsättes att de nuvarande lärarna i finansrätt och bokföring,
vilka tills vidare avlönas genom anslag ur universitetets reservfond,
få sin ställning reglerad genom beviljande av reguljära anslag, varvid läraren
i finansrätt bör få ökad undervisningsskyldighet.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272. 193

Professorn vid Lunds universitet J. Åkerman har föreslagit bland annat
följande.

Omedelbart inrättas en ny professur i nationalekonomi, speciellt finansvetenskap;
därvid förändras den nuvarande professuren i nationalekonomi
med finansrätt till professur i nationalekonomi. — Principbeslut bör fattas
om inrättande av professur i nationalekonomi, speciellt socialpolitik. —
Biträdande lärare med om möjligt licentiatkompetens böra finnas i följande
fem ämnen: ekonomisk teori, deskriptiv ekonomi, socialpolitik (intill dess
professur erhållits), företagsekonomi (inklusive bokföring) samt matematik
(gemensam för den samhällsvetenskapliga fakulteten eller sektionen).

Docentföreningarna i Uppsala och Lund framföra likaledes önskemål om
en ny professur i nationalekonomi vid vartdera universitetet. På längre sikt
borde inrättas två nya professurer, varav den ena borde vara praktiskt inriktad
på områden som exempelvis skogs-, jordbruks-, transport-, handelsoch
industriekonomi.

Vidare kräves inrättandet av nya amanuensbefattningar.

Statsvetenskapliga intresseförbundet framhåller likaledes önskvärdheten av
ytterligare en professur i nationalekonomi vid vartdera universitetet och av
en förstärkning av antalet biträdande lärare.

Forskningskommittén framhåller för egen del bland annat följande.

Att nationalekonomiens ställning särskilt vid de svenska statsuniversiteten
på intet vis motsvarar den betydelse som allmänt tillmätts den nationalekonomiska
forskningen och utbildningen står utom varje tvivel. Kontrasten
mellan å ena sidan samhällets erkända behov av forskning och undervisning
inom det nationalekonomiska området och å andra sidan de åtgärder, som
av statsmakterna vidtagits för att tillgodose detta behov, är här påfallande.

Vill man genom jämförelser med utlandet ytterligare belysa nationalekonomiens
svaga ställning vid de svenska universiteten, är det ingalunda nödvändigt
att anföra exempel från de många, i detta avseende utomordentligt
välutrustade engelska och amerikanska universiteten utan det kan vara
tillfyllest med en hänvisning till förhållandena i våra nordiska grannländer.
Vid Köpenhamns universitet finnas sålunda tre professurer i nationalekonomi
— en fjärde professur väntas bli upprättad under år 1947 — tre lektorat i
nationalekonomi, ett lektorat i driftsekonomi samt tre undervisningsassistentbefattningar
i nationalekonomi och statistik. Till Aarhus universitet höra
en professur i nationalekonomi, två professurer i driftsekonomi, en professur
i socialvetenskap och finanspolitik samt en undervisningsassistentbefattning
i samhällsbeskrivning, knuten till professuren i nationalekonomi. Vid Oslo
universitet finnas fyra professurer, en docentur och tre undervisningsstipendiatbefattningar
i socialekonomi. Vad slutligen Finland beträffar kan nämnas,
att till Helsingfors universitet äro knutna tre professurer i nationalekonomi,
en professur i finanslära, en professur i socialpolitik samt ett antal docenturer
inom dessa ämnesområden. Vid Åbo akademi finnes en professur i nationalekonomi
med finansvetenskap.

Från vilken utgångspunkt man än ser på dessa frågor, framstår sålunda
en väsentlig förstärkning av nationalekonomiens ställning vid statsuniversiteten
såsom i hög grad påkallad. Spörsmålet om en arbetsfördelning mellan
läroanstalterna och en specialisering av de olika nationalekonomiska lärarbefattningarna
bör upptagas till slutlig prövning, först när denna grundläggande
utbyggnad kommit till stånd.

13 — Bihang till riksdagens yrotoholl 19I{7. 1 samt. Nr 212.

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Vid en bedömning av nationalekonomiens behov av forskar- och lärartjänster
måste ett par allmänna synpunkter särskilt framhållas. Den ena
gäller ämnets omfattning. Den nationalekonomiska vetenskapen spänner över
ett mycket stort område, den behandlar prisbildningsteori, inklusive kostnads-
och marknadsanalys, arbetsmarknad, kapitalmarknad, penningteori,
konjunkturlära, finansvetenskap, internationell handel, bankväsende, olika
grenar av näringsekonomien, såsom jordbruks- och industriekonomi, transportekonomi,
socialpolitik, doktrinhistoria etc. Uppenbarligen kan icke den
enskilde forskaren behärska mer än en del av dessa olika områden. Det
måste vidare ihågkommas att, då nationalekonomien icke utgör något skolämne
vid gymnasierna, de studerande i regel börja sin utbildning i detta
ämne utan några förkunskaper. Ett stort behov föreligger därför av elementär
undervisning och personlig handledning vid de ekonomiska studierna.
Både med hänsyn till den nödvändiga vetenskapliga specialiseringen och den
grundläggande undervisningen kräver sålunda nationalekonomien ett betydande
antal lärarkrafter.

Nationalekonomiens utbyggnad bör koncentreras till den filosofiska fakulteten.
Enligt vår mening föreligger här ett behov av åtminstone två professurer
vid varje universitet inom detta ämnesområde. Målet bör därför vara,
att i stället för den nuvarande, för den juridiska och filosofiska fakulteten
gemensamma professuren i nationalekonomi med finansrätt skall finnas tre
professurer, nämligen en i finansrätt och finansvetenskap, tillhörande den
juridiska fakulteten, samt två professurer inom det nationalekonomiska
ämnesområdet, tillhörande den filosofiska fakulteten. Då det emellertid, med
hänsyn till bristen på kompetenta sökande, för närvarande icke torde vara
möjligt att besätta samtliga professurer, föreslå vi att omedelbart endast en
professur i nationalekonomi nyinrättas vid vartdera universitetets filosofiska
fakultet — ett förslag som alltså icke går längre än vad som exempelvis
ansågs skäligt redan av 1912 års statsutskott — samt att tills vidare den
befintliga, juridiska och filosofiska fakulteten tillhörande professuren i nationalekonomi
med finansrätt bibehålies. Så snart det sedan blir möjligt att tillsätta
en professur i finansrätt och finansvetenskap, bör den nuvarande professuren
överföras till den filosofiska fakulteten, varvid finansrätten försvinner
från professurens ämnesområde.

Ur såväl forskningens som undervisningens synpunkt erfordras två biträdande
lärartjänster i nationalekonomi vid vartdera universitetet. Den ene
biträdande läraren bör såsom förut nämnts tillhöra både juridiska och filosofiska
fakulteten, den andre endast filosofiska fakulteten. Det synes önskvärt,
att innehavarna av dessa befattningar må äga frihet ej blott att specialisera
sin forskning till ett särskilt område inom nationalekonomien utan även att
förlägga en del av sin undervisning till samma specialområde. Vid båda
universiteten behövas ytterligare för handledning av de studerande, biträde
vid rättande av skriftliga tentamensuppgifter (även i juridiska fakulteten)
m. m. en förste och en andre amanuens i nationalekonomi.

Företagsekonomi.

För närvarande finnas inga fasta lärarbefattningar eller bestämda anslag
för anordnande av undervisning i företagsekonomi.

Docentföreningarna ha i en promemoria till forskningskommittén begärt
inrättande av professurer i företagsekonomi.

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Statsvetenskapliga intresseförbundet framhåller bland annat:

Med den utveckling som modern samhällsverksamhet tagit är det nödvändigt
att statstjänstemännen bibringas goda kunskaper i företagsekonomi.
De komma allt oftare i kontakt med reella företagsekonomiska problem, varvid
insikter i ekonomiska redovisningsprinciper, värderingsproblem, balansteknik
etc. synas nödvändiga.. Särskilda lärostolor böra upprättas i företagsekonomi
vid universitet och högskolor, så att företagsekonomien kan ingå
som frivilligt ämne i statsvetenskaplig examen. På grund av svårigheten att
få kompetenta innehavare till dessa lärostolar, borde möjligheten av att inkalla
företagsekonomer från Danmark övervägas.

Forskningskommittén anför:

Både i fråga om politices studerande och dem som bedriva högre finansrättsliga
studier torde ett starkt behov föreligga av att åstadkomma en påbyggnad
och en teoretisk fördjupning av den elementära bokföringsundervisningen.
Att såsom föreslagits av statsvetenskapliga intresseförbundet inrätta
särskilda lärostolar i företagsekonomi och göra detta till ett nytt tillvalsämne
i politices magisterexamina, är emellertid för närvarande knappast
möjligt. Bortsett från ovissheten om de statsvetenskapliga examinas framtida
gestaltning och bristen på tillgängliga lärarkrafter, torde ett förslag om
dylika specialbefattningar komma att i alltför hög grad belasta det allmänna
utbyggnadsprogrammet för nationalekonomien. Däremot bör man redan nu
kunna sörja för att särskild kursundervisning i företagsekonomi anordnas för
ovannämnda kategorier av studerande under ledning av kvalificerade lärare
exempelvis från handelshögskolorna. För detta ändamål bör ett årligt anslag
på 2 400 kronor ställas till vartdera universitetets förfogande. — Skulle någon
av de ordinarie lärarna komma att förlägga sin forskning till det företagsekonomiska
området, bör denne givetvis kunna övertaga undervisningen i företagsekonomi,
varvid kursanslaget i stället skulle kunna användas till att
bestrida kostnaderna för undervisning exempelvis i deskriptiv ekonomi.

Socialpolitik.

För närvarande finnas vid universiteten inga fasta befattningar eller bestämda
anslag för anordnande av undervisning i socialpolitik.

Professorn vid Lunds universitet J. Åkerman har föreslagit inrättande av
en professur i nationalekonomi, särskilt socialpolitik. Önskemål om lärarbefattningar
i socialpolitik ha även framförts av statsvetenskapliga intresseförbundet
och av representanter för de enskilda högskolorna.

Forskningskommittén anför för egen del i huvudsak följande.

Det måste betraktas som en allvarlig brist, att den nuvarande universitetsorganisationen
icke lämnar tillräckligt utrymme för forskning och undervisning
på det socialpolitiska området. Samtidigt som staten och kommunerna
år från år i stegrat tempo utvidga sin socialpolitiska verksamhet och den
sociala omvårdnaden kommit att framstå som en av samhällets väsentligaste
uppgifter, saknas ännu i stor utsträckning de grundläggande betingelserna
för en fortlöpande vetenskaplig bearbetning av dessa spörsmål. Det torde
vara alldeles uppenbart, att ett dylikt förhållande är otillfredsställande och
medför risker både för att de socialpolitiska åtgärderna icke kunna baseras
på tillräckligt ingående undersökningar och för att den samhällsvetenskapliga
forskningens synfält på ett olyckligt sätt begränsas.

196

Kungl. May.ts ''proposition nr 272.

Redan vid 1919 års lagtima riksdag väcktes en motion om inrättande av
professurer i socialpolitik. På grund av ovissheten om ämnets definition och
tvivelsmål rörande dess vetenskapliga karaktär avvisades motionen. Vad
den senare anmärkningen beträffar, synes det numera knappast kunna ifrågasättas,
att icke socialpolitiken lika väl som andra sidor av den samhälleliga
verksamheten kan göras till föremål för vetenskaplig behandling; de uttalade
farhågorna för att denna forskning icke skulle kunna undgå att politiseras
ha icke här större grund än i fråga om många andra delar av socialvetenskapen.
Däremot föreligger otvivelaktigt fortfarande en viss svårighet
att inrangera socialpolitiken bland de vetenskapliga disciplinerna. Detta torde
mindre bero på att man här skulle stöta på oöverstigliga definitionsproblem
iin på att det socialpolitiska området äger anknytning till flera olika
vetenskaper och kräver undersökning från skilda vetenskapliga utgångspunkter.
Åtminstone tre huvudsakliga aspekter kunna anläggas vid en vetenskaplig
behandling av socialpolitikens område, nämligen dels den rättsliga
aspekten, utforskandet av socialrätten enligt juridiska metoder, dels den
nationalekonomiska aspekten, undersökningar av socialpolitikens ekonomiska
imiebörd och verkningar, dels slutligen också en sociologisk och politiskidéhistorisk
aspekt. I alla dessa aspekter ingår dessutom ett komparativt
studium av socialpolitiken i olika länder som ett viktigt led.

Idealet vore att få till stånd en forskning och undervisning på det socialpolitiska
området, som i största utsträckning förenade de skilda aspekterna
til! en gemensam helhet. Detta torde emellertid, åtminstone för närvarande,
vara omöjligt att uppnå. En mer syntetiskt inriktad forskning kan icke åstadkommas,
förrän delområdena grundligare bearbetats. Under sådana förhållanden
synes det bli nödvändigt att framgå efter olika linjer för att främja
socialpolitikens vetenskapliga behandling. Det torde till en början vara i
hög grad önskvärt, att inom de juridiska fakulteterna få till stånd en utvidgad
undervisning och forskning i socialrätt. De av universitetsberedningen
övervägda förslagen om inrättandet av nya professurer i materiell förvaltningsrätt
avse att tjäna detta syfte. Den hittillsvarande förvaltningsrätten
har otvivelaktigt, bland annat på grund av att ämnet ingått i samma professurer
som statsrätten, haft en starkt formell inriktning. Ökade möjligheter
till forskning och undervisning inom den del av socialrätten, som faller inom
arbetsrätten, synas även böra skapas.

Stora delar av socialpolitiken kunna också betraktas som en gren av tilllämpad
nationalekonomi. Med den omfattning den socialpolitiska verksamheten
numera erhållit, har den kommit att få en djupt ingripande betydelse
i den samhälleliga ekonomien. Ett studium av de med socialpolitiken sammanhängande
nationalekonomiska spörsmålen blir under sådana förhållanden
av utomordentlig vikt. För detta ändamål torde en biträdande
lä rarbefattning i nationalekonomi och socialpolitik
böra upprättas vid vartdera universitetet. De
biträdande lärarna skola ge kurser i allmänekonomisk socialpolitik för de
nationalekonomistuderande på lägre stadier, meddela specialundervisning för
studerande på högre stadier samt, när det gäller dessa studerande, biträda
vederbörande professor som rådgivare och medbedömare av uppsatser.

Beträffande den sociologiska och politisk-idéhistoriska aspekten på socialpolitiken
torde man tillsvidare få inskränka sig till att. uttala en förhoppning
om att även den måtte i görligaste mån beaktas vid den juridiska och nationalekonomiska
forskningen på området. Även forskningen inom sådana ämnen
som statskunskap, sociologi och praktisk filosofi kan lämna bidrag härtill.

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 21/2.

I ett särskilt yttrande har ledamoten av socialvetenskapliga forskningskommittén,
professorn vid Göteborgs högskola, G. Åkerman beträffande
ämnet socialpolitik framhållit följande:

Från den övriga sociallagstiftningen torde man såsom en särskild enhet
böra avskilja all den lagstiftning, som reglerar förhållandena mellan anställda
och arbetare och deras arbetsgivare. Hit höra sålunda lagarna om arbetsavtal,
kollektivavtal och arbetsdomstol, om arbetarskydd, arbetstid och semester,
om sjömäns och hembiträdens arbetsförhållanden etc. All hithörande
lagstiftning borde hänföras till ett särskilt ämne, arbetsrätt. Detta privaträttsliga
ämne kan i vårt nuvarande samhälle betraktas som så viktigt, att
det — eventuellt i förening med immateriaträtt — borde erhålla åtminstone
en särskild professur vid någon juridisk fakultet, kanske i första hand den
i Lund.

I övrigt omfattar sociallagstiftningen huvudsakligen socialvård och socialförsäkring
i olika former, vissa skilda slag av arbetsmarknadsreglering, tilldelningen
av offentliga byggnadskrediter m. m. Läran om den ifrågavarande
rätten kompletteras på ett naturligt och livgivande sätt genom den allmänna
socialpolitiken, som behandlar de faktiska ekonomiska och övriga verkningarna
av nämnda rättssystem, liksom av budgetpolitiken beträffande offentliga
arbeten och olika slags konsumentstöd. Därtill anknyter sig på ett
naturligt sätt studiet av komparativa utländska förhållanden på området.
Framtidsmålet bör enligt min uppfattning vara att nunämnda socialrätt och
socialpolitik böra förenas till gemensamma professurer. Skälen äro i huvudsak
desamma som i betänkandet sid. 34 utvecklats rörande önskvärdheten att
förena finansrätt och finansvetenskap i gemensamma professurer.

Sådana professurer som förena rättsvetenskapen på ett visst område med
de realekonomiska företeelserna på samma område ställa givetvis rätt allsidiga
krav på sina innehavare. En utbildningsgång, som på ett naturligt sätt
skulle skänka en dylik allsidig orientering, skulle man erhålla genom den
kvalificerade juridisk-socialvetenskapliga examen som förr eller senare och
helst snarast möjligt måste komma till stånd.

Remissyttranden.

De filosofiska fakulteterna i Uppsala och Lund tillstyrka det föreliggande
förslaget. Uppsalafakulteten önskar dessutom ytterligare en tredjeamanuensbefattning
på nationalekonomiska institutionen.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför:

Vad den nationalekonomiska professuren angår, måste dess ställning bli
beroende av nationalekonomiens ställning i juris kandidatexamen. Skall detta
ämne fortfarande tillhöra nämnda examen, bör också lärostolen tillhöra den
juridiska fakulteten. Endast därest nationalekonomien kan reduceras till ett
allmänorienterande ämne av rent propedeutisk art bör det kunna ifrågakomma
att överflytta den nationalekonomiska professuren till filosofiska fakulteten
och överlämna ansvaret för undervisningen i nationalekonomi i juridiska
fakulteten åt en biträdande lärare.

Juridiska fakulteten i Lund tillstyrker förslaget men hemställer, att den
i fråga om anslag för kurs i bokföring skall erhålla samma belopp som juri -

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

diska fakulteten i Uppsala eller 3 000 kronor, vilket också föreslagits av 1945
års universitetsberedning.

Kanslern tillstyrker inrättandet av en professur i nationalekonomi vid Uppsala
universitet. Kanslern anför vidare.

Beträffande Lunds universitet vill jag ansluta mig till universitetsberedningens
förslag, att en professur inom den juridiska fakulteten i finansrätt
med finansvetenskap omedelbart inrättas. Den nuvarande professuren i nationalekonomi
med finansrätt bör omändras till en professur i enbart nationalekonomi
samt överföras till den filosofiska fakulteten.

Forskningskommittén har föreslagit tre biträdande lärarbefattningar vid
vartdera universitetet, nämligen en i nationalekonomi, tillhörande juridiska
och filosofiska fakulteten samt en i nationalekonomi och en i nationalekonomi
och socialpolitik i filosofiska fakulteten. Då emellertid risk för en icke tillfredsställande
rekrytering föreligger, om alltför många befattningar nyinrättas
på en gång, anser jag mig för närvarande icke kunna förorda inrättandet
vid vartdera universitetet av flera än två av de föreslagna biträdande lärarbefattningarna
(arvodestjänster), nämligen den för juridiska och filosofiska
fakulteterna gemensamma biträdande lärartjänsten i nationalekonomi samt
den i nationalekonomi och socialpolitik.

Det av kommittén föreslagna anslaget till kurser i bokföring synes böra
utgå med samma belopp för Uppsala och Lunds universitet, nämligen med
3 000 kronor.

Sveriges docentförbund och styrelsen för Sveriges förenade studentkårer
biträda i huvudsak forskningskommitténs förslag. Styrelsen för Sveriges
förenade studentkårer framhåller bland annat:

Beträffande sådana ämnen som socialpolitik, socialrätt och liknande vill
styrelsen framhålla vikten av att nämnda ämnen till sin omfattning klart angivas
och begränsas. Härvidlag böra erfarenheterna från socialinstituten, där
undervisning i dylika ämnen i viss utsträckning förekommer, utnyttjas. Först
sedan klarare överblick erhållits över nämnda ämnens omfattning, kan förslag
uppgöras angående erforderliga akademiska lärarbefattningar. Styrelsen
önskar emellertid understryka det stora behovet av forskning och undervisning
inom dessa ämnesområden och vill därför förorda, att särskilda forskningsstipendier
inom detta ämnesområde redan nu inrättas. Möjligheterna
att inrätta professurer vid universiteten och högskolorna böra inom en snar
framtid upptagas till prövning. Styrelsen vill även uttrycka önskvärdheten
av att därvid ett fruktbringande samarbete med socialinstituten, som ha tillgång
till både praktiskt kunniga och vetenskapligt meriterade lärare, kommer
till stånd samt att socialinstituten snarast anknytas till det högskolemässiga
forskningsarbetet.

Beträffande ämnet företagsekonomi anser styrelsen, att lärare med handelshögskoleutbildning
böra fast knytas till universiteten och högskolorna och
givas samma ställning som de nuvarande lektorerna i svenska språket.

Statsvetenskapliga intresseförbundet anför beträffande den föreslagna kursen
i företagsekonomi bland annat följande:

Om man, såsom kommittén föreslår, vill ersätta en kvalificerad utbildning
mot endast en kurs, som dessutom blir av ytterligt begränsad omfattning,

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

kan man endast bibringa de studerande en översiktlig allmänkunskap och icke
en faktisk kompetens, som meriterar för utredningsuppdrag och forskning
inom detta område. Kursen torde komma att få ett värde ungefär motsvarande
t. ex. juris kandidaternas utbildning i nationalekonomi eller de elementära
kurserna i bokföring. Med hänsyn till att den övervägande delen av de
utexaminerade politices magistrarna vinner anställning inom statliga verk och
institutioner, synas de studerande under studietiden böra bibringas företagsekonomiska
insikter av sådan omfattning och fullständighet, att de vid utredningsuppdrag
och i sin övriga tjänsteutövning kunna beakta även företagsekonomiska
synpunkter. Detta blir erforderligt dels med hänsyn till statens
roll av företagare, dels med hänsyn till statens kontrollerande verksamhet,
som knappast behörigt kan handhavas annat än av tjänstemän, förtrogna
med företagsekonomiskt tänkande. Förbundet vill ytterligare framhålla, att
avsikten med den föreslagna utbildningen icke blott är att utbilda tjänstemän
utan även att skapa möjligheter för en differentierad forskning. Bristen
på kompetenta lärarkrafter utgör givetvis ett hinder, men det torde böra
framhållas, att personer med begåvning för och erfarenhet från det företagsekonomiska
området av naturliga skäl inrikta sig på en verksamhet inom
industri och handel, eftersom begärliga befattningar inom den högre undervisningen
icke finnas inrättade eller ställts i utsikt.

Med stöd av det anförda vill därför förbundet hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att redan nu fatta principbeslut om inrättande av professurer
i företagsekonomi förslagsvis senast om fem år, därest av praktiska
skäl dylika professurer icke redan nu kunna besättas.

Landsorganisationen anför bland annat.

Landsorganisationen anser, att det starkt ökade behovet av företagsekonomisk
utbildning genom den föreslagna anordningen inte kan tillgodoses på
ett tillfredsställande sätt. Intresset för företagsekonomiska frågor har blossat
upp inte minst genom avtalet mellan landsorganisationen och svenska arbetsgivareföreningen
om inrättande av företagsnämnder, vidare genom initiativ,
som några fackförbund tagit i syfte att belysa vissa näringsgrenars företagsekonomiska
struktur samt genom ett flertal av staten tillsatta branschutredningar.
Universitetens och högskolornas nuvarande resurser äro helt otillräckliga
för utbildning av det stora antalet forskare i detta ämne som samhället
och enskilda sammanslutningar komma att få behov av. Landsorganisationen
vill sålunda närmast ge sin anslutning till statsvetenskapliga intresseförbundets
förslag i vad gäller inrättandet av ett antal specialprofessurer
i företagsekonomi. I varje fall kan inte kommitténs argument godtagas,
att dylika specialbefattningar i alltför hög grad skulle belasta det allmänna
utbyggnadsprogrammet för nationalekonomien. Inte heller bristen på kompetenta
lärare kan utgöra ett oöverstigligt hinder för en förstärkning av den
företagsekonomiska undervisningen vid åtminstone någon av landets läroanstalter.
Kan professuren inte besättas omedelbart, borde en utländsk företagsekonom
kunna inkallas.

Industriförbundet framhåller bland annat:

I fråga om företagsekonomiens ställning har kommittén förordat viss kursundervisning
vid universiteten i detta ämne för politices studerande och dem
som bedriva högre finansvetenskapliga studier. Samtidigt har kommittén
tagit avstånd från ett från visst håll framfört förslag om inrättande av sär -

200

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

skilda lärostolar i företagsekonomi vid universiteten och att göra detta till
ett nytt tillvalsämne i politices magisterexamina.

Förbundet delax kommitténs ståndpunkt. För denna talar, utom de av
kommittén anförda skälen, jämväl angelägenheten av en klar gränsdragning
mellan fackhögskolorna och universiteten. En sådan gränsdragning ligger ej
minst i de studerandes eget intresse. Fackhögskolorna tillämpa vid intagningarna
en spärr, grundad på betyg och praktisk tjänstgöring. Därest en med
handelshögskolornas examina direkt konkurrerande ämneskombination inrättades
för politices magisterexamen, kan det förväntas, att sådana sökande,
som avvisats från handelshögskolorna på grund av bristande meritering, i
stället skulle eftersträva i stort sett samma formella kompetens genom politices
magisterexamen men samtidigt ha lägre personliga kvalifikationer. En
sådan utveckling måste vara ägnad att ganska snart i alhnänna medvetandet
deklassera ifrågavarande ämneskombination i politices magisterexamen.

Socialstyrelsen anser, att kommitténs förslag beträffande socialpolitiken
och sociallagstiftningen representera ett minimiprogram på detta område.

Departe mentschefen.

I det föregående har jag föreslagit, att principbeslut fattas om förändring
framdeles av den för juridiska och filosofiska fakulteterna vid Uppsala universitet
gemensamma professuren i nationalekonomi med finansrätt till en
professur i finansrätt med finansvetenskap. Förändringen skulle äga rum
vid den nuvarande innehavarens avgång från professuren.

Vidare har jag förordat, att inom juridiska fakulteten vid Lunds universitet
från och med nästa budgetår inrättas en professur i finansrätt och
finansvetenskap och att därvid den befintliga professuren i nationalekonomi
med finansrätt omändras till en professur i enbart nationalekonomi och överföres
till den filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Därutöver förfoga universiteten i Uppsala och Lund över de i det föregående
omnämnda biträdande lärartjänsterna i nationalekonomi, respektive
nationalekonomi och finansrätt, i Uppsala gemensam för de juridiska och
filosofiska fakulteterna. I det föregående har jag förordat, att denna befattning
vid Uppsala universitet bibehålies oförändrad men att i Lund befattningen
förändras till en biträdande lärarbefattning i enbart nationalekonomi,
likaledes gemensam för den juridiska och filosofiska fakulteten. Jag har
vidare yttrat mig om sambandet mellan ämnena finansrätt, finansvetenskap
och nationalekonomi. I det följande avser jag endast att yttra mig över
socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag till lärarbefattningar och
kursanslag inom den filosofiska fakulteten, till vilken nationalekonomiens
utbyggnad synes böra koncentreras.

Jag delar kommitténs uppfattning, att nationalekonomiens ställning vid
de svenska statsuniversiteten hittills varit alltför svag och icke motsvarat
det starka behovet av nationalekonomisk forskning och undervisning, som
allmänt torde erkännas. De jämförelser med utlandet, som kommittén anställt,
understryka ytterligare nödvändigheten av en avsevärd förstärkning
av nationalekonomiens ställning vid i första hand universiteten. Jag har också,

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

på sätt nyss erinrats, redan i det föregående tillstyrkt åtgärder, varigenom
Lunds universitet skulle i enlighet med forskningskommitténs förslag tillförsäkras
en särskild professur i nationalekonomi inom filosofiska fakulteten.
Även Uppsala universitet torde emellertid böra få tillgång till en enbart för
filosofiska fakulteten avsedd professur i nationalekonomi från och med nästa
budgetår.

Såsom framgår av kommitténs framställning spänner den nationalekonomiska
vetenskapen över ett mycket stort område. Det synes mig därför vara
nödvändigt, att forskarna givas tillfälle till en viss specialisering inom olika
ämnesområden. Även med hänsyn till undervisningens krav torde det vara
önskvärt, att vissa ämnesområden göras till föremål för särskild uppmärksamhet,
ehuru bristen på kvalificerade forskare för närvarande synes omöjliggöra
tillsättandet av vissa befattningar. Jag syftar härvid främst på de ämnesområden,
som företagsekonomien och socialpolitiken representera.

De av statsvetenskapliga intresseförbundet, med instämmande av bland
andra landsorganisationen, framförda önskemålen om särskilda lärostolar i
jöretagsekonomi vid universiteten äro därför enligt min mening värda beaktande.
Det synes nämligen som om företagsekonomiska problem i allt större
utsträckning komma att tilldraga sig såväl statsmakternas som olika
näringsorganisationers intresse. Likväl anser jag mig icke för närvarande
kunna upptaga frågan om särskilda professurer i företagsekonomi till prövning,
innan spörsmålet om de statsvetenskapliga examinas framtida utformning
vunnit sin lösning. Jag inskränker mig därför till att nu förorda, att
medel anvisas till den av forskningskommittén föreslagna kursundervisningen
i företagsekonomi.

Mot vad kommittén anfört och föreslagit beträffande undervisningen i
socialpolitik har jag icke funnit anledning till erinran. Jag förordar sålunda
inrättande av en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi och socialpolitik
vid vartdera universitetet.

I likhet med kanslern anser jag mig däremot icke kunna tillstyrka kommitténs
förslag om ytterligare en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi
utöver den nyssnämnda samt den för den juridiska och filosofiska fakulteten
gemensamma biträdande lärartjänsten i nationalekonomi. Sasom kanslern
framhåller, torde nämligen risk för en icke tillfredsställande rekrytering
föreligga, om alltför många befattningar nyinrättas på en gång.

Mitt ställningstagande innebär sammanfattningsvis följande. Jag förordar
omedelbart inrättande av en professur i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
Motsvarande professur i Lund tillkommer, såsom jag i det föregående
nämnt, genom överflyttning av den nu befintliga professuren i nationalekonomi
med finansrätt från den juridiska till den filosofiska fakulteten, varvid
professurens benämning ändras till enbart nationalekonomi. Jag tillstyrker
vidare inrättande av en biträdande lärarbefattning — tillhörande arvodeskategorien
— i nationalekonomi och socialpolitik vid vartdera universitetet.

202

Kungl. May.ts proposition nr 27%.

I övrigt tillstyrker jag kommitténs förslag, innebärande dels att den nuvarande
oavlönade amanuensbefattningen vid Uppsala universitet ombildas
till en andre amanuensbefattning, dels att en andre amanuensbefattning nyinrättas
vid Lunds universitet.

Till bestridande av kostnaderna för förutnämnda kursundervisning i företagsekonomi
torde i enlighet med kommitténs förslag ett belopp av 2 400
kronor för nästa budgetår böra ställas till vartdera universitetets förfogande.
För ändamålet erforderliga medel torde böra anvisas under vederbörande
arvodesposter i universitetens avlöningsstater.

b) Statistik.

Antalet nuvarande befattningar i ämnet statistik vid universiteten
samt forskningskommitténs förslag framgå av
följande sammanställning:

Nuvarande personal:
Uppsala universitet:

Professor.

En förste amanuens.

En e. o. amanuens.

Lunds universitet:
Professor.

Allmänt docentstipendium.

En förste amanuens.

En andre amanuens.

En tredje amanuens.

En e. o. amanuens.

Kommitténs förslag:

Professor.

Docentstipendium.

Biträdande lärare.

Biträdande lärare (tillhör även lantbrukshögskolan).

En andre assistent.

En förste amanuens.

En andre amanuens.

En tredje amanuens.

Professor.
Docentstipendium.
Biträdande lärare.
En andre assistent.
En förste amanuens.
En förste amanuens.
En andre amanuens.
En tredje amanuens.

Följande uppgifter angående antalet studerande under
läsåret 1945 — 1946 föreligga:

Uppsala: För fil. kand.- och pol. mag.-examina studera 21 tillsvidare för
ett betyg, 16 för två betyg och 5 för tre betyg; licentiander 4; doktorander 2.

— Antalet studerande har starkt ökat efter en tidigare nedgångsperiod.
Lund: för fil. kand.- och pol. mag.-examen studera omkring 30 för ett

betyg, 30 för två betyg och 10 för tre betyg; licentiander 3; doktorander 1.

— Antalet studerande har avsevärt ökat.

Stockholm: Antalet åhörare av föreläsningarna i statistik har under senare
år varit omkring 90 under höstterminerna och 60 under vårterminerna; icke
alla ahörare avse att erhalla betyg i ämnet. Av de studerande inrikta sig omkring
en tredjedel på ett betyg, en sjättedel på tre betyg och resten på två

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

betyg; licentiander 5; doktorander 2. — För kandidat- och magisterexamina
studera omkring 15 ämnet försäkringsmatematik och matematisk statistik,
av vilka alla avse att erhålla två betyg eller mera; licentiander 6; doktorander
2—3.

Professorn vid Uppsala universitet H. Wold har i skrivelse till universitetsberedningen
bland annat framfört följande önskemål:

Då det visat sig att nybörjarna i statistik ha svårt att helt på egen hand
få ett gott grepp om ämnet, har jag under de senaste terminerna sökt arrangera
individuell handledning i de elementära studierna. Varje studiehandledare
står till studenternas förfogande en dag i veckan och ger då råd angående
studierna, besvarar frågor angående stötestenar i kursböcker, föreläsningar,
proseminarier och räkneövningar samt anställer i^ den man studenterna sa
önska förhör över genomgångna delar av kursen. Försöket har slagit väl utJag
anser mig redan kunna draga den slutsatsen, att en effektiv handledning
av dylikt slag skulle kunna nedbringa den genomsnittliga studietiden högst
avsevärt. — Undervisningen är för närvarande koncentrerad på teoretisk statistik,
den del av ämnet som enligt erfarenhet bereder nybörjarna de största
svårigheterna. Härjämte skulle erfordras en föreläsningsserie, en å två timmar
i veckan båda terminerna, över tillämpad statistik och befolkningslära,
med särskilt hänsynstagande till tekniken vid insamlande av statistiskt primärmaterial
och kritik av sådant material. Med beklagande måste konstateras
såsom en allvarlig brist i den nuvarande undervisningen, att denna del av
ämnet måste försummas. Även den högre undervisningen är för närvarande
också otillräcklig. — Statistikprofessurens klyvning har ofta diskuterats, men
frågan är mycket vansklig. Det är sant att ämnet statistik är omfattande,
och att en uppdelning i teoretisk (matematisk) statistik och tillämpad statistik
med befolkningslära i och för sig vore naturlig. Frågan aktualiseras även
därav, att tiden snart torde vara mogen för införande av matematisk statistik
som särskilt examensämne inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.
En sådan klyvning skulle emellertid medföra risken för ensidighet både hos
lärare och elever, medan det dock är så att en god statistiker maste ha sinne
för både teori och tillämpningar. Klyvningen skulle rent av kunna leda till
en motsatsställning mellan de båda professurerna, särskilt om dessa skulle
komma att tillhöra skilda sektioner eller fakulteter, vilket vore en ytterst
olycklig konsekvens. — För att sköta undervisningen behöver professorn
hjälp av en docent, en biträdande lärare samt två eller fler studiehandledare.
För forskningens bedrivande erfordras dessutom en forskningsassistent.

Professorn vid Lunds universitet C.-E. Quensel har anfört:

Professorn i statistik representerar för närvarande tre sinsemellan rätt fristående
forskningsområden, den teoretiska statistiken (matematisk statistik)
med sannolikhetskalkyl, administrativ statistik (samhällsstatistiken och dess
organisation) samt befolkningsteori med befolkningsförhållanden. En professor
kan icke mer än nödtorftigt behärska samtliga grenar och ej heller bedriva
effektiv undervisning i dem och har svårt att följa med den omfattande
litteraturen i samtliga grenar. Den viktigaste grenen med hänsyn till den
högre undervisningen och forskningen är den teoretiska statistiken. Härför
kräves en professur i teoretisk statistik. Ur undervisningssynpunkt måste
emellertid den administrativa statistiken tillmätas vikt särskilt sedan statsvetenskaplig-filosofisk
examen inrättats. Befolkningsteori och kännedom om

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

befolkningsförhållandena i olika länder intager i viss man en mellanställning
mellan de båda nämnda grenarna. Min åsikt är därför att en uppdelning av
professuren är nödvändig, varvid den ena professuren med undervisning och
forskning förlagd till teoretisk statistik inklusive befolkningsteori och den
andra professuren med undervisning och forskning förlagd till samhällsstatistik
och befolkningsförhållanden. Allt för skarp gräns kan dock icke dragas
mellan de båda professurerna. — Sa länge ingen dubblering av professuren
har skett, synes mig en biträdande lärare vara nödvändig. Även efter en
dubblering av professuren behöves en biträdande lärare. Dessutom bör ovillkorligen
finnas minst ett docentstipendium.

Forshningskommittén anför för egen del följande:

Samtidigt som statistiken bibehållit sin ursprungliga uppgift, den extensiva
insamlingen av data rörande sociala förhållanden, exempelvis befolkningsförhållanden,
har den i allt högre grad utvecklats till en allmän metodlära för
studiet av siffermässigt mätbara massföreteelser. Vidare har dess ställning
som hjälp vetenskap vid olika slag av forskning blivit allt mer framträdande.
Det är sålunda ett känt förhållande, att de kvantitativa statistiska metoderna
under senare tid kommit till ökad användning inom en rad skilda vetenskapsområden.
Förutom samhällsvetenskaperna kunna här nämnas medicin, jordbruksforskning
samt överhuvud taget naturvetenskaperna. Den statistiska
metodiken har blivit av betydelse för den experimentella forskningen i allmänhet
genom att den möjliggör dels en effektivare organisation av experimenten,
dels ett bättre utnyttjande av experimentens resultat. Att förbättra
laget för den grundläggande statistiska metodforskningen framstår därför
som en viktig uppgift.

Behovet av statistiskt utbildad arbetskraft är utomordentligt stor. För
närvarande torde man kunna säga att efterfrågan på statistiker påtagligt
överstiger tillgången, och med all sannolikhet kommer inom överskådlig
framtid denna efterfrågan icke att minska utan snarare att ytterligare
öka; särskilt har kombinationen av statistisk och nationalekonomisk utbildning
visat sig värdefull. Behovet av statistiker framträder starkt bland
annat inom förvaltningen och det offentliga utredningsväsendet, inom försäkringsväsendet
samt inom näringsorganisationernas utredningsinstitut.

Utbildningen av statistiker vid de akademiska läroanstalterna har hittills
ofta blivit försummad på grund av att lärarna måst ägna sig åt administrativa
uppdrag. Det är tydligt att denna utbildning för att tillgodose
det stora behovet av statistiker måste kraftigt intensifieras. Både en teoretisk
och en praktisk utbildning erfordras. Det teoretiska studiet skall bibnnga
kunskap om effektiva teoretiska metoder för bearbetning och analys
av statistiskt material. Genom det praktiska studiet erhålles kännedom om
och övning i statistikens^ användning inom olika områden. Då dessa tilllämpningsområden
äro så mångskiftande, måste möjligheter finnas för en
differentiering av undervisningen redan på ett tidigt stadium. Det är
vidare ett starkt önskemal att, såsom särskilt understrukits av representanter
för de statistiska verken, de studerande lära sig behärska de moderna
maskinella hjälpmedlen vid det statistiska arbetet, d. v. s. framförallt
hålkortstekniken. Överhuvudtaget måste undervisningen i större utsträckning
än hittills bli laboratoriemässig.

Enligt forskningskommittén kunna starka skäl anföras för en dubblering
av statistikprofessurerna vid universiteten. Kommittén yttrar:

205

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

Ä ena sidan har den teoretiska statistiken utvecklats till en betydelsefull
specialdisciplin med en omfångsrik teoretisk-matematisk litteratur, å andra
sidan har statistikens praktiska tillämpningsområde undergått en påfallande
och kraftig utvidgning. Kravet på att en enda professor skall besitta fullgoda
insikter inom hela detta forskningsfält kan under sådana omständigheter
icke längre upprätthållas. Detta gäller desto mer som en samhällsvetenskapligt
inriktad statistiker även måste ha god realkännedom om de
områden, t. ex. det nationalekonomiska, som han behandlar. Då statistiken
i likhet med nationalekonomien icke är något skolämne, ställer den även
ur undervisningssynpunkt mycket stora anspråk på lärarna. Dessutom
medför statistikens egenskap av hjälpdisciplin, att professorerna i ämnet
regelbundet utnyttjas för en omfattande konsultativ verksamhet samt ofta
för specialsakkunniguppdrag.

Vid en uppdelning av statistikprofessurerna borde en viss differentiering
genomföras i fråga om professurernas ämnesområde. Denna differentiering
finge dock icke drivas så långt, att det uppstode någon grundläggande skillnad
beträffande kompetenskraven på de olika professurernas innehavare.
Framför allt skulle det vara ödesdigert, om differentieringen av professurerna
ledde till en motsatsställning mellan teoretisk statistik och tillämpad
statistik.

Kommittén föreslår därför, att vid en dubblering av professurerna, som
lämpligen syntes böra genomföras efter de av professor Quensel angivna
riktlinjerna, dessa erhålla följande benämningar:

Professur i statistik, med undervisningsskyldighet företrädesvis i teoretisk
statistik och befolkningsteori.

Professur i statistik, med undervisningsskyldighet företrädesvis i samhällsstatistik.

Av den förstnämnda professurens innehavare skulle även krävas dokumenterad
erfarenhet i fråga om statistikens praktiska tillämpning, av den
sistnämnda professurens innehavare även dokumenterad förmåga att förstå
och självständigt använda den moderna statistiska metodiken.

Kommittén anser emellertid, att bristen på kvalificerade statistiker torde
lägga hinder i vägen för en omedelbar dubblering av professurerna. Önskemålen
måste därför enligt kommittén tills vidare begränsas till en biträdande
lärartjänst i statistik vid vartdera universitetet. Dessa befattningar
torde dock böra ombildas till professurer, så snart kompetenta sökande finnas
att tillgå.

I fråga om behovet av övriga befattningar har kommittén anfört och
föreslagit följande:

Vid såväl Uppsala som Lunds universitet erfordras en andre assistenttjänst;
assistenten skall biträda vid forskningen inom institutionen. De som
börja sina studier i statistik behöva vid räkneövningarna och det övriga
arbetet en ingående personlig handledning, en uppgift som lämpligen kan
anförtros åt amanuenserna. I den mån en dylik studiehandledning redan
kunnat genomföras, har den medfört goda resultat i fråga om effektivise -

206

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

ring av undervisningen och förkortning av studietiden. Antalet amanuenser
bör stå i proportion till antalet studerande. För de första 20 eleverna erfordras
en förste och en andre amanuens, för de nästa 15 en tredje amanuens.
Skulle elevantalet ytterligare stiga, erfordras en amanuens för varje femtontal
elever, varvid antalet amanuenser bör utökas i ordningen förste,
andre och tredje amanuens. En tillämpning av de angivna beräkningsgrunderna
visar, att vid Uppsala universitet ytterligare behövs en andre amanuens
samt att den extra ordinarie amanuenstjänsten därstädes bör ombildas
till en tredje amanuenstjänst, och att vid Lunds universitet den extra
ordinarie amanuenstjänsten bör ombildas till en förste amanuenstjänst.

Forskningskommittén har vidare föreslagit, att en särskild för
Uppsala universitet och lantbrukshögskolan gemensam
biträdande lärarbefattning i statistik inrättas.
Härom anföres i betänkandet.

Vid lantbrukshögskolan i Ultuna förekommer viss undervisning i statistik,
vilken bestridits av en assistent vid rasbiologiska institutet, under
det att tentamina förrättats av professorn i statistik vid Stockholms högskola.
Forskningsverksamheten vid lantbrukshögskolan bedrives i stor utsträckning
med statistiska metoder. Inom lantbrukshögskolan ha dryftats
vissa planer på inrättandet av en professur i statistik och en statistisk institution
vid högskolan. Statistikens betydelse för jordbruksforskningen
och agronomutbildningen motiverar enligt vår uppfattning, att detta ämne
erhåller en förstärkt ställning vid högskolan. Till en början torde man dock
böra pröva, om icke denna förstärkning kan genomföras i samarbete med
Uppsala universitet. Vi föreslå därför, att en särskild för Uppsala universitet
och lantbrukshögskolan gemensam biträdande lärarbefattning i statistik
inrättas. Denne biträdande lärare skulle förlägga en väsentlig del
av sin verksamhet till lantbrukshögskolan och inrikta sin forskning på
jordbruksstatistiska frågor men samtidigt även vara knuten till den statistiska
institutionen vid universitetet. Förutom vad som genom ett dylikt
arrangemang kunde vinnas i besparingshänseende, skulle man på så vis
skapa bättre förutsättningar för att denne lärare kunde bibehålla kontakten
med den allmänna utvecklingen inom den statistiska vetenskapen, och
vidare kunde ifrågavarande befattning vid nu rådande lärarbrist utan risk
besättas med en något mindre kvalificerad statistiker, då han skulle ha möjlighet
att ständigt samråda med övriga statistiker vid universitetets institution.
Den nuvarande bristen på statistiker gör det överhuvud osäkert,
om en professur vid lantbrukshögskolan omedelbart kan besättas, och även
om detta vore möjligt, synes det vara ett mer trängande behov att få till
stånd fler allmänna professurer i statistik än specialprofessurer. Därmed är
det icke uteslutet, att det vid en senare tidpunkt kan befinnas lämpligt att
ersätta den här föreslagna biträdande lärarbefattningen med en professur
vid lantbrukshögskolan.

Remissyttrande n.

De akademiska remissinstanserna i Uppsala och Lund ha icke haft något
att anföra i anledning av forskningskommitténs förslag beträffande ämnet
statistik.

207

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Universitetskanslern yttrar:

Till vad kommittén anfört och föreslagit beträffande ämnet statistik kan
jag giva min anslutning. Jag anser mig emellertid böra framhålla, att sannolikt
vissa svårigheter för närvarande komma att föreligga för tillsättande
av samtliga de föreslagna befattningarna, i synnerhet den biträdande lärarbefattning
vid universitetet i Uppsala, som enligt kommitténs förslag skulle
tillhöra även lantbrukshögskolan. Av innehavaren av denna befattning
torde böra krävas viss förtrogenhet med jordbrukets speciella problem.
Lärarrådet vid lantbrukshögskolan torde därför beredas tillfälle att yttra
sig angående kompetensen av eventuella kandidater till denna befattning.
Halva kostnaden för sistnämnda biträdande lärartjänst torde böra belasta
lantbrukshögskolans stat. Samtliga här ifrågavarande biträdande lärare böra
tillhöra den arvodesavlönade kategorien av befattningshavare.

Lantbrukshögskolans styrelse tillstyrker under vissa villkor kommitténs
förslag, att en av de förordade biträdande lärarna i statistik även skulle
tjänstgöra vid lantbrukshögskolan. Den biträdande läraren måste sålunda
enligt styrelsen ha docentkompetens och ha en viss förtrogenhet med jordbrukets
problem. Befattningen borde vidare tillsättas på förslag av lärarrådet
vid lantbrukshögskolan.

Universitetsberedningen tillstyrker kommittéförslaget, dock under framhållande
av svårigheten att omedelbart besätta samtliga föreslagna befattningar
i ämnet.

Kommerskollegium finner det särskilt betydelsefullt, att vid en dubbling
av professurerna i statistik den ena av befattningarna föreslagits skola avse
företrädesvis samhällsstatistik.

Statistiska centralbyrån anför bland annat:

Centralbyrån har intet att erinra mot den föreslagna utökningen av antalet
akademiska lärartjänster i statistik, inrättande av fasta docentstipendier
i ämnet samt förstärkning av amanuens- och biträdespersonalen
vid de statistiska institutionerna. Ämbetsverket vill därvid uttala som sin
mening, att särskilt undervisningen i tillämpad statistik är i behov av en
förbättring. Det synes sålunda bland annat nödvändigt uppställa fordran,
att de underordnade lärare, som skola meddela sådan undervisning, äga
praktik, förvärvad genom tjänstgöring vid något statistiskt ämbetsverk.
Såväl i förberörda hänseende som över huvud taget torde en viss växelverkan
mellan ämbetsverk och universitet vara önskvärd.

Behovet av statistiskt utbildad arbetskraft torde utan överdrift kunna
sägas vara utomordentligt stort. Såväl inom förvaltningen och det offentliga
utredningsväsendet som inom de olika näringsorganisationerna har statistisk
expertis under senare år kommit till allt större användning. Jag
delar socialvetenskapliga forskningskommitténs uppfattning, att denna
efterfrågan med all sannolikhet ytterligare kommer att öka. Under sådana
förhållanden synes det vara uppenbart, att utbildningen av statistiker —
såväl den teoretiska som praktiska —■ måste intensifieras. Jag kan också
helt ansluta mig till vad kommittén anfört och föreslagit beträffande statistikundervisningens
organisation och innehåll.

Departementschefen
.

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I likhet med kommittén vill jag även understryka betydelsen av att den
grundläggande statistiska metodforskningen får större såväl personliga som
materiella resurser till sitt förfogande. Härför talar bland annat statistikens
allt mer framträdande roll som hjälpvetenskap vid olika slag av forskning.
En dubblering av professurerna i statistik synes mig därför icke kunna i
längden avvisas, särskilt med hänsyn till behovet av en differentiering av
de nuvarande professurernas ämnesområde. Kommittén har föreslagit uppdelning
av professurerna i en med undervisningsskyldighet företrädesvis i
teoretisk statistik och befolkningsteori och en med undervisningsskyldighet
företrädesvis i samhällsstatistik. Såsom kommittén framhållit torde emellertid
bristen på kvalificerade statistiker för närvarande omöjliggöra en utökning
av antalet professurer. Kommittén föreslår därför i stället en biträdande
lärarbefattning vid vartdera universitetet samt dessutom en biträdande
lärarbefattning gemensam för Uppsala universitet och lantbrukshögskolan.
Det sistnämnda förslaget anser jag mig dock icke nu böra taga ställning
till med hänsyn till den inom jordbruksdepartementet pågående utredningen
rörande den framtida utvecklingen och omfattningen av högskolorna
på jordbrukets och skogsbrukets område. Mot kommitténs förslag beträffande
övriga befattningar har jag ingen erinran. I likhet med kanslern anser
jag, att ifrågavarande biträdande lärare böra tillhöra den arvodesavlönade
kategorien av befattningshavare.

Jag förordar sålunda inrättande av en biträdande lärartjänst samt en
andre assistentbefattning vid vartdera universitetet. Vidare förordar jag,
att en andre amanuensbefattning inrättas vid Uppsala universitet samt att
den oavlönade amanuenstjänsten därstädes ombildas till en tredje amanuensbefattning.
Vid Lunds universitet förordar jag, att den nuvarande
oavlönade amanuenstjänsten ombildas till en förste amanuenstjänst.

c) Statskunskap.

Antalet nuvarande befattningar i ämnet statskunskap vid
universiteten samt forskningskommitténs förslag framgå av
följande sammanställning:

Nuvarande personal:

Uppsala universitet:

Professor.

Docentstipendium.

Andre amanuens.

Kommitténs förslag:

Professor.

Docentstipendium.

Biträdande lärare.

Andre amanuens.

Kurs i sociallagstiftning: 1 500 kr.

Lunds universitet:

Professor. Professor.

Allmänt docentstipendium. Docentstipendium.

Biträdande lärare.

Andre amanuens.

— Kurs i sociallagstiftning: 1 500 kr.

209

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Följande uppgifter angående antalet studerande under läsåret
1 94 5 —1 94 6 föreligga:

Uppsala: För kandidat- och magisterexamina 76, av vilka 10 studera för
tre betyg, 50 för två betyg och 16 för ett betyg; 8 licentiander; 7 doktorander,
av vilka 3 disputerat under läsåret. — Antalet studerande för lägre
examina har påtagligt ökat under 1940-talet.

Lund: För kandidat- och magisterexamina drygt 50, av vilka ungefär
en tredjedel studera för två betyg eller mer; 1 licentiand; 1 doktorand. —
Ingen större förändring under senare år i fråga om antalet studerande.

Stockholm: För kandidat- och magisterexamina omkring 80, av vilka
närmare två tredjedelar studera för två betyg eller mer; 7 licentiander;
1 doktorand. — Antalet studerande för lägre examina har starkt ökat
under senare år.

Göteborg: (Uppgifterna avse början av höstterminen 1946; siffrorna väntas
stiga.): För kandidat- och magisterexamina 8 för ett betyg, 18 för
två betyg, 6 för tre betyg; 10 licentiander; 4—5 doktorander. — Antalet
studerande har ganska starkt fluktuerat.

Professorn vid Uppsala universitet A. Brusewitz har i skrivelse till universitetsberedningen
bland annat framfört följande önskemål:

Proseminarieundervisningen bör utvidgas. Vidare vore det önskvärt att,
förutom de nuvarande föreläsningskurserna över Sveriges grundlagar samt
svensk stats- och kommunalförvaltning, ytterligare föreläsningskurser t. ex.
rörande främmande länders statsskick och de politiska idéernas utveckling
tidvis kunde givas. — Statskunskapens vidsträckta ämnesområde motiverar
utan tvivel i och för sig inrättandet av en ny professur, ehuru frågan för
närvarande knappast torde vara att betrakta som aktuell. — Såsom minimum
behöves utom professorn två fasta lärarkrafter, två docentstipendiater
eller en docent stipendiat och en biträdande lärare med docentkompetens.

Professorn vid Lunds universitet F. Lagerroth har anfört:

En grundlig kurs i ämnets tre huvudstycken, Sveriges grundlagar, kommunal-
och centralförvaltning omfattande 125 timmar borde givas av en
biträdande lärare, vilken tillika borde förrätta examination för betyget
godkänd i lägre examina. Docentstipendiaten skulle övertaga en de! av
professorns proseminarieundervisning. — Under förutsättning av att dessa
önskemål tillgodoses, kan inrättandet av en ny professur i statskunskap
vid Lunds universitet icke anses motiverat, ehuru ur forskningssynpunkt
en sådan reform naturligtvis alltid är önskvärd. Några rationella linjer för
en klyvning av ämnet lära näppeligen stå att finna.

Forskning skommittén anför för egen del inledningsvis följande:

Den vetenskapliga forskningen i ämnet statskunskap i vårt land har
under de senaste årtiondena haft betydande omfattning. Ett mycket stort
antal akademiska avhandlingar har ventilerats — större än i något annat
samhällsvetenskapligt ämne och under vissa perioder störrre än i alla andra
samhällsvetenskapliga ämnen tillsammantagna. Särskilt i Uppsala har utbildats
eu statsvetenskaplig skola, sammanhållen mindre av gemensamma
åsikter än av likartad metodik, och denna skola har visat ovanlig produktivitet.
Även de akademiska lärarna i ämnet ha varit jämförelsevis mycket
produktiva. I detta sammanhang må erinras om, att den serie Skrifter

14 — Bihang till riksdagens ''protokoll 191^7. 1 saml. Nr 272.

210

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

utgivna av statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, vilken började utkomma
våren 1933, hittills innefattar 23 arbeten, i allmänhet av större
omfång, vartill komma de arbeten som utgivits i Fahlbeckska stiftelsens
skriftserie eller oberoende av dylika serier. Nämnas bör slutligen det stora
arbetet Sveriges Riksdag, vilket till stor del författats av statsvetenskapsmän.

Kommittén har diskuterat behovet av en ökning av antalet
professurer i statskunskap genom uppdelning av ämnet på olika delar
men avvisat denna lösning, som ur undervisningssynpunkt lätt kunde leda
till vissa betänkliga konsekvenser. Under sådana förhållanden vore en dubblering
av professurerna att föredraga. Då emellertid flera statskunskapsprofessurer
sannolikt torde komma att nybesättas under de närmaste åren
och med hänsyn till att de främsta ämnesrepresentanterna uttalat, att något
omedelbart behov av ytterligare professurer icke förelåge, har kommittén
ej ansett sig böra framlägga något förslag i denna riktning. Därest biträdande
lärarbefattningar med tillfredsställande löne- och pensionsmöjligheter
komma till stånd, torde dessa enligt kommittén kunna ersätta ytterligare
professurer med hänsyn till undervisningens behov.

Såsom tidigare framhållits föreslår kommittén nyinrättande av
en biträdande lärarbefattning vid vartdera universitetet, ett docentstipendium
med företrädesrätt för ämnet statskunskap samt en andreamanuensbefattning
även vid Lunds universitet.

Beträffande undervisningens anordnande yttrar kommittén:

Undervisningen kunde exempelvis anordnas så, att professorn åtoge sig
licentiatseminarierna jämte handledningen av licentiander och doktorander,
proseminarierna med uppsatser för med beröm godkänd och högre betyg
i de grundläggande examina och den slutliga examinationen för alla examina
samt i den mån omständigheterna så påkalla, föreläsningar i mindre
omfattning, under det att undervisningen i övrigt fördelades på biträdande
lärare, docent och amanuens. Av dessa skulle den förstnämnde kunna åtaga
sig kursundervisning på sådana områden som Sveriges grundlagar, statlig
och kommunal förvaltning och svensk författningshistoria samt förrätta förberedande
examination i anslutning till dessa kurser. Docenten skulle kunna
hålla vetenskapliga föreläsningar på olika områden samt biträda vid licentiatseminarierna
och eventuellt även vid proseminarierna. Amanuensen
skulle slutligen handleda de studerande till grundläggande examina i litteraturkännedom,
användning av offentligt tryck m. m.

Statskunskapens forskningsuppgifter ha hittills varit
fördelade på flera områden. Härom anföres i betänkandet bland annat.

Under längre tid koncentrerade man sig främst på modern och även
äldre svensk författningshistoria. Redan ganska tidigt övergick forskningen
därutöver till den politiska idéhistorien, och åtskilliga undersökningar, vilka
närmat sig angränsande ämnen sådana som filosofi och litteraturhistoria, ha
kommit till utförande. Vidare har under de senaste årtiondena stort intresse
ägnats såväl komparativ statskunskap som även speciella undersök -

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ningar på den utländska statskunskapens område. Under de senaste åren
ha dessutom behandlats det moderna partiväsendets och organisationsväsendets
problem.

Det är givetvis omöjligt att avgöra, vilken inriktning den statsvetenskapliga
forskningen i framtiden kan komma att få. På alla de områden som
hittills varit föremål för behandling återstå många intressanta uppgifter,
vilka ännu ej äro undersökta. Detta gäller även den moderna svenska författningshistorien,
trots att det arbete som här utförts haft förhållandevis
större omfattning än på något annat område inom ämnet. Sannolikt
kommer statskunskapen emellertid i framtiden även att få gå in på nya
uppgifter. Bland dessa må nämnas ingående analyser av de allmänna valen
såväl i Sverige som även i andra länder samt studier av de moderna rikspartierna
med särskild hänsyn till deras sociala bakgrund. Undersökningar
av detta slag komma säkerligen vid insamlandet av material att draga betydligt
större kostnader än exempelvis studierna av svensk författningshistoria,
vilka i regel kunnat utövas av enskilda forskare utan annat biträde
än vad som erfordrats för avskrifter ur källmaterialet.

Kommittén har vidare framhållit betydelsen av att studiet av främmande
länders författningsliv fortsättningsvis bedrives vid svenska universitet
och högskolor i samma utsträckning som hittills. Frågan om resestipendier
vore därför av särskild vikt för statskunskapens del. Med hänsyn härtill
förordar kommittén ett särskilt anslag på 10 000 kronor
årligen, avsett för ett eller flera utländska resestipendier.
Stipendierna, som borde stå öppna för studerande och lärare inom
ämnet statskunskap vid samtliga fyra lärosäten, borde lämpligen kunna
efter ansökan utdelas av universitetskanslern.

Kommittén anför vidare:

Inom övriga samhällsvetenskaper — liksom naturligtvis också i statskunskap
— föreligger ett starkt behov av att lämpliga forskare under studier
utomlands få kontakt med den internationella forskningen, få arbeta
under ledning av framstående utländska vetenskapsmän och få tillfälle att
syssla med problem av internationell karaktär. Därutöver kommer emellertid
för ämnet statskunskap det särskilda behovet av anslag för forskning
rörande olika främmande länders speciella problem. Härvid måste vederbörande
forskare dels tillbringa så lång tid i landet att han verkligen får
grundlig kännedom om och förståelse för dess allmänna politiska problem,
dels få tid att bearbeta ett omfattande källmaterial, vilket icke finnes tillgängligt
i svenska bibliotek men är av grundläggande betydelse för hans
arbete. Alldeles särskilt gäller detta studiet av pressen, men det kan även
bli fråga om att taga del av arkivmaterial. Anslag för detta ändamål äro
en förutsättning för att vetenskaplig forskning i allmän och jämförande
statskunskap skall kunna med framgång bedrivas vid svenska universitet
och högskolor. Medel härtill ha hittills beviljats väsentligen av enskilda
fonder, men det är mer än ovisst hur länge och i vilken omfattning denna
möjlighet framdeles kommer att stå öppen.

Kommittén har slutligen föreslagit anvisande av medel till kurser i
sociallagstiftning för de studerande i statskunskap under liänvis -

Departe mentschefen.

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

ning till vad den tidigare anfört i samband med ämnet socialpolitik. Så
länge dylika kurser icke kunna anordnas i samband med undervisningen
inom juridiska fakulteten, förordar kommittén provisoriska anslag å 1 500
kronor årligen för vartdera universitetet. Skulle ett socialinstitut upprättas
i Lund, torde kostnaderna för den föreslagna undervisningen vid därvarande
universitet bli mindre.

Remissyttranden.

Juridiska fakulteten i Uppsala förordar de av kommittén föreslagna kurserna
i sociallagstiftning och anser, att de böra förläggas till den filosofiska
fakulteten. För övrigt ha samtliga akademiska myndigheter, som yttrat
sig, icke funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag. Universitetskanslern
förordar förslaget under framhållande av att de biträdande lärarna
i statskunskap böra tillhöra den arvodesavlönade kategorien av befattningshavare.

Beträffande kommitténs förslag om ett särskilt anslag å 10 000 kronor,
avsett för ett eller flera utländska resestipendier för studerande
och lärare inom ämnet statskunskap vid samtliga de fyra akademiska
lärosätena, har kanslern framhållit i huvudsak följande.

Jag får erinra därom, att jag i annat sammanhang hemställt, att Kungl.
Maj:t ville föreslå riksdagen, att för budgetåret 1947/48 till resestipendier
åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten och karolinska institutet under
rubriken »Gemensamma universitetsändamål» anvisa ett belopp av 70 000
kronor, att disponeras med 50 000 kronor till resestipendier åt ordinarie
lärare vid universiteten och karolinska institutet samt 20 000 kronor till
resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare vid dessa lärosäten.

Med anledning av forskningskommitténs här berörda förslag vill jag förorda,
att det av mig sålunda angivna beloppet 70 000 kronor utökas med
erforderligt belopp, att disponeras för de av kommittén angivna ändamålen.

Universitet sberedningen tillstyrker förslaget rörande resestipendier men
tager avstånd från tanken, att akademiska lärare skulle konkurrera med
sina lärjungar om samma resestipendier.

Docentförbundet föreslår, att antalet professurer i statskunskap redan nu
utökas med hänsyn både till det stora antalet studerande och till statskunskapens
vidsträckta ämnesområde och till den rika tillgången på kvalificerade
forskare. En rörlig professur vore enligt förbundet ett minimum för
att kunna tillgodose de krav, som för närvarande ställas på ämnet.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anser, att frågan om antalet
lärarkrafter i statskunskap i snar framtid bör upptagas till förnyat övervägande.

Den forskning, som bedrives inom ämnet statskunskap i vårt land, har
haft en betydande omfattning. Därom vittnar icke minst det stora antalet

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

akademiska avhandlingar i ämnet. Antalet kvalificerade forskare torde
även vara relativt högt. Ämnet tillhör de stora universitetsämnena vad beträffar
antalet studerande och avlagda examina. Statskunskapens vidsträckta
ämnesområde synes även ställa stora krav på lärarkrafterna i
ämnet.

De av kommittén föreslagna biträdande lärarbefattningarna, en vid vartdera
universitetet, torde därför vara oundgängligen nödvändiga, varför jag
förordar, att medel nu anvisas för detta ändamål. Frågan om inrättande
av nya professurer i statskunskap synes mig däremot icke för närvarande
vara aktuell, såsom även framgår bland annat av vad ämnesrepresentanterna
anfört. Jag vill dock i detta sammanhang erinra om att jag i det föregående
förordat principbeslut om inrättande av professurer i modern politisk
och social historia, ett forskningsområde som statskunskapens företrädare
sedan länge sysslat med. Det är sannolikt, att dessa nya professurer
kunna komma att rekryteras även av statskunskapare.

Jag tillstyrker i likhet med kanslern, att medel anvisas för de av kommittén
föreslagna kurserna i sociallagstiftning.

Kommitténs förslag om ett särskilt anslag på 10 000 kronor årligen till
utländska resestipendier för lärare och studerande inom ämnet statskunskap
synes mig vara beaktansvärt med hänsyn till önskvärdheten av att den
svenska statskunskapen även i framtiden skall kunna bevara en internationell
inriktning.

Syftet med kommitténs förslag bör emellertid kunna tillgodoses inom
ramen för det större anslag jag i det följande ämnar föreslå för främjande
av samhällsvetenskaplig forskning.

Jag förordar sålunda inrättande av en arvodestjänst som biträdande
lärare vid vartdera universitetet. Därjämte torde böra nyinrättas en andre
amanuensbefattning vid Lunds universitet. Till bestridande av kostnaderna
för nyssnämnda kurser i sociallagstiftning torde i enlighet med kommitténs
förslag ett belopp av 1 500 kronor för nästa budgetår böra ställas till vartdera
universitetets förfogande. För ändamålet erforderliga medel torde böra
anvisas under vederbörande arvodesposter i universitetets avlöningsstater.

d) Sociologi.

Nuvarande förhållanden. Några lärarbefattningar i sociologi
ha hittills icke funnits vid svenska universitet och högskolor, eftersom
sociologien icke varit ett självständigt examensämne. Den sociologiska
forskning och undervisning, som likväl i viss utsträckning bedrivits, har
därför fått ske inom ramen av andra vetenskaper. I första hand bör därvid
den praktiska filosofien nämnas. Denna har i allt högre grad utvecklats
från att vara en vetenskap i moral till att bli en vetenskap om moral,
d. v. s. från en normativ till en deskriptiv vetenskap. För den svenska prak -

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tiska filosofiens del skedde denna utveckling till en början framförallt i
intimt samband med den tyska och franska sociologien. Med den spekulativt-filosofiska
inriktning, som utmärkte dessa länders sociologi, blev det
jämförelsevis lätt att inordna sociologien i den praktiska filosofien. Detta
hade till följd, att den praktiska filosofien kom att stå som representant
för sociologien även när denna, främst på grund av amerikanskt inflytande,
fick en alltmer empirisk karaktär och en kvantitativ statistisk metod.

Forskningskommittén erinrar vidare om att när riksdagen beslöt att från
och med budgetåret 1938/39 i avlöningsstaten för Uppsala universitet åter
anslå medel till den efter professor Axel Hägerström vakanta professuren
i filosofi, den därvid uttalade, att det syntes lämpligt att ämnesområdet
för en av de två professurerna i filosofi gåves en väsentligen sociologisk
inriktning.

Speciella sociologiska linjer ha numera inryckts i kursplanerna
för den praktiska filosofien. Vid Uppsala universitet har dessutom
under de två senaste åren givits en kurs i fältsociologiens metoder, vilken
varit obligatorisk för dem, som önskat erhålla två betyg på den sociologiska
linjen. Kursen har utarbetats av en amanuens i sociologi, vilken avlönats
genom tillfälliga anslag ur universitetets reservfond. Amanuensen har även
biträtt vid de sociologiska seminarierna. Även vid Lunds universitet och
Stockholms högskola ha särskilda sociologiska seminarier anordnats i anslutning
till undervisningen i praktisk filosofi.

Angående antalet studerande i praktisk filosofi
under läsåret 1945 —1946 föreligga följande uppgifter:

Uppsala: För kandidat- och magisterexamina omkring 50, av vilka 10
studera för ett betyg, 15 för två betyg och 5 för tre betyg på den sociologiska
linjen, d. v. s. sammanlagt 30; licentiander 4 och doktorander 3,
varav 2 licentiander och 1 doktorand med sociologisk inriktning.

Lund: För kandidat- och magisterexamina 12 för ett betyg, 8 för två
betyg och 3 för tre betyg; omkring tre fjärdedelar av dessa inrikta sig
huvudsakligen sociologiskt; 4 licentiander; 1 doktorand; 3 av licentianderna
arbeta med sociologiska uppgifter.

Stockholm: För kandidat- och magisterexamina 18 för ett betyg, 15 för
två betyg, 4 för tre betyg; av dessa önska de flesta en mer eller mindre
socialpsykologisk eller sociologisk inriktning av sin kurs; 3 licentiander och
3 doktorander, alla å en socialpsykologisk eller sociologisk linje.

Göteborg: För kandidat- och magisterexamina omkring 20, av vilka de
flesta avse att erhålla två betyg; 1 licentiand; 1 doktorand.

Sociologiens ämnesområde. Forskningskommittén anför
härom:

Den sociologiska forskningen i vidsträcktaste mening är lika gammal
som det vetenskapliga studiet av samhället överhuvud. Sociologisk forskning
i mera modern, begränsad bemärkelse har emellertid icke bedrivits i
någon större utsträckning förrän under det senaste århundradet. Vill man
helt schematiskt karakterisera denna forskning, torde man kunna säga,

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att den till en del haft en starkt spekulativ, till en annan del en utpräglat
empirisk inriktning. Bland representanterna för den spekulativa sociologien
återfinnas en rad kända franska och tyska vetenskapsmän. Den empiriska
sociologien har däremot framförallt nått en rik utveckling i Förenta
staterna.

Någon tvekan torde icke råda om att, när man i Sverige talat om behovet
av att införa sociologien som en vetenskaplig disciplin, man härmed
avsett en empirisk vetenskap med uppgift att utforska de moderna samhällsförhållandena.
Sociologien i denna mening torde, för att använda en
kortfattad och gängse definition, kunna bestämmas som läran om de sociala
gruppernas organisation, aktivitet och inbördes beroende. Sociologiens uppgift
är att kartlägga det sociala fältets struktur och beskriva de olika krafter
som äro verksamma inom detta fält. Vid en dylik kartläggning och beskrivning
rör man sig framförallt med en kvantitativ metod: det gäller att finna
de kvantitativa enheter, med vilkas hjälp man kan mäta och jämföra
sociala fenomen och skeenden. För detta ändamål har olika attitydskalor
liksom andra mätinstrument och tests konstruerats inom sociologien, framförallt
den amerikanska.

När tonvikten på detta sätt lägges på sociologien som en vetenskap om
det moderna samhället, innebär det ingen underskattning av den etnografisk-kulturhistoriskt
orienterade socialforskningen. En sådan komparativ
forskning kan på ett värdefullt vis belysa moderna problemställningar och
dessutom få betydelse för en teoretiskt begreppsutredande diskussion. Inte
heller ligger i denna bestämning något förbiseende av socialpsykologien,
vilken torde kunna beskrivas som den vetenskap som undersöker det individuella
själslivet i den mån detta influeras av sociala eller kollektiva faktorer.
I motsats härtill sysslar sociologien med det kollektiva beteendet.
Även om man sålunda definitionsmässigt sett kan uppdraga en skiljelinje
mellan sociologi och socialpsykologi, är det dock tydligt att många beröringspunkter
dem emellan föreligga. Ett studium av hur den enskilde
påverkas av den sociala miljön leder naturligtvis lätt över till ett studium
av de sociala gruppbildningarna som sådana. Å andra sidan synes socialpsykologien
äga en ännu starkare anknytning till den allmänna psykologien.
Socialpsykologien torde därför i första hand böra uppmärksammas
i samband med den förstärkning av psykologiens ställning vid de akademiska
läroanstalterna, som sedan länge varit önskvärd och varom nu vissa
förslag framlagts av universitetsberedningen.

Om det sålunda kraftigt måste understrykas, att vad den svenska samhällsforskningen
behöver är en empirisk sociologi, inriktad på fältundersökningar
av det moderna samhället, får naturligtvis härav icke den slutsatsen
dragas, att den teoretiska sidan av sociologien kan försummas. Vad
det gäller att undvika är en spekulativ sociologi, som på grundval av
ofullständigt undersökta fakta uppbygger vittgående och lösliga konstruktioner.
Däremot utgör en fortlöpande teoretisk analys av de sociologiska
metodfrågorna och begreppsbildningarna ett nödvändigt led i den sociologiska
forskningen. Av en sociologisk vetenskapsman bör krävas såväl
fullgoda insikter i fältundersökningarnas metodik som en filosofisk-vetenskapsteoreti.
sk
kännedom rörande det svenska samhällslivet och dess utveckling.

216

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Framförda önskemål. Professorn i praktisk filosofi vid Uppsala
universitet T. Segerstedt har i skrivelse till universitetsberedningen anfört
följande:

En professur i sociologi måste inrättas. Det lämpligaste tillvägagångssättet
är enligt mitt förmenande, att en sådan professur uppföres på stat
men icke ledigförklaras förrän kompetent kraft kan påräknas. Under tiden
inrättas en biträdande lärartjänst i sociologi, som sorterar under den praktiska
filosofien. En sådan biträdande lärarbefattning måste nämligen under
alla förhållanden finnas, även om sociologien blir ett eget ämne.

Professorn i praktisk filosofi vid Lunds universitet Å. Petzäll har framhållit
följande:

Förr eller senare måste en självständig professur i sociologi inrättas, då
ämnet är samhällsforskningens kärndisciplin. Tills vidare torde dock en del
av undervisningen och examinationen i ämnet kunna åläggas professorn i
praktisk filosofi, under förutsättning att en biträdande lärarbefattning i
sociologi inrättas. — I en i mars 1945 av humanistiska sektionen i Lund avgiven
skrivelse anfördes bland annat följande: Det har visat sig vara oundgängligen
nödvändigt att i den akademiska undervisningen tillmötesgå det
intresse för sociologisk utbildning och forskning, som faktiskt föreligger.
Hittills har detta huvudsakligen skett i samband med den undervisning,
som naturligen faller inom den praktiska filosofiens ram. Vid Lunds universitet
har under senaste tid ungefär hälften av den inom praktisk filosofi
meddelade undervisningen utgjorts av föreläsningar och övningar på den
moderna deskriptiva sociologiens problemområde. Denna fördelning i undervisningen
har nödvändiggjorts av de studerandes klart ådagalagda intresseinriktning
och möjliggjorts av inom den praktiska filosofien tillgängliga
lärarkrafters orientering åt det sociologiska forskningsområdet. Det synes
sektionen angeläget att denna omorientering i forskning, undervisning och
studieplan också kommer till uttryck i professurens benämning. Sektionen
vill emellertid understryka att den föreslagna ändringen icke innebär att
undervisning och forskning inom de praktiskt filosofiska huvuddisciplinerna
får eftersättas i universitetets arbetsplan. Det behöver endast framhållas,
att stats-, rätts-, samhälls- och moralteorierna jämte deras historia skulle
bli hemlösa vid universitetet om den praktiska filosofien exempelvis ersattes
med sociologi. Det har kunnat konstateras att från studenternas sida ett
stort intresse föreligger för att ämnet sociologi skulle införas som självständigt
examensämne i filosofie kandidatexamen respektive filosofisk ämbetsexamen
och statsvetenskaplig-filosofisk examen. För uppnående av detta
mål vill sektionen föreslå, att professuren i praktisk filosofi benämnes professur
i »praktisk filosofi med sociologi», varvid professorn kunde åläggas
skyldighet att bedriva undervisningen och examinationen såväl i ämnet
praktisk filosofi som i ämnet sociologi. Sociologiens intressen skulle för närvarande
tillgodoses genom att dessutom en biträdande lärarbefattning i
sociologi inrättades vid universitetet.

Statsvetenskapliga intresseförbundet har i skrivelse till forskningskommittén
yttrat:

Behovet av professurer i sociologi vid samtliga universitet och högskolor
har ofta dokumenterats. Det kunde ifrågasättas om en sådan professur icke

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

skulle kunna förenas med undervisningsskyldighet även i socialpsykologi.
Sannolikt vore det av värde att skapa en speciell lärostol i socialpsykologi,
men det förefölle mindre möjligt att inom överskådlig tid fa en kompetent
sökande till en sådan än till en professur i sociologi.

Kommitténs förslag beträffande universiteten framgår av följande
sammanställning.

Nuvarande personal: Kommitténs förslag:

Uppsala universitet

E. o. amanuens.

Lunds universitet:

_ Biträdande lärare.

_ Andre amanuens.

Alternativt föreslår kommittén följande organisation:

Professor.

Förste assistent.

En amanuens (samt inom en snar framtid ett
docentstipendium och ytterligare en amanuens).

Anslag till inkallande av utländsk sociolog:
(Beloppet ovisst.)

Årligt anslag till utlandsstipendier (under 3
år): 10 000 kronor.

Forskning skommittén har i huvudsak anfört bland annat följande:

Målet bör vara, att fyra professurer i sociologi upprättas, en vid varje
universitet och högskola. Så länge en dylik professur saknas, kommer alltid
en allvarlig brist att bestå i den utbyggda samhällsvetenskapliga organisationen
vid ifrågavarande akademiska läroanstalt. Vid varje professors sida
bör vidare finnas en docentstipendiat, en förste assistent samt en eller flera
amanuenser i sociologi. Såväl undervisningen som forskningen i detta ämne
ställer nämligen stora anspråk på de biträdande lärarkrafterna. Fältstudiernas
planläggning och genomförande kräva mycken omsorg och erfaren
ledning.

Det sålunda angivna programmet torde emellertid
för närvarande icke kunna f ö r v e r k 1 i g a s. Då inga lärarbefattningar
i sociologi funnits och då de ekonomiska och institutionsmässiga
förutsättningarna för sociologisk forskning nästan helt saknats, råder
naturligt nog brist på kompetenta sociologer i vårt land. För att komma
förbi denna grundläggande svårighet torde flera olika vägar få anlitas.

Till en början synes man under de närmaste åren böra fullfölja det
initiativ, varom beslut fattats redan vid 1946 års riksdag genom inkallandet
av en framstående utländsk sociolog som gästföreläsare;
även i fortsättningen torde härvid i första hand en amerikansk
sociolog böra ifrågakomma. Önskvärt vore, att denna anordning kunde
få en något fastare form, så att vederbörande forskare under några års tid
knötes till en läroanstalt, lämpligen Stockholms högskola. Han skulle här
meddela undervisning särskilt rörande sociologiska metodproblem och planlägga
forskningsarbetets organisation. I viss utsträckning torde han även

Biträdande lärare.
Andre amanuens.

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

kunna utnyttjas för den sociologiska forskningen och undervisningen vid
övriga läroanstalter. Det synes icke vara möjligt att i förväg exakt beräkna
de kostnader, som är o förenade med en dylik inbjudan av en utländsk
forskare.

En annan metod att låta svenska sociologer tillgodogöra sig den utländska
forskningens resultat är att möjliggöra studieresor. Dylika resor
torde, särskilt under de närmaste åren, utgöra ett mycket önskvärt komplement
till den högre sociologiska utbildningen. För detta ändamål bör
ett tillfälligt anslag på 10 000 kronor under vart och ett av de tre följande
budgetåren utgå. Resestipendierna, som skola stå öppna för sociologer vid
samtliga läroanstalter, torde lämpligen böra utdelas av universitetskanslern.

Den viktigaste åtgärden måste emellertid bli att redan nu upprätta vissa
lärartjänster i sociologi. Vi föreslå därför, att vid vartdera Uppsala och
Lunds universitet liksom vid Stockholms och Göteborgs högskolor upprättas
en biträdande lärarbefattning i sociologi samt en andre amanuenstjänst.
Härigenom skulle grunden läggas för sociologiens framtida utveckling
vid svenska universitet och högskolor. De biträdande lärarna och
amanuenserna skulle tills vidare sortera under respektive huvudlärare i
praktisk filosofi. När vid en senare tidpunkt tillgången på kompetenta
sociologer ökat, böra biträdande lärarbefattningarna ombildas till professurer
och ämnet organiseras på det sätt, som i det föregående angivits.

För att emellertid sociologien omedelbart skulle kunna erhålla företrädare
i professors ställning har kommittén även framlagt ett alternativt
förslag, innebärande att en eller flera av filosofiprofessurema, förenade
med undervisnings- och examinationsskyldighet i praktisk filosofi, skulle
uppdelas i en professur i sociologi och en professur i praktisk filosofi. Professurens
nuvarande innehavare skulle därvid äga frihet att välja mellan
de båda professurerna. Kommittén har dock icke velat taga definitiv ställning
till detta förslag utan hänskjutit avgörandet till vederbörande myndigheters
prövning. Kommittén tillägger, att inrättande av professurer i sociologi
icke kunde anses göra de nuvarande professurerna i praktisk filosofi
överflödiga.

Sociologien bör enligt kommittén bli ett självständigt
examensämne, så snart kursplaner för det sociologiska studiet utarbetats
och godkänts. Om ämnet icke företrädes av särskild professor, bör
examinationen för kandidat- och magisterexamina kunna förrättas av den
biträdande läraren i sociologi, såvida denne innehar docentkompetens, och
i övrigt av den professor, som representerar den praktiska filosofien.

Remissyttranden.

Filosofiska fakulteten i Uppsala tillstyrker för Uppsala universitets del
kommitténs alternativa förslag, att professuren i praktisk filosofi uppdelas
i tvenne, den ena omfattande sociologi, den andre praktisk filosofi, varvid
professurens nuvarande innehavare finge frihet att välja mellan de båda
professurerna. Professor Brusewitz reserverade sig till förmån för de sakkunnigas
förslag att för närvarande endast inrätta en biträdande lärarbefatt -

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ning i sociologi. Juridiska fakulteten och större akademiska konsistoriet i
Uppsala förorda även inrättandet av en professur i sociologi i den filosofiska
fakulteten.

Filosofiska fakulteten i Lund anser, att frågan om en förändring av den
praktiska filosofiska professurens benämning icke längre är aktuell, efter
det att forskningskommittén framlagt sitt förslag. Under den bestämda
förutsättningen, att den praktiska filosofien bevaras intakt, instämmer
fakulteten i önskemålet om att professurer i sociologi inrättas.

Fakulteten yttrar vidare bland annat:

Lägets krav skulle säkerligen bäst motsvaras av att en professur omedelbart
inrättades. Fakulteten delar emellertid kommitterades mening angående
svårigheten att nu finna kompetent innehavare. I likhet med kommitterade
vill fakulteten icke nu taga ställning till förslaget om en klyvning
av den nuvarande professuren i praktisk filosofi till en filosofisk och en
sociologisk professur med rätt för innehavaren av den praktisk filosofiska
professuren att välja mellan de båda professurerna. För Lunds universitets
vidkommande torde detta problem icke vara aktuellt, då. den nuvarande
innehavaren av professuren i praktisk filosofi förklarar sig icke önska välja
alternativet sociologi.

Beträffande sociologiens ämnesområde anför fakulteten följande:

I betänkandet (sid. 80 f.) anföras vissa synpunkter på sociologiens ämnesområde,
vilka skola anses ha vägledande betydelse för ämnets gestaltning
vid universitetet. Det torde icke vara helt välbetänkt, att såsom kommitterade
redan i den preliminära diskussionen ange riktlinjer för den i Sverige
framväxande sociologiska forskningen. Då sociologien definieras som »läran
om de sociala gruppernas organisation, aktivitet och inbördes förhållande»
är därmed endast en inriktning av modern sociologi angiven — uppenbarligen
efter övervägande amerikanskt mönster. Kommitterade säga sig med
denna bestämning icke ha velat underskatta den etnografiskt kulturhistoriskt
orienterade socialforskningen. Fakulteten anser sig böra framhålla, att
den sistnämnda inriktningen är minst lika betydelsefull som den empiriska
gruppforskningen med dess omdiskuterade objekt. För sin del instämmer
fakulteten i att en empirisk fältsociologi är nödvändig, men den anser sig
också böra framhålla, att ämnet icke metodiskt får bindas vid vissa ideal
hämtade från andra länders forskning och att under alla omständigheter
en intim kontakt måste bevaras med etnografisk, historisk och geografisk
kulturforskning.

Fakulteten delar icke kommitténs uppfattning om nödvändigheten av
att inkalla en utländsk sociolog. Härom anföres:

Fakulteten tillåter sig föreslå, att till de för resestipendier avsedda 10 000
kronor lägges det icke av kommitterade med avseende på summan fixerade
belopp, som avsetts för inbjudan av utländsk forskare, vilken enligt betänkandet
företrädesvis borde vara amerikan och vid Stockholms högskola
skulle meddela undervisning rörande sociologiska metodproblem och planlägga
metoden för det sociologiska forskningsarbetets bedrivande i Sverige.
Fakulteten är av den bestämda meningen, att det för inbjudan av en utländsk
forskare avsedda beloppet — säkerligen minst dubbelt så stort, som

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

det för resestipendier per år avsedda — skulle lända den svenska sociologien
till ringa gagn. Fakulteten delar kommitterades mening, att den som
leder sociologisk forskning i vårt land måste äga kännedom om det svenska
samhällslivet och dess utveckling. Det torde också vara självklart, att den
som skall planlägga den sociologiska forskningen i Sverige måste i detalj
känna språk, folklynne, tradition, sociala och kommunala inrättningar o. s. v.
— med ett ord, fältets egenartade betingelser.

Universitetskanslern anför:

För att sociologien redan från början skall få en så stark ställning som
möjligt anser jag det betydelsefullt, att någon i professors ställning kan
företräda detta nya ämne. Jag förordar därför för Uppsala universitets vidkommande
bifall till forskningskommitténs förslag, att professuren i praktisk
filosofi uppdelas i en professur i sociologi och en professur i praktisk
filosofi, varvid professurens nuvarande innehavare bör få frihet att välja
mellan de båda professurerna. För Lunds universitets vidkommande anser
jag, att ett ordinarie preceptorat i sociologi bör inrättas. Skulle emellertid
kompetent sökande icke stå att finna, synes den föreslagna befattningen
böra tills vidare inrättas såsom en biträdande lärarbefattning.

Beträffande kommitténs förslag om anvisande i särskild ordning av ett
tillfälligt anslag å 10 000 kronor till utlandsstipendier har kanslern framfört
samma synpunkter som ifråga om förslaget om resestipendier för statskunskapare.

Universitetsberedningen tillstyrker livligt kommitténs förslag att giva
sociologien en självständig ställning som undervisnings- och examinationsämne
vid våra universitet och högskolor. Beredningen anför vidare bland
annat:

Med all rätt betonar kommittén, att sociologien bör vara en empirisk
vetenskap och att studiet av de moderna samhällsförhållandena bör vara
en central uppgift för dess forskningsarbete. Beredningen finner emellertid,
att kommittén något ensidigt identifierat modern sociologi med den statistiskt
orienterade fältsociologi, som representeras av vissa ledande amerikanska
vetenskapsmän. Den jämförande socialforskningen är av lika stor
betydelse för en sociologi, som vill giva en helhetsbild av det mänskliga
samhällslivets fenomen. Inom dess vidsträckta område finnes plats för olika
metoder, och det är icke önskvärt att den ensidigt bindes vid en viss forskningsriktning.

Landsorganisationen yttrar bland annat:

Kommittén föreslår alternativt upprättandet av biträdande lärarbefattningar
i ämnet vid landets akademiska läroanstalter eller uppdelningen av
någon av de nuvarande filosofiprofessurerna i en professur i sociologi och
en professur i praktisk filosofi. Landsorganisationen förordar det förra alternativet,
vilket dock synes förutsätta en ökning av anslagen såväl till inkallande
av utländska sociologer som till utlandsstipendier. Kommittén har
närmast avsett att en amerikansk sociolog borde inkallas som gästföreläsare.
Som kommittén konstaterar, kunna två huvudriktningar urskiljas
inom den moderna sociologien: dels den övervägande empiriskt inriktade,
dels den mera teoretiskt betonade till vilken även så betydelsefulla områden
som t. ex. marxismen torde anses höra. Landsorganisationen ifråga -

221

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

sätter, huruvida inte en viss ensidighet i skolningen av de svenska sociologerna
skulle undvikas genom inkallandet av två gästföreläsare, nämligen
en representant för vardera huvudriktningen inom den sociologiska veten clro

]vpri

Kommittén har föreslagit ett för samtliga läroanstalter gemensamt årsanslag
om 10 000 kronor för utlandsstipendier i sociologi. Beloppet ar enligt
landsorganisationens mening helt otillräckligt, i synnerhet med tanke pa
att stipendiaterna borde beredas tillfälle att studera skilda sociologiska rik -ningar. En fördubbling av stipendieanslaget förefaller långt bättre fylla det
avsedda syftet.

Avsaknaden av självständiga lärarbefattningar i sociologi synes mig vara
en allvarlig brist i vårt lands samhällsforskning. Enligt min mening har
nämligen kommittén övertygande påvisat den centrala ställning, som sociologien
intar inom samhällsvetenskapen. Jag är därför beredd att i stort sett
förorda de förslag, som kommittén framlagt beträffande detta ämne.

Bristen på fullt kompetenta sociologer i vårt land lägger stora hinder i
vägen för en önskvärd upprustning av denna vetenskapliga disciplin. För
att emellertid sociologien redan från början skall fa en så stark position
som möjligt synes det önskvärt, att en forskare i professors ställning kan
företräda detta nya ämne. I likhet med kanslern vill jag därför för Uppsala
universitets vidkommande förorda det av kommittén framlagda alternativa
förslaget, innebärande att den nuvarande professuren i praktisk filosofi
uppdelas i en professur i sociologi och en professur i praktisk filosofi. Innehavaren
av den nuvarande professuren i praktisk filosofi, professorn T.
Segerstedt, som redan nu givit sociologien en framträdande plats i sin
undervisning, torde därvid böra få frihet att välja mellan de båda professurerna.
För Lunds universitet förordar jag inrättande av en biträdande
lärarbefattning. Framdeles torde böra tagas under övervägande, huruvida
denna befattning lämpligen bör ombildas till en fast tjänst, närmast då ett
preceptorat. Det torde böra ankomma på vederbörande universitetsmyndigheter
att i sinom tid taga initiativ till en eventuell sådan ombildnmg.

Övriga av kommittén föreslagna befattningar tillstyrker jag.

Beträffande förslaget att inkalla en utländsk sociolog, som skulle meddela
undervisning rörande sociologiska metodproblem och planlägga det
sociologiska forskningsarbetets organisation i Sverige, erinrar jag om att för
närvarande en framstående amerikansk sociolog av svensk börd på svenska
statens bekostnad håller föreläsningar vid Stockholms högskola. Huruvida
liknande arrangemang kunna komma till stand även framdeles, torde fa
bero på särskild prövning.

Däremot vill jag tillstyrka kommitténs förslag om att medel ställas tdl
förfogande för att möjliggöra för svenska sociologer att företaga utländska
studieresor. I likhet med vad jag i det föregående föreslagit beträffande
särskilda resestipendier för lärare och studerande inom ämnet statskunskap

Departe mentschefen.

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

torde erforderliga medel böra utgå från det större anslag för främjande av
samhällsvetenskaplig forskning, vartill jag senare återkommer.

Jag förordar sålunda inrättande av en professur i sociologi vid Uppsala
universitet. I enlighet med kommitténs förslag torde vidare böra anvisas
medel för en förste assistentbefattning och en andre amanuenstjänst vid
samma universitet. För Lunds universitet förordar jag anvisande av medel
till inrättande av en arvodesavlönad biträdande lärartjänst i sociologi samt
en andre amanuenstjänst.

B. Behovet av biträdespersonal samt materielanslag
rn. in.

Allmänna synpunkter.

Socialvetenskapliga jorskningskommittén har inledningsvis framhållit, att
en verklig förbättring av socialvetenskapernas läge icke kan komma till
stand enbart genom en utökning av antalet forskar- och lärarbefattningar.
Till socialvetenskapsmännens förfogande måste även ställas forskarplatser,
bibliotek, teknisk materiel av olika slag samt arbetskraft för utförande av
vissa expeditions-, räkne- och skrivgöromål. Välutrustade institutioner
maste med andra ord komma till stånd, för att socialvetenskaplig forskning
skulle kunna effektivt bedrivas. Kommittén framhåller vidare, att
ju mer undersökningarna på detta område inriktas på aktuella problem
och i ju högre grad de överhuvudtaget ägnas sådana frågor, som ur allmän
synpunkt äro av det största intresset, desto mer omfattande komma i
allmänhet dessa undersökningar att bli. Den ensamme vetenskapsmannen
saknar oftast möjligheten att bearbeta det rikliga material, som här föreligger,
och många av de betydelsefullaste forskningsuppgifterna ha därför
hittills mast förbigås. Ville man åstadkomma ett annat läge, erfordrades en
genomgripande förbättring av de socialvetenskapliga forskarnas arbetsbetingelser.

Kommittén anser, att gemensamma samhällsvetenskapliga
institutioner böra upprättas vid de olika läroanstalterna
och att dessa institutioner böra sammanföras i en gemensam byggnad. De
olika delinstitutionerna skulle dock liksom hittills stå under vederbörande
ämnesprofessors ledning, och materielanslagen skulle utgå till dessa delinstitutioner.
Kommittén anför vidare:

Enligt vår mening skulle många fördelar vara förenade med inrättandet
av gemensamma samhällsvetenskapliga institutioner. Till en början torde
härigenom, samarbetet mellan de olika socialvetenskaperna underlättas.
Det har vid flera tillfällen påtalats, att ett dylikt samarbete, till men för
forskningen och undervisningen, hittills ofta saknats. Få praktiska åtgärder
torde i högre grad vara ägnade att förbättra kontakten både mellan lärarna

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

inbördes och de studerande inom de skilda ämnena än en gemensam arbetsplats.
Det är naturligtvis möjligt, att en sådan gemenskap också stundom
kan medföra friktioner, men vi ha utgått från att, om delinstitutionerna i
huvudsak behålla sin självständighet, bör denna fara i allmänhet kunna
undvikas och att de positiva sidorna av gemenskapen under alla förhållanden
komma att starkt överväga.

En gemensam samhällsvetenskaplig institution skulle dessutom möjliggöra
upprättandet av ett centralt samhällsvetenskapligt
bibliotek, vilket enligt kommittén skulle innebära stora fördelar
för forskningen bland annat på grund av att behovet av speciallitteratur
lättare skulle kunna tillgodoses.

Ett större samhällsvetenskapligt specialbibliotek skulle vidare lättare
kunna erhålla en kompetent ledning än enskilda institutionsbibliotek. Kommittén
anser nämligen, att de samhällsvetenskapliga biblioteken böra omhänderhavas
av biblioteksutbildad personal. Därigenom skulle ett samarbete
kunna ordnas mellan dessa bibliotek och universitetsbiblioteken. Beträffande
skötseln av de nuvarande institutionsbiblioteken framhåller kommittén
bland annat:

De hittillsvarande institutionsbiblioteken ha i allmänhet skötts av amanuenser
vid vederbörande institutioner. Amanuenserna ha haft en jämförelsevis
god kännedom om litteraturen inom ämnesområdet, men de ha
saknat biblioteksutbildning. En dylik anordning har varit möjlig, så länge
man haft mycket begränsade anslag till bokinköp, men den torde icke böra
bibehållas, om biblioteksanslagen väsentligt höjas. Överhuvudtaget synes
man under senare år ha börjat bli alltmera medveten om det värde, som
den rent bibliotekstekniska utbildningen måste tillmätas. Det är emellertid
inte bara de ökade katalogiseringsuppgifterna, som komma att ställa
större anspråk på personalen, utan framförallt kommer det att krävas en
mer rationell organisation av bokinköpen. Det lämpligaste torde vara, att
det samhällsvetenskapliga bibliotekets personal, på grundval av systematisk
genomgång av tidskrifternas recensionsavdelningar och dylikt, uppgör
ett förslag till bokinköp, som sedan förelägges ämnesrepresentanterna. Erfarenheten
torde nämligen ha visat, att forskarna sällan äro i stånd att
regelbundet följa all den nyutkomna litteraturen inom ämnet.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag beträffande
det centrala samhällsvetenskapliga bibliotekets
ledning följande:

Ledningen anförtros åt en vid universitetsbiblioteket anställd bibliotekarie,
som åtager sig att utöver sin ordinarie tjänst mot visst arvode övervaka
det samhällsvetenskapliga bibliotekets skötsel, vilken i övrigt ombesörjes
av en särskild biblioteksamanuens. Innehavaren av sistnämnda befattning
bör ha akademisk examen, helst omfattande samhällsvetenskapliga
ämnen, samt viss biblioteksutbildning. I enlighet med vad som uttalas
i Kungl. Maj:ts proposition nr 273 till 194G års riksdag angående biblioteksamanuenserna
vid karolinska institutets bibliotek torde motsvarande
befattningshavare vid det samhällsvetenskapliga biblioteket, innan extra

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ordinarie anställning beredes honom, böra genomgå viss provtjänstgöring,
förslagsvis under ett år, och därvid avlönas såsom extra tjänsteman i lönegraden
Ex 15. Därefter bör extra ordinarie anställning kunna erhållas i
lönegraden Eo 16 samt efter ytterligare viss tid, förslagsvis två år, i högst
lönegraden Eo 18. I den mån ytterligare arbetskraft kommer att visa sig
erforderlig vid de samhällsvetenskapliga biblioteken, torde tillsvidare kostnaderna
härför få bestridas ur de extra personalanslag, som förutsättas utgå
till delinstitutionerna. Sannolikt blir det nödvändigt, att de olika institutionsamanuenserna
även i fortsättningen åläggas viss tillsyn över bibliotekens
bokförråd.

Kommittén är emellertid medveten om att de gemensamma samhällsvetenskapliga
institutionerna vid universiteten icke omedelbart torde
kunna komma till stånd på grund av rådande lokalsvårigheter. Likväl anser
kommittén, att den i det föregående nämnda biblioteksamanuenstjänsten
redan nu bör inrättas såväl vid Uppsala som Lunds universitet, eftersom
behovet av planmässighet och organisation vid bokinköpen torde bli aktuellt
redan under nästa budgetår, om de av kommittén förordade ökade
materielanslagen beviljas.

Skriv- och expeditions- eller r ä k n e b i t r ä d e n. Kommittén
anser det vara nödvändigt, att nya biträdestjänster upprättas vid
båda universiteten, anknutna till de olika socialvetenskapliga ämnesinstitutionerna.
Hittills ha endast universitetens geografiska och statistiska institutioner
tilldelats dylika biträden.

Beträffande biträdespersonalens anställningsförhållanden anför kommittén
följande.

Naturvetenskapliga forskningskommittén förordade inrättandet av ett
antal kanslibiträdestjänster i lönegraden A 7. Departementschefen anförde
i proposition nr 273 till 1946 års riksdag, att åtminstone till en början
endast icke-ordinarie anställningsform borde ifrågakomma samt att vissa
befattningar tillsvidare borde placeras i 4 och de återstående i 7 lönegraden.
Statsutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande till
denna ståndpunkt. Med anledning av en motion, vari förordats att samtliga
ifrågavarande befattningshavare skulle placeras i lönegrad Eo 7, förklarade
utskottet, att erfarenheten torde få utvisa, om den av departementschefen
förordade anordningen skulle visa sig ändamålsenlig. Utskottet förutsatte
vidare, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på denna fråga
och föresloge vidtagande av de åtgärder, som befunnes erforderliga, därest
en tillfredsställande rekrytering icke skulle visa sig möjlig att ernå med en
lönesättning i 4 lönegraden. — Erfarenheten torde redan ha bekräftat, att
svårigheter äro förbundna både med differentieringen av de nyinrättade
tjänsterna, i och för sig och med rekryteringen till kontorsbiträdesbefattningarna
i Eo 4. Om man vill ge forskningen en verklig hjälp, är det nödvändigt
att kvalificerade biträden kunna erhållas. Vi föreslå därför i det
följande endast kanslibiträdestjänster i lönegrad Eo 7. I fråga om räknebiträdestjänsterna
synes en fördelning av dessa mellan lönegraderna Eo 4
och 7 lämplig; de nedan upptagna operatriserna ha placerats i Eo4.

M a t e r i e 1 a n s 1 a g. I sin beräkning av institutionernas materielanslag

225

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

har kommittén följt de allmänna riktlinjer, som angivits av naturvetenskapliga
forskningskommittén och godkänts av statsmakterna. Detta innebär,
att materielanslagen tillmätts så, att de skola medge eu under normala
förhållanden godtagbar minimistandard. Kommittén förutsätter
emellertid, att denna budget skall kunna kompletteras med anslag från ett
centralt forskningsråd, i likhet med vad som gäller för naturvetenskaperna.

Kommittén anför vidare:

Vid detaljprövningen av institutionernas behov har en budget innefattande
fem olika delposter uppgjorts. Delposterna äro: bibliotek, förbrukningsmateriel
(kontorsmateriel in. m.), telefon, materiel (skriv- och räknemaskiner
m. in.) och underhåll av materiel samt extra personalanslag. De fyra
första posterna ha sedan sammanförts till en, medan det extra personalanslaget
upptagits som en särskild post. Genom denna tudelning ha vi, lika
litet som naturvetenskapliga forskningskommittén, avsett att strikt fastlåsa
institutionernas utgifter på sådant sätt att en del av materielanslaget
icke skulle få användas för avlöning av tillfällig extra personal eller att
någon del av personalanslaget ej skulle få användas för inköp av litteratur
eller materiel. Uppdelningen har gjorts endast för att ge den anslagsfördelande
myndigheten en uppfattning om anslagens normala utnyttjande.
Sådana löpande institutionsutgifter som kostnader för bränsle, belysning
och städning ha icke medtagits, utan de förutsättas liksom hittills skola
bestridas inom ramen för vederbörande läroanstalters allmänna omkostnadsstat.
I den mån de olika institutionerna utvidgas, komma givetvis
dessa kostnader att stiga. Likaledes har frågan om hyreskostnader för institutionslokalerna
med ett undantag, den skytteanska institutionen i Uppsala,
icke berörts.

Den största enskilda delposten i materielanslaget utgör, ifråga om ämnena
nationalekonomi, statskunskap och sociologi, bibliotekskostnaderna.
För ämnet statistik äro materiel- och förbrukningsmaterielkostnaderna särskilt
omfattande. Behovet av att kunna anställa tillfällig extra personal
vid genomförandet av olika forskningsuppgifter gör sig starkt gällande inom
samtliga socialvetenskapliga institutioner, vilka ju i trots av vad som här
föreslås ingalunda komma att erhålla en så stor fast personal som exempelvis
de naturvetenskapliga institutionerna. Beträffande relationerna mellan
de olika socialvetenskapliga institutionernas materielanslag är att anmärka,
att de nationalekonomiska institutionerna ansetts böra erhålla ett
något större anslag än de övriga med hänsyn till de många forskarbefattningar,
som enligt föreliggande förslag skola vara knutna till dessa institutioner.
Att den statistiska forskningens arbetsmetoder äro förenade med
betydande kostnader torde vara uppenbart. Vid universitetens statistiska
institutioner tillkomma dessutom servicekostnaderna för de i det följande
föreslagna hålkortsanläggningarna. Institutionerna inom ämnet statskunskap
ha ansetts kräva ett något mindre materielanslag. Likaledes ha de
nya sociologiska institutionerna tillsvidare ansetts böra erhålla ett jämförelsevis
litet anslag; när den sociologiska forskningen senare utbyggts,
torde en höjning av anslagen bli nödvändig. Vad slutligen geografien angår,
har den med ämnets uppdelning sammanhängande utökningen av antalet
forskar- och liirarbefattningar medfört en viss höjning av det nuvarande
anslaget till eu början med (i 000 kronor.

15 — Biliang till riksdagens protokoll 1!H7. 1 samt. Nr f!72.

226

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

Engångsanslag. Enligt kommittén råder en påtaglig brist på
sociologisk litteratur i vårt land. Om sociologisk forskning skall kunna
bedrivas i större utsträckning, torde det vara nödvändigt att snarast avhjälpa
denna brist. Kommittén förordar därför att utöver de årliga materielanslagen
ett engångsanslag för litteraturanskaffning på 10 000 kronor
tilldelas envar av de sociologiska institutionerna.

Kommittén förordar vidare ett engångsajislag på 27 500 kronor för de
statistiska institutionerna i Uppsala och Lund för inköp av hålkortsmaskiner.
Härom anföres i betänkandet bland annat.

För den statistiska forskningen är det ett trängande behov, att institutionerna
förses med en teknisk utrustning som möjliggör maskinell bearbetning
av statistiskt primärmaterial, det vill säga hålkortsaggregat. Även
för de övriga socialvetenskaperna vore det av stort värde att i den samhällsvetenskapliga
institutionen äga tillgång till en dylik hålkortsanläggning.
Detsamma gäller också för många andra vetenskaper vid universiteten.
I Lund tänkes aggregatet komma till användning bland annat för
medicinsk forskning, och i Uppsala ha vissa planer dryftats rörande ett
samarbete härvidlag mellan den statistiska institutionen och lantbrukshögskolan.
En hålkortsanläggning i Uppsala och Lund är vidare synnerligen
behövlig med hänsyn till undervisningen i ämnet statistik. Från vissa
ämbetsverks sida ha uttalats önskemål om att undervisningen för högre
betyg i filosofie kandidat- och politices magisterexamina skulle omfatta
elementa i fråga om hålkortstekniken, så att eleverna finge lära sig att på
egen hand planera och genomföra enklare hålkortsundersökningar.

Hålkortsaggregaten ha under senare år kommit till stor användning
inom ett flertal verksamhetsområden. Enligt vår mening bör tiden nu vara
inne för att även förse universiteten med dylik utrustning. En fullständig
hålkortsanläggning (Poweraggregat) torde för närvarande betinga ett pris
av närmare 90 000 kronor. Det torde vara lämpligt att till en början, innan
erfarenhet vunnits om i hur hög grad anläggningen kommer att utnyttjas,
vänta med att anskaffa den dyrbaraste maskinen, tabulatorn, vilken kostar
omkring 60 000 kronor; tillsvidare få i stället befintliga servicestationer
härför utnyttjas. Efter några års förlopp bör frågan om anläggningens
komplettering med en tabulator upptagas till prövning.

Utöver dessa engångsanslag erfordras en årlig servicekostnad på 2 000
kronor för varje anläggning samt särskild personal vid hålkortsavdelningarna.
Enligt kommittén bör ledningen av dessa avdelningar anförtros åt
en föreståndare med goda kvalifikationer, vilken syntes böra tilldelas förste
assistents tjänsteställning. Därjämte erfordrades s. k. operatriser, av vilka
en borde vara fast anställd.

Exkursionsanslag. Exkursionsanslaget för LTppsala universitet
är för budgetåret 1946/47 upptaget till ett belopp av dels 6 500 kronor
såsom bidrag till resor och uppehälle för de studerande och dels 3 250
kronor till exkursionsledare; motsvarande siffror för Lunds universitet
äro 11 000 respektive 2 500 kronor. Enligt kommittén äro dessa anslag
alltför knapphändiga, vilket medfört, att exkursioner icke kunnat företagas
i tillfredsställande utsträckning. Det har vidare varit svårt att i för -

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

väg kunna beräkna storleken av de anslag, som stått till förfogande för
varje särskilt ämne. Kommittén föreslår därför, att för reseledare och
studerande gemensamma exkursionsanslag skola utgå till flertalet institutioner
inom ämnena geografi, nationalekonomi och statskunskap. Beträffande
anslagens storlek framhåller kommittén bland annat:

För geografiens vidkommande ha docenterna vid Lunds universitet S.
Björnsson och K. E. Bergsten i skrivelse till universitetsberedningen i detalj
uträknat kostnaderna för exkursionsprogrammet vid detta universitet. Under
förutsättning av att resekostnaderna skola täckas och att för längre
resor ett dagtraktamente på fyra kronor utgår till deltagarna, skulle erfordras
ett belopp av drygt 7 000 kronor per år. Vi ha i det följande upptagit
ett anslag på 3 500 kronor till vardera av de geografiska institutionerna
vid universiteten, vilket ansetts täcka den del av anslaget som bör
falla på kulturgeografien.

