Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av djurgårdskommissionen in. m.: given
Stockholms slott den 25 april 1947.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 25 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om omorganisation
av djurgårdskommissionen m. m. samt anför därvid följande.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 29 november 1946 uppdragit åt överståthållaren
T. K. Y. Nothin att utreda frågan om enhetlig prövning av önskemål
om upplåtelse av mark å Djurgården och därmed sammanhängande spörsBihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 248.

811 47

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

mål m. m., har Nothin —- i det följande benämnd utredningsmannen — till
fullgörande av uppdraget med skrivelse den 21 januari 1947 överlämnat en i
ämnet upprättad promemoria med därvid fogade tre bilagor.

Jag torde i det följande få till en början lämna en redogörelse för promemorians
huvudsakliga innehåll.

Inledning.

Utredningsmannen erinrar om, att Djurgården, som tillhör staten, alltjämt
disponerades av den regerande Konungen och att denna dispositionsrätt numera
grundade sig på Riksens ständers underdåniga skrivelse den 1 december
1809. Såsom en f Öl i d av Konungens dispositionsrätt till Djurgården hade
Djurgårdens förvaltning varit uppdragen åt ämbetsmän, utsedda av den regerande
Konungen personligen. För närvarande utövades denna förvaltning av
en avdelning inom riksmarskalksämbetet, benämnd djurgårdsförvaltningen.
Ämbetets behörighet i avseende på Djurgårdens förvaltning grundade sig
på Kungl. Maj:ts beslut den 12 februari 1801, enligt vilket ämbetet ägde utöva
högsta befälet och överinseendet över de till hovet hörande »departementer och
stater» i avseende på »Oeconomie, Police, Penningförvaltning och redogörelse».
Ämbetet ansåges äga enligt praxis företräda de under dess inseende stående
delarna av Djurgården i alla avseenden, således icke allenast vid den ekonomiska
förvaltningen utan även i frågor som gällde vederbörande fastigheters integritet.

Genom riksmarskalksämbetet hade, fortsätter utredningsmannen, åtskilliga
markupplåtelser till enskilda ägt rum, huvudsakligen för villabebyggelse. De
nu bestående upplåtelserna av detta slag hänförde sig framförallt till Södra
Djurgården. Närbesläktade med dessa upplåtelser vore de av riksmarskalksämbetet
gjorda upplåtelserna för olika idrottsändamål (Stadion, Östermalms
idrottsplats, områden för tennishall och utomhustennisbanor m. m. samt ridhustomt)
.

Inflytande arrendeavgifter hade tillförts den s. k. djurgårdskassan, som enligt
1809 års förut omförmälda riksdagsbeslut skulle användas till Djurgårdens
förbättrande och förskönande. Till kassan inflöte vidare inkomster för skogsprodukter,
trädgårdsprodukter och slåtter m. m. samt avkastningen av den s. k.
djurgårdsfonden.

För varje budgetår från och med 1927/1928 till och med 1944/1945 hade ett
visst belopp, motsvarande djurgårdskassans beräknade överskott, tillförts de
av riksdagen beviljade anslagen för reparationer och underhåll av de kungliga
lustslotten. Från och med budgetåret 1945/46, då de kungliga slotten med tillhörande
byggnader och markområden ävensom Djurgården — den senare med
ett formellt bokföringsvärde av 50 000 000 kronor — upptagits till redovisning
på slottsbyggnadernas delfond av statens allmänna fastighetsfond, redovisades
djurgårdskassans överskottsmedel såsom inkomster för denna delfond.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

3

Formen för upplåtelser och försäljningar in. in.

Utredningsmannen liar lämnat cn redogörelse dels för de upplåtelser av
mark å Djurgården, som gjorts för statliga och andra allmänna, främst militära
och vetenskapliga ändamål, dels ock för de försäljningar av mark från Djurgården,
som skett för statsverkets räkning. Beträffande redogörelsens innehåll
torde jag få hänvisa till promemorian.

I anslutning härtill framhåller utredningsmannen, att flertalet upplåtelser
till enskilda av villatomter och dylikt skett genom riksmarskalksämbetet. Detsamma
vore förhållandet med upplåtelserna av militärt övningsfält och av vissa
kasernområden, liksom även med upplåtelserna till Nordiska museet och Skansen
samt för idrottsändamål.

I vissa fall hade upplåtelse beviljats av Kungl. Maj:t i statsrådet. Sålunda
hade ett område av förutvarande livregementets dragoners kaserntomt jämte
därå befintliga byggnader utarrenderats till enskild person av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande. Vidare
hade Kungl. Maj:t i statsrådet godkänt avtal om utarrendering dels av (rustafAdolfskyrkan
jämte tillhörande område, dels ock till Stockholms stad av visst
parkområde.

I de fall, där statliga institutioner förlagts till Djurgården, hade Kungl.
Maj:t regelmässigt berett riksdagen tillfälle att yttra sig om ändamålet med
upplåtelsen i samband med prövning av frågan om beviljande av byggriadsauslag.
Formligt medgivande till markdispositionen syntes dock i dessa fall
oftast icke ha lämnats av riksdagen.

Där fråga varit om markupplåtelse för något allmänt icke-statligt ändamål,
bortsett från de fall då upplåtelse skett genom riksmarskalksämbetet, torde
Kungl. Maj:t i allmänhet ha inhämtat riksdagens medgivande till upplåtelsen.
Detta vore förhållandet exempelvis med upplåtelserna till lantbruksakademien,
Sophiahemmet samt italienska och spanska staterna samt med upplåtelsen till
Stockholms stad av den öppna delen av Ladugårdsgärdet.

I Kungl. Maj ds kansli hade upplåtelseärendena handlagts inom olika departement
alltefter upplåtelsernas ändamål. De flesta ärendena hade ankommit
å försvars-, jordbruks-, ecklesiastik- samt handelsdepartementen.

Innan markupplåtelse beviljats av Kungl. Majd i statsrådet, ensam eller
med riksdagen, torde i allmänhet godkännande av åtgärden ha lämnats av
Konungen genom riksmarskalksämbetet.

Den markexploatering för stadsbebyggelse, som ägt rum inom vissa delar
av Djurgården, hade beslutats av Kungl. Majd och riksdagen efter Konungens
godkännande. Kungl. Majd hade därvid av riksdagen erhållit generellt bemyndigande
att godkänna tomtförsäljningar, och exploateringen hade uppdragits
åt djurgårdskommissionen. Inom exploateringsområdena ägde djurgårdskoinmissionen
att på lämpligt sätt bereda avkastning av den egendom, som icke
disponerades av annan statlig myndighet, alltså bland annat att utarrendera
markområden.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I detta sammanhang framhåller utredningsmannen, att dispositionsrätten
beträffande de upplåtna områdena ej vore enhetlig, och fortsätter.

Särskilt i fråga om upplåtelsernas varaktighet förekomma flera typer. De
flesta nu löpande, med riksmarskalksämbetet ingångna arrendekontrakten
gälla till och med den 31 mars 1949, vissa av dem dock till senare tidpunkt.
Det sistnämnda är förhållandet särskilt beträffande upplåtelserna för idrottsiindamål.
Flertalet nu ifrågavarande upplåtelser torde därjämte uttryckligen
till sin varaktighet ha begränsats till Konungens regeringstid. Denna begräns
ning lärer med hänsyn till karaktären av Konungens dispositionsrätt få anses
gälla, även om den icke intagits i upplåtelsebeslutet. Fn del av dessa upplåtelser
äro vidare förbundna med villkor att, därest del av upplåtet område
före kontraktstidens utgång skulle erfordras för allmänt behov, innehavaren
är skyldig att efter viss uppsägningstid avträda området eller del därav.

De upplåtelser för militära ändamål (kasernområden etc.), som riksmarskalksämbetet
gjort, ha också formen av arrendeavtal. Jämväl i fråga om dessa
upplåtelser gäller begränsningen till Konungens regeringstid.

Beträffande de nyttjanderättsupplåtelser, som beviljats av Kungl. Maj:t
och riksdagen, har upplåtelsernas varaktighet bestämts på olika sätt. I vissa
fall gälla upplåtelserna tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t med riksdagens
samtycke förordnar om områdets användande för annat ändamål (lantbruksakademiens
experimentalfält, Allmänna bambördshuset). Upplåtelsen till
Stockholms stad av den öppna delen av Ladugårdsgärdet gäller för en tid
av femtio år. I andra fall har upplåtelsen skett på viss tid med automatisk
förlängning om ej uppsägning sker (metallografiska institutet, svenska träforskningsinstitutet)
. Flertalet hithörande upplåtelser ha emellertid formen
av ändamålsupplåtelser, d. v. s. deras varaktighet har gjorts beroende av att
områdena användas till avsett ändamål (t. ex. Sophiahemmet, tekniska
museet).

