Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

1

Nr 26.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående ändring i lagen den 7 december 1931+ (nr
573) om tillsättning av prästerliga tjänster; given
Stockholms slott den 21+ januari 191+7.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri
omförmälda skrivelser vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen
föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående
ändring i lagen den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning avprästerliga
tjänster.

GUSTAF.

N. Quensel.

Bihang till, riksdagens -protokoll 10/+7. 1 samt Nr 26.

1

2

Kungl. Maj:ti proposition nr 26.

Förslag

till

Lag

ang&ende ändring i lagen den 7 december 1934 (nr 573) om
tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, dels att 24 och 36 §§ lagen den 7 december 1934
om tillsättning av prästerliga tjänster skola upphöra att gälla dels ock att
10 § 1 mom., 13 § 2 mom., 23 § 1 och 2 mom., 25—27 §§,28 § 1 mom.,
31 § 1—3 mom., 34 §, 41 § 2 och 3 mom. samt 44 § samma lag skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

1. Tjänstålder skall---sex veckor. Har ledighet åtnjutits för socialt

arbete av sådan beskaffenhet, att erfarenhet därav kan anses vara av väsentlig
betydelse för prästkallet, äge Konungen medgiva, att såsom tjänstår
må helt eller delvis tillgodoräknas tid, varunder dylik ledighet åtnjutits.
Tjänstår må icke beräknas för mer än en tjänstebefattning, där någon flera
sådana samtidigt bestritt. Konungen äge i särskilda fall medgiva, att prästerlig
verksamhet, som ej utövats inom svenska kyrkan men är med tjänstgöring
i samma kyrka jämförlig, må i fråga om tjänstårsberäkning helt
eller delvis tillgodoräknas.

13 §.

2. Finnas ej---förslaget uppförde. Är fråga om komministerstjänst,

skall domkapitlet låta å kyrkostämma inhämta församlingens yttrande,
huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sådan fråga
omröstning, skall vad i 26 § 2 mom. stadgas med avseende å prästval äga
motsvarande tillämpning. Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget,
och är endast en sökande därå uppförd, varde det förklarande lika med val
ansett; är o två sökande å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig
nöjd, vidtage domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens
besättande ytterligare erfordras.

23 §.

1. Vid val till kyrkoherdetjänst vare församlingen berättigad att å frågodag
kalla fjärde provpredikant; skolande söndagen efter sista provdagen
vara frågodag.

3

Kungl. Majrts proposition nr 86.

2. Har provdag infallit efter frågodag, vare ny frågodag ej erforderlig,
där ej jämlikt stadgandena i 29 § frågan om kallande av fjärde provpredikant
skall ånyo upptagas.

25 §.

1. Har frågodagsförrättning icke blivit vederbörligen kungjord, utsätte
valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

2. Hava provdagarna ej blivit behörigen kungjorda eller har förelagt
prov icke fullgjorts eller har föreslagen präst avlidit eller blivit obehörig till
förslaget, inställe valförrättaren frågodagsförrättningen, och ankomme på
domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag överensstämmer.

26 §.

1. Rösträtt vid---och beslut.

2. Rösträtt må ej utövas av annan än den, som personligen infinner sig
vid valtillfället. Äro äkta makar båda röstberättigade, äge dock den ena av
dem genom fullmakt överlåta sin rösträtt till andra maken. Fullmakt skall
vara ställd till andra maken samt av utställaren underskriven med angivande
av den dag, underskrivandet skett, ävensom bevittnad av två personer.
Är fullmakt ej så underskriven och bevittnad, som nu är sagt, är
den ogill.

3. Varje röstande äge en röst.

27 §.

Vid prästval ävensom omröstning, varom i 28 § 1 mom. sägs, skall den
röstlängd följas, som gäller för omröstning å kyrkostämma, samt jämväl i
övrigt tillämpas vad om sådan röstlängd finnes stadgat.

28 §.

1. Har vid frågodagsförrättning röstägande väckt förslag om kallande
av fjärde provpredikant, skall enligt de i 26 § stadgade grunderna omröstning
företagas sålunda, att den, som ej vill att fjärde provpredikant skall
kallas, röstar nej, och den, som önskar fjärde provpredikants kallande, på
sin röstsedel uppför namnet på den präst, han anser böra kallas. Därest vid
sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften av de avgivna rösterna,
samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, antingen uppgår
till minst en femtedel av samtliga i röstlängden upptagna röstberättigade
eller utgör minst trehundra, vare denne kallad till fjärde provpredikant.
Hava flera präster var för sig erhållit högsta röstetalet och sådan
röstsiffra, som nu är sagd, skilje lotten mellan dem. Uppgå nejrösterna till
hälften av de avgivna rösterna eller har ej tillräckligt röstetal tillfallit
någon av de präster, som varit under omröstning, vare frågan om kallande

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

av fjärde provpredikant förfallen. Hålles frågodagsförrättningen i två eller
flera lokaler, må omröstningen kunna uppskjutas till annan söndag, som
av valförrättaren bestämmes.

31 §.

1. Val till kyrkoherdetjänst skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen
efter* frågodag eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista prov*
dagen, å fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Val till annan prästerligtjänst
skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter sista provdagen.
Kan val ej förrättas å sålunda bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Har valförrättning ej blivit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren
ny valdag till annan söndag.

3. Har präst, som är uppförd å förslaget, avlidit eller blivit obehörig till
förslaget, inställe valförrättaren valet, och ankomme på domkapitlet att
vidtaga den åtgärd, som med denna lag överensstämmer. Samma lag vare,
vid kyrkoherde val, om provdag, som infallit efter frågodagen, ej blivit behörigen
kungjord eller prov, som skolat avläggas efter frågodagen, ej fullgjorts,
och vid annat prästval, om provdagarna ej blivit behörigen kungjorda
eller förelagt prov icke fullgjorts.

34 §.

1. Besvär över frågodagsförrättning, då jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom.
särskild valförrättning ej tarvas, må anföras allenast av röstägande och
skola vid talans förlust hava till domkapitlet inkommit sist å tjugonde
dagen efter frågodagen eller, i de särskilda fall då fråga om kallande av
provpredikant jämlikt 28 § 3 eller 4 mom. förfallit, inom samma tid efter
erhållen underrättelse, varom där stadgas.

2. Besvär över frågodagsförrättning i andra fall, än i 1 mom. sägs, ävensom
över prästval må anföras endast av röstägande eller av präst, som vid
valet varit ställd under omröstning, och skola vid talans förlust hava till
domkapitlet inkommit sist å tjugonde dagen efter det valförrättningen
avslutats.

41 §.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde provpredikant varit
under omröstning, någon av de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften
av de avgivna rösterna, och har minst en femtedel av samtliga i röstlängden
upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, äge Konungen att
till tjänsten utnämna en av de å förslaget uppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst, varom i 2 mom. förmäles, ej någon
erhållit sådan röstövervikt, som där sägs, eller har ej av samtliga i röstlängden
upptagna röstberättigade det i 2 mom. angivna antal deltagit i

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna antingen en av
de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som
jämlikt 42 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

44 §.

Besvär, vilka hos Konungen anföras över domkapitlets beslut i fråga om
tillsättning av prästerlig tjänst, skola vid talans förlust hava till domkapitlet
inkommit sist å tjugonde dagen från den dag, då beslutet blivit genom
anslag kungjort. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande av viss
tid och äventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll
med målets avgörande, över besvären infordra vederbörandes underdåniga
förklaring. Om klaganden eller annan tillhandahåller erforderligt antal bestyrkta
avskrifter av besvärsskriften, skall dylik förklaring infordras genom
tillställande av avskrift av besvärsskriften. Sedan förklaring inkommit eller
den därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaring blivit avgiven,
insände domkapitlet ofördröjligen besvärshandlingarna till ecklesiastik
departementet och foge därvid eget underdånigt utlåtande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att hittills
gällande bestämmelser rörande frågodagsförrättning och prästval ävensom
beträffande vallängd för prästval skola lända till efterrättelse i sådana
fall, där frågodagsförrättning eller prästval utsatts eller med tillämpningav
berörda bestämmelser kan varda utsatt att äga rum före den 25 juli
1947.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
24 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Statsrådet Quensel anmäler, efter gemensam beredning med cheferna för
justitie- och socialdepartementen, den i statsrådsprotokollet för den 8 november
1946 senast omförmälda frågan angående vissa ändringar i lagen
den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning av prästerliga tjänster (prästvalslagen)
och anför därvid följande.

I skrivelse till kyrkomötet den 8 november 1946, nr 10, begärde Kungl.
Maj:t kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2
regeringsformen för sin del godkände vid skrivelsen fogade förslag till lag
angående ändring i lagen den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning av
prästerliga tjänster.

I skrivelse den 3 december 1946, nr 15, har kyrkomötet förklarat, att
kyrkomötet för sin del godkände ifrågavarande lagförslag.

Föredraganden hemställer härefter, att angivna förslag till lag angående
ändring i lagen den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning av prästerliga
tjänster måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Svensson

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

7

BILAGOR

Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 10, till kyrkomötet angående ändring
i lagen den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning av
prästerliga tjänster m. m.; given Stockholms slott den 8 november
1946 ...................................................

Transumt av andra särskilda utskottets betänkande, nr 3, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 10, angående ändring i
lagen den 7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster
in. m....................................................

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 15, i anledning av Kungl.
Maj:ts skrivelse angående ändring i lagen den 7 december 1934
om tillsättning av prästerliga tjänster m. in.................

Bilaga 1.

Bilaga 2.

Bilaga 3.

Kungl. Majits skrivelse nr 10.

1

Bilaga 1.

Nr 10.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet angående ändring i lagen
den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning av
prästerliga tjänster rn. m.; given Stockholms slott
den 8 november 1946.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden
för den 11 oktober 1946 och denna dag samt av protokollet
i lagrådet den 1 november 1946 vill Kungl. Maj:t härmed

dels begära kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87
mom. 2 regeringsformen för sin del godkänner bifogade förslag till lag angående
ändring i lagen den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning av
prästerliga tjänster,

dels ock inhämta kyrkomötets yttrande över bilagda förslag till kungörelse
angående ändring i stadgan den 7 december 1934 (nr 575) om
prästval.

GUSTAF.

N. Quensel

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 7 december 1934 (nr 573) om
tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, dels att 24 och 36 §§ lagen den 7 december 1934
om tillsättning av prästerliga tjänster skola upphöra att gälla dels ock att
10 § 1 mom., 13 § 2 mom., 23 § 1 och 2 inom., 25—27 §§, 28 § 1 mom.,
31 § 1—3 mom., 34 §, 41 § 2 och 3 mom. samt 44 § samma lag skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

1. Tjänstålder skall---sex veckor. Har ledighet åtnjutits för socialt

arbete av sådan beskaffenhet, att erfarenhet därav kan anses vara av väsentlig
betydelse för prästkallet, äge Konungen medgiva, att såsom tjänstår
må helt eller delvis tillgodoräknas tid, varunder dylik ledighet åtnjutits.
Tjänstår må icke beräknas för mer än en tjänstebefattning, där någon flera
sådana samtidigt bestritt. Konungen äge i särskilda fall medgiva, att prästerlig
verksamhet, som ej utövats inom svenska kyrkan men är med tjänstgöring
i samma kyrka jämförlig, må i fråga om tjänstårsberäkning helt
eller delvis tillgodoräknas.

13 §.

2. Finnas ej---förslaget uppförde. Är fråga om komministerstjänst,

skall domkapitlet låta å kyrkostämma inhämta församlingens yttrande,
huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sådan fråga
omröstning, skall vad i 26 § 2 mom. stadgas med avseende å prästval äga
motsvarande tillämpning. Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget,
och är endast en sökande därå uppförd, varde det förklarande lika med val
ansett; äro två sökande å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig
nöjd, vidtage domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens
besättande ytterligare erfordras.

23 §.

1. Vid val till kyrkoherdetjänst vare församlingen berättigad att å frågodag
kalla fjärde provpredikant; skolande söndagen efter sista provdagen
vara frågodag.

3

Kungl. May.ts skrivelse nr 10.

2. Har provdag infallit efter frågodag, vare ny frågodag ej erforderlig,
där ej jämlikt stadgandena i 29 § frågan om kallande av fjärde provpredikant
skall ånyo upptagas.

25 §.

1. Har frågodagsförrättning icke blivit vederbörligen kungjord, utsätte
valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

2. Hava provdagarna ej blivit behörigen kungjorda eller bär förelagt
prov icke fullgjorts eller bär föreslagen präst avlidit eller blivit obehörig till
förslaget, inställe valförrättaren frågodagsförrättningen, och ankomme på
domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag överensstämmer.

26 §.

1. Rösträtt vid---och beslut.

2. Rösträtt må ej utövas av annan än den, som personligen infinner sig
vid valtillfället. Äro äkta makar båda röstberättigade, äge dock den ena av
dem genom fullmakt överlåta sin rösträtt till andra maken. Fullmakt skall
vara ställd till andra maken samt av utställaren underskriven med angivande
av den dag, underskrivandet skett, ävensom bevittnad av två personer.
Är fullmakt ej så underskriven och bevittnad, som nu är sagt, är
den ogill.

3. Varje röstande äge en röst.

27 §.

Vid prästval ävensom omröstning, varom i 28 § 1 mom. sägs, skall den
röstlängd följas, som gäller för omröstning å kyrkostämma, samt jämväl i
övrigt tillämpas vad om sådan röstlängd finnes stadgat.

28 §.

1. Har vid frågodagsförrättning röstägande väckt förslag om kallande
av fjärde provpredikant, skall enligt de i 26 § stadgade grunderna omröstning
företages sålunda, att den, som ej vill att fjärde provpredikant skall
kallas, röstar nej, och den, som önskar fjärde provpredikants kallande, på
sin röstsedel uppför namnet på den präst, han anser böra kallas. Därest vid
sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften av de avgivna rösterna,
samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, antingen uppgår
till minst en femtedel av samtliga i röstlängden upptagna röstberättigade
eller utgör minst trehundra, vare denne kallad till fjärde provpredikant.
Hava flera präster var för sig erhållit högsta röstetalet och sådan
röstsiffra, som nu är sagd, skilje lotten mellan dem. Uppgå nejrösterna till
hälften av de avgivna rösterna eller har ej tillräckligt röstetal tillfallit
någon av de präster, som varit under omröstning, vare frågan om kallande

4

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

av fjärde provpredikant förfallen. Hålles frågodagsförrättningen i två eller
flera lokaler, må omröstningen kunna uppskjutas till annan söndag, som
av valförrättaren bestämmes.

31 §.

1. Val till kyrkoherdetjänst skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen
efter frågodag eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista provdagen,
å fjortonde dagen efter sistnämnda däg. Val till annan prästerlig
tjänst skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter sista provdagen.
Kan val ej förrättas å sålunda bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Har valförrättning ej blivit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren
ny valdag till annan söndag.

3. Har präst, som är uppförd å förslaget, avlidit eller blivit obehörig till
förslaget, inställe valförrättaren valet, och ankomme på domkapitlet att
vidtaga den åtgärd, som med denna lag överensstämmer. Samma lag vare,
vid kyrkoherdeval, om provdag, som infallit efter frågodagen, ej blivit behörigen
kungjord eller prov, som skolat avläggas efter frågodagen, ej fullgjorts,
och vid annat prästval, om provdagarna ej blivit behörigen kungjorda
eller förelagt prov icke fullgjorts.

34 §.

1. Besvär över frågodagsförrättning, då jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom.
särskild valförrättning ej tarvas, må anföras allenast av röstägande och
skola vid talans förlust hava till domkapitlet inkommit sist å tjugonde
dagen efter frågodagen eller, i de särskilda fall då fråga om kallande av
provpredikant jämlikt 28 § 3 eller 4 mom. förfallit, inom samma tid efter
erhållen underrättelse, varom där stadgas.

2. Besvär över frågodagsförrättning i andra fall, än i 1 mom. sägs, ävensom
över prästval må anföras endast av röstägande eller av präst, som vid
valet varit ställd under omröstning, och skola vid talans förlust hava till
domkapitlet inkommit sist å tjugonde dagen efter det valförrättningen
avslutats.

41 §.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde provpredikant varit
under omröstning, någon av de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften
av de avgivna rösterna, och har minst en femtedel av samtliga i röstlängden
upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, äge Konungen att,
till tjänsten utnämna en av de å förslaget uppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst, varom i 2 mom. förmäles, ej någon
erhållit sådan röstövervikt, som där sägs, eller har ej av samtliga i röstlängden
upptagna röstberättigade det i 2 mom. angivna antal deltagit i

5

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

omröstningen, iige Konungen att till tjänsten utnämna antingen en av
de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som
jämlikt 42 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

44 §.

Besvär, vilka hos Konungen anföras över domkapitlets beslut i fråga om
tillsättning av prästerlig tjänst, skola vid talans förlust hava till domkapitlet
inkommit sist å tjugonde dagen från den dag, då beslutet blivit genom
anslag kungjort. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande av viss
tid och äventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll
med målets avgörande, över besvären infordra vederbörandes underdåniga
förklaring. Om klaganden eller annan tillhandahåller erforderligt antal bestyrkta
avskrifter av besvärsskriften, skall dylik förklaring infordras genom
tillställande av avskrift av besvärsskriften. Sedan förklaring inkommit eller
den därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaring blivit avgiven,
insände domkapitlet ofördröjligen besvärshandlingarna till ecklesiastikdepartementet
och foge därvid eget underdånigt utlåtande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att hittills
gällande bestämmelser rörande frågodagsförrättning och prästval ävensom
beträffande vallängd för prästval skola lända till efterrättelse i sådana
fall, där frågodagsförrättning eller prästval utsatts eller med tillämpning
av berörda bestämmelser kan varda utsatt att äga rum före den 25 juli
1947.

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

Förslag

till

Kungörelse

angående ändring i stadgan den 7 december 1934
(nr 575) om prästval.

Härigenom förordnas, dels att 7, 9 och 17 §§ stadgan den 7 december
1934 om prästval skola upphöra att gälla, dels ock att 6, 8, 10 och 11 §§,
14 § 1 mom., 20 §, 21 § 2 och 3 mom., 22 § 2 mom. och 23 § samma stadga1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

6 §.

Avlider föreslagen präst före provdag eller är han av laga förfall hindrad
att å förelagd dag fullgöra prov, varde det ofördröjligen anmält hos domkapitlet.
Domkapitlet underrätte därom valförrättaren, med åläggande för
denne att ofördröjligen kungöra förfallet för församlingen samt inställa
frågodagsförrättningen, där sådan skall hållas, ävensom valförrättningen,
till dess domkapitlet vidare förordnat; dock att förändring med övriga provdagar
ej må äga rum.

8 §.

Vid val till kyrkoherdetjänst skall valförrättaren i kungörelse, som å sista
provdagen bör uppläsas i den eller de kyrkor, där ledigheten är och gudstjänst
då hålles, giva församlingen tillkänna, att frågodagsförrättning näst
påföljande söndag kommer att hållas i församlingens kyrka eller, om inom
församlingen finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar,
i den kyrka, domkapitlet bestämt såsom lokal för förrättningen. Skall frågodagsförrättningen
äga rum i två eller flera lokaler, varde kungörelsen lämpad
därefter.

10 §.

1. Vid frågodagsförrättning tillspörje valförrättaren församlingen, om den
önskar, att fjärde provpredikant skall kallas, och äge då röstberättigad, som
det vill, väcka förslag om sådan kallelse, på sätt i 28 § 1 mom. lagen om
tillsättning av prästerliga tjänster sägs.

2. Om vid frågodagsförrättnings hållande i två eller flera lokaler fråga
i en av dem väckes att kalla fjärde provpredikant, skall omröstning, på sätt
i 28 § 1 mom. lagen om tillsättning av prästerliga tjänster sägs, företagas
även i den eller de övriga lokalerna. Det åligger fördenskull biträdande valförrättare
att, så fort ske kan, underrätta valförrättaren, huruvida i den
lokal, där förrättningen ledes av honom, fråga om sådan kallelse blivit

1 Senaste lydelse av 11, 20 och 23 §§, se 1941 : 952.

7

Kungl. Maj ds skrivelse nr 10.

väckt; och ankommer det på valförrättaren att lämna den eller de biträdande
valförrättarna besked, huruvida omröstning om kallande av fjärde
provpredikant skall äga rum eller om förrättningen skall avslutas utan dylik
omröstning.

3. För fall som avses i 2 mom. må, på sätt i 28 § 1 mom. lagen om tillsättning
av prästerliga tjänster stadgas, omröstning om kallande av fjärde
provpredikant uppskjutas till annan dag; och ankommer det på valförrättaren
att därom fatta beslut.

4. Innan omröstning om kallande av fjärde provpredikant företages, skall
valförrättaren underrätta församlingen, huru vid omröstningen skall tillgå.

5. Där laga hinder mot det förestående valet icke är veterligt, give valförrättaren
tillkänna, vilken dag valet kommer att förrättas. Slutligen meddele
valförrättaren församlingen, huru jämlikt 30 och 34 §§ lagen om tillsättning
av prästerliga tjänster besvär över frågodagsförrättningen må anföras.

6. Vid frågodagsförrättningen föres protokoll, som justeras samt underskrives
vid förrättningens slut av valförrättaren, valnotarien och minst två
röstägande.

7. Vad i 1 och 4—6 mom. föreskrivits i avseende å frågodagsförrättning,
som handlägges av valförrättaren, äge motsvarande tillämpning beträffande
frågodagsförhandlingar, som äga rum under ledning av sådan biträdande
valförrättare, som avses i 22 § 3 mom. lagen om tillsättning av prästerliga
tjänster. Vid dylika förhandlingar förekommande protokoll och andra handlingar
skola omedelbart efter förrättningens slut av biträdande valförrättaren
förseglas under minst två närvarandes sigill, vilka före handlingarnas
förseglande skola avtryckas å protokollet. De sålunda förseglade handlingarna
skola därefter, så fort ske kan, tillställas valförrättaren.

8. Där omröstning i fråga om kallande av fjärde provpredikant skall äga
rum vid frågodagsförrättning i två eller flera lokaler, skall sammanräkning
av rösterna verkställas av valförrättaren i närvaro av vederbörande biträdande
valförrättare å tid och rum, som vid omröstningstillfället av valförrättaren
utsättas samt av honom och vederbörande biträdande valförrättare
tillkännagivas. Ilar för dylik omröstning frågodagsförrättning uppskjutits
till annan dag, skall om tid och rum för röstsammanräkningen tillkännagivande
ske i den kungörelse om uppskov med frågodagsförrättningen,
som valförrättaren, efter vad i 14 § 1 mom. sägs, har att utfärda. Har sammanräkningen
utsatts till annan dag än själva omröstningen, skola röstsedlarna
under tiden hållas förvarade under försegling på sätt i 7 mom. sägs.

11 §.

1. Har frågodagsförrättning ägt rum, skall valförrättaren intill valdagen
hos sig förvara frågodagsprotokollet, där icke fall inträffar, som avses i

8

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 10.

28 § 2 mom. lagen om tillsättning av prästerliga tjänster, då protokollet
genast bör insändas till domkapitlet. Bestyrkt avskrift av frågodagsprotokollet
skall till valdagen förvaras hos den, som förvaltar kyrkoherdeämbetet
i församlingen.

2. Där på grund av frågodagsförrättningens utgång särskild valförrättning
jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom. lagen om tillsättning av prästerliga
tjänster ej tarvas, skall valförrättaren efter frågodagsförrättningens slut eller,
i de särskilda fall då fråga om kallande av provpredikant jämlikt 28 § 3 eller
4 mom. nämnda lag förfallit, efter det kungörelse, varom i 14 § 4 mom. denna
stadga sägs, blivit honom tillsänd, ofördröjligen till domkapitlet insända
bestyrkt avskrift av frågodagsprotokollet. Har förslag att kalla fjärde provpredikant
varit föremål för omröstning, skall valförrättaren tillika till domkapitlet
insända röstlängden jämte vid förrättningen avlämnade fullmakter.
Efter det frågodagsförrättningen vunnit laga kraft eller däröver anförda
besvär blivit slutligen avgjorda, skall röstlängden återställas till vederbörande.
Frågodagsprotokollets huvudskrift skall förvaras bland kyrkans handlingar.

14 §.

1. Utsättes ny frågodag eller valdag, som i 25 § 1 mom. och 31 § 2 mom.
lagen om tillsättning av prästerliga tjänster sägs, eller varder frågodagsförrättning
uppskjuten jämlikt stadgandet i 28 § 1 mom. nämnda lag, skall
valförrättaren utfärda och låta söndagen näst före frågo- eller valdagen eller
den dag, vartill frågodagsförrättningen blivit uppskjuten, uppläsa kungörelse
därom i den eller de kyrkor, där ledigheten är och gudstjänst då hålles;
underrätte ock därom domkapitlet.

20 §.

Vid frågodagsförrättning, då förslag att kalla fjärde provpredikant blir
föremål för omröstning, så ock vid valet skall i röstlängden antecknas, vilka
röstägande röstat; och äge valförrättaren föreskriva, av vilka vid förrättningen
tjänstgörande personer dessa anteckningar skola verkställas. Befogenhet
att meddela föreskrift, som nu är sagd, tillkomme jämväl sådan
biträdande valförrättare, som avses i 22 § 3 mom. lagen om tillsättning
av prästerliga tjänster.

21 §.

2. Därest vid---och tillkännagivas. Valsedlarna skola under tiden

av valförrättaren hållas förvarade under försegling på sätt i 10 § 7 mom. sägs.

3. När val —--att utfärda. Har i dylikt fall sammanräkningen

utsatts till annan dag än själva valet, skola valsedlarna under tiden hållas
förvarade under försegling på sätt i 10 § 7 mom. sägs.

9

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

22 §.

2. Vad i---prästerliga tjänster. Vid dylika förhandlingar förekom mande

protokoll och andra handlingar skola omedelbart efter förrättningens
slut av biträdande valförrättaren förseglas, på sätt i 10 § 7 mom. sägs, och
därefter, så fort ske kan, tillställas valförrättaren.

23 §.

Valförrättaren skall efter valets slut ofördröjligen till domkapitlet insända
dels röstlängden jämte avlämnade fullmakter dels ock bestyrkta avskrifter
av protokollet över frågodagsförrättningen, där sådan ägt rum, och av valprotokollet.
Efter det valet vunnit laga kraft eller däröver anförda besvär
blivit slutligen avgjorda, skall röstlängden återställas till vederbörande.
Protokollens huvudskrifter skola förvaras bland kyrkans handlingar.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att hittills gällande bestämmelser rörande frågodagsförrättning
och prästval ävensom beträffande vallängd för prästval skola lända till
efterrättelse i sådana fall, där frågodagsförrättning eller prästval utsatts
eller med tillämpning av berörda bestämmelser kan varda utsatt att äga
rum före den 25 juli 1947.

Bihang till riksdagens protokoll 19b7. 1 samt

Nr 26.

2

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

Utdrag av ''protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Statsrådet Quensel anmäler, efter gemensam beredning med cheferna för
justitie- och socialdepartementen, fråga angående vissa ändringar i lagen
den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning av prästerliga tjänster (prästvalslagen).

Föredraganden anför härvid följande.

Vid olika tillfällen ha fall förekommit, då präst, som åtnjutit tjänstledighet
för socialt arbete, hos Kungl. Maj:t anhållit att för beräkning av prästerliga
tjänstår få tillgodoräkna sig tid, varunder sådan ledighet åtnjutits.
Dylika ansökningar ha med hänsyn till de bestämmelser, som enligt prästvalslagen
för närvarande gälla angående beräkning av prästerliga tjänstår,
hittills icke kunnat bifallas. Fråga har emellertid uppkommit om sådan
ändring av nämnda bestämmelser, att tid, varunder präst åtnjutit tjänstledighet
för socialt arbete, må vid beräkning av prästerliga tjänstår kunna
helt eller delvis tillgodoräknas.

Härjämte har vid ett flertal tillfällen och i olika sammanhang fråga
uppkommit om ändring av prästvalslagens bestämmelser rörande vallängd
vid prästval i syfte att möjliggöra en sammanföring av prästvallängden
med de allmänna politiska och kommunala röstlängderna.

Nu omförmälda frågor om ändring av prästvalslagens bestämmelser i angivna
hänseenden ha varit föremål för övervägande inom ecklesiastikdepartementet,
varvid utarbetats en promemoria med därtill fogade särskilda
förslag till dels lag angående vissa ändringar i lagen den 7 december
1934 (nr 573) om tillsättning av prästerliga tjänster, dels kungörelse angående
vissa ändringar i stadgan den 7 december 1934 (nr 575) om prästval
och dels kungörelse angående vissa ändringar i kungörelsen den 7 december
1934 (nr 578) om särskild ordning vid tillsättning av vissa prästerliga
tjänster.

Över den inom ecklesiastikdepartementet sålunda utarbetade promemorian
jämte de därtill fogade författningsförslagen ha samtliga domkapitel, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvs -

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

bcrrgs och Örebro län, kammarkollegiet och statistiska centralbyrån avgivit
infordrade utlåtanden, därvid tillika överlämnats i vissa fall inhämtade
yttranden från underlydande befattningshavare. Härjämte ha centrals tyr elsen
för allmänna svenska prästföreningen, Sveriges yngre prästers förbund,
föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän och Sveriges häradsskrivarförening
erhållit tillfälle att yttra sig över promemorian med därtill
fogade författningsförslag, och ha med anledning härav yttranden inkommit
från nämnda sammanslutningar med undantag av Sveriges yngre prästers
förbund.

Förslaget till lag angående vissa ändringar i prästvalslagen har därefter
inom ecklesiastikdepartementet gjorts till föremål för en överarbetning, varvid
några mindre väsentliga ändringar vidtagits i detsamma. De övriga förslagen,
vilka avse administrativa författningar, torde icke nu böra föranleda
vidare åtgärd, utan lärer jag sedermera få tillfälle att anmäla frågan
om ändringar i berörda administrativa författningar.

A. Frågan om ändring av gällande bestämmelser rörande beräkning
av prästerliga tjänstår.

Jag ämnar nu först till behandling upptaga frågan om beredande av möjlighet
för präst, som åtnjutit tjänstledighet för socialt arbete, att vid beräkning
av prästerliga tjänstår tillgodoräkna sig tid, varunder sådan ledighet
åtnjutits, och torde jag därvid till en början få i korthet redogöra för
de nuvarande bestämmelserna angående beräkning av prästerlig tjänstålder
ävensom erinra om prästernas befattning med det sociala arbetet inom
kommunerna.

I 10 § 1 mom. prästvalslagen stadgas, att tjänstålder skall, lika för
ordinarie och extra ordinarie befattning, räknas efter tjänstgöringstid. Vid
tjänstårsberäkningen må dock ej avdragas tid, varunder någon åtnjutit
tjänstledighet för sjukdom eller för teologiska studiers idkande eller provs
avläggande eller för fullgörande av offentligt uppdrag eller av annan därmed
jämförlig anledning. Avdrag må ej heller ske för tid, varunder ledighet
åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter, i den mån
sådan ledighet icke under samma kalenderår överstigit sex veckor. Sistnämnda
bestämmelse, som saknade motsvarighet i den förut gällande prästvalslagen
av den 9 december 1910, upptogs i nu gällande prästvalslag av
den anledningen, att frågan om beredande av semester åt prästerskapet
ännu icke vunnit sin lösning, varvid med ifrågavarande bestämmelse avsågs,
att den tjänstledighet, i verkligheten motsvarande semester, som
— antingen den betecknades såsom ledighet för hälsans vårdande eller såsom
ledighet för enskilda angelägenheter — enligt uppgiven praxis beviljades
prästerna, icke skulle behöva avdragas vid tjänstålderns beräknande.
I 10 § 1 mom. prästvalslagen stadgas vidare, att tjänstår icke må beräknas

12

Kungl. May.ts skrivelse nr 10.

för mer än en tjänstebefattning, där någon samtidigt bestritt flera sådana,
varpå följer en bestämmelse av innehåll, att Konungen äger i särskilda fall
medgiva, att prästerlig verksamhet, som ej utövats inom svenska kyrkan
men är jämförlig med tjänstgöring i samma kyrka, må i fråga om tjänstårsberäkning
helt eller delvis tillgodoräknas. Denna bestämmelse, som utan
ändring upptagits från 1910 års prästvalslag, infördes i nämnda lag på
föranledande av högsta domstolen, som vid granskning av ett till högsta
domstolen år 1908 remitterat förslag till lag angående tillsättning av prästerliga
tjänster framhållit behovet därav, att i särskilda fall jämväl annan
prästerlig verksamhet än den, som ägt rum i svenska kyrkans tjänst, vid
beräkning av tjänstgöringstid tillgodoräknades, såsom t. ex. för personer,
som prästvigts inom Augustanasynoden i Amerikas förenta stater och efter
prästerlig tjänstgöring där erhållit tillstånd att inträda i svenska kyrkans
tjänst.

I 10 § 2 mom. prästvalslagen meddelas vissa bestämmelser, enligt vilka
tjänstgöring såsom lärare må kunna tillgodoräknas vid bestämmandet av
prästerlig tjänstålder. Möjligheterna för lärare att räkna prästerliga tjänstår
voro tidigare mera vidsträckta än för närvarande. I lagen den 26 oktober
1883 angående tillsättning av prästerliga tjänster stadgades sålunda, att vid
bestämmandet av tjänstålder årsberäkning såsom för prästerlig tjänst skulle
gälla även för lärarbefattning, med vilken sådan förmån vore eller bleve av
Konungen förenad, utan annan inskränkning än att ingen finge såsom
tjänstår räkna sig till godo annan tid än den, under vilken han varit medlem
av svenska kyrkan. Genom 1910 års prästvalslag, vars bestämmelser
i ämnet oförändrade upptagits i nu gällande prästvalslag, infördes emellertid
ytterligare den begränsningen i fråga om rätt för lärare att åtnjuta prästerlig
tjänstårsberäkning, att ingen finge såsom tjänstår räkna sig till godo
tid, som förflutit, innan han avlagt teologisk examen vid något av rikets
universitet eller eljest förvärvat med sådan examen förbunden behörighet.
Liksom enligt 1883 års lag angående tillsättning av prästerliga tjänster tillkommer
det alltjämt Konungen att bestämma, med vilka lärarbefattningar
prästerlig tjänstårsberäkning skall vara förenad, och närmare bestämmelser
i sådant hänseende återfinnas för närvarande i § 126 2. och 3. läroverksstadgan
den 17 mars 1933 och i § 89 stadgan för folkskoleseminarierna
den 18 juni 1937.

Prästvalslagens bestämmelser rörande beräkning av prästerliga tjänstår
avslutas med ett stadgande i 10 § 3 mom. av innehåll, att filosofie doktorsgrad
eller behörighet därtill, genom avlagda prov förvärvad vid universitet
eller högskola inom riket, skall räknas lika med tre prästerliga tjänstår.
Detta stadgande sammanhänger därmed, att enligt 9 § prästvalslagen vid
uppgörande av förslag till prästerlig tjänst lärdom i andra kunskapsämnen
än de teologiska får tagas i betraktande endast om sökandena äro jämngoda
i teologiska insikter. Även en högre filosofisk lärdomsgrad skulle där -

13

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

för i många fall komma att sakna betydelse för förslaget, om icke berörda
stadgande funnes. Till den teologiska lärdomen, såvitt den är offentligt
ådagalagd, skall däremot alltid tagas hänsyn vid förslags uppgörande, och
denna kommer därför till sin rätt utan årsberäkning.

Prästerskapet har i vårt land av ålder deltagit i den sociala hjälpverksamheten.
Härom vittna också vissa i 1686 års kyrkolag förekommande bestämmelser,
vilka ålägga prästerskapet att ägna omsorg åt fattiga och hjälpbehövande
samt att leda och övervaka den sociala verksamheten på förevarande
område. Enligt 24 kap. 24 § kyrkolagen ålåg det sålunda kyrkoherden
att tillse, att de »husarme» i socknen ej lämnades oförsörjda, och i 28 kap.
4 § samma lag stadgades, att kyrkoherdarna i alla församlingar skulle »noga
tillse, att de penningar, som till de husfattige samlas, rättrådeligen utdelte
bliva, åt dem mest och förnämligast, som bäst behöva och äro de eländigaste».

Även efter det den sociala hjälpverksamheten upphört att vara en angelägenhet,
som handhades under kyrklig ledning, bibehölls i viss utsträckning
prästerskapets medverkan i det sociala arbetet inom kommunerna. Då i
förordningen den 25 maj 1847 angående fattigvården i riket, vilken förordning
var den första fullständiga författningen på fattigvårdslagstiftningens
område i vårt land, föreskrevs, att inom varje fattigvårdssamhälle skulle finnas
en fattigvårdsstyrelse, som å landet skulle utgöras av sockennämnden,
stadgades sålunda tillika att kyrkoherden, om än han icke vore vald till
ordförande eller ledamot i nämnden, ägde rätt att såsom ledamot deltaga i
fattigvårdsstyrelsen, då han funne sin ämbetsplikt och behovet det påkalla.
Enligt den nu gällande lagen om fattigvården av den 14 juni 1918 äger
kyrkoherden icke deltaga i fattigvårdsstyrelsens beslut under annan förutsättning
än att han blivit vald till ledamot i fattigvårdsstyrelsen. Däremot
är kyrkoherden eller hans ställföreträdare berättigad att deltaga i fattigvårdsstyrelsens
förhandlingar. I annexförsamling, där komminister finnes
anställd, äger denne eller den hans tjänst förestår nämnda befogenhet, när
kyrkoherden ej själv är tillstädes, och i fattigvårdssamhälle, som består av
två eller flera kommuner, tillkommer denna rätt kyrkoherde i till fattigvårdssamhället
ansluten församling eller den hans ställe företräder.

En icke oväsentlig utvidgning av prästernas befattning med det sociala
arbetet inom kommunerna inträdde genom tillkomsten av lagen den 13
juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade
barn. Genom nämnda lag bestämdes sålunda, att i varje skoldistrikt
skulle finnas en barnavårdsnämnd, som i regel skulle utgöras av skolrådet,
varest kyrkoherden vid berörda tid var självskriven ordförande, men även
kunde utgöras av en från skolrådet fristående nämnd, i vilken kyrkoherden
likaledes skulle vara ordförande. I det kommittébetänkande, som låg till
grund för ifrågavarande lagstiftning, hade med avseende å kyrkoherdarnas
ordförandeskap i barnavårdsnämnderna framhållits, att barnavårdsnämn -

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

dernas uppgift låge så nära den verksamhet, som vore kyrkoherdarna anförtrodd
både i deras egenskap av själasörjare och såsom ordförande i kyrkooch
skolråd, att det syntes kunna förutsättas, att den mest insiktsfulla ledningen
för arbetet skulle kunna påräknas från kyrkoherdarnas sida och att
dessa skulle såsom en under ämbetsansvar dem ålagd och tillika av dem
med personligt intresse omfattad uppgift taga sig an detta arbete. Liksom
kyrkoherden numera upphört att vara självskriven ordförande i skolrådet,
har hans ställning såsom självskriven ordförande i barnavårdsnämnden icke
heller bibehållits i den nu gällande barnavårdslagen av den 6 juni 1924,
men har i denna i stället föreskrivits, att i barnavårdsnämnden skall såsom
ledamot ingå en i församlingstjänst inom kommunen anställd ordinarie
präst.

Efter det i den inom ecklesiastikdepartementet upprättade promemorian
erinrats därom att, på sätt jag inledningsvis framhållit, fall förekommit, då
präst, som åtnjutit tjänstledighet för socialt arbete, hos Kungl. Maj:t gjort
ansökning om att han måtte berättigas att vid beräkning av prästerliga
tjänstår tillgodoräkna sig tid, varunder sådan ledighet åtnjutits, anfördes
vidare i promemorian följande:

Såsom exempel på dylika ansökningar, vilka med hänsyn till prästvalslagens
nuvarande bestämmelser angående beräkning av prästerliga tjänstår
icke kunnat bifallas, må här omnämnas en av domkapitlet i Göteborg med
skrivelse den 21 oktober 1943 till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning,
vari en extra ordinarie prästman i Göteborgs stift, vilken av domkapitlet
erhållit tjänstledighet från och med viss dag tills vidare för socialt arbete
vid barnavårdsnämnden i Göteborg och som under berörda ledighet tjänstgjort
såsom vikarierande assistent vid barnavårdsnämndens avdelning för
omhändertagande av barn och ungdom, anhållit att Kungl. Maj:t måtte
medgiva honom rätt till tjänstårsberäkning för den tjänstledighet, som han
dittills åtnjutit och framdeles komme att åtnjuta för socialt arbete vid barnavårdsnämnden.
Till stöd för ansökningen hade sökanden hänvisat till vissa
uttalanden i ett av biskopen Yngve Brilioth på offentligt uppdrag den 14
juli 1942 avgivet betänkande med förslag rörande ändring av gällande bestämmelser
i fråga om prästutbildningen (stat. off. utr. 1942: 33), i vilka uttalanden
dels framhållits behovet av sådana reformer med avseende å den
praktiska utbildningen för prästkallet, att de blivande prästerna erhölle
en vidare social orientering än som för närvarande vore förhållandet, och
dels framhållits såsom värdefullt, om varje stifts prästerskap kunde inrymma
ett antal experter på sociologiens område, varvid dock tillika anmärkts,
att i den mån ett dylikt önskemål överhuvud kunde förverkligas, det endast
syntes kunna ske genom specialutbildning efter prästvigningen. I den skrivelse,
varmed domkapitlet överlämnade ansökningen till Kungl. Maj:t, hade
domkapitlet tillstyrkt bifall till ansökningen.

Sedan genom Kungl. Maj:ts remiss den 15 november 1943 ärkebiskopen
anmodats att, efter samråd med övriga biskopar, avgiva utlåtande över ansökningen,
anförde ärkebiskopen i utlåtande den 27 januari 1944, att ärendet
varit föremål för behandling vid det i januari 1944 församlade biskopsmötet,
samt yttrade vidare bland annat följande: Biskopsmötet funne i prin -

15

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

cip social verksamhet av här ifrågavarande art vara av så stort värde för
en senare prästerlig verksamhet, att den, i likhet med t. ex. tjänstgöring vid
läroverk, borde kunna medföra någon kompensation i form av rätt till prästerlig
tjänstårsberäkning. Biskopsmötet skulle sålunda anse det sakligt berättigat
om prästman som utfört väl vitsordat arbete av ifrågavarande slag,
efter vederbörande domkapitels hörande, kunde tillerkännas prästerlig
tjänstårsrätt med lämplig reducering av tiden och med en sammanlagd tid
av högst två år. Biskopsmötet ansåge emellertid vidare att tjänstårsrätt för
präst, som vore verksam i socialt arbete i barnavårdsnämnds eller annan
dylik institutions tjänst, ej borde beviljas förrän denna tjänstgöring avslutats
och vederbörande prästman återinträtt i prästerlig tjänst.

Då vägande skäl synts tala för en lagändring i syfte att tid, varunder
ledighet från prästerlig tjänst åtnjutits för socialt arbete, finge i viss utsträckning
tillgodoräknas vid tjänstålderns bestämmande, har i förslaget
till lag angående vissa ändringar i prästvalslagen införts en bestämmelse i
10 § 1 mom. av innebörd, att där ledighet åtnjutits för socialt arbete av
sådan beskaffenhet, att erfarenhet därav kan anses vara av väsentlig betydelse
för prästkallet, Kungl. Maj:t skall kunna medgiva, att vid bestämmandet
av tjänstålder i denna må helt eller delvis inräknas tid, varunder dylik
ledighet åtnjutits.

Förslaget att vid bestämmandet av prästerlig tjänstålder även må i viss
utsträckning tillgodoräknas tid, varunder ledighet åtnjutits för socialt arbete,
har i de avgivna yttrandena vunnit allmän anslutning. Emellertid ha
domkapitlet i Skara och centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen,
vilka förklarat sig biträda den mening, som låge till grund för berörda
förslag, ifrågasatt huruvida den föreslagna bestämmelsen i 10 § 1 mom.
prästvalslagen vore behövlig samt gjort gällande att socialt arbete ävensom
annat arbete, som gåve vederbörande ökade förutsättningar att utföra framtida
prästerlig tjänst, kunde vinna tillbörligt beaktande, därest i 9 § prästvalslagen
infördes en bestämmelse av innebörd, att vid uppgörande av förslag
till prästerlig tjänst även skulle tagas i betraktande den förtjänst och
skicklighet, som sökande kunde ha förvärvat genom arbete av nu ifrågavarande
slag.

De flesta av de myndigheter, vilka tillstyrkt förslaget till ändrad lydelse
av 10 § 1 mom. prästvalslagen, ha inskränkt sig till att i korthet uttala sin
anslutning till nämnda förslag. Några av de tillstyrkande yttrandena innehålla
emellertid även mer eller mindre utförliga uttalanden i anledning av
den föreslagna nya bestämmelsen i angivna lagrum.

Domkapitlet i Uppsala anför sålunda i sitt utlåtande: Domkapitlet finner
starka skäl tala för att tid, varunder ledighet från prästerlig tjänst åtnjutits
för socialt arbete, i viss utsträckning får tillgodoräknas vid tjänstålderns
bestämmande. Uppenbart är, att social verksamhet kan vara av stort värde
för en präst i hans fortsatta prästerliga gärning. Begreppet socialt arbete
har givetvis ett mångskiftande innehåll, men med den föreslagna avfattningen
av lagtexten torde erforderliga garantier vara givna mot en alltför
vid tillämpning.

16

Föredra ganden.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

Domkapitlet i Västerås uttalar, att nu gällande bestämmelser, som icke
inneslöte någon möjlighet för präst att i tjänstårsavseende få tillgodoräkna
sig tid, då han varit tjänstledig för socialt arbete, måste te sig ur prästens
synpunkt obilliga och ur allmänna synpunkter olämpliga, ett förhållande
som framträdde skarpare allt eftersom de sociala uppgifterna i samhället
finge allt större omfattning och betydelse. Domkapitlet hälsade därför med
tillfredsställelse det föreliggande förslaget till ändring av prästvalslagen i
denna punkt.

Domkapitlet i Växjö finner det vara sakligt berättigat, att präst, som utfört
väl vitsordat arbete av ifrågavarande slag, kunde tillerkännas prästerlig
tjänstårsrätt, och förordar därför den föreslagna bestämmelsen härutinnan,
dock att därtill syntes böra fogas en föreskrift om tidsbegränsning av förslagsvis
fem år.

Domkapitlet i Stockholm framhåller, att med en sådan bestämmelse i fråga
om tjänstårsberäkning, som nu föreslagits, värdefulla möjligheter kunde
beredas särskilt yngre präster till studier och iakttagelser, som kunde bli
fruktbärande i deras prästerliga gärning.

Såsom jag i det föregående erinrat, har prästerskapet i vårt land av ålder
deltagit i den sociala hjälpverksamheten och förutsättes alltjämt medverkan
från prästernas sida i väsentliga delar av socialvården. Med hänsyn härtill
är det givetvis önskvärt, att prästerna kunna erhålla lämplig utbildning för
de uppgifter, som i förevarande hänseende åvila dem. Även om i äldre tid
behovet av särskild utbildning för dylika uppgifter måhända varit mindre
framträdande, torde i allt fall i vår tid med dess i åtskilliga hänseenden
mera komplicerade förhållanden på samhällslivets område kravet på viss
skolning härutinnan för prästernas del icke kunna avvisas. I det förut omnämnda,
av biskopen Yngve Brilioth år 1942 avgivna betänkandet med förslag
rörande ändring av gällande bestämmelser i fråga om prästutbildningen
framhålles jämväl såsom en allvarlig brist i den nuvarande prästutbildningen
frånvaron av vidare social orientering, i det att de blivande prästerna
icke genom den akademiska undervisningen erhålla någon kännedom om det
nutida samhällets ekonomiska och sociala struktur. Till avhjälpande av
berörda brist föreslås, att i den praktiska prästutbildningen skall ingå en
översiktlig kurs i samhällslära. En dylik kurs i samhällslära har även förordats
av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga
för fortsatt beredning av frågan om prästutbildningens reformering (prästutbildningssakkunniga)
i ett den 1 december 1944 i ämnet avgivet betänkande
(stat. off. utr. 1944: 67), i vilket jämväl framhållits såsom nödvändigt,
att prästerna äga god inblick i samhällets och de moderna folkrörelsernas
struktur samt i social vårdsarbetets uppbyggnad och mål.

Frågan om en revision av gällande bestämmelser rörande prästernas utbildning
har icke ännu vunnit sin lösning, men även om efter en reformering
av prästutbildningen i denna skulle komma att ingå en särskild kurs

17

Kungl. Maj ds skrivelse nr 10.

i samhällslära, är det givet att, därest en icke önskvärd förlängning av studietiden
för de blivande prästerna skall kunna undvikas, endast en ganska
begränsad tid kan komma att stå till förfogande för en dylik kurs och att
det därvid följaktligen icke kan bli fråga om någon mera ingående utbildning
utan allenast om en allmän orientering rörande sådana sociala spörsmål,
som kunna vara av betydelse för församlingsprästens gärning. I övrigt
torde man såsom hittills komma att få räkna med vidare utbildning efter
prästvigningen och med de möjligheter till sådan utbildning, som innefattas
i lämpligt socialt arbete. Att prästvalslagen räknar med fortsatt utbildning
på det teologiska området framgår av stadgandet i 10 § 1 mom., att vid
beräkning av tjänstår avdrag ej må ske för tid, varunder någon åtnjutit
tjänstledighet för idkande av teologiska studier, och torde det få anses skäligt,
att social utbildning, som förvärvats genom praktisk tjänstgöring, bleve
såtillvida jämställd med fortsatt utbildning på det teologiska området, att
tid, varunder ledighet åtnjutits för dylik tjänstgöring, finge åtminstone i viss
utsträckning tillgodoräknas vid tjänstålderns bestämmande.

Såsom jag i det föregående omnämnt, ha domkapitlet i Skara och centralstyrelsen
för allmänna svenska prästföreningen i sina yttranden gjort gällande,
att med socialt arbete borde i nu förevarande hänseende jämställas
även annat arbete, som gåve vederbörande ökade förutsättningar att utföra
framtida prästerlig tjänst. Jämväl kammarkollegiet har i sitt yttrande
ifrågasatt, huruvida icke även med socialt arbete jämförligt annat arbete
borde kunna tillgodoräknas präst vid tjänstålderns bestämmande. Emellertid
har i berörda yttranden icke närmare angivits vad slags arbete som vid
sidan av social verksamhet borde i förevarande hänseende komma i fråga,
och då något praktiskt behov av en bestämmelse om tillgodoräknande av
jämväl annat än socialt arbete i allt fall icke torde hittills ha gjort sig gällande,
har jag ansett vad i omförmälda yttranden anförts i angivna hänseende
icke böra nu föranleda någon åtgärd.

Med anledning av vad domkapitlet i Skara och centralstyrelsen för allmänna
svenska prästföreningen i sina yttranden anfört därom, att den föreslagna
bestämmelsen i 10 § 1 mom. prästvalslagen icke vore behövlig, om i
9 § samma lag infördes en bestämmelse av innebörd, att vid uppgörande av
förslag till prästerlig tjänst även skulle tagas i betraktande den förtjänst
och skicklighet, som sökande kunde ha förvärvat genom arbete av nu ifrågavarande
slag, torde jag få erinra om bestämmelserna i 7 § prästvalslagen,
enligt vilka bestämmelser viss tjänstålder erfordras för behörighet att, vare
sig efter ansökning i vanlig ordning eller i anledning av kallelse till fjärde
provpredikant, uppföras på förslag till kyrkoherdetjänst. Med hänsyn härtill
och då enligt 9 § prästvalslagen domkapitlen ha att vid uppgörande av
förslag till prästerlig tjänst även taga i betraktande de sökandes tjänstålder
såsom utgörande en för förslaget betydelsefull del av de sökandes förtjänst
och skicklighet, lärer det vara uppenbart, att en bestämmelse om till -

18

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

godoräknande av tid, varunder ledighet åtnjutits för socialt arbete, måste
komma att bli av ej oväsentlig praktisk betydelse och att den icke kan
ersättas av någon bestämmelse av sådan innebörd, som angivits i berörda
yttranden.

Ehuru man torde kunna utgå ifrån att det vid tjänstledighet för socialt
arbete i regel är fråga om verksamhet inom socialvården, lärer det dock
vara mindre lämpligt att såsom villkor för att verksamheten skall kunna
vinna beaktande vid tjänstålderns beräknande föreskriva, att den skall ha
utövats på socialvårdens område. Häremot talar till en början den omständigheten,
att uttrycket socialvård, som är en språklig nybildning från senare
tid, icke ännu kan anses ha erhållit en fullt klar och entydig innebörd. Härtill
kommer, att med verksamhet inom socialvården närmast torde avses
tjänstgöring vid någon till socialvården hörande legal institution, såsom
fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd, och att det icke synes vara berättigat
att helt utesluta tjänstgöring vid frivilliga institutioner på det
sociala området från möjlighet att vinna beaktande vid tjänstålderns beräknande.
Å andra sidan är det givet, att icke varje slag av social verksamhet
är av beskaffenhet att böra vinna beaktande i förevarande hänseende. En
lämplig bestämning av den verksamhet, som må kunna tillgodoräknas vid
fastställande av tjänstålder, torde erhållas därest, på sätt skett i det inom
ecklesiastikdepartementet upprättade lagförslaget, i prästvalslagen angives
att det skall vara fråga om socialt arbete av sådan beskaffenhet, att erfarenhet
därav kan anses vara av väsentlig betydelse för prästkallet. Att, såsom
domkapitlet i Växjö förordat i anslutning till förut omnämnda uttalande
av biskopsmötet, i detta sammanhang föreskriva, att den sociala tjänstgöring,
för vilken ledighet åtnjutits, skall vara väl vitsordad, synes icke
behöva ifrågakomma, då vid avgörandet av frågan, huruvida och i vilken
utsträckning berörda tjänstgöring må tillgodoräknas vid tjänstålderns bestämmande,
även det sätt, varpå nämnda tjänstgöring blivit fullgjord, lärer
utan särskild föreskrift därom komma att bli föremål för tillbörligt beaktande.

På sätt i det föregående omnämnts, har biskopsmötet gjort gällande, att
tid, varunder ledighet åtnjutits för social verksamhet, borde underkastas
lämplig reducering för att kunna tillgodoräknas vid tjänstålderns bestämmande
och att tjänstårsrätt i anledning av sådan verksamhet icke borde
tillerkännas vederbörande för längre tid än två år. Även domkapitlen i
Växjö och Stockholm ha uttalat sig i dylik riktning, varvid emellertid domkapitlet
i Växjö ifrågasatt en tidsbegränsning av förslagsvis fem år. Att
fastställa någon viss tid, utöver vilken det icke skulle vara tillåtet att tillgodoräkna
tjänstår i anledning av social verksamhet, synes mig dock icke
vara av behovet påkallat. Den avsevärda skillnad, som föreligger mellan
de av biskopsmötet och domkapitlet i Växjö föreslagna maximitiderna, vittnar
också om de svårigheter, som inställa sig, då det gäller att här finna

19

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

någon lämpligt fixerad tidsbegränsning. Huruvida tid, varunder ledighet
åtnjutits för socialt arbete, må i sin helhet tillgodoräknas eller i vad mån
den bör reduceras för att kunna tillgodoräknas vid tjänstålderns bestämmande,
synes därför lämpligen böra bli beroende på omständigheterna i
varje särskilt fall. Vid ledigheter av icke alltför långvarig beskaffenhet lärer
det i regel icke behöva möta betänklighet att låta tiden i sin helhet tillgodoräknas,
under det att vid längre ledigheter en viss reduktion av tiden
skäligen torde böra äga rum. Såsom i biskopsmötets uttalande och i några av
myndigheternas yttranden framhållits, torde frågor om tillgodoräknande
av tid, varunder ledighet åtnjutits för social verksamhet, lämpligen böra
upptagas till avgörande först efter det nämnda verksamhet avslutats och
vederbörande prästman återinträtt i prästerlig tjänst.

Vidkommande spörsmålet åt vilken myndighet det bör uppdragas att
träffa avgörandet beträffande frågor om tillgodoräknande av tid, varunder
ledighet åtnjutits för socialt arbete, ha domkapitlet i Skara och centralstyrelsen
för allmänna svenska prästföreningen gjort gällande att, för den händelse
en bestämmelse om tillgodoräknande av dylik tid ansåges behövlig,
avgörandet i angivna hänseende borde uppdragas åt vederbörande domkapitel,
under det att de övriga myndigheterna i denna del icke haft något
att erinra mot det inom ecklesiastikdepartementet upprättade lagförslaget,
enligt vilket det skall ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörandet härutinnan.
För egen del har jag, med hänsyn till önskvärdheten av att vinna
enhetlig praxis på förevarande område funnit, att det lämpligen bör ankomma
på Kungl. Maj:t att träffa avgörandet i nämnda hänseende. Då det
torde ligga i sakens natur, att Kungl. Maj:t, innan beslut meddelas i dylik
fråga, inhämtar yttrande av vederbörande domkapitel, lärer någon särskild
föreskrift om infordrande av sådant yttrande icke vara av behovet påkallad.

B. Frågan om en sammanföring av prästvallängden med de
allmänna röstlängderna.

Jag övergår nu till behandling av frågan om en sammanföring av prästvallängden
med de allmänna politiska och kommunala röstlängderna och
torde därvid till en början få i korthet redogöra för tidigare och nu gällande
bestämmelser angående rösträtten vid prästval och rörande vallängd vid
dylika val ävensom erinra om vad för närvarande gäller beträffande de allmänna
röstlängderna.

Gällande bestämmelser.

Prästvallängd. Enligt lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning
av prästerliga tjänster gällde med avseende å rösträtten vid prästval,
att denna — i likhet med vad tidigare var förhållandet beträffande den

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

kommunala rösträtten — var graderad efter ekonomiska grunder och tillkom
såväl juridiska som fysiska personer. Rösträtten vid prästval var beroende
av rösträtten å kyrkostämma, så att rösträtt vid prästval tillkom envar,
som i församling, där sådant val skulle anställas, ägde rätt att deltaga i
kyrkostämmans överläggningar och beslut. Även i avseende å röstberäkning
gällde vad för kyrkostämma var stadgat, dock med den jämkning i
församling å landet att rösträtt, som tillkom någon för andra beskattningsföremål
än jordbruksfastighet, icke fick åtnjutas för mera än en femtedel
av det röstetal, vilket eljest bort tillkomma honom enligt den för omröstning
å kyrkostämma gällande röstgrunden, och att icke heller någon fick
deltaga i valet med större röstetal för jordbruksfastighet än en femtedel och
för andra beskattningsföremål än en femtiondel av församlingens hela röstetal
å kyrkostämma.

Prästvalslagen av den 9 december 1910 innehöll i 26 § 1—4 mom. beträffande
rätten att deltaga i prästval bestämmelser, som medförde avsevärda
förändringar på förevarande område. I 26 § 1 mom. uppställdes såsom regel,
att rösträtt vid prästval skulle tillkomma endast fysiska personer. Röstberättigad
skulle dock vara allenast den, som vore mantalsskriven i församlingen
och för egen del ägde rösta å kyrkostämman, så ock hustru till röstberättigad
man. I 26 § 2 mom. stadgades vidare, att medlem av icke territoriell
församling ej ägde rösträtt vid prästval inom territoriell församling.
I 26 § 3 mom. angavs i vad mån det var tillåtet att vid prästval rösta genom
ombud och reglerades rätten till fullmaktsröstning, där sådan var tillåten.
I 26 § 4 mom. stadgades slutligen, att varje röstande skulle äga en röst.
Sedan genom 1918 års rösträttsreform bestämmelser om allmän och lika
rösträtt införts i kommunalförfattningarna, ersattes genom lagändring den
10 december 1920 stadgandena i 26 § 1 mom. med en bestämmelse av innehåll,
att rösträtt vid prästval skulle tillkomma envar, som inom församlingen
ägde att deltaga i kyrkostämmans överläggningar och beslut.

Sistnämnda bestämmelse ävensom stadgandena i 26 § 2 och 4 mom. i
1910 års präst valslag blevo sedermera vid tillkomsten av nu gällande prästvalslag
av den 7 december 1934 utan ändring upptagna i 26 § 1, 2 och 4
mom. i denna lag. 26 § 3 mom. i 1934 års prästvalslag innehåller i likhet
med motsvarande lagrum i 1910 års prästvalslag bestämmelser med avseende
å rätten till fullmaktsröstning vid prästval.

Efter nyss omförmälda lagändring den 10 december 1920 förefanns icke
längre någon annan skillnad mellan rösträtten vid prästval och rösträtten
å kyrkostämma än att den som, ehuru bosatt inom en territoriell församling,
var medlem av en icke territoriell församling, icke ägde rösträtt vid
prästval men väl å kyrkostämma inom den territoriella församlingen. Även
denna skillnad bortföll emellertid sedermera genom tillkomsten av den nu
gällande lagen om församlingsstyrelse av den 6 juni 1930, i det att i 9 §

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

i nämnda lag stadgades, att den som vore medlem av icke territoriell församling
ej ägde rösträtt å kyrkostämma i annan församling.

Enligt 27 § i gällande prästvalslag skall för prästval särskild vallängd upprättas
och på frågodagen justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för
att kunna komma under prövning, antingen före frågodagen skriftligen
avfattad ingivas till den, som förvaltar kyrkoherdeämbetet i församlingen,
eller ock framställas vid justeringen på frågodagen. I den mån mot vallängden
framställda anmärkningar godkännas, skola därav betingade rättelser
i vallängden företagas. Har ett år förflutit från justeringens avslutande,
är vallängden förfallen och skall ny längd för valet upprättas samt å
frågodag justeras.

Även enligt prästvalslagarna av den 26 oktober 1883 och den 9 december
1910 skulle för prästval särskild vallängd upprättas och på frågodagen
justeras. Den nuvarande bestämmelsen om vallängdens giltighetstid, vilken
bestämmelse utan ändring upptagits från 1910 års lag, saknade emellertid
motsvarighet i 1883 års lag. De kommitterade, som utarbetat det
förslag varå 1910 års lag i huvudsak grundade sig, framhöllo i sitt den
9 november 1907 avgivna betänkande, att ehuru de i 1883 års lag meddelade
bestämmelserna i ämnet ej vore fullt tydliga, lagens mening syntes
vara, att efter kallande av fjärde provpredikant skulle hållas ny frågodag
eller kanske rättare att frågodagsförrättningen skulle fortsättas och ny
justering av vallängden därvid verkställas, varjämte kommitterade i detta
avseende vidare anförde bland annat följande:

Det förefölle riktigare, att frågodagsförrättningen ansåges avslutad på
själva frågodagen även i det fall att fjärde provpredikant kallats. Härav
följde då också, att vallängden vore å frågodagen slutligt justerad och att
några förändringar i längden i regel ej vidare borde få företagas efter frågodagen.
Endast i det fall att under tiden mellan frågodagen och valet ny
röstlängd för församlingens kyrkostämma trätt i tillämpning inträdde ett
annat förhållande. Då rösträtten å kyrkostämma vore grundläggande för
rösträtten vid prästval, syntes det i sådan händelse, vare sig fjärde provpredikant
kallats eller icke, vara nödvändigt att även en ny längd för prästvalet
upprättades.

I anslutning till vad kommitterade sålunda anfört hade i det förslag till
lag angående tillsättning av prästerliga tjänster, vilket framlades av kommitterade,
upptagits en bestämmelse av innehåll, att därest efter frågodagen
ny röstlängd för kyrkostämma trätt i tillämpning, ny vallängd för prästvalet
skulle upprättas. Vid granskning av denna bestämmelse anmärktes
emellertid inom högsta domstolen, att det av vissa närmare angivna praktiska
skäl syntes lämpligast att tillägga den justerade vallängden oinskränkt
giltighet under en viss, i lagen bestämd tid, exempelvis ett år, från justeringens
avslutande men låta den förfalla vid denna tids utgång. I överensstämmelse
med den uppfattning, som sålunda uttalades inom högsta domstolen,
avfattades ock sedermera den i 1910 års lag förekommande bestäm -

22

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10

melse om vallängdens giltighetstid, vilken därefter, såsom jag nyss erinrat,
oförändrad upptagits i nu gällande prästvalslag.

1907 års prästvalskommitterade upptogo även till behandling ett av riksdagen
i skrivelse den 13 april 1904 framfört förslag om vidtagande av en
lagändring i sådan riktning, att de för kyrkostämmorna granskade röstlängderna
kunde komma till användning vid prästvalen.

Kommitterade anförde härutinnan, att så länge graderad skala skulle
användas såväl vid prästval som vid omröstning å kyrkostämma och därjämte
olika rösträttsbegränsningar skulle tillämpas vid prästval och vid omröstning
å kyrkostämma, det syntes vara omöjligt att tillmötesgå yrkandet,
att kyrkostämmans röstlängder skulle begagnas vid prästval. Saken ställde
sig dock väsentligt annorlunda, därest — såsom av kommitterade föreslagits
— rösträtt vid prästval skulle tillkomma allenast fysiska personer och
graderad röstskala ej vidare skulle komma att användas vid dylika val. Då
alla röstberättigade erhölle lika röstetal, bleve vallängdens upprättande synnerligen
enkelt, och det skulle då till och med kunna ifrågasättas, huruvida
en särskild vallängd längre vore behövlig eller om ej kyrkostämmans röstlängd
skulle kunna användas vid valet efter att ha för sådant ändamål å
kyrkostämma justerats. Skillnaden mellan vallängden och kyrkostämmans
röstlängd komme ju huvudsakligen att bestå däri, att juridiska personer,
stärbhus m. fl., som ägde rösträtt å kyrkostämma, ej skulle upptagas i vallängden
och att några olika röstetal ej heller skulle införas i denna. Berörda
skiljaktigheter bleve emellertid, åtminstone i vissa församlingar, ganska
omfattande, och det förefölle också kommitterade bättre, att för prästval
upprättades särskild vallängd, vilken väsentligen finge karaktären att vara
ett utdrag av röstlängden för kyrkostämman.

Utöver vad i prästvalslagen finnes föreskrivet rörande vallängd vid prästval,
innehåller stadgan den 7 december 1934 om prästval (prästvalsstadgan)
härom ytterligare följande närmare bestämmelser. Vallängd skall upprättas
för landet och för stad, där magistrat ej finnes, av häradsskrivaren och för
annan stad av magistraten eller, där särskilda tjänstemän äro förordnade
för debitering av utskylderna till kronan, av dessa under magistratens inseende.
Vallängden skall upprättas i två exemplar enligt särskilt formulär
och vara så uppgjord, att möjlighet finnes till längdens fördelning, om frågodagsförrättning
eller val skall äga rum å skilda lokaler (7 § 1 mom.). Samtidigt
därmed att prästerlig tjänst kungöres ledig till ansökning, skall domkapitlet
anmoda den, av vilken vallängd skall upprättas, att gå i författning
därom; och åligger det honom att sist åtta veckor därefter sända båda
exemplaren av vallängden till den, som förvaltar kyrkoherdeämbetet i församlingen
(7 § 2 mom.). Denne skall sist fjorton dagar före frågodagen
sända det ena exemplaret av vallängden till valförrättaren samt framlägga
det andra exemplaret hos pastorsämbetet för att intill frågodagen vara
tillgängligt för församlingens medlemmar (7 § 3 mom.). Vid vallängdens
justering å frågodagen godkända rättelser och tillägg skola införas i båda
exemplaren av vallängden (10 § 1 mom.). Justeringen skall verkställas med

23

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

hänsyn till de förhållanden, som äro för handen å justeringsdagen (10 § 3
mom.), och båda exemplaren av vallängden skola efter verkställd justering
förses med vederbörliga underskrifter (10 § 5 mom.). Vid frågodagsförrättning,
då förslag att kalla fjärde provpredikant blir föremål för omröstning,
ävensom vid själva valet skall i det ena exemplaret av vallängden antecknas,
vilka röstägande röstat och när äkta make avlämnat fullmakt för
andra maken (20 §). Efter valets slut eller, där enligt 13 § 2 mom. prästvalslagen
särskild valförrättning icke erfordras, efter det frågodagsförrättningen
ägt rum, skall valförrättaren till domkapitlet insända det exemplar av vallängden,
vari verkställts sådana anteckningar som nyss nämnts (23 § och
11 § 2 mom.).

De bestämmelser i prästvalsstadgan, om vilka jag nu erinrat, överensstämma
i huvudsak med de föreskrifter rörande vallängd vid prästval, vilka
funnos meddelade i den förut gällande prästvalsstadgan av den 9 december
1910. I denna hade ursprungligen också stadgats, att den som skulle upprätta
vallängd ägde att från vederbörande myndigheter infordra de uppgifter,
som, utöver mantalslängden och övriga för honom tillgängliga handlingar,
vore behövliga för vallängdens uppgörande, ävensom att en förteckning
å de församlingsmedlemmar, som häftade för oguldna kommunalutskylder
i församlingen, skulle genom vederbörande uppbördsmans försorg
å frågodagen vara tillgänglig för valförrättaren. I samband med den förut
omförmälda lagändring, varigenom rösträtten vid prästval bragtes att sammanfalla
med rösträtten å kyrkostämma med visst undantag allenast beträffande
medlemmar av icke territoriella församlingar, ersattes berörda stadganden
genom en kungörelse den 10 december 1920 om ändrad lydelse av
vissa paragrafer i 1910 års prästvalsstadga med bestämmelser av innebörd
dels att den som skulle upprätta vallängd ägde att från vederbörande myndigheter
infordra de längder och uppgifter, som vore behövliga för vallängdens
uppgörande, och dels att på valförrättarens anmodan den kommunala
röstlängden med tillhörande handlingar skulle på landet genom kommunalstämmans
ordförande och i stad genom magistratens försorg å frågodagen
vara tillgänglig för valförrättaren. Sistnämnda två bestämmelser blevo
sedermera vid tillkomsten av nu gällande prästvalsstadga av den 7 december
1934 utan ändring upptagna i respektive 7 § 1 mom. och 10 § 4 mom.
i denna stadga.

Det formulär, enligt vilket vallängd för prästval skall upprättas, innehåller
12 kolumner. Av dessa äro kol. 1—4 avsedda för angivande av de i
vallängden upptagna personernas hemvist, yrke eller titel och namn. Kol. 5
är avsedd för anteckning om hinder för rösträtt och kol. 6 för instreckning
av röstberättigade. Kol. 7 och 10 äro avsedda för anteckning om utövad
rösträtt och kol. 8 och 11 för anteckning om avlämnade fullmakter vid respektive
frågodagsförrättning och val. Kol. 9 är avsedd för hänvisningar till

24 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

frågodagsprotokollet beträffande ändringar i vallängden och kol. 12 för
anmärkningar.

Ifrågavarande formulär till vallängd innehåller även vissa anvisningar
beträffande formulärets ifyllande, däribland en anvisning i fråga om upptagande
i vallängden av sådana i den kommunala röstlängden förekommande
personer, vilka först under det löpande kalenderåret uppnått eller
uppnå föreskriven rösträttsålder och följaktligen icke förrän efter utgången
av det löpande kalenderåret erhålla kommunal rösträtt. Berörda anvisning
tillkom på föranledande av visst uttalande i ett av kyrkolagsutskottet vid
1934 års kyrkomöte avgivet betänkande (nr 15) i anledning av ett inom
ecklesiastikdepartementet utarbetat förslag till stadga om prästval, över
vilket förslag yttrande inhämtats av kyrkomötet.

I omförmälda, av kyrkomötet godkända betänkande hade utskottet sålunda
anmärkt att, då prästvallängd upprättades under senare delen av ett
kalenderår, man följde en kommunal röstlängd, som komme att gälla även
under början av nästa kalenderår. Oaktat de personer, som först under det
vid längdens upprättande löpande året uppnådde föreskriven rösträttsålder,
ännu icke erhållit kommunal rösträtt, borde de likväl, enär vallängden måhända
komme att justeras först i början av nästa kalenderår, upptagas i
vallängden, naturligtvis med anteckning att de först efter årsskiftet erhölle
rösträtt.

Utskottet omnämnde i detta sammanhang även, att enligt vad utskottet
inhämtat en del befattningshavare vid upprättande i början av ett kalenderår
av prästvallängd icke medtoge personer, som funnes upptagna i röstlängd
men enligt vad senare upprättad mantalslängd utvisade avflyttat från
församlingen, men å andra sidan i stället i vallängden upptoge nyinflyttade
personer, som ännu icke införts i kommunens röstlängd; och uttalade utskottet
därvid tillika, att det av prästvalslagen syntes klart framgå, att ett
sådant förfarande icke vore riktigt.

Allmänna röstlängder. Gällande bestämmelser beträffande de
allmänna röstlängderna återfinnas i lagen om val till riksdagen och i kommunala
vallagen ävensom i kungörelsen den 1 juni 1945 om upprättande
av röstlängd för val till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd.

Enligt lagen om val till riksdagen skall röstlängd för val till riksdagens
andra kammare årligen upprättas för varje valdistrikt vid dylikt val. Röstlängden
skall upprättas före den 30 juni och i fråga om rösträttskvalifikationerna
avse förhållandena den 10 juni. Senast den 30 juni skall röstlängden
vara avsänd eller avlämnad på landet till ordföranden i valnämnden och
i stad till magistraten, där denna ej själv verkställt upprättandet. Från
och med den 6 till och med den 12 juli skall röstlängden vara å lämpligt
ställe inom valdistriktet framlagd för granskning, varom tillkännagivande
skall ske genom kungörelse i viss ordning. Envar i längden upptagen person,
som däri icke antecknats såsom röstberättigad, skall jämväl ofördröjligen
erhålla underrättelse därom, dock att i visst undantagsfall sådan under -

25

Kungl. Maj ds skrivelse nr 10.

rättelse icke är behövlig. Anmärkningar mot röstlängden skola ingivas
till valnämndens ordförande eller magistraten senast den 18 juli,
och därest någon i rätt tid gjort anmärkning däremot, att annan i
röstlängden upptagits såsom röstberättigad, skall denne ofördröjligen
underrättas därom. Den 25 juli eller, om söndag då infaller, nästa dag
sammanträder på landet för varje valdistrikt valnämnden för prövning
av de anmärkningar, som framställts mot röstlängden. Detsamma gäller i
stad för magistraten, dock att sammanträde, som skulle hållas å måndag,
i stället äger rum nästa dag. Sedan vid sammanträdet lämnats tillfälle till
bemötande av gjorda anmärkningar, skall valnämnden eller magistraten
omedelbart eller senast dagen efter slutad förhandling meddela beslut över
varje i behörig tid framställd anmärkning, varefter de rättelser, som föranledas
av dessa beslut, införas i röstlängden och denna underskrives av valnämnden
eller magistraten. Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig
tid framställts, skall intyg därom av valnämndens ordförande eller magistraten
tecknas å längden. Mot valnämndens eller magistratens beslut över
anmärkningar mot röstlängden må talan föras genom besvär hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande. Över Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut
må särskild klagan ej föras. Anföras besvär över valförrättning, vid vilken
Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut tjänat till efterrättelse, må emellertid
i sammanhang därmed talan mot beslutet fullföljas.

Enligt kommunala vallagen skall röstlängd för kommunalval och kommunala
beslut årligen upprättas för varje kommun. Äro i kommun flera
valdistrikt vid val av landstingsmän samt kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige,
skall längden uppläggas i särskilda delar, en för varje valdistrikt;
dock skall, där sådant valdistrikt omfattar två eller flera församlingar
eller distrikt vid val av kyrkofullmäktige eller delar av församlingar
eller distrikt vid val av kyrkofullmäktige, särskild del uppläggas för varje
församling eller kyrkligt valdistrikt eller del därav. Finnes inom kommun
eller valdistrikt municipalsamhälle, skall för detta särskild del uppläggas.
I röstlängden skola enligt mantalslängden för året upptagas alla inom valdistriktet
mantalsskrivna personer, vilka uppnått eller under kalenderåret
uppnå en ålder av tjuguett år, med angivande för var och en, huruvida han
äger eller saknar rösträtt i avseende å beslut å kommunalstämma eller allmän
rådstuga ävensom val av kommunal- eller stadsfullmäktige och landstingsmän.
Envar sådan person* om vilken upplysning ej vinnes, att han den
10 juni brister i något av vad lag stadgar såsom villkor för rösträtt i avseende
å kommunala beslut och val som nyss angivits, skall antecknas i
längden såsom röstberättigad, dock att i fråga om den, som först under
kalenderåret uppnått eller uppnår en ålder av tjuguett år, skall anmärkas,
att rösträtt ej tillkommer honom förr än efter utgången av löpande kalenderår.
Där en vid kommunala beslut och val av angiven beskaffenhet röstberättigad
person saknar rösträtt å kyrkostämma och vid val av kyrkofull Bihang

till riksdagens protokoll 191*7. 1 samt. Nr °26.

26

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

mäktige på den grund, att han är främmande religionsbekännare eller anmält
sig till utträde ur svenska kyrkan eller tillhör icke territoriell församling,
skall om förhållandet göras anteckning i längden. Senast den 30 juni
skall röstlängden vara upprättad och avsänd eller avlämnad på landet till
valnämndens ordförande och i stad till magistraten, där denna ej själv verkställt
upprättandet. Vad i lagen om val till riksdagen stadgas om röstlängds
framläggande till granskning och om kungörelse därom, om underrättelse
till person, som i längden upptagits såsom icke röstberättigad, om
framställande av anmärkning mot längden och om underrättelse till den,
mot vilkens rösträtt anmärkning framställts, om prövning av sådan anmärkning
samt om längdens justering ävensom om klagan över valnämndens
eller magistratens beslut skall äga motsvarande tillämpning beträffande
den kommunala röstlängden; och skall vad i avseende å magistrat är stadgat
i lagen om val till riksdagen och i kommunala vallagen i stad utan
magistrat i tillämpliga delar gälla om den valnämnd, som skall finnas för
sådan stad.

Lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen innehålla härjämte
vissa i sak överensstämmande stadganden i fråga om de allmänna röstlängdernas
bindande verkan. Har mot röstlängd, som blivit i föreskriven ordning
framlagd, anmärkning ej förekommit eller har med anledning av framställd
anmärkning beslut givits och rättelse, där sådan ifrågakommer, gjorts
i röstlängden, gäller sålunda, att längden länder till ovillkorlig efterrättelse,
intill dess ny röstlängd på föreskrivet sätt kommit till stånd. Har på klagan,
som förts i samband med besvär över valförrättning eller annan omröstning,
röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall dock, sedan beslutet
vunnit laga kraft, Kungl. Maj:ts befallningshavande, ändå att felaktigheten
ej föranlett omröstningens upphävande, låta i längden införa av förklaringen
föranledd rättelse.

Enligt föreskrifter i lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen
har hittills gällt, att de allmänna röstlängderna skola upprättas, på landet
och i stad, där magistrat ej finnes, av den tjänsteman, som verkställer debitering
av utskylder till kronan, samt i annan stad av magistraten eller, där
särskilda tjänstemän äro förordnade för nämnda debitering, av dessa under
magistratens inseende. Med föranledande av den år 1945 beslutade uppbördsreformen
ha emellertid genom lagändringar den 29 juni 1946, vilka
skola träda i kraft den 1 januari 1947, berö&da föreskrifter i lagen om val
till riksdagen och kommunala vallagen ersatts med bestämmelser, enligt
vilka de allmänna röstlängderna skola upprättas av lokal skattemyndighet.
Enligt uppbördsförordningen den 31 december 1945 skall lokal skattemyndighet
på landet och i stad utan magistrat ävensom i sådan stad med magistrat,
som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi, utgöras av
häradsskrivaren och i stad med magistrat, som icke tillhör fögderi, av kronokamreraren.

27

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

Jämlikt kungörelsen den 1 juni 1945 om upprättande av röstlängd för val
till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd skola de allmänna
röstlängderna, upplagda i särskilda delar enligt vad i lag stadgas,
upprättas i en gemensam, i två exemplar utskriven handling. I kungörelsen
angives, att det ena exemplaret av de sålunda sammanförda röstlängderna
i regel bör användas vid val till riksdagens andra kammare och vid val av
landstingsmän och att det andra exemplaret i regel bör användas vid fullmäktigval
och vid kommunala beslut. Därest för municipalsamhälle skulle
möta svårighet att för municipalstämma erhålla tillgång till något av de
båda exemplaren av röstlängderna, äger samhället att på egen bekostnad förskaffa
sig avskrift av röstlängderna i erforderliga delar. Röstlängderna för
Stockholm skola upprättas enligt formulär, som fastställes av överståthållarämbetet,
under det att röstlängderna för annan ort än Stockholm skola
upprättas i enlighet med ett vid kungörelsen fogat formulär. Sistnämnda
formulär innehåller 22 kolumner. Av dessa äro kol. 1—7 avsedda för angivande
av de i röstlängderna upptagna personernas hemvist, yrke eller titel,
namn, födelseår och kön. I kol. 8 skall anteckning ske, då hinder för rösträtt
möter på den grund, att vederbörande är utlänning eller omyndig.
Kol. 9, 13 och 17 äro avsedda för instreckning av manliga och kol. 10, 14
och 18 för instreckning av kvinnliga röstberättigade vid respektive andrakammarval,
landstingsmannaval samt fullmäktigval och kommunala beslut.
Kol. 11, 15 och 19 äro avsedda för anteckning om utövad rösträtt av manliga
och kol. 12, 16 och 20 för anteckning om utövad rösträtt av kvinnliga
röstberättigade vid respektive andrakammarval, landstingsmannaval och
fullmäktigval. Kol. 21 är avsedd för anteckningar, som kunna vara erforderliga
vid andra omröstningar än de i kol. 9—20 angivna. Kol. 22 utgör
anmärkningskolumn. I fråga om den, som under kalenderåret, då längderna
upprättas, uppnått eller uppnår en ålder av tjugu ett år, anmärkes sålunda
i kol. 22, att han först nästföljande kalenderår är röstberättigad. Därest
någon saknar rösträtt å kyrkostämma och vid val av kyrkofullmäktige på
den grund, att han är främmande religionsbekännare eller anmält sig till
utträde ur svenska kyrkan eller tillhör icke territoriell församling, verkställes
anteckning härom likaledes i kol. 22.

Föreliggande förslag.

Bestämmelser om en sammanföring av de politiska och kommunala röstlängderna
meddelades första gången genom en kungörelse av den 29 januari
1921. Denna kungörelse grundade sig i huvudsak å ett av särskilda inom
civildepartementet tillkallade sakkunniga (konimunalförfattningssakkunniga)
utarbetat förslag till kungörelse angående upprättande av röstlängd
för vid till riksdagens andra kammare och av kommunal röstlängd in. in.,
enligt vilket förslag dessa röstlängder skulle sammanföras i en gemensam,
i två exemplar utskriven handling.

28

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

I samband därmed att frågan om sammanförande av de politiska och kommunala
röstlängderna var föremål för utredning genom de inom civildepartementet
tillkallade kommunalförfattningssakkunniga, framfördes till
nämnda sakkunniga ett förslag om att jämväl prästvallängden skulle sammanföras
med omförmälda röstlängder. De sakkunniga, vilka den 20 januari
1920 avgå vo del I av sitt betänkande, behandlande bland annat frågan om
sammanförande av de båda röstlängderna, tillbakavisade därvid berörda förslag
om prästvallängdens sammanförande med de politiska och kommunala
längderna såsom outförbart eller i varje fall förenat med väsentliga olägenheter.

De sakkunniga anförde till stöd för denna sin ståndpunkt huvudsakligen,
att en sammanföring av prästvallängden med de politiska och kommunala
röstlängderna skulle innebära, att det för dessa längder gemensamma formuläret
måste utökas med ett flertal kolumner, vilka skulle komma till användning
endast i de i regel med många års mellanrum inträffande fall, då församlingen
hade att välja, ny präst. En sådan anordning skulle komma att
medföra ökning av pappers- och tryckningskostnader, varjämte den ifrågasatta
utökningen av röstlängdsformuläret skulle göra detta ohanterligt och
försvåra dess användning. Härtill komme, att proceduren för granskning och
komplettering av prästvallängden vore en helt annan än den, som tillämpades
beträffande de båda andra röstlängderna.

Vid anmälan av en till 1920 års riksdag avlåten proposition (nr 286),
varigenom vissa författningsförslag huvudsakligen på kommunallagstiftningens
område förelädes riksdagen, blev jämväl det av kommunalförfattningssakkunniga
framlagda förslaget till kungörelse angående upprättande
av röstlängd för val till riksdagens andra kammare och av kommunal röstlängd
m. m. föremål för omnämnande av dåvarande chefen för civildepartementet.
Departementschefen uttalade i samband därmed även, att en sammanföring
av prästvallängden med de politiska och kommunala längderna
icke lämpligen borde äga rum, varvid departementschefen beträffande motiveringen
i hithörande delar hänvisade till vad kommunalförfattningssakkunniga
därutinnan anfört.

Frågan om prästvallängdens sammanförande med de allmänna röstlängderna
upptogs sedermera ånyo av ärkebiskopen i en till chefen för ecklesiastikdepartementet
ställd skrivelse den 21 december 1936, vilken skrivelse
genom remiss den 21 maj 1937 överlämnades till 1936 års uppbördskommitté
för att av denna tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag.
Nämnda kommitté, vilken den 31 oktober 1938 avgav del II av sitt betänkande
(stat. off. utr. 1938: 41), innefattande utredning och förslag rörande
folkbokföringens ordnande och vissa därmed sammanhängande frågor, uttalade
sig därvid jämväl beträffande frågan om en sammanföring av prästvallängden
med de allmänna röstlängderna.

Efter att ha erinrat därom, att i sistnämnda längder instreckning för närvarande
skedde i särskilda kolumner av alla dem, som ägde rösträtt (s. k.

29

Kangl. Maj:ts skrivelse nr 10.

positiv instreckning), samt framhållit, att man syntes kunna inskränka instreckningen
till att avse allenast det relativa fåtal personer som icke vore
röstberättigade (negativ instreckning), uttalade sålunda kommittén, att den
ifrågasatta sammanföringen syntes kunna ske, om man överginge till negativ
instreckning av röstlängderna, enär i sådant fall erforderligt utrymme
vunnes för de kolumner, som i en sammanslagen röstlängd skulle avse prästvalet.

Frågan om sammanförande av prästvallängden med de allmänna röstlängderna
har därefter ytterligare berörts i ett av kammarkollegiet den 1 december
1943 till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande i ärende angående ifrågasatt
förtydligande av bestämmelserna om rösträtt vid prästval med hänsyn till
ordningen för prästvallängdens upprättande. Efter att ha framhållit att
angivna bestämmelser icke syntes vara fullt tydliga därutinnan, huruvida
prästvallängden borde upprättas i anslutning till den senast justerade kommunala
röstlängden eller huruvida prästvallängden borde upprättas oberoende
av den kommunala röstlängden och därvid beträffande mantalsskrivning
och rösträttskvalifikationer avse förhållandena å frågodagen, anförde
sålunda kammarkollegiet i berörda utlåtande bland annat följande:

För framtiden torde man ha att välja mellan att förtydliga bestämmelserna
i prästvalslagen och prästvalsstadgan så, att det av dem framgår,
att vallängden skall upprättas efter vid frågodagen rådande förhållanden
även beträffande mantalsskrivningen eller också avskaffa den särskilda vallängden
och låta röstningen vid prästval ske efter den kommunala röstlängden.

För det förra förfarandet talar att rösträtten vid prästval icke tidigare
varit anknuten till de kommunala valen, prästvalens relativt stora betydelse
och sparsamma förekomst. För den särskilda vallängden talar ock att
prästvalen i motsats till de kommunala valen, som äga rum efter röstlängdens
justering, kunna förekomma under vilken tid som helst på året. Användes
däremot den kommunala röstlängden, kunna åtskilliga, materiellt sett
röstberättigade bli uteslutna från rösträtt vid valet.

Bortser man härifrån, skulle det helt visst innebära minskat arbete och
förenkling av valförfarandet, om senast justerade kommunala röstlängd finge
användas.

Såsom framgår av förut anförda yttrande av 1930 års uppbördskommitté,
förutsätter ett sammanförande av prästvallängden med de allmänna röstlängderna
vissa ändringar i nu gällande bestämmelser i fråga om instreckning
i sistnämnda längder. Framställning om en reformering av de nuvarande
bestämmelserna i angivna hänseende har även gjorts av föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjänstemän i en till chefen för justitiedepartementet
ställd skrivelse den 14 november 1945, i vilken skrivelse föreningen
anhållit, bland annat, att instreckning av röstberättigade i samband med
upprättandet av de allmänna röstlängderna måtte slopas. Med anledning
av berörda framställning upprättades därefter en promemoria inom justitiedepartementet
angående ändringar av formuläret till röstlängd, i vilken promemoria
anfördes, bland annat:

30

Kungl. Maj ds skrivelse nr 10.

S. k. positiv instreckning, utvisande att vederbörande vore röstberättigad,
syntes numera icke vara erforderlig utan borde slopas, eftersom den medförde
avsevärt arbete. Någon negativ instreckning i egentlig mening skedde
icke för närvarande, utan rösträttshindrets beskaffenhet angåves i särskild
kolumn. Att vid sidan av det angivna rösträttshindret verkställa instreckning
för dem som saknade rösträtt syntes icke vara erforderligt. Det kunde
emellertid ifrågasättas, huruvida icke i anmärkningskolumnen nu förekommande
anteckningar om att rösträtt finge utövas först under nästföljande år
eller att rösträtt ej förelåge vid kyrkliga val borde överflyttas till kolumnen
för rösträttshinder. Därigenom skulle större säkerhet ernås vid undersökning
om en person vore berättigad att rösta. Anmärkningskolumnen borde bibehållas
för, bland annat, anteckning om beslutade ändringar i röstlängden.

I ett därefter av statistiska centralbyrån den 14 januari 1946 till chefen
för justitiedepartementet avgivet yttrande över omförmälda framställning
från föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän jämte den i anledning
därav upprättade promemorian förklarade sig statistiska centralbyrån
icke ha något att erinra mot att de kolumner i röstlängden uteslötes,
som hittills begagnats för s. k. positiv instreckning beträffande rösträtten,
eller kol. 9, 10, 13, 14, 17 och 18, samt att i anmärkningskolumnen nu förekommande
anteckningar om att rösträtt finge utövas först under nästföljande
år och att rösträtt ej förelåge vid kyrkliga val överflyttades till kolumnen
för rösträttshinder, varjämte statistiska centralbyrån uttalade, att därest
ifrågavarande överflyttningar komme till stånd, någon särskild kolumn för
instreckning av rösträttshinder icke borde införas i röstlångdsformuläret,
enär detta endast skulle vara ägnat att föranleda till misstag, då det gällde
att vid valförrättning avgöra om rösträtt förelåge eller icke.

Sedan i andra yttranden över förenämnda framställning från föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjänstemän dels överståthällarämbetet framhållit
önskvärdheten av att jämväl formuläret till prästvallängd ändrades
och dels länsstyrelsen i Västemorrlands län ifrågasatt, huruvida icke sådana
ändringar i gällande bestämmelser borde genomföras, att de allmänna röstlängderna
bleve så upprättade att de kunde användas också vid prästval,
har frågan om en sammanföring av prästvallängden med de allmänna röstlängderna
upptagits till förnyat övervägande, varvid uppmärksammats att,
jämte det förut angivna kolumner i de allmänna röstlängderna borde uteslutas,
även vissa av de nuvarande kolumnerna i prästvallängden borde
utgå.

I fråga om berörda ändringar med avseende å de allmänna röstlängderna
och prästvallängden ävensom beträffande de ändringar i bestämmelserna å
förevarande område, som i övrigt måste anses erforderliga för ett sammanförande
av prästvallängden med de allmänna röstlängderna, anfördes i den
inom ecklesiastikdepartementet upprättade promemorian följande:

Vad de allmänna röstlängderna beträffar, är det avsett, att de nuvarande,
för instreckning av röstberättigade avsedda kol. 9, 10, 13, 14, 17 och 18

31

Kungl. May.ts skrivelse nr 10.

skola utgå, och vad angår prästvallängden är det avsett, att de nuvarande,
för instreckning av röstberättigade, för anteckning om avlämnade fullmakter
och för hänvisningar till frågodagsprotokollet avsedda kol. 6, 8, 9 och 11
likaledes skola utgå. Det torde vara uppenbart, att genom dessa uteslutningar
erforderligt utrymme kommer att vinnas för de kolumner, som i ett
för de allmänna röstlängderna och prästvallängden gemensamt röstlängdsformulär
skulle avse frågodagsförrättningar och prästval. Det är även avsett,
att kolumnerna för frågodagsförrättningar och prästval skola erhålla
sådan bredd, att de jämväl skola kunna användas vid flera prästval under
samma år. För sådant fall skulle nämligen utrymme finnas att anteckna
utövad rösträtt vid det första valet med siffran 1, vid det andra valet med
siffran 2 o. s. v. På detta sätt har tidigare förfarits, då i Stockholm flera
rådmansval ägt rum under samma år.

För ett sammanförande av prästvallängden med de allmänna röstlängderna
erfordras självfallet, att bestämmelserna rörande prästvallängdens
upprättande och justering bringas till huvudsaklig överensstämmelse med
de föreskrifter, som i angivna hänseenden gälla beträffande de båda andra
röstlängderna. Då ett sådant sammanförande synts innebära betydande praktiska
fördelar och de tekniska svårigheter, vilka tidigare ansetts vara förenade
med en dylik anordning, numera äro avsedda att undanröjas, ha i
förslaget till lag angående vissa ändringar i prästvalslagen de nuvarande bestämmelserna
i 27 § rörande vallängd vid prästval ersatts med föreskrifter,
som nära ansluta sig till de bestämmelser, kommunala vallagen innehåller
beträffande röstlängd för kommunalval och kommunala beslut.

De bestämmelser, prästvalsstadgan-innehåller rörande vallängd vid prästval,
ha av Kungl. Maj:t meddelats med stöd av stadgandet i 33 § prästvalslagen,
enligt vilket stadgande Kungl. Maj:t äger meddela de bestämmelser,
som utöver vad i prästvalslagen föreskrivits erfordras i avseende å provpredikanters
missiverande, frågodagsförrättning och val. Därest prästvallängden
sammanföres med de allmänna röstlängderna, torde erforderliga
administrativa föreskrifter rörande vallängd för prästval lämpligen böra
meddelas i en för såväl de allmänna röstlängderna som prästvallängden gemensam
kungörelse om upprättande av röstlängd för val till riksdagens
andra kammare samt av kommunal röstlängd och prästvallängd.

Med avseende å den i förslaget till lag angående vissa ändringar i prästvalslagen
upptagna bestämmelsen i 27 g 1 inom., att prästvallängd skall
upprättas för varje församling, anfördes i promemorian:

I nuvarande 7 § 1 mom. prästvalsstadgan föreskrives, att prästvallängden
skall vara så uppgjord, att möjlighet finnes till längdens fördelning, om
frågodagsförrättning eller val skall äga rum å skilda avdelningar i samma
lokal eller i två eller flera lokaler. Därest prästvallängden sammanföres med
de allmänna röstlängderna, torde någon dylik bestämmelse icke vara erforderlig,
då med hänsyn till den långt gående distriktsindelningen vid de allmänna
valen möjlighet alltid torde finnas till en lämplig uppdelning av vallängden
även vid prästvalen.

Såsom en följd av den föreslagna nya ordningen för prästvallängdens upprättande
och justering har i förslaget till lag angående vissa ändringar i
prästvalslagen angivits, att nuvarande 36 §, vari meddelas viss bestämmelse
beträffande klagan över beslut av valförrättare eller biträdande valförrät -

32

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

tare i fråga om anmärkning mot vallängden, skall upphöra att gälla, varjämte
i samband med det ifrågasatta införandet i 27 § av nya bestämmelser
rörande vallängd vid prästval vissa ändringar ansetts böra vidtagas även
med avseende å 13 § 2 mom. och 26 §.

Beträffande de föreslagna ändringarna i 13 § 2 mom. anfördes i promemorian: Enligt

13 § 2 mom. prästvalslagen skall vid ofullständigt förslag till komministerstjänst
domkapitlet låta inför kyrkostämmans ordförande höra församlingen,
huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres
i sådan fråga omröstning, skall den verkställas enligt röstlängd, som för
ändamålet upprättas och inför kyrkostämmans ordförande justeras; och
skola därvid stadgandena i 26 och 27 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Stadgandet att omröstning skall verkställas enligt särskild för ändamålet
upprättad och justerad röstlängd, vilket stadgande utan ändring upptagits
från den förut gällande prästvalslagen av den 9 december 1910, har
tillkommit av den anledningen, att det med hänsyn till de olikheter, som
tidigare förefunnos mellan rösträtten vid prästval och rösträtten å kyrkostämma,
ansetts oegentligt att vid en i berörda fråga företagen omröstning,
som stundom motsvarar ett prästval, begagna kyrkostämmans röstlängd.
Då emellertid numera rösträtten vid prästval icke skiljer sig från rösträtten
å kyrkostämma i annan mån än såvitt angår reglerna om fullmaktsröstning
samt hinder följaktligen icke vidare föreligger att låta omröstning,
varom här är fråga, verkställas enligt den kommunala röstlängden har i förslaget
till lag om vissa ändringar i prästvalslagen stadgandet i 13 § 2 mom.,
att omröstningen skall verkställas enligt särskild röstlängd, uteslutits, varjämte
hänvisningen till 26 och 27 §§ ersatts med en hänvisning till bestämmelserna
om fullmaktsröstning i 26 § 2 mom., motsvarande nuvarande
3 mom. i 26 §. I samband därmed har stadgandets avfattning jämkats i
sådan riktning, att därav tydligare än med nuvarande avfattning framgår,
att församlingens yttrande rörande det ofullständiga förslaget skall inhämtas
å kyrkostämma.

Med avseende å 26 § anfördes i promemorian:

I 26 § stadgas dels i 1 inom., att rösträtt vid prästval tillkommer envar,
som inom församlingen äger att deltaga i kyrkostämmans överläggningar
och beslut, och dels i 2 mom. att medlem av icke territoriell församling ej
äger rösträtt vid prästval inom territoriell församling. Sistnämnda stadgande,
som utan ändring upptagits från 1910 års prästvalslag, har tillkommit av
den anledningen, att det tidigare icke förelåg något hinder för medlem av
icke territoriell församling att utöva rösträtt å kyrkostämma inom territoriell
församling. Då emellertid numera enligt 9 § lagen den 6 juni 1930
om församlingsstvrelse den som är medlem av icke territoriell församling
ej äger rösträtt å kyrkostämma i annan församling, har det nuvarande
stadgandet i 26 § 2 inom. prästvalslagen såsom oegentligt och ägnat att
leda till missförstånd ansetts böra utgå, i anledning varav jämväl en omnumrering
av nuvarande 3 och 4 mom. i 26 § blivit erforderlig.

I förslaget till lag angående vissa ändringar i prästvalslagen har vidare
ifrågasatts ändrad lydelse av 23 § 1 och 2 mom., 25 §, 28 § 1 inom., 31 §

33

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

1—3 mom. och 34 § 1 mom. ävensom angivits, att 24 § skall upphöra att
gälla. Med avseende å de sålunda föreslagna ändringarna i prästvalslagen
anfördes i promemorian:

Enligt 23 § 1 och 2 mom. prästvalslagen skall före varje prästval hållas
frågodag för valets beredning, och skall söndagen efter sista provdagen
vara frågodag. Å frågodagen skall enligt 9 § prästvalsstadgan valförrättaren
tillspörja församlingen, om jäv mot honom är att anföra, om domkapitlets
och valförrättarens kungörelser blivit behörigen upplästa, om provpredikanterna
fullgjort dem förelagda prov, så ock om något är att anmärka
mot de föreslagna eller de av dem avlagda proven eller annars mot
valets företagande. Yppas på frågodag mot valförrättaren eller mot sådan
biträdande valförrättare, som avses i 22 § 3 mom. prästvalslagen, jäv,
som valförrättaren eller biträdande valförrättaren finner lagligt, skall enligt
24 § prästvalslagen förrättningen uppskjutas till dess domkapitlet förordnat
om ny frågodag och annan valförrättare eller biträdande valförrättare.
Befinnes på frågodag, att provdagarna ej blivit behörigen kungjorda, eller
att förelagt prov icke fullgjorts, eller att föreslagen präst avlidit eller blivit
obehörig till förslaget, skall enligt 25 § 1 mom. prästvalslagen frågodagsförrättningen
likaledes uppskjutas, och skall det ankomma på domkapitlet
att vidtaga den åtgärd, som med prästvalslagen överensstämmer. Har frågodagssammanträdet
icke blivit vederbörligen kungjort, skall enligt 25 § 2
mom. prästvalslagen valförrättaren utsätta ny frågodag till annan söndag.
Därest intet sådant hinder, som avses i 24 och 25 §§ prästvalslagen, yppats
för fortsättning av frågodagsförrättningen, skall enligt 10 § 1 mom. prästvalsstadgan
företagas justering av vallängden. Är det fråga om val till kyrkoherdetjänst,
är församlingen därjämte enligt 28 § 1 mom. prästvalslagen
berättigad att vid frågodagsförrättningen kalla fjärde provpredikant. Enligt
31 § 1 mom. prästvalslagen skall prästval efter pålysning hållas å fjortonde
dagen efter frågodag eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter
sista provdagen, å fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Befinnes på valdagen,
att valet ej blivit behörigen utlyst, skall enligt 31 § 2 mom. prästvalslagen
valförrättaren utsätta ny valdag till annan söndag. Har frågodagsförrättning
ej hållits efter sista provdagen och befinnes å valdagen, att
provdag, som infallit efter frågodagen, ej blivit behörigen kungjord eller
att provet icke fullgjorts, skall enligt 31 ii 3 mom. prästvalslagen valförrättningen
uppskjutas, och skall det ankomma på domkapitlet att vidtaga den
åtgärd, som med prästvalslagen överensstämmer.

Därest prästvallängden kommer att upprättas och justeras i samma ordning
som de allmänna röstlängderna samt någon justering av vallängden
följaktligen icke kommer att äga rum på frågodagen, skulle vid samtliga
komministersval icke komma att återstå några andra ärenden att behandla
å frågodagen än de angelägenheter, som avses i 24 och 25 §§ prästvalslagen.

Vad angår frågan om jäv mot valförrättaren eller mot sådan biträdande
valförrättare, som avses i 22 § 3 mom. prästvalslagen, så synes det icke
nödigt, att församlingen höres rörande denna fråga. Den, som blivit förordnad
till valförrättare eller biträdande valförrättare, skall naturligtvis, om
han är jävig, vilket han bör veta själv, genast draga försorg därom, att
bestyret överflyttas å annan valförrättare eller biträdande valförrättare, såsom
ock föreskrives i 2 § 4 och (i mom. prästvalsstadgan. Vidare synes det

34

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

böra åligga vederbörande pastor att, då kungörelse om provdag, frågodag
— som med hänsyn till behovet av en förrättning för omröstning om fjärde
provpredikant icke torde böra avskaffas vid val till kyrkoherdetjänst —
eller valdag av någon anledning icke blir uppläst i kyrkan i behörig tid eller
utsatt prov ej avlägges, ofördröjligen underrätta valförrättaren därom. Då
denne av sådan anledning eller på grund därav, att föreslagen präst avlidit
eller blivit obehörig till förslaget, finner hinder möta mot företagande av
frågodagsförrättning eller val å bestämd dag, torde han böra genast på
lämpligaste sätt avlysa förrättningen, så att de röstägande icke behöva infinna
sig förgäves.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde frågodagen kunna avskaffas,
såvitt angår komministers val. Såsom nyss antytts, bör den däremot vid val
till kyrkoherdetjänst bibehållas för beredande av tillfälle till omröstning om
fjärde provpredikant. Ehuru förrättningen vid sådant förhållande icke kommer
att i samma mån som hittills motsvara benämningen frågodag, torde
den likväl av praktiska skäl böra bibehålla denna hävdvunna benämning.

För genomförande av nu antydda ändringar med avseende å frågodagen
erfordras:

att nuvarande 23 § 2 mom. och 24 § uteslutas;

att första punkten i 23 § 1 mom. ersättes med stadganden om rätt vid
kyrkoherdeval för församlingen att å frågodag kalla fjärde provpredikant
och om tiden, då frågodagsförrättningen skall hållas;

att — för undvikande av omnumrering av 3—5 mom. i 23 § — nuvarande
andra punkten i 23 § 1 mom. betecknas såsom 23 § 2 mom.;

att bestämmelserna i 25 § underkastas viss jämkning ävensom att — till
vinnande av överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i 31 § 2 och
3 mom. — ordningsföljden mellan de två momenten i 25 § omkastas;

att ur nuvarande 28 § 1 mom. uteslutes vad där stadgas om rätt för församling
att kalla fjärde provpredikant;

att i 31 § 1 mom. bestämmas olika tider för kyrkoherdeval och för annat
prästval; samt

att i 31 § 2 och 3 mom. vidtagas vissa jämkningar, varvid i 3 mom. bör
angivas, att de omständigheter, som enligt 25 § 2 mom. vid kyrkoherdeval
utgöra hinder för hållande av frågodagsförrättning, vid annat prästval utgöra
hinder för själva valet. Dessa omständigheter äro, att provdagarna ej blivit
behörigen kungjorda, att förelagt prov ej avlagts och att föreslagen präst
avlidit eller blivit obehörig till förslaget. Vid kyrkoherdeval kan provdag
komma att äga rum efter frågodagsförrättningen såväl av den anledningen,
att fjärde provpredikant kallats och uppförts på förslaget, som i följd därav
att präst uppförts på förslaget i stället för annan präst, som avlidit eller
eljest avgått. Om sådan provdag icke blivit behörigen kungjord eller prov,
som å densamma skolat avläggas, ej blivit fullgjort, bör, såsom nyss anmärkts,
valförrättaren efter erhållen upplysning därom genast avlysa valet.
Detsamma gäller, om till valförrättarens kännedom kommer, att präst, som
kvarstår å förslaget, avlidit eller blivit obehörig.

I förslaget till lag angående vissa ändringar i prästvalslagen ha upptagits
de ändringar, som nu angivits såsom erforderliga till följd av frågodagens
avskaffande vid komminister sval, i samband varmed en mindre formell
jämkning även ansetts böra vidtagas i 34 § 1 mom. prästvalslagen.

35

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

De myndigheter och sammanslutningar, vilka yttrat sig över det inom
ecklesiastikdepartementet upprättade förslaget till lag angående vissa ändringar
i präst valslagen, ha därvid i allmänhet tillstyrkt en sammanföring av
prästvallängden med de allmänna röstlängderna. Endast i tva av de avgivna
yttrandena har en annan mening kommit till uttryck. Sålunda har domkapitlet
i Lund, som utgått ifrån att för en dylik sammanföring erfordrades
att den sammanförda röstlängden utskreves i tre exemplar, uttalat att det
med hänsyn till prästvalens förhållandevis sparsamma förekomst syntes
innebära onödiga kostnader att varje år för varje församling upplägga ett
för prästval avsett tredje exemplar av röstlängden och att utöka alla tre
exemplaren av röstlängden med kolumner, som endast sällan komme till
användning. I ett av länsstyrelsen i Örebro län överlämnat yttrande från
en häradsskrivare i nämnda län har därjämte uttalats, att det icke vore
tillfredsställande att, om prästval ägde rum å sådan tid på året, då ny justerad
mantalslängd förelåge men allmän röstlängd ännu ej upprättats, den
under nästföregående år upprättade röstlängden skulle läggas till grund för
prästvallängden, utan att det vore riktigare, att prästvallängden upprättades
oberoende av de allmänna röstlängderna, samt att prästvallängden därför
icke borde sammanföras med dessa längder.

Åtskilliga av de myndigheter, vilka tillstyrkt förslaget om en sammanföring
av prästvallängden med de allmänna röstlängderna, ha inskränkt sig
till att i korthet uttala sin anslutning till berörda förslag. Flera av de tillstyrkande
yttrandena innehålla emellertid också mer eller mindre utförliga
uttalanden i anledning av de föreslagna nya bestämmelserna å förevarande
område.

Domkapitlet i Uppsala anför sålunda i sitt utlåtande: Domkapitlet finner
det välmotiverat, att prästvallängden sammanföres med de allmänna röstlängderna.
En sådan sammanföring måste ur flera synpunkter anses rationell.
Frågodagsförrättningarna vid komministersval, vilka förrättningar med
nu gällande bestämmelser huvudsakligen motiveras av behovet att få vallängden
justerad, bli med föreslagen ordning överflödiga, varigenom valproceduren
kan förenklas och påskyndas.

Domkapitlet i Västerås framhåller, att det nuvarande systemet med särskilda
prästvallängder innebure ett stort slöseri med såväl arbetskraft som
materiel, samt tillstyrker livligt de föreslagna lagändringarna, varigenom
de särskilda prästvallängderna komme att avskaffas.

Domlcapitlet i Härnösand tillstyrker den ifrågasatta sammanföringen av
prästvallängden med de allmänna röstlängderna under framhållande, att fördelarna
med en dylik reform vore ur alla synpunkter så uppenbara, att den
enbart måste hälsas med tillfredsställelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om att det vore förutsatt, att såväl
prästvallängder som allmänna röstlängder framdeles skulle upprättas med
hjälp av länsstyrelsernas tryckande register, samt framhåller att ett sammanförande
av prästvallängder med allmänna röstlängder otvivelaktigt inne -

Föredraganden.

36 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

bure en ej obetydlig arbetsbesparing för länsstyrelserna, då prästvallängder
i annat fall måste tryckas separat och förmodligen ofta vid tidpunkter, då
de tryckande registren vore hårt anlitade för andra uppgifter, t. ex. tryckning
av mantalslängder och röstlängder.

Kammarkollegiet förklarar sig icke ha något att erinra mot ett sammanförande
av prästvallängden med de allmänna röstlängderna, enär ett dylikt
sammamörande skulle förenkla valförfarandet samt vara kostnadsbesparande.

Statistiska centralbyrån förklarar sig icke ha något att erinra mot förslaget
om en sammanföring av prästvallängden med de allmänna röstlängderna
samt anför vidare: Det vore avsett, att tryckning av de allmänna
röstlängderna skulle ske med tillhjälp av de tryckande register över fysiska
personer, vilka iordningställts vid länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar
såsom ett led i förberedelserna för folkbokföringens omorganisation,
varvid helt nytt formulär till dessa längder måste fastställas. De nya röst,
längderna vore avsedda att framställas med adressmaskintryck, och syntes
statistiska centralbyrån därvid böra i någon form beredas tillfälle att medverka
till röstlängdsformulärets utformning, såvitt det gällde dess avpassande
för adressmaskintryck.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening anför att styrelsen, som tidigare
vid olika tillfällen förordat den ifrågasatta sammanföringen’ av prästvallängden
med de allmänna röstlängderna, funne de nu föreslagna författningsändringarna
så mycket mera angelägna, som de redan av folkbokföringsreformen
måste anses direkt påkallade.

Ett sammanförande av prästvallängden med de allmänna röstlängderna
kan ur praktisk synpunkt sägas innebära, att de allmänna röstlängderna
erhålla sådan uppställning, att de kunna användas även vid prästval. Såsom
jag i det föregående erinrat, framfördes redan av 1904 års riksdag ett förslag
om lagändring i syfte, att de för kyrkostämmorna granskade röstlängderna
skulle kunna nyttjas vid prästvalen. Detta förslag blev föremål för behandling
av 1907 års prästvalskommitterade, vilka emellertid med hänsyn till
de olikheter, som då i vissa avseenden förelågo och även, enligt av kommitterade
ifrågasatt ändrad lagstiftning konmie att föreligga mellan rösträtten
vid prästval och rösträtten å kyrkostämma, ansågo att förslaget icke kunde
genomföras. Ehuru sedermera rösträtten vid prästval bragts att sammanfalla
med rösträtten å kyrkostämma, har ett sammanförande av prästvallängden
med de allmänna röstlängderna mött hinder därutinnan, att till
följd av det stora antalet kolumner i sistnämnda längder utrymme ej funnits
för ytterligare, för frågodagsförrättningar och prästval erforderliga kolumner.
Av de i de allmänna röstlängderna förekommande kolumnerna äro
icke mindre än sex avsedda för instreckning av röstberättigade. Dylik s. k.
positiv instreckning har föreskrivits i anledning därav, att rösträttsvillkoren
tidigare ej voro lika vid alla val. Sedan emellertid rösträttsvillkoren numera
blivit desamma vid alla val med vissa undantag beträffande kyrkostämma

37

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 10.

och val av kyrkofullmäktige samt positiv instreckning vid sådant förhållande
icke längre kan anses vara av behovet påkallad, har möjlighet beretts att ur
de allmänna röstlängderna utesluta de sex kolumner, vilka för närvarande
äro avsedda för instreckning av röstberättigade. Därest så sker och om tilllika,
på sätt närmare angivits i den inom ecklesiastikdepartementet upprättade
promemorian, vissa av de nuvarande kolumnerna i prästvallängden
uteslutas, föreligger icke vidare ur teknisk synpunkt något hinder mot ett
sammanförande av prästvallängden med de allmänna röstlängderna.

Förslaget om en sammanföring av prästvallängden med de allmänna röstlängderna
har, såsom framgår av den redogörelse jag nyss lämnat rörande
de härutinnan avgivna yttrandena, ur principiell synpunkt rönt gensägelse
allenast i ett yttrande, vari uttalats, att det icke vore tillfredsställande att,
om prästval ägde rum å sådan tid på året, då ny justerad mantalslängd förelåge
men allmän röstlängd ännu ej upprättats, den under nästföregående
år upprättade röstlängden skulle läggas till grund för prästvallängden, utan
att det vore riktigare, att prästvallängden upprättades oberoende av de allmänna
röstlängderna. I berörda yttrande förutsättes, att enligt nu gällande
bestämmelser prästvallängden icke skall upprättas i ovillkorlig anslutning
till den senast justerade kommunala röstlängden utan att avvikelser från
denna må kunna äga rum vid prästvallängdens upprättande. På sätt jag
i det föregående erinrat, har emellertid i ett av kyrkolagsutskottet vid 1934
års kyrkomöte avgivet betänkande en rakt motsatt uppfattning kommit
till uttryck. Efter det utskottet omnämnt, att enligt vad utskottet
inhämtat en del befattningshavare vid upprättande i början av ett
kalenderår av prästvallängd icke medtoge personer, som funnes upptagna
i röstlängd men enligt vad senare upprättad mantalslängd utvisade
avflyttat från församlingen, men å andra sidan i stället i vallängden upptoge
nyinflyttade personer, som ännu icke införts i kommunens röstlängd, uttalade
utskottet sålunda, att det av prästvalslagen syntes klart framgå, att
ett sådant förfarande icke vore riktigt. Utskottet syftade härvid säkerligen
på att enligt 26 § 1 mom. prästvalslagen rösträtt vid prästval tillkommer
envar, som inom församlingen äger att deltaga i kyrkostämmans överläggningar
och beslut, och att rösträtt å kyrkostämma numera anknytes till det
förhållandet, att vederbörande är antecknad såsom röstberättigad i kommunens
röstlängd, vilken äger bindande verkan. Den av mig förut omnämnda,
av 1907 års prästvalskommitterade föreslagna bestämmelsen, att därest
efter frågodagen ny röstlängd för kyrkostämma trätt i tillämpning, ny vallängd
för prästvalet skulle upprättas, vilken bestämmelse endast av vissa
lämplighetsskäl kom att ersättas med ett stadgande av annat innehåll, häntyder
också på att den kommunala röstlängden ansetts böra vara normerande
för prästvallängden. Men även om det kunde anses vara förenligt med
nu gällande bestämmelser att upprätta vallängd för prästval oberoende av
den kommunala röstlängden, lärer åtminstone i större församlingar ett så -

.38

Kungl. May.ts skrivelse nr 10.

dant förfarande av praktiska skäl icke kunna tillämpas. Vallängd för prästval
upprättas därför också numera regelmässigt på sådant sätt, att den,
bortsett från de skiljaktigheter som betingas av olikheter med avseende å
kolumnindelningen, endast utgör en direkt avskrift av den senast justerade
kommunala röstlängden. Att utvecklingen kommit att gå därhän, torde jämväl
kunna sägas utgöra ett bärande skäl för att nu, då ur teknisk synpunkt
möjlighet därtill föreligger, taga steget fullt ut och låta de allmänna röstlängderna
erhålla sådan uppställning, att de kunna användas även vid prästval.
Med hänsyn vidare till de avsevärda praktiska fördelar och den icke
obetydliga kostnadsbesparing, som ett sammanförande av prästvallängden
med de allmänna röstlängderna komme att medföra, är jag ock av den uppfattningen,
att en dylik reform nu bör komma till stånd.

Såsom framhållits i den inom ecklesiastikdepartementet upprättade promemorian
erfordras för ett sammanförande av prästvallängden med de
allmänna röstlängderna, att bestämmelserna rörande prästvallängdens upprättande
och justering bringas till huvudsaklig överensstämmelse med de
föreskrifter, som i angivna hänseenden gälla beträffande de båda andra röstlängderna.
Med avseende å de bestämmelser, som i förslaget till lag angående
vissa ändringar i prästvalslagen i sådant syfte upptagits i 27 §, har
föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän anmärkt, att då det
vore avsett, att i röstlängden för närvarande upptagna kolumner för instreckning
av röstberättigade skulle bortfalla, ifrågavarande bestämmelser
syntes böra redigeras på sådant sätt, att därav klart framginge, att särskild
anteckning av röstberättigade icke vore nödvändig. Emellertid lärer i prästvalslagen
i förevarande hänseende endast böra stadgas, att i vallängden skall
angivas, huruvida däri upptagna personer äga eller sakna rösträtt, under
det att närmare föreskrifter om huru detta skall ske lämpligen torde böra
meddelas i administrativ ordning. Därest prästvallängden sammanföres med
de allmänna röstlängderna torde, på sätt i promemorian framhållits, erforderliga
administrativa föreskrifter rörande vallängd för prästval böra meddelas
i en för såväl de allmänna röstlängderna som prästvallängden gemensam
kungörelse om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra
kammare samt av kommunal röstlängd och prästvallängd. Genom en dylik
kungörelse komme då att fastställas ett för de allmänna röstlängderna och
prästvallängden gemensamt formulär, som icke skulle innehålla några
kolumner för positiv instreckning. I stället skulle ett angivande av vilka i
längden upptagna personer som vore röstberättigade lämpligen kunna ske på
sådant sätt, att i omedelbar anslutning till överskriften till den för anteckning
om hinder för rösträtt avsedda kolumnen upptoges en förklarande anmärkning
av innebörd, att den för vilken hinder icke antecknats vore röstberättigad.
I denna kolumn för anteckning om hinder för rösträtt komme
med avseende å den som vore främmande religionsbekännare eller anmält
sig till utträde ur svenska kyrkan eller tillhörde icke territoriell församling

39

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

att antecknas, att han ej ägde rösträtt å kyrkostämma, vid val av kyrkofullmäktige
och vid prästval.

För en sammanföring av prästvallängden med de allmänna röstlängderna
lärer det icke, såsom en av myndigheterna antagit, vara erforderligt, att
den sammanförda längden utskrives i tre exemplar, utan synes det vara
tillräckligt att den — i likhet med vad nu är förhållandet beträffande de
allmänna röstlängderna — utskrives i två exemplar. Av dessa torde såsom
hittills det ena exemplaret i regel böra användas vid val till riksdagens
andra kammare och vid val av landstingsmän samt vid behov tillhandahållas
på landet av valnämndens ordförande och i stad av magistraten eller
valnämnden, under det att det andra exemplaret i regel lärer böra användas
vid fullmäktigval och vid kommunala beslut ävensom vid prästval och vid
omröstningar om kallande av fjärde provpredikant samt vid behov tillhandahållas
på landet av kommunalstämmans ordförande och i stad av
magistraten eller valnämnden.

I ett av överståthållarämbetet överlämnat yttrande från mantalsintendenten
vid skatteverket i Stockholm har föreslagits, att i prästvalslagen
skulle införas en bestämmelse av innebörd, att dag för frågodagsförrättning
eller val icke finge sammanfalla med dag, då allmänna val ägde rum, och
icke heller infalla under en tidsperiod av tre veckor före allmänna val,
enär vallängden då användes för utfärdande av röstlängdsutdrag. En dylik
bestämmelse synes mig dock icke vara erforderlig. Enligt prästvalslagen är
tiden för frågodagsförrättning och val beroende av tiden för provdagarna.
Dessa skola enligt föreskrift i 3 § 1 mom. prästvalsstadgan av domkapitlet
så utsättas, att första provdagen ej infaller senare än femte söndagen efter
det förslaget vunnit laga kraft eller, om besvär över förslaget anförts, underrättelse
kommit domkapitlet till handa, att dessa besvär blivit slutligen avgjorda.
Där förhållandena det påkalla, må provdagarna dock även av domkapitlet
så utsättas, att första provdagen infaller senare än nu angivits.
Med tillämpning av berörda bestämmelser torde domkapitlen ha möjlighet
att vid provdagarnas utsättande tillse, att frågodag eller valdag icke kommer
att infalla å sådan tid, att svårighet uppkommer att erhålla tillgång
till något av de två exemplaren av vallängden, och lärer man kunna taga
för givet, att domkapitlen även utan särskild föreskrift därom skola låta
sig angeläget vara att utnyttja denna möjlighet. Då det emellertid kan tänkas,
att hinder i nu berörda hänseende i något fall kan uppkomma, torde
i administrativ ordning böra föreskrivas, att därest för församling skulle
möta svårighet att för prästval eller för omröstning om kallande av fjärde
provpredikant erhålla tillgång till något av de båda exemplaren av vallängden,
församlingen skall äga att på egen bekostnad förskaffa sig avskrift av
vallängden. Såsom jag i det föregående erinrat, har i den nuvarande kungörelsen
av den 1 juni 1945 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens
andra kammare samt av kommunal röstlängd en bestämmelse i dylik rikt -

40

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

ning meddelats för det fall, att för municipalsamhälle skulle möta svårighet
att för municipalstämma erhålla tillgång till något av de båda exemplaren
av röstlängderna. Därest en sådan bestämmelse nu meddelas jämväl för det
fall, att för församling skulle möta svårighet att för prästval eller för omröstning
om kallande av fjärde provpredikant erhålla tillgång till något av
de båda exemplaren av vallängden, anser jag även, i motsats till den mening
varåt några myndigheter givit uttryck, någon saklig ändring icke vara erforderlig
med avseende å de nuvarande bestämmelserna i prästvalsstadgan om
skyldighet för valförrättaren att efter valets slut eller, i visst fall, efter det
frågodagsförrättning ägt rum insända vallängden till domkapitlet. Däremot
torde, på sätt en myndighet anmärkt, dessa bestämmelser böra kompletteras
med föreskrifter därom att, sedan valet eller frågodagsförrättningen
vunnit laga kraft eller däröver anförda besvär blivit avgjorda, den till domkapitlet
insända vallängden skall återställas till vederbörande.

Därest prästvallängden sammanföres med de allmänna röstlängderna
torde, på sätt i promemorian framhållits, frågodagen kunna avskaffas beträffande
val till komministerstjänst. De i anledning därav föreslagna ändringarna
i prästvalslagen ha i de avgivna yttrandena icke rönt gensägelse i
vidare mån än såvitt angår det ifrågasatta upphävandet av 24 §, vari stadgas,
att därest på frågodag mot valförrättaren eller mot sådan biträdande
valförrättare, som avses i 22 § 3 mom. prästvalslagen, yppas jäv, som valförrättaren
eller biträdande valförrättaren finner lagligt, förrättningen skall
uppskjutas till dess domkapitlet förordnat om ny frågodag och annan valförrättare
eller biträdande valförrättare. Beträffande detta lagrum har sålunda
i ett yttrande anmärkts, att behov av bestämmelser i förevarande
hänseende fortfarande kunde föreligga för det fall att valförrättaren icke
före valet uppmärksammat, att jäv föreligger, utan anmärkning därom
framställes vid valförrättning av röstberättigad och anmärkningen finnes
befogad. Att jäv mot valförrättare eller biträdande valförrättare yppas
först vid frågodagsförrättning eller vid valförrättning torde emellertid ytterst
sällan behöva inträffa. Enligt 2 § 4 mom. prästvalsstadgan skall sålunda
valförrättaren, därest han vet, att jäv är mot honom att handlägga valet,
ofördröjligen underrätta domkapitlet därom så ock den för valförrättaren
förordnade suppleanten, vilken det i sådant fall åligger att intaga valförrättarens
ställe, varjämte, därest för suppleant, som erhållit sådan underrättelse,
laga hinder inträffar så nära frågodag eller valdag, att annan valförrättare
dessförinnan ej kan hinna utses av domkapitlet, suppleanten skall
avlysa förrättningen och ofördröjligen underrätta domkapitlet därom. Beträffande
biträdande valförrättare, som avses i 22 § 3 mom. prästvalslagen,
ha motsvarande bestämmelser meddelats i 2 § 6 mom. prästvalsstadgan.
Med hänsyn till nu omförmälda bestämmelser i 2 § 4 och 6 mom. prästvalsstadgan
har jag ansett betänklighet icke möta mot det i promemorian framförda
förslaget om upphävande av 24 § prästvalslagen.

41

Kungl. Maj ds skrivelse nr 10.

I 34 § 1 mom. prästvalslagen stadgas, att besvär över frågodagsförrättning,
då fråga är om tillsättande av kyrkoherdetjänst och särskild valförrättning
jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom. ej tarvas, må anföras allenast
av röstägande och att besvären skola ingivas till domkapitlet sist före klockan
tolv å tjugonde dagen efter frågodagen eller, i de särskilda fall då fråga
om kallande av provpredikant jämlikt 28 § 3 eller 4 mom. förfallit, inom
samma tid efter erhållen underrättelse, varom där stadgas. Då avfattningen
av berörda moment i 34 § förutsätter, att frågodagsförrättning skall äga
rum vid såväl kyrkoherdeval som komministersval, hade i anledning av det
ifrågasatta avskaffandet av frågodagen vid komministersval en därav betingad
jämkning av ordalagen i omförmälda moment vidtagits i det till
myndigheterna remitterade förslaget till lag angående vissa ändringar i
prästvalslagen men hade avfattningen av momentet i övrigt lämnats orubbad.
Sedermera ha emellertid bestämmelserna därom, att handling skall ha
inkommit till stats- eller kommunalmyndighet före visst klockslag å dagen,
upphävts genom lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som
tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar
med posten m. m. Med hänsyn härtill torde, såsom jämväl av en myndighet
anmärkts, en härav betingad ytterligare jämkning böra vidtagas med avseende
å stadgandet i 34 § 1 mom. Därest så sker, torde följdriktigheten kräva,
att motsvarande jämkningar även vidtagas i 34 § 2 mom. och 44 § prästvalslagen,
vilka lagrum likaledes innehålla bestämmelser om att besvär skola
ha inkommit till domkapitlet före visst klockslag å dagen.

Mot de föreslagna ändringarna med avseende å 13 § 2 mom. och 26 §
prästvalslagen har i de avgivna yttrandena icke framställts någon erinran,
och kan jag därför beträffande motiveringen i hithörande delar åtnöja mig
med en hänvisning till promemorian.

Vad beträffar tidpunkten för de ifrågasatta lagändringarnas trädande i
kraft, behöva de nya röstlängderna visserligen icke vara upprättade förrän
den 30 juni 1947. Dessförinnan skola emellertid stommarna till röstlängderna
tryckas och rösträttshindren införas i längderna. Tryckningen av
stommarna, som skall verkställas av länsstyrelserna, torde böra ske senast
under april månad 1947, vilket medför, att formuläret till röstlängd måste
vara fastställt så tidigt som möjligt under år 1947. Med hänsyn härtill
torde böra föreskrivas, att den föreslagna lagen angående vissa ändringar i
prästvalslagen skall träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, dock
med den inskränkningen att hittills gällande bestämmelser rörande frågodagsförrättning
och prästval ävensom beträffande vallängd för prästval
böra lända till efterrättelse i sådana fall, där frågodagsförrättning eller prästval
utsatts eller med tillämpning av berörda bestämmelser kan varda utsatl
att äga rum före den 25 juli 1947, då de nya röstlängderna skola justeras.

Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 samt. Nr 26. 4

42

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över omförmälda förslag
till lag angående ändring i lagen den 7 december 198Jj (nr 578) om tillsättning
av prästerliga tjänster av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Lars Ekströmer.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

43

Bilaga.

(åberopad sid. 4(2.)

Förslag t

till

Lag

angående ändring i lagen den 7 december 1984 (nr 673) om
tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, dels att 24 och 36 §§ lagen den 7 december 1934
om tillsättning av prästerliga tjänster skola upphöra att gälla dels ock att
10 § 1 mom., 13 § 2 mom., 23 § 1 och 2 mom., 25—27 §§, 28 § 1 mom.,
31 § 1—3 mom. samt 34 och 44 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives: '' ’

10 §.

1. Tjänstålder skall---sex veckor. Har ledighet åtnjutits, för socialt

arbete av sådan beskaffenhet, att erfarenhet därav kan anses vara av väsentlig
betydelse för prästkallet, äge Konungen medgiva, att vid bestämmandet
av tjänstålder i denna må helt eller delvis inräknas tid, varunder dylik
ledighet åtnjutits. Tjänstår må icke beräknas för mer än en tjänstebefattning,
där någon flera sådana samtidigt bestritt. Konungen äge i särskilda
fall medgiva, att prästerlig verksamhet, som ej utövats inom svenska kyrkan
men är med tjänstgöring i samma kyrka jämförlig, må i fråga om tjänstårsberäkning
helt eller delvis tillgodoräknas. ,

13 §.

2. Finnas ej---förslaget uppförde. Är fråga om komministerstjänst,

skall domkapitlet låta å kyrkostämma inhämta församlingens yttrande,*
huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sådan fråga
omröstning, skall vad i 26 § 2 mom. stadgas med avseende å prästval äga
motsvarande tillämpning. Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget,
och är endast en sökande därå uppförd, varde det förklarande lika med val
ansett; äro två sökande å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig
nöjd, vidtage domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens
besättande ytterligare erfordras.

23 §.

1. Vid val till kyrkoherdetjänst vare församlingen berättigad att å frågodag
kalla fjärde provpredikant; skolande söndagen efter sista provdagen
vara frågodag.

44

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

2. Har provdag infallit efter frågodag, vare ny frågodag ej erforderlig,
där ej jämlikt stadgandena i 29 § frågan om kallande av fjärde provpredikant
skall ånyo upptagas.

25 §.

1. Har frågodagsförrättning icke blivit vederbörligen kungjord, utsätte
valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

2. Hava provdagarna ej blivit behörigen kungjorda eller har förelagt prov
icke fullgjorts eller har föreslagen präst avlidit eller blivit obehörig till
förslaget, inställe valförrättaren frågodagsförrättningen, och ankomme på
domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag överensstämmer.

26 §.

1. Rösträtt vid---och beslut.

2. Rösträtt må ej utövas av annan än den, som personligen infinner sig
vid valtillfället. Äro äkta makar båda röstberättigade, äge dock den ena av
dem genom fullmakt överlåta sin rösträtt till andra maken. Fullmakt skall
vara ställd till andra maken samt av utställaren underskriven med angivande
av den dag, underskrivandet skett, ävensom bevittnad av två personer.
Är fullmakt ej så underskriven och bevittnad, som nu är sagt, är
den ogill.

3. Varje röstande äge en röst.

27 §.

1. Prästval ävensom omröstning, varom i 28 § 1 mom. sägs, förrättas
enligt vallängd, som årligen skall för varje församling upprättas av den
lokala skattemyndigheten.

2. I vallängden skola enligt man talslängden för året upptagas alla inom
församlingen mantalsskrivna personer, vilka uppnått eller under kalenderåret
uppnå en ålder av tjuguett år, med angivande för var och en, huruvida
han äger eller saknar rösträtt. Envar sådan person, om vilken upplysning
ej vinnes, att han den 10 juni brister i något av vad lag stadgar såsom villkor
för rösträtt å kyrkostämma, antecknas i längden såsom röstberättigad;
dock att i fråga om den, som först under kalenderåret uppnått eller uppnår
en ålder av tjuguett år, anmärkes, att rösträtt ej tillkommer honom förr
än efter utgången av löpande kalenderår.

3. Vad i lagen om val till riksdagen stadgas om tid för röstlängds upprättande,
om längdens avsändande eller avlämnande till ordförande i valnämnd
eller till magistrat, om längdens framläggande till granskning och
om kungörelse därom, om underrättelse till person, som i längden upptagits
såsom icke röstberättigad, om framställande av anmärkning mot längden
och om underrättelse till den, mot vilkens rösträtt anmärkning framställts,
om prövning av sådan anmärkning samt om längdens justering ävensom om

45

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

klagan över beslut av valnämnd eller magistrat skall äga motsvarande tiLJlämpning
beträffande vallängd för prästval.

4. Har mot vallängd, som blivit i föreskriven ordning framlagd, anmärkning
ej förekommit, eller har med anledning av framställd anmärkning beslut
givits och rättelse, där sådan ifrågakommer, gjorts i vallängden, länder
längden, i den mån ej enligt 5 mom. rättelse skall verkställas, till ovillkorlig
efterrättelse, intill dess ny vallängd på föreskrivet sätt kommit till stånd.

5. Har på klagan, som förts i samband med besvär över frågodagsförrättning
eller valförrättning, vallängden i någon del förklarats felaktig, skall,
sedan beslutet vunnit laga kraft, domkapitlet, ändå att felaktigheten ej
föranlett förrättningens upphävande, låta i längden införa av förklaringen
föranledd rättelse.

28 §.

1. Har vid frågodagsförrättning röstägande väckt förslag om kallande
av fjärde provpredikant, skall enligt de i 26 § stadgade grunderna omröstning
företagas sålunda, att den, som ej vill att fjärde provpredikant skall
kallas, röstar nej, och den, som önskar fjärde provpredikants kallande, på
sin röstsedel uppför namnet på den präst, han anser böra kallas. Därest vid
sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften av de avgivna rösterna,
samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, antingen upp:
går till minst en femtedel av samtliga i den justerade vallängden upptagna
röstberättigade eller utgör minst trehundra, vare denne kallad till fjärde
provpredikant. Hava flera präster var för sig erhållit högsta röstetalet och
sådan röstsiffra, som nu är sagd, skilje lotten mellan dem. Uppgå nejrösterna
till hälften av de avgivna rösterna eller har ej tillräckligt röstetal tillfallit
någon av de präster, som varit under omröstning, vare frågan om kallande
av fjärde provpredikant förfallen. Hålles frågodagsförrättningen i två eller
flera lokaler, må omröstningen kunna uppskjutas till annan söndag, som
av valförrättaren bestämmes.

31 §.

1. Val till kyrkoherdetjänst skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen
efter frågodag eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista provdagen,
å fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Val till annan prästerlig
tjänst skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter sista provdagen.
Kan kyrkoherdeval eller annat prästval ej förrättas å sålunda för valet
bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Har valförrättning ej blivit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren
ny valdag till annan söndag.

3. Har präst, som är uppförd å förslaget, avlidit eller blivit obehörig till
förslaget, inställe valförrättaren valet, och ankomme på domkapitlet att vidtaga
den åtgärd, som med denna lag överensstämmer. Samma lag vare,
vid kyrkoherdeval, om provdag, som infallit efter frågodagen, ej blivit behö -

46

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

rigen kungjord eller prov, som skolat avläggas efter frågodagen, ej fullgjorts,
och vid annat prästval, om provdagarna ej blivit behörigen kungjorda
eller förelagt prov icke fullgjorts.

34 §.

1. Besvär över frågodagsförrättning, då jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom.
särskild valförrättning ej tarvas, må anföras allenast av röstägande och skola
vid talans förlust till domkapitlet ingivas sist å tjugonde dagen efter frågodagen
eller, i de särskilda fall då fråga om kallande av provpredikant jämlikt
28 § 3 eller 4 mom. förfallit, inom samma tid efter erhållen underrättelse,
varom där stadgas.

2. Besvär över frågodagsförrättning i andra fall, än i 1 mom. sägs, ävensom
över prästval må anföras endast av röstägande eller av präst, som vid
valet varit ställd under omröstning, och skola vid talans förlust till domkapitlet
ingivas sist å tjugonde dagen efter det valförrättningen avslutats.

44 §.

Besvär, vilka hos Konungen anföras över domkapitlets beslut i fråga om
tillsättning av prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingivas till domkapitlet
sist å tjugonde dagen från den dag, då beslutet blivit genom anslag
kungjort. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande av viss tid och
äventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med målets
avgörande, över besvären infordra vederbörandes underdåniga förklaring.
Om klaganden eller annan tillhandahåller erforderligt antal bestyrkta avskrifter
av besvärsskriften, skall dylik förklaring infordras genom tillställande
av avskrift av besvärsskriften. Sedan förklaring inkommit eller den
därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaring blivit avgiven, insände
domkapitlet ofördröjligen besvärshandlingarna till ecklesiastikdepartementet
och foge därvid eget underdånigt utlåtande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att hittills
gällande bestämmelser rörande frågodagsförrättning och prästval ävensom
beträffande vallängd för prästval skola lända till efterrättelse i sådana
fall, där frågodagsförrättning eller prästval utsatts eller med tillämpning
av berörda bestämmelser kan varda utsatt att äga rum före den 25 juli
1947.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10.

47

Utdrag av ■protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1
november 1946.

Närvarande:

justi tieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 26 oktober 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll
över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 11 oktober 1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändring i Ingen den 7 december 1934
(nr 573) om tillsättning av prästerliga tjänster.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
häradshövdingen S. M. Nyström.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Det syftemål man vill nå med 27 § eller att samma regler skola gälla om
röstlängd såväl för kyrkostämma som vid prästval synes enklare kunna vinnas
genom en föreskrift om att vid prästval ävensom omröstning, varom
i 28 § 1 mom. sägs, den röstlängd skall följas som gäller för omröstning å
kyrkostämma samt jämväl i övrigt tillämpas vad om sådan röstlängd finnes
stadgat. Den sålunda förordade ändringen bör föranleda den jämkning i
28 § 1 mom. samt 41 § 2 och 3 mom., att uttrycket »den justerade vallängden»
utbytes mot ordet »röstlängden». Härjämte blir en komplettering av
lagens ingress erforderlig.

Bibehålies emellertid det remitterade förslagets anordning i denna de],
bör i 27 § 5 mom. vidtagas den ändring, att där avsedd rättelse i vallängd
skall ombesörjas, icke av domkapitlet utan av länsstyrelsen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

48

Kungl. Maj ds skrivelse nr 10.

IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Statsrådet Quensel anmäler, efter gemensam beredning med cheferna för
justitie- och socialdepartementen, lagrådets den 1 november 1946 avgivna
utlåtande över det den 11 oktober 1946 till lagrådet remitterade förslaget
till lag angående ändring i lagen den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning
av prästerliga tjänster.

Föredraganden anför:

Lagrådet har i sitt utlåtande förordat, att de bestämmelser rörande vallängd
vid prästval, som i det remitterade förslaget upptagits i 27 §, måtte
utbytas mot föreskrift om att vid prästval och omröstning, varom i 28 §
1 mom. sägs, den röstlängd skall följas som gäller för omröstning å kyrkostämma
samt jämväl i övrigt tillämpas vad om sådan röstlängd finnes
stadgat.

Bestämmelserna i 27 § av det remitterade förslaget hade, såsom lagrådet
framhållit, utformats i det syftet, att samma regler skulle gälla om röstlängd
såväl för kyrkostämma som vid prästval, så att i följd därav de allmänna röstlängderna
skulle kunna nyttjas även vid prästvalen. Då härvid i 27 § intagits
fullständiga föreskrifter rörande vallängd vid prästval, hade tillämpats samma
tillvägagångssätt, som kommit till användning vid sammanförandet av
de politiska och kommunala röstlängderna. På sätt lagrådet framhållit, kan
emellertid angivna syftemål enklare vinnas genom en föreskrift av sådan
innebörd, som lagrådet förordat. Med hänsyn härtill och då enligt 26 §
1 mom. rösträtten vid prästval helt sammanfaller med rösträtten å kyrkostämma,
har jag låtit vidtaga den av lagrådet förordade ändringen av 27 §.
I samband härmed har även vidtagits av lagrådet avsedd jämkning i 28 §
1 mom. samt 41 § 2 och 3 mom., varjämte lagens ingress kompletterats i
enlighet med vad lagrådet förutsatt.

I övrigt ha några mindre redaktionella jämkningar vidtagits.

Med anledning av ändringarna i prästvalslagen torde prästvalsstadgan
böra i vissa delar ändras på sätt, som framgår av ett inom ecklesiastikdepartementet
utarbetat förslag till kungörelse angående ändring i stadgan
den 7 december 1934 (nr 575) om prästval.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 10. 49

Föredraganden hemställer, att Ivungl. Maj:t måtte genom skrivelse till
kyrkomötet

dels begära kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet
jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen för sin del godkänner
det ändrade förslaget till lag angående ändring i
lagen den 7 december 1934 (nr 573) om tillsättning av
prästerliga tjänster,

dels ock inhämta kyrkomötets yttrande över förslaget till
kungörelse angående ändring i stadgan den 7 december
1934 (nr 575) om prästval.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall och
förordnar, att till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Bnihn-Möller.

Andra särskilda utskottets betänkande nr 3.

1

T ransumt.

Bilaga

Nr 3.

Ankom till tryckeriexpeditionen den 25 november 1916 kl. 5 em.

Andra särskilda utskottets betänkande i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse till kyrkomötet, nr 10, angående
ändring i lagen den 7 december 1934 om tillsättning
av prästerliga tjänster m. m.

Genom en den 8 november 1946 dagtecknad, till andra särskilda utskottet
hänskjuten skrivelse, nr 10, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 11 oktober 1946 och den 8 november 1946 samt av protokollet
i lagrådet den 1 november 1946, förklarat sig vilja dels begära kyrkomötets
förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen för
sin del godkänner förslag till lag angående ändring i lagen den 7 december
1934 om tillsättning av prästerliga tjänster, dels ock inhämta yttrande
över förslag till kungörelse angående ändring i stadgan den 7 december
1934 om prästval.

Vid skrivelsen var fogat förslag till lag och förslag till kungörelse i ovanskrivna
ärende. Förslaget är av följande lydelse:

Beträffande frågan om tjänstårsberäkningen har föredragande statsråd
i likhet med samtliga hörda myndigheter uppmärksammat det
värde som här ifrågavarande socialt arbete kan ha för senare prästerlig
tjänst. Utskottet delar denna uppfattning och vill understryka betydelsen
av att en präst genom arbete i ett socialt sammanhang gör sig förtrogen med
samhällets sociala uppbyggnad och de olika sociala institutionernas samverkan.
I enlighet med de krav, som numera måste ställas på de blivande
prästernas praktiska utbildning, torde en temporär social verksamhet kunna
anses som en följdriktig och icke oväsentlig komplettering av prästutbildningen.
Från denna utgångspunkt synes det också utskottet sakligt berättigat,
att tjänstårsberäkning tillerkännes för dylikt arbete. Beträffande de
synpunkter, som framhållits av Skara domkapitel och centralstyrelsen för
allmänna svenska prästföreningen, delar utskottet den av statsrådet fram -

Utskottet.

2 Andra särskilda utskottets betänkande nr 3.

förda meningen, att en tydlig bestämmelse bör givas i 10 § prästvallagen
för att möjliggöra behörighetsavvägning vid kallelse till fjärde provpredikant.

Utskottet instämmer också i av statsrådet framförd synpunkt att
här ifrågavarande socialt arbete icke bör begränsas till det, som inrymmes
i uttrycket socialvård. Arbete vid frivilliga institutioner bör också i
vissa fall kunna vinna beaktande. Utskottet har därvid också medräknat,
att insatser gjorda i efterkrigshjälpens internationella sammanhang, vilka
under ett flertal år kunna nödvändiggöras, likaså böra medräknas, även
om de icke äro knutna till särskild institution.

Vid omprövning av det framlagda förslaget har utskottet sett sig föranlåtet
påpeka, att vid tillämpningen av den föreslagna lagen frågor om
tillgodoräknande av tid, varunder ledighet åtnjutits för social verksamhet,
icke lämpligen böra upptagas, innan sådan verksamhet tilltriitts. Utskottet
delar emellertid icke uppfattningen, att avgörandet därför alltid bör uppskjutas
till dess nämnda verksamhet avslutats och vederbörande prästman
återinträtt i prästerlig tjänst. Detta förslag, härstammande från biskopsmötet,
torde ha föranletts av att då aktuell ansökning gällde social verksamhet,
vilken påbörjats omedelbart efter prästvigning. Det synes emellertid
utskottet uppenbart, att vid lagens tillämpning fall kunna uppkomma
då en prästman, vilken åtnjuter ledighet för socialt arbete, innan detta
ännu avslutats, önskar ingiva ansökning till prästerlig befattning eller kan
varda kallad till fjärde provpredikant. Han bör alltså kunna även under
pågående social tjänstgöring få av Kungl. Maj:t prövad sin tjänstårsrätt,
ehuru denna prövning kommer att gälla endast den redan tilländagångna
tiden av socialt arbete.

Vid längre ledigheter, åtnjutna för nämnda arbete, finner utskottet det
rimligt, att viss reduktion äger rum. Utskottet finner det önskvärt, att vid
lagens tillämpning sådan praxis utbildas, att högst fem år komma att tillgodoräknas
vid prästerlig tjänstårsberäkning. När utskottet på denna
punkt velat föreslå en något generösare beräkning än den av biskopsmötet
gjorda, vill utskottet samtidigt påpeka, att en alltför lång tjänstgöring i
annat arbete än det kyrkliga måste anses fjärma vederbörande från församlingslivet
och den prästerliga verksamhetens förhållanden.

Till sist har utskottet vid prövning av denna fråga uppmärksammat, att
inom kyrkans organisation finnas vissa prästerliga befattningar av utpräglat
social karaktär, vilkas innehavare utföra ett likartat arbete som vissa
arbetare i sociala institutioner. Dessa prästerliga befattningshavare torde
redan nu äga rätt till prästerlig tjänstårsberäkning eller från fall till fall
av Kungl. Maj:t tillerkännas sådan rätt vid befattningens tillträdande.

Övriga §§ i ovanskrivna förslag till lag och förslag till kungörelse innefatta
sådana ändringar, som sammanhänga med sammanförande av prästvallängden
med de allmänna röstlängderna. Utskottet har för sin del icke

Andra särskilda utskottets betänkande nr 3.

3

kunnat finna att ur teknisk synpunkt något hinder mot ett sådant sammanförande
föreligger. Beträffande av Lunds domkapitel framförda synpunkter
vill utskottet hänvisa till att någon väsentlig kostnadsökning för
röstlängdens användbarhet vid prästval icke behöver befaras, då ju samma
röstlängd skall vara den för varje kyrkostämma tillgängliga.

Beträffande förut citerad farhåga om röstlängdens eventuella inaktualitet,
därest prästval ägde rum i början av ett kalenderår, har kyrkolagsutskottet
vid 1934 års kyrkomöte i avgivet betänkande framfört en rakt
motsatt uppfattning. Utskottet, som icke äger möjlighet att bedöma den
ifrågasatta sammanförda röstlängdens utseende och uppställning, då förslag
härtill icke, såvitt utskottet känner, ännu blivit offentliggjort, vill för sin
del giva uttryck åt den meningen, att väsentliga fördelar äro att förvänta
av den föreslagna anordningen. Enligt föredragande statsråds uttalande är
också att motse i administrativ ordning given föreskrift, att, därest för församling
skulle möta svårighet att för prästval erhålla tillgång till något
av de båda exemplaren av vallängden, församlingen skall äga att på egen
bekostnad förskaffa sig avskrift av vallängden.

I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts förevarande skrivelse icke något uttalande
från utskottets sida.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o att kyrkomötet måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
förklara sig godkänna ifrågavarande förslag till lag angående
ändring i lagen den 7 december 1934 om tillsättning
av prästerliga tjänster; samt

2:o att kyrkomötet måtte förklara sig icke ha något att
erinra mot det med Kungl. Maj:ts skrivelse nr 10 framlagda
förslaget till kungörelse angående ändring i stadgan
den 7 december 1934 om prästval.

Stockholm den 25 november 1946.

På andra särskilda utskottets vägnar:

TORSTEN YSANDER.

Närvarande i utskottet vid ärendets behandling:

herr biskop Ysander, herr Anderberg, herr biskop Cullberg, herrar Heldc, Lindroth, Ehnmark,
Jönsson, Lagerström, Staxiing och Halvar Johansson.

Kyrkomötets skrivelse 1946 nr 15.

1

Bilaga 3.

Nr 15.

Godkänd av kyrkomötet den 3 december 1946.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse angående ändring i lagen den 7
december 1934 om tillsättning av ''prästerliga tjänster
m. m.

(Andra särskilda utskottets betänkande nr 3.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 8 november 1946, nr 10, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagda utdrag av protokoll, förda
i statsrådet och lagrådet, dels begärt kyrkomötets förklaring, huruvida
kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen för sin del godkände
vid skrivelsen fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 7 december
1934 (nr 573) om tillsättning av prästerliga tjänster, dels ock inhämtat
kyrkomötets yttrande över skrivelsen jämväl bilagt förslag till kungörelse
angående ändring i stadgan den 7 december 1934 (nr 575) om prästval.

1 ärendet har andra särskilda utskottet avgivit betänkande, nr 3, varav
tryckt exemplar här bifogas.

Kyrkomötet får med anledning av Eders Kungl. Maj:ts före varande
.skrivelse i underdånighet förklara, att kyrkomötet för sin del godkänt
ifrågavarande förslag till lag angående ändring i lagen den 7 december
1934 om tillsättning av prästerliga tjänster samt att kyrkomötet icke har
något att erinra mot det framlagda förslaget till kungörelse angående
ändring i stadgan den 7 december 1934 om prästval.

Stockholm den 3 december 1946.

Underdånigst.

ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.