Exkursioner, särskilt i form av industribesök, ha ansetts böra ingå som
ett led i den nationalekonomiska undervisningen. För detta ändamål ha till
vartdera universitetets nationalekonomiska institution föreslagits ett årligt
anslag på 1 500 kronor.

Det måste vidare betraktas som önskvärt, att de som studera ämnet
statskunskap få tillfälle att besöka riksdagen och några av de centrala
ämbetsverken. Med hänsyn till antalet studerande och avståndet från huvudstaden
ha de erforderliga anslagen beräknats till 500 kronor för statskunskapsinstitutionen
i Uppsala och till 1 500 kronor för motsvarande institution
i Lund.

Anslag till fältarbeten. Kommittén förordar, att särskilda
anslag på 1 500 kronor måtte utgå till de geografiska institutionerna för
kulturgeografiska fältarbeten samt ett lika stort anslag till de sociologiska
institutionerna för sociologiska fältarbeten. För naturgeografiska fältarbeten
kunna däremot medel erhållas av de till matematisk-naturvetenskapliga
sektionernas disposition ställda anslagen till fältarbeten. Dessa anslag utgå
för innevarande budgetår med 22 050 kronor för Uppsala universitet och
med 30 000 kronor för Lunds universitet.

Remissyttranden.

I den mån remissinstanserna yttrat sig över forskningskommitténs förslag
beträffande de samhällsvetenskapliga institutionerna ha de livligt tillstyrkt
ifrågavarande förslag. Samhällsforskarnas behov av välutrustade
vetenskapliga institutioner ha framhållits liksom behovet av biträdespersonal
och teknisk utrustning.

Beträffande frågan om ett centralt samhällsvetenskapligt bibliotek har
filosofiska fakulteten i Lund anfört:

Det är utan vidare klart, att många fördelar kunna vinnas genom det
socialvetenskapliga bibliotekets centralisation. Framförallt torde genom en
sådan samordning den bibliotekstekniska organisationen bäst kunna ordnas.
Framhållas bör emellertid, att centralbiblioteket inom den gemensamma
institutionen icke får förlora sin karaktär av seminarie- och referensbibliotek.
Seminarieövningarna inom de olika ämnena måste kunna anordnas så

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att under dem ständig rapport kan hållas med bokbeståndet, varför biblioteket
icke får ha karaktären av ett helt slutet lånebibliotek. Fakulteten
vill på grund av den korta remisstiden icke taga definitiv ställning till
organisationen av ett gemensamt socialvetenskapligt bibliotek. Frågan torde
böra lösas i samband med upporganiserandet av den samhällsvetenskapliga
institutionen, varvid man finge tillfälle att draga slutsatser av vunna erfarenheter.

I fråga om biträdespersonalens löneförmåner anser fakulteten, att dessa
blivit väl knappt tillmätta med hänsyn till nuvarande efterfrågan på kontorspersonal.
Särskilt torde detta gälla den föreslagna befattningen som
operatris vid hålkortsavdelningen, som enligt fakulteten torde böra inplaceras
i lönegrad Eo 7 i stället för Eo 4. Statistiska centralbyrån understryker,
att biträdespersonalens lönegradsplacering bör ske efter samma grunder,
som gälla för motsvarande personal inom statsförvaltningen. Statskontoret
uttalar, att statsmakternas beslut vid förra årets riksdag beträffande
biträdespersonalens anställningsförhållanden icke redan nu torde böra tagas
under förnyat övervägande såsom kommittén föreslagit. Tjänstebenämningen
operatris torde böra utbytas mot kontorsbiträde.

Allmänna lönenämnden anför:

Vad angår kommitténs förslag om anställande vid de socialvetenskapliga
institutionerna av viss teknisk personal och biträdespersonal, finner lönenämnden
tveksamt, huruvida behov kan anses föreligga att vid de avsedda
hålkortsavdelningarna å universitetens statistiska institutioner anställa föreståndare
med så jämförelsevis hög löneställning som de föreslagna förste
assistenternas. Med hänsyn till att ifrågavarande hålkortsavdelningar avses
till en början skola bliva av förhållandevis ringa storleksordning kan ifrågasättas,
huruvida det icke tills vidare skulle vara tillfyllest att vid vardera
hålkortsavdelningen inrätta en assistentbefattning. I förevarande sammanhang
får lönenämnden vidare uttala, att därest behovet av biträden för
räknearbete kan anses motivera inrättande av befattningar i 7 lönegraden
innehavarna av dessa befattningar torde böra erhålla benämningen kanslibiträde.

Statistiska centralbyrån har i fråga om de föreslagna hålkortsaggregaten
för de statistiska institutionerna framhållit bland annat följande:

De sakkunniga finna det vara ett trängande behov för den statistiska
forskningen, att de statistiska institutionerna förses med en teknisk utrustning,
som möjliggör maskinell bearbetning av statistiskt primärmaterial,
och förorda i anledning härav anläggning av hålkortsaggregat i Uppsala
och Lund. Dessa anläggningar skulle utnyttjas ej enbart i undervisningsfrämjande
syfte utan jämväl, enligt förslaget, tagas i anspråk för
statistiska undersökningar såväl inom samhällsvetenskaperna som andra
vetenskaper, där statistiska undersökningsmetoder komma till användning.
Enligt centralbyråns uppfattning får man i detta sammanhang icke förlora
ur sikte, att de statistiska institutionerna ha till huvudsakligt syfte att
tjäna den fristående statistiska forskningen och tillgodose utbildningsändamål
och att de icke, till men för dessa arbetsuppgifter, böra belastas med
uppdrag av utredningskaraktär, vilka med hänsyn till primärmaterialets
förläggning eller av andra skäl tillhöra de statistiska ämbetsverkens ar -

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

betsuppgifter. Ämbetsverket har därmed icke velat bestrida, att det ur
undervisningssynpunkt kan vara av betydelse och värde, att de statistiska
institutionerna utrustas med någon mindre hålkortsanläggning, exempelvis
en sorterare och några stansmaskiner, under förutsättning likväl, att garanti
vinnes för att denna kommer till fullt utnyttjande. I sådant syfte
synes den, på sätt de sakkunniga avsett, böra stå till förfogande även för
andra institutioner, som för sina arbeten kunna vara i behov av en sådan
anläggning. En fortsatt ifrågasatt utbyggnad av en dylik anläggning genom
anskaffande av en tabulator kan centralbyrån däremot ej finna lämplig.

Socialvetenskapernas behov av välutrustade vetenskapliga institutioner
synes mig vara väl motiverat. Skola de planerade åtgärderna för den samhällsvetenskapliga
forskningens främjande få avsedd effekt, torde det nämligen
vara nödvändigt dels att höja de nu alltför knapphändiga materielanslagen
till de socialvetenskapliga institutionerna och dels att i ökad utsträckning
giva forskarna tillgång till tekniska och administrativa hjälpkrafter.
I stort sett torde man därvid böra följa de principer, som statsmakterna
förra året tillämpade vid upprustningen av de matematisk-naturvetenskapliga
institutionerna.

Forskningskommitténs förslag i fråga om gemensamma samhällsvetenskapliga
institutioner samt om centrala samhällsvetenskapliga bibliotek har
jag i det föregående i korthet redogjort för. På grund av rådande lokalsvårigheter
äro emellertid dessa frågor för närvarande icke aktuella, och
jag är därför icke beredd att nu upptaga dem till slutlig prövning. Jag
anser mig icke heller kunna förorda inrättande av den föreslagna biblioteksamanuenstjänsten,
så länge planerna på ett centralt samhällsvetenskapligt
bibliotek icke fått en mer definitiv utformning.

Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande biträdespersonal och
materielanslag m. m. återkommer jag till i det följande i samband med
behandlingen av kommitténs detaljförslag i dessa avseenden. Jag vill dock
redan nu erinra om att kommittén i fråga om materielanslagen följt de
allmänna riktlinjer, som angivits av naturvetenskapliga forskningskommittén
och godkänts av 1946 års riksdag. I enlighet med vad som nu gäller
för de naturvetenskapliga institutionerna, böra materielanslagen till universitetens
samhällsvetenskapliga institutioner bilda en relativt snäv, fast normalbudget,
vilken för speciella ändamål bör kunna kompletteras med anslag
från det av mig i det följande föreslagna samhällsvetenskapliga forskningsrådet.

Forskningskommitténs detaljförslag i fråga om biträdespersonalen.

Uppsala universitet:

Nuvarande antal befattningar samt kommitténs förslag beträffande de
socialvetenskapliga institutionerna vid Uppsala universitet framgå av följande
sammanställning:

Departe mentschefen.

230

\

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Nuvarande personal:

Nationalekonomiska institutionen Statistiska

institutionen
1 kontorsbiträde (Eo 4)

Seminariet för statskunskap
Geografiska institutionen
1 kartbiträde (Eo 7)

1 kontorsbiträde (Eo 4)
Sociologiska institutionen

Kommitténs förslag:

1 biblioteksamanuens (Ex 15)

1 kanslibiträde (Eo 7)

1 kanslibiträde (Eo 7)

1 räknebiträde (Eo 7)

1 räknebiträde (Eo 4)

1 förste assistent vid hålkortsavdelningen 1

operatris (Eo 4) vid hålkortsavdelningen %

kanslibiträde (Eo 7)

1 kartbiträde (Eo 7)

1 kanslibiträde (Eo 7)

% kanslibiträde (Eo 7)

Filosofiska fakulteten i Uppsala föreslår, att anslaget till biblioteksamanuens
under de närmaste åren fördelas mellan institutionerna för nationalekonomi,
statistik, statskunskap och sociologi att användas allt efter
behov på respektive institutioner.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Lunds universitet:

Nuvarande antal befattningar samt kommitténs förslag beträffande de
socialvetenskapliga institutionerna vid Lunds universitet framgå av följan -

de sammanfattning:

Nuvarande personal:

Nationalekonomiska institutionen
—

Statistiska institutionen

1 räknebiträde (arvode 2 700
kronor jämte 300 kronor i
provisoriskt arvodestillägg)

Seminariet för statskunskap —

Geografiska institutionen
1 kartbiträde (Eo 7)

1 kontorsbiträde (Eo 4)
Sociologiska institutionen —

Kanslern tillstyrker ifrågavarande

Kommitténs förslag:

1 biblioteksamanuens (Ex 15)

1 kanslibiträde (Eo 7)

1 kanslibiträde (Eo 7)

1 räknebiträde (Eo 7)

1 räknebiträde (Eo 4)

1 förste assistent vid hålkortsavdelningen 1

operatris (Eo 4) vid hålkortsavdelningen

!/> kanslibiträde (Eo 7)

1 kartbiträde (Eo 7)

1 kanslibiträde (Eo 7)

% kanslibiträde (Eo 7)

förslag.

Av skäl som jag tidigare anfört har jag icke funnit mig nu kunna förorda
inrättande av en biblioteksamanuenstjänst, gemensam för de socialvetenskapliga
institutionerna.

231

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

De av kommittén föreslagna räknebiträdena vid den statistiska institutionen
synes mig båda böra inplaceras i lönegraden Eo 4.

Beträffande den föreslagna förste assistent tjänsten vid den statistiska
institutionens hålkortsavdelning anser jag i likhet med allmänna lönenämnden,
att det tills vidare torde vara tillfyllest att vid dessa avdelningar
inrätta en andre assistentbefattning. Jag finner mig ej heller för närvarande
böra förorda en ombildning av kontorsbiträdestjänsten vid den geografiska
institutionen till en kanslibiträdestjänst i lönegrad Eo 7. Vidare
torde tjänstebenämningen operatris böra utbytas mot kontorsbiträde. I
övrigt har jag ingen erinran mot kommitténs förslag beträffande biträdespersonalen.

För Uppsala universitet förordar jag sålunda inrättande av följande nya
befattningar: vid nationalekonomiska institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7);
vid statistiska institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7) i stället för 1 kontorsbiträde
(Eo4), 2 räknebiträden (Eo4), 1 andre assistent samt 1 kontorsbiträde
(Eo 4); vid seminariet för statskunskap och sociologiska institutionen
1 gemensamt kanslibiträde (Eo7).

För Lunds universitet förordar jag inrättande av följande befattningar:
vid nationalekonomiska institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7); vid statistiska
institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7), 2 räknebiträden (Eo 4) i stället för
nuvarande arvode å 2 700 kronor, 1 andre assistent samt 1 kontorsbiträde
(Eo 4); vid seminariet för statskunskap och sociologiska institutionen 1
gemensamt kanslibiträde (Eo7).

Forskningskommitténs detaljförslag i fråga om materiel anslagen

m. m.

Uppsala universitet:

Kommitténs förslag ifråga om anslag till materiel m. m. vid Uppsala
universitet framgår av följande sammanställning:

Institutioner

Års

ans

1 a g

Engångs-

anslag

Kommit-

téns

förslag

Nu-

varande

anslag

Kommitténs förslag

Materiel-

anslagm.m.

Anslag till
exkursioner

Anslag till
fältarbeten

Summa

Nationalekonomiska institutionen

1500

12 000

1 500

_

13 500

_

Statistiska institutionen.....

1 600

12 0001

—

—

12 000

27 500

Seminariet för statskunskap . . .

—

8 500

500

—

9 000

—

Geografiska institutionen.....

13 210

19 210

3 500

1500

24 210

—

Sociologiska institutionen ....

6 500

—

1 500

8 000

10 000

Summa

16 310 1

58 210

5 500

3 000

66 710

37 500

1 Härutöver åtnjuta ifrågavarande institutioner smärre andelar i de under materielanslaget ingående delposterna
till resebidrag till ledare och deltagare i exkursioner samt till bokinköp m. m. för humanistiska
sektionens seminarier.

■ I denna summa ingår även 2 000 kronor I servicekostnader för den statistiska institutionens hålkortsavdelning.

Departe mentschefen.

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kanslern tillstyrker kommitténs förslag under framhållande av att det
för de samhällsvetenskapliga institutionernas del synes angeläget, att den
av forskningskommittén förordade upprustningen vidtoges.

Lunds universitet:

Kommitténs förslag ifråga om anslag till materiel m. m. vid Lunds universitet
framgår av följande sammanställning:

Institutioner

>

t»

ans

1 a g

Engångs-

anslag

Kommit-

téns

förslag

Nu-

varande

anslag

Kommitténs förslag

Materiel-

anslagm.m.

Anslag till
exkursioner

Anslag till
fältarbeten

Summa

Nationalekonomiska institutionen

2 000

12 000

1 500

_

13 500

_

Statistiska institutionen.....

3 500

12 0002

—

—

12 000

27 500

Seminariet för statskunskap . . .

—

8 500

1 500

—

10 000

—

Geografiska institutionen.....

14 000

20 000

3 500

1 500

25 000

—

Sociologiska institutionen ....

—

6 500

—

1 500

8 000

10 000

Summa

19 5001

59 000

6 500

3 000

68 500

37 500

1 Härutöver åtnjuta ifrågavarande institutioner smärre andelar i de under materielanslaget ingående delposterna
till resebidrag till ledare och deltagare i exkursioner samt till bokinköp m. m. för humanistiska
sektionens seminarier.

* I denna summa ingår även 2 000 kronor i servicekostnader för den statistiska institutionens hålkortsavdelning.

Filosofiska fakulteten i Lund framhåller, att det nationalekonomiska
exkursionsanslaget för Lunds del bör ökas från 1 500 till 2 000 kronor,
eftersom avstånden spela en större roll för Lunds universitet än för övriga
akademiska orter.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag utom såvitt angår engångsanslaget
till statistiska institutionen; i detta hänseende anför kanslern
bland annat följande:

Socialvetenskapliga forskningskommittén har framställt förslag om anvisande
av ett engångsanslag av 27 500 kronor för inköp av hålkortsmaskiner
av s. k. Powers typ. Av skäl, som anförts av professorn i statistik vid
Lunds universitet C.-E. Quensel i skrivelse till kanslern av den 28 januari
1947, tillstyrker jag i likhet med humanistiska sektionen, att i stället för
ifrågavarande engångsanslag måtte beviljas ett anslag av 4 500 kronor, motsvarande
årshyran för maskiner av Hollerith typ.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört beträffande angelägenheten
av en upprustning av de samhällsvetenskapliga institutionerna
och av en höjning av de enligt min mening alltför knapphändiga materielanslagen,
anser jag mig böra godtaga de av kommittén ifrågasatta anslagshöjningarna.
Jag förutsätter därvid att icke blott de förordade anslagsmedlen
till materiel utan även de begärda medlen till exkursioner och fältarbeten
skola anvisas under universitetens materielanslag. Jag tillstyrker
vidare anvisande av ett engångsanslag på 10 000 kronor för vartdera uni -

233

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

versitetet till inköp av sociologisk litteratur samt för Uppsala universitets
vidkommande ytterligare ett engångsanslag på 27 500 kronor till inköp av
hålkortsmaskiner av s. k. Powers typ. För Lunds universitet förordar jag
däremot, under hänvisning till av kanslern anförda skäl, anvisande under
materielanslaget av 4 500 kronor, motsvarande årshyran för maskiner av
s. k. Hollerith typ.

Vid bifall till vad jag sålunda i det föregående förordat torde till de
socialvetenskapliga institutionerna vid Uppsala universitet under anslaget
till Materiel m. m. böra utgå ett belopp av tillhopa (13 500 + 12 000 +
9 000 + 24 210 + 8 000 =) i runt tal 66 700 kronor innebärande en ökning
med 50 400 kronor, varjämte tillkomma de av mig förordade engångsanslagen
för inköp av hålkortsmaskiner och sociologisk litteratur av tillhopa
(27 500 + 10 000 —) 37 500 kronor.

Till de socialvetenskapliga institutionerna i Lund torde likaledes under
anslaget till Materiel m. m. böra utgå ett belopp av tillhopa (13 500 +
+ 12 000 + 10 000 + 25 000 + 8 000 + 4 500 =) 73 000 kronor, innebärande
en ökning med 53 500 kronor. Utöver detta anslag bör tillkomma
ett engångsanslag för inköp av sociologisk litteratur å 10 000 kronor.

Om anvisande av nu förordade anslagsmedel till materiel m. m. för
de socialvetenskapliga institutionerna gör jag hemställan i det följande.

Vid beräkningen av medelsbehovet i det föregående har jag utgått ifrån,
att de under materielanslagen upptagna allmänna delposterna till resebidrag
till deltagare i och ledare av exkursioner samt till bokinköp m. m.
för humanistiska sektionens seminarier torde böra utgå oförändrade.

Jag vill slutligen anmäla, att kommittén i sitt betänkande föreslagit
anvisande av ett särskilt belopp å 3 610 kronor till förhyrande av lokaler
för seminariet för statskunskap i Uppsala. Kostnaderna härför torde dock
böra i vanlig ordning bestridas från Uppsala universitets delfond av statens
allmänna fastighetsfond.

C. Inrättande av ett samhällsvetenskapligt
forskningsråd.

Inledning.

Frågan om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd har
även tidigare varit föremål för utredning, nämligen av tillkallade särskilda
sakkunniga, vilka den 15 maj 1944 avgåvo sitt betänkande med förslag i
ärendet (stat. off. utr. 1944: 19). Sakkunnigförslaget blev i vanlig ordning
föremål för remiss men har därutöver icke föranlett någon åtgärd från
Kungl. Maj:ts sida.

Socialvetenskapliga forskning skommittén har i sitt nu föreliggande betänkande
likaledes behandlat frågan om inrättande av ett samhällsveten -

234

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

skapligt forskningsråd och därvid framhållit, att även samhällsvetenskaperna
borde ha ett centralt anslagsfördelande organ till sitt förfogande, i
likhet med vad som numera gäller för den medicinska, naturvetenskapliga,
tekniska och humanistiska (inklusive teologiska) forskningen samt jordbruksforskningen
.

Kommittén har inledningsvis lämnat en redogörelse över det tidigare
sakkunnigförslaget, beträffande vilken torde få hänvisas
till betänkandet, sid. 131—138. Den kritik, som riktades emot detta
förslag, torde enligt kommittén kunna sammanfattas under två skilda
punkter. Härom anföres i betänkandet.

Å ena sidan framhölls, att den primära uppgiften, när det gällde att
främja den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige, vore att inrätta
nya befattningar inom detta område vid de akademiska läroanstalterna
och att utrusta bestående institutioner med större personal och ökade anslagsmedel.
Därför borde hela frågan om samhällsvetenskapernas utbyggnad
vid universitet och högskolor göras till föremål för utredning och förslaget
om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd tills vidare vila. Å andra
sidan riktades en direkt kritik mot själva radsidén. I förhållande till universitet
och högskolor skulle rådet komma att utgöra en ny och dyrbar överinstans,
vars sammansättning icke kunde garantera en fullt allsidig representation
för de olika vetenskapsgrenarna; i stället borde tillgängliga medel
ställas direkt till fakulteternas förfogande. Från flera håll uttalades farhågor
för att rådet skulle få möjlighet att dirigera den vetenskapliga forskningen.
Särskilt underströks risken av att politiska inflytanden, främst
genom de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna, skulle komma att göra sig
gällande inom rådet, vilket därför rent av framstode som ett hot mot forskningens
frihet.

Socialvetenskapliga forskningskommittén anser emellertid för sin del, att
läget, sedan 1944 års betänkande om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd
avlämnades, undergått en väsentlig förändring. Flera nya forskningsråd
hade inrättats och statsmakterna hade visat sig beredda att genom
förmedling av dylika råd ställa jämförelsevis betydande forskningsanslag
till förfogande. Beträffande motviljan mot en centralt anslagsfördelande
instans över fakulteter eller sektioner anser kommittén, att den i viss
utsträckning torde böra ses mot bakgrunden av att man då ställdes inför
en organisatorisk nyhet.

Enligt kommittén torde dock ett väsentligt element i kritiken kvarstå,
nämligen faran för att ett samhällsvetenskapligt forskningsråd skulle använda
sitt inflytande över anslagen för att söka dirigera och framför allt
efter politiska hänsyn leda forskningen. Kommittén anför vidare:

Att denna fara är större inom socialvetenskapernas än inom andra vetenskapers
område är uppenbart. Självfallet är också att allt bör göras för att
förhindra en dylik utveckling. Genom att ge de vetenskapliga representanterna
i rådet en betryggande majoritet och genom en lämplig avgränsning
av rådets uppgifter torde dock riskerna för en politisering av dess
verksamhet under nuvarande förhållanden kunna inskränkas till ett minimum.

235

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Rådets verksamhetsområde. Kommittén har haft att taga
ställning till frågan, huruvida ett för den centrala juridiska och samhällsvetenskapliga
forskningen gemensamt forskningsråd borde skapas, och därvid
kommit till den uppfattningen att ett dylikt gemensamt råd framför
allt av rent praktiska skäl vore att föredraga. Även i det tidigare sakkunnigförslaget
om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd hade förutsatts,
att ett antal representanter för den juridiska vetenskapen skulle ingå i
några av de sektioner, som skulle äga att välja ledamöter till rådet, men
full säkerhet hade icke funnits för att juridiken alltid skulle bli företrädd
inom rådet. Avsikten syntes vidare ha varit, ehuru detta icke framginge
fullt klart, att rådet icke skulle lämna anslag till juridisk forskning i allmänhet
utan närmast blott till den sociologiskt, statsrättsligt och förvaltningsrättsligt
inriktade forskningen inom detta område.

Som motivering för ett för rätts- och socialvetenskaperna gemensamt
råd anför kommittén bland annat följande:

På grund av flera speciella orsaker är för närvarande den forskningsverksamhet,
som förekommer inom den juridiska vetenskapens område, av
ganska begränsad omfattning, exempelvis i jämförelse med forskningen
inom vad som här kallats för samhällsvetenskaperna. Skulle därför ett särskilt
rättsvetenskapligt råd inrättas, kunde det, sådant läget för närvarande
är, knappast göra anspråk på någon större anslagssumma, särskilt med
tanke på att anslagen rimligtvis alltid måste beräknas efter det aktuella
minimibehovet. Det torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida icke
dess uppgift bleve alltför begränsad för en organisation av ett forskningsråds
karaktär. Men även mer allmänna synpunkter kunna anföras till förmån
för ett gemensamt råd. Står man inför valet mellan att upprätta två
mindre och till sin verksamhetskrets begränsade eller ett större och mer
omfattande råd, måste nämligen under förutsättning av att de olika vetenskapsområdena
kunna erhålla en tillfredsställande representation, det senare
alternativet anses äga påtagliga företräden. Förutom att administrationskostnaderna
kunna förbilligas, torde överhuvudtaget de allmänna fördelar
vilka tidigare framhållits såsom väsentliga för forskningsrådsinstitutionen
— den ökade möjligheten till rörlighet inom anslagets ram och till
en smidig anpassning efter de aktuella behoven — kunna göra sig kraftigare
gällande inom ett större råd. Av rent praktiska skäl synes oss därför ett för
rätts- och socialvetenskaper gemensamt samhällsvetenskapligt forskningsråd
vara att föredraga. Då juridiken utgör en viktig gren av samhällsvetenskapen
i en mer omfattande betydelse, skulle dessutom den närmare konfrontationen
mellan den och övriga socialvetenskaper inom ett och samma
råd kunna bli till gagn för båda parter.

I jämförelse med det tidigare förslaget innebär alltså detta, att mom
rådets verksamhetsfält kommer att falla rättsvetenskapen i dess helhet
och icke endast en del därav. Avsikten är, att rådet skall uppmärksamma
den samhällsvetenskapliga forskningen i vidare mening. Detta bör redan
här särskilt understrykas, med hänsyn till att vi icke funnit det nödvändigt
att uppbygga rådet på en sa bröd organisatorisk bas, med representanter
för cn råd olika socialvetenskapliga specialområden, som förutsattes i det
tidigare betänkandet. Vissa gränsdragningsproblem, främst i förhållande

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till den humanistiska fonden, komma otvivelaktigt att uppstå. Ett samarbete
med denna fond liksom för övrigt med andra anslagsfördelande institutioner,
med vilka rådets verksamhet kan komma i beröring, bör därför
åstadkommas. I den mån forskningsrådsorganisationen kommer att ytterligare
utbyggas, synes överhuvud behovet av en mer regelmässig samverkan
mellan de olika råden göra sig allt starkare påmint.

Rådets uppgifte r. Kommittén framhåller, att rådets
främsta uppgift skall vara att fördela de anslag
för samhällsvetenskaplig forskning, vilka kunna
ställas till dess förfogande. Härvid syntes statsmedel huvudsakligen
ifrågakomma, men även medel från annat håll borde kunna
mottagas och fördelas av rådet.

Kommittén fortsätter:

Genom de anslag rådet utdelar skola bidrag lämnas till sådana särskilda
med forskning förenade utgifter som till exempel anställandet av extra
arbetskraft, företagande av studieresor och utgifter för publikation av
forskningsresultat. Rådet bör även äga rätt att "i vissa fall lämna ersättmng
för mistad arbetsförtjänst i samband med forskning. Det tillkommer
rådet att övervaka, att under dess kontroll stående medel komma till avsedd
användning. I det tidigare betänkandet nämndes fyra olika former
för det samhällsvetenskapliga rådets understödjande verksamhet: Enskilda
forskare skulle kunna få medel för speciella uppgifter; åt kvalificerade
forskningsinstitut kunde mer generella anslag utdelas och instituten själva
svara för medlens användning i detalj; större uppgifter, som krävde samarbete
av flera forskare, kunde vid behov organiseras under rådets medverkan;
och slutligen skulle detta kunna taga initiativ för att få till stånd
särskilt viktiga men tidigare försummade undersökningar.

Beträffande anslagen till enskilda forskare torde ingenting vara att tilllägga.
Däremot skola några ytterligare synpunkter anknytas till frågan om
ms ti tu t lön sanslagen. I det föregående har framhållits, att de särskilda,
direkt till institutionerna utgående anslagen beräknats såsom minimianslag.
endast avseende att säkerställa, att den ordinarie verksamheten vid
institutionerna kan vidmakthållas. Vid fullföljandet av varje större forskningsuppgift
måste därför institutionerna lita till anslag från annat håll.
Det kan i ett sådant läge diskuteras, huruvida det mest önskvärda vore,
att förutom institutionsanslag och eventuella anslag från forskningsrådet
till förfogande stode även anslag av en tredje typ, nämligen ordinarie forskningsanslag,
vilka exempelvis utginge till och fördelades inom de samhällsvetenskapliga
ämnesgrupperna. Om dylika anslag funnes tillgängliga, skulle
en planläggning på lång sikt av arbetet vid institutionerna kunna ske med
större trygghet och forskningsrådet skulle endast behöva anlitas vid de
mest omfattande undersökningarna. Å andra sidan kunde med sådana fasta
anslag den risken vara förenad, att tillgängliga medel icke alltid komme
till basta användning. Vi ha med hänsyn härtill avstått från att framlägga
förslag i denna riktning. Forskningsrådets uppgift att lämna anslag tilHnstitutionerna
blir under sådana förhållanden av fundamental betydelse.

På rådet skulle enligt det tidigare betänkandet även ankomma att i vissa
fall vid anslagsfördelningen organisera ett samarbete mellan flera forskare
samt att taga initiativ till särskilt viktiga men förut försummade under -

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sökningar. Även vi anse, att rådet i viss utsträckning bör kunna verka för
en lämplig organisation av forskningsarbetet, t. ex. förhindra onödigt dubbelarbete,
men rådet synes härvid böra ålägga sig den största varsamhet,
så att icke några befogade anmärkningar mot försök från rådets sida att
dirigera forskningen kunna framföras. Den i och för sig mycket betydelsefulla
funktionen att främja samarbetet mellan forskarna bör rådet söka
fylla huvudsakligen på andra vägar än genom anslagsfördelningen. Vad
rådets rätt att taga initiativ till forskning inom försummade områden beträffar,
måste understrykas, att det skulle ligga en stor fara i om rådet
vid beviljande av understöd läte leda sig av en inom rådet utbildad speciell
uppfattning om vilka forskningsuppgifter som vore väsentliga. Rådet
har i huvudsak att pröva inkomna ansökningar om anslag till viss forskning
och bör låta sitt ställningstagande bli beroende av sådana faktorer
som uppgiftens vetenskapliga karaktär i och för sig, arbetsprogrammets
planläggning och vederbörandes kvalifikationer för uppgiften.

Anslag till författande av läroböcker, avsedda att tjäna den samhällsvetenskapliga
undervisningen vid de akademiska läroanstalterna, borde
dock rådet kunna bevilja, ehuru ett sådant författarskap icke direkt kan
karakteriseras såsom forskning. Kommittén framhåller nämligen den allvarliga
bristen på lämplig kurslitteratur inom ett flertal ämnen, varför forskningsrådet
borde äga skyldighet att uppmärksamma denna fråga. Rådet
borde vidare tillse att böckerna till måttligt pris bleve tillgängliga för de
studerande. Vidare torde det enligt kommittén böra övervägas i detta sammanhang,
huruvida icke de uppgifter, som enligt beslut av 1946 års riksdag
lämnats åt nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer,
borde övertagas av rådet.

För att befrämja samarbetet icke blott mellan de enskilda forskarna utan
mellan de olika läroanstalterna, institutionerna och forskningsinstituten
samt mellan forskning och förvaltning föreslår kommittén olika åtgärder,
såsom utgivandet av en årlig publikation och anordnandet
av särskilda ämneskonferenser. Häroipi
anföres i huvudsak bland annat följande:

En första förutsättning för ett samarbete är, att möjlighet erbjudes till
kontinuerlig överblick över den pågående samhällsvetenskapliga forskningen.
För att uppnå detta, synes rådet böra åtminstone en gång årligen utge
en publikation, innehållande fullständigast möjliga upplysningar om den
forskning och de undersökningar inom det samhällsvetenskapliga området,
som vid ifrågavarande tidpunkt bedrivas såväl av enskilda forskare som vid
institutioner, statliga och privata forskningsinstitut, samt inom ämbetsverk
och kommittéer. Även för rådets eget arbete vore en dylik översikt
av betydelse.

De i det tidigare sakkunnigförslaget förutsatta sektionerna, vilka skulle
utse ledamöter i rådet, hade även till uppgift att tillgodose behovet av
förbättrad kontakt mellan forskarna. De vartannat år förekommande sektionsmötena
skulle bli ett slags interakademiska ämneskonferenser, vid
vilka vetenskapliga föredrag och diskussioner höllos. Då ett realiserande
av detta uppslag torde kunna bli av stort värde för det vetenskapliga sam -

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

arbetet och då det rönte mycken uppskattning också i flera av de för
övrigt kritiskt lagda remissyttrandena, synes det böra förverkligas även
om, såsom här senare föreslås, sektionsindelningen slopas. Till rådets förfogande
bör därför ställas ett särskilt anslag för anordnandet av dylika
ämneskonferenser. Några detaljerade bestämmelser angående konferensernas
sammansättning och organisation torde icke vara erforderliga. Om
man räknar med sex huvudsakliga ämnesgrupper — rättsvetenskap, nationalekonomi,
statistik, statskunskap, kulturgeografi och sociologi — kunde
två grupper tänkas sammanträda varje år, d. v. s. en konferens skulle
hållas vart tredje år inom varje ämne. Om det befinnes önskvärt att anordna
gemensamma överläggningar mellan olika ämnesgrupper, kunde detta
dels regelbundet ske mellan de två samma år sammanträdande grupperna,
varvid eventuellt turordningen kunde successivt förändras, dels kunde
medel reserveras under ett eller två år för hållandet av mer omfattande
konferenser. Alla lärare inom de samhällsvetenskapliga ämnena vid universitet,
allmänna högskolor och specialhögskolor och, i den mån det är
möjligt, även andra forskare borde inbjudas till ämneskonferenserna.
Ämbetsverk och privata forskningsinstitut borde vidare uppmanas att
sända representanter till sådana möten, där frågor av intresse för deras
verksamhet behandlades.

Angående förhållandet mellan å ena sidan den samhällsvetenskapliga
forskningen vid universitet och högskolor av olika slag och å andra sidan
statliga ämbetsverk och utredningsorgan framhåller kommittén, att det
vore önskvärt, om rådet finge den ställningen, att myndigheter och kommittéer
vid genomförandet av speciella undersökningar inom detta område
kunde hänvända sig till rådet för att erhålla anvisning på lämplig arbetskraft.
En del av det omfattande arbete, som nu nedlägges på författandet
av olika slags seminarieuppsatser, vilka aldrig publiceras eller eljest komma
till användning, kunde på detta sätt få en mer praktisk inriktning.

Kommittén anser vidare, att rådet i olika avseenden även bör uppmärksamma
de internationella förbindelserna, och föreslår därför utgivandet
av en särskild samhällsvetenskaplig tidskrift,
innehållande bidrag på något eller några av de stora kulturspråken.
Kommittén har framhållit följande.

_ Om, såsom är att hoppas, den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige
kommer att väsentligt intensifieras, uppstår ett starkt behov av att
göra dess resultat kända också utanför landets gränser. Detta behov kan
delvis tillgodoses genom att rådet lämnar stöd till översättning av betydelsefulla
vetenskapliga arbeten. Den mer fortlöpande kontakten synes
emellertid bäst kunna befrämjas genom utgivandet av en särskild samhällsvetenskaplig
tidskrift, innehållande bidrag på något eller några av de stora
kulturspråken. Tidskriften skulle omfatta dels originalarbeten, dels en
recensionsavdelning. Eventuellt kunde härvid ett samarbete ordnas med
övriga nordiska länder, och det är icke uteslutet, att tidskriften längre fram
skulle kunna få en sådan omfattning, att en uppdelning i till särskilda vetenskapsområden
specialiserade serier kommer att visa sig mest lämplig. Beträffande
tidskriftens finansiering kunde medel ställas till förfogande antingen
ur anslaget för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker
eller också kunde ett särskilt anslag för detta ändamål lämnas rådet. Det
sistnämnda alternativet skulle enligt vår mening vara att föredraga.

239

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Kommittén förutsätter att rådet skall fungera som remissinstans
i frågor rörande den samhällsvetenskapliga forskningen. Önskvärt
vore dock, att rådets verksamhet härvidlag icke bleve alltför omfattande,
till förfång för det övriga arbetet, utan att dess utlåtande huvudsakligen
infordrades endast beträffande anslagsfrågor och viktigare organisatoriska
frågor. Rådet skulle vidare äga att hos Kungl. Maj:t och statliga
myndigheter göra för bedrivande av rådets verksamhet erforderliga framställningar.
Rådet borde även i övrigt äga befogenhet att taga initiativ till
åtgärder för främjande av den samhällsvetenskapliga forskningen.

Rådets organisation. Kommittén anser i likhet med de tidigare
sakkunniga, att i rådet borde ingå även andra än av vetenskapsmännen
själva valda representanter. Det torde nämligen vara önskvärt, framhåller
kommittén, att en förbindelse skapas med staten och de fria samhällsbildningarna.
Socialvetenskaperna stode av naturliga skäl i en mer direkt relation
till stat och samhällsliv än några andra vetenskaper. Den socialvetenskapliga
forskningen krävde ofta ett intimt samarbete med samhällets olika
organ, medan samhället å sin sida hade ett starkt behov av att anlita forskningen
i sin tjänst. Kommittén föreslår därför, att ordföranden j ä mt
e ytterligare två ledamöter utses av Kungl. M a j: t. Därutöver
föreslår kommittén sju vetenskapliga representanter.

De tidigare sakkunniga föreslogo däremot, att av rådets tio ledamöter
ordföranden skulle utses av Kungl. Maj:t, sex ledamöter väljas av särskilda
vetenskapliga sektioner och de återstående tre ledamöterna utses av Kungl.
Maj:t inom ett förslag på sex personer, uppgjort av vissa större intresseorganisationer.

Beträffande sättet för utseende av ledamöterna framhåller
kommittén, att den enklaste lösningen syntes vara att Kungl. Maj:t
direkt utsåge såväl ordföranden som de två andra ledamöterna under beaktande
av önskemålen om en representation för stat och samhällsliv i
rådet och samarbetet med den utomakademiska socialvetenskapliga forskningen.

I fråga om valet av vetenskapsmännen i rådet erbjödo sig, enligt de
tidigare sakkunniga, huvudsakligen två alternativ. Det ena innebar, att de
olika universiteten och högskolorna var för sig utsågo en representant i
rådet. I så fall förelåg emellertid, hävdade man, ingen garanti för att rådet
fick en vetenskapligt allsidig sammansättning och specialhögskolornas representation
blev svår att ordna. Det andra alternativet innebar, att de
socialvetenskapliga ämnenas representanter jämte vissa företrädare för
statliga verk och enskilda utredningsinstitut skulle uppdelas i sex särskilda
valkorporationer eller sektioner.

Kommittén har för sin del förordat en lösning närmast i anslutning till
det förstnämnda alternativet bland annat med hänsyn till dels de svårig -

240

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 27-2.

heter, som möta vid uppgörandet av en rimlig sektionsindelning, och dels
den omständlighet vid valproceduren, som sammanförandet av en mängd
personer från olika verksamhetsområden och olika orter till särskilda sektionsmöten
enligt kommittén skulle medföra. Efter det förstnämnda alternativet
torde dessutom en allsidig lokal representation i rådet kunna tryggas.
I fråga om garantierna för att rådet skall erhålla en vetenskapligt allsidig
sammansättning torde dessa enligt kommittén kunna vinnas på samma
sätt som förutsattes i propositionen angående det naturvetenskapliga forskningsrådet,
nämligen att de olika valkorporationerna vid utseendet av ledamöter
samråda med varandra för undvikande av att ett och samma ämne
blir företrätt av mer än en ledamot. Specialhögskolornas representation
torde likaledes kunna få en tillfredsställande lösning oberoende av sektionerna.

Med frångående av sektionsindelning och i huvudsaklig anslutning till
universitets- och högskoleorganisationen, ehuru med viss jämkning dels till
förmån för specialhögskolornas dels till de yngre forskarnas intressen, föreslår
kommittén följande regler för utseende av de sju
vetenskapliga representanterna.

Rättsvetenskapen företrädes av två fakultetsvis utsedda ledamöter i
rådet. Såsom valkorporationer fungera de båda juridiska fakulteterna vid
universiteten och Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning,
vilka vardera utse en representant under iakttagande av att vid
varje val tillfälle i tur och ordning en av dessa tre valkorporationer icke deltager
i valet. Härtill är ytterligare endast att anmärka, att innehavaren
av professur i nationalekonomi med finansrätt liksom av professuren i
nationalekonomi med finansvetenskap vid Stockholms högskola skall tillhöra
den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen inom filosofiska (humanistiska)
fakulteten, samt att professorn i rättsvetenskap vid handelshögskolan
i Stockholm skall deltaga i valet inom Stockholms högskolas statsoch
rättsvetenskapliga avdelning. Av de fem övriga ledamöterna i rådet
utser vardera av följande fyra valkorporationer en representant: den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen vid Uppsala universitet samt professorn
i lantbruksekonomi med marknadslära vid lantbrukshögskolan och innehavare
av annan sådan professur i samhällsvetenskapligt ämne vid lantbrukshögskolan
som kan komma att upprättas; den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen vid Lunds universitet samt, under förutsättning av att ett
socialinstitut inrättas i Lund, rektorn vid detta institut; den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen vid Stockholms högskola, professorerna i de nationalekonomiska,
företagsekonomiska och ekonomisk-geografiska ämnena vid
handelshögskolan i Stockholm, professorn i skogsekonomi vid skogshögskolan,
professorn i industriell ekonomi och organisation vid tekniska högskolan
samt rektorn vid socialinstitutet i Stockholm; den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen vid Göteborgs högskola, professorerna i de nationalekonomiska,
företagsekonomiska och ekonomisk-geografiska ämnena vid
handelshögskolan i Göteborg samt rektorn vid socialinstitutet i Göteborg.

Beträffande valet av en representant för de yngre forskarna anför kommittén
följande:

241

Kungl. Maj:ts -proposition nr £72.

Det har framstått som ett viktigt önskemål att i rådet även bereda plats
för yngre samhällsvetenskapliga forskare, varvid närmast docenterna komma
i fråga. Då säkra garantier härför knappast kunna skapas genom att
exempelvis låta också docenterna deltaga vid valen inom de förut behandlade
korporationerna, har det synts såsom den bästa lösningen att låta
docenterna själva utse en representant. Valet torde kunna anordnas genom
Sveriges docentförbunds medverkan. Röstberättigade skola vara samtliga
docenter inom de ämnen, som äro företrädda inom de nyssnämnda sju valkorporationerna;
docent som redan tillhör dylik valkorporation bör dock
icke äga rösträtt . Vid detta val torde icke några särskilda hänsyn böra tagas
till ämnesrepresentationen inom rådet i övrigt.

Enligt kommitténs förslag skulle rådet alltså sammanfattningsvis och i
stort sett bestå av följande ledamöter:

1 ordförande, utsedd av Kungl. Maj:t,

2 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t,

2 ledamöter, utsedda av de båda juridiska fakulteterna samt Stockholms
högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning,

4 ledamöter, utsedda av fyra valkorporationer bestående av de samhällsvetenskapliga
ämnenas företrädare vid de olika lärosätena,

1 ledamot, utsedd av docenterna i de samhällsvetenskapliga ämnena.

Kommittén synes dock vara medveten om att vissa invändningar torde
kunna göras mot de angivna riktlinjerna för rådets sammansättning och
har därför framhållit följande:

Även mot de sålunda angivna riktlinjerna för rådets sammansättning
kunna vissa invändningar förutses. Det skulle sålunda kunna anmärkas, att
risk alltid föreligger för att ett av de fem samhällsvetenskapliga huvudämnen,
med vilka vi förutom rättsvetenskapen tidigare räknat, skall bli
orepresenterat i rådet. Härtill kan framhållas, att det naturvetenskapliga
forskningsrådet ansetts behöva omfatta endast fyra ledamöter jämte en
ordförande, vilket uppenbarligen innebär, att ett flertal naturvetenskaper
ständigt måste sakna företrädare i rådet. I jämförelse med detta råd kommer
det samhällsvetenskapliga rådet att ge möjlighet till en avsevärt fullständigare
representation. Vidare skulle också den anmärkningen kunna
framställas, att det socialvetenskapliga valkollegiet i Stockholm, med hänsyn
till de många professorer som däri ingå, har fått en missgynnad ställning.
Genom att låta ifrågavarande professorer vid handelshögskolan i
Stockholm utgöra en särskild valkorporation och alltså öka antalet ledamöter
i rådet till elva kunde det tyckas som om både denna och den förut
berörda invändningen skulle bli beaktade. Härvid uppstå emellertid flera
nya svårigheter genom att handelshögskolans läroämnen icke helt motsvara
universitetens och de allmänna högskolornas. Överhuvudtaget har det
synts oss att man icke bör fästa allt för stor vikt vid dessa valtekniska
detaljproblem, utan att man bör kunna utgå från att ledamöterna av det
på angivet sätt utsedda rådet skola besitta ett så stort mått av omdöme
och sakkunskap att de tillgodose berättigade önskemål, från vilket håll
dessa än komma. I de fall då till behandling uppkommer fråga, där tillräcklig
sakkunskap icke finnes företrädd inom rådet bör till rådet alltid
adjungeras särskild sakkunnig.

16 — Bihang till riksdagens protokoll 10tf. 1 saml. Nr 272.

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Beträffande mandattid en för ledamöterna har kommittén
föreslagit, att samtliga ledamöter av rådet, inbegripet ordförande, skola
utses för en tid av tre år. Av de vetenskapliga ledamöterna borde omedelbart
omval icke få äga rum. Vid första valtillfället borde vidare exempelvis
de två juridiska ledamöterna jämte docentrepresentanten endast utses för
två år för att garantera en viss kontinuitet inom rådet. För att rådet skall
vara beslutmässigt borde minst sju ledamöter, ordföranden inräknad, vara
närvarande.

Anslag till rådets förfogande. Kommittén erinrar, att de
tidigare sakkunniga föreslagit att till rådets förfogande skulle ställas ett
årligt forskningsanslag på 200 000 kronor. Med hänsyn till att området för
rådets verksamhet enligt föreliggande förslag utvidgades att omfatta hela
den juridiska vetenskapen samt med hänsyn till den föreslagna kraftiga
utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga forskningen, syntes det vara
nödvändigt att väsentligt höja denna summa. Kommittén framhåller, att
stora svårigheter mötte vid varje försök att i förväg exakt bedöma behovet
av forskningsanslag. Efter att ha övervägt de olika omständigheter,
som härvid komma i beaktande, har kommittén stannat inför att föreslå
ett årligt anslag på 350 000 kronor. Denna summa kunde icke betraktas
såsom för hög, eftersom icke mindre än ett tjugotal samhällsvetenskapliga
institutioner komma att i det närmaste regelbundet behöva anlita forskningsrådet.
Härtill komme sedan rättsvetenskapens och de enskilda forskarnas
önskemål om anslag.

Kostnader för rådets verksamhet. Kommittén föreslår,
att ett årligt arvode på 2 000 kronor skall utgå till ordföranden, att ett anslag
på 8 000 kronor skall ställas till sekretariatets förfogande samt att 2 000
kronor skola anslås för utskottsarbeten och oförutsedda utgifter. Rådets
nio ledamöter borde vid arbete för rådets räkning åtnjuta ersättning i enlighet
med gällande kommittékungörelse. Kommittén uppskattar denna utgift
till 3 500 kronor. De egentliga administrationskostnaderna skulle sålunda
uppgå till 15 500 kronor per år.

Kommittén föreslår dessutom ett årligt anslag på 5 000 kronor för bestridande
av kostnaderna i samband med de föreslagna ämneskonferenserna
samt ett årligt anslag på 8 000 kronor för den samhällsvetenskapliga tidskriften.

Särskilt yttrande. Kommittéledamoten, professorn G. Åkerman
har i ett särskilt yttrande till betänkandet framfört vissa reservationer mot
kommitténs förslag beträffande det samhällsvetenskapliga forskningsrådets
organisation och sammansättning samt framlagt ett eget förslag till val
av rådsmedlemmar, som i huvudsak bygger på det tidigare betänkandet av
år 1944.

Sammanfattningsvis har herr Åkerman framhållit bland annat följande:

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Rådet bör bestå av en av Ivungl. Maj:t utsedd ordförande, fem socialvetenskapliga
medlemmar utsedda av var sin socialvetenskapliga ämnessektion,
samt två ledamöter, utsedda av vederbörande juridiska fakulteter,
eller tillsammans åtta personer. Ett sådant råd skulle bli mindre och lätthanterligare
än det av kommittémajoriteten föreslagna. Vidare skulle dess
fem socialvetenskapliga ledamöter automatiskt representera var sin av de
fem socialvetenskapliga huvudämnena samt utgöra de av äldre och yngre
vetenskapsmän i varje sådant ämne mest önskade personerna. I dessa avseenden
skulle det enligt min uppfattning vara betydligt överlägset ett råd,
tillsatt enligt kommittémajoritetens linjer. Slutligen äro möjligheterna för
de viktiga ämneskonferenserna bättre tillgodosedda enligt mitt förslag än
enligt majoritetens.

Reservanten har vidare anfört följande allmänna synpunkter på och kritik
av kommitténs förslag:

1944 års kommittébetänkande rörande ett samhällsvetenskapligt råd
innehöll ett förslag till tillsättande av rådet, som var bärkraftigt och fruktbart
i princip, ehuru det på grund av frågans stora svårigheter av mycket
förklarliga skäl innehöll vissa påtagliga brister i utformningen. Det naturligaste
hade enligt min uppfattning nu varit att i första hand söka avlägsna
dessa brister, vilket i stort sett ingalunda varit ogörligt. Kommittémajoriteten
har emellertid valt en annan väg. Med anledning av det föregående
förslagets nyssnämnda brister och den kritik, som dessa väckt, har majoriteten
gått in för ett helt annat system för rådets tillsättande, ett system
som i början kan synas enklare men som i verkligheten torde ha vida mera
djupgående brister än det förut föreslagna.

Majoritetsförslaget avser, att fyra olika lokala valkorporationer — varav
Stockholms är ungefär dubbelt så stort som de övriga — vart tredje år
ungefär samtidigt skola utse var sin rådsmedlem representerande något
av de fem olika socialvetenskapliga huvudämnena. Därvid förutsättes att
»de olika valkorporationerna vid utseendet av ledamöter samråda med varandra
för undvikande av att ett och samma ämne blir företrätt av mer än
en ledamot». Ett av de fem ämnena måste sålunda under varje valperiod
bli orepresenterat av någon professor, men kan då eventuellt komma att
representeras av den enligt majoritetsförslaget valde docenten, vilket dock
oftast ej torde bli så lätt att åstadkomma.

Genom uppställandet av den alldeles riktiga fordran, att inte ett ämne
skall vara dubbelrepresenterat, kommer de lokala korporationernas frihet
att välja de personer, som de av vetenskapliga hänsyn helst skulle önska,
att bli i hög grad beskuren. Att samtidigt bevara denna frihet och taga de
nyssnämnda ämneshänsynen måste förutsätta uppställandet av ett betydande
antal olika kombinationsalternativ och ett väljande mellan dem. Ett
sådant invecklat förfarande skulle möjligen kunna lyckas, om korporationerna
samtidigt vore församlade på samma ort och kunde ta intim och
löpande kontakt med varandra. Vid val på olika orter torde däremot mycket
stora praktiska svårigheter uppstå.

För att kunna iakttaga den nyssnämnda ämneshänsynen kommer man,
åtminstone efter någon tids osäkert sökande, helt enkelt att få uppställa
och följa en på förhand bestämd rotationstabell. Enligt denna kommer en
viss korporation nr 1 i oföränderlig tidsföljd att få utse t. ex. först sin
nationalekonom, därefter sin statskunskapare, därefter sin statistiker etc.,

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

medan korporationen nr 2 får tillämpa alldeles samma ordningsföljd med
en valperiods tidsförskjutning, korporationen nr 3 samma ordningsföljd
med ytterligare en periods förskjutning etc. Endast i Stockholms och i
någon mån Göteborgs korporation, där man för nationalekonomi och geografi
har flera professorer, blir ett verkligt ehuru begränsat val möjligt
mellan dessa personer. Med undantag härav blir det egentligen blott fråga
om en mekanisk rotationstabell för de olika korporationerna, vilken lika
väl kunde fastställas på förhand utan någon formell valprocedur.

Den särskilt valde docenten kommer därvid sannolikt ändock oftast att
medföra en dubbelrepresentation av något ämne. Anses även företagsekonomi
ibland böra bli representerat genom egen representant i rådet, kommer
också detta att medföra avsevärda svårigheter i hela systemets funktionssätt.

Allt detta utgör enligt min mening stora brister i det föreslagna systemet,
vilka hänga så intimt samman med hela dess natur, att de inte genom
några mindre reformer därifrån kunna avlägsnas. Ytterligare en olägenhet
hos detta system består däri, att det praktiskt taget omöjliggör väljandet
av suppleanter för rådsledamöterna, och sådana ha ej heller av majoriteten
föreslagits. En ytterligare nackdel är att alla de fyra socialvetenskapliga
representanterna måste förnyas på en gång.

Med hänsyn till de sålunda påpekade bristerna hos majoritetsförslaget
till uppbyggandet av rådet kan jag för min del ej biträda detsamma.

Åkermans förslag till sammansättning av rådet framgår av följande sammanställning: De

fem socialvetenskaperna bilda var och en sin valsektion med var
sin valda representant i rådet. Medlemmar av sektionerna äro alla fungerande
professorer i vederbörande ämne jämte varje professors äldste docentstipendiat
ävensom vissa andra personer enligt nedanstående uppställning.

Sektion 1. Professorerna i nationalekonomi vid allmänna högskolor och
handelshögskolor; professorn i ekonomisk historia samt den i företagsekonomi:
administration i Stockholm. Sistnämnda gren av företagsekonomien
står, i motsats till andra grenar därav, i ganska nära samband med
nationalekonomien och bör därför delta i den nationalekonomiska sektionen.

Sektion 2. Professorerna i statskunskap; professorerna i statsrätt, i den
mån de inte i stället vilja rösta i sina juridiska fakulteter; föreståndarna
för socialinstituten, såvida de inte hellre välja annan sektion.

Sektion 3. Professorerna i statistik; chefen för statistiska centralbyrån
samt helst även chefen för kommerskollegiums statistiska byrå och en
representant för socialstyrelsens statistik. Genom sistnämnda administrativa
personer skulle säker kontakt vinnas med de viktigaste organen
för den officiella socialvetenskapliga forskningen, vilket däremot ej sker
enligt majoritetsförslaget.

Sektion 4- Professorerna i kulturgeografi vid högskolorna och i ekonomisk
geografi vid handelshögskolorna; professorerna i skogs- och lantbruksekonomi
vid skogs- respektive lantbrukshögskolorna.

Sektion 5. Professorerna eller huvudexaminatorerna i sociologi och senare
kanske också socialpsykologi.

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Beträffande ämneskonferenserna föreslår Åkerman, att sådana hållas
minst vart tredje år i varje socialvetenskapligt ämne. Vid konferenserna
borde förrättas val samt hållas vetenskapliga och ämnespedagogiska föredrag
och diskussioner. I reservationen anföres vidare i huvudsak bland
annat följande:

I konferenserna deltaga främst sektionsmedlemmar. De välja därvid
vederbörande sektions nytillträdande representant i rådet för samma eller
nästföljande år. Valet gäller tre år; omedelbart omval kan inte ske. Två,
respektive en av de socialvetenskapliga representanterna skola nytillträda
varje år, varigenom önskvärd kontinuitet i uppsättningen av rådsmedlemmar
åstadkommes. För varje utsedd rådsmedlem utses även en personlig
suppleant.

Rådsrepresentanten inom varje ämne är tillika sektions- och ämnesledare
mellan konferenserna. Utom sitt arvode som rådsmedlem borde sektionsledaren
erhålla ett mindre årligt anslag på till exempel 200 kronor för
bestridande av telefon- och korrespondenskostnader.

Utom ovannämnda elektorer böra i konferenserna få deltaga alla fungerande
lärare i vederbörande ämnen vid allmänna och specialhögskolor.
Konferensdeltagarna erhålla fria resor och dagtraktamenten för rese- och
två konferensdagar. Andra forskare av olika slag böra kunna inbjudas till
konferenserna och, i den mån anslaget räcker, få sina resor betalda. Även
ämbetsverk och privata forskningsinstitutioner böra kunna inbjudas att
sända representanter till konferenserna, då frågor av intresse för deras
verksamhet behandlas. Årsanslaget för konferenserna sättes till 7 000 kronor,
reservationsanslag, eller något högre än enligt majoritetsförslaget.

Reservanten har avstyrkt förslaget om en särskild docentrepresentant i
rådet. Docenterna syntes i stället kunna göra sitt inflytande gällande i
de olika valsektionerna.

Liksom kommittémajoriteten anser reservanten, att de juridiska fakulteterna
böra företrädas av två representanter i rådet.

Slutligen har reservanten framfört den uppfattningen, att några av
Kungl. Maj:t utsedda rådsmedlemmar utom ordföranden inte borde förekomma.
När frågor av intresse för någon av de stora samhällsorganisationerna
behandlades, borde dock ordföranden söka kontakt med ifrågavarande
organisation eller organisationer och på så sätt inhämta deras
synpunkter. Därest två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter utöver ordföranden
skulle utses, anser nämligen reservanten, att vissa av yttre intressen
betonade, mera ensidiga inflytanden skulle införas i rådet.

Remissyttranden.

Behovet av ett centralt organ för främjande av samhällsvetenskaplig
forskning har vitsordats av samtliga remissinstanser.
Statskontoret ifrågasätter dock, huruvida man icke kunde, åtminstone
tills vidare, låta anstå med inrättandet av själva forskningsrådet. Däremot
motsätter sig statskontoret icke att anslag beviljas till de av kom -

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

mitten föreslagna ämneskonferenserna. Beslutanderätten ifråga om dispositionen
av det föreslagna forskningsanslaget borde under alla omständigheter
förbehållas Kungl. Maj:t.

Beträffande rådets verksamhetsområde ha däremot de
akademiska remissinstanserna givit uttryck åt skiftande uppfattningar.
Juridiska fakulteten i Uppsala har sålunda bestämt avstyrkt inrättandet
av ett för rätts- och samhällsvetenskaperna gemensamt forskningsråd.
Juridiska fakulteten i Lund uttalar sig för bildandet av ett särskilt rättsvetenskapligt
forskningsråd men har såsom en övergångsform förklarat
sig kunna godtaga kommitténs förslag om ett gemensamt råd. Fakulteten
hänvisar vidare till ett särskilt yttrande av professorn J. Åkerman, vari
bland annat föreslås ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd och framlägges
ett förslag till sammansättning av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd.
Detta senare borde bestå av ordförande, fyra ordinarie ledamöter,
tillika ortsombud, samt två adjungerade ledamöter, jämte en av
rådet förordnad sekreterare. Samtliga socialvetenskapliga ämnen skulle
därmed bliva representerade. Även universitetskanslern uttalar sig emot
ett gemensamt forskningsråd och anser starka skäl tala för att rättsvetenskapen
— frånsett stats- och förvaltningsrätten — erhåller en självständig
ställning i här ifrågavarande avseende. Detta spörsmål syntes dock kräva
ytterligare överväganden, och kanslern förordar därför, att de föreslagna
anslagsmedlen disponeras allenast för samhällsvetenskaplig forskning (inklusive
stats- och förvaltningsrätt). Anslaget syntes med hänsyn härtill
kunna begränsas till ett belopp av 300 000 kronor. Universitetsberedningen
förordar likaledes ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd.

Kommitténs förslag i fråga om rådets organisation och
sammansättning har blivit föremål för kritik från olika håll. De
lokala valkorporationerna ha ansetts mindre lämpliga, och i stället ha ett
flertal remissinstanser förordat den s. k. sektionslinjen för val av vetenskapsmännen
i rådet. Både kommerskollegium, socialstyrelsen och statistiska
centralbyrån ha sålunda närmast anslutit sig till reservantens uppfattning
om sättet för val av rådsmedlemmar. I sina yttranden ha nämnda
remissmyndigheter särskilt understrukit behovet av kontakt mellan forskningsrådet
samt utrednings- och forskningsarbetet inom den statliga administrationen.
Även statens arbetsmarknadskommission ger uttryck åt liknande
synpunkter. Industriförbundet ger likaledes i princip förord åt sektionslinjen,
medan landsorganisationen icke framfört någon anmärkning
mot den föreslagna organisationen. Även landsorganisationen framhåller
dock, att rådet ej torde kunna fylla sin uppgift som kontaktorgan för den
samhällsvetenskapliga forskningen. I detta hänseende syntes de föreslagna
periodiskt återkommande ämneskonferenserna eller sektionsmötena få en
långt större betydelse. Landsorganisationen föreslår därför årligt återkommande
konferenser. Sektionslinjen har vidare fått förord av universitets -

247

Kungl. May.ts ''proposition nr ''272.

kanslern, universitetsberedningen, Stockholms högskolas lärarråd samt
Göteborgs högskolas lärarråd. Styrelsen för handelshögskolan i Göteborg
anser, att frågan om sättet för val av rådsmedlemmar borde göras till
föremål för förnyad utredning, ehuru den finner reservantens synpunkter
värda beaktande.

Beträffande de olika valkorporationernas sammansättning har en del
önskemål framförts. Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut
föreslår, att även chefen för skogsforskningsinstitutet skall
ingå i en valkorporation. Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm anser,
att stockholmskretsen borde utse två representanter i rådet med tanke
på det stora antalet högskolor i Stockholm. Konjunkturinstitutet framhåller,
att dess chef, oberoende av om han tillika upprätthåller professur
vid Stockholms högskola, alltid bör få deltaga i valet av representant antingen
för den socialvetenskapliga forskningen i Stockholm eller för den
nationalekonomiska forskningen (sektion 1). Slutligen föreslår lärarrådet
vid handelshögskolan i Stockholm, att antalet ledamöter i rådet utökas
till elva och att professorerna vid handelshögskolan skola bilda egen valkorporation.
Om denna ståndpunkt icke kan godtagas, tillstyrker lärarrådet
för sin del en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med reservationen.
Samtliga professorer i företagsekonomi måste emellertid medtagas i
organisationen.

Förslaget om antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter i rådet har även
blivit föremål för yttranden. Kommerskollegium ansluter sig till reservantens
uppfattning, att Kungl. Maj:t endast borde utse ordföranden.
Likaså har filosofieka fakulteten i Uppsala icke funnit tillräckliga skäl för
rådets utökning med två representanter för utomakademiska intressen.
Industriförbundet finner det däremot vara önskvärt, att tre ledamöter —
i enlighet med det tidigare sakkunnigförslaget — utses av Kungl. Maj:t
efter förslag av vissa närmare angivna organisationer, som stödja samhällsvetenskaplig
forskning. Även tjänstemännens centralorganisation anser,
att Kungl. Maj:t bör utse ordförande jämte tre ledamöter.

Av yttrandena må i övrigt återgivas följande. Kanslern har framlagt
ett eget förslag till sammansättning av rådet och därvid anfört:

För min del vill jag framhålla, att betydande svårigheter föreligga att
ernå en ur alla synpunkter ändamålsenlig och lämplig lösning av sammansättningsfrågan.
Vägande invändningar kunna salunda resas mot bägge de
diskuterade alternativen. Vid den prövning jag ägnat förevarande spörsmål
har jag emellertid slutligen funnit mig böjd för att ansluta mig till
sektionslinjen. Såsom ett bidrag till lösningen av föreliggande organisationsproblem
har jag här velat framlägga ett förslag, enligt vilket rådet
med hänsyn till att rättsvetenskapen icke synts mig böra företrädas däri —
kommer att omfatta nio ledamöter.

Ordföranden och två ledamöter utses av Kungl. Maj:t.

Följande sex valsektioner välja var sin representant i rådet:

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Sektion 1. Professorer i nationalekonomi vid universitet, högskolor och
handelshögskolor, professorer i ekonomisk historia samt chefen för konjunkturinstitutet.

Sektion 2. Professorer i företagsekonomi vid handelshögskolor, professorer
i skogs- och lantbruksekonomi vid skogshögskolan, respektive lantbrukshögskolan,
chefen för statens skogsforskningsinstitut samt professorer i
industriell ekonomi.

Sektion 3. Professorer i statskunskap och rektorer vid socialinstituten.
Sektion 4. Professorer i statistik samt chefen för statistiska centralbyrån.
Sektion 5. Professorer, företrädande kulturgeografi vid universitet och högskolor
samt i ekonomisk geografi vid handelshögskolor.

Sektion 6. Professorer eller huvudexaminatorer i sociologi, professorer i
praktisk filosofi (åtminstone tills vidare) samt chefen för socialstyrelsen.
Jag har icke funnit skäl föreligga för att docenterna skola ingå i dessa
valkorporationer eller gemensamt utse någon ledamot i rådet.

Vad kommittén föreslagit med avseende å kostnaderna för rådets administration,
ämneskonferenser och samhällsvetenskaplig tidskrift har icke
givit mig anledning till erinran.

Universitetsberedningen har yttrat:

Beredningen biträder i princip forskningskommitténs förslag men anser,
att rådets organisation och verksamhet lämpligen kunde erhålla en från
förslaget avvikande utformning. Vad beträffar verksamhetsområdet föreslår
kommittén, att de juridiska vetenskaperna skola representeras i rådet
och vara hänvisade till att erhalla av rådet utdelade anslag. Beredningen
anser för sin del, att ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd borde
inrättas, då annars risk föreligger, att den juridiska vetenskapen, åtminstone
under nu rådande förhållanden, kunde finna det svårt att göra sina
intressen gällande gentemot samhällsvetenskaperna i trängre mening. Man
kunde även erhålla en mera allsidig representation för de juridiska disciplinerna
inom ett rättsvetenskapligt forskningsråd, där man även kunde få
det praktiska rättslivet företrätt. Om juridiken utbrytes ur det samhällsvetenskapliga
forskningsrådets verksamhetsområde, bör det av rådet utdelade
anslaget till samhällsvetenskaplig forskning som konsekvens härav
reduceras med 50 000 kronor för år.

Beträffande rådets organisation förordar beredningen, att man icke i enlighet
med forskningskommitténs förslag utgår från universitets- och högskoleorganisationen
vid utseende av ledamöterna i rådet. Enligt beredningens
mening är det av större betydelse att de särskilda vetenskaperna
bli allsidigt företrädda i rådet än att lärosätena där representeras. Beredningen
föreslår därför, att ämneskonferenser, omfattande företrädare från
hela riket för varje här ifrågakommande vetenskap, skola läggas till grund
vid utväljandet av rådets ledamöter. Det bör framhållas, att täta ämneskonferenser
äro behövliga i dessa ämnen, då kursfordringarna i dem särskilt
ofta måste revideras. För val av ledamöter i forskningsrådet skulle
ämneskonferenser sammanträda på bestämda tider, samorganiserade till
ämnessektioner i huvudsaklig anslutning till det förslag till sektionsindelmng,
vilket avgavs av 1943 års sakkunniga för utredning rörande inrättandet
av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. Enligt beredningens
mening borde sektionerna ha följande omfattning:

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 072.

1. Nationalekonomi och företagsekonomi.

2. Statskunskap.

3. Statistik och befolkningslära.

4. Kulturgeografi, historia och ekonomisk historia.

5. Sociologi och psykologi.

I sektionerna skulle ingå samtliga universitets- och högskolelärare samt
representanter för studenterna i varje särskilt ämne. Vidare skulle de även
omfatta representanter för verk och institutioner med vetenskaplig anknytning
efter de riktlinjer, som angivits av 1943 års sakkunniga, varvid dock
bör iakttagas, att de aktiva vetenskapsmännen böra äga majoritet inom
sektionerna.

Varje sektion bör enligt beredningens mening välja en representant i
forskningsrådet för en tid av 3 år. Rådet bör förnyas successivt i så måtto,
att sektionerna 1 och 2 sammanträda för val ett år, sektionerna 3 och 4
nästa år och sektion 5 det därpå följande. Samma år som sektion 5 bör
Sveriges docentförbund välja en representant, företrädande någon samhällsvetenskap,
i forskningsrådet för likaledes 3 år. Utöver dessa 6 ledamöter
i rådet bör Kungl. Maj:t enligt beredningens uppfattning utse ordförande
i forskningsrådet, vilken bör vara eller ha varit aktiv vetenskapsman;
ordföranden bör lämpligen utses för en tid av minst 3 år.

Juridiska fakulteten i Uppsala har framhållit bland annat följande:

Kommittén avvisar med fog tanken att förena samhällsvetenskaperna
och juridiken i en gemensam fakultet, enär släktskapen mellan dessa vetenskaper
»knappast kan sägas vara särskilt påtaglig», ett förhållande som ock
synes komma till uttryck i vissa kommitténs uttalanden angående rättsvetenskapligt
författarskap och rättsvetenskaplig forskning. Kommittén
finner också de juridiska fakulteternas homogena sammansättning föredömlig.
Sammanförande av rätts- och samhällsvetenskaperna i ett gemensamt
forskningsråd måste då också uppenbarligen vara olämpligt och befaras
leda till störande slitningar. Är dessutom juridiken underrepresenterad,
beredes den ej heller tillfälle att i rådet hävda sina synpunkter och
intressen. Det lärer slutligen icke kunna vara föremål för tvekan, att, om
till rättsvetenskapens förfogande ställes en rimlig andel av det belopp, som
enligt kommittéförslaget skulle lämnas det gemensamma rådet, fördelningen
av detta anslagsbelopp icke skulle draga tillnärmelsevis de kostnader,
som vid en proportionell fördelning av det gemensamma rådets betydande
administrationskostnader skulle komma på juridikens andel. Fakulteten
vill därför avstyrka inrättandet av ett för rätts- och samhällsvetenskaperna
gemensamt forskningsråd.

Fakulteten vill emellertid samtidigt understryka vikten av att anslagsmedel
ställas till förfogande för befrämjande av den rättsvetenskapliga
forskningen. Fn avsevärd andel av det anslagsbelopp, som enligt socialvetenskapliga
forskningskommitténs förslag skall ställas till den samhällsvetenskapliga
forskningens förfogande, bör därför tilldelas den rättsvetenskapliga
forskningen. Beträffande fördelningen av ett dylikt anslagsbelopp
synes någon särskild organisation icke obetingat nödvändig. Anslagsfördelningen
skulle mycket väl kunna efter kommunikation mellan och förslag
av de juridiska fakulteterna bestämmas av universitetskanslern. Fn
sådan anordning vore lämplig särskilt ur den synpunkten, att den vore
kostnadsbesparandc. Ä andra sidan kunna emellertid även anföras vissa

Departe mentschefen.

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

skäl för uppgiftens anförtroende åt ett rättsvetenskapligt forskningsråd av
lämplig sammansättning. Vilkendera formen man väljer är enligt fakultetens
mening icke av någon större betydelse.

De förbättringar ifråga om personella och materiella resurser, som vid
bifall till vad jag i det föregående förordat skulle komma universitetens
samhällsvetenskapliga institutioner till del, äro, såsom framgått av vad jag
förut anfört, icke avsedda att fullt ut tillgodose föreliggande behov i fråga
om åtgärder för främjande av samhällsvetenskaplig forskning. Den fasta
organisationsramen för dessa vetenskapliga institutioner har nämligen tilltagits
relativt snävt, under det att särskilda medel ansetts böra stå till
förfogande utöver den normala årsbudgeten för större, för tillfället aktuella
forskningsuppgifter. För detta ändamål skulle enligt kommitténs förslag
anvisas ett jämförelsevis stort reservationsanslag till främjande av samhällsvetenskaplig
forskning, varifrån bidrag skulle kunna lämnas såväl till
forskning, som bedrives vid statliga och enskilda högskolor som till utomakademisk
forskning. Jag har för egen del funnit dessa grundläggande
synpunkter principiellt riktiga och tillstyrker därför att ett sådant anslag
anvisas. Jag har även funnit ändamålsenligt, att ett särskilt centralt
organ, ett »samhällsvetenskapligt forskningsråd», inrättas med huvudsaklig
uppgift att fördela ifrågavarande anslagsmedel.

Den organisationsform för den vetenskapliga forskningen, som åstadkommits
genom inrättandet av särskilda forskningsråd, torde numera vara allmänt
accepterad, ehuru det dröjde relativt länge, innan denna form för
stöd åt forskningen vann insteg i vårt land. Först 1942 inrättades sålunda
statens tekniska forskningsråd. År 1945 tillkommo ett jordbrukets forskningsråd
och ett medicinskt forskningsråd samt 1946 ett naturvetenskapligt
forskningsråd. Genom beslut av årets riksdag har dessutom humanistiska
fondens nämnd fått en sådan ställning, att den i förhållande till
central humanistisk forskning kommer att intaga en ställning motsvarande
de övriga forskningsrådens. Statsmakterna ha även ställt betydande forskningsanslag
till dessa råds förfogande. Erfarenheten av forskningsrådens
hittillsvarande verksamhet torde i stort sett kunna betecknas såsom tillfredsställande.
Under sådana förhållanden synes det mig naturligt, att ett
centralt anslagsfördelande organ inrättas även för den samhällsvetenskapliga
forskningen, vars stora betydelse ej minst för samhället självt här
icke torde behöva ytterligare understrykas.

Beträffande rådets verksamhetsområde kan jag icke dela kommitténs
uppfattning, att ett för rätts- och samhällsvetenskaperna gemensamt forskningsråd
borde inrättas. Jag ansluter mig i stället till de synpunkter, som
framförts av, bland andra, de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund
samt kanslern. Jag anser mig dock icke utan ytterligare prövning kunna
taga ställning till frågan, huruvida även ett rättsvetenskapligt forsknings -

251

Kungl. Maj:ts proposition nr £78.

råd bör inrättas och särskilda medel till främjande av rättsvetenskaplig
forskning anvisas. Det anslag, som ma komma att ställas till samhällsvetenskapliga
forskningsrådets förfogande, bör därför disponeras allenast
för samhällsvetenskaplig forskning i mer begränsad betydelse.

Mot vad kommittén anfört och föreslagit beträffande rådets uppgifter
har jag ingen erinran. Uppgifterna synas nämligen i stort sett vara desamma,
som åvila övriga forskningsråd.

Ifråga om rådets organisation och sammansättning ha delade meningar
gjort sig gällande inom kommittén. Dess majoritet har föreslagit, att de
vetenskapliga representanterna i rådet skulle utses av lokala valkorporationer,
bestående i första hand av de samhällsvetenskapliga ämnesgrupper,
som enligt kommittén borde bildas vid de olika lärosätena. En reservant,
professorn Gustaf Åkerman, har i stället föreslagit valkorporationer eller
ämnessektioner, som skulle företräda de olika socialvetenskaperna eller
sammanhörande grupper av dessa utan hänsyn till deras lokala anknytning
till vissa orter. Detta senare förslag bygger i princip på det betänkande
om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd, som år 1944 framlades
av särskilda sakkunniga.

Kommitténs förslag i ifrågavarande avseende har blivit föremål för kritik
från olika håll. Sålunda ha ett flertal remissinstanser i likhet med reservanten
förordat den s. k. sektionslinjen för val av vetenskapsmännen i
rådet. Olika önskemål beträffande valkorporationernas sammansättning
ha vidare framförts, liksom i fråga om antalet av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöter.

För egen del ansluter jag mig närmast till det av kanslern framlagda
förslaget, för vilket jag i det föregående redogjort. Det synes mig nämligen
vara av större betydelse, att de särskilda vetenskaperna bli allsidigt
företrädda i rådet än att lärosätena där representeras. I likhet med kommittémajoriteten
och kanslern anser jag vidare, att Kungl. Maj:t bör utse
ordförande samt ytterligare två ledamöter i rådet. Rådet bör sålunda
bestå av nämnda tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter samt av sex
vetenskapsmän utsedda av sex valsektioner, representerande de olika socialvetenskaperna.
Det torde dock få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga
de jämkningar i rådets sammansättning, vartill vunna erfarenheter eller
ändrade förhållanden eventuellt kunna föranleda.

Beträffande mandattidens längd ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Kommittén har angivit anslagsbehovet för forskningsändamål till 350 000
kronor. Med hänsyn till att rättsvetenskapen föreslås utbruten ur det
samhällsvetenskapliga forskningsrådets verksamhetsområde, synes anslaget
såsom kanslern föreslagit böra begränsas till ett belopp av 300 000 kronor.
Möjligen borde anslaget minskas ytterligare något, men med hänsyn
till att jag i ett föregående avsnitt föreslagit att iivcn vissa anslag till
utlandsstipendier för lärare och studerande i ämnena statskunskap och

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sociologi böra täckas av till forskningsrådets förfogande ställda medel, har
jag icke för nästa budgetar ansett mig böra föreslå en större reducering
av det begärda beloppet än 50 000 kronor. Jag förordar alltså, att ett särskilt
reservationsanslag å 800 000 kronor anvisas under rubriken »Statens
samhällsvetenskapliga forskningsråd: Främjande av samhällsvetenskaplig
forskning». Anslaget torde böra ställas till samhällsvetenskapliga forskningsrådets
förfogande för att disponeras i enlighet med av forskningskommittén
angivna riktlinjer. Beträffande rådets behörighet att bevilja
medel ur förevarande anslag vill jag förorda, att beslut, som innebära
disposition av mer än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i
periodiska bidrag, skola underställas Kungl. Maj:t för avgörande. I fråga
om redovisning av beviljade anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande
spörsmål torde böra meddelas i huvudsak enahanda bestämmelser
som beträffande de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden.

Mot kommitténs beräkning av administrationskostnaderna har jag icke
funnit anledning till erinran. Jag förutsätter således, att forskningsrådets
ordförande skall äga uppbära ett arvode av 2 000 kronor. I övrigt torde
särskilda arvoden icke böra utgå till ledamöterna, vilka dock i förekommande
fall böra åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning. Förvaltningskostnaderna
torde för nästa budgetår böra beräknas till 15 000
kronor. Härvid förutsätter jag, att eventuella kostnader för utseende av
de valda vetenskapliga representanterna i rådet skola efter Kungl. Majrts
bestämmande få bestridas från dessa anslagsmedel, vilka torde böra anvisas
under rubriken »Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
m. m.». Anslaget bör erhalla karaktär av förslagsanslag.

I likhet med kommittén har jag funnit goda skäl tala för att regelbundna
konferenser hållas mellan representanter för de samhällsvetenskapliga
forskningsgrenarna. Kostnaderna härför torde böra bestridas från förutnämnda
anslag till främjande av samhällsvetenskaplig forskning, varvid
synes böra föreskrivas, att de årliga kostnaderna icke må utan Kungl.
Maj :ts medgivande överstiga 5 000 kronor. Däremot torde särskilda anslagsmedel
till utgivande av en samhällsvetenskaplig tidskrift icke böra
anvisas, utan torde härför erforderliga medel böra ställas till förfogande ur
anslaget för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker, därest
ifrågavarande tidskrift skulle komma till stånd.

Därest riksdagen skulle bifalla förslaget om inrättande av ett samhällsvetenskapligt
forskningsråd och anvisa av mig förordade anslag, torde det
få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid fastställa reglemente för rådet
ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

253

XI. Organisatoriska åtgärder till främjande
av medicinsk forskning.

1. Inledning.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t ha inom ecklesiastikdepartementet
sakkunniga tillkallats för utredning rörande de medicinska högskoleinstitutionernas
arbetsförhållanden och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga,
vilka antagit benämningen de medicinska högskolornas organisationskommitté,
ha den 14 november 1946 avgivit ett första betänkande (stat.
off. utr. 1946: 76) angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk
forskning.

Kommittén har bestått av professorerna H. Bergstrand, Stockholm, ordförande,
G. Blix, Uppsala, E. Hammarsten, Stockholm, 0. Hultén, Uppsala,
J. P. Strömbeck, Lund, A. Westman, Stockholm, docenten B. Vahlquist,
Uppsala, samt medicine licentiaten S. Wolontis, Stockholm.

I direktiven för de sakkunniga anförde chefen för ecklesiastikdepartementet
bland annat följande.

Från universitetens och karolinska institutets sida har under senare år vid
åtskilliga tillfällen framhållits, hurusom deras vetenskapliga institutioner
till följd av knapphet på anslagsmedel nödgades arbeta under betingelser,
som hotat att medföra allvarligt avbräck för undervisningen och den vetenskapliga
forskningen. Den skärpta återhållsamhet i fråga om statsutgifterna
under åttonde huvudtiteln, som de gångna sex krigsåren framtvungit, har
i förening med en avsevärd prisstegring kommit våra inhemska vetenskapliga
institutioner att framstå såsom relativt missgynnade i ekonomiskt avseende.
Den storartade utveckling i olika avseenden, som de naturvetenskapliga och
medicinska vetenskaperna — icke minst under krigsåren — genomgått särskilt
i länder, vars statsledningar planmässigt understött forskningen, har
kommit de svenska vetenskapliga institutionernas brist på materiella och
personella resurser att framträda i en bjärt belysning.

I medvetande om våra inhemska forskningsinstitutioners beträngda läge
ha de svenska statsmakterna under senare år vidtagit extraordinära åtgärder
i syfte att stödja den vetenskapliga forskningen inom olika områden. För
den tekniskt-vetenskapliga forskningen har i olika avseenden sörjts genom
en rad åtgärder. I fråga om den matematisk-naturvetenskapliga forskningen
pågår för närvarande en utredning rörande åtgärder för främjande av sådan
forskning.1 Även den medicinska forskningen har varit föremål för statsmakternas
intresse. I december 1943 tillkallades sålunda sakkunniga med uppdrag
att utreda frågan om lämpliga organisatoriska åtgärder för den medicinska
forskningens främjande jämte därmed sammanhängande frågor. De förslag
dessa sakkunniga framlade i sitt den 23 november 1944 avgivna betänkande

1 EU första betänkande i ämnet har sedermera föranlett proposition till 1946 års riksdag.

254

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

ha i sina huvuddrag förverkligats genom beslut av 1945 års riksdag. Sålunda
har beslut fattats om inrättande av ett statens medicinska forskningsråd, varjämte
för innevarande budgetår betydande anslagsmedel anvisats till främjande
av medicinsk forskning.

De medicinska högskoleinstitutionerna ha utan tvivel genom nyssnämnda
åtgärder beretts ökade möjligheter att tillgodose forskningens krav. Dessa
åtgärder äro emellertid icke avsedda att vara tillfyllest. De sakkunniga rörande
åtgärder för den medicinska forskningens främjande hade sålunda
icke i uppdrag att ingå på frågan om de medicinska lärosätenas resurser med
avseende på personalorganisation och löpande materielanslag. Vid anmälan
av den proposition angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m.,
som på grundval av de sakkunnigas betänkande framlades för 1945 års riksdag,
betonade föredragande departementschefen också uttryckligen, att de
av honom förordade förslagen närmast avsåge sådana åtgärder, som kunde
och borde vidtagas för främjande av den medicinska forskningen inom ramen
för den nuvarande organisationen. Frågan åter om avhjälpande av bristerna
i denna organisation — en fråga som av de sakkunniga betecknats såsom
minst lika viktig som andra åtgärder för den medicinska forskningens främjande
— borde, framhöll departementschefen, bli föremål för särskild utredning.

De förut nämnda sakkunniga för utredning rörande organisatoriska åtgärder
för den medicinska forskningens främjande ha i sitt betänkande lämnat
en sammanfattande redogörelse för de brister i fråga om våra medicinska lärosätens
vetenskapliga utrustning, som de funnit råda. De sakkunniga framhålla
sålunda, att även om de medicinska institutionernas laboratorieutrymmen
i stort sett få anses tillfredsställande — detta gäller de teoretiska institutionerna,
icke de kliniska — så saknas likväl i stor utsträckning vetenskapligt
skolade assistenter, tekniskt utbildade biträden och för vetenskaplig
forskning disponibla penningmedel (materielanslag), allt nödvändiga förutsättningar
för att institutionerna skola kunna anses väl rustade för sina uppgifter
såsom härdar för vetenskaplig forskning. Vad de kliniska institutionerna
beträffar saknas enligt de sakkunniga därutöver i allmänhet även tillfredsställande
laboratorieutrymmen.

De sakkunnigas framställning ger sålunda vid handen, att de medicinska
och kliniska institutionerna tarva en mer.eller mindre genomgripande modernisering
i fråga om den materiella utrustningen och en viss ökning av assistent-
och biträdespersonalen för att bli i stånd att på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift. För att möjliggöra en samlad överblick över de åtgärder,
som må anses erforderliga för att råda bot på de påtalade bristerna ävensom
kostnaderna härför, kräves emellertid, synes det mig, en efter enhetliga
bedömningsgrunder företagen översyn över berörda förhållanden. En dylik
översyn bör enligt min mening nu komma till stånd genom särskilda inom
ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga.

Det anförda gäller icke endast de teoretiska institutionerna vid de medicinska
lärosätena. Även vid dessas kliniska institutioner pågå vetenskapliga
undersökningar i samband med sjukvården. Nya behandlings- eller undersökningsmetoder
måste undersökas och nya läkemedel prövas. Erfarenheterna
härav skola registreras och vetenskapligt bearbetas. Resultaten ha betydelse
såväl för forskningen och undervisningen som för sjukvården. Såsom
framgår av det förut anförda anses emellertid klinikernas resurser i förevarande
avseende i allmänhet icke vara tillfyllest. De sakkunniga böra därför

255

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

även ingå på frågan vad som kan och bör göras för att förbättra klinikernas
möjligheter härvidlag, med avseende på såväl instrument- och apparatutrustning
som förbrukningsartiklar och personal. En speciell fråga i detta sammanhang,
till vilken de sakkunniga ha att taga ställning, blir spörsmålet om
fördelningen av kostnaderna för ifrågavarande undersökningar mellan å ena
sidan sjukvården och dess huvudmän och å andra sidan målsmännen för forskning
och undervisning.

Det bör vara de sakkunniga obetaget att, i den mån så visar sig^ önskvärt,
ingå i prövning även av andra närliggande här ej särskilt berörda frågor.

Organisationskommittén /öreslår i sitt nu föreliggande betänkande åtgärder,
som för nästa budgetår skulle medföra en ökning av de löpande årliga
utgifterna med i runt tal 3 412 000 kronor och engångsanslag med ett belopp
av i runt tal 3 385 000 kronor.

Organisationskommittén erinrar i sitt betänkande, att 1938 års läkarutbildningssakkunniga
i sina betänkanden angående läkarutbildningen (stat.
off. utr. 1941: 27 och 1945: 57) förordat en omläggning av denna och framlagt
förslag till en därav betingad utökning av lärarkrafternas antal. Kommittén
har vid sin översyn av behövliga organisatoriska åtgärder icke utgått
från nuvarande studieordning utan från den av läkarutbildningssakkunniga
förordade. Kommittén anför i detta hänseende följande.

Svårigheten för de ordinarie lärarna att bedriva forskning har påpekats
även av 1938 års läkarutbildningssakkunniga (stat. off. utr. 1941:27, s.
308—309). De voro medvetna om att ett tillskott av lärarkrafter utöver det,
som nödvändiggöres av den föreslagna utvidgningen av undervisningen och
handledningen av de studerande, är önskvärt för att minska den undervisningsbörda,
som för vissa lärare är så stor, att det vetenskapliga arbetet blir
lidande. De påpeka i detta sammanhang, att det även ur läkarutbildningens
synpunkt är viktigt, att lärarna få tid till medicinskt forskningsarbete. De
sakkunniga ansågo sig emellertid icke under då rådande ekonomiska förhållanden
böra föreslå annan ökning av lärarbefattningarna än som var nödvändig,
för att den föreslagna studieordningen skulle kunna genomföras. I sitt
överarbetade betänkande (stat. off. utr. 1945: 57) föreslå de sakkunniga en
ytterligare ökning av lärarkraftema med hänsynstagande till i remissyttranden
framförda synpunkter. Någon utökning av lärarkraftema med hänsyn
till forskningens krav hava de sakkunniga dock ej föreslagit. Det ankommer
sålunda på de medicinska högskolornas organisationskommitté att framlägga
förslag till en sådan ökning av den vetenskapliga personalen på varje institution,
att forskningen icke hindras på grund av personalbrist och att de enskilda
lärarna icke genom sin undervisningsbörda, administrativa göromål
eller sjukvårdande arbete otillbörligt hindras att utöva vetenskaplig forskning.
De kommitterade ha därvid icke ansett sig böra utgå från nuvarande studieordning
utan från den, som föreslås i läkarutbildningssakkunnigas överarbetade
betänkande (stat. off. utr. 1945:57). I

I remissyttrandena hälsas organisationskommitténs förslag i allmänhet genomgående
med största tillfredsställelse. Kanslern anför sålunda för egen del
bland annat:

256

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Den nu föreliggande utredningen rörande åtgärder för främjande av medicinsk
forskning i vårt land måste givetvis hälsas med den största tillfredsställelse.
I tidigare avgivna sakkunnigutredningar har påvisats att de medicinska
och kliniska institutionerna äro otillräckligt utrustade för forskning
både med avseende å personal och i fråga om materiel. Som ett av de allvarligaste
problemen har framstått, att professorerna äro så tyngda av elementär
undervisning och examination att deras tid ej räcker till för egen forskning
och för handledning av yngre forskare. För avhjälpande av de påtalade bristerna
kräves därför vid institutionerna i första rummet en väsentlig ökning
av assistent- och bitriidespersonalen men också ökade materielanslag. De
medicinska högskolornas organisationskommitté har i sitt nu framlagda betänkande
uppdragit riktlinjerna för en utformning av den medicinska forskningens
yttre ram, i syfte att åstadkomma den upprustning på detta område,
som befunnits erforderlig och alltför länge blivit eftersatt. Kommittén har
härvid ansett sig icke böra utgå från nuvarande studieordning utan från den,
som föreslagits av 1938 års läkarutbildningssakkunniga i deras överarbetade
betänkande (stat. off. utr. 1945: 57).

Över detta betänkande har jag den 31 januari 1947 avgivit utlåtande. Med
hänsyn till de betydande meningsskiljaktigheter, som visat sig råda mellan
de i ärendet hörda universitetsmyndigheterna, har jag ansett mig böra förorda,
att betänkandet göres till föremål för en ytterligare överarbetning. Då
de av de medicinska högskolornas organisationskommitté nu framlagda förslagen
huvudsakligen taga sikte på forskningens krav har jag funnit, att ställning
till dessa förslag kan tagas utan avvaktan på resultatet av nämnda överarbetning.

Genom beslut av 1946 års riksdag genomfördes en betydande upprustning
beträffande den matematisk-naturvetenskapliga forskningen. De på detta
område beslutade åtgärderna grundade sig i väsentlig utsträckning på ett av
den naturvetenskapliga forskningskommittén avgivet betänkande. De medicinska
högskolornas organisationskommitté har beträffande upprustningen
på det medicinska forskningsområdet i huvudsak följt samma principiella
uppläggning och riktlinjer som förstnämnda kommitté. I mitt över denna
kommittés betänkande den 22 januari 1946 avgivna underdåniga utlåtande
framlade jag vissa allmänna utgångspunkter rörande den föreslagna upprustningen.
Jag anser mig här böra i tillämpliga delar hänvisa till vad jag då
hade anledning uttala.

Statskontoret betonar starkt önskvärdheten av återhållsamhet och förutsätter,
att föreliggande förslag endast successivt genomföres. Härför talade
icke minst erforderlig hänsyn till nuvarande läge på arbetsmarknaden. Ämbetsverket
anför vidare bland annat följande.

Kommittén har ansett sig icke behöva framlägga någon mera omfattande
allmän motivering för de medicinska institutionernas behov av hjälpmedel
för forskning, enär detta behov vore sedan länge väl känt av statsmakterna.
Även i fråga om detaljerna saknas emellertid motivering för de framlagda
förslagen. De från föreståndarna för de medicinska högskoleinstitutionerna
av kommittén infordrade uppgifterna rörande de olika institutionernas anslagsbehov
ha sålunda i allmänhet utan vidare godtagits av kommittén med
en och annan jämkning. Betänkandet kan därför med visst fog sägas ha erhållit
karaktären mer av önskelista än av utredning i verklig mening. På grund
härav försvåras en bedömning efter enhetliga grunder av de enskilda institu -

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tionernas anslagsbehov. Statskontoret har sålunda funnit sig sakna möjligheter
att utan tidsödande undersökningar företaga någon granskning av betänkandet
i dess enskildheter.

På initiativ av riksdagen ha de senaste åren utredningar skett rörande åtgärder
för främjande av naturvetenskaplig och medicinsk forskning. Utredningarnas
resultat ha delvis redan föranlett propositioner till 1945 och 1946
års riksdagar. Vad särskilt den medicinska forskningen angår, ha hittills vidtagna
åtgärder dock huvudsakligen inskränkt sig till inrättande av ett statens
medicinska forskningsråd och anvisande av medel till dess förfogande.
Däremot ha ännu icke — på sätt som i fjol skedde med avseende på den
naturvetenskapliga forskningen vid våra statsuniversitet — framlagts förslag
i syfte att förbättra de särskilda medicinska högskoleinstitutionernas egna
organisatoriska och ekonomiska resurser för forskningsändamål. Det har
sedan relativt lång tid tillbaka varit tydligt, att förhållandena i sistnämnda
hänseenden varit otillfredsställande, men olika omständigheter, icke minst
det genom världskriget uppkomna läget, ha hittills stått i vägen för mera
genomgripande åtgärder. En inventering av de mest trängande önskemålen
härutinnan har nu företagits av särskilda sakkunniga. Ett första resultat av
detta utredningsarbete ha de sakkunniga — »de medicinska högskolornas
organisationskommitté» — redovisat i nu föreliggande betänkande med förslag
till organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning.

De svagheter i de medicinska högskoleinstitutionernas organisation, som
föreliggande utredning blottat, äro i sina huvuddrag redan så väl kända för
statsmakterna, att en utförlig redogörelse härför torde vara överflödig. De
karakteriseras framför allt av en allvarlig brist på personal, såväl vetenskaplig
som teknisk. En avsevärd och snar förbättring av de materiella resurserna
är även nödvändig. Jag har för egen del blivit övertygad om angelägenheten
av att den delvis redan inledda upprustningen av våra vetenskapliga
forskningsinstitutioner nu fullföljes även beträffande de medicinska högskoleinstitutionerna
och har funnit organisationskommitténs förslag därvid kunna
tjäna till ledning.

Vid ett ställningstagande till föreliggande förslag möta vissa svårigheter
därigenom, att sakkunnigkommittén utgått från en studieordning för läkarutbildningen,
som icke för närvarande tillämpas, nämligen den som föreslagits
av de s. k. läkarutbildningssakkunniga, vilkas överarbetade förslag nyligen
varit föremål för remissbehandling. Det hade givetvis varit önskvärt, om
ställning nu kunnat tagas även till frågan om en ny studieordning. Såsom
kanslern framhållit, ha emellertid betydande meningsskiljaktigheter framkommit
beträffande den lämpliga studieordningen. Med stor tyngd ha delvis
nya synpunkter beträffande utbildningens effektivisering och rationalisering
därvid gjort sig gällande. Allt detta gör, att det föreliggande förslaget till ny
studieordning synes kräva ytterligare bearbetning, innan det lämpligen bör

17 — Bihang till riksdagens protokoll 1847. 1 sand. Nr 272.

Departementschefen
.

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

bli föremål för slutligt avgörande. Nu gällande studieordning måste därför
tills vidare alltjämt i sina huvuddrag förbli i kraft. Detta har till följd, att
jag i det följande i flera betydelsefulla avseenden nödgas ställa frågor om
personalökning på framtiden i avvaktan på närmare utredning rörande den
föreslagna personalorganisationens anpassning till nuvarande studieplan. Särskilt
gäller detta de kliniska institutionerna, beträffande vilka även andra
skäl, till vilka jag återkommer, tala för ett uppskov med en slutlig prövning
av flera av de framlagda förslagen. På det hela taget synas dock organisationskommitténs
förslag kunna och böra bli föremål för avgörande redan nu.

2. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av
personalbehovet.

A. Vetenskaplig personal.

Professorerna. Kommittén utgår ifrån, att ett så stort antal lärare
av lägre grad tillsättas, att professorernas undervisning icke blir större än
den universitetsstatuterna förutsätta. Vidare uttalar sig kommittén för att
undervisningsskyldigheten i större omfattning än som för närvarande är fallet
skall kunna fullgöras genom s. k. forskningsundervisning. Kommittén förordar
därjämte, att professorerna skola beredas möjlighet att under vissa
perioder helt kunna ägna sig åt vetenskaplig verksamhet utan avstående av
några löneförmåner. Slutligen förutsätta de sakkunniga, att vissa åtgärder
skola vidtagas för fördelning av examinationsbördan på flera händer.

Laboratorer, prosektorer m. fl. Befattningar av denna typ
finnas till ett antal av sex vid medicinska fakulteten i Uppsala, fem vid medicinska
fakulteten i Lund och fem vid karolinska institutet. Kommittén, som
föreslår inrättande av ett betydande antal nya dylika tjänster, anför rörande
deras karaktär m. m. bland annat följande.

Rörande lämpligheten av denna befattningstyp ha vissa betänkligheter
uttalats av bland annat 1933 års universitetsberedning. Framförallt har man
hänvisat till de svårigheter, som kunna uppstå, genom att dessa högt kvalificerade
ordinarie befattningshavare i många fall komma att sortera under
vederbörande professorer och härigenom komma att sakna den självständighet,
som är nödvändig för vetenskaplig forskning. Den naturvetenskapliga
forskningskommittén delar ej dessa farhågor och har föreslagit en del nya
dylika befattningar för de naturvetenskapliga ämnena, och chefen för ecklesiastikdepartementet
har principiellt intagit samma ståndpunkt (prop.
1946:273, s. 48). Man torde emellertid icke kunna helt bortse från ovannämnda
risker, och statens medicinska forskningsråd har i detta sammanhang
uttalat, att det är angeläget, att vid besättandet av dylika befattningar
noga tillses, att graden av självständighet i förhållande till professuren i huvudämnet
ej blir för liten.

Att skapa en självständig ställning för laboratorerna erbjuder vissa svårigheter,
då de alltid måste i viss mån vara underställda institutionens före -

259

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

ståndare. Vissa åtgärder kunna dock vidtagas. Laborator bör förutom den
del i institutionens resurser, som är sedvanlig, ha lika rätt som professor till
biträde vid forskning av assistent, och till hans förfogande bör ställas nödig
teknisk personal. Han bör dessutom ha till sitt förfogande ett eget institutionsanslag.
Kommittén har emellertid icke i det kapitel, där anslagsfrågorna
behandlas, upptagit särskilda anslag för laboratorernas del utan förutsätter,
att en laborators del i ett institutionsanslag i varje särskilt fall fastställes
av kanslern på förslag av fakultet eller lärarkollegium. Vidare bör laborator
i likhet med professor äga möjlighet att under perioder av intensiv
forskning bli befriad från en del av sin elementära undervisning på någon
av de vägar, som föreslagits för professorer, dock med den skillnaden, att då
det gäller förskjutning av den elementära undervisningen till forskningsundervisning,
framställning härom till kanslern bör göras av institutionsföreståndaren.

Kommittén vill också framhålla, att proportionen mellan antalet professorer
och laboratorer ej bör bli sådan, att ett stort antal av de senare aldrig
få några rimliga befordringsmöjligheter. I sådana fall, där en särskilt viktig
gren av ett ämne fordrar en fast företrädare i fråga om forskning och undervisning,
borde ny professur inrättas. Av organisatoriska skäl har emellertid
kommittén ansett sig böra föreslå nya professurer endast i särskilt starkt
motiverade fall och i övrigt nöjt sig med att föreslå laboratorsbefattningar.
Därigenom vill kommittén åstadkomma en gradvis utveckling. I lämpliga
fall bör nästa steg kunna bliva omvandling till professur med den ökning av
personella och materiella resurser, som därmed följer.

Laboratorernas undervisningsskyldigheter regleras icke som professorernas
genom särskild paragraf i universitetsstatuterna utan bestämmas av
Kungl. Maj:t på förslag av kanslern efter vederbörandes hörande.

Kommittén anser, att laboratorernas undervisningsbörda nu liksom tidigare
måste variera allt efter olika förhållanden vid olika institutioner och
att inga generella föreskrifter böra föreslås men att i princip de instruktioner
kunna tjäna som norm, vilka gälla för nuvarande befattningar av ifrågavarande
typ. Vid en del institutioner med jämförelsevis ringa undervisning i
proportion till personalens storlek är det möjligt att ge laboratorn en ringa
undervisningsbörda. Återigen vid andra måste, om man icke vill låta personalstaben
ökas utöver vad man för närvarande anses kunna begära, laboratorns
(prosektorns) undervisning bli betydande. Statens medicinska forskningsråd
anför, att det under alla förhållanden bör tillses, att laboratorerna
ej få större eller åtminstone ej mycket större undervisningsskyldighet än professorn
i huvudämnet. Kommittén vill för sin del understryka, att laboratorernas
undervisningsskyldighet bör inskränkas i möjligaste mån och befattningarna
göras lockande genom att de givas en utpräglat vetenskaplig
karaktär.

Inom de kliniska disciplinerna finnas ett antal laboratorer, som intaga en
särställning, i det att de samtidigt äro överläkare och i denna sin ställning
erhålla särskilt arvode för sin sjukvårdande verksamhet. Befattningshavare
av denna typ äro överläkarna vid ortopediska kliniken, lungkliniken samt
radioterapeutiska kliniken vid universitetet i Lund. De åtnjuta utom sin lön
som laborator även 2 000 kronor i överläkararvode från Malmöhus läns
landsting i likhet med de professorer, som äro överläkare. Dessa befattningar
kunna betecknas som förstadier till självständiga professurer, till vilka de
utvecklas i den mån olika hänsyn möjliggöra en dylik expansion.

260

Kungl. May.ts proposition nr 272.

Kommittén finner denna befattningstyp ändamålsenlig även för andra kliniska
ämnen, som nått en sådan utveckling, att de böra hava självständiga
företrädare utan att ännu tiden är fullt mogen för inrättandet av professurer
för desamma. Detta gäller bland annat ämnena klinisk fysiologi och klinisk
kemi. För närvarande företrädas dessa båda ämnen i Lund av en klinisk
laborator på universitetets stat och med särskilt tilläggsarvode från landstinget
och vid akademiska sjukhuset likaledes av en klinisk laborator på
universitetets stat. Båda sortera under professorerna i invärtes medicin. Vid
karolinska sjukhuset finnes en laborator i klinisk fysiologi, en i klinisk kemi
samt en i klinisk bakteriologi på sjukhusets stat och vid serafimerlasarettet
tre extra kliniska laboratorer på sjukhusets stat. I prop. 1946: 273, s. 408,
föreslogs en klinisk laborator för vart och ett av dessa ämnen vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet med lönegradsplacering i A 28, men i propositionen
förutsattes, att dessa laboratorer skulle vara underställda professorerna
i invärtes medicin. Mot denna anordning har en stark opposition
rests, och karolinska institutets lärarkollegium har tillstyrkt en självständig
ställning för dessa laboratorer under hänvisning till deras betydelse för den
medicinska forskningen. De utöva en verksamhet, vars teknik numera nått
en sådan utveckling, att den icke längre i full utsträckning kan behärskas av
vare sig professorerna i medicin eller av övriga klinikchefer, och förhålla sig
sålunda till de kliniska disciplinerna i detta avseende på liknande sätt som
exempelvis professorn i röntgendiagnostik.

Riksdagen har med anledning av ovannämnda proposition och en i
ämnet väckt motion i denna fråga anfört, att den funnit det tveksamt, om
verkligt kvalificerade sökande stode att få till laboratorsbefattningarna med
den av departementschefen föreslagna löneställningen. Enligt riksdagens mening
syntes övervägande skäl tala för att det nuvarande provisoriet tills
vidare bibehålies i avvaktan på resultatet av den utredning, som bedreves
av medicinska högskolornas organisationskommitté.

Utan tvekan är dessa laboratorers verksamhet av mycket stor betydelse
för den kliniska forskningen, och utvecklingen synes gå därhän, att "denna
betydelse snabbt ökas. Trots de otillfredsställande förhållanden, under vilka
dessa laboratorer hittills arbetat, har det visat sig, att vid tillkomsten av
många av de kliniska avhandlingar, som publicerats under de senare åren,
nämnda laboratorer varit engagerade som medhjälpare eller rådgivare, ja
även som initiativtagare. Det är sålunda uppenbart, att de böra beredas tid
och tillfälle till denna för den kliniska forskningen så betydelsefulla del av sitt
arbete, vilket endast kan ske genom att befattningarnas vetenskapliga karaktär
fastslås. De böra sålunda icke uppföras på karolinska sjukhusets och
serafimerlasarettets stater utan, såsom är fallet med professorerna och de
ovannämnda överläkarna i Lund, på respektive medicinska lärosätens. I deras
tjänsteplikter bör ingå den undervisningsskyldighet, som i läkarutbildningssakkunnigas
betänkande föreslås komma på dessa befattningshavares lott.
Det särskilda undervisningsarvode, som för närvarande utgår till dessa laboratorer,
bör sålunda bortfalla. I stället böra de i likhet med professorerna
och de ovannämnda laboratorerna i Lund hava ett särskilt arvode som överläkare.
För närvarande är detta överläkararvode 2 000 kronor i Lund och
1 500 kronor i Stockholm men saknas helt i Uppsala. Önskvärt vore, om man
i detta hänseende kunde uppnå likformighet vid de tre medicinska lärosätena.

Vid konferenser, som kommittén haft med de medicinska fakulteterna i

261

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 87%.

Uppsala och Lund och karolinska institutets lärarkollegium, har man enhälligt
anslutit sig till nyssnämnda förslag till ordnande av de kliniska laboratorernas
ställning enligt ovan angivna linjer. Kommittén föreslår en dylik
befattning i klinisk kemi och en i klinisk fysiologi vid vartdera av karolinska
sjukhuset, serafimerlasarettet, akademiska sjukhuset i Uppsala och Lunds
lasarett, en i klinisk bakteriologi vid serafimerlasarettet, en i reumatologi
vid akademiska sjukhuset, en i reumatologi vid Lunds lasarett, en i reumatologi
vid karolinska sjukhuset, en i barnkirurgi vid karolinska sjukhuset,
en i kirurgi vid Lunds lasarett, en i allergilära vid karolinska sjukhuset samt
en i röntgendiagnostik vid Lunds lasarett. Samma befattningstyp anser kommittén
även lämpa sig för chefsbefattningen vid den medicinska tuberkuloskliniken
vid karolinska sjukhuset i avvaktan på att den förändras till professur
i ftisiologi.

Beträffande laboratorer i kliniska ämnen har kanslern anslutit sig till kommitténs
förslag. Även statens medicinska forskningsråd deklarerar sin anslutning
till detta förslag.

Allmänna lönenämnden har funnit sig ej böra framställa erinran mot kommitténs
förslag rörande reglering av de kliniska laboratorernas anställningsoch
avlöningsförhållanden.

Statskontoret har ansett ofrånkomligt, att vederbörande kliniske laborators
tjänstgöringsskyldighet och rätt att uppbära ersättning för enskilda uppdrag
fixeras, innan frågan om löneställningen definitivt avgöres.

1945 års universitetsberedning anför:

Beredningen har intet att erinra mot principen, att laboratorn bör ha
samma rätt som professorn i fråga om institutionens resurser men håller före,
att fördelningen av dessa bör kunna ordnas genom gott samarbete och frivilliga
överenskommelser mellan befattningshavarna å varje särskild institution.
Beredningen är av den uppfattningen, att detaljerade föreskrifter i här
förevarande avseende snarare skulle skärpa än mildra eventuellt förefintliga
motsättningar. Endast i de fall, då skilda meningar yppats mellan institutionsföreståndaren
och hans laborator angående utnyttjande av institutionens
resurser, bör frågan hänskjutas till kanslern för avgörande.

Sveriges docentförbund uttalar sig för, att vid varje klinik anställes en
läkare med ställning som laborator och överläkare, vid de medicinska och
kirurgiska klinikerna två dylika läkare.

Svenska läkaresällskapet understryker betydelsen av att laboratorerna
och prosektorerna erhålla en självständig ställning och att dessa tjänster
göras lockande genom att de givas en utpräglat vetenskaplig karaktär.

Sveriges läkarförbund tillstyrker förslaget om inrättande av ordinarie laboratorsbefattningar
i klinisk kemi, klinisk fysiologi och klinisk bakteriologi.
Beträffande de av kommittén föreslagna ordinarie befattningarna i laboratorsgraden
inom andra kliniska ämnen uttalar förbundet dock vissa betänkligheter;
de borde i stället bli överläkarbefattningar, vars undervisning honorerades
med särskilda arvoden.

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Biträdande lärare. Vid de medicinska lärosätena finnes ett stort
antal lärare, som äro anställda mot ett större eller mindre arvode, beräknat
efter den undervisning, som de meddela. En del av dessa lärarbefattningar
ha tillkommit för att avlasta en del av professorns undervisningsbörda. Så
är t. ex. förhållandet med de biträdande lärarna i medicin och en hel rad av
de kliniska ämnena. I andra fall ha de biträdande lärarna till uppgift att
meddela undervisning i vissa specialgrenar, som äro av ringa omfattning
eller av den art, att undervisningsmaterial och fast anställda lärare saknas
vid de kliniska sjukhusen. Så är exempelvis undervisningen i epidemiologi
ordnad genom ett årligt anslag på 12 600 kronor, som fördelas som arvode
åt överläkarna vid epidemisjukhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala
och Lund, vilka meddela undervisning i nyssnämnda ämne. Arvodet är
i Stockholm 4 800 kronor, i Göteborg 2 400 kronor och vid de övriga epidemisjukhusen
1 800 kronor.

De biträdande lärarna äro på ett mycket växlande sätt inordnade i sjukvårdsorganisationen
antingen å de kliniska sjukhusen eller å vissa kommunala
sjukhus, som tagits i anspråk för undervisningen. Så äro t. ex. de biträdande
lärare, som för närvarande ge de kliniska propedeutiska kurserna i
Stockholm, samtidigt överläkare vid ett av stadens sjukhus. En del av de
biträdande lärarna äro samtidigt deltidsanställda biträdande överläkare
respektive läkare, andra åter heltidsanställda förste underläkare.

Kommittén förordar, att biträdande lärare även i fortsättningen anlitas vid
de medicinska lärosätena. Kommittén anför:

De biträdande lärarbefattningarna äro icke i samma grad forskarbefattningar
som professors- och laboratorsbefattningarna utan äro framförallt avsedda
för den elementära undervisningen. Förefintligheten av ett tillräckligt
antal dylika befattningar möjliggör emellertid forskning på de kliniska institutionerna
genom att professorernas undervisningsbörda minskas.

Rörande vissa av de biträdande lärarnas ställning har tveksamhet rått inom
läkarutbildningssakkunniga. Detta gäller i främsta rummet sådana biträdande
lärare, vilkas del i undervisningen är mycket väsentlig. Nämnda sakkunniga
föreslogo i sitt ursprungliga betänkande, att systemet med särskilda
arvoden åt biträdande lärare skulle avvecklas och i stället nya lärarbefattningar
inrättas, vilkas innehavare skulle ha såväl läraruppgift som sjukvårdande
uppgift. Statskontoret har också framhållit, att man bör sträva efter
att kursverksamheten i möjligaste män inordnas i heltidsanställda lärares och
läkares ordinarie arbetsuppgifter på sådant sätt, att särskilda till äggsarvoden
kunna undvikas. I sitt överarbetade betänkande ha emellertid läkarutbildningssakkunniga
frångått sitt tidigare förslag, dock under förutsättning, att
i regel som biträdande lärare förordnas läkare, som äro knutna till sjukvårdande
tjänster vid de kliniska sjukhusen. Vad ämnet medicin beträffar, anse
läkarutbildningssakkunniga, att undervisningen vid universiteten bäst tillgodoses
genom inrättandet av särskilda biträdande lärarbefattningar med
ordinarie laborators löneställning, således i överensstämmelse med sitt ursprungliga
förslag, under det att i Stockholm de biträdande lärarna som hittills
skulle vara arvodister.

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kommittén har övervägt dessa frågor vid sammanträden med de medicinska
fakulteterna i Uppsala och Lund och därvid kommit till den slutsatsen,
att det icke alltid skulle vara möjligt att inordna de biträdande lärarna i
ett system av heltidsanställda lärare och läkare, i vilkas ordinarie arbetsuppgifter
skulle ingå såväl sjukvård som undervisning. Även där detta är möjligt,
synes det emellertid vara av värde för undervisningen med systemet
arvodesanställda biträdande lärare, enär detta system på ett smidigare och
mindre tungrott sätt möjliggör förändringar i undervisningsuppgifterna än
vad fallet är, om de biträdande lärarna äro heltidsanställda med fixerade skyldigheter.
Det måste visserligen anses lämpligt, att de biträdande lärarna äro
anställda för längre tid, för att nödig stadga i undervisningen skall kunna
ernås, men det är å andra sidan säkerligen med hänsyn till den rörlighet beträffande
de medicinska studiernas ordnande, som nuförtiden är nödvändig,
icke lyckligt, om de bli anställda som ordinarie befattningshavare med rätt
att kvarstå till uppnådd pensionsålder.

Kommittén anser sålunda, att de biträdande lärarbefattningarna i princip
böra vara arvodesbefattningar, men vill i likhet med läkarutbildningssakkunniga
understryka, att dessa lärare i möjligaste mån böra vara knutna till
läkartjänster vid de kliniska sjukhusen.

Medicinska fakulteten i Uppsala hemställer, att vissa av kommittén förordade
befattningar som biträdande lärare i kliniska ämnen erhålla en mera
fast karaktär, nämligen de i medicin, kirurgi och röntgendiagnostik. Fakulteten
anför:

Även om fakulteten inser, att de speciella förhållandena i Stockholm kunna
motivera, att arvodesf ormen där blir använd i jämförelsevis stor utsträckning,
vill fakulteten med eftertryck framhålla, att det för undervisningen
i regel icke är tillfredsställande, att en biträdande lärare endast har undervisning
och ej samtidigt är anställd såsom läkare vid undervisningssjukhuset
med hela sin verksamhet bunden till detta. I detta avseende, instämmer
fakulteten helt i den principiella ståndpunkt, som läkarutbildningssakkunniga
intagit. Framhållas må även, att en rationell undervisning kräver att
ej heller de biträdande lärarna stå utanför den medicinska forskningen och
de aktuella kliniska problemen. Bästa garantierna härför vinnas genom att
läraren tillhör staben av undervisningssjukhusets läkare.

Fakulteten finner visserligen, att beträffande en del kliniska discipliner,
exempelvis pediatrik, otolaryngologi och oftalmiatrik, uppdraget såsom
biträdande lärare lämpligen kan lämnas åt någon av klinikens underordnade
läkare mot särskilt arvode, såsom kommittén föreslagit. Beträffande
åter de tre ämnena medicin, kirurgi och röntgendiagnostik vill fakulteten
bestämt påyrka, att dessa biträdande lärarbefattningar få en mera fast karaktär.
Endast så kan behövlig kontinuitet i undervisningsarbetet paräknas
och professorn erhålla behövlig avlastning i fullgörandet av sina mångskiftande
uppgifter. Även om vissa av underläkarbefattningarna kunna fa innehavas
under en längre följd av år, kommer dock omsättningen på dessa med
all säkerhet att bli rätt livlig, enär specialistbefattningar ute i landet i stor
utsträckning komma att rekryteras från denna grupp befattningshavare.

Fakulteten föreslår sålunda, att de tre biträdande lärarbefattningarna vid
vardera medicinska och kirurgiska klinikerna samt de två biträdande lärarbefattningarna
vid den röntgendiagnostiska avdelningen uppföras såsom ordinarie
tjänster med laborators löneställning.

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Medicinska fakulteten i Lund ansluter sig till uppfattningen, att biträdande
lärare vid klinikerna så vitt möjligt böra vara knutna till läkartjänster
vid respektive sjukvårdsavdelningar. Fakulteten yrkar, att för ämnet medicin
inrättas en laboratorstjänst i stället för en av de föreslagna nya biträdande
lärarbefattningarna.

Kanslern har icke funnit anledning till erinran mot vad kommittén anfört
och föreslagit.

Malmöhus läns landstings förvaltning sutskott anför:

De sakkunniga föreslå ett stort antal biträdande lärare vid de kliniska
institutionerna i Lund. Beredningen, som intet har att erinra vare sig mot
antalet befattningar eller dessa tjänsters inrättande i arvodesställning, vill
dock hava framhållit beträffande de sakkunnigas förslag därom, att dessa
lärare i möjligaste mån böra vara knutna till läkartjänster vid klinikerna,
att landstinget förbehåller sig rätt att efter samråd med intresserade parter
fatta beslut i sistnämnda frågor.

Sveriges docentförbund förklarar sig hysa stora betänkligheter beträffande
kommitténs förslag i fråga om biträdande lärare. Till avsevärd del sammanhängde
detta med att kommittén i föreliggande betänkande icke behandlat
frågan om den underordnade läkarpersonalen. Förbundet anför bland annat
följande.

Kommittén uttalar sig icke om de biträdande lärarnas kompetens, men
det torde vara självklart, att dessa läraruppgifter icke kunna anförtros åt
vilken medicine licentiat som helst. Man bör åtminstone fordra, att han innehar
specialistkompetens inom facket. Man kan icke gärna räkna med att
innehavarna av underläkartjänster i allmänhet skola erhålla de biträdande
lärarbefattningarna. Åtminstone i Uppsala och Lund är det otänkbart att
utanför klinikerna finna ett tillräckligt antal specialistutbildade läkare med
erforderlig kompetens för dylika befattningar. Särskilt gäller detta medicin
och kirurgi. I fråga om dessa ämnen innebär kommitténs förslag en klar
försämring av nuvarande förhållanden.

Svenslm läkaresällskapet har i fråga om valet mellan heltidsanställning och
arvodesanställning för de biträdande lärarna förklarat sig avgjort ansluta
sig till kommitténs förordande av arvodesanställning.

Sveriges läkarförbund anser, att undervisningsuppgifter av betydande omfattning
handhavas endast av professorer eller av överläkare mot särskilt
arvode.

Assistenter. Kommittén förordar nyinrättande av ett antal försteoch
andre-assistentbefattningar vid de teoretiska (prekliniska) institutionerna.
Härutinnan hänvisar jag till detaljredogörelsen i det följande.

Vid de kliniska institutionerna finnas för närvarande icke några assistentbefattningar
av ifrågavarande typ. Kommittén föreslår emellertid sammanlagt
22 rörliga förste assistentbefattningar vid dessa,
därav 6 i Uppsala, 6 i Lund och 10 i Stockholm. Till stöd härför anföres
följande.

265

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Forskningen på klinikerna bedrives i första hand av klinikcheferna och
deras underläkare. På grund av det omfattande sjukvårdsarbetet blir som
regel tiden knappt tillmätt för vetenskaplig verksamhet. För att öka möjligheterna
för klinisk forskning är det nödvändigt, att klinikerna liksom de
teoretiska institutionerna tillgodoses med förste assistenter. Dessa böra ej
betungas med något ordinarie sjukvårdsarbete utan helt kunna ägna sin tid
åt forskning, såsom medhjälpare till klinikcheferna i och för genomförande
av bestämda forskningsprogram eller genom att mera självständigt övertaga
en viss del av en forskningsuppgift. Skulle varje klinik förses med en förste
assistent, bleve emellertid antalet befattningar förhållandevis stort. Man har
grundad anledning befara, att kompetenta sökande för närvarande icke skulle
finnas att tillgå i tillräcklig mängd. Ett ofrånkomligt villkor är nämligen,
att förste assistenten har en god utbildning endera inom något prekliniskt,
naturvetenskapligt eller närstående forskningsområde. Såväl med tanke härpå
som jämväl också med hänsyn till de kostnader, som anställandet av ett
större antal förste assistenter komme att draga, vill kommittén inskränka sig
till att för de kliniska ämnenas del föreslå inrättandet av 22 förste assistentbefattningar.
De skulle så fördelas, att 6 knytas till medicinska fakulteten i
Uppsala, 6 till medicinska fakulteten i Lund och 10 till karolinska institutet.
Då intensiteten i den kliniska forskningen växlar avsevärt på skilda kliniker
och under olika tidsperioder, synes det mest praktiskt, att ifrågavarande befattningar
icke bindas till bestämda kliniker, utan äro rörliga. Även om de
i första hand tillkomma klinikerna, bör möjlighet finnas till placering på
prekliniska institutioner, om klinikerna vid något tillfälle ej anse sig behöva
taga samtliga befattningar i anspråk. Ansökan om anställande av förste assistent
bör inlämnas till fakultet respektive karolinska institutets lärarkollegium,
som efter prövning inlämnar förslag om befattningarnas fördelning till
kanslern, vilken har att besluta i ärendet.

Medicinska fakulteten i Uppsala hävdar med bestämdhet, att varje klinik
bör tilldelas en assistent, och hemställer, att dessas antal för fakultetens vidkommande
fastställes till 10.

Kanslern har anslutit sig till kommitténs förslag.

Sveriges docentförbund påpekar, att enligt dess mening de kliniska assistenterna
måste få samma ekonomiska standard som förste underläkarna vid
klinikerna. Det måste anses fel att betala forskningsarbetet inom kliniker med
lägre belopp än sjukvårdsarbetet. För att dylika lägre forskningstjänster skola
kunna fullt utnyttjas för klinisk forskning måste de även kunna besättas
med för detta arbete kompetenta, läkare. Det syntes ur facklig synpunkt
vara ogörligt att belägga övergången från kliniskt arbete till forskningsarbete
med uppenbar ekonomisk förlust.

Sveriges läkarförbund har funnit, att de hittills inrättade assistentbefattningarna
på de teoretiska institutionerna visat sig vara synnerligen lämpligt
konstruerade. För de kliniska institutionernas vidkommande vore denna befattningstyp
dock icke lämpad, varför förbundet avstyrker förslaget i denna
del. Forskningsarbete borde betalas lika bra som sjukvårdsarbete inom en
och samma institution. I stället föreslår förbundet inrättande av ett lika
stort antal förste underläkartjänster utan sjukvårdsuppgifter.

Departe mentschefen.

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De principiella frågorna om professorernas undervisning och de i detta
sammanhang föreslagna åtgärderna för beredande åt dem av förbättrade
möjligheter att ägna sig åt forskningsuppgifter torde, såsom inledningsvis
framhållits, icke nu böra upptagas till slutlig prövning.

Beträffande andra vetenskapliga befattningar än professurer möta i väsentliga
avseenden olika problem när det gäller å ena sidan teoretiska och å andra
sidan kliniska institutioner.

De teoretiska institutionernas personalorganisation är och bör vara i princip
densamma vid de medicinska fakulteterna och karolinska institutet som
vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner. Samma typer
av befattningar förordas också av kommittén: ordinarie befattningar av typen
laborator eller prosektor samt arvodesbefattningar såsom biträdande lärare,
assistenter och amanuenser. I fråga om laboratorsbefattningama och därmed
jämförliga tjänster har, såsom kommittén framhållit, en viss tveksamhet
kommit till synes med hänsyn särskilt till svårigheterna att förena en underordnad
ställning i förhållande till innehavaren av professuren i huvudämnet
med den självständighet, som är nödvändig för vetenskaplig forskning. Kommittén
har, trots att den funnit nämnda synpunkter värda beaktande, föreslagit
ett icke ringa antal nya tjänster av ifrågavarande slag. För egen del har
jag kommit till den uppfattningen, att befattningar av denna typ svårligen
kunna undvaras inom vår universitetsorganisation. Förutom professurerna
representera de nämligen för närvarande den enda huvudtypen av ordinarie
forskar- och lärarbefattningar vid universiteten. Givet är dock, att en viss
försiktighet vid tillskapandet av nya sådana tjänster är påkallad icke minst
med hänsyn till angelägenheten av att rimliga befordringsmöjligheter finnas
för innehavarna av ifrågavarande lägre vetenskapliga befattningar samt att
en så stor grad av självständighet som möjligt garanteras. I sistnämnda
syfte torde, såsom kommittén anfört, lämpligen kunna träffas den anordningen,
att laboratorn erhåller viss, av kanslern fastställd andel av vederbörande
institutions materielanslag samt får nödig personal till sitt förfogande.
Med beaktande av dessa synpunkter har jag funnit skäl föreligga att förorda
inrättande av nya ordinarie befattningar av ifrågavarande typ till ett
icke ringa antal, i främsta rummet då fråga varit om särskilda ämnesgrenar
av sådan vikt, att de rimligen böra få fast anställda företrädare, utan att
likväl professurer för närvarande kunna anses motiverade.

Kommittén har föreslagit, att befattningstypen laborator erhåller ökad
användning även i kliniska ämnen. Sålunda föreslås bland annat, att föreståndarna
för kemiska och fysiologiska centrallaboratorierna vid akademiska
sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skulle erhålla tjänsteställning såsom laboratorer på vederbörande universitets
respektive karolinska institutets stat såsom självständiga företrädare
för de ur vetenskaplig synpunkt viktiga ämnena klinisk kemi och klinisk
fysiologi. Befattningen som föreståndare för serafimerlasarettets bakterio -

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

logiska centrallaboratorium, skulle regleras på liknande sätt. Vad karolinska
sjukhuset angår, finnes från och med innevarande budgetår en professur i
bakteriologi, vars innehavare avses skola förestå det bakteriologiska centrallaboratoriet
därstädes; i Uppsala och Lund fungera universitetens bakteriologiska
institutioner såsom undervisningssjukhusens bakteriologiska centrallaboratorier
och någon ändring i detta avseende ifrågasättes icke för närvarande.
Kommitténs förslag om uppförande av nu ifrågavarande kliniska
laboratorsbefattningar på vederbörande högskolas stat har icke givit mig
anledning till erinran. Jag förutsätter i likhet med kommittén, att innehavarna
av dessa tjänster tillika erhålla ställning som överläkare vid vederbörande
sjukhus. Mitt ställningstagande innebär, att jag funnit tjänstinnehavarna
böra intaga en självständig ställning som föreståndare för vederbörande
laboratorier med skyldighet att svara för förekommande undersökningar
för sjukvårdsändamål å vederbörande sjukhus och ätt de samtidigt
skola företräda sina ämnen ur undervisnings- och forskningssynpunkt.
De bli således med avseende på tjänsteuppgifter jämförliga med professorer
och laboratorer i exempelvis röntgendiagnostik. Beträffande deras
rätt att utöva privatpraktik som överläkare synes böra gälla, ätt de icke
må utöva dylik i annan form än konsulterande verksamhet på uppdrag
av annan läkare. Till frågan om överläkararvodet återkommer jag i samband
med min anmälan om anslag för nästa budgetår till karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet. — Jag har icke heller funnit anledning till
erinran mot kommitténs förslag, att ordinarie befattningar i laborators
tjänsteställning inrättas även för vissa rent kliniska ämnen såsom reumatologi;
jag återkommer härtill i det följande.

Beträffande kommitténs förslag om användningen av biträdande lärare i
kliniska ämnen råda delade meningar bland remissinstanserna. Av detta skäl
— och även av andra, till vilka jag senare återkommer — anser jag mig för
närvarande icke kunna till slutlig prövning upptaga kommitténs förslag på
denna punkt. Detsamma gäller kommitténs förslag om inrättande av ett
antal rörliga förste assistentbefattningar i kliniska ämnen.

B. Teknisk personal.

För närvarande finnas vid universiteten och karolinska institutet följande
ordinarie och extra ordinarie befattningar av ifrågavarande slag (de vid medicinska
institutioner placerade angivas inom parentes; sa vitt angår universiteten): -

268

Kungl. Maj:ts proposition nr %72.

Försöksassistent ..................

Förste instrumentmakare ..........

Instrumentmakare ................

Preparator ................ Eo 10,

Institutionsvaktmästare .....Eo 9,

Maskinist ................. Eo 8,

(Institutions-)vaktmästare ... Eo 7,

Hantverkare............... Eo 6,

Vaktmästare .............. Eo 5,

Laboratoriebiträde* 2 ......... Eo 7,

Kansli-(kontors-)biträde .... Eo 4,
Tekniskt biträde..................

A 16

Uppsala

Lund

(0) 1

Stockholm

A 14

(0) 1

—

A 10

(0)2

(0) 1

_1

A 10

(1)4

(1)1

1

A 9

(1)9

(0)3

1

A 8

(2)7

(0) 1

—

A 7

(6) 20

(5) 17

10

A 6

—

(0) 1

—

A 5

(1)7

(1) 1

—

A 7

(7) 21

(5)18

14

Eo 7

(0) 13

(0)8

—

A 4

1

Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår följande befattningstyper:

Befattning Lönegrad

Försöksassistent .......................... 16

Förste instrumentmakare .................. 14

Instrumentmakare ........................ 10

Preparator............................... 10

Institutionsvaktmästare ................... 9

Mekaniker .............................. 9

Maskinist ............................... 8

(Institutions-) vaktmästare ................. 7

Laboratoriebiträde ........................ 7

Kanslibiträde ............................ 7

Vaktmästare ............................ 5

Fotograf ................................ 5

Antal3

5( 0)
4 ( 0)
8 ( 0)
16 ( 3)
0( 2)
8 ( 0)
1 ( 2)
15 (21)
101 (26)
72 ( 0)
9 ( 2)
1 ( 0)

Till stöd för sitt förslag anför kommittén i huvudsak följande.

Försöksassistent. Det förefinnes numera vid vissa speciellt apparatbundna
institutioner ett starkt behov av en teknisk medhjälpare med sådana
teoretiska och praktiska kunskaper, att han kan sköta och reparera
även komplicerade apparater, såsom specialbyggda förstärkare och dylikt,
tjänstgöra som instruktör och ledare för den tekniska biträdespersonalen och
vara behjälplig vid undervisningen i apparatkännedom av nybörjarna i forskning.
Vid de institutioner, som haft möjlighet därtill, ha därför medhjälpare
med teknisk ingenjörsexamen anställts på donationsmedel. På detta sätt ha
en del tekniska assistenter kunnat utbildas, vilka nu ha ett mycket stort
värde för de institutioner, där de äro verksamma.

Att anställandet av högkvalificerade tekniska laboratoriemedhjälpare är
ett krav, som på olika håll gjort sig starkt kännbart, torde även framgå av
att naturvetenskapliga forskningskommittén med hänsyn härtill föreslog en
dylik befattningstyp, kallad laboratorietekniker, i lönegraden A 11.

5 400 kronor ha anvisats till en instrumentmakare vid anatomiska och histologiska institutionernas
instrumentverkstad.

2 Denna typ av befattningar benämnas vid karolinska institutet »tekniskt biträde».

3 Avser endast medicinska institutioner (nuvarande antal inom parentes).

269

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Naturvetenskapliga forskningskommittén tänkte sig, att befattningarna
som laboratorietekniker skulle öppna en möjlighet för de bästa bland de lägre
befattningshavarna att avancera till mera kvalificerade och högre avlönade
befattningar, en möjlighet, som givetvis innebär en synnerligen värdefull
stimulans för de tekniska befattningshavarna att förbättra sin utbildning och
på olika sätt göra sig mera skickade för sina arbetsuppgifter. Kommittén finner
dessa synpunkter i hög grad beaktansvärda men anser, att den föreslagna
lönegradsplaceringen är allt för låg för den fordran på utbildning, som måste
ställas på dessa befattningshavare. Kommittén förutsätter nämligen, att
dessa skola besitta en teoretisk utbildning svarande mot avgångsexamen från
tekniskt gymnasium och därmed jämförliga läroanstalter. Genom denna fordran
på teoretisk kompetens förminskas kanske befattningstypens möjligheter
att tjäna som avancemangsplats för de tekniska befattningshavarna, men
denna kompetens är nödvändig och torde i många fall komma att förvärvas
av duktiga laboratoriebiträden med speciell energi och intresse.

Behovet av dessa högkvalificerade tekniska hjälpkrafter har i flera skrivelser
framförts till kommittén.

Det är icke ovanligt, att personer, som fått den i inledningen nämnda utbildningen
på institutionerna och visat sig äga de nödvändiga personliga förutsättningarna,
lockats att för högre ersättning taga anställning inom industriföretag.
Med nuvarande organisation ha de fått anställas på institutionerna
med privata medel år från år, varvid det icke varit möjligt att giva samma
ersättning, som kan erbjudas från industrihåll. En ordinarie befattning
i angiven lönegrad skulle göra det möjligt för en institution, som utbildat en
dylik medhjälpare, att få behålla vederbörande genom att säkerheten i sådan
anställning ersätter högre arvoden från industrin. Kommitterade föreslå därför
i två fall (kemiska institutionen vid karolinska institutet samt institutionen
för cellforskning och genetik vid karolinska institutet), där personer
med lämplig utbildning (teknisk ingenjörsexamen jämte laboratorieutbildning)
finnas, att assistenter anställas i lönegrad A 16 samt att dessa befattningshavare
benämnas försöksassistenter. (En befattning i denna lönegrad
och med denna tjänstetitel finnes vid genetiska institutionen vid Lunds universitet.
)

Inrättandet av de föreslagna befattningarna skulle enligt kommitterades
mening icke blott säkerställa de nu utbildade assistenternas fortsatta arbete
utan även stimulera till utbildandet av försöksassistenter vid övriga institutioner,
vartill bättre möjligheter nu komma att förefinnas, om de av kommittén
förordade höjningarna av institutionernas anslag genomföras.

Många institutioner, för vilka försöksassistenter icke nu föreslås, ha som
ovan nämnts ett stort behov av dylika befattningar. Som kompetens för en
sådan tjänst torde dock i regel kunskaper, som dokumenterats genom examen
eller på annat sätt förvärvats utanför institutionerna, icke vara tillfyllest.
Det vetenskapliga arbetets särart kräver nämligen en specialutbildning och
gallring vid den institution, där anställning skall ske. På grund härav bör
utbildning av kompetent personal avvaktas, innan flera till bestämda institutioner
knutna befattningar kunna förordas. Då emellertid fullt betryggande
erfarenhet redan nu föreligger om den stora användbarheten av specialutbildade
tekniker av här nämnd typ, vilja kommitterade dock föreslå, att vid
var och cn av de medicinska fakulteterna och karolinska institutet redan nu
en rörlig försölcsassistentbefattning inrättas, men att tillsättning sker först
efter ansökan från respektive fakultet eller karolinska institutets lärarkolle -

270

Kungl. May.ts proposition nr 272.

gium, i den mån kompetenta personer bliva utbildade. Utbildandet av försöksassistenter
skulle därigenom säkerställas. Ett sådant säkerställande är betydelsefullt,
ty utbildandet i fråga är för institutionerna själva vanskligare
och mera krävande än den av skickliga instrumentmakare. Dessa senare äro
lika viktiga för institutionerna, och deras anställande kräver vanligen ävenledes
specialutbildning och urval, men utbildning och lämplighet torde dock
vara lättare att utröna under provanställningen, och verkstadsutbildningen
är mer homogen än den för försöksassistentema behövliga. På försöksassistenterna
måste dessutom ställas ännu större krav på mångsidighet och lämplighet
som arbetsledare än på instrumentmakarna.

En av de svåraste bristerna i den nuvarande organisationen vid den fysiologiska
gruppens institutioner är frånvaron av permanent anställda tekniker
i ledande ställning. Kommitterade anse, att inrättandet av de föreslagna
befattningarna för försöksassistenter vid institutioner med omfattande verksamhet
med komplicerad apparatur är nödvändigt för att möjliggöra en fullt
tillfredsställande organisation med avseende på den tekniska personalen.

Instrumentmakare. Kommittén ansluter sig helt till naturvetenskapliga
forskningskommitténs uttalanden (stat. off. utr. 1945:48, s. 78)
under särskilt betonande av vikten av att dessa befattningar ges en lönegradsplacering,
som ger konkurrenskraft mot privata motsvarande anställningar
och ger befattningshavaren ekonomisk ersättning för den krävande utbildning,
som fordras av en skicklig instrumentmakare.

Mekaniker. Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit
inrättande av en ny befattningstyp, benämnd mekaniker, vilken i princip
föreslagits till inplacering i lönegrad A 9. I propositionen 1946: 273 har emellertid
departementschefen (s. 59) förordat, att ifrågavarande befattningar placeras
i A 7. Av ordalydelsen synes dock framgå, att departementschefen beträffande
de tekniska befattningarnas lönegradsplacering ansett sig böra intaga
en försiktig hållning i avvaktan bland annat på organisationskommitténs
förslag i frågan samt att ställningstagandet alltså icke bör anses definitivt.

De arbetsuppgifter, som naturforskningskommittén förutsatt skola påvila
mekanikerna, överensstämma helt med dem, som enligt institutionsvaktmästarutredningen
skulle på vila institutionsvaktmästama i lönegrad A 9. Sålunda
skola de utföra finmekanisk instrumenttillverkning efter ritningar eller
efter muntliga anvisningar. Att naturforskningskommittén icke föreslagit
benämningen institutionsvaktmästare utan i stället mekaniker beror enligt
vad som inhämtats på att de nämnda befattningshavarna helt avsågos för
kvalificerat finmekaniskt arbete och förutsattes endast i rena undantagsfall
komma att utnyttjas för vaktmästarsysslor.

Det synes organisationskommittén lämpligt, att i sådana fall, då en befattningshavare
så gott som uteslutande är avsedd att användas för finmekaniskt
arbete, befattningen i fråga benämnes mekaniker (eller för de mest kvalificerade
befattningarna instrumentmakare), då beteckningen institutionsvaktmästare
är ägnad inge en felaktig uppfattning om arten av det arbete, för
vilket tjänsten är avsedd.

Preparator. Vid institutioner med en omfattande undervisning, som
kräver en stor apparatutrustning för undervisningen och stora förråd för

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

denna och för forskningen jämte fotografisk och ritutrustning och där preparering
av olika slag för demonstrationer vid laborationskurser måste utföras,
behöves en särskild befattningshavare, vilken skall ha ställning som förrådsförvaltare
och teknisk expert för förberedande av demonstrationer. Till
den förra uppgiften hör planerandet av och uppgörandet av förslag till inköp,
tillsynen och vården av förråden av apparatur, kemikalier, inventarier m. m.,
till den senare att sammanställa apparatur för demonstrationer, ombesörja
framställning av reagens och olikartade preparat för laborationskurser samt
att utföra fotografiskt och ritarbcte för demonstrationer. Vid andra institutioner
åter är det mera forskningsarbetet, som har ett starkt behov av laboratorieteknisk
hjälp med högre kvalifikationer än de, som kunna fordras av
ett laboratoriebiträde. Det gäller här vanligen särskilt krävande preparativa
eller analytiska arbetsuppgifter, varvid befattningshavaren i fråga ej sällan
får fungera som arbetsledare för lägre teknisk personal. Kommitterade föreslå,
att befattningshavare av denna typ benämnes preparator och placeras i
lönegrad A 10 i likhet med de vid de morfologiska institutionerna anställda
preparatorerna.

Laboratoriebiträde. Kommittén förutsätter, att den nuvarande
benämningen tekniskt biträde utbytes mot laboratoriebiträde. En
väsentlig utökning av dessa befattningshavares antal synes vara ofrånkomlig.
Befattningarna avses för kvalificerat arbete både för forskning och
undervisning och torde i allmänhet komma att besättas genom befordran
av särskilt duglig extra personal. Kommitterade instämma i naturvetenskapliga
forskningskommitténs motivering för dessa befattningar, och förordar
likaledes, att de som hittills placeras i lönegrad A 7. Till laboratoriebiträdena
böra även räknas djurskötare, vilka avses som kvalificerade biträden vid operationer
och andra djurförsök, medan rengöring och utfodring på djuravdelningar
bör utföras av extra personal. För flertalet av här ifrågavarande institutioner
kunna laboratoriebiträdena lämpligen övertaga den del av de nuvarande
vaktmästarnas arbete, som fordrar högre kvalifikationer än som från
början avsetts för vaktmästartjänster. Vaktmästarnas rutingöromål ha till stor
del redan övertagits av särskild städ- och diskpersonal och annan timanställd
personal. Kommitterade föreslå därför, att i vissa fall, där de nuvarande
innehavarna äro kompetenta som laboratoriebiträden, vaktmästartjänster
överföras till laboratoriebiträdesbefattningar.

Kanslibiträde. Beträffande dessa befattningar få kommitterade
hänvisa till naturvetenskapliga forskningskommitténs utredning, vilken i
alla avseenden är tillämplig för här ifrågavarande institutioner. Enligt
kommitterades mening bör varje professor och vissa kliniska laboratorer,
som äro institutionsföreståndare, ha ett kanslibiträde till sitt förfogande,
ty arbetets omfattning motiverar till fullo heltidstjänster.

Institutionsvaktmästare, vaktmästare. Från sektion 10
inom civilförvaltningens personalförbunds avdelning 2, representerande
vaktmästare vid karolinska institutet har kommittén fått mottaga en framställning
om ändring av tjänstebenämningen och lönegradsplaceringen.

Kommittén är av samma uppfattning som den i skrivelsen framförda, att
benämningen vaktmästare och institutionsvaktmästare vad de flesta dylika
tjänster beträffar är föråldrad och ger en missvisande föreställning om det
arbete vederbörande tjänsteman har att utföra. Såsom på flera ställen i detta
betänkande framhålles, är numera cn med differentierad utbildning av gedi -

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

get slag utrustad stab av teknisk personal ett oundgängligt villkor för att
vetenskapligt arbete skall kunna utföras på experimentellt arbetande institutioner.
Dessa befattningshavare böra då också ha mot arbetsuppgiften svarande
tjänstetitlar. Kommittén har också praktiskt taget helt undvikit att
föreslå nya vaktmästarbefattningar och i ett antal fall föreslagit omvandling
av nu befintliga dylika befattningar till instrumentmakare, mekaniker, preparator
o. s. v. Likaså är det kommitténs uppfattning, att den del av den
tekniska personalen — och som ovan nämnts gäller detta en alltmer stigande
del av densamma — som har en speciell utbildning, även bör kunna ernå
en löneställning, som svarar häremot. Därför har kommittén även framlagt
samma önskemål som naturvetenskapliga forskningskommittén, nämligen
placering av instrumentmakare i A 14 och A 10 samt mekaniker i A 9, vartill
för de allra främsta förmågorna kommer möjligheten att genom en utanför
institutionerna inhämtad grundlig teoretisk och en inom institutionerna
inhämtad praktisk utbildning befordras till försöksassistent i lönegrad A 16.

I allmänhet torde vanliga s. k. vaktmästarsysslor, budskickning och dylikt
kunna ombesörjas av hjälpkrafter, avlönade ur det anslag till extra och tillfälligt
anställd personal, som kommittén föreslår ingå i institutionsanslagen.
Kommittén vill dock fästa uppmärksamheten på vikten av att mera permanent
anställd extra personal, vilken är avsedd att senare rekrytera de extra
ordinarie och ordinarie befattningarna, redan vid anställningen har en god
grundläggande utbildning; för laboratoriepersonalens del t. ex. förvärvad vid
yrkes- och lärlingsskolor och liknande utbildningsanstalter.

Fotograf. I ett specialfall föreslår kommittén inrättandet av en befattning
som fotograf i Ko 5.

Remissyttranden.

Universitetsmyndigheterna ha tillstyrkt kommitténs ifrågavarande förslag.
Beträffande kanslibiträdestjänsterna anför kanslern följande.

Naturvetenskapliga forskningskommittén föreslog i sitt den 1 november
1945 avgivna betänkande I (stat. off. utr. 1945:48) inrättandet av ett stort
antal kanslibiträdesbefattningar i lönegraden A 7, i regel en för varje institution.
Kommittén ansåg sig icke kunna förorda en lägre lönegradsplacering,
emedan stora krav måste ställas på dessa biträden.

I mitt yttrande häröver anförde jag, att forskningskommitténs ifrågavarande
förslag syntes mycket väl grundat. Jag ifrågasatte emellertid, att det
borde tagas under övervägande att i vissa fall giva tjänsterna extra ordinarie
karaktär.

I propositionen 1946: 273 (s. 60) framhöll föredragande departementschefen,
att en viss försiktighet syntes påkallad beträffande löneställningen för
denna personal. Sålunda borde enligt departementschefens mening, åtminstone
till en början, endast i eke-ordinarie anställningsform komma i fråga.
Vidare ansåg departementschefen, att en differentiering av tjänsterna borde
ske så till vida, att vissa befattningar tills vidare skulle placeras i 4 lönegraden
och de återstående i 7 lönegraden. För sin del förordade departementschefen,
att vid Uppsala universitet 6 och vid Lunds universitet 4 av skrivoch
expeditionsbiträdesbefattningarna placerades i 7 lönegraden, medan återstående
7 befattningar i Uppsala och 4 i Lund placerades i 4 lönegraden.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad departementschefen sålunda förordat.

273

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

I det. nu föreliggande kommittéförslaget föreslås, att varje professor och
vissa kliniska laboratorer, som äro institutionsföreståndare, få ett kanslibiträde
till sitt förfogande. Kommittén har upptagit dessa kanslibiträden i lönegraden
Eo 7 (utom två i lönegraden A 7 vid karolinska institutet, därav den
ena är en redan nu vid patologiska institutionen förefintlig ordinarie tjänst
som tekniskt biträde, vilken erhåller ändrad benämning, och den andra en
på serafimerlasarettets stat upptagen ordinarie kanslibiträdestjänst, vilken
överflyttas till en av institutets medicinska kliniker och uppföres på institutets
stat). Kommittén föreslår inrättandet av 19 extra ordinarie kanslibiträdesbefattningar
i Uppsala, 18 i Lund och 30 vid karolinska institutet. Enligt
vad jag i det följande förordar tillkommer en kanslibiträdesbefattning i Lund
och en dylik befattning vid karolinska institutet.

Jag håller alltjämt före, att en löneställning i 7 lönegraden måste anses motiverad
med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som
komme att åvila ifrågavarande biträden. Jag ansluter mig därför till kommitténs
förslag. Skulle Kungl. Maj:t emellertid i anslutning till den ståndpunkt,
som i fjol intogs av statsmakterna till den då föreliggande frågan om
skriv- och expeditionsbiträdespersonalen vid de naturvetenskapliga institutionerna,
finna, att en differentiering lämpligen bör vidtagas även beträffande
motsvarande tjänster vid de medicinska institutionerna, synas av ifrågavarande
befattningar vid Uppsala universitet 10, vid Lunds universitet 10 och
vid karolinska institutet 15 böra placeras i 7 lönegraden och de återstående
— respektive 9, 9 och 16 — i 4 lönegraden. I det följande kommer jag att
beräkna kostnaderna för båda dessa alternativ.

Allmänna lönenämnden anför:

Vad avser förslaget om inrättande av vissa befattningar såsom försöksassistent
i A 16, får lönenämnden uttala, att — i den mån dylika befattningar
anses böra ifrågakomma till inrättande — befattningarna torde böra tills
vidare, i avvaktan på någon tids erfarenhet rörande behovet av desamma,
uppföras på extra ordinarie stat.

Enligt kommitténs förslag avses för de medicinska institutionerna erforderliga
instrumentmakarbefattningar skola differentieras på A 14 och A 10.
Därjämte föreslås inrättande av ett antal preparatorstjänster i A 10 och
mekanikertjänster i Eo 9.

Lönenämnden vill för sin del biträda kommitténs ståndpunkt, att vissa
instrumentmakare med särskilt kvalificerade arbetsuppgifter skola placeras
i 14 lönegraden. Ifrågavarande befattningshavare torde, på sätt skett beträffande
den vid fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala placerade befattningshavaren
av denna typ, böra erhålla benämningen förste instrumentmakare.

Vid det förhållandet att universitetens preparatorsbefattningar äro uppförda
i 10 lönegraden, finner sig lönenämnden böra förorda, att erforderliga
nya tjänster av denna typ placeras i sagda lönegrad. Under beaktande av vad
i betänkandet anförts rörande lönestäl In ingen för de föreslagna mekanikertjänsterna,
anser sig lönenämnden ej böra motsätta sig, att dessa uppföras i
9 lönegraden.

T nu förevarande sammanhang vill lönenämnden erinra, att nämnden i
utlåtande den 8 december 1943 iiver institutionsvaktmästarutredningens betänkande
uttalade, att eu uppdelning av institutionsvaktmästare samt preparatorer
och instrumentmakare på lönegraderna A 7, A 9 och All framför

18 — Bihang till riksdagens protokoll 19!f7. 1 sand. Nr 272.

274

Kungl. May.ts ■proposition nr 272.

allt ur löneteknisk synpunkt skulle vara att föredraga — framför en uppdelning
på A 7, A 9 och A 10 — och även framstå såsom naturlig med hänsyn
till vad utredningen anfört rörande de svårigheter, som möta att fördela
befattningar av förevarande slag på två närliggande lönegrader. Nu antydda
svårigheter komma enligt lönenämndens uppfattning att i ökad mån göra
sig gällande efter tillkomsten av mekanikerbefattningar i 9 lönegraden. Med
hänsyn till den åtskillnad i fråga om arbetsuppgifternas kvalitet och art, som
bör upprätthållas mellan en mekaniker och en instrumentmakare, lärer en
differens om allenast en lönegrad mellan de båda befattningstyperna få anses
väl knappt tillmätt. En inplacering av nu avsedda instrumentmakartjänster
ill lönegraden synes fördenskull böra tagas under övervägande.

Lönenämnden har uppmärksammat, att de föreslagna instrumentmakaroch
preparatorstjänsterna avses skola uppföras på ordinarie stat, medan kommittén
beträffande befattningshavare i lägre lönegrader ansett sig i allmänhet
böra föreslå extra ordinarie anställningsform. Enligt lönenämndens förmenande
synes jämväl vad beträffar de avsedda instrumentmakar- och preparatorsbefattningama
tills vidare böra iakttagas viss återhållsamhet i fråga om
ordinariesättning.

I anledning av att kommittén i vissa fall föreslagit omvandling av befintliga
institutionsvaktmästartjänster till befattningar såsom instrumentmakare,
preparator eller mekaniker får lönenämnden uttala, att nämnden, då kommittén
i allmänhet icke lämnat några närmare uppgifter angående de enskilda
befattningshavarnas arbetsgöromål, icke är i tillfälle att bedöma huruvida
den föreslagna omvandlingen av sagda tjänster kan anses motiverad.

Statskontoret yttrar:

I fråga om inrättandet av nya befattningar såsom försöksassistent har
statskontoret icke blivit övertygat om att de göromål, som avses skola utföras
av dessa befattningshavare, överlag motivera en så hög löneställning
som den av kommittén föreslagna eller lönegraden A 16. Som regel synas
nämnda tjänster kunna hänföras till kategorien instrumentmakare och en
högre tjänsteställning allenast böra ifrågakomma i sådana fall, där arbetets
art ställer särskilda krav på vederbörandes kompetens i teoretiskt hänseende.
Statskontoret får i övrigt erinra, att 1944 års personalutredning enligt sina
direktiv har att utreda frågan om befordringsgången för personal med teknisk
utbildning. Det lärer vid sådant förhållande få anses lämpligt att i avvaktan
på de förslag, som denna utredning må komma att framlägga, låta
tills vidare anstå med inrättandet av tjänster av berörda typ.

Frågan om lönegradsplacering för instrumentmakare, mekaniker, preparatorer,
laboratoriebiträden och kanslibiträden synes böra lösas i enlighet med
de principer, som vid 1946 års riksdag vunnit tillämpning i fråga om motsvarande
befattningar inom det naturvetenskapliga forskningsområdet. För
instrumentmakare, institutionsvaktmästare och preparatorer böra normallönegraderna
vara 10, 9 respektive 7. En högre löneställning bör kunna motiveras
allenast av särskilda förhållanden, såsom att vederbörande intager ställning
av arbetsledare. Beträffande biträdespersonalen med kontorsgöromål
torde en differentiering av tjänsterna böra ske under hänsynstagande till den
befordringsgång, som må bli resultatet av personalutredningens till prövning
föreliggande förslag i sådant hänseende.

1945 års universitetsberedning tillstyrker kommitténs förslag under betonande
av vikten av att befattningarna icke besättas, förrän fullt kompetenta

Kungl. Maj:ts proposition nr 272. 275

krafter finnas att tillgå. Beträffande kanslibiträdestjänsterna anför beredningen: Ett

gammalt önskemål är inrättandet av kanslibiträdesbefattningar, avsedda
att avlasta rutinarbete från de rent vetenskapliga befattningshavarna,
främst professorerna. Kommittén har föreslagit ett kanslibiträde för varje
professor. Universitetsberedningen saknar möjlighet att bedöma det behövliga
antalet kanslibiträden. Beredningen anser det i hög grad önskvärt, att
professorerna genom anställande av kanslibiträden avlastas från arbete, som
är ägnat att hindra dem i deras forskning, men finner det vara angeläget, att
icke flera kanslibiträdesbefattningar inrättas än att de kunna besättas med
kvalificerad personal och deras innehavare få full sysselsättning.

Civilförvaltningens personalförbund har anslutit sig till uppfattningen, att
benämningen vaktmästare och institutionsvaktmästare i allmänhet är missvisande.
Även benämningen laboratorietekniker borde införas i några fall där
de sakkunniga bibehållit titeln institutionsvaktmästare. I fråga om lönesättningen
hävdar förbundet,

att 5 lönegraden är en alltför låg lönegrad för vanlig befattningshavare å
ifrågavarande arbetsområde,

att instrumentmakarna borde placeras i 12 i stället för i 10 lönegraden,
samt

att i några fall en ställning som laboratorietekniker i 11 lönegraden vore
befogad.

Vid prövningen i fjol av naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag att förse matematisk-naturvetenskapliga universitetsinstitutionerna
med erforderlig teknisk personal (propositionen 1946:273, s. 57 ff.) intog
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den ståndpunkten, att vid
de nya befattningarnas placering i lönegrad i huvudsak de riktlinjer skulle
följas, som statsmakterna år 1945 godtogo vid behandlingen av den s. k.
institutionsvaktmästarutredningens förslag i fråga om löneställningen för institutionsvaktmästare
och därmed jämförliga befattningshavare vid vetenskapliga
institutioner. Enligt de sålunda nyligen godtagna allmänna riktlinjerna
skulle i huvudsak 7, 9 och 10 lönegraderna komma till användning.
7 lönegraden skulle vara normallönegraden för institutionsvaktmästare, av
vilka fordrades yrkesskicklighet som mekaniker, elektrisk montör, snickare
och dylikt. 9 lönegraden skulle komma i tillämpning i vissa fall, då vederbörande
exempelvis hade att med ledning av ritningar eller muntliga anvisningar
förfärdiga instrument, vilka uppenbarligen ställde stora anspråk på
skicklighet och noggrannhet vid framställandet. 10 lönegraden slutligen skulle
reserveras för sådana specialbefattningar med kvalificerade arbetsuppgifter
— instrumentmakare eller preparatorer — vilka på vissa institutioner befunnits
eller kunde befinnas erforderliga vid sidan av där befintlig vaktmästarpersonal.

Departe mentschefen.

276

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Befattningarna i 7 lönegraden benämndes i regel institutionsvaktmästare,
befattningarna i 9 lönegraden i regel institutionsvaktmästare eller i vissa fall
preparatorer och tjänsterna i 10 lönegraden slutligen instrumentmakare eller
preparatorer.

Beträffande den instrumentmakare, som förestår den för de kemiska och
fysikalisk-kemiska institutionerna i Uppsala gemensamma instrument verkstaden,
höjdes i fjol lönegradsplaceringen till 14 lönegraden under benämningen
förste instrumentmakare.

Frågan om lönegradsplaceringen för den tekniska personalen vid de medicinska
högskoleinstitutionerna torde böra lösas i enlighet med samma principer
som tillämpats för de naturvetenskapliga institutionerna. I fråga om
institutionsvaktmästarpersonal, instrumentmakare och preparatorer böra således
7 och 9 lönegraderna vara normallönegraderna och 10 lönegraden reserveras
för specialbefattningar med särskilt kvalificerade arbetsuppgifter å institutioner
där dylika befattningar krävas vid sidan av annan jämförlig personal.
I likhet med allmänna lönenämnden har jag kommit till den uppfattningen,
att i undantagsfall även 14 och 16 lönegraderna böra kunna ifrågakomma,
den förra för arbetsledare å större instrumentverkstäder (förste instrumentmakare)
och den senare för befattningar för vilkas innehavare kräves
avgångsexamen från högre tekniskt läroverk eller motsvarande teoretisk utbildning
(försöksassistent). Förslaget om inrättande av vissa rörliga försöksassistenttjänster
kan jag dock icke för närvarande biträda.

När det gäller tillämpningen av nämnda principer på kommitténs föreliggande
förslag ifråga om befattningar i 9 och 10 lönegraderna möta svårigheter
därigenom, att kommittén endast undantagsvis ingått på befattningshavarnas
arbetsuppgifter i de särskilda fallen. Jag nödgas därför i betydligt
större utsträckning, än som vid en närmare precisering av arbetsuppgifterna
måhända skulle visat sig befogat, förorda en lägre lönegradsplacering än kommittén
föreslagit. Sålunda torde de nya befattningar, vilka av kommittén
föreslagits placerade i A10, åtminstone tills vidare i allmänhet böra
placeras i lönegraden Eo 9. Jag förutsätter härvid, att vederbörande universitetsmyndigheter
i samband med anslagsäskandena för ett kommande budgetår
inkomma med närmare utredning rörande vederbörandes arbetsuppgifter
och de kvalifikationer i övrigt, som anses erforderliga för innehavarna av
de särskilda befattningarna av ifrågavarande slag. I vissa fall, vartill jag återkommer
i det följande, har jag funnit mig kunna på grundval av föreliggande
utredning tillstyrka en placering i 10 lönegraden; dessa fall utgöra emellertid
undantag. En definitiv lönegradsplacering av övriga befattningar bör anstå
till dess nyssnämnda utredning förebragts. Vid den blivande omprövningen
torde det av lönenämnden framförda förslaget om placering av en del tjänster
i 11 lönegraden lämpligen tagas under övervägande och likaså frågan om
ändrad benämning å tjänsterna som institutionsvaktmästare i 9 lönegraden.
I avvaktan på resultatet av dessa ytterligare överväganden, som bör avse
även andra fakulteter än de medicinska, torde de nya befattningarna i 9 löne -

277

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

graden böra benämnas antingen preparatorer eller institutionsvaktmästare.
Jag är således icke beredd tillstyrka, att sistnämnda tjänstebeteckning slopas
redan för nästa budgetår och ej heller att »mekaniker» införes som ny tjänstebeteckning.

Beträffande laboratoriebiträdena — jag tillstyrker att denna benämning
får ersätta den nuvarande benämningen »tekniskt biträde» — har jag icke
funnit anledning till erinran mot den föreslagna placeringen i Eo 7.

I fråga om biträden för skriv- och expeditionsgöromål intog min företrädare
som departementschef den ståndpunkten, att ungefär halva antalet borde
placeras i Eo 7 och återstoden i Eo 4. Jag förutsätter, att en motsvarande
differentiering sker även nu. Det torde böra ankomma på särskild prövning
av kanslern att fördela ifrågavarande tjänster på vederbörande institutioner.
Beträffande befattningarna i Eo 4 torde den för kontorsbiträdespersonal godtagna
befordringsgången böra tillämpas.

I allmänhet torde det, då de av mig tillstyrkta nya befattningarna skola
tillsättas med nyanställd personal, vara lämpligt att till en början anställa
vederbörande såsom extra tjänsteman, exempelvis för att bereda tillfälle till
provtjänstgöring. För att möjliggöra detta torde det vara lämpligt att vederbörande
icke-ordinarieposter tills vidare få beteckningen förslagsvis, varvid
det bör ankomma på Kungl. Maj:t att medgiva, att posten må överskridas.

3. De teoretiska institutionernas behov av
vetenskaplig personal.

Anatomi.

Ämnet omfattar enligt examensstadgan normal anatomi och därmed
sammanhängande delar av embryologien samt grunderna i den jämförande
anatomien.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i anatomi, särskilt
makroskopisk anatomi
(D. Holmdahl)

1 professor i anatomi, tillika
prosektor (G. Backman)

1 professur i anatomi, särskilt
makroskopisk anatomi
(T. Petrén)

1 prosektor

—

1 prosektor

—

1 förste assistent

—

1 andre assistent

1 andre assistent

—

—

—

2 förste amanuenser

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

För anatomien gäller i än högre grad än för de flesta andra ämnen, framhåller
organisationskommittén, att den omfattande undervisningen lägger
stora hinder i vägen för den vetenskapliga verksamheten. Undervisningen
fordrar nämligen i särskilt stor utsträckning personlig handledning av stu -

278

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

denterna i form av demonstrationer och förhör, vilket kräver stor tillgång
framförallt till yngre lärarkrafter, om den skall kunna bedrivas rationellt.

Undervisningens omfattning kan exemplifieras med följande, av professor
Holmdahl i Uppsala lämnade redogörelse.

Professorns undervisningsbörda. Denna omfattar med nuvarande organisation
90 föreläsningar per läsår. Dessa äro så fördelade, att 20 timmar
givas på höstterminen, avhandlande allmän anatomi och nervsystemets
ledningsbanor, samt 70 timmar på vårterminen, varav 10 timmar för allmän
anatomi och 60 timmar för bröstorganens, bukorganens och urogenitalorganens
utveckling och byggnad. Därtill komma 50 demonstrationstimmar
per år, ungefär lika fördelade på båda terminerna. Dessa demonstrationer
omfatta huvudsakligen förhör i osteologi samt demonstrationer
och förhör i samband med kurserna i visceralorganens utveckling och
byggnad.

Dessutom hålles en gång per år en föreläsningsserie omfattande 30 föreläsningar
över centrala nervsystemets utveckling och byggnad. Denna är
emellertid en privat, av kursdeltagarna betald kurs i enlighet med av Kansler
för rikets universitet utfärdade bestämmelser.

Den ordinarie undervisningsskyldigheten räcker dock vanligen icke till
utan måste väsentligt överskridas, vilket framförallt gäller demonstrationstiderna.

Prosektorns undervisningsbörda. Denna består i 25 föreläsningar per läsår,
vilka vanligen givas under vårterminerna och avhandla bålväggens,
peritoneums och bäckenbottnens utveckling och byggnad. Prosektorn har
dessutom till uppgift att leda undervisningen på anatomisalen varje dag
under läsåret. Denna undervisning består i demonstrationer och examinatorier
och omfattar cirka 2 timmar varje dag, d. v. s. sammanlagt cirka
235 timmar per läsår. Därtill kommer 50 föreläsningar i jämförande anatomi,
fördelade på två obligatoriska, men av kursdeltagarna betalda kurser.
Till dessa 50 föreläsningar komma cirka 15 timmar för examinatorier
i samband med kurserna.

Den sammanlagda undervisningsbördan för prosektorn per läsår utgör
sålunda: 75 föreläsningstimmar och i det närmaste 250 timmar demonstrationer
och examinatorier.

Utöver professorns och prosektorns demonstrationstimmar utföras av underordnade
lärare, assistenter och amanuenser cirka 1 875 timmar demonstrationer.

Vad föreläsningarna beträffar, har jag utgått ifrån, att studerande, som
intagas höst- och vårtermin under samma läsår, skola bevista samma föreläsningar
beträffande kurserna i bröst- och bukorganens, urogenitalorganens
och centrala nervsystemets utveckling och byggnad. Detta är pedagogiskt
otillfredsställande. Varje intagningsgrupp bör helst ha sina egna
föreläsningar. Skulle en sådan förändring genomföras, måste de nämnda
kurserna dubbleras, vilket betyder, att ytterligare 145 föreläsningar per år
tillkomma. Antalet föreläsningar skulle sålunda öka från nuvarande 195
till 340 stycken per år. Om ett sådant förslag genomföres, måste givetvis
den kvalificerade lärarpersonalen ökas i motsvarande grad.

Kommittén har funnit en betydande förstärkning av lärarkrafterna behövlig,
om tid skulle bli över för vetenskaplig forskning, men har å andra

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sidan icke föreslagit en dubblering av prosektorstjänsterna. Kommittén har
hållit för möjligt, att undervisningen skulle kunna bedrivas med hjälp av
ett ökat antal mindre kvalificerade lärarkrafter. Sålunda föreslås såsom
nya tjänster

i Uppsala: en förste assistent, två förste amanuenser och en tredje
amanuens,

i Lund: en prosektor, två förste amanuenser och en tredje amanuens, samt

i Stockholm: en förste assistent, en andre assistent, en förste amanuens
och tre tredje amanuenser.

Medicinska jakulteten och större akademiska konsistoriet i Uppsala anföra,
att det för Uppsalas vidkommande syntes möta stora svårigheter att
med de föreslagna kvalificerade lärarkrafterna inom ämnet anatomi ombesörja
den nödvändiga och utökade undervisning, som krävdes, då de tidigare
privata kurserna skulle indragas i den ordinarie undervisningen. För
att överhuvudtaget kunna bemästra denna uppgift föreslås, att den ene
av de föreslagna förste amanuenserna vid anatomiska institutionen uppflyttas
till förste assistent.

Kanslern har tillstyrkt kommitténs förslag.

Redan läkarutbildningssakkunniga ha i sina åren 1941 och 1945 avgivna
betänkanden föreslagit inrättande av en ordinarie prosektorstjänst även
vid Lunds universitet, så att samtliga tre lärosäten skulle bli jämställda i
detta hänseende. Detta förslag har nu framförts även av de medicinska
högskolornas organisationskommitté. Då ett rationellt ordnande av anatomiundervisningen
i Lund synes förutsätta, att detta förslag förverkligas,
anser jag mig böra biträda detsamma. Även i övrigt har jag funnit mig
böra tillstyrka kommitténs förslag i fråga om nya vetenskapliga befattningar.
Vid bifall härtill skulle den vetenskapliga personalorganisationen
komma att bli följande:

Uppsala Lund Stockholm

professor........................ 1 1 1

prosektor ....................... 1 1 (+ 1) 1

förste assistent .................. 1 (+ 1) 1 1 (+ 1)

andre assistent .................. 1 1 1 (+ 1)

förste amanuens ................. 2 (+ 2) 2 (+ 2) 3 (+ 1)

tredje amanuens................. 2 (+ 1) 2 (+ 1) 4 (+ 3)

Departe mentschefen.

Histologi.

Ämnet omfattar enligt examensstadgan normal histologi och därmed
sammanhängande delar av embryologien.

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

X professur i anatomi, särskilt
histologi (C. M. A. Wrete)

1 professur i anatomi
(G. Glimstedt)

1 professur i anatomi, särskilt
histologi (G. Häggqvist)

1 förste assistent

1 förste assistent

1 extra laborator (arvode

8 600 kronor)

1 förste amanuens

1 förste amanuens

2 förste amanuenser

1 tredje »

1 tredje »

1 tredje amanuens

I Uppsala ger professorn varje hösttermin en kurs i histologi och en i
embryologi. Vårterminen upprepas kurserna för en ny studentgrupp. Embryologikurserna
äro avgiftsbelagda.

I Lund ges årligen endast en kurs i histologi, vilken är utsträckt över
hela höst- och en del av vårterminen, samt en avgiftsbelagd kurs i embryologi.

I Stockholm ges histologikursen en gång varje termin. Embryologikursen
är avgiftsbelagd.

Organisationskommittén har föreslagit

dels inrättande vid karolinska institutet av en personlig professur i
experimentell histologi för prosektorn vid anatomiska institutionen därstädes
Hjalmar Holmgren,

dels följande förändringar i övrigt, nämligen
i Uppsala: en ordinarie prosektor, ytterligare en tredje amanuens,
i Lund: en ordinarie prosektor, ytterligare en förste amanuens (i embryologi),
ytterligare en tredje amanuens, samt
i Stockholm: en ordinarie prosektor i stället för en extra laborator, en
förste assistent i embryologi och en förste assistent åt professorn i experimentell
histologi.

Personlig professur i experimentell histologi.
Kommittén åberopar till stöd för sitt förslag om inrättande av en personlig
professur åt prosektorn Hjalmar Holmgren en framställning av professorerna
G. Häggqvist, T. Petrén och T. Caspersson, vari anföres bland annat
följande.

Under den mikroskopiska anatomiens utveckling fram till dessa dagar
har insamlats ett utomordentligt stort material av morfologiska iakttagelser
och fakta beträffande de levande organismernas uppbyggnad och allmänna
organisation. Genom de olika fysiologiska vetenskapsgrenarnas
snabba frammarsch under de senare decennierna har kunskapen om arten
av de fysiologiska och kemiska processer, som avlöpa inom organismen, i
hög grad vidgats.

Samtidigt har en tendens till samverkan mellan dessa länge skilda områden
blivit alltmera framträdande; i avsevärd grad ha svenska forskare

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

281

bidragit härtill. Såsom resultat av denna utveckling, framträder en ny
vetenskapsgren, histofysiologien, som strävar efter att ntröna sambandet
mellan morfologi och fysiologiska processer. Dessutom har den till uppgift
att genom ett vidare bearbetande av det morfologiska materialet med olika
speciella förfaranden tränga djupare in i de fysiologiska processernas väsen
och morfologiska underlag än som varit möjligt med rent anatomisk eller
fysiologisk teknik. Därigenom ger histofysiologien även uppslag samt skapar
förutsättningar för fortsatta forskningsarbeten av rent morfologisk,
fysiologisk och kemisk art och befruktar på så sätt även modervetenskapernas
utveckling.

Histofysiologiens plats bland de övriga biologiska vetenskapsgrenarna
kan kanske bäst definieras så, att den representerar ett under rask utveckling
varande mellanområde mellan mikroskopiska anatomiens och fysiologiens
olika områden med särskild uppgift att söka utröna organ- och
vävnadselementens roll under omsättningsprocesserna i organismen. Den
har redan givit och kommer med säkerhet i alltmera stigande grad att giva
nya impulser åt och föra fram nya frågeställningar, i första hand inom den
mikroskopiskt anatomiska samt även inom den allmänna fysiologiska forskningen.
Redan nu ha flera av dess resultat även kunnat utnyttjas för frågeställningar
av direkt medicinskt intresse.

Den histofysiologiska forskningen företrädes i vårt land i första hand
av prosektorn vid karolinska institutet Hjalmar Holmgren. Under de 19
år han varit knuten till institutets histologiska samt anatomiska institutioner
har han utfört ett stort antal uppmärksammade arbeten inom detta
fält. Dessutom har han omkring sig samlat en växande grupp yngre vetenskapsmän,
vilka ävenledes utfört mycket förtjänstfulla arbeten.

För närvarande bedriver prosektor Holmgren sin forskning inom den
anatomiska institutionens lokaler. Om det skall vara möjligt för honom
att fortsätta sitt arbete och ytterligare utvidga det på det fruktbringande
sätt som skett de senare åren, är det oundgängligen nödvändigt, dels att
en självständig befattning inrättas för honom, dels att de lämpliga arbetsbetingelser
anordnas, vilka numera krävas för effektivt histofysiologiskt
arbete. Detta senare innebär organiserandet av eu speciell för histofysiologiskt
arbete avsedd avdelning.

För att Holmgren skall beredas de önskade möjligheterna till fri forskning
synes en personlig professur i histofysiologi böra inrättas för honom.
Dessutom bör redan nu viss personal, nämligen en akademisk assistent samt
ett tekniskt biträde i 7:e lönegraden, ställas till hans förfogande.

Med anledning av denna framställning har kommittén från professorerna
i anatomi vid Lunds universitet G. Backman och G. Glimstedt inhämtat
yttrande angående Holmgrens kompetens samt om ett ändringsförslag rörande
professurens benämning till experimentell histologi, som framförts
i kommittén. I yttrandet anföres:

Prosektor Holmgren, som är född år 1905, har en synnerligen omfattande
och gedigen utbildning inom såväl histologi som ock inom makroskopisk
anatomi. Sin vetenskapliga skicklighet har Holmgren ådagalagt genom ett
betydande antal vetenskapliga arbeten, och detta på mycket skilda områden
inom experimentell histologi, varvid man dock kan peka på tvenne
särskilda områden, inom vilka han också förvärvat internationellt och

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

redan pa förnämligt sätt betygat erkännande, nämligen funktionell rytmik
och heparinocyternas histologi, topografi och funktion. Han kan'' utan
tvekan sägas tillhöra de internationellt ledande inom de nämnda betydelsefulla
forskningsområdena och har här utfört en vetenskaplig pionjärgärning
av stora mått. I sin forskning visar Holmgren en påfallande originalitet,
en försiktig, kritisk inställning och har nått resultat, som i biologisk
och medicinsk betydelse måste sägas vara av största vikt. Holmgren har
visat en betydande aktivitet som forskare och har på ett föredömligt sätt
kunnat entusiasmera yngre kolleger för forskning, varom många utmärkta
arbeten vittna. Holmgrens utvecklingskurva som forskare är i stigande.

Med hänsyn till Holmgrens internationellt erkända kapacitet inom sitt
forskningsområde, och de rika löften hans forskning ger för framtiden,
synes det oss vara i högsta grad önskvärt, att han i självständig ställning
odelat beredes möjlighet till forskning. Vi få sålunda livligt tillstyrka förslaget
om inrättandet av en personlig professur åt honom. Rörande den
föreslagna professurens benämning ställa vi oss dock tveksamma. Genom
den nyorientering som ägt rum inom histologien präglas denna över hela
världen av funktionella betraktelsesätt och experimentellt inriktad forskning.
Det synes oss därför icke sakligt riktigt att benämna den föreslagna
personliga professuren experimentell histologi, utan vi äro av den meningen,
att professuren bör inrättas som professur i histologi.

För egen del anför kommittén:

I likhet med förslagsställarna anser kommittén det vara synnerligen
önskvärt, att en personlig professur inrättas åt prosektor Holmgren under
förutsättning att härför icke skulle krävas några nya lokalutrymmen utan
att forskningsmöjligheter skulle kunna beredas honom antingen inom den
histologiska eller anatomiska institutionens ram. Vid förfrågan har professor
Häggqvist meddelat, att detta är möjligt beträffande den histologiska
institutionen.

Beträffande professurens benämning har en viss tveksamhet rått inom
kommittén, som dock slutligen stannat vid att föreslå beteckningen »experimentell
histologi», vilken benämning dels synes mindre snävt begränsa
områdets framtida utveckling än den föreslagna beteckningen »histofysiologi»,
dels poängterar den av professorerna Backman och Glimstedt om
nämnda nyorienteringen inom histologien.

Professor Petrén anser, att professorn i experimentell histologi lämpligen
skulle kunna meddela undervisning i varierande delar av den mikroskopiska
anatomien under 30—40 timmar årligen.

Kommittén får sålunda föreslå, att en personlig professur i experimentell
histologi inrättas åt prosektorn vid karolinska institutet Hjalmar Holmgren,
med arbetslokaler inom den nybyggda histologiska institutionen vid
institutet samt med en föreläsningsskyldighet av 30—40 timmar årligen.

Medicinska fakulteten i Uppsala, som tillstyrkt ifrågavarande förslag,
har gjort vissa erinringar beträffande professurens benämning och ifråga
om den med professuren förenade undervisningsskyldigheten. Fakulteten
anför:

Benämningen experimentell histologi synes icke lämplig. Som skäl för
denna invändning må först framhållas, att den gängse uppdelningen av det
morfologiska ämnesområdet i anatomi och histologi ej längre är motiverad

283

Kungl. May.ts proposition nr 2T2.

från vetenskaplig synpunkt, enär forskningsområdena numera helt sammanfalla.
I överensstämmelse härmed benämnas dessa befattningar numera
genomgående professurer i anatomi. Vidare synes benämningen experimentell
onödig och vilseledande, enär flertalet nu verksamma innehavare
av professurer i anatomi arbeta även med experimentella metoder. På
grund härav vill fakulteten föreslå, att Holmgrens personliga professur
benämnes professur i anatomi. Genom denna allmänna formulering vinnes
även, att hans undervisning icke med nödvändighet bindes vid en viss del
av den anatomiska disciplinen.

Den andra invändningen gäller undervisningsskyldigheten. På denna
punkt är fakulteten av den meningen, att innehavare av denna nya professur
bör ha undervisning i samma omfattning som övriga professurer.
Detta krav synes så mycket naturligare, som den nya studieordningen, vilken
numera tillämpas inom de morfologiska ämnesgrupperna, ställer särskilt
stora krav på kvalificerad undervisning. Detta gäller framför allt det
makroskopiska studiet, där undervisningen är så betungande, att den föreslagna
utökningen av lärarkrafterna icke är tillfyllest.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner angeläget, att prosektor
Holmgren, som vore en internationellt känd kapacitet inom den experimentella
histologiens i snabb utveckling stadda forskningsområde, bereddes
de förbättrade betingelser för vetenskapligt arbete, som en personlig
professur erbjöde.

Kanslern har tillstyrkt bifall till kommitténs ifrågavarande förslag.

Embryologi. Samtliga representanter för detta ämne äro enligt
kommittén ense om att detsamma bör företrädas av en särskild lärare, för
att det så småningom skall komma att få den utveckling även i vårt land,
som det har i många andra länder.

Lunds universitet har erhållit en embryologisk institution genom donation
av Karin och Hjalmar Tornblad, det s. k. tornbladsinstitutet. Dettas
föreståndare var till en början professorn I. Broman, sedan år 1946 professorn
G. Glimstedt.

Kommittén åberopar beträffande embryologiens ställning vissa uttalanden
av professorerna Häggqvist och Glimstedt, vilka bland annat yttra:

Häggqvist: Ämnet embryologi är ur vetenskaplig synpunkt relativt väl
avgränsat. Det är visserligen sant, såsom från fakultetshåll betonats, att
såväl läraren i histologi som i anatomi måste anknyta till utvecklingsläran
i sin undervisning, men detta innebär icke, att ämnet ej är en särskild, avgränsad
disciplin.

Ur vetenskaplig synpunkt vore det i högsta grad önskvärt, att embryologien
finge en särskild representant vid karolinska institutet. F. n. finnes
dock ingen, som är kompetent att bekläda en professur i detta ämne. Då
emellertid å ena sidan en särskild lärare behövs för att meddela undervisningen
i embryologi och å den andra sidan det är önskvärt, att forskningen
i detta ämne stimuleras, torde det få anses vara ett trängande önskemål,
att en prosektorsbefattning i embryologi inrättas. Dess innehavare borde
ur såväl vetenskaplig som undervisningssynpunkt erhålla en självständig
ställning.

284

Kungl. May.ts proposition nr 272.

I nybygget för histologiska institutionen på norrbackaområdet har ett
em bry ologiskt laboratorium planerats, där arbetsmöjligheter finnas för en
prosektor, varför till en början inga institutionsbyggnader behövas.

Glimstedt: Genom ett livslångt och målmedvetet arbete har professor
Broman på tornbladsinstitutet sammanbragt ett mycket värdefullt och i
många hänseenden unikt komparativt embryologiskt material. Framförallt
genom hans vetenskapliga författarskap har embryologisk forskning i Lund
uppnått internationell ryktbarhet. För att vidmakthålla och vidareutveckla
denna position synes det mig i hög grad önskvärt, att embryologien vid
Lunds universitet blir företrädd genom en särskild professur, där professorn
då skall vara föreståndare för embryologiska institutionen. F. n. finnes
emellertid ingen, som är kompetent för en sådan professur, varför det
synes vara lämpligast, att man i princip anhåller om inrättande av en professur
i embryologi, men att tidpunkten för dess besättande måtte anstå,
tills kompetent sökande kan beräknas.

Vid institutionen finnes f. n. anställt endast ett tekniskt biträde, som
avlönas ur materielanslaget. Avlöningen har på grund av årsanslagets litenhet
måst sättas lägre än normalt. På grund av bristen på personal ha samlingarna
ej kunnat katalogiseras, typbestämmas och registreras i önskvärd
omfattning. Det är alldeles uppenbart, att om institutionens forskning skall
kunna fortgå och delvis omläggas, härför kräves ytterligare hjälpkrafter
till föreståndarens förfogande. Jag framför här därför anhållan om, att vid
institutionen inrättas en 1. assistent- och en 1. amanuensbefattning samt
om ett tekniskt biträde i lönegrad A 7.

Kommittén har för egen del anfört:

Kommittén finner det vara av stor vikt, att de synpunkter, som framförts
av professorerna Häggqvist och Glimstedt, vinna beaktande, och vill
särskilt understryka lämpligheten av att det högt kvalificerade forskningsarbete,
som bedrivits vid tornbladsinstitutet i Lund under professor Bromans
ledning, må kunna fortsättas. Inrättandet av en professur vid detta
institut synes därför mycket önskvärt och likaså en prosektorsbefattning
i Stockholm, men då för närvarande kompetenta krafter för dylika befattningar
saknas, har kommittén inskränkt sig till att föreslå en förste assistent
i detta ämne vid vartdera av de medicinska lärosätena och dessutom en
förste amanuens i Lund. När sökande med fullgod kompetens finnas tillgängliga,
bör en professur i embryologi inrättas vid Lunds universitet, varvid
denne bör övertaga föreståndarskapet för tornbladsinstitutet, och vidare
bör vid karolinska institutet en prosektur i samma ämne inrättas.

Övriga lärarbefattningar. Kommittén utgår ifrån, att
vid varje lärosäte skall givas en histologikurs varje termin. Då varje kurs
toge en professors hela normala undervisningsskyldighet i anspråk, borde
därför det mest rationella vara en dubblering av professurerna. Kommittén
ville emellertid av ekonomiska skäl icke föreslå, att en så radikal åtgärd
omedelbart vidtoges, utan ansåge, att i stället en prosektur borde inrättas
vid vardera av de tre högskolorna (i Stockholm genom omvandling av den
extra ordinarie laboratorstjänsten), vars innehavare finge övertaga ena
hälften av undervisningen, d. v. s. den ena kursen.

Medicinska jakulteterna, lärarkollegiet och kanslern tillstyrka ifrågavarande
förslag.

285

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Föreningen Sveriges yngre medicinska teoretiker, som jämväl tillstyrker
kommittéförslaget, förordar därutöver, att en tjänst som pr osektor i
neuroanatomi omedelbart inrättas vid karolinska institutet. Till stöd
härför åberopas en av prosektorn H. Holmgren och docenten B. Rexed
gjord framställning, vari bland annat anföres följande.

Kommitténs förslag innebär en väsentlig förstärkning av lärarkrafterna
vid fakulteterna i Uppsala och Lund. För karolinska institutets vidkommande
har däremot problemet inte lösts på tillfredsställande sätt. Det
större behovet av lärare i Stockholm vill kommittén avhjälpa genom inrättande
av ett flertal assistentbefattningar. Det synes vara en farlig väg
att beträda, då man söker ersätta den högre undervisningen med föreläsningar
av mindre kvalificerade lärare av typen assistenter. Assistenterna
äro behövliga vid de anatomiska institutionerna för demonstrationer och
dylik undervisning, men böra icke få bli substitut för kvalificerade lärare.

Det förefaller som om enda utvägen att klara dessa svårigheter vore att
kraftigt utöka lärarnas antal. Detta kan ske genom att man ger neuroanatomien
och embryologien egna företrädare vid de medicinska undervisningsanstalterna.
Samtidigt som denna åtgärd skulle ge en lättnad inom
undervisningen i dess helhet, skulle den höja undervisningens standard
genom att viktiga delar inom ämnesområdet finge speciallärare samt skulle
vidare främja forskningen inom dessa delar av ämnet. På grund av brist
på utbildade personer måste detta dock tills vidare i stora delar bli framtidsplaner.
För karolinska institutets del föreslås emellertid en ändring. Fn
lättnad i undervisningen kunde vinnas genom inrättandet av en prosektur
i neuroanatomi vid institutet, till vilken kompetenta sökande kan påräknas.

Som undervisningsämne är neuroanatomien av största vikt och en tillfredsställande
undervisning, som tar sikte på aktuell framställning och fysiologisk
och klinisk anknytning, måste meddelas av en specialist, som kan
ägna sin tid åt att följa utvecklingen inom ämnet och åt sig själv aktivt
bedriva forskning. Betydelsen av en högklassig undervisning i neuroanatomi
framgår av att neurologiens hela diagnostik bygger på neuroanatomiska
och neurofysiologiska kunskaper.

Betydelsen av neuroanatomisk forskning kan knappast överskattas om
man betänker, att neuroanatomien och neurofysiologien frambringar huvuddelen
av de kunskaper, som gör det möjligt för neurologer och psykiatriker
att utforska nervsystemets sjukliga förändringar och sätten för nerv- och
sinnessjukdomarnas behandling. Dessa sjukdomar utgör f. n. ett av de
största problemen för den svenska sjuk- och hälsovården. Sinnessjukdomarnas
behandling inriktas i våra dagar allt mer på deras kroppsliga orsaker,
vilket framgår av den betydelse som tillmäts de nya chockbehandlingsmetoderna,
neurokirurgiska ingrepp på hjärnan vid sinnessjukdom,
m. m. Det är självklart, att framsteg inom neurologien och psykiatrien
helt och hållet bygger på forskningar inom neuroanatomi, neurofysiologi
och neurokemi. Det är därför ett samhällsintresse av första rang, att forskningen
intensifieras inom dessa områden. Utomlands har neuroanatomien
egna företrädare vid ett stort antal fakulteter och forskningsinstitut. Fn
forskningsverksamhet på nervsystemets område betraktas som ofullständig,
om icke neuroanatomer deltar i arbetet. Det är utan tvivel ett av de
mest trängande behoven inom den medicinska forskningen i Sverige alt
neuroanatomien får egna företrädare bland de medicinska forskarna.

286

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Neuroanatomien har icke någon egen forskningsplats i Sverige. Man
torde böra förorda, att neuroanatomien i framtiden företräds av antingen
en professor eller en prosektor vid samtliga medicinska lärosäten. På grund
av brist på utbildad personal kan denna plan icke förverkligas i dag. Som
omedelbar åtgärd föreslås, att en prosektur i neuroanatomi inrättas vid
karolinska institutet. Denna tjänst är även nödvändig ur undervisningssynpunkt.

Histologien, d. v. s. läran om kroppens vävnader, är både som undervisnings-
och som forskningsämne av stor betydelse. Dess forskningsområde
har på senaste tiden blivit i hög grad utvidgat genom ett flertal nya
tekniska metoder av revolutionerande art. I samband därmed har det blivit
alltmera nödvändigt för den enskilde forskaren att specialisera sig på vissa
grenar av det histologiska vetenskapsområdet. En sådan förgrening är histofysiologien
eller experimentell histologi, som den även benämnes,
vilken sysselsätter sig med problem i gränsområdet mellan histologi
och fysiologi med särskild uppgift att utforska organs och cellvävnaders
funktioner och strukturförändringar under organismens omsättningsprocesser.
Den histofysiologiska forskningen företrädes i vårt land främst av prosektorn
vid karolinska institutets anatomiska institution Hjalmar Holmgren,
vars synnerligen förtjänstfulla insatser inom ifrågavarande forskningsområde
vitsordats av fackmännen. Jag tvekar därför för egen del icke
att förorda det nu framkomna förslaget att från och med nästa budgetår
inrätta en personlig professur åt honom. Ehuru delade meningar framkommit
rörande professurens benämning anser jag mig sakna tillräcklig
anledning att frångå kommitténs förslag, att beteckningen bör bli professur
i »experimentell histologi». Jag tillstyrker även förslaget om inrättande för
denna professurs räkning av en befattning som förste assistent. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av kanslern meddela bestämmelser
rörande den med professuren förenade undervisningsskyldigheten.

En särskild gren av det anatomisk-histologiska ämnesområdet utgör även
embryologien. På sätt i ärendet framhållits lärer denna vetenskapsgren
för närvarande inom vårt land sakna företrädare med fullgod kompetens
för högre vetenskapliga befattningar. Så länge kompetenta sökande
icke kan påräknas, torde därför böra anstå med inrättande av fasta vetenskapliga
befattningar i detta ämne. Jag har dock icke funnit anledning till
erinran mot förslaget att vid karolinska institutet inrätta en förste assistentbefattning
och vid universitetet i Lund en förste amanuenstjänst i ämnet.

Förslag har från de yngre fackmännens sida framlagts om inrättande vid
karolinska institutet av en befattning som prosektor i neuroanatom
i, en annan av den anatomiska ämnesgruppens dottervetenskaper, som
i våra dagar tilldrager sig stort intresse icke minst med hänsyn till dess
betydelse för nerv- och sinnessjukdomarnas utforskande. Detta förslag
synes av den anförda motiveringen att döma ha goda skäl för sig, men

287

Kungl. May.ts proposition nr 872.

jag är likväl icke beredd att redan nu, innan spörsmålet blivit ytterligare
belyst från fackmyndigheternas sida, taga ställning därtill.

Främst kanske ur undervisningens men även ur forskningens synpunkt
synes det befogat att, såsom organisationskommittén förordat, vart och
ett av universiteten och karolinska institutet förses med en ordinarie befattning
som prosektor i histologi liksom fallet vid bifall till vad jag i det
föregående förordat blir för den makroskopiska anatomiens vidkommande.
Härvid förutsätter jag i likhet med kommittén, att det å institutets stat
uppförda arvodet å 8 600 kronor åt en extra laborator indrages. Jag tillstyrker
även förslaget om inrättande av ytterligare en tredje-amanuensbefattning
vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund.

De histologiska institutionerna komma vid bifall till vad jag i det föregående
förordat att erhålla vetenskaplig personal i enlighet med följande
sammanställning:

professor ......

prosektor .....

förste assistent
förste amanuens
tredje amanuens

Uppsala

1

i(+i)

i

i

2(+ 1)

Lund Stockholm

1 2 (+ 1)

1(+1) M+l)1

1 2 (+ 2)

2 (+ 1) 2

2(+ 1) 1

1 i stället för extra laborator med arvode å 8 600 kronor.

Allmän patologi. Patologisk anatomi.

Undervisningen i patologi är uppdelad i två ämnen, allmän patologi,
som enligt examensstadgan även omfattar bakteriologi och som
läses under studierna till medicine kandidatexamen, samt patologisk
anatomi (eller speciell patologi), som hör till studierna för medicine
licentiatexamen.

Nuvarande lärarbejattningar inom den patologiska ämnesgruppen framgå
av följande sammanställning:

Uppsala

Lund

Stockholm

Allmän patologi

1 professur i patologisk ana-tomi (R. Fåhrseus)

1 professur i allmän patologi,
bakteriologi och allmän
hälsovård (A. Lindau)

1 professur i allmän patologi
och patologisk anatomi
(II. Bergstrand)

—

1 bitr. lärare (arv. 2 000 kr.)

—

1 förste assistent

1 förste assistent

—

—

—

1 förste amanuens

1 tredje amanuens

—

—

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Uppsala

Lund

Stockholm

p

atologisk anato

m i

—

1 professur i patologisk ana-tomi (C. G. Ahlström)

1 professur i patologisk ana-tomi (Å. E. Wilton)

1 laborator i patologisk
anatomi

—

1 prosektor vid patologisk-anatomiska institutionen

1 prosektor vid serafimerlasa-rettet (arv. 3 000 kr.)

1 andre assistent

1 bitr. lärare (arv. 6 300 kr.)

1 andre assistent

1 extra laborator vid pato-logisk-anatomiska institutio-nen (arv. 8 600 kr.)

—

1 förste amanuens

3 förste amanuenser

—

1 tredje amanuens

—

Kommittén föreslår

dels uppdelning av den nuvarande professuren patologisk anatomi vid
universitetet i Uppsala i en professur i allmän patologi och en i patologisk
anatomi,

dels inrättande av en självständig professur i bakteriologi vid universitetet
i Lund, i samband varmed ämnesområdet för professuren i allmän
patologi, bakteriologi och allmän hälsovård ändras till att avse endast allmän
patologi,

dels ock följande förändringar ifråga om lärarstaben i övrigt, nämligen

i Uppsala: för ämnet allmän patologi en andre assistent och en
förste amanuens, samt för ämnet patologisk anatomi förändring
av tjänsten som andre assistent till förste assistent ävensom nyinrättande
av en förste amanuensbefattning,

i Lund: för ämnet allmän patologi utbyte av biträdande lärarbefattningen
mot en andre assistent samt nyinrättande av en tjänst som
förste1 och en som tredje amanuens1, ävensom för ämnet patologisk
anatomi förändring av biträdande lärarbefattningen till ordinarie laboratorst
jänst samt ändring av en befattning som andre assistent till förste
assistent,

i Stockholm: för ämnet allmän patologi två biträdande lärare,
vardera med arvode av 5 000 kronor, och ytterligare en förste amanuens
samt för ämnet patologisk anatomi ordinariesättning av arvodesbefattningen
som extra laborator, ändring av en av förste amanuenstjänsterna
till förste assistentbefattning samt nyinrättande av två befattningar
som tredje amanuens.

1 Avses på grund av lokalbrist bli inrättade först sedan föreslagen nybyggnad för bakteriologiska
institutionen kommit till stånd.

289

Kungl. Maj ris proposition nr 272.

I Uppsala undervisar professorn i patologisk anatomi — trots professurens
benämning — icke i speciell utan i allmän patologi. Någon kursundervisning
i speciell patologi meddelas icke till följd av bristen på lärarkrafter;
undervisningen i detta ämne är inskränkt till obduktionsundervisning, vilken
är uppdelad mellan professorn och laboratorn. En kurs i allmän patologi
ges varje termin, omväxlande av professorn och av laboratorn; därjämte
förekommer en omfattande obduktionsundervisning.

I Lund ges kurs i allmän patologi endast en gång varje läsår, enär professorn
i ämnet varje år föreläser även i bakteriologi. Det har förutsatts,
att kursen i allmän patologi framdeles skall ges varje termin såsom fallet
är i Uppsala och Stockholm. Föreläsningar i speciell patologi meddelas i
etapper i samband med tjänstgöringarna på medicinska kliniken. Obduktionsundervisning
pågår hela läsåret.

I Stockholm ges varje termin en fullständig kurs i allmän patologi. Professorn
i patologisk anatomi föreläser i speciell patologi, vilka av de studerande
åhöras under tiden för sin tjänstgöring på medicinska kliniken.

Obduktionsundervisningen är vid alla tre lärosätena uppdelad mellan
professorerna och biträdande lärarkrafter.

Kommittén framhåller, att en väsentlig förstärkning av lärarkrafterna
i patologi är nödvändig för att en rationell undervisning i ämnet skall
kunna genomföras och för att den kvalificerade personalen skall kunna få
tid till vetenskaplig verksamhet. I fråga om undervisningen i Uppsala
framhålles sålunda såsom nödvändigt med en uppdelning av professuren
i en professur i allmän patologi och en i patologisk anatomi. Fn sådan uppdelning
vore även av betydelse för den medicinska forskningen, särskilt
med hänsyn till den roll, som patologien spelade för det vetenskapliga arbetet
på klinikerna. Beträffande Lunds universitet vore den nuvarande
kombinationen av tre så stora ämnen som allmän patologi, bakteriologi
och hygien orimlig med hänsyn till den utveckling, dessa vetenskaper nått.
Vad slutligen angår undervisningen i allmän patologi vid karolinska
institutet åberopar kommittén ett yttrande av professorn II. Bergstrand,
vari anföres bland annat följande.

För undervisningens rationaliserande är det nödvändigt, att lärarekrafterna
utökas och ett större obduktionsmaterial ställes till undervisningens
förfogande. Detta mål synes bäst kunna nås genom anställandet av 2 biträdande
lärare, vardera med uppgifter, vilka nedan skola närmare angivas.

De biträdande lärarna böra vara anställda på andra sjukhus än Sabbatsberg,
där undervisningen för närvarande är förlagd, och förfoga över eget
obduktionsmaterial. Sabbatsbergsmaterialet är nämligen otillräckligt, då
det gäller en till regelbundna tider förlagd undervisning, på grund av att
dödsfallen vid ett sjukhus inträffa oregelbundet. Att obduktionsundervisningen
under en kurs ofta måste inställas på grund av brist på material
är en gammal erfarenhet. Utvecklingen synes dessutom tendera till en
minskning av obduktionerna på våra undervisningssjukhus. På ett flertal
av Stockholms stads sjukhus, som icke äro undervisningssjukhus, finnas
prosekturer besatta med högt kvalificerade personer, som äro lämpade som
biträdande lärare. Ett analogt system råder för övrigt beträffande de propedeutiska
tjänstgöringarna i medicin, som sedan liinge letts av överläkare
vid S:t Eriks sjukhus mot särskilt arvode.

19 — Dihang till riksdagens protokoll 1U\7. 1 sand. Nr 27''2.

290 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Undervisningen meddelas i form av 2 kurser per år, omfattande vardera
2Vi> månad.

För att frigöra professorn från en del av den elementära undervisningen
synes det lämpligt, att till en viss grad nedskära hans deltagande i kursundervisningen
samt examinationsskyldigheten till att omfatta hälften av
tentamina, d. v. s. cirka 50. Den övriga delen av undervisningen och examinationen
bör handhavas av den övriga lärarepersonalen.

Professorns undervisningsverksamhet kan fördelas på de båda kurserna
antingen så, att han förlägger hela sin undervisning till den ena av kurserna,
eller fördelar densamma på båda kurserna. Det senare systemet synes
vara att föredraga, enär det ger bättre möjlighet till kontroll av hela undervisningen.

Förslagsvis kan undervisningen för varje kurs ordnas på följande sätt.

Professor föreläsningar 34 timmar, obduktioner 34 timmar, förste biträdande
lärare föreläsningar 32 timmar, obduktioner 10 timmar samt andre
biträdande lärare 44 timmar obduktionsundervisning (för halva antalet
studenter i kursen). Undervisningsbördan blir för professorn 136 timmar,
för förste biträdande läraren 84 timmar och för andre biträdande läraren
88 timmar. Arvodet för de biträdande lärarna föreslås till 5 000 kronor vardera
med hänsyn till att de lämpligen också böra deltaga i arbetet med
examinationer och övervaka amanuensernas undervisning.

Demonstrationerna av de mikroskopiska preparaten kunna med en viss
kontroll från de överordnade lärarnas sida uppdragas åt amanuenserna,
vilka böra demonstrera 2 timmar för 4 grupper varje vecka, d. v. s. sammanlagt
8 timmar per vecka, vilket gör 176 timmar, om kurserna beräknas
till 22 veckor. På vardera skulle då komma 88 timmar.

Till jämförelse må erinras att medicinska fakulteten i Lund ansett lämpligt,
att undervisningen fördelas mellan professorn i ämnet och en ordinarie
laborator; kommittén har emellertid icke för de medicinska fakulteternas
i Uppsala och Lund vidkommande ifrågasatt vare sig laboratorseller
biträdande lärartjänst utan i stället föreslagit inrättande av andreassistent
befattningar.

Beträffande ämnet patologisk anatomi vid karolinska institutet
yttrar kommittén:

I Stockholm är undervisningen i speciell patologi huvudsakligen förlagd
till den nybyggda institutionen vid karolinska sjukhuset. Dessutom bedrives
en mindre omfattande undervisning för medicine kandidater, tjänstgörande
vid serafimerlasarettet. Lokaler för denna undervisning finnas för
närvarande i kvarteret Glasbruket. Nya lokaler äro emellertid planerade i
anslutning till de blivande centrallaboratorierna för serafimerlasarettet. Den
nuvarande extra laboratorsbefattningen vid patologisk-anatomiska institutionen
vid karolinska sjukhuset är kombinerad med en av amanuensbefattningarna.
För amanuensarvodet har extra laboratorn skyldighet att utföra
och demonstrera obduktionerna på de båda barnsjukhusen, vilket är en
betungande arbetsbörda. Vid institutionen pågår hela året en högst betydande
klinikantundervisning och vetenskaplig obduktionsverksamhet, som
är särskilt viktig med hänsyn till sjukhusets många specialkliniker, vilka
bli allt flera i antal. För dessa uppgifter fordras högt kvalificerad personal,

291

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

och det är därför lämpligt, att den nuvarande extra laboratorsbefattningen
omändras till en ordinarie laboratorsbefattning, under det att en förste
amanuensbefattning omvandlas till en befattning som förste assistent.

Medicinska fakulteten i Uppsala yrkar, att även ämnet allmän patologi
må erhålla en laboratorsbefattning. Med den nu av kommittén föreslagna
organisationen skulle professorn i allmän patologi, som för närvarande delade
undervisningsbördan i allmän patologi med en laborator, få sin undervisningsbörda
i det närmaste fördubblad, om tilläventyrs en docentstipendiat
icke stode till förfogande. Medicinska fakulteten i Lund har icke
framställt motsvarande yrkande.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har tillstyrkt kommitténs ifrågavarande
förslag.

Kanslern har tillstyrkt kommittéförslaget under erinran om att, såsom
kommittén anmärkt, vissa befattningar i Lund borde komma till stånd
först framdeles, sedan utökade lokalutrymmen erhållits i samband med
nybyggnad för en bakteriologisk institution.

Det är ett gammalt önskemål, att professuren i »patologisk anatomi»
vid universitetet i Uppsala måtte uppdelas i två, avseende »allmän patologi»
respektive »patologisk anatomi». Likaså är frågan om utbrytning
av ämnena bakteriologi och allmän hälsovård (»hygien») ur professuren i
allmän patologi vid Lunds universitet aktuell sedan åtskilliga år; sistnämnda
professur skulle följaktligen komma att omfatta enbart allmän
patologi. Dessa förändringar torde nu böra genomföras. I det följande
ämnar jag även förorda, att en särskild professur i bakteriologi inrättas
vid Lunds universitet. Jag förutsätter, att den av professorn R. Fåhraeus i
Uppsala innehavda professuren — i likhet med motsvarande professur i
Stockholm — benämnes professur i »allmän patologi och patologisk anatomi»
samt att den nya professuren i »patologisk anatomi» ledigförklaras,
ävensom att professorn i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård
i Lund A. Lindau övertager den nya professuren i bakteriologi, medan
professuren i allmän patologi — även den lämpligen benämnd professur i
»allmän patologi och patologisk anatomi» — ledigförklaras.

Den nuvarande laboratorsbefattningen i »patologisk anatomi» vid universitetet
i Uppsala, vars innehavare med professorn delar undervisningsbördan
inom hela det patologiska ämnesområdet, synes av organisationskommittén
ha avsetts skola i fortsättningen helt tillhöra ämnet »speciell
patologi», vilket därigenom skulle komma att få två ordinarie representanter
mot ingen för närvarande, medan professorn i »allmän patologi och
patologisk anatomi» fortsättningsvis skulle bli den ende företrädaren i ordinarie
ställning för ämnet allmän patologi. Emot en dylik anordning har
medicinska fakulteten i Uppsala framfört vissa invändningar, vilka synas
ha fog för sig. Laboratorsbefattningen synes därför böra i fortsättningen

Departe mentschefen.

292 Kungl. May.ts proposition nr 272.

liksom hittills representera såväl allmän som speciell patologi och dess innehavare
vara skyldig åtaga sig undervisning inom båda ämnesområdena.
Befattningens benämning synes bland annat med hänsyn härtill böra
ändras till »prosektor vid patologiska institutionen». Det torde böra ankomma
på kanslern att meddela erforderliga föreskrifter rörande undervisningens
fördelning mellan de ordinarie befattningarna inom ifrågavarande
ämnen.

Det synes lämpligt att även patologiska institutionen i Lund till sitt
förfogande får en ordinarie befattning i laboratorsgraden, vilken i likhet
med vad jag nyss förordat ifråga om motsvarande befattning i Uppsala
torde böra benämnas »prosektor vid patologiska institutionen» för att
markera, att undervisningsskyldigheten bör avse såväl allmän som speciell
patologi med den fördelning som bestämmes av kanslern. I samband härmed
bör befattningen som »biträdande lärare vid patologisk-anatomiska
institutionen», varmed är förenat ett arvode av ö 300 kronor, indragas.

Mot förslaget att uppföra befattningen som extra laborator vid karolinska
institutets patologisk-anatomiska institution på ordinarie stat har
jag icke funnit anledning till erinran. Benämningen synes böra bli »prosektor
vid patologisk-anatomiska institutionen». För ämnet allmän patologi
vid karolinska institutet har icke ifrågasatts någon ordinarie laboratorseller
prosektorsbefattning. Skälen härtill framgå av den i det föregående
lämnade redogörelsen. I stället förordas, att på institutets stat uppföras
två arvoden å vartdera 5 000 kronor till biträdande lärare. Häremot har jag
icke funnit anledning till erinran.

Kommitténs förslag i övrigt med avseende på ifrågavarande ämnesområden
anser jag mig böra godtaga med allenast den ändringen, att tredje
amanuensen i Uppsala bör avse ämnet patologisk anatomi. I likhet med
kanslern förutsätter jag, att en befattning som förste och en som tredje
amanuens vid Lunds universitet icke böra inrättas för närvarande.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat kommer den vetenskapliga
personalen inom ämnena allmän patologi och patologisk anatomi att
erhålla följande sammansättning:

Allmän patologi.

Uppsala Lund Stockholm

Professor........................ 1 1 1

Prosektor ....................... % V% (+ %) —

Biträdande lärare ................ — — (— 1) 2 (-j- 2)

Förste assistent.................. 1 1 —

Andre assistent.................. 1 (-}- 1) 1 (+ 1) —

Förste amanuens ................ 1 (-J- 1) — 2 (-f- 1)

Tredje amanuens ................ — (— 1) — —

Kungl. Maj.ts proposition

nr m.

293

Patologisk anat

o m i.

Uppsala

Lund,

Stockholm

Professor .......

................ i(+i)

i

1

Prosektor .......

................ %

y2 (+ y2)

21

Biträdande lärare

................ —

-(-i)

1“

Förste assistent . .

................ i(+i)

i(+1)

1 (+ 1)

Andre assistent . . .

...............-(-i)

-(-i)

—

Förste amanuens .

................ i(+D

i

2 (— 1)

Tredje amanuens

................ i(+i)

i

2 (+2)

1 En av dessa i stället för arvode å 8 600 kronor åt extra laborator.
* Arvode å 3 000 kronor åt »prosektor vid serafimerlasarettet».

Bakteriologi.

Bakteriologien utgör i den nuvarande undervisningsplanen en del av
ämnet allmän patologi. Genomgång av en praktisk övningskurs i bakteriologi
är obligatorisk för tentamen i patologi. Kursen, som är avgiftsbelagd,
ges i Uppsala och Stockholm varje termin och omfattar en tid av
4—6 veckor med 4—5 övningsdagar i veckan. I Lund är kursen av ungefär
samma omfattning men ges blott en gång per läsår.

Nuvarande lärarbefattningar.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i hygien och
bakteriologi (J. Reenstierna)

(se under ämnet patologi)

1 professur i bakteriologi
(nyinrättad, vakant)

1 bitr. lärare (arv. I 500
kronor)

1 bitr. lärare (arv. 1 000 kro-nor) i kliniska laborations-metoder

—

1 förste assistent

—

1 förste amanuens

1 » amanuens

1 förste amanuens

1 tredje »

1 tredje »

—

Kommittén föreslår

dels omändring av professuren i hygien och bakteriologi i Uppsala till
en professur i enbart bakteriologi,

dels utbrytning av ämnet bakteriologi ur professuren i allmän patologi,
bakteriologi och allmän hälsovård i Lund till en professur i enbart bakteriologi,

dels ock följande förändringar i fråga om lärarpersonalen i övrigt, nämligen i

Uppsala: en biträdande lärare (arvode 4 000 kronor), en förste assistent
och ytterligare en tredje amanuens,

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

i Lund: höjning av biträdande lärarens arvode från 1 500 kronor till
4 000 kronor* 1 och ytterligare en tredje amanuens,

i Stockholm: höjning av biträdande lärarens arvode från 1 000 kronor
till 4 000 kronor2, en förste assistent och två tredje amanuenser.

Kommittén erinrar, att läkarutbildningssakkunniga förordat en ökning
av undervisningen i bakteriologi, som skulle bli ett självständigt läroämne.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle undervisningen uppdelas i en
kurs i allmän bakteriologi av ungefär samma omfattning som den nuvarande
samt en kurs i klinisk bakteriologi, vilken ej har någon motsvarighet
i den nuvarande undervisningsplanen. Kurserna skulle vara förenade
med laborationer och ges en gång varje termin vid samtliga lärosäten.
Läkarutbildningssakkunniga förutsätta, att ämnet bakteriologi skall representeras
av egna självständiga professurer vid samtliga tre lärosäten.

Kommittén anför för egen del följande.

Frågan om personalstaten vid de bakteriologiska institutionerna kompliceras
därav, att såväl i Uppsala som i Lund vid desamma utföres ett
diagnostiskt rutinarbete i respektive akademiska sjukvårdsinrättningars
tjänst och även för andra huvudmän. För närvarande pågår dessutom utredning
angående möjligheten att inlemma de bakteriologiska universitetsinstitutionerna
i planerna för den bakteriologiska rutinverksamheten i hela
landet. I en dvlik organisation skulle den bakteriologiska institutionen i
Uppsala bli epidemiologisk undersökningscentral för Uppsala stad och län
samt södra delen av Gävleborgs län och institutionen i Lund för Malmöhus
och Kristianstads län samt viss del av Blekinge län.

Det är självfallet, att detta omfattande sjukvårdsarbete ligger utanför
en bakteriologisk institutions forsknings- och undervisningsuppgifter. Man
kan därför möjligen tänka sig att helt avskilja sjukvårdsarbetet från den
bakteriologiska institutionen. Så har tidigare varit förhållandet i Stockholm,
där undervisningen i bakteriologi handhafts av en laborator, knuten till
den patologiska institutionen, under det att det bakteriologiska sjukvårdsarbetet
utförts av laboratorerna vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset.
Detta är emellertid en omodern och av alla utdömd anordning. Den
ovannämnda laboratorsbefattningen vid den patologiska institutionen har
icke heller varit besatt sedan flera år tillbaka, utan undervisningen har
skötts av laboratorn i bakteriologi vid karolinska sjukhuset. Anledningen
härtill är, att undervisningen för att rätt bedrivas måste ha tillgång till
material från sjukhusen.

Härom skriver professor A. Lindan i Lund:

»Den bakteriologiska institutionen i Lund har som sina främsta arbetsuppgifter
undervisning och vetenskaplig forskning. Därjämte har emellertid
institutionen sedan gammalt fungerat som en bakteriologisk prosektur
för Lunds lasarett. Härigenom tillföres institutionen ett värdefullt undersökningsmaterial,
vars bearbetning ingår i utbildningen för de vid institutionen
anställda läkarna. Likaledes har detta material stort värde för

1 Avses skola inrättas endast under förutsättning av bifall till läkarutbildningssakkunnigas
förslag.

1 Under förutsättning av bifall till läkarutbildningssakkunnigas förslag.

295

Kangl. Maj:ts ''proposition nr 272.

medicinarnas undervisning i bakteriologi. Detta blir icke minst fallet efter
genomförandet av läkarutbildningssakkunnigas förslag, där särskild kurs i
klinisk bakteriologi finnes upptagen.»

Ett liknande uttalande göres för uppsalainstitutionens del av professor
J. Reenstierna.

»Universitetets bakteriologiska institution har för sin dubbla funktion i
undervisningens och forskningens tjänst ett absolut behov av demonstrations-
och observationsmaterial, som endast en diagnostisk rutinavdelning
kan tillgodose. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att sjukhuset
nu bidrar med omkring % av antalet vid avdelningen undersökta prov.
Det är av vital betydelse för institutionen, att denna grundval för dess
verksamhet icke ryckes undan.»

Vid planerandet av en ny bakteriologisk institution vid karolinska institutet
framkom också redan tidigt förslag om att denna institution även skall
fungera som karolinska sjukhusets bakteriologiska laboratorium, en uppfattning
varom alla parter nu äro eniga.

Vid de bakteriologiska institutionerna komma sålunda två eller eventuellt
tre huvudmän att ha intressen, vilket nödvändiggör en fördelning av kostnaderna,
som innebär vissa svårigheter, i det att lokaler, utrustning och förbrukningsartiklar
i stor utsträckning måste användas gemensamt vid forskningen,
undervisningen och rutinarbetet. Beträffande den högre personalen
måste man räkna med, att den tages i anspråk såväl för forsknings- och
undervisnings- som för rutinarbete, även om huvuddelen av respektive uppgifter
är lagd på olika befattningshavare. Organisatoriska skäl tala för, att
professorn i bakteriologi är institutionens chef och att han i sista hand
svarar även för rutinarbetet. För detta bör han i likhet med klinikcheferna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uppbära särskilt arvode.
Även den närmast professorn stående befattningsinnehavaren måste beräknas
hava en dylik dubbel uppgift. Härvid kan man tänka sig olika
lösningar. Lämpligast torde den organisation vara, som föreslås av karolinska
institutets lärarekollegium i .skrivelse till kanslern av den 11 maj
1945 rörande inrättandet av en professur i bakteriologi vid institutet och
uppförandet av en bakteriologisk institution därstädes. Institutionen bör
enligt lärarekollegiet med hänsyn till sitt läge å karolinska sjukhusets område
och på grund av sitt arbete i sjukvårdens tjänst vara en avdelning av
karolinska sjukhuset.

För att avlasta professorn från rutinarbetet och en del av undervisningen
erfordras i analogi med förhållandet på klinikerna en biträdande läkare,
som samtidigt är biträdande lärare. Vid den bakteriologiska institutionen
bör dock göras den skillnaden, att den senare befattningen bör vara en överläkarebefattning
för att få en mera permanent karaktär. Behovet av utbildade
bakteriologer är nämligen i hög grad begränsat i jämförelse med behovet
av exempelvis kirurger, vilket gör, att man måste räkna med en mycket
långsammare omsättning bland de förra än bland de senare. Överläkaren,
vars huvudsakliga sysselsättning skall vara rutinarbete i sjukhusets
tjänst, bör stå på sjukhusets stat och erhålla arvode från karolinska institutet
för sitt deltagande i undervisningen. I sin skrivelse beräknar karolinska
institutets lärarekollegium detta arvode till 4 000 kronor.

För Uppsala förordar professor Reenstierna ett system, som alldeles liknar
det, som föreslås för Stockholm, blott med den skillnaden, att huvudmannen
för den bakteriologiska institutionen icke skall vara akademiska

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sjukhuset utan Uppsala universitet. För det rutinarbete, som institutionen
utför åt akademiska sjukhuset eller andra inrättningar, skall särskild ersättning
utgå, avsedd att täcka institutionens utgifter för personal och förbrukningsartiklar
för detta arbete.

Ett liknande uttalande gör beträffande Lund professor Lindan, som skriver
följande.

»Önskvärt är, att en fastare överenskommelse träffas med Lunds lasarett.
Det är sålunda en rimlig fordran, att lasarettet avlönar den personal,
som helt sysselsättes för dess räkning, samt att härutöver ett visst arvode
utgår till den övriga personal, som delvis utför diagnostiskt arbete för
lasarettet. Dessutom bör ersättning lämnas för kostnader för material, som
substrat, djur, djurfoder etc.»

Kommittén instämmer i ämnesrepresentanternas synpunkter och föreslår
därför, att en del av undervisningen i bakteriologi lägges på biträdande
lärare med särskilt arvode, som föreslås vara 4 000 kronor.

Medicinska fakulteten i Lund anhåller, att den biträdande lärartjänsten
utbytes mot en laboratorsbefattning. Fakulteten anför:

_ Det material, som handlägges vid institutionen och på vilket undervisning
och forskning bygger, är så omfattande och så differentierat, att redan
därigenom en väl kvalificerad medarbetare är nödvändig. För bakteriologiska
institutionen finnas ritningar till nybyggnad färdiga att framläggas
för riksdagen. Det är att vänta, att institutionens verksamhet efter nybyggnad
kommer att ytterligare öka. — Emellertid faller det sig i en stad
av Lunds storleksordning svårt att mot en biträdande lärares lön (4 000
kronor) förvärva en befattningshavare av erforderlig kvalifikation. Förhållandena
äro här annorlunda än i Stockholm, där man bland de talrika
sjukhusens m. fl. inrättningars bakteriologer kan utvälja lämplig person,
som mot det nämnda arvodet bestrider undervisningen. Det måste också
beaktas, att man i ett teoretiskt ämne som bakteriologi måste bereda yngre
forskare möjlighet att uppnå en tryggad ställning sådan som en läboratorsbefattning
utgör. Den nuvarande, för forskningen beklagligt ofta förekommande
övergången från teoretiskt forskningsarbete till klinisk verksamhet
beror på svårigheten att bereda teoretiska forskare tryggad framtid.
Fakulteten får sålunda hemställa, att den föreslagna biträdande lärarbefattningen
vid bakteriologiska institutionen i Lund utbytes mot en
laboratorsbefattning.

Kanslern har tillstyrkt förslaget, att ämnesområdet för professuren vid
Uppsala universitet i hygien och bakteriologi ändras till att avse endast
bakteriologi, samt att en ny professur i bakteriologi inrättas vid Lunds
universitet. I fråga om de av kommittén föreslagna biträdande lärarbefattningarna
i Stockholm och Lund erinrar kanslern, att kommittén uttalat,
att behovet av dessa befattningar vore beroende av, huruvida läkarutbildningssakkunnigas
förslag i fråga om utökning av bakteriologiundervisningen
bleve genomfört. Då kanslern förordat, att nyssnämnda sakkunnigas
förslag i fråga om läkarutbildningens ordnande skulle göras till föremal
för överarbetning, syntes nämnda biträdande lärarbefattningar icke
nu böra komma till stånd.

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Frågan om en utökning av undervisningen i bakteriologi och detta
ämnes utbrytande ur allmän patologi till ett särskilt läroämne synes böra
upptagas till prövning först i samband med det större spörsmålet om en
reformering av läkarutbildningen i dess helhet. Emellertid synes det redan
ur forskningens synpunkt i hög grad angeläget att nu fullfölja det steg,
som togs i fjol genom beslutet att vid karolinska institutet inrätta en särskild
professur i bakteriologi. Jag är sålunda beredd att förorda bifall till
förslaget att ur ämnesområdet för professuren i hygien och bakteriologi
vid Uppsala universitet utbryta ämnet hygien samt att vid Lunds universitet
inrätta en ny professur i bakteriologi, vilken, på sätt jag i det föregående
förordat, bör tillfalla professorn i allmän patologi, bakteriologi och
allmän hälsovård vid sistnämnda universitet A. Lindau.

Jag är icke för närvarande beredd att förorda uppförande på universitetens
och karolinska institutets stater av arvoden å 4 000 kronor till biträdande
lärare i bakteriologi. Vid sådant förhållande bör arvodet å 1 000
kronor för en biträdande lärare vid karolinska institutet i kliniska laborationsmetoder
alltjämt kvarstå å institutets stat. Däremot torde arvodet
åt en biträdande lärare i bakteriologi vid Lunds universitet böra indragas
från och med nästa budgetår i samband med inrättandet av en ny professur
i detta ämne.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot att en förste-assistentbefattning
inrättas vid vart och ett av Uppsala universitet och karolinska
institutet samt att fyra nya tredje-amanuensarvoden anvisas, därav ett
vid vart och ett av universiteten och två vid karolinska institutet.

Vid bifall till vad jag förordat kommer den vetenskapligt utbildade personalen
för ämnet bakteriologi att erhålla följande sammansättning:

Uppsala Lund Stockholm,

Professor ....................... 1 1(+1) 1

Biträdande lärare .............. — — (— 1) 1

Förste assistent.................. 1 (+ 1) 1 1 (+ 1)

Förste amanuens................. 1 1 1

Tredje amanuens ................ 2 (+ 1) 2 (+ 1) 2 (-f- 2)

Virusforskning.

På därom av statens medicinska forskningsråd gjord framställning har
kommittén föreslagit, att en professur i virusforskning skall uppföras på
karolinska institutets stat samt att denna professur skall anknytas till statens
bakteriologiska laboratorium, där en institution för medicinsk-biologisk
virusforskning skulle ställas till professurens förfogande. Härför beräknas
erforderligt ett byggnadsanslag av omkring 850 000 kronor och ett
anslag till inredning och utrustning å omkring 385 000 kronor. De erforderliga
byggnadsarbetena borde utföras i samband med andra planerade

Departementschefen
.

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

byggnadsarbeten vid bakteriologiska laboratoriet. Sedan institutionen kommit
till stånd, borde å institutets stat anvisas medel till en förste assistent,
ett laboratoriebiträde och ett kanslibiträde samt ett årligt materielanslag
av 20 000 kronor.

Kommittén framhåller i samband härmed såsom önskvärt, att framdeles
en professur i virusforskning kommer till stånd även vid universitetet i
Uppsala. I avvaktan på vidare utredning härom borde provisoriska åtgärder
vidtagas.

Medicinska forskningsrådet anför inledningsvis, att rådet ansett som en
av sina angelägnaste uppgifter att bidraga till en väsentlig utbyggnad av
virusforskningens allmänna resurser och att samordna den virusforskning,
som redan nu bedrives inom landet. Den medicinska virusforskningen anges
kunna indelas i tre huvudriktningar: praktisk, biologisk och teoretisk.
Den praktiska virusforskningen måste i huvudsak bedrivas vid kliniker
eller i form av fältundersökningar; samarbete med en biologiskt arbetande
institution vore därvid högeligen önskvärd. Den biologiska virusforskningen
sysslade med bland annat försökskulturer, serologi och immunitet m. m.;
sådan forskning bedreves för närvarande i mindre skala vid exempelvis
statens bakteriologiska laboratorium och hygienisk-bakteriologiska institutionen
i Uppsala. För rationellt bedriven biologisk virusforskning fordrades
betydande resurser av tränad personal och laboratorier rustning, däribland
elektronmikroskop. Teoretisk virusforskning slutligen ställde framför allt
stora krav på teknisk utrustning; endast fysikalisk-kemiska institutionen
i Uppsala förfogade för närvarande över tillräckliga resurser för bedrivande
av dylik forskning. För erhållande av studiematerial måste en institution
för teoretisk virusforskning samarbeta med en institution för biologisk
virusforskning.

Forskningsrådet förordar, att en specialinstitution för medicinsk-biologisk
virusforskning organiseras, samt att institutionens föreståndare blir
innehavare av en forskningsprofessur. Till stöd härför anföres bland annat
följande.

Behovet av en virusinstitution. Från många håll har framförts tanken
på att inrätta en specialinstitution för virusforskning. Det har framhållits,
att endast på en sådan institution kan samlas det rikhaltiga studiematerial
och den erfarenhet, som är av väsentlig betydelse för en framgångsrik
forskning.

Behovet av en specialinstitution för virusforskning tarvar knappast
någon särskild motivering. Det har förut framhållits, att en tilltänkt institution
icke kan organiseras och utrustas för arbete inom samtliga grenar
av virologien. En inventering av landets nuvarande resurser har givit vid
handen, att det framför allt är möjligheten att bedriva biologiskt betonad
forskning, som är otillräcklig. Detta är en mycket kännbar brist. Den biologiska
forskningen måste nämligen sägas intaga en central ställning inom
virologien. Den bildar en grundval, på vilken all annan virusforskning
måste baseras.

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Det förefaller därför naturligast att i första hand planera en blivande
specialinstitution så, att denna brist blir avhjälpt, in. a. o. att inrätta en
institution för medicinsk-biologisk virusforskning.

Institutionens forskningsområde. Institutionen bör ha som huvuduppgift
att bedriva självständig virusforskning i första hand inom det medicinsktbiologiska
området. Arbetsområdet torde dock böra begränsas till de humana
och animalpatogena virusarterna samt till bakteriofager, då en utbyggnad
för tillgodoseende även av växtvirusforskningens behov skulle
medföra en alltför omfattande organisation för att nu kunna komma i fråga.
Även problem av teoretisk natur skulle dock kunna upptagas på en sådan
institutions arbetsprogram utan att den apparatur, som fordras för att
fullgöra dess huvuduppgift, skulle i väsentlig omfattning behöva kompletteras.
Frågor av klinisk, epidemiologisk och rent teoretisk natur skulle
dock i princip som förut bearbetas vid härför särskilt utrustade institutioner.
Virusinstitutionen skulle därvid fungera som ett konsultativt organ,
bistå med försöksmaterial och kunna utvecklas till ett naturligt centrum
för gruppforskning.

Undervisning. Vid virusinstitutionen bör meddelas viss undervisning, i
första hand forskningsundervisning, men därjämte torde mindre delar av
den elementära bakteriologiundervisningen kunna åläggas virusinstitutionen.

Institutionens placering. Då medicinsk-biologisk virusforskning bör vara
institutionens huvuduppgift, kräves, att den^ har en bekväm och riklig
tillgång till studiematerial. Av stort värde är då en nära kontakt med större
sjukvårdsinrättningar och med större human- och veterinärbakteriologiska
rutinlaboratorier. Med hänsyn till de kostnader, som institutionens utrustning
kommer att draga, är lokal anslutning önskvärd till annat laboratorium,
som redan förfogar över eller även behöver utrustas med likartad
erforderlig apparatur.

Då undervisning skall bedrivas vid institutionen, bör den uppenbarligen
förläggas till Lund, Uppsala eller Stockholm. Slutligen bör den ha bekväm
kontakt med andra institutioner, där virusproblem redan nu bearbetas och
med vilka den i framtiden förutsättes komma att samarbeta. Det är även
viktigt att tillse, att den utbyggnad av virusforskningen, som nu kommer
att ske, bidrager till att befrämja och giva kontinuitet åt redan pågående
forskning på detta område.

En placering av virusinstitutionen till Lund torde knappast vara lämplig
med hänsyn till att den i så fall skulle behöva helt nybyggas och utrustas
med all erforderlig apparatur, då virusforskning för närvarande icke i Lund
bedrives i någon nämnvärd omfattning.

En förläggning till Stockholm skulle ge goda möjligheter beträffande
studiematerial från de talrika sjukhusen, beträffande lokal anknytning till
institution, där virusarbeten pågå, och kontakt med andra institutioner,
som sysselsätta sig med virusproblem. Vid valet av virusinstitutionens placering
inom Stockholm bör först beaktas vad ovan sagts om lämpligheten
av en förläggning till eu institution, vars apparatur in. in. till en del även
kan användas av virusinstitutionen. Er denna synpunkt bör eu lokal anknytning
till eu bakteriologisk institution vara rationell. Härigenom vinnes
att för båda institutionerna behövlig tillgång på bakteriologiska substrat
och försöksdjur kan samordnas och att viss dyrbar instrumentell utrustning,
såsom ultracentrifuger, frysintorkningsutrustning, elektronmikroskop,

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

etc., kan utnyttjas gemensamt. Anknytning till antingen den blivande
bakteriologiska institutionen vid karolinska institutet eller statens bakteriologiska
laboratorium synes därför lämplig. Sistnämnda alternativ torde
utan tvekan vara att föredraga, då nämnda laboratorium redan arbetar
pa virusområdet och fortsättningsvis måste intensifiera sin verksamhet
på området för att kunna fylla sina praktiska uppgifter beträffande beredning
av ympämnen mot virussjukdomar och diagnostik av desamma. Gemenskapen
i fråga om instrumentell utrustning kan på grund härav bli
särskilt omfattande och ekonomiskt betydelsefull. I vissa medicinskt-virologiska
och epidemiologiska frågor är intimt samarbete mellan de båda institutionerna
också lämpligt för att inte säga nödvändigt. Det må ock påpekas
att nära kontakt mellan virusinstitutionen och statens bakteriologiska
laboratorium säkerligen kan förväntas verka befruktande på verksamheten
vid sistnämnda institution och befordra utvecklingen av dess praktiska
uppgifter. Virusinstitutionen bör å andra sidan kunna draga stor nytta av
utbytet med laboratoriet, t. ex. i fråga om bakteriofagproblemen och"genom
att fa tillgång till dess undersökningsmaterial. Båda institutionerna kräva
rikliga utrymmen för försöksdjur av olika slag men med periodiska växlingar
i beläggningen. Viss gemenskap i fråga om stallutrymmen ger möjlighet
till smidig anpassning. Behövliga verkstäder kunna också vara gemensamma.
Detsamma gäller bibliotek och personalutrymmen.

Uppsala-alternativet skulle medföra den fördelen, att virusinstitutionens
verksamhet komme att utgöra en direkt fortsättning av den forskning, som
bedri\ es vid den fysikalisk-kemiska institutionen, och som redan uppvisat
synnerligen värdefulla resultat. Samarbete skulle även kunna etableras med
den planerade institutionen för växtpatologi vid lantbrukshögskolan i Ultuna,
vilket skulle medföra en betydande landvinning ur teoretisk virologisk
synpunkt och befrämja studiet av växtviroserna.

Uppsalaförläggningen skulle dock försvåra anskaffningen av erforderligt
human- och veterinärmedicinskt studiematerial för medieinsk-biologisk
virusforskning, vilken ovan framhållits bliva institutionens huvudsakliga
forskningsområde. Uppsala-alternativet kan således icke lämpligen tillgodose
just detta forskningsområde och skulle sålunda ovillkorligen fordra
en utbyggnad av virusforskningen jämväl i Stockholm. Samtidigt måste
framhållas, att en lösning enligt Stockholms-alternativet tvingar till vissa
åtgärder för upprätthållande av kontinuitet i den nu i Uppsala pågående
virusforskningen.

Behovet av professur i virologi. Om man utgår ifrån att virusforskningen
bör centraliseras till den blivande institutionen är det givetvis nödvändigt
att dess föreståndare har professors kompetens och ställning, och det måste
framstå som en fråga av största betydelse att för denna befattning vinna
en person med ingående erfarenhet på området. I fråga om Stockholmsalternativet
synes det vara lämpligast att placera institutionens föreståndare
som professor i virologi vid karolinska institutet. På detta sätt tillföres
landets största medicinska högskola en representant för virologien,
vidare kan ett nära samarbete etableras med institutets teoretiska institutioner
ävensom med dess kliniker och viss undervisning i virologi kan meddelas
institutets studerande.

Det är dock viktigt att understryka betydelsen av att denna professur
bör ha forskning som huvudändamål. Undervisningen bör därför kvantitativt
begränsas till ett mindre antal föreläsningar i anslutning till bak -

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

teriologikurserna. Därutöver är det av vikt, att forskningsundervisning
meddelas på institutionen. Det har anförts, att en utbyggnad av virusforskningen
i Uppsala knappast minskar behovet av en institution för medieinsk-biologisk
virologi i Stockholm. Med den uppfattningen följer, att
inrättandet av professur i närmast teoretisk virologi i Uppsala icke kan
tagas under övervägande som alternativ till Stockholms-professuren utan
måste bli beroende av huruvida tillräckligt starka skäl föreligga för att
inrätta virologiprofessurer såväl i Uppsala som i Stockholm.^

Bland motiven för inrättande av en professur i Uppsala må nämnas behovet
av att kontinuiteten i pågående forskning säkerställes och att växtvirologisk
forskning skulle kunna befrämjas. Arbetsmöjligheter synas åtminstone
provisoriskt kunna beredas en professor i virologi i den blivande
biokemiska institutionens mikrobiologiska avdelning.

Mot inrättandet av två professurer i virologi talar dock den omständigheten
att tillgången på kvalificerade forskare för närvarande knappast är
tillräcklig för att besätta mer än en professur i ämnet. De under den närmaste
tiden ledigblivande professurerna i bakteriologi kunna nämligen förväntas
absorbera övriga eventuella aspiranter. Det torde därför vara rådligast
att iakttaga viss återhållsamhet i avvaktan på att lämpliga personer
utbildas och att ökad erfarenhet vinnes rörande virusforskningens utveckling
i landet.

Ehuru således inrättandet av en professur i virologi i Uppsala synes
böra ställas på framtiden, måste det dock framstå som synnerligen angeläget
att den erfarenhet inom virusforskningens område, som den biokemiska
institutionen i Uppsala förvärvat, kan utnyttjas och vidare utvecklas.
Detta synes bäst kunna ske genom att vid den blivande biokemiska
institutionens mikrobiologiska avdelning inrättas en befattning
såsom laborator i teoretisk virologi.

Föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium, projessom G.
Olin, tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag samt anför bland annat
följande.

För statens bakteriologiska laboratoriums vidkommande skulle en sådan
lösning vara synnerligen betydelsefull. Laboratoriet finge därigenom möjlighet
att nära samarbeta med en vetenskapligt högt kvalificerad institution
inom den gren av laboratoriets verksamhetsområden, som f. n.
kanske befinner sig i den starkaste utvecklingen, nämligen virologien. På
detta område har laboratoriet redan flera praktiska uppgifter såsom t. ex.
tillverkning av ympämne mot smittkoppor och influensa och diagnostiska
undersökningar beträffande nämnda sjukdomar. Sedan en följd av år pågå
vidare vid laboratoriet omfattande studier av barnförlamningen och andra
virussjukdomar såsom t. ex. påssjuka och epidemisk gulsot ha också ägnats
intresse. Med den snabbt växande omfattning, som laboratoriets verksamhet
fått, är det emellertid svårt för dess ledare att vid sidan av de administrativa
uppgifterna hålla sig helt ä jour med utvecklingen såväl inom
bakteriologien som virologien. I detta avseende skulle en nära kontakt med
en virusprofessor vara synnerligen värdefull.

Laboratoriets lokaler äro numera otillräckliga för verksamheten och
Kungl. Maj:t har i början av år 1940 givit byggnadsstyrelsen i uppdrag att
utarbeta ritningar och kostnadsförslag för den behövliga utvidgningen, vilken
som ett viktigt led just gäller anordnandet av särskilda lokaler för en

Departe mentschefen.

302 Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

virusavdelning. Under detta utredningsarbetes gång blev forskningsrådets
planer kända och byggnadsstyrelsen har därför i ett den 2 januari 1947
avgivet förslag kunnat räkna med två olika alternativ, dels ett, som endast
avser laboratoriets egna behov, dels ett annat, som jämväl innefattar utrymmen
för en till karolinska institutet knuten institution för virusforskning.
Kostnaderna för dessa två alternativ ha beräknats till 2 650 000
kronor respektive 2 950 000 kronor. Enligt sistnämnda alternativ har en
särskild byggnad planerats för en institution för virusforskning och för
laboratoriets för rutinuppgifter avsedda virusavdelning.

Laboratoriets föreståndare framhåller vidare, att den föreslagna vetenskapliga
och tekniska biträdespersonalen vore otillräcklig. Bland annat
erfordrades sålunda en laboratorsbefattning i biokemi.

Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller, att en professur i virusforskning
snarast bör upprättas även i Uppsala, där den skulle få stor betydelse
även för lantbrukshögskolan i Ultuna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har funnit ifrågavarande förslag
synnerligen starkt motiverat och tillstyrker detsamma.

Kanslern yttrar:

På av kommittén anförda skäl tillstyrker jag, att vid karolinska institutet
inrättas en professur i virusforskning, vars innehavare skall vara föreståndare
för den planerade institutionen för medicinsk biologisk virusforskning
såsom en avdelning av statens bakteriologiska laboratorium. I anslutning
till vad därom anförts av medicinska fakulteten i Uppsala vill jag
framhålla, att utbyggandet av den virologiska forskningen i Uppsala har
stor betydelse även för lantbrukshögskolan. Med hänsyn icke minst härtill
synes det angeläget, att en professur i virusforskning så snart sig göra
låter upprättas även vid Uppsala universitet.

De av kommittén föreslagna assistent- och biträdesbefattningarna avses
inrättade först i samband med organiserandet av institutionen för virusforskning,
varför några medel icke nu behöva beräknas för ändamålet.

En av de nyaste medicinska specialvetenskaperna är virologien eller
virusforskningen, d. v. s. studiet av s. k. virus, som ge upphov till flera av
människans, djurens och växternas mest utbredda sjukdomar. Denna forskningsgren
har utvecklats i hög grad och fått en mycket stor betydelse för
samhällslivet. Statens medicinska forskningsråd ser också såsom en av
sina för närvarande angelägnaste uppgifter att söka få till stånd en utbyggnad
av den virusforskning, som redan bedrives inom landet, och har i sådant
syfte tagit initiativ till föreliggande förslag om inrättande av en till
statens bakteriologiska laboratorium ansluten virusforskningsinstitution
under föreståndarskap av en professor i virusforskning vid karolinska
institutet. Förslaget har vunnit allmän anslutning och synes även enligt
min mening förtjäna att i huvudsak förverkligas. Såsom av redogörelsen i
det föregående framgår, är frågan om en betydande utbyggnad av bakteriologiska
statslaboratoriet aktuell, och förslag föreligger om att samtidigt

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tillgodose virusforskningens behov av lokaler. Frågan om nämnda utbyggnad
av statslaboratoriet torde emellertid, enligt vad jag inhämtat, icke
komma att underställas innevarande års riksdag. Jag är därför icke beredd
att nu förorda ett omedelbart förverkligande av medicinska forskningsrådets
förslag. Då jag emellertid för egen del blivit övertygad om lämpligheten
av att ifrågavarande förslag förverkligas inom en nära framtid, förordar
jag, att principbeslut nu fattas om inrättande vid karolinska institutet
av en professur i virusforskning. Med anvisande av medel för professurens
uppehållande torde böra anstå till dess lokalfrågan förts närmare
sin lösning.

Fysiologi.

Fysiologi, medicinsk kemi och farmakologi utgöra en grupp av samhörande
ämnen. Hithörande institutioner äro avsedda enbart för forskning
och undervisning och ha icke kunnat ställa sig i klinikernas tjänst för utförande
av rutinarbete, vilket är en av orsakerna till inrättandet av särskilda
rutin- och centrallaboratorier i kemi och fysiologi till tjänst för sjukvård
och klinisk forskning.

Beträffande de nuvarande förhållandena inom nämnda ämnesgrupp anför
kommittén inledningsvis följande.

Goda arbetsbetingelser på fysiologiens, farmakologiens och kemiens områden
äro livsvillkor för den medicinska forskningens utveckling. Detta gäller
även för den kliniska forskningen, som icke kan undvara hjälpkrafter
med grundlig utbildning som forskare på dessa områden, vilken utbildning
måste givas på den fysiologisk-kemiska gruppens institutioner.

Det har emellertid länge stått klart, att resurserna för denna grupps
ämnen såväl med avseende på antalet befattningar som tillgång på anslag
äro helt otillräckliga för att fylla uppgifterna med de starkt stegrade anspråk
på heltidsarbetande forskare och tekniska hjälpmedel, som ställas
genom ämnenas snabba utveckling. Av varje forskare inom gruppen måste
numera fordras en gedigen grundutbildning inom såväl biologi som kemi
och fysik med specialutbildning inom någon kombination av dessa ämnesområden.
En av utvecklingen betingad rik differentiering i specialområden
är även utmärkande för denna ämnesfpmpp. Kommittén anser, att man icke
längre kan bortse härifrån, och ser sig därför nödsakad att föreslå en betydande
ökning i antalet nya forskningsbefattningar vid den fysiologiskkemiska
gruppens institutioner. Laboratorsbefattningarna utgöra en grundstomme
för iståndsättande av ifrågavarande institutioners forskningsorganisation
och böra från början inrättas som fasta befattningar, ty de behövas
för redan utbildade specialområden, och organisationen måste givas en
stadga, som kan säkerställa den i konkurrensen om begåvningarna med
det ekonomiskt fördelaktigare läkareyrket. Fn dubblering av institutionerna
i fysiologi vid samtliga de tre medicinska lärosätena torde i en snar
framtid bli nödvändig, men kommittén bär tillsvidare av skäl, som framgå
av det följande, inskränkt sig till att föreslå en dylik dubblering endast i
Lund.

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Ämnet fysiologi, som ingår bland examensämnena för medicine kandidatexamen,
omfattar enligt gällande examensstadga allmän och speciell
fysiologi.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund,

Stockholm

1 professur i fysiologi

1 professur i fysiologi

1 professur i fysiologi

(E. T. A. Teorell)

(G. Kahlson;

(U. S. von Euler-Chelpin)2

1 laborator

1 laborator1

1 laborator

—

1 andre assistent

—

2 förste amanuenser

1 förste amanuens

2 förste amanuenser

1 tredje amanuens

1 tredje •

1 tredje amanuens

1 nyinrättad 1946. 4 Dessutom finnes eu professur i neurofysiologi, personlig för R. A. Granit.

Undervisningen i fysiologi omfattar föreläsningar och en laborationskurs,
som tar omkring 10 veckor i anspråk. Under laborationskursen genomgås
och inövas bland annat undersökningsmetoder, som användas på
klinikerna. Den studerande får således inlära olika metoder för bestämning
av hämoglobinhalten och blodtrycket, lära sig blodkroppsräkning, utföra
gasanalyser och mätningar av kroppens standardomsättning, studera
nervernas retbarhet och göra skilda prövningar av sinnesorganens funktion.

Kommittén föreslår

dels ytterligare en professur i fysiologi vid Lunds universitet,

dels ock följande nya lägre vetenskapliga befattningar, nämligen

i Uppsala: en förste och en andre assistent samt ytterligare en tredje
amanuens,

i Lund: två förste assistenter samt ytterligare en förste och en tredje
amanuens,

i Stockholm: en förste och en andre assistent samt ytterligare en förste
och tre tredje amanuenser.

Beträffande antalet assistent- och amanuensbefattningar framhåller kommittén,
att hänsyn måste tagas till att två kurser givas varje läsår.

Till stöd för sitt förslag om ytterligare en professur i fysiologi vid Lunds
universitet åberopar kommittén ämnets väsentliga betydelse för den medicinska
forskningen, en betydelse, som avspeglade sig i den livliga forskningsverksamheten
på de svenska fysiologiska institutionerna. För sin utveckling
krävde dock dessa en bredare bas än den nuvarande, och ämnets
omfattning hade redan länge motiverat en utökning av antalet professurer.
Härom åberopar kommittén följande yttrande av professorn i fysiologi vid
Lunds universitet G. Kahlson:

Fysiologisk kemi och fysiologi intaga med hänsyn till ämnenas omfattning
och betydelse för medicinens utveckling en ställning, närmast jämförbar
med fysik och kemi inom de naturvetenskapliga fakulteterna. Inom

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

dessa fakulteter har en uppdelning av de båda stora ämnena på två eller
flera professurer sedan länge ansetts vara nödvändig. Vid många utländska
universitet företrädes numera ämnet fysiologi av två eller flera professorer.
Vid karolinska institutet finnas två professurer i fysiologi, en i allmän och
en i speciell fysiologi (neurofysiologi). I Stockholm finnas dessutom professurer
i fysiologi vid veterinärhögskolan och gymnastiska centralinstitutet.

För fysiologien i Lund beräknas en institutionsnybyggnad snart kunna
tagas i bruk. Den vetenskapliga verksamheten kommer då att väsentligen
utvidgas. En professur kan icke längre på ett tillfredsställande sätt företräda
fysiologien i Lund. Professuren bör dubbleras. Den ena professuren
bör omfatta allmän, den andra speciell fysiologi i likhet med patologiens
uppdelning i allmän och speciell patologi samt den föreslagna uppdelningen
av fysiologisk kemi vid karolinska institutet. Professuren i speciell fysiologi
bör icke statutmässigt knytas till en viss fysiologisk specialitet, exempelvis
neurofysiologi, arbetsfysiologi, näringsfysiologi, endokrinologi. Professuren
bör kunna besättas med bäste tillgänglige fysiologen oavsett vilken gren av
fysiologien han företräder.

Återväxten inom fysiologien i Sverige är god. Enbart i Lund finnas tre
professorskompetenta docenter i fysiologi, varav två redan hunnit nå utmärkt
kompetens.

Kommittén har för egen del anfört följande.

Kommittén anser med instämmande i de av professor Kahlson anförda
synpunkterna, att den fysiologiska forskningen i Lund är i behov av en
utökad representation och att professuren därför bör dubbleras. Ämnet har
samma stora betydelse för den medicinska grundforskningen som den medicinska
kemien, och långt fler vetenskapligt skolade hjälpkrafter för klinikerna
behöva utbildas i fysiologi och medicinsk kemi än som nu är fallet.
I detta avseende komma mycket starkt stegrade anspråk att ställas både
på de fysiologiska och de medicinsk-kemiska institutionerna i form av en
omfattande forskningsundervisning. Från denna synpunkt är det fördelaktigt,
att kursundervisningen ej omfattar mer än två kurser per år. Eftersom
en utökning av kursundervisningen i fysiologi ej är behövlig, skulle den
föreslagna dubbleringen av professuren medföra, att vardera professorn endast
finge 68 föreläsningstimmar per år, vilket kommittén anser synnerligen
lämpligt med hänsyn till det ovan omnämnda kravet på forskningsundervisning.

I den nya institutionen i fysiologi kommer, enligt vad kommittén inhämtat
av professor Kahlson, arbetsutrymme att finnas för två professorer,
särskilt om vissa av konsistoriet begärda jämkningar och smärre
utvidgningar av lokalerna i den planerade nybyggnaden komma till stånd.

Kommitterade anse, att professuren icke bör uppdelas i allmän fysiologi
och speciell fysiologi, då en sådan uppdelning icke motsvaras av undervisningens
organisation. Dessutom bör utvecklingen få visa, vilka specialområden
av fysiologien, som kunna komma att behöva självständiga företrädare.

Kommittén har framhållit behovet av ytterligare professurer i ämnet
vid såväl Uppsala universitet som karolinska institutet men underlåtit att
framlägga förslag härom, beträffande Uppsala universitet under framhållande
av att institutionens lokalfråga först måste lösas.

20 — Bihang till riksdagens protokoll UVi7. 1 samt Nr 272.

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Med anledning av att från fysiologiprofessorerna i Lund och Stockholm
framkommit önskemål om inrättande av laboraturer i biofysik, har
kommittén vidare anfört följande.

Enligt kommitterades mening är behovet av en särskild företrädare för
ämnet biofysik vid en fysiologisk institution väl motiverat både från forskningens
och undervisningens synpunkt. Det torde kunna förutses, att
ämnesområdet kommer att snabbt utvecklas, särskilt vid de fysiologiska
och medicinskt kemiska institutionerna, och därför framdeles kommer att
kräva självständiga företrädare. Kommitterade finna det dock tvivelaktigt,
om fullt kompetent person för närvarande finnes för en laboratorsbefattning
i biofysik. Ämnesområdets utveckling bör därför tillsvidare befordras
med hjälp av docent- eller forskarstipendier.

Medicinska fakulteten i Uppsala instämmer i kommitténs uttalande beträffande
önskvärdheten att den allmänna fysiologien eller biofysiken framdeles
må bli bättre företrädd. Enligt fakultetens mening bör detta kunna
ernås utom på det av kommittén föreslagna sättet genom att vid en
dubblering av fysiologiprofessuren den ene professorn, där så lämpligen låter
sig göra, fullgör sin undervisningsskyldighet huvudsakligen inom den allmänna
delen av ämnet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet tillstyrker förslaget om dubblering
av fysiologiprofessuren i Lund men yrkar, att även vid institutet en
sådan dubblering omedelbart måtte komma till stånd. Kollegiet åberopar
till stöd härför en framställning av professorerna Liljestrand och Granit,
vari anförts bland annat följande.

Institutionsföreståndaren, professor von Euler, som för närvarande är
tjänstledig för utrikesresa, har i sitt förslag förutsatt tvenne laboratorer, den
ena i biofysik. Genom att detta icke beaktats av medicinska högskolornas
organisationskommitté, så har fysiologien vid karolinska institutet kommit i
ett läge, som ingalunda motsvarar ämnets grundläggande ställning i den medicinska
lärobyggnaden, undervisningen och forskningen. Detta framträder
särskilt klart vid jämförelse med dess ställning i Lund, där enligt förslaget
5 lärarkrafter i högre ställning (2 professorer, 2 docentstipendiater, 1 laborator)
skola dela en arbetsbörda, som med hänsyn till de studerandes antal
är ungefär hälften mindre än den som enligt förslaget tillfaller karolinska
institutets 3 lärare (1 professor, 1 laborator, 1 docentstipendiat). Med avseende
på högre lärartjänster innebär förslaget ingen förbättring utöver det
närvarande läget, enär det sedan länge varit brukligt, att ett docentstipendium
innehafts av en fysiolog vid karolinska institutet. Härtill kommer, att
karolinska institutets fysiologiska institut har sitt nybygge i framskridet
skick på Norrbackaområdet, och sålunda i detta nu kan erbjuda förhållandevis
tillfredsställande villkor för en dubblering av fysiologiprofessuren. Professorn
i fysiologi, vilken även ansvarar för tandläkarundervisningen i ämnet
och den nyinrättade flygmedicinska avdelningens högsta ledning vid karolinska
institutet, har därutöver en stor undervisnings-, examens- och konsultationsbörda,
den sistnämnda i dess egenskap av sakkunnig teoretisk instans
för vidsträckta områden av klinisk vetenskap. Såsom professor Ivahlson
i sin motivering för dubbleringen i Lund framhållit, företrädes ämnet all -

307

Kungl. Mai ds proposition nr 272.

mänt utomlands av två eller flera professurer, vilket är naturligt för ett så
omfattande och för hela den teoretiska grunden så viktigt ämnesområde.
En ensidig utveckling blir följden av en begränsning av ämnets representation
vid landets största medicinska undervisningscentrum, emedan det
överstiger den enskildes krafter och förmåga att meddela god, modern undervisning
inom ett så brett fält. Professuren i neurofysiologi vid karolinska
institutet är en ren forskningsprofessur ansluten till det medicinska
nobelinstitutet.

I samband med dubblering av professuren borde, framhåller lärarkollegiet
vidare, den föreslagna nya tjänsten som förste amanuens i stället
inrättas som förste assistentbefattning.

Kanslern har tillstyrkt kommittéförslaget i fråga om dubblering av
fysiologiprofessuren i Lund samt förordar dessutom bifall till karolinska
institutets förslag om dubblering även därstädes av professuren i förevarande
ämne och i samband därmed förslaget om utbyte av en förste amanuens
mot en förste assistent. Kanslern yttrar:

Beträffande kommitténs förslag om dubblering av professuren i fysiologi
i Lund kan visserligen en viss tveksamhet råda huruvida en dylik åtgärd
bör vidtagas innan den nya fysiologiska institutionsbyggnaden blivit färdigställd
och tagits i bruk. Med hänsyn emellertid till ämnets stora betydelse
och till önskvärdheten av att den nye professorn kommer att medverka
vid planläggandet av inredning och utrustning av nämnda institution
har jag ansett mig böra biträda förslaget om att ytterligare en fysiologiprofessur
redan nu inrättas i Lund.

Kommittén har framhållit, att ytterligare en professur i fysiologi snarast
möjligt borde inrättas vid karolinska institutet, men ansett ytterligare utredning
och förslag böra avvaktas innan beslut härom fattas. Karolinska
institutets lärarkollegium har hemställt, att fysiologiprofessuren vid institutet
redan riu måtte dubbleras. I det föregående har jag — om än med
viss tvekan — tillstyrkt dubblering av fysiologiprofessuren i Lund. I Stockholm
råder ett med Lund analogt förhållande i det att även den nya fysiologiinstitutionsbyggnaden
vid karolinska institutet ännu ej är färdigställd.
Emellertid synes mig enahanda skäl, som åberopats för professuren i Lund,
tala för att även institutet utrustas med ytterligare en professur i här
ifrågavarande viktiga ämne. Jag anser mig därför böra tillstyrka bifall till
lärarkollegiets berörda förslag.

Föreningen Sveriges yngre medicinska teoretiker framhåller starkt behovet
av en omedelbar dubblering av fysiologiprofessurerna vid samtliga
tre medicinska lärosäten. En ytterligare utveckling av det fysiologiska
ämnesområdet komme sannolikt inom en icke alltför avlägsen framtid att
göra sig nog med kraft gällande. Den fysiologiska forskningens utveckling
borde tryggas genom inrättande av flera forskarstipendier och docentstipendier.
Rörande fysiologiens ställning inom läkekonsten anföres i en
vid föreningens yttrande fogad P. M. av laboratorn i fysiologi vid karolinska
institutet C. G. Bernhard och docenten i fysiologi vid Uppsala universitet
E. Båräny bland annat följande.

Departementschefen
.

308 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Fysiologien, studiet av livsfunktionerna under normala förhållanden,
har inom medicinen en ställning som motsvarar fysikens inom de exakta
naturvetenskaperna. På grund av den rastlösa utveckling som fysiologien
genomgått under de senaste decennierna har kunskapsstoffet inom detta
ämne, liksom inom fysiken, blivit så omfattande, att det är omöjligt för en
ämnesrepresentant att tillfredsställande behärska hela området.

Fysiologien är en viktig inkörsport genom vilken de fysikaliska och tekniska
hjälpvetenskaperna intränga i medicinen. En stor del av fysiologiens
arbete är därför att följa med och tillämpa de exakta naturvetenskapernas
metoder på levande material. När dessa göra stora framsteg såsom fallet
är med t. ex. radiotekniken och nu på sistone framställningen av de konstgjorda
isotoperna, utvecklas en intensiv forskningsverksamhet inom fysiologien.
Detta medför i sin tur resultat, vilka fortplantas till kliniken i form
av diagnostiska och terapeutiska metoder. Bland grenar av fysiologien, som
på detta sätt på sistone kommit i särskilt stark utveckling kan nämnas:
allmän cellfysiologi, muskel- och nervfysiologi, sinnesfysiologi, cirkulationsfysiologi
och njurfysiologi. Utvecklingen inom vissa av dessa grenar har
redan varit fruktbärande för sjukvården, såsom elektrodiagnostiska metoder
inom neurologien, nya metoder att pröva ögats och örats funktioner,
nya synpunkter på högtblodtryckssjukdom o. s. v. Denna tillämpning är
blott en ringa början av vad som redan nu kan skönjas som framtida tilllämpningsresultat.

För den kliniske forskaren — och det är ju den kliniska tillämpningen
som är den medicinska forskningens mål — är det ett ofrånkomligt krav
att kunna samarbeta med teoretiker inom motsvarande område. Även den
kliniker, som inte syftar till direkt forskning utan blott till införande i
sjukvården av nya av utländska fysiologer utarbetade metoder, är i regel
hänvisad till samarbete med inhemska fysiologer inom specialgrenen.
Förutsättningen för enbart ett fullständigt utnyttjande av den internationella
forskningens resultat är därför att en rikt skiftande flora av inhemska
teoretiker förefinnes, vilka äga tillräckliga resurser.

Den viktigaste grunden för en sund klinisk forskning är alltså att den
fysiologiska ämnesgruppen har en tillräckligt bred bas. Samma krav på
fyllighet och om möjligt allsidig representation inom landet ställer samhället
redan nu på fysiologien utanför sjukvården. Tillämpningsområden
såsom näringsfysiologi, arbetsfysiologi, psykofysiologi med utarbetande av
lämplighetsprov kräva sina specialister. Även de olika frågeställningar, de
militära kraven ställa inom t. ex. aviatik, submarin verksamhet, arbete
under varierande klimatförhållanden o. s. v. fordra representanter inom
fysiologien, vilka åtminstone tillgodogjort sig de elementäraste internationella
landvinningarna.

Fysiologien, d. v. s. läran om de i den levande organismen skeende processerna,
har undergått en utomordentligt betydelsefull utveckling och blivit
en av de medicinska vetenskapernas viktigaste discipliner. Dess ställning
inom medicinen jämföres med fysikens inom de exakta naturvetenskaperna.
Utvecklingen har fört med sig, att ämnesområdets omfattning
— man uppges kunna urskilja icke mindre än ett trettiotal olika huvudförgreningar
inom den fysiologiska forskningen — numera är vida större
än som kan behärskas av en person. En dubblering av professurerna i

309

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

fysiologi vid samtliga medicinska lärosäten framstår med hänsyn härtill
som i hög grad befogad. Lokalsvårigheter synas emellertid för närvarande
lägga hinder i vägen för en sådan dubblering, åtminstone vad universitetet
i Uppsala angår. Nybyggnadsfrågan har hunnit närmast sin lösning vid
karolinska institutet, där även hänsynen till det stora antalet studerande
talar för omedelbart beslut om en ny fysiologiprofessur. Även vid universitetet
i Lund befinner sig nybyggnadsfrågan i ett avancerat skede och nya
institutionslokaler torde komma att stå till buds inom en snar framtid. På
anförda skäl anser jag mig i likhet med kanslern böra tillstyrka, att icke
blott vid universitetet i Lund utan även vid karolinska institutet från och
med nästa budgetår inrättas ytterligare en professur i fysiologi.

Vad övriga vetenskapliga befattningar angår, tillstyrker jag kommitténs
förslag med den av lärarkollegiet föreslagna och av kanslern tillstyrkta
ändringen, att den förordade nya förste-amanuensbefattningen vid karolinska
institutet i stället inrättas såsom förste-assistenttjänst.

Vid bifall till vad jag förordat skulle den vetenskapliga personalorganisa -

tionen bli följande:

Uppsala

Lund

Stockholm

professor.............

............ 1

2(+l)

2(+l)

laborator ............

............ 1

1

1

förste assistent .......

........... 1(+1)

2 (+2)

2 (+2)

andre assistent........

............ 1(+1)

1

1(+D

förste amanuens .....

............ 2

2(+l)

2

tredje amanuens......

............ 2(+l)

Medicinsk kemi.

2(+ 1)

4 (+3)

Examensämnet medicinsk kemi omfattar enligt examensstadgan fysiologisk
och patologisk kemi.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i medicinsk och
fysiologisk kemi (G. Blix)

1 professur i medicinsk och
fysiologisk kemi (S. Berg-ström)

1 professur i kemi och farmaci
(E. Hammarsten)

1 laborator

1 laborator (nyinrättad,
vakant)

1 laborator

1 lärare vid kursen i allmän
kemi (5 200 kr.)

1 lärare vid kursen i allmän
kemi (5 200 kr.)

1 bitr. lärare (5 200 kr.)

2 förste amanuenser

2 förste amanuenser

4 förste amanuenser

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

Ämnet medicinsk kemi består av två delar, dels en mer allmän,
omfattande kolhydratens, äggviteämnenas och fettarternas kemi, vilken

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

del torde utgöra ungefär en tredjedel av hela ämnet, dels en mera speciell
del, omfattande framför allt fysiologisk kemi. I denna senare del ingå
bland annat digestionens, resorptionens och ämnesomsättningens kemi,
blodkemien, andningens och sekretionens kemi samt läran om hormonernas
och vitaminernas kemiska egenskaper.

I utbildningen ingå laborationsövningar, och de studerande få under
dessa utföra och inöva kemiska undersökningsmetoder, vilka äro av betydelse
för kliniken, såsom magsaftundersökningar, undersökningar på gallfärgämnen,
bestämningar av socker och restkväve i blod samt kvalitativa
och kvantitativa urinundersökningar. Laborationskursen omfattar omkring
två månader.

Innan den studerande får tillträde till laborationskursen i medicinsk
kemi, skall han ha genomgått en kurs i allmän kemi, omfattande de
allmännaste grunderna i farmaceutisk kemi. Även denna kurs är förenad
med laborationsövningar och varar omkring två månader. Kursen ledes av
en särskild lärare (arvode 5 200 kronor).

Både kursen i allmän kemi och kursen i medicinsk kemi upprepas varje
termin vid vart och ett av de tre medicinska lärosätena.

Kommittén föreslår

1) beträffande Uppsala universitet:

att laboratorstjänsten förändras till en personlig professur i medicinsk
kemi för den nuvarande innehavaren av laboratorsbefattningen Karl
Gunnar Ågren,

att lärartjänsten i allmän kemi förändras till ordinarie laboratorsbefattning,

samt att följande lägre tjänster nyinrättas, nämligen två som förste
assistenter (en för varje professor), en som andre assistent och en som
tredje amanuens;

2) beträffande Lunds universitet:

att befattningen som lärare vid kursen i allmän kemi ersättes med en
befattning som förste assistent,

samt att följande lägre tjänster nyinrättas, nämligen en som andre assistent
och en som tredje amanuens;

3) beträffande karolinska institutet:

att laboratorst jänsten förändras till en personlig professur i speciell medicinsk
kemi för den nuvarande innehavaren av tjänsten Johan Erik Jorpes,

att den biträdande lärartjänsten i allmän kemi förändras till ordinarie
laboratorsbefattning,

samt att följande lägre tjänster nyinrättas, nämligen två som förste
assistenter (en för varje professor), en som andre assistent och tre som
tredje amanuenser.

Personliga professurer för laboratorerna Ågren
och Jorpes. Kommittén, som förutsätter, att de nya professorerna i
huvudsak övertaga den undervisning, som nu åvila laboratorerna i förevarande
ämne, åberopar till stöd för sitt förslag följande yttrande av
professorerna Blix, Uppsala, och Hammarsten, Stockholm.

311

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Av den teoretiska medicinens vetenskapsgrenar torde ingen ha genomgått
en så intensiv utveckling under det sista halvseklet som den medicinska
kemin, något som naturligen nära sammanhänger med den kemiska
grundvetenskapens mycket starka frammarsch under denna tid. Man behöver
endast erinra om de landvinningar, som gjorts på enzymernas, vitaminernas
och hormonernas områden för att den teoretiska och praktiska
betydelsen av denna utveckling skall framstå klart. Det existerar numera
icke någon praktisk medicinsk disciplin, där ej kemiska metoder komma
till användning både för forskning och sjukvård. Kemin har m. a. o. blivit
en av medicinens allra viktigaste hjälpvetenskaper. Den har skänkt ett stort
antal viktiga metoder för fastställande av sjukdomars art, för att följa
sjukdomsförloppet och därmed ge ledning för behandlingen och för bedömningen
av sjukdomens utgång. Den har dessutom högeligen gagnat den
medicinska utvecklingen genom framskapandet av nya värdefulla läkemedel.

Det är alldeles uppenbart, att det numera är omöjligt för en professor att
representera alla de många forsknings- och andra uppgifter, som ämnet
omfattar. Bland dessa andra uppgifter må särskilt nämnas den att lämna
ett effektivt stöd på det kemiska området för de olika praktiskt medicinska
vetenskapsgrenarna med dessas mycket skiftande problem.

Det är sålunda klart, att en förstärkning av den medicinska kemins representation
vid karolinska institutet och Uppsala universitet är nödvändig.
Enligt vår mening bör detta i första hand ske genom en omvandling av de
nuvarande laboraturerna till professurer. Med hänsyn till den framstående
ställning i sin vetenskap, som de nuvarande innehavarna av dessa laboraturer,
E. Jorpes och G. Ågren, intaga, finnes det möjlighet att omedelbart
genomföra en sådan omvandling, nämligen på så sätt, att de nya professurerna
tills vidare göras personliga för de båda nyssnämnda vetenskapsmännen.

Beträffande Ågrens kvalifikationer för en personlig professur åberopar
kommittén följande yttrande.

Laborator Gunnar Ågren är född 1907 och blev 1935 docent i fysiologisk
kemi vid karolinska institutet. Efter att några år ha förestått den fysiologisk-kemiska
avdelningen vid Wenner-Grens institut för experimentell
biologi blev han 1942 laborator i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala
universitet. Hans vetenskapliga produktion omfattar ett 80-tal.arbeten.

Ågrens tillsammans med E. Hammarsten påbörjade men sedan självständigt
fortsatta, utvidgade och fullföljda undersökningar över sekretinets
kemi och fysiologi äro av grundläggande natur och har förskaffat honom
en internationellt erkänd ställning inom sitt ämne. De ha också haft praktiskt
medicinskt värde genom de möjligheter de skänkt för påvisandet av
rubbningar i bukspottkörtelns och gallblåsans funktioner. Betydelsefulla
och bestående insatser har Ågren senare gjort framförallt genom sina alltjämt
pågående studier över äggviteklyvande enzym i magsäck och tolvfingertarm
och därmed sammanhängande problem rörande uppkomsten
av blodkroppsbildande faktorer, lians påvisande av parallellismen mellan
ett hithörande enzym och en av de blodkroppsbildande faktorerna representerar
en ny och mycket intresseväckande inriktning av forskningen på
detta svårbearbetade fält. — Laborator Ågren har under hela sin bana som
vetenskapsidkare utmärkt sig för en ovanlig arbetsförmåga och intensitet

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

i sin forskning. Hans arbeten äro rika på nya idéer, och han är en skicklig
och kunnig experimentator. Vi anse, att han genom sina vetenskapliga insatser
gjort sig synnerligen väl förtjänt av en personlig professur''i sitt
ämne.

I fråga om Jorpes kvalifikationer åberopas följande uttalande.

Ämnet medicinsk kemi är utan tvivel numera så omfattande, att det
kräver två representanter vid varje lärosäte. Uppdelningen bör motsvara
den medicinsk-kemiska grundforskningen samt dennas tillgodogörande och
utbyggande för tillämpning i sjukvårdens tjänst. Beteckningen allmän
medicinsk kemi för den förra och speciell medicinsk kemi för den senare
synes giva tillräcklig anvisning om uppdelningens innebörd och ej för snävt
avgränsa ämnesområdena från varandra. Detta är lämpligt med hänsyn till
den samverkan, som bör råda mellan dem.

Den allmänna medicinska kemien torde väl motsvara den nuvarande
innehavarens av professuren verksamhet, och laborator Erik Jorpes synes
genom sina forskningsresultat ha förvärvat sig utmärkt kompetens för professur
i speciell medicinsk kemi.

Erik Jorpes’ tidigare arbeten (inklusive disputationsavhandlingen) handla
om polynukleotidernas utbredning och egenskaper från metodologisk synpunkt.
Dessa arbeten äro värdefulla och citeras alltjämt och ofta i litteraturen
på detta område. Efter en del smärre arbeten över kolhydrat upptog
han frågan om insulintillverkning för svenskt behov vid en tidpunkt, då vi
voro helt beroende av import av detta oundgängliga läkemedel. Han lyckades
lösa denna praktiskt vetenskapliga fråga, så att landet sedan en lång
följd av år är självförsörjande med avseende på insulin och äger kapacitet
för export. Till Jorpes’ insatser på detta område höra även arbeten över
tillämpad insulinforskning, som varit sjukvården till nytta.

_ Från omkring 1935 har Jorpes arbetat på ett problem inom speciell medicinsk
kemi, yilkets lösande uppenbarligen kommer att få stor betydelse
för den praktiska sjukvården, nämligen utredandet av den av kanadensiska
forskare upptäckta faktor, som ingriper hämmande i blodets koagulationsmekanism.
Framställandet av detta ämne, heparin, i en form, som lämpar
sig för injektion på människa, har mött stora svårigheter. Jorpes har lämnat
fundamentalt viktiga bidrag till lösande av detta problem, icke minst
genom sin utredning av ämnets konstitution. Genom att ställa heparin till
sjukvårdens förfogande i kampen mot blodpropp har Jorpes gjort en mycket
betydande insats inom speciell medicinsk kemi.

Ett annat arbete på detta område, som särskilt förtjänar att framhållas,
är framställandet av nedbruten, fullvärdig äggvita för näringstillförsel hos
barn med nedsatt förmåga av näringsupptagande.

Laboraturer i allmän kemi vid Uppsala universitet
och karolinska institutet. Till stöd för ifrågavarande
förslag åberopar kommittén ett yttrande av professorerna Blix och
Hammarsten, vari anförts bland annat följande.

En förstärkning av den medicinska kemins representation vid karolinska
institutet och i Uppsala bör enligt vår uppfattning ske ej endast genom
en omvandling av de nuvarande laboratorstjänsterna till professurer utan
också genom en omvandling av de nuvarande biträdande lärarbefattningarna
i allmän kemi till laboraturer. En sådan förändring är motiverad ej en -

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

dast genom det direkta stöd den skulle ge den medicinsk-kemiska forskningen
vid de bägge institutionerna och genom att den skulle möjliggöra,
att ingen av de övriga ordinarie lärarna i ämnet behövde belastas med
större undervisningsbörda än statuterna kräva. Den är motiverad av ännu
ett, enligt vår mening mycket tungt vägande skäl. Tidigare lämnades
undervisningen i allmän kemi för medicine studerande av en professor i
kemi vid filosofiska fakulteten. Alltsedan den medicinsk-filosofiska examen
år 1907 avskaffades, har denna undervisning bestritts av en biträdande
lärare och givits i kursform å de medicinsk-kemiska institutionerna. Under
de cirka 40 år, som undervisningen i allmän kemi varit organiserad på
detta sätt, har den emellertid genomgått mycket genomgripande förändringar
till sitt innehåll. Från början omfattade den huvudsakligen oorganisk
kvalitativ analys och syntes och avsåg till stor del att bibringa de studerande
en allmän laborationsvana. Den nuvarande medicinska kemin ställer
helt andra krav på denna förberedande kurs. Den måste koncentreras
på sådana praktiska och teoretiska delar av grundvetenskapen, som äga
störst och mest omedelbar betydelse för studiet av den medicinska kemin,
och den måste ägna dessa delar en förhållandevis ingående behandling. En
av denna kurs huvuduppgifter är sålunda numera att lämna undervisning
i den kvantitativa kemiska analysens teori och dess inom den medicinska
kemin oftast tillämpade praktiska huvudformer. Den fysikaliska kemins
allt större betydelse för fysiologi och medicin har också medfört, att denna
vetenskapsgren måste lämnas en avsevärd plats i undervisningen i allmän
kemi.

I anslutning till dessa förändringar av kursens innehåll har också behov
av föreläsningar i analytisk och fysikalisk kemi uppkommit. Dessa föreläsningar
ha under senare år uppgått till 60—70 per år och hållits av den
biträdande läraren. I realiteten har denna föreläsnings- och kursundervisning
under sista decenniet blivit lika krävande som laboratorns i medicinsk
kemi. Undervisningen i allmän kemi måste också ständigt reorganiseras
och anpassas efter de nya krav, som ställas på den från den medicinska
kemins sida, vilket kräver, att läraren ständigt följer utvecklingen såväl
inom grundvetenskapen som inom den medicinska kemin. Det gäller att
utvälja och i koncentrerad och effektiv form meddela de för den aktuella
medicinska kemin erforderliga förkunskaperna. Det råder intet tvivel om
att en sådan undervisningsuppgift kräver en hög vetenskaplig skicklighet
och mognad.

Beträffande Lunds universitet framhåller kommittén, att även från detta
håll framförts krav på en självständig representant i minst laborators ställning
för den allmänna kemien. Under erinran om att vid tidpunkten för
avgivandet av kommittéförslaget professuren i medicinsk kemi vid Lunds
universitet varit vakant, har kommittén emellertid anfört:

Kommittén anser, att denna utveckling bör komma till stånd snarast
möjligt på grund av ämnets stora och aktuella betydelse för den medicinska
forskningen. Dock synes det vara lämpligt att avvakta inriktningen
och utvecklingen av forskningsarbetet vid institutionen, sedan professuren
blivit besatt med ordinarie innehavare. Denne bör dock från början till sitt
förfogande få en personalstab, som är tillräcklig för att möjliggöra den
effektiva och snabba utveckling av ämnesområdet, som måste betecknas
som ett av de viktigaste önskemålen vid fakulteten i Lund.

Departe mentschefen.

314 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Medicinska fakulteten i Lund har förordat, att jämväl i Lund en dubblering
av professurer i medicinsk och fysiologisk kemi måtte komma till stånd
från och med nästa budgetår. Fakulteten anför:

. Kommitténs förslag beträffande den medicinska kemien i Lund innebär
ej sadan ökning av den vetenskapliga personalen att skäliga minimikrav
för undervisning och forskning uppfyllas. Institutionens avlönade vetenskapliga
personal består av 1 professor, 1 laborator, 1 docentstipendiat,
som dock f. n. är tjänstledig för uppehållande av laboraturen, 1 lärare
i allmän kemi, 2 förste amanuenser och 1 tredje amanuens. Denna personal
har ej kunnat omhänderhava undervisningen på tillfredsställande sätt varför
extra undervisare under innevarande termin måst anlitas, varjämte
läraren i allmän kemi trots otidsenligt lågt arvode fullgör undervisningsskyldighet
motsvarande en laborators. Kommitténs förslag innebär visserligen
nyinrättandet av tvenne assistentbefattningar, men då samtidigt
lärarebefattningen i allmän kemi indrages, blir vinsten ur undervisningens
synpunkt ringa och medger ej de förbättringar för undervisning och forskning
som måste anses erforderliga för ett ämne av så central betydelse inom
modern medicinsk forskning. Situationen blir än mer markant mot bakgrunden
av de förbättrade villkoren för Uppsalas och Stockholms vidkommande,
_ trots att dessa på intet vis gå över skäliga minimikrav. Fakulteten
vill därför föreslå att ämnet i Lund får samma representation som i
Uppsala och att en ny professur och en De assistentbefattning omedelbart
inrättas. Den nya professuren torde ej böra knytas till visst specialområde
utan betecknas såsom professur i medicinsk och fysiologisk kemi.

Kanslern har anslutit sig till kommitténs förslag.

Föreningen Sveriges yngre medicinska teoretiker har framhållit, att den
nuvarande lärarbefattningen i allmän kemi vid medicinsk-kemiska institutionen
i Lund givetvis borde kvarstå till dess den förutsedda dubbleringen
av professuren framdeles komme till stånd.

Den medicinska kemien spelar inom de medicinska vetenskapernas område
en roll som väl kan jämföras med den allmänna kemiens betydelse
för de naturvetenskapliga och tekniska vetenskaperna. Liksom den allmänna
kemiska grundvetenskapen kännetecknas sålunda även den medicinska
kemien av en utomordentligt stark frammarsch beträffande såväl
grundforskning som tillämpad forskning. En tendens till uppdelning på
en rad särskilda dottervetenskaper gör sig med styrka gällande. Det framhålles
i samband härmed, att det numera icke är möjligt för en professor
att fullödigt kunna representera alla de skiftande förgreningar, som ämnet
omfattar. De sakkunniga ha med hänsyn härtill förklarat sig hysa den
uppfattningen, att en dubblering av lärostolarna i medicinsk kemi bör
komma till stånd vid såväl de båda statsuniversiteten som vid karolinska
institutet. De sakkunniga ha emellertid ansett, att en sådan dubblering nu
bör vidtagas endast vid universitetet i Uppsala och vid karolinska
institutet, vilken dubblering skulle ske i den formen, att personliga professurer
inrättades åt laboratorerna K. G. Ågren, Uppsala, och J. E. Jorpes,

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Stockholm. Med hänsyn till vad i ärendet anförts rörande Ågrens och
Jorpes’ förtjänstfulla insatser inom sitt ämnesområde anser jag mig böra
biträda detta förslag. Den för Ågren avsedda professuren torde böra avse
medicinsk och fysiologisk kemi och den för Jorpes avsedda speciell medicinsk
kemi. Liksom organisationskommittén förutsätter jag, att de nya
professorerna i huvudsak övertaga den undervisning, som för närvarande
åvilar dem i egenskap av laboratorer.

Vid bifall till nyssnämnda förslag böra de nuvarande laboratorsbefattningarna
i medicinsk och fysiologisk kemi i Uppsala och Stockholm formellt
kvarstå å vederbörande stat. Kostnaderna för de personliga professurerna
komma därigenom att inskränka sig till skillnaden mellan två professorsoch
två laboratorslöner. I Lund är den befintliga laboratorsbefattningen i
nämnda ämne nyinrättad genom beslut av 1946 års riksdag och bör givetvis
bibehållas till dess tiden kan anses vara inne att förverkliga önskemålet
om en dubblering av professuren i ämnet jämväl därstädes.

Den kurs i allmän kemi, som för de medicine studerandena är obligatorisk,
ledes för närvarande vid samtliga de tre medicinska lärosätena av
en biträdande lärare med ett årsarvode av 5 200 kronor, vartill för
innevarande budgetår kommer ett provisoriskt arvodestillägg av 660
kronor. Kursen, som gives såväl höst- som vårtermin, omfattar både
föreläsningar och laborationsövningar. Organisationskommittén har nu
föreslagit, att dessa biträdande lärarbefattningar skulle ersättas, i Uppsala
och Stockholm med ordinarie laboraturer och i Lund med en befattning
som förste assistent. Någon närmare motivering för upprätthållandet
av en skillnad mellan Uppsala och Stockholm å ena samt Lund å
andra sidan har icke anförts. Även bortsett härifrån ställer jag mig tveksam
till förslaget om inrättande av ordinarie befattningar för fullgörandet
av ifrågavarande undervisning, som torde kunna betecknas såsom varande
av relativt elementär art. Det är dock givetvis av vikt, att denna undervisning
hålles kvalitativt högt, och vidare torde det kunna vara av stor
betydelse för det vetenskapliga arbetet å vederbörande institution, att tillgång
finnes till en kvalificerad allmänkemiker; dessa synpunkter torde
dock enligt min mening likväl kunna tillgodoses, om befattningarna ifråga
bibehålla karaktären av biträdande lärarbefattningar. Det synes dock erforderligt
att arvodet höjes till samma belopp som för heltidsanställda
biträdande lärare i allmänhet, d. v. s. för innevarande budgetår 8 600 kronor
jämte provisoriskt arvodestillägg, och vid bifall till vad jag i det föregående
anfört 9 660 kronor för nästa budgetår. Det anförda torde äga tilllämpning
jämväl beträffande medicinska fakulteten i Lund.

Tjänster som förste assistent torde böra inrättas till ett antal av två i
Uppsala och Stockholm samt en i Lund. Kommitténs förslag med avseende
på övriga lägre vetenskapliga befattningar anser jag mig kunna
tillstyrka.

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Den vetenskapligt utbildade personalen skulle vid bifall till vad jag förordat
erhålla följande sammansättning:

Uppsala

Professor ....................... 2 (-{- 1)

Laborator....................... — (— 1)

Biträdande lärare ................ 1

Förste assistent.................. 2 (+ 2)

Andre assistent.................. l(-f-l)

Förste amanuens................. 2

Tredje amanuens ................ 2 (+ 1)

Lund Stockholm

1

2(+l)

1

-(-1)

1

1

1(+1)

2 (+2)

1(+1)

1(+1)

2

4

2(+l)

4 (+3)

Farmakologi.

Ämnet farmakologi omfattar enligt examensstadgan farmakodynamik
och receptskrivningslära samt härför nödig kunskap i svenska farmakopén.

Undervisningen i farmakologi omfattar enligt den av läkarutbildningssakkunniga
år 1941 lämnade redogörelsen i stort sett följande.

1. Farmakodynamik och farmakoterapi: Till farmakodynamiken hör
läran om de olika läkemedlens inverkan på den friska och sjuka organismen,
under det att farmakoterapien avhandlar, vilka läkemedel som böra komma
till användning vid de speciella sjukdomstillstånden. Någon exakt gräns
torde emellertid ej kunna uppdragas mellan dessa ämnesområden.

2. Farmakognosi eller läran om drogerna, dessas naturalhistoria, byggnad
m. m. intog förr en central plats i undervisningen i farmakologi men
beröres nu i allmänhet endast i förbigående.

3. Toxikologien: Läran om gifterna och deras verkningar.

4. Receptionsskrivningslära: Under en kurs häri få de studerande lära
sig de allmänna grunderna för receptskrivning samt inhämta vissa allmänna
kunskaper om hur de olika läkemedlen beredas och i vilken form de lämpligen
föreskrivas. I Stockholm och Lund få de studerande tillfälle att i anslutning
till denna kurs genom besök på apotek erhålla en viss inblick i
hur läkemedelsberedningen ter sig i praktiken.

Den farmaceutiska kemien, d. v. s. läran om läkemedlens kemiska byggnad,
ingår för närvarande i ämnet medicinsk kemi. Någon mera ingående
undervisning i detta ämne meddelas emellertid ej.

Personalorganisationen vid de farmakologiska institutionerna framgår,
såvitt angår den vetenskapligt utbildade personalen, av följande sammanställning.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i allmän och ex-perimentell farmakodyna-mik samt farmakognosi
(E. L. Backman)

1 professur i farmakologi
(J. G. Ahlgren)

1 professur i farmakodyna-mik och farmakognosi
(G. Liljestrand)

—

1 förste assistent

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 förste amanuens

1 förste amanuens

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

317

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Läkarutbildning ssakkunnig a ha framhållit, att det sedan lang tid tillbaka
stått klart, att undervisningen i farmakologi vore olämpligt anordnad
enligt gällande studieordning. Särskilt betänkligt vore, att undervisningen
helt vore förlagd till tiden före medicine kandidatexamen och alltså till en
tidpunkt, då de studerande ännu icke hade några kliniska kunskaper. Vidare
vore det en brist, att någon obligatorisk laborationskurs ej gåves i
ämnet. Läkarutbildningssakkunniga ha därför förordat en omläggning av
undervisningen på följande sätt.

Undervisningen uppdelas på två perioder, dels en kurs i farmakologi
med laborationer under det tredje studieåret samtidigt med de propedeutiska
kurserna, dels en kurs i speciell farmakologi, vilken förlägges till de
senare studierna i medicin. Den förra kursen skall med halvdagsarbete taga
2—3 månader i anspråk och inbegripa receptskrivningskurs samt en översiktlig
genomgång av det väsentligaste av farmakodynamiken och farmakoterapien.
Den senare kursen skall omfatta 25—30 föreläsningstimmar, och
under densamma skall framför allt den mer speciella terapien bli föremål
för undervisning, liksom även läkemedelsförordningsläran.

Läkarutbildningssakkunniga framhålla, att ett genomförande av deras
förslag förutsätter inrättande av en ordinarie laboratorstjänst vid vart
och ett av de medicinska lärosätena.

Medicinska högskolornas organisationskommitté har upptagit läkarutbildningssakkunnigas
förslag om inrättande av ordinarie laboratorstjänster
samt därutöver förordat en utökning av assistent- och amanuenspersonalen
med en förste assistent i Uppsala samt en förste och en tredje amanuens i
Stockholm. Utökningen av de vetenskapliga befattningarnas antal vore
motiverad av såväl forskning som undervisning.

Medicinska fakulteten i Lund hemställer om ytterligare en tredje amanuens,
avsedd för laboratorn.

Kanslern har anslutit sig till kommitténs förslag.

Föreningen Sveriges yngre medicinska teoretiker har förklarat sig anse
en kraftig utbyggnad av forsknings- och undervisningsorganisationen vara
av nöden. Sålunda påyrkas en dubblering av samtliga professurer i farmakologi
samt inrättande av två laboraturer i ämnet vid varje lärosäte ävensom
en ökning av antalet förste assistenter.

Farmakologien, studiet av läkemedlens verkningar och användning, utgör
grundvalen för en framgångsrik behandling av den sjuke, sedan sjukdomens
art blivit fastställd. Det ligger därför i öppen dag, att det är av
största vikt för läkekonstens framåtskridande att den farmakologiska forskningen
får tillfälle att arbeta under så gynnsamma betingelser som möjligt.
Jag anser mig därför böra tillstyrka ett omedelbart inrättande av de förordade
nya laboratorsbefattningarna, trots att jag icke redan nu är beredd
att taga ställning till föreliggande förslag till omläggning av den nuva -

Departe mentschefen.

318

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

rande undervisningen i ämnet. Jämväl i övrigt tillstyrker jag bifall till
organisationskommitténs förslag angående utökning av den vetenskapliga
personalen, som alltså skulle komma att erhålla följande sammansättning:

Uppsala Lund Stockholm

Professor ....................... 1 l i

Laborator ...................... 1 (+ 1) 1 (+ 1) 1 (+ 1)

Förste assistent.................. 1 (+ 1) 1 1

» amanuens ................ 1 1 2 (-(- 1)

Tredje amanuens ................ 1 1 2 (-}- 1)

Rätts- och statsmedicin.

Ämnet rätts- och statsmedicin ingår såsom examensämne i medicine licentiatexamen.
Ämnet omfattar den medicinska vetenskapens tillämpning
vid lagskipning samt svensk lagstiftning och förvaltning rörande hälso- och
sjukvård.

I TJppsala förekommer icke någon undervisning i detta ämne; de studerande
fullgöra studiet av detta ämne vid karolinska institutet. I Lund meddelas
undervisningen i ämnet av en speciallärare mot ett av universitetets
reservfond utgående arvode.

Vid karolinska institutet finnes en professur i rätts- och statsmedicin,
vars innehavare (f. n. professorn W. B. Bosasus) tillika är föreståndare för
statens rättsläkarstation i Stockholm. Å rättsmedicinska institutionen finnas
en befattning som förste assistent och en som tredje amanuens.

Läkarutbildning ssakkunnig a förorda, att föreläsningar i rätts- och statsmedicin
med vissa demonstrationer skola givas varje termin vid alla tre
lärosätena. För möjliggörande härav borde arvoden å 4 000 kronor till
speciallärare anvisas å vartdera universitetets stat.

Medicinska högskolornas organisationskommitté erinrar, att förslag föreligger
om upprättande av vissa rättsläkardistrikt, därav ett med centrum
i Uppsala och ett i Lund, varvid vederbörande lärare i rätts- och statsmedicin
skulle såsom rättsläkare förestå Uppsala respektive Lunds rättsläkardistrikt.
Rättsläkarorganisationen vore emellertid i dessa delar ännu
ej genomförd. Under sådana förhållanden har kommittén inskränkt sig till
att förorda genomförande av läkarutbildningssakkunnigas förslag.

I fråga om karolinska institutets rättsmedicinska institution anför kommittén
följande.

På framställning av Kungl. Maj:t har 1946 års riksdag beviljat ett anslag
på 1 050 000 kronor till nybyggnad för rättsmedicinska institutionen, oaktat
förhandlingar angående uppförande av en med institutionen samorganiserad
rättsläkarstation ännu ej slutförts. Först när pågående fortsatt utredning
angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket avslutats,
torde den lämpligaste formen för fördelning av personal mellan institutionen
och rättsläkarstationen kunna överblickas. Kommittén förordar emel -

319

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

lertid, att den nuvarande befattningen som tredje amanuens omvandlas
till en förste amanuenstjänst, som bättre tillgodoser behovet av kvalificerat
biträde vid undervisningen och det vetenskapliga arbetet på institutionen.

Universitetsmyndighetema ha icke framställt någon erinran mot kommitténs
förslag.

Enär läkarutbildningssakkunnigas förslag till omorganisation av läkarutbildningen
icke i detta sammanhang bör bli föremål för definitivt beslut,
är jag icke beredd att redan nu förorda bifall till förslaget om inrättande av
biträdande lärarbefattningar i ämnet vid universiteten i Uppsala och Lund.

Organisationskommitténs förslag, att tredje amanuensbefattningen vid
karolinska institutets rättsmedicinska institution skulle ombildas till en
tjänst som förste amanuens, föranleder icke någon erinran från min sida.

Hygien.

Ämnet hygien är icke något självständigt examensämne enligt nu gällande
examensstadga men godkänd genomgång av en undervisningskurs
i ämnet är obligatorisk för avläggande av medicine licentiatexamen.

Undervisning i hygien meddelas vid alla de tre medicinska lärosätena.
Ämnet företrädes vid karolinska institutet av en särskild lärostol, benämnd
professur i hälsovårdslära, men är i Uppsala förenat med bakteriologi och
i Lund med allmän patologi och bakteriologi till en professur. I Lund har
undervisningen emellertid uppehållits av speciallärare.

Undervisningen omfattar en kurs på två månader med undervisning 2
timmar fyra dagar i veckan, varvid föreläsningarna i viss utsträckning
få utbytas mot demonstrationer. I Uppsala och Lund ges årligen en kurs,
i Stockholm däremot tre kurser. De studerande kunna kombinera utbildningen
i hygien med fullgörandet av annan kurs eller tjänstgöring.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i hygien och bak-teriologi (J. L. Reenstierna)

1 professur i allmän patologi,
bakteriologi och allmän
hälsovård (A. Lindau)

1 professur i hälsovårdslära
(G. Fischer)

—

1 lärare i hygien (3 C00 kr.)

1 bitr. lärare (5 400 kr.)

—

—

1 förste amanuens

—

—

1 tredje >

Professorn i hälsovårdslära vid karolinska institutet är tillika föreståndare
vid statens instituts för folkhälsan allmänhygieniska avdelning.

Organisationskommittén har, såsom av det föregående framgår, föreslagit
att ämnet hygien (allmän hälsovård) utbrytes ur de professurer i Uppsala
och Lund, till vilka ämnet för närvarande är hänfört. Kommittén har

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

320 Kungl. Maj:ts proposition nr <272.

framhållit såsom en angelägenhet av första ordningen, att ämnet hygien
erhåller en förbättrad representation vid universiteten, men likväl — med
hänsyn till de delade meningar, som för närvarande rådde om hur ämnet
lämpligen skulle avgränsas — ej sett sig i stånd att förorda omedelbart
inrättande av professurer i ämnet. Kommittén förordar, att en särskild
sakkunnigutredning kommer till stånd rörande den lämpliga organisationen
av forskning och undervisning inom den förebyggande medicinens område.
I avbidan på resultatet av en dylik utredning förordar kommittén i likhet
med läkarutbildningssakkunniga, att undervisningen i hygien vid universiteten
tills vidare meddelas av arvodesavlönade speciallärare (arvode 7 200
kronor). I samband härmed borde frågan om undervisning i social medicin
utredas. I övrigt förordar kommittén endast inrättande av en befattning
som förste assistent vid karolinska institutet.

Läkarutbildningssakkunniga ha även förordat särskild utredning rörande
frågan, hur ämnet hygien lämpligen borde företrädas vid universiteten,
och föreslagit, att undervisningen i avvaktan härpå skulle anförtros åt biträdande
lärare. Det syntes de sakkunniga lämpligt, att dessa lärarbefattningar
kombinerades med tjänsteläkarbefattningar. Då kurs i hygien borde
givas varje termin, föresloge de sakunniga ett arvode av (2 X 3 600 —)
7 200 kronor.

Medicinska fakulteten i Uppsala har funnit beklagligt, att frågan om
inrättande av en hygienprofessur i Uppsala ställts på framtiden, och föreslår
för egen del omedelbart inrättande av en sådan professur.

Medicinska fakulteten i Lund hemställer, att den föreslagna utredningen
snarast måtte komma till stånd. Karolinska institutets lärarkollegium har
gjort ett liknande uttalande.

Även kanslern förordar ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga.
Kommitténs förslag i övrigt har icke föranlett kanslern till någon
erinran.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan föreslår, att professurer i
hygien omedelbart inrättas vid Uppsala och Lunds universitet, samt förordar
en skyndsam utredning beträffande undervisning och forskning i
socialhygien.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig anse, att organisationskommittén
icke anfört tillräckligt bärande skäl för ett uppskov med inrättande av
professurer i hygien vid universiteten.

Jag har för avsikt att föranstalta om en utredning rörande organisationen
av undervisningen och forskningen inom det hygieniska ämnesområdet. I
avvaktan på resultatet av denna utredning torde undervisningen i ämnet
hygien vid universiteten i Uppsala och Lund böra uppehållas av biträdande
lärare. Jag finner det angeläget, att en undervisningskurs i ämnet meddelas

321

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

såväl höst- som vårtermin och har icke funnit anledning till erinran mot de
härför beräknade kostnaderna, (2 X 3 600 =) 7 200 kronor vid vartdera
universitetet. Jag tillstyrker förslaget, att vid karolinska institutets hygieniska
institution inrättas en befattning som förste assistent.

Medicinsk cellforskning med genetik.

Genom beslut av 1944 års riksdag upprättades åt dåvarande docenten
T. O. Caspersson en personlig professor vid karolinska institutet i medicinsk
cellforskning. Sedermera har professurens benämning ändrats till
att avse medicinsk cellforskning med genetik.

Caspersson har av lärarkollegiet utsetts att vara föreståndare för medicinska
Nobelinstitutets avdelning för medicinsk cellforskning med genetik.

Medicinska Nobelinstitutet omfattade till en början endast en avdelning
för biokemi men har år 1945 utvidgats till att omfatta även en cellforskningsavdelning
och en avdelning för neurofysiologi. En forskningsinstitution,
inrymmande dessa tre avdelningar, är på Nobelstiftelsens bekostnad
under uppförande å Norr backaområdet i anslutning till nybyggnaderna
för karolinska institutet. Genom beslut av fjolårets riksdag har medgivits,
att Nobelinstitutets kostnader för förbrukning av elektrisk energi,
värme, gas och vatten må bestridas av karolinska institutets omkostnadsanslag.
Nobelinstitutets nybyggnad beräknas kunna tagas i bruk sommaren
1947.

För Nobelinstitutets avdelning för medicinsk cellforskning med genetik
har å karolinska institutets stat anvisats medel för en förste och en andre
assistent samt för ett tekniskt biträde och en vaktmästare, de båda sistnämnda
i lönegraden Eo 7.

Kommittén har nu föreslagit, att nya tjänster skola inrättas vid avdelningen
å karolinska institutets stat, nämligen dels vissa tjänster för teknisk
personal, vartill jag återkommer i det följande, och dels vissa vetenskapliga
befattningar, nämligen

1 laborator,

1 förste amanuens och

2 tredje amanuenser.

Institutionsföreståndaren, professor T. Caspersson, har till kommittén
lämnat följande översikt av betingelserna för institutionens utveckling.

Den organisation, vilken nu övergått i cellforskningsinstitutionen, har
utvecklats ur den kemiska institutionen, och forskningen har som vid
denna huvudsakligen bekostats av olika in- och utländska fonder. Arbetets
omfattning bär undan för undan raskt ökats. De belopp, som i genomsnitt
de senaste åren använts, uppgå till, för utgifter av materialanslagstyp
35 000—40 000 kronor, för vidmakthållande av apparatparken 20 000—
25 000 kronor samt i lönemedel för teknisk personal omkring 25 000 kronor
(f. n. 30 000 kronor).

21 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19^7. 1 sand. Nr 272.

Departe mentschefen.

322 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Fortsättningsvis framhålles vikten av att institutionen erhåller en fast
grundorganisation, vilket utgör en förutsättning för erhållande av fortsatta
bidrag från Rockefellerstiftelsen. Denna har under 10 år lämnat betydande
årliga bidrag, vilka under de senaste åren uppgått till omkring 35 000 kronor
per år. Institutionsföreståndaren anför vidare:

Av dessa uppgifter framgår, att under förutsättning att institutionens
utrustning och allmänna drift säkras samt tillräcklig personal knytes därtill,
Rockefellerstiftelsen är beredd att med avsevärda årliga anslag understödja
olika där pågående forskningsarbeten. Kan en dylik stabilisering av
institutionen med hjälp av inhemska medel ej ernås, kan däremot ej något
understöd från Rockefellerstiftelsen påräknas. Med hänsyn till de stora belopp,
varom Rockefellerstiftelsens anslag röra sig, är det för det framtida
arbetets hela omfattning av yttersta ekonomiska vikt, att redan samtidigt
med att institutionen nu definitivt organiseras, tillräckliga anslag för personal
samt material för dess grundorganisation kan erhållas från inhemska
källor.

För egen del anför kommittén följande.

Institutionens utveckling har varit utomordentligt snabb, och den vetenskapliga
verksamheten därstädes är mycket omfattande. Det torde även få
anses önskvärt, att arbetstillfälle kan beredas åt de talrika gäster från inoch
utländska institutioner, vilka söka sig till cellforskningsinstitutet.

Kommitterade finna, att verksamheten vid institutionen nått en sådan
omfattning, att en betydande ökning av den fast anställda personalen redan
nu är påkallad. Bland annat är en laboratorsbefattning behövlig. Den nuvarande
innehavaren av det vid institutionen knutna forskarstipendiet
torde vara kompetent till en dylik befattning.

Kommitterade anse, att inrättandet av en laboratur i cellforskning med
genetik är väl motiverat.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Professuren i medicinsk cellforskning är personlig. Redan detta utgör
en anledning till betänksamhet inför förslaget att till professuren skulle
knytas en ordinarie laboratorsbefattning. Då därtill kommer att ett
forskarstipendium för närvarande är knutet till institutionen, vars ekonomiska
ställning även i övrigt synes vara gynnsam, finner jag mig för närvarande
böra avstyrka ifrågavarande förslag. Däremot har jag icke funnit
anledning till erinran mot att medel anvisas för anställande av en
förste och två tredje amanuenser vid institutionen.

Neurofysiologi.

Genom beslut av fjolårets riksdag inrättades åt professorn R. Granit en
personlig professur vid karolinska institutet i neurofysiologi.

År 1940 upprättades med stöd av donationsmedel från Wallenbergska
stiftelsen vid karolinska institutet en neurofysiologisk forskningsinstitution,
vars föreståndare blev Granit. Sedermera har stiftelsen utfäst sig att

323

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

under en tidrymd av 5 år, räknat från den 1 oktober 1945, med 40 000
kronor årligen delta i driftkostnaderna, under förutsättning att Rockefellerstiftelsen
ställde samma belopp till förfogande och att karolinska
institutet svarade för eventuellt överskjutande kostnader.

Sedermera har genom ett av lärarkollegiet år 1945 fattat beslut den
neurofysiologiska forskningsinstitutionen erhållit ställning såsom en av
medicinska Nobelinstitutets tre avdelningar med Granit såsom föreståndare.
Avdelningen kommer att inrymmas i den förut omnämnda nybyggnaden
för medicinska Nobelinstitutet, som bekostats av Nobelmedel.

Neurofysiologiska forskningsinstitutionen har för närvarande icke någon
personal utom föreståndaren avlönad med statsmedel. För närvarande arbeta
å institutionen två docenter i fysiologi, av vilka den ene innehaft extra
forskarstipendium och den andre docentstipendium.

Kommittén anser, att institutionen borde få den fasta grundorganisation,
som vore nödvändig för att kunna kvarhålla en permanent stab av
kvalificerade forskare och teknisk personal. En sådan grundorganisation
torde dessutom numera bliva en förutsättning för erhållandet av anslag
från Rockefellerstiftelsen. Den högt utbildade forskningspersonal, som funnes
på institutionen, borde få en möjlighet till fast anställning. Kommitterade
föreslå därför en laboratorsbefattning i neurofysiologi. Vidare föreslår
kommittén inrättande av en tjänst som förste och en som andre
assistent.

Kanslern har tillstyrkt kommitténs förslag.

Jag hyser principiella betänkligheter mot inrättande av ordinarie befattningar,
knutna till en personlig professur, och kan därför icke för närvarande
tillstyrka förslaget om inrättande av en ordinarie laboratorsbefattning
vid ifrågavarande institution. Härvid har jag även beaktat, att
institutionen för närvarande synes förfoga över relativt betydande donationsmedel.
I det följande ämnar jag tillstyrka inrättande av ett flertal
tekniska befattningar samt anvisande av ett årligt materielanslag för institutionen,
varför institutionens ekonomiska möjligheter att avlöna kvalificerade
forskare synas goda, även om en laboratorstjänst vid institutionen
icke nu inrättas.

Jag tillstyrker däremot, att å institutets stat anvisas arvoden åt en
förste och en andre assistent.

Sammanfattning.

De teoretiska institutionernas nuvarande personal med vetenskaplig utbildning
— här bortses från docentstipendiater — skulle för nästa budgetår
vid bifall till vad jag i det föregående anfört undergå följande förändringar
(de särskilda kolumnerna upptaga nuvarande antal befattningar -f- antalet

Departe mentschefen.

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

föreslagna nya tjänster samt sammanlagda antalet befattningar vid bifall
till vad i det föregående förordats):

Befattningstyp

Uppsala

Lund

Stockholm

Professor ..............

7 + 2 = 9

7 + 2 = 9

12 + 3 = 15

Laborator, prosektor, ordinarie . .

4 + 2 = 6

2 + 4 = 6

4 + 3 = 7

D:o, med arvoden.........

—

—

2-2 = 0

Arvodesbelopp till bitr. lärare, kr.

16 860 ( + 11 660)

16 860 (— 1 740)

29 060 ( + 14 460)

Förste assistent...........

2 + 7 = 9

5 + 4 = 9

3 + 11 = 14

Andre » ...........

2 + 2 = 4

3 + 1 = 4

1 + 4 = 5

Förste amanuens..........

7 + 4 = 11

7 + 4 = 11

17 + 4 = 21

Andre » ..........

—

—

—

Tredje » ..........

7+5 = 12

7 + 5 = 12

7 + 15 = 22

4. De teoretiska institutionernas behov av
teknisk personal.

K an slib iträden. Dylika befattningar föreslås av kommittén i enlighet
med följande sammanställning:

Uppsala

Anatomi............................ 1

Histologi........................... 1

Allmän patologi..................... 1

Speciell patologi...................... 1

Bakteriologi......................... 1

Virusforskning.......................—

Fysiologi........................... 1

Medicinsk kemi......................23

Farmakologi......................... 1

Rätts- och statsmedicin................—

Hygien.............................—

Medicinsk cellforskning................—

Neurofysiologi.......................—

- Summa 9

Lund

1

1

(l)1

1

1

2 3

1

1

9

Stockholm

1

1

1 (A 7)2

1

1

(D1

1

23
1
1
1
1

1_

14

1 Avses inrättad först sedan nybyggnad kommit till stånd.

2 Genom förändring av en befattning som tekniskt biträde i A 7.
s En för varje professor.

Kanslern förordar, att en tjänst av ifrågavarande slag även skall inrättas
för den av kanslern föreslagna nya professuren i fysiologi vid karolinska
institutet.

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Laboratoriebiträden. Dylika befattnigar föreslås av kommittén
i enlighet med följande sammanställning (nuvarande befattningar inom
parentes):

Uppsala

A Eo (Nu)

A

Lund

Eo (Nu)

Stockholm

A Eo (Nu)

Anatomi..................

1

1

(1A)

1

1 (1 Eo)

1

1

(0)

Histologi..................

1

1

(1A)

1

1

(1A)

1

3

(1A)

Embryologi................

—

—

—

—

1

(0)

—

—

—

Allm. patologi...............

1

1

(1A)

—

2l

(0)

—

—

(1A)

Spec. patologi...............

—

2

—

1

1

(1A)

1

1

(1A)

Radiopatologi...............

—

—

—

—

—

—

—

1

(0)

Bakteriologi................

22

-

(1A)

—

2 (1 Eo)

—

2

a Eo)

Virusforskning...............

—

—

—

—

—

—

—

l3

(0)

Fysiologi..................

1

1

(1A)

1

1

(1A)

1

1

(1A)

Medicinsk kemi............ .

1

2

(1A)

1

1

(1A)

2

2

(1 A)4

Farmakologi................

1

1

(1A)

1

1

(1A)

1

1

(1A)

Med. cellforskning............

—

—

—

—

—

—

—

1 (1 Eo)

Neuro fysiologi...............

—

—

—

—

—

—

—

1

(0)

Rättsmedicin...............

—

—

—

—

—

—

1

—

(1A)

Hygien...................

—

—

—

—

—

—

1

1

(1 A)

Summa

8

9

(7)

6

11

(7)

9

16

(10)

1 En av dessa avses skola inrättas först när nybyggnad kommit till stånd.

2 En av dessa avses tillkomma genom förändring av en ordinarie institutionsvaktmästartjänst
till laboratoriebiträdestjänst. Den andra finns förut.

s Avses inrättad först när institutionsbyggnad kommit till stånd.

4 Utom en tjänst som tekniskt biträde i A 7 finnas en tjänst som institutionsvaktmästare i
A 7 och en som vaktmästare i Eo 7; båda de sistnämnda avses skola förändras till laboratoriebiträdestj
änster.

Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande de föreslagna befattningarna
följande.

Anatomi. Det ena av de för varje institution föreslagna två laboratoriebi
trädena är avsedd för pr osektorn.

Histologi. Ett av laboratoriebiträdena vid varje institution avses för
prosektorn. Vid karolinska institutet avses dessutom ett laboratoriebiträde
för skötseln av djuravdelningen och ett för professorn i experimentell
histologi.

Embryologi. (Se under rubriken »De teoretiska institutionernas
behov av vetenskaplig personal.»)

Allmän patologi. I Stockholm avses den befintliga ordinarie
tjänsten som tekniskt biträde förändrad till kanslibiträdestjänst.

Speciell anatomi. Det ena av biträdena avses för laboratorn
(prosektorn).

It a d i o p a t o 1 o g i. Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén ett
yttrande av institutionsföreståndaren, professorn O. Reutervall, vari anföres
följande.

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Institutionen har stort behov av ett laboratoriebiträde för forskningsarbetet.
Då institutionen övertogs av staten, överflyttades tvenne tekniska
biträden och ett kanslibiträde å karolinska sjukhusets stat. De äro helt
upptagna av sitt arbete i sjukvårdens tjänst. Till förfogande för forskningsarbetet
står ett biträde, avlönat av Jubileumsfonden med medel från
Cancerföreningens Forsgrénska fond. Detta tekniska biträde handhar de
rutinmässiga tumörympningarna, assisterar vid djuroperationer och utför
röntgenbestrålningarna av djur samt hjälper de forskare, som uppsöka
institutionen för experimentell bearbetning av olika vetenskapliga problem.
Blott i mindre utsträckning får detta biträde tid över för att hjälpa professorn
och laboratorn, vilka för sina tekniska arbetsuppgifters fullgörande
till större delen måste anlita extra betalda assistenter. För professorn och
laboratorn vore det till stor lättnad i deras forskningsarbete, om de hade
tillgång till ordinarie skolad assistans och inte vore hänvisade till att för
det mesta anlita extra, inte alltid kvalificerad arbetskraft.

Bakteriologi. Ett av biträdena å varje institution avses för skötsel
av djuravdelningen. Kanslern framhåller, att den nya biträdesbefattningen
i Stockholm bör inrättas först i samband med organiserandet av en bakteriologisk
institution.

Fysiologi. Ett av biträdena i Uppsala och Stockholm avses för vård
av försöksdjur och för biträde vid djuroperationer. I Lund avses det ena
av biträdena för den föreslagna nya professuren. Kanslern föreslår utöver
kommitténs förslag, att en extra ordinarie laboratoriebiträdestjänst inrättas
för den föreslagna nya professuren i fysiologi vid karolinska institutet.

Medicinsk kemi. Ett av de nya biträdena i Uppsala och Stockholm
avses för de föreslagna nya personliga professurerna.

Hygi e n. Av de två biträdena avses det ena skola biträda professorn,
det andra biträdande läraren och förste assistenten vid deras forskningsarbeten.

Övrig teknisk personal. I fråga om de teoretiska institutionerna
vid medicinska fakulteten i U p p p s a 1 a föreslår kommittén de personalförändringar
som framgå av följande sammanställning (nuvarande
befattningar inom parentes):

Uppsala.

Institution

Preparator

A 10

Instrument-

makare

A 10

Inst.-vakt-mästare

A 9

Inst.-vakt-

mästare

A 7

Vakt-

mästare

Eo 7

Vakt-

mästare

Eo 5

Anatomi .......

1

(0)

—

—

1

(1)

1

(1)

—

Histologi.......

1

(1)

—

—

—

1

CD

—

Allmän patologi . . .

7*

(0)

—

—

1

(1)

—

—

Speciell patologi . . .

V»

(0)

—

—

—

—

1

(0)

Bakteriologi.....

i

(0)

—

—

—

(1)

—

1

(0)

Fysiologi.......

i

(0)

1

(0)

—

(1)

—

—

1

(1)

Medicinsk kemi . . .

i

(0)

V»

(0)1

—

1

(1)

—

—

Farmakologi.....

—

7»

(0)1

—

1

(1)

—

—

Summa

6

(1)

2

(0)

0

(1)

4

(5)

2

(2)

3

(1)

1 I stället för maskinist i A 8, gemensam för medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna.

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Av handlingarna i ärendet inhämtas.

Anatomiska och histologiska institutionerna. Preparator
finnes för närvarande endast för ämnet histologi. Kommittén anser,
att även för ämnet anatomi en preparator erfordras.

Patologiska institutionen. Preparatorn — liksom den i
tablån ej upptagna maskinisten i A 8 — avses vara gemensam för båda de
patologiska ämnena.

Fysiologiska institutionen. Kommittén föreslår förändring
av institutionsvaktmästarbefattningen (A 9) till en tjänst som instrumentmakare
(A 10).

Medicinsk -kemiska och farmakologiska institutionerna.
Kommittén har föreslagit, att den för dessa institutioner gemensamma
tjänsten som maskinist i 8 lönegraden förändras till en tjänst som
instrumentmakare i 10 lönegraden. Till stöd härför samt till förslaget om
inrättande av en preparatorstjänst vid medicinsk-kemiska institutionen
åberopas ett av professorn Blix avgivet yttrande, vari anföres följande. _

I samband med uppförandet av en nybyggnad för de medicinsk-kemiska
och farmakologiska institutionerna framförde medicinska fakulteten i Uppsala
begäran om inrättandet av en befattning som maskinist, tillika mekaniker
i lönegrad A 9 vid dessa institutioner. Fakulteten framhöll, att det
förelåg behov av en instrumentmakare men att den med hänsyn till det
statsfinansiella läget då ej ansåg sig böra göra framställning därom. Genom
beslut av 1945 års riksdag erhöll institutionerna en maskinistbefattning i
A 8. Med hänsyn till att den nya institutionsbyggnaden försetts med en
välutrustad instrumentverkstad och till behovet av en väl kompetent person
till verkstadens drift, var det angeläget att till innehavare av maskinistbefattningen
erhålla en i mekaniskt arbete förfaren arbetskraft. Det har
också genom gynnsamma omständigheter lyckats att som maskinist få anställd
en person med god kompetens som instrumentmakare, och det är
redan uppenbart, att denne kommer att få full sysselsättning med apparatbygge
och skötsel av institutionernas instrumentutrustning. Maskinistbefattningen
bör därför omvandlas i en instrumentmakarbefattning i lönegrad
A 10. — Enbart maskinistsysslorna kräva ej en hel arbetskraft. De
kunna fördelas på annan tillgänglig personal, främst på de båda institutionernas
vaktmästare, som i den gamla institutionsbyggnaden skött motsvarande
arbeten.

I sina petita till 1946 års riksdag har medicinska fakulteten upptagit
inrättandet av en förste laboratoriebiträdesbefattning i A 11 för säkrandet
för institutionen av en synnerligen värdefull teknisk kraft, vilken sedan
åtskilliga år fungerat som mikroanalytiker och som i fråga om kunnighet
och skicklighet nått vida länjp-e än vad som brukar vara vanligt för laboratoriebiträden.
Han har i viss utsträckning också fungerat som arbetsledare
för andra tekniska hjälpkrafter samt på ett förtjänstfullt sätt, biträtt
vid instruktionen av de yngsta vetenskapsidkarna vid institutionen i grundläggande
kemiskt-tekniskt rutinarbete. Då statsmakterna ej synas benägna
att vid universitetsinstitutionerna inrätta första laboratoriebiträdes- eller
laboratorieteknikerbefattningar i All, synes ifrågavarande befattningshavare
i stället böra uppföras som preparator i lönegrad A 10.

För L unds vidkommande förordar kommittén följande personalförändringar
(nuvarande befattningar inom parentes):

328

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Lund.

Institution

Preparator

A 10

Instrument-

makare

A 10

Inst.-vakt-mästare

A 7

Vaktmästare

Eo 5

Anatomi................

1

(7*)

—

1

(7*)

_

Histologi................

1

(7»)

—

1

(7»)

—

Allmän patologi............

7«

(0)

—

1

(i)

—

Speciell patologi............

7*

(0)

—

—

1 (0)

Bakteriologi..............

1

(0)

—

—

1 (0)

Fysiologi................

1

(0)

1

(0)

1

(i)

—

Medicinsk kemi............

1

(0)

7*

(0)

1

(i)

7* (70

Farmakologi..............

—

V*

(0)

1

(i)

7* (70

Summa

6

(1)

2

(0)

6

(5)

3 (1)

Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande dessa personalförändringar
följande.

Anatomiska och histologiska institutionerna. Preparatorn
och institutionsvaktmästaren äro nu gemensamma för anatomiska
och histologiska institutionerna. Kommittén framhåller emellertid, att var
och en av dessa institutioner har behov av egen preparator, och likaså att
de båda institutionerna behöva var sin vaktmästare.

Patologiska institutionen. Preparatorn är avsedd att delas
mellan allmän och speciell patologi. Institutionen skall tills vidare inrymma
även institutionen för bakteriologi. Intill dess sistnämnda institutions
byggnadsfråga ordnats, äro emellertid de tillgängliga lokalerna för trånga
för den föreslagna tekniska personalen. Kommittén förutsätter därför, att
preparatorstjänsten och den för ämnet speciell patologi avsedda vaktmästartjänsten
ej för närvarande skola inrättas.

Medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna.
Instrumentmakaren skall enligt kommittéförslaget delas mellan
dessa två institutioner. Medicinska fakulteten hemställer, att instrumentmakaren
måtte helt avses för farmakologiska institutionen, att för medicinsk-kemiska
institutionen måtte inrättas en mekanikertjänst i A 9 samt
att vaktmästartjänsten måtte uppflyttas till Eo 7. Till stöd för de två förstnämnda
förslagen anföres av vederbörande institutionsföreståndare bland
annat följande.

Efter färdigställandet av den för bägge institutionerna gemensamma nya,
stora byggnaden 1924, anställdes från och med 1 oktober 1924 nuvarande
vaktmästaren Per Larsson att bestrida bland annat vaktmästargöromålen
vid farmakologiska institutionen. Befattningen upptogs på ordinarie stat
1928. Vaktmästaren, som dels är en i och för sig synnerligen duglig, intelligent,
utpräglat mekaniskt begåvad person, dels vid flottan genomgått
korpralskola i maskinistklass, dels erhållit utbildning och praktik som bilmekaniker,
som hög- och lågspänningsmontör vid ASEA samt som smed,
har visat sig utgöra en utomordentlig tillgång för institutionen såväl vid
utförandet av honom direkt förelagda finmekaniska arbeten (förfärdigande
och reparation av apparater) som vid utarbetandet och utförandet av ny -

32»

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

konstruktioner. Detta har i desto högre grad blivit fallet, som institutionens
verkstadsresurser kunnat utökas. Institutionens instrument- och apparatutrustning
har genom vaktmästare Larssons insats i synnerlig grad utökats,
forskningen och undervisningen till fromma och detta dessutom till för
staten mycket lågt pris, jämfört med vad beställningar från annat hall,
inklusive universitetets instrumentverkstad skulle betingat. Vaktmästarens
kapacitet som instrumentmakare framgår även därav, att ett flertal både
in- och utländska institutioner beställt och och köpt apparater av honom,
som ett par år haft upp till tre arbetare anställda hos sig.

Skulle nu denne instrumentmakare, för närvarande anställd som institutionsvaktmästare
i A 7, nödgas även tjänstgöra för medicinsk-kemiska
institutionen, skulle den farmakologiska institutionen komma i ogynnsammare
läge än för närvarande. För den förra institutionen erfordras en egen,
heltidstjänstgörande mekaniker.

För karolinska institutet föreslår kommittén
dels inrättande av en för filosofie magistern Toivo K. Helmes personlig befattning
som fysiker i lönegraden A 23 vid neurofysiologiska institutionen,
dels ock följande personal i övrigt (nuvarande personal inom parentes):

Karolinska institutet.

Institution

► Försöks-55 assistent

jj, l:e instru-

mentma-^ k are

i ed

g a g

»c 5
a o -s!

M S

A 10

Q< O

2 «

Ph m

A 10

1

| K

2 a
§

Eo 9

> Inst.-vakt-

-r mästare

4>

• ö
--

ce “

> B

Eo 7

O

1 is

■*-> cd

•SS

Eo 5

Anatomi.........

_

—

V» (''/•)''

1 (1)

—

1 (1)

1 (1)

—

Histologi.........

-

—

7* {''hy

1 (0)

—

- (1)

—

1 (0)

Allmän patologi.....

—

—

—

—

—

—

—

—

Speciell patologi.....

—

—

—

1 (0)

—

2 (2)

—

—

Bakteriologi.......

—

—

—

i (0)

—

—

1 (1)

—

Fysiologi.........

—

—

i (O2

1 (0)

—

—

—

1 (1)

Medicinsk kemi.....

1 (0)

—

1 (0)

—

—

- (1)

- (1)

—

Farmakologi.......

—

—

—

—

—

1 (1)

—

—

Medicinsk cellforskning .

1 (0)

1 (0)

—

—

Vs9 (0)

—

1 CD

—

Neurofysiologi......

—

—

1 (0)

—

—

—

—

—

Rättsmedicin.......

—

-

—

—

—

1 (1)

—

—

Hygien.........

—

—

—

—

—

—

—

1 (1)

Summa

2 (0)

1 (0)

4 (2)

5 (1)

V« (0)

1 5 (7)

3 (4)

I 3 (2)

1 F. n. arvode, 5 400 kronor.

* F. n. institutionsvaktmästare, A 9.

8 Gemensam med nobelinstitutet för biokemi.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

Anatomiska och histologiska institutionerna. Beträffande
förslaget om en för dessa institutioner gemensam instrumentmakare
anför kommittén:

330

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘272.

Önskemål om anställande av en för anatomiska och histologiska institutionerna
gemensam instrumentmakare i A 10 framfördes av institutionsföreståndarna
och karolinska institutets lärarkollegium i samband med begäran
om utrustningsanslag till institutionerna. Med hänvisning till att
frågor av denna art vore föremål för utredning inom kommittén, tillstyrkte
emellertid kanslern tills vidare endast inrättandet av en arvodesbefattning
med ett arvode motsvarande behållen inkomst i 9:e löneklassen. I enlighet
med departementschefens på kanslerns utlåtande grundade förslag beviljade
1946 års riksdag ett arvode på 5 400 kronor. Kommittén, som bereddes
tillfälle yttra sig över de till departementet ingivna framställningarna,
förordade redan då inrättande av en ordinarie befattning i A 10. Utförlig
motivering återfinnes i propositionen 1946: 273, s. 376.

Speciell patologi. Preparatorn är avsedd för patologiska institutionen
vid karolinska sjukhuset.

Bakteriologi. Kanslern framhåller, att preparatorstjänsten bör inrättas
först sedan en bakteriologisk institution organiserats.

Fysiologi. Genom beslut av 1945 års riksdag med anledning av institutionsvaktmästarutredningens
förslag uppflyttades den ordinarie vaktmästartjänsten
från A 7 till A 9 under benämningen institutions vaktmästare.
Vidare inrättades en vaktmästarbefattning i Eo 5 (beträffande motiveringen
härför, se 1945 ars åttonde huvudtitel s. 187). Kommitténs nu
föreliggande förslag innebär en förändring av instituti onsvaktmästartjänsten
till befattning som instrumentmakare i A 10 samt nyinrättande av en
befattning som preparator i A 10. Förslaget har icke närmare motiverats.

Medicinsk kemi. Kommitténs förslag innebär, att de nuvarande
befattningarna som institutionsvaktmästare i A 7 och vaktmästare i Eo 7
utbytas mot en ordinarie och en extra ordinarie befattning som laboratoriebiträde.
Samtidigt skulle inrättas en befattning som försöksassistent i A 16
(beträffande motiveringen härför, se i det föregående) och en som instrumentmakare
i A 10. Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén ett yttrande
av professorn E. Hammarsten, vari anförts bland annat följande.

I den nutida medicinska kemien ingå fysikens metoder i en utsträckning,
som för endast några decennier tillbaka var okänd, och tidigare relativt
enkla metoder ha blivit i hög grad apparatkrävande. En välutrustad verkstad
och verkligt kvalificerad teknisk personal kunna därför icke undvaras.
Institutionens apparatproblem måste nu till större delen lösas genom anlitande
av ingenjörsfirmor och andra institutioners mekaniska verkstäder.
Som exempel kan anföras, att den mass-spektrometer, som sedan november
1944 bygges för institutionens räkning, har tillkommit med hjälp av sex
olika firmor och verkstäder. Om bygget utförts på egen verkstad hade kostnaden
(löner ej inräknade) ej behövt överstiga 10 000 kronor, medan den
nu belöper sig till det fyrdubbla. Härtill kommer förlusten i tid, som i
detta fall utgör en särskilt svår hämning för arbetet, eftersom apparaten
säkerligen hade kunnat byggas på egen verkstad på inemot sex månader.
Alltför höga apparatkostnader och förlust i tid äro ständigt mötande hinder.
Samma brist på organisation gäller för undervisningens förseende med
apparatur. Eftersom lärarstaben är otillräcklig för handledning och tillräcklig
verkstadspersonal för utförande av fortlöpande reparationsarbete ej
finnes, kan det ej undvikas, att förslitningen på undervisning sapparaturen
blir snabb, i synnerhet när den hanteras av omkring 200 oerfarna laboranter
per år. Anställandet av personal för reparationsarbete på egen verkstad

331

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

skulle väsentligt höja livslängden på denna apparatur. Dessutom kunde
sådan personal genom serietillverkning av apparatur i förenklat utförande
sörja för att ett tillräckligt antal apparater av samma slag finnas tillgängliga,
så att laboranterna inom den knappt tillmätta tiden för laborationerna
kunna förvärva yrkesmässig erfarenhet i de olika apparaternas handhavande.
För närvarande utgör det begränsade antalet apparater av samma
slag ett av de svåraste hindren för anordnandet av effektiva laborationskurser
för ett stort antal elever på en gång.

Inrättandet av en fullgod mekanisk verkstad och anställandet av kvalificerad
verkstadspersonal är således för institutionens hela verksamhet
väsentligt och kommer att effektivera arbetet och på längre sikt medföra en
besparing.

Jämte instrumentmakaren, som måste vara utbildad radiotekniker, måste
finnas minst två mekaniker. Tillsvidare planeras att anställa dessa på
medel från Rockefellerstiftelsen och på det föreslagna anslaget till extra
personal inom materielanslaget. Den ene av de nuvarande vaktmästarna
har dessutom mekanisk utbildning och kan användas till enklare reparationsarbeten.

Till den föreslagna befattningen som försöksassistent finnas två kompetenta
personer, båda utexaminerade från Stockholms tekniska institut. De
ha sex respektive två år av tekniskt vetenskapligt samarbete med mig. Den
förre önskar återvända från industritjänst, om en befattning i A 16 kan
erhållas, ehuru hans nuvarande industritjänst som chefskemist i läkemedelsfirma
är väsentligt bättre avlönad.

Farmakologi. Kommittén ifrågasätter icke någon ökning av institutionens
personal av ifrågavarande slag. Karolinska institutets. lärarkollegium
har emellertid anhållit, att institutionsvaktmästartjänsten i A 7 måtte
omändras till en preparatorstjänst i A 10 samt att en vaktmästarbefattning
i Bo 5 måtte inrättas. Till stöd härför åberopas yttrande av professorn
G. Liljestrand, vari bland annat anförts:

Under de gångna åren har vaktmästaren (K. Svensson) förvärvat en betydande
förtrogenhet inom olika områden av farmakologisk teknik. Han
utför regelbundet preparationer till djurförsök av skilda slag, och detta
gäller även relativt svåra operativa ingrepp. Härigenom kommer han i
många fall att fungera som arbetsledare för lägre personal (tillfälligt anställda
hjälpkrafter) men också att bistå många forskare vid deras vetenskapliga
arbete. Att Svenssons erfarenhet i nämnt avseende också kommer
undervisningen till godo vid laborationskurserna må här tilläggas.

Emellertid har Svensson dessutom genom sin händighet och föregående
utbildning verksamt deltagit i konstruerandet och utförandet av nya apparater
å institutionen, varjämte han med stor skicklighet övervakat det
redan förefintliga apparatbeståndet. Ilans arbete å institutionen motsvarar
till fullo vad kommittén anger för en preparator i lönegrad A 10. Jag
hemställer därför, att lärarkollegiet ville för sin del tillstyrka, att för farmakologiska
avdelningen uppföres en preparatorsbefattning i A 10, avsedd för
nuvarande vaktmästaren K. Svensson. Med tanke pa institutionens storlek
och arbetets omfång synes dessutom en vaktmästare i Eo 5 motiverad.

Kanslern tillstyrker, att institutionsvaktmästarbefattningen ändras till
preparatorstjänst i A 10.

Medicinsk cellforskning. Kommittén anför:

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Arbetet vid institutionen är helt beroende av apparatkonstruktioner. Den
högt kvalificerade tekniska personal, som kräves, är nu tillfälligt anställd
med fondmedel. Detta anställningssätt är i längden ohållbart, och kommitterade
föreslå därför inrättandet av förutnämnda fasta befattningar.
Härvid beräknas, att extra verkstadspersonal skall kunna anställas i tillräckligt
antal med extra anslagsmedel. Mekanikern är avsedd att vara
gemensam med det biokemiska nobelinstitutet.

Avdelningens arbete är i hög grad beroende på den persons arbete, vilken
föreslås som innehavare av befattningen som försöksassistent. En lämplig
kandidat till tjänsten, som ar utexaminerad från Stockholms tekniska institut
och har mångårig träning i mätningar med de på institutionen utarbetade
specialoptiska metoderna finnes emellertid. Han har hittills kunnat
kvarhallas genom avlöning från fondmedel med belopp något överstigande
16:e lönegraden, men för hans fortsatta anställande torde ordinarie befattning
vara nödvändig.

Lärarkollegiet hemställer, med kanslerns tillstyrkan, att mekanikertjänsten
måtte helt tilldelas ifrågavarande institution. Institutionsjöreståndaren,
professorn T. Caspersson, anför:

För att fylla institutionens behov av verkstadsarbete beräknas 4 personer
behöva sysselsättas i verkstaden. Kommittén har föreslagit en instrumentmakare
i A 14 samt en halv mekaniker i Eo 9, delad med det medicinska
Nobelinstitutets avdelning för biokemi.

Pa grund av det stora behovet av dylik arbetskraft inom cellforskningsavdelningen,
samt för att kontinuiteten i arbetet skall kunna hållas, vilket
är särskilt nödvändigt när det maste förutses att redan från första början
extra krafter måste anlitas, anhåller jag att i remissvaret upptages en hel
mekanikertjänst i Eo 9 i stället för ovannämnda halva tjänst. Som ytterligare
skäl ber jag att få anföra att på grund av utrymmesförhållandena och
det stora behovet av verkstadsarbete som medför att kapaciteten av verkstadens
begränsade utrymme måste utnyttjas till det yttersta, det är uteslutet
att personal, utförande arbete för annan institution, skulle kunna
beredas arbetsplats i cellforskningsavdelningens verkstad. En delad mekaniker
måste följaktligen ha tvenne olika arbetsplatser vilket ytterligare
skulle nedsätta effektiviteten i hans arbete.

Neurofysiologi. Kommittén åberopar institutionsföreståndarens,
professorn R. Granits, yttrande, vari anförts bland annat följande.

Det neurofyBiologiska forskningsarbetet representerar ett stort och viktigt
forskningsområde, som syftar till att utreda nervsystemets mekanismer
och deras roll i kroppen. I stor utsträckning är tekniken grundad på samma
framsteg inom elektrieitetsläran, som möjliggjort den moderna radioteknikcn.
Doss apparatur kräver för konstruktion, byggnad och. service högt
utbildad personal. Hittills har med privata medel kunnat avlönas en fysiker
med filosofie magistergrad och mångårig verksamhet som assistent på en
universitetsinstitution för fysik. Apparatkonstruktionerna, som utnyttja
elektronrörfysikens och radioteknikens senaste vinningar och kräva studium
av avancerade fysikaliska facktidskrifter, utvecklas i stor utsträckning
på vår egen institution under fysikerns ledning. En lång erfarenhet av
yad problemen kräver star oss nu till buds i fysikerns, filosofie magistern
Toivo K. Helmes person.

Magister Helme avlade filosofie kandidatgrad i Helsingfors den 30 oktober
1929 med högsta vitsord (laudatur) i fysik och näst högsta (cum laude)

333

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

i matematik och kemi. Han verkade en kortare tid såsom privatassistent
åt professor Jarl Wasastjerna vid fysikaliska institutionen i Helsingfors.
Tillförordnad assistent vid fysikaliska institutionen var han från 1/4 1930
till 30/11 1930 och ordinarie från 1/12 1930 till 1/10 1936. Efter att ha
varit privatassistent hos nobelpristagaren A. I. Virtanen återupptog magister
Helrne höstterminen 1938 sin tjänst vid Helsingfors universitets fysikaliska
institution.

Under denna tid handledde han de praktiska laudatursarbetena i fysik
vid institutionen. Han är promoverad filosofie magister.

Samarbetet med undertecknad inleddes för nio år sedan, 1937, då magister
Helme blev fysikalisk medhjälpare och sedermera privatassistent i
undersökningar av den art, som numera utgöra nobelinstitutets neurofysiologiska
avdelnings centrala forskningsarbete. Magister Helme medföljde i
denna egenskap till Sverige, när undertecknad kallades till karolinska institutet
år 1940. Han har sedan dess verkat hos oss såsom institutionens
fysiker och även förvärvat medborgarskap (12 januari 1945). Han representerar
sålunda en unik kombination av kunskaper och erfarenheter i de
delar av den fysikaliska tekniken, som krävas på vår institution. Med
utomordentlig skicklighet och osjälviskt nit har han ägnat sig åt att konstruera
och i stor utsträckning även bygga den högt utvecklade specialapparatur,
som krävts i alla dessa undersökningar. Han är sålunda i eminent
grad kvalificerad för en tjänst sådan som den nu föreslagits för hans
räkning. Eventuellt kunde denna tjänst göras personlig för magister Helme.

Den neurofysiologiska avdelningen av nobelinstitutet är numera en stor
forskningsinstitution och har dessutom ett intimt samarbete med klinisk
neurologi, för vilket personal skolats i elektrofysiologiska undersökningsmetoder.
Den måste också i viss utsträckning stå till tjänst som rådgivande
instans vid tillämpningen av dessa metoder inom kliniken. Först sedan nybyggnaden
uppförts, kan institutionen, under förutsättning att anslag beviljas,
arbeta för full kapacitet. Stora uppoffringar ha hittills gjorts från
privata håll för att säkerställa dess arbete på ett nytt specialområde, som
den svenska medicinen icke kan vara förutan. I vad mån privata medel
framdeles kunna påräknas är obekant. Icke blott den teoretiska forskningen
utan även ämnets vetenskapliga betydelse för praktisk medicin kräver, att
det uppföres på fast stat.

Kommittén har för egen del anfört:

Kommittén har betonat behovet av högkvalificerade krafter för vissa
institutioner och speciella ändamål och föreslagit inrättande av en befattningstyp
benämnd försöksassistent för detta ändamål. Den för försöksassistent
föreslagna normallönegraden A 16 är dock alltför låg för det fall,
varom här är fråga. Då kommittén anser det angeläget, att en institution,
som har starkt behov av och lyckats förvärva en för dess verksamhet synnerligen
värdefull kraft med långvarig och speciell utbildning, också får
behålla denne, så intar kommittén den principiella ståndpunkten, att för
dylika personer speciella tjänster böra kunna inrättas. Med hänvisning härtill
förordar kommittén, att en personlig befattning såsom fysiker i lönegrad
A 23 (samma som läroverksadjunkt eller museiassistent) inrättas för magister
Toivo Helme vid neurofysiologiska institutionen. Dessutom föreslås en
instrumentmakare i lönegraden A 10.

Lärarkollegiet förordar, att institutionen dessutom tilldelas en vaktmäs -

Departe mentschefen.

334 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

taltjänst i Eo 5, bland annat för skötseln av den mycket stora djuravdelningen.
Detta förslag upptages icke av kanslern.

Allmänna lönenämnden har förklarat, att den ej vill motsätta sig förslaget
om beredande åt T. Helme av en personlig tjänst som fysiker i A 23.

I fråga om kanslibiträdestjänster föreslår kommittén inrättande av en
dyfik tjänst för varje professur i teoretiskt ämne. Beträffande till en början
antalet befattningar av ifrågavarande slag torde den av mig förordade
dubbleringen av vissa professurer icke böra föranleda, att två dylika
biträdestjänster inrättas å vederbörande institution. Jag utgår vidare från
att institutioner med gemensamma institutionslokaler åtminstone till en
början som regel skola disponera en gemensam biträdestjänst. Jag förordar
således för nästa budgetår, att dylika biträdestjänster inrättas till följande
antal, nämligen

i Uppsala sju (en för anatomi, en för histologi, en gemensam för allmän
och speciell patologi, en för bakteriologi, en för fysiologi, en för medicinsk
kemi och en för farmakologi);

i Lund fem (en för anatomi och histologi, en för allmän och speciell
patologi samt bakteriologi, en för fysiologi, en för medicinsk kemi samt en
för farmakologi);

i Stockholm tolv (en för anatomi, en för histologi, en för allmän
och en för speciell patologi, en för bakteriologi, en för fysiologi, en för medicinsk
kemi, en för farmakologi, en för rätts- och statsmedicin, en för hygien,
en för medicinsk cellforskning och en för neurofysiologi).

Av ifrågavarande 24 befattningar torde vid universitetet i Uppsala fyra,
vid universitetet i Lund tre och vid karolinska institutet sex böra inrättas
såsom kanslibiträdesbefattningar i lönegraden Eo 7 samt respektive tre, två
och fem sasom kontorsbiträdesbefattningar. En av tjänsterna vid institutet
bör placeras i A 7, nämligen den som avses för institutionen för allmän
patologi, enär i detta fall endast ifrågasättes en ändrad benämning av den
nuvarande befattningen i A 7 som tekniskt biträde.

Det är givetvis av största vikt, att ifrågavarande institutioner förses med
tillräckligt antal laboratoriebiträden. Kommitténs förslag i detta hänseende
ger mig anledning till endast följande erinringar och uttalanden. Beträffande
de befattningar, som avses skola inrättas först i samband med ianspråktagandet
av nya institutionslokaler, torde beslut ej böra fattas nu.
Båda de nya laboratoriebiträdestjänsterna vid anatomiska institutionen i
Stockholm torde böra inrättas som extra ordinarie. Vid patologiska institutionen
i Uppsala finnes för närvarande ett laboratoriebiträde i A 7. Kommitténs
förslag innebär, att tre nya extra ordinarie laboratoriebiträdesbefattningar
skulle tillkomma. För egen del kan jag icke för närvarande tillstyrka
att mer än två nya tjänster i Eo 7 inrättas redan nu. Vid karolinska
institutets institution för allmän patologi finnes för närvarande en

335

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘272.

ordinarie tjänst som tekniskt biträde; i det föregående har jag tillstyrkt
att denna tjänst ändras till kanslibiträdestjänst. Institutionsvaktmästartjänsterna
i A 7 vid bakteriologiska institutionen i Uppsala och medicinskkemiska
institutionen i Stockholm torde i enlighet med föreliggande förslag
böra förändras till laboratoriebiträdestjänster i A 7. En vid sistnämnda
institution befintlig vaktmästartjänst i Eo 7 torde böra förändras till laboratoriebiträdestjänst
i Eo 7. I likhet med kanslern avstyrker jag för närvarande
inrättande av en ny tjänst som laboratoriebiträde vid karolinska
institutets bakteriologiska institution men tillstyrker att ytterligare ett sådant
biträde skall inrättas för den av mig tillstyrkta nya professuren i
fysiologi därstädes.

Jag tillstyrker således följande förändringar i fråga om förevarande
tjänster:

Uppsala: ytterligare ett ordinarie laboratoriebiträde i stället för en
ordinarie institutionsvaktmästare samt inrättande av åtta nya tjänster
i Eo 7;

Lund: ordinariesättning av laboratoriebiträdestjänsten vid anatomiska
institutionen samt nyinrättande av nio nya dylika befattningar i Eo7;

Stockholm: ytterligare ett ordinarie laboratoriebiträde i stället för
en ordinarie institutionsvaktmästare, slopande av tjänsten som tekniskt
biträde i A 7 vid institutionen för allmän patologi samt inrättande av fjorton
nya tjänster i Eo 7, därav en genom förändring av en vaktmästartjänst
i samma löneställning.

I fråga om övrig personal torde följande personalförändringar böra komma
till stånd från och med nästa budgetår:

Uppsala:

fem nya preparatorsbefattningar, därav en i A 10 (medicinsk-kemiska
institutionen) samt fyra i Eo 9 (institutionerna för anatomi, patologi, bakteriologi
och fysiologi);

en befattning som instrumentmakare i A 10 i stället för den för medicinsk-kemiska
och farmakologiska institutionerna gemensamma befattningen
som maskinist i A 8;

institutionsvaktmästartjänsten i A 7 vid bakteriologiska institutionen
slopas (förändras till befattning som laboratoriebiträde);

två nya vaktmästartjänster i Eo 5;

Lun d:

fyra nya preparatorstjänster, samtliga i Eo 9 (preparatorsbefattningar
för de patologiska ämnena avses ej skola komma till stånd redan nu);

en instrumentmakarbefattning i A 10 (farmakologiska institutionen);

två institutionsvaktmästartjänster i Eo 9 (fysiologiska och medicinskkemiska
institutionerna);

336 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

en ny institutionsvaktmästare i Eo 7 (anatomiska och histologiska institutionerna)
;

en ny vaktmästarbefattning (bakteriologiska institutionen) i Eo 5;

Stockholm:

en befattning i lönegraden A 23 som fysiker vid neurofysiologiska institutionen;
jag tillstyrker i likhet med allmänna lönenämnden att befattningen
inrättas som personlig för filosofie magistern T. K. Helme;

två befattningar som försöksassistent i lönegraden Eo 16 (medicinskkemiska
och cellforskningsinstitutionerna);

en befattning i lönegraden Eo 14 som förste instrumentmakare (cellforskningsinstitutionen)
;

en befattning som instrumentmakare i lönegraden A10 (medicinskkemiska
institutionen);

tre befattningar som institutionsvaktmästare i Eo 0 (en gemensam för
anatomisk-histologiska institutionerna i stället för nuvarande arvodesbefattning,
en för cellforskningsinstitutionen samt en för neurofysiologiska
institutionen);

tre nya preparatorsbefattningar, därav två i A 10 (en vid histologiska
institutionen och en vid farmakologiska institutionen i stället för där befintliga
institutionsvaktmästartjänster i A 7) och en i Eo 9 (institutionen
för speciell patologi; bakteriologiska institutionen förutsättes erhålla en
preparatorstjänst först sedan nybyggnad kommit till stånd);

indragning av tjänsterna som institutionsvaktmästare i A 7 och vaktmästare
i Eo 7 vid medicinsk-kemiska institutionen (förändras enligt det
föregående till laboratoriebiträdesbefattningar);

två nya vaktmästarbefattningar i Eo 5 (histologiska och farmakologiska
institutionerna).

Vad jag under detta avsnitt förordat innebär sammanfattningsvis följande
(endast tjänster vid medicinska institutioner upptagas i sammanställningen)
:

Löneställning:

Uppsala:

Lund:

Stockholm:

A 23............

—

—

0+ 1=1

Eo 16...........

—

—

0+ 2=2

Eo 14...........

—

—

0+ 1=1

A 10...........

. . . 1+2=3

II

pH

+

1+ 3=4

A 9.............

. . 1+0=1

—

1+ 0=1

Eo 9...........

. . . 0+ 4=4

0+ 6=6

0+ 4=4

A 8............

. . . 2—1=1

—

—

A 7.............

. . . 12+ 0= 12

10+ 1=11

15— 2= 13

Eo 7............

. . . 2 + 12= 14

2 + 13= 15

6 + 19=25

Eo 5...........

. . . 1+2=3

1+ 1=2

2+ 2=4

Eo 4............

. . . 0+3=3

0+ 2=2

0+ 5=5

19 + 22= 41

14 + 24= 38

25 + 35=60.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

337

5. De kliniska institutionernas behov av personal.

A. Översikt av kommittéförslaget.

I fråga om de kliniska institutionerna föreslår kommittén sammanfattningsvis
följande förändringar i personalorganisationen:

Nya professurer:

1) Personlig professur i teoretisk medicin vid Uppsala universitet för
docenten Jan Waldenström;

2) personlig professur i ftisiologi vid Uppsala universitet för ordinarie
läraren i fysikalisk diagnostik därstädes Erik Hedvall;

3) personlig professur i thoraxkirurgi vid karolinska institutet för överläkaren,
docenten Clarence Crafoord;

4) professur i dermatologi och venereologi vid Lunds universitet;

5) förändring av den för H. F. Laurell personliga professuren i medicinsk
radiologi vid universitetet i Uppsala till ordinarie professur i röntgendiagnostik; 6)

förändring av den för E. Lysholm personliga professuren i röntgendiagnostik
vid karolinska institutet till ordinarie professur i samma ämne;

7) förändring av den för A. H. Olivecrona personliga professuren i neurokirurgi
vid karolinska institutet till ordinarie professur i samma ämne.

Dessutom föreslår kommittén

8) principbeslut rörande inrättande framdeles av en professur i neurologi
vid Lunds universitet.

Nya laboraturer:

Ämne:

Uppsala:

Lund:

Stockholm

Reumatologi......................

... (iy

1

w

Ftisiologi.........................

... —

—

(l)1

(l)1

Barnkirurgi.......................

—

Kirurgi, särskilt thoraxkirurgi.........

... —

1

—

Klinisk neurofysiologi...............

... —

—

1

Allergilära........................

... —

—

1

Radioterapi.......................

... (i)1

—

—

Röntgendiagnostik, särskilt thoraxröntgen-neuroröntgendiagnostik.............

och

1

—

Radiofysik........................

... -

1

—

Klinisk kemi......................

... 1

1

2

» fysiologi...................

• • • (D2

(1 )*

2

» bakteriologi.................

... -

—

1

1 Sedan klinik organiserats.

2 Sedan lokaler erhållits.

Biträdande lärare (hela det föreslagna antalet angives; nytillkomna
eller indragna angivas med + eller —):

22 — Diliang till riksdagens protokoll 10i7. 1 samt. Nr S7S.

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Ämne:

Uppsala:

Lund:

Stockholm

Medicin.....................

.......3 ( + 2)

3 ( + 2)

6 ( + 4)

Ftisiologi....................

....... —

1 (—2)

Pediatrik....................

....... 1 (+1)

1 ( + 1)

2 ( + 2)

Neurologi...................

1 (+1)

Kirurgi....................

.......3 ( + 2)

3 ( + 2)

6 ( + 4)

Ortopedi ....................

....... —

1 ( + 1)

1

Obstetrik och gynekologi.......

....... 1 ( + 1)

2 (+1)

4 ( + 2)

Oftalmiatrik.................

.......2 ( + 2)

2 ( + 2)

4 ( + 2)

Oto-rhino-laryngologi..........

.......1 ( + 1)

1 ( + 1)

1

Dermato-venereologi...........

....... —

4 ( + 2)

Psykiatri....................

.......2 ( + 1)

1 ( + 1)

1 (+D

Röntgendiagnostik............

.......2 ( + 2)

1 (+1)

4 ( + 4)

Radioterapi..................

—

1 ( + 1)

Summa 15 (+12) 15 ( + 12) 36 ( + 21)

Förste assistenter. Såsom av det föregående framgår, har kommittén
förordat inrättande av rörliga kliniska assistenttjänster till ett antal
av 6 i Uppsala, 6 i Lund och 10 vid karolinska institutet. Därjämte förordas
för de kliniska centrallaboratoriernas vidkommande inrättande av 9 förste
assistenttjänster, därav två i Uppsala, två i Lund, två vid karolinska sjukhuset
och tre vid serafimerlasarettet.

Laboratoriebiträden. Kanslibiträden. Vid vart och ett
av de medicinska och kirurgiska klinikerna vid akademiska sjukhuset i
Uppsala finnes för närvarande ett tekniskt biträde med arvoden (inklusive
provisoriskt arvodestillägg) å 4 100 kronor, varav hälften bestrides av universitetet
och hälften av sjukhuset. I Lund finnes för närvarande ett tekniskt
biträde (Eo 7) vid obstetrisk-gynekologiska kliniken. Å karolinska
institutets stat äro uppförda fem befattningar som tekniskt biträde, nämligen
en (A 7) vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar, en (A 7) vid
nervkliniken, en (A 7) vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset,
en (A 7) vid ortopediska kliniken och polikliniken samt en (A 4) vid serafimerlasarettets
kliniska laboratorium. A serafimerlasarettets stat är vidare
uppförd en befattning som kanslibiträde (A 7) med placering vid lasarettets
medicinska klinik; kostnaderna härför bestridas av karolinska institutet
genom att serafimerlasarettets ordinariepost årligen tillgodoföres ett belopp
av för närvarande 3 711 kronor från motsvarande anslagspost å institutets
avlöningsstat.

Kommittén förordar, att 41 nya laboratoriebiträdes- och 39 nya kanslibiträdestjänster
vid ifrågavarande kliniska institutioner inrättas. Av de
förra skulle 10 tillkomma medicinska fakulteten i Uppsala, 12 medicinska
fakulteten i Lund och 19 karolinska institutet. Av de senare skulle 10 tillkomma
vardera av de medicinska fakulteterna och 19 karolinska institutet.

Övrig personal. För dermato-venereologiska kliniken å karolinska
sjukhuset föreslås en vaktmästartjänst (Eo 5) och en befattning som fotograf
(Eo 5). Hälften av den senares lön skulle bestridas från sjukhusets stat.

Såsom allmän kommentar till sitt förslag beträffande de kliniska institutionerna
yttrar kommittén bland annat följande.

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Beträffande de kliniska institutionerna erbjuder det särskilt stora svårigheter
att tillgodose kravet på erforderlig tid för personalen till vetenskaplig
forskning med hänsyn till läkarstabens tredubbla uppgift i forskningens,
undervisningens och sjukvårdens tjänst. Intet tvivel råder om att
de kliniska institutionerna arbeta med en alltför ringa läkarstab och att
detta är orsaken till att man på sina håll ansett sig ha skäl att rikta kritik
särskilt mot den kliniska forskningen i vårt land och mot den kliniska
undervisningen, speciellt den som har formen av handledning av de studerande
vid sjukvårdsarbetet. Läkarutbildningssakkunniga hava ingalunda
varit främmande för detta spörsmål men ha inskränkt sina förslag till de
högre tjänster, som motiverats av den föreslagna ändringen i studieordningen.
Rörande behovet av underläkartjänster anföra läkarutbildningssakkunniga
blott, att det i vanlig ordning bör bedömas av vederbörande
myndighet från fall till fall, men de framhålla dock, att vid beräkning av antalet
underordnade läkartjänster vid undervisningsklinikerna helt andra
normer måste komma till tillämpning än vid beräkning av det lämpliga
antalet underläkare vid övriga sjukhus.

För kommittén framstår det sålunda klart, att varken den kliniska medicinska
forskningen eller undervisningen kan nå önskad standard utan en
genomgripade omorganisation av den underordnade läkarstaben vid undervisningssjukhusen.
Trots detta har kommittén icke ansett sig i här föreliggande
betänkande böra upptaga denna fråga till närmare behandling på
grund av dess mycket komplicerade natur, som sammanhänger med att
den berör ett antal olika huvudmän, som ha att företräda andra intressen
än forskningens och undervisningens. Fn dylik utredning måste kräva en
betydande tid och bör därför uppskjutas till en senare etapp för att kommittén
enligt direktivens föreskrift skyndsamt skall kunna framlägga förslag
till avhjälpande av sådana brister, vilkas botande icke utan svår olägenhet
längre kan uppskjutas.

Ett framskjutande av behandlingen av underläkarfrågan är motiverat
även därav, att läkarutbildningssakkunnigas överarbetade betänkande icke
varit föremål för remissbehandling. Då kommittén sålunda i icke ringa mån
måste begränsa sitt uppdrag i vad sammanhänger såväl med underläkarnas
anställningsförhållanden som utformandet av bestämda direktiv för deras
verksamhet i forskningens och undervisningens tjänst, är det kommitténs
förhoppning att i en fortsatt utredning fä tillfälle taga ställning till dessa
ytterst betydelsefulla frågor.

Medicinska föreningen i Stockholm ifrågasätter lämpligheten av konkreta
förslag beträffande de kliniska ämnena innan behovet av lärarkrafter
för en rationell undervisning klarlagts.

Sveriges docentförbund riktar kritik mot kommitténs förslag i fråga om
de kliniska disciplinerna.

Det förefaller, som om kommittén upprätthölle eu skillnad mellan lärarpersonal
och för sjukvården anställd underläkarpersonal. Sådan skillnad går
dock icke att upprätthålla varken för undervisningens eller forskningens del.
Vid klinikerna måste alla läkare i mån av förmåga deltaga i såväl handledningen
av de studerande som i forskningsarbetet. Kommitténs förslag medför,
att professorerna inom de kliniska disciplinerna skulle få biittre möjligheter
att ägna sig åt forskning. Man synes dock utgå från den oriktiga

340

Departe mentschefen.

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

premissen, att det väsentliga hindret för dessa professorers personliga forskning
hittills varit deras undervisningsbörda. Med fullt instämmande i att
deras arbetsbörda i fråga om undervisningen är alltför stor och behöver
radikalt nedskäras, vill förbundet dock understryka, att det viktigaste
hindret för klinikchefernas forskning i regel är en omfattande sjukvårdande
verksamhet.

Frågan om organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning
är väsentligt mera komplicerad när det gäller de kliniska ämnena och
institutionerna än beträffande de teoretiska. Detta sammanhänger givetvis
med, att de kliniska ämnesrepresentanternas uppgift är tredubbel: de skola
handhava icke blott undervisning och forskning utan även sjukvård. Kommittén
har med hänsyn till frågans komplicerade beskaffenhet nödgats
hänföra väsentliga delar av spörsmålet till en senare etapp av sitt utredningsarbete.
Detta bör enligt min mening föranleda en viss försiktighet
vid prövningen av de åtgärder ifråga om personalförstärkning för kliniska
ämnen, som kommittén redan nu föreslagit. Därtill kommer, att jag funnit
det svårare när det gäller kliniska ämnen än beträffande de teoretiska att
överblicka i vad mån de föreslagna biträdande lärarna äro behövliga även
vid nuvarande studieordning. Ytterligare utredning i detta hänseende synes
erforderlig. Vidare hyser jag med hänsyn till vad i åtskilliga remissyttranden
anförts tvekan inför kommitténs förslag beträffande löne- och tjänsteställningen
för vissa biträdande lärare och för assistenter. Slutligen är en
viss återhållsamhet påkallad även med hänsyn till bristen på arbetskraft;
ifrågasättas kan därjämte, om lämpliga arbetslokaler omedelbart skulle
kunna ställas till förfogande i full utsträckning.

Jag nödgas sålunda ställa mig avvaktande inför vissa delar av de sakkunnigas
förslag. Jag har dock ansett mig kunna förorda inrättande av flertalet
av de ifrågasatta nya professurerna och laboratorsbefattningarna.
I fråga om de förra har jag ansett mig böra uppskjuta en prövning av för-''
slagen i vad avser överförande till ordinarie stat av de för professorerna
Laurell, Olivecrona och Lysholm inrättade personliga professurerna. Icke
heller har jag ansett mig böra ingå i prövning av frågan om inrättande
av sådana laboratorsbefattningar, som kommittén icke ansett böra komma
till stånd redan från och med nästa budgetår.

Jag beklagar, att frågan om en ökning av antalet biträdande lärare i
kliniska ämnen icke befinner sig i så klarlagt skick, att den nu kan upptagas
till slutlig prövning. Jag är nämligen övertygad om att en avlastning
av professorernas undervisnings- och examinationsbörda skulle vara ägnad
att åstadkomma gynnsammare betingelser för deras uppgift att föra d''vm
kliniska forskningen framåt. Jag nödgas emellertid i frågans nuvarande läge
inskränka mig till att föreslå vissa provisoriska åtgärder. I sådant hänseende
förordar jag, att under vederbörande arvodesposter i universitetens
och karolinska institutets avlöningsstater anvisas — utöver eljest utgående
arvoden — ett belopp av 12 000 kronor för varje lärosäte till undervisning

341

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

i kliniska ämnen genom biträdande lärare, att fördelas av Kungl. Maj:t
på förslag av kanslern. Dessa anslagsmedel böra i första hand användas till
arvoden åt biträdande lärare i ämnen, där dylika lärare för närvarande
saknas men där synnerligt behov av sådana visas föreligga. I övrigt förutsätter
jag att, därest behovet av biträdande lärare anses oundgängligt även
vid nuvarande studieordning, vederbörande fakultet respektive lärarkollegiet
i samband med petita för ett kommande budgetår återkommer med
för varje särskilt fall närmare motiverad framställning.

I detta sammanhang erinrar jag, att kommittén förordat inrättande av
centrala instrumentverkstäder vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Lunds
lasarett och karolinska sjukhuset. Detta förslag är jag icke beredd att nu
upptaga till slutlig prövning.

Vad slutligen angår de föreslagna nya kanslibiträdes- och laboratoriebiträdestjänsterna,
tillhopa 20 i Uppsala, 22 i Lund och 38 vid karolinska
institutet, håller jag visserligen för sannolikt, att det i allmänhet föreligger
behov av dylika befattningar på ifrågavarande kliniska institutioner, men
anser mig likväl på förut anförda skäl nödsakad att för närvarande förorda
en viss återhållsamhet. Då föreliggande material icke ger mig möjlighet
att bedöma behovet i de enskilda fallen har jag ansett mig böra tillstyrka,
att medel anvisas för inrättande av ett visst antal dylika biträdesbefattningar
vid vartdera av de medicinska lärosätena utan att taga ställning till
den närmare fördelningen på de skilda institutionerna. Jag förordar alltså,
att medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund tilldelas vardera 9 biträdesbefattningar
i Eo 7 och 3 i Eo 4 samt karolinska institutet 14 biträdesbefattningar
i Eo 7 och 5 i Eo 4. Ifråga om tjänsterna i Eo 4 torde den för
kontorsbiträdespersonal gällande befordringsgången böra tillämpas. Det
torde böra ankomma på kanslern att efter förslag av vederbörande universitetsmyndigheter
meddela beslut om fördelningen av de nya tjänsterna
på de särskilda institutionerna med angivande, såvitt angår befattningarna
i Eo 7, av deras karaktär av kansli- eller laboratoriebiträden. Till frågan
om inrättande härutöver av ett antal laboratoriebiträdestjänster vid vissa
speciella institutioner återkommer jag under nästföljande avsnitt.

B. Vissa detaljförslag.

Såsom nyss framhållits, är jag icke beredd att för närvarande till slutlig
prövning upptaga samtliga av kommittén framförda förslag beträffande de
kliniska ämnena. I det följande lämnas en närmare redogörelse allenast
för de förslag av kommittén, vilka synas böra bli föremål för beslut redan
nu, samt för vissa förslag, som i samband med remissbehandlingen av kommittébetänkandet
framförts från de medicinska lärosätenas sida.

Professur i teoretisk medicin i Uppsala. Kommittén
har föreslagit, att vid universitetet i Uppsala skall inrättas en personlig

342

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

professur i teoretisk medicin för docenten Jan Waldenström. Till stöd härför
åberopar kommittén en framställning från medicinska fakulteten i Uppsala,
vari anförts bland annat följande.

De senaste årtiondenas snabba utveckling av den medicinska vetenskapen
har till stor del betingats av samarbetet mellan de teoretiska disciplinerna.
I utlandet har också betydelsen av ett sådant samarbete tidigt beaktats.
Professurer i klinisk biokemi respektive patologisk fysiologi finnas
flerstädes inrättade såväl i England som på kontinenten. I Amerika har
strävandet efter en mera fruktbärande samverkan mellan teori och praktik
tagit sig uttryck i upprättandet av ett flertal professurer vid de medicinska
högskolorna, som — ehuru med växlande benämningar — såväl beträffande
forskning som undervisning motsvara ämnesområdena klinisk biokemi och
patologisk fysiologi.

Det synes fakulteten vara ett väsentligt önskemål även för vårt land att
en dylik professur inrättas, förslagsvis benämnd »klinisk biokemi» och förlagd
till Uppsala medicinska fakultet. Den med professuren förbundna
forskningsverksamheten skulle enligt fakultetens mening bedrivas inom den
del av biokemien, som äger direkt anknytning till frågorna om sjukdomarnas
orsaker och deras behandling. På grund av det angivna ämnets stora
och alltmer växande vikt i läkarutbildningen skulle professurens innehavare
åläggas undervisningsskyldighet. Både som forskare och lärare skulle han
inta en förmedlande ställning mellan de teoretiska grundvetenskaperna och
kliniken.

Den föreslagne befattningshavaren måste dels till sitt förfogande ha en
laboratorieavdelning, dels som överläkare förestå eu mindre sjukavdelning.
Beträffande laboratorieavdelningen kunna anspråken på densamma i Uppsala
i vissa väsentliga avseenden sättas lägre än annorstädes i vårt land.
Anledningen härtill är, att den nya professurens innehavare kan påräkna
samarbete med den av professorerna Svedberg och Tiselius ledda fysikaliskkemiska
institutionen, där en utomordentligt dyrbar och i hela världen
enastående, men för lösningen av många just kliniskt betydelsefulla biokemiska
problem nödvändig apparatur, kan ställas till förfogande. Ett
dylikt samarbete har under det sista årtiondet redan inletts och avsatt ett
flertal utomordentligt betydelsefulla resultat. Än större vikt kan skänkas
en liknande synpunkt, sedan den under planering varande biokemiska institutionen
under professor Tiselius ledning inom kort blivit en realitet. Vid
sidan av dessa möjligheter kunna speciella laboratorielokaler ställas till förfogande
av universitetets medicinsk-kemiska och farmakologiska institutioner
(på sammanlagt cirka 100 in2).

Vid akademiska sjukhuset torde utan svårighet redan för närvarande en
mindre sjukavdelning, i viss grad såsom specialavdelning, kunna organiseras
med den nya professurens innehavare som överläkare.

För den föreslagna professurens verksamhet krävas hjälpkrafter. Enligt
fakultetens mening bör sålunda en forskningsassistent anställas, som är i
stånd att på egen hand utarbeta erforderliga analysmetoder och även i
övrigt utföra mera kvalificerat forskningsarbete. För mera rutinmässiga
undersökningar kräves ytterligare ett tekniskt biträde.

För fakulteten framstår det som ett särskilt och betydelsefullt skäl för
inrättande av den ovan föreslagna professuren, att vid Uppsala universitet
finnes en på det ifrågavarande forskningsområdet framstående vetenskaps -

343

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

idkare, nämligen docenten Jan Waldenström. Denne har helt. nyligen av
de sakkunnige för tillsättandet av professuren i praktisk medicin vid °Uppsala
universitet erhållit höga lovord för sina vetenskapliga insatser på den
kliniska biokemiens område.

För egen del anför kommittén följande.

Kommittén ansluter sig i princip till den av fakulteten framlagda uppfattningen,
men anser, att professuren bör benämnas professur i teoretisk
medicin, emedan kommittén finner begreppet klinisk biokemi alltför trångt
och ägnat att förhindra en naturlig utveckling av det ämnesområde, som
är avsett att falla inom den föreslagna professuren.

Beträffande kompetensen hos den av fakulteten till personlig professur
föreslagne, docent Jan Waldenström, hänvisar fakulteten till de sakkunnigutlåtanden,
som avgivits vid tillsättandet av professuren i praktisk medicin
vid Uppsala universitet. Samtliga sakkunniga ha i sina förslag betonat, att
den sedermera till professuren utnämnde, K. E. F. Ask-Upmark, och docenten
Waldenström i avseende på vetenskaplig kompetens bildade en grupp
för sig ovanför övriga 8 sökande. De ha också framhållit, att valet mellan
dessa två varit svårt att träffa. Kommittén finner det därför angeläget, att
åtgärder vidtagas för att även docenten Waldenström i egenskap av .professor
knytes till ett svenskt universitet och där beredes goda forskningsmöjligheter.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Beträffande namnfrågan på denna professur har visserligen kommittén en
annan mening än fakulteten, men ehuru fakulteten ej funnit anledning
frångå sitt ursprungliga förslag, klinisk biokemi, synes dock namnfrågan i
detta fall för fakulteten vara mindre väsentlig. Fakulteten vill sålunda ej
motsätta sig benämningen teoretisk medicin. Beträffande denna professur
gäller att undervisningen i ämnet är i stort behov av kvalificerade lärarkrafter.
Det synes fakulteten sålunda lämpligt och önskvärt, att den för
docenten Waldenström föreslagna professuren förenas med en undervisningsskyldighet
av ett omfång motsvarande övriga professorers. Fakulteten
förutsätter, att, därest professuren upprättas, kanslern efter fakultetens
hörande lämnar närmare bestämmelser rörande undervisningens art.

Medicinska fakidteten i Lund anser, att professurens ämnesområde borde
betecknas såsom enbart »medicin».

Lärarkollegiet vid karolinska institutet och kanslern tillstyrka bifall till
ifrågavarande förslag.

Uppsala läns landstings hälso- och sjukvårdsbercdnmg har intet att erinra
mot förslaget men framhåller, att man får räkna med, att en utökning
av lokalutrymmena i samband med professurens inrättande snart komme
att visa sig nödvändig.

Svenska läkaresällskapet hälsar förslaget med glädje och anför vidare
bland annat följande.

Invärtes medicinen som undervisnings- och forskningsämne har undergått
en snabb utvidgning och fördjupning och större krav på patienternas behandling
ställas bland annat genom tillkomsten av nya läkemedel. Den

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

vetenskapliga forskningen kräver numera en allt större förtrogenhet med
de teoretiska disciplinerna, främst bakteriologi med serologi, fysiologi samt
fysiologisk kemi. Ur forskningssynpunkt är en uppdelning av ämnet invärtes
medicin därför en ofrånkomlig nödvändighet under det man från
klinisk eller sjukvårdande synpunkt vanligtvis önskar bevara ämnets enhet.
Sällskapet anser den föreslagna professuren i realiteten innebära en dubblering
av professuren i medicin och finner benämningen böra avse enbart
medicin.

Professur i ftisiologi i Uppsala. Vid universitetet i Uppsala
finnes en ordinarie lärarbefattning i fysikalisk diagnostik, tillika överläkare
vid akademiska sjukhusets centralsanatorium. Löneställningen är
densamma som en laborators.

Kommittén förordar, att åt innehavaren av nämnda befattning, medicine
doktorn Erik Hedvall, inrättas en personlig professur i ftisiologi. Framställning
härom har gjorts av medicinska fakulteten, som därvid anfört i huvudsak
följande.

Tuberkulosen utgjorde länge en del av ämnet medicin. När senare tuberkuloskliniker
och sanatorier inrättades med självständiga överläkare, skedde
en första utbrytning ur moderdisciplinen. Denna utveckling visade sig
riktig. Tuberkulosen är ju en utpräglat kronisk sjukdom, vars skötsel ej
blott fordrar sin särskilda mentalitet hos läkaren utan även speciella metoder,
såsom pneumothoraxbehandling, adherensavbränning m. in., vilka numera
nästan uteslutande utföras av tuberkulosläkare. Tidpunkten för ett
definitivt utbrytande måste nu anses vara inne. Såväl sjukdomens ofantligt
stora sociala problem som betydelsen av förbättrad tuberkulosforskning
och undervisning gör det nödvändigt, att ämnet helt frigöres från medicin
och att professur i lungtuberkulos inrättas i vårt land.

I Uppsala meddelas tuberkulosundervisningen av läraren i fysikalisk
diagnostik, som samtidigt är överläkare vid Centralsanatoriet och föreståndare
för den till sanatoriet knutna centraldispensären. Undervisningen utgöres
av 2 kurser ä 40 föreläsningstimmar vardera i fysikalisk diagnostik
årligen. Därjämte måste varje medicine kandidat under en månads tid
fullgöra assistent tjänstgöring, varvid deltagarna — högst 4 samtidigt — få
medverka i arbetet såväl på Centralsanatoriet som Centraldispensären.
Denna undervisning gives varje månad av året. Slutligen hålles en gång
årligen en frivillig föreläsningskurs i lungtuberkulosens diagnostik och terapi.

Läkarutbildningssakkunniga anse, att »utbildningen i lungtuberkulosens
klinik, bör vinna ökat beaktande i den allmänna läkarutbildningen» och
föreslå i sitt betänkande en utvidgning av undervisningen med en obligatorisk
kurs på 15 föreläsningar. För Uppsala del skulle denna kurs givas
2 gånger årligen.

Den nuvarande läraren i fysikalisk diagnostik i Uppsala är överläkaren
vid Centralsanatoriet, med. dr Erik Hedvall, som innehaft sin tjänst sedan
1941 efter att tidigare ha varit docent i Lund sedan 1932 och där innehaft
motsvarande lärar- och överläkartjänst. Han har på ett utomordentligt
intresserat sätt undervisat i sitt ämne icke blott genom de obligatoriska
kurserna för medicine kandidater utan även genom frivilliga föreläsningar
och handledning av kandidaterna under deras assistenttjänstgöringar å

345

Kungi,. Maj:ts proposition nr 272.

Centralsanatoriet. Detta omfattar med annexsanatorier 228 sängar och är
ett av de mest modernt utrustade i landet med en av landets största dispensärer.
Lungtuberkulosens sociala problem har docent Hedvall ägnat
stort intresse genom en mönstergill dispensärverksamhet. Calmettevaccinering,
energiskt bedriven skärmbildsfotografering samt omhändertagandet
av de partiellt arbetsföra, och hans erfarenheter på dessa områden ha
kommit undervisningen till godo. I talrika skrifter har han framlagt sina
forskningar och erfarenheter. I samarbete med kirurgiska klinikens läkare
har han planlagt behandlingen av de 187 fall av lungtuberkulos, som under
de sista 4 åren varit intagna å kirurgiska kliniken för operation, därav
123 fall från sanatorier i främmande län. Detta samarbete har lett till
införandet av en ny behandlingsmetod, den öppna pneumolysen, som kommer
att få stor betydelse.

En professur i lungtuberkulos saknas hittills i vårt land. På grund av
ämnets stora betydelse ur forsknings-, undervisnings- och samhällssynpunkt
bör det emellertid erhålla en egen representant vid någon av våra medicinska
högskolor. Docent Hedvall är en av vårt lands främsta och mest.
energiska målsmän för detta ämne, och fakulteten får därför föreslå honom
till erhållande av en personlig professur i ftisiologi.

Ifrågavarande förslag tillstyrkes av alla de myndigheter och organisationer,
som yttrat sig med anledning av detta.

Professur i thoraxkirurgi vid karolinska institutet.
Kommittén föreslår, att en personlig professur i nämnda ämne inrättas
åt överläkaren å kirurgiska avdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus,
docenten Clarence Crafoord. Till stöd härför åberopas en skrivelse till kommittén
från professorerna i kirurgi vid universiteten och karolinska institutet,
vari anföres:

Thoraxkirurgien har under de sista årtiondena genomgått en snabb utveckling.
Allt fler sjukdomar i bröstorganen ha sålunda blivit föremål^ för
framgångsrik behandling med kirurgiska metoder. Särskilt under krigsåren
ha i England och Amerika stora framsteg gjorts. Det har blivit allt mer
uppenbart, att den kirurgiska behandlingen av bröstorganens sjukdomar,
såväl lungtuberkulos som icke tuberkulösa sjukdomar, nått en sådan omfattning
samt kräver en sådan förtrogenhet med speciell diagnostik och
terapi, att den bör utbrytas ur den allmänna kirurgien som en särskild
specialitet. Enligt beslut av 1946 års riksdag har även beslutats, att karolinska
sjukhuset skall utökas med bland annat en thoraxkirurgisk klinik,
omfattande en avdelning för kirurgisk behandling av lungtuberkulos och
en avdelning för kirurgisk behandling av icke tuberkulösa sjukdomar i
bröstorganen med sammanlagt 100 vårdplatser.

1 vårt land har den moderna thoraxkirurgien sin främste representant i
Crafoord. Denne har på området ej blott varit banbrytande för den svenska
thoraxkirurgien utan även nått en internationellt uppskattad och erkänd
ställning tack vare en energisk och framgångsrik verksamhet vid förbättring
och nydaning av behandlingsmetoder samt deras tillämpning på nya förut
oprövade arbetsfält. Crafoords vetenskapliga produktion, som jämte doktorsavhandlingen
från 1938 omfattar ett stort antal arbeten, huvudsakligen

346

Kungl. Maj ris proposition nr 272.

inom thoraxkirurgiens område, ådagalägger enligt vår mening hans framstående
skicklighet inom sin vetenskap.

Med hänsyn till forskning och undervisning synes det oss även av största
vikt, att en på sitt område så erkänd förmåga som Crafoord beredes de
förbättrade betingelser till en ytterligare insats för forskning, undervisning
och sjukvård, som en professur skulle giva. Denna bör förenas med överläkarbefattningen
vid den thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset,
till vilken han måste anses vara den lämpligaste. Även specialutbildningen
av thoraxkirurger, varav landet säkerligen har stort behov under
den närmaste framtiden, tryggas härigenom på bästa sätt. Undervisningsskvldigheten
bör för övrigt begränsas till förslagsvis 24 timmar årligen i
form av tvenne översiktskurser om vardera 12 timmar för de vid kirurgiska
kliniken tjänstgörande medicine kandidaterna. Det förutsattes, att vid
kliniken inrättas forskningslaboratorium med djurexperimentell avdelning
för att befordra den vetenskapliga forskningen inom thoraxkirurgiens
område.

Lärarkollegiet och kanslern tillstyrka förslaget.

Professur i dermatologi och venereologi i Lund. För
närvarande finnes professur i detta ämne endast vid karolinska institutet.
Kommittén anför till stöd för sitt förslag i huvudsak följande.

En överläkartjänst i dermatologi och venereologi, uppförd på landstingets
stat, finnes från och med den 1 juli 1946 inrättad vid Lunds lasarett. En
vårdavdelning på 20 sängar är nyinredd i den gamla ögonklinikens byggnad,
och inom den närbelägna venereologiska avdelningen finnes npp till
35 vårdplatser för veneriskt sjuka jämte polikliniklokaler. Enligt en av
1945 års landsting godkänd generalplan planerar man att inom 6 år uppföra
en modern dermato-venereologisk klinik.

Att Lunds lasarett tidigare saknat avdelning för patienter med hudsjukdomar
har sedan många år av medicinska fakulteten i Lund betraktats som
en ur undervisningens och sjukvårdens synpunkter svår brist. När numera
en klinik för hud- och könssjuka inrättats vid lasarettet, bör — såsom
framhålles i 1946 års av fakulteten till konsistoriet avlåtna petitaskrivelse
— utan dröjsmål undervisning anordnas i dubbelämnet dermatologi och
venereologi. Fördelarna härav äro många och väsentliga. För den kliniska
forskningen är det av stor vikt, att ämnena i fråga, som sedan länge utgjort
en självständig medicinsk disciplin, bli företrädda även i Lund. Den
nya kliniken är ett viktigt led i utbyggandet av den medicinska högskolan
i Lund till större fullständighet. För de studerande innebär det en avsevärd
ekonomisk vinst att icke behöva studera dermatologi och venereologi vid
annan högskola. Fakulteten begär därför i sina petita en professur i ämnet.

För sin utbildning i dermatologi och venereologi äro för närvarande
samtliga Sveriges blivande läkare hänvisade till att passera karolinska institutet.
Det ligger i sakens natur, att i dessa stora ämnen, där utbildningen
i stor utsträckning bygger på demonstration av kliniskt och polikliniskt
patientmaterial, ett så stort deltagarantal förhindrar meddelandet av ändamålsenlig
undervisning.

De nuvarande undervisningssvårigheterna på detta område påpekas
även av professorn i dermatologi och venereologi vid karolinska institutet,

S. Hellerström, som framhåller, att en förutsättning för realiserande av en

347

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

intensifierad undervisning i ämnet i enlighet med läkarutbildningssakkunnigas
förslag är, att en professur i ämnet inrättas i Lund.

Ur forskningssynpunkt är inrättandet av ytterligare en dylik professur
ett oavvisligt behov. Genom att den alltför stora undervisningsbördan fördelas
på tvenne professurer kunna professorerna och de övriga forskarna
vid klinikerna beredas tillfälle till än mera intensifierad forskningsundervisning
och egen forskning. Stora och betydelsefulla problem inom dermatovenereologien
med beröringspunkter inom invärtes medicin, bakteriologi,
neurologi m. m. kräva ingående bearbetning. Det torde vara onödigt att
närmare ingå på frågan om hithörande sjukdomars betydelse såsom skadefaktorer
för samhället. Erinras må blott därom att statsmakterna genom
särskild lagstiftning och stora årliga anslag ingripit för bekämpande av
könssjukdomarna och yrkeshudsjukdomarna. Tack vare den moderna
forskningen på det diagnostiska och terapeutiska området hava vi fatt
betydelsefulla hjälpmedel i kampen mot de veneriska sjukdomarna, men
man vet icke, om de i längden komma att visa sig lika effektiva. Det fordras
därför fortsatt intensifierad forskning.

Beträffande hudsjukdomarna må framhållas, att de äro synnerligen vanliga
och stundom smittsamma. Genom att de ej sällan medföra invaliditet,
temporär eller bestående, har deras bekämpande även blivit ett betydelsefullt
samhällets intresse. Särskilt hava yrkeshudsjukdomarna visat sig
svåra att komma till rätta med. På grund av det alltmera ökande inflytande
allergiforskningen fått, icke minst inom dermatologin och särskilt för sistnämnda
sjukdomar, måste goda betingelser skapas för forskning inom den
komplicerade allergilärans område. För bevarandet av folkmaterialet i vårt
land är det för staten en angelägenhet av största socialmedicinska betydelse
att bidraga till att sådana viktiga folksjukdomar som t. ex. syfilis, gonorré
och yrkeseksem kunna rationellt bekämpas genom att man ökar möjligheterna
för vetenskaplig forskning och undervisning inom hithörande områden.

Ifrågavarande förslag tillstyrkes i de avgivna remissyttrandena.

Professur i neurologi i Lund. Kommittén föreslår, att principbeslut
nu fattas om inrättande av en professur i detta ämne vid Lunds
universitet vid senare tidpunkt, och anför till stöd härför följande.

Neurologien representeras i vårt land självständigt endast vid karolinska
institutet, där en professur i ämnet finnes. I Uppsala och Lund har neurologien
hittills företrätts av respektive professorer i praktisk medicin. Jämsides
med ämnets tillväxt har emellertid ett avskiljande av neurologien till
en egen disciplin även vid universiteten framstått sasom önskvärd, da
neurologisk forskning på grund av ämnets utveckling numera kräver sin
egen man. Samtidig vetenskaplig kompetens i både neurologi och intern
medicin torde numera vara sällsynt inom den yngre forskargenerationen.

Kommittén finner inrättandet av särskild professur i neurologi i Lund
(eventuellt även i Uppsala) innebära en naturlig och nödvändig utveckling
och vill tillsvidare i princip föreslå inrättande av eu professur i neurologi
åtminstone vid universitetet i Lund, där förekomsten av en neurokirurgisk
klinik gör behovet av en neurologisk klinik med självständig vetenskaplig
verksamhet särskilt angelägen och där för övrigt också ett Rockefellerlabo -

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ratoriurn för hjärnforskning finnes. Med anvisande av medel till en sålunda i
princip beslutad professur torde däremot böra anstå tillsvidare, dock senast
till nuvarande professorns i praktisk medicin avgång.

Medicinska fakulteten i Lund tillstyrker livligt detta förslag, vilket även
tillstyrkes av kanslern.

Professur i ortopedi i Lund. Endast vid karolinska institutet
finnes för närvarande professur i detta ämne. I Lund finnes sedan åtskilliga
år tillbaka en ordinarie lärartjänst i ortopedi, vilken sedan 1943 är placerad
i laboratorslönegraden. Kommittén har ifrågasatt men ej framlagt förslag
om förändring av denna lärartjänst till en professur. Kommittén anför:

Undervisning bedrives vid karolinska institutet med sammanlagt 72 timmar
årligen av professor i ämnet. Den är fördelad på tre kurser om vardera
12 dubbeltimmar. En biträdande lärare giver frivilliga kurser i gipsnings-,
bandage- och protesteknik.

I Lund har undervisningen sedan länge varit mera omfattande. Sålunda
gives av läraren i ortopedi (laboratorstjänst) tre gånger årligen en två
månaders föreläsningsserie över extremitetskirurgi och kirurgiska ben- och
ledsjukdomar samt två gånger årligen en översiktskurs i speciell ortopedi.
Sammanlagt utgör undervisningsprestationen omkring 190 timmar årligen.
Läkarutbildningssakkunniga föreslå, att endast två kurser om vardera 12
dubbeltimmar skulle givas årligen samtidigt med tjänstgöringen i kirurgi.
Mot detta förslag resas betänkligheter av ämnesrepresentanterna, läraren
i ortopedi, överläkaren G. G. F. Wiberg, samt professorn i kirurgi, J. P.
Strömbeck, som framhålla, att i Lund redan en förskjutning i vården av
extremiteternas ben- och ledåkommor skett från den allmänna kirurgien till
ortopedien. Vid ortopediska kliniken vårdas sålunda en allt större del av
det extremitet-kirurgiska materialet. Detta är i överensstämmelse med utvecklingen
utomlands, särskilt i England, samt med uttalanden från en av
Sveriges läkarförbund tillsatt sakkunnigkommitté. För utveckling av den
kliniska forskningen är det enligt nämnda ämnesrepresentanter av stor
betydelse, att ett sådant sammanförande sker. Det så samlade kliniska
materialet bör tillvaratagas för undervisningen, varför det måste anses
olämpligt att något väsentligt nedskära den nuvarande undervisningens
omfång vid Lunds ortopediska klinik. Dess nuvarande omfattning torde
bibehållas, varjämte en biträdande lärare bör anställas. Det kan även
ifrågasättas, om det ej med hänsyn till ämnets storleksordning och den betydelse,
forskningen på detta område har, samt den vikt, som måste tillmätas
undervisningen, är väl motiverat att överföra den nuvarande lärarbefattningen
till en professur i ortopedi. Sådan professur har vid karolinska
institutet funnits sedan 1913. Lärare i ortopedi förordnades i Lund först
1929 och är sedan 1943 uppförd i laborators tjänsteställning. Kommittén
anser sig dock för närvarande icke kunna framlägga förslag i denna riktning.

Medicinska fakulteten i Lund hemställer, att ifrågavarande lärartjänst
från och med nästa budgetår förändras till en professur, och anför till
stöd härför följande.

^ Kommittén anför så vägande skäl för en professur i ämnet, att det förvånat,
att dess förslag icke utmynnar i begäran om omedelbart inrättande.

349

Kungl. May.ts -proposition nr ''272.

Ortopedien är redan i och för sig med den äldre avgränsningen av ämnet
ett stort och viktigt område av medicinen såväl i fråga om forskning som
undervisning. Ämnet undergår i Lund ytterligare en successiv utökning genom
att delar av extremitetskirurgien överförts och överföras till ortopedien.
Fakulteten önskar utöver vad kommittén framfört särskilt framhålla,
att ortopedien i Lund förfogar över en stor och välutrustad klinik, som
utan omändring är väl ägnad att även i fortsättningen tillfredsställa saväl
undervisningens som forskningens krav. Den planlagda framtida utvecklingen
av ortopedien gör det såväl ur läkarutbildningens som forskningens
synpunkt önskvärt att ortopedien i vårt land företrädes av mer än en enda
professur såsom nu är fallet. En omändring till professur av den nuvarande
laboratorsbefattningen i ämnet innebär en relativt obetydlig merutgift.
Fakulteten får alltså uttala det bestämda önskemålet, att nuvarande laboratorsbefattning
i ortopedi omedelbart omändras till professur.

Kanslern biträder fakultetens förslag.

De inom socialdepartementet tillkallade ortopedi- och vanf öresakkunniga
förorda inrättande av den ifrågasatta professuren. En betydande utbyggnad
av den medicinskt-ortopediska vården komme att förordas av de sakkunniga.
En sådan utbyggnad komme att öka kraven på en mera fullständig
undervisning i ortopedi.

Laborator i reumatologi i Lund. Undervisningen i detta
ämne meddelas för närvarande under utbildningen i medicin av lärarna i
detta ämne. Vid Lunds lasarett finnes en särskild reumatikeravdelning om
68 vårdplatser, en av pensionsstyrelsens kuranstalter för reumatiskt sjuka.
Förslag föreligger om en betydande utvidgning av denna avdelning. Enligt
beslut av 1946 års riksdag skall karolinska sjukhuset framdeles utbyggas
med en reumatologisk klinik och förslag föreligger om anordnande av en
dylik även vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Läkarutbildningssakkunniga
ha förordat, att ett arvode å 1 000 kronor anvisas å Lunds universitets
stat för anordnande av en varje termin återkommande kurs, omfattande
10 timmar, i reumatologi, vilken borde hållas av läkaren å den reumatologiska
avdelningen. När reumatikerkliniker kommit till stånd i Uppsala
och Stockholm, borde liknande anordning träffas även där.

Kommittén förordar, att cheferna för de reumatologiska klinikerna skola
få ställning som laboratorer, tillika överläkare. I fråga om Uppsala och
Stockholm avses befattningarna inrättade först i samband med klinikernas
organiserande.

Kanslern tillstyrker inrättande från och med nästa budgetår av en laboratorstjänst
i Lund.

Riksföreningen för bekämpande av de reumatiska sjukdomarna understryker
betydelsen för det vetenskapliga forskningsarbetet av att ifrågavarande
förslag förverkligades. Lunds universitet hade de senaste åren
upprepade gånger hemställt om inrättande av en ordinarie lärartjänst i
reumatologi och fysikalisk terapi i laborators tjänsteställning.

350

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Laborator i kirurgi, särskilt thoraxkirurgi, i Lund.
För ämnet kirurgi finnes vid universitetet i Lund — förutom professorn,
J. P. Strömbeck — en biträdande lärare med ett arvode av 10 900 kronor
jämte provisoriskt arvodestillägg. Biträdande lärartjänsten innehaves för
närvarande av docenten i kirurgi Helge Wulff, vilken tillika är biträdande
överläkare vid kirurgiska kliniken. Kommittén föreslår, att den biträdande
lärartjänsten omändras till en ordinarie tjänst i laborators tjänsteställning
samt förutsätter, att Wulff blir förste innehavare av tjänsten. Till stöd
härför åberopas följande yttrande av professor Strömbeck:

Vid kirurgiska kliniken i Lund har under de sista åren en provisorisk
thoraxkirurgisk avdelning om 12 sängar varit inrättad. Denna är för närvarande
helt belagd med specialfall av hithörande slag, vilka därutöver
måst inläggas även på andra sjukavdelningar inom kirurgiska kliniken. Därjämte
äro ett flertal fall av lungtuberkulos, vilka undergå kirurgisk behandling,
inlagda på lasarettets lungklinik. Denna thoraxkirurgiska verksamhet,
sona visar sig kräva ett allt större behov av vårdplatser, förestås
nu av den biträdande överläkaren och biträdande läraren i kirurgi, docenten
Helge Wulff. Denne har efter en fullgod grundläggande kirurgutbildning
vid klinikerna i Lund och specialutbildning hos docenten Crafoord vid
Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm ytterligare genom statsunderstödd
studievistelse i U. S. A. meriterat sig för specialiteten. Hans vetenskapliga
produktion, vilken till viss del faller inom thoraxkirurgiens område, motsvarar
väl professorskompetens.

I den generalplan för Lunds lasarett, som i princip godkänts av 1945 års
landsting, ingår en ny thoraxkirurgisk avdelning samt en avdelning för
kirurgiska lungtuberkulosfall om vardera 25—30 sängar, vilken storlek även
motsvarar Nationalföreningens mot tuberkulos förslag för Lunds vidkommande.
Då docenten Wulff torde vara den för närvarande mest meriterade
thoraxkirurgen i landet näst docent Crafoord, måste det enligt min mening
vara av största betydelse att en så kompetent person knytes till det kliniska
sjukhuset i Lund för att där möjliggöra den rationella utvecklingen av den
för södra Sverige nödvändiga mer avancerade thoraxkirurgiska verksamheten.
Just i Lund med dess upparbetade centrala ställning inom sjukhusväsendet
äro nämligen förhållandena gynnsammast för en snabb utveckling
av thoraxkirurgien. Där äro möjligheterna till det nödvändiga samarbetet
med thoraxkirurgiens hjälpdiscipliner för närvarande bäst till finnandes.
Då undervisningen i ftisiologi vid Lunds universitet är förlagd till
lungkliniken av Lunds lasarett synes det även nödvändigt, att den kirurgiska
behandlingen av lungtuberkulos, dess indikationer, teknik och resultat
kunna demonstreras vid en med lungkliniken intimt samarbetande thoraxkirurgisk
avdelning.

Jag vill därför föreslå, att en biträdande lärarbefattning i kirurgi inrättas
med laborators tjänsteställning, avsedd att förenas med en tjänst som
överläkare i kirurgi, företrädesvis thoraxkirurgi, vid Lunds lasarett med sedvanligt
arvode från landstinget och de förmåner, som åtnjutas av övriga
överläkare vid lasarettet, och att dess förste innehavare blir docenten
Helge Wulff.

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Ifrågavarande förslag biträdes av medicinska fakidteten och kanslern,
vilka förutsätta, att Wulff utan ansökan utnämnes till innehavare av
tjänsten.

Laborator i klinisk neurofysiologi i Stockholm.
Kommittén hemställer, att en för serafimerlasarettets neurologiska och
neurokirurgiska kliniker gemensam befattning som klinisk laborator i neurofysiologi
inrättas. Innehavaren av tjänsten borde ha såväl klinisk som
neurofysiologisk erfarenhet. Han skulle leda de elektroencefalografiska
undersökningarna och svara för övriga elektrofysiologiska metoder. Då
dessa i framtiden allt viktigare undersökningsmetoder hade sin stora betydelse
ej blott för den neurologiska och den neurokirurgiska utan även för
den intermedicinska med flera kliniker vid serafimerlasarettet, borde nämnda
laborator erhålla överläkararvode på serafimerlasarettets stat.

Till stöd för förslaget åberopas ett yttrande av projessorerna N. Antoni
och Ii. Olivecrona, vari anföres bland annat följande.

Den kliniska neurofysiologien utgör en gren av den kliniska neurologien,
vilken just börjat komma i gång som forskningsområde och vars betydelse
befinner sig i ständigt stigande. Det gäller, att på kliniska problem tillämpa
den moderna fysiologiens, enkannerligen neurofysiologiens rön. När det
gäller de neurologiska problemen, förefalla en fysiologiskt och kliniskt skolad
forskares möjligheter kanske alldeles särskilt stora. Att med moderna
elektrofysiologiska metoder angripa kliniska reflexproblem, borde t. ex.
vara ytterst tacksamt, särskilt då goda möjligheter erbjuda sig till samarbete
med neurofysiologiska institutionen vid karolinska institutet, där
man särskilt ägnat sig åt djurexperimentell reflexforskning med dylika
metoder.

Elektromyografi är för övrigt en undersökningsmetodik, som under de
sista åren fått en hastigt stigande klinisk betydelse, även bortsett från dess
möjligheter vid reflexstudier. Det gäller på detta område uppgifter av väldig
omfattning och fundamental betydelse. Med hjälp av exakt, djurexperimentellt
genomprövad metodik skall hela den kliniska neurologiska semiologien
— reflexlära, tonusfrågor och en massa annat — genomgås, i avsikt
att efter hand kunna ställa exakt mätning i stället för subjektiv empiri.
Vid denna jättestora revisionsprocess komma de hävdvunna kliniska
grundbegreppen säkerligen att få vidkännas hårda törnar. Ilela den »allmänna
neurologien» kommer efter någon generation kanske att se helt
annorlunda ut än nu.

Även elektroencefalografi hör till den kliniska neurofysiologiens arbetsprogram.
I motsats mot elektromyografi är detta område redan i stor utsträckning
bearbetat för kliniska problem och moget för rutinmässig användning.
Dock är det givet, att samarbetet med en modern neurologisk och
neurokirurgisk klinik även på detta område erbjuder stora vetenskapliga
utvecklingsmöjligheter.

För forskningsarbetet vid neurologiska och neurokirurgiska klinikerna är
möjligheten till intimt samarbete med en neurofysiologisk laborator av vital
betydelse. Det synes oss otänkbart, att den av rutinarbete hårt belastade
fysiologiska laboratorn vid medicinska kliniken skulle kunna hinna utföra

352

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

vare sig självständig ldinisk-neurofysiologisk forskning, vilken är nödvändig
för vinnande av erfarenhet om de neurofysiologiska metodernas
kliniska användbarhet, eller vara läkarstaben vid de av oss ledda klinikerna
behjälplig vid lösandet av forskningsuppgifter, som erfordra neurofysiologisk
metodik.

För närvarande synes det oss, såsom torde ha framgått av ovanstående,
nödvändigt, att en laborator i klinisk neurofysiologi i första hand sysslar
med forskningsarbete. Detta hindrar icke, att det redan nu föreligger och
i framtiden kan beräknas bli ett mycket stort behov av rutinmässiga
elektromyografiska och elektroencefalografiska undersökningar.

Man torde kunna förutse, att särskilt de senare komma att i framtiden
kräva en betydligt utökad personal vid den klinisk-neurofysiologiska avdelningen.
Detta har beaktats av den kommitté, som vid karolinska institutet
utarbetat ett förslag angående överflyttning av neurologiska och
neurokirurgiska klinikerna till karolinska sjukhuset. Kommittén har nämligen
föreslagit inrättandet av ett fristående kliniskt-neurofysiologiskt institut
med i stort sett ovannämnda arbetsprogram och avsett att utföra
elektroencefalogram och dylikt även å patienter från övriga kliniker, främst
då den psykiatriska.

Kanslern tillstyrker förevarande förslag.

Laborator i experimentell psykiatri i Stockholm.
Kanslern har, efter framställning av lärarkollegiet, förordat inrättande av
en laboratorstjänst i experimentell psykiatri, tillika överläkare vid karolinska
sjukhusets psykiatriska klinik. Till stöd härför åberopas en utredning
av professorn T. Sjögren, vari anföres bland annat:

Inom psykiatriens område, icke minst från synpunkten av dess stora
socialmedicinska betydelse, har den elektroencefalografiska forskningen
visat sig bli allt viktigare för bedömningen av snart sagt alla former av
psykisk abnormitet. Sålunda möjliggör elektroencefalografi att i större utsträckning
än tidigare skilja sådan abnormitet och social missanpassning,
som bygger på mätbara organiska hjärnförändringar från andra typer,
miljöbetingade och dylika. Man kan säkerligen förutse, att elektroencefalografisk
undersökning i en snar framtid kommer att anses böra ingå som
rutinmetod tillsammans med övriga medicinskt-psykiatriska undersökningsmetoder
vid varje psykiatrisk avdelning. Redan nu framstår betydelsen av
denna undersökningsmetod vid psykopatologiska följdtillstånd efter skallskador
såsom avsevärd. Man har fått en möjlighet att vid inkomsten till
sjukhuset av en skallskadad patient objektivt kunna fastställa hur pass
svårt den erhållna skadan drabbat hjärnan. Även vid andra former av
psykiska sjukdomstillstånd betingade av såväl exogena som endogena
orsaksfaktorer har det visat sig att elektroencefalografi kunnat ge värdefulla
upplysningar.

Så mycket allvarligare är med hänsyn härtill, att vi i Sverige för närvarande
i detta hänseende befinner oss i ett verkligt nödläge. Den enda
psykiatriska undersökningsstationen vid karolinska sjukhuset översvämmas
med remisser från hela landet och den ende forskare, som ägnat sig åt
psykiatrisk encefalografi, har sökt annan tjänst, då anställningsvillkoren
å hans nuvarande tjänst äro av den art, att han icke anser sig kunna
kvarstanna.

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Som jämförelse med förhållandena i Sverige må omnämnas, att i Danmark
5 stationer för elektroencefalografisk forskning och undersökning
inrättats och att i U. S. A. och England metoden allmänt accepterats som
nödvändigt vetenskapligt hjälpmedel. Den elektroencefalografiska forskningen
bedrives där med stor intensitet på stora speciallaboratorier. Med
tillfredsställelse har observerats förslaget om en klinisk laborator för bland
annat elektromyografi och elektroencefalografi, delad mellan neurokirurgi
och neurologi, men det är redan nu uppenbart, att denne forskare kommer
att vara hårt belastad av de krav, som ställas på honom av dessa båda
discipliner med hänsyn till metodens vetenskapliga och diagnostiska betydelse
för dem, varförutom ifrågavarande person även förutsättes ägna sig
åt utvecklingen av andra elektrofysiologiska metoder.

Det framstår då såsom ett oavvisligt krav att vid karolinska institutets
psykiatriska klinik inrätta en tjänst ägnad denna experimentella form av
psykiatri. Det gäller att skapa en tjänst av sådan beskaffenhet, att man
kan räkna med att på lång sikt få behålla denne forskare. Det riktiga synes
vara, att man inrättar en tjänst för en laborator i experimentell psykiatri.
En nödvändig förutsättning för denna tjänst är emellertid att vederbörande
befattningshavare samtidigt beredes tillfälle till utövande av klinisk verksamhet,
vilket bör ske i den formen, att han samtidigt tjänstgör som överläkare
å en avdelning vid psykiatriska kliniken.

Laborator i allergilära i Stockholm. Den under uppförande
varande nya dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset har
avsetts kunna tagas i bruk med ingången av nästa budgetår. Byggnaden
avses skola innehålla bland annat ett allergilaboratorium. Kommittén hemställer,
att en befattning som laborator i allergilära inrättas från och med
nästa budgetår samt att med befattningen förenas arvode som överläkare
på karolinska sjukhusets stat. Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén
följande uttalande av professorn S. HeUerström.

En modern dermatologisk klinik kan ur vetenskaplig synpunkt icke anses
ändamålsenlig, därest den icke erbjuder goda betingelser för forskning
inom allergiläran. Flertalet hudsjukdomar, oftast de mest invalidiserande,
äro av allergisk natur. Så är t. ex. fallet i fråga om yrkeshudsjukdomar,
ävensom vissa eksem hos barn och vuxna. Det bör här framhållas, att
huden är det organ, på vilket man liittast registrerar de allergiska reaktionerna.
Det är otänkbart, att något fruktbärande forskningsarbete på detta
stora specialområde skall kunna utföras av de ordinarie läkarna vid kliniken,
detta framför allt på grund av den omständigheten, att allergiforskningen
är särskilt tidsödande.

På grund av det alltmer ökade inflytande allergiforskningen fått inom
medicinens olika grenar och icke minst för dermatologi, måste detta ämne
anses böra få en fast företrädare beträffande forskning och undervisning
och för ledande av till området hörande mera specialbetonade kurser, vilka
de biträdande lärarna icke kunna anses behärska. Företrädaren av ämnet
bör vara laborator med överläkares ställning och med särskilt arvode för
meddelad undervisning. Enär allergilaboratoriet är avsett att i görligaste
mån betjäna hela sjukhuset, bör laboratorn såsom chef för sitt laboratorium
intaga en relativt självständig ställning i förhållande till professorn men
med skyldighet att ställa sin sakkunskap till förfogande vid forsknings 23

— Bihang till riksdagens protokoll 101+7. 1 samt. Nr 272.

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

uppgifter inom kliniken. Det gäller här ett stort specialområde, vilket numera
nått en sådan utveckling, att detsamma och dess målsmän kräva en
mera självständig ställning. Det ligger i sakens natur, att utvecklingen
sannolikt inom överskådlig tid kommer att föra till inrättandet av en professur
i allergiforskning.

Kanslern biträder ifrågavarande förslag.

Laborator i röntgendiagnostik, särskilt thoraxröntgen-
och neuroröntgendiagnostik i Lund. Undervisningen
i röntgendiagnostik i Lund omfattar 250 föreläsningar per läsår
(tre obligatoriska kurser om 30 timmar samt två frivilliga om 80 timmar
vardera). Kommittén föreslår, att en del av undervisningen övertages av
två biträdande lärare, varav den ena i laborators tjänsteställning. Kommittén
anför:

Ämnesrepresentanten, professor H. Hellmer, har begärt, att en laboratur
i röntgendiagnostik, särskilt thoraxröntgendiagnostik och neuroröntgendiagnostik,
inrättas. En sådan tjänst finnes även upptagen i medicinska
fakultetens petita till 1947 års riksdag. Vid det kliniska sjukhuset i Lund
har 1/8 1946 en neurokirurgisk avdelning öppnats, den första i landet
utanför Stockholm. Det synes uppenbart, att verksamheten vid en sådan
kirurgisk specialavdelning beträffande såväl forskning som sjukvård oundgängligen
kräver samarbete med röntgendiagnostisk sakkunskap med speciell
inriktning på den neuroröntgenologiska diagnostiken. Utvecklingen
inom röntgendiagnostiken har nu fortskridit så, att en specialisering inom
densamma är nödvändig vid de medicinska högskolorna. I Stockholm har
redan vid serafimerlasarettet en sådan specialisering skett i samarbete med
neurokirurgiska kliniken samt där möjliggjort nenrokirurgiens utveckling.
En motsvarande specialisering av röntgendiagnostiken i korrespondens med
utbyggnaden av de kliniska disciplinerna förutses beträffande thoraxröntgendiagnostiken.
Röntgendiagnostiken utgör nämligen grundvalen för de
senaste decenniernas bekämpade av lungtuberkulosen och spelar en genomgripande
roll för thoraxkirurgien. Vid den av riksdagen beslutade lungkliniken
vid karolinska sjukhuset skall även inrättas en särskild thoraxröntgendiagnostisk
avdelning under ledning av en överläkare.

Vid kirurgiska kliniken i Lund bedrives sedan några år specialiserad
thoraxkirurgisk verksamhet. Kommittén föreslår även inrättandet för Lund
av en befattning som biträdande lärare i kirurgi i laborators tjänsteställning,
avsedd att förenas med befattning på landstingets stat som överläkare
i kirurgi, huvudsakligen thoraxkirurgi. Den utvidgade thoraxkirurgiska
verksamhet, som under dessa förhållanden kan förväntas i Lund, motiverar
enligt kommitterades mening väl, att den just för Lunds vidkommande så
viktiga gren av röntgendiagnostik, som den neuro- och thoraxröntgenologiska
diagnostiken kan sägas utgöra, får en fast företrädare i fråga om forskning
och undervisning därstädes.

Fakulteten och kanslern biträda ifrågavarande förslag.

Laborator i radiofysik i Lund. Kommittén anför:

Radioterapien företrädes i Lund av en lärare i radioterapi med laborators
tjänsteställning, tillika överläkare vid centralanstalten för radioterapi i
Lund.

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Vid radioterapeutiska kliniken har sedan 1941 funnits ett radiofysiskt
laboratorium, motsvarande den radiofysiska institutionen vid karolinska
institutet. Vid detta laboratorium har en fysiker varit deltidsanställd, men
behovet av en heltidsanställd fysiker har med tiden gjort sig allt starkare
gällande, och detta blir ännu nödvändigare, om forskningen skall intensifieras.
Föreståndaren för radioterapeutiska avdelningen anser, att för en sådan
tjänst bör krävas filosofie licentiatexamen i fysik, disputationsprov helst
med docentkompetens och minst 5 års praktisk erfarenhet i medicinsk
radiofysik. Med sådana fordringar på innehavarens kompetens bör tjänsten
göras till en fast laboratorsbefattning.

Fakulteten och kanslern tillstyrka bifall till förevarande förslag.

Laboratorer vid kliniska centrallaboratorier. Kommitténs
förslag framgår av följande sammanställning:

Nuvarande befattningar:
Uppsala:

1 klinisk laborator (arvode
8 600 + 660=9 260 kronor).

Lund:

1 klinisk laborator (arvode
8 600 + 660 = 9 260 kronor).

Karolinska sjukhuset:

1 laborator vid medicinsktkemiska
centrallaboratoriet.1 2 *
1 laborator vid medicinsktfysiologiska
centrallaboratoriet.2
1 laborator vid medicinskt-bakteriologiska
centrallaboratoriet.2

S erafimerlasar ettet:

1 extra klinisk laborator (arvode
8 600 kronor).4

Kommittén anför:

Kommitténs förslag:

1 ordinarie laborator i klinisk kemi.

1 ordinarie laborator i klinisk
fysiologi.1

1 ordinarie laborator i klinisk
kemi.

1 ordinarie laborator i klinisk
fysiologi.1

1 ordinarie laborator i klinisk
kemi.

1 ordinarie laborator i klinisk
fysiologi.

3 ordinarie laboratorer, en i klinisk
kemi, en i klinisk fysiologi
och en i klinisk bakteriologi.

De kliniska centrallaboratorier, som nu finnas vid de av detta betänkande
berörda sjukhusen, sortera alla under respektive professorer i medicin. Vid
akademiska sjukhuset i Uppsala samt vid Lunds lasarett förestås laboratorierna
av en klinisk laborator på universitetets stat, vid karolinska sjukhuset
finnas tre centrallaboratorier: det medicinskt kemiska, det medicinskt
fysiologiska och det medicinskt bakteriologiska, vilka vardera förestås av
en laborator på sjukhusets stat, vid serafimerlasarettet slutligen finnas tre

1 Avses inrättad först framdeles, då lokaler härför erhållits.

2 Arvode på karolinska sjukhusets stat 8 500 kronor. Såsom ett provisorium för innevarande
budgetår har medgivits, att laboratorerna må åtnjuta arvoden å (13 080 + 660=) 13 740 kronor.

8 Då sedan den 1 juli 1946 finnes en professur i bakteriologi föreslår kommittén icke någon
ytterligare ordinarie befattning på karolinska institutets stat.

4 Såsom ett provisorium för innevarande budgetår gäller, att arvoden å (13 080 + 660 =)
13 740 kronor må utgå till envar av tre laboratorer.

356

Kungl. Maj:ts proposition nr S72.

laboratorier, vilka förestås av extra laboratorer på serafimerlasarettets stat.
Särskilt i Uppsala och Lund men även vid serafimerlasarettet är organisationen
av provisorisk art.

De kliniska centrallaboratorierna ha visat sig vara av utomordentligt
stort värde såväl för sjukvården som för forskningen, och tiden är nu enligt
kommitténs uppfattning inne att utbygga dem och ge dem en fastare och
mera självständig ställning. Kommittén har därför vänt sig till de nuvarande
föreståndarna med begäran om förslag till omorganisation av laboratorierna
i fråga i angivet syfte. Svaren visa en mycket enhetlig tendens.
Sålunda framhålles från alla håll, att centrallaboratorierna böra erhålla
avsevärd förstärkning i fråga om personal och anslag, att de böra frigöras
från de medicinska klinikerna samt att de böra uppdelas på åtminstone
två laboratorier: ett kliniskt kemiskt och ett kliniskt fysiologiskt centrallaboratorium.
Vidare bör enligt förslagen varje centrallaboratorium organiseras
på en rutinavdelning, som ombesörjer analyser och dylikt för den
löpande sjukvården och som bekostas av sjukhuset, samt en forskningsavdelning,
bekostad av respektive universitet.

Kommittén anser, att centrallaboratorierna böra ges förbättrade arbetsmöjligheter.
Vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett, karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet i Stockholm bör ett fristående
kliniskt kemiskt och ett fristående kliniskt fysiologiskt centrallaboratorium
organiseras med en klinisk laborator, tillika överläkare som föreståndare.
Vidare bör vid serafimerlasarettet ett laboratorium för klinisk bakteriologi
med en klinisk laborator tillika överläkare som chef inrättas.

TJniversitetsmyndiglieterna tillstyrka bifall till kommitténs förevarande
förslag.

Undervisning i oftalmiatrik vid Sabbatsbergs
sjukhus.

Vid karolinska institutet ges årligen fyra kurser i oftalmiatrik (64 timmar
vardera) i samband med tjänstgöring på ögonkliniken på karolinska sjukhuset.
Undervisningen omhänderhaves av professorn och en biträdande
lärare, vilken senare svarar för en av kurserna samt två särskilda ögonspeglingskurser.
Ytterligare två ögonspeglingskurser ges årligen mot särskilt
arvode av 1 600 kronor.

Förslag om ianspråktagande även av ögonavdelningen på Sabbatsbergs
sjukhus för undervisningsändamål har underställts riksdagen. Undervisningen
därstädes är avsedd att taga sin början nästa läsår. Kommittén
framhåller, att undervisningen i Stockholm därefter skulle fördelas på 4
kurser om 15 studerande vid karolinska sjukhuset samt 4 kurser om 10 studerande
vid Sabbatsbergs sjukhus. Professorn skulle hålla 3 samt en biträdande
lärare 1 av kurserna på karolinska sjukhuset. På Sabbatsberg
skulle hållas 3 kurser av överläkaren mot biträdande lärararvode (9 000
kronor) samt den fjärde kursen av ännu en biträdande lärare mot arvode
(3 000 kronor). Ögonspeglingskurserna skulle ges i oförändrad omfattning,
d. v. s. tillsammans 4 kurser, varav 2 mot särskilt arvode samt 2 av innehavaren
av den nu befintliga arvodestjänsten som biträdande lärare.

Laboratoriebiträden vid centrallaboratorierna.
Kommittén har föreslagit, att varje centrallaboratorium vid akademiska
sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett samt de två statliga undervisningssjukhusen
i Stockholm förses med ett laboratoriebiträde. Vid serafimerlasa -

357

Kungl. Maj:is proposition nr ''272.

rettets kliniska laboratorium finnes redan ett »tekniskt biträde» i lönegraden
A 4; denna befattning förutsattes komma att bibehålla sin löneställning
oförändrad. De nya tjänsterna föreslås eljest bli placerade i lönegraden
Eo 7. I fråga om de fysiologiska centrallaboratorierna i Uppsala och Lund
förutsättas befattningarna bli inrättade först senare i samband med laboratoriernas
organiserande.

Kanslern biträder ifrågavarande förslag.

Teknisk personal vid karolinska sjukhusets dermat
ologiska klinik. Kommittén föreslår, att vid nämnda klinik
inrättas — förutom en kanslibiträdestjänst — två befattningar som laboratoriebiträde
i Eo 7, därav en vid allergilaboratoriet, en som vaktmästare
i Eo 5 och en som fotograf i Eo 5. Kostnaderna för fotografens avlönande
skulle delas lika mellan karolinska sjukhuset och karolinska institutet.

De stora medicinska framgångar, som kännetecknat de senaste decennierna,
ha uppnåtts i intimt samarbete mellan medicinska teoretiker och
kliniker. Det torde vara uppenbart, att en ytterligare utveckling av läkekonsten
i stor utsträckning är beroende av ett fortsatt målmedvetet samarbete
av dylik art. Det synes med hänsyn härtill vara ett beaktansvärt
uppslag, som framförts av medicinska fakulteten i Uppsala, då den hemställt
om inrättande av en professur inom själva gränsområdet mellan de
teoretiska och kliniska disciplinerna med syfte att i en och samma lärostol
förena både medicinsk teori och medicinsk praktik. Beträffande professurens
benämning ansluter jag mig till kommitténs förslag, enligt vilken dess
ämnesområde skulle kallas teoretisk medicin. Förslaget att inrätta professuren
såsom personlig för docenten Jan Waldenström, vars framstående
forskaregenskaper av fackmännen fått höga vitsord, finner jag mig böra
biträda. Då professurens syfte huvudsakligen bör vara forskning, synes den
icke böra betraktas såsom i fråga om undervisnings- och sjukvårdsuppgifter
jämställd med professuren i praktisk medicin. Jag är därför tveksam inför
fakultetens förslag, att den nya professurens innehavare skulle få sig ålagd
samma undervisningsskyldighet som innehavaren av professuren i praktisk
medicin. Frågan om den med den personliga professuren förenade undervisningsskyldigheten
torde emellertid få prövas i vanlig ordning.

Lungtuberkulosen är en av vårt lands mest förhärjande folksjukdomar,
vars teoretiska utforskande och praktiska bekämpande ännu synes ha
långt kvar till sin lösning. Dess stora samhälleliga betydelse gör det enligt
min mening befogat, att läran om denna sjukdom — jtisiologi — blir företrädd
av en professur vid åtminstone ett av våra medicinska lärosäten.
Jag är därför beredd att tillstyrka bifall till förslaget, att en professur i
ämnet inrättas i Uppsala och har ingenting att erinra mot att densamma
blir personlig för läraren i fysikalisk diagnostik därstädes, överläkaren,
medicine doktorn Erik Hedvall, som vitsordas vara en av vårt lands
främsta forskare på ifrågavarande område.

Departe mentschefen.

358

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Enligt redan fattat beslut skall karolinska sjukhuset utbyggas med en
klinik för thoraxkirurgi, d. v. s. kirurgisk behandling av sjukdomar i bröstorganen,
såväl tuberkulösa som andra. Enligt nu framlagt förslag skulle till
klinikchef utses den för sin framstående vetenskapliga och praktiska
skicklighet på detta område kände överläkaren vid Sabbatsbergs sjukhus,
docenten Clarence Crafoord. I detta syfte skulle för honom inrättas en
personlig professur vid karolinska institutet. Jag ansluter mig till detta
förslag. När den nya kliniken är färdig att tagas i bruk, bör givetvis med
professuren förenas överläkartjänst på karolinska sjukhusets stat mot sedvanligt
överläkararvode. Jag förutsätter, att Crafoord intill dess kommer
att bestrida överläkargöromålen vid sin nuvarande befattning mot ett
skäligt arvode från Stockholms stad; det torde böra ankomma på karolinska
institutet att upptaga förhandlingar härom med staden och träffa
överenskommelse i ämnet samt därefter anmäla frågan för Kungl. Maj:t.
Professuren torde böra tillträdas först sedan dylik överenskommelse
träffats.

Undervisningen i det viktiga dubbelämnet dermatologi och venereologi
har hittills varit koncentrerad till karolinska institutet, vilket medfört avsevärda
olägenheter. Med hänsyn till undervisningens och givetvis även
forskningens behov är det därför enligt min mening angeläget, att föreliggande
förslag om inrättande av en professur i förevarande ämnen även vid
Lunds universitet nu förverkligas. Jag tillstyrker därför bifall till detta
förslag.

De skäl, som anförts till stöd för förslaget om inrättande av en professur
i neurologi vid Lunds universitet finner jag bärande. Ämnet företrädes för
närvarande endast vid karolinska institutet av en särskild lärostol men
det är ett gammalt önskemål att utbryta detsamma ur ämnet medicin även
vid universiteten i Lund och Uppsala. Kommittén har emellertid inskränkt
sig till att för närvarande förorda, att principbeslut fattas om en särskild
neurologiprofessur i Lund, varvid dock förutsatts, att beslutet skulle träda
i kraft senast vid professorn Sven Ingvars avgång från den av honom innehavda
professuren i praktisk medicin. Sedan kommittéförslaget framlagts,
har sistnämnda lärostol blivit ledig genom professorn Ingvars nyligen
timade frånfälle. Med hänsyn härtill finner jag mig böra förorda, att den
ifrågasatta professuren i neurologi inrättas från och med nästa budgetår.

Ortopedien representeras vid karolinska institutet av en professur och vid
universitetet i Lund av en ordinarie lärarbefattning. Kommittén har i
princip uttalat sig för, att sistnämnda befattning förändras till en professur,
men har icke framlagt förslag härom. Medicinska fakulteten i Lund har
emellertid gjort framställning om en dylik förändring redan från och med
den 1 juli 1947, vilken framställning biträtts av universitetskanslern samt
ortoped- och vanföresakkunniga. För egen del har jag blivit övertygad om
lämpligheten av denna förändring av befattningens karaktär och tillstyrker
bifall därtill. Jag förutsätter, att nuvarande innehavaren av den befintliga

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

lärarbefattningen utan ledigförklarande av professuren utnämnes till densammas
förste innehavare.

Lunds universitet har vid flera tidigare tillfällen föreslagit inrättande av
en särskild ordinarie lärartjänst i reumatologi och fysikalisk terapi i laborators
löneställning. Hitintills ha dessa förslag emellertid icke blivit förverkligade.
Organisationskommittén har nu gjort framställning i samma
syfte. Det synes mig lämpligt, att den vid Lunds lasarett sedan lång tid
tillbaka befintliga reumatikeravdelningen utnyttjas vid undervisningen i
intern medicin. Den reumatologiska forskningen torde även behöva intensifieras.
Med hänsyn härtill synas starka skäl tala för bifall till nu föreliggande
förslag, vilket jag alltså biträder. Den nya befattningen synes
böra benämnas »lärare i reumatologi» och dess innehavare åläggas viss
undervisningsskyldighet i reumatologi och fysikalisk terapi. Befattningen
torde böra förenas med den nuvarande tjänsten som biträdande överläkare
vid Lunds lasaretts reumatikeravdelning, vilken senare tjänst synes
böra förändras till en självständig överläkartjänst.

Den specialitet inom kirurgien, som benämnes thoraxkirurgi, kommer vid
bifall till vad jag i det föregående förordat att vid karolinska institutet
representeras av en professur. Förslag föreligger, att ämnet även vid universitetet
i Lund skulle erhålla en särskild företrädare genom förändring
av den nuvarande befattningen som biträdande lärare i kirurgi (arvode
10 900 kronor jämte provisoriskt arvodestillägg) till ordinarie befattning
i laborators löneställning. I och för sig synas goda skäl tala för detta förslag.
Emellertid föreligga, enligt vad jag under hand inhämtat, planer även
för allmänna sjukhusets i Malmö vidkommande att där anordna en thoraxkirurgisk
avdelning. Jag erinrar i detta sammanhang om att docenten
Helge Wulff, som avsetts skola erbjudas att bli förste innehavare av den
planerade laboratorsbefattningen vid Lunds lasarett, nyligen förordnats
till överläkare å kirurgiska avdelningen vid allmänna sjukhuset i Malmö
för tiden intill utgången av december 1948. Då det icke torde vara ändamålsenligt
att upprätthålla thoraxkirurgiska specialavdelningar vid lasaretten
både i Malmö och Lund, anser jag mig icke kunna redan nu taga
slutlig ställning till förslaget om inrättande av ifrågavarande laboratorsbefattning.
Jag förutsätter emellertid, att medicinska högskolornas organisationskommitté
i samråd med medicinalstyrelsen upptager detta spörsmål
till förnyad skyndsam utredning och snarast möjligt inkommer med resultatet
av denna.

Metoderna för undersökning av rubbningar i hjärnans och nervsystemets
funktioner (elektroencefalografi, elektromyografi) ha under de senaste
åren utvecklats och förfinats i betydande grad och utgöra numera en särskild
forskningsgren, »klinisk neurofysiologi», av grundläggande betydelse
för neurokirurgien och neurologien. Jag tillstyrker med hänsyn till de skäl,
som av organisationskommittén åberopats, att en laboratorstjänst i före -

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

varande ämne inrättas från och med nästa budgetår vid karolinska institutet
och att innehavaren av densamma tillika erhåller arvode som överläkare
på serafimerlasarettets stat; till sistnämnda fråga återkommer jag
senare i annat sammanhang.

De elektroencefalografiska undersökningsmetoderna ha, såsom av den
föregående redogörelsen framgått, fått en betydelsefull användning även
inom psykiatrien. I likhet med kanslern förordar jag därför bifall till lärarkollegiets
vid karolinska institutet förslag om inrättande vid denna läroanstalt
av en befattning som laborator i »experimentell psykiatri», förenad
med överläkartjänst på karolinska sjukhusets stat.

I samband med att den nya dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset
inom en nära framtid tages i bruk synes på av kommittén anförda
skäl böra inrättas en till nämnda klinik knuten befattning som laborator
i allergilära med överläkares ställning på sjukhusets stat. Med befattningen
bör förenas viss undervisningsskyldighet men innehavarens huvuduppgift
synes böra ligga på forskningens område.

Förslaget om inrättande av en befattning som laborator i röntgendiagnostik
vid Lunds universitet motiveras bland annat med angelägenheten av
ett fast samarbete med de neuro- och thoraxkirurgiska avdelningarna. Med
hänsyn till vad jag nyss anfört beträffande den senare, inskränker jag mig
för närvarande till att förorda inrättande av en befattning som extra laborator
i röntgendiagnostik med arvode efter samma grunder som tillkommer
heltidsanställda biträdande lärare (f. n. 8 600 kronor).

Jag tillstyrker förslaget om uppförande på Lunds universitets stat av
en laboratorsbefattning i radiofysik.

Redan i det föregående har jag givit min principiella anslutning till förslagen
om inrättande av ordinarie laboratorsbefattningar vid vissa kliniska
centrallaboratorier på vederbörande universitets respektive karolinska institutets
stat. För nästa budgetår torde i enlighet härmed böra uppföras följande
laboratorstjänster, nämligen en i klinisk kemi vid vartdera universitetet,
två i samma ämne vid karolinska institutet, två i klinisk fysiologi
vid institutet och en i klinisk bakteriologi, likaledes vid institutet. Laboratorerna
torde böra erhålla ställning som överläkare på vederbörande sjukhus’
stat. I samband med inrättandet av ifrågavarande befattningar böra
givetvis motsvarande, nu befintliga arvodesbefattningar indragas.

Ögonavdelningen å Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm avses skola från
och med nästa budgetår öppnas för undervisning i oftalmiatrik vid karolinska
institutet. I samband härmed erfordras vissa anslag för undervisningens
uppehållande. För biträdande lärare beräknas sålunda ett belopp
av tillhopa 12 000 kronor (3 000 kronor för envar av fyra kurser per läsår).
Häremot har jag icke funnit anledning till erinran. Såsom framgår av den
i propositionen 1947: 55 lämnade redogörelsen torde härutöver böra anvisas
4 000 kronor i arvoden åt två vid avdelningen tjänstgörande underläkare.
Till frågan om erforderligt materielanslag återkommer jag i det följande.

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De kliniska centrallaboratorierna fungera i stor utsträckning som centralhärdar
för klinisk forskning. Jag har med hänsyn härtill blivit övertygad
om att laboratoriebiträdespersonal erfordras vid dessa icke blott för rutinarbetet
i sjukvårdens tjänst utan även för forskningsändamål. Jag tillstyrker
därför, att vid vartdera av de kemiska centrallaboratorierna i Uppsala
och Lund inrättas en laboratoriebiträdesbefattning i lönegraden Eo 7
samt å karolinska institutets stat fyra sådana tjänster.

Ett av lärarkollegiet vid karolinska institutet framlagt förslag om inrättande
av en laboratoriebiträdestjänst vid serafimerlasarettets röntgendiagnostiska
avdelning har jag funnit välmotiverat och tillstyrker följaktligen
detsamma. Då tjänsten avses för forskningsändamål, bör densamma
uppföras på institutets stat.

Vid den nya dermatologiska kliniken å karolinska sjukhuset torde för
nästa budgetår erfordras två laboratoriebiträdestjänster i lönegraden Eo 7.
Till frågan om anställande av en fotograf vid kliniken återkommer jag i
samband med anmälan av karolinska sjukhusets personalbehov. Jag är
icke beredd att utan ytterligare utredning tillstyrka inrättande av övriga
ifrågasatta biträdesbefattningar.

Vad jag under förevarande avsnitt förordat innebär sammanfattningsvis
inrättande av följande nya befattningar:

Uppsala:

1 professur i teoretisk medicin, personlig för J. Waldenström,

1 » » ftisiologi, personlig för E. Hedvall (det förutsättes, att den

nuvarande ordinarie lärartjänsten i fysikalisk diagnostik, som innehaves
av Hedvall, kvarstår å universitetets stat),

1 laborator i klinisk kemi,

1 laboratoriebiträde i Eo 7;

Lund:

1 professur i dermatologi och venereologi,

1 » » neurologi,

1 » » ortopedi (i stället för nuvarande ordinarie lärartjänst),

1 lärare i reumatologi,

1 extra laborator i röntgendiagnostik,

2 laboratorsbefattningar (en i radiofysik, en i klinisk kemi),

1 laboratoriebiträde i Eo 7;

Stockholm:

1 professor i thoraxkirurgi, personlig för C. Crafoord,

8 laboratorsbefattningar (en i klinisk neurofysiologi, en i experimentell
psykiatri, en i allergilära, två i klinisk kemi, två i klinisk fysiologi och en
i klinisk bakteriologi),

arvoden å tillhopa 16 000 kronor för uppehållande av undervisning i oftalmiatrik
vid Sabbatsbergs sjukhus,

7 laboratoriebiträden i Eo 7.

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

6. De medicinska institutionernas behov av
materielanslag.

A. Inledning.

Beträffande de medicinska institutionernas behov av anslag till materiel
anför kommittén inledningsvis bland annat följande.

En väsentlig förutsättning för att ett intensivt forskningsarbete skall vara
möjligt vid en vetenskaplig institution är, att denna har tillgång till penningmedel,
tillräckliga för anskaffande av förbrukningsmateriel, moderna
instrument och apparater samt till avlöning åt hjälpkrafter av olika slag.
En forskare, som ej har tillgång till förstklassig apparatur, har svårt att uträtta
något av värde; i varje fall utgör en sådan brist en i allra högsta grad
hämmande faktor. I och med vetenskapens och teknikens utveckling ha
emellertid de tekniska hjälpmedlen blivit alltmera komplicerade och därmed
allt dyrbarare och draga därför i våra dagar kostnader av en helt annan
storlek än tidigare. Detsamma gäller i viss utsträckning även om förbrukningsmaterielen.
Behov finnes i allt större utsträckning av speciella kemikalier,
av specialpreparerade fotografiska plåtar o. s. v. Vidare krävs, att
institutionen har möjlighet att anställa hjälpkrafter utom de ordinarie vid
tillfällen av speciell aktivitet och för särskilda uppgifter. Kommittén har
därför i sina beräkningar uppdelat årsanslagen till de skilda institutionerna
i två poster, varav den ena svarar mot det uppskattade behovet av medel
till avlönande av tillfällig och extra personal. Denna uppdelning är dock
endast schematisk och närmast avsedd att för de anslagsbeviljande myndigheterna
belysa den ungefärliga storleken av de behov denna post medför.
Däremot har det icke varit kommitténs mening, att den del av anslaget,
som avsetts för avlöningar till tillfällig och extra personal, icke
skulle få användas för inköp av materiel och vice versa. Det är tvärtom
kommitténs uppfattning, att årsanslagen böra få användas på smidigaste
sätt till forskningens gagn. Vid beräknandet av engångsanslagen har kommittén
icke ansett sig böra taga hänsyn till sådana krav, som framställts
för undervisningsmaterialets modernisering utom i fråga om utrustande av
institutioner under nybyggnad. Icke heller har kommittén upptagit anslagskrav,
som syfta till inköp av apparater eller dylikt för alldeles speciella
undersökningar. Kommittén har nämligen den uppfattningen, att anslag
sådana som de senare böra tagas ur de medel, som äro uppförda på det
medicinska forskningsområdets stat.

De av kommittén föreslagna anslagen överstiga väsentligen de nu utgående.
De största engångsanslagen komma på några få prekliniska institutioner
samt på vissa kliniker.

Vad de förra beträffar är det fråga om sådana, som äro nybyggda eller
vilkas uppförande är beslutat. Det ligger i sakens natur, att en nybyggd
institution med ökad möjlighet för forskning måste kräva ett avsevärt
engångsanslag, om den skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt.

Vad beträffar årsanslagen äro de stegrade anspråken mest påtagliga, då
det gäller klinikerna. Det ligger intet överraskande i att så skall vara fallet.
Den historiska utvecklingen ger förklaringen härtill. Ännu för endast några
få decennier sedan var sjukdomsbeskrivningen det väsentliga inom den kliniska
forskningen. Analysen av ett visst antal patienter, hörande till den
ena eller andra sjukdomsgruppen, krävde som regel inga större kostnader.
Ej heller var så fallet, då det gällde att samla uppgifter rörande behand -

363

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

lingsresultaten. Det var därför möjligt för en klinik, som ej hade mer än
kanske 1 OOO kronor i årsanslag, att likväl kunna göra en vetenskaplig
insats.

Arbetsförhållandena ha emellertid på senare år mycket förändrats. Vägen
att komma vidare, då det gäller sjukdomsutforskandet, kräver utnyttjandet
av kemiska, fysiologiska, röntgenologiska och andra komplicerade undersökningsmetoder,
vilka samtliga fordra dyrbart instrumentarium och tillgång
till god assistans. I många fall behöver den kliniska forskningen även
tillgång till djurmaterial, och då det gäller vissa specialiteter, som psykiatri
och rasbiologi, är det nödvändigt med omfattande fältarbete.^

De kliniska forskarna ha haft blicken öppen för dessa förhållanden och
även i många fall i sina petitaskrivelser anhållit om höjda anslag. Tämligen
generellt har emellertid den äskade summan varit mycket blygsam.

Ett fortsatt tillbakahållande av anslagskraven för klinikerna skulle verka
i hög grad hämmande på läkekonstens vidare utveckling. Möjligheten att
pröva och anpassa grundforskningens landvinningar bleve försvårad eller
förhindrad. Det är en ofrånkomlig fordran, att samtliga kliniker genom
rimliga anslag beredas möjlighet till vetenskapligt forskningsarbete. Kraven
på anslagshöjning komma, som naturligt är, att gestalta sig väsentligt
olika allt efter utgångsläget, som i vissa fall är synnerligen ofördelaktigt
— flera exempel finnas på årsanslag av storleksklassen 1 000 kronor — samt
efter de skilda specialiteternas deklarerade behov..

De ökningar av årsanslagen, som kommittén ser sig föranlåten föreslå, äro
i genomsnitt högre än de, som föreslogos av naturvetenskapliga forskningskommittén
för de naturvetenskapliga institutionernas del, men detta beror
på att utgångsläget varit så mycket sämre för de medicinska institutionerna.
Materielanslagets storlek utgjorde sålunda för de naturvetenskapliga institutionerna
under budgetåret 1945/46 i medeltal 14 500 kronor per institution.
Motsvarande siffra för de medicinska (budgetåret 1946/47) utgör
5 500 kronor. Denna siffra dragés ju ned av de låga anslagen till de kliniska
institutionerna, men även för de teoretiska institutionerna, vilka mera
direkt kunna jämföras med de naturvetenskapliga, är medelsiffran^ låg,
nämligen 11 200 kronor. För de kliniska institutionerna är siffran så låg
som 1 800 kronor. De av kommittén nu föreslagna anslagsbeloppen synas för
de med de naturvetenskapliga jämförbara institutionerna vara av ungefär
samma storlek som de av naturvetenskapliga forskningskommittén föreslagna
och av statsmakterna accepterade. För klinikernas del ligga de föreslagna
anslagen genomsnittligen fortfarande på. lägre nivå.

Vid vissa medicinska institutioner (liksom vid vissa andra universitetsinstitutioner)
få eleverna för närvarande betala vissa avgifter till kurser
och dylikt. Kommittén anser, att sociala skäl tala för att dessa avgifter
avskaffas. En del av dessa kursavgifter betalas direkt till vederbörande
kursledare och äro att betrakta som särskild avlöning för en undervisningsprestation,
som faller utanför kursledarens ordinarie tjänstgöringsskyldighet.
I de flesta fall betalas emellertid dessa avgifter direkt till vederbörande
institution och spela då en mycket stor roll för institutionens ekonomi.
Deras bortfallande måste därför kompenseras genom ett statligt anslag av
ungefär samma storlek.

Genom den personalorganisation, som kommittén föreslagit, bör behovet
av lärare vara täckt även för sådana specialkurser av obligatorisk eller
frivillig karaktär, vilka nu finansieras genom avgifter från eleverna direkt

Departe mentschefen.

364 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till kursledaren. Kommittén förutsätter alltså, att sådana kursavgifter icke
skola utkrävas av de studerande.

Kanslern har instämt i vad kommittén anfört. Att de av kommittén föreslagna
ökningarna vore av behovet påkallade, kunde, framhåller kanslern,
näppeligen dragas i tvivelsmål.

De medicinska högskoleinstitutionerna äro i lika hög grad som de naturvetenskapliga
beroende av icke alltför knappt tillmätta materielanslag för
forsknings- och undervisningsarbetets bedrivande. För att de i nämnda
hänseende skola uppnå i stort sett samma standard, som de naturvetenskapliga
institutionerna genom beslut av fjolårets riksdag erhöllo, krävas,
sasom kommittén påvisat, betydande anslagshöjningar. Slutsumman av
dessa anslagshöjningar blir avsevärd, främst därigenom att de medicinska
högskoleinstitutionerna äro väsentligt talrikare än de naturvetenskapliga,
men även till följd av att utgångsläget för de förra, såsom kommittén framhållit,
torde vara i genomsnitt icke obetydligt ogynnsammare än för de
senare. Trots de betydande kostnader, en materiell upprustning av de medicinska
institutionerna drar med sig, är jag likväl beredd att i likhet med
kanslern i stort sett acceptera kommitténs förslag.

Jag är ense med kommittén om, att de kurs- och laborationsavgifter,
vilka av de studerande erläggas till vissa institutioner, böra slopas och
ersättas med en höjning av nu utgående materielanslag. De löpande materielanslag
(»årsanslag»), jag i det följande kommer att förorda, äro beräknade
med hänsyn härtill. De för nämnda ändamål behövliga anslagshöjningarna
ha av kommittén uppskattats till vid Uppsala universitet omkring
15 700 kronor, vid Lunds universitet cirka 8 800 kronor och vid karolinska
institutet i runt tal 43 300 kronor.

Kommittén har i detta sammanhang framhållit, att de avgifter, de studerande
i vissa fall för närvarande ha att erlägga till ledare av kurser, som
ingå som led i studierna, även borde avskaffas. Kommitténs förslag till personalorganisation
vore beräknad med hänsyn härtill. För egen del har jag,
med hänsyn till att detta spörsmål för närvarande befinner sig under särskild
utredning, icke vid mitt ställningstagande till personalfrågorna speciellt
tagit sikte på önskvärdheten av att dylika kursavgifter skola kunna
omedelbart avvecklas. I den mån de av mig förordade personalförstärkningarna
likväl möjliggöra ett slopande av dylika avgifter, böra givetvis
dessa möjligheter tillvaratagas. Jag förutsätter, att vederbörande akademiska
myndigheter ha sin uppmärksamhet riktad härpå.

B. Uppsala universitet.

De medicinska institutionernas andel i Uppsala universitets löpande
materielanslag för innevarande budgetår uppgår enligt kommitténs beräkning
till 99 130 kronor. Anslaget är i sin helhet uppfört med 775 000
kronor, varvid förutsatts, att universitetets reservfond därutöver skulle
bidraga med ett belopp av 100 000 kronor.

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kommitténs förslag innebär, att summan av årsanslagen till de medicinska
institutionerna skulle höjas med 226 370 kronor till 325 500 kronor.
Härjämte föreslår kommittén anvisande av vissa engångsanslag å tillhopa
378 775 kronor. Anslagen skulle fördelas på sätt som framgår av följande

sammanställning:

Institution

Materiel-

anslag

1946/1947

Årsanslag.

Kommitténs

förslag

Engångs-

anslag.

Kommitténs

förslag

Anatomiska inst.....................

8 950

20 000

20 000

Histologiska inst.....................

12 900

20 0U0

9 000

Patologiska inst.....................

11430

30 000

—

Bakteriologiska inst...................

7 780

20 000

37 000

Fysiologiska inst....................

10 750

38 000

75 000

Inst. för medicinsk och fysiologisk kemi......

12 750

50 000

75 000

Farmakologiska inst...................

12 780

25 000

—

Medicinska klin.....................

3 no

16 000

25 000

Inst. för teoretisk medicin..............

—

10 000

25 U00

Kliniken för bröstsjuka................

1 250

8 000

—

Pediatriska klin.....................

1250

9 000

15 800

Kirurgiska klin.....................

1 780

11000

—

Obstetrisk-gynekologiska klin.............

2 310

11 500

—

Oftalmiatriska klin...................

2 640

8 000

—

Klin. för öron-, näs- och halssjukdomar......

2 500

11 000

—

Psykiatriska kliniken.................

2 080

10 000

—

Akademiska sjukhusets röntgenavd..........

1230

10 000

26 975

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet.........

j a tan

8 500

_

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet.......

Instrumentverkstad vid akademiska sjukhuset . . .

8 500

1 000

70 000

Summa

99 130

325 500

378 775

Beträffande den närmare motiveringen till kommitténs förslag hänvisas
till betänkandet.

Medicinska fakulteten anför:

Prefekterna för de anatomiska och histologiska institutionerna ha påpekat,
att den föreslagna summan på 20 000 kronor för vardera institutionen
icke är tillräcklig. Efter till kommittén inlämnade beräkningar ha
dessa båda prefekter begärt betydligt större anslagsmedel. Fakulteten, som
beaktar deras synpunkter, vill föreslå, att materielanslaget för dessa båda
institutioner höjas med 5 000 kronor, och att sålunda det arliga materielanslaget
bör fastställas till 25 000 kronor för vardera institutionen. En
sådan ökning skulle för övrigt bättre överensstämma med den ökning, som
av kommittén föreslagits för övriga medicinska institutioner vid universitetet.

Kanslern har godtagit kommitténs förslag med den ändringen, att han
icke ifrågasatt något årsanslag till det ännu icke organiserade klinisktfysiologiska
centrallaboratoriet samt att han icke ansett något engangsanslag
böra för närvarande anvisas till central instrumentverkstad.

Såsom av den föregående redogörelsen framgått, har jag icke ansett mig
för närvarande beredd att upptaga till prövning frågan om anordnande av
central instrumentverkstad vid akademiska sjukhuset. Jag är följaktligen

Departe mentschefen.

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

icke heller beredd att tillstyrka anvisande av vare sig års- eller engångsanslag
för ändamålet för nästa budgetår. Såsom kanslern anfört torde icke
heller för närvarande böra anvisas medel till det ifrågasatta kliniskt-fysiologiska
centrallaboratoriet. I övrigt anser jag mig i likhet med kanslern
kunna godtaga kommitténs anslagsberäkningar och tillstyrker, att årsanslagen
för nästa budgetår höjas till (325 500 — 8 500 — 1 000 =) 316 000
kronor samt att engångsanslag å tillhopa (378 755 — 70 000 =) i runt tal
309 000 kronor anvisas.

C. Lunds universitet.

Lunds universitets materielanslag är för innevarande budgetår uppfört
med 650 000 kronor. De medicinska institutionernas andel häri uppgår
enligt kommitténs beräkning till 102 200 kronor.

Kommittén föreslår, att summan av arsanslagen till de medicinska institutionerna
höjes med 253 900 kronor till 356 100 kronor. Härjämte föreslår
kommittén anvisande av vissa engångsanslag å tillhopa 350 525 kronor.
Anslagen skulle fördelas i enlighet med följande sammanställning.

Institution

Materiel-

anslag

1946/1947

Årsanslag.

Kommitténs

förslag

Engångs-

anslag.

Kommitténs

förslag

Anatomiska inst................

1

20 000

20 000

8 000

10 000

10 000

20 000

52 000

32 000

25 000

700

16 000

6 500

6 000

9 400

16 000

6 000

6 000
11500

8 000
11000

9 000

15 000

10 000

4 000

6 000

8 500

8 500

1 000

15 000

Histologiska inst................

18 000

Embryologiska inst..............

8 000

1

Inst. för allm. patologi.............

Inst. för spec. patologi............

} 9 500

35 000

Bakteriologiska inst................

9 500

13 500

12 000

13 500

700

1200

Fysiologiska inst...............

Medicinsk-kemiska inst..............

Farmakologiska inst..............

Rättsmedicinska inst....... ......

Medicinska klin.................

Reumatologiska klin..............

Kliniken f. lungsjuka...........

Pediatriska klin..............

2 000
1500

Kirurgiska klin..............

Neurokirurgiska klin..........

Ortopediska klin...............

1000

3 000

Obstetrisk-gynekologiska klin.............

Oftalmiatriska klin............

2 000

2 900

Klin. för öron-, näs- och halssjukdomar ....

Dermato-venereologiska klin........

Psykiatriska klin............

1000

1000

500

Röntgendiagnostiska avd.........

38 000

5 000

Radioterapeutiska klin..........

Radiofysiska avd..........

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet . .

j 1400

It) O^t)

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet.....

Instrumentverkstad vid Lunds lasarett

70 000

Summa |

102 200

356100 |

350 525

Beträffande den närmare motiveringen till förslaget hänvisas till kommittébetänkandet
.

Medicinska fakulteten hemställer om höjning av engångsanslagen till

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

histologiska institutionen med 43 000 kronor till 118 000 kronor och till
farmakologiska institutionen med 7 000 kronor till 37 000 kronor. Vidare
hemställes om ett engångsanslag av 20 000 kronor till centrallaboratoriet.

Kanslern har godtagit kommitténs förslag med följande ändringar, nämligen att

årsanslag icke för närvarande bör anvisas till kliniskt-fysiologiskt
centrallaboratorium (8 500 kronor),

att årsanslaget till dermato-venereologiska kliniken i avbidan på professurens
tillsättande minskas med 7 000 kronor till 2 000 kronor,

samt att engångsanslag icke för närvarande anvisas till central instrumentverkstad
(70 000 kronor).

Jag har ansett mig böra godtaga kommitténs förslag med av kanslern
föreslagna ändringar, dock att icke heller för Lunds universitets vidkommande
för närvarande synes böra anvisas något årsanslag till den ifrågasatta
centrala instrumentverkstaden. I enlighet härmed förordar jag, att
för nästa budgetår anvisas dels till årsanslag för de medicinska institutionerna
ett belopp av (356 100 — 8 500 — 7 000 — 1 000 —) i runt tal
340 000 kronor, dels ock såsom engångsanslag i runt tal (350 525 —
70 000 =) 280 000 kronor.

Kanslern har i detta sammanhang hemställt om anvisande av ett engångsanslag
av 347 000 kronor till ny utrustning för medicinsk-kemiska institutionen
i Lund. Härtill återkommer jag i det följande.

D. Karolinska institutet.

Karolinska institutets materielanslag är för innevarande budgetår uppfört
med 210 000 kronor. Härav disponeras vissa belopp på följande sätt:

Institutet i allmänhet .............................. kronor 26 050

Biblioteket............................. » 4 000

Vissa kostnader för undervisning vid Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn...................... » 3 400

Undervisning i medicinsk rörelsebehandling............ » 1 000

Teckningar för vetenskapligt ändamål ................ » 300

Djur- och operationsavdelningen............... »_3 500

Summa kronor 38 250.

Nu nämnda anslagsändamål synas icke ha berörts av kommittén.

Återstoden av anslaget, 171 750 kronor, har fördelats mellan medicinska
institutionerna på sätt framgår av sammanställningen i det följande.

Kommittén föreslår, att årsanslagen till de egentliga medicinska institutionerna
höjas med sammanlagt 451 000 kronor till (171 750 -f- 451 000 =)
622 750 kronor. Härjämte föreslår kommittén, att engångsanslag anvisas
med tillhopa 2 367 290 kronor. Anslagen skulle fördelas i enlighet med följande
sammanställning:

Departe mentschefen.

368

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Institution

Materiel-

anslag

1946/1947

Årsanslag.

Kommitténs

förslag

Engångs-

anslag.

Kommitténs

förslag

Anatomiska inst.....................

7 000

25 000

Inst. för experimentell histologi...........

—

11 000

—

Histologiska inst.....................

7 500

25 000

—

Inst. för allmän patologi...............

7 000

15 000

—

Patologisk-anatomiska inst...............

12 000

22 000

—

Radiopatologiska inst..................

750

750

—

Bakteriologiska inst...................

10 000

20 000

—

Fysiologiska inst....................

7 000

40 000

400 000

Kemiska inst.......................

7 300

64 000

590 000

Farmakologiska inst...................

8 500

30 000

400 000

Institutionen för medicinsk cellforskning och genetik

30 000

30 000

241 000

Neurofysiologiska inst.................

—

—

249 000

Rättsmedicinska inst..................

3 400

8 000

—

Rättspsykiatriska inst..................

—

6 000

—

Hygieniska inst.....................

10 400

21 000

8 000

Medicinska kliniken å karolinska sjukhuset ....

5 600

16 000

29 000

Medicinska kliniken å serafimerlasarettet......

5 600

16 000

5 000

Endokrinologiska avd..................

—

—

6 800

Pediatriska kliniken å Norrtulls sjukhus......

2100

13 000

15 300

Pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas barn-sjukhus ........................

1200

13 000

18 600

Nervkliniken......................

2 700

11000

25 000

Avd. för klinisk neurofysiologi...........

—

10 000

—

Kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset.....

3 300

11000

7 650

Kirurgiska kliniken å serafimerlasarettet......

3 300

11000

—

Neurokirurgiska klin..................

2 000

11000

5 000

Ortopediska klin.....................

2 800

8 000

19 560

Kvinnokliniken å karolinska sjukhuset.......

3 300

11 500

25 000

Obstetrisk-gynekologiska kliniken å allmänna barn-bördshuset ......................

2 200

11500

Oftalmiatriska klin. å karolinska sjukhuset.....

1 700

8 000

—

Öronkliniken å karolinska sjukhuset.........

3 300

16 000

—

Dermato-vereneologiska klin..............

11 200

18 000

55 000

Allergiska avd..................

—

8 000

—

Psykiatriska klin....................

1 200

15 000

7 380

Röntgendiagnostiska avd. å karolinska sjukhuset .

2 800

10 000

—

Röntgenavd. å serafimerlasarettet..........

2 000

10 000

—

Radioterapeutiska klin. å karolinska sjukhuset . .

2 000

8 000

—

Radiofysiska inst............

2 600

14 000

—

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet å karolinska
sjukhuset..............

12 000

35 000

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet å karolinska
sjukhuset ..............

12 000

50 000

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet å serafimerla-sarettet .............

10 000

50 000

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet å serafimer-lasarettet .............

10 000

35 000

Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet å sera-fimerlasarettet ...........

10 000

20 000

Instrumentverkstad vid karolinska sjukhuset....

—

1000

70 000

Summa

171 750

622 750

2 367 290

Lärarkollegiet hemställer, att årsanslaget till fysiologiska institutionen,
därest ny professur i ämnet inrättas, höjes med 14 000 kronor till 54 000
kronor, att anatomiska och histologiska institutionernas årsanslag höjas

369

Kungl. Maj:ts -proposition nr £7%.

med vardera 5 000 kronor till 30 000 kronor, att till ett experimentalkirurgiskt
laboratorium vid karolinska sjukhuset anvisas ett engångsanslag av

29 500 kronor och ett årsanslag av 7 000 kronor, att årsanslaget till rättspsykiatriska
institutionen höjes från 6 000 kronor till 12 000 kronor, att ett
engångsanslag av 11 750 kronor anvisas för anskaffande åt radiumhemmet
av en röntgenapparat för experimentella arbeten, samt att ett årsanslag av

30 000 kronor anvisas till neurofysiologiska institutionen.

Kanslern har godtagit kommitténs förslag med följande ändringar, nämligen att

engångsanslag (70 000 kronor) icke anvisas till instrumentverkstad
vid karolinska sjukhuset,

att årsanslaget till fysiologiska institutionen höjes med 14 000 kronor
med hänsyn till att kanslern föreslagit professurens dubblering,

att engångsanslag av 30 000 kronor och årsanslag av 7 000 kronor anvisas
till experimentalkirurgiskt laboratorium vid karolinska sjukhuset,

samt att ett årsanslag av 20 000 kronor anvisas till neurofysiologiska
institutionen.

Beträffande nämnda experimentalkirurgiska laboratorium har professorn
i kirurgi J. Hellström anfört:

Erforderliga lokaler ha upplåtits på karolinska sjukhusets patologiska
institution.

Orsaken till att jag ej upptagit dessa anslagsäskanden i min skrivelse till
kommittén är, att jag vid tidpunkten för denna skrivelses avgivande räknade
med möjligheten av att ett experimentalkirurgiskt laboratorium skulle
kunna inrättas inom Konung Gustaf V:s forskningsinstitut, då jag hoppades
att detta skulle kunnat få till uppgift att betjäna forskningen ej blott
beträffande de invalidiserande sjukdomarna utan även över andra sjukdomar
samt bli ett gemensamt forskningscentrum för samtliga karolinska
sjukhusets kliniker. Även om detta i framtiden skulle kunna möjliggöras
måste den kirurgiska kliniken tills vidare få sina egna forskningsmöjligheter
tillgodosedda, då en rad större forskningsuppgifter blivit aktuella, för vars
lösning tillgången till nämnda laboratorium är synnerligen önskvärt. Därtill
kommer att den moderna kirurgien ställer allt större krav på experimentalkirurgisk
forskning, varför det för kirurgiens utveckling är av stor betydelse
att ett dylikt laboratorium inrättas. Om i en framtid Konung Gustaf V:s
forskningsinstitut utvidgas till att även omfatta andra sjukdomar än de nu
avsedda, möter intet hinder att det experimentalkirurgiska laboratoriets
utrustning överflyttas till nämnda institut.

Jag har ansett mig böra godtaga kommitténs förslag i fråga om storleken
av år sanslagen till de medicinska institutionerna med av kanslern förordade
modifikationer. Jag avstyrker dock för närvarande förslaget om anvisande
av ett årsanslag av 1 000 kronor till central instrumentverkstad vid karolinska
sjukhuset. Den av kommittén förordade höjningen av årsanslagen
med sammanlagt 451 000 kronor bör vid bifall till vad jag sålunda förordat

24 — Bihang till riksdagens protokoll 19\7. 1 saml. Nr 272.

Departe mentschefen.

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

höjas med ytterligare (14 000 + 7 000 -f- 20 000 — 1 000 =) 40 000 kronor
till 491 000 kronor. Härtill bör läggas ett belopp av 6 000 kronor för undervisning
i oftalmiatrik vid Sabbatsbergs sjukhus; härav avses 4 000 kronor
för en sköterska och 2 000 kronor för materiel.

I detta sammanhang erinrar jag, att kanslern tillstyrkt en av lärarkollegiet
gjord framställning om höjning med 3 950 kronor till (26 050 +
-|- 3 950 =) 30 000 kronor av de för institutet i allmänhet avsedda anslagsmedlen.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot detta förslag.

Jag tillstyrker således en sammanlagd höjning av karolinska institutets
materielanslag med (491 000 + 6 000 -f- 3 950 =) i runt tal 501 000
kronor till (210 000 -f- 501 000 =) 711 000 kronor.

I fråga om de av kommittén föreslagna engångsanslagen återkommer jag
i det följande till frågan om dylika anslag till institutionerna för fysiologi,
medicinsk kemi, farmakologi, medicinsk cellforskning och neurofysiologi. I
likhet med kanslern beräknar jag för nästa budgetår icke något engångsanslag
till central instrumentverkstad. För övriga institutioner har kommittén
förordat engångsanslag å tillhopa 417 290 kronor. Häremot har jag icke
funnit anledning till erinran. I likhet med kanslern tillstyrker jag vidare det
begärda engångsanslaget å 29 500 kronor till ett experimentalkirurgiskt
laboratorium. Jag tillstyrker alltså i detta sammanhang anvisande av ett
engångsbelopp å i runt tal (417 290 -j- 29 500 =) 447 000 kronor.

7. Speciella frågor.

Kommittén har i sitt betänkande även berört vissa utanför de medicinska
lärosätena liggande institutioner, däribland följande, nämligen
rasbiologiska institutet,
gymnastika centralinstitutet,

Wenner-Grens institut,

medicinska Nobelinstitutets biokemiska avdelning samt
Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.

Rasbiologiska institutet.

Kommittén föreslår viss utökning av personalorganisationen samt höjning
av institutets materielanslag.

Kanslern framhåller, att den förebragta utredningen angående institutets
personalorganisation knappast kunde anses giva några säkra hållpunkter
för bedömande av den av kommittén föreslagna utökningen av personalen.

Gymnastiska centralinstitutet.

Kommittén förordar viss höjning av institutets materielanslag.
Wenner-Grens institut.

Detta institut, som är knutet till Stockholms högskola, arbetar på fem

371

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

avdelningar, däribland en för ämnesomsättningsforskning, tillkommen
genom donation av direktören B. A. Hjorth.

Kommittén förordar anställande på statens bekostnad av viss personal
vid avdelningen för ämnesomsättningsforskning samt anvisande av ett årligt
materielanslag för avdelningens behov.

Kanslern tillstyrker, att avdelningen tilldelas ett årligt anslag av 38 000
kronor, därav 26 000 kronor för personal och 12 000 kronor för materiel.

Medicinska Nobelinstitutets biokemiska avdelning.

Medicinska Nobelinstitutet består av tre avdelningar, av vilka två —
cellforskningsavdelningen och neurofysiologiska avdelningen — samtidigt
och till övervägande del äro att betrakta såsom karolinska institutet tillhörande
forskningsinstitutioner, vilkas föreståndare tillika inneha personliga
professurer på karolinska institutets stat. Den tredje avdelningen åter
— den biokemiska — är ett Nobelinstitut i egentlig mening utan organisatoriskt
samband med karolinska institutet. Omkostnaderna för denna
avdelning skola i princip bestridas med medel från Nobelstiftelsens s. k.
besparingsfond.

Från en annan av medicinska prisgruppens fondmedel — den s. k. organisationsfonden—har
avsatts 2 021 600 kronor till uppförande av en byggnad,
inrymmande medicinska Nobelinstitutets tre avdelningar. Till byggnadens
inredning och utrustning ha lämnats vissa medel från Wallenbergska stiftelsen
och Rockefellerstiftelsen. Byggnaden beräknas bli färdig att tagas i
bruk sommaren 1947.

Beträffande medicinska prisgruppens fondmedel har lämnats en redogörelse
i kommittébetänkandet (s. 124 f.), till vilken hänvisas. Av denna
redogörelse framgår, bland annat, att besparingsfonden den 1 januari 1945
uppgick till 2 005 400 kronor samt att den år 1944 avkastade omkring
68 000 kronor. Samma år uppgick staten för biokemiska Nobelinstitutet,
som drives med dessa medel, till 59 900 kronor. Av redogörelsen inhämtas
vidare, att organisationsfonden, sedan en stor del av densamma tagits i anspråk
för uppförandet av nämnda byggnad, är relativt liten. Avkastningen
av en tredje fond, särskilda fonden (den 1 januari 1945 uppgick dess kapitalbehållning
till i runt tal 1 479 000 kronor), användes till främjande av
medicinsk forskning på annat sätt än genom prisutdelning.

Kommittén har föreslagit

dels att följande personal vid medicinska Nobelinstitutets biokemiska
avdelning skulle avlönas med statsmedel, nämligen

1 docentstipendiat

1 laborator

1 andre assistent

1 förste amanuens

2 tredje amaunenser

i/2 mekaniker Bo 9 (delad med cellforskningsinstitutionen)

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

1 laboratoriebiträde Eo 7

1 kanslibiträde Eo 7;

dels att av statsmedel skulle anvisas ett engångsanslag till utrustning å
289 000 kronor,

dels ock att av statsmedel skulle anvisas ett årligt materielanslag av
8 800 kronor.

I fråga om dessa förslag inhämtas av kommittébetänkandet bland annat
följande.

Personal. Beträffande den nuvarande personalen har föreståndaren,
professorn H. Theorell, lämnat följande upplysningar:

Förutom föreståndaren upptar avdelningens stat en förste assistent och
en teknisk assistent.

Dessutom är emellertid för närvarande med hjälp av anslag från enskilt
håll följande personal anställd vid avdelningen: Fyra kvinnliga assistenter
(1 filosofie licentiat och 1 filosofie studerande i kemi, 1 sjuksköterska, 1 teknisk
ingenjör), en sekreterare och ett tekniskt biträde. Utan arvode arbeta
vid avdelningen 3 medicine kandidater, en doktorandstipendiat samt en
dansk läkare med fru. Härtill kommer docenten Agner, med vilken undertecknad
sedan många år samarbetar. Sammanlagt arbeta alltså för närvarande
15 personer på avdelningen. Härtill komma innevarande år 3 amerikanska,
en belgisk och under kortare tid en engelsk stipendiat.

Det är förenat med stora svårigheter att hålla en verksamhet av denna
omfattning gående genom tillfälliga anslag från enskilt håll. En utökning
av personalen kan icke ske genom Nobelfonder, emedan för ändamålet till
buds stående medel, avkastningen på den medicinska prisgruppens besparingsfond,
till allra största delen förbrukats av avdelningens nuvarande stat.

Vidare framhålles, att befattningen som förste assistent (arvode 8 600
kronor) icke är välavlönad nog att kunna under längre tid kvarhålla en
kvalificerad forskare och att den nuvarande innehavaren förvärvat sig hög
vetenskaplig kompetens.

Kommittén anför: Kommittén anser, att det är synnerligen önskvärt, att
avdelningen får en fastare, även av statsmedel understödd organisation än
den nuvarande. Detta är motiverat med hänsyn till värdet och omfattningen
av forskningsarbetet och de ökade möjligheter, som bjudas genom byggande
och inredning av nya lokaler. Den omständigheten, att föreståndarens
närmaste man endast har arvode, kommer att medföra alltför täta ombyten,
medan verksamheten vid avdelningen kräver en specialutbildad forskare
med permanent anställning. På grund härav föreslå kommitterade inrättande
av laboratorsbefattning i biokemi.

Materiel. AvdelningsfÖreståndaren har anfört:

Materielanslaget från Nobelmedel utgör, alltsedan avdelningen inrättades
1936, oförändrat 21 200 kronor per år. Föregående år (1945) erhölls från
enskilda fonder till arvoden åt tillfällig personal och till apparatur något
över 52 000 kronor. För innevarande år (1946) ha hittills på liknande sätt
erhållits 35 000 kronor. Av materielanslaget från Nobelmedel har under de
nio år, som förflutit sedan avdelningen inrättades, kunnat inköpas för
33 931 kronor inventariebokförda föremål. Apparatur inköpt av olika andra
fondmedel finnes till ett värde av 3 000 kronor. Avdelningens förråd av

37.3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

apparater kan för närvarande beräknas ha ett värde av 75 000 kronor, vartill
kommer biblioteket med 10 000 kronor. Från Rockefellerstiftelsen har
erhållits ett anslag på 150 000 kronor till inköp av apparatur.

Kommittén anför för egen del följande.

Nobelinstitutets avdelning för biokemi spelar för karolinska institutet
samma roll som övriga grundforskningsinstitutioner. Den vetenskapliga
verksamheten vid detsamma är synnerligen livaktig och av mycket hög
kvalitet. Kommittén anser det därför vara väl motiverat, att denna avdelning
liksom de övriga vid Nobelinstitutet erhåller en ökad utrustning,
vilket icke kan åstadkommas med Nobelfondernas begränsade medel.

Institutionsföreståndaren har i ett detaljerat kostnadsförslag anmält behov
av ett utrustningsanslag på 366 000 kronor. Kommittén tillstyrker ett
utrustningsanslag men anser, att det bör reduceras till 289 000 kronor. Institutionens
årsanslag ur Nobelmedel är otillräckligt, och kommittén föreslår
därför, att ett årsanslag av statsmedel på 8 800 kronor beviljas, varigenom
hela årsanslaget skulle uppgå till 30 000 kronor, vilket är lika med det, som
avdelningen för cellforskning och genetik förfogar över, och som beviljats
av statsmedel.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har hemställt, att vid ifrågavarande
institution måtte utöver föreslagna tjänster inrättas en befattning
som försöksassistent i lönegrad A16 och en som vaktmästare i Eo 5
samt att den halva befattningen som mekaniker i Eo 9 måtte utbytas
mot en heltidsanställd mekaniker i Eo 9. Till stöd härför åberopas ett
yttrande av föreståndaren, vari anförts följande.

Den tekniske assistenten vid det medicinska Nobelinstitutets biokemiska
avdelning, ingenjör Å. Åkeson, har under en 12-årig anställning förvärvat
utomordentlig kompetens som forskningsassistent, stått som medförfattare
på ett flertal publikationer och även utfört och publicerat självständiga
vetenskapliga arbeten. Han talar engelska, tyska och något franska, vilket
gör honom i hög grad skickad att hjälpa till med forskningsundervisningen
för avdelningens utländska gäster (för närvarande 5 st.). Det synes därför
lämpligt att bereda honom anställning som försöksassistent i lönegrad A 16.

Mycken och dyrbar apparatur kommer att finnas vid avdelningen, då
Rockefeller Foundation lämnat 150 000 kronor i apparatanslag och kommittén
föreslår ett utrustningsanslag på 289 000 kronor, vartill kommer
redan befintlig apparatur. För skötsel och reparationer härav, samt för
nytillverkning av enklare apparater är den föreslagna halvtidstjänsten för
mekaniker (Eo 9) helt otillräcklig och bör ersättas med en heltidstjänst.
Utöver kommitténs förslag synes även för den biokemiska avdelningen en
vaktmästare (Eo 5) vara nödvändig.

Kanslern, som icke framställt erinran mot anvisande av det ifrågasatta
engångsanslaget, har tillstyrkt beviljande även av ett årligt anslag av
67 300 kronor till biokemiska avdelningen. Kanslern anför till stöd härför
följande.

T anslutning till vad jag förordat med avseende å Nobelinstitutets avdelning
för medicinsk cellforskning med genetik torde iivcn här ifrågavarande
avdelning böra utrustas med en heltidsanställd mekaniker i lönegraden Eo 9.

Karolinska institutets lärarkollegium har — under hänvisning till ett av

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

professorn Hugo Theorell i ärendet avgivet yttrande — hemställt om inrättandet
för denna avdelning av en befattning såsom försöksassistent i
lönegraden A 16. Då jag funnit att starka skäl blivit anförda för att avdelningen
utrustas med en dylik befattning tillstyrker jag bifall till lärarkollegiets
förslag.

Enligt kommitténs förslag skulle den av kommittén föreslagna personalstaben
avlönas av statsmedel. Kostnaderna härför hava beräknats till i
runt tal 50 500 kronor. Härtill kommer enligt vad jag ovan förordat dels
utökning av mekanikerns tjänstgöring att avse heltid, dels ock inrättandet
av en försöksassistentbefattning. Kostnaderna härför belöpa sig till i avrundade
tal respektive 2 800 kronor och 5 200 kronor.

Vidare har kommittén hemställt, att till materiel skulle anvisas ett årsanslag
av 8 800 kronor. Jag biträder detta förslag.

Utgifterna av statsmedel för ifrågavarande avdelning skulle alltså för den
årliga verksamheten kräva i runt tal (50 500 -j- 2 800 -f- 5 200 + 8 800 —)
67 300 kronor.

Detta belopp torde böra ställas till Nobelstiftelsens förfogande för att disponeras
för sålunda avsett ändamål.

Statskontoret framhåller, att ett godtagande av kommitténs principer
enligt statskontorets mening skulle förutsätta, att varje utvidgning av
Nobelinstitutsverksamheten underställes riksdagen med hänsyn till eventuella
framtida krav på statsbidrag till avlönande av personal och anskaffande
av utrustning m. m.

Konung Gustaf V: s forskningsinstitut.

Beträffande detta forskningsinstitut har kommittén lämnat följande
uppgifter:

Den 18 juni 1938 uppdrog Hans Maj:t Konungen åt en kommitté att
verkställa utredning och avgiva förslag angående användningen av de
medel, som den till Hans Maj:t Konungens 80-årsdag gjorda nationalinsamlingen
redan inbragt och ytterligare komme att inbringa och som enligt
Hans Maj:ts bestämmande skulle förvaltas under namn av Konung
Gustaf V:s 80-årsfond.

Den 12 maj 1939 överlämnade kommittén ett betänkande med utredning
rörande användningen av fonden samt förslag till stadgar. Dessa stadgar
fastställdes av Hans Maj:t den 23 maj 1939.

I stadgarna angives, att av 80-årsfondens medel en institutsfond skall
avskiljas och användas som bidrag till uppförande, utrustning och drift av
ett institut för forskning över de invalidiserande folksjukdomarna, i första
hand de reumatiska sjukdomarna och barnförlamningen. Dessutom skall en
del av fonden utgöra forskningsfond och en annan del dispositionsfond,
vilken senare skall stå till styrelsens förfogande för bestridande av organisations-
och administrationskostnader samt för förverkligande i övrigt av
80-årsfondens syften.

Konungen bestämde vidare, att av fondmedlen 2 000 000 kronor skulle
tillfalla institutsfonden. Styrelsen hade att inleda underhandlingar med
vederbörande myndigheter, i syfte att det ovannämnda forskningsinstitutet
snarast möjligt måtte upprättas i anslutning till karolinska sjukhuset.

Styrelsen uppdrog år 1939 åt ledamöterna generaldirektören A. Höjer
samt professorerna Nanna Svartz och H. Waldenström att med arkitekten

375

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

S. Ahlbom som adjungerad uppgöra och för styrelsen framlägga plan, ritningar
och beskrivning rörande det närmare utformandet av ett i särskilda
byggnader å karolinska sjukhusets område och i anslutning till sagda sjukhus
inrymt forskningsinstitut.

Planer och ritningar framlades för styrelsen redan år 1940. De ha sedermera
varit föremål för omarbetning och komplettering.

Vid förhandlingar rörande upplåtelse av tomt m. m. tillstyrkte karolinska
institutets lärarkollegium, karolinska sjukhusets direktion och dess byggnadskommitté
uppförandet av forskningsinstitutet på därför föreslagen tomt.
Den 20 juni 1944 anförde riksdagen i sin skrivelse nr 365, att riksdagen
funnit, att det i förevarande fall finge ankomma på Kungl. Maj:t att efter
närmare prövning av ärendet lämna det av fondstyrelsen begärda medgivandet
angående upplåtelse av tomt. Den 20 april 1945 medgav Kungl.
Maj:t, att den tillämnade byggnaden för ifrågavarande forskningsinstitut
finge förläggas till den plats inom karolinska sjukhusets område, vilken
i situationsplan, upprättad av arkitekten Ahlbom i augusti 1942, betecknats
med nr 26, och därefter beslöt fondstyrelsen den 5 maj 1945, att
byggnaden skulle uppföras å nämnda plats.

Den 12 maj 1944 hade fondstyrelsen tillsatt en byggnadskommitté, som
den 5 maj 1945 fick i uppdrag dels att igångsätta erforderliga arbeten med
grundens iordningställande, dels att för fondstyrelsens räkning söka erforderligt
arbetstillstånd, som beviljades i mars 1946, dels att för fondstyrelsen
i och för definitivt godkännande framlägga ritningar till institutet.

Vid fondstyrelsens sammanträde den 8 februari 1946 godkändes de av
byggnadskommittén uppgjorda ritningarna till forskningsinstitutet. Enligt
en framlagd kostnadsberäkning skulle byggnadskostnaderna belöpa sig till
1 300 000 kronor och utrustningen draga en kostnad av 200 000 kronor.
Genom understöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kommer viss
utrustning, nämligen ett elektronmikroskop, att tillföras institutet. Kostnaderna
härför ingå icke i ovannämnda 200 000 kronor.

Samtidigt framlades för fondstyrelsen beräkningar, utförda av överdirektör
F. von Dardel och professor Nanna Svartz, angående driftkostnaderna
enligt nedanstående tabell.

A. Avlöningar.

1 föreståndare..........................kronor 15 000

3 tekniska assistenter (A 7) ä kr. 5 245....... » 15 735

2 vaktmästare (A 7) ä » 5 245....... » 10 490

1 kanslibiträde (A 7) ä » 5 245....... » 5 245

1 telefonist (Eo 2) ä » 3 654....... » 3 654

4 städerskor (U1) å » 2 958....... » 11832

Ålderstillägg........................... » 2 000

Semestervikarier........................ » 5 000

Sjukvikarier........................... * 2 000 70 956

B. Omkostnader.

Värme, lyse och vatten...................kronor 5 390

Övriga kostnader (expeditionskostnader, förbrukningsartiklar,
tvätt, inventariers och fastigheters
underhåll m. m.)................. » 30 000 35 390

Totalsumma 106 346
eller i avrundat belopp kronor 110 000.

376

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''272.

För täckandet av driftkostnaderna kan fondstyrelsen disponera räntan
på ett kapital av 1 000 000 kronor. Denna ränta belöper sig efter 3 procent
till 30 000 kronor. Under hand har till chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälts det förhållandet, att avkastningen av fonden icke försloge till de
beräknade driftkostnaderna. Utom ovannämnda fasta driftkostnader beräknas
att institutionen skall tillföras medel för löpande utgifter genom
att å densamma arbetande forskare erhålla anslag ur olika tillgängliga
fonder, avsedda att understödja medicinsk forskning.

Kommittén tillstyrker i princip, att Konung Gustaf V:s forskningsinstitut
erhåller understöd av statsmedel för bestridande av kostnaderna för nödig
permanent personal vid institutet.

Sedermera har forskningsfondens styrelse i en till ecklesiastikdepartementet
lämnad promemoria beräknat driftkostnaderna till 140 000 kronor
enligt följande reviderade stat:

A. Avlöningar.

1 föreståndare..................

kronor

18 000

1 instrumentmakare (Ca 14=A 10)

å kr. 6 720

6 720

3 tekniska assistenter (Call=A7)

ä » 5892

»

17 676

2 laboratoriebiträden Cell=Eo7)

å » 5 892

»

11 784

1 institutionsvaktmästare (Ca 11=A 7)

å » 5 892

»

5 892

1 kanslibiträde (Call=A7)

ä > 5 892

»

5 892

1 expeditionsvakt (Ce 9=Eo 5)

å » 5292

»

5 292

1 skrivbiträde (Ce 6=Eo 2)

å » 4 476

4 476

1 telefonist (Ce 3)

ä » 3 852

»

3 852

4 ekonomibiträden (städerskor)

(Ce 2=U 1)

ä » 3 720

>

14 880

Ålderstillägg....................

2 000

Semestervikarier.................

»

7 000

Sjukvikarier....................

»

2 000 105 464

B. Omkostnader.

Värme, lyse och vatten...................

kronor

5 390

Övriga kostnader (expeditionskostnader, förbruk-ningsartiklar, tvätt, inventariers och fastig-heters underhåll m. m.)..................

30 000 35 390

Totalsumma 140 854
eller i avrundet belopp kronor 140 000.

Den reviderade staten kommenteras av styrelsen på följande sätt:

Sedan den av kommittén åberopade staten uppgjordes, ha förhållanden
inträffat, som påkalla, att densamma omarbetas.

Vad lönerna beträffar må beaktas, att dessa icke beräknats med hänsyn
till den allmänna lönehöjningen, som kommer att ske efter den 1 juli 1947.

Vidare ha senare gjorda beräkningar utvisat, att de i tabellen upptagna
tjänsterna numera icke kunna anses bli tillräckliga för driften av institutet.
Med hänsyn till den apparatur av komplicerad natur (elektronmikroskop,
masspektrograf m. m.), som institutet kommer att förfoga över, torde det

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

vara nödvändigt att en tjänst som instrumentmakare med löneställning
motsvarande lönegrad A 10 inrättas vid institutet. Da institutet tages i
fullt bruk, torde utöver de i staten upptagna tre tekniska assistenterna
fordras två laboratoriebiträden med löneställning motsvarande lönegrad
Eo7. Av de i staten upptagna vaktmästartjänsterna borde en tjänst vara
institutionsvaktmästare (= A 7) under det att den andra tjänsten kan
placeras i lönehänseende lika med Eo 5. Kanslibiträdet kommer att utföra
visst arbete under eget ansvar och under en del av tjänstetiden stå till
föreståndarens disposition för sekreterargöromål, varför ytterligare ett
skrivbiträde (— Eo 2) måste anställas. Det till föreståndaren beräknade
arvodet måste betraktas såsom väl lågt med hänsyn dels till arbetsuppgifterna
dels ock de stegrade lönerna, varför arvodet bör höjas till förslagsvis
18 000 kronor i nära anslutning till vad 1945 års lönekommitté föreslagit
beträffande arvoden av ifrågavarande storlek.

Lönerna äro omräknade med hänsyn till dels de löneplaner, som angivits
i 1945 års lönekommittés Betänkande med förslag till statliga löneplaner
m. m. (stat. off. utr. 1946: 48), dels ock de lönegradsplaceringar, som föreslagits
i Betänkande angående löneställningen för viss statsanställd sjukvårds-
och ekonomipersonal (stat. off. utr. 1946:47).

Frågorna om anslag för nästa budgetår åt rasbiologiska institutet och
gymnastiska centralinstitutet ha redan behandlats av riksdagen, som därvid
beviljat vissa anslagshöjningar. De ytterligare förstärkningar av anslagen,
som kunna befinnas påkallade med hänsyn till kommitténs förslag,
torde av institutens ledning böra tagas under övervägande i samband med
avgivande av anslagsäskanden, avsedda att underställas 1948 års riksdag.

Jag är icke beredd att taga ställning till frågan om understöd av statsmedel
till avdelningen för ämnesomsättningsforskning vid Wenner-Grens
institut innan det större spörsmålet om statens ställning till Stockholms
högskola kommit närmare en definitiv lösning.

Medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi är en enskild forskningsinstitution
under lärarkollegiets vid karolinska institutet ledning och
jag anser mig därför i likhet med kanslern icke böra ifrågasätta inrättande
vid detsamma av statliga, med pensionsrätt förenade tjänster. Med beaktande
av institutionens stora betydelse för den medicinska forskningen
och för karolinska institutet är jag dock beredd att förorda, att staten
understödjer densamma icke blott med ett engångsanslag till utrustning
utan även med ett årligt driftbidrag. I fråga om engångsanslaget har jag
icke funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag om anvisande av
ett belopp av 289 000 kronor. Beträffande driftkostnaderna har kanslern
förordat ett bidragsbelopp av 67 300 kronor. Mot de av kanslern tillämpade
grunderna för beräknande av beloppets storlek har jag icke funnit anledning
till annan erinran än att å ena sidan hänsyn även bör tagas till den efter den
1 juli 1947 ikraftträdande löneregleringen för personal i statens tjänst men
att å andra sidan i anslaget icke synes böra inräknas medel för en docentstipendiat,
. Med hänsyn härtill, och då anslaget synes böra erhålla lämplig

Departe mentschefen.

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

avrundning, tillstyrker jag, att till ifrågavarande institution anvisas ett
årligt driftbidrag av 65 000 kronor. — De av mig sålunda tillstyrkta beloppen
torde böra sammanföras till ett reservationsanslag å tillhopa
(289 000 -f- 65 000 =) 354 000 kronor under benämningen »Bidrag till
medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi».

Den planerade byggnaden för Konung Gustaf V:s forskningsinstitut väntas
komma att bli färdig inom sådan tid, att verksamheten vid detsamma
kan beräknas taga sin början under loppet av nästa budgetår. Grundade
förhoppningar torde kunna uppställas, att verksamheten vid institutet
skall komma att bli till stort gagn för den medicinska forskningen under
förutsättning, att tillräckliga medel ställas till institutets förfogande. Den
förut lämnade redogörelsen har emellertid givit vid handen, att forskningsverksamheten
icke torde kunna finansieras helt med tillhjälp av enskilda
medel. Jag hyser för egen del den uppfattningen, att staten under sådana
förhållanden icke bör undandraga sig att lämna institutet sitt stöd genom
att anvisa ett årligt bidrag till driftkostnaderna. Säkra hållpunkter för bedömande
av storleken av det erforderliga statsbidraget saknas emellertid
ännu. De uppgjorda kalkylerna synas visa, att de fasta driftkostnaderna
skulle komma att uppgå till omkring 140 000 kronor per år och de fasta
inkomsterna av fondmedel till omkring 30 000 kronor. I avvaktan på organisationens
närmare utformning och en mera ingående utredning rörande
verksamhetens finansiering anser jag mig icke kunna förorda, att för nästa
budgetår av statsmedel anvisas högre belopp än 30 000 kronor såsom
bidrag till driftkostnaderna. Anslaget synes böra anvisas såsom obetecknat
under rubriken »Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut».

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

379

XII. Inrättande av nya docentstipendier vid
universiteten och karolinska institutet.

I propositionen 1946: 273, sid. 136 ff., förordades i enlighet med förslag,
som framlagts av universitetsberedningen i dess betänkande (stat. off. utr.
1946: 9) angående docentinstitutionen och av naturvetenskapliga forskningskommittén
i dess betänkande (stat. off. utr. 1945: 48) angående den
naturvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler
m. m., en väsentlig ökning från och med innevarande budgetår av antalet
docentstipendier vid universiteten i Uppsala och Lund. Sålunda föreslogs
antalet docentstipendier ökat inom de teologiska fakulteterna från 4 till 6,
inom de humanistiska sektionerna från 17 till 27, inom den matematisknaturvetenskapliga
sektionen i Uppsala från 12 till 24 och inom sistnämnda
sektion i Lund från 11 till 22. Vad sålunda förordats vann riksdagens bifall.

I sitt nyssnämnda betänkande framhöll universitetsberedningen, att beredningen
icke för det dåvarande ansett sig böra föreslå någon ökning av
antalet docentstipendier inom juridiska fakulteterna, där det, då betänkandet
avgavs, icke fanns några docenter, samt att frågan om ökning av
antalet docentstipendier inom de medicinska fakulteterna och vid karolinska
institutet ej upptagits till prövning av beredningen, enär detta spörsmål
förutsatts komma att prövas av de medicinska högskolornas organisationskommitté.
Beredningen betonade vidare, att, medan beredningens förslag
i fråga om de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna avsåge en fast
organisation, innebure de föreslagna åtgärderna beträffande övriga fakulteter
och sektioner endast ett provisorium i avvaktan på den mera vittgående
utvidgning av stipendieorganisationen, som eventuellt kunde komma
att visa sig nödvändig med hänsyn till beredningens då pågående undersökningar
av det behov av akademisk undervisning, som förefunnes inom
olika ämnen vid rikets universitet.

Förslag om nya d o c e n t s tip e n di e r.

Förslag om inrättande av nya docentstipendier ha nu framlagts dels av
universitetsberedningen i dess betänkande angaende akademiska lärarbefattningar
samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. m., dels av
socialvetenskapliga forskning skommittén i dess betänkande angående socialvetenskapernas
ställning vid universitet och högskolor m. m., dels ock
av de medicinska högskolornas organisationskommitté i dess betänkande
angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning.
Universitetsberedningens förslag avser en utökning av antalet docentstipendier
inom universitetens teologiska och juridiska fakulteter samt filo -

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sofiska fakulteters humanistiska sektioner. En ytterligare utökning av antalet
docentstipendier inom de humanistiska sektionerna föreslås av socialvetenskapliga
forskningskommittén i fråga om samhällsvetenskapliga ämnen.
De medicinska högskolornas organisationskommitté åter har föreslagit
inrättande av nya docentstipendier inom såväl universitetens medicinska
fakulteter som vid karolinska institutet. Liksom tidigare naturvetenskapliga
forskningskommittén ha saväl socialvetenskapliga forskningskommittén
som de medicinska högskolornas organisationskommitté, såvitt
avser de prekliniska disciplinerna, ansett sig böra utgå från den principen,
att till varje professur i allmänhet borde höra ett docentstipendium med
företrädesrätt för ämnet. Universitetsberedningen har däremot tillämpat
en något snävare princip under hänsyntagande jämväl till de olika ämnenas
undervisningsbehov och i vissa fall jämväl till rekryteringsbehovet.

De olika sakkunnigberedningarnas förslag rörande antalet nya docentstipendier
framgår av följande sammanställning:

Lärosäte

Nuvarande

antal

Av universi-tetsbered-ningen
föreslagen
ökning

Av social-vetenskapliga
forsknings-kommittén
föreslagen
ytterligare
ökning

Av organisa-tionskom-mittén
föreslagen
ökning

Total

ökning

Vppsala universitet:

Teologiska fakulteten . . .

6

i

1

Juridiska fakulteten .

3

3

3

Humanistiska sektionen .

27

7

3

10

Matematisk-naturveten-

skapliga sektionen . .

24

_

_

Medicinska fakulteten . . .

5

—

—

6

6

Summa

65

11

3

6

20

Lunds universitet:

Teologiska fakulteten .

6

1

1

Juridiska fakulteten ....

3

3

_

3

Humanistiska sektionen . .

27

7

2

9

Matematisk-naturveten-

skapliga sektionen ....

22

_

_

Medicinska fakulteten . . .

5

—

—

5

5

Summa

63

11

2

5

18

Karolinska institutet . .

5

—

—

13

13

Total summa

ce

CO

r-t

22

5

24

51

Beträffande de teologiska fakulteterna innebär universitetsberedningens
förslag en ökning av antalet docentstipendier vid vardera
fakulteten från 6 till 7. Beredningen har härom anfört följande.

Undervisningen inom teologiska fakulteten synes icke äga den karaktär,
att behov av ett stort antal biträdande lärarkrafter föreligger. Med vissa
undantag torde de teologiska vetenskaperna vara tillgodosedda, om varje

381

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

ämne företrädes av en professor och en docentstipendiat. Härav följer, att
docentstipendiaterna ha en särskilt ansvarsfylld uppgift inom den teologiska
fakultetens undervisningsorganisation.

Beredningen har i sitt första betänkande såsom en preliminär åtgärd föreslagit
ett första utökande av antalet docentstipendier till 6 vid vardera
teologiska fakulteten, och denna ökning har sedermera förverkligats genom
beslut av 1946 års riksdag. Skulle det allmänt framförda önskemålet om
ett dylikt stipendium för varje ämne realiseras, innebär det ett utökande
av det av beredningen föreslagna antalet med ytterligare ett för varje fakultet,
så att vardera innehar sammanlagt 7 stipendier. Beredningen förordar
för sin del denna utökning av docentstipendiernas antal.

De juridiska fakulteterna böra enligt universitetsberedningens
mening vardera erhålla ytterligare 3 docentstipendier. Då någon
utsikt att besätta dessa icke föreligger för närvarande, förordar beredningen,
att principbeslut nu fattas om deras inrättande, samt anför till stöd
för sitt förslag följande.

I sitt första betänkande rörande docentinstitutionen föreslog beredningen
inga ytterligare docentstipendier vid de juridiska fakulteterna. Såsom framhölls
i detta betänkande åsyftade där framställda förslag på vissa punkter
blott preliminära åtgärder inom ramen för det större förslag till personalfrågornas
lösning, som beredningen nu framlägger. Ett preliminärt förslag
om inrättande av nya docentstipendier vid de juridiska fakulteterna fanns
ej tillräcklig anledning framlägga, då samtliga redan befintliga stipendier ej
voro besatta och ej heller kunde besättas.

När det i detta sammanhang gäller att taga ställning till problemen på
längre sikt, kan nämnda omständighet icke tillmätas avgörande betydelse.
Med hänsyn till fakulteternas framtida rekrytering ter det sig nödvändigt
att genom inrättande av tillräckligt många och tillräckligt lockande docentstipendier
söka förmå yngre begåvade jurister att ägna sig åt vetenskaplig
verksamhet. Även ur undervisningssynpunkt är det högeligen önskvärt, att
antalet docentstipendiater ökas, så att den nuvarande undervisningsbördan
kan fördelas på flera lärare. Särskilt betydelsefullt är att seminarierna på
detta sätt skulle kunna uppdelas i smärre grupper, vilket är ett synnerligen
väl motiverat önskemål.

Beredningen anser att en fullt utbyggd juridisk fakultet bör förfoga över
sex docentstipendier. Därest fakulteterna utbyggas till denna storlek, skulle
proportionen mellan antalet professorer och antalet docenter bliva ungefärligen
densamma som i andra fakulteter. Vart och ett av fakultetens
huvudämnen skulle på detta sätt kunna få ett docentstipendium, utan att
dock för den skull något ämne inom fakulteten borde få förhandsrätt till
ett sådant stipendium.

Universitetsberedningen förordar på grund av vad ovan anförts, att principbeslut
omedelbart fattas om inrättande vid var och cn av de juridiska
fakulteterna av ytterligare tre docentstipendier. Fakulteterna böra äga rätt
att disponera dessa stipendier, så snart de anmäla, att behov därav föreligger.
I

I fråga om de humanistiska sektionerna i Uppsala
o c h L u n d innebär universitetsberedningens förslag inrättande av

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ytterligare 7 docentstipendier, varav 1 i kulturgeografi, vid vardera sektionen.
Beredningen har anfört:

Universitetsberedningen föreslog i sitt betänkande angående docentinstitutionen,
att de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund skulle erhålla
vardera 10 nya docentstipendier, varav 1 skulle tillfalla den filosofiska
ämnesgruppen, 3 den historisk-samhällsvetenskapliga, 3 den språkliga samt
3 vara rörliga inom sektionen. Förslaget var, såsom beredningen framhöll,
»ett provisorium i avvaktan på den mera vittgående utvidgning av stipendieorganisationen,
som eventuellt kommer att visa sig nödvändig». Den
föreslagna utvidgningen av stipendiernas antal har sedermera förverkligats
genom beslut av 1946 års riksdag.

Da beredningen efter företagen granskning av de olika ämnenas undervisningsbehov
nu är beredd att avgiva definitiva förslag beträffande docentstipendiernas
antal, har den funnit vissa tillägg till den provisoriska
utvidgningen nödvändiga. Inom den filosofiska ämnesgruppen, som
omfattar 3 docentstipendier vid vardera sektionen, behöves ännu ett docentstipendium,
så att ämnena psykologi och pedagogik kunna företrädas
av var sin stipendiat. Den historisk-sam hällsvetenskapliga
gruppen, som är tilldelad 8 docentstipendier i Uppsala och 10
i Lund, bör klyvas i två grupper, varav den historiska ensam i Uppsala
behöver disponera 9 och i Lund 8 stipendier. Av dessa 9 respektive
8 stipendier böra 2 vara med företrädesrätt knutna till ämnena historia
och litteraturhistoria med poetik och 1 till vartdera av ämnena konsthistoria,
nordisk fornkunskap samt klassisk fornkunskap och antikens
historia; i Uppsala kommer härtill ett stipendium för idé- och lärdomshistoria.
Ett stipendium tilldelas gruppen utan företrädesrätt för något
ämne. Beträffande docenstipendierna inom den samhällsvetenskapliga
gruppen hänvisar beredningen till det förslag, som kommer
att avgivas av socialvetenskapliga forskningskommittén; dock vill den i
detta sammanhang för egen del föreslå inrättande av 1 docentstipendium
med företrädesrätt för kulturgeografi inom denna grupp. Den språkliga
gruppens stipendier föreslås ökade från 11 till 14 vid var och en av
de humanistiska sektionerna. Av dessa böra i Uppsala 2 docentstipendier
med företrädesrätt knytas till vart och ett av ämnena nordiska språk,
engelska språket och romanska språk, samt 1 docentstipendium till vart
och ett av ämnena latinska språket, grekiska språket, tyska språket, slaviska
språk, semitiska språk, jämförande indoeuropeisk språkforskning samt
till nordisk ortnamnsforskning. I Lund böra två docentstipendier förbehållas
vart och ett av ämnena nordiska språk, tyska språket, engelska
språket och romanska språk och ett vart och ett av ämnena latinska språket,
grekiska språket, slaviska språk, semitiska språk och jämförande indoeuropeisk
språkforskning.

Beredningens förslag innebär sålunda inrättande av 7 docentstipendier
vid var och en av de humanistiska sektionerna vid universiteten, varvid de
för statskunskap förbehållna docentstipendierna vid båda universiteten förutsättas
överförda på den samhällsvetenskapliga gruppen och i Lund ett
stipendium, som innehaves av docent i statistik, även förutsättes tillhöra
denna grupp.

Socialvetenskapliga {orskningskommitténs förslag innebär i likhet med
universitetsberedningens, att den historisk-samhällsvetenskapliga ämnes -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272. 383

gruppen vid vartdera universitetet skulle i stipendieavseende klyvas i två
grupper. Den samhällsvetenskapliga gruppen skulle därvid enligt forskningskommitténs
förslag såväl i Uppsala som Lund tilldelas 5 docentstipendier,
nämligen 2 för ämnet nationalekonomi, 1 för statistik, 1 för statskunskap
och 1 för kulturgeografi. För ändamålet skulle enligt kommitténs
förslag — utöver vad universitetsberedningen föreslagit — behöva inrättas
2 docentstipendier vid vartdera universitetet för ämnet nationalekonomi
och ett vid universitetet i Uppsala för ämnet statistik.

Av de 5 docentstipendier, som finnas vid vartdera universitetets m e d icinska
fakultet och vid karolinska institutet, skola
två företrädesvis stå till förfogande för ämnen, tillhörande medicine kandidatexamens
läroområde, jämte ämnena patologisk anatomi och rättsoch
statsmedicin, samt två för övriga till medicine licentiatexamen hörande
ämnen, varjämte ett är rörligt inom fakulteten, respektive institutet.

De medicinska högskolornas organisationskommitté har anfört:

Vid bestämmandet av antalet docentstipendier utgår kommittén beträffande
de prekliniska disciplinerna från den principen, att till varje professur
i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet i
fråga vid tillsättningen (samma princip som tillämpats av naturvetenskapliga
forskningskommittén).

För docenterna i de kliniska ämnena innebära de nu gällande bestämmelserna
för docentstipendiema vissa bestämda nackdelar. Stipendieinnehavet
ger icke i och för sig rätt till sjukhusårsberäkning. Dylik meritering
kan icke heller nås genom annan samtidig tjänst. Förlusten av sjukhusår
under stipendietiden medför ett så betydande handikap, när det är fråga
om konkurrens till andra befattningar än de akademiska, att endast få
kliniska docenter under längre tid våga utnyttja de möjligheter till koncentrerat
vetenskapligt arbete, som stipendieinnehavet eljest möjliggör.

Organisationskommittén har därför för närvarande icke ansett sig böra
för de kliniska ämnena föreslå annat än rörliga docentstipendier. Antalet
föreslås till 3 vid Uppsala universitets medicinska fakultet, 3 vid Lunds
universitets medicinska fakultet samt 6 vid karolinska institutet.

Dessa rörliga stipendier böra få sökas av docenter vid såväl kliniska som
teoretiska institutioner, men med företrädesrätt för de förra. För den händelse
en ändring med avseende på rätten till sjukhusårsberäkning under
stipendietiden skulle kunna åvägabringas, kommer sannolikt antalet docentstipendier
för de kliniska ämnena att behöva ökas. De föreslagna nya
stipendierna böra ej ställas till vederbörande lärosätes förfogande genast
utan successivt efter därom gjord framställning i varje särskilt fall med
angivande av lämplig kandidat och med iakttagande av här föreslagen företrädesrätt.
Det är emellertid av stor vikt, att stipendierna inrättas nu, då
detta givetvis stimulerar unga forskare att kvalificera sig för desamma.

Enligt organisationskommitténs förslag skulle antalet docentstipendier
vid medicinska fakulteten i Uppsala ökas från 5 till It. Av dessa It
stipendier skulle 3 vara rörliga, medan 1 stipendium skulle vara knutet

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till ettvart av följande åtta ämnen, nämligen anatomi, histologi, allmän
patologi, speciell patologi, bakteriologi, fysiologi, medicinsk kemi och farmakologi.

Antalet docentstipendier vid medicinska fakulteten i Lund bör enligt
kommitténs förslag framdeles ökas på motsvarande sätt. Därjämte borde
ytterligare ett docentstipendium knytas till ämnet fysiologi. För nästa budgetår
föreslås dock endast en ökning av antalet docentstipendier med 5
till 10, varav 3 förutsättas skola vara rörliga.

Antalet docentstipendier vid karolinska institutet skulle enligt
kommitténs förslag ökas med 13 till 18. Av dessa 18 skulle 6 vara
rörliga, medan 1 stipendium skulle vara knutet till vart och ett av följande
ämnen, nämligen anatomi, histologi, allmän patologi, speciell patologi,
bakteriologi, fysiologi, medicinsk kemi, speciell medicinsk kemi, farmakologi,
medicinsk cellforskning med genetik, neurofysiologi samt biokemi.

Remissyttranden.

Samtliga remissinstanser, som särskilt yttrat sig i ämnet, ha med undantag
av universitetskanslern tillstyrkt den sålunda av de olika sakkunnigberedningarna
föreslagna ökningen av antalet docentstipendier eller gjort
gällande, att denna icke vore tillräcklig.

Kanslern anser sig icke kunna tillstyrka förslaget om 3 nya docenstipendier
inom vardera av de juridiska fakulteterna, så länge icke de redan
befintliga kunna besättas. Vidare avstyrker kanslern förslaget om inrättande
vid universitetet i Uppsala av 1 docentstipendium, avsett för nordisk
ortnamnsforskning. Antalet nya docentstipendier, avsedda för nationalekonomi,
anser kanslern för närvarande böra begränsas till 1 vid vartdera universitetet
mot föreslagna 2.

Statens medicinska forskningsråd har framhållit bland annat följande.

Det synes forskningsrådet vara ett förbiseende, att ett docentstipendium
icke föreslagits skola anknytas till den nuvarande professuren i hygien vid
karolinska institutet. Förklaringen härtill kan möjligen vara, att de medicinska
högskolornas organisationskommitté ansett frågan om forskning och
undervisning i detta ämne böra upptagas till särskild utredning. Forskningsrådet
finner det emellertid vara en betydelsefull angelägenhet, att
unga forskare få möjlighet att ägna sig åt denna vetenskapsgren, så att,
sedan frågan om hygienens ställning i en snar framtid blivit tillfredsställande
löst, det icke behöver riskeras, att kompetenta sökande till hithörande
professurer komma att saknas.

I överensstämmelse med den av kommittén angivna principen för inrättande
av docentstipendier synes det forskningsrådet riktigt, att redan
från början ett docentstipendium anknytes jämväl till den föreslagna ordinarie
professuren i virologi.

385

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Docenterna vid universiteten och karolinska institutet äro statliga befattningshavare
med principiell skyldighet att i mån av behov och mot
särskild ersättning stå till läroanstalternas förfogande samt i övrigt ägna
sin tid åt vetenskaplig forskning. Endast under viss begränsad tid — högst
7 år — kunna de erhålla fast avlöning i form av docentstipendium och
under denna tid betraktas de såsom heltidsanställda.

Docentinstitutionen är av utomordentlig betydelse inom de statliga
akademiska läroanstalternas organisation, i det docenterna utföra en avsevärd
del av den vetenskapliga forskning, som bedrives i vårt land, och
även svara för en icke ringa del av den akademiska undervisningen. Professorskåren
rekryteras i de allra flesta fall ur kretsen av docenter eller
förutvarande docenter.

Efter den av riksdagen i fjol beslutade utökningen av antalet docentstipendier
vid universiteten i Uppsala och Lund, vilken innebar en fördubbling
av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna samt en ökning av antalet docentstipendier inom de teologiska
fakulteterna från 4 till 6 och inom de humanistiska sektionerna från
17 till 27, utgör antalet docentstipendier 65 vid universitetet i Uppsala
och 63 vid universitetet i Lund. Av stipendierna äro vid vartdera universitetet
6 knutna till teologiska fakulteten, 3 till juridiska fakulteten, 5
till medicinska fakulteten och 27 till filosofiska fakultetens humanistiska
sektion, under det att 24 stipendier vid universitetet i Uppsala och 22 stipendier
vid universitetet i Lund tillhöra filosofiska fakultetens matematisknaturvetenskapliga
sektion. Vid karolinska institutet utgör antalet docentstipendier
liksom vid universitetens medicinska fakulteter 5.

Universitetsberedningens, socialvetenskapliga forskningskommitténs och
de medicinska högskolornas organisationskommittés nu föreliggande förslag
om antalet docentstipendier vid universiteten och karolinska institutet innebär
en utökning av antalet dylika stipendier med 20 vid universitetet i
Uppsala, med 18 vid universitetet i Lund och med 13 vid karolinska
institutet. Av de nya stipendierna skulle vid universitetet i Uppsala 1 tillfalla
teologiska fakulteten, 3 juridiska fakulteten, 10 humanistiska sektionen
och 6 medicinska fakulteten samt vid universitetet i Lund 1 likaledes
tillfalla teologiska fakulteten, 3 likaledes juridiska fakulteten, 9 humanistiska
sektionen och 5 medicinska fakulteten.

Jag anser mig kunna tillstyrka vad sålunda föreslagits med i det följande
angivna avvikelser.

I likhet med kanslern anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka
inrättandet av nya docentstipendier inom de juridiska fakulteterna.

Då ämnet nordiska språk enligt universitetsberedningens förslag skulle
erhålla företrädesrätt till två docentstipendier, synes det mig icke erforderligt
att vid universitetet i Uppsala jämväl knyta ett till ämnet nordisk

25 — Bihang till riksdagens protokoll 19.47. 1 sand. Nr 272.

Departe mentschefen.

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ortnamnsforskning. Det torde vidare vara tillfyllest, att ett docentstipendium
med företrädesrätt för nationalekonomi — i stället för 2 enligt
forskningskommitténs förslag — nu inrättas vid vartdera universitetet.

Enligt organisationskommitténs förslag skulle medicinska fakulteten i
Uppsala komma att förfoga över 11 docentstipendier, varav 3 rörliga,
samma fakultet i Lund över 10, varav 3 rörliga, och karolinska institutet
över 18, varav 6 rörliga. De rörliga, närmast för de kliniska ämnena avsedda
docentstipendierna skulle enligt kommitténs förslag inrättas genast
men först successivt ställas till vederbörande läroanstalts förfogande. Jag
är icke beredd att tillstyrka den sålunda föreslagna anordningen utan inskränker
mig till att för nästa budgetår räkna med 1 rörligt docentstipendium
för vardera av de medicinska fakulteterna och med 2 dylika
stipendier vid karolinska institutet. Jag delar medicinska forskningsrådets
mening rörande behovet av ett docentstipendium vid karolinska institutet
för ämnet hygien. Jag anser mig därför böra beräkna 1 docentstipendium
jämväl för detta ämne. Däremot anser jag mig icke för närvarande böra
föreslå ett särskilt docentstipendium med företrädesrätt för ämnet virologi.

Sammanfattningsvis innebär mitt ställningstagande, att jag förordar en
ökning av antalet docentstipendier inom vardera av de teologiska fakulteterna
med 1, inom vardera av de humanistiska sektionerna med 8, inom
medicinska fakulteten i Uppsala med 4, inom samma fakultet i Lund med
3 och vid karolinska institutet med 10. De förordade nya stipendierna torde
böra inrättas från och med nästa budgetår. Vid bifall till vad jag sålunda
föreslagit bör vederbörande arvodespost höjas, i avlöningsstaten för universitetet
i Uppsala med 93 600 kronor, i avlöningsstaten för universitetet
i Lund med 86 400 kronor och i avlöningsstaten för karolinska institutet
med 72 000 kronor.

Frågan om stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper,
vilket spörsmål icke är av sådan natur, att det bör underställas riksdagen,
torde först framdeles böra upptagas till prövning och avgörande.

■Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

387

XIII. Anslagsberäkningar.

1. Inledning.

Innan jag övergår till anslagsberäkningarna för nästa budgetår torde jag
få beröra frågan om provisoriskt lönetillägg åt professorer samt laboratorer
och med dem likställda befattningshavare.

I samband med sin anmälan i årets statsverksproposition av frågan om provisoriskt
lönetillägg för nästa budgetår anförde chefen för finansdepartementet
bland annat, att det beträffande befattningshavare med oreglerad avlöning,
härunder inbegripna även docent- och forskarstipendiater, borde — om
ej anledning gåves att för en eller annan grupp behandla frågan om provisoriska
avlöningsförhållanden i samband med vederbörande avlöningsanslag —
överlämnas till Kungl. Maj:t att efter erforderliga undersökningar förordna
om rätt till provisoriskt lönetillägg och om de beräkningsgrunder, som därvid
borde tillämpas. Beräkningarna syntes, vad anginge personal med icke
dyrortsgraderad lön, kunna ske med ledning väsentligen av en i statsrådsprotokollet
intagen sammanställning (se 1947 års statsverksproposition, bilaga 2,
s. 86).

Nyssnämnda sammanställning innebär, om den skulle tillämpas beträffande
professorer och laboratorer med oreglerad avlöning, att nuvarande provisoriska
lönetillägg å 660 kronor för år skulle för nästa budgetår höjas med
för professor 900 kronor till 1 560 kronor och för laborator med 600 kronor
till 1 260 kronor.

Jag har funnit anledning föreligga att i fråga om professorer samt för laboratorer
och med dem likställda befattningshavare med oreglerad lön förorda
en viss jämkning av de sålunda angivna grunderna för provisoriskt lönetilllägg
för nästa budgetår. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
förordar jag, att nämnda lönetillägg bestämmes i enlighet med de grunder,
som framgå av följande sammanställning:

Årsbelopp av provisoriskt
lönetillägg för
budgetåret 1947/48
Kronor

Professor med begynnelselön........... 1 560

» » ålderstillägg............ 2160

Laborator » begynnelselön........... 1 560

» » två ålderstillägg......... 1 860.

Rörliga tilläggsförmåner böra givetvis icke utgå på dessa belopp.

Professor kan för närvarande erhålla endast ett ålderstillägg med ett belopp
av 1 000 kronor. Det utgår efter 5 år. Laborator däremot kan erhålla två
ålderstillägg å vartdera 500 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 år. Med

Departe mentschefen.

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

hänsyn härtill synes böra föreskrivas, att det högre provisoriska lönetillägget
för professor skall utgå först efter 10 år.

Vad jag sålunda förordat medför en höjning av nu utgående löneförmåner
med 000 kronor för professor och laborator med begynnelselön och med 1 500
kronor för professor och med 1 200 kronor för laborator med minst 10
tjänstår.

För övriga oreglerade löner och arvoden å universitetens och karolinska
institutets stat torde de av chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen
förordade grunderna böra tillämpas. I enlighet härmed torde följande
arvoden böra uppräknas sålunda:

Nu utgående

Arvode för

Befattning

arvode

kronor

Prov. lönetillägg
kronor

budgetåret

1947/48,

kronor

Universitetslektor.............

9 500

660

10 620

Biträdande lärare m. fl..........

8 600

660

9 660

Förste assistent..............

7 200

480

8160

6 000

480

6 900

Förste amanuens.............

3 600

330

4 032

I detta sammanhang må framhållas, att de förslag, om vilkas avlåtande till
riksdagen jag i det följande hemställer, i huvudsak innebära följande.

Avlöning sanslag en till Uppsala och Lunds universitet samt karolinska
institutet föreslås ökade, anslaget till

Uppsala universitet med 1 557 400 kronor till 4 577 000 kronor,

Lunds » » 1 477 400 » » 4134 000 »

karolinska institutet » 905 900 » » 1 940 900 »

Den personalförstärkning, som genom dessa anslagshöjningar möjlig -

göres för nästa budgetår, framgår i
ställning:

huvudsak

av följande

samman-

Uppsala:

Lund:

Karolinska
institutet:

Nya professurer...................

9

9

4

» docentstipendier...............

13

12

10

» laborators- och motsvarande tjänster
» heltidstjänster som biträdande lärare

8

11

11

m. m........................

14

16

—

» tjänster som assistent eller amanuens
» tjänster för biblioteks- och teknisk

51

41

34

personal m. m.................

49

48

65

Summa ökning 144 137 124.

389

Kungl. Maj:ts proposition nr %72.

Därjämte föreslås, att principbeslut fattas om inrättande framdeles
av ytterligare 14 nya professurer, därav 7 i Uppsala, 6 i Lund och 1 vid karolinska
institutet. Dessa professurer ha alla befunnits erforderliga för att universiteten
skola erhålla en ändamålsenlig och mot den ökade elevtillströmningen
svarande organisation. Att beslut med omedelbar verkan likväl icke
kunnat ifrågasättas, sammanhänger med den viktiga rekryteringsfrågan. Jag
vill i detta avseende hänvisa till följande, av universitetsberedningen gjorda
uttalande, i vilket jag för egen del instämmer.

Beträffande varje utbyggnad av universitetsorganisationen måste anläggas
dels ett korttidsperspektiv och dels ett långtidsperspektiv. En alltför plötslig
utvidgning av den akademiska lärarstaben i ett eller flera ämnen kan medföra
en sänkning av undervisningens kvalitet, om man tvingas anlita lärare
med knapp kompetens. Även forskningen blir lidande, om de akademiska
befattningarna vid en plötslig konjunktur besättas med alla tillfälligt förefintliga
aspiranter i stället för med de bästa krafterna inom den aktiva forskargenerationen.
Beredningen vill därför förorda, att inom sådana ämnen,
där tillgången på forskare med högre kompetens är knapp, icke flera befattningar
omedelbart uppföras på universitetens och högskolornas stat än att
de kunna bli väl besatta, medan ledigförklarandet av de övriga får anstå,
tills man kan vänta sökande med god kompetens. Beträffande dessa sistnämnda
befattningar bör emellertid principbeslut fattas om deras inrättande.

De löpande anslagen till materiel m. m. vid universiteten och karolinska
institutet föreslås höjda, anslaget till
Uppsala universitet med 460 000 kronor till 1 235 000 kronor,

Lunds » » 325 000 » » 975 000 » ,

karolinska institutet » 501 000 » » 711 000 »

Såsom engångsanslag till utrustning föreslås sammanlagt för
Uppsala universitet 844 000 kronor,

Lunds » 637 000 » ,

karolinska institutet 2 912 000 »

Till stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier föreslås ett
anslag av 1 325 000 kronor mot 85 000 kronor för innevarande budgetår.

Bidraget till tryckning av doktorsavhandlingar föreslås höjt med 200 000
kronor till 230 000 kronor. Därjämte förordar jag anvisande av ett nytt
anslag å 300 000 kronor för naturvetenskaplig publikationsverksamhet.

För främjande av samhällsvetenskaplig forskning föreslås inrättande av
ett samhällsvetenskapligt forskningsråd samt att ett anslag av 300 000 kronor
ställes till dess förfogande.

Härutöver förordas anvisande av åtskilliga anslag, beträffande vilka jag
hänvisar till detaljredogörelserna.

Den ansvällning av universitetsorganisationen, som redan beslutats och
nu förordas, torde komma att medföra en övermäktig arbetsbörda för den
fåtaliga kanslipersonalen hos kanslersämbetet för rikets universitet, särskilt

390

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

under övergångstiden. Det torde med hänsyn härtill vara nödvändigt att
under nästa budgetår anställa tillfälliga arbetskrafter. Härför lämnar det
redan beslutade avlöningsanslaget emellertid icke tillgång. Ett överskridande
av icke-ordinarieposten synes således vara att emotse. Jag förordar, att Kungl.
Maj:t i detta sammanhang inhämtar riksdagens bemyndigande att medgiva
överskridande av nämnda anslagspost, vilken för nästa budgetår är uppförd
med 17 000 kronor, med erforderligt belopp, dock högst 20 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade grunder för provisoriskt
lönetillägg under budgetåret 1947/48 åt professorer, laboratorer
och med dem jämställda befattningshavare med oreglerad
lön;

dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet
för budgetåret 1947/48 med 17 000 kronor
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal må för av mig angivet ändamål överskridas med
högst 20 000 kronor.

2. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 3 019 600 kronor.
Bestämmelser angående anslagets disposition finnas införda på sid. 500 ff.
i statsliggaren.

Jag har i det föregående tagit ställning till de förslag i fråga om detta
anslag, som framlagts av särskilda sakkunnigkommittéer. Därutöver har
kanslern för rikets universitet efter framställning av större akademiska konsistoriet
i Uppsala framlagt vissa förslag för vilka redogörelse nu kommer
att lämnas.

Vaktmästare vid de till gamla kemikum förlagda
humanistiska seminarierna. Kanslern har funnit det erforderligt
med en vaktmästartjänst för de humanistiska seminarierna i gamla
kemikum och fördenskull föreslagit inrättande av en dylik befattning i
lönegraden Eo 7.

Höjning av anslagsposten till avlöningar åt arbetare
vid botaniska trädgården. Denna anslagspost har för
innevarande budgetår höjts med 5 000 kronor till förslagsvis 45 000 kronor.
Anslagsposten må icke överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Konsistoriet
har hemställt om en höjning av anslagsposten med 15 500 kronor
till 60 500 kronor och därvid stött sig på en framställning angående medelsbehovet
av professorn J. A. Nannfeldt. Av nämnda framställning inhämtas
följande.

391

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I promemorior den 6 november 1944 och den 23 februari 1945 till naturvetenskapliga
forskningskommittén framhöll jag, att 50 000 kronor åtginge
till trädgårdens normala drift och att knappt någon del av detta belopp
kunde avses för vetenskaplig forskning. För sådant ändamål erfordrades
ytterligare 5 000 kronor. Med hänsyn till senare inträdd löneökning böra de
nämnda beloppen om sammanlagt 55 000 kronor uppräknas med 10 procent
eller till 60 500 kronor. Då jag nu som petitum för budgetåret 1947/48
hemställer om ett belopp av 60 500 kronor, vill jag särskilt understryka, att
de senaste årens utgifter för trädgården, även om de till viss del varit
beroende av exceptionella väderleksförhållanden och dylikt, enligt vad erfarenheten
visat dock ej kunna väsentligt nedbringas, därest trädgården
överhuvud skall kunna fylla sin mission. En utredning angående antalet
erforderliga arbetstimmar ger nämligen otvetydigt vid handen, att man för
framtiden redan för trädgårdens vidmakthållande måste räkna med ett
antal arbetstimmar motsvarande minst en kostnad av 50 000 kronor enligt
den under tiden den 1 augusti 1942 — den 31 december 1944 rådande lönenivån.
Att trädgården i samband med övriga åtgärder för den naturvetenskapliga
forskningens främjande är i behov av en anslagsförstärkning för
möjliggörande av dess utnyttjande för den vetenskapliga forskningen torde
likaledes stå i öppen dag. Det härför beräknade beloppet av 5 000 kronor
torde snart nog komma att visa sig otillräckligt, men innan erfarenhet därom
vunnits vill jag stanna vid detta belopp.

Kanslern har funnit en höjning av anslagsposten ofrånkomlig men ansett
höjningen kunna begränsas till 8 000 kronor. Anslagsposten borde sålunda
uppföras med 53 000 kronor.

Provisorisk kurs i hygien för blivande biologilärare.
Kanslern har på föranledande av en framställning i ämnet av
zoologiska sektionen av Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala
hemställt om anvisande av 1 500 kronor till anordnande av en provisorisk
kurs i hygien för blivande biologilärare. Till stöd för förslaget om en dylik
kurs har framhållits, att ansvaret för undervisningen i hygien vid läroverken
och därmed jämförliga läroanstalter åvilade biologilärarna. Det oaktat vore
den utbildning i hygien, som stode öppen för blivande biologilärare, i hög
grad bristfällig. En rätt lagd undervisning i hälsovård vore emellertid ett
samhällsintresse och en effektiv undervisning i hälsolära för blivande biologilärare
borde därför omedelbart igångsättas.

Nya tjänst er vid universitetsbiblioteket. Konsistoriet
har på framställning av överbibliotekarien hemställt om en betydande utvidgning
av universitetsbibliotekets personal. Kanslern har emellertid med
hänsyn bland annat till pågående utredning angående bibliotekets organisationsfråga
ansett sig endast i begränsad omfattning kunna tillstyrka de
framlagda förslagen. Kanslern har därför inskränkt sig till att föreslå inrättande
av två biblioteksassistentbefattningar i lönegraden Eoll, två
kanslibiträdestjiinster i lönegraden Eo 7 och en vaktmästartjänst i lönegraden
Eo 5. Kanslern har anfört följande.

392

Kungl. May.ts ''proposition nr 87%.

Vad beträffar universitetsbiblioteket har framställning gjorts om dels en
tillfällig personalförstärkning för lösandet av löpande arbetsuppgifter inom
bibliotekets låneexpedition, handskriftsavdelning och båda tryckavdelningar,
dels ock en mera permanent ökning av personalstyrkan inom katalogiseringsavdelningen.
De framställda önskemålen taga sikte på en mycket
betydande personalutvidgning.

Med anledning av att universitetsberedningen för närvarande har frågan
rörande universitetsbibliotekens organisation under utredning har jag under
hand anmodat överbibliotekarien i Uppsala att närmare precisera de behov,
som syntes oundgängligen erforderliga för att biblioteket skulle kunna på
ett något så när tillfredsställande sätt lösa sina uppgifter under det instundande
budgetåret. Vid min prövning av överbibliotekariens i anledning härav
framställda förslag har jag kommit till den uppfattningen, att jag icke
ansett mig med hänsyn till att bibliotekets organisationsfråga befinner sig
under utredning kunna tillstyrka de framställda önskemålen i full utsträckning.
Jag har likväl funnit det oundgängligen nödvändigt, att biblioteket
erhåller en personalförstärkning och anser detta kunna äga rum utan att
därigenom resultatet av universitetsberedningens blivande förslag föregripes.

Vad först beträffar en föreslagen bibliotekariebefattning anser jag mig
kunna vitsorda behovet av denna tjänst. Skäl kunna emellertid anföras för
att universitetsberedningens förslag rörande den vetenskapligt utbildade
bibliotekspersonalen bör avvaktas, innan nya tjänster av detta slag inrättas.

I årets åttonde huvudtitel (punkten 12) har Kungl. Maj:t föreslagit, att
vid kungl. biblioteket två extra ordinarie kanslibiträdestjänster skulle omvandlas
till biblioteksassistentbefattningar i lönegraden Eoll. Riksdagen
har numera bifallit detta förslag. Vid universitetsbiblioteket i Uppsala synes
det mig uppenbart, att ett starkt behov föreligger av att tjänster av motsvarande
slag inrättas. Jag anser mig därför böra föreslå, att den personalförstärkning,
som biblioteket kräver, tillgodoses i första hand genom inrättandet
av två biblioteksassistentbefattningar i lönegraden Eoll. Vidare
förordar jag, att biblioteket erhåller två nya kanslibiträdestjänster i lönegraden
Eo 7.

Det har jämväl synts mig ofrånkomligt att vaktmästarpersonalen utökas
och jag tillstyrker överbibliotekariens begäran om en ny vaktmästartjänst
i lönegraden Eo 5.

Vad angår överbibliotekariens äskanden i övrigt har jag funnit dessa
kunna anstå tills universitetsberedningens förslag blir föremål för bedömande.

Uppflyttning i högre lönegrad av skogvaktare vid
egendoms- och s k o g s f ö r v a 11 n i n g e n.

Konsistoriet har — med anledning av en i ämnet gjord framställning av
universitetets drätselnämnd — anhållit att de å personalförteckningen för
Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning uppförda skogvaktarna
måtte från och med den 1 juli 1947 uppflyttas från lönegraden A 9
till lönegraden A 12 ävensom att universitetet måtte berättigas att från
och med samma dag placera högst fem icke-ordinarie skogvaktare i högst
lönegraden Eo 12.

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Drätselnämnden har i berörda framställning erinrat, att domänverkets
kronojägare, som före den 1/7 1946 varit placerade i A 10 och A 9, av 1946
års riksdag uppflyttas till A 12, samt vidare anfört bland annat följande.

De vid universitetet anställda ordinarie skogvaktarna äro sedan den 1 juli
1942 placerade i lönegraden A 9. Denna placering, som innebar en uppflyttning
från lönegraden A 8, föreslogs av Kungl. Maj:t med anledning av
att särskilda tjänsteförteckningssakkunniga i betänkande den 21 maj 1941
tillstyrkt ett av rektorsämbetet — under erinran om jämställdhet med avseende
å arbetsuppgifterna mellan universitetets skogvaktare och kronojägarna
vid domänverket — framställt förslag om uppflyttning av skogvaktarna
vid universitetet till lönegraden A 9. Av davarande tjänsteförteckning
framgår, att domänverkets samtliga kronojägare da voro placerade i

lönegraden A 9. .

I nådigt brev den 5 maj 1944 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att från och
med den 1 juli 1944 samma bestämmelser beträffande resekostnads- och
traktamentsersättningar skola gälla för universitetets skogvaktare som för
kronojägarna. Av vad som förekommit vid tidigare löneregleringar för
skogvaktarna 1918 och 1925 samt vid tidigare beslut om resekostnads- och
traktamentsersättningar framgår, att skogvaktarna vid varje tillfälle ansetts
i fråga om arbetets art och omfattning samt ansvar vara fullt jämställda
med domänverkets kronojägare. Med anledning härav synas jämväl skogvaktarna
böra uppflyttas till lönegraden A 12.

Vid universitetet finnas vidare enligt medgivande i nådigt brev den 15
december 1944 anställda fem icke-ordinarie skogvaktare i lönegraden Eo 9 I
stort sett handhava dessa arbete av samma art och omfattning som de ordinarie
skogvaktarna. Drätselnämnden synes därför böra erhalla rätt att efter
särskild prövning och efter jämförelse med för domänverket gällande bestämmelser
placera sådan skogvaktare i högst lönegraden Eo 12.

Kanslern har tillstyrkt bifall till konsistoriets ifrågavarande framställning.

På förslag av Kungl. Maj:t anvisade 1946 års riksdag medel till vissa ombyggnadsarbeten
å gamla kemiska institutionsbyggnaden vid Uppsala universitet
i syfte att i denna byggnad skulle iordningställas lokaler för åtskilliga
av humanistiska sektionens seminarier. Medel för utrustning av den
blivande seminariebyggnaden ha även beviljats. Det synes ofrånkomligt, att
nu även anvisas erforderligt belopp för anställande av en för ifrågavarande
seminarier avsedd vaktmästare. Jag förordar, att denne tills vidare placeras
i lönegraden Eo 5.

Anslagsposten till avlöningar till arbetare vid botaniska trädgarden, nu
förslagsvis 45 000 kronor, synes med hänsyn till vad i ärendet anförts böra
höjas med av kanslern föreslaget belopp, 8 000 kronor, till förslagsvis
53 000 kronor.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot förslaget om anvisande av
medel för anordnande av särskild kursundervisning i hygien för blivande
biologilärare; det för ändamålet erforderliga beloppet synes dock böra reduceras
till 1 000 kronor.

Departe mentschefen.

394 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsbiblioteket i Uppsala förfogar för närvarande över följande
personal, nämligen

1 överbibliotekarie,

5 förste bibliotekarier, därav 4 i A 26 och 1 i Eo 26,

12 bibliotekarier, därav 10 i A 23 och 2 i Eo 23,

3 amanuenser, därav 1 i Eo 20, 1 i Eo 18 och 1 i Ex 17,

1 kontorist i A 9,

1 maskinist i A 8 och 1 eldare i Ex 5,

2 kanslibiträden, därav 1 i A 7 och 1 i Eo 7,

10 kontorsbiträden, därav 2 i A 4 och 8 i Eo 4,

11 expeditionsvakter och vaktmästare, därav 1 i A 7, 3 i A 6 (övergångsvis
i A 7), 6 i Eo 5 och 1 i Ex 5.

Av vad i ärendet anförts har jag blivit övertygad om att en personalförstärkning
är nödvändig och har i detta hänseende icke funnit anledning till
någon väsentlig erinran mot kanslerns förslag, vilket innebär inrättande av
två befattningar som biblioteksassistent i Eo 11, två kanslibiträdestjänster
i Eo 7 och en vaktmästartjänst i Eo 5. I detta sammanhang erinrar jag
dock, att årets riksdag bifallit av Kungl. Maj:t framlagt förslag om uppflyttning
av vaktmästarpersonalen vid kungl. biblioteket från 5 till 6 lönegraden.
Konsekvensen synes fordra, att motsvarande uppflyttning vidtages
även vid universitetsbiblioteken. I samband härmed synas två av de nuvarande
i Eo 5 placerade expeditions vaktstjänsterna böra ordinariesättas
i lönegraden A 6.

Skogvaktarna vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning
ha hittills ansetts böra vara i lönehänseende jämställda med kronojägarna
vid domänverket. Genom beslut av 1946 års riksdag ha de sistnämnda uppflyttats
från lönegraderna A 9 och A 10 till lönegraden A 12. Med hänsyn
härtill har jag icke funnit anledning till erinran mot bifall till universitetets
nu gjorda framställning om motsvarande uppflyttning av universitetets
ordinarie skogvaktare. Beträffande de extra ordinarie skogvaktarna torde
universitetets drätselnämnd böra bemyndigas att efter särskild prövning
medgiva en uppflyttning till högst lönegraden Eo 12. Jag erinrar, att kostnaderna
för ifrågavarande personal bestridas av inkomsterna från egendoms-
och skogsförvaltningen. I

I avlöningsstaten för Uppsala universitet böra vidare vidtagas de förändringar,
som föranledas av vad jag under avsnitten VI—XII i det föregående
anfört och föreslagit. Dessa förslag innebära sammanfattningsvis följande.

9 nya professurer från och med den 1 juli 1947, nämligen

1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,
särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi samt en i geografi,
särskilt naturgeografi,

1 i litteraturhistoria med poetik,

395

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £72.

1 i engelska språket,

1 i nationalekonomi,

1 i sociologi, ... „ i

1 i patologisk anatomi (samtidigt ändras benämningen pa den nuvarande
professuren i patologisk anatomi till att avse »allmän patologi och

patologisk anatomi»), =

1 i medicinsk och fysiologisk kemi, personlig för laboratorn K. b. Agren,
1 i teoretisk medicin, personlig för docenten J. G. Waldenström, samt
1 i ftisiologi, personlig för läraren i fysikalisk diagnostik, överläkaren
E. Hedvall.

Omreglering av projessurer från och med den 1 fuli 1947:

a) professuren i hygien och bakteriologi ändras till professur i enbart
bakteriolo<n

b) professuren ’ i rättshistoria ändras till professur i rättshistoria med
romersk ratt

c) professuren i civilrätt med romersk rätt ändras till professur i civilrätt
med internationell privaträtt,

d) professuren i civilrätt med internationell privaträtt ändras till professur
i enbart civilrätt.

Beslut om 7 nya professurer samt om ändring av befintliga professurer vid
senare tidpunkt (»principbeslut»):

a) ny professur i kyrkohistoria med missionshistoria från och med budgetåret
1948/49,

b) ny professur i allmän rättslära med rättsfilosofi,

c) ändring av professuren i nationalekonomi med finansrätt till professur

i finansrätt med finansvetenskap, # ,

d) ny professur genom uppdelning av den nuvarande i pedagogik i en
professur i psykologi och en i pedagogik och pedagogisk psykologi,

e) ny professur i modern politisk och social historia,

f) ny professur i nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt folkloristisk,
från och med budgetåret 1948/49,

g) den nuvarande, för J. Sahlgren personliga professuren i nordisk ortnamnsforskning
ändras vid Sahlgrens avgång till ordinarie professur
i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning,

h) ny professur i franska språket och litteraturen,

i) ny professur i fonetik,

j) den nuvarande professuren i engelska språket ändras vid innehavarens
avgång till professur i engelska språket och litteraturen.

8 nya befattningar som ordinarie laborator, prosektor eller preceptor,
nämligen

1 preceptor i religionshistoria (humanistiska sektionen),

1 preceptor i ekonomisk historia, .

1 laborator i botanik, personlig för f. d. professorn H. L. Skuja,

1 laborator i limnologi,

1 laborator i entomologi,

1 prosektor i histologi,

1 laborator i farmakologi samt
1 laborator i klinisk kemi.

396

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £72.

Ändringar beträffande arvodesbefattningar: ökning (+) eller

minskning (—),
kronor

a) biträdande lärare m. fl. vid teologiska fakulteten:

1 arvode till biträdande lärare indrages................ — 8 600

1 förste assistent i exegetik.......................... + 8 160

1 andre amanuens i stället för arvode åt bibliotekarie____ + 1 900

kursanslag......................................... + 4 000

b) biträdande lärare m. fl. vid juridiska fakulteten:
ianspråktagandet av ett docentstipendium för arvode åt

en biträdande lärare upphör ...................... -)- 7 200

1 förste amanuens i stället för arvode åt bibliotekarie____ + 3 532

kursanslag (nu 4 900 kronor) ........................ + 19 100

c) biträdande lärare m. fl. vid medicinska fakulteten:
arvodet (nu 5 200 kronor) till biträdande lärare i allmän

kemi höjes ...................................... -(- 4 460

lärare vid kurser i hygien............................ -j_ 7 200

biträdande lärare i kliniska ämnen.................... -(- 12 000

indragning av arvode till klinisk laborator............ — 8 600

d) biträdande lärare m. fl. vid humanistiska sektionen:

8 nya universitetslektorer å 10 620 kronor............ + 84 960

3 nya biträdande lärare å 9 660 kronor .............. -f- 28 980

kursanslag (16 000 + 2 400 + 1 500 kronor) .......... + 19 900

indragning av arvodena till seminariebibliotekarier......— 3 800

e) biträdande lärare m. fl. vid matematisk-naturvetenskapliga
sektionen:

3 nya biträdande lärare ä 9 660 kronor................ + 28 980

f) 13 nya docentstipendier å 7 200 kronor................ + 93 600

g) assistenter och amanuenser vid medicinska och filosofiska
fakulteterna:

17 nya förste assistenter å 8 160 kronor........... + 138 720

4 » andre » å 6 900 » + 27 600

13 » förste amanuenser ä 4 032 » + 52 416

11 » andre » å 2 400 » + 26 400

3 » tredje » å 1 200 » + 3 600

Summa ökning kronor 551 708.

Ändringar beträffande övrig personal:

2 nya tjänster i A 10,

4 nya tjänster i Eo 9,

25 nya tjänster i Eo 7,

2 nya tjänster i Eo 5,

8 nya tjänster i Eo 4,
samtidigt indrages 1 tjänst i A 8,
uppflyttning av 2 tjänster i A 23 till A 26,
uppflyttning av 1 tjänst i A 17 till A 23.

1946 års riksdag beslöt, att från och med nästa budgetår skall inrättas en
professur i meteorologi, särskilt väderlekslära. Medel även för denna professur
bör därför nu anvisas.

397

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört beräknar jag anslaget till
Uppsala universitet: Avlöningar för nästa budgetår på följande sätt:

I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän), nu
892 000 kronor, bör ökas med 147 000 kronor, avseende 7 nya professurer
och 7 nya befattningar som laborator, prosektor eller preceptor. Å andra
sidan avgå pensionsavdrag för de nya befattningarna, i runt tal 11 300
kronor, varför anslagsposten bör uppföras med (892 000 -j- 147 000 —
— 11 300 =) 1 027 700 kronor.

Posten 1 b (ålderstillägg) synes böra uppföras med oförändrat belopp,
45 400 kronor.

Posten 1 c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde böra
höjas med 10 000 kronor till 30 000 kronor.

Posten 2 (avlöningar till tjänstemän å indragningsstat), nu 28 100 kronor,
bör höjas med ett bruttobelopp av 31 000 kronor, avseende de personliga
professurerna för K. G. Ågren, J. G. Waldenström och E. Hedvall samt den
personliga laboratorsbefattningen för H. L. Skuja. Då pensionsavdragsposten
samtidigt bör höjas med 1 100 kronor, bör posten 2 uppföras med
ett nettobelopp av (28 100 + 31 000 — 1 100 =) 58 000 kronor.

Delposten 3 A (arvoden till lärare m. fl.), nu 1 109 400 kronor, bör vid
bifall till vad jag i det föregående under avsnitten VI—XII förordat höjas
med 551 708 kronor och vid bifall till vad jag under förevarande rubrik
förordat i fråga om kurs i hygien med ytterligare 1 000 kronor. Den allmänna
arvodesregleringen för nuvarande personal föranleder därjämte en
höjning med 61 992 kronor. Delposten bör alltså uppföras med (1 109 400 -+-+ 551 708 + 1 000 + 61 992 =) 1 724 100 kronor.

Delposten 3 B (vikariatsersättningar m. m.), nu 9 050 kronor, synes böra
höjas med 6 000 kronor till 15 050 kronor.

Delposten 3 C (ersättningar för barntillägg) torde böra beräknas till oförändrat
belopp, 250 kronor.

Posten 3 beräknar jag alltså till (1 724 100 -fr 15 050 -|- 250 =) 1 739 400
kronor.

Posten 4 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) är nu
uppförd med förslagsvis 40 000 kronor. Ur posten bestridas bland annat
fyllnadsarvoden till vissa underläkare och amanuenser vid akademiska sjukhuset
i syfte att dessa i fråga om löneförmåner skola bli jämställda med
motsvarande läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Därest
sistnämnda läkare komma att med anledning av ett nyligen framlagt sakkunnigförslag
få sina löneförmåner förhöjda, torde en motsvarande löneförbättring
böra tillerkännas ifrågavarande underläkare och amanuenser vid
akademiska sjukhuset, under förutsättning att de underkasta sig de bestämmelser
som gälla eller må komma att beslutas i fråga om underläkarperso -

398

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nalen vid nyssnämnda Stockholms-sjukhus. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande
anslagspost böra höjas med 40 000 kronor.

Från förevarande anslagspost torde böra bestridas de tillägg till grundarvodet
för docentkompetenta biträdande lärare, som komma att utgå vid
bifall till vad jag i det föregående i sådant hänseende förordat. Med hänsyn
härtill torde förevarande anslagspost böra höjas med ytterligare 15 000 kronor
och således uppföras med (40 000 + 40 000 -f- 15 000 =) 95 000 kronor.

Delstaten I beräknar jag således till sammanlagt (1 027 700 +
+ 45 400 + 30 000 + 58 000 + 1 739 400 + 95 000 =) 2 995 500 kronor.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu 452 500 kronor bör i
första hand höjas med 13 800 kronor vid bifall till vad jag under avsnitten
IX och XI samt under nu förevarande rubrik förordat. I anslutning till
regleringen av befordringsgången för viss biträdespersonal böra i personalförteckningen
upptagas ytterligare sex kontorsbiträdestjänster i A 4 (fyra
vid biblioteket och två vid vetenskapliga institutioner och inrättningar).
Detta föranleder en ytterligare höjning av ifrågavarande anslagspost med i
runt tal 17 700 kronor. Slutligen föranleder den allmänna löneregleringen
en uppräkning av posten med 276 000 kronor. Anslagsposten bör således
uppföras med (452 500 + 13 800 + 17 700 + 276 000 =) 760 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t),
nu 15 890 kronor, bör med hänsyn till den allmänna arvodesregleringen
höjas med 540 kronor till 16 1^30 kronor.

Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) bör i enlighet
med vad jag förut anfört uppföras med 53 000 kronor.

Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal), nu 283 000 kronor,
bör vid bifall till vad jag i det föregående anfört höjas med i runt tal
140 000 kronor. Regleringen av befordringsgången för amanuenspersonal
föranleder en ytterligare höjning med 700 kronor men ordinariesättningen
av viss kontorsbiträdespersonal i samband med reglering av befordringsgången
för dylik personal å andra sidan en minskning med i runt tal 16 700
kronor. Slutligen föranleder den allmänna löneregleringen en uppräkning
av posten med 285 000 kronor, varför densamma bör uppföras med
(283 000 + 140 000 — 16 000 + 285 000 =) 692 000 kronor.

Posten 5 (rörligt tillägg) slutligen bör uppföras med 86 936 kronor.

Delstaten II beräknar jag alltså till sammanlagt(760 000 -f- 16 430 -f+
53 000 + 692 000 + 86 936 =) 1 608 366 kronor.

Särskilda uppbördsmedlen beräknar jag till oförändrat belopp, 26 866
kronor.

Avlöningsanslaget i dess helhet bör alltså uppföras med (2 995 500 -j+
1 608 366 — 26 866 =) 4 577 000 kronor, vilket innebär en höjning med
1 557 400 kronor. Härav belöper ett belopp av omkring 675 000 kronor på
de allmänna löne- och arvodesregleringarna.

399

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten II—XII anfört
hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Uppsala
universitets samlingar och inrättningar m. m., samt i personalförteckningen
för universitetets egendoms- och skogsförvaltning,
som föranledas av vad jag i det föregående
anfört;

dels besluta, att avlöningsstaten för Uppsala universitet
skall, med tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1947/48, i nedan angivna delar erhålla följande
lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter:

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön- och tjänstgöringspenningar
kronor 1101 400
Avgå pensionsav drag

kronor 73 700 kronor 1 027 700

Avlöningsstater.

b. Ålderstillägg, förslagsvis
.........kronor 45 400

c. Ersättningar till vi karierande

akademiska
lärare, förslagsvis
......... _»_30 000 kronor 1103100

2. Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat: Sahlgren,

G. F. J., professor i nordisk
ortnamnsforskning, personligen:

Ågren, K. G., professor i
medicinsk och fysiologisk
kemi, personligen:

Lön, förutom begynnelselön
vid den i staten uppförda
laboratorsbefattningen
i medicinsk och
fysiologisk kemi.....kr. 2 000

400

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

Ålderstillägg.......kr. 1 000

Tjänstgöringspenningar,
förutom tj änstgöringspenningarna
vid laborators befattningen.

......» 1 000 kr. 4 000

Hedvall, E., professor i
ftisiologi, personligen:

Lön, förutom begynnelselön
vid den i staten uppförda
lärartjänsten i fysikalisk
diagnostik.....kr. 2 000

Ålderstillägg.......> 1000

Tjänstgöringspenningar,
förutom tjänstgöringspen ningarna

vid lärartjänsten » 1000 » 4 000

Waldenström, J. G., professor
i teoretisk medicin, personligen
:

Lön............kr. 8 000

Ålderstillägg.......> 1 000

Tjänstgöringspenningar . » 4 000 > 13 000

Skuja, H. L., laborator i
botanik, personligen:

Lön............kr. 6 000

Ålderstillägg.......» 1000

Tjänstgöringspenningar . > 3 000 » 10 000

kronor 61000

Avgå pensionsavdrag . » 3 000 kronor 58 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 739 400

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordi narie

tjänstemän, förslagsvis....... » 95 000

Summa kronor 2 995 500.

Anmärkningar till avdelning I. av avlönings staten. II.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 760 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t........ » 16 430

3. Avlöningar till arbetare vid botaniska

trädgården, förslagsvis............ > 53 000

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis.............kronor 692 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis......... » 86 936

Summa kronor 1 608 366.
Sammandrag.

I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 2 995 500

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m. . . » 1 608 366

Summa kronor 4 603 866

Särskilda upphördsmedel:

--— —----------kronor 26 866

Nettoutgift kronor 4 577 000;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande
särskilda avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.
ävensom i de till sagda avdelning I. hörande anmärkningar,
som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att vid Uppsala universitet skola framdeles
inrättas nya professurer och vidtagas ändringar
beträffande befintliga professurer i enlighet med vad jag
i det föregående förordat;

dels medgiva, att, med tillämpning tidigast från och med
budgetåret 1948/49, må vidtagas erforderliga åtgärder för
en utsträckning av den praktiska prästutbildningen i
huvudsaklig enlighet med vad jag i det föregående anfört;

dels ock till Uppsala universitet: Avlöningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av. kronor 4 577 000.

3. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 382 200 kronor.
Följande sammanställning upptager den nu gällande omkostnadsstaten och
den av universitetskanslern för nästa budgetår föreslagna:

1.

2.

3.

4.

För 1946/47

upptagna

belopp,

Utgifter: kronor

Sjukvård m. m., förslagsvis...................... 4 000

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis................. 330 000

Städning och rengöring, förslagsvis.................. 62 000

Reseersättningar åt universitetets rektor m. fl. för vissa resor i
universitetsärenden, förslagsvis.................... 1 200

Av kanslern
för 1947/48
föreslagna
belopp,
kronor
6 000
330 O00
95 800

1 200

Summa kronor 397 200 433 000

26 — Dihang till riksdagens protokoll 191)7. 1 samt Nr 272.

402

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning för värme, lyse och vatten................. 15 000_15 000

Nettoutgift kronor 382 200 418 000.

Kanslern har anfört bland annat följande.

Anslagsposten till sjukvård m. m. har konsistoriet föreslagit uppförd med
oförändrat belopp, 4 000 kronor. Med hänsyn till utgiftsbelastningen å posten
under budgetåret 1945/46 och den ökning beträffande universitetets personalorganisation,
som jag i annat sammanhang förordat, synes det mig motiverat,
att denna post höjes till förslagsvis 6 000 kronor.

Konsistoriet begär, att den i omkostnadsstaten för nu löpande budgetår
upptagna posten till städning och rengöring skall höjas från 62 000 kronor
med 16 000 kronor till 78 000 kronor. Av denna anslagsökning hänför sig
ett belopp av 1 185 kronor till städning av lokalerna i Skytteanum, där städningen
för närvarande ej bekostas av medel från städningsanslaget, under det
att 1 330 kronor äro avsedda för s. k. storstädning och 4 025 kronor hänföra
sig i huvudsak till ianspråktagande av nya lokaler; återstoden belöper på kostnader
för till städningspersonalen utgående dyrtidstillägg å grundarvodena.
Enligt från akademiska kontoret ingången uppgift har nyligen med stöd av
föreskrifterna i nådigt cirkulär den 20 december 1946 (sv. förf. saml. nr 803)
ett nytt kollektivavtal träffats, varigenom städerskepersonalen tillförsäkrats
löner med 20,8 procent överstigande de löner, som utgingo vid tidpunkten för
det av konsistoriet begärda anslaget, vilket medför en ytterligare uppräkning
av ifrågavarande anslagsmedel med i runt tal 16 000 kronor. Till det nya
amerikanska seminariet torde under omkostnadsanslaget böra beräknas medel
för städning. Enligt lämnad uppgift kunna kostnaderna härför uppskattas
till i runt tal 1 800 kronor. Förevarande anslagspost torde alltså med betraktande
av vad i det föregående anförts böra höjas med (16 000 + 16 000 +
+ 1 800 =) 33 800 kronor till (62 000 + 33 800 =) 95 800 kronor. I

I förevarande sammanhang torde jag få anmäla en av drätselnämnden vid
universitetet i Uppsala hos Kungl. Maj:t gjord framställning om medgivande
att med medel ur universitetets anslag till reparationer och underhåll av byggnader,
tillhöriga universitetets delfond av statens allmänna fastighetsfond, bekosta
inköp och uppmontering av en barack, vilken skulle tjäna som omklädnads-
och matrum för botaniska trädgårdens arbetare. Av handlingarna
i ärendet framgår, att de nuvarande lokalerna för nämnda ändamål äro i
synnerligen dåligt skick och att de utdömts av hälsovårdsnämnden. Det förmånligaste
sättet att skaffa nya lokaler vore enligt nämndens mening att av
arbetsmarknadskommissionen inköpa en manskapsbarack av typ nr 1 för
ett pris av 5 800 kronor, vartill komme kostnader för barackens flyttning,
beräknade till 775 kronor, samt vissa mindre kostnader för framdragande av
vatten-, avlopps- och elektriska ledningar till baracken å dess nya plats.

Jag har för egen del blivit övertygad om behovet av nya lokaler att tjäna
som omklädnads- och matrum för botaniska trädgårdens arbetare och har
funnit den föreslagna lösningen av denna fråga lämplig. Då kostnaderna för
den ifrågasatta anordningen knappast torde vara av beskaffenhet att böra

403

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

bestridas över fastighetsfonden, vill jag förorda, att medel för ändamålet anvisas
under en särskild post i omkostnadsstaten. Posten torde lämpligen böra
uppföras med 7 500 kronor.

Då jag icke funnit något att erinra mot kanslerns beräkningar rörande
medelsbehovet under förevarande anslag, bör detta vid bifall till vad jag
nyss förordat för nästa budgetår uppföras med (418 000 + 7 500 =) 425 500
kronor, innebärande en anslagshöjning med 43 300 kronor. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppsala universitet: Omkostnader för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 425 500.

4. Reservationsanslaget till Uppsala universitet:

Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 269 000 kronor till
775 000 kronor, varjämte förutsatts, att universitetets reservfond skulle
kunna bidraga till bestridande av löpande kostnader för materiel intill ett
belopp av 100 000 kronor. Av nyssnämnda anslag hänföra sig i runt tal
103 500 kronor till den medicinska fakultetens institutioner och kliniker
och 671 500 kronor till övriga ändamål.

Större akademiska konsistoriet har hemställt om höjning av anslaget med
218 000 kronor, varav 13 700 kronor belöpa på de medicinska institutionerna
och 3 900 kronor på de samhällsvetenskapliga.

Universitetskanslern, som betonat vikten av att erforderliga medel för
här ifrågavarande ändamål stode till vederbörande universitetsinstitutioners
förfogande, har tillstyrkt den begärda anslagsökningen så när som på 20 300
kronor. Konsistoriet hade nämligen beträffande vissa institutioner inom den
matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställt om höjningar med sammanlagt
i runt tal 20 300 kronor utöver de belopp, som föreslogos av naturvetenskapliga
forskningskommittén i dess den 1 november 1945 avgivna
betänkande, vilket förslag låg till grund för anslagsberäkningarna för innevarande
budgetår. Då dessa anslagsbehov prövats så sent som vid fjolårets
riksdag och tillräckliga skäl icke syntes ha anförts för dessa anslagshöjningar,
hade kanslern icke funnit sig böra biträda konsistoriets förslag
på denna punkt.

Kanslern har icke ansett tillrådligt att minska materielanslaget med hänsyn
till beräknade bidrag från reservfonden. Svårigheter hade innevarande
budgetår uppstått, då det gällt att genom reservfondsmedel förstärka institutionernas
andel av materielanslaget. För upprustningen vid universitetet
syntes de nu äskade anslagen behövliga redan för bestridande av löpande
utgifter och kostnader för mindre nyanskaffningar. Då fråga vore om
större utgifter av engångskaraktär, måste man räkna med att reservfonden
under alla förhållanden finge träda emellan.

Departe mentschefen.

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningen har i sitt förutnämnda betänkande föreslagit slopande
av de avgifter, varmed ett flertal kurser i ämnena botanik, fysik,
geografi, kemi och zoologi vid universiteten äro belagda. Då ifrågavarande
avgifter hittills kommit vederbörande institutioner till godo, har beredningen
som kompensation förordat en motsvarande höjning av universitetens
materielanslag. Med utgångspunkt från det nuvarande antalet studerande
har beredningen beräknat den erforderliga medelsanvisningen sålunda.

Institutionen för fysiologisk botanik

Fysiska institutionen........

Geografiska institutionen......

Kemiska institutionen:

Avdelningen för oorganisk kemi
Avdelningen för organisk kemi .
Fysikalisk-kemiska institutionen . .
Zoologiska institutionen.......

Uppsala

Lunds

universitet

universitet

780

400

. . 2 000

2 000

975

600

. . 3 500

2 400

. . 1000

2 200

960

—

. . 1000

980

Summa 10 215 8 580

Vidare har beredningen i detta sammanhang erinrat om att de studerande
i ämnet kemi hade att erlägga särskild ersättning för förbrukade kemikalier,
glasvaror och dylikt. Ett konsekvent tillämpande av principen om kostnadsfri
akademisk utbildning innebure enligt beredningens mening, att de
studerande borde befrias från ersättning för denna nödvändiga materialförbrukning.
Beredningen föreslår därför, att bidrag av statsmedel må utgå
till bestridande av kostnaderna för den genomsnittliga förbrukningen av
sådan material, av beredningen beräknade till följande belopp.

Bidrag per elev Totalsumma per läsår

Uppsala Lund Uppsala Lund

Avdelningen för oorganisk kemi ........ 44 26 1 400 960

Avdelningen för organisk kemi......... 22_49_100_1 810

66 75 2100 * 2 770

Även dessa medel föreslås anvisade under materielanslagen.

Kanslern har tillstyrkt ifrågavarande förslag. I

I det föregående har jag tillstyrkt en höjning av de årliga anslagsmedlen
till materiel m. m. för vissa medicinska institutioner i Uppsala med
(316 000 — 99 130 —) i runt tal 216 900 kronor och av anslagsmedlen till
de samhällsvetenskapliga institutionerna därstädes med 50 400 kronor. Då
dessa anslagshöjningar i sig innefatta även de höjningar å 13 700 kronor
respektive 3 900 kronor, som konsistoriet för sin del förordat för ifrågavarande
institutioners vidkommande, kan det sammanlagda medelsbehovet
minskas med sistnämnda båda belopp. Mot konsistoriets anslagsberäkningar,
som utmynna i förslag om en anslagshöjning med 218 000 kronor,
har jag i övrigt icke funnit anledning till annan erinran, än att jag i likhet
med kanslern anser de för matematisk-naturvetenskapliga institutionerna
avsedda anslagsmedlen kunna minskas med 20 300 kronor.

405

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningens förslag om viss medelsanvisning under universitetens
materielanslag för avskaffande av vissa kursavgifter m. in. inom de
naturvetenskapliga ämnena anser jag mig böra biträda. Detta föranleder
ett ökat medelsbehov under förevarande anslag av i runt tal 12 300 kronor.

Med hänsyn till vad kanslern anfört anser jag mig icke för nästa budgetår
böra ifrågasätta, att universitetets reservfond skall bidraga till bestridandet
av de löpande kostnaderna för materiel m. m.

Förevarande anslag torde därför för nästa budgetår böra höjas med
(218 000 + 216 900 + 50 400 — 13 700 — 3 900 — 20 300 + 12 300 =)
459 700 kronor till (775 000 + 459 700 =) 1 234 700 kronor eller i avrundat
tal 1 235 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till JJppsala universitet: Materiel m. m. för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 1 235 000.

5. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Utrustning
för biokemiska institutionen.

Kanslern för rikets universitet har efter framställning av större akademiska
konsistoriet i Uppsala hemställt om anvisande för nästa budgetår
av ett anslag av 100 000 kronor till anskaffande av apparatur och utrustning
till den vid innevarande års riksdag beslutade nybyggnaden för biokemiska
institutionen vid universitetet i Uppsala. Kanslern har därvid
betonat, att anskaffandet av laboratorieutrustningen vore tidsödande och
därför borde påbörjas i god tid.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare, att professorn A. Tiselius
beräknat kostnaderna för den materiel, som i första hand borde anskaffas
till 101 550 kronor, samt att avsikten vore att senare ingiva framställning
om ytterligare anslag för fullständig utrustning av institutionen.

Som universitetskanslern framhållit torde det med hänsyn till de långa
leveranstiderna vara angeläget, att anskaffandet av utrustning till biokemiska
institutionens nybyggnad påbörjas i god tid. Mot beräkningen
av de härför till en början erforderliga kostnaderna har jag icke funnit
anledning till erinran. Jag tillstyrker därför, att för nästa budgetår för
ifrågavarande ändamål anvisas ett reservationsanslag av 100 000 kronor.
Sedermera torde ytterligare medelsanvisning bliva erforderlig.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppsala universitet: Utrustning för biokemiska
institutionen för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av........................ kronor 100 000.

Departe mentschefen.

406

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

6. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag
för vissa vetenskapliga institutioner.

I det föregående har jag i fråga om Uppsala universitet förordat anvisande
av dels sammanlagt 309 000 kronor såsom engångsanslag för vissa
medicinska institutioner, dels 27 500 kronor för inköp av hålkortsmaskiner
för statistiska institutionen, dels ock 10 000 kronor för bokinköp för sociologiska
institutionen. De sålunda förordade anslagsmedlen torde böra anvisas
under ett gemensamt reservationsanslag med förutnämnda rubrik,
vilket anslag alltså bör uppföras med (309 000 + 27 500 -f- 10 000 =)
346 500 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa
vetenskapliga institutioner för budgetåret 1947/48 anvisa
ett reservationsanslag av.............. kronor 346 500.

7. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar.

Detta anslag uppgår för innevarande budgetår till 2 656 600 kronor.
Bestämmelser angående anslagets disposition återfinnas på sid. 521 ff. i
statsliggaren.

I det föregående har jag tagit ställning till de förslag med avseende
å detta anslag, som framlagts av särskilda sakkunnigkommittéer. I det
följande upptar jag till närmare behandling endast de anslagsäskanden
i övrigt, som jag funnit mig för närvarande böra helt eller delvis tillstyrka.

Amanuens vid genetiska institutionen. Kanslern
har tillstyrkt ett av det större akademiska konsistoriet i Lund framlagt
förslag om inrättande av en befattning som tredje amanuens vid genetiska
institutionen. Professorn A. Muntzing har i fråga om behovet av en
dylik befattning anfört följande.

Genetiska institutionen har tilldelats ett tredje-amanuensarvode, vars
innehavare har till uppgift att sköta institutionens bibliotek. Därutöver
erfordras emellertid ytterligare en tredje amanuens, som skulle ha till uppgift
att biträda den nye laboratorn i cytologi under hans forskning och
undervisning. Genom tillkomsten av denna laboratorsbefattning vid institutionen
skapas behov av nya hjälpkrafter, som det är svårt att tillgodose
med institutionens nuvarande resurser. Laboratorn i cytologi skall självständigt
svara för ett stort ämnesområde, inom vilket forskning och
undervisning äro förenade med omfattande laborationsarbeten. Som ett
första stöd åt denne laborator skulle behövas en tredje amanuens.

Amanuens vid psykiatriska kliniken. Medicinska fakulteten
har hemställt, att ytterligare en amanuensbefattning med ett arvode
av 3 000 kronor måtte inrättas vid psykiatriska kliniken. Till stöd
för detta förslag har professorn E. Essen-Möller anfört bland annat följande.

407

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Sedan psykiatriska kliniken år 1931 började sin verksamhet har såväl
antalet läkare som antalet intagningar vid kliniken ungefär fördubblats.
Emellertid var antalet läkare från början i underkant, och den nuvarande
fördubblingen av läkarantalet vid fördubblat patientantal innebär
icke någon reell vinst. I själva verket är läget nu betydligt svårare än
förut, detta av tre skäl. För det första har klientelet under åren genomgått
en betydande förändring, i det att förut övervägande svårt sjuka, nu
däremot liksom på övriga kliniker i landet nästan uteslutande tidiga sjukdomsstadier
och lättare sjuka, sociala utredningsfall m. m. intagas. Att
denna förskjutning innebär en stark ökning av arbetsbördan torde framgå
enbart därav att svårt sjuka patienter ju icke i nämnvärd grad äro tillgängliga
för samtal, medan för de lättare sjuka just de ingående diskussionerna
av personliga problem liksom sociala tillrättalägganden äro väsentliga.
Detta tröttande arbete kräver sin rundliga tid. För det andra
ha de mera specifikt medicinska terapeutiska möjligheterna starkt utvecklats
under de gångna åren. För det tredje har antalet besök på polikliniken,
som skötes av samma läkare, under klinikens tillvaro ungefär
fjortondubblats.

För att under nuvarande arbetsförhållanden uppnå rimlig balans kräves
enligt min uppfattning åtminstone en underordnad läkare för var och en
av klinikens sex avdelningar, sålunda två läkartjänster utöver de nuvarande.
Angående en av dessa båda tjänster har framställning gjorts hos
landstinget. Den andra skulle vara den här begärda amanuensbefattningen.

Kanslern har funnit, att övertygande skäl blivit anförda till stöd för begäran
om ytterligare en amanuensbefattning och därför ansett sig böra
tillstyrka bifall till densamma.

Kurs i hygien för blivande läroverkslärare. Under
de tre sistförflutna läsåren har vid universitetet årligen anordnats
en kurs i hygien främst avsedd för blivande läroverkslärare. Kostnaderna
för dessa kurser ha bestritts bland annat med inflytande kursavgifter och
medel ur fonden för besparade docentstipendier. Konsistoriet har anhållit
om anvisande av 1 000 kronor för anordnande av en dylik kurs under läsåret
1947/48. Konsistoriets framställning har tillstyrkts av kanslern, som
därvid erinrat, att han i fråga om universitetet i Uppsala förordat medelsanvisning
till en liknande kurs.

Höjning av anslagsposten till avlöningar åt arbetare
vid botaniska trädgården. Konsistoriet har hemställt,
att denna anslagspost, som nu är uppförd med förslagsvis 23 000
kronor och icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas, måtte
höjas med 14 000 kronor till 37 000 kronor. Kanslern har likaså funnit en
förstärkning av anslagsposten nödvändig men ansett höjningen kunna begränsas
till 7 000 kronor. Anslagsposten borde därför för nästa budgetår
uppföras med 30 000 kronor.

Departe mentschefen.

408 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Nya tjänster vid universitetsbiblioteket. Överbibliotekarien
har under framhållande att biblioteket ur personalsynpunkt
befunne sig i ett verkligt nödläge hemställt om en väsentlig utökning av
personalorganisationen. Kanslern har emellertid liksom i fråga om universitetsbiblioteket
i Uppsala ansett sig endast i begränsad omfattning kunna
tillstyrka överbibliotekariens förslag. Kanslern har anfört följande.

Beträffande universitetsbiblioteket föreligga i stort sett samma förhållanden
som i Uppsala. Överbibliotekarien har i en den 22 mars 1947 dagtecknad
skrivelse anmält, att biblioteket vore i omedelbart behov av följande
tjänster, nämligen 1 bibliotekarie i lönegraden Eo 23, 2 kanslibiträden
i lönegraden Eo 7, 2 kontorsbiträden i lönegraden Eo 4 och 1 vaktmästare
i lönegraden Eo 6. Vad angår bibliotekariebefattningen får jag
hänvisa till vad jag anfört i fråga om motsvarande spörsmål vid universitetsbiblioteket
i Uppsala. I överensstämmelse med vad jag föreslagit beträffande
Uppsalabiblioteket förordar jag, att i Lund inrättas två nya
biblioteksassistentbefattningar i lönegraden Eo 11, två nya kanslibiträdésbefattningar
i lönegraden Eo 7 och en ny vaktmästartjänst i lönegraden
Eo 5.

Förslaget om inrättande av en befattning såsom tredje amanuens vid
genetiska institutionen såsom biträde åt innehavaren av den från och med
innevarande budgetår inrättade befattningen såsom laborator i cytologi
anser jag mig böra tillstyrka.

Å universitetets stat äro nu uppförda arvoden å 3 000 kronor till 2
amanuenser vid psykiatriska kliniken. I enlighet med kanslerns förslag
förordar jag, att medel, 3 000 kronor, beräknas till anställande av ytterligare
en amanuens vid nämnda klinik.

Anslagsposten till avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården, nu
förslagsvis 23 000 kronor, synes med hänsyn till vad i ärendet anförts
böra höjas med av kanslern föreslaget belopp, 7 000 kronor, till förslagsvis
30 000 kronor.

I det föregående har jag tillstyrkt en medelsanvisning av 1 000 kronor
för anordnande vid universitetet i Uppsala av särskild kursundervisning i
hygien för blivande biologilärare. Samma belopp torde, såsom föreslagits,
jämväl böra anvisas för anordnande av dylik undervisning vid universitetet
i Lund.

Universitetsbiblioteket i Lund synes för närvarande förfoga över följande
personal, nämligen

1 överbibliotekarie,

4 förste bibliotekarier i A 26,

7 bibliotekarier, därav 6 i A 23 och 1 i Eo 23,

7V2 amanuenser, därav 3 i Eo 18, 1 i Ex 16 och 3% med lön enligt
Ex 16,

1 kontorist i A 9,

1 kanslibiträde i A 7,

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

2 kontorsbiträden i A 4,

5 extra biträden, därav 1 i Ex 6 och 4 i Ex 4,

1 värmeledningsskötare, tillika reparatör i A 7,

4 expeditionsvakter, därav 1 i A 7, 2 i A 6 (övergångsvis i A 7) och 1
i Eo 5.

Jag har av den i ärendet förebragta utredningen blivit övertygad om
att en personalförstärkning är nödvändig och har i detta hänseende i huvudsak
icke funnit anledning till erinran mot kanslerns förslag, vilket
innebär inrättande av två befattningar som biblioteksassistent i Eoll,
två kanslibiträdestjänster i Eo 7 och en vaktmästartjänst i Eo 5. I enlighet
med vad jag förordat vid behandlingen av personalorganisationen vid universitetsbiblioteket
i Uppsala bör dock den nya vaktmästartjänsten placeras
i Eo 6. Därjämte bör den nuvarande i Eo 5 placerade expeditionsvaktstjänsten
uppflyttas till Eo 6.

I avlöningsstaten för Lunds universitet böra vidare vidtagas de förändringar,
som föranledas av vad jag under avsnitten VI—XII i det föregående
anfört och föreslagit. Dessa förslag innebära sammanfattningsvis följande.

9 nya professurer från och med den 1 juli 1947, nämligen

1 i religionsfilosofi,

1 i finansrätt och finansvetenskap,

1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,
särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi, samt en i geografi,
särskilt naturgeografi,

1 i litteraturhistoria med poetik,

1 i bakteriologi,

1 i fysiologi,

1 i dermatologi och venereologi,

1 i neurologi samt

1 i ortopedi (i stället för nuvarande ordinarie lärartjänst).

Omreglering av professurer från och med den 1 juli 1947:

a) professuren i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner ändras
till professur i religionshistoria med religionspsykologi,
nuvarande professur inom juridiska fakulteten i nationalekonomi med
finansrätt ändras till professur i enbart nationalekonomi och överflyttas
till filosofiska fakultetens humanistiska sektion,
professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning
ändras till professur i jämförande språkforskning, särskilt indoeuropeisk,

professuren i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård
ändras till professur i allmän patologi och patologisk anatomi.

b)

c)

d)

Beslut om 6 nya professurer vid senare tidpunkt (»principbeslut»):

a) ny professur i allmän rättsliga med rättsfilosofi,

b) ny professur genom uppdelning av den nuvarande i pedagogik och
psykologi i en professur i psykologi och en i pedagogik och pedagogisk
psykologi,

410

Kungl. Maj.ts proposition nr 27St.

i modern politisk och social historia,

d) ny professur i franska språket och litteraturen,

e) ny professur i engelska språket och engelskspråkig litteratur,

f) ny professur i fonetik.

12 nya ordinarie befattningar som preceptor, laborator etc., nämligen

1 preceptor i ekonomisk historia,

1 laborator i växtbiologi,

1 laborator i analytisk kemi,

1 laborator i fysikalisk kemi,

1 laborator i zoofysiologi,

1 prosektor i anatomi,

1 prosektor i histologi,

1 prosektor vid patologiska institutionen,

1 laborator i farmakologi,

1 lärare i reumatologi,

1 laborator i radiofysik,

1 laborator i klinisk kemi.

Ändringar beträffande arvodesbefattningar: ökning f+) eller

minskning (—)
kronor

a) biträdande lärare m. fl. vid teologiska fakulteten:

1 biträdande lärare i religionshistoria (gemensam med

humanistiska sektionen)........................... -j- 9 660

1 förste assistent i exegetik ........................ -j- 8 160

1 förste amanuens ................................. + 4 032

kursanslag ........................................ -j- 5 000

b) biträdande lärare m. fl. vid juridiska fakulteten:
ianspråktagandet av ett docentstipendium för arvode åt

en biträdande lärare upphör...................... + 7 200

arvodet åt nyssnämnde biträdande lärare minskas .... — 1 240

1 förste amanuens ................................. + 4 032

kursanslag (nu 4 900 kronor) .......... .............. +15 100

c) biträdande lärare m. fl. vid medicinska fakulteten:

indragning av arvode åt biträdande lärare vid patologisk-anatomiska
institutionen ..................... — 6 300

indragning av arvode åt biträdande lärare i allmän patologi
.......................................... — 2 000

indragning av arvode åt biträdande lärare i bakteriologi . — 1 500

arvodet (5 200 kronor) till lärare i allmän kemi höjes . . + 4 460

lärare i hygien (nu 3 600) .......................... -j- 3 600

biträdande lärare i kliniska ämnen .................. + 12 000

indragning av arvode till klinisk laborator............ — 8 600

1 extra laborator i röntgendiagnostik ................ + 9 660

d) biträdande lärare m. fl. vid humanistiska sektionen:

10 nya universitetslektorer å 10 620 kronor............ +106 200

samtidigt indrages arvodet som biträdande lärare i ryska . — 6 000

5 nya biträdande lärare å 9 660 kronor ........ + 48 300

kursanslag (20 000 + 2 400 + 1 500 kronor) .......... + 23 900

411

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

e) biträdande lärare m. fl. vid matematisk-naturvetenskap -

liga sektionen:

3 nya biträdande lärare å 9 660 kronor.............. + 28 980

indragning av 2 befintliga arvoden som biträdande
lärare .......................................... — 17 200

f) 12 nya docentstipendier ä 7 200 kronor .............. + 86 400

g) assistenter och amanuenser vid medicinska och filosofiska
fakulteterna:

13 nya förste assistenter
2 » andre »

11 » förste amanuenser

8 » andre »

2 » tredje »

å 8 160 kronor 4-106 080
å 6 900 » + 13 800

å 4 032 » + 44 352

ä 2 400 » + 19 200

ä 1200 » + 2 400

Summa ökning kronor 519 676.

Ändringar beträffande övrig personal:

1 ny tjänst i A 10,

6 nya tjänster i Eo 9,

1 ny tjänst i A 7,

26 nya tjänster i Eo 7,

1 ny tjänst i Eo 5,

8 nya tjänster i Eo 4;

samtidigt indrages 1 arvode ä 2 700 kronor vid statistiska seminariet;
uppflyttning av 2 tjänster i A 23 till A 26.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört beräknar jag anslaget till
Lunds universitet: Avlöningar för nästa budgetår på följande sätt:

I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän), nu
843 000 kronor, bör ökas med 207 000 kronor, avseende 9 nya professurer,
varav 1 i stället för nuvarande ordinarie lärartjänst, och 12 nya ordinarie
befattningar som laborator, prosektor, preceptor eller ordinarie lärare. Å
andra sidan avgå pensionsavdrag för de nya befattningarna, i runt tal
16 000 kronor, varför anslagsposten bör uppföras med (843 000 + 207 000 —
— 16 000 =) 1 034 000 kronor.

Posten 1 b (ålderstillägg) synes böra uppföras med oförändrat belopp,
43 800 kronor.

Posten 1 c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde böra
höjas med 10 000 kronor till 30 000 kronor.

Delposten 2 A (arvoden till lärare m. fl.), nu 1 126 100 kronor, bör vid
bifall till vad jag i det föregående under avsnitten VI—XII förordat höjas
med 519 676 kronor och vid bifall till mitt förslag under förevarande rubrik
om anvisande av medel till anställande av en tredje amanuens vid genetiska
institutionen och en amanuens vid psykiatriska kliniken samt till
kurs i hygien med ytterligare 5 200 kronor. Den allmänna löneregleringen
för nuvarande personal föranleder därjämte en höjning med 66 024 kronor.

412

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Delposten torde alltså böra beräknas till (1 216 100 + 519 676 -f- 5 200 +
+ 66 024 =) 1 807 000 kronor.

Delposten 2 B (vikariatsersättningar) nu 11 400 kronor, torde böra höjas
med 6 400 kronor till 17 800 kronor.

Delposten 2 C (ersättningar för barntillägg) torde böra beräknas till
oförändrat belopp, 2 200 kronor.

Posten 2 beräknar jag alltså till (1 807 000 + 17 800 + 2 200 =)
1 827 000 kronor.

Posten 3 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) är nu
uppförd med förslagsvis 30 000 kronor. Ur posten bestridas fyllnadsarvoden
till vissa klinikamanuenser i syfte att dessa i fråga om löneförmåner
skola bli jämställda med motsvarande läkare vid karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet. Därest sistnämnda läkare komma att med anledning
av ett av mig tidigare omnämnt, nyligen framlagt sakkunnigförslag få
sina löneförmåner förhöjda, torde en motsvarande löneförbättring böra
komma ifrågavarande klinikamanuenser till del, under förutsättning att de
underkasta sig de bestämmelser, som gälla eller må komma att beslutas

1 fråga om underläkarpersonalen vid nyssnämnda Stockholms-sjukhus. Med
hänsyn härtill torde ifrågavarande anslagspost böra höjas med 30 000
kronor.

Från förevarande anslagspost torde böra bestridas de tillägg till grundarvodet
för docentkompetenta biträdande lärare, som komma att utgå vid
bifall till vad jag i det föregående i dylikt hänseende förordat. Med hänsyn
härtill torde förevarande anslagspost böra höjas med ytterligare 15 000
kronor och således uppföras med (30 000 -(- 30 000 + 15 000 =) 75 000
kronor.

Delstaten I beräknar jag således till (1 034 000 -J- 43 800 +
-k 30 000 -f- 1 827 000 -j- 75 000 —) 3 009 800 kronor.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän) nu 320 500 kronor, bör i
första hand höjas med 8 900 kronor vid bifall till vad jag under avsnitten
IX och XI förordat. I anslutning till regleringen av befordringsgången för
viss biträdespersonal bör i stället för en biträdesbefattning i Ex 6 vid universitetsbiblioteket
i personalförteckningen upptagas ytterligare en kontorsbiträdestjänst
i lönegraden A 4. Detta föranleder en ytterligare höjning
av ifrågavarande anslagspost med 2 600 kronor. Slutligen föranleder
den allmänna löneregleringen en uppräkning av posten med 189 500 kronor.
Anslagsposten bör sålunda uppföras med (320 500 + 8 900 + 2 600 +
+ 189 500 =) 521 500 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t),
nu 13 200 kronor, bör å ena sidan minskas med nu utgående arvode å

2 700 kronor till ett räknebiträde och å andra sidan höjas med 300 kronor

413

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

med hänsyn till den allmänna arvodesregleringen. Posten bör därför uppföras
med (13 200 — 2 700 + 300 =) 10 800 kronor.

Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) bör i enlighet
med vad jag förut anfört uppföras med 30 000 kronor.

Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal), nu 163 000 kronor,
bör vid bifall till vad jag i det föregående anfört höjas med i runt tal
135 000 kronor. Regleringen av befordringsgången för amanuens- och biträdespersonal
föranleder en ytterligare höjning med 2 000 kronor men
ordinariesättningen av en biträdestjänst i anslutning till regleringen av
befordringsgången för biträdespersonal å andra sidan en minskning med
2 500 kronor. Slutligen föranleder den allmänna löneregleringen en uppräkning
av posten med 208 500 kronor, varför densamma bör uppföras
med (163 000 + 135 000 + 2 000 — 2 500 + 208 500 =) 506 000 kronor.

Posten 5 (rörligt tillägg) bör uppföras med 61 661 kronor.

Delstaten II beräknar jag alltså till sammanlagt (521 500 -f
-f- 10 800 + 30 000 + 506 000 + 61 661 =) 1 129 961 kronor.

Särskilda uppbördsmedlen beräknar jag till oförändrat belopp, 5 761
kronor.

Avlöningsanslaget i dess helhet bör alltså uppföras med (3 009 800 +
-f 1 129 961 — 5 761 =) 4 134 000 kronor, vilket innebär en höjning med
1 477 400 kronor. Härav belöper ett belopp av omkring 480 000 kronor på
de allmänna löne- och arvodesregleringarna.

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten II—XII
anfört hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Lunds
universitets samlingar och inrättningar m. m., som föranledas
av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet
skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1947/48, i nedan angivna delar erhålla följande
följande lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter:

I. Professorer och lärare in. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön- och tjänstgöringspenningar
kronor 1121 000
Avgå pensionsavdrag m.

in. kronor 87 000 kronor 1 034 000

414

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

A vlöning sstater.

b. Ålderstillägg, för -

slagsvis ........kronor 43 800

c. Ersättningar till
vikarierande akademiska
lärare,

förslagsvis...... * 30000 kronor 1 107 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1827 000

3. Särskilda löneförmåner till icke-ordi narie

tjänstemän, förslagsvis...... * 75 000

Summa kronor 3 009 800.

Anmärkning till avdelning I. av avlöningsstaten.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t........ »

3. Avlöningar till arbetare vid botaniska

trädgården, förslagsvis........... »

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............. »

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........ »

521 500

10 800

30 000

506 000
61 661

Summa kronor 1 129 961

Sammandrag.

I. Professorer och lärare m. fl......kronor 3 009 800

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m, m.. , » 1 129 961

Summa kronor 4 139 761

Särskilda upphördsmedel:

—----------kronor 5 761

Nettoutgift kronor 4 134 000;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande
särskilda avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.

415

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ävensom i den till sagda avdelning I. hörande anmärkning,
som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att vid Lunds universitet skola framdeles
inrättas nya professurer i enlighet med vad jag i det
föregående anfört;

dels ock till Lunds universitet: Avlöningar iör budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av .................kronor 4134 000.

8. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 223 000 kronor.
Följande sammanställning upptager den nu gällande omkostnadsstaten och
den av universitetskanslern för nästa budgetår föreslagna:

För 1946/47
upptagna
belopp,

Av kanslern
för 1947/48
föreslagna
belopp,

kronor kronor

1.

2.

3.

4.

Utgifter:

Sjukvård m. m., förslagsvis......................

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis.................

Städning och rengöring, förslagsvis..................

Reseersättningar åt universitetets rektor m. fl. för vissa resor i

universitetsärenden, förslagsvis....................

Summa kronor

1000
190 000
40 000

2 000
233 000

3 000
190 000
77 500

2 000
272 500

Särskilda uppbördsmcdel:

Ersättning för värme, lyse och vatten................. 19 000_10 000

Nettoutgift kronor 223 000 262 500.

Höjningen av posten till städning och rengöring motiveras, liksom vid
Uppsala universitet, främst med nvtt kollektivavtal och nya lokaler, varjämte
förordats, att medel för vissa av materielanslaget hittills bekostade
utgifter — för nästa budgetår beräknade till 8 000 kronor — i stället skulle
beräknas under omkostnadsanslaget.

Kanslerns anslagsberäkningar, som utmynna i ett anslagsbehov av
262 500 kronor, ha i och för sig icke givit mig anledning till erinran. Jag
torde emellertid i detta sammanhang få anmäla, att från universitetets sida
under hand framhållits, att erfarenheterna av den hittills vid universitetet
bedrivna prekliniska tandläkarutbildningen givit vid handen, att vissa inredningsarbeten
m. m. vore erforderliga inom de medicinskt-kemiska, patologiska,
histologiska och fysiologiska institutionerna för att tillgodose det
genom nämnda utbildning uppkomna behovet av ökade undervisningsloka -

Departe mentschefen.

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ler, förvaringsskåp m. m. Kostnaderna för de för ändamålet föreslagna
åtgärderna ha beräknats till i runt tal 25 500 kronor. Jag förordar, att en
särskild anslagspost å detta belopp upptages i omkostnadsstaten för nästa
budgetår. Ifrågavarande anslag torde alltså för nästa budgetår böra uppföras
med (262 500 -)- 25 500 =) 288 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
med 65 000 kronor.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lunds universitet: Omkostnader för budgetåret
1947/48 anvisa ett jörslag sanslag av......kronor 288 000.

9. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 275 000 kronor
till 650 000 kronor, varav 102 250 kronor hänföra sig till institutioner och
kliniker inom medicinska fakulteten och 547 750 kronor till övriga ändamål.
Universitetets reservfond har här icke beräknats lämna bidrag till
förstärkning av materielanslaget.

Större akademiska kotisistoriet har hemställt, att anslaget för nästa budgetår
måtte — frånsett den medicinska fakultetens institutioner och kliniker,
vilka konsistoriet icke upptagit till behandling i förevarande sammanhang
— höjas med i runt tal 33 200 kronor. Av höjningen hänföra sig
3 300 kronor till astronomiska observatoriet och 2 500 kronor till kyrkohistoriska
arkivet.

Kanslern har icke ansett sig böra tillstyrka den förordade höjningen av
anslagsmedlen till det astronomiska observatoriet, därvid kanslern hänvisat
till sitt ståndpunktstagande till frågan om ökning av anslagsmedlen
till materiel m. m. för vissa av de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna
i Uppsala. Den föreslagna höjningen av anslagsmedlen till kyrkohistoriska
arkivet har kanslern ansett kunna begränsas till 1 000 kronor.
I övrigt har kanslern tillstyrkt konsistoriets förslag. Därjämte har kanslern,
med anledning av en av konsistoriet gjord framställning om anvisande
under universitetets omkostnadsanslag av 5 000 kronor till bestridande av
vissa kostnader för universitetets representation vid akademiska högtider
och dylikt, förordat, att ett belopp av angivna storleksordning anvisas
under nu förevarande anslag och ställes till kanslerns disposition för att
efter kanslerns beprövande användas för universitetets behov. Såsom motivering
för sistnämnda förslag har anförts, att universitetet saknade fonder
eller anslag för universitetets allmänna representationsplikter och att reservfonden
icke borde anlitas för bestridande av dessa kostnader.

Liksom beträffande Uppsala universitet har kanslern icke ansett sig
kunna räkna med någon förstärkning av materielanslaget genom anlitande
av reservfondsmedel.

417

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I det föregående har jag tillstyrkt en ökning av de årliga anslagsmedlen
till de medicinska institutionerna i Lund med 237 800 kronor och av
anslagsmedlen till de samhällsvetenskapliga institutionerna därstädes med
53 500 kronor. Jag har vidare tillstyrkt universitetsberedningens förslag om
avskaffande även vid Lunds universitet av vissa kursavgifter m. in. inom
de naturvetenskapliga ämnena, vilket, med viss av kanslern förordad jämkning
av det för geografiska institutionen avsedda bidraget, föranleder en
anslagsökning med 11 500 kronor.

Mot konsistoriets anslagsberäkningar, vilka utmynna i förslag om en
anslagshöjning med 33 200 kronor, har jag i huvudsak icke funnit anledning
till erinran. I likhet med kanslern anser jag mig dock icke böra tillstyrka
den föreslagna höjningen å 3 300 kronor av anslagsmedlen till det astronomiska
observatoriet. Därjämte torde den förordade ökningen å 2 500 kronor
av anslagsmedlen till kyrkohistoriska arkivet kunna begränsas till 1 000
kronor. Jag erinrar vidare, att jag vid behandlingen av universitetets omkostnadsanslag
förordat överflyttande av vissa till 8 000 kronor beräknade
kostnader från materielanslaget till omkostnadsanslaget, varför medelsbehovet
i förevarande sammanhang minskas med nämnda belopp.

Då jag icke nu är beredd att tillstyrka kanslerns förslag om anvisande
av medel under förevarande anslag till bestridande av vissa kostnader för
universitetets representation vid akademiska högtider och dylikt torde anslaget
alltså för nästa budgetår böra höjas med (33 200 + 237 800 +
-f 53 500 + 11 500 — 3 300 — 1 500 — 8 000 =) 323 200 kronor till
(650 000 + 323 200 =) 973 200 kronor, vilket belopp torde böra avrundas
till 975 000 kronor.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lunds universitet: Materiel m. m. för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag av . .kronor 975 000.

10. Lunds universitet: Engångsanslag till vissa
vetenskapliga institutioner.

I samband med behandlingen av frågan om anslag till materiel m. m.
för de medicinska institutionerna i Lund har medicinska högskolornas
organisationskommitté beträffande den medicinsk-kemiska institutionen
anfört, att kommittén icke ansett sig kunna avgiva något förslag rörande
erforderligt utrustningsanslag till institutionen i fråga, enär professuren
i medicinsk och fysiologisk kemi vore vakant. Kommittén har emellertid
därvid framhållit, att ett avsevärt anslag syntes bli nödvändigt. Sedermera
har nämnda professur från och med den 1 februari 1947 återbesatts.

Universitetskanslern har överlämnat en framställning från det större
akademiska konsistoriet i Lund om anvisande för budgetåret 1947/48 av
ett anslag å 348 000 kronor till materiel m. in. för den medicinsk-kemiska
institutionen därstädes. Kanslern har därvid tillstyrkt en medelsanvis 27

— Bihang till riksdagens protokoll 19\7. 1 sand. Nr 272.

Departe mentschefen.

418

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ning för ändamålet å i runt tal 347 000 kronor. Till grund för förslaget
ligger en av institutionsföreståndaren, professorn S. Bergström, verkställd
utredning rörande behovet av utrustning för institutionen, vilket i korthet

kan angivas sålunda.

Möbler ........................................kronor 4 517: —

Skrivutrustning ................................. » 1 489:80

Laboratorieutrustning............................ » 52 809:84

Preparativ och fysikalisk-kemisk utrustning ........ » 206 025: 35

Kemikalieförråd................................. » 25 797:65

Mikroanalytisk utrustning........................ » 17 941: 11

Undervisnings- och demonstrationsmaterial . ........ » 39 147: 50

Summa kronor 347 728: 25.

I ärendet har bland annat framhållits, att institutionens utrustning för
närvarande vore sådan, att tidsenlig forskning och undervisning där icke
kunna bedrivas. Forskningen skedde i stor utsträckning med hjälp av
tillfälligt upplånad apparatur, och även den enkla utrustningen för kurslaboratoriet
vore, på grund av att materielanslaget ej tillåtit nödvändig
förnyelse, till större delen i icke reparabelt skick.

Medicinska fakulteten och medicinska högskolornas organisationskommitté
ha vitsordat behovet av den föreslagna utrustningen. Kommittén har
därvid anfört:

Vid bedömandet av institutionens utrustningsbehov måste hänsyn tagas
därtill att den nuvarande utrustningen är synnerligen bristfällig såväl ifråga
om forskningens som undervisningens behov. Kommitterades bedömning
sker även med hänsyn till den av dem föreslagna personalförstärkningen vid
institutionen och i jämförelse med förslagen för motsvarande institutioner
vid universitetet i Uppsala och vid karolinska institutet, varvid även det
olika elevantalet vid de tre institutionerna beaktas.

Kommittén finner, att den föreslagna summan motsvarar det nu förefintliga
behovet, men vill samtidigt understryka, att den utveckling av
institutionen, som är önskvärd och vilken man har all anledning att förvänta,
kan komma att medföra behov av anslag till utrustning utöver det
nu föreslagna. I

I det föregående har jag i nära anslutning till organisationskommitténs
förslag förordat anvisande av 280 000 kronor såsom engångsanslag till
materiel m. m. för vissa medicinska institutioner vid Lunds universitet,
dock icke till den medicinsk-kemiska institutionen. Beträffande denna institution,
som av förut angivet skäl icke av organisationskommittén medtagits
i nyssnämnda sammanhang, föreligger nu ett av vederbörande lokala
universitetsmyndigheter avgivet förslag om anvisande av 348 000 kronor
till materiel m. m.

Det förhållandevis stora anslagsbehovet vid denna institution föranledes,
såsom från olika håll omvittnats, av det synnerligen bristfälliga skick, vari
utrustning och materiel där befinna sig. Då jag blivit övertygad om att den
föreslagna materielanskaffningen är erforderlig för bedrivande av tidsenlig

419

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

forskning och undervisning vid institutionen, förordar jag i enlighet med
kanslerns förslag, att för nästa budgetår anvisas 347 000 kronor för ändamålet.
Detta belopp och nyssnämnda belopp å 280 000 kronor torde, jämte
det engångsanslag å 10 000 kronor, jag i det föregående förordat för bokinköp
till sociologiska institutionen, lämpligen böra anvisas under ett gemensamt
reservationsanslag, benämnt »Lunds universitet: Engångsanslag
till vissa medicinska institutioner», vilket anslag alltså för nästa budgetår
bör uppföras med (280 000 + 347 000 -f- 10 000 =) 637 000 kronor. Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lunds universitet: Engångsanslag till vissa vetenskapliga
institutioner för budgetåret 1947/48 anvisa ett
reservationsanslag av ................ kronor 637 000.

11. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Avlöningar.

För innevarande budgetår är förevarande anslag uppfört med 1 035 000
kronor och disponeras på sätt som framgår av statsliggaren s. 534 ff.

I det föregående har jag redogjort för de förslag beträffande en utökning
av personalorganisationen, som framlagts av de medicinska högskolornas organisationskommitté
.

Härutöver har kanslern framlagt vissa förslag, för vilka jag lämnar en
redogörelse i detta sammanhang.

Löneförbättring för vissa läkare. Under avlöningsstatens
del I, avseende professorer och lärare m. fl., är uppförd en delpost nr 5,
å för närvarande förslagsvis 46 200 kronor. Från denna bestridas fyllnadsarvoden
åt vissa »underläkare» och »amanuenser» vid icke-statliga undervisningssjukhus
i Stockholm1 i syfte att deras löneförmåner skola uppgå till sammanlagt
samma belopp som för motsvarande läkarpersonal vid karolinska sjukhuset.
Därvid ha underläkare ansetts jämförliga med befattningshavare i
Ex 23 och amanuenser med befattningshavare i Ex 22.

Jag erinrar om att före den 1 juli 1946 underläkarna på karolinska sjukhuset
voro placerade i tre lönegrader: Ex 23, Ex 22 och Ex 18. Av 1946 års
riksdag beslöts, bland annat, att de i Ex 22 placerade underläkarna skulle
uppflyttas till Ex 23. Alla i Ex 23 placerade läkare skulle därjämte åtnjuta
en provisorisk löneförstärkning av 1 500 kronor. Motsvarande förbättring av
löneförmånerna tillerkändes ifrågavarande underläkare och amanuenser vid
icke-statliga undervisningssjukhus i Stockholm, dock att skillnaden mellan
Ex 23 och Ex 22 icke utjämnades. Innan en dylik utjämning företogs, ansågs
ytterligare utredning erforderlig.

Kanslern hemställer nu om en anslagshöjning med 3 300 kronor till löneförstärkning
för ifrågavarande amanuenser i syfte att dessa skola bli jämställda
med underläkarna. Till stöd härför anföres: 1

1 S:t Eriks, Norrtulls, Kronprinsess an Lovisns och S:t Görans sjukhus.

420

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De läkartjänster, varom här är fråga, äro till antalet 10. Tjänsterna äro
fördelade på 4 sjukhus. Av ifrågavarande läkare åtnjuta 3 löneförmåner, vilkas
sammanlagda summa uppgår till lika stort belopp som för närvarande
uppbäres av förste underläkare vid de statliga sjukhusen. De 7 återstående
underläkarna (amanuenser) åtnjuta en lön, som med 556 kronor för år understiger
en förste underläkares. Lärarkollegiet har vitsordat, att dessa amanuensers
arbete icke är mindre utan snarare ofta mera betungande än förste
underläkarnas samt fordrar ungefär samma kvalifikationer. Med hänsyn härtill
anser jag liksom lärarkollegiet skäligt, att ifrågavarande amanuenser i
lönehänseende jämställas med förste underläkare och alltså erhålla en löneförstärkning
med ovan angivna belopp. Jag får här tillägga, att enligt vad
jag under hand inhämtat ha amanuenserna inga extra inkomster på grund
av intygsskrivning. På institutets stat redovisas 6 av amanuenserna, avlöningen
till den återstående utgår från anslaget till »Bidrag till pediatrisk klinik
och poliklinik i Stockholm». Avlöningen till sistnämnda amanuens bestrides
till viss del av staten och till viss del av Stockholms stad. Enligt min
mening torde löneförstärkningen helt böra bestridas av statsmedel. Under
åberopande av det anförda får jag hemställa, att under förevarande anslagspost
beräknas ett belopp av (6 X 556 =) i runt tal 3 300 kronor för omförmälda
löneförstärkning och att posten uppföres med (46 200 -j- 3 300 —)
i runt tal 49 500 kronor.

Förstärkning av bibliotekspersonalen. Denna utgöres
för närvarande av en deltidsanställd bibliotekarie (arvode 3 600 kronor),
fyra amanuenser, varav två i Eo 18 och två i Eo 16, ett kanslibiträde (A 7),
en expeditionsvakt (A 7), en expeditionsvakt-bokbindare (Eo 6) jämte tillfälligt
anställd personal.

Lärarkollegiet har hemställt, att antalet amanuenser vid biblioteket måtte
ökas från fyra till fem och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Till grund för bestämmandet av personalens nuvarande storlek ligger en.
av lärarkollegiet i petita för budgetåret 1946/47 framlagd beräkning, som
baserades på de sista årens erfarenheter från verksamheten i de gamla lokalerna.
Därvid togs icke med i beräkningen den verksamhet, som under senaste
tiden utvecklats vid de smärre institutionsbibliotek, som äro knutna till det
nybyggda karolinska sjukhusets kliniker och övriga avdelningar i grannskapet
av den nya biblioteksbyggnaden å Norrbacka. Ifrågavarande institutionsbibliotek,
till antalet nio med ett sammanlagt bokbestånd av omkring 770
hyllmeter, ha under det senaste året inlånat tillsammans omkring 2 300 volymer,
däribland omkring 500 direkt från universitetsbiblioteken och andra
utomstående bibliotek. Dessa förbindelser ha varit organiserade på ett mindre
tillfredsställande sätt, i det att de dels ha ombesörjts av icke biblioteksutbildade
biträden vid de särskilda avdelningarna, dels varit centraliserade till
den medicinska och kirurgiska kliniken. Denna klinik förfogar över kompetent
arbetskraft, som dock är anställd även för andra göromål men på grund
av den stigande lånefrekvensen blivit alltmer anlitad för biblioteksuppgifterna
och under senaste året måst använda omkring tre fjärdedelar av den dagliga
arbetstiden för dessa. Det är emellertid självklart, att hela denna verksamhet
efter utflyttningen måste övertagas av biblioteket, helst som det nuvarande
tillståndet redan visat sig ohållbart.

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Även det personalbehov, som baserats på förhållandena vid verksamheten
i de gamla lokalerna, har visat sig vara större än beräknat. Under höstterminen
1945, då en halvtidstjänst måste vakanssättas på grund av omöjligheten
att anställa kompetent person, måste tiden för bibliotekets öppethållande
minskas med en timme dagligen, för att de tjänstgörande skulle få
någon arbetsro till expediering av de interurbana lånen. Oaktat personalen
efter årsskiftet kunde förstärkas med en heltidstjänst, har det till följd av den
alltjämt växande besöks- och lånefrekvensen hittills visat sig omöjligt att
åter utsträcka expeditionstiden till den normala.

På grund av de anförda omständigheterna finner lärarkollegiet, att ytterligare
minst en amanuenstjänst är erforderlig, om verksamheten skall kunna
skötas på ett någorlunda tillfredsställande sätt efter flyttningen.

Kanslern tillstyrker lärarkollegiets förslag och föreslår beviljande av ett
anslag av 4 590 kronor för anställande av en amanuens i lönegraden Ex 15.

Sedermera har lärarkollegiet i skrivelse den 31 oktober 1946 hemställt om
ett anslag för nästa budgetår av 3 000 kronor för anordnande av en provisorisk
biblioteksexpedition. Till stöd härför har lärarrådet anfört i huvudsak
följande.

Biblioteket har i dagarna inflyttat i de för detsamma avsedda nya lokalerna
å Norrbacka i Solna. Institutets teoretiska institutioner komma att successivt
taga i anspråk sina under uppförande varande eller planerade nybyggnader
därstädes. Först år 1948 beräknas den av institutet nu disponerade
tomten i kvarteret Glasbruket å Kungsholmen vara helt utrymd av institutet.
Med hänsyn till det betydande avståndet mellan denna tomt och Norrbacka
kommer — om särskilda anordningar ej vidtagas — de å Kungsholmen
kvarvarande institutionerna liksom ock de kliniska, som äro förlagda
till det närbelägna serafimerlasarettet, att få sina möjligheter att utnyttja
biblioteket väsentligt försämrade. För att minska de sålunda uppkomna olägenheterna
föreslås inrättande av en provisorisk biblioteksexpedition inom
serafimerlasarettet. Ett av biblioteket anställt timavlönat biträde skall förestå
expeditionen. Nödig vaktmästarhjälp kan på bibliotekets bekostnad ställas
till förfogande av lasarettet. För innevarande budgetår bestridas kostnaderna
av det engångsanslag av 2 000 kronor som beviljats för bibliotekets
flyttning. För nästa budgetår erfordras för ändamålet enligt institutets bibliotekarie
ett belopp av 3 000 kronor.

Kanslern, som funnit övertygande skäl ha blivit anförda för lärarkollegiets
framställning, tillstyrker bifall till densamma.

Förstärkning av arbetskrafterna på kansliet
och kamrer arexpedition en. Arbetskrafterna å kansliet utgöras
— förutom av den arvodesavlönade sekreteraren — av en kansliskrivare
(A It), ett kanslibiträde (A 7), en expeditionsvakt (A 5) samt tillfällig biträdeshjälp.
Befattningen som expeditionsvakt är dock vakant så länge eu å
övergångsstat i lönegraden A 7 uppförd vaktmästare kvarstår i tjänst. Å
kamrerarexpeditionen finnas — förutom kamreraren (A 24) — en kassör
(Eu 11) och tillfällig biträdeshjälp.

Lärarkollegiet har i sitt yttrande över de medicinska högskolornas orga -

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nisationskommittés betänkande framhållit, att ett genomförande av kommitténs
förslag komme att medföra en mycket betydande ökning av de göromål,
som utfördes av institutets administrativa och kamerala organ. Då den för
förvaltningsgöromålen anställda personalen redan nu vore i knappaste laget,
har lärarkollegiet ansett en utbyggnad av förvaltningsapparaten erforderlig.
I detta syfte har lärarkollegiet hemställt dels att kansliskrivarbefattningen
måtte utbytas mot en befattning som kanslist i lönegraden A 15, dels att å
kansliet måtte inrättas en ytterligare befattning som kanslibiträde i lönegraden
A 7, dels att kamrerarbefattningen måtte utbytas mot en befattning som
högskoleintendent i lönegraden A 27, dels att kassörstjänsten måtte ordinariesättas
i lönegraden All, dels och att å kamrerarexpeditionen måtte inrättas
en ny befattning som kanslibiträde i lönegraden A 7. Vidare har lärarkollegiet
gjort framställning om förstärkning av kamrerarexpeditionens medel till tillfälliga
arbetskrafter.

Kanslern har anfört:

För egen del anser jag det ofrånkomligt att en viss förstärkning av institutets
förvaltningsapparat kommer till stånd. Arten och omfattningen av de
arbetsuppgifter, som för närvarande åvila innehavaren av kansliskrivarbefattningen,
synas mig motivera, att denna tjänst uppflyttas till högre lönegrad.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot befattningens placering
i lönegraden A 15. I denna lönegrad äro bland annat registratorerna i statsdepartementen
placerade, med vilkas göromål den nuvarande kansliskrivarens
arbetsuppgifter väl synas tåla att jämföras. Däremot anser jag mig icke böra
förorda benämningen »kanslist» utan har funnit det riktigare att befattningen
erhåller beteckningen »kontorsskrivare» (jämför personalförteckningen
för riksförsäkringsanstalten).

Jämväl kamreraren synes mig böra erhålla en ändrad lönegradsplacering.
De arbetsuppgifter, som i och med institutets mycket betydande utvidgningar
komma att åvila honom, synas mig väl motsvara vad som ankommer på
högskoleintendenten vid tekniska högskolan i Stockholm. Jag anser det därför
fullt befogat, att kamreraren erhåller samma lönegradsplacering som sistnämnde
befattningshavare eller alltså lönegraden A 27. Emot utbyte av titeln
kamrerare mot benämningen »högskoleintendent» har jag icke något att
erinra.

Ett ordinarieinrättande av kassörstjänsten, som inrättades så sent som i
fjol, anser jag mig däremot icke böra tillstyrka.

Kansliet och kamrerarexpeditionen synes mig kräva viss förstärkning av
sina arbetskrafter. Jag har likväl icke funnit mig böra förorda inrättandet av
ordinarie tjänster för ändamålet utan anser att icke-ordinarie befattningar
härför äro tillfyllest.

De ovannämnda av mig förordade förbättrade löneställningarna för kansliskrivaren
och kamreraren medföra höjningar av ordinarieposten med respektive
192 kronor och 354 kronor eller i runt tal 500 kronor.

För förstärkning av personalen å kansliet och kamrerarexpeditionen anser
jag mig böra tillstyrka inrättandet av 2 kontorsbiträdesbefattningar, vilka
torde böra till en början placeras i lönegraden Ex 2. Kostnaden härför belöper
sig till 4kronor. Jag tillstyrker vidare, att kamrerarexpeditionens
anslagsmedel till tillfälliga biträden höjes med 1 800 kronor.

423

Kungl. Maj:ts ■proposition nr ''272.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Enligt allmänna lönenämndens uppfattning äro de arbetsuppgifter, som
anförtrotts kansliskrivaren å institutets kansli, av så kvalificerad och självständig
natur, att befattningen — redan med utgångspunkt från nu gällande
organisation — synes böra uppflyttas i lönegrad, på sätt av universitetskanslern
förordats. Lönenämnden får för den skull tillstyrka förslaget i
denna del.

Vad härefter angår kamreraren, för närvarande placerad i A 24, håller lönenämnden
före, att ställning till frågan om uppflyttning i lönegrad av sagda
befattning icke bör tagas, förrän närmare erfarenheter vunnits rörande arbetsuppgifterna
å befattningen efter ett genomförande av den ifrågasatta omorganisationen
av institutet.

Beträffande de båda kontorsbiträdesbefattningar, vilka enligt universitetskanslerns
förslag skola inrättas vid institutet, får lönenämnden uttala, att
nämnden i och för sig ej har något att erinra mot att dessa befattningar omedelbart
inplaceras i A 4. Lönenämnden förutsätter emellertid, att i fråga om
befattningarna skola tillämpas de allmänna bestämmelser beträffande befordringsgången
för dylik personal, som torde komma att utfärdas.

Vidare har lärarkollegiet hemställt om medgivande att anställa en ickeordinarie
telefonist för skötsel av institutets telefonväxel. Lärarkollegiet har
anfört:

Enligt meddelande från telegrafverket beräknas en för institutet beställd
260 nummers automatisk växel kunna levereras i augusti 1947 under förutsättning
att för växeln avsedda lokaler äro färdigställda för montage minst
2 x/> månader före leveranstidens utgång. För telefonväxelns betjäning torde
därför under budgetåret 1947/48 erfordras en telefonist.

T den mån de nya institutionsbyggnaderna, som beslutats eller planerats
å Norrbackaområdet, bliva tagna i bruk, lärer det bliva erforderligt att anställa
ytterligare arbetskraft för ifrågavarande ändamål. Avlöningsförmånerna
till telefonistpersonalen bör enligt lärarkollegiets mening lämpligen bestämmas
på sätt gäller för telefonisterna vid länsstyrelserna (se statsliggaren s.
330). Nyanställd befattningshavare bör i enlighet härmed placeras i Éx 2 för
att efter ett år placeras i Eo 2 och efter ytterligare två år i Eo 4.

Kanslern har föreslagit, att medel beviljas för anställande av en telefonist
i lönegraden Ex 2 och för ändamålet beräknat ett belopp av 2 382 kronor.

Vissa underordnade läkare vid S:t Görans, S:t Eriks och Norrtulls sjukhus
samt vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, alla i Stockholm,
åtnjuta arvoden — varierande mellan 1 100 och 3 600 kronor — såsom underläkare
eller amanuenser på karolinska institutets stat. I allmänhet åtnjuta
de även från vederbörande sjukhus vissa relativt låga löneinkomster (se 1944
års 8:e huvudtitel, s. 186). Det har ansetts skäligt, att staten därutöver tillskjuter
så mycket, att vederbörande läkares sammanlagda löneförmåner komma
att uppnå samma storleksordning som för motsvarande läkare vid karolinska
sjukhuset. I fråga om de senare utjämnades i fjol skillnaden mellan
tidigare i lönegraderna Ex 23 och Ex 22 placerade läkare, så att dessa numera

Departe mentschefen.

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

åtnjuta en enhetlig lön såsom befattningshavare i Ex 23 jämte visst tillägg
därutöver. Motsvarande utjämning torde nu böra ske beträffande nu ifrågavarande
läkarpersonal. Härför kräves, såsom kanslern framhållit, en anslagsökning
med 3 300 kronor. Vidare torde en viss ytterligare anslagshöjning böra
vidtagas till följd av den allmänna löneregleringen från och med nästa budgetår.
Emellertid förutsätter jag, att den särskilda lönereglering, som kan
komma att beslutas för underläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
på grundval av ett nyligen avgivet sakkunnigförslag, jämväl skall
komma nu ifrågavarande läkare tillgodo, under förutsättning, att de underkasta
sig de föreskrifter i fråga om inkomster vid sidan av de egentliga löneinkomsterna,
som må komma att bli gällande för underläkare vid karolinska
sjukhuset. Jag beräknar med hänsyn till vad sålunda anförts anslagsmedlen
till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän, varifrån fyllnadsarvodena
till ifrågavarande läkare bestridas, till 80 000 kronor, vilket innebär
en anslagshöjning med 33 800 kronor.

Förslagen om anvisande av medel till ytterligare en biblioteksamanuens
och till en provisorisk låneexpedition ha icke givit mig anledning till erinran.
För amanuenspersonalen torde den för sådan personal tidigare i år godtagna
befordringsgången böra bli gällande.

Det torde inte råda något tvivel om att institutets kansli och kamrerarexpedition
vid bifall till vad jag i det föregående förordat komma att få avsevärt
ökade arbetsuppgifter. En förstärkning av personalorganisationen synes
med hänsyn härtill befogad. Jag tillstyrker därför i likhet med kanslern, att
medel anvisas för anställande av två icke-ordinarie kontorsbiträden och en
telefonist, för vilka den för sådan personal bestämda befordringsgången bör
bli gällande. Vidare torde en ökning med 1 800 kronor av de för tillfällig personal
avsedda anslagsmedlen böra vidtagas. Såsom kanslern och allmänna
lönenämnden anfört torde de med kansliskri vart jänsten (A 11) förenade görornålen
till art och omfattning vara sådana, att en förändring av denna tjänst
till en befattning som kontorsskrivare i A 15 synes befogad. Jag tillstyrker
alltså bifall till detta förslag. Däremot är jag på av lönenämnden anförda
skäl icke nu beredd att till prövning upptaga frågan om förändring av kamrerartjänsten
(A 24) till en befattning som högskoleintendent (A 27) liksom
ej heller spörsmålet om ordinariesättning av kassörsbefattningen (Eo 11).

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten XI och XII
anfört beräknar jag anslaget till avlöningar vid karolinska institutet på följande
sätt:

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl.

Posten I a (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän), nu
327 700 kronor, bör ökas i enlighet med följande sammanställning:

1 professor
1 prosektor

1

1 laborator

1

1

1 »

2 laboratorer

2 »

1 laborator

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Nya befattningar

425

Ökning

kronor

.... 12 000

.... 9 000

.... 9 000

.... 9 000

i klinisk neurofysiologi................

.... 9 000
.... 9 000

.... 9 000

.... 18 000

.... 18 000

i klinisk bakteriologi.................

... 9 000

Summa kronor 111 000.

Härifrån skola dock avdragas i runt tal 8 500 kronor, avseende pensionsavdrag,
varför posten bör uppföras med (327 700 -f~ 111 000 8 500 —)

430 200 kronor.

Posten I b (ålderstillägg) bör lämpligen höjas med 2 000 kronor till
(16 000 + 2 000 =) 18 000 kronor.

Posten I c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) är nu uppförd
med förslagsvis 10 000 kronor. Medicinska högskolornas organisationskommitté
har föreslagit en höjning av posten med 10 000 kronor med hänsyn
till sitt förslag att ökade möjligheter skola beredas professorer, prosektorer
och laboratorer att utan förlust av löneförmåner under tider, då de ägna sig
åt intensiv forskningsverksamhet, helt bli befriade från elementär undervisning.
För egen del har jag funnit detta spörsmål, som är av principiell natur,
böra upptagas till prövning först i samband med en blivande lönereglering.
Jag ifrågasätter alltså icke någon höjning av förevarande delpost, som således
bör uppföras med oförändrat belopp, 10 000 kronor.

Posten 2 (arvode till professor i rättspsykiatri) torde böra uppföras med
oförändrat belopp, 3 500 kronor.

Posten 3 (avlöning till tjänstemän på indragningsstat) är uppförd med
48 400 kronor och avser de för professorerna Olivecrona, Caspersson, Lysholm
och Granit personliga professurerna. Posten bör vid bifall till vad jag

i det föregående förordat höjas sålunda:

Ökning

kronor

1 professur i experimentell histologi, personlig för prosektorn

Hjalmar Holmgren .................................... + 4 000

1 professur i speciell medicinsk kemi, personlig för laboratorn

J. E. Jorpes........................................... + 4 000

1 professur i thoraxkirurgi, personlig för överläkaren, docenten

Clarence Crafoord ..................................... ~f~ 4 3 000

Summa kronor 21 000.

426

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Posten bör således ökas med 21 000 kronor till (48 400 + 21 000 =) 69 400,
varifrån dock bör avdragas på de nya personliga professurerna belöpande pensionsavdrag,
tillhopa i runt tal 1 400 kronor. Posten bör alltså uppföras med
(69 400 — 1 400 =) 68 000 kronor.

Posten 4 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t)
är nu uppförd med 314 800 kronor. För nästa budgetår har jag i det föregående
ifrågasatt följande förändringar:

A. 1. Arvoden till biträdande lärare m. fl.

Kronor

Nuvarande belopp.......................a............... 114 900

Indragna arvoden:

2 arvoden ä 8 600 kronor som extra laborator................ — 17 200

1 arvode ä 8 600 kronor som extra klinisk laborator.......... — 8 600

arvoden åt laboratorer vid karolinska sjukhuset för undervisning i

kliniska laborationsmetoder (nu 3 000 kronor) ............ — 2 0001

Nya arvoden:

2 biträdande lärare i allmän patologi å 5 000 kronor....... -f 10 000

höjt arvode åt biträdande läraren i allmän kemi.............. -j- 4 460

undervisning i oftalmiatrik vid Sabbatsbergs sjukhus ........ 16 000

biträdande lärare i kliniska ämnen.......................... -j- 12 000 * 1 * * 4 * * * 8

_ Summa kronor 129 560.

1 Återstoden av beloppet, 1 000 kronor, avses för biträdande lärare i bakteriologi.

A. 2. Docentstipendier.

Nuvarande belopp....................................... 36 000

10 nya docentstipendier ä 7 200 kronor.................... -|- 72 000

Summa kronor 108 000.

A. 3. Arvoden till assistenter och amanuenser.

Nuvarande belopp....................................... 146 300

11 nya förste assistenter å 7 200 .......................... -f- 79 200

4 » andre assistenter å 6 000 .......................... -J- 24 000

4 » förste amanuenser å 3 600 .......................... -f- 14 400

Summa kronor 263 900.

I detta sammanhang erinrar jag dock, att den allmänna arvodesregleringen
föranleder en uppräkning av arvodet som förste assistent med 960 kronor till

8 160 kronor, som andre assistent med 900 kronor till 6 900 kronor och som
förste amanuens med 432 kronor till 4 032 kronor. Till följd härav bör ifrågavarande
delpost höjas med ytterligare 27 012 kronor till (263 900 4- 27 012 =)
290 912 kronor.

A. 4. Arvoden till tredje amanuenser.

Nuvarande belopp.................................... kronor 9 600

15 nya tredje amanuenser.............................. » 18 000

Summa kronor 27 600.

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

B. Vikariatsersättningar m. m.,

Nuvarande belopp, förslagsvis................

Erforderlig höjning.........................

förslagsvis.

kronor 7 450
» 7128

Summa kronor 14 578.

Jag förutsätter, att från denna delpost skall bestridas kostnaden för arvodestillägg
åt biträdande läraren i allmän kemi, därest han innehar docentkompetens.

C. Ersättningar för barntillägg.

Ingen ändring ifrågasättes ............................ kronor 550.

Arvodesposten bör alltså uppföras med sammanlagt (129 560 + 108 000 +
_|_ 290 912 + 27 600 -f- 14 578 + 550 =) 571 200 kronor, vilket innebär en
höjning med 256 400 kronor.

Posten 5 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) bör i enlighet
med vad jag förut anfört uppföras med 80 000 kronor.

Delstaten I (posterna 1—5) bör således uppföras med inalles (430 200 +
+ 18 000 + 10 000 + 3 500 + 68 000 + 571 200 + 80 000 =) 1 180 900
kronor, vilket innebär en höjning med 414 300 kronor.

Delstaten II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu 127 300 kronor, bör
höjas med hänsyn till följande organisatoriska förändringar:

1 ny tjänst i A 23 (personlig för T. K. Helme) .............. + 8 000

3 nya tjänster i A 10..................................... + 12 000

2 tjänster i A 7 indragas.................................. 7 0^0

1 tjänst i A 11 uppflyttas till A 15......................... + 200

Summa ökning kronor 13 200.

Därjämte föranleder den allmänna löneregleringen en uppräkning av
ifrågavarande anslagspost med ytterligare 66 500 kronor. Posten bör alltsa
uppföras med (127 300 + 13 200 + 66 500 =) 207 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t)

bör uppföras med oförändrat belopp, 10 lfiO kronor.

Posten 3 (avlöningar till övrig icke ordinarie personal), nu 103 100 kronor,
bör höjas med hänsyn till inrättandet av följande nya tjänster:

2 i Eo 16 (ä 5 019 kronor)......................kronor

1 i Ex 15 (å 4 590

1 i Eo 14 (ä 4 548
4 i Eo 9 (ä 3 645

40 i Eo 7 (ä 3 300

2 i Eo 5 (ä 2 955
13 i Eo 4 (ä 2 781

10 038
4 590

4 548
14 580

132 000

5 910
36 153

Summa ökning kronor 207 819.

428

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I fråga om tjänsterna i Eo 4 förutsattes befordringsgången för kontorsbiträdespersonal
bli gällande, vilket för nästa budgetår föranleder en viss minskning
av medelsbehovet. Å andra sidan torde erfordras medel till ålderstillägg
m. m. i vissa fall, varför beloppet 207 819 kronor torde böra avrundas uppåt
till 215 000 kronor. Härtill bör läggas de av mig i det föregående tillstyrkta
anvisningarna å tillhopa (1 800 -j- 3 000 =) 4 800 kronor för tillfällig arbetskraft
m. m. för kamrerarexpeditionen och biblioteket. Den erforderliga anslagshöjningen
kan alltså beräknas till (215 000 -f- 4 800 =) i runt tal 220 000
kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder därjämte en uppräkning av
posten med i runt tal 177 600 kronor.

Nu förevarande anslagspost torde alltså böra uppföras med (103 100 +
+ 220 000 -|- 177 600 =) 500 700 kronor, vilket belopp torde böra avrundas
till 500 000 kronor. Posten torde, av skäl som tidigare framhållits, böra
erhålla beteckningen förslagsvis.

Posten 4 (rörligt tillägg) synes böra uppföras med 42 600 kronor.

Slutsumman av delstat II blir alltså (207 000 + 10 400 + 500 000 +
+ 42 600 =) 760 000 kronor.

Förevarande avlöningsanslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med
(1 180 900 + 760 000 =) 1 940 900 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
med 905 900 kronor. Härav belöper i runt tal 260 000 kronor på den allmänna
löneregleringen och återstoden på organisatoriska förändringar, till
huvudsaklig del föranledda av medicinska högskolornas organisationskommittés
förslag.

Den till delstat I hörande särskilda avlöningsstaten för professorer in. fl.
samt personalförteckningen för vissa tjänstemän böra undergå de ändringar,
som föranledas av vad jag i det föregående anfört.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1947/48, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för vissa tjänstemän vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner
m. m., som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att avlöningsstaten för karolinska medikokirurgiska
institutet skall, med tillämpning tills vidare från
och med budgetåret 1947/48, i nedan angivna delar erhålla
följande lydelse:

429

Kungl. Maj:ts proposition nr 872.

Avlöningsstat.

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön-ochtjänstgöringspenningar
. . . . kronor 465 100
Avgå pensionsav drag

. . » 34 900 kronor 430 200

Avlöningsstat.

b. Ålderstillägg, förslagsvis
...........kronor 18 000

c. Ersättningar till vikarierande
akademiska

lärare, förslagsvis.... » 10000 kronor 458 200

2. Arvode till professor i rättspsykiatri. . » 3 500

Anm. Professorn i rättspsykiatri är tillika överläkare
vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning.

3. Avlöning till tjänstemän på indragningsstat: Olivecrona,

A. H., professor i neurokirurgi,
personligen:

-----—--kronor 13 000

Caspersson, T. O., professor
i medicinsk cellforskning
och genetik, personligen: ________»

13 000

Lysholm, E. L. R., professor
i röntgendiagnostik,
personligen:

_________ 13 000

Granit, R. A., professor
i neurofysiologi, personligen: _________

13 000

Holmgren, A. H., professor
i experimentell histologi,
personligen:

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Lön, förutom begynnelselön
vid den i staten
uppförda befattningen
som prosektor
vid anatomiska institutionen
........kr. 2 000

Ålderstillägg.....>1000

Tj änstgöringspenningar,
förutom tjänstgöringspenningarna
vid

prosektorsbefattningen » 1000 kronor 4 000

Jorpes, J. E., professor i
speciell medicinsk kemi,
personligen:

Lön, förutom begynnelselön
vid den i staten
uppförda befattningen
som laborator
i kemi och farmaci . . kr. 2 000

Ålderstillägg.....» 1000

Tj änstgöringspenningar,
förutom tjänstgöringspenningarna
vid

laboratorstjänsten . . » 1000 » 4 000

Crafoord, C., professor i
thoraxkirurgi, personligen:

Lön..........kr. 8 000

Ålderstillägg.....»1000

Tjänstgöringspenning ar.

..........» 4000 » 13 000

kronor 73 000

Avgå pensionsavdrag. . > 5 000 kronor 68 000

Anm. Innehavare av personlig professur äger att
efter 5 års tjänstgöring uppbära ålderstillägg å lönen
med 1 000 kronor.

4. Arvoden och särskilda ersättningar, be -

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis . . » 571 200

5. Särskilda löneförmåner till icke-ordi narie

tjänstemän, förslagsvis........ > 80 000

Summa kronor 1 180 900

II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis......................kronor 207 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t........... »

10 400

431

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per -

sonal, förslagsvis.................kronor 500 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... » 42 600

Summa kronor 760 000

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 1 180 900

II. Vissa tjänstemän vid institutet och

dess institutioner m. m. . ........ »__760 000

Summa kronor 1 940 900;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i den till avdelning I av nämnda avlöningsstat hörande
särskilda avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.,
som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
skall vid tidpunkt, som framdeles bestämmes,
inrättas en professur i virusforskning;

dels ock till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Avlöningar för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av.......................kronor 1 940 900.

12. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 90 000 kronor.
Kanslern har i nära anslutning till av lärarkollegiet framlagda förslag hemställt
om höjning av anslaget med sammanlagt 49 000 kronor, varav 11 000
kronor avse abonnemangsavgifter för en automatisk telefonväxel och 38 000
kronor kostnader för städning och rengöring av de lokaler å Norrbacka,
som beräknas bli tagna i bruk under budgetåret 1947/48. Lärarkollegiet har
anfört huvudsakligen följande.

För institutet skall anordnas en automatisk telefonväxel, som levereras
av telegrafverket. Enligt sitt anbud av den 7 mars 1945 har telegrafverket
beräknat abonnemangsavgifterna per kvartal vid den automatiska växeln
till 5 539 kronor 95 öre. För närvarande utgår abonnemangsavgifterna vid
institutet från respektive institutioners materielanslag. Då det synes lämpligt
att dylika avgifter vid den automatiska växeln utgå från ett för hela
institutet gemensamt anslag men ovisshet råder om huru stor del av det
nya institutet som kommer att tagas i bruk under budgetåret 1947/48,
föreslås här ett anslag på hälften av de av telegrafverket beräknade avgifterna
eller 11 000 kronor.

För städning och rengöring av de lokaler vid Norrbacka, som under budgetåret
1947/48 beräknas vara tagna i bruk, varvid räknats med att dylik

Departe mentschefen.

432 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

städning och rengöring utföres av personal, avlönad enligt gällande kollektivavtal,
har kostnaden av byggnadsstyrelsen, varifrån uppgift under hand
införskaffats, preliminärt beräknats till 38 500 kronor. Härvid har styrelsen
förutsatt, att lokaler av verkstadskaraktär skola städas av därvarande personal.
I det angivna beloppet ingår kostnaden för regelbunden städning
och storstädning samt för semester- och sjukledighets vikarier ävensom för
städningsmateriel och tillsyningsman.

Kostnaderna för städning och rengöring vid universiteten ha tidigare belastat
universitetens anslag till materiel m. m. Från och med budgetåret
1945/46 har en särskild anslagspost upptagits i vartdera universitetets omkostnadsstat
till städning och rengöring. Motsvarande anordning har emellertid
icke vidtagits beträffande karolinska institutet, utan ifrågavarande
kostnader belasta alltjämt institutets anslag till materiel m. m. Anledningen
härtill synes närmast ha varit, att en omläggning i berörda avseende ansetts
böra anstå i avbidan på institutets överflyttning till Norrbackaområdet.

I anslutning till kanslerns förslag förordar jag nu, att i institutets omkostnadsstat
uppföres en förslagsvis betecknad anslagspost å 38 000 kronor till
städning och rengöring, avsedd för bestridande av dylika utgifter för institutets
nybyggnader å Norrbackaområdet.

Vidare torde i omkostnadsstaten böra uppföras en ny, förslagsvis betecknad
anslagspost till abonnemangsavgifter vid den automatiska telefonväxeln.
Medelsbehovet under denna anslagspost torde i enlighet med
kanslerns förslag för nästa budgetår böra beräknas till It 000 kronor.

Då jag i övrigt icke ifrågasätter några ändringar beträffande omkostnadsstaten,
bör förevarande anslag, som nu är uppfört med 90 000 kronor, för
nästa budgetår höjas med (38 000 -f- 11 000 =) 49 000 kronor till 139 000
kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av
kronor 139 000.

13. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Materiel m. m.

I det föregående har jag tillstyrkt en höjning av detta anslag med i runt
tal 501 000 kronor till 711 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel
m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av .................................. kronor 711 000.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

433

14. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Inredning och utrustning av institutets nybyggnader.

Som i det föregående omnämnts, har Kungl. Maj:t under punkten 81
i 1947 års åttonde huvudtitel föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning
och utrustning av institutets nybyggnader för budgetåret 1947/48 beräkna
ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor. För samma ändamål finnes å
riksstaten för innevarande budgetår uppfört ett reservationsanslag av
450 000 kronor, varav 238 000 kronor äro avsedda för anatomiska institutionen,
112 000 kronor för histologiska institutionen och sammanlagt
100 000 kronor för den prekliniska undervisningen vid tandläkarinstitutet.

Kanslern för rikets universitet har i anledning av framställningar i ämnet
av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet hemställt om
anvisande av medel till inredning och utrustning av vissa institutioner vid
institutet. Därjämte har de medicinska högskolornas organisationskommitté
i sitt den 14 november 1946 avgivna betänkande framlagt förslag i enahanda
syfte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Anatomiska institutionen. Kostnaderna för inredning och
utrustning av denna institution beräknades i propositionen 1946: 273, sid.
374 ff., till 460 000 kronor. Detta belopp ansågs emellertid böra fördelas på
två budgetår och i enlighet härmed anvisades för budgetåret 1946/47 ett
belopp av 238 000 kronor. Universitetskanslern har hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att för nästa budgetår anvisa återstoden av
det erforderliga beloppet eller 222 000 kronor.

Histologiska institutionen. Det för innevarande budgetår
till denna institution anvisade beloppet, 112 000 kronor, är avsett till inredning
och möblering, medan däremot anslag till anskaffandet av huvuddelen
av institutionens instrumentutrustning avsetts skola äskas först för
nästkommande budgetår.

Professorn Gösta Häggqvist har med stöd dels av infordrade anbud, dels
i enstaka fall av äldre prisuppgifter approximativt beräknat kostnaderna för
institutionens utrustning med apparater och instrument till 254 400 kronor.
Denna kostnadsberäkning har granskats av de medicinska högskolornas
organisationskommitté, som icke funnit anledning till anmärkning mot
densamma.

Universitetskanslern har tillstyrkt anvisande av nyssnämnda belopp av
254 400 kronor. Därjämte har kanslern föreslagit anvisande av 96 000 kronor
för anskaffande av ett elektronmikroskop till histologiska institutionen.
I sistnämnda hänseende har kanslern upplyst bland annat följande.

Det till inköp avsedda mikroskopet har konstruerats i Sverige efter anvisningar
av professorn Siegbahn och tillverkas av firman Georg Schönan 28

— Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 samt. Nr 272.

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

der i Stockholm. Kostnaderna för mikroskopet, inberäknat monteringskostnader,
överstiga med 11 000 kronor kostnaderna för ett elektronmikroskop
från Amerika. Emellertid besitter det svenska mikroskopet större förstoringsmöjligheter,
varjämte tillgången till ett svenskt instrument i olika
hänseenden innebär betydande fördelar.

Fysiologiska institutionen. Kostnaderna för inredning och
utrustning av denna institution ha av vederbörande institutionsföreståndare
beräknats till omkring 445 000 kronor, varav för själva inredningen
228 000 kronor.

Kanslern har föreslagit anvisande redan för innevarande budgetår av
sistnämnda belopp, 228 000 kronor. Därjämte har kanslern hemställt, att
ett belopp av 12 000 kronor måtte anvisas till anskaffande av en snabbsvarv
till institutionen.

Organisationskommittén har anfört, att kommittén i stort sett icke hade
något att erinra mot den gjorda uppskattningen av kostnaderna till 445 000
kronor, men att kommittén ansåge, att en avrundning nedåt genom vissa
besparingar borde kunna ske. Kommittén ville därför föreslå ett engångsanslag
av 400 000 kronor till inredning och utrustning av fysiologiska
institutionen.

Farmakologiska institutionen. Professorn G. Liljestrand
har beräknat kostnaderna för inredning och utrustning av farmakologiska
institutionen till 470 000 kronor. Därvid har för inredningen avsetts 170 000
kronor, medan kostnaderna för instrument och apparatur beräknats falla
inom återstående del av förstnämnda belopp.

Organisationskommittén har med samma motivering som beträffande
den fysiologiska institutionen föreslagit en medelsanvisning av 400 000
kronor.

Kemiska institutionen. Organisationskommittén har föreslagit
anvisande av ett engångsanslag av 590 000 kronor till inredning och utrustning
av kemiska institutionens nybyggnad. Kommittén har därvid stött
sig på av professorn E. Hammarsten lämnade uppgifter om de nödvändiga
kostnaderna. Professor Hammarsten har i skrivelse till kommittén anfört
bland annat följande.

Största delen av den kemiska institutionens apparatur är så försliten, att
den måste helt förnyas. Den detaljerade kostnadsberäkningen för behövlig
inredning och utrustning i samband med uppförandet av ny institutionsbyggnad
slutar på 590 000 kronor efter uteslutande av kostnader för vissa
förbrukningsartiklar, vilka successivt få anskaffas med anlitande av det
årliga materielanslaget, och viss apparatur, som tills vidare bör kunna få
disponeras på Nobelinstituten för biokemi och cellforskning.

Institutionen för medicinsk ce 11 forskning och
genetik. Organisationskommittén har framhållit, att denna institution,
som är inrymd inom nybyggnaden för det medicinska Nobelinstitutet,

435

Kungl. Majds ''proposition nr 272.

genomgått en utomordentligt snabb utveckling samt att den vetenskapliga
verksamheten därstädes vore mycket omfattande. Kommittén har föreslagit
anvisande av 241 000 kronor till inredning och utrustning av institutionen.
Detta belopp, som är något mindre än det av institutionens föreståndare,
professorn T. Caspersson föreslagna — omkring 288 000 kronor — är avsett
som komplettering till inrednings- och utrustningsbidrag, som erhållits av
Nobelmedel.

Institutionen för neurofysiologi. Även denna institution
är inrymd inom nybyggnaden för det medicinska Nobelinstitutet och har av
enskilda medel erhållit bidrag till inredning och utrustning. Institutionens
föreståndare, professorn R. Granit har beräknat, att ytterligare omkring
278 000 kronor erfordrades till institutionens utrustning.

Organisationskommittén har för sin del tillstyrkt anvisande av 249 000
kronor.

Medelsbehovet till inredning och utrustning av anatomiska institutionen
beräknades i propositionen 1946: 273 till 460 000 kronor. Därav ha för
innevarande budgetår anvisats 238 000 kronor. För nästa budgetår torde
under nu ifrågavarande anslag böra anvisas återstående belopp, 222 000
kronor.

Till histologiska institutionens inredning och möblering ha för innevarande
budgetår anvisats 112 000 kronor. Kostnaderna för institutionens utrustning
med apparater och instrument torde enligt verkställd kostnadsberäkning
komma att uppgå till 254 400 kronor. Denna beräkning har icke
givit mig anledning till erinran, och jag förordar därför, att för nästa budgetår
till utrustning av histologiska institutionen anvisas nämnda belopp,
lämpligen avrundat till 255 000 kronor. Häri ingår emellertid icke kostnaderna
för ett elektronmikroskop, om vars anskaffande särskild framställning
gjorts. Med hänsyn till vad i ärendet anförts — beträffande detaljmotiveringen
hänvisar jag till handlingarna i ärendet — finner jag det emellertid
önskvärt, att histologiska institutionen beredes möjlighet att förvärva
nämnda mikroskop. Jag tillstyrker därför, att för ändamålet anvisas det
erforderliga beloppet 96 000 kronor.

Till fysiologiska institutionen förordar jag i enlighet med de medicinska
högskolornas organisationskommittés förslag en medelsanvisning av 400 000
kronor. Därutöver torde emellertid böra anvisas 12 000 kronor till anskaffande
av en snabbsvarv för institutionens instrumentverkstad.

Jag tillstyrker vidare organisationskommitténs förslag om anvisande av
400 000 kronor till farmakologiska institutionen och 590 000 kronor till
kemiska institutionen.

Vad slutligen angår institutionen för medicinsk cellforskning och genetik
och institutionen för neurofysiologi vill jag erinra om att dessa institutioner
båda erhållit inrednings- och utrustningsbidrag av enskilda fondmedel. En -

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

436 Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

ligt vad jag under hand inhämtat uppgå dessa bidrag, vilka beräknats efter
viss procent av institutionernas byggnadskostnader, för cellforskningsinstitutionen
till 75 000 kronor och för neurofysiologiska institutionen till 67 500
kronor. Bidragen äro avsedda till institutionernas fasta inredning, exempelvis
anordnande av laboratoriebänkar och dylikt, däremot icke till anskaffande
av instrument och vetenskaplig apparatur. De båda institutionerna
äro visserligen anknutna till det medicinska Nobelinstitutet men ha å andra
sidan jämväl karaktär av statsinstitutioner. D>_t synes därför och även med
hänsyn till att byggnadskostnaderna helt bestritts med enskilda medel
skäligt att viss del av kostnaderna för institutionernas inredning och utrustning
bestrides av statsmedel. Jag har icke funnit anledning till erinran mot
de av medicinska högskolornas organisationskommitté i sådant hänseende
föreslagna beloppen och förordar därför, att under förevarande anslag till
inredning och utrustning av institutionen för medicinsk cellforskning och
genetik beräknas 21+1 000 kronor och till inredning och utrustning av institutionen
för neurofysiologi 21+9 000 kronor.

Vid bifall till vad jag förordat torde för nästa budgetår till inredning och
utrustning av nu ifrågavarande institutioner böra anvisas ett reservationsanslag
av (222 000 + 255 000 + 96 000 + 400 000 + 12 000 + 400 000 +
+ 590 000 + 241 000 + 249 000 =) 2 465 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning
och utrustning av institutets nybyggnader för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av.................................kronor 2 465 000.

15. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Engångsanslag för vissa institutioner.

Såsom förut erinrats har under åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition
upptagits ett anslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Engångsanslag för vissa institutioner med ett preliminärt till 1 000 000
kronor beräknat belopp. I det föregående har jag vid behandlingen av det
av medicinska högskolornas organisationskommitté avlämnade betänkandet,
i vad detsamma avser behovet av anslag till materiel, tillstyrkt anvisande
för nästa budgetår av ett engångsanslag för vissa av karolinska
institutets icke nybyggda institutioner å sammanlagt 447 000 kronor. Jag
hemställer i detta sammanhang, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Engångsanslag
för vissa institutioner för budgetåret 1947/48 anvisa
ett reservationsanslag av ..............kronor 447 000.

437

Kungl. Mai ds proposition nr 272.

16. Förslagsanslaget till Gemensamma universitetsändamål:
Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar.

I det föregående har jag förordat, att detta anslag för nästa budgetår uppföres
med 230 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 200 000 kronor.
Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till
tryckning av doktorsavhandlingar för budgetåret 1947/48
anvisa ett förslagsanslag av..............kronor 230 000.

17. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier.

I det föregående har jag förordat, att de nuvarande anslagen till Gemensamma
universitetsändamål: Stipendier för främjande av högre juridiska
studier vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stipendier för främjande
av högre medicinska studier vid universiteten m. fl. läroanstalter,
vilka nu äro uppförda med sammanlagt 85 000 kronor, vid bifall till de av
mig förordade förslagen om inrättande av licentiand- och doktorandstipendier
sammanföras med dessa under den gemensamma rubriken »Stipendier för
främjande av högre vetenskapliga studier» samt att detta anslag gives
karaktär av reservationsanslag och för nästa budgetår uppföres med
1 325 000 kronor. Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för
främjande av högre vetenskapliga studier för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av.................................kronor 1 325 000.

18. Anslag till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier
för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Till forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet
finnes i riksstaten för innevarande budgetår uppfört ett anslag av
114 800 kronor. Antalet dylika stipendier uppgår till 14, vilket innebär en
fördubbling i jämförelse med föregående budgetår. Av stipendierna äro 6
knutna till vartdera universitetet och 2 till karolinska institutet. Någon
uppdelning av stipendierna vid universiteten på olika fakulteter och sektioner
har med hänsyn till stipendiernas relativt begränsade antal icke ansetts
böra ifrågakomma. Gällande bestämmelser angående forskarstipendierna
finnas införda på sid. 570 ff i statsliggaren.

De medicinska högskolornas organisationskommitté har föreslagit en utökning
av antalet stipendier av innebörd, att till de medicinska lärosätena

Departe mentschefen.

438 Kungl. Maj ds proposition nr 272.

skulle knytas 8 forskarstipendier, fördelade med 2 på Uppsala universitets
medicinska fakultet, 2 på Lunds universitets medicinska fakultet och 4 på
karolinska institutet. Kommittén har anfört bland annat följande.

Genom att göra en undersökning rörande antalet yngre medicinska forskare,
som besitta den höga vetenskapliga kompetens, som 1926 års riksdag
uppställde som villkor för erhållandet av forskarstipendium, har kommittén
kommit till den slutsatsen, att den medicinska forskningen är i stort behov
av ett ökat antal dylika stipendier. De medicinska fakulteterna i Uppsala
och Lund äro dessutom i den situationen, att de icke kunna beräkna, i vad
mån de kunna påräkna forskarstipendier, enär dessa skola vara föremål för
tävlan mellan alla fyra fakulteterna. Då stora svårigheter uppkomma vid
avvägningen av meriter mellan forskare tillhörande så olika ämnesområden,
vill kommittén föreslå, att till de medicinska lärosätena knytas sammanlagt
8 forskarstipendier, fördelade med 2 på Lund, 2 på Uppsala och 4 på karolinska
institutet. Vid sammanträde med de medicinska fakulteterna i Uppsala
och Lund och i karolinska institutets lärarkollegium har kommittén
framfört förslag om att stipendierna skulle få sökas av yngre forskare, oavsett
om de äro knutna till det ena lärosätet eller det andra, enär kommittén
ansett det väsentliga vara, att dugliga forskare beredas livsuppehälle,
oberoende av var de för tillfället arbeta. Någon enighet rörande detta förslag
kunde icke ernås, men så många av professorerna uttalade sig principiellt
för detsamma, att kommittén icke velat underlåta att framföra denna tanke.

Kanslern för rikets universitet har med hänsyn till att antalet stipendier
från och med innevarande budgetår fördubblats funnit försiktigheten
bjuda, att någon tids erfarenhet avvaktades rörande utfallet av denna upprustning,
innan antalet forskarstipendier ytterligare väsentligt utökades.
Vidare har kanslern funnit det knappast vara lämpligt att av de till de
båda universiteten anslagna forskarstipendierna förbehålla ett visst antal
åt de medicinska fakulteterna, medan de andra fakulteterna skulle konkurrera
om de övriga. Kanslern har därför icke ansett sig för närvarande
böra tillstyrka bifall till kommitténs förslag beträffande utökning av forskarstipendiernas
antal och ej heller till att ett visst antal forskarstipendier
skulle knytas till de medicinska fakulteterna.

Frågan om forskarstipendiernas antal hänger nära samman med spörsmålet
om en påbyggnad av dessa stipendier. Jag erinrar om att ett förslag
i detta avseende framlagts av universitetsberedningen, som för ändamålet
förordat inrättande av ett visst antal extra ordinarie professurer. Jag har
emellertid, såsom framgått av det föregående, icke ansett mig nu böra taga
slutlig ställning till detta förslag. Med hänsyn härtill och till vad kanslern
anfört kan jag för närvarande icke tillstyrka någon förändring med avseende
på forskarstipendiernas antal eller deras anknytning till viss fakultet
eller sektion. Förevarande anslag torde därför för nästa budgetår böra
uppföras med oförändrat belopp, 114 800 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

439

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier
för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret
1947/48 anvisa ett anslag av........kronor 114 800.

19. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutet.

I riksstaten har tidigare under en följd av år funnits uppfört ett särskilt
anslag till resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. Detta anslag
utgick för budgetåret 1939/40 med 20 000 kronor och disponerades med
12 000 kronor till resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten
och karolinska institutet samt 8 000 kronor till resestipendier åt obefordrade
vetenskapsidkare vid universiteten. Från och med budgetåret 1940/41
har anslaget varit indraget.

Kanslern för rilcets universitet har efter förslag av det större akademiska
konsistoriet i Lund och lärarkollegiet vid karolinska institutet hemställt,
att ett dylikt anslag måtte för nästa budgetår ånyo uppföras på riksstaten.
Kanslern har därvid föreslagit en medelsanvisning för ändamålet av 70 000
kronor. Kanslern har anfört följande.

Jag får erinra därom att enligt förslag av Kungl. Maj:t till 1940 års
riksdag, riksdagen åter uppfört på riksstaten anslag till resestipendier åt
lärare vid de tekniska högskolorna, vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter,
vid vissa till folkundervisningen hörande läroanstalter samt vid
yrkesundervisningen.

Enligt min mening synes det i hög grad önskvärt att även de akademiska
lärarna nu tillgodoses i här berörda avseende. Till stipendier för utrikes
studieresor åt lärare vid de tekniska högskolorna utgick för budgetåret
1939/40 5 500 kronor eller ungefär en fjärdedel av motsvarande anslag till
universiteten. För samma ändamål vid de tekniska högskolorna har för
budgetåret 1946/47 uppförts ett belopp av 40 000 kronor. Med utgångspunkt
från den proportion, som tidigare rått beträffande ifrågavarande
anslag till universiteten å ena sidan och de tekniska högskolorna å den
andra skulle resestipendieanslaget till universiteten nu böra upptagas med
omkring 150 000 kronor. Lärarpersonalen vid universiteten och karolinska
institutet är ju sammanlagt väsentligt större än vid de två tekniska högskolorna,
vartill kommer att anslaget för universitetens del även är avsett
att disponeras för resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare, något
som icke är förhållandet beträffande de tekniska högskolornas resestipendieanslag.
Jag anser mig emellertid icke böra göra framställning om beviljande
av anslagsmedel av ovan angivna storleksordning utan inskränker mig till
att föreslå anvisande för ändamålet av ett belopp å 70 000 kronor att disponeras
med 50 000 kronor till resestipendier åt ordinarie lärare vid universiteten
och karolinska institutet samt med 20 000 kronor till resestipendier
åt obefordrade vetenskapsidkare vid dessa läroanstalter.

Departe mentschefen.

440 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Som av det föregående framgått ha tidigare under flera år medel anvisats
till stipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten och karolinska
institutet. På grund av rådande förhållanden ha emellertid dessa anslagsmedel
sedan budgetåret 1940/41 varit indragna. I likhet med kanslern
finner jag det i hög grad önskvärt att anslag för ändamålet nu ånyo uppföres
i riksstaten. Jag erinrar härvid om huru i många sammanhang starkt
framhållits vikten av att vårt lands kulturella och vetenskapliga förbindelser
med utlandet, vilka under krigsåren varit väsentligt hämmade, nu
återknytas. Icke minst betydelsefullt härvidlag är, att lärare och vetenskapsidkare
vid universiteten och karolinska institutet, i likhet med vad
som redan skett exempelvis i fråga om lärarna vid de tekniska högskolorna,
beredas möjlighet att erhålla stipendier för studieresor i främmande länder.
Med hänsyn bland annat till de betydande resekostnader, med vilka man
numera har att räkna, har jag icke funnit anledning till erinran mot storleken
av det av kanslern föreslagna beloppet, 70 000 kronor. Av anslaget,
som bör hava reservationsanslags karaktär, synas 50 000 kronor böra disponeras
till resestipendier åt ordinarie lärare vid universiteten och karolinska
institutet samt 20 000 kronor till resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare
vid dessa lärosäten. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att efter förslag av kanslern meddela erforderliga bestämmelser rörande
anslagets disposition.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändajyiål: Resestipendier
åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet för
budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av....................................kronor 70 000.

20. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Gästföreläsningar.

Som ett led i en rationellt bedriven akademisk undervisning ingå jämväl
föreläsningar av lärarkrafter, som icke tillhöra lärarkåren vid det lärosäte,
där undervisningen meddelas. 19Jf5 års universitetsberedning har i sitt betänkande
del II upptagit frågan om dylika s. k. gästföreläsningar. Som
exempel på lämpliga gästföreläsare nämner beredningen dels personer, som
genom erfarenhet av den akademiska utbildningens tillämpning i praktiskt
arbete äro särskilt ägnade att orientera de studerande härom, dels ock
vetenskapliga specialister. Enligt beredningens mening bör behovet av gästföreläsningar
delvis kunna tillgodoses genom utbyte av lärare förutom

441

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

mellan Sverige och andra länder även mellan svenska universitet och högskolor
inbördes. Beredningen anser sig emellertid böra förutsätta, att detta
behov ej kommer att i större utsträckning kunna täckas genom föreläsarutbyte
utan att därutöver undervisning meddelad av särskilt inbjudna
föreläsare kommer att visa sig erforderlig. För tillgodoseende av sistnämnda
ändamål föreslår beredningen därför anvisande av särskilda medel. För
vartdera av universiteten i Uppsala och Lund har beredningen därvid beräknat
medelsbehovet till 15 500 kronor, varav för teologiska fakulteten
3 000 kronor, juridiska fakulteten 2 500 kronor, humanistiska sektionen
6 000 kronor och matematisk-naturvetenskapliga sektionen 4 000 kronor.
För Stockholms högskola har beräknats 12 500 kronor, varav för stats- och
rättsvetenskapliga avdelningen 2 500 kronor, humanistiska avdelningen
6 000 kronor och matematisk-naturvetenskapliga avdelningen 4 000 kronor.
För Göteborgs högskola har beräknats 7 000 kronor. Sammanlagt skulle
alltså enligt beredningen för ifrågavarande ändamål erfordras (15 500 +
15 500 + 12 500 + 7 000 =) 50 500 kronor.

Förslaget har av remissinstanserna tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Kanslern har föreslagit, att medel för gästföreläsningar måtte beräknas
jämväl för de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt för kaiolinska
institutet med vardera 4 000 kronor eller tillhopa 12 000 kronor.

Universitetsberedningen har framhållit behovet av s. k. gästföreläsningar
för komplettering av den hittillsvarande mera kursbetonade undervisningen
vid svenska universitet och högskolor. För egen del torde jag i detta sammanhang
få erinra därom, att detta behov delvis tillgodoses genom anslagsmedel
från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till främjande av nordisktkulturellt
samarbete. I 1947 års åttonde huvudtitel ha salunda under nämnda
anslag beräknats medel bland annat för nordiska docentstipendier, nordiska
vetenskapsmäns föreläsningar vid svenska universitet och högskolor, svenska
föreningen Nordens lektoratsverksamhet ävensom för anordnande försöksvis
av ett verkligt lärarutbyte mellan universitet och högskolor i de nordiska
länderna. Universitetsberedningens och kanslerns nu ifrågavarande förslag
synes mig utgöra en lämplig komplettering av redan förefintliga möjligheter
för tillgodoseende av behovet av gästföreläsningar, varför jag tillstyrker
att anslag beviljas för ändamålet. Anslaget torde böra uppföras med
(50 500 + 12 000 —) (52 500 kronor och få karaktären av reservationsanslag.
Anslaget torde få anlitas för bekostande av såväl svenska som utländska
föreläsares undervisning. Jag förutsätter, att ett intimt samarbete
äger rum mellan de olika lärosätena vid inbjudning av gästföreläsare. I
sistnämnda hänseende liksom beträffande övriga frågor rörande anslagets
disposition torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser.

Departe mentschefen.

442

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘272.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Gästföreläsningar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av....................................kronor 62 500.

21. Anslag till Stockholms högskola: Bidrag till
professur i internationell rätt.

Sedan år 1939 har docenten Torsten Gihl varit anställd som biträdande
lärare i folkrätt vid Stockholms högskola. Kostnaderna härför ha under läsåren
1939—1945 bestritts av medel, som för ändamålet ställts till förfogande
av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Då emellertid anslag av enskilda
medel från och med budgetåret 1945/46 icke längre kunde påräknas, beviljade
riksdagen för nämnda budgetår enligt i propositionen 1945: 224 framlagt
förslag ett riksstatsanslag av 6 500 kronor för att möjliggöra fortsättande
av Gihls verksamhet. Detta anslag, som i riksstaten är uppfört under
rubriken Bidrag till undervisning i folkrätt vid Stockholms högskola, har
beviljats även för innevarande budgetår.

Stadsfidlmäktige i Stockholm ha den 1 juli 1946 beslutit att till hedrande
av framlidne borgmästaren Carl Lindhagens minne inrätta en professur i
internationell rätt (folkrätt och internationell privaträtt) vid Stockholms
högskola. Som förutsättning för detta beslut skulle dock gälla, att statens
nuvarande bidrag till undervisningen i folkrätt vid högskolan fortsättningsvis
finge disponeras för den nya professuren.

Styrelsen för Stockholms högskola har hemställt, att statsmakterna måtte
medgiva att, därest högskolan skulle besluta inrätta den av stadsfullmäktige
tilltänkta professuren, förutnämnda statsbidrag måtte få utgå även i
fortsättningen och användas till att bestrida kostnaderna för professuren.

I ärendet ha yttranden avgivits av de juridiska fakulteterna i Uppsala
och Lund, det större akademiska konsistoriet i Uppsala samt kanslersämbetet
för rikets universitet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Tanken att inrätta »Carl Lindhagens professur i internationell rätt»
väcktes våren 1946 av dåvarande borgarrådet Oscar Larsson, som i en i
frågan upprättad promemoria anförde bland annat följande.

Det kan icke råda någon tvekan om, att den internationella rättens
stora och växande betydelse motiverar åtgärder för att bereda ett ökat utrymme
vid högskolan åt forskning och undervisning rörande folkrätten och
internationella rättsförhållanden i övrigt. Vårt land har av gammalt velat
stå i främsta ledet vid försöken att bygga upp mellanfolklig rätt och rättsvetenskap
och det traditionella intresset för rättens herravälde i den internationella
samlevnaden har fäst sig med djupa rötter i vårt folk. Om vi
sålunda känna det som en viktig uppgift att medverka till den internatio -

443

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nella rättens utbyggande, framstår angelägenheten härav särskilt tydligt i
nuvarande tidpunkt, då efter världskrigets slut förbindelserna mellan nationerna
samt mellan företag och individer inom olika länder åter börjat upptagas
och med all sannolikhet komma att bli livligare och mera omfattande
än tidigare. Denna utveckling framkallar ett ökat behov av akademisk
undervisning på den internationella rättens områden, och den kräver ej
mindre aktiva insatser från svenska utgångspunkter för bearbetning av hithörande
rättsliga problem. En vetenskaplig organisation, som icke ger tillräckligt
utrymme åt de internationella inslagen i rättslivet, kan därför icke
längre anses svara mot tidens krav.

I sitt yttrande över högskolestyrelsens framställning om fortsatt statsbidrag
har juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala hemställt, att
en av 1938 års riksdag i princip beslutad, men ännu icke inrättad professur
i internationell rätt vid universitetet nu måtte uppföras å stat. Ett bifall
härtill borde emellertid icke hindra, att en motsvarande professur inrättades
vid Stockholms högskola, och fakulteten ville därför tillstyrka högskolestyrelsens
framställning. Fakulteten har anfört bland annat följande.

Vid behandlingen av frågan om statsanslag till avlönande av den biträdande
läraren i folkrätt vid Stockholms högskola framhöll 1945 års riksdag,
att frågan om fortsatt sådant bidrag borde upptagas till förnyat övervägande
vid tillsättandet av professuren i internationell rätt vid universitetet
i Uppsala. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om det nämnda anslaget
bör göras permanent, innan denna professur blivit tillsatt. Trots att
professuren beslöts redan 1938, har fakulteten emellertid hitintills icke gjort
framställning om uppförande å stat av densamma. Såsom fakulteten i skrivelse
den 17 oktober 1944 påpekade har folkrätten och den internationella
privaträtten varken i forsknings- eller undervisningshänseende blivit tillbakasatta.
Då vidare det under krigsåren rådande statsfinansiella läget föranlett
en allmän beskärning av universitetsanslagen hade fakulteten icke
gjort framställning om att anslag till professuren i internationell rätt skulle
uppföras å stat. I det senare avseendet har emellertid nu inträtt ett helt
förändrat läge. Det ur denna synpunkt föreliggande hindret för professurens
tillsättande svnes alltså ha bortfallit.

Det är tydligt att den internationella rätten nu efter krigets slut kommer
att även från svensk sida kräva den medverkan i utvecklingen och den
bearbetning, att en professur bör inrättas vid universitetet. Fakulteten får
därför hemställa, att den av riksdagen beslutade professuren nu uppföres

a Enligt fakultetens mening bör emellertid denna åtgärd icke hindra att
under nu föreliggande omständigheter en motsvarande professur inrättas
vid Stockholms högskola med det stöd som i detta avseende erbjudits av
Stockholms stad. Fakulteten vill därför tillstyrka högskolans förevarande
framställning.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala och juridiska fakulteten i
Lund ha båda instämt i det av juridiska fakulteten i Uppsala avgivna yttrandet.

Universitetskanslern har tillstyrkt, att det hittillsvarande statsbidraget
finge utgå för bestridande av de med den föreslagna professuren förenade
kostnaderna. Kanslern har anfört:

Departe mentschefen.

444 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Med hänsyn till att ståndpunkt ännu icke tagits till frågan om högskolans
ställning till staten synes det i någon mån tveksamt om staten, sedan
stadsfullmäktige beslutat upprätta en professur i internationell rätt, skall
bidraga till densamma. Då jag emellertid funnit övervägande skäl tala för
att den vid högskolan bedrivna undervisningen i internationell rätt alltjämt
bör upprätthållas, anser jag mig böra tillstyrka, att det hittillsvarande statsbidraget
må utgå för bestridande av de med professuren förenade kostnaderna.
Jag anser likväl, att ett beslut i denna riktning allenast bör avse
professurens förste innehavare och att frågan om statsbidragets utgående
vid därefter inträffande ledighet i ämbetet bör upptagas till förnyat bedömande.

Jag vill här erinra om att i vårt land icke finnes någon särskild lärostol
i vare sig folkrätt eller internationell privaträtt eller i båda dessa ämnen
förenade i »internationell rätt». Som i det föregående antytts föreligger
emellertid ett principbeslut av 1938 års riksdag om inrättande vid Uppsala
universitet från och med den 1 juli 1940 eller den senare tidpunkt, som
kunde varda bestämd, av en professur i internationell rätt. Därjämte har
1945 års universitetsberedning föreslagit, att även för Lunds universitets
del skulle fattas ett principbeslut om inrättande av en professur i nämnda
ämne. Vidare ha Stockholms stadsfullmäktige beslutit att, under förutsättning
av ett årligt statsanslag av 6 500 kronor, inrätta en professur vid
Stockholms högskola i internationell rätt. Till hedrande av framlidne borgmästaren
Carl Lindhagens minne skulle denna professur benämnas Carl
Lindhagens professur i internationell rätt.

Då jag i det föregående berörde frågan om inrättande av nya professurer
i internationell rätt vid de båda statsuniversiteten, utgick jag ifrån, att
de redan långt avancerade planerna på inrättande av en dylik professur
vid Stockholms högskola icke borde äventyras genom en avvisande hållning
från statsmakternas sida beträffande det ifrågasatta statsbidraget. Vid
sistnämnda läroanstalt har alltsedan läsåret 1939/40 undervisning i folkrätt
bedrivits av docenten Torsten Gihl i egenskap av biträdande lärare. Till
detta ändamål har för innevarande budgetår liksom för budgetåret 1945/46
beviljats ett statsanslag av 6 500 kronor. För den vetenskapliga forskningen
såväl som för undervisningen inom den internationella rättens område skulle
det otvivelaktigt vara till betydande gagn, om den av Stockholms stadsfullmäktige
beslutade professuren i internationell rätt komme till stånd.
En förutsättning härför är emellertid, att statsmakterna medgiva, att det
statsanslag, som för närvarande utgår som bidrag till undervisningen i folkrätt
vid högskolan i fortsättningen beviljas såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för professuren. För egen del är jag beredd att tillstyrka
bifall härtill. I likhet med universitetskanslern finner jag dock, att ett
beslut i denna riktning, vilket kommer att innebära en utfästelse för framtiden,
bör avse endast professurens förste innehavare och att således frågan
om statens bidrag till professuren vid inträffande ledighet i ämbetet bör

445

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

upptagas till förnyat övervägande. Jag vill likaledes för utskicka, att jag
icke härmed avsett att taga ställning till frågan om ett allmänt understödjande
med statsmedel av verksamheten vid Stockholms högskola. Den föreslagna
åtgärden får således icke tillmätas någon prejudicerande betydelse
vid bedömandet av denna principfråga.

Vid bifall till vad jag här förordat torde det för närvarande utgående
anslaget till Bidrag till undervisning i folkrätt vid Stockholms högskola böra
i riksstaten för nästkommande budgetår uppföras med oförändrat belopp,
6 500 kronor, men under rubriken Stockholms högskola: Bidrag till professur
i internationell rätt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Stockholms högskola: Bidrag till professur i internationell
rätt för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag
av .................................... kronor 6 500.

22. Anslag till Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentstipendier.
23. Anslag till Göteborgs högskola:

Bidrag till vissa docentstipendier.

Såsom jag i ett föregående avsnitt (X.) framhållit, har det synts mig nödvändigt,
att redan nu förorda vissa statliga åtgärder med syfte att förbättra
yngre obefordrade forskares möjligheter att fortsätta påbörjade
insatser på samhällsvetenskapernas område även om de äro knutna till
Stockholms eller Göteborgs högskola, och att över huvud taget förnya rekryteringen
till de akademiska befattningarna — nuvarande och tillkommande
— inom ifrågavarande ämnesområde oavsett högskolornas karaktär
av statliga eller enskilda läroanstalter. Jag har därvid förklarat mig åsyfta
socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag om anvisande av medel
till ett antal docentstipendier vid de två s. k. fria högskolorna. I enlighet
med min sålunda intagna ståndpunkt har jag i nära anslutning till kommitténs
förslag funnit mig böra tillstyrka en statlig medelsanvisning till
fem docentstipendier vid Stockholms högskola och två docentstipendier vid
Göteborgs högskola för nästa budgetår. Stipendierna torde böra avse följande
ämnen, nämligen — vid den förra högskolan — ett i nationalekonomi,
två i statistik (ett för den humanistiska och ett för den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen), ett i geografi (för den humanistiska avdelningen)
och ett i ekonomisk historia samt — vid den senare högskolan — ett i
nationalekonomi och ett i geografi. Vid bifall härtill uppkommer för bestridande
av dessa stipendiers grundbelopp ett anslagsbehov för nästa budgetår
av (5 X 7 200 =) 36 000 kronor för Stockholms högskolas del och
(2X7 200 —) 14400 kronor för Göteborgs högskolas del. Härför erforderliga
medel synas böra anvisas under ett särskilt anslag för vardera högskolan
under rubriken Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentsti -

446

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

pendier, respektive Göteborgs högskola: Bidrag till vissa docentstipendier.
Övriga till ifrågavarande stipendier hörande avlöningsförmåner, som motsvara
de å docentstipendierna vid statsuniversiteten utgående, torde böra
bestridas från vederbörande därför avsedda anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1947/48 anvisa

dels till Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentstipendier
ett anslag av................ kronor 36 000;

dels ock till Göteborgs högskola: Bidrag till vissa docentstipendier
ett anslag av ................ kronor 14 400.

24. Reservationsanslag till Statens naturvetenskapliga forskningsråd:
Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.

Jag har i det föregående förordat uppförande å riksstaten för nästa budgetår
av ett reservationsanslag å 300 000 kronor under rubriken Statens
naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig forskningsverksamhet.
Jag hemställer nu att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig
publiceringsverksamhet förbudgetåret 1947/48
anvisa ett reservationsanslag av........kronor 300 000.

25. Förslagsanslag till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:
Förvaltningskostnader m. m. 26. Reservationsanslag
till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:

Främjande av samhällsvetenskaplig forskning.

Jag har i det föregående förordat uppförande å riksstaten för nästa budgetår
dels av ett förslagsanslag å 15 000 kronor under rubriken Statens
samhällsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader m. m., dels ock
av ett reservationsanslag å 300 000 kronor under rubriken Statens samhällsvetenskapliga
forskningsråd: Främjande av samhällsvetenskaplig forskning.
Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1947/48 anvisa

dels till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:
Förvaltningskostnader m. m. ett förslagsanslag

av....................................kronor 15 000;

dels ock till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:
Främjande av samhällsvetenskaplig forskning ett
reservationsanslag av..................kronor 300 000.

447

Kungl. Maj:ts proposition nr

27. Reservationsanslaget till Atomenergiforskning.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen 1946:273 framlagt förslag
har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett reservationsanslag av
2 000 000 kronor till atomenergiforskning. Vid anslagsavvägningen beräknades
1 125 000 kronor för anskaffande av större apparatur och för
oförutsedda utgifter, 100 000 kronor för möjliggörande av utlandsresor för
svenska forskare och besök i vårt land av utländska forskare samt 146 000
kronor för anskaffande av radiumpreparat, medan anslaget i övrigt avsågs
skola disponeras för personalförstärkningar och anskaffande av speciell utrustning
vid de institutioner vid universiteten, Stockholms högskola och de
tekniska högskolorna, där med atomenergiforskningen sammanhängande
problem behandlas, ävensom vid radiofysiska institutionen vid karolinska
sjukhuset.

I skrivelse den 4 december 1946 har atomkomviitten åt vilken uppdragits
att fungera såsom sammanhållande och rådgivande organ i fråga
om atomenergiforskningen — anhållit, att förevarande anslag måtte för
nästa budgetår uppföras med 1 900 000 kronor. Kommittén har inledningsvis
berört frågan om atomenergiens fredliga användning
och därvid först anfört följande.

I ett betänkande, avgivet 13 mars 1946, framlade atomkommittén förslag
till preliminära organisatoriska åtgärder för atomenergiforskningens
främjande. Betänkandet inleddes med en exposé över atomenergiforskningens
betydelse samt över de för denna forskning aktuella problemställningarna.
Sammanfattningsvis uttalade kommittén därvid bland annat:

»Om alltså, enligt vad som framgår såväl av det i kapitlets början sagda
som av de refererade amerikanska uttalandena, den omedelbara betydelsen
för det fredliga materiella framåtskridandet av kärnfysikens senaste tilllämpningar
icke bör utmålas i alltför starka färger, så äro dock de gjorda
framstegen viktiga nog för att motivera, att man även i vart land efter
våra resurser söker stödja atomforskningsarbetet genom samordnande och
organisatoriska åtgärder, genom att ställa lokaler, apparatur och anslag
till forskningens förfogande, genom studiestipendier och annat underlättande
av utbildningen av forskare o. s. v.»

Sedan detta uttalande gjordes, har intet framkommit, som ändrat denna
bild av läget rörande kärnfysikens praktiska tillämpningar. Den fortfarande
strängt upprätthållna sekretessen rörande eventuellt framkomna nya
vetenskapliga eller tekniska resultat inom de på området ledande länderna
gör det emellertid omöjligt att på det sätt, som är vanligt inom andra områden,
steg för steg följa utvecklingen. Det är dock känt, att en intensiv
forskningsverksamhet rörande de fredliga tillämpningarna påbörjats, främst
i Förenta staterna.

Beträffande frågan om blivande atomenergistationers räntabilitet och
möjlighet att konkurrera med andra energikällor har kommittén efter
att ha återgivit dels ett av direktören i ASEA It. Liljeblad inför ingenjörsvetenskapsakademien
hållet föredrag i ämnet dels ock en uppsats om kärnenergi
i fjärde häftet av »Vetenskapliga meddelanden till Förenade natio -

448

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nernas atomenergikommission från Förenta staternas representant», beträffande
vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet —- anfört i
huvudsak följande.

Med utgångspunkt från de i ovanstående amerikanska rapport gjorda
förutsättningarna finner man, att atomenergien skulle vara något dyrare
än kolenergien (i förhållandet 0,8 till 0,65). Det är emellertid därvid att
märka, att man räknat med ett kolpris på 25 kronor per ton under det att
priserna i vårt land för närvarande äro mera än dubbelt så höga. Då siffrorna
ligga så nära varandra som här är fallet, räcker det inte med en dylik
allmänt hållen kalkyl, ty under speciella förhållanden tillkomma andra
faktorer, som kunna i hög grad ändra resultaten av beräkningarna. Sålunda
kan erinras om att vid utbyggandet av våra avlägset belägna vattenfall
kostnaderna för kraftledningen är av samma storleksordning som kostnaden
för kraftverket med dess dammanläggningar och dylikt. En atomenergistation
kan emellertid placeras så, att kostnaden för kraftledningar
högst avsevärt reduceras. Vidare befinner sig stapelbyggnadstekniken ännu
helt i sin linda; helt säkert kommer dess ekonomi att snabbt förbättras,
eventuellt på ett helt genomgripande sätt. För våra förhållanden måste
vidare jämförelse anställas med vattenkraftverk i stället för med kolstationer.

Det framgår sålunda av de i direktör Liljeblads föredrag och i den ovan
återgivna amerikanska rapporten framlagda beräkningarna, att atomenergien,
även vid ett mycket högt pris på uran, kan förutses bli ett —
speciellt för ett land som vårt — synnerligen värdefullt komplement till
övriga energiformer, även om dess framträdande icke kommer att få revolutionerande
inverkan på den allmänna levnadsstandarden. Denna uppfattning
torde vara allmän bland de naturvetenskapsmän och ekonomer, som
behandlat detta problem. Slutsatsen härav måste emellertid bli, att vårt
land bör fortsätta på den väg, som beträddes föregående år genom beviljandet
av speciella anslagsmedel för atomforskning. De hittillsvarande erfarenheterna
peka på att de former för understödens meddelande, som gälla
under nuvarande budgetår, i sina huvuddrag böra bibehållas under 1947/48,
även om en annan organisation av forskningens ledning än den nuvarande
skulle visa sig påkallad. Kommittén föreslår därför, att liksom i år ett
reservationsanslag för atomenergiforskning ställes till Kungl. Maj:ts disposition
att användas i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl.
Maj:t efter framställning av atomkommittén eller det organ, som eventuellt
efterträder denna.

Det av kommittén för nästa budgetår begärda anslaget skulle fördela
sig på olika ändamål sålunda:

Personal och apparatur för vetenskapliga institutioner kronor 500 000

Utlandsstipendier; gästföreläsningar............... » 100 000

Samarbete med industrier........................ » 300 000

Anskaffande av större apparatur; oförutsedda utgifter » 1 000 000

Summa kronor 1 900 000.

Kommittén framhåller, att de för innevarande budgetår inrättade assistentbefattningarna
(två vid vardera av fysiska institutionerna i Uppsala

449

Kungl. Maj:ts proposition nr ?.72.

och Lund, samt en vid fysiska institutionen vid Stockholms högskola) liksom
vissa arvoden av liknande typ vid de tekniska högskolorna även för
framtiden torde vara behövliga, men kommittén vore ännu icke beredd
att förorda, att de uppfördes på respektive lärosätens avlöningsstater.
Det funnes enligt kommitténs mening anledning att ytterligare ett år avvakta
utvecklingen.

Kommittén föreslår från och med nästa budgetår inrättandet av en befattning
som laborator i kärnfysik vid Lunds universitet i enlighet
med ett av professorn i fysik i Lund B. Edlén i skrivelse till kommittén
framfört önskemål. I nämnda skrivelse har rörande behovet av
ifrågavarande befattning anförts bland annat följande.

Inrättandet av en laboratorsbefattning i kärnfysik är ett för kärnforskningens
utveckling vid Lunds universitet väsentligt önskemål. Befattningshavaren
kan lämpligen träda i funktion först sedan den nya institutionsbyggnaden
tagits i bruk, vilket beräknas ske tidigast hösten 1948.
Emellertid vore det av största värde, ej minst ur rekryteringssynpunkt,
om atomkommittén ville förorda, att laboratorsbefattningen inrättades
redan från och med nästa budgetår för att av Kungl. Maj:t kunna ledigförklaras
så snart lokalfrågans lösning medger detta.

Ett effektivt utnyttjande av den dyrbara apparatur, som en rationell
kärnforskning kräver och som efter hand avses komma till användning i
fysiska institutionens nya byggnad, förutsätter, att ansvaret för dess vidmakthållande
och utveckling lägges i händerna på en person, som icke blott
genom egen erfarenhet ingående känner anordningarnas konstruktion och
verkningssätt, utan ock själv är en aktiv forskare, som har förutsättningar
att så följa kärnfysikens framsteg att han kan taga initiativ till ett ändamålsenligt
utvecklande av apparaturen. Detta kommer att kräva en kvalificerad
forskares hela tid och odelade uppmärksamhet. Först genom det föreslagna
inrättandet av en särskild laboratorsbefattning i kärnfysik blir det
möjligt att för denna uppgift förvärva en forskare med erforderliga kvalifikationer.

Beträffande den föreslagna medelsanvisningen till samarbete med
industrier framhåller kommittén, att kommittén inlett samarbete med
flera industrier för lösande av speciella problem: tillverkning av tungt
vatten, grafit, brytning av kol för utvinning av uran in. m.

I fråga om posten till an skaffande av större apparatur
samt för oförutsedda utgifter har kommittén anfört följande.

Ett sådant anslag till ett belopp av en miljon kronor upptogs i kommitténs
betänkande av den 13 mars 1946. Det har kommit till användning
dels för bidrag till cyklotronbygget vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för fysik med 450 000 kronor, dels till bestridande av kostnader
för geologiska undersökningar, för arbeten med isotopseparation, till förberedande
arbeten med byggande av betatron vid tekniska högskolan i
Stockholm, till utrustning för professor L. Meitner m. m. Detta anslag
har visat sig nödvändigt med hänsyn till den speciella karaktär, som utvecklingen
inom atomenergiområdet har, och kommittén anser det med
ledning av de under året gjorda erfarenheterna oundgängligt, att ett anslag

29 — Bihang till riksdagens -protokoll 10^7. 1 sand. Nr 272.

450

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

av denna karaktär och till ungefär detta belopp även under budgetåret
1947/48 står till Kungl. Maj:ts disposition.

Slutligen har kommittén anhållit om bemyndigande att själv få disponera
200 000 kronor av det äskade anslaget och till stöd därför anfört:

Enligt atomkommitténs uppfattning tala erfarenheterna från den hittillsvarande
verksamheten för att en mindre del av anslaget till atomenergiforskning
må av atomkommittén disponeras. Det synes t. ex. vara
en onödig omgång, att anslag till resestipendier behöva behandlas av Kungl.
Maj:t. Detsamma gäller även vissa mindre anslag till olika ändamål. Kommittén
anser det därför önskvärt, att anslag till resestipendier (100 000
kronor) samt en del av det för oförutsedda utgifter enligt ovan behövliga
anslaget, förslagsvis likaså 100 000 kronor, kunde av atomkommittén disponeras.
Atomkommittén har ju en funktion, jämförbar med forskningsrådens,
och såväl det medicinska som det naturvetenskapliga rådet ha behörighet
att bevilja medel ur anslag till respektive råds förfogande, såvida beloppet
icke överstiger 20 000 kronor för engångsbidrag eller 10 000 kronor för
periodiskt utgående bidrag. Om atomkommittén (motsvarande organ) bemyndigas
disponera över det nämnda beloppet av 200 000 kronor, bör
samma begränsning i avseende på ett enskilt bidrags storlek göras även
beträffande atomkommittén.

Den medelsanvisning, som för innevarande budgetår för första gången
kommit till stånd för främjande av atomenergiforskningen i vårt land, har
främst avsett att underlätta den för all verksamhet på de„ta område grundläggande
forskningen rörande atomkärnorna. Genom de beviljade medlen
ha möjligheter beretts för en behcvlig förstärkning av forskarpersonalen
och anskaffande av erfordeilig specialapp-ratur vid de vetenskapliga institutioner
vid universiteten och högskolorna, vilka i övrigt äga förutsättningar
för en sådan forskningsverksamhets bedrivande. I samband med sitt
nu framlagda förslag till medelsanvisning för nästa budgetår har atomkommittén
under hänvisning till i olika sammanhang verkställda beräkningar
rörande atomenergiens framtida praktiska användbarhet funnit
motiverat, att särskilda anslagsmedel även framdeles beviljades för detta
forskningsändamål. Jag har för egen del icke funnit anledning till erinran
mot denna uppfattning. Även om det ännu icke kunnat påvisas, att atomenergiens
framträdande för fredliga ändamål skulle komma att få den revolutionerande
betydelse, som till en början från många håll förutsattes, synes
det dock finnas grundad anledning antaga, att den skall kunna bli ett
för vårt land värdefullt komplement till övriga energiformer. Det synes
mig därför motiverat, att statsmakterna fortsätta att ekonomiskt stödja
forskningsarbetet på detta område.

Atomkommittén har beträffande det för nästa budgetår föreslagna anslaget,
1 900 000 kronor, räknat med att det skulle disponeras enligt i
huvudsak samma grunder som anslaget för innevarande budgetår. Till personal
och apparatur för de vetenskapliga institutionerna skulle sålunda

451

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

avses 500 000 kronor, till utlandsstipendier och gästföreläsningar 100 000
kronor och till anskaffande av större apparatur och oförutsedda utgifter
1 000 000 kronor, varjämte upptagits en särskild post å 300 000 kronor
till samarbete med industrier för lösande av speciella problem, såsom tillverkning
av tungt vatten m. m. Jag har icke funnit anledning till erinran
beträffande dessa beräkningar och förordar därför anvisande för nästa budgetår
av ett reservationsanslag å 1 900 000 kronor, att i huvudsak disponeras
på nyss angivet sätt. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela närmare bestämmelser härom. Jag vill framhålla, att skäl synas
tala för atomkommitténs förslag, att kommittén skulle äga att inom vissa
gränser själv disponera de för utlandsstipendier och gästföreläsningar avsedda
medlen liksom ock förslagsvis 100 000 kronor av de medel, som beräknats
för anskaffande av större apparatur och för oförutsedda utgifter.

Med anledning av förslaget om inrättande från och med nästa budgetår
av en laboratorsbefattning i kärnfysik vid fysiska institutionen i Lund,
vilken befattning ansetts behövlig först när den beslutade nybyggnaden för
nämnda institution tagits i bruk, vill jag framhålla, att byggnadstillstånd
för denna nybyggnad ännu icke meddelats samt att, enligt vad jag under
hand inhämtat, nybyggnaden torde kunna tagas i bruk först omkring två
år efter byggnadsföretagets påbörjande. Med hänsyn härtill torde ställning
icke redan nu böra tagas till ifrågavarande förslag. Jag förutsätter, att
vederbörande universitetsmyndigheter ägna denna fråga uppmärksamhet
och framdeles framlägga det förslag i ämnet, som må påkallas av omständigheterna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Atomenergiforskning för budgetåret 1947/48 anvisa
ett reservationsanslag av........ kronor 1 900 000.

28. Anslag till Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.

I det föregående har jag förordat anvisande för nästa budgetår av ett
anslag av 30 000 kronor till Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.
Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till Konung Gustaf F.s forskningsinstitut
för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av kronor 30 000.

29. Reservationsanslag till Bidrag till medicinska Nobelinstitutets
avdelning för biokemi.

Jag har i det föregående förordat uppförande å riksstaten för nästa budgetår
av ett reservationsanslag å 354 000 kronor såsom Bidrag till medicinska
Nobelinstitutets avdelning för biokemi. Jag hemställer nu, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att till Bidrag till medicinska Nobelinstitutets avdelning
för biokemi för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 354 000.

30. Bidrag till föreningen kursverksamheten vid
Stockholms högskola.

I särskilda framställningar den 26 juni 1946 har föreningen kursverksamheten
vid Stockholms högskola anhållit dels om anvisande av högst 10 000
kronor för anordnande under höstterminen 1946 av en försöksvis utvidgad
s. k. magisterkurs för blivande läroverkslärare, dels ock om anvisande av
18 000 kronor för anställande försöksvis under ett år av 5 pedagogiska handledare
för yngre akademiker, som under sin studietid inom kursverksamhetens
ram bedriva praktisk undervisningsverksamhet. Av handlingarna i
ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Magisterkurs. Föreningen kursverksamheten vid Stockholms högskola
har sedan år 1939 anordnat s. k. magisterkurser för blivande läroverkslärare.
Kurserna ha behandlat skolundervisningens mål och metoder
i fråga om olika undervisningsämnen och ha till och med år 1943 varit
begränsade till ett ämne per år, sedan år 1944 till två ämnen per år. Från
och med år 1944 har i kurserna även ingått en allmän del, som behandlat
skolarbetets former. Kurserna, som i allmänhet pågått fjorton dagar, ha
bestått av föreläsningar, diskussioner och praktiska övningar. Föreläsningarna
ha hållits och övningarna ha letts av läroverkslärare, akademiska
lärare eller av andra lämpliga personer. Kursdeltagarna ha i samband med
vissa övningar fått tillfälle att auskultera vid skolorna och att själva leda
undervisning.

Under budgetåren 1943/46 har Kungl. Maj:t såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för anordnande av ifrågavarande kurser från åttonde
huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter anvisat respektive 1 000,
1 500 och 1 500 kronor. Härvid har jämväl föreskrivits, att kurserna skulle
stå under skolöverstyrelsens överinseende.

Till stöd för nu föreliggande framställning har föreningen anfört i huvudsak
följande.

Föreningen har sedan sex år tillbaka som ett led i sin lärarutbildande
verksamhet ordnat s. k. magisterkurser. Erfarenheterna av dessa försök att
under studietiden orientera de akademiskt studerande i och intressera dem
för pedagogiskt arbete ha i och för sig givit goda resultat och visat, att man
kan finna nya och mera verkningsfulla former för lärarutbildningen än de
hittills prövade. Ett mindre statsbidrag under de senaste tre åren har visserligen
möjliggjort begränsade experiment, men ett mera omfattande försök
på grundval av de erfarenheter, som gjorts, skulle kunna bli av stort värde
för planläggningen av kommande lärarutbildning. De hittillsvarande magisterkurserna
ha visat sig vara för begränsade och samtidigt för koncentre -

453

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

rade. Deltagarna ha dock vid förfrågan förklarat sig villiga att ägna den
dubbla tiden eller tillhopa cirka 120 timmar åt en dylik utbildning, om
kursen på lämpligt sätt kunde utsträckas över en hel termin. Följande
timplan föreslås med ledning av gjorda erfarenheter för en kurs på 35
deltagare, fördelade på 7 grupper i respektive modersmålet, engelska,
franska, historia, matematik, geografi, fysik.

Gemensamt: Föreläsningar och diskussioner:

1) Skolorganisation, metodik, uppfostringsfrågor m. m.....10 timmar

2) Studiebesök, prov m. m............................. 10 »

2 grupper om 17-18 deltagare:

3) Övningar: Muntlig framställning..................... 10 timmar

Studiecirklar:

4) Psykologi (allmän psykologi, utvecklingspsykologi, pedagogisk
psykologi) .................................. 30 »

5) Metodik ......................................... 20 »

7 grupper om 5 deltagare:

6) Diskussioner: Metodik .............................. 10 timmar

7) Övningar: Undervisningsövningar inför klass med kritik

och diskussion..................................... 30 »

1) och 2) förläggas till början och slutet av terminen,

3) och 7) förläggas koncentrerat till början av terminen,

4) , 5) och 6) spridas under hela terminen med regelbundet 2 dubbeltim mar

i veckan.

Kostnaderna för en magisterkurs av ovanstående omfattning beräknas

sålunda:

Ledare ............................................ kronor 500

Sekreterare ........................................ » 300

Föreläsningar, 10 timmar å 40 kronor.................. » 400

Övningar och diskussioner, 400 timmar ä 20 kronor...... » 8 000

Summa kronor 9 200.

Administrativa kostnader kunna täckas av en anmälningsavgift av 20
kronor per deltagare.

Med stöd av vad sålunda anförts får föreningen anhålla om ett statligt
bidrag om högst 10 000 kronor för att under höstterminen 1946 såsom ett
försök anordna en utvidgad magisterkurs i enlighet med ovan skisserade
riktlinjer. Den föreslagna kursen kommer att liksom de föregående planeras
i samarbete med Stockholms högskolas studentkårs studieråd samt Stockholmsavdelningen
av Sveriges yngre läroverkslärares förening och förutsättes
liksom föregående kurser stå under skolöverstyrelsens överinseende.

1946 års skollcommission har i utlåtande den 22 november 1946 anfört
bland annat följande.

Kommissionen anser det vara av mycket stor betydelse, att de blivande
läroverkslärarna redan under sin studietid komma i kontakt med sitt kommande
yrke, och finner det synnerligen önskvärt, att de försök i denna
riktning, som göras på initiativ av de studerande själva vid universitet och

454

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

högskolor, på allt sätt understödjas, eftersom erfarenheterna från dessa försök
torde kunna vara av nytta för kommissionen vid dess arbete på en reform
av lärarutbildningen. Då föreningen nu begärt ökat anslag av statsmedel
för försök med en utvidgad magisterkurs under höstterminen 1946 men
föreningens skrivelse inkommit till departementet så sent, att något anslag
näppeligen kunnat beviljas för innevarande hösttermin, får 1946 års skolkommission
härmed föreslå, att det av föreningen begärda anslaget av
högst 10 000 kronor beviljas för försök att anordna en utvidgad magisterkurs
under höstterminen 1947 i enlighet med av föreningen skisserade riktlinjer,
under förutsättning att denna kurs liksom de tidigare anordnade
kommer att stå under skolöverstyrelsens överinseende.

Pedagogiska handledare för yngre akademiker. Föreningen
har beträffande sitt förslag härutinnan anfört i huvudsak följande.

Föreningen har sedan sin tillkomst på olika sätt sökt göra en insats för
att främja yngre akademikers pedagogiska utbildning, både genom att ge
dem möjlighet till pedagogisk praktik och genom teoretiska kurser. Omfattningen
av denna praktik har utvecklats så, att den för närvarande utgör
9 652 undervisningstimmar i studiecirklar samt dessutom ytterligare cirka
2 000 timmar i speciella kurser för dem, som ämna undergå fyllnadsprövning
i studentexamen, samt i stöd- och preparandkurser för skolungdom
m. m.

Av största betydelse för lärarutbildningen är otvivelaktigt möjligheten
att på ett tidigt stadium i de akademiska studierna få tillfälle till undervisningspraktik.
Att det är fråga om en studiecirkelverksamhet förminskar
ej värdet av denna undervisning såsom förberedelse för dem, som senare
tänka ägna sig åt skolundervisning. Snarare är en studiecirkel med vuxna
elever kanske en lämplig debut för en blivande lärare. Han rör sig där mera
fritt, får tillfälle att anpassa sin undervisning efter sina personliga förutsättningar
och får under relativt anspråkslösa förhållanden pröva sina krafter.
Han tvingas dessutom att utveckla en intressepedagogik och kan i de
vuxna elevernas aktivitet och i utbytet med dem lätt kontrollera sina
prestationer. Då dessutom undervisningen i början är begränsad till ett
fåtal veckotimmar (i genomsnitt 4 timmar), hinner den blivande läraren
val förbereda sin undervisning och får möjlighet att försöka nya uppslag.

Av särskilt stort värde blir denna praktik, om den kan kombineras med
tillfredsställande handledning och översyn. Utvidgningen av kursverksamhetens
arbete har tyvärr tvingat dess ledning att låta denna uppgift träda
tillbaka för det alltmer växande organisatoriska och administrativa arbetet.
Det skulle emellertid vara av utomordentligt värde för denna lärarutbildning
att kunna få intensifiera ett pedagogiskt övervakande av det
stora antal undervisningstimmar, som står yngre akademiker till buds. För
att genomföra detta erfordras minst fem handledare, fördelade på två i
moderna språk, en i modersmålet samt två i naturvetenskapliga ämnen och
lämpligen valda bland yngre läroverkslärare eller filosofie magistrar med
pedagogisk erfarenhet, vilka bedriva licentiatstudier vid högskolan. Dessa
handledare skulle under ett år i en omfattning, som svarar mot en amanuenslön,
ägna sig åt att deltaga i planläggningen av undervisningen, inspektera
kurserna, ge individuella råd och anvisningar, medverka vid kollegier och
diskussioner och i övrigt tillvarataga de pedagogiska erfarenheter, som arbetet
bjuder på. Detta synes oss vara en framkomlig väg att med små medel

455

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

och redan under nuvarande omständigheter kunna förbättra lärarutbildningen
och skulle, om den visar sig ge goda resultat, lätt kunna utvidgas
till att gälla samtliga fyra lärosäten, vid vilka numera motsvarande kursverksamhet
i folkuniversitetets regi äger rum, även om den i Uppsala, Lund
och Göteborg är av mindre omfattning än i Stockholm.

1946 års skolkommission, som tillstyrkt anvisande av medel till anställande
av två handledare, har anfört bland annat följande.

Kommissionen inser till fullo betydelsen av att de blivande läroverkslärarna
under sin studietid komma i kontakt med undervisningsarbete även
av annan art än det, som de senare skola ägna sig åt, och vill därför giva
uttryck åt sin uppskattning av föreningens verksamhet. I detta sammanhang
vill kommissionen hänvisa till vad som säges i direktiven för kommissionens
lärarutbildningsdelegations arbete, nämligen att vid fråga om
varje slag av lärarutbildning i förgrunden för delegationens arbete bör sta
de blivande lärarnas fostran till studieledare med huvuduppgift att hos
eleverna väcka håg för självständigt arbete, samt att delegationen bör
undersöka möjligheterna att under utbildningstiden skapa kontakt med det
fria bildningsarbetet. Kommissionen anser därför, att stöd bör givas föreningen
vid dess försök att intensifiera den pedagogiska handledningen av
kursledarna, försök, vilka torde kunna visa sig vara av värde för kommissionens
fortsatta arbete.

Kommissionen anser emellertid, att dessa försök till en början torde böra
göras i mindre skala, än vad föreningen förutsatt, och vill tillstyrka föreningens
anhållan endast såtillvida, att ett anslag av 7 200 kronor måtte
beviljas föreningen för anställande av två pedagogiska handledare under
ett år. I

I likhet med 1940 års skolkommission anser jag mig böra tillstyrka, att
statsbidrag lämnas för anordnande av en utvidgad magisterkurs för blivande
läroverkslärare i enlighet med föreningens förslag. Kursen torde såsom
skolkommissionen föreslagit böra äga rum under höstterminen 1947.
Föreningen har beräknat kostnaderna för kursen till 9 200 kronor. Då dessa
beräkningar icke givit mig anledning till erinran förordar jag anvisande
för nästa budgetår av nämnda belopp. I likhet med vad tidigare varit fallet
torde kursen böra ställas under skolöverstyrelsens överinseende.

Med hänsyn till att de av föreningen planerade försöken att intensifiera
den pedagogiska handledningen av yngre akademiker vid deras praktiska
undervisningsverksamhet kunna förutsättas bli av värde för de fortsatta
diskussionerna rörande lärarutbildningens anordnande, finner jag skäligt,
att föreningen lämnas visst ekonomiskt stöd därtill. I likhet med skolkommissionen
anser jag emellertid, att ifrågavarande försök böra kunna utföras
i mindre omfattning iin föreningen förutsatt. Jag finner mig därför för närvarande
på så sätt böra biträda föreliggande framställning, att jag förordar
anvisande av 7 200 kronor för anställande under läsåret 1947/48 av 2 pedagogiska
handledare.

För tillgodoseende av båda de nu angivna ändamålen torde ett gemensamt
anslag å (9 200 + 7 200 =) 10 400 kronor böra uppföras å riksstaten.

Departe mentschefen.

456

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att såsom Bidrag till föreningen kursverksamheten vid
Stockholms högskola för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag
av................................ kronor 16 400.

31. Anslag till Kurser för utbildande av laboratoriebiträden.

De medicinska högskolornas organisationskommitté och naturvetenskapliga
forskningskommittén ha båda berört frågan om utbildningen av laboratoriebiträden
och föreslagit vissa åtgärder för åstadkommande av en rationell
utbildning.

Naturvetenskapliga forskningskommittén.

I direktiven för de sakkunniga har framhållits, att i vårt land de vetenskapliga
institutionernas behov av biträden hittills icke blivit tillgodosett i
tillfredsställande omfattning samt att skälen härtill icke enbart vore av ekonomisk
natur utan att de även bottnade i en brist på lämpliga utbildningsmöjligheter
för ungdomar, som avse att ägna sig åt denna bana. Frågan om
anordnande av särskilda utbildningskurser för dylika hjälpkrafter borde därför
upptas till prövning av de sakkunniga, vilka härvid borde uppmärksamma
även motsvarande behov för industriernas och de statliga forskningslaboratoriernas
vidkommande.

Kommittén framhåller inledningsvis, att för den personal, på vilken högre
krav på teoretisk utbildning ställes, särskilda åtgärder icke syntes erforderliga,
liksom ej heller för kategorien mekaniker och instrumentmakare. Däremot
syntes de nuvarande utbildningsmöjligheterna icke vara tillfyllest för
vissa kategorier av den tekniska laboratoriepersonal, på vilken kraven på
den teoretiska utbildningen icke behövde ställas så högt men som likväl behövde
besitta ett visst mått av teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter.

Kommittén förordar inrättande vid de kommunala, yrkesskolorna å vissa
orter av ettåriga heldagskurser för kemiska laboratoriebiträden.
Det föreslås vidare, att statsbidragsgrunderna skulle
bli gynnsammare än för det kommunala yrkesskolväsendet i övrigt. Beträffande
detta förslag anför kommittén i huvudsak följande.

Inledning. För kemiska biträden å såväl vetenskapliga som industriens
laboratorier föreligger ett stort utbildningsbehov. Även om arbetets
inriktning på skilda institutioner och laboratorier är mycket olikartad, så
bör dock en allmänt lagd utbildningskurs inom kemien med starkt inslag av
praktiskt laboratoriearbete kunna tjäna som grundläggande utbildning för
personal med även starkt specialiserade arbetsuppgifter. Behovet av personal
med allmänna laboratorietekniska kunskaper och praktisk erfarenhet samt
med ett visst mått av teoretiska kunskaper i kemi och fysik är betydande.

45?

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Tidigare utredningar. Industriens utredningsinstitut liar 1943
framlagt resultatet av en undersökning angående den lägre laboratoriepersonalens
utbildningsförhållanden. Undersökningen riktade sig till samtliga industrier
och andra institutioner, som kunde antagas sysselsätta laboratoriebitråden.
277 laboratorier deltogo sålunda i rundfrågan. Av de redovisade 1 911
biträdena voro 281 eller nära 15 procent anställda vid statliga institutioner.
De flesta biträdena inom industrien återfunnos inom metall-, pappersmasse-,
livsmedels- och kemisk-tekniska industrierna.

Laboratoriebiträdenas utbildning visade sig vara mycket varierande. Omkring
57 procent av laboratoriebiträdena kunde icke uppvisa någon annan
utbildning än genomgången folkskola.

En undersökning av rekryteringen visade att under femårsperioden 1938
—1942 nyanställts i genomsnitt 333 biträden årligen. Utredningen uppskattade
det årliga nyrekryteringsbehovet åren närmast efter utredningens slutförande
(1943) till cirka 350 biträden, vilket antal dock omfattade även
sådana biträden, som tidigare tjänstgjort vid annat laboratorium.

Medelanställningstiden inom yrket beräknades uppgå till endast 5.7 år.

Vid ungefär 80 procent av samtliga laboratorier har specialutbildningen
skett enbart genom handledning på arbetsplatsen, varvid dock korrespondensstudier
i flera fall icke varit uteslutna. Att detta förhållande icke kan anses
tillfredsställande framgår av att något mer än hälften (52 procent) av de
tillfrågade uttalat sig för en skolmässig förberedande utbildning.

En grundläggande laboratorieutbildning bör kunna vara gemensam för
olika kategorier av laboratoriebiträden. En specialisering av utbildningen kan
genomföras på ett senare utbildningsstadium men även i viss mån under
den grundläggande kursen såsom ovan framhållits med avseende på utbildningen
av biträdespersonal för biologiska och sjukhuslaboratorier.

19^0 års skolutredning, som uppmärksammat behovet av ökade möjligheter
på förevarande område, har föreslagit anordnande vid realskolor av en
kemisk-teknisk linje samt framlagt förslag till en tim- och kursplan för
sådana linjer.

Nuvarande utbildningsmöjligheter. Särskilda kurser
för utbildning av kemiska (kemisk-tekniska) laboratoriebiträden ha
redan kommit till stånd vid några kommunala anstalter för yrkesundervisning.
Sålunda fastställde skolöverstyrelsen den 24 mars 1942 en undervisningsplan
för »lärlingskurs för kemisk-tekniska biträden» vid Göteborgs stads
skolor för yrkesundervisning. Kursen omfattar ett arbetsår om 9 månader
och med 39 veckotimmars undervisning.

Eleverna i kursen ha i allmänhet avlagt realexamen eller erhållit avgångsbetyg
från kommunal flickskola. Endast i undantagsfall ha elever med endast
folkskolekunskaper vunnit intriide. På grund härav har undervisningen
kunnat drivas längre än kursfördelningen anger. De avgångna eleverna ha i
allmänhet placerats vid olika industriers laboratorier och enligt vittnesbörd
från arbetsgivarhåll ha de varit vid skickade för sina uppgifter.

Lärlingskurser med kvällsundervisning ha anordnats på flera orter, där
större kemiska industrier förefinnas och där sålunda lokala behov av laboratoriebiträden
uppstått (Själevad, Njurunda, Köping, Timrå, Landskrona).
Som exempel på omfattningen av en sådan kvällskurs kan anföras omfattningen
av kursen vid Njurunda kommuns skolor för yrkesundervisning. Denna
kurs omfattar 32 veckor med åtta undervisningstimmar i veckan.

Man kan säga, att dessa kvällskursers huvuduppgift är att ge en viss teore -

458

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

tisk och praktisk utbildning åt personer, som iiro anställda inom kemisktekniska
företag. I åtskilliga fall ha företagen ställt laboratorier till förfogande
för den praktiska undervisningen i laboratoriearbete.

K o m mittens förslag. Såsom i det föregående framhållits har
kommittén funnit att en utvidgad kursverksamhet för utbildning av kemiska
laboratoriebiträden för vetenskapliga institutioners och industrilaboratoriers
behov bör genomföras, under det att kommittén icke funnit anledning framlägga
särskilt förslag till utbildning av instrumentmakare och mekaniker. För
industrilaboratoriernas behov av kemisk-tekniska biträden har den utbildning,
som ges vid den omnämnda kursen vid Göteborgs stads skolor för
yrkesundervisning, visat sig i stort sett lämplig. Även för den biträdespersonal,
som erfordras vid vetenskapliga institutioner, bör en motsvarande utbildning
vara mycket värdefull. Härvid synes en viss omläggning av göteborgsplanen
lämpligen böra genomföras, i det att vissa ämnen, som äro av mindre
betydelse för laboratoriebiträdens kommande verksamhet, böra utgå och
ersättas av andra mera betydelsefulla kursmoment.

Särskilt med hänsyn till att behovet av laboratoriebiträden är starkt framträdande
å de orter, där ett flertal vetenskapliga institutioner äro placerade,
vilja de sakkunniga föreslå, att vid kommunala anstalter för yrkesundervisning
kurser för utbildning av laboratoriebiträden komma till stånd i första
hand i Stockholm och Uppsala samt antingen i Lund eller Malmö. Valet
mellan Lund och Malmö torde böra göras beroende av de olika möjligheter
vederbörande kommunala anstalter för yrkesundervisning ha att anordna
sådana kurser. Förutom för de vetenskapliga institutionerna böra de nämnda
städerna vara lämpliga även ur industriens synpunkt. Av dylika hänsyn
synes även Hälsingborg böra ifrågakomma.

De sakkunniga ha hos rektorerna för de kommunala skolorna för yrkesundervisning
i Stockholm, Uppsala, Lund, Malmö och Hälsingborg gjort sig
underrättade om möjligheterna att i dessa skolors byggnader bereda plats
för kurser av här avsett slag.

I Stockholm planeras att i samband med uppförande av en nybyggnad
för yrkesskolorna intill den nuvarande yrkesskolbyggnaden inreda ett kemiskt
laboratorium för utbildning av laboratoriebiträden. Även vid Stockholms
stads tekniska aftonskola avser man att anordna en särskild kemisk
linje, och ett laboratorium för denna linje inrymmes i den för tekniska läroverket
i Stockholm och Stockholms stads tekniska aftonskola nyuppförda
byggnaden vid Drottningholmsvägen. I Stockholm kan man således räkna
med möjligheter till utbildning av laboratoriebiträden vid såväl Stockholms
stads skolor för yrkesundervisning som Stockholms stads tekniska aftonskola.
Vid den förra skolan bör en dagkurs och eventuellt även en aftonkurs
komma till stånd. Vid Stockholms stads tekniska aftonskola bör tills vidare
räknas med en aftonkurs.

I den byggnad, som inrymmer Uppsala stads skolor för yrkesundervisning
och Uppsala läns landstings centrala verkstadsskola, förefinnes möjlighet att
inreda ett kemiskt laboratorium, och rektor för den kommunala yrkesskolan
har uttalat sitt intresse för ett realiserande av denna plan. En kurs i Uppsala
skulle givetvis vara av speciell betydelse för den mångfald olika institutioner,
som finnas dels vid universitetet, dels vid lantbrukshögskolan. Härtill
kommer att den kemisk-tekniska industrien intager en rätt betydande
ställning i Uppsala.

Rektor vid Lunds stads skolor för yrkesundervisning meddelar, att ke -

459

Kungl. May.ts proposition nr

miskt laboratorium saknas i skolornas fastighet. Det finns ej heller möjlighet
att i densamma inreda ett sådant. Möjlighet torde emellertid föreligga att
använda ett laboratorium vid någon av stadens övriga undervisningsanstalter.
Dessas kemiska laboratorier äro dock i allmänhet upptagna på dagtid med
undantag av folkskoleseminariets, vilket användes för seminariets egen räkning
endast cirka 15 timmar per vecka.

För Malmö stads skolor för yrkesundervisning planeras en nybyggnad,
inrymmande även laboratorier för fysik, kemi och elektroteknik. Byggnadsarbetet
beräknas kunna påbörjas år 1947.

Rektor vid Hälsingborgs stads skolor för yrkesutbildning har beträffande
planerade kurser för kemisk-tekniska biträden meddelat, att såväl behov
som intresse för denna utbildning förefinnes i Hälsingborg. Frågan har tidigare
dryftats men tills vidare bordlagts i avvaktan pa förverkligandet av
yrkesskolornas planerade nybyggnad. Man har även kommit in på tanken
att söka få till stånd något slags samarbete med praktiska mellanskolan, som
står i begrepp att få en stor nybyggnad, och det nya tekniska gymnasiet i
Hälsingborg.

Såsom framgår av ovanstående redogörelse för möjligheterna att inreda
kemiska laboratorier i yrkesskolornas i de nämnda städerna regi synes hinder
icke föreligga att i Stockholm, Uppsala, Malmö eller Lund samt eventuellt
även i Hälsingborg inrätta kurser med dagundervisning för kemiska
laboratoriebiträden. Om man sålunda räknar med att fyra sådana dagkurser
nyinrättas och att i kursen i Stockholm ärligen utbildas i medeltal 30
och i vardera av övriga kurser 15 elever, skulle — om kursen vid Göteborgs
stads skolor för yrkesundervisning medräknas — årligen omkring 90 laboratoriebiträden
utgå från dessa kurser. Detta antal understiger visserligen
högst avsevärt det av industriens utredningsinstitut beräknade rekryteringsbehovet
för industrien, men de sakkunniga anse, att man till att börja med
bör iakttaga en viss försiktighet i fråga om volymen av denna utbildningsform,
särskilt med hänsyn till att den här föreslagna utbildningen ligger på
ett plan, som för åtskilliga befattningar inom industrien torde få anses onödigt
högt. Utom vid dessa »centrala» kurser, till vilka man bör räkna med
elever icke endast från vederbörande skolkommun utan även från övriga
delar av landet, böra mera lokala utbildningsbehov tills vidare kunna tillfredsställas
genom aftonkurser av samma slag, som redan finnas inrättade
eller avses att inrättas vid vissa skolor och för vilka redogjorts i det föregående.
_ ......

En kurs med heldagsundervisning för utbildning av laboratoriebiträden
synes böra omfatta ett läsår om nio a tio månader. Om man förutsätter en
kunskapsnivå hos de inträdessökande i stort sett motsvarande realexamenskunskaper
i matematik, fysik och kemi, synes man under en ettårig utbildning
kunna meddela eleverna ett sådant mått av insikter och praktisk färdighet
i laboratoriearbete, som i regel bör vara målet för en allmänt lagd
utbildning av kemiska laboratoriebiträden. Givetvis kräves vid vissa speciallaboratorier
personal med större kunskaper än som kan inhämtas under en
utbildningstid av föreslagen längd. En sådan specialutbildning —- exempelvis
för sjukhuslaboratoriernas biträdespersonal — synes emellertid de sakkunniga
lämpligen böra meddelas i samband med praktik å vederbörande
speciallaboratorium och utan att särskilda kurser för sådant ändamal behöva
uppläggas.

Med hänsyn till att kurserna avses förlagda till kommunala skolor för

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

yrkesundervisning synes det böra ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning
att fastställa undervisningsplaner. I nedanstående1 förslag" ha de sakkunniga
sökt skissera riktlinjerna för undervisningsplaner vid kurser för utbildning
av laboratoriebiträden till vetenskapliga institutioner och industrilaboratorier.

Statsbidragsgrunder. De sakkunniga hava ansett det böra
ankomma på de lokala intressenterna att taga initiativ till och framställa
förslag i fråga om inrättande av kurser för laboratoriebiträden med heldagsundervisning.
De sakkunniga hava emellertid utgått från att sådana kurser
skola komma till stånd i Stockholm, Uppsala, Malmö (eller Lund) och Hälsingborg,
varjämte den redan nu existerande kursen i Göteborg bör inrangeras
i systemet av centrala kurser, för vilka huvudmännen under vissa förutsättningar
böra få åtnjuta statsunderstöd enligt särskilda grunder.

Beträffande kostnaderna för kurserna räkna de sakkunniga med att kostnaderna
för anskaffande av lokaler skola uppgå till 130 kronor per m3 i de fall
då nybyggnad planeras. Lokalbehovet uppskattas till 140 m2 (i Stockholm
240 m2). För stadigvarande undervisningsmateriel kalkylerade de sakkunniga
med en engångsutgift av 35 000 kronor (i Stockholm 55 000 kronor). Årskostnaderna
beräknas till 13 500 kronor (i Stockholm 22 400 kronor); härvid
beräknas lärarlönekostnaderna efter de för timlärare i teoretiska ämnen vid
högre kommunala skolor gällande grunder.

Beträffande statsbidragsgrunderna anför kommittén:

De föreslagna utbildningskurserna äro visserligen föreslagna att inordnas
i de kommunala skolornas utbildningsprogram, men det är av stor betydelse,
att kurserna stå öppna för elever från hela landet, i varje fall till viss omfattning.
Man kan givetvis räkna med, att ett större antal elever från skolorten
komma att anmäla sig till genomgång av kurserna än från övriga kommuner
i landet. De sakkunniga finna det emellertid önskvärt, att en viss del
av antalet elevplatser, förslagsvis en tredjedel, reserveras för inträdessökande
från annan ort än skolorten. Endast i den män kompetenta elever utifrån ej
skulle anmäla sig till inträde borde denna del av antalet elevplatser få besättas
med inträdessökande från skolkommunen. Såväl på grund härav som även
med hänsyn till det speciella statsintresset att ge de statliga naturvetenskapliga
och medicinska institutionerna goda rekryteringsmöjligheter i vad avser
väl utbildade laboratoriebiträden synes det de sakkunniga fullt rimligt, att
statsbidraget till kurserna utmätes efter andra och för skolkommunerna gynnsammare
grunder än de för kommunala anstalter för yrkesundervisning nu i
allmänhet gällande.

. För kommunala skolor för yrkesundervisning gäller i princip, att staten
bidrager med hälften eller i undantagsfall intill två tredjedelar, ’ av kostnaderna
för undervisningsmateriel (anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel
samt underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel). Då de
sakkunniga ovan föreslagit, att en tredjedel av antalet elevplatser skall hållas
öppen för sökande från andra kommuner än skolkommunen, synes staten
böra helt svara för den däremot svarande tredjedelen av kostnaderna för undervisningsmateriel.
För återstående två tredjedelar av kostnaderna synes
i vanlig ordning hälften av kostnaden böra bestridas av staten och den andra
hälften av huvudmannen. Huvudmannen skulle sålunda stå för en tredjedel
och staten för två tredjedelar av hela kostnaden för såväl stadigvarande

1 Se stat. off. utr. 1946: 77, s. 103 tf.

461

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 87%.

undervisningsmateriel som underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel
(häri inberäknat kostnader för gas, elektrisk energi och dylikt). Den
i enlighet med ovanstående resonemang gjorda beräkningen ger sålunda till
resultat nu gällande maximala statsunderstöd till undervisningsmateriel.

De sakkunniga föreslå sålunda, att statsbidraget till undervisningsmateriel
för heldagskurserna för laboratoriebiträden må utgå med två tredjedelar av
kostnaderna.

Enligt de sakkunnigas mening bör i det åsyftade sammanhanget frågan
om statsbidrag till byggnader för en kursverksamhet av här ifrågavarande
slag särskilt beaktas.

1 fråga om statsbidrag till lärarlöner gäller med avseende på kommunala
anstalter för yrkesundervisning, att staten i princip bidrager med två tredjedelar
av kostnaden för lärarlöner. På grund av en samtidigt gällande maximeringsprincip
avseende visst högsta belopp per undervisningstimme har genom
en gradvis skedd höjning av lärarlönerna statsbidraget under senare år
i allmänhet dock icke kommit att motsvara vad man ursprungligen avsett.

De sakkunniga finna det emellertid fullt rimligt, att staten står för kostnaden
av två tredjedelar av den del av lärarlönen, som kan anses motsvara
den rent kommunala skolan, medan staten i likhet med vad som gäller beträffande
de centrala verkstadsskolorna bör svara för hela lärarlönen för den
del av undervisningen, som kan betecknas som »riksskola». Då de sakkunniga
tidigare föreslagit, att en tredjedel av antalet elevplatser skall hållas
öppen för sökande från andra kommuner än skolkommunen, bör således
staten bestrida dels en tredjedel av hela lärarlönen (riksskolan), dels två
tredjedelar av resten av lärarlönerna (den kommunala skolan), eller allt
som allt en tredjedel -f- fyra niondelar eller sammanlagt sju niondelar eller
77.8 procent av lärarlönen, vilket procenttal dock torde kunna avrundas till 75.

De sakkunniga föreslå sålunda, att statsbidraget må utgå med 75 procent
av de av överstyrelsen för yrkesutbildning godkända avlöningskostnaderna.

Medicinska högskolornas organisation sko mmitt é.

Kommittén framhåller inledningsvis, att för den vetenskapliga verksamheten
likaväl som för rutinarbetet vid de medicinska institutionerna laboratoriebiträden
vore nödvändiga. Dessa kunde indelas i följande fem grupper:

1. Laboratoriesköterskor på sjukhusens centrallaboratorier.

2. Laboratoriebiträden vid bakteriologiska laboratorier.

3. Laboratoriebiträden vid histologiska och patologiska institutioner.

4. Laboratoriebiträden vid den kemisk-fysiologiska gruppen av institutioner.

5. Biträden avsedda att assistera vid djurförsök.

Beträffande dessa grupper har kommittén anfört bland annat följande.

Grupp 1. I ett av kommittén infordrat yttrande från överläkaren vid
kliniska centrallaboratoriet å S:t Eriks sjukhus i Stockholm, docenten B.
Josephson har denne bland annat anfört, att utbildningen av laboratriser vid
sjukhuslaboratorierna (laboratoriesköterskor) borde omfatta:

l:a året.

2 månaders »läskurs»,

3 månader kirurgisk poliklinik,

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

3 månader medicinsk avdelning,

3 månader sjukhuslaboratorium under ledning av erfaren laboratoriesköterska.

2:a året.

11 månader laborantskola.

3:e året.

6 månader på kliniskt centrallaboratorium under ledning av
utbildad laboratoriechef,

3 månader vid kliniskt-bakteriologiskt laboratorium under
fackutbildad bakteriolog,

3 månader vid avdelning för invärtes medicin.

J+:e året.

2 månaders »läskurs» avslutad med examen.

En annan ordningsföljd med avseende på praktisk tjänstgöring och ett
utbyte av sista årets kurs mot viss sjukhustjänstgöring skulle även vara
möjliga.

Vad andra årets laborantskola beträffar, skulle eleverna under utbildningen
undervisas i oorganisk och organisk kemi. De böra lära sig bereda och standardisera
normallösningar och alla förekommande reagens. De böra lära sig
potentiometriska bestämningar, grunderna för fotometrisk och fotoelektrisk
apparatur samt tillräckligt mycket fysik för att kunna sätta sig in i de viktigaste
laboratorieapparaternas funktion. Så mycket matematik bör ingå, att
de förstå att hantera räknesticka och grafiska framställningar, även logaritmiska.
I fysiologi böra eleverna läras innebörden av de viktigare funktionsproven
och i bakteriologi de enklaste substratberedningar, odlingsmetoder,
identifieringsmetoder etc. Undervisningen bör till betydande del bestå av
praktiska laboratorieövningar under kompetent ledning.

Kommittén har ansett ytterligare utredning erforderlig, innan definitivt
förslag kunde framläggas och förordar att dylik utredning kommer till stånd.

Grupp 2. Den grundläggande utbildning, som erfordras för denna
grupp, kan inhämtas vid den för grupp 1 ifrågasatta laborantskolan. Ytterligare
fortbildning kan ske genom elev- eller aspiranttjänstgöring vid bakteriologisk
institution.

Grupp 3. Svenska preparatrisföreningen har uppgjort program för utbildningskurser
för denna personalgrupp. Detta innebär i huvudsak följande.

Förslagsvis antagas 15 elever vartannat år. För att bliva antagen bör sökande
ha minst normalskolekompetens, betyg i maskinskrivning och helst några
månaders histopatologisk praktik.

Under första terminen praktisera eleverna på olika laboratorier 4 dagar i
veckan. 3 dubbelföreläsningar hållas per vecka, förlagda till de praktikfria
dagarna.

Föreläsningar hållas i följande ämnen:
anatomi och fysiologi .... 10 dubbeltimmar

histologi ............... 15 dubbeltimmar

kemi .................. 12 dubbeltimmar, därav minst 6 laborationer.

akademiskt
ledning av

463

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Under andra terminen ordnas den praktiska undervisningen på samma sätt
som under hösten, dock med 1 månads uppehåll för en specialkurs enligt
nedanstående. Följande ämnen behandlas vid föreläsningar:

fotografi ............... 18 dubbeltimmar, därav 12 laborationer

patologi................ 12 dubbeltimmar

bakteriologi ............ 5 dubbeltimmar, därav 2 laborationer.

Ovannämnda 1 månads specialkurs avser utbildning i histologisk teknik
jämte preparatkännedom. Kursen skulle omfatta olika inbäddnings- och snitt -ningsmetoder samt ett antal specialfärgningar och avslutas med provpreparat.
För vinnande av preparatkännedom skulle ett antal normalpreparat noggrant
genomgås och inläras. Kursen måste dubbleras på grund av antalet
elever.

Ungefärliga kostnader:

Föreläsningsarvode beräknas till 50 kronor per dubbeltimma.

72 dubbeltimmar ................................... kronor 3 600

Städning, lyse etc. 10 kronor per dubbeltimma............ » 720

Material till laborationer:

Histologi .......................................... » 300

Fotografi .......................................... » 300

Bakteriologi ........................................ » 15

Kemi ............................................. » 150

Arvode till amanuens för histologikursen 2 månader......... » 800

Städning efter histologikursen ................. » 200

Summa kronor 6 145

Kommittén anser föreningens initiativ värt att på allt sätt understödjas
och föreslår, att 6 500 kronor beviljas för en 1-årig kurs i Stockholm budgetåret
1947/48. Kursen bör lämpligen anordnas av en nämnd, vald av
karolinska institutets lärarkollegium i samarbete med svenska preparatrisföreningens
styrelse. Förutan en sådan kurs torde det i längden bliva svårt
att få kompetenta sökande till de laboratoriebiträdesbefattningar, som kommittén
föreslår nyinrättade vid de morfologiska institutionerna.

Grupp 4. Kommittén hänvisar till naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag angående utbildningskurser för kemiskt-teknisk personal. Undervisningsplanen
för dessa bör upprättas i samråd med medicinska experter
med hänsyn till behovet av differentiering av grundutbildningen.

Grupp 5. Denna grupp utgöres av dem, som tjänstgöra som assistenter
vid djurförsök. Sådana biträden anlitas ofta även för det egentliga djurförsökets
fortsättande, för att verkställa analyser, histologiska preparationer
m. m. De höra därför med avseende på förutbildningen till någon av de tre
första grupperna men fordra särskild fortsatt utbildning på en djuravdelning.
Vid institutioner med mycket stora djuravdelningar kan arbetet för
dessa laboratoricbiträden bli ganska strängt bundet vid själva djurförsöket
och omhändertagandet av djur, som skola hållas under bestämda försöksbetingelser,
exempelvis vid hormon- och vitaminförsök, men även i dessa
fall behöves i regel tillika den mera allmänna utbildningen som laboratoriebiträde.

Den hittills ofta använda beteckningen djurskötare på denna gnipp är icke
lycklig, då den kan leda till förväxling med personal för utfodring och ren -

464

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 272.

hållning i djurstallar. Kommittén har därför ansett lämpligt att även för
den här behandlade gruppen (assistenterna vid djurförsök) använda beteckningen
laboratoriebiträde.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har icke ansett sig böra föreslå
anordnande av särskilda kurser vid det kommunala yrkesskolväsendet för
laboratoriebiträden vid medicinska institutioner. Den specialundervisning,
som kunde vara erforderlig utöver den, som enligt kommitténs förslag skulle
givas under den kemisk-tekniska kursen för blivande laboratoriebiträden
borde meddelas av respektive institutioner i samband med praktikanttjänstgöring.
Kommittén anför vidare:

Den utbildning, som laboratriserna vid sjukhuslaboratorier enligt det av
docenten Josephson framförda förslaget skulle behöva undergå, kan givetvis
icke inordnas i en kurs vid någon nu befintlig läroanstalt. Beträffande den
kirurgiska och medicinska utbildningen liksom praktiken vid sjukhuslaboratorium
synes densamma böra ordnas av respektive institutioner. Det torde
få anses falla utanför ramen av de sakkunnigas uppdrag att närmare ingå
på huru en sådan utbildning lämpligen bör ordnas. Beträffande den föreslagna
»laborantskolan» torde emellertid en lösning vara möjlig genom samundervisning
med någon av de kurser för kemisk-tekniska biträden, som de sakkunniga
i det följande föreslå skola inrättas. Den utbildning, som skulle
erhållas i laborantskolan, måste nämligen bliva så likartad med utbildningen
för kemisk-tekniska biträden för vetenskapliga institutioner och för industrilaboratorier,
att de blivande laboratriserna böra kunna inhämta denna del av
utbildningen genom deltagande i en sådan kurs för kemiska laboratoriebiträden.
Givetvis kan man härvid tänka sig, att det praktiska laboratoriearbetet,
som ju alltid måste bedrivas individuellt, för sjukhuslaboratriserna eller andra
biträden vid biologiska institutioner gives en inriktning, som särskilt avpassas
för deras blivande verksamhet. Därjämte bör viss ändring av den teoretiska
utbildningen samtidigt genomföras.

Remissyttranden.

Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag och har liksom denna kommitté funnit, att en gemensam
grundutbildning bör anordnas för laboratoriebiträden både vid naturvetenskapliga
och medicinska institutioner. Överstyrelsen anför:

Utbildningen av biträden för laboratoriearbete anser överstyrelsen med hänsyn
till sitt syfte kunna ordnas mera rationellt vid de av de sakkunniga föreslagna
kurserna vid de kommunala yrkesskolorna än vid den av 1940 års skolutredning
föreslagna kemisk-tekniska realskolelinjen. Överstyrelsen får för
den skull tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del. De platser, dit kurserna
i fråga i första hand föreslagits förlagda, synas överstyrelsen lämpliga.
Beträffande de för Malmö stads skolor för yrkesundervisning planerade skolbyggnaderna
vill överstyrelsen upplysa, att överstyrelsen tagit del av ritningar
för dessa byggnader, upptagande utrymmen för erforderliga laboratorielokaler.

Överstyrelsen vill även starkt understryka, att för den undervisning, varom
här är fråga, erfordras högt kvalificerade lärarkrafter med helst pensionsregle -

465

Kungl. Maj ds proposition nr 87%.

råd anställning och lön motsvarande ordinarie läroverksadjunkters. Härvid
kommer statsbidraget till lärarlöner att överstiga det av de sakkunniga beräknade.

De av de sakkunniga föreslagna grunderna för kurskostnadernas fördelning
mellan stat och kommun finner överstyrelsen väl avvägda och tillstyrker förslaget
härom.

Överstyrelsen får sålunda tillstyrka, att kurser för utbildning av laboratoriebiträden
anordnas vid kommunala skolor för yrkesundervisning, i första
hand på de av de sakkunniga föreslagna platserna samt att statsbidrag må
utgå efter föreslagna grunder.

Statens arbetsmarknadskommission understryker vikten av ordnad yrkesutbildning
för laboratoriebiträden. En förbättrad yrkesutbildning skulle enligt
kommissionens mening medföra en rationalisering även ur arbetsmark -nadssynpunkt, vartill med nuvarande brist på sjukvårdspersonal skälig hänsyn
borde tagas.

Statskontoret ifrågasätter, om icke statens medverkan åtminstone till en
början borde inskränkas till understödjande av allenast en eller två kommunala
kurser, den av Göteborgs stad anordnade medräknad. Vidare förefölle
det statskontoret tveksamt, om för här avsedda kurser andra bidragsgrunder
borde tillämpas, än som enligt kungörelsen 1921:705 i allmänhet gälla
för kommunal yrkesskolundervisning.

Kanslern tillstyrker kommittéförslagen under framhållande i fråga om
de föreslagna kommunala kurserna, att överstyrelsen för yrkesutbildning vid
fastställande av undervisningsplaner borde samråda med de medicinska fakulteterna
och lärarkollegiet vid karolinska institutet.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm ifrågasätter, huruvida
det icke vore lämpligt att även anordna kurser för elever, vilka samtidigt
skulle kunna vara anställda vid laboratorier med halvtidstjänstgöring. Lärarkollegiet
vid Chalmers tekniska högskola anser, att man, sedan närmare erfarenhet
vunnits, bör överväga möjligheten av att anordna fortsättningskurser
för laboratoriebiträden, som ha behov därav.

lngenjörsvetenskapsakademien yttrar:

Akademien vill betona, att de framförda förslagen ej för industrien löser
hela probiemet om utbildning av laboratoriebiträden. Utredningen uttalar,
att utöver de föreslagna centrala kurserna, till vilka man bör räkna med
elever icke endast från vederbörande skolkommun utan även från övriga delar
av landet, mera lokala utbildningsbehov tills vidare böra kunna tillfredsställas
genom aftonkurser av samma slag som redan finnas eller avses att
inrättas vid vissa skolor och för vilka redogjorts i det föregående. Akademien,
som ej haft tillfälle att närmare utforma något förslag, vill här framhålla
vikten av att behovet av laborantutbildning bättre tillgodoses för de
norra delarna av landet och förordar att en laborantkurs förlägges till Norrland
eller Dalarna (förslagsvis i Sundsvall eller Skellefteå). Över huvud taget
bör utbildningen i möjligaste mån spridas över landet. På de orter där labo 30

— Bihang till riksdagens protokoll 10^7. 1 sand. Nr 272.

Departe mentschefen.

466 Kimgl. Maj:ts proposition nr 272.

ratorier av betydenhet äro förlagda, bör sålunda undervisning i form av kvällseller
halvdagskurser förläggas. Mångenstädes torde detta kunna ske genom
måttligt stöd till förefintliga yrkesskolor. Laboratorielokaler torde, när det
gäller kvällskurser, i vissa fall kunna ställas till förfogande av industrien.

SvensJca laboratrisjöreningen har anhållit om ett anslag av 6 500 kronor
för anordnande av fortbildningskurser för laboratoriebiträden. Av framställningen
inhämtas bland annat följande.

Föreningen omfattar för närvarande omkring 350 medlemmar. Föreningen
ansluter sig till förslaget om en grundläggande »laborantskola». Föreningen
har från och med år 1943 sett sig nödsakad att på egen bekostnad och frivillighetens
grund anordna kurser i olika ämnen för föreningens medlemmar.
Det sammanlagda antalet, som anmält sig till deltagande i av föreningen
anordnade kurser, uppgår till 570, vilket med hänsyn till föreningens tidigare
ringa medlemsantal visar ett utomordentligt stort intresse hos laboratriserna
att söka förvärva erforderlig utbildning och därigenom göra sig mera kvalificerade
för sitt yrke. Bifogade program för studiekurserna 1945—1946 och
1946—1947 visa, vilka ämnen som i första hand tagits upp. Oaktat föreningen
upptagit särskilda avgifter från dem, som deltagit i nämnda kurser, ha
kostnaderna för desamma uppgått till med hänsyn till föreningens ekonomiska
ställning och befattningshavarnas betalningsförmåga ganska väsentliga
belopp. Sålunda kan omnämnas, att kostnaderna för kurserna de två senaste
åren uppgått till ett sammanlagt belopp av 5 600 kronor, vilket belopp
huvudsakligast avsett täckandet av kostnaderna för ersättning åt föreläsare.
Visserligen ställa sig en hel del föreläsare till förfogande utan att härför betinga
sig någon ersättning men i vanliga fall utgår en ersättning av cirka
45 kronor per föreläsning, som då i regel omfattar en dubbeltimme. Tidigare
har kursverksamheten varit helt förlagd till Stockholm, men från och med
innevarande läsår ha på föreningens initiativ kurser även anordnats i Lund.
Kurserna avslutas numera regelmässigt med slutförhör och betygssättning.

Av bifogade kursprogram framgår, att kurserna i Stockholm varit anordnade
såsom kvällskurser och för läsåret 1946/47 omfattat följande kurser:

Hämatologisk undersökningsteknik................. (10 dubbeltimmar)

Fortsättningskurs i d:o ........................... (5 » )

Mikrofotografering .............................. (10—12 » )

Anatomi och fysiologi............................ (15 » )

Praktisk kurs i operationslära och dissektionsteknik . . ( 8—10 » )

Praktisk kurs i bakteriologi ...................... (45 timmar)

Bakteriologi .................................... (15 dubbeltimmar)

Svenslca preparatrisföremngen anser, att den av medicinska högskolornas
organisationskommitté föreslagna kursen vid karolinska institutet för laboratoriebiträden
vid histologiska och patologiska institutioner måste beräknas
draga en kostnad av 7 500 kronor med hänsyn till kostnader för expenser,
administration och oförutsedda utgifter.

De utredningar, för vilka i det föregående redogjorts, synas utvisa, att behov
föreligger av åtgärder för utökning av de möjligheter som för närvarande
stå till buds för utbildning av laboratoriebiträden. Jag kan i huvudsak an -

467

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

sluta mig till de riktlinjer härför, som uppdragits av naturvetenskapliga torsk -ningskommittén. Sålunda synes en för större delen av ifrågavarande yrkeskår
gemensam grundutbildning ändamålsenlig. Den ytterligare specialutbildning,
som för olika arbetsplatsers behov erfordras, torde kunna meddelas vid
dessa i samband med elev- eller aspiranttjänstgöring. Den gemensamma
grundutbildningen bör på sätt föreslagits inordnas i det kommunala yrkesskolväsendet,
lämpligen till en början å av kommittén angivna orter, där
tydligen intresse finnes för denna utbildningsgren. Det torde böra ankomma
på överstyrelsen för yrkesutbildning att genom initiativtagande och rådgivande
verksamhet söka få till stånd de planerade utbildningslinjerna. På
överstyrelsen bör även ankomma att fastställa vederbörliga undervisningsplaner,
varvid jag förutsätter, att erforderligt samråd äger rum med medicinsk
och annan speciell sakkunskap på området. Överstyrelsen synes även
böra beakta frågan om lämpligheten av en viss differentiering av undervisningen
å ifrågavarande utbildningslinjer i syfte att såvitt möjligt de därutinnan
framkomna önskemålen skola kunna tillgodoses.

Frågan om yrkesundervisningens lämpliga anordnande i stort befinner sig
för närvarande under utredning. Med hänsyn härtill hyser jag betänkligheter
mot att för närvarande förorda särskilda statsbidragsgrunder för nu ifrågavarande
yrkesutbildning. Jag förutsätter alltså, att för denna gren av yrkesutbildningen
åtminstone tills vidare skola tillämpas samma grunder för statsbidrag
till undervisningsmaterial och lärarlöner som gälla för övriga grenar
av yrkesundervisningen.

Medicinska högskolornas organisationskommitté har framlagt förslag om
anordnande under nästa budgetår av en särskild kurs vid karolinska institutet
för utbildning av laboratoriebiträden vid histologiska och patologiska institutionerna.
Kostnaderna för en dylik kurs, som avses skola givas vartannat
år, ha av kommittén beräknats till 6 500 kronor. Häremot har jag
icke funnit anledning till annan erinran än att beloppet synes böra avrundas
uppåt till 7 000 kronor.

Den av svenska laboratrisföreningen anordnade kursverksamheten, avseende
fortbildning för i yrket redan anställda laboratriser, synes förtjänt av
statsunderstöd. Kostnaderna ha för de två senaste årens kurser uppgått till
sammanlagt 5 600 kronor, varvid dock är att märka, att kursverksamheten
numera utsträckts även till Lund. För nästa budgetår förordar jag, att
föreningen tilldelas ett statsbidrag av 3 000 kronor för kursverksamhetens
uppehållande. Det vore utan tvivel värdefullt, om kurser kunde anordnas ej
blott i Stockholm och Lund utan även i Uppsala. Kursverksamheten torde
böra stå under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.

De anslagsmedel å tillhopa (7 000 -f- 3 000 =) 10 000 kronor, jag sålunda
funnit böra beviljas, torde böra anvisas under den gemensamma rubriken
»Kurser för utbildande av laboratoriebiträden». Anslaget torde böra uppföras
såsom obetecknat.

Departe mentschefen.

468 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Kurser för utbildande av laboratoriebiträden för
budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av .. kronor 10 000.

32. Reservationsanslaget till Understöd för utgivande av
tidskrifter, lärda verk och läroböcker.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 200 000 kronor.

Föreningen Minerva — representerande Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga
författare — har anhållit om med sammanlagt 524 268
kronor förhöjda anslag till ett stort antal, i en bilagd förteckning angivna
tidskrifter, av vilka flertalet för närvarande synas åtnjuta understöd från
förevarande anslag. Föreningen säger sig ha undersökt de svenska vetenskapliga
tidskrifternas ekonomiska förhållanden och därvid funnit, att
endast åtta vore i stånd att betala sina bidragsgivare skäliga honorar. Icke
mindre än 84 vetenskapliga tidskrifter och årsböcker betalade antingen
intet honorar alls eller också så små som 3 kronor per sida. I en mängd fall
måste författare till och med betala bildmaterial och klichéer.

I det föregående har jag tillstyrkt anvisande av ett särskilt anslag till
naturvetenskaplig publiceringsverksamhet och därvid förklarat mig förutsätta,
att det s. k. lärdaverksanslaget hädanefter icke skulle belastas med
utgifter för understöd åt naturvetenskapliga publikationer av den typ, för
vilket det ifrågasatta nya anslaget vore avsett. Härmed skulle lärdaverksanslaget
komma att avlastas från utgifter för ett antal rent vetenskapliga
verk, vilka för innevarande budgetår åtnjuta statsbidrag å sammanlagt
omkring 36 000 kronor. Däremot bör anslaget alltjämt disponeras för
understöd åt mera populärvetenskapligt inriktade publikationer inom det
naturvetenskapliga ämnesområdet, vilka även ha en viktig uppgift att fylla.

I samband med min anmälan av frågan om bidrag till främjande av
humanistisk forskning (propositionen 1947: 74) förklarade jag mig vidare
förutsätta, att från det av mig tillstyrkta anslaget å 600 000 kronor till
sistnämnda ändamål hädanefter skulle bestridas vissa utgifter, vilka hittills
belastat lärdaverksanslaget. Vid bifall härtill skulle detta anslag avlastas
med ytterligare omkring 27 000 kronor (se nyssnämnda proposition, s. 14).

Åtskilliga publikationer med ett sammanlagt statsunderstöd från förevarande
anslag av för närvarande i runt tal (200 000 — 36 000 — 27 000 =)
137 000 kronor skulle vid bifall till mina nyssberörda förslag alltjämt vara
beroende av bidrag från detta anslag, däribland ett flertal vetenskapliga
och populärvetenskapliga tidskrifter och seriepublikationer av stort värde.
På grund av de tillgängliga anslagsmedlens knapphet ha välgrundade framställningar
om avsevärda bidragshöjningar måst avvisas. Ansökningar om

469

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

understöd för utgivande av nya tidskrifter och fristående verk ha i åtskilliga
fall måst avslås eller föranlett bidrag med alltför låga belopp. Ett
betydligt större anslag än det nuvarande vore därför i och för sig befogat.
Då emellertid frågan om den vetenskapliga publiceringsverksamhetens
främjande såvitt gäller andra ämnesområden än det naturvetenskapliga
befinner sig under utredning, anser jag mig böra tillråda viss återhållsamhet
och inskränker mig till att såsom en provisorisk åtgärd förorda, att förevarande
anslag för nästa budgetår bibehålies vid sitt nuvarande belopp,
200 000 kronor, vilket vid bifall till vad jag i annat sammanhang förordat
innebär en reell anslagshöjning med 63 000 kronor.

Med anledning av vad föreningen Minerva anfört och föreslagit vill jag
framhålla, att frågan om särskilda författarhonorar säkerligen ställer sig
rätt olika då det gäller rent vetenskapliga bidrag å ena och mera populärvetenskapliga
å andra sidan. I senare fallet förefaller ett lämpligt avpassat
författarhonorar rimligt. I det förra fallet lärer det i allmänhet få betraktas
såsom en förmån för författaren att få sitt bidrag antaget för publicering.
I båda fallen torde spörsmålet i fråga få avgöras från fall till fall. Några
principiella riktlinjer synas i varje fall icke från statsmakternas sida böra
påtvingas de statsunderstödda tidskrifternas redaktioner.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till TJnderstöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk
och läroböcker för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av........................kronor 200 000.

33. Investeringsanslag till Om- och nybyggnadsarbeten för
öronkliniken och kirurgiska kliniken vid akademiska
sjukhuset i Uppsala.

i

Med bifall till av Kungl. Maj:t i 1945 års statsverksproposition, kapitalbudgeten,
bilaga 6, framlagt förslag anvisade riksdagen för ombyggnad av
kirurgiska kliniken och nybyggnad för öronkliniken vid akademiska sjukhuset
i Uppsala för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 1 182 500
kronor, utgörande hälften av den i september 1944 till 2 365 000 kronor
beräknade totala byggnadskostnaden. Den andra hälften av kostnaderna
förutsattes skola bestridas av Uppsala läns landsting. Av det av riksdagen
anvisade anslaget avsågos 234 500 kronor för nyssnämnda ombyggnad och
948 000 kronor för nybyggnaden. En närmare redogörelse för det planerade
byggnadsföretaget lämnades i förenämnda sammanhang, sid. 6—11, till
vilken redogörelse torde få hänvisas. Genom beslut den 15 juni 1945 bemyndigade
Kungl. Maj:t större akademiska konsistoriet i Uppsala att disponera
förenämnda anslag för därmed avsett ändamål.

470

Kungl. Maj:ts proposition nr %7%.

I skrivelse den 21 mars 1947 har universitetskanslern i anledning av framställning
i ämnet från större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställt
om anvisande av ett tilläggsanslag av 427 000 kronor till uppförandet av
nybyggnaden för öronkliniken. Såsom motivering har hänvisats till ett av
den s. k. öronklinikbyggnadskommittén framlagt förslag, beträffande vilket
inhämtas i huvudsak följande.

Enär fråga uppkommit om upprättande av en ny generalplan för sjukhusets
framtida utbyggnad och byggnadsstyrelsen den 9 maj 1946 i svar
å remiss från medicinalstyrelsen ej ansett sig kunna taga slutlig ställning
till öronklinikens byggnadsfråga, så länge den nya generalplanen ej förelåge
i godkänt skick, hade byggnadskommitterade funnit nödvändigt att
tillsvidare uppskjuta påbörjandet av det planerade byggnadsföretaget, intill
dess generalplanen blivit godkänd.

I den nya generalplanen, som godkänts av medicinska fakulteten den
24 januari 1947, hade öronklinikens placering fastställts, och med hänsyn
till dessa omständigheter hade de ursprungliga ritningarna på kommitterades
uppdrag omarbetats av arkitekten G. Birch-Lindgren.

Kommitterade hade efter granskning beslutat godkänna de nu upprättade
ritningarna, som icke i någon väsentlig grad beträffande rumsindelning och
volym skilde sig från tidigare ändringsritningar.

Enligt av arkitekten G. Birch-Lindgren upprättade kostnadsberäkningar
måste, särskilt med hänsyn till under tiden efter anslagets beviljande inträdd
allmän prisstegring, kostnaden för den nya öronklinikbyggnaden nu
beräknas till 2 750 000 kronor, varav hälften eller 1 375 000 kronor skulle
falla på statsverket samt andra hälften på Uppsala läns landsting.

Samtidigt ha byggnadskommitterade anmält, att de planerade ombyggnadsarbetena
å kirurgiska kliniken tills vidare måst uppskjutas med anledning
av förseningen av öronklinikbygget, men att tilläggsanslag framdeles
måste begäras även för dessa arbeten.

Kostnaderna för det nu framlagda förslaget till nybyggnad för öronkliniken
fördela sig sålunda:

Kronor Kronor

Byggnadsarbeten ............................. 1 500 000

Målningsarbeten ............................. 92 000

Ång-, värme-, sanitets- och ventilationsanläggningar 437 OCH)

Steriliseringsanläggningar ...................... 85 000

El. starkströmsinstallationer ................... 85 000

2 sänghissar.................................. 60 000

Personhiss ................................... 20 000

El. svagströmsinstallationer .................... 70 000

Åskledare ................................... 6 000

Kul vert ..................................... 50 000

Yttre avloppsledning 200 in.................... 7 000

Transformatorstation.......................... 40 000

Planering, vägar etc........................... 50 000

Oförutsett, ritningar, arvoden, kontroll

1 592 000
522 000

241 000

147 000
248 000

Summa kronor 2 750 000.

471

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

I anslutning härtill har beträffande de beräknade merkostnaderna i en av
arkitekten G. Birch-Lindgren i mars 1947 upprättad promemoria framhållits
följande.

Kostnaderna för en ny öronklinik, vilka tidigare beräknats till 1 896 000
kronor, ha byggnadsstyrelsen i yttrande den 9 maj 1946 ansett böra höjas
till cirka 2 100 000 kronor, varav 15 000 kronor ingingo som kostnad för
planering och vägar. Återstående kostnad, 2 085 000 kronor, motsvarar ett
pris av cirka 92 kronor per m3.

Under det gångna året ha avsevärda prisstegringar inträtt på byggnadsmarknaden.
En ny beräkning har därför uppgjorts. Densamma slutar för
själva byggnaden på 2 550 000 kronor, motsvarande cirka 110 kronor per
m3, en kostnad som nära motsvarar kostnaden för den mycket likartade nya
öronklinikbyggnaden vid Kalmar lasarett, varå bindande entreprenadanbud
erhållits i oktober 1946, med tillägg för den prisstegring, som kan förutses
i samband med de nya avtalen för byggnadsarbeten och den höjning
av index, som inom kort träder i kraft. Återstående 200 000 kronor avse
yttre avlopp, kulvert, transformator, planering och vägar m. m.

I samband med antagandet av den nya generalplanen för akademiska
sjukhuset och öronklinikens med anledning därav ändrade läge tillkomma
ökade kostnader för längre kulvert, ökad planering och ny transformatorstation.
Dessa arbeten måste utföras redan nu, men komma att till största
delen tillgodogöras i samband med den fortsatta utbyggnaden enligt generalplanen
av den reumatisk-ortopediska kliniken och barnkliniken.

Den närmare utformningen av den föreslagna nybyggnaden för öronkliniken
framgår av 10 i ärendet företedda, å G. Birch-Lindgrens arkitektkontor
i mars 1947 upprättade ritningar.

Medicinalstyrelsen har, efter hörande av byggnadsstyrelsen, tillstyrkt,
att öronkliniken uppföres enligt nyssnämnda ritningsförslag.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till medicinalstyrelsen anfört bland
annat följande.

Byggnadsstyrelsen har i anledning av remissen införskaffat arkitekt G.
Birch-Lindgrens den 21 januari 1947 dagtecknade förslag till generalplan
för sjukhusets utbyggnad, vilket förslag godkänts av det större akademiska
konsistoriet den 15 mars 1947. Enligt denna plan skall en omfattande
utbyggnad av sjukhuset äga rum inom området söder om den nuvarande
sjukhusanläggningen fram till den nyanlagda infartsvägen till Uppsala,
varvid ny huvudentré är avsedd att anordnas från sjukhusvägen.

Mot generalplanen har styrelsen i huvudsak icke något att erinra.

Planläggningen av nybyggnaden för öronkliniken förefaller i allt väsentligt
kunna godtagas. Kostnaderna ha beräknats till 2 750 000 kronor, varemot
intet synes vara att erinra.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av medicinska jakulteten vid
universitetet i Uppsala i underdånig skrivelse den 9 april 1945 gjord framställning
om upplåtelse av mark för akademiska sjukhusets fortsatta utbyggande.
I framställningen, som tillstyrkts av det större akademiska konsistoriet
i Uppsala och universitetskanslern, har fakulteten till en början
anfört följande.

Departe mentschefen.

472 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Enligt beslut av 1935 års riksdag medgavs, att vissa delar av stadsägorna
n:ris 367 och 690 från kronoparken Åsen i Uppsala finge upplåtas
till den planerade nya psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset.

Genom beslut den 29 oktober 1937 har Kungl. Maj:t godkänt ett av
länsstyrelsen i Uppsala enligt nådigt uppdrag med Uppsala stad träffat
avtal angående omläggning av den s. k. sjukhusvägen, varvid bland annat
till staden med nyttjanderätt upplåtits vissa delar av stadsägorna n:ris
367, 368 och 690 samt staden medgivit, att sjukhusvägens område, i vad
den avsåge sträckningen från vägskälet norr om arméns underofficersskola
till vägskälet söder om sjuksköterskehemmet, finge, sedan vägomläggningen
fullbordats, införlivas med akademiska sjukhusets område.

Efter att ha erinrat om att förslag avlåtits till 1945 års riksdag om anslag
till om- och nybyggnadsarbeten för öronkliniken och kirurgiska kliniken
samt att Kungl. Maj:t genom beslut den 16 januari 1942 uppdragit åt
byggnadsstyrelsen att i samråd med 1941 års reumatikervårdssakkunniga
utarbeta ritningar och verkställa kostnadsberäkningar för uppförande av
en reumatisk och en ortopedisk avdelning vid akademiska sjukhuset har
fakulteten vidare anfört:

Vid uppgörandet av ritningar till nämnda kliniker har förutsatts, att desamma
skola förläggas till mark å stadsägan nr 690 av kronoparken Åsen.
Åtgärder för markens upplåtande ha emellertid ännu icke vidtagits.

Enligt vad fakulteten inhämtat har Uppsala stad numera påbörjat omläggningen
av den s. k. sjukhusvägen och beräknas densamma vara fullbordad
hösten 1945.

Under åberopande av det sålunda anförda har fakulteten hemställt, att
för tomtmark till förut nämnda planerade nybyggnader och för de nybyggnader
inom akademiska sjukhuset, som kunde beräknas bli erforderliga
inom en nära framtid, måtte till universitetet i Uppsala upplåtas dels ett
område om cirka 4,30 hektar av stadsägan nr 690, vilket område å en i
ärendet företedd karta betecknats med röd färg och begränsas av den nuvarande
sjukhusvägen, den nya sjukhusvägen samt det tidigare för psykiatriska
kliniken upplatna området, dels ock — sedan vägomläggningen
fullbordats — den nuvarande sjukhus vägens område.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått, har det byggnadsföretag,
innefattande ombyggnad av kirurgiska kliniken och nybyggnad för öronkliniken
vid akademiska sjukhuset i Uppsala, vartill 1945 års riksdag för
budgetåret 1945/46 anvisat ett investeringsanslag av 1 182 500 kronor,
icke igångsatts i avvaktan på upprättandet av ny generalplan för sjukhusets
framtida utbyggnad. Den nu upprättade nya generalplanen, vilken
godkänts av universitetsmyndigheterna och mot vilken byggnadsstyrelsen
förklarat sig i huvudsak icke ha något att erinra, förutsätter en utvidgning
av sjukhusets område genom ianspråktagande av ett område av
stadsägan nr 690 av kronoparken Åsen. Detta område synes i huvudsak

473

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

sammanfalla med det område, som enligt medicinska fakultetens vid
universitetet i Uppsala i april 1945 gjorda framställning skulle upplåtas
till universitetet för sjukhusets utbyggnad. Då en utvidgning av sjukhusets
område — vilket man räknat med, då beslut år 1945 fattades om
anslag till uppförande av ny öronklinik vid sjukhuset — är erforderlig för
sjukhusets fortsatta utbyggnad, förordar jag, att erforderligt område upplåtes
för ändamålet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles,
efter av vederbörande universitetsmyndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen
och domänstyrelsen avgivet förslag, meddela beslut i ämnet.

I anslutning till den nya generalplanen, enligt vilken öronkliniken skulle
erhålla ändrat läge i förhållande till vad tidigare avsetts, ha nya ritningar
rörande nybyggnaden för öronkliniken uppgjorts. Dessa överensstämma i
allt väsentligt med de förut uppgjorda ritningarna. Enligt de verkställda
förnyade kostnadsberäkningarna skulle kostnaden för ifrågavarande nybyggnad
numera uppgå till 2 750 000 kronor mot 1 896 000 kronor enligt
det för 1945 års riksdag framlagda förslaget, vilket innebär en kostnadsökning
med 854 000 kronor. Denna betingas i första hand av de prisstegringar,
som inträtt på byggnadsmarknaden sedan de tidigare, till grund för
förslaget till 1945 års riksdag liggande kostnadsberäkningarna upprättades
i september 1944. Vidare medför öronklinikens ändrade förläggning vissa
merkostnader på grund av behov av längre kulvert, ökad planering och ny
transformatorstation. Jag anser mig kunna godtaga de nya kostnadsberäkningarna
och har icke funnit anledning till erinran mot de uppgjorda ritningarna.
Av den beräknade merkostnaden, 854 000 kronor, bör i överensstämmelse
med vad som är brukligt vid uppförande av byggnader för akademiska
sjukhuset den ena hälften bestridas av Uppsala läns landsting och
den andra hälften av statsmedel. Det nu erforderliga statsanslaget uppgår
alltså till 427 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas för nästa budgetår.
Jag förutsätter härvid, att det av 1945 års riksdag anvisade anslaget
alltjämt skall kunna disponeras för förevarande byggnadsföretag. Det förordade
anslaget bör utgå under förutsättning, att landstinget anslår ett
lika stort belopp. Frågan om ett eventuellt tilläggsanslag jämväl för ombyggnad
av kirurgiska kliniken torde framdeles komma att anmälas för
Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Om- och nybyggnadsarbeten för öronkliniken och
kirurgiska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag

kronor 427 000.

av

474

Kungl. Maj:ts proposition nr 87%.

34. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning
av öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har gjort framställning om
anvisande för nästa budgetår av ett statsanslag av 532 500 kronor till utrustning
av nybyggnaden för öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala
i enlighet med framlagda kostnadskalkyler. Ett anslag av enahanda
storlek har förutsatts skola anvisas av landstinget.

Den av fakulteten framlagda kostnadskalkylen slutar å tillhopa 1 065 000
kronor. Sedermera har utrustningsförslaget av vederbörande överläkare
kompletterats i vissa avseenden, vilket beräknats medföra en ökning av
totalkostnaden till 1 093 950 kronor. Detta belopp fördelar sig å olika utgiftsposter
sålunda:

Möbler .......................................... kronor 119 603

Linne, gång- och sängkläder m. in................... » 58 780

Gardiner ......................................... » 31 820

Förmörkningsgardiner till föreläsningssal............. » 11 080

Snickeriinredning ................................. » 6 000

Läkarinstrument .................................. » 512 612

Diverse projektionsapparater m. m................... » 59 291

Belysningsarmatur ................................ » 30 000

Fotografiutensilier ................................ » 7 500

Sjuk vårdsinventarier .............................. » 5 670

Trädgårdsmöbler och mindre inventarier.............. » 4 000

Transportvagnar .................................. » 20 890

Brandredskap..................................... » 6 587

Husgerådsartiklar ................................. » 18 670

Elektriska väggur................................. » 4 500

Telefon (utbyggnad av riks- och lokalväxlar).......... » 20 000

Patientsökaranläggning vid poliklinik................ » 6 000

Effekter för patienternas förströelse.................. » 14 065

Diverse inventarier................................ » 57 080

Ritnings-, entreprenad-, kontroll-, besiktnings- och administrationskostnader
............................. » 30 000

Diverse omkostnader och oförutsedda utgifter........ » 69 802

Summa kronor 1 093 950.

Till stöd för den gjorda framställningen har fakulteten anfört bland
annat följande.

Oaktat uppförandet av nybyggnaden för öronkliniken ännu icke påbörjats,
anser fakulteten likväl, att medel redan för nästa budgetår böra anvisas
till klinikens utrustning. Det viktigaste skälet härtill är att leveranstiden
för stora delar av utrustningen numera är mycket lång, ända till två
år eller mer. Därest klinikbyggnaden, som kan väntas bliva färdig under år
1949, då skall kunna tagas i bruk, måste beställningar av instrument m. m.
göras senast under år 1947.

Utrustningskostnaden för vårdplats utgör 10 240 kronor. Denna kostnad
kan synas hög men med hänsyn till den avsevärda prisstegring, som ägt

475

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

rum — 60 till 70 procent under åren 1939—1944 enligt uppgift av statens
priskontrollnämnd — och alltjämt äger rum i fråga om sjukvårdsartiklar
och vetenskapliga instrument, anser fakulteten, att kostnadsberäkningarna
äro fullt motiverade. Såsom jämförelse må nämnas, att utrustningskostnaden
för vårdplats vid öronkliniken å Södersjukhuset i Stockholm år
1944 beräknades till 6 825 kronor, oaktat i denna kostnadssumma icke
inginge några som helst utgifter för utrustning av lokaler för laborationer,
undervisning och forskning samt fysikalisk terapi.

Det större akademiska konsistoriet och kanslern för rikets universitet ha
hemställt om bifall till fakultetens framställning.

Centrala sjukvårdsberedningen har, under åberopande av en inom beredningen
upprättad promemoria över verkställd granskning av det framlagda
utrustningsförslaget, framhållit, att ett belopp av 795 000 kronor
syntes tillräckligt för anskaffande av ifrågavarande utrustning.

Med hänsyn till de långa leveranstiderna finner jag i likhet med medicinska
fakulteten det välbetänkt, att medel redan nu äskas till utrustning
av nybyggnaden för öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Det
från universitetets sida beräknade beloppet för klinikens utrustning utgör
i runt tal 1 094 000 kronor, varav 60 000 kronor för inredning av ett s. k.
klimatrum. Centrala sjukvårdsberedningen har emellertid efter granskning
av förslaget kommit till den uppfattningen, att ett belopp av 795 000 kronor
vore tillräckligt för klinikens utrustning. Härvid har med hänsyn till
svårigheterna att för närvarande bedöma kostnaderna för inredning av
klimatrummet medel härför icke ansetts nu böra beräknas. Enligt vad
som vidare framgår av den av beredningen åberopade promemorian har
granskningen av utrustningsförslaget skett i samråd med representanter
för sjukhuset och enighet har därvid rått rörande av beredningen föreslagna
ändringar i fråga om utrustningens kvantitet och kvalitet. För egen
del ansluter jag mig till beredningens beräkning av medelsbehovet. Av den
beräknade totalkostnaden bör i överensstämmelse med vad som brukats
vid utrustning av kliniker vid akademiska sjukhuset den ena hälften bestridas
av Uppsala läns landsting och den andra hälften av statsmedel. Det
erforderliga statsanslaget uppgår alltså till 397 500 kronor. Jag förordar,
att hela detta belopp anvisas för nästa budgetår. Anslaget bör utgå under
förutsättning att landstinget för ändamålet anslår ett lika stort belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning av
öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag

kronor 397 500.

Departe mentschefen.

av

476

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

35. Investeringsanslag till Nybyggnad för fysiologiska
institutionen vid universitetet i Lund.

Till detta ändamål har riksdagen för budgetåren 1945/47 anvisat investeringsanslag
om tillhopa 850 000 kronor. I propositionen 1945: 334,
sid. 137 ff., har lämnats en redogörelse för byggnadsföretaget, vartill torde
få hänvisas. Genom beslut den 12 januari 1946 har Kungl. Maj:t uppdragit
åt byggnadsstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen
för ecklesiastikdepartementet i nämnda proposition anfört ombesörja utförandet
av ifrågavarande nybyggnad. Sedermera har Kungl. Maj:t genom
beslut den 29 juni 1946 medgivit, att i nybyggnaden finge, i enlighet med
vad i propositionen 1946: 273 sid. 217 f. förordats, inrymmas en för flygmedicinsk
forskning erforderlig undertryckskammaranläggning.

I skrivelse den 18 september 1946 har medicinska fakulteteii vid universitetet
i Lund, under åberopande att fysiologiska institutionens byggnadsfråga
genom olika omständigheter kommit i ett något förändrat läge,
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i
samråd med institutionens föreståndare, professorn G. Kahlson, utföra en
kompletterande överarbetning av ritningarna till nybyggnaden samt inkomma
med de anslagsäskanden, vartill överarbetningen kunde föranleda.
Fakulteten har anfört följande.

Frågan om fysiologiska institutionens nybyggnad har kommit i ett något
förändrat läge genom följande omständigheter:

1. I Lund meddelas numera preklinisk undervisning för odontologie studerande,
och fysiologiska institutionen har därför att omhändertaga mer än
.dubbelt så många studerande som för något år sedan. Detta medför krav
på ökade laboratorieutrymmen för undervisningen.

2. Företrädarna för de matematiska disciplinerna vid universitetet ha
anhållit att för den närmast överskådliga framtiden få använda den nya
fysiologiska institutionens föreläsningssal för undervisning i matematik,
varvid föreläsningssalen, som nu avses för 100 personer, måste förstoras
med 50 stolar. Professor Kahlson har tillstyrkt matematicis hemställan
under förutsättning att särskilda medel ställas till förfogande för utökning
av salen. Även ur medicinska fakultetens synpunkt skulle en föreläsningssal
av denna storlek bli till stor fördel med hänsyn till fakultetens ofta
mycket talrikt besökta disputationer samt till gemensamma vetenskapliga
sessioner.

3. Medicinska högskolornas orp-anisationskommitté kommer att föreslå
att en andra professur i fysiologi inrättas vid Lunds universitet. Genomförandet
av detta förslag medför enligt professor Kahlson, att vissa jämkningar
i de planerade utrymmenas disponering bli erforderliga, varjämte
en mindre utökning av utrymmet för vissa speciallaboratorier framstår
som synnerligen önskvärd.

4. Byggnadskostnaderna ha stigit något efter den kostnadsberäkning,
som legat till grund för anslagsbevillningen.

Över framställningen, som tillstyrkts av universitetskanslern, har byggnadsstyrelsen
den 24 oktober 1946 avgivit utlåtande. Styrelsen har där -

477

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

vid överlämnat ett omarbetat byggnadsförslag samt hemställt, att ytterligare
350 000 kronor måtte utverkas till uppförande av nybyggnad för
fysiologiska institutionen i Lund i huvudsaklig överensstämmelse med det
omarbetade förslaget. Byggnadsstyrelsen har anfört bland annat följande.

I sin framställning har den medicinska fakulteten framhållit, att den
prekliniska undervisningen för odontologie studerande genom inrättandet
av tandläkarinstitutet i Malmö numera vore av sådan omfattning^ att den
fysiologiska institutionen hade att omhändertaga mer än dubbelt så många
studerande som för något år sedan. Härav uppkomme behov av ökade utrymmen
för undervisningen. Vidare har framhållits, att företrädarna för
de matematiska disciplinerna vid universitetet framställt önskemål om att
föreläsningssalens platsantal måtte ökas från förut beräknade 100 platser
till 150.

Byggnadsstyrelsen har med anledning av sålunda tillkomna nya omständigheter
vidtagit en överarbetning av det tidigare förslaget. Sålunda
har en viss utökning av undervisningslokalerna skett i likhet med vad
fallet är för motsvarande institution vid karolinska institutet. Dessa ha
därvid givits ett i förhållande till lokalerna för forskning mera avskilt
läge än i det tidigare förslaget. Vidare har föreläsningssalens platsantal
ökats till 150.

Med anledning av att förslag torde komma att framläggas från medicinska
högskolornas organisationskommitté om ytterligare en professur i
fysiologi vid Lunds universitet har styrelsen föreslagit vissa jämkningar i
den tidigare planerade lokaldispositionen, varjämte viss ökning beträffande
utrymmena för en del speciallaboratorier vidtagits.

Det sålunda omarbetade förslaget har byggnadsstyrelsen kostnadsberäknat
till 1 200 000 kronor, av vilket belopp cirka 70 000 kronor motsvara
den kostnadsstegring, som inträffat under tiden efter det ursprungliga förslagets
upprättande.

Av flera skäl torde en omprövning av byggnadsprogrammet för den
fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund vara motiverad. Bland
annat erfordras, med hänsyn till att de studerande vid det nya tandläkarinstitutet
i Malmö skola erhålla preklinisk undervisning vid institutionen,
numera större laboratorieutrymmen än som tidigare ansetts behövliga.
Vidare bör behovet av lokaler för flygmedicinsk forskning tillgodoses.
Likaså torde ett bifall till mitt i det föregående framlagda förslag om inrättande
av ytterligare en professur i fysiologi vid universitetet i Lund medföra
visst behov av ökade utrymmen.

Byggnadsstyrelsen har med beaktande av bland annat nu nämnda synpunkter
verkställt en överarbetning av ritningarna till den nya institutionsbyggnaden
och framlagt förslag till vissa ändringar i desamma. I detta förslag
har företagits en viss utökning av undervisningslokalerna samt av utrymmena
för en del speciallaboratorier. Vidare har föreläsningssalens platsantal
utökats från 100 till 150, varjämte den tidigare lokaldispositionen
jämkats.

Mot byggnadsstyrelsens ändringsförslag har jag icke funnit anledning till

Departe mentschefen.

478

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

erinran. Kostnaderna för byggnadens uppförande i enlighet med detta
förslag ha beräknats till 1 200 000 kronor. I jämförelse med tidigare beräknade
kostnader, 850 000 kronor, innebär detta en ökning med 350 000
kronor, varav dock 70 000 kronor hänföra sig till prisstegringar, som inträtt
sedan det ursprungliga förslagets upprättande.

Tidigare har till ifrågavarande byggnadsföretag anvisats investeringsanslag
om tillhopa 850 000 kronor. Jag förordar, att för nästa budgetår
anvisas det återstående erforderliga beloppet, 350 000 kronor. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid
universitetet i Lund för budgetåret 1947/48 anvisa ett
investeringsanslag av..................kronor 350 000.

86. Investeringsanslag till Uppförande av djurhus vid fysiologiska
institutionen vid universitetet i Lund.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen ha professorerna vid universitetet i
Lund G. Glimstedt och G. Kalilson hemställt, att byggnadsstyrelsen måtte
utverka anslag för uppförande av ett mindre djurhus på fysiologiska institutionens
nuvarande tomtområde. Till stöd för denna framställning, som
tillstyrkts av medicinska fakulteten och det större akademiska konsistoriet
i Lund samt universitetskanslern, har anförts följande.

Den vetenskapliga verksamheten vid fysiologiska institutionen bygger i
huvudsak på djurexperiment, vilka förutsätta goda vårdmöjligheter för försöksdjur.
Dessa möjligheter äro för närvarande synnerligen otillfredsställande,
då en källarlokal måste användas som provisoriskt djurstall under
de år, som komme att förflyta innan institutionens nybyggnad blir färdig
för inflyttning.

Den nuvarande fysiologiska institutionsbyggnaden kommer, när nybyggnaden
blir färdig, att övertagas av histologiska institutionen. Det vetenskapliga
arbetet vid denna institution bedrives med sådan inriktning, att
försöksdjur i tillräckligt antal ständigt måste finnas tillgängliga vid institutionen.
De nuvarande provisoriska anordningarna vid den fysiologiska
institutionen för förvaring av försöksdjuren kunna icke anses motsvara
behovet av djurstallar för histologiska institutionen. Det är därför angeläget
att snarast möjligt uppföra ett mindre djurhus på fysiologiska institutionens
nuvarande tomtområde. Härigenom skulle denna institutions
trängande behov tillgodoses och histologiska institutionen vid överflyttningen
genast få tillgång till ett modernt djurhus.

Sedermera har byggnadsstyrelsen med anledning av nämnda framställning
med underdånig skrivelse den 2 januari 1947 framlagt ett i samråd
med professorerna Glimstedt och Kahlson upprättat ritningsförslag till
djurhus vid den nuvarande fysiologiska institutionen i Lund, vilket förslag
kostnadsberäknats till 34 000 kronor, och därvid hemställt, att ett anslag
å nämnda belopp måtte ställas till styrelsens förfogande för djurhusets
uppförande.

479

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Jag har blivit övertygad om behovet av det föreslagna djurhuset, som
är avsett att uppföras på fysiologiska institutionens nuvarande tomtområde.
Mot ritningsförslaget och den beräknade kostnaden har jag icke funnit anledning
till erinran. Jag biträder därför framställningen om anvisande av
ett anslag av 34 000 kronor för ändamålet och hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av djurhus vid fysiologiska institutionen
vid universitetet i Lund för budgetåret 1947/48 anvisa
ett investeringsanslag av............kronor 34 000.

37. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska
mediko-kirurgiska institutet.

För budgetåren 1944/47 har riksdagen enligt i propositionerna 1944:236,
1945:302 och 1946:273 framlagda förslag till uppförande å Norrbackaområdet
av nya institutionsbyggnader m. m. för karolinska mediko-kirurgiska
institutet anvisat investeringsanslag av sammanlagt 6 580 000 kronor. Sålunda
har för budgetåret 1945/46 bland annat anvisats 1 200 000 kronor
till påbörjande av nybyggnader för fysiologiska och farmakologiska institutionerna
samt för innevarande budgetår bland annat 535 000 kronor till
fortsatt arbete med färdigställande av nämnda nybyggnader, 1 000 000
kronor till påbörjande av en nybyggnad för kemiska institutionen och
132 500 kronor till uppförande av vaktmästarbostäder.

Byggnadsstyrelsen har i särskilda skrivelser den 24 oktober 1946 och
den 13 februari 1947 hemställt om anvisande av dels 215 000 kronor till
påbyggnad av fysiologiska institutionens byggnad, dels 1 400 000 kronor
till färdigställande av kemiska institutionens byggnad, dels ock 55 000
kronor till nybyggnad av en vaktmästarbostad och en verkstadslokal. På
bostaden belöper ett belopp av 30 000 kronor.

Fysiologiska institutionsbyggnaden. I propositionen
1946:273 förutsattes, att en viss utvidgning av byggnadsprogrammet för
den fysiologiska institutionen kunde komma att erfordras dels för beredande
av erforderligt utrymme för den i tandläkarutbildningen ingående prekliniska
undervisningen i fysiologi, dels ock för inrättande av en för flygmedicinsk
forskning erforderlig undertryckskammaranläggning samt att det
skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av byggnadsstyrelsen
godkänna de ändringar i det för institutionen fastställda byggnadsprogrammet,
som kunde föranledas härav. Häremot framställde riksdagen icke
någon erinran. Den ytterligare medelsanvisning, som komme att erfordras
till följd av nämnda ändringar, ansågs kunna anstå till budgetåret 1947/48.

Genom beslut den 29 november 1946 har Kungl. Maj:t godkänt ett av
byggnadsstyrelsen med förutnämnda skrivelse den 24 oktober 1946 framlagt

Departe mentschefen.

480

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

förslag till ändring av byggnadsprogrammet för den fysiologiska institutionen
innefattande påbyggnad av den nu i en våning uppförda flygel, som
inrymmer institutionens undervisningslokaler. Genom denna påbyggnad,
som beräknats draga en kostnad av 215 000 kronor, har det ökade lokalbehovet
för tandläkarutbildningen ävensom vissa lokalbehov för den
fysikaliskt medicinska forskningen avsetts skola tillgodoses. Däremot har
byggnadsstyrelsen ännu icke framlagt något förslag angående den flygmedicinska
forskningens lokalbehov, enär styrelsen ansett det lämpligt att
först avvakta resultatet av en av fysiologiska institutionens föreståndare
professorn U. S. von Euler företagen studieresa till Amerika och England.
Nämnda lokalbehov har emellertid beräknats skola tillgodoses genom uppförande
av en särskild flygelbyggnad, varför det icke ansetts möta hinder
ur byggnadsteknisk synpunkt att tills vidare dröja med igångsättandet av
denna del av byggnadsarbetet.

Kemiska institutionsbyggnaden. Av byggnadsstyrelsen
framlagda ritningar till denna byggnad ha den 14 mars 1947 godkänts av
Kungl. Maj:t. Totalkostnaderna för byggnaden beräknades i propositionen
1946:273 till 2 400 000 kronor, varav som förut nämnts för innevarande
budgetår till byggnadens påbörjande anvisats 1 000 000 kronor. Det av
byggnadsstyrelsen för nästa budgetår äskade beloppet, 1 400 000 kronor,
är avsett till byggnadens färdigställande.

V a ktmäst arbostad och verkstadslokal. Det för innevarande
budgetår till vaktmästarbostäder anvisade beloppet av 132 500
kronor ävensom ett för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisat
belopp av 27 500 kronor är avsett till uppförande, av ett envånings
radhus inrymmande bostäder för fem vaktmästare vid karolinska institutet
och en vaktmästare vid statens institut för folkhälsan. Byggnadsstyrelsen
har nu, såsom förut nämnts, gjort framställning om anvisande av medel,
55 000 kronor, till uppförande av ytterligare en vaktmästarbostad ävensom
av en mindre verkstadslokal och därvid anfört följande.

Karolinska institutets lärarkollegium har anhållit, att byggnadsstyrelsen
ville föranstalta om anskaffande av erforderliga lokaler i form av mindre verkstadsutrymmen
för den befattningshavare vid institutet, som finge sig anförtrott
skötseln av uppvärmningssystem, elektriska och andra anläggningar vid
institutets samtliga nya institutionsbyggnader. Då nämnde befattningshavare
borde vara tillgänglig inom institutet även nattetid, behövde jämväl en
bostad för honom uppföras.

På anmodan av byggnadsstyrelsen har arkitekten Ture Ryberg upprättat
förslag för tillgodoseende av sålunda begärda utrymmen. Förslaget innebär,
att i anslutning till tidigare av Kungl. Maj:t beslutade sex bostäder för vaktmästare
vid karolinska institutet och statens institut för folkhälsan uppföres
ytterligare en bostadslägenhet. Erforderlig mindre verkstadslokal tankes förlagd
omedelbart norr om dessa bostäder. De för nämnda arbeten erforderliga
kostnaderna ha beräknats till 55 000 kronor.

481

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Som av den lämnade redogörelsen framgått, förutsattes vid äskandet för
innevarande budgetår av medel till fortsatt arbete med färdigställande av
fysiologiska institutionens nybyggnad, att viss ytterligare medelsanvisning
komme att bliva erforderlig för anordnande av lokaler dels för den i tandläkarutbildningen
ingående prekliniska undervisningen i fysiologi, dels för
flygmedicinsk forskning. Sedermera har Kungl. Maj:t godkänt viss utvidgning
av byggnadsprogrammet för institutionen, varigenom det förstnämnda
lokalbehovet tillgodosetts. För genomförande av denna utvidgning torde
böra anvisas det av byggnadsstyrelsen begärda beloppet 215 000 kronor. Med
hänsyn till vad i ärendet anförts synes däremot böra ansta till budgetaret
1948/49 med anvisande av medel till inrättande inom institutionen av lokaler
för den flygmedicinska forskningen.

För slutförandet av arbetet med kemiska institutionens nybyggnad torde
böra anvisas det av byggnadsstyrelsen föreslagna beloppet 1 400 000 kronor.

Likaså tillstyrker jag att till uppförande av ytterligare en vaktmästarbostad
ävensom av en mindre verkstadslokal anvisas 55 000 kronor. Beträffande
de redan beslutade sex vaktmästarbostäderna har jag inhämtat, att de
numera kunna beräknas draga en kostnad av 30 000 kronor per bostad, vilket
skulle innebära en totalkostnad av 180 000 kronor för nämnda sex bostäder.
Detta innebär en merkostnad av 20 000 kronor. Jag är därjämte beredd att

1 enlighet med av byggnadsstyrelsen numera uppgjorda, reviderade ritningar
förorda en viss utökning av bostädernas golvyta för en kostnad av

2 000 kronor per bostad, vilket innebär en total merkostnad av (7 X
X 2 000 =) 14 000 kronor. För ifrågavarande ändamål bör alltså beräknas
en kostnad av (55 000 + 20 000 + 14 000 =) i runt tal 90 000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså uppföras med (215 000 + 1 400 000 +
-j- 90 000 —) 1 705 000 kronor. Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska
institutet för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av.............................kronor 1 705 000.

Vad departementschefen sålunda under XIII, punkterna
1—37, hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Ekbom.

Departe mentschefen.

31

Bihang till riksdagens protokoll 19{7. 1 samt. iVr 271.

482

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning ................................................... 3

II. Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier........ 5

III. Doktorsavhandlingar......................................... 17

1. Inledning............................................... 17

2. Formerna för doktorsavhandlingarnas publicering .......... 18

3. Tryckningsbidrag till doktorsavhandlingar................. 26

IV. Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet ..................... 36

V. Biträdande lärare............................................ 50

VI. Teologiska fakulteterna ...................................... 67

VII. Förbättring av den praktiska utbildningen för blivande präster .. 78

VIII. Juridiska fakulteterna ........................................ 99

IX. Filosofiska fakulteterna....................................... 120

1. De humanistiska sektionerna............................. 121

2. De matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ............ 169

X. Åtgärder för den socialvetenskapliga forskningens och undervis ningens

främjande ......................................... 185

1. Samhällsvetenskapernas ställning och behov................ 185

2. Föreliggande förslag ..................................... 190

A. Lärarpersonal, kursanslag m. m........................ 190

B. Behovet av biträdespersonal samt materielanslag m. m. .. 222

C. Inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd .... 233

XI. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning .... 253

1. Inledning ............................................... 253

2. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet .... 258

A. Vetenskaplig personal................................. 258

B. Teknisk personal..................................... 267

3. De teoretiska institutionernas behov av vetenskaplig personal 277

4. De teoretiska institutionernas behov av teknisk personal .... 324

5. De kliniska institutionernas behov av personal.............. 337

A. Översikt av kommittéförslaget......................... 337

B. Vissa detaljförslag.................................... 341

6. De medicinska institutionernas behov av materielanslag .... 362

A. Inledning............................................ 362

B. Uppsala universitet................................... 364

C. Lunds universitet ..............''...................... 366

D. Karolinska institutet ................................. 367

7. Speciella frågor ......................................... 370

Kungl. May.ts proposition nr 272. 483

Sid.

XII. Inrättande av nya docentstipendier vid universiteten och karolinska
institutet............................................ 379

XIII. Anslagsberäkningar .......................................... 387

1. Inledning ............................................... 387

2. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar........ 390

3. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Omkostnader...... 401

4. Reservationsanslaget till Uppsala universitet: Materiel m. m. 403

5. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Utrustning för

biokemiska institutionen ................................. 405

6. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag för

vissa vetenskapliga institutioner .......................... 406

7. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar.......... 406

8. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Omkostnader........ 415

9. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m. .. 416

10. Reservationsanslag till Lunds universitet: Engångsanslag till

vissa vetenskapliga institutioner .......................... 417

11. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar ............................................. 419

12. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Omkostnader ........................................... 431

13. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Materiel m. ...................................... 432

14. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Inredning och utrustning av institutets nybyggnader . . 433

15. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Engångsanslag för vissa institutioner.................. 436

16. Förslagsanslaget till Gemensamma universitetsändamål: Bidrag
till tryckning av doktorsavhandlingar................. 437

17. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier
för främjande av högre vetenskapliga studier........ 437

18. Anslag till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipen dier

för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska mediko-kirurgiska institutet .................... 437

19. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:
Resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet 439

20. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Gästföreläsningar ....................................... 440

21. Anslag till Stockholms högskola: Bidrag till professur i internationell
rätt ........................................... 442

22. Anslag till Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentstipendier
................................................ 445

484

Kungl. Maj:ts ''proposition nr $72.

Sid.

23. Anslag till Göteborgs högskola: Bidrag till vissa docentstipendier
................................................ 445

24. Reservationsanslag till Statens naturvetenskapliga forskningsråd:
Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet ............ 446

25. Förslagsanslag till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:
Förvaltningskostnader in. m......................... 446

26. Reservationsanslag till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:
Främjande av samhällsvetenskaplig forskning .... 446

27. Reservationsanslaget till Atomenergiforskning.............. 447

28. Anslag till Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut 451

29. Reservationsanslag till Bidrag till medicinska Nobelinstitutets

avdelning för biokemi..................... 451

30. Anslag till Bidrag till föreningen kursverksamheten vid Stockholms
högskola........................................ 452

31. Anslag till Kurser för utbildande av laboratoriebiträden..... 456

32. Reservationsanslaget till Understöd för utgivande av tidskrifter,
lärda verk och läroböcker............................ 468

33. Investeringsanslag till Om- och nybyggnadsarbeten för öron kliniken

och kirurgiska kliniken vid akademiska sjukhuset i
Uppsala ................................................ 469

34. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning
av öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala .. 474

35. Investeringsanslag till Nybyggnad för fysiologiska institutionen
vid universitetet i Lund.............................. 476

36. Investeringsanslag till Uppförande av djurhus vid fysiologiska

institutionen vid universitetet i Lund...................... 478

37. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska mediko-kirur giska

institutet.......................................... 479

Stockholm 1947 Ivar Haeggatröms Boktryckeri A. B.

471120