Utredningsmannen framhåller vidare, att i samband med markupplåtelser
å Djurgården några bestämmelser i allmänhet icke torde ha meddelats, vilken
myndighet som skulle äga företräda kronan som markägare med avseende på
upplåtet område. En viss splittring syntes råda jämväl i detta avseende. Härutinnan
anföres i promemorian.

I de fall där upplåtelse skett med nyttjanderätt till enskilda personer eller
icke-statliga institutioner, torde upplåtelsen icke ha rubbat tidigare bestående
förvaltningsförhållanden. Kronan såsom markägare torde alltså företrädas av
samma myndighet som före upplåtelsen. I detta sammanhang må framhållas,
att det synes kunna ifrågasättas, huruvida den praxis, som med avseende på
områden under Konungens disposition tillerkänt riksmarskalksämbetet behörighet
att i alla avseenden företräda kronan såsom markägare, är principiellt
sett riktig. Snarare borde dessa områden, även om den ekonomiska förvaltningen
tillkommer riksmarskalksämbetet, i vad gäller bevakandet av kronans
rätt såsom markägare lyda under kammarkollegiet, som enligt sin instruktion
bland annat har att utöva vård och inseende över sådan statens fasta egendom,
i avseende varå icke är annorlunda stadgat.

Vad nu sagts om förvaltningen av områden som upplåtits på arrende gäller
även i fråga om de områden, som genom arrendeavtal av riksmarskalksämbetet
upplåtits för vissa militära ändamål. Den omedelbara förvaltningen utövas
dock i dessa fall av vederbörande militära myndighet, och områdena ha i vad
avser mark inom stadsplanelagt område genom kungl. brev den 24 april 1931
ställts under djurgårdskommissionens vård och inseende. I den mån områdena

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 5

icke längre erfordras för militärt ändamål upphör givetvis de militära myndigheternas
befattning med förvaltningen. Detta har dock icke alltid iakttagits.
Sålunda har förekommit, att fråga om nyttjanderättsupplåtelse från förutvarande
livregementets dragoners kasernområde efter regementets avflyttning
handlagts av vederbörande militära myndigheter.

I fråga om de områden å Djurgården, som disponerats för statliga ändamål i
övrigt, torde i vissa fall förvaltningen i dess helhet blivit överförd på vederIrörando
myndighet, nämligen där denna är organiserad såsom fastighetsför
valtande verk (järnvägsstyrelsen, marinförvaltningen). I andra fall har förvaltningen
genom uttryckligt beslut uppdragit åt byggnadsstyrelsen (kungl.
brev 10 mars 1939 angående utvidgning av området för veterinärhögskolan),
vilken måhända då även har att utöva rättsvården. I övrigt synes frågan vara
lämnad öppen. Närmast torde i dylika fall få anses, att den omedelbara förvaltningen
tillkommer vederbörande institution, samt att områdena stå under kammarkollegiets
vård och inseende.

I anslutning till statsmakternas exploateringsbeslut ha genom Kungl. Maj:ts
beslut den 23 december 1910 och den 24 april 1931 de till försäljning avsedda
delarna av Djurgården ställts under djurgårdskommissionens förvaltning
respektive vård och inseende. Jämlikt nämnda båda kungl. brev lyda för närvarande
under djurgårdskommissionen dels det s. k. Källhagenområdet vid
Djurgårdsbrunnsviken, vilket dock innefattas i 1946 års nyttjanderättsupplåtelser
till Stockholms stad av den öppna delen av Ladugårdsgärdet, dels
ock all ännu icke försåld eller till staden överlåten mark inom området för den
år 1931 fastställda stadsplanen för del av Ladugårdsgärdet. Sistnämnda mark
består huvudsakligen av ett för industriändamål avsett område invid Frihamnen
(under kommissionens omedelbara förvaltning) samt Svea artilleriregementes,
livregementets till häst och fotgardesregementenas kasernområden
jämte i anslutning därtill för militär användning upplåtna områden ävensom
Stockholms tygstations område.

Olägenheter av (let nuvarande upplåtelseförfarandet.

Redan det nämnda varierande förfarandet vid markupplåtelser liksom de
olika upplåtelseformer, som kommit till användning, antyda enligt utredningsmannens
mening en brist på enhetlighet, som måste vara ägnad att medföra
betydande olägenheter. Utredningsmannen framhåller också, att sådana olägenheter
gjort sig gällande. I de fall, där markområden upplåtits på arrende, hade
sålunda arrendeavgifterna icke alltid bestämts efter enhetliga grunder och till
skäliga belopp. Härutinnan anföres i promemorian följande.

Såsom exempel må i sistnämnda hänseende nämnas, att i ett fall för omkring
femton år sedan till enskild person upplåtits ett betydande område synnerligen
värdefull mark mot en årlig avgift av icke fullt ett halvt öre per
kvadratmeter. Beslutet härom fattades emellertid icke av riksmarkskalksämbetet
utan av Kungl. Maj:t i statsrådet efter hemställan av militär myndighet,
som beräknade avgälden efter det proformaarrende, som på sin tid fastställts
för markens upplåtande till militärt ändamål. Med hänsyn till att djurgårdskassans
överskott numera användes för bestridande av de kungliga slottens
underhåll in. m., alltså för utgifter som eljest skolat täckas med skattemedel,
iir det angeläget att statsverkets intressen beaktas vid fastställandet av avgälder
för utarrenderade områden. I detta sammanhang må erinras, att sedan riks
dagen uttalat önskemål om kontroll över djurgårdskassans användning, numera
gäller, att särskild stat årligen fastställes för djurgårdskassan samt att kassans

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

förvaltning och räkenska23er äro underkastade granskning av riksdagens revisorer
och av riksräkenskapsverket. Även om upplåtelse på arrende av nja områden
icke torde ifrågakomma i någon större utsträckning, har dock frågan
aktualitet vid förlängning av nu gällande arrendekontrakt.

De upplåtelser, som hittills gjorts, hade vidare, uttalas det i promemorian,
inneburit ett delvis planlöst och oekonomiskt disponerande av Djurgården med
dess så värdefulla mark. Sålunda hade institutioner med inbördes samhörighet
icke alltid förlagts i närheten av varandra. Ej heller syntes alltid tillräcklig
hänsyn ha tagits till markens ekonomiska värde, i det att vid vissa upplåtelser
utrymmet tillmätts alltför spatiöst. Vidare torde vid upplåtelserna något verkligt
avvägande av olika statliga intressen mot varandra knappast ha förekommit.

Markupplåtelser hade, framhåller utredningsmannen vidare, i vissa fall skett
utan tillräckligt beaktande av det allmännas intresse av att Djurgårdens mera
natursköna delar bevarades och hölles tillgängliga för allmänheten. I detta
sammanhang åberopar utredningsmannen vad 1945 års markkommission i sitt
utlåtande den 30 januari 1946 uttalat om angelägenheten av att framför allt
Södra Djurgården samt Norra Djurgårdens strandpartier utmed Djurgårdsbrunnsviken
och Djurgårdsbrunnskanalen frilädes såsom parker för allmänheten.
Beträffande Norra Djurgården i övrigt torde enligt utredningsmannen
inom markkommissionen den uppfattningen vara rådande, att vid den fortsatta
bebyggelse, som kunde bliva oundgänglig för ämbetsverk samt för vetenskapliga
och andra allmänna ändamål, stor sparsamhet borde iakttagas med
markutrymmet och att bebyggelsen icke borde spridas ut över outnyttjade områden.

Därigenom att upplåtelseärenden handlades av olika organ hade slutligen
uppkommit en brist på överskådlighet, som medfört svårigheter för vederbörande
verk och institutioner att bedöma, hos vilken myndighet de skulle
framlägga sina önskemål om markupplåtelse. Intet verkligt förhandlingsorgan
för dylika frågor hade funnits.

Utredningsmannens förslag.

1. Behovet av ett organ för enhetlig prövning av frågor
rörande användningen av Djurgårdens mark.

Utredningsmannen anför till en början, att det syntes kunna ligga närmast
till hands att till en enda myndighet sammanföra såväl riksmarskalksämbetets
uppgifter med avseende på Djurgårdens förvaltning som motsvarande uppgifter
hos de olika statliga organ, som hade intresse av Djurgården eller dess
utnyttjande. En sådan åtgärd kunde även synas ligga mest i linje med Djurgårdens
helt ändrade användning.

