Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

1

Är 258.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. m.; given Stockholms slott
den 9 maj 1947.

Kungl. Maj it vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför statsrådet
Sträng i egenskap av särskilt förordnad föredragande.

Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med år
1932 ha dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats
ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att vid inköp
av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser och
Ilihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 258.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

bestämmelser. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien täckning
av vissa med sockertillverkningen förbundna kostnader, mot det att
sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina på grund av sockertillverkningen
erhållna inkomster. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag. Under år 1936 inträdde en förändring såtillvida,
att Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
De nuvarande bestämmelserna, grundade å ett kontrakt
mellan sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit i överensstämmelse
med beslut av 1946 års riksdag (prop. nr 243, r. skr. nr 259) och gälla för
tiden till och med den 31 juli 1947.

De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.

Genom förordning den 24 maj 1946 (nr 226) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 juli 1946, givits förlängd giltighet för
tiden till och med den 31 juli 1947. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker
(tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan än staten
eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt. Detta stadgande har
dock ej avseende å transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor
provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Jämlikt
1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna
varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen nr
252/1935, har stadgandet ej heller avseende å uppläggning i frihamn. Den,
åt vilken Kungl. Maj:t överlåter införselrätt av vara, som avses i förordningen
nr 30/1932, äger att lämna annan tillstånd till införsel därav. Vara, som
på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas, må, därest
densamma icke är enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel att anse såsom
olovligen införd, åter utföras, under de villkor och i den ordning, som
tullstadgan föreskriver.

Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget innehåller följande.

Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.

1 §■

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller proviante -

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

3

ringsfrilager av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.

\ ad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom eu
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m.m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter
liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.

2 §.

Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1946 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika, att
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procents sockerhalt skall
utgöra 4 kronor 65 öre. Dessutom skall till odlare, som år 1946 tecknar kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik,
utgå ett areal tillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor,
dock att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, arealtillägget skall
utgå med allenast 5 kronor.

I betodlingskontrakten skall intagas erinran om den mellan Kungl. Maj:t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån
förändrats.

Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.

Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings,
Linköpings eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma
grunder, som härom tidigare tillämpats.

3 §.

Bolaget förbinder sig tillse, att eu var betodlare, som ingår eller övertager
betodlingskontrakt för 1946, till statens sockernämnd erlägger en avgift
av intill 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling
sagda år. För del av hektar reduceras avgiften i proportion till arealen. Avgiften,
vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Maj:t, skall innehållas
å betodlaren tillkommande betlikvid. Sålunda innehållna belopp skall bolaget,
på anfordran, redovisa till nämnden.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

4 §.

ljolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj:t fastställas.

Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Maj:t.

5 §.

För räkenskapsåret 1 augusti 1946—31 juli 1947 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning, som
följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning av bolagets
för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid skola
särskilt följande grunder iakttagas.

1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
körsel, vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot
det att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17,15 öre för varje under
räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.

Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkning, kolkranen,
cisternvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å
respektive konton.

Skulle före kontraktstidens utgång den 31 juli 1947 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga om höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång
i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17,15 öre. Såsom exempel
på sådan stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, att därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, att därigenom,
jämlikt uppgörelse mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga
lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest vidtagas,
så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda summa
av 17,15 öre.

I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2ö8-

5

ställas för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle ha framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.

1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få
dessa kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna
och alltså omfattas av statsgarantien.

Det förutsättes, att den under 1940 tillämpade utdelningen till bolagets aktieägare
ej får höjas.

2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1947, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan —• med antagande av att den utgående lagerbehåliningen av
varan till storleken sammanfallande med den ingående — åsätla ett dylikt
normallager samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager
och lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris ej
fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.

Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1947 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.

Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1947 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanliavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, alt rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av lagret.
I syfte alt återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Maj:t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret har
förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget måst
anskaffa för att I rygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag, är
bolaget berättigat att nedskriva dessä varor till en prisnivå, som motsvarar
bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående varor, därvid
hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt i bolagets
drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå i normal -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-58.

lagret och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
helopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet än som efter
nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret. — Därest
enighet ej ernås mellan statens sockernämnd och bolaget rörande de i
detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter eller mellan det
statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för ett verkställande
efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen, skall dylik tvistefråga
avgöras av skiljemän enligt lag.

3 inom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
räkenskapsåret 1946/47 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett helopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl i-affineringskostnader. Å andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma
pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.

Md kontraktsårets utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktsåret av Kungl. Maj:t
fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att till sagda
pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger
ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes, att avsättningen
av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej intränger
på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.

4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen.

5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp
ej ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.

Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.

6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande ä övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakt -

Kunffl. Maj.ts proposition nr 258.

i

taga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.

7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
om beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.

8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Maj:t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.

6 §•

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.

Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.

7 §•

Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd (statens sockernämnd).

Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.

Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Maj:t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.

8 §•

I frågor rörande tillämpningen av bestämmelser i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj:t. Innan Kungl. Maj:t fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Maj:t att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Maj:t närmare
föreskrifter.

9 §•

Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Maj:t i avseende å bolaget
och dess verksamhet.

10 §.

Delta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1946 till och
med den 31 juli 1947 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-58.

Allmänna uttalanden från förhandlingarna,

1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941 skall
gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock fjärde stycket å s. 42 i prop.
nr 245/1945).

2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimporl, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Maj:t och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.

3. Det har vid bestämmandet av det i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av
17,15 öre förutsatts, dels att bolaget självt, utan vidare anspråk på staten,
svarar för de ökade löneutgifter, som till följd av löneförhandlingar kunna
uppstå under den tid, som återstår tills kontraktet 1946/1947 utlöper, dels
att de nuvarande kvaliteterna å socker i huvudsak bibehållas oförändrade,
d. v. s. att beloppet 17,15 hänför sig till s. k. krisraffinad, dels ock att vidare
reglering av det i nu löpande kontrakt bestämda motsvarande beloppet (17,33
öre) icke skall ske av den anledning, att övergång under kontraktsåret 1945/
1948 skett till krisraffinering.

I brev till generaltullstyrelsen den 24 maj 1946 angående åtgärder till sockerbetsodlingens
uppehållande (SFS nr 227) har Kungl. Maj:t tillkännagivit,
att Kungl. Maj:t å Svenska sockerfabriksaktiebolaget för tiden från och med
den 1 augusti 1946 till och med den 31 juli 1947 överlåtit rätt att till riket
införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).

Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1946.

Såsom förut nämnts ha statsmakterna för odlingsåren 1932—1946 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att
vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna
priser och bestämmelser.

Vad särskilt angår betpriset har under tiden 1932—1939 enligt överenskommelser
mellan sockerbolaget och betodlarna i huvudsak gällt den regel,
att till grund för beräkning av betpriset för visst år skulle läggas medelpriset
å 1 kilogram krossad melis (K 5) enligt Svenska sockerfabriksaktiebolagets
priskurant vid försäljning till engrossister under tiden den 1 mars
det år, betorna odlats, till den 28 februari nästföljande år, sedan därifrån
dragits den i noteringen ingående engrosrabatten, utgörande 4 procent av
bruttopriset. Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset skulle utgöra
grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram sockerbetor med
16 procent sockerhalt skulle priset utgöra 7 gånger nämnda grundtal (grundpriset).
För varje 1/10 procent ökning eller minskning i medelsockerhalten
skulle betpriset röna ett tillägg eller avdrag med Vico av grundpriset. Till följd
av statsmakternas åtgärder hade för 1932—1939 års betodling denna regel
om betprisets fastställande kompletterats med ett stadgande av innebörd, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

9

odlaren — oberoende av sockerprisets eventuella växlingar — garanterades
ett visst lägsta pris för betorna, under förutsättning att han avlämnade sådan
förbindelse rörande betarbetarlöner som förut omnämnts. Ifrågavarande minimipris,
som för 1932 års odling sattes till 2 kronor 30 öre för 100 kilogram
betor med 16 procent sockerhalt, undergick senare höjning och utgjorde för
1938 och 1939 års odlingar 2 kronor 70 öre. För 1940 års odling tillämpades
en ny beräkningsgrund av innebörd att priset på sockerbetor skulle bestämmas
med hänsyn till variationerna i medelhektarskörden. För 1941 års odling
bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
till 4 kronor 10 öre, därest den totala uppmätta betarealen uppgick till
eller översteg 85 procent av 1940 års odling, och till 3 kronor 80 öre vid en
uppmätt areal understigande 85 procent av samma odling. Beträffande odlingen
under åren 1942—1944 bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor
med 16 procent sockerhalt till 4 kronor 50 öre. För odlingen under
åren 1945 och 1946 sattes grundpriset till 4 kronor 65 öre, varjämte odlarna,
inom vissa områden erhållit ett arealtillägg.

Rörande betareal, betskörd och betpris m. m. under den tid, införselmonopol
å socker varit gällande, torde följande uppgifter få meddelas.

Skörderesultat

Betpris, öre

per deciton

Kampanjår

Betareal
för hela
riket

Betskörd, inköpt
vikt

Socker-

halt

%

Grund-pris för
16 %
betor

Tillägg

för

socker-

halt

Extra

tillägg

Tillhopa |

Hela

riket

ton

Deciton

per

hektar

1932/33 ....

40 681

1 540 398

380

16-95

230-00

13-66

243-66

1933/34 ....

50 574

1 839 914

364

18-16

225-00

30-38

—

255-38

1934/35 ....

50 572

1 861 939

368

16-39

225-00

5-48

—

230-48 1

1935/36 ....

50 640

1 865 930

369

17-52

225-00

2T38

4-00

250-38

1936/37 ....

51368

1 799 565

350

18-19

225-00

30-80

12 00

267-80 i

1937/38 ....

55 241

2 076 740

376

18-11

255-00

33-63

—

288-63

1938/39 ....

50 760

1834 081

361

17-58

270-00

26-66

—

296’6

1939/40 ....

60 750

1 902 212

375

17-69

270-00

28-62

—

298-52 1

1940/41 ....

54 439

1 859 635

341

17-82

310-00

35-26

—

345-26

1941/42 ....

53 403

J 843 680

345

18-07

410-00

53-04

—

463-04 ,

1942/43 ....

53 255

i 733 660

325

1689

450-00

25-03

—

475-03

1943/44 ....

50 335

1 868 260

371

17-10

450-00

30-80

—

480-80

1944/45 ____

54 979

1 803 350

328

17-04

450-00

29-12

—

479-12

1945/46 ....

54 586

1 814 414

332

17-51

465"00

43-88

—

1 508-88

1946/47 ....

54 664

1 777 062

325

17-50

465-0 0

43-59

—

1 508-59

Tillverkningen i riket av råsocker och raffinad har under de senaste åren
uppgått till de myckenheter, som redovisas i följande tablå.

Tillverkat Tillverkad

Kampanjar råsocker, ton raffinad, ton

1932/33 ..................... 233 593 228 398

1933/34 ..................... 304 310 250 738

1934/35 ..................... 270 063 251 488

1 Därjämte har till betodlare som åren 1945 och 1946 tecknat kontrakt med Mörbylånga,
Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik utgått arealtillägg, som — utslaget på dessa
odlares betskörd — utgjorde 8 33 öre per deciton för år 1945 och 7’96 öre per deciton för år 1946.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

Kampanjår

Tillverkat
råsocker, ton

Tillverkad
raffinad, ton

1935/36 ...........

.......... 293 053

262 659

1936/37 ...........

.......... 298 278

258 093

1937/38 ...........

.......... 345 428

292 127

1938/39 ...........

.......... 292 359

272 764

1939/40 ...........

.......... 308 411

343 727

1940/41 ...........

.......... 300 263

263 782

1941/42 ...........

262 650

1942/43 ............

.......... 263 983

237 237

1943/44 ...........

.......... 290 907

239 641

1944/45 ...........

.......... 278 829

273 575

1945/46 ...........

.......... 294 405

233 778

1946 47 ...........

.......... 290 500

254 000

Försäljningen av socker inom riket m. m.

Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantprisema å övriga
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å K 5 åtföljdes
av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter världsmarknaden,
varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort ej behövde
tillämpas än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår av följande
tablå varierat under de olika monopolåren.

Monopolåret Fastställda minimipriset å K 5

73 1932—28/a 1933 .................. 31 öre per kg

l/s 1933—88/a 1934. f31 Öre per kg för tiden Va—57» 1933

130 öre per kg därefter

1/3 1934—28/2 1935 .................. 30 öre per kg

Va 1935—29/2 1936 .................. 30 öre per kg

l/s 193K 28/o 1QQ7 j31 öre Per k§ för tiden Va —27ii 1936

'''' “ 130 öre per kg därefter

73 1937—28/2 1938 .................. 32 öre per kg

1/3 1938—29/ä 1940 .................. 32 öre per kg

Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten med viss inskränkning garanterat bolaget täckning för de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster. Det
har förutsatts, att priserna skola av Kungl. Maj:t så avvägas, att den staten
åvilande garantien principiellt och i stort sett infrias genom bolagets sockerförsäljningar,
en princip som emellertid under de senaste åren, i syfte
att förebygga höjd prisnivå, icke ansetts böra följas.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 2ö8.

11

Rörande de under monopoltiden faktiskt tillämpade priserna å socker av
de viktigaste märkena må anföras följande uppgifter.

Tidsperiod

*8/2

1932—28/s

1932

*■>/*

1932-ls/9

1932

U/9

1932 -37&

1933

7«

1933— 7 As

1933

8/s

1933— 8/9

1933

9/9

1933—19/9

1933

20/9

1933—*2/n

1933

23/u

1933—*V1

1934

»S/i

1934— «/s

1934

7*

1934—29/2

1936

73

1936—19/n

1936

20/ll

1936—27/i

1937

28/i

1937—274

1939

23/4

1939— 3/ö

1939

4/s

1939—23/7

1939

24/?

1939-so/7

1939

31/i

1939— «/12

1939

7/l2

1939—»i/s

1940

i/4

1940—28/2

1941

i/3

1941— 4/n

1941

ä/u

1941—12/7

1942

13/7

1942— 1/1

1947

2/l

75

1947— «/5
1947—

1947

Priskurantpriserna i öre per kg enligt
sockerbolagets noteringar

Krossmelis

........................... 31

Bitsocker

37

Toppsoc

38

............................ 32

38

39

............................ 31

37

38

............................ 30

36

37

............................ 31

37

38

............................ 32

38

39

............................ 31

37

38

............................ 30

36

37

............................ 31

37

38

............................ 30

36

37

............................ 31

37

38

............................ 30

36

37

............................ 32

38

39

............................ 33

39

40

............................ 34

40

41

............................ 33

39

40

............................ 32

38

39

............................ 34

40

41

............................ 38

44

45

............................ 41

47

48

............................ 45

51

52

............................ 49

55

56

............................ 60

66

............................ 63

69

—

Sockerbolagets försäljningar av raffinerat socker ha under de senaste
räkenskapsåren, ett vart omfattande tiden från och med den 1 augusti ena
året till och med den 31 juli nästa år, uppgått till följande myckenheter.

1935/36
1936/37
1937/38
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
1942/43
1943/44
1944 45
1945/46

273 835 ton
270 106 »
271812 »

293 221 »
326 387 »

252 023 »
245 954 »
264 752 »
228 423 »
276 275 »
245 977 »

Den sammanlagda förbrukningen i Sverige av socker kan uppskattas till
normalt ungefär 270 000 ton per år. Den för året 1938/39 angivna siffran
innebär en ökad expedition av drygt 20 000 ton, till stor del förorsakad av
vissa av krislidsomständigheter föranledda lagringsköp. Dylika förekommo
i än större omfattning under hösten 1939, i det sockerbolagets försäljning av
socker under femmånadersperioden augusti—december 1939 med icke mindre
än cirka 40 000 ton översteg den för samma månader normala försälj -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

ningen. Lagringsköpen fortforo in på året 1940, till dess ransonering infördes
den 10 april sistnämnda år. Sedan den 3 november 1940 ingår även sirap i
ransoneringen. Vid ransoneringen har man utgått ifrån en beräknad raffinadförbrukning
av omkring 250 000 ton per år. Den låga försäljningssiffran för
1943/44 beror på att under den våren och försommaren 1944 rådande strejken
i sockerfabrikerna intet socker kunde expedieras från fabrikerna.

Statens sockernämnds verksamhet in. m.

Sedan Kungl. Maj: t den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Maj:t den 10 maj
1940 (SFS nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att lända till
efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll statens
sockemämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt den
nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska sockerbolagets
verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att utöva upplysningsverksamhet
beträffande arbetslöner m. m. ävensom, enligt särskild
författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar för
utförande av lastningsanordningar för sockerbetor. Nämnden har slutligen på
särskilt uppdrag ägt att utöva tillsynen över den av bolaget på statens uppdrag
bedrivna sockerimporten.

I skrivelse den 10 april 1947 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse
för sin verksamhet under det senaste året.

I skrivelsen har nämnden till en början upptagit en redogörelse för
granskningen av socker b olagets verksamhet. Härutinnan
anföres följande.

Sockerbolagets verksamhet, i vad den avser sockerrörelsen och dess biprodukter
samt statens förhållande därtill, har alltsedan den nuvarande sockernämndens
tillkomst, alltså för åren 1939/40—1946/47, reglerats genom av riksdagen
årligen godkända kontrakt mellan staten och bolaget, innebärande
bland annat, att staten för de båda första kontraktsåren helt och för de därefter
följande åren i nedan angiven begränsad utsträckning svarat för täckning
av bolagets kostnader för sockrets och dess biprcfdukters tillverkning
och försäljning ävensom för åren 1939/40—1942/43 visst vinstbelopp (kapitalränta),
mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt för sina inkomster av
samma rörelse, allt enligt vissa i kontrakten närmare angivna bestämmelser.
Frånsett de två första åren ha avtalens giltighet begränsats till ett år, men
ha avtalen efter förhandlingar årligen förnyats, varje gång med vissa ändringar,
förestavade av det senast gångna kontraktsårets erfarenheter. De ursprungliga
bestämmelserna ändrades sålunda i 1941 års kontrakt bland annat
därutinnan, att vissa fasta kostnadsposter utbrötos ur statsgarantien och fastlåstes
vid ett visst fixerat belopp — 4,45 öre — per kilogram tillverkat råsocker
oavsett tillverkningens storlek. I 1942 års kontrakt medgavs vid i stort
sett oförändrade bestämmelser i övrigt en höjning av den på angivet sätt låsta
kostnadsposten från 4,46 till 5,22 öre, beroende på den genom krisen förorsakade
kostnadsstegringen å löner och material. I 1943 års kontrakt utsträcktes

Kungl. Maj ds proposition nr 25S.

den låsta kostnadsposten att omfatta förutom de tidigare däri ingående kostnadsposterna
flertalet av bolagets övriga kostnader för sockrets tillverkning
och försäljning ävensom förräntning av bolagets eget kapital (vinst). Utanför
den låsta posten kommo huvudsakligen att ligga sådana på förhand mera
svårfixerbara kostnader såsom betkostnader, bränsleutgifter, emballage, räntor
och frakter. I samband härmed höjdes den låsta kostnadsposten från
5,22 till 17,22 öre per kilogram tillverkat råsocker, siffran baserad dels på en
råsockertillverkning av 272 000 ton eller samma som tidigare år, dels på den
före prisstoppet den 1 november 1942 rådande löne- och kostnadsnivån.
Från och med 1943 års kontrakt är bolaget'' sålunda hänvisat till att inom
den låsta posten finna förräntning av holagets i sockerrörelsen investerade
kapital, vilket givetvis för bolaget innebär utsikter till såväl vinster som förluster,
växlande allt efter skördeutfallet och bolagets möjligheter att sänka de
inom den låsta posten liggande kostnaderna. I 1944 års kontrakt bibehölls
den låsta posten oförändrad och även i övriga avseenden gällde i stort sett
samma bestämmelser som i föregående års kontrakt, dock med den avvikelsen,
att staten garanterade bolaget att till visst pris få avyttra det lager av
melass, som vid kontraktsårets utgång översteg ett till 2 500 ton beräknat
normallager, varjämte vissa uttalanden gjordes rörande ifrågasatt avveckling
av rekonstruktionsfonderna, i vad bestämmelserna hänförde sig till mindre
betydande förnödenheter. 1945 års kontrakt innefattade i huvudsak samma
bestämmelser som det närmast föregående, dock med avvikelser i två avseenden.
Sålunda höjdes den låsta posten från 17,22 till 17.33 öre per kilogram
tillverkat råsocker, därigenom att i denna post för enkelhetens skull inräknades
ett belopp av cirka 300 000 kronor (= cirka 0,11 öre per kg råsocker),
vilket belopp genom Kungl. Maj ds sommaren 1944 meddelade beslut garanterats
bolaget för täckande av dettas merkostnader till följd av den då träffade
avtalsuppgörelsen i lönekonflikten. Härjämte intogs på hemställan av
bolaget en ny bestämmelse i kontraktet, enligt vilken bolaget på i kontraktet
närmare angivna villkor medgavs rätt att nedskriva ersättnings- och surrogatvaror
för bränsle och emballage till en prisnivå, som motsvarade bolagets
bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående varor. Vad slutligen
angår innevarande verksamhetsår, alltså 1946/47, gälla samma bestämmelser
som i 1945 års kontrakt med endast den avvikelsen, att den låsta posten
sänkts från 17,33 till 17,15 öre per kilogram tillverkat råsocker. Det nu gällande
kontraktet utgår den 31 juli 1947. dock med vissa övergångsstadganden
rörande lagerdispositioner och lagervärderingar samt rörande salupriset å
utgående socker- och melasslager.

Beträffande den av bolaget på statens uppdrag bedrivna importverksamheten
finnas i kontrakten alltsedan 1942 intagna vissa grundläggande bestämmelser,
enligt vilka bland annat importverksamheten skall bedrivas såsom
en från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse,
reglerad genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som
äro förenade med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna
rörelse investerat kapital), lagring, försäljning in. in., skola därför icke
ingå under statens garanti enligt kontrakten, utan gäller angående dylika
utgifter liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande
inkomsterna vad därom i särskild ordning överenskommes mellan
staten och bolaget. 1 det i anslutning härtill mellan Kungl. Maj:t och bolaget
ingångna särskilda avtalet om sockerköp från utlandet stadgas bland annat,
all importsockret skall användas för ändamål och enligt anvisningar och
bestämmelser om pris in. in., som må vara meddelade av Kungl. Maj:t eller
den myndighet, åt vilken Kungl. Maj:t därtill lämnar behörighet. Staten

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

åtager sig å sin sida att svara för täckning av bolagets nödiga kostnader för
uppdragets utförande, mot det att bolaget gentemot staten redovisar sina
samtliga inkomster å samma rörelse.

Nämnden har jämlikt sin instruktion utövat en fortlöpande tillsyn över
sockerbolagets verksamhet, i vad denna beröres av gällande kontrakt och
avtal, och har vid fullgörandet av denna uppgift ägnat särskild uppmärksamhet
åt frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § i kontraktet, avseende
bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster samt statens åtagande
att svara för täckning av bolagets kostnader. I sådant syfte har
nämnden i likhet med vad fall-et varit tidigare år och efter enahanda grunder,
som omnämnts i tidigare verksamhetsberättelser, granskat bolagets
verksamhet, tagit del av bolagets protokoll samt genom auktoriserad revisor
och en biträdande revisor fortlöpande och ingående genomgått och
granskat såväl huvudkontorets som brukens räkenskaper. Resultaten av
granskningsarbetet ha framlagts för nämnden i form av rapporter och ingående,
hela sockerrörelsen berörande analyser av bolagets balans- samt
vinst- och förlusträkningar. Härigenom ävensom ur handlingar i övrigt
berörande sockerrörelsen och dess biprodukter, genom fortlöpande överläggningar
med bolagets ledning, genom förhandsinformationer samt genom
inspektion av bruk och andra anläggningar har nämnden följt och bildat
sig en uppfattning om de viktigare affärshändelserna. Slutligen har
nämnden för fullgörande av sina åligganden jämlikt § 5 e i instruktionen
genom periodvis upprättade räkenskapssammandrag för huvudkontor och
bruk ävensom genom kalkyler och kostnadsberäkningar för den ej tilländalupna
tiden av kontraktsåret följt tillverkningskostnaderna och deras förändringar
i fråga om socker och dess biprodukter, vilket föranlett anmälan
till Kungl. Maj:t rörande differensen mellan sockrets tillverkningskostnader
och dess försäljningspris.

Rörande granskningen av sockerbolagets verksamhet under tiden den 1
augusti 1955—31 juli 1946 har nämnden anfört.

Sockerbolagets senast föreliggande bokslut och verksamhetsberättelse avser
tiden Vs 1945—1946 och har nämndens granskningsarbete under det
gångna kalenderåret därför huvudsakligen kommit att omfatta detta verksamhetsår.

De allmänna betingelserna för betodling och sockerproduktion under här
förevarande verksamhetsår ha varit gynnsamma och förete en väsentlig förbättring
gentemot närmast föregående år. Betarealen företedde visserligen
någon sänkning men betskörden per hektar en mindre ökning, ehuru den
fortfarande var låg eller endast 33 240 kilogram per hektar. I övrigt voro
kampanjsiffrorna för såväl betodlare som sockerbolaget gynnsamma. För
jordbrukets del motverkades det låga arealutbytet av en från 17,04 till 17,51
procent ökad sockerhalt, vidare av det för året med 15 öre per deciton höjda
betpriset ävensom av det på grund av den ökade sockerhalten med ungefär
enahanda belopp höjda tilläggspriset. Totala betpriset ökades härigenom från
479,12 öre år 1944/45 till 508,88 öre år 1945/46 eller med cirka 6 procent, det
högsta hittills under statsregleringsperioden uppnådda. Härtill kom sedan det
betodlarna i ytterområdena i 1945 års kontrakt tillförsäkrade särskilda arealtillägget,
cirka 177 000 kronor, varigenom det totala genomsnittliga betpriset
ökades till 510,10 öre per deciton. Betinkomsten i kronor per hektar blev
härigenom trots det minskade arealutbytet cirka 7,5 procent bättre än närmast
föregående år. För sockerbolaget innebar givetvis den relativa minskningen
i betkvantiteten vid en icke oväsentligt högre sockerhalt en fabrika -

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

15

tionsfördel, åtminstone i tillverkningsprocessens början. Råsockerskörden
per hektar ökades på grund av den högre sockerhalten med cirka 6 procent
och den tillverkade råsockermängden från 278 829 till 294 521 lon med de
fördelar, den större driften innebär. Härjämte ha ytterligare fördelar ernåtts
genom lägre undervikt och renare betor. Undervikt och smutsprocent
utgjorde sålunda respektive 0,61 och 11,52 procent mot respektive 1,47 och
13,62 procent närmast föregående år. Den tillverkade råsockermängden motsvarade
efter avdrag av den för sirapstillverkningen erforderliga råsockerkvantiteten
en raffinadtillverkning å cirka 258 400 ton, vilken kvantitet överstiger
landets behov vid nuvarande ransonering och därför även föranledde
ökning i sockerlagren i senaste bokslut.

Beträffande själva sockertillverkningen har raffinadproduktionen trots
den stora råsockertillverkningen under året väsentligt nedgått från 273 575
till 233 778 ton, därmed under de fasta kostnadernas påverkan fördyrande
produktionskostnaderna per kg raffinad räknat. Då den i kontraktet låsta
posten beräknats på en mot råsockerproduktionen svarande raffinadtillverkning,
ha emellertid samtidigt de rörliga kostnader, vilka skulle ha påvilat
differensen mellan denna senare produktion och årets verkliga raffinadtillverkning,
i förbättrande riktning kommit att påverka bolagets för året
redovisade driftsresultat. Den under året låsta posten har liksom de två närmast
föregående åren omfattat kostnadsposterna underhåll, avskrivningar,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria förfogande stående
medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel,
vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntningen av bolagets eget kapital
(vinst). Bolaget har haft att självt täcka dessa kostnader mot det att
bolaget oavsett råsockerproduktionens storlek fått tillgodräkna sig 17,15 öre
för varje under räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker. Nämnden
har ingående granskat såväl de låsta som de garanterade kostnadernas
utveckling och har nämndens granskningsarbete härvid fortgått efter enahanda
linjer, som angivits i tidigare års berättelser. När så ansetts önskvärt
eller erforderligt har nämnden härjämte föranstaltat om utredningar och
undersökningar rörande olika sidor i bolagets ekonomiska och industriella
verksamhet. Dylika undersökningar och utredningar ha verkställts rörande
över- och undervikter vid bruken och den därav betingade råsockervolymen
och dennas omräkning i förkrigstillverkning, rörande inköp och försäljning
av importsocker ävensom rörande bolagets torv- och vedomkostnader,
merkostnader för hantering av svenska kol, oljeomkostnader in. m. Genom
utredningen rörande råsockervolymen har med tillämpande av i tidigare
verksamhetsberättelser angivna grunder för fastställande av över- och
undervikter vid bruken och för de nuvarande kvaliteternas omräknande i
råsocker i avtalets mening den råsockerkvantitet, som skall ligga till grund
för beräkningen av det belopp, bolaget enligt kontraktets 5 § 1 mom. äger
tillgodoräkna sig för täckandet av de låsta kostnaderna, fastställts utgöra
2 944 053 deciton mot i bokslutet angivna 2 945 215 deciton. Statsregleringen
kommer därför att i innevarande års bokslut gottskrivas ett belopp av
20 137 kronor 46 öre. Även övriga verkställda utredningar ävensom granskningen
av bolagets räkenskaper och verksamhet i övrigt komma sannolikt
att under innevarande år föranleda icke obetydliga korrigeringar å statsregleringens
konto, i övervägande antalet fall till dennas förmån.

Beträffande de mera betydande statsgaranterade kostnaderna kan nämnas,
att nämnden granskat inköps-, förbruknings- och lagervärden samt kostnader
å de viktigare förnödenheterna, särskilt bränsle och emballage.
Bränslekostnaderna per deciton råsocker och raffinad, vilka 1944/45 väsent -

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-58.

10

ligt fördyrades, för råsockerbruken med 17,7 och för raffinaderierna med
20,5 procent, beroende huvudsakligen på det med 25,6 procent höjda förbrukningspriset
ä stenkolen, ha under 1945/46 gentemot närmast föregående år
trots den ökade användningen av kristidsbränslen nedgått för råsockerbruken
med 3,0 procent och för raffinaderierna med 17,7 procent, nedgången
föranledd, förutom av de mera allmänt verkande orsakerna såsom den fortgående
rationaliseringen och för raffinaderierna den under hela året skärpta
krisraffineringen, huvudsakligen av det från 56 kronor 64 öre till 42 kronor
99 öre per ton eller med 24,1 procent sänkta förbrukningspriset å stenkolen.
Nedgången är likväl delvis skenbar, beroende på att den ökade stenkolskostnaden
1944/45 huvudsakligen föranleddes av den detta år väsentligt utökade
rekonstruktionen av stenkolslagren, varvid rekonstruktionen av försiktighetsskäl
och på grund av svårigheten att erhålla utländska kol skedde i svenska
stenkol med ett till 72 kronor per ton omräknat rekonstruktionspris. Den nedgång
i stenkolskostnaden, som härutöver förefinnes, trots den under året
ökade användningen av dyrare och sämre svenska kol, kan tillskrivas den utländska
stenkolens från 3 630 till 4 508 kalorier förbättrade kvalitet, varigenom
förbrukningspriset nedgått från 11 kronor 19 öre till 9 kronor 52 öre
per 1 000 ve. Rekonstruktionsskulden har härigenom trots en ökning av
bristkvantileten med 9 112,69 ton under året minskat med 454 943 kronor
36 öre, genom att rekonstruktionen, som 1944/45 gjordes helt i svenska stenkol
till ett dagsvärde av 72 kronor, senaste bokslut skett till 80 procent i
utländska kol till ett värde av 64 kronor 4 öre och med resterande 20 procent
i svenska kol till ett värde av 70 kronor 64 öre, allt per ton. Inköpskostnaderna
för flertalet kristidsbränslen ha under året varit i fallande, samtidigt
som kostnaderna, omräknade att avse bränsle å 7 000 kalorier, varit i nästan
genomgående stigande, ett uttryck för den prissänkningen överstigande kvalitetsförsämringen
av dessa bränslen. Undantag härifrån utgöra iikväl leveranserna
av frästorv från bolagets torvmosse, vilka i kvalitetshänseende förete
förbättring. Leveranserna av frästorv under året till bruken ha utgjort 9 435,24
ton, vilka debiterats bruken i enlighet med av priskontrollnämnden föreslagna
och av sockernämnden godkända grunder. Bränslekontot har liksom
tidigare år påförts alla med eldningen av kristidsbränslen förknippade merkostnader
ävensom kostnaderna för omändringarna av raffinaderierna i
Göteborg, Lidköping och Stockholm till oljeeldning, allt med den reservationen
likväl, att, för den händelse de vidtagna kristidsanordningarna senare helt
eller delvis kunde påvisas ha ett för bolaget mera bestående värde, detta värde
skulle krediteras statsregleringen. Enligt avtalets 5 § 2 mom. 3 hade bolaget
på sätt och villkor, som i avtalet närmare angivas, varit berättigat att nedskriva
brännmaterialier och emballage av ersättnings- och surrogatkaraktär
till en prisnivå, som motsvarar bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen
ingående varor. Dylik nedskrivning har skett i bokslutet beträffande
de i den redovisade totala kolkvantiteten ingående svenska stenkolen
men däremot i arbetsbesparande syfte icke ifråga om övriga ersättningsbränslen.
Hade så skett även beträffande dessa senare, hade årets bränslekostnad
ökat. — På grund av den under året rådande allvarliga bränslesituationen
och för motverkande av stegringar i bränslekostnaderna har bolaget
från och med den 1 augusti 1945 övergått till framställning av en ytterligare
bränslebesparande krisraffinad, s. k. skärpt krisraffinering. Den nya
metoden har icke medfört någon ändring av K 5-sockrets kvalitet men föranlett,
då omsmältning icke äger rum, att E-socker icke längre tillverkas.
Bolaget har härigenom enligt beräkning inbesparat cirka 10 000 ton kol å
7 000 kalorier, varjämte även en del andra besparingar kunnat göras, sär -

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

17

skilt i fråga om arbetskraften, där eu kostnadsminskning beräknats föreligga
ä cirka 550 000 kronor, vilken jämlikt avtalet kommit bolaget till godo.

Av övriga statsgaranterade kostnader förete emballagekostnaderna fortfarande
nedgång, för det gångna året hänförande sig till den genom Esockrets
bortfallande minskade paketförsäljningen ävensom till expeditionen
från beredskapslagren, där paketkostnaden redan påförts tidigare år. Bolagets
sjötransporter av råsocker och melass, delvis även raffinad, äger huvudsakligen
rum med egna eller dotterföretags båtar. Särskilt fraktsatserna ha
därför underlegat granskning, varvid de egna fraktdebiteringama konstaterats
icke överstiga de i marknaden gällande fraktsatserna. De totala fraktkostnaderna
ha under året nedgått, beroende huvudsakligen på genom den
mindre raffineringen minskad framstransport av råsocker till raffinaderi
ävensom på avvecklingen av beredskapslagren. Kostnaderna för den av
livsmedelskommissionen under krigsåren anbefallda spridningen av sockerlagren,
den s. k. beredskapslagringen, ha under hela beredskapstiden enligt
nämnda kommissions anvisningar påförts sockerrörelsen, där de bokförts å
frakters konto. Inneliggande beredskapslager hade vid 1945/46 års ingång
nedgått till 12 160 ton och voro vid verksamhetsårets slut helt avvecklade.
Samtliga kostnader för beredskapslagringen under hela beredskapstiden ha
utgjort 1 338 241 kronor 32 öre och äro innefattade i de å statsregleringens
konto årligen redovisade underskotten å sockerrörelsen.

Nämnden har liksom tidigare år med uppmärksamhet följt eventuellt förekommande
investeringar av kapital i nya rörelsegrenar, liggande utanför
sockerrörelsen, varigenom ökade räntekostnader respektive minskade ränteintäkter
kunna komma att tillskyndas statsregleringen. Någon större dylik
investeringsverksamhet har likväl under året icke ägt rum, utan har snarare
genom ordinarie och extra avskrivningar och genom innehållna vinstmedel
ett icke obetydligt återflöde av investeringsmedel ägt rum, ägnat att minska
sidorörelsemas behov av främmande finansieringsmedel. För råsockerbruken
ha däremot betydande anslag tagits i anspråk för de under året fortgående
om- och tillbyggnadsarbetena vid bruken i Hasslarp och Köpingebro, för
iståndsättande av det temporärt nedlagda bruket i Svedala ävensom för tillgodoseende
av det under de senare åren allt mera framträdande behovet av
välfärdsanordningar särskilt vid råsockerbruken. De allt mera ökade svårigheterna
att anskaffa nödig och duglig personal för råsockerkampanjerna ha
sålunda tvingat bolaget att i ökad utsträckning uppföra arbetarkaserner och
kampanjhem samt ombygga och modernisera äldre dylika ävensom att i
ökad utsträckning tillgodose tjänstemannapersonalens bostadsbehov. Anslagen
enbart för här senast angivna ändamål ha det senast gångna året utgjort
cirka 3 000 000 kronor.

Bolagets likviditetsställning har under det senast gångna året ytterligare
förbättrats, i det de främmande skulderna, som under år 1944/45 minskade
med cirka 15 000 000 kronor samtidigt som de lätt realiserbara tillgångarna
ökade med cirka 27 500 000 kronor, under det senast gångna året ytterligare
minskat med cirka 12 900 000 kronor samtidigt som de lätt realiserbara tillgångarna
endast minskat med cirka 6 600 000 kronor vid eu ökning av lagertillgångarna
med cirka 9 000 000 kronor. Om man sammanställer samtliga
främmande skulder, däri inräknade även risk- och pensionsfonderna, med
enbart de lätt realiserbara tillgångarna, utgör likviditetsförbättringen de senaste
två åren trots den väsentligt ökade lagerhållningen av råsocker sistlidet
år cirka 49 000 000 kronor, beroende på den fortgående konsolideringen,
nedgången i lagren av svenskt och danskt raffinerat socker, samt i lagren axvissa
förnödenheter, främst kol, ävensom på förekommande mindre förskjut Bihang

till riksdagens protokoll 19t7. t sand. Nr 2''jX. «

13

Kurtgl. Maj:ts proposition m 2-58.

ningar i tillgångs- och skuldposterna i övrigt. En följd av den förbättrade
likviditetsställningen har även blivit, att den bolaget tillförsäkrade krediten i
riksbanken endast tillfälligtvis behövt tagas i anspråk. Kreditavtalet mellan
riksbanken och bolaget tillkom i november 1942 på sockemämndens initiativ.
Enligt detta avtal skulle banken tillhandahålla bolaget den kredit, som erfordrades
för täckande av kostnaderna för sockerimporten från Danmark
ävensom av den genom det otillräckliga sockerpriset uppkommande förlusten
å sockerrörelsen. Bolaget ägde för detta ändamål diskontera växlar till ett
disconto av en procent per annum och till belopp, som vid varje tid kunde
anses erforderliga för täckande av det närmaste halvårets förutsebara behov.
Avtalet förnyades flera gånger, men sedan år 1944 förefinnes intet formellt
avtal. Vid förefallande behov diskonterar emellertid bolaget fortfarande växlar
på enahanda villkor som tidigare, frånsett att räntan numera utgår med
endast 0,5 procent. Under år 1945/46 har som nämnts endast tillfälligtvis riksbankskredit
behövt tagas i anspråk — när den var som högst cirka 17 000 000
kronor — medan bolagets normala löpande kreditbehov, även detta förhållandevis
ringa, på vanligt sätt täckts hos bolagets normala bankförbindelse.

Beträffande uträknandet av rekonstruktionsfonderna å låsta konti har bolaget
enligt tidigare överenskommelse med nämnden även i det gångna årets
bokslut liksom de tvenne senare åren inskränkt sig till att konstatera värdeförändringarna
inom normallagret gentemot närmast föregående ar, varvid
vid eventuell ökning eller minskning motsvarande justeringar ägt rum i de
utgående rekonstruktionsskuldema.

Beträffande sockerimporten från utlandet kan nämnas att samtliga import-
och försäljningsuppdrag inom landet och till utlandet, som under verksamhetsåren
1941/42—1944/45 lämnats bolaget, helt avvecklats per den 31
december 1945. Bolaget har därför i redovisningshänseende behandlat denna
tid såsom en enda och avslutad redovisningsperiod. Rörande sina utgifter
och inkomster i samband med förevarande uppdrag skall bolaget enligt del
mellan staten och bolaget träffade avtalet föra särskilda räkenskaper. Bolaget
bär därför avlämnat särskild redovisning för sin förevarande verksamhet
under angivna tidsperiod, vilken redovisning utan erinran granskats
inom nämnden. A sockerimporten hade per nämnda dag uppstått ett överskott
å 1 737 859 kronor 56 öre, vilket belopp krediterats statsregleringens
konto i 1945/46 års räkenskaper. Beloppet kan komma att ytterligare öka
med 102 348 kronor 20 öre, om sökt tullrestitution beviljas å en kvantitet
om 1 033 850 kilogram socker, vilken kvantitet från heredskapslager reexporterats
till Norge. För täckande av bolagets interna kostnader för distribution
av intill 30 000 ton danskt socker, vilket försålts till industriella förbrukare
från och med den 1 augusti 1943, har bolaget enligt särskilt Kungl.
Maj:ts beslut medgivits rätt att tillgodoräkna sig 1 öre per kilogram på den
svenska marknaden försålt socker. Under år 1946 har ny sockerimport kunnat
åvägabringas och har utgående lagret av detta socker i bokslutet värdesatts
efter enahanda principer som tidigare år eller inköpspriset + havda
kostnader med avdrag för den vid försäljningen uppkommande differensen
mellan självkostnaden och det av livsmedelskommissionen fastställda försäljningspriset.
Överskottet å denna import redovisas sålunda tills vidare icke.

Sockerbolagets bokslut för verksamhetsåret Vs 1945—31/r 1946 företer, sedan
de under det låsta beloppet 17,15 öre per kilogram tillverkat råsocker
innefattade kostnaderna och kapitalränta ävensom de garanterade kostnaderna
blivit täckta, en statsregleringens skuld till sockerbolaget å 21 504 547
kronor och 51 öre. A statsregleringens konto inbalanserades vid verksamhetsårets
början, alltså den 1 augusti 1945. en statsregleringens fordran å

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

19

bolaget med 4 8(56 787 kronor 65 öre. Då konto! under året krediterats för
det å sockerimporten uppkomna överskottet 1 737 859 kronor 56 öre ävensom
för undervikt å sockerlagret ‘27 706 kronor 98 öre bär sålunda å sockerrörelsen
under året uppkommit eu förlust å 28 136 901 kronor 70 öre mot en
förlust de två närmast föregående åren å respektive 21 114 478 kronor 14
öre och 18 925 284 kronor 49 öre, beloppen utgörande kostnader, vilka icke
kunnat täckas av respektive års inkomster å försäljningen av socker och
dess biprodukter. Orsaken härtill har givetvis varit, att socker- och sirapspriserna
icke fått höjas i samma mån, som priserna för betornas inköp
och förädling stigit. Att törlusten sistlidet år gentemot de två närmast föregående
åren väsentligt ökat, kan huvudsakligen tillskrivas förutom ökade
tillverkningskostnader framför allt den starkt minskade exporten till Finland
och Norge samt den betydande ökningen i råsockerproduktionen, varigenom,
då försäljnings- och lagerpriserna väsentligt understiga tillverkningskostnaderna,
statens ersättningsbelopp givetvis ökades. Statens vid räkenskapsårets
ingång förefintliga fordran å bolaget å 4 866 787 kronor 66 öre
har därför som nämnts vid dess utgång förvandlats i en skuld å 21 504 547
kronor 51 öre, vilken i bokslutet överförts till nästkommande år, på grund
av att i motsats till vad tidigare år varit fallet den av nämnden preliminärt
beräknade förlusten icke av statskontoret inbetalats till bolaget före räkenskapsårets
utgång. På hemställan av nämnden har emellertid Kungl. Maj:t
begärt och riksdagen beviljat ett reservationsanslag å 22 000 000 kronor för
täckande av denna förlust. Utbetalningen skulle likväl ske först å tidpunkt,
som nämnden efter överenskommelse med bolaget hade att med hänsyn
tagen till bolagets behov av likvida medel bestämma. På grund av bolagets
goda likviditetsställning har beloppet utbetalats först i slutet av oktober
1946, alltså innevarande räkenskapsår. Ä statsregleringens konto finnes sålunda
för närvarande en statens fordran å bolaget å 495 452 kronor 49 öre.
Statens bär angivna fordran å bolaget är givetvis ej heller för det gångna
året definitiv utan kommer att öka med belopp, vilka kunnat gottskrivas
statsregleringen först i innevarande års räkenskaper. Den till grund för den
låsta posten, 17,15 öre, liggande råsockerkvantiteten har sålunda i bokslutet
på grund av framkomna undervikter beräknats 1 162 deciton för hög, vilket
i innevarande års räkenskaper kommer att föranleda en kreditering av statsregleringens
konto med 20 137 kronor 46 öre. Kontot kan härjämte såsom
redan omnämnts komma att krediteras med 102 348 kronor 20 öre, om den
av bolaget begärda tullrestitutionen beviljas. Å kontot danskt socker förefinnes
härjämte ett icke obetydligt överskott, vilket likväl för närvarande
ej redovisas synligt, varjämte vid nämndens fortgående granskning av bolagets
verksamhet sannolikt framkomma poster, vilka komma att påverka
.statens för närvarande förefintliga fordran å bolaget.

Beträffande verksamhetsåret 1946/47 har nämnden anfört följande.

Gentemot närmast föregående år utvisar arealen en mindre ökning till
54 664 hektar, medan betskörden per hektar sjunkit och utgör den lägsta
hittills under statsregleringsperioden förekommande eller endast 32 509 kilogram
per hektar. I övrigt äro emellertid liksom närmast föregående år
kampanjsiffrorna närmast gynnsamma för såväl betodlare som sockerbolaget.
För jordbrukets del motverkas sålunda det låga arealutbytet av den
alltjämt höga sockerhalten, 17,5 procent, och det av denna anledning alltjämt
höga betpriset. Detta har enligt föreliggande kalkyler endast nedgått
från 508,88 öre år 1945/46 till 508,59 öre per deciton innevarande år och be
finner sig sålunda alltjämt på 1945/46 års toppnivå. Härtill kommer sedan det

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 258-

särskilda arealtillägget vid vissa bruk, varigenom det genomsnittliga betpriset
torde komma att öka i ungefär samma proportion som föregående år.
Hetinkomsten i kronor per hektar blir härigenom trots det minskade arealutbytet
endast cirka 2,1 procent lägre än föregående år. För sockerbolaget
innebära givetvis kampanjsiffrorna en minskning i tillverkningen och därmed
i årsresultatet. Råsockertillverkningen beräknas likväl endast minska
med cirka 4 000 ton eller från 294 500 ton år 1945/46 till 290 500 ton innevarande
år eller med 1,2 procent. Den tillverkade råsockerkvantiteten motsvarar
efter avdrag av den för sirapstillverkningen erforderliga råsockerkvantiteten
en raffinadtillverkning å cirka 254 000 ton, vilken tillverkningskvantitet
torde få anses för bolaget tillfredsställande och något överstigande
landets behov vid nu rådande ransonering. I fabrikationshänseende
bär bolaget härjämte liksom närmast föregående år erhållit fördelar genom
en förhållandevis tillfredsställande smutsprocent.

Om resultatet av 1946 års betodling sålunda för närvarande kan överblickas
och för såväl betodlare som för sockerbolaget liksom närmast föregående
år får anses såsom förhållandevis tillfredsställande, är det givetvis
vanskligt att, när endast halva verksamhetsåret tilländagått, göra några bestämdare
uttalanden rörande årets sockertillverkning och dess ekonomiska
slutresultat. Råsockerkampanjen är emellertid avslutad och bokslut föreligger
per den 14 december 1946, varjämte nämnden genom förkalkyler och kostnadssammanställningar
sökt bilda sig en uppfattning om det sannolika utfallet
av årets sockerrörelse. Beträffande raffinadtillverkningens omfattning
torde den som nämnts vid raffinering av hela årsproduktionen av råsocker

— 290 500 ton — och efter avdrag av den för sirapstillverkningen erforderliga
råsockerkvantiteten komma att utgöra cirka 254 000 lon, vilket torde
komma att innebära en något ökad lagerhållning. Beträffande tillverkningskostnaderna
komma de i den låsta posten innefattade kostnaderna att
nedgå från 17,33 till 17,15 öre per kilogram tillverkat råsocker, då denna
post underkastades motsvarande sänkning i 1946 års avtal. Av de garanterade
kostnaderna torde den ojämförligt största och betydelsefullaste kostnaden

— betkostnaden — komma att förete en mindre sänkning. Grundpriset är
oförändrat sedan föregående år eller 4 kronor 65 öre per deciton 16-procentiga
betor, medan tilläggspriset för högre soekerhalt företer en mindre nedgång
från 43,88 till 43,59 öre. För odlare som tecknat kontrakt med Mörbylånga,
Roma, Linköpings och Lidköpings sockerbruk tillkommer härjämte även
innevarande år arealtillägget av 20 kronor per hektar. Totalt torde betutgiften
komma att minska med cirka 2 000 000 kronor, medan betkostnaden per
kilogram råsocker räknat torde komma att förete endast obetydlig förändring.
Av övriga statsgaranterade kostnader kommer emballagekostnaden att
väsentligt öka, beroende på större raffinadtillverkning, högre pris å träemballaget
och procentuellt större tillverkning av märken, krävande dyrare
emballage, ökningar förete även raffinadfrakter och räntor. Stegringen av
de förra är emellertid endast skenbar, enär dessa frakter närmast föregående
år voro osedvanligt låga. beroende på att nämnda år cirka 12 000 ton
raffinad expedierats från beredskapslager, för vilket socker fraktkostnaderna
burits av tidigare år. Räntorna åter förete stegring beroende på ökade
lager och import av utländskt socker. Nedgång förete däremot hetfrakterna,
föranledd huvudsakligen av bortfallandet av merkostnaderna förra året för
transport av Svedalabrukets betor till andra bruk ävensom av riksdagens
beslut att från och med den 1 augusti 1946 införa 15-tons i stället för tidigare
10-tons tariff för godsbefraktning, genom vilket beslut den sammanlagda
betfrakten beräknas nedgå med cirka 170 000 kronor. Beträffande

Kungl Maj.ts proposition nr 2öS.

21

slutligen bränslekostnaderna är ovisshet rörande kostnadsläget här liksom
tidigare år framträdande. Föregående år minskades bränslekostnaden väsentligt
bland annat genom införandet av skärpt krisraffinad. För innevarande
år har beräknats en ytterligre nedgång med cirka 1 250 000 kronor på grund
av dels oljeeldning vid vissa bruk och mindre användning av ersättningsbränslen,
dels en synnerligen stor nedgåg i merkostnaden för hantering av
detta bränsle. Efter kostnadskalkylens uppgörande har emellertid priset på
polska kol höjts från 60 till 65 kronor per ton, varigenom kostnadsposten i
kalkylen blivit för lågt beräknad med cirka 640 000 kronor. Nedgången i
bränslekostnaden för året torde således kunna beräknas utgöra cirka
600 000 kronor. Skulle härjämte under året övergång till fredsraffinering
visa sig önskvärd, kommer nedgången ytterligare att minska.

Gestaltningen av sockerindustriens tillverkningskostnader under statsregleringsperioden
framgår av följande av nämnden uppgjorda sammanställning
över kostnadsutvecklingen per deciton tillverkad raffinad. Såsom basår
har nämnden därvid valt förkrigsåret 1938/39, då kostnaderna ännu icke
påverkats av kristidens prisförhöjningar och svårigheter med material- och
förnödenhetsanskaffningen. Nämnden har emellertid framhållit, att raffinadtillverkningen
då utgjort 272 764 ton, under det att genomsnittsproduktionen
för hela statsregleringsperioden varit väsentligt lägre eller 264 913
ton. De fasta kostnadernas inverkan på kostnadsgestaltningen borde därför
ihågkommas vid bedömandet av kostnaderna under de olika krisåren med
deras kvantitativt starkt varierande tillverkningssiffror. 1938/39 års kostnader
ha i sammanställningen upptagits till 100.

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42,1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

Betor ......................

ICO

996

117-0

148-5

167-3

166-2

166-6

168-7

Avlöningar.................

100

94-0

119-5

121-3

144-8

131-5

137-6

137-5

Materialier:

förbrukningsartiklar.......

100

118''5

137-0

146-3

161-1

150-0

161-1

159-3

emballage ................

100

111-8

157-4

191-2

223-5

217-6

194-1

204-4

Bränsle.....................

100

166-2

238-4

207-9

260-9

259-6

315-9

294-7

Underhåll ..................

100

101-3

147-1

109-8

128-8

148-4

128-1

161-4

Råsockerfrakter.............

100

125-3

165-3

157 3

173-3

158-7

150-7

158-7

Raffinadfrakter.............

100

112-8

143-6

130-8

171-8

139-7

138 5

128-2

Skatter..................

100

256-5

148-4

174-2

200-0

221-0

182-3

262-9

Räntor.....................

100

13 6

_

77-3

136-4

100-0

72-7

45-9

Avskrivningar..............

100

89-9

110-1

134-8

144-3

165-8

139-9

141-1

Kapitalränta (vinst).........

100

78-6

87-8

86-0

98-8

97-1

94-2

101-7

Övriga .....................

100

100-9

105-fi

140-2

197-2

213-1

174-8

186-0

Summa kostnader

100

103 3

123 2

141 8

1(54 0

162-3

1613

164-9

Härav:

Betkostnad...............

100

99-fi

1170

148-5

167-3

166-2

166-6

168-7

Övriga kostnader.........

100

108-1

131-5

133-2

159-7

157-4

1544

160-0

Tillverkning

Råsocker ton.............

292 359

308 411

300 263

308 162

263 983

290 907

278 668

294 405

Raffinad ton..............

272 764

343 727

263 782

262 650

237 237

239 641

273 575

233 778

I anslutning till sammanställningens innehåll har nämnden anfört.

Den nedgående tendens, kostnadsutvecklingen åren 1943/44 och 1944/45
företett, har det senast gångna verksamhetsåret förvandlats i en markerad
stegring av tillverkningskostnaden, den högsta hittills under statsreglerings -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 2öH.

perioden uppnådda. De kostnadsförändringar, som flertalet siffror det senaste
verksamhetsåret visa, kunna tillskrivas dels den osedvanligt låga raffinadtillverkningens
stegrande inverkan på de fasta kostnadernas gestaltning,
dels givetvis faktiska ökningar och minskningar i kostnaderna. Den för sockerprisets
höjd mest avgörande kostnadsposten — betkostnaden, utgörande
senaste verksamhetsåret 77,9 procent av råsockerkostnaden och 58,2 procent
av totala raffinadkostnaden — har på grund av det för året med 15
öre per deciton betor ökade betpriset stegrats till 168,7 procent av 1938/39
års kostnadsnivå. Beträffande kostnadsposterna underhåll, skatter, kapitalränta
och avskrivningar kan kostnadsökningen för de tre första posterna delvis
och för avskrivningarna helt tillskrivas den låga raffinadtillverkningen.
Ökningen av underhållskostnaden har härjämte påverkats bland annat av
ut- och ombyggandet av bruken i Köpingebro och Hasslarp, iståndsättandet
av det under året nedlagda bruket i Svedala ävensom nedskrivningen med
800 000 kronor av mera kristidsbetonade materialier och förnödenheter. Ökningen
i skattekostnaden har vidare ytterligare påverkats av att, då det ansetts
önskvärt, att skattereserven lämnades orörd, årets drift fått bära icke
endast samtliga under räkenskapsåret utbetalda skatter utan även den vid
1946 års slut förfallande kronoskatten. Kapitalräntan (vinsten), liggande inom
den låsta posten, 17,15 öre, har ökat även absolut taget, en följd av årets
stora råsockertillverkning och låga raflinadproduktion. Emballagekostnaden
slutligen har senaste året stegrats på grund av utrangering av material ävensom
ökade priser å emballage, särskilt lådbräder. Råsockerfrakterna äro
tämligen oförändrade, ehuru de förete en skenbar ökning på grund av den
låga raffinadproduktionen. Oförändrad är även lönekostnaden och har bolaget
här genom rationalisering och förenklade tillverkningsmetoder kunnat
neutralisera den under året inträffade löneökningen. Övriga kostnader förete
övervägande nedgång. Nedgången för raffinadfrakterna är likväl även här
skenbar och föranledd huvudsakligen av expedition av 12 160 ton från beredskapslagren,
för vilken expedition frakterna redan burits av tidigare år.
Nedgången i räntekostnaderna är eu följd av bolagets genom avvecklingen
av sockerimporten och minskade lager starkt ökade likviditet ävensom av
att räntan å det av riksbanken vid förefallande behov tillhandahållna finansieringskapitalet
nedsatts till 0,5 procent. Nedgång företer slutligen även
bränslekostnaden, en av de större och för bolaget mera betydelsefulla. Denna
kostnad har senaste året nedgått från 315,9 till 294,7 procent men är fortfarande
i det närmaste tredubblad gentemot förkrigskostnaden. Nedgången
har som redan nämnts föranletts, förutom av de mera allmänt verkande orsakerna
såsom den fortgående rationaliseringen och den under året skärpta
krisraffineringen, av ett lägre förbrukningspris på stenkolen ävensom av såväl
de utländska som de svenska kolens för året bättre kvalitet, varjämte lagerrekonstruktionen
ansetts kunna ske övervägande i utländska kol i stället för
såsom närmast föregående år i dyrare och sämre svenska kol. Totalt har
tillverkningskostnaden senaste verksamhetsår ökat från 161,3 till 164,9, varav
betkostnaden ökat från 166,6 till 168,7 och övriga kostnader från 154,4
tiil 160.o. allt i procent av förkrigskostnaden.

Differensen mellan tillverkningskostnaderna och bolagets medelförsäljningspris
framgår av följande sammanställning, vari siffrorna för förkrigsåret
1938/39 upptagits till 100.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

23

1938/

1939/

1940/

1941/

1942/

1943/

1944/

1945/

39

40

41

42

43

44

45

46

Betkostnad .....................

100

99''6

117-0

148-5

167-3

1662

166-6

1

168-7

Övriga tillverkningskostnader____

100

108-1

131-5

133-2

159-7

157''4

154-4

160-0

Summa tillverkningskostnader

100

103-3

1233

141-8

164-0

102-3

161-3

164 9

Biprodukter, sirap och fraktdiffe-

100

102-4

123-2

174-7

137-7

135-5

115-1

93-1 !

Summa tiilverkn.kostnader

•/. biprodukter.........

100

105-1

1253

141o

169-2

167-5

168-4

174* 5 !

Medelförsäljningspris i Sverige....

100

105-3

119-4

132-7

147-2

148-1

147-4

146-2

Medelförsäljningspris inkl. export.

100

148-7

146-3 |

Beträffande ifrågavarande differens har nämnden anfört.

Försäljningspriserna ha såsom av sammanställningen framgår icke följt
kostnadsstegringen under de statsreglerade åren utan differensen mellan dem
har fortgående ökat med undantag likväl för åren 1943/44 och 1944/45, då
genom nedgången i tillverkningskostnaderna spänningen mellan kostnadspris
och försäljningspris något minskades. Om hänsyn jämväl tages till intäkterna
av biprodukter, sirap och fraktdifferenser och tillverkningskostnaderna
redovisas med avdrag för dessa intäkter, vidgas nämnda differens mellan
kostnadspris och försäljningspris ytterligare, beroende på de senare årens
minskade intäkter dels av biprodukterna på grund av minskad tillverkning
och lägre pris, dels av sirapen på grund av att försäljningspriset ej fått följa
stegringen i tillverkningskostnaderna. Sockerpriset liksom även sirapspriset
har under i sammanställningen angivna år bibehållits oförändrat allt sedan
stegringen den 13 juli 1942. De mindre ändringar, som medelförsäljningspriset
utvisar under de tidigare statsreglerade åren, äro helt föranledda av förskjutningar
i försäljningen av dyrare och billigare sockerkvaliteter. Förskjutningen
i priset nedåt är särskilt framträdande de båda senaste åren. Prisnedgången
dessa år beror på den starka minskningen i paketsockerförsäljningen
ävensom på det av den förenklade tillverkningen betingade bortfallandet av
det dyrare E-sockret. För innevarande år ha enligt statsmakternas beslut i
samband med omsättningsskattens avveckling produktionskostnaderna ansetts
böra slå igenom i konsumentpriserna. Priserna å socker och sirap ha
därför från och med den 2 januari 1947 höjts med respektive 11 öre och 7
öre per kilogram. Nämnden har i sitt i ärendet avgivna yttrande framhållit,
att de till grund för prisökningarna liggande beräkningarna vore approximativa,
då de avgivits vid en tidpunkt, då råsockerkampanjen ännu ej avslutats
och då ännu åtta månader återstode av löpande räkenskapsår. Genom de angivna
prisförhöjningarna och under förutsättning av oförändrade kostnader
för betinköp och sockerproduktion, bibehållna ransoner och oförändrade
kvaliteter beräknade nämnden, att det under åren 1942/43—1945/46 på grund
av det i förhållande till produktionskostnaderna allt för låga priset framkomna
underskottet å genomsnittligt 22 125 000 kronor skulle för verksamhetsåret
1946/47 nedgå till uppskattningsvis cirka 1 300 000 kronor. För innevarande
år skulle därför ett prisregleringsanslag å sagda belopp bliva erforderligt,
därest beloppet icke skulle överbalanseras till år 1947/48 att då täckas
av den för sistsagda år påräkneliga inkomsten. Genom de från och med
innevarande års början ikraftträdda prisförhöjningarna kommer den i sammanställningen
belysta spänningen mellan kostnadspris och försäljningspris
att vid oförändrad kostnadsnivå och under eljest lika förhållanden i huvudsak
bortfalla.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Rörande den av 1946 års riksdag begärda utredningen rörande
detalj h andelspriset å socker har nämnden anfört.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 24 maj 1946 uppdrogs åt sockernämnden
att — med beaktande av vad i bevillningsutskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 31 anförts — i samråd med statens priskontrollnämnd verkställa
utredning rörande möjligheten att åstadkomma ett enhetligt eller i varje
fall mera enhetligt detaljhandelspris å socker. Efter samråd med priskontrollnämnden
har sockernämnden anmodat sockerbolaget att till nämnden
inkomma med förberedande utredning, vilken bland annat borde avse sådant
försäljningssätt och sådan prissättning å socker, att a) ett för hela riket
enhetligt detaljhandelspris ernåddes eller b) sockerpriserna i så måtto utjämnades,
att genom fraktbidrag eller på annat sätt ett enhetligt partihandelspris
ernåddes vid försäljning å ett flertal mera betydande avsättningsorter
eller vid leveranser överhuvud taget i hela vagnslaster. På grund av starkt
varierande fraktkostnader till småorterna, samlastning, returer m. m. ävensom
ansenligt varierande detaljhandelsavanser borde likväl utredningens
tyngdpunkt läggas på det senare alternativet. Då bolaget emellertid förklarat
sig sakna för den förberedande utredningens utförande lämplig personal, har
utredningen av bolaget anförtrotts Affärsekonomiska forskningsinstitutet. Utredningen
koncentreras först på det förut angivna alternativet b) men skola
därefter jämväl övriga alternativ och frågor bliva föremål för utredning.
Från sockerbolagets sida har framhållits, att det är ett bolagets intresse, att utredningen
bleve så omfattande, att svar kunde länmas på samtliga i ämnet
framkommande frågor. Den förberedande utredningen väntas i sin första del
föreligga färdig i en snar framtid, varefter frågan kommer att återupptagas
för närmare överväganden inom nämnden.

I fråga om den s. k. betavgiften och nämndens befattning
med frågor angående arbetslöner har nämnden anfört.

Enligt såväl nu gällande som tidigare kontrakt mellan staten och sockerbolaget
har det ålegat varje betodlare att till statens sockernämnd avgiva förbindelse,
enligt vilken betodlaren åtog sig att för täckande av vissa kostnader
erlägga en avgift för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling. De
genom avgifterna erhållna medlen, vilka genom sockerbolagets försorg skulle
innehållas å odlarens betlikvider samt redovisas till sockernämnden, skulle
enligt bestämmande av Kungl. Maj:t användas till vissa kostnader, som betodlingen
i gemen kunde ha gagn av, såsom kontroll vid betleveranser, försöksverksamhet
på sockerbetsodlingens område e. d.

Den för 1945 års betodling ifrågakommande betavgiften blev av Kungl.
Maj:t den 23 augusti 1945 fastställd till 4 kronor för varje uppmätt hektar
av varje betodlares odling nämnda år. Sockerbolaget inlevererade den 21 februari
1946 till sockernämnden avgiftsmedel för år 1945 med tillhopa 218 346
kronor. Den 6 september 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t sockernämnden att
till bestridande av utgifter till betodlingens gagn till Sveriges betodlares centralförening
utbetala ett belopp av 218 346 kronor att av centralföreningen

användas enligt följande uppställning.

För centralföreningens egen verksamhet.............. kronor 94 779: 66

För de till centralföreningen anslutna lokalföreningarnas

verksamhet ..............................j__.123 566: 34

Summa kronor 218 346:00

Kungl. Maj.ts proposition nr 2öS.

25

Sedan sistnämnda belopp utanordnats återstår ett från tidigare års betavgiftsmedel
resterande belopp av 51 kronor 76 öre.

Enligt 3 § i nu gällande kontrakt mellan staten och sockerbolaget åligger
det betodlarna att förbinda sig att till sockernämnden erlägga en avgift
av intill 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlingen. Den 6 september 1946
fastställde Kungl. Maj:t betavgiften till sist sagda belopp. Avgifterna ha i
vanlig ordning inkasserats av sockerbolaget, som den 25 februari 1947 till
sockemämnden inlevererat de influtna avgiftsmedlen 218 741 kronor 72 öre.
Till fördelning innevarande år står härefter tillgängligt ett belopp av 218 793
kronor 48 öre.

Under eu följd av år har sockemämnden utövat tillsyn över att varje
betodlare, som önskade erhålla bestämt betpris, i enlighet med av honom
till sockernämnden avgiven förbindelse utgav ersättning till den för betornas
skötsel och upptagning lejda arbetskraften enligt i förbindelsen närmare angivna
grunder ävensom handlagt tvister mellan odlare och betarbetare rörande
dylik ersättning. Genom Kungl. Maj ds kungörelse den 28 juni 1946 (nr
515) om ändring i vissa delar av nämndens instruktion den 10 maj 1940
har nämndens befattning med hithörande tvister från och med 1946 års betkampanj
upphört och nämndens verksamhet å ifrågavarande område inskränkts
till utövande av den upplysningsverksamhet beträffande arbetslöner,
som nämnden kan finna erforderlig. I överensstämmelse härmed har
sockemämnden stått betarbetare till tjänst med besvarande av förfrågningar
rörande olika ersättningsfrågor såsom angående kvantitetstillägg, semesterersättning
och dylikt. Antalet hos nämnden under året gjorda förfrågningar i
ämnet, övervägande flertalet gällande kvantitetstillägg för betupptagning, ha
uppgått till cirka 400. Ett mindre antal tvister, avseende ersättning för under
tidigare år utfört betarbete, ha under året handlagts av nämnden.

Beträffande bidrag till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor vid enskilda järnvägar har nämnden
anfört.

Enligt nämndens den 14 mars 1946 till Kungl. Maj:t avgivna berättelse
för sin verksamhet hade nämnden till sitt förfogande för statsbidrag till lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor till 1945 års betkampanj
dels en reservation å 14 643 kronor av det för budgetåret 1943/1944 anvisade
reservationsanslaget, dels ock ett av 1945 års riksdag anvisat reservationsanslag
för budgetåret 1945/1946 å 65 000 kronor eller ett sammanlagt belopp
av 79 643 kronor. Av nämnda belopp beviljade nämnden den 28 april 1945
fyra enskilda järnvägsföretag statsbidrag för anläggningar till 1945 års betkampanj
med tillhopa 58 090 kronor. Dessutom hade nämnden genom beslut
den 22 november 1944 beviljat Gotlands jämvägsaktiebolag uppskov till
1945 års betkampanj med anläggningar, till vilka nämnden år 1944 preliminärt
beviljat ett bidrag å 8 000 kronor. Sistnämnda bidrag till Gotlands järnvägsaktiebolag
fastställdes efter avsyning av de därmed avsedda anläggningarna
den 11 juli 1946 slutgiltigt till 5 940 kronor. Vidare har under 1946
av 1945 års preliminärt beviljade anslag slutgiltigt fastställts anslag till
Ölands järnvägsaktiebolag med 4 000 kronor, till Slile—Roma järnvägsaktiebolag
med 10 965 kronor och till Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag med
7 305 kronor eller med tillhopa 22 270 kronor. Av olika anledningar kunde
vissa av anläggningarna, för vilka anslag beviljades år 1945, icke utföras
under nämnda år, varför nämnden på framställning av vederbörande järnvägsförvallningar
beviljade uppskov med dessa anläggningars färdigställande
till 1946 års betkampanj. De för angivna anläggningar preliminärt beviljade

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

anslagsbeloppen uppgå till 36 505 kronor. Bidragen i fråga ha ännu icke blivit
av nämnden slutgiltigt fastställda. — Under år 1946 har Klintehamn—Roma
jämvägsaktiebolag beviljats anslag å 5 700 kronor för lastnings- och lossningsanordningar
vid Sanda järnvägsstation. Nämnda belopp har ännu ej fastställts
till sitt slutgiltiga belopp. Om hänsyn tages till de bidrag, som beviljats
men ännu ej till sitt slutgiltiga belopp fastställts, kan beräknas att å anslaget
kommer att restera ett belopp å 9 228 kronor.

Förslag till avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget m. m.

Genom beslut den 25 oktober 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens
sockernämnd att i samråd med statens livsmedelskommission och statens
priskontrollnämnd vidtaga de förberedande åtgärder med avseende å sockerbetsodling
och sockertillverkning samt därmed sammanhängande frågor, som
ansågos påkallade för möjliggörande av att avtal i god tid skulle kunna träffas
rörande 1947 års sockerproduktion m. in. Med anledning därav ha förenämnda
myndigheter verkställt erforderliga utredningar i ämnet samt förhandlat
med Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Sveriges betodlares
centralförening rörande villkoren för 1947 års sockerproduktion och betodling.
I skrivelser den 13 mars samt den 11 och 21 april 1947 har ordföranden
i statens sockernämnd redogjort för det bedrivna arbetet samt vid förhandlingarna
erhållna resultat ävensom framlagt vissa förslag rörande sockerproduktionen
under år 1947.

Rörande den hittillsvarande statsregleringen och frågan
om dess bibehållande har i skrivelsen den 13 mars 1947 anförts
följande.

Sockerbolagets tillverkning och försäljning av socker och vissa biprodukter
samt statens förhållande till denna verksamhet har för de åtta verksamhetsåren
1939/40—1946/47 reglerats genom av riksdagen godkända kontrakt
mellan staten och bolaget, innehållande bland annat vissa regler rörande
täckning av bolagets kostnader för sockrets och vissa biprodukters framställning
och försäljning inklusive visst vinstbelopp (kapitalränta) samt en
bestämmelse om att bolaget är redovisningsskyldigt för sina inkomster å
samma rörelse. De för de fyra åren 1943/44—1946/47 gällande kontrakten
inneburo bland annat, att bolaget för en serie utgiftsposter (skatter, underhåll,
avskrivningar, löner, omkostnader, förbrukningsartiklar, försäkringar
in. in. samt kapitalränta — tillsammans benämnda den låsta kostnadsposten)
tillerkänts ett fixerat belopp per kilogram råsocker. Däremot ligga sådana
på förhand mera svårfixerade poster som betkostnader, bränsleutgifter, emballage
m. m. under direkt statsgaranti och -kontroll.

Vid de innevarande år med sockerbolaget förda underhandlingarna — därvid
nämnderna och kommissionen liksom föregående år ansett anledning
saknas frångå det för sockerindustrien tillämpade reglerings- och prissättningssystemet
— har särskilt ingående behandlats den låsta kostnadsposten.
Det belopp, som bolaget fått tillgodoräkna sig för täckande av de i den låsta
posten ingående utgifterna, har för ett vart av regleringsåren 1943/44 och
1944/45 fastställts till 17,22 öre per kilogram råsocker, medan beloppet för
1945/46 höjdes till 17,33 öre genom att i den låsta posten inräknades jämväl
det merlönebelopp — inemot 300 000 kronor — som bolaget vid avtalsupp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

27

görelsen sommaren 1944 efter lönekonflikten fick vidkännas och vilket bolaget
enligt beslut av Kungl. Maj:t tillerkändes rätt att i särskild ordning
få täckt. För regleringsåret 1946/47 fastställdes förenämnda multipel för
den låsta posten till 17,15 öre per kilogram råsocker, därvid såsom förutsättningar
gällde å ena sidan alt bolaget självt, utan vidare anspråk på staten,
hade att svara för de ökade löneutgifter, som till följd av löneförhandlingar
kunde uppstå tills kontraktet 1946/47 utlöpte, samt å andra sidan dels att
kvaliteterna å socker bibehölles oförändrade, d. v. s. att beloppet 17,15 öre
hänförde sig till den något mindre kostnadskrävande skärpta krisraffineringen,
dels att reglering till statens förmån av det i kontraktet för 1945/46 bestämda
motsvarande beloppet icke skulle ske på grund av den övergång, som
under sistnämnda regleringsår skett till skärpt krisraffinering. Rörande de
beräkningar, som under de olika åren legat till grund för bestämmandet av
sagda belopp, 17,22, 17,33 respektive 17,15 öre, hänvisas till i ämnet tidigare
år lämnade redogörelser (se prop. nr 188/1943 s. 31—33, nr 195/1944 s.
31—32, nr 245/1945 s. 30—31 och nr 243/1946 s. 28—29).

För frågans bedömande i nuvarande läge ha nämnderna och kommissionen,
i likhet med vad som skett de tidigare åren, från sockerbolaget införskaffat
erforderligt siffermaterial rörande berörda poster, vilket utredningsmaterial
efter granskning legat till grund för förhandlingarna. Rörande innebörden
av den av bolaget för verksamhetsåret 1947/48 gjorda kalkylen, i
vad den avser den s. k. lasta posten, ha nämnderna och kommissionen hänvisat
till följande i skrivelsen återgivna tablå, däri till jämförelse även intagits
vissa uppgifter, avseende motsvarande kostnadsposter innevarande och

de närmast föregående åren.

j

Enligt sockerbolagets bokslut

Enligt sockerbolagets
kalkyler januari 1947

P''ör

För

För

För

För

1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

1946/47

1947/48

Underhåll ..............

4 778 000

7 485 000

5 506 000

7 405 000

6 015 000

6 000 000

Avskrivningar ..........

*5 540 000

6 981 000

5 926 000

5 966 000

6 516 000

6 522 000

Skatter.................

3 000 000

3 540 000

3 000 000

4 192 000

3 000 000

3 000 000

Till fri disposition.......

300 000

300 000

300 000

300 000

300 000

300 000

Avlöningar.............

18 679 000

18 020 000

19 436 000

18 912 000

21 165 000

21806 000

Pensioner...............

1 250 000

1 231000

1 203 000

1211000

1 200 000

1 200 000

Förbrukningsartiklar----

2 115 000

2 188 000

2 275 000

2 319 000

2 501 000

2 644 000

Omkostnader ...........

2 565 000

2 148 000

2 362 000

2 590 000

2 448 000

2 500 000

Körsel..................

686 000

336 000

356 000

366 000

305 000

350000

Vagnshyra..............

58 000

59 000

65 000

93 000

93 000

93 000

Betfrö..................

2 029 000

2 462 000

2 302 000

2 331 000

2 470 000

2 470 000

Försäkringar............

1 271 000

1021 000

1 025 000

811000

758 000

792 000

Bolagets kapitalränta....

4 100 000

4 323 000

4 258 000

4 523 000

3 050 000

4 100 000

Hegleringskonto.........

—

-

—

22 000

—

—

40 371000

50094 000

48 014 000

Öl 041000

49 821000

51 777 000

Kvantitet tillverkat rå-

socker (ton)...........

264 057

290 908

278 82!)

294 522

290 500

285 000

Öre per kg råsocker.....

17-66

17-22

17-22

17-83

17-16

18-17

1 Härtill skulle för erhållande av rättvisande jämförelse de olika åren emellan läggas 166 000
kronor, som avförts å andra konton än avskrivningskontot.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 25S.

Angående förhandlingarna med sockerbolaget om den
låsta kostnadsposten har i skrivelsen den 13 mars 1947 anförts i
huvudsak följande.

Verksamhetsåren 1943/44 och 1945/46 ha på grund av gynnsam råsockerkvalitet
för bolaget medfört goda ekonomiska resultat. För det nu löpande
verksamhetsåret beräknas förhållandet emellertid bliva ett annat. Detta beror
icke på låg råsockermängd eller eljest ogynnsamma tillverkningsförhållanden,
utan framför allt på stor stegring i lönekontot, där merkostnaden i förhållande
till vad som kalkylerades i fjol vid denna tid nu beräknas bliva
1 165 000 kronor på grund av redan inträdda lönestegringar (nämligen dels
löneuppgörelsen våren 1946, dels höjningen i tjänstemannalöner 1946 och
dels höjningen under våren 1947 av index med ytterligare 5 enheter). I denna
lönestegringssumma är icke inräknat något belopp för eventuell lönehöjning
från 1 februari 1947 såsom följd av nu pågående löneförhandlingar. Då därjämte
andra kostnadsposter såsom omkostnader och förbrukningsartiklar
förete viss stegring, har, trots att råsockermängden år 1946 var ganska gynnsam,
det fastställda beloppet av 17,15 öre per kilogram råsocker icke medgivit
bolaget att för året 1946/47 räkna med det under hela regleringstiden
fixerade beloppet för bolagets kapitalränta, 4 100 000 kronor, utan med ett
till 3 050 000 kronor sänkt vinstbelopp. I den mån nu pågående löneförhandlingar
medföra lönehöjningar, vilka i så fall få tillämpning även under de
sex månaderna februari—juli 1947 och avtalsenligt skola bäras av bolaget,
reduceras sistnämnda belopp ytterligare.

Vad angår verksamhetsåret 1 augusti 1947—31 juli 1948, framgår av förut
återgivna kalkyl, att bolaget — med utgångspunkt från hittills gällande löner
och kostnader samt på basis av en antagen råsockerkvantitet av 285 000 ton
— ansett, att en till 18,17 öre per kilogram råsocker förhöjd multipel för den
låsta posten skulle vara erforderlig. Skulle pågående löneförhandlingar leda
till lönehöjningar har bolaget, som gjort gällande, att lönehöjningar borde
få slå igenom i priset, yrkat på motsvarande ytterligare höjning av multipeln
18,17 öre per kilogram råsocker. Beträffande råsockerkvantiteten har bolaget
framhållit, att om denna skulle nedgå, t. ex. till 265 000 ton råsocker, komme
multipeln 18,17 öre att stiga till 19,11 öre per kilogram råsocker. Ytterligare
har från bolagets sida framhållits, att beräkningarna verkställts med utgångspunkt
från att skärpt krisraffinad tillverkades även under året 1947/48. Skulle
man övergå till fredsraffinad, varvid antalet arbetstimmar och till följd därav
lönekostnaderna ävensom underhållet stegrades, tillkomme ytterligare
kostnader, vilka ej upptagits i förenämnda uppgifter.

Vid granskningen av bolagets kostnadsberäkningar för 1947/48 samt vid
förhandlingarna om multipelns storlek för sagda år ha nämnderna och kommissionen
undersökt olika utvägar att undvika allt för betydande höjning av
multipeln. Härom har ordföranden i sockernämnden anfört.

Medan ett stort antal kostnadsposter — såsom löner, pensioner, förbrukningsartiklar,
hetfrö m. m. — icke kunna göras till föremål för inknappningar
eller erinringar, ha nämnderna och kommissionen däremot ägnat särskild
uppmärksamhet åt posterna underhåll, avskrivningar, skatter och kapitalränta.
Att minska underhållskontot har ansetts icke lämpligen böra ske,
enär ett nedsatt underhåll på längre sikt måste verka ofördelaktigt även ur
allmän synpunkt. Posten kapitalränta har under hela regleringstiden så anpassats
(till 4 100 000 kronor årligen) att detta belopp jämte vad bolaget påräknar
från sina utanför sockerrörelsen liggande sidogrenar (jordbruk, re -

Kungl. Mnj:ts proposition nr 258.

29

deri, kalktillverkning, bctfortillverkning m. m.) möjliggör behållande av
samma utdelning, 3 kronor 50 öre per aktie, som hittills förekommit och som
motsvarar 5,&3 procent å aktiernas nominella värde och 3,39 procent å deras
kursvärde. Med hänsyn tagen jämväl till det förhållandet, att bolagets i sockerrörelsen
insatta egna kapital uppskattas till ett värde, som väl närmar
sig 200 miljoner kronor, synes tillräcklig anledning ej föreligga att frångå
hittills tillämpade beräkningar i sockerkalkylen om bolagets kapitalränta. —
Däremot föreligga enligt nämndernas och kommissionens uppfattning bärande
skäl att nedräkna kalkylens belopp för avskrivningar och skatter. 1 avskrivningsbeloppet
har under regleringsåren inräknats — förutom dels tabellenliga,
normala avskrivningar, framkomna med utgångspunkt från de olika
anläggningsföremålens anskaffningsvärde och sannolika livslängd, dels kvarstående
värden av under året utrangerade föremål med avdrag för vad som
influtit vid dessa föremåls avyttring — även ett visst belopp för omedelbar
avskrivning av kristidens merkostnad å årets nyanläggningar. Sålunda medgavs
bolaget de två första regleringsåren att avskriva 3/4 av krismerkostnaden
samt därefter hälften av krismerkostnaden. Meddelas må, att under de
sju regleringsåren 1939/40—1945/46 kristidens merkostnader i nyanläggningar
uppgått till icke mindre än cirka 8 miljoner kronor, därav cirka 4,3 miljoner
kronor på antytt sätt fått avskrivas. Då nyavskrivningarna för närvarande
beräknas uppgå till cirka 7 å 8 miljoner kronor per år — vilket höga
belopp visar, att sockerbolaget under innevarande tid bedriver eu betydande
investeringsverksamhet — samt cirka 2 miljoner kronor därav beräknas utgöra
krismerkostnader, rör sig detta extra avskrivningsbelopp för närvarande
om i runt tal en miljon kronor årligen. Nämnderna och kommissionen ha
kommit till den uppfattningen, att medgivandet att i kalkylen inräkna dylik
extra avskrivning nu bör bortfalla. Huruvida man måste räkna med nedgång
till förkrigstidens värden ligger ju helt utanför den säkra bedömningens
gränser. Ytterligare är att märka, att bolaget redan har sina fabriksanläggningar
med maskiner o. d. lågt nedskrivna, att sagda värden, trots nöjaktigt
underhåll, som snarare höjt kapaciteten och effekten, och trots högst betydande
nyanskaffningar senaste åren, ingalunda bokföringsmässigt stigit under
regleringsåren utan från tiden för regleringens början den 1 augusti 1939
till senaste bokslut den 31 juli 1946 sänkts från 66,2 miljoner kronor till 63,7
miljoner kronor, samt att det ej kan ur folkförsörjningens och det allmännas
synpunkt vara nödvändigt eller ens motiverat att låta en livsmedelsindustri
av monopolkaraktär fortlöpande uttaga konsumentpriser, vari inläggas
belopp för konsolidering eller för minskning av framtida avskrivningsbehov.
Nämnderna och kommissionen ha alltså ansett, att posten avskrivningar
bör kunna från och med året 1947/48 minskas med beloppet för bortskrivning
av halva krismerkostnaden. — Vidare synes skattebeloppet kunna nedsättas
från 3 miljoner kronor till 2,7 miljoner kronor. Det tidigare beloppet
har inrymt dels vad som med hittillsvarande bolagsskatt erfordrats för att
bolaget skulle å sockerrörelsen utfå ett netto av 4,1 miljoner kronor, dels ock
cirka 300 000 kronor för avsättning till skattereserv för gäldande av efterlöpande
skatter. Enär numera till följd av uppbördsreformen dylik avsättning
ej vidare erfordras samt anledning ej synes föreligga att redan nu och
innan nytt skatteförslag antagits omräkna procentsatsen — skulle denna
höjas, synes bolaget härför skäligen kunna anlita medel ur sin skattereserv
_ha nämnderna och kommissionen ansett, att skattebeloppet i den nya kalkylen
kan nedsättas till 2,7 miljoner kronor.

Även om med hänsyn till vad nu anförts anledning föreligger att nedräkna
den för 1947/48 uppgjorda kalkylens belopp med i runt tal 1,3 miljoner
kronor, ha nämnderna och kommissionen dock velat såsom i motsatt riktning

30

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 238.

verkande omständigheter beakta framför allt vad bolaget anfört i''örande nu
pågående löneförhandlingar ävensom i andra band ovissheten om årets betareal
och råsockerkvantitet. På grund härav ha nämnderna och kommissionen
ansett sig kunna förorda, att multipeln för den låsta posten för året
1947/48 sättes till 18,17 öre per kilogram råsocker. Därvid förutsättes, att
bolaget självt, utan vidare anspråk på staten, svarar för de ökade löneutgifter,
som till följd av löneförhandlingar eller eljest kunna uppslå under den
lid, som återstår tills kontraktet 1947/48 utlöper, att de nuvarande kvaliteterna
å socker i huvudsak bibehållas oförändrade, d. v. s. att beloppet 18,17
öre hänför sig till s. k. krisraffinad, att beloppet står oförändrat vid skilda
råsockerkvantiteter, samt att vid beräkningen av råsockerkvantiteten skall
iakttagas de detaljregler, som upptagits i en promemoria den 6 februari 1947
angående råsockervolymens bestämmande, vilken för sockernämndens räkning
granskats av laboratorn Karl-Ivar Skärblom i försvarets forskningsanstalt.

I skrivelsen den 13 mars 1947 har ordföranden i sockernämnden vidare
meddelat, att sockerbolaget icke ansett sig kunna godtaga nämndernas och
kommissionens förslag. Ordföranden i sockernämnden har därefter i skrivelsen
den 11 april 1947 anfört att, sedan förhandlingarna om nytt löneavtal
för sockerindustrien lett till uppgörelse, nämnderna och kommissionen
framlagt nytt förslag till avtal rörande villkoren för sockertillverkningen
m. m. under regleringsåret 1947/48. Härom har i sistnämnda skrivelse yttrats
följande.

Genom det nya löneavtalet ha räknat från den 1 februari 1947 timlönerna
höjts med 15 öre, varjämte tillägg eller höjda tillägg beslutats för nattskifts-,
eftermiddagsskifts- och söndagsarbete m. in. Enligt anteckning vid ingåendet
av det för året 1946/47 gällande kontraktet mellan staten och sockerbolaget
har bolaget att självt svara för lönestegringen i vad gäller tiden för
sagda kontrakts giltighet. Vad däremot angår året 1947/48, varom förhandlingar
med bolaget nu pågå, belöper sig merkostnaden på grund av det nya
löneavtalet till ett beräknat belopp av 1 861 000 kronor per år vid tillverkning
av krisraffinad. Ytterligare har bolaget nu uppgivit, att för sagda tid
måste räknas med en ny utgiftsstegring av 144 000 kronor på grund av ökade
utgifter för pensioner. Bestridas kan ej, att utöver de kostnader, som
åberopats för multipelns bestämmande till 18,17 öre, alltså nu tillkommit ett
belopp av (1 861 000 + 144 000=) 2 005 000 kronor. Om härifrån, såsom
nämnderna och kommissionen alltjämt anse berättigat ehuru bolaget bestritt
detta, dragés det belopp av 1 300 000 kronor, som förut omnämnts såsom
avdrag å posterna avskrivningar och skatter, skulle ett belopp av i runt tal
700 000 kronor återstå, vilket bolaget bör få tillgodoräkna sig för höjande av
multipeln 18,17. Vid en råsockerkvantitet av 285 000 ton motsvarar sagda
tilläggsbelopp i runt tal 0,25 öre per kilogram råsocker, vilket leder till multipelns
höjande till 18,42 öre per kg råsocker.

Ordföranden i sockernämnden har vidare i skrivelsen den 11 april 1947
meddelat, att nämnderna och kommissionen, efter ytterligare förhandlingar
med sockerbolaget och i syfte att ernå uppgörelse, den 3 april 1947 för bolaget
framlagt följande förslag till överenskommelse rörande villkoren för
sockertillverkningen m. in. under regleringsåret 1947/48.

1. Det till propositionen nr 243/1946 fogade förslaget till kontrakt mellan
svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget angående sockertill -

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

31

verkningen in. in. förnyas att gälla för tiden 1 augusti 1947—31 juli 1948,
därvid i det nya kontraktet skola gälla följande under 2—6 angivna ändrade
bestämmelser.

2. Vad i det äldre kontraktet säges om tiden Vs 1946—sl/7 1947 skall i
stället gälla tiden Va 1947—n/7 1948 liksom vad i det äldre kontraktet säges
rörande förhållandena den 31/7 1947 i stället skall avse den 31/7 1948.

3. Beträffande det i 2 § omnämnda betpriset skall i stället gälla vad som
efter slutförda förhandlingar mellan statsdelegerade och styrelsen för Sveriges
betodlares centralförening må varda överenskommet.

4. 3 § utgår i nya kontraktet.

5. Den i 5 § 1 mom. angivna multipeln 17,15 höjes till 18,43.

6. Beträffande »allmänna uttalanden från förhandlingarna» skall punkten
3 erhålla följande ändrade lydelse. »Det har vid bestämmandet av det
i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av 18,43 öre förutsatts, dels att bolaget självt,
utan vidare anspråk på staten, svarar för de ökade löneutgifter, som kunna
uppstå under den tid, som återstår tills kontraktet 1947/48 utlöper, dels ock
att beloppet 18,43 hänför sig till s. k. skärpt krisraffinad.»

7. Från statsdelegerades sida förutsättes, att sockerbolaget medverkar till
att uppgörelse ernås med betodlarföreningen, dels i den s. k. smutsprocentfrågan,
dels i frågan om avstående från propaganda i betarealfrågan.

I skrivelsen den 11 april 1947 har ytterligare anförts följande.

Från sockerbolaget har den 9 april 1947 lämnats det svaret, att bolaget
trots starka betänkligheter ansett sig böra godkänna förenämnda förslag,
därvid bolaget i huvudsak förutsatt, att betarealen ej genom föreskrifter begränsades
i vidare mån än som angåves å s. 33 i propositionen nr 243/1946
samt att sådan överenskommelse uppnåddes med betodlarföreningen, att en
tillfredsställande betareal kunde påräknas år 1947.

Härmed torde avtalsläget vara klart vad sockerbolaget beträffar. Det nya
avtalsförslaget torde böra underställas riksdagen, varjämte gällande införselmonopol
å socker torde böra utsträckas att gälla till och med dag, som
Ivungl. Maj:t bestämmer, dock senast den 31 januari 1949.

Beträffande förhandlingarna med Sveriges betodlares
centralförening om socker betspriset och övriga o dlingsvillkor
har i skrivelserna den 13 mars och den 11 april 1947 anförts
bland annat följande.

Grundpriset för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt, som under
åren 1942—1944 varit 4 kronor 50 öre, höjdes för år 1945 till 4 kronor 65 öre,
varjämte odlarna i Öster- och Västergötland samt på Gotland och Öland sistnämnda
år tillerkändes ett arealtillägg av 10 kronor per påbörjat halvt hektar,
dock att arealtillägget begränsades till 5 kronor för odlingar, ej överstigande
ett kvarts hektar. Till grundpriset har enligt gängse regler kommit tillägg för
sockerhalt över 16 procent. Beträffande 1946 års odling blev efter ingående
och långvariga förhandlingar betpriset detsamma som för år 1945 med bibehållet
arealtillägg, men tillerkändes odlarna, såsom ytterligare förmåner till
följd av ackordslönehöjningen i fjol, dels sänkning av priset å 300 kilogram
chilesalpeter per hektar med 4 kronor per decilon, dels ytterligare rabatt åt
odlarna tillkommande melass med 2 öre per kilogram vid tilldelning av 2 fat
melass per hektar eller med 4 öre om blott ett fat om 250 kilogram lämnades.
Dessa särskilda förmåner motsvarade ungefär 6,5 öre per deciton betor.

Vid de i år med belodlarföreningens styrelse bedrivna förhandlingarna ha
odlarna bland annat begärt, alt grundpriset per 100 kilogram betor skulle

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 25S.

höjas till 5 kronor 20 öre samt att odlingsarealen skulle så begränsas, att
svårigheterna med arbetskraft ej bleve för allvarliga. Vidare har påyrkats
ändring av bestämmelserna rörande smutsprocenten samt tilldelning av och
rabatt å melass i enlighet med vad som hittills regelmässigt varit bestämt. 1
fråga om kvävegödselmedel ha odlarna önskat 500 kilogram per hektar, varvid
priset borde bibehållas vid 19 kronor per deciton eller förra årets prisreduktionsbelopp
inarbetas i betpriset. Odlarna ha vidare begärt bland annat,
att den sedan många år utgående betodlaravgiften skulle bortfalla från och
med år 1947 samt att statsanslag med 156 500 kronor skulle beviljas till inrättande
under år 1947 av betlastningsanordningar och att åtgärder skulle
vidtagas för att de i fjol beslutade motsvarande anläggningarna bleve utförda.

Till stöd för yrkandet om betprisets höjning ha odlarna framhållit, att fjolårs
priset varit för odlarna ogynnsamt, att svårigheterna att erhålla arbetskraft
gjorde många betodlare rätt obenägna att odla betor med mindre betalningen
bleve fullt tillfredsställande, att erfarenheten tycktes visa att betskördarna
per hektar vore i avtagande, samt att höjningen av arbetslönerna borde
få slå igenom i belpriset. Kostnadsstegringarna ha av betodlarna beräknats till
101 kronor 38 öre per hektar, motsvarande 30 öre per deciton betor vid eu
betskörd av 328 deciton per hektar, vilket utgör det senaste treårsmedeltalet.
Därjämte borde f jolårspriset — enligt odlarna kalkylerat på ett tidigare treårsmedeltal
av 340 deciton per hektar, vilket nu ausåges för högt — omräknas
på basis av en hektarskörd av allenast 328 deciton, varigenom förra årets
grundpris 4 kronor 65 öre ökades till 4 kronor 84 öre. Summan av sistnämnda
belopp samt nyssangivna kostnadsstegring av 30 öre och fjolårsrabatterna å
chilesalpeter och melass eller 6 öre, utgjorde det av odlarna framförda nya
grundpriset, 5 kronor 20 öre.

Nämnderna och kommissionen ha vid betprisförhandlingarna haft att hålla
sig till särskilda av statens livsmedelskommissions utredningsbyrå nu utförda
beräkningar rörande produktionskostnaderna för sockerbetor av 1946 och
1947 års skörd. Dessa beräkningar grunda sig bland annat på nya representativa
undersökningar hos ett stort antal sockerbetsodlare. Bearbetningen och
sammanställningen ha delvis måst ske under den tid, förevarande förhandlingar
pågått, därvid livsmedelskommissionens utredningsbyrå sökt samråda
med representanter för betodlarföreningen för att få eventuella skiljaktigheter
i antaganden om å-pris m. m. uppklarade. Av beräkningarna framgår
dels att fjolårets betpris, som vid medelsockerhalten uppgick till 5 kronor
12 öre per deciton, ganska avsevärt översteg den enligt undersökningen
framräknade produktionskostnaden inklusive kapitalränta, vilken kostnad
vid fjolårets faktiska medelskörd uträknats till 4 kronor 74 öre, dels ock att
en jämförelse mellan produktionskostnaden åren 1946 och 1947 giver vid
handen, att kostnadsstegringen stannar vid i runt tal 2 procent. Ytterligare
kan ur beräkningarna framläsas, att den antagliga produktionskostnaden för
1947 års sockerbetsodling blir. därest hektarskörden nedsättes till senaste treårsmedeltal
eller 328 deciton, i runt tal 4 kronor 75 öre per deciton. Mot bakgrunden
av dessa belopp ha nämnderna och kommissionen, även under hänsynstagande
till att kalkyler av förevarande art alltid måste betraktas såsom
i någon mån osäkra men dock i stort sett vägledande, omöjligt kunnat giva
vitsord åt odlarnas beräkningar och yrkande i avseende å betprisets höjd.

Odlarna å sin sida ha vid genomgång av livsmedelskommissionens utredningsbyrås
beräkningar anmärkt på vissa poster, därvid de — efter att tidigare
ha ansett uppgifterna om fastighetskapitalet och antalet manstimmar
för låga — till sist särskilt anmärkt på att avgångsposten betmassa och blast
vore för högt beräknad. Enbart på denna grund borde enligt deras uppfattning
företagas en uppräkning av produktionskostnaden 4 kronor 75 öre med

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

33

15 öre. Vad angår den mellan åren 1946 och 1947 upprättade jämförande kalkylen
har vid förhandlingarna den av hetodlarna anlitade och åberopade bokföringsexperten
vitsordat, att jämförelsen vore rättvisande och att kostnadsstegringen,
där särskilt arbetslönerna verkade i uppgående men konstgödselpriserna
i nedgående riktning, från år 1946 till år 1947 alltså stannade vid i
runt tal 2 procent.

Enär förhandlingarna på grund av de olika utgångspunkterna svårligen
kunde komma in i ett skede, där uppgörelse kunde skymtas, avbrötos förhandlingarna.
Sedan nämnderna och kommissionen i vissa specialfrågor förhandlat
med sockerbolaget och andra av ärendet berörda, återupptogos emellertid
förhandlingarna mellan nämnderna och kommissionen samt styrelsen
för betodlarföreningen den 9 och 10 april 1947. Därvid kunde enighet uppnås
beträffande andra förhandlingsfrågor än betpriset, varefter det slutliga
förhandlingsarbetet koncentrerades å prisfrågan. Från odlarnas sida betonades,
att den sena våren med för sådden ogynnsam väderlek i hög grad försämrat
skördeutsiktema för sockerbetor år 1947. Detta samt svårigheterna
att erhålla van arbetskraft i förening med fjolårets enligt odlarnas mening
ogynnsamma betpris hade medfört, att intresset för betodlingen i år väsentligt
nedgått. Skulle en någorlunda tillfredsställande odlingsareal kunna uppnås
samt betodlarnas stämma tänkas antaga odlingsvillkoren, måste betpriset
enligt betodlarnas uppfattning avsevärt höjas. Styrelsen kunde för stämman
förorda ett grundpris av 5 kronor 10 öre per deciton. Därutöver skulle
fjolårets extra rabatter å chilesalpeter och å melass kvarstå.

De villkor i avseende å 1947 års betodling, som nämnderna
och kommissionen slutligen förordat, framgå av följande
vid förenämnda sammanträde den 10 april 1947 framlagda förslag i
ämnet.

1. Grundpriset för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt bestämmes
till 5 kronor. Dessutom erhålla de odlare, som år 1947 teckna kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, ett
areal tillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor, dock
att för odling, som ej överstiger en kvarts hektar, arealtillägget skall utgå
med allenast 5 kronor.

2. Prisbestämmelserna å sockerbetor i övrigt behållas oförändrade från
år 1946.

3. Det förutsättes, att vad som närmast föregående år överenskoms och
uttalades om hetarealen och teckningsrätten för eu var odlare behålles oförändrat
för år 1947. Alltså lämnas odlingen i princip så till vida fri, att en
var odlare får själv bestämma den areal han år 1947 vill teckna, men därjämte
skall särskilt iakttagas, att odlingen i Västergötland och Östergötland
ävensom de åren 1944—1947 nytillkommande odlingarna samt odlingar, där
teckningen år 1947 ej överstiger 2 hektar, lämnas helt fri, medan sammanlagda
teckningen år 1947 från andra odlare än nyss nämnda ej får överstiga
den areal, som sistnämnda grupp odlare sammanlagt odlat år 1942. Vad beto
d 1 a rf ö reni ngen s styrelse den 1 mars 1944 uttalat mot propaganda för arealminskning
och för uppnående av 1942 års areal skall gälla även beträffande
teckningen år 1947 med iakttagande tillika av vad som år 1946 överenskoms
därom, alt funktionärer inom betodlarorganisationer ej vore betagna
rätten att lämna rent sakliga uppgifter och därpå grundade åsikter om hetodlingen
och betingelsenia härför. — Det förutsättes, alt sockerbolaget ej

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 2-78. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

självt eller genom sina funktionärer å sin sida bedriver propaganda beträffande
betarealema; dock att ej heller bolaget skall vara betaget rätten att
låta framföra sakliga synpunkter och därpå grundade åsikter rörande för
odlingen betydelsefulla frågor, varjämte det undantaget gäller, att hinder ej
möter för bolaget att propagera för säkerställande av en för bruken i Karlshamn,
Lidköping och Linköping erforderlig areal (för Karlshamn dock endast
beträffande odlingar utanför Skåne) samt för återvinnande av den areal,
som bortfallit på Gotland.

4. Den i 5 § betodlingskontrakten nu förefintliga bestämmelsen rörande
fraktbetalning, då smutsprocenten överstiger 10 men icke 25, ändras sålunda:
»Om smutsprocenten i genomsnitt för en odlares totala betleverans på
järnväg eller av sockerbolaget befraktad bil under kampanjen överstiger
12 procent men icke 25 procent av betornas bruttovikt, är leverantören skyldig
att ensam betala hela frakten för överstigande jord.»

5. Beträffande frågan om rätt för odlare att i särskilda fall plöja upp besått
betfält, har sockerbolaget utlovat att skyndsamt behandla dylika frågor.

6. Här ej särskilt nämnda bestämmelser i gällande betodlingskontrakt
behållas jämväl för år 1947 under iakttagande tillika av vad som överenskommits
vid de direkta förhandlingarna mellan betodlarföreningen och sockerbolaget.

7. I enlighet med begäran av odlarna skall den sedan flera år utgående
betodlaravgiften av intill 4 kronor per hektar för 1947 års odling bortfalla.

8. Beträffande melasstilldelningen år 1947 erhåller betodlare ett fat om
cirka 250 kilogram per påbörjat hektar till ett pris av 3 öre per kilogram
beträffande före den 1 december uttagen kvantitet och 4 öre per kilogram
beträffande därefter uttagen kvantitet. Uttages mer än ett fat per hektar, betalas
överstigande del efter 14 öre per kilogram.

9. Beträffande tilldelningen av kvävegödselmedel antecknas, att betodlarna
enligt vad statens livsmedelskommission meddelat komma att år 1947
tilldelas 500 kilogram dylika gödselmedel, därav 400 kilogram chilesalpeter
per hektar (den senare till ett pris av 23 kronor per 100 kilogram).

10. Beträffande frågan om gumimihjulsutrustningen för betkörningsvagnarna
antecknas, att statens industrikommission ställt i utsikt lika välvillig
behandling som i fjol.

11. I avseende å traktortågen antecknas, att den intill den 1 april 1947
gällande dispensförordningen nu förlänats förlängd giltighet.

12. Betodlarnas ■ önskemål om bibehållande för år 1947 av vad hittills
gällt om visst statsbidrag till kockahushåll för betarbelare samt reseersättning
för dylika arbetare torde, enligt vad som inhämtats från statens arbetsmarknadskommission,
bliva tillgodosedda.

13. Det förutsättes, att arbetsförmedlingsmyndighetema effektivt medverka
till att erforderlig arbetskraft för betornas skötsel och upptagning finnes
till förfogande.

14. Liksom skett åren 1943—1946 vilja statsdelegerade förorda, att någon
fraktfördyring icke heller år 1947 kommer till stånd för betor eller betrnassa,
vare sig vid statens eller enskilda järnvägar. Att märka är dock att inom
järnvägsstyrelsen pågår viss utredning om utjämnande av frakterna å betmassa,
därvid delegerade förutsätta, att järnvägsstyrelsen i ämnet samråder
med bland annat betodlarföreningen.

15. Statsdelegerade förorda, att höjning av frakter för betor eller betmassa,
där transporten genom sockerbolagets försorg skedde per bil eller båt,
ej vidtages för nästa kampanj.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

35

16. Beträffande betlastningsanordningarna antecknas dels att statens sockemämnd
tillstyrkt statsanslag år 1947 för inrättande av dylika anläggningar
(vid Harplinge, Vitaby, Skottorp, Charlottenlund, önnestad och Strö stationer)
samt till vissa nockspel, dels att statsdelegerade sökt påskynda erforderliga
leveranser för samt uttalar sig för önskvärdheten av färdigställande
till i höst av de i fjol beslutade motsvarande anläggningarna (för ett
anslag av 328 800 kronor till betlastningsanordningar vid Näsbyholm, VolLsjö,.
Harlösa, Hunneberg, Tomelilla, Skytts-Tomarp, Kungstorp och Spannarp stationer
jämte vissa nockspel).

17. Det i detta förslag (vilket är ett sammanhängande helt) angivna betpriset
är det sista och yttersta bud, vartill statsdelegerade erhållit regeringens
bemyndigande att få gå. Delegerade vädja därför till betodlarföreningen
att antaga förevarande förslag, varå svar önskas senast den 19 innevarande
april.

I skrivelsen den 21 april 1947 har ordföranden i statens sockernämnd anfört
i huvudsak följande.

När nämnderna och kommissionen i sitt förslag den 10 april 1947 satte
betpriset till 5 kronor per deciton, skedde detta bland annat i syfte att söka
säkerställa sockerbetsodlingens uppehållande, vilket i nuvarande läge å importmarknaden
och med hänsyn till sockrets betydelse för folkhushållet
måste vara av stor vikt. Den föreslagna höjningen av betpriset från 4 kronor
65 öre till 5 kronor per deciton motsvarar eu faktisk prisförbättring av
ungefär 32 öre per deciton, enär fjolårets extra prisrabatt å chilesalpeter icke
bibehållits. Å andra sidan innebär årets förslag i avseende å fraktkostnaderna
för jord i betorna en till ett öre per deciton uppskattad förmån för odlarna.
Denna prishöjning täcker mer än väl hela den lönestegring, som under året
inträder för betodlingen. Nämnderna och kommissionen hade även anledning
utgå från att samtliga de i förhandlingarna den 10 april 1947 deltagande
ledamöterna i styrelsen för betodlarföreningen till sist ansågo sig böra vid
framläggandet av förslaget för föreningens stänmia förorda detta till antagande.

Emellertid har nu stämman, som avhållits i Malmö den 19 april 1947, efter
votering avslagit förslaget samt förklarat sig kunna godkänna odling endast
till ett grundpris av 5 kronor 20 öre per deciton och på av nämnderna och
kommissionen föreslagna villkor i övrigt, under förutsättning att statsmakterna
godkände detta stämmans förslag senast den 26 april 1947.

Med anledning av den ståndpunkt betodlarföreningen sålunda intagit har
betodlingsfrågan kommit i ett mycket allvarligt och betänkligt läge. Visserligen
är det av synnerligen stor vikt, att landets försörjning med socker under
nästa konsumtionsår kan uppehållas i tillfredsställande omfattning genom
inhemsk produktion. Da emellertid det av nämnderna och kommissionen föreslagna
betpriset, som framkommit efter synnerligen omfattande och grandliga
överväganden, måste anses skäligt avvägt samt det synes uteslutet att
efterkomma stämmans efter votering uppställda krav på ytterligare betydande
höjning av betpriset, ha nämnderna och kommissionen nödgats förklara
sig intet ytterligare kunna åtgöra eller förorda i årets betodlingsfråga.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Infriande av statens garanti till Svenska sockerfabriks aktiebolaget.

Som förut framhållits är Svenska sockerfabriksaktiebolaget enligt avtal
med svenska staten tillförsäkrat ensamrätt i fråga om införsel av socker mot
skyldighet att vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa
vissa angivna priser och bestämmelser. I avtalet stadgas tillika, att bolaget
gentemot staten är redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund
av tillverkningen och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter. Å andra sidan har staten enligt avtalet
åtagit sig att, med viss inskränkning, svara för täckning av bolagets för samma
tillverkning och försäljning havda kostnader. Därest vid avtalstidens utgång
skulle kvarstå något under statens garanti ingående kostnadsbelopp,
varför täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits, skall staten — om
annan uppgörelse ej träffas — till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår.

I skrivelse den 12 augusti 1946 har statens sockernämnd anmält, att därest
någon ändring icke skedde i sockerpriset ett belopp av 25 500 000 kronor syntes
erforderligt för infriande av statens garanti till Svenska sockerfabriksaktiebolaget
för verksamhetsåret 1946/47. Sedermera har sockernämnden
dels i skrivelse den 19 november 1946 framlagt förslag om viss höjning av
priserna å socker och sirap, dels ock, såsom av den föregående redogörelsen
framgår, i skrivelse den 10 april 1947 uttalat, att, sedan priserna å socker och
sirap höjts från och med den 2 januari 1947, för innevarande regleringsår
skulle erfordras ett prisregleringsanslag av ungefär 1 300 000 kronor, därest
detta belopp icke ansåges böra överbalanseras till regleringsåret 1947/48 för
att då täckas av den för sistnämnda år påräkneliga inkomsten.

För täckande av de ökade kostnaderna i anledning av de av statens sockernämnd,
statens livsmedelskommission och statens priskontrollnämnd
framlagda, i det föregående återgivna förslagen rörande betpris och avtal
med sockerbolaget för regleringsåret 1947/48 har i förut omförmälda skrivelse
den 11 april 1947 förordats en höjning av sockerpriset med tre öre per
kilogram raffinerat socker och sirap. Härom har i sistnämnda skrivelse anförts
följande.

Föreliggande förslag om höjt betpris och höjd multipel för täckande av
den låsta posten vid sockertillverkningen föranleda behov av höjning av priserna
å socker och sirap. Höjningen av priset per deciton betor med 16 procent
sockerhalt uppgår till 35 öre, vilket för ett deciton betor av medelsockerhalt
motsvarar i runt tal 37 öre. Då ett deciton betor med inedelsockerhalt
lämnar i runt tal 15 kilogram raffinad och sirap tillhopa, torde den föreslagna
betprishöjningen motsvara ungefär 2,5 öres höjning av priserna å
socker och sirap. Härtill kommer höjningen av multipeln för den låsta posten
för industrien eller 1,28 öre per kilogram råsocker, vilket motsvarar i
runt tal 1,4 öre per kilogram raffinad och sirap. Uträknat på nu antytt sätt
skulle alltså priserna å socker och sirap behöva höjas med 4 öre per kilogram,
därest höjningen begränsas att avse jämnt ett år och endast lägges å
den myckenhet, som beräknas säljas under sagda tid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

37

Lämpligare synes emellertid vara, att — vilket nu är möjligt — fördela
höjningens effekt å en något längre tid än ett år. Sålunda synes höjningen
kunna begränsas till 3 öre per kilogram raffinad och sirap, om den företages
redan den 1 maj 1947 i stället för vid det nya kontraktsårets ingång
den 1 augusti 1947. Ytterligare är att märka, att enligt 5 § 3 mom. av kontraktet
mellan staten och sockerbolaget en prishöjning å sockret i mellanhavandet
mellan staten och bolaget skall föranleda motsvarande uppskrivning
av värdet å utgående sockerlager, vilket leder till ett tillgodohavande
för staten, som i någon mån kompenserar en eljest större prishöjning. I betraktande
av att höjningen av betpriset medför en kostnadsstegring av cirka
6 700 000 kronor och ökningen av multipeln för den låsta posten av cirka
3 700 000 kronor eller alltså en sammanlagd kostnadsstegring av i runt tal
10,4 miljoner kronor, medan å andra sidan försäljningen av raffinad och
sirap beräknas komma att uppgå till i runda tal 70 000 ton under tiden
Vs—“Vt 1947 och 250 000 ton under tiden Vs 1947—31/? 1948 samt sockerlagret
den 3,/7 1948 beräknas till cirka 105 000 ton, kan uträknas, att om prishöjningen
företages redan den 1 maj 1947 denna kan begränsas till 3 öre
per kilogram raffinerat socker och sirap. Härigenom komma priskurantpriserna
för partihandeln att bliva för krossmelis 63 öre, för bitsocker 69 öre
och för sirap 56 öre, allt per kilogram. Sockernämnden, som jämväl härom
samråt 1 med priskontrollnämnden och livsmedelskommissionen, tillåter sig
hemställa om dylik höjning vid bifall i övrigt till vad nämnderna och kommissionen
i ärendet föreslagit.

Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.

I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor ha sedan år 1940
särskilda åtgärder vidtagits genom byggande vid olika järnvägsstationer inom
betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för lastning och lossning av
betor. För ändamålet ha anvisats dels till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor tillhopa 1 250 000 kronor, dels till Anordningar
för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar sammanlagt
4 515 000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor 400 000 kronor. Från statens järnvägars dispositionsanslag
ha dessutom tagits i anspråk 823 800 kronor för dylika anordningar vid
statens järnvägar. Kungl. Maj:t har den 21 juni 1940 utfärdat kungörelse
(nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor, vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen
nr 199/1943.

I skrivelse den 29 augusti 1946 har Sveriges betodlares central förening —
under framhållande av den avgörande betydelse tillfredsställande lastningsanordningar
numera hade för en rationellt bedriven sockerbetsodling -—
hemställt, att vissa lastningsanordningar för sockerbetor måtte komma till
stånd inom II och III distrikten vid statens järnvägar.

över denna skrivelse ha yttranden avgivits av statskontoret, järnvägsstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statens industrikommission och
statens sockernämnd.

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 258.

Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande framhållit, att distriktschefen vid III
distriktet låtit verkställa utredning om kostnaderna för de av föreningen
önskade nya eller förbättrade betlastningsanordningama. Genomförandet av
dessa arbeten skulle medföra en kostnad av 189 500 kronor. Härmed avsåges
följande arbeten.

Nyanläggningar.

Anskaffning av mekanisk betlastningsapparat och i förekommande
fall därav betingad komplettering av spårsystem
och tillfartsvägar vid stationerna Harplinge, Vitaby

och Skottorp för en kostnad av ...................... kronor 110 000

Utbyte.

Utbyte av befintlig lastningsanordning jämte därav föranledda
kompletteringsarbeten vid stationen Charlottenlund
för en kostnad av ............................ » 38 500

Kompletteringar och ändringar.

Uppsättning av 10 elektriska nockspel för framdragning av

vagnar för en kostnad av .........................■ » 38 000

Ändring av betelevatorer vid stationerna Önnestad och Strö

för en kostnad av ........................ 8_3 OM

Summa kronor 189 000.

Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit, att distriktschefen ansett, att i de
fall, där så läte sig göra utan olägenhet, begagnade men efter översyn fullt
brukbara lastningsapparater borde komma till användning, varvid anläggningskostnaderna
skulle kunna nedbringas till 157 000 kronor. För det fall
att statsmakterna ansåge sig böra bevilja ytterligare medel till betlastningsanordningar,
ville styrelsen för sin del förorda vad distriktschefen föreslagit.

Beträffande frågan huruvida ytterligare anslag överhuvud taget borde
utgå för ändamålet, avskrivning av beviljade medel genom anslag å driftbudgeten
och skäbg motprestation från betodlarnas sida i form av utfästelse
att i största möjliga utsträckning anlita järnvägarna för bettransporter har
järnvägsstyrelsen hänvisat till sitt i propositionen nr 243/1946 återgivna yttrande
över en av centralföreningen den 27 september 1945 gjord framställning.

Statskontoret har framhållit, att ämbetsverket i yttrande den 19 oktober
1945 över en av centralföreningen den 27 september samma år gjord framställning
uttalat, att de huvudsakligen folkhushållningspolitiska skäl, som
kunnat motivera att staten helt bekostat utförandet av ifrågavarande anordningar,
icke längre hade samma giltighet och att, såvitt statskontoret hade
sig bekant, alltjämt saknades garantier för att järnvägarna även sedan fullt
normala förhållanden inom kommunikationsväsendet inträtt skulle kcmma
att anlitas för bettransporter i större omfattning. Därest ytterligare anordningar
för lastning och lossning av betor skulle anses behövliga, borde kostnaderna
därför fördelas mellan staten, föreningen och eventuellt sockerbolaget,
förslagsvis på så sätt att statsbidraget begränsades till högst hälften
av kostnaderna. I anslutning härtill har statskontoret anfört, att föreva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

39

rande framställning från centralföreningen icke föranledde annat yttrande
från statskontorets sida än att de nyss återgivna synpunkterna numera gjorde
sig gällande med ökad styrka.

Statens arbetsmarknadskommission har förklarat, att kommissionen ansåge
sig böra tillstyrka framställningen under villkor, att vid arbetena sysselsattes
allenast de arbetstagare, som vederbörande länsarbetsnämnd bestämde
sedan nämnden funmt dem icke lämpligen böra sysselsättas i annan
verksamhet i trakten eller anvisas arbete i annan del av landet. Det borde
vidare ankomma på länsarbetsnämnden att med hänsyn till förhållandena
å arbetsmarknaden besluta om tid för påbörjandet av företagen samt, i den
mån nämnden funne det erforderligt, om avbrott i arbetena.

Statens industrikommission har uttalat, att kommissionen icke hade något
att erinra mot att erforderliga medel ställdes till förfogande för utförande
av de av föreningen ifrågasatta arbetena. Kommissionen har emellertid framhållit,
att anläggningarna knappast kunde väntas bliva färdiga förrän till
betkampanjen år 1948, enär stor orderanhopning rådde hos verkstäderna
samt avsevärda svårigheter med materielanskaffningen förelåge.

Statens sockernämnd har i sitt den 19 september 1946 dagtecknade yttrande
anfört, att kostnaderna för ifrågavarande anläggningar syntes kunna
nedbringas till 156 500 kronor. Nämnden har vidare uttalat, att nämnden
ansåge anläggningarna vara av den betydelse icke minst med hänsyn till
knappheten på arbetskraft att de borde komma till stånd. Enligt nämndens
åsikt vore det emellertid skäligt, alt kostnaderna för anläggningarna fördelades
mellan statens järnvägar och betodlarna.

Föredraganden.

Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal med såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen
för regleringen har varit, att staten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat
Svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det
att bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt om sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder, varjämte till och med år
1945 gällt, att odlingskontrakt med det bestämda betpriset icke skulle få slutas
med mindre odlaren avlämnat förbindelse angående betarbetarlönerna. Sedan
fem år tillbaka garanterar staten därjämte bolaget täckning av vissa med
sockertillverkningen förbundna kostnader, mot det att bolaget är redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster.
I huvudsak synas även för nästa tillverkningsår samma principer som hittills
tillämpats böra gälla för sockernäringens reglering. Ett avtal mellan staten
och sockerbolaget rörande sockerproduklionen bör alltså även i år genomföras.

Vid förhandlingar mellan å ena sidan statens sockernämnd, statens livsmedelskommission
och statens priskontrollnämnd samt å andra sidan repre -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 25S.

sentanter för Sveriges betodlares centralförening ha nämnderna och kommissionen
framlagt förslag rörande villkoren för sockerbetsodlingen under
år 1947. Dessa villkor ha sedermera godkänts vid föreningsstämma den 29
april 1947. Enligt villkoren för 1947 års odling skall grundpriset bliva 35
öre högre än för 1946 års odling eller 5 kronor för 100 kilogram sockerbetor
med 16 procent sockerhalt. Dessutom skall till odlare, som år 1947 tecknar
kontrakt med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik,
utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar
odlade betor. För odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, skall arealtilllägget
dock utgå med allenast 5 kronor. Reglering av priset efter sockerhalt
skall ske enligt tidigare tillämpade grunder. I fråga om melasstilldelningen
skall gälla, att betodlare skall erhålla ett fat melass om ungefär 250 kilogram
per påbörjat hektar odlade sockerbetor till ett pris av 3 öre per kilogram
beträffande före den 1 december uttagen kvantitet och 4 öre per kilogram
beträffande därefter uttagen kvantitet. Därest mer än ett fat per hektar
uttages, skall den överstigande delen betalas efter 14 öre per kilogram. Tilldelningen
av kvävegödselmedel skall fastställas till 500 kilogram, därav 400
kilogram chilesalpeler, per hektar. Priset å denna kvantitet chilesalpeter har
satts till 23 kronor per 100 kilogram eller 4 kronor högre än föregående år.
Den sedan flera år tillbaka utgående betodlaravgiften av intill 4 kronor per
hektar skall bortfalla. I den mån intet särskilt omnämnts i det av nämnderna
och kommissionen framlagda förslaget skall gälla vad förra året tillämpades.
De sålunda upptagna villkoren rörande sockerbetsodlingen under år
1947 synas böra godtagas.

Härefter torde jag till behandling få upptaga frågan om nytt avtal mellan
staten och sockerbolaget. Enligt det gällande avtalet omfattar statens kostnadsgaranti
ej avskrivningar, underhåll, skatter, visst mindre belopp till
bolagsstyrelsens fria disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar,
omkostnader, körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntning av
bolagets eget kapital (vinst), utan bolaget får för täckande av dessa poster
tillgodoräkna sig ett belopp av 17,15 öre per kilogram tillverkat råsocker.
I det av myndigheterna framlagda förslaget har förordats, att denna låsta
kostnadspost skulle höjas med 1,28 öre till 18,43 öre. Vad myndigheterna sålunda
föreslagit har godtagits av bolaget. Därvid har förutsatts, att bolaget
självt utan vidare anspråk på staten svarar för de ökade löneutgifter, som
kunna uppstå under tiden tills kontraktet utlöper samt att beloppet 18,43 öre
hänför sig till s. k. skärpt krisraffinad. Även jag finner mig kunna tillstyrka,
att den låsta kostnadsposten bestämmes till 18,43 öre.

I anslutning till det anförda har utarbetats ett förslag till kontrakt mellan
staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. under tiden den 1 augusti 1947 — den 31 juli 1948 med därtill fogade
allmänna uttalanden från förhandlingarna (bilaga t). Förslaget ansluter sig
utom i vad avser den låsta kostnadsposten och betpriset i det väsentliga till
nu gällande kontrakt, dock har i anslutning till vad jag förut anfört den
ändringen vidtagits, att bolaget icke vidare skall vara skyldigt att tillse att

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

41

betodlare, som ingår eller övertager betodlingskontrakt för år 1947, till statens
sockernämnd erlägger betodlaravgift. I övrigt tillåter jag mig hänvisa
till kontraktsförslagets lydelse, som ej synes tarva ytterligare motivering.

Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under
tiden den 1 augusti 1947—den 31 juli 1948. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna att få giltighet även efter
sistnämnda tidpunkt.

Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden
vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrundema prövats
av riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest så av väsentligt
ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma
om av dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom
eljest företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.

Vidare förutsättes, att riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1948, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framtida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt. Meddelande av
erforderliga närmare föreskrifter torde få ankomma på Kungl. Maj:t. Det
bör givetvis iakttagas, att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 § andra
och tredje styckena av kontraktet avsedda fallen. Beträffande den tidpunkt
då införselmonopolet skall utlöpa, är att märka, att, ehuru avtalet med bolaget
är avsett att utgå den 31 juli 1948, det med hänsyn till statens garanti
rörande bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att
riksdagens beslut om införselmonopolet får den innebörd, att Kungl. Maj:t
har möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess garantien
infriats genom lagrets försäljning, vilket kan antagas ha skett vid ingången
av februari månad 1949.

Av vad sockernämnden uppgivit framgår, att för sockerbolaget i anledning
av sockerregleringen uppstått en förlust, som för verksamhetsåret 1946/47,
sedan priserna å socker höjts från och med den 2 januari 1947 i anslutning
till omsättningsskattens avveckling, av sockernämnden uppskattats till
1 300 000 kronor. Enligt avtalet med bolaget är staten skyldig att täcka
denna förlust. I anslutning till vad sockernämnden anfört synes emellertid
detta belopp böra balanseras över till verksamhetsåret 1947/48. Något anslag
för täckande av ifrågavarande beräknade förlust synes därför icke nu böra
äskas. Jag torde i detta sammanhang få erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 2 maj 1947 i överensstämmelse med myndigheternas hemställan förordnat
om höjning av sockerpriset med 3 öre per kilogram raffinerat socker
och sirap från och med den 7 i samma månad.

Tillika torde jag få erinra, att Kungl. Maj:t tidigare denna dag bemyndigat
järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars dispositionsanslag taga i anspråk
högst 156 500 kronor för vidtagande av ytterligare betlastningsanordningar
vid statens järnvägar. Frågan om avskrivning av investeringsbeloppet lärer

42

Kungl. Maj ds proposition nr 258.

framdeles få anmälas av chefen för finansdepartementet. Vid bedömandet av
denna fråga torde hänsyn böra tagas till att betlastningsanordningamas utförande
ingår såsom ett led i den med betodlarna träffade uppgörelsen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1948
till och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock senast
den 31 januari 1949, rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120) med av Kungl. Maj:t stadgade undantag
icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt vilken
Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt; samt

3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut
anfört.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

43

Bilaga 1.

Förslag

till

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti

1947—31 juli 1948.

Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.

1 §■

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 9 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning in. in., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 4 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter
liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 258-

2 §•

Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1947 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika, att
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt skall
utgöra 5 kronor. Dessutom skall till odlare, som år 1947 tecknar kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, utgå
ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor,
dock att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, arealtillägget skall
utgå med allenast 5 kronor.

I betodlingskontrakten skall intagas erinran om den mellan Kungl. Maj:t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån
förändrats.

Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.

Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.

3 §.

Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj:t fastställas.

Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande'' av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Maj:t.

4 §•

För räkenskapsåret 1 augusti 1947—31 juli 1948 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning, som
följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning av bolagets
för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid skola
särskilt följande grunder iakttagas.

1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

45

körsel, vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot
det att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 18,43 öre för varje under
räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.

Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkning, kolkranen,
cistemvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å
respektive konton.

Skulle före kontraktstidens utgång den 31 juli 1948 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga om höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång
i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 18,43 öre.

I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan
vara av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning
verkställas för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle ha framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.

1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få dessa
kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna och
alltså omfattas av statsgarantien.

Det förutsättes, att den under år 1940 tillämpade utdelningen till bolagets
aktieägare ej får höjas.

2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1948, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående —- åsätta ett dylikt
normallager samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager
och lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfahrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris ej
fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.

Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1948 till

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.

Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1948 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktions fond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 -— med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året —- allenast för återställning av lagret.
I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är, skall
bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockemämnd eller
annat av Kungl. Maj:t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret har förråd
av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget måst anskaffa
för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag, är
bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som motsvarar
bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående varor, därvid
hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt i bolagets
drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå i normallagret
och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet än som efter
nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret. — Däresl
enighet ej ernås mellan statens sockernämnd och bolaget rörande de i
detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter eller mellan det
statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för ett verkställande
efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen, skall dylik tvistefråga
avgöras av skiljemän enligt lag.

3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

47

räkenskapsåret 1947/48 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma
pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.

Vid kontraktsårets utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanharandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktsåret av Kungl. Maj:t
fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att till sagda
pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger
ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes, att avsättningen
av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej intränger
på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.

A mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatfen och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas, i sockerrörelsen.

5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp
ej ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.

Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.

C mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvudtaget.

7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens ga -

48

Kungi. Maj.ts proposition nr 258.

ranti ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
om beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.

8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Maj:t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.

5 §•

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.

Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.

6 §■

Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd (statens sockernämnd).

Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderliga för tillsynens utövande.

Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Maj:t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.

7 §■

I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 4 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj:t. Innan Kungl. Maj:t fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Maj:t att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 4 § 2 mom. tredje stycket.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Maj:t närmare
föreskrifter.

8 §.

Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Maj:t i avseende å bolaget
och dess verksamhet.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 258.

49

9 §•

Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1947 till och
med den 31 juli 1948 eller, i den män det av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.

Allmänna uttalanden från förhandlingarna.

1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941 skall
gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock sista stycket å s. 40 i prop.
nr 243/1946).

2. Rörande de närmare vilkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Maj:t och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.

3. Det har vid bestämmandet av det i 4 § 1 mom. avsedda beloppet av
18,43 öre förutsatts, dels att bolaget självt, utan vidare anspråk på staten,
svarar för de ökade löneutgifter, som kunna uppstå under den tid, som återstår
tills kontraktet 1947/48 utlöper, dels ock att beloppet 18,43 öre hänför
sig till s. k. skärpt krisraffinad.

lUltang til) riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 25$,

4