Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
1
Nr 252.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
ägoutbyten och fastig hetsförsäljning ar; given Stockholms
slott den 25 april 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet å Stockholms slott den 25 april 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, frågor om vissa
ägoutbyten och fastighetsförsäljningar samt anför därvid följande.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom i propositionen 1946: 198 framlagda
förslag har riksdagen i skrivelse 1946: 151 bemyndigat Kungl. Maj:t, bland
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 252. ioig 47 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
annat, att under budgetåret 1946/47 utan riksdagens samtycke i varje särskilt
fall besluta om försäljning av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet
eller det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet å egendomen
uppgår till högst 25 000 kronor. Vidare förklarade riksdagen, att vad
sålunda medgivits rörande försäljning av kronan tillhörig fast egendom skulle
gälla jämväl beträffande byte av sådan egendom. Därjämte har riksdagen
lämnat utan erinran ett i propositionen framfört förslag, att i avvaktan på
resultatet av särskild utredning rörande statens försäljningspolitik beträffande
fastigheter för bostadsbyggnadsändamål Kungl. Maj:t skulle tills vidare
erhålla befogenhet att vid försäljning jämlikt nyssberörda bemyndigande av
dylika fastigheter göra avsteg — där så befunnes påkallat och garantier funnes
för att det lägre försäljningspriset icke föranledde enskild spekulationsvinst
-— från den allmänna regeln, att priserna skola ur affärssynpunkt vara så fördelaktiga
för staten som möjligt. Nämnda förslag var föranlett av en framställning
av statens byggnadslånebyrå, som påtalat, att vissa myndigheter vid
försäljning och värdering av mark, tillämpade principer, vilka icke stode i
överensstämmelse med statsmakternas intresse av att underlätta bostadsproduktionen
och förhindra stegring av hyresnivån.
Järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen
ha nu i skilda skrivelser anmält vissa ärenden angående ägoutbyten
eller fastighetsförsäljningar, för vilka med hänsyn till köpeskillingens storlek
riksdagens godkännande erfordras. Jag kommer att behandla de olika frågorna
under särskilda punkter i det följande.
l:o.
Med skrivelse den 6 mars 1947 har järnvägsstyrelsen underställt Kungl.
Maj:ts prövning ett den 27 februari 1947 dagtecknat, mellan statens järnvägar,
å ena, samt Luleå stad, å andra sidan, upprättat avtal, enligt vilket
staden av kronan förvärvat ett markområde om 51 615 m2 av stadsägan nr 400
i staden med därå uppförda bostadshus samt staden till kronan överlåtit vissa
markområden om tillhopa samma areal vid Notvikens station samt mellan Notviken
och staden.
Avtalet torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till dagens statsrådsprotokoll.
Järnvägsstyrelsen anför i sin förenämnda skrivelse, att sedan Luleå stad
hos styrelsen gjort framställning om att få förvärva visst statens järnvägar
tillhörigt område av stadsägan nr 400 i Luleå, hade efter förda förhandlingar
mellan statens järnvägars distriktschef och staden ett avtal träffats, vilket för
stadens del godkänts genom stadsfullmäktiges beslut den 27 februari 1947.
Det område, som skulle överlåtas till staden, vore, fortsätter styrelsen, avsett
att utnyttjas för bostadsändamål. Brist rådde på för bostadsbebyggelse
lämpliga markområden, och här ifrågavarande mark skulle väl lämpa sig för
dylik bebyggelse. De å området belägna byggnaderna innehölle sammanlagt
20 bostadslägenheter, vilka för närvarande utnyttjades såsom bostäder åt vid
statens järnvägar anställd personal. För byggnaderna skulle staden erlägga
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
275 000 kronor samt tillförsäkra befattningshavare vid statens järnvägar, så
länge statens järnvägar så önskade, dock högst 20 år, företrädesrätt att hyra
2- och 3-rumslägenheter, sammanlagt 40 stycken, i hus, som koinme att uppföras
på det avsedda bebyggelseområdet, samt i de överlåtna husen så länge
dessa kvarstode å sin nuvarande plats. Sistnämnda hus finge icke nedrivas
eller flyttas, förrän minst motsvarande antal lägenheter ställts till förfogande
i de nya husen.
Den mark, som statens järnvägar skulle erhålla, utgjordes, anför styrelsen
vidare, dels av vissa områden vid Notvikens station och dels av områden,
som erfordrades för anordnande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Luleå
och Notviken. Någon mellanavgift för marken skulle icke utgå.
Med hänsyn till att staden önskade förvärva det statens järnvägar tillhöriga
området för att erhålla möjlighet att tillgodose behovet av bostäder
hade järnvägsstyrelsen icke ansett det erforderligt eller lämpligt att utbjuda
området till försäljning på offentlig auktion.
Under hänvisning till det anförda och då styrelsen funne villkoren vara
för statens järnvägar antagbara, hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att godkänna det träffade avtalet.
Ifrågavarande avtal, enligt vilket Luleå stad skulle erhålla tomtmark om Departemcnts51
615 in2 av stadsägan nr 400 i staden med därå uppförda fyra bostadshus chefen''
mot det att staden till kronan erlägger ett belopp av 275 000 kronor
samt därjämte överlämnar markområden om tillhopa samma areal, belägna
vid Notvikens station samt utefter järnvägssträckan Notviken—Luleå,
har tillkommit främst i syfte att möjliggöra uppförande av nya bostadshus i
kommunal regi i Luleå och därigenom lindra den i staden rådande bostadsbiisten.
Behovet av bostäder för statens järnvägars personal synes i vederbörlig
mån ha blivit beaktat genom i avtalet intagna bestämmelser. Statens
by§§na(Llånebyrå, som under hand hörts i ärendet, har icke framställt någon
erinran mot avtalet.
Med hänsyn till här angivna förhållanden och då de ifrågasatta ägoregleringarna
torde innebära vissa fördelar även för statens järnvägar, finner jag
avtalet böra godtagas.
Avtalet har genom numera lagakraftvunnet beslut den 27 februari 1947 godkänts
av stadsfullmäktige i Luleå.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att ifragavarande under järnvägsstyrelsens förvaltning stående
markområde av stadsägan nr 400 i Luleå jämte därå uppförda
fyra bostadshus må, för förvärv genom ägoutbyte av vissa Luleå
stad tillhöriga markområden på de villkor, som angivas i det vid
statsrådsprotokollet fogade avtalet, lämnas i utbyte till staden.
2:o.
I samband mod ombyggnad av Södertälje kanal har Södertälje stad, genom
ett mellan staden och vattenfallsstyrelsen ingånget, den 29 maj och den 11
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
juli 1917 dagtecknat s. k. huvudavtal, förbundit sig att utan ersättning med
full äganderätt till kronan överlämna vissa markområden.
För att möjliggöra en utvidgning av kanalen har sedermera träffats ett den
5 juli 1922 dagtecknat tilläggsavtal om utbyte mellan kronan och staden av
viss mark.
Slutligen har vattenfallsstyrelsen och staden träffat två, den 28 juni 1945
dagtecknade bytesavtal, avsedda att utgöra överlåtelsehandlingar enligt bestämmelserna
i förenämnda båda avtal. Vattenfallsstyrelsens avsikt synes därvid
ha varit att i möjligaste man sammanföra kronans fastigheter till en enhet.
I skrivelse den 11 februari 1947 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
från och med den 1 juli 1945 övertagit förvaltningen av Södertälje kanal, meddelat,
att styrelsen vid granskning av avtalet av den 28 juni 1945 funnit, att
fastigheterna i kontrakten icke angivits på ett ur lagfartssynpunkt fullt ändamålsenligt
sätt. För att underlätta lagfartsbehandlingen hade därför mellan
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och staden uppgjorts ett den 28 januari och
den 11 februari 1947 dagtecknat avtal, avsett att ersätta avtalen av den 28
juni 1945.
Enligt det sist upprättade avtalet — vilket torde såsom bilaga (Bilaga B) få
fogas till dagens statsrådsprotokoll — överlämnade staden till kronan mark med
en sammanlagd areal av 132 102,6 0 m2, medan kronan till staden överlämnade
10 059,95 m2. Värdet utgjorde, för den mark, som överlämnades till kronan,
528 410 kronor 40 öre och för den mark, som lämnades till staden, 40 239
kronor 80 öre.
Under åberopande av det anförda hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte godkänna det den 28 januari och den 11 februari
1947 dagtecknade avtalet.
Förenämnda den 28 januari och den 11 februari 1947 dagtecknade avtal avser
att reglera de äganderättsförhållanden, som uppstått till följd av tidigare
fastighetstransaktioner mellan kronan och Södertälje stad. Vid det avtalade
fastighetsbytet utgår ingen mellanavgift. Jag tillstyrker, att avtalet godkännes.
Enligt vad jag inhämtat ha stadsfullmäktige i Södertälje vid sammanträde
den 12 februari 1947 för sin del beslutat godkänna avtalet. Beslutet har vunnit
laga kraft.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att ifrågavarande under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning
stående markområden i Södertälje må, för förvärv
genom ägoutbyte av vissa Södertälje stad tillhöriga markområden,
på de villkor, som angivas i det vid statsrådsprotokollet
fogade avtalet, lämnas i utbyte till staden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
5
3:o.
Med skrivelse den 19 mars 1947 har vattenfallsstyrelsen underställt Kungl.
Maj:ts prövning ett den 18 och 19 mars 1947 dagtecknat, mellan styrelsen och
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Trollhättan u. p. a. (HSB)
upprättat köpekontrakt, enligt vilket styrelsen mot en köpeskilling av 154 900
kronor till föreningen försålt ett markområde om cirka 13 330 m2 av stadsägan
nr 434 + 435 + 436 + 498 + 499 + 500 + 501 + 502 + 523 i Trollhättan,
vilket enligt fastställd stadsplan utgör kvarteret Näktergalen i staden.
Kontraktet torde såsom bilaga (Bilaga C) få fogas till dagens statsrådsprotokoll.
I sin förenämnda skrivelse anför vattenfallsstyrelsen till en början, att
ifrågavarande tomtmark låge inom det s. k. Skrällebergsområdet, som vore beläget
på de av styrelsen förvaltade egendomarna Lilla Hojum och Stavered
och för vilket stadsplan — fastställd enligt Kungl. Maj ds beslut den 18
oktober 1946 — och exploateringsplaner nyligen uppgjorts.
Beträffande priset i här ifrågavarande fall liksom för övriga tomter inom
Skrällebergsområdet rådde, fortsätter styrelsen, viss meningsskiljaktighet
mellan styrelsen och statens byggnadslånebyrå. Att åsikterna rörande tomtprisen
icke kunde bringas till samstämmighet berodde dels på utvecklingen i
vissa hänseenden, dels på att skilda intressen gjorde sig gällande. Styrelsen
eftersträvade ett affärsmässigt riktigt resultat av styrelsens markexploatelingar
vid Trollhättan. De områden, som styrelsen disponerade för sådant
ändamål, lämnade en direkt avkastning, som nätt och jämnt täckte de rena
driftutgifterna. För ersättning av ursprungliga markvärden jämte därpå belöpande
ränteförluster stode icke annan inkomst till förfogande än de överskott
utöver exploateringskostnader, som köpeskillingarna vid tomtförsäljningarna
lämnade. Under 1910- och 1920-talen och långt in på 1930-talet hade
försäljningarna haft så begränsad omfattning, att avsevärda ränteförluster
uppkommit. Sedermera hade markavsättningen stigit. De senaste årens nivå
samt den, som väntades för de närmast kommande åren, måste emellertid förutsättas
representera den maximala omfattning, som någonsin komme att uppnås.
Under denna tid måste därför köpeskillingsöverskotten, ifall rörelsen
skulle gå ihop, vara så stora, att de icke endast täckte ursprungligt värde
av den försålda marken och ränta på återstående markvärde utan även räckte
till att förränta och kompensera de tidigare uppkomna ränteförlusterna.
Statens byggnadslånebyrå syntes, framhåller styrelsen, bedöma tomtpriset
närmast med hänsyn till hyresnivån för de lägenheter, som skulle tillkomma.
Trollhättans stad åter önskade, att nya områden skulle till förhållandevis stor
del avses för villabebyggelse och hade genomdrivit detta önskemål vid stadsplanens
fastställande. Styrelsen hade i och för sig full förståelse för nämnda
önskemål, men då tomtpriset bleve lägre vid villabebyggelse än vid sluten
bebyggelse, minskades därigenom utrymmet för ett med hänsyn till förräntning
m. m. önskvärt överskott. Om behovet av lägre tomtpris framträtt tidigare,
hade det kanske framstått som lämpligt att möjliggöra sådant genom
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
ökning av den slutna bebyggelsens anpart. Att nu på nytt ändra stadsplanen
kunde näppeligen ifrågakomma med hänsyn till att Skrällebergsområdet
behövdes omedelbart för nödvändig nybyggnad av bostadshus. Slutligen
hade på senare tid exploateringskostnaderna stigit, beroende bland annat på
stegrade arbetslöner, vilket om tomtpriserna det oaktat skulle bibehållas oförändrade,
minskade möjligheterna för ett affärsmässigt riktigt resultat av tomtrörelsen.
I detta sammanhang framhåller styrelsen, att de ekonomiska resonemang,
som låge till grund för styrelsens ställningstagande beträffande tomtprisen
inom Skrällebergsområdet, berörde endast de styrelsens markområden inom
Trollhättans stad, vilka kunde förutsättas bli använda för bostadsbebyggelse
och småindustri. Under statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning sorterade
för närvarande även andra tillgångar vid Trollhättan. Styrelsen anför
härom.
Även för dessa motsvara löpande intäkter i stort sett icke mer än driftutgifterna,
så att någon förräntning av anskaffningskostnad och hittills uppkomna
ränteförluster icke kan påräknas. Hit höra en del öar i Göta älv samt
bergs- och skogsområdena på Trollhättefallens västra strand, sammanfattningsvis
kallade naturparken, vilka icke komma att till någon del försäljas. Ett
annat sådant tillgångskomplex är de för storindustri avsedda industriområdena
vid Stallbacka och Malöga jämte därtill hörande spårsystem och hamn.
Utmed älven nordost om nämnda industriområden har styrelsen ett par jordbruksegendomar,
vilka delvis ligga utanför stadens område och vilka anskaffats
väsentligen med tanke på profilregleringen av Göta älv. Beträffande
samtliga dessa objekt gäller, att det är i viss mån motiverat att med hänsyn
till ändamålen hänföra dem till kraftverket, så att fastighetsförvaltningens för
dem föreliggande bokföringsmässiga förluster icke böra belasta tomtförsäljningarna
för bostadsändamål. Angelägenheten av att åtminstone sistnämnda
lämna ett affärsmässigt resultat accentueras emellertid av den undernormala
avkastningen av fastighetsförvaltningens övriga verksamhet vid Trollhättan.
Till den fastighetsförvaltningens verksamhet vid Trollhättan, som omfattade
försäljning av tomter för bostäder och småindustri, hade sålunda, anför
styrelsen vidare, i detta sammanhang hänförts endast jordbruksegendomarna
i stadens östra, södra och västra delar samt därifrån redan avskilda
bostads- och industriområden. Taxeringsvärdet för detta tillgångskomplex
vore sammanlagt 2 060 000 kronor. Det hittills med ränta på ränta ackumulerade
nettovärdet av anskaffningskostnader, driftöverskott eller driftunderskott
samt försäljningsinkomster vore något lägre. Redan för förräntning av nämnda
värde krävdes även vid nuvarande låga räntefot, att tomtförsäljningarna gåve
ett överskott utöver exploateringskostnaderna av omkring 60 000 kronor per
år. Med hänsyn till att försäljningarna nu torde ligga vid maximalt uppnåeligt
värde, så att en nedgång framdeles kunde förutses, samt till den omständigheten,
att i första hand de för exploatering lämpligaste delarna av
markområdena toges i anspråk, vore styrelsen nödsakad att utgå ifrån att försäljningsintäkterna
skulle motsvara icke endast nedlagda exploateringskostnader,
ursprunglig anskaffningskostnad för den försålda marken och förränt
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
ning av tillgångskomplexets totalvärde utan även rimliga belopp för nedskrivning
av nämnda värde. Verkan därav på tomtprisen berodde i hög grad på den
omfattning av tomtförsäljningen, varmed man vågade räkna för de närmaste
åren.
Angående beräkningen av det pris, som styrelsen vid försäljning av tomtmark
i Trollhättan borde erhålla, samt omfattningen av och prissättningen
för redan gjorda försäljningar har styrelsen anfört i huvudsak följande.
Enligt av statens byggnadslånebyrå företagen utredning beräknas Trollhättans
folkmängd, som för närvarande uppgår till 22 100, komma att växa
till 33 000 å 37 000 personer vid 1975 års utgång. Detta motsvarar en ökning
av i genomsnitt 450 personer per år och motsvarande behov av nya bostäder
kan uppskattas till 450 rumsenheter per år. Härtill kommer, att bostadsunderskott
nu föreligger, varjämte viss sanering av äldre bostadsbebyggelse
i staden är behövlig. Stadens myndigheter räkna därför med en bostadsproduktion
motsvarande 1 200 rumsenheter per år under de närmaste fem
åren och därefter ca 600 rumsenheter per år. Den härför erforderliga arealen
tomtmark beräknas till cirka 83 000 respektive 42 000 m2 per år.
Förutom den av styrelsen vid Trollhättan disponerade marken står för
nybebyggelse till förfogande dels av staden anskaffad mark, dels sådan, som
mnehaves av enskilda. Styrelsens mark är emellertid relativt välbelägen i
förhållande till stadens centralare delar. Man bör kunna räkna med, att styrelsen
får försälja åtminstone hälften av den för nybebyggelse erforderliga
tomtmarken, och detta särskilt om hänsyn tages jämväl till den bebyggelse
för småindustri, som torde komma att ske utöver bostadsutbyggandet. Å
andra sidan äro alla förutsägelser rörande befolkningsutveckling, sanering
av äldre bostadsbebyggelse och dylikt mycket vanskliga, då åtskilliga nu
okända faktorer kunna komma att inverka. Ytterligare osäkerhet föreligger
beträffande den andel av nybebyggelsen, som kan komma att ske på vattenfallsstyrelsens
mark. Styrelsen vågar därför icke basera kalkylerna på större
årlig tomtförsäljning än 30 000 å 35 000 m2 per år i genomsnitt under de
kommande tio åren. Under den senast förflutna tioårsperioden har styrelsens
försäljning av tomter vid Trollhättan omfattat i genomsnitt cirka 29 700 m2
per år och för de senaste fem åren utgör medeltalet cirka 38 200 m2 per år.
På grundval av den angivna förutsägelsen rörande de närmaste årens
tomtförsäljningar har styrelsen kommit till ett råmarksvärde av 2 kronor 50
öre per m2 tomtmark som absolut minimum för vad som bör inräknas i tomtpriset
för täckning av tomternas ursprungliga anskaffningskostnad och åstadkommande
av skälig förräntning och amortering för hela verksamheten. Styrelsen
har därvid tagit hänsyn till möjlig gynnsam inverkan på ekonomien
av att inom det äldsta planlagda området och inom vissa senare iordningställda
bostadsområden ett antal tomter återstå oförsålda, för vilka marginalen mellan
ernåeliga tomtpris och exploateringskostnader är större än inom Skrällebergsområdet
och de områden, som kunna väntas bli exploaterade i fortsättningen.
Skrällebergsområdet, som ligger invid Nossebrobanan öster om järnvägsstationerna,
har en total areal av 482 000 in2. Därav utgör enligt stadsplanen
301 690 m2 tomtmark. En huvudpart härav, nämligen 186 000 in2, är avsedd
för bebyggelse med tvåfamiljsvillor. Av återstoden avses 32 600 m2 för radhusbebyggelse
och större fristående byggnader samt 79 750 m2 för lamellhusbebyggelse,
varjämte smärre områden komma att användas för garageoch
biiservicebyggnader. Exploateringskostnaderna ha beräknats till i genomsnitt
7 kronor 20 öre per in2 tomtmark. Med inräknande av förut angivna
råmarksvärde av 2 kronor 50 öre per in2 tomtmark och med den avvägning
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 252.
mellan tomter av olika slag, som styrelsen anser lämplig, ha följande tomtpriser
ernåtts:
Kronor
per m11
för tomter med lamellhusbebyggelse vilket motsvarar 20 kronor
per m2 våningsyta ......................................................... 11:90
för tomter med radhusbebyggelse eller större fristående byggnader
........................................................................... 10: —
för tomter med villabebyggelse .......................................... 8: 50
Styrelsen anför härefter, att försäljningen till Hyresgästernas sparkasseoch
byggnadsförening avsåge tomter för lamellhusbebyggelse samt att köpeskillingen
vore baserad på det angivna priset 20 kronor per m2 våningsyta
för bostadsändammål och 40 kronor per m2 våningsyta för affärsändamål.
Ytterligare en del försäljningar från Skrällebergsområdet, omfattande så
stora områden, att köpeskillingen överstege 25 000 kronor, vore nära förestående,
ehuru några kontrakt ännu icke uppgjorts. Det syntes med hänsyn
härtill kunna övervägas, att Kungl. Maj:t utverkade riksdagens bemyndigande
att framdeles godkänna försäljningar från Skrällebergsområdet oberoende av
köpeskillingens storlek.
I detta sammanhang framhåller styrelsen, att Trollhättans stad förklarat
sig önska förhandla om inköp av de styrelsens fastigheter vid Trollhättan,
som passade för bostadsbebyggelse. En sådan transaktion framstode ur flera
synpunkter som rationell med hänsyn till att staden vid nuvarande storlek
borde vara väl i stånd att omhändertaga markexploateringen och då denna
verksamhet låge något vid sidan av vad som numera blivit styrelsens huvuduppgift.
I avvaktan på utredningar om stadens framtida utveckling hade förhandlingarna
ännu icke kommit i gång. Det vore emellertid tydligt, att de
tomtpris, som visade sig ernåeliga nu och under den kommande förhandlingstiden,
komme att inverka i fråga om den betalning, som kunde ernås
vid överlåtelse av bostadsmarken till staden.
över vattenfallsstyrelsens framställning har statens byggnadslånebyrå
avgivit utlåtande den 14 april 1947 och därvid hänvisat till innehållet i en
vid utlåtandet fogad promemoria.
I promemorian framhålles gentemot vad vattenfallsstyrelsen anfört rörande
beräkningen av råmarksvärdet, att ett sådant icke konstituerades av de av
styrelsen åberopade faktorerna utan av den avkastning, som kunde erhållas
av marken. Ifrågavarande mark hade ett ringa jordbruks- och skogsvärde. Det
latenta tätbebyggelsevärde marken hade konstituerades av det värde tomterna
borde åsättas vid beaktande av hyresstrukturen för samhället.
En värdering av marken måste för byråns vidkommande ske från den utgångspunkten,
att tomtpriserna i enlighet med de direktiv, som gällde för
byråns verksamhet, icke skulle överstiga den för orten år 1935 gällande tomtprisnivån.
Denna prisnivå hade för Trollhättan konstaterats vara något under
20 kronor per m2 våningsyta för hyreshusbebyggelsen. Denna prisnivå avsåge
dock mark, som vore mera centralt belägen än den nu till försäljning före
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
slagna; i vissa fall avsåge den mark inom de mest centrala delarna av staden.
Med hänsyn härtill finge det anses angeläget ur hyressynpunkt att den nu
aktuella marken, som icke hade samma fördelaktiga läge som den mark som
styrelsen tidigare försålt inom Trollhättan, åsattes ett något lägre värde än
det, som konstaterats vara genomsnittet för hittillsvarande försäljningar. Detta
syntes desto mera befogat som den nu aktuella marken bestode delvis av berg
och delvis av jord, som icke tålde normal belastning, varigenom i båda fallen
uppkomme kostnader utöver normalt för grundläggning för byggnaderna inom
området. Även av dessa skäl syntes det angeläget, att tomtkostnaderna för
hyreshusen inom området hölles lägre än medeltalet för hittillsvarande försäljningar.
Med ledning av byråns erfarenhet syntes denna lägesskillnad
böra vara minst 3 kronor per m2 våningsyta och tomtkostnaderna motsvara
17 kronor per m2 våningsyta.
För den mark, som enligt stadsplanen finge bebyggas med radhus och
villor, hade styrelsen föreslagit, att priserna skulle motsvara 10 kronor per
m2 respektive 8 kronor och 50 öre per m2 tomtyta. Ur byråns synpunkt finge
jämväl dessa priser anses höga. Trollhättans stad hade tidigare försålt tomter
inom ett intilliggande område för i genomsnitt 7 kronor per m2 tomtyta. Med
hänsyn härtill och då för nu aktuella villatomter undergrundens beskaffenhet
komme att medföra extraordinära kostnader, borde marken för villabebyggelsen
icke åsättas högre pris än 7 kronor per m2. I relation härtill borde
marken för radhusbebyggelse icke åsättas högre pris än 8 kronor per m2.
I promemorian anföres härefter, att enligt en av vattenfallsstyrelsen tidigare
till byrån under hand översänd exploateringskalkyl för området i fråga
hade administrationskostnaderna upptagits till 10 % av inkomsterna av exploateringen.
Så vitt kunde bedömas med ledning av byråns egen erfarenhet och
efter samråd med annat statligt verk torde dock administrationskostnaderna
icke behöva uppgå till så stora belopp, allrahelst som tomtköparna — vilket
framginge av avtalet med HSB — själva skulle erlägga tomtmätningskostnaderna.
Administrationskostnaderna torde sannolikt icke komma att uppgå
till mera än 3 % av köpeskillingarna för tomtmarken. I övrigt torde icke
finnas anledning till erinran från byråns sida mot de av styrelsen i den
under hand till byrån överlämnade exploateringskalkylen upptagna exploateringskostnaderna.
Med de avvikelser från styrelsens värden som förut redovisats skulle en
värderingskalkyl ur byggnadslånebyråns synpunkter giva följande resultat.
Inkomster av exploateringen. Kronor
Mark för hyreshus (husbredd 11,o m) (46 000 m2 vy ä 17 kr./m2 vy) 782 000
Mark för radhus (13 500 m2 å 8 kr./m2) .............................. 108 000
Mark för villabebyggelse (199 400 m2 ä 7 kr./m2) .................... 1 396 000
Mark för garage- och affärsändamål (uppskattningsvis).............. 40 000
Summa inkomster 2 326 000
Exploatering skostnader.
Kostnader för utförda gator och avloppsledningar.................. 189 000
Kostnader för övriga gator och avloppsledningar .................. 1 340 000
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
Kronor
Kostnadsökning på grund av nytt löneavtal för stadens arbetare
(10 % å 1 340 000 kr.)
Oförutsett och diverse............................
Administrationskostnader (3 % å 2 326 000 kr.)
134 000
101 000
70 000
Summa utgifter 1 834 000
Inkomsterna överstiga sålunda utgifterna enligt denna kalkyl med (2 326 000
—1 834 000) 492 000 kronor, vilket utgör råmärkens värde.
Det område som kalkylen omfattar har en total areal enligt styrelsen av
482 000 m2, varav 302 000 m2 utgöra tomtmark.
ocl
Motsvarande värden enligt styrelsens förslag äro 1 krona och 50 öre per
m2 respektive 2 kronor 50 öre per m2.
Angående bestämmandet av köpeskillingen vid den av styrelsen föreslagna
markförsäljningen erinras i promemorian, att styrelsen, med utgångspunkt
från det av styrelsen föreslagna priset, 20 kronor per m2 våningsyta, och
under angivande av att å kvarteret finge uppföras bostadsbyggnader i tre
våningar med en byggnadsyta av 2 508 m2 eller 7 524 m2 våningsyta och dessutom
vissa affärslokaler, föreslagit en köpeskilling av 154 900 kronor.
Enligt av HSB upprättade och av statens byggnadslånebyrå godkända ritningar
hade HSB för avsikt att å kvarteret uppföra bostadslägenheter med
sammanlagt 2 603,7 m2 bebyggd yta och 7 812 m2 våningsyta och dessutom
affärslokaler med 110 m2 våningsyta.
By rån förordar därför, att köpeskillingen, i enlighet med vad förut anförts,
beräknas efter 17 kronor per m2 våningsyta för bostäderna och i enlighet
med styrelsens förslag efter dubbla priset för affärslokalerna eller till
(7 812 x 17) 132 800 kronor + (110 X 34) 3 700 kronor, alltså tillhopa 136 500
Beträffande de av styrelsen föreslagna köpevillkoren i övrigt anföres i
promemorian följande.
Enligt § 5 i det föreliggande kontraktet får köparen icke inom kvarteret
uppföra större sammanlagd bebyggd yta för bostäder än 2 508 m2 och dessutom
ej annan byggnad med större bebyggd yta än 110 m2. Styrelsen förbehåller
sig rätt för all framtid, att, därest dessa villkor icke iakttages, återköpa
tomtmarken. Till säkerhet härför skall inteckning med bästa rätt meddelas
i fastigheten.
Detta innebär att nu föreliggande byggnadsplaner ej kunna genomföras
och att om vederbörande kommunala och statliga myndigheter framdeles besluta
respektive fastställa planer, som innebära ett ökat utnyttjande av marken
i förhållande till nu gällande stadsplan, så kunna dessa planer icke genomföras
utan styrelsens medgivande. Därvid kunna krav tänkas komma att uppställas
från styrelsens sida om ytterligare kompensation för marken. Då detta
förbehåll sålunda är ägnat att komplicera handläggningen av frågor, som i
492 000''
Det sålunda framräknade råmarksvärdet motsvarar alltså
1 krona
482 000
4Q9 nnn
kronor.
11
Kungl. Maj-.ts proposition nr 252.
administrativ ordning skola prövas av kommunala och statliga myndigheter,
bör ifrågavarande förbehåll utgå.
I promemorian framhålles slutligen i anledning av vad vattenfallstyrelsen
anfört rörande bemyndigande för Kungl. Maj:t att framdeles godkänna försäljningar
av mark inom Skrällebergsområdet oberoende av köpeskillingens
storlek, att produktionen av bostäder i Trollhättan för de närmaste åren
vore i huvudsak hänvisad till den mark som förvaltades av styrelsen. För
produktionen av bostäder för år 1947, i den omfattning som gällande kvottilldelning
möjliggjorde, stode erforderlig mark till förfogande. Under 1948
däremot torde icke mera än 150—200 lägenheter kunna produceras, om icke
ett sådant bemyndigande kunde erhållas. Då Trollhättan under 1948 kunde
förväntas erhålla samma byggnadskvot som för år 1947, 340 lägenheter, skulle
eljest en betydande eftersläpning med därav följande ytterligare skärpt bostadsläge
komma att uppstå.
Byrån föreslår därför, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande
att försälja tomter inom Skrällebergsområdet till de priser, som i enlighet
med vad förut anförts vore skäliga och ur bostadssocial synpunkt önskvärda.
Med anledning av byggnadslånebyråns yttrande har vattenfallsstyrelsen
i utlåtande den 24 april 1947 gjort vissa ytterligare uttalanden i ämnet.
Styrelsen framhåller, att resultatet av de av byggnadslånebyrån ifrågasatta
sänkningarna av markpriserna skulle bli en nedsättning av totala försäljningssumman
från 2 928 000 kronor till 2 326 000 kronor, alltså med 602 000
kronor. Detta belopp hade följande sammansättning.
Kronor
Av byggnadslånebyrån angiven minskning av råmarksvärdet från
2 kronor 50 öre till 1 krona 63 öre per in2 tomtmark.................. 263 000
Minskning av posten för administrationskostnader från 10 till 3 % 223 000
Slopande av avdraget för fördröjd och försvårad försäljning av vissa
tomter .............................................................................. Hd 090
Summa kronor 602 000
Enligt vattenfallsstyrelsens mening hade emellertid varken sänkningen av
administrationskostnaderna eller slopandet av fördröjningsavdraget någon
realitetsgrund. Byggnadslånebyråns förslag innebure sålunda en nedsättning
av råmarksvärdet med hela beloppet 602 000 kronor. Detta motsvarade en
minskning med i det närmaste 2 kronor per in2 tomtmark, och återstående
råmarksvärdet skulle sålunda bli endast 50 öre per m2 tomtmark. Ett så lågt
värde vore med styrelsens utgångspunkter oantagbart.
Vattenfallsstyrelsen framhåller vidare, att den av byggnadslånebyrån förordade
prissättningen innebure ett statligt understödjande av bostadsproduktionen.
Även om ett sådant understödjande i och för sig vore motiverat, anser
sig vattenfallsstyrelsen icke kunna taga ansvaret för att det redovisningsmässigt
belastade den av styrelsen omhänderhavda fastighetsrörelsen i Trollhättan.
Det vore möjligt, anför styrelsen, att administrationskostnaderna bleve re -
Departements
chefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
lativt begränsade för Skrällebergsområdet under de kommande år, då försäljning
påginge, men i dem borde inräknas alla tidigare kostnader för stadsplaneläggning,
granskning av exploateringsplaner m. m. motsvarande vad styrelsen
måste påtaga sig i sådana kostnader för nya områden under de närmaste
åren. Beaktades detta, vore redan siffran 10 % för dem i underkant.
Under senare tid Hade administrationskostnader, som vid en omsorgsfull uppdelning
finge anses belöpa på här ifrågavarande del av fastighetsrörelsen vid
Trollhättan, legat mellan 25 000 och 55 000 kronor per år. Endast en mindre
del härav härrörde från förvaltningen av jordbruks- och skogsområdena.
De avdrag, som styrelsen gjort för försvårad försäljning för en del av
tomterna, hade bland annat den bakgrunden, att tomtmark på sammanlagt
16 000 m2 vore utarrenderad till försvarsmyndigheterna till lågt arrende och
för lång tid framåt. Därjämte vore vissa tomter så besvärliga i terränghänseende,
att man finge räkna med dröjsmål innan de bleve försålda.
Vattenfallsstyrelsen framhåller slutligen, att exploateringskostnaderna icke
kunde förutses exakt. Om lönerna vid dessa arbeten stege ytterligare, bleve
de nu beräknade kostnaderna överskridna. Stort sådant överskridande erfordrades
icke, förrän inkomsten för råmarken helt försvunne vid den av byggnadslånebyrån
förordade prissättningen för tomterna.
Den markförsäljning, varom i förevarande fall närmast är fråga, gäller ett
antal tomter inom det av vattenfallsstyrelsen förvaltade Skrällebergsområdet
i Trollhättan. Tomterna i fråga, vilka tillsammans utgöra kvarteret Näktergalen,
ha en sammanlagd areal av cirka 13 330 m2 och ha under förbehåll av
Kungl. Maj:ts godkännande försålts till Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening
i Trollhättan u. p. a. för en köpeskilling av 154 900 kronor, motsvarande
ett pris per m2 våningsyta av 20 kronor för bostadsändamål och 40
kronor för affärsändamål.
I anslutning till sitt förslag om godkännande av köpeavtalet har vattenfallsstyrelsen
lämnat en närmare redogörelse för den försäljningspolitik, som
enligt styrelsens mening bör tillämpas vid den fortsatta exploateringen av
styrelsens för bostäder och småindustri avsedda markområden i Trollhättan,
varav Skrällebergsområdet utgör en del. Enligt styrelsens uttalande bör eftersträvas
ett affärsmässigt riktigt resultat av ifrågavarande exploateringsverksamhet.
Denna hade hittills lämnat en direkt avkastning, som nätt och jämnt
täckte de rena driftutgifterna. Styrelsen räknar med att markförsäljningarna
under de närmaste åren komma att få den största omfattning, som någonsin
kommer att uppnås. Med hänsyn härtill böra markpriserna enligt styrelsens
uppfattning bestämmas så, att de motsvara icke blott exploateringskostnaderna
och de ursprungliga anskaffningsvärdena utan även förräntning av tillgångskomplexets
totalvärde, vilket framräknats såsom ett med ränta på ränta
ackumulerat nettovärde av anskaffningskostnader, driftöverskott eller driftunderskott
samt försäljningsinkomster, ävensom viss nedskrivning av nyssnämnda
totalvärde.
Med utgångspunkt härifrån och under antagande att de årliga tomtförsälj -
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
ningarna under de närmaste tio åren komma att omfatta 30 000 å 35 000 m2,
har styrelsen kommit fram till ett genomsnittligt råmarksvärde av 2 kronor
50 öre per m2 tomtyta. Exploateringskostnaderna ha beräknats till genomsnittligt
7 kronor 20 öre per m2 tomtmark. Med den avvägning mellan tomter
av olika slag, som styrelsen ansett lämplig, har styrelsen för Skrällebergsområdet
räknat med följande tomtpriser, nämligen för mark för hyreshus
20 kronor per m2 våningsyta samt för tomter med radhus- eller villabebyggelse
10 kronor respektive 8 kronor 50 öre per m2 tomtyta.
I likhet med byggnadslånebyrån anser jag, att den dominerande ställning,
staten i förevarande fall har såsom markexploatör, icke bör utnyttjas för
att uttaga större ersättning för marken än vad som betingas av den avkastning,
som marken vid tillämpning av principerna för den allmänna statliga
bostadspolitiken kan beräknas giva. En prissättning enligt sådana normer,
vilka tillämpas eller i varje fall äro avsedda att tillämpas även för kommunal
och privat markexploatering, kan uppenbarligen icke anses innebära någon
subvention av bostadsproduktionen i den meningen att vattenfallsverket skulle
få underkasta sig ofördelaktigare villkor än vad som gäller för dylik exploateringsverksamhet
i allmänhet. Med denna utgångspunkt har jag efter närmare
övervägande av byggnadslånebyråns beräkningar funnit de av byrån
föreslagna sänkningarna av priserna för exploaterad mark till IT kronor per
m2 våningsyta för hyreshus samt 8 kronor och 7 kronor per m2 tomtyta för
radhus respektive villabebyggelse böra godtagas.
I överensstämmelse härmed förordar jag, att i enlighet med byggnadslånebyråns
förslag köpeskillingen i det nu aktuella fallet nedsättes från 154 900
kronor till 136 500 kronor.
Vad angår den av byrån berörda frågan om den i § 5 av det föreliggande
köpekontraktet intagna bestämmelsen om återköpsrätt för säljaren, därest
vissa i paragrafen närmare angivna villkor av stadsplanemässig natur icke
iakttagas, anser jag mig med hänsyn till vad byggnadslånebyrån anfört i ämnet
böra föreslå, att denna bestämmelse får utgå ur avtalet.
Jag torde slutligen till behandling få upptaga det förslag, som framlagts
av vattenfallsstyrelsen i fråga om ordningen för statsmakternas fortsatta
prövning av försäljningsärenden beträffande mark inom Skrällebergsområdet.
Med förmälan att ytterligare försäljningar vore nära förestående inom nämnda
område och avsåge så stora delar, att köpeskillingen i varje särskilt fall komme
att överstiga 25 000 kronor, har styrelsen ifrågasatt, huruvida icke Kungl.
Maj:t borde utverka riksdagens bemyndigande att framdeles utan riksdagens
samtycke i varje särskilt fall få besluta om försäljningar från detta område
oberoende av köpeskillingens storlek. Styrelsens förslag har tillstyrkts av
byggnadslånebyrån. Skälet för en dylik utvidgning av Kungl. Maj:ts befogenhet
är närmast det, att en behandling av hithörande ärenden i nuvarande
ordning torde komma att medföra en stagnation av bostadsproduktionen
i Trollhättan under år 1948. Byggnadsproduktionen i staden är nämligen i
väsentlig mån beroende av ifrågavarande försäljningar, och behovet av mark
för bostadsbyggnadsändamål är samtidigt så trängande, att beslutet om fortsatta
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
försäljningar icke utan väsentliga olägenheter lärer kunna uppskjutas till nästa
års riksdag. Med hänsyn härtill och då det icke torde kunna ifrågakomma
att framlägga ytterligare en proposition i ämnet till innevarande års riksdag,
har jag funnit mig böra tillstyrka vattenfallsstyrelsens sålunda framlagda
förslag. Vid ifrågavarande försäljningar torde Kungl. Maj:t böra, i likhet med
vad som nu gäller beträffande försäljning av fastigheter med ett värde av högst
25 000 kronor, äga befogenhet att göra avsteg — där så med hänsyn till den
statliga bostadspolitiken befinnes påkallat och garantier finnas för att det
lägre försäljningspriset icke föranleder enskild spekulationsvinst — från den
allmänna regeln, att priserna skola ur affärssynpunkt vara så fördelaktiga för
staten som möjligt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva
dels att förenämnda under vattenfallsstyrelsens förvaltning
stående markområde inom kvarteret Näktergalen i Trollhättan
må försäljas på de villkor, som angivas i det vid statsrådsprotokollet
fogade köpekontraktet, dock med de ändringar däri, som
i det föregående förordats,
dels och att Kungl. Maj:t må tills vidare utan riksdagens samtycke
i varje särskilt fall försälja ytterligare fastigheter från
det under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställda Skrällebergsområdet
i Trollhättan, oavsett att sådan fastighets taxeringseller
uppskattningsvärde överstiger 25 000 kronor, samt vid dessa
försäljningar i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det
föregående angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor,
under vilka försäljningarna skola äga rum.
Till vad föredragande departementschefen under punkterna
l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Sigurdson.
Kungl. Maj.ts proposition nr 252.
15
Bilaga A.
Avtal.
Mellan Statens järnvägar, bär nedan benämnd SJ, å ena, och Luleå stad,
här nedan benämnd staden, å andra sidan, angående byte av mark, försäljning
av bostadshus in. m.
1. SJ överlåter till staden från och med den 1 april 1947 det område av
stadsägan nr 400 i Luleå stad, som finnes redovisat å en av stadsingenjören
Erik Kinnman den 25 september 1919 upprättad karta över avstyckning
från 3/64 mantal Björsbyn nr 6 och som förvärvats av SJ enligt köpebrev
med staden den 23 december 1919, jämte den mark, som genom upplandning
må hava tillförts området. Med överlåtelsen följa på området befintliga
bostadshus 9 G, 9 H, 9 I och 9 J.
2. Staden förbinder sig att senast den 31 december 1949 till SJ gravationsfria
överlåta de områden inom Luleå stad om tillhopa femtioentusensexhundrafemton
(51 615) m2, som med blå färg angivits å bilagda ritningar,
märkta Baningenjören, Luleå, n:ris 1446 A och B, vilka områden motsvara
vad SJ enligt punkt 1 till staden överlåtit.
3. För överlåtelserna gälla följande villkor:
a) Samtliga kostnader för avstyckning av den mark, som innefattas i
detta avtal, skola åvila staden. Erforderliga ändringar av stadsplanen skola
ombesörjas och bekostas av staden.
b) Skatter och onera, som förfalla till betalning efter tillträdesdagen
skola gäldas av den nye ägaren. Tillträdesdagen för det av staden förvärvade
området anses vara den 1 april 1947, och för de av SJ förvärvade
områdena den 1 januari 1950.
c) Det område, som staden genom detta avtal förvärvat av SJ, skall användas
i huvudsak till uppförande av bostadshus och vara bebyggt med
minst 20 nya bostadslägenheter färdiga för inflyttning före den 1 juli 1949.
d) Staden tillförsäkrar befattningshavare vid SJ, så länge SJ så önskar,
dock högst 20 år, företrädesrätt att hyra 2-, och 3-rumslägenlieter, sammanlagt
40 lägenheter, i hus, som komma att uppföras på det avsedda bebyggelseområdet,
samt i ovannämnda hus 9 G, 9 H, 9 I och 9 J så länge dessa
kvarstå å sin nuvarande plats. Sistnämnda hus få icke nedrivas eller flyttas,
förrän minst motsvarande antal lägenheter ställts till förfogande i de nya
husen. Hyran i de nu befintliga husen skall vad gäller SJ befattningshavare
icke höjas utöver nuvarande hyresbelopp, såvida icke gjorda förbättringar
motivera högre hyra. Hyrorna för SJ befattningshavare i de nya
husen skola icke överstiga årliga hyreskostnaderna för andra hyresgäster i
motsvarande lägenheter i husen. Företrädesrätten innebär skyldighet för
staden att till distriktschefen vid Y distriktet anmäla ledigblivna lägenheter
av ifrågavarande slag, varefter inom en månad svar skall lämnas, huruvida
befattningshavare vid SJ önska förhyra lägenheten.
Lägenhetsinnehavarna i de redan befintliga husen skola äga rätt att i
likhet med lägenhetsinnehavarna i alla de nybyggda husen och på samma
villkor, som gälla för dessa, använda de för gemensamt bruk för sistnämnda
hus vidtagna anordningarna.
e) För bostadshusen 9 G, 9 H, 9 I ocli 9 J skall staden å tillträdesdagen
till SJ i köpeskilling erlägga ett belopp av tvåhundrasjuttiofemtusen
(275 000) kronor. Någon särskild mellanskillnad för markbyte utgår icke.
f) SJ skall äga rätt att på sedvanliga villkor ansluta för SJ bostadshus
och anläggningar å Svartön behövliga vatten- och avloppsledningar till
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
stadens för bebyggelseområdet avsedda nya huvudledningar, dock att staden
icke skall vara skyldig att vidkännas kostnaderna för extra anordningar,
som kunna visa sig behövliga för dylik anslutning.
g) SJ förbinder sig att så snart ske kan efter det i punkt e) omnämnda
beloppet erlagts, tillhandahålla staden köpebrev å området, som möjliggör
för staden eller dess rättsinnehavare att erhålla lagfart å detsamma.
4. Staden tillförsäkras rätt att, för den händelse staden tillhöriga, nu
befintliga vatten- och avloppsledningar å sträckan Luleå—Notviken efter
genomförandet av den i punkt 2 avsedda överlåtelsen komma att ligga i
SJ tillhörig mark, hava dessa ledningar kvarliggande. Därest det framdeles
skulle för SJ bliva erforderligt att ledningarna helt eller delvis omläggas,
förstärkas eller eljest ändras inom SJ område, skall detta efter anfordran
utan dröjsmål vidtagas och bekostas av staden.
Av detta avtal, som för SJ del träffas under förutsättning av Kungl.
Maj:ts och för stadens del under förutsättning av stadsfullmäktiges godkännande,
äro två lika lydande exemplar upprättade och utväxlade.
Luleå den 27 februari 1947.
STATENS JÄRNVÄGAR
V. DISTRIKTET
DISTRIKTSCHEFEN
LULEA STAD
DESS DRÄTSELKAMMARE
E. P. Lantz
G. Lindvall
E. Markland
Kungl. May.ts proposition nr 252.
17
Avtal.
Bilaga B.
Emellan Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för Kungl. Maj:t och
Kronan, å ena, samt drätselkammaren i Södertälje stad för staden, å andra
sidan, har — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och Stadsfullmäktiges
i Södertälje godkännande — följande avtal träffats.
A.
Staden överlåter till Kronan med full äganderätt:
1) följande stadsägor inom Södertälje stads östra område:
Nr |
406 |
med |
en |
areal |
av |
375 |
kvm. |
» |
418 B |
» |
» |
» |
» |
15,7 |
» |
» |
419 B |
» |
» |
» |
0,3 |
» |
|
» |
444 S |
» |
» |
» |
» |
1 132 |
» |
» |
464 A |
» |
■» |
» |
23 364 |
» |
|
» |
464 B |
» |
■t’ |
» |
10 798 |
» |
|
» |
464 C |
» |
» |
» |
209 |
2> |
|
» |
466 A |
» |
» |
» |
12 089 |
» |
|
» |
589 A |
» |
» |
» |
» |
2 644 |
» |
» |
589 B |
» |
» |
» |
» |
61 |
» |
» |
589 C |
» |
» |
» |
» |
3 594 |
» |
619 |
» |
» |
» |
742 |
|||
620 |
» |
» |
» |
» |
4816 |
» |
|
621 |
» |
» |
» |
» |
1253 |
» |
|
» |
622 |
» |
» |
» |
» |
283 |
|
i> |
623 |
» |
» |
» |
1033 |
» |
|
» |
624 |
» |
» |
» |
» |
588 |
» |
» |
625 |
» |
» |
» |
» |
937 |
|
» |
626 |
» |
» |
» |
» |
1393 |
» |
» |
627 |
» |
» |
» |
15 |
» |
|
» |
628 |
» |
» |
» |
2 536 |
» |
|
T> |
631 |
» |
» |
» |
» |
4182 |
» |
632 |
» |
» |
219 |
» |
|||
» |
633 |
» |
» |
» |
» |
2 278 |
» |
» |
688 |
» |
» |
29 |
» |
||
» |
706 |
» |
» |
» |
95 |
» |
|
» |
707 |
» |
244 |
» |
|||
» |
708 |
» |
» |
» |
671 |
» |
|
» |
709 |
» |
» |
» |
» |
18 |
» |
» |
710 |
» |
» |
1983 |
» |
||
2) följande stadsägor inom Södertälje stads |
västra område |
||||||
Nr 518 B |
med |
en |
areal |
av |
10 213 |
kvm. |
|
''/> |
549 A |
» |
» |
» |
4 378 |
» |
|
563 |
1> |
» |
» |
» |
4 318 |
» |
|
» |
564 |
» |
» |
» |
69 |
» |
|
» |
565 |
» |
y> |
» |
634 |
» |
|
566 |
» |
» |
» |
» |
49 |
» |
|
» |
567 |
;•> |
» |
» |
31 608 |
» |
|
» |
568 |
» |
» |
• » |
» |
51 |
|
» |
569 |
» |
» |
» |
25 |
» |
|
» |
570 |
7 |
» |
||||
i » |
571 |
» |
» |
» |
» |
2 |
» |
Bihantj till riksdagen: |
s protokoll 1247. |
1 sand. . |
Nr 252. |
18
Kungi. Maj.ts proposition nr 252.
3) följande tomtdelar i Södertälje:
Av Orion nr |
3 |
ett |
område |
om |
1 178 kvm. |
|
» Sirius nr |
1 |
» |
» |
112 » |
||
» Siken nr |
1 |
» |
» |
» |
146 » |
|
» Jaguaren |
nr |
4 |
>» |
» |
» |
938 » |
» Jaguaren |
nr |
5 |
» |
» |
» |
273 » |
4) följande markområden i övrigt inom Södertälje stad.
Av Mälarparken litt. io .................. 190 kvm.
» Mälaren litt. hj..................................................... 50 »
(= förutvarande stadsägan nr 619 A, östra området om 240 m2)
Svängbrogatan litt. gu................................... 93,3 »
» Yegagatan litt. gv .................................................. 171,3 »
B.
Kronan överlåter till Staden med full äganderätt:
1) följande stadsägor inom Södertälje stads östra område:
Nr |
420 B |
med |
en areal |
av |
424 |
kvm. |
» |
421 A |
» |
» » |
» |
598 |
» |
» |
463 A |
» |
» » |
» |
152, |
7 » |
» |
608 |
» |
» » |
» |
33 |
» |
» |
684 A |
» |
» » |
» |
2 609 |
» |
» |
685 A |
» |
» » |
» |
1 290 |
» |
» |
686 A |
» |
» » |
» |
1 056 |
» |
» |
687 A |
« |
» » |
» |
119 |
» |
» |
690 A |
» |
» » |
» |
490 |
» |
» |
704 A |
» |
» » |
» |
35 |
» |
705 A |
» |
» » |
» |
575, |
7 » |
2) följande tomtdelar, enligt gällande stadsplan avsedda att utläggas till
ga tumark i Södertälje:
Av Jaguaren nr 3 ett område om 1 855,3 5 kvm.
» Silen nr 2 » » » 822,2 »
C.
Vid bytet utgår ingen mellanavgift. Till följd härav skall avtalet anses
som gåva i den mån värdet av den Kronan tillfallande marken överstiger
värdet av Staden tillskiftad mark. Fastigheterna hava redan tillträtts av
Kronan respektive Staden. Vardera kontrahenten ombesörjer och bekostar
lagfart å sitt fång.
Av detta avtal hava tvenne likalydande exemplar upprättats och utväxlats.
Stockholm den 11 februari 1947. Södertälje den 28 januari 1947.
KUNGL. VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN
Nils
Bolinder
E. G. Braune
För Södertälje stad genom dess
drätselkammare:
G. John Spjut
/ Nils Dahlström
Egenhändiga namnteckningarna
bevittna:
M. Lindström
Karin Anderson
Kurgl. Majrts proposition nr 252.
19
Bilaga C.
Köpekontrakt.
Kung "V attenfallsstyrelsen, bär nedan kallad Styrelsen, överlåter och försäljer
härmed till Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening i Trollhättan
u. p. a., här nedan kallad Köparen, den del av stadsägan nr 434+
435 + 436 + 498 + 499 + 500+ 501+502 + 523 i Trollhättans stad, vilken enligt
gällande stadsplan skall utgöra kvarteret Näktergalen, innehållande en areal
av cirka 13 330 m2.
Överlåtelsen sker på följande villkor.
§ 1.
Köpeskillingen utgör etthundrafemtiofyratusenniohundra (154 900) kronor
och erlägges senast den 1 juli 1947.
§ 2.
Tillträde sker så snart köpeskillingen erlagts.
§ 3.
Det åligger Köparen att betala alla skatter och onera för det försålda
området, så snart detsamma blivit särskilt för sig taxerat.
§ 4.
Ersättning för gatumark ävensom bidrag till kostnaderna för iordningställande
av gata och avloppsledning, som enligt stadsplanelagen och nu
gällande gatukostnadsbestämmelser komma att åvila ägare av tomt inom det
försålda kvarteret vid nu gällande stadsplans genomförande, vidkännas av
Styrelsen.
§ 5.
Vid bebyggande av kvarteret Näktergalen skall för all framtid gälla, att
bostadshus icke må uppföras med mera än tre våningar utan inredd vind
eller med större sammanlagd byggnadsyta än 2 508 m2. Annan byggnad än
bostadshus må uppföras med endast en våning och med en byggnadsyta av
högst 110 m2.
Det åligger Köparen att hava fullbordat bebyggelsen av kvarteret senast
den 1 oktober 1950.
Styrelsen förbehåller sig för all framtid rätt att, därest förestående villkor
beträffande bebyggande av kvarteret icke iakttagas, återköpa detsamma. Till
säkerhet för den sålunda föreskrivna återköpsrättens bestånd må utan
Köparens vidare hörande inteckning med bästa rätt meddelas i den försålda
egendomen.
§ 6.
Köparen skall ensam betala alla kostnader dels för kvarterets lagliga avskiljande
och upprättande av karta över detsamma, dels för lagfart å detta
fång, dels för inteckning av den i § 5 omförmälda återköpsrätten, dels ock
för gravationsbevis.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
§ 7-
Detta köpekontrakt förfaller, därest icke Kungl. Maj:t godkänt detsamma
senast den 15 juni 1947. _
Härav äro två likalydande exemplar upprättade.
Trollhättan den 18 mars 1947. Stockholm den 19 mars 1947.
HSB Hyresgästernas Sparkasse- och
Byggnadsförening i Trollhättan u. p. a.
Carl A. Carlsson Dan Alfredson
Bevittnas:
Sven Johansson JK Särenholm
KUNGL. VATTENFALLSSTYRELSEN
Åke Rusck
Karl Tjulander
Axel Ander
Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.