En närmare granskning av olägenheterna av den nuvarande anordningen
visade emellertid, att dessa i allt väsentligt hänförde sig till den omständigheten,
att statsverkets liksom de vetenskapliga institutionernas anspråk på markutrymmen
ej företrätts enhetligt. Kunde dessa anspråk sammanföras till gemensam
och enhetlig prövning av ett enda statligt organ, som hade att avväga de

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.8. 7

olika intressenas angelägenhetsgrad mot varandra, skulle olägenheterna i allt
väsentligt undanröjas. Det funnes all anledning antaga att, om ett sådant organ
tillskapades med uppgift bland annat att hålla kontakt med riksmarskalksämbetet,
såväl statsverkets synpunkter på skäliga arrendeavgälder som det
allmänna naturskyddsintresset skulle effektivt tillgodoses. I sistnämnda hänseende
borde förbehållslöst erkännas, att djurgårdsförvaltningen under sin
nuvarande ledning nedlagt stora förtjänster om bevarandet av särskilt Södra
Djurgårdens naturliga skönhetsvärden.

Något sakligt behov av att ifrågasätta förhandlingar rörande ändring av
den dispositionsrätt till Djurgården, som i sin nuvarande form sedan 1810 men
i själva verket sedan uråldriga tider tillkommit den regerande Konungen,
syntes därför enligt utredningsmannens mening ej förefinnas. Däremot borde
tillvaratagande av statsverkets intressen, i den mån dessa kunde anförtros
administrativ myndighet och ej enligt § 77 regeringsformen fordrade riksdagens
omedelbara medverkan, uppdragas åt ett enda enhetligt organ.

Enligt utredningsmannen skulle detta organ i avseende å mark inom Djurgården
få i huvudsak följande uppgifter.

Att verkställa utredning angående den lämpligaste dispositionen av för statliga,
vetenskapliga eller andra därmed jämförliga ändamål redan upplåtna områden
samt hos Kungl. Maj:t framställa de förslag, vartill utredningen eventuellt
må giva anledning;

att utreda och förberedande pröva olika statliga myndigheters samt vetenskapliga
och andra allmänna institutioners anspråk på nya markupplåtelser,
innan dessa ärenden upptagas till handläggning i riksmarkskalksämbetet och
hos Kungl. Maj:t;

att vid riksmarskalksämbetets handläggning av ärenden om förlängning av
bestående arrendeupplåtelser vara statsverkets kontaktmyndighet dels i vad
angår det allmännas intressen beträffande friläggning av parkområden, dels
ock i fråga om tillvaratagandet av statsverkets ekonomiska intressen vid bestämmande
av arrendeavgifternas storlek;

att vara remissinstans för riksmarskalksämbetet vid frågor om nya arrendeupplåtelser; att

efter vederbörligt uppdrag låta upprätta stadsplaneförslag ävensom i
samband därmed upptaga förhandlingar med vederbörande om stadsplanens
genomförande och upprätta erforderliga avtal;

att vara förhandlingsmyndighet rörande försäljningar;

att låta ombesörja utförandet av erforderliga gatu-, väg- och ledningsarbeten
såväl inom stadsplanelagt område som inom annat område, vilket disponerats
såsom byggnadsmark för statliga eller andra allmänna ändamål;

att, i den mån Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, företräda kronan
såsom markägare i sådan fråga, som ej faller inom ramen för Konungens
dispositionsrätt;

att fullgöra de uppdrag i övrigt, som dit kunna överlämnas av Kungl. Maj:t;
samt

att i ämnen som beröra nu angivna verksamhetsområden göra de framställningar
till Kungl. Maj:t, som kunna finnas vara av behovet påkallade.

I anslutning härtill framhåller utredningsmannen till en början följande.

Frågan om företrädarskapet för kronan såsom markägare är av betydelse
bland annat i fråga om mark, som nu i alla avseenden lyder under särskild

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

myndighet, t. ex. Yärta järn vägens område (under järnvägsstyrelsen) samt
Galärvarvet och Djurgårdsstaden (under marinförvaltningen). Det anförda
avser icke att innebära någon rubbning i fråga om den rätt för vederbörande
myndighet att disponera områdena för egna ändamål, som redan upplåtits i
behörig ordning. Däremot skulle vid nyuppkommande frågor, som beröra rätten
till fastigheten eller dispositionen av densamma, det nya organet ha att
bevaka kronans rätt såsom markägare. Sålunda torde exempelvis de olika
myndigheter, som för sin egen verksamhet fått åt sig upplåten mark, icke
böra äga befogenhet att, om de ej själva behöva densamma, träffa avtal om
upplåtelse till utomstående. I den mån sådana upplåtelser redan skett, lärer
vidare det nya organet böra vara befogat att efter verkställda utredningar i
samförstånd med myndigheten i fråga vid behov påkalla ändring i upplåtelsevillkor
in. m. Skulle härvid enighet icke uppnås mellan myndigheterna, lärer
frågan enklast lösas genom att, i likhet med praxis inom andra områden av
statsförvaltningen, de olika meningarna underställas Kungl. Maj ds prövning.

De uppgifter, som sålunda skulle anförtros statsorganet i fråga, syntes,
anföres det i promemorian, icke med nödvändighet böra vara begränsade till
Djurgården. Tvärtom kunde det visa sig lämpligt, att samma organ finge taga
befattning jämväl med annan kronan tillhörig mark i Stockholm, som icke
disponerats för något särskilt statligt ändamål eller som blivit obehövlig för
sådant ändamål, eller med sådan statlig mark i Stockholms närhet, som huvudsakligen
hade annat värde än för jordbruk och skogsbruk (exempelvis mark
tillhörande Haga, Ulriksdals eller Drottningholms slottsegendomar). Det
torde få ankomma på Kungl. Majd att i varje särskilt fall besluta härom.

Vidare syntes icke böra vara uteslutet, att statsorganet i fråga kunde få en
uppgift att fylla såsom remissinstans i ärenden om försäljning eller annan
disposition av statlig mark även inom landet i övrigt.

Vid övervägande av frågan, genom vilket organ arbetsuppgifterna borde utövas,
låge det, uttalar utredningsmannen, nära till hands att först pröva, om
de lämpligen kunde anförtros åt något statligt ämbetsverk. Närmast syntes
därvid byggnadsstyrelsen och kammarkollegiet kunna komma ifråga. Om detta
alternativ anför utredningsmannen följande.

Givet är att kronan i nu förevarande avseende bör tillgodogöra sig den
erfarenhet, som byggnadsstyrelsen förfogar över, exempelvis vid planläggningen
av tillgängliga markutrymmen och vid bedömningen av markbehovet
för allmänna byggnader. De uppgifter, varom nu är fråga, komma emellertid
att innebära jämväl skyldighet att utåt tillvarataga kronans intressen
såsom markägare, bland annat i stadsplanefrågor, och synes därför knappast
förenliga med byggnadsstyrelsens ställning som opartisk stadsplanemyndighet.
I detta avseende torde få hänvisas till de uttalanden i fråga om byggnadsstyrelsens
lämplighet att handhava kronans exploateringsverksamhet, som återgivits
i Kungl. Maj:ts proposition nr 252/1930 angående exploatering å Ladugårdsgärdet
m. m.

Tänkbart vore att i stället uppdraga nu ifrågavarande arbetsuppgifter åt
kammarkollegiet såsom det allmänna rättsvårdande verket i fråga om
kronans fastigheter. De nu ifrågasatta arbetsuppgifterna äro emellertid till
väsentlig del av annan art än de uppgifter, som för närvarande äro kammarkollegiet
anförtrodda, och en samordning ter sig därför i och för sig knappast
motiverad.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

I anslutning till vad sålunda anförts framhåller utredningsmannen, att ett
ändamålsenligt fullgörande av de angivna arbetsuppgifterna torde förutsätta
ett större utrymme för lekmannasynpunkter än som kunde beredas inom ett
statligt ämbetsverk. I detta avseende gjorde sig med ökad styrka gällande de
skäl, som föranlett statsmakternas ståndpunktstagande i fråga om omliänderhavandet
av markexploatering för statens räkning i Stockholm. Det avsedda
statsorganet borde därför lämpligen vara organiserat såsom en nämnd eller
kommission med starkt lekmannainslag. Ett dylikt organ förefunnes redan i
djurgårdskommissionen.

2. Omorganisation av djurgårdskommissionen.

Allmänna synpunkter.

Utredningsmannen erinrar till en början om att djurgårdskommissionen
tillsatts för handhavande av den statliga markexploateringen å Djurgården.
Under senare år hade åt kommissionen uppdragits motsvarande uppgifter även
å andra områden i Stockholm (Johanneshov, Årsta, Marieberg, Konradsberg).
Sedan exploateringsområdet ställts under djurgårdskommissionens vård och
inseende, tillkomme det kommissionen att företräda kronan såsom markägare
i allt, som härflöte av kommissionens befattning med området. Instruktion
för kommissionen har fastställts den 10 december 1937 (SFS 1937:962). Kommissionen
hade att upprätta förslag till erforderliga stadsplaner samt träffa
sådana avtal som betingades därav. Vidare hade kommissionen bland annat
att vidta de förberedande åtgärder, som erfordrades för tomtförsäljning, samt
därefter verkställa sådan försäljning enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter,
att träffa avtal om eller själv ombesörja utförandet av de gatuarbeten,
vilka kronan hade att bekosta, samt att på lämpligt sätt bereda avkastning av
den egendom, som icke disponerades av annan statlig myndighet.

Kommissionen bestode, erinras det vidare, av sex av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöter, varav minst två skulle vara ledamöter av riksdagen och bland vilka
för övrigt borde vara representerade dels det allmänna statsintresset och
administrativ förfarenhet, dels ock merkantil och finansiell sakkunskap.

Djurgårdskommissionen hade, framhåller utredningsmannen vidare, i samband
med upprättandet av stadsplan liksom vid exploateringens fullföljande
att i viss utsträckning taga ställning till samma problem, som i detta sammanhang
vore i fråga. Mark inom den stadsplanelagda och av djurgårdskommissionen
förvaltade delen av Ladugårdsgärdet hade vid olika tillfällen disponerats
för statliga och andra allmänna ändamål; under kommissionens vård och
inseende löde alltjämt vissa områden — för närvarande under omedelbar förvaltning
av andra myndigheter — som enligt fastställd stadsplan vore avsedda
att disponeras för dylika ändamål. Ärenden rörande dispositionen av
mark inom dessa områden stode i sådant samband med kommissionens övriga
verksamhet, att det icke lämpligen torde komma i fråga att överflytta dem till
något annat organ.

Det syntes sålunda framgå, anför utredningsmannen, att »såväl djurgårdskommissionens
nuvarande verksamhetsområde som dess organisatoriska ställ -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

ning gjorde det naturligt, att de avsedda arbetsuppgifterna anförtroddes åt
kommissionen att handhavas vid sidan av dess nuvarande uppgifter. Emellertid
borde därvid övervägas en viss omorganisation av kommissionen. Denna
fråga torde för övrigt ha blivit aktuell redan genom en förskjutning i fråga
om kommissionens nu åvilande arbetsuppgifter.

Kommissionens nuvarande organisation hade nämligen, framhålles det i
promemorian, i främsta rummet bestämts med hänsyn till de omfattande försäljningsuppgifter,
som uppdragits eller beräknats komma att uppdragas åt
kommissionen. De försäljningsuppdrag, kommissionen hittills erhållit, hade
numera praktiskt taget slutförts. Sedan den öppna delen av Ladugårdsgärdet
upplåtits till Stockholms stad, återstode såsom tänkbara exploateringsobjekt
allenast Kaknäsområdet på Norra Djurgården samt Mariebergs- och Konradsbergsområdena.
Huruvida exploatering och tomtförsäljning inom dessa områden
skulle äga rum och om åtgärderna i så fall skulle ombesörjas i statlig
regi, torde bli beroende på resultatet av 1945 års markkommissions arbete.
Man torde emellertid få utgå från att så gott som hela återstoden av Mariebergs-
och Konradsbergsområdena komme att användas för statliga byggnader;
vad Kaknäsområdet beträffade, kunde nämnas att Stockholms stad gjort framställning
om att få förvärva detta område. Omständigheterna tydde alltså på
att djurgårdskommissionens försälj ningsuppgif ter och därmed sammanhängande
arbete med stadsplaneläggning och gator m. in. i fortsättningen
komme att få avsevärt mindre omfattning än hittills. I den mån områden
kunde komma att disponeras för statliga byggnader, torde dock befattningen
med stadsplaneläggning och gatuarbeten m. in. alltjämt komma att utgöra en
icke oväsentlig arbetsuppgift för kommissionen.

Härtill komme, att de nya arbetsuppgifter, som skulle tilläggas djurgårdskommissionen,
icke i samma utsträckning som de hittillsvarande vore av teknisk,
juridisk och merkantil art. Det torde i stället kräva bedömanden av
annan art, exempelvis rörande angelägenhetsgraden av olika ämbetsverks och
institutioners ^byggnadskrav.

Nu anförda omständigheter talade enligt utredningsmannens mening för
att det genom riksdagsrepresentanterna företrädda lekmannainflytandet i
djurgårdskommissionen, vilket med all rätt ansetts värdefullt för kommissionens
hittillsvarande verksamhet, i samband med en utvidgning av kommissionens
arbetsuppgifter borde ytterligare förstärkas. Om samtidigt skulle
genom ledamöter av kommissionen beredas plats för all erforderlig speciell
expertis, kunde det befaras, att kommissionen bleve allt för omfattande. Det
syntes också mindre lämpligt att, därest man ville inom kommissionen bereda
ett större inflytande för en mera allsidig lekmannaerfarenhet, mot denna
skulle i omröstning om olika förekommande frågor ställas representanter för
speciell expertis, som måhända saknade erfarenhet rörande just det föreliggande
ärendet. Det torde därför vara att föredraga, att den expertis av olika slag,
som kunde erfordras och som kunde väsentligen skifta allt efter de växlande
arbetsuppgifterna, tillfördes kommissionen genom hos denna anställda tjänstemän
eller av kommissionen mera tillfälligt anlitade experter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 11

Ledamöter och beräkning av personalbehovet.

Ledamöter.

Genom beslut den 7 juni 1946 har Kungl. Maj:t förordnat ledamöter i
djurgårdskommissionen för tiden från och med den 1 juli 1946 tills vidare
till och med den 30 juni 1948. Ledamöterna äro sex till antalet. Samtidigt har
Kungl. Maj:t bland ledamöterna utsett ordförande samt kommissionens verkställande
direktör och ombudsman. Den sistnämnde är tillika kommissionens
sekreterare. Årsarvoden utgå till ordföranden med 4 500 kronor, till ledamot,
som tillika är verkställande direktör, med 19 800 kronor, till ledamot, som
tillika är ombudsman, med 4 200 kronor, och till annan ledamot med 3 000
kronor.

Utredningsmannen har föreslagit en minskning av antalet ledamöter i
djurgårdskommissionen från sex till fem, av vilka en skulle tjänstgöra såsom
jourhavande ledamot, samt anför härom följande.

Det bör å ena sidan eftersträvas, att tillräcklig mångsidig erfarenhet tillföres
kommissionen. Å andra sidan bör undvikas, att antalet ledamöter blir
så stort, att svårigheter möta att få ledamöterna samlade till sammanträden
eller att arbetet eljest blir omständligt och tyngande. Ett skäligt avvägande
av dessa synpunkter synes ge vid handen, att kommissionen lämpligen bör
bestå av ordförande och fyra andra ledamöter. Om sistnämnda fyra
ledamöter utses bland ledamöter av riksdagen, blir det möjligt att inom
kommissionen erhålla tillräckligt allsidigt företrädd särskilt den erfarenhet
rörande statsförvaltningen och dess olika grenar, som finnes representerad
inom statsutskottets avdelningar. Till femte ledamot och kommissionens ordförande
bör utses en person inom eller utom riksdagen med allmänt administrativ
förfarenhet.

Särskild befattning såsom verkställande direktör synes i fortsättningen
icke vara erforderlig för kommissionens verksamhet. I stället torde åt ordföranden
eller viss annan av djurgårdskommissonens ledamöter böra uppdragas
att vara jourhavande ledamot med uppgift att ha överinseende
över det löpande arbetet inom kommissionen och i den mån så erfordras hålla
mottagning för allmänheten.

Utredningsmannen uttalar, att ordförande och ledamöter i kommissionen
liksom hittills torde böra utses av Kungl. Maj:t. De ersättningar, som för närvarande
utginge till djurgårdskommissionens ledamöter, hade bestämts av
Kungl. Maj:t, sedan riksdagen beretts tillfälle taga ställning till ersättningsbeloppens
ungefärliga storlek. Intill dess närmare erfarenhet vunnits rörande
omfattningen av kommissionens blivande arbete, torde enligt utredningsmannens
mening anledning knappast förefinnas att föreslå ändring i dessa belopp.
Dock borde till den av kommissionens ledamöter, åt vilken uppdroges att
vara jourhavande, utgå ett tilläggsarvode med skäligt belopp, vilket torde få
bestämmas av Kungl. Maj:t under hänsynstagande till omfattningen av hans
åligganden.

Personal.

Kungl. Maj:t har den 7 juni 1946 medgivit, att hos djurgårdskommissionen
må under budgetåret 1946/47 vara anställda

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2åS.

dels följande befattningshavare med ersättning i form av arvode:

Arvode för år räknat
kronor

1 ingenjör ....................................................................... 14 600

1 sekreterare (icke hel tjänstgöringstid) ............................. 800

1 underingenjör .............................................................. 8100;

dels ock följande extra ordinarie befattningshavare med avlöning jämte
övriga förmåner enligt civila icke-ordinariereglementet:

Lönegrad

1 ritare ................................................................................. Eo 15

1 bokhållare och kassör ......................................................... Eo 14

1 kontorist (ritare) .................................................................. Eo 9

1 kontorist (tillika stenograf) ................................................... Eo 9

1 kontorsbiträde ..................................................................... Eo 4.

Kungl. Maj:t har samtidigt dels medgivit, att djurgårdskommissionen må
under budgetåret 1946/47 till biträden för tillsyn, vicevärdskap, renhållning
och städning enligt kommissionens närmare bestämmande taga i anspråk sammanlagt
högst 4 000 kronor, dels ock meddelat bestämmelser angående
semester m. m. för vissa av förenämnda befattningshavare.

Utredningsmannen tillägger, att — förutom nu angiven personal — funnes
stadigvarande anställd viss extra arbetskraft, nämligen 1 biträdande ombudsman
och sekreterare (deltidsanställd), 1 arkitekt (till förfogande för konsultationer
och särskilda uppdrag), 1 vågmästare (för tillsyn av gatuarbeten; heltidsanställd),
1 tillsyningsman (deltidsanställd) och 1 städerska.

Angående djurgårdskommissionens framtida personalorganisation anför utredningsmannen,
att det liksom hittills komme att för handläggning av kommissionens
löpande arbete erfordras ett stadigvarande kansli. Kommissionens
ändrade uppgifter torde emellertid i mindre utsträckning än hittills varit
fallet komma att kräva att i kommissionens tjänst funnes anställd tekniskt
utbildad personal. Kansliet syntes böra ställas under ledning av en juridiskt
utbildad, heltidsanställd kanslichef, med uppgift tillika att fullgöra sekreterare-
och ombudsmannagöromål hos kommissionen. Denne befattningshavare
borde vara föredragande inför kommissionen och i fråga om ärenden, som
ankommit på hans föredragning, äga rätt att deltaga i kommissionens överläggningar
samt skyldighet att anmäla, om han hade en från kommissionens
beslut avvikande mening. Vidare syntes kommissionen, åtminstone tills vidare
i avvaktan på utgången av de förhandlingar mellan staden och kronan, som
fördes inom 1945 års markkommission, och för slutförande av arbeten,
som berodde på tidigare avtal mellan staden och kronan, böra tillförsäkras
biträde av en till kommissionen mera stadigvarande knuten teknisk expert.
Åt denne befattningshavare borde kommissionen äga uppdraga föredragningsskylighet
i vissa ärenden eller grupper av ärenden. I ärenden, som ankomme
på hans föredragning, borde han äga motsvarande rätt att deltaga i överläggningarna
och skyldighet att anmäla avvikande mening, som nyss angivits beträffande
kanslichefen. Därest kommissionen skulle finna, att befattningen

13

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

som teknisk expert icke längre vore erforderlig för kommissionens verksamhet,
borde det givetvis ankomma på kommissionen att i god tid göra anmälan
härom till Kungl. Maj:t. Yilken personal i övrigt, som komme att stadigvarande
erfordras på kommissionens kansli, kunde icke med säkerhet bedömas på
förhand utan torde få prövas av Kungl. Maj:t med ledning av vunnen erfarenhet.
Det torde emellertid få antagas, att tills vidare komme att föreligga
behov av förenämnda extra ordinarie befattningar såsom bokhållare och
kassör, kontorist (ritare) och kontorist (tillika stenograf).

I övrigt torde hos kommissionen få enligt normer, som fastställdes av
Kungl. Maj:t, anställas erforderlig extra och tillfällig arbetskraft. Även efter
det behovet av heltidsbefattningen såsom teknisk expert upphört, kunde kommissionen
komma att behöva anlita dylik expert för särskilda uppgifter. I
sådant fall torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning
från kommissionen ställa lämplig person till kommissionens förfogande.

Kanslichefen och den tekniske experten syntes, framhåller utredningsmannen
vidare, böra förordnas av Kungl. Maj:t efter anmälan av kommissionen.
Övrig kanslipersonal torde, sedan Kungl. Maj:t fastställt personalstat, lämpligen
böra utses av kommissionen. Kanslichefen och den tekniske experten
borde erhålla förordnande allenast tills vidare och alltså bibehållas vid de
statliga befattningar som de eventuellt innehade. Ersättningen till dem borde
i enlighet härmed bestämmas till visst årligt arvode. För att kommissionen
skulle kunna erhålla bästa möjliga medhjälpare, torde det vara lämpligt att
arvodet icke på förhand bundes vid ett visst belopp utan att detsamma bestämdes
till dels ersättning för den med innehavd befattning förenade lön,
som den förordnade förpliktades avstå, och dels därutöver ett tillägg, motsvarande
sedvanlig ersättning till statliga befattningshavare som medverkade
i kommittéutredningar. Dock torde sammanlagda årsarvodet icke böra understiga
visst minimibelopp, med nuvarande statliga löner förslagsvis 12 000
kronor jämte därå utgående rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg.

Utredningsmannen framhåller slutligen, att det överhuvud syntes lämpligt,
att arvodena till kommissionens ordförande och ledamöter samt dess båda
chefstjänstemän icke definitivt fastlåstes, utan att Kungl. Maj:t förbehölles
en betydande rörelsefrihet.

Anslagsfrågor.

Utredningsmannen framhåller, att förändringen av djurgårdskommissionens
arbetsuppgifter komme att medföra, att kostnaderna för ersättning till kommissionens
ledamöter och tjänstemän samt för kommissionens administration
i övrigt, vilka för närvarande bestredes av influtna försäljningsmedel, icke alls
eller i varje fall endast delvis kunde betraktas som försäljningskostnader.
Det synes därför riktigast, att dessa kostnader i fortsättningen, i stället för
att bestridas av löpande försäljningsinkomster eller eventuellt av uppsamlade
försäljningsmedel, täcktes genom särskilda på riksstatens sjätte huvudtitel
uppförda anslag. För ändamålet syntes böra uppföras två förslagsanslag, ett
för djurgårdskommissionens avlöningar och ett för kommissionens omkostnader.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Utredningsmannen övergår härefter till att behandla de olika utgiftsposterna
för djurgårdskommissionens verksamhet samt erinrar till en början
om att Kungl. Maj:t den 7 juni 1946 fastställt följande

Kostnadsstat för djurgårdskom missionen för budgetåret 1946/47.

Kronor

A. Arvoden till ordförande och ledamöter ................................. 37 500

B. Avlöningsförmåner till befattningshavare, för villca Kungl. Maj:t
fastställt arvode eller lönegrad, m. m.

Avlöningar ............................................................... 46 500

Vikariatsersättningar, förslagsvis .............................. 500 47 000

C. Lönetillägg till vissa befattningshavare.

Rörligt tillägg, förslagsvis ....................................... 3 500

Kristillägg, förslagsvis ............................................. 3 800 7 300

D. Utredningar m. m.

Utredningar i stadsplane-, tomtindelnings- och kommunaltekniska
frågor, stadsplanemodeller m. m., högst...... 8 000''

Tillfällig personal för kopiering och renritning, mätnings arbeten

m. in., högst ................................................ 3 000 11000

E. Expenskostnader m. m.

Yärme och lyse i kommissionens lokal, förslagsvis ...... 1 500

Övriga expenser, högst ..................... 8 500 10 000

F. Besekostnader.

Ersättning för sammanträdesresor, förslagsvis ............... 200

Resor för tillsyn och kontroll av arbeten och materialleveranser
in. m., högst ............................................. 2 300 2 500

G. Skatter och onera samt fastighetsägaren såsom sådan åliggande
vatten-, gas-, elektricitets- och andra dylika avgifter, gaturenhåll ning

m. m., förslagsvis ......................................................... 45 000

II. Reparationer och andra dylika kostnader för av kommissionen

förvaltade fastigheter, högst ................................................ 5 000

7. Kostnader för fastighetsbildning. 7

Utgifter för tomtmätning, avstyckning och registrering m. m. av

nybildade tomter, förslagsvis ................................................ 5 000

J. Beräknade kostnader för gatuarbeten i anledning av exploate ringsverlcsamheterc,

förslagsvis ............................................. 1 500 000

Summa kronor 1 670 300.

I jämförelse med i kostnadsstaten upptagna siffror beräknas det framlagda
förslaget beträffande kommissionens utgifter för avlöningar under budgetåret
1947/48 innebära i stort sett följande.

1 Härav utgöra 1 200 kronor beräknad ersättning under budgetåret 1946/47 till garnisonskommitténs
arbetsutskott, dock att dylik ersättning ej må utbetalas annat än efter särskilt
medgivande från statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet.

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

Därest tilläggsarvodet till jourhavande ledamot upptages till 6 000 kronor,
kommer posten A att uppgå till (4 500 -f 4 X 3 000 + 6 000) 22 500 kronor,
vilket innebär en minskning med 15 000 kronor. Minskningen har uppkommit
genom att å ena sidan arvodena till verkställande direktör (19 800 kronor)
och till ombudsman (4 200 kronor) bortfallit, medan å den andra arvodet
till en ledamot (3 000 kronor) ävensom förenämnda arvode till jourhavande
ledamot (6 000 kronor) tillkommit. Posten B torde böra upptagas
till 49 100 kronor, vilket innebär en ökning av 2 100 kronor, å ena sidan ha
här bortfallit arvodena till ingenjören (14 600 kronor), sekreteraren (800
kronor) och underingenjören (8100 kronor) samt lönen till ritare (Eo 15: 14),
tillhopa omkring 28 600 kronor. Å andra sidan ha tillkommit arvodena till
kanslichef och tills vidare även till teknisk expert (båda här beräknade till
15 350 kronor), tillhopa 30 700 kronor. Posten C torde böra minskas med
1500 kronor, motsvarande rörligt tillägg och kristillägg för nyssnämnda
ritarbefattning, och alltså upptagas till 5 800 kronor. Yäd posten I) angår,
torde en dylik post för speciella utredningar alltid komma att behövas, bland
annat för att erhålla möjlighet till tillfälliga konsultationer. I avvaktan på
verkningarna av förskjutningen i kommissionens arbetsuppgifter torde anledning
saknas att ändra beloppets storlek, och posten D synes alltså böra
upptagas till oförändrat belopp eller 11000 kronor. Den i gällande stat
gjorda uppdelningen på underavdelningar torde emellertid lämpligen böra
utgå.

Sammanlagt skulle enligt nu angivna anslagsberäkning för djurgårdskommissionens
avlöningar fordras ett belopp om 88 400 kronor, vilket innebär
en minskning med 14 400 kronor i jämförelse med staten för innevarande
budgetår. En besparing skulle sålunda möjliggöras trots att kommissionens
uppgifter föreslagits utvidgade. Vid kostnadsberäkningen har dock hänsyn
icke tagits till den utgiftsstegring, som den allmänna regleringen av statstjänstemännens
löner kan medföra.

Beträffande beräkningen av djurgårdskommissionens omkostnader för
nästa budgetår anföres följande.

Kommissionens omkostnader ha i den fastställda staten uppförts med
sammanlagt 12 500 kronor, därav 10 000 kronor för expenskostnader m. in. (E)
samt 2 500 kronor för resekostnader (E). Posten E torde av samma skäl, som
anförts i frågan om posten D, böra uppföras med oförändrat belopp. Vad
posten E angår, ha där sammanförts två utgiftsgrupper, nämligen dels ersättningar
för samjnanträdesresor (200 kronor) och dels resor för tillsyn och
kontroll av arbeten och materialleveranser m. m. (2 300 kronor). Då sistnämnda
utgiftsgrupp lämpligen synes böra sammanföras med kommissionens
direkta exploateringskostnader, torde under posten E böra upptagas
allenast ersättningar för sammanträdesresor in. in. — huvudsakligen traktamentsersättningar
under den tid riksdagen icke är samlad — med ett belopp
av förslagsvis 1 000 kronor.

Omkostnaderna beräknas sålunda uppgå till 11 000 kronor för budgetåret
1947/48.

Övriga kostnader för djurgårdskommissionens verksamhet anser utredningsmannen
böra bestridas av influtna försäljningsmedel. Fastställandet av
stat för dessa kostnader torde få bero på framställning från djurgårdskommissionen
i vanlig ordning.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Kemissutlåtanden.

Över utredningsmannens förslag ha till följd av remisser utlåtanden avgivits
av riksmarskalksämbetet, kammarkollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen,
riksräkenskapsverket och djurgårdskommissionen.

Riksmarskalksämbetet har förklarat sig dela utredningsmannens uppfattning,
att den på statliga organ ankommande prövningen av anspråk på markområden
på Djurgården ej borde vara splittrad på skilda myndigheter utan
göras enhetlig. Det organ, åt vilket denna prövning anförtroddes, kunde också
lämpligen, såsom med förslaget avsåges, av riksmarskalksämbetet anlitas såsom
remiss- och kontaktmyndighet vid fullgörande av dess uppgifter. Ämbetet
delade också utredningsmannens uppfattning om angelägenheten av att Djurgårdens
skönhetsvärden bevarades och hölles tillgängliga för allmänheten.
Även beträffande vikten av att arrendeavgälderna hölles uppe på en skälig
nivå vore ämbetet ense med utredningsmannen.

Tydligt vore, fortsätter riksmarskalksämbetet, att de nya arbetsuppgifterna,
som avsetts skola ankomma på djurgårdskommissionen, ej i och för sig vore
tillräckligt omfattande för att motivera kommissionens bibehållande såsom
särskilt statsorgan. Med hänsyn till vad riksmarskalksämbetet inhämtat angående
arten och omfattningen av de uppgifter som kommissionen redan hade
sig anförtrodda, ansåge sig ämbetet likväl böra, med full insikt om vikten att
den statliga förvaltningsapparaten ej onödigtvis svällde ut, förorda att djurgårdskommissionen
tills vidare bibehölles och att dess verksamhetsområde
på föreslaget sätt utvidgades. Den omständigheten att kommissionens nya
arbetsuppgifter delvis vore av permanent natur finge dock ej föranleda, att
kommissionen finge fortbestå längre tid än som med hänsyn till dess totala
arbetsuppgifter kunde anses påkallat. Emot utredningsmannens förslag beträffande
kommissionens organisation vore ur de synpunkter riksmarskalksämbetet
hade att beakta ej något att erinra.

Riksmarskalksämbetet förutsätter att, liksom med det föreliggande förslaget
ej avsåges någon ändring av Konungens dispositionsrätt, detta förslags
genomförande ej heller skulle medföra att djurgårdskassan drabbades av kostnader
för djurgårdskommissionens verksamhet.

Kammarkollegiet anser i likhet med utredningsmannen den rådande bristen
på enhetlighet vid handläggningen av frågor om upplåtelser in. in. från Djurgården
påkalla en ändring av de för denna statsegendom nu gällande förvaltningsbestämmelserna,
Mycket i detta hänseende skulle väl, framhåller kollegiet,
vara att vinna redan därigenom, att alla dylika frågor sammanfördes till
handläggning inom ett och samma statsdepartement. Det syntes dock av utredningen
framgå, att en än mer genomgripande ändring vore behövlig. Mot
att riksmarskalksämbetet befriades från några av sina nuvarande förvaltningsuppgifter
rörande Djurgården och att till ett annat förvaltningsorgan än ämbetet
hänskötes i stort sett de uppgifter i fråga om Djurgården, som specificerats
i den föreliggande promemorian, hade kollegiet icke något att erinra.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 248.

17

Däremot har kollegiet framställt erinran mot utredningsmannens förslag
att åt förvaltningsorganet skulle kunna uppdragas motsvarande uppgifter
jämväl i fråga om annan statens mark i Stockholm och dess närhet än Djurgården
samt att detta organ skulle kunna fungera som remissinstans för ärenden
angående försäljning eller annan disposition av statlig mark även inom
landet i övrigt. I denna del ginge förslaget längre än vad som vore motiverat
med tanke på riksmarskalksämbetets och de statliga myndigheternas befattning
med Djurgården. Den sålunda väckta frågan sammanhängde dessutom
med den utredning angående den rättsliga vården och förvaltningen av kronans
fasta egendom överhuvudtaget, som uppdragits åt f. d. generaldirektören
Lennart Berglöf och som ännu icke slutförts. Det syntes kollegiet, att denna
senare utredning icke borde föregripas och att det alltså i detta sammanhang
icke borde vara fråga om annat än sådana arbetsuppgifter som anginge Djurgården.

Beträffande frågan huruvida de i utredningen angivna arbetsuppgifterna
skulle kunna anförtros åt byggnadsstyrelsen eller kammarkollegiet anför
kollegiet.

I likhet med utredningsmannen anser kollegiet, att byggnadsstyrelsen icke
lämpligen bör ifrågakomma. Yad kammarkollegiet beträffar, må gentemot
vad utredningsmannen därom anfört framhållas, att kollegiet bland annat har
att handlägga ärenden angående försäljning av kyrklig jord, varvid fråga ofta
kan vara om större exploateringsområden, och att kollegiet även i övrigt har
att ur markägarens synpunkt taga befattning med stadsplane- och dispositionsfrågor
rörande kyrklig eller annan publik jord. Yidare må erinras om
utvägen att med ett ämbetsverk adjungera lekmannarepresentanter, därest sådana
anses böra deltaga i avgörandet av vissa slags ärenden. En sådan anordning
vore för kammarkollegiets del ingen nyhet. Jämlikt beslut av statsmakterna
år 1946 gäller sålunda i fråga om ärenden enligt lagen den 21 juni
1946 rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner m. m., att lekmannarepreséntanter
skola deltaga i dylika ärendens behandling i kollegiet.

Under erinran om de önskemål, som i samband med djurgårdskommissionens
inrättande uttalades om att riksdagen bleve tillräckligt starkt representerad
inom kommissionen, framhåller kollegiet, att kommissionen i främsta
rummet torde vara att anse såsom ett riksdagens eget organ. Att denna kommissionens
ställning ansetts förenlig med de direkta förvaltningsuppgifter,
jämväl i rättsligt avseende, som uppdragits åt kommissionen i fråga om viss
statlig jord i Stockholm, torde, yttrar kollegiet, sammanhänga med att kommissionen
icke avsetts skola bliva en permanent institution utan vara ett tillfälligt
organ för vissa aktuella exploateringsuppgifter, vilkas handhavande
förutsatte en koncentration till samma organ av samtliga förvaltningsbefogenheter
i fråga om den mark, som avsetts för exploatering. De arbetsuppgifter,
som enligt utredningsmannens förslag nu skulle tilläggas djurgårdskommissioncn,
skilde sig i viktiga hänseenden från de hittillsvarande bland annat däri,
att de vore av mera permanent art. Samtidigt skulle de innebära en väsentlig
utvidgning av kommissionens nuvarande rättsvårdande och förvaltningsmässiga
verksamhet. Förslaget kunde således sägas innebära en tendens att för Biliang

till riksdagens protokoll 11)4?''. 1 sand. Nr 248. sn 47 2

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

vandla djurgårdskommissionen till ett riksdagens ämbetsverk för förvaltning
av statlig mark överhuvudtaget. En dylik utveckling kunde enligt kollegiets
mening icke vara tillrådlig.

Skulle de angivna arbetsuppgifterna nu anses böra anförtros djurgårdskommissionen,
borde i så fall, framhåller kollegiet, beslutet därom uttryckligen
förenas med det förbehållet, att anordningen skulle vara av så provisorisk
karaktär, att dess lämplighet på nytt kunde övervägas senast vid den
tidpunkt, då djurgårdskommissionens exploateringsuppgifter beträffande Djurgården
blivit slutförda.

Yad angår utredningsmannens förslag rörande djurgårdskommissionens
omorganisation ifrågasätter kammarkollegiet, huruvida det icke — även om
skäl kunde anses föreligga att förstärka liksdagsrepresentationen i kommissionen
— vore lämpligt att inom kommissionen bereda utrymme för den för
dess fortsatta verksamhet erforderliga tekniska och juridiska sakkunskapen.

I särskilt yttrande har t. f. kammarrådet Gavelius med instämmande av
kammarrådet Schalling ifrågasatt en lösning av förevarande spörsmål enligt
följande riktlinjer.

För vinnande av en enhetlig handläggning hos Kungl. Maj:t av ärenden
rörande Djurgården böra dessa sammanföras till ett enda departement, därvid
kommunikationsdepartementet synes vara lämpligast.

Då ett organ för statlig exploateringsverksamhet i Stockholm eller dess
omnejd icke för närvarande torde kunna undvaras, synes den nuvarande
djurgårdskommissionen tills vidare böra bibehållas för dessa uppgifter. Kommissionens
personal bör anpassas efter omfattningen av exploateringen i statens
egen regi. Så länge kommissionen kvarstår, kan den lämpligen vara rådgivare
åt andra statsinstitutioner vid utarrendering av tomtmark i Stockholm
eller dess närhet.

För rådgivande verksamhet i fråga om planläggningen och dispositionen
av Djurgården och annan statens mark i Stockholm och dess grannkommuner
tillsättes en särskild kommission, bestående av lämpliga representanter för
statens och Stockholms stads intressen jämte all för uppgifternas lösande
erforderlig sakkunskap.

De löpande förvaltningsuppgifterna bibehållas hos vederbörande myndigheter.
Skulle det anses erforderligt, att rättsvården beträffande Djurgården
ordnas mer enhetligt än för närvarande är fallet och att den anförtros åt
annan myndighet än riksmarskalksämbetet, synes tidigare rådande förhållanden
böra återställas och uppgiften överlämnas åt kammarkollegiet.

Statskontoret har funnit de uppgifter, som enligt utredningsmannen skulle
åvila den omorganiserade djurgårdskommissionen, icke vara av sådan omfattning,
att de kunde motivera inrättandet av ett nytt ämbetsverk. Statskontoret
framhåller härvid, att de markområden i Stockholm, vilka skulle utgöra
det huvudsakliga föremålet för verksamheten, numera vore till sin utsträckning
synnerligen begränsade. Men vidare vore ifrågavarande uppgifter till
stor del av sådan beskaffenhet, att deras handhavande instruktionsenligt
torde ankomma på byggnadsstyrelsen, ett förhållande som säkerligen komme
att bli än mer framträdande sedan nu pågående förhandlingar inom 1945 års
markkommission mellan kronan och Stockholms stad avslutats. Därefter i

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

kronans ägo kvarstående, inom Stockholm belägen mark, torde, i den mån
den kunde göras till föremål för exploatering, bli helt förbehållen statliga
ändamål. Andra uppgifter — såsom bevakandet av statsverkets intressen vid
arrendeupplåtelser eller förlängning av gällande arrendeavtal — vore sådana,
att de enligt statskontorets mening borde ankomma på byggnadsstyrelsen i
dess egenskap av förvaltare av statens allmänna fastighetsfond, å vilken djurgårdskassans
överskottsmedel redovisades såsom inkomster.

Under hänvisning till det anförda avstyrker statskontoret utredningsmannens
förslag. Ämbetsverket framhåller slutligen, att det torde vara möjligt
att inom ramen för nuvarande organisation genomföra eventuellt erforderliga
åtgärder för tillgodoseende i ökad omfattning av lekmannainflytandet vid
ärendenas behandling.

Byggnadsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande till en början att sedan
Kungl. Maj:t tillsatt 1945 års markkommission med uppgift att föra förhandlingar
och inkomma med förslag rörande mellan staten och Stockholms stad
föreliggande markfrågor, djurgårdskommissionens uppgifter till övervägande
del torde få anses slutförda.

Vid granskning av omfattningen och arten av de arbetsuppgifter, vilka enligt
förslaget skulle åvila djurgårdskommissionen, har styrelsen icke funnit
tillräckligt motiverat att för dessa uppgifter skulle anordnas eller bibehållas
en särskild organisation, som i realiteten bleve att betrakta såsom ett särskilt
ämbetsverk. I anslutning till den uppräkning av olika för den omorganiserade
djurgårdskommissionen avsedda arbetsuppgifter, som gjorts i promemorian,
har styrelsen anfört bland annat följande.

Kommissionen skulle enligt utredningsmannen hava till uppgift, bland
annat, »att utreda och förberedande pröva olika statliga myndigheters samt
vetenskapliga och andra allmänna institutioners anspråk på ny markupplåtelse,
innan dessa ärenden upptagas till handläggning i riksmarskalksämbetet
och hos Kungl. Maj:t».

Enligt § 2 i byggnadsstyrelsens instruktion åligger det byggnadsstyrelsen
med avseende å utredning av byggnadsfrågor och vad därmed äger sammanhang
att verkställa utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader
av hus för statens räkning böra företagas, samt att efter vederbörligt
uppdrag verkställa utredningar med skissritningar, kostnadsförslag samt erforderliga
uppgörelser om tomtplats m. m. rörande anskaffande av lokaler för
statsverkets räkning.

Vid uppgörande av förslag till nybyggnad för statlig myndighet eller institution
samråder styrelsen ingående med den myndighet eller institution,
som skall taga byggnaden i bruk, rörande såväl frågan om valet av lämplig
tomt som byggnadens planlösning och inredning. För att byggnadsstyrelsen
skall kunna fylla sina åligganden i berörda hänseende måste styrelsen bland
annat verkställa eu ingående prövning av dels frågan om storleken av det
markutrymme, som erfordras för att tillgodose det för vederbörande erforderliga
lokalbehovet, dels hur byggnaden bör förläggas i förhållande till
andra organ, med vilka myndigheten eller institutionen kan komma att behöva
samarbeta, varjämte styrelsen har att i enlighet med sin instruktion avväga
angelägenhetsgraden av olika statliga byggnadsföretag sins emellan.
Gäller det byggnader, för vilka markupplåtelser erfordras å Djurgården, äger

20

Kungl. Maj:ts proposition nr MS.

alltid samråd rum med riksmarskalksämbetet (djurgårdsförvaltningen) rörande
de områden, som anses böra ifrågakomma. Ärendet överlämnas sedermera
till Kungl. Maj:t i form av en hemställan om anslagsäskande hos riksdagen.
Statsmakterna komma sålunda att i sista hand pröva uppkommen
fråga om markdisposition.

Härav framgår, att de uppgifter, som i ovannämnda hänseende skulle ankomma
på djurgårdskommissionen, redan ingå i byggnadsstyrelsens uppgifter.
En splittring av ifrågavarande uppgifter måste anses olämplig och av
intet behov påkallad.

Enligt förslaget skulle det vidare tillkomma djurgårdskommissionen att
efter vederbörligt uppdrag låta upprätta stadsplaneförslag ävensom i samband
därmed upptaga förhandlingar med vederbörande om stadsplanens
genomförande och upprätta erforderliga avtal samt att vara förhandlingsmyndighet
rörande försäljningar.

Byggnadsstyrelsen anser sig böra utgå från att för bostadsexploatering avsedd
mark inom Kaknäs-, Mariebergs- och Konradsbergsområdena i allt
väsentligt kommer att i samband med den blivande uppgörelsen mellan kronan
och Stockholms stad, varom förhandlas i markkommissionen, överlåtas
till staden. Då någon exploatering av mark på södra Djurgården icke torde
komma i fråga, skulle alltså de uppgifter, som inom Stockholm i stadsplanehänseende
skulle tillkomma djurgårdskommissionen, komma att inskränka sig
till de för allmänna byggnader avsedda områdena vid Marieberg och Konradsberg
samt å norra Djurgården. En stadsplaneläggning av dessa områden, som
för övrigt torde komma att ske inom relativt kort tid, torde komma att inskränka
sig till att områdena förses med en s. k. A-beteckning, utvisande att
där endast får uppföras byggnader för allmänt ändamål. Tillfartsgatorna till
dessa byggnader läggas sedan i samråd med staden på det sätt, som bäst
tjänar bebyggelsen. Hela proceduren är av skäligen enkel beskaffenhet och
skötes lämpligast av byggnadsstyrelsen i samband med områdenas successiva
utbyggande.

Enligt utredningsmannens förslag skulle det vidare ankomma på djurgårdskommissionen
»att låta ombesörja utförande av erforderliga gatu-, väg- och
ledningsarbeten såväl inom stadsplanelagt område som inom annat område,
vilket disponerats såsom byggnadsmark för statliga eller andra allmänna
ändamål».

Utförandet av statliga byggnadsföretag uppdrages, såsom redan erinrats,
i regel åt byggnadsstyrelsen. Styrelsen själv låter därvid utföra de planeringsarbeten,
som erfordras på tomten, under det att gatuarbeten och därmed
sammanhängande ledningsarbeten inom Stockholm eller andra städer få,
i den mån de förekomma, i regel utföras av vederbörande stad. Samarbetet
mellan styrelsen och städerna ha i dessa avseenden hittills skett utan friktioner.
Yad särskilt Stockholms stad beträffar har denna för gatu- och vägarbeten
en omfattande organisation, som vunnit en ingående erfarenhet på
dessa områden. Att under sådana omständigheter lägga ombesörjandet av
gatu- och ledningsarbeten i det jämförelsevis ringa antal fall de förekomma
på en särskild kommission, skulle te sig i hög grad överorganiserat och föga
rationellt. Avtal synes i stället böra från fall till fall träffas med vederbörande
stad om utförandet av ifrågakommande gatu-, väg- och ledningsarbeten i samband
med uppförandet av statliga byggnader.

Utredningsmannen har icke ansett sig kunna förorda, att förenämnda uppgifter
, anförtroddes byggnadsstyrelsen bland annat därför, att de skulle
komma att innebära skyldighet för styrelsen att utåt tillvarataga kronans intressen
såsom markägare, bland annat i stadsplanefrågor, något som med hän -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

syn till styrelsens ställning som opartisk stadsplanemyndighet skulle vara
olämpligt. I detta avseende har utredningsmannen hänvisat till de uttalanden
i fråga om byggnadsstyrelsens lämplighet att handhava kronans exploatering
s v e r k k am h e t, som återgivits i propositionen nr 252/1930 angående exploatering
å Ladugårdsgärdet m. m.

Då det, såsom utredningsmannen själv framhållit, för kronans vidkommande
framdeles icke torde komma att bliva fråga om någon nämnvärd exploateringsverksamhet
i Stockholm sakna i detta sammanhang de vid nämnda
tidpunkt gjorda uttalandena aktualitet. Det kan vidare framhållas, att styrelsen
såsom förvaltare av en betydande del av kronans fastigheter redan nu
har och helt naturligt alltid måste komma att få till uppgift att tillvarataga
kronans intressen såsom markägare bland annat i stadsplanefrågor.

Utöver nu angivna arbetsuppgifter skulle den föreslagna djurgårdskommissionen
enligt utredningsmannen bland annat hava »att vid riksmarskalksämbetets
handläggning av ärenden om förlängning av bestående arrendeupplåtelser
vara statsverkets kontaktmyndighet dels i vad angår det allmännas
intressen beträffande friläggning av parkområden, dels ock i fråga om tillvaratagandet
av statsverkets ekonomiska intressen vid bestämmande av
arrendeavgifternas storlek», samt »att vara remissinstans för riksmarskalksämbetet
vid frågor om nya arrendeupplåtelser».

Byggnadsstyrelsen ansluter sig till vad utredningsmannen anfört rörande
önskvärdheten av större enhetlighet i förfarandet vid markupplåtelser till
enskilda.

Den eftersträvade enhetligheten kan emellertid enklast vinnas antingen
genom att även upplåtelser till annan än statsverket i en eller annan form
bringas under statsmakternas prövning, eller att riksmarskalksämbetet beslutar
om dylika upplåtelser efter inhämtande av yttrande från byggnadsstyrelsen.
Styrelsen vill för sin del förorda det senare alternativet. Denna lösning
torde ock bäst stå i överensstämmelse med statsmakternas år 1945
fattade beslut, enligt vilket de kungliga slotten med tillhörande byggnader
och markområden ävensom Djurgården från och med budgetåret 1945/46
upptagits till redovisning på den under byggnadsstyrelsens förvaltning stående
slottsbyggnadernas delfond av statens allmänna fastighetsfond och djurgårdskassans
överskottsmedel redovisas såsom inkomst på denna delfond, varigenom
ett fortlöpande samarbete mellan riksmarskalksämbetet och byggnadsstyrelsen
redan kommit till stånd.

Byggnadsstyrelsen framhåller slutligen, att om det skulle anses vara förenat
med fördelar om vid handläggningen av frågor rörande markupplåtelser
till annan än statsverket — vilka frågor vid ett genomförande av det av styrelsen
förordade alternativa förslaget icke skulle komma under riksdagens
behandling — representanter för riksdagen bleve i tillfälle taga kännedom
om och taga ståndpunkt till ärendena, syntes detta lämpligen kunna ske antingen
genom att byggnadsstyrelsen vid avgivande av yttrande i dylika frågor
förstärktes med en nämnd utsedd av Kungl. Maj:t, eller att en dylik
nämnd själv finge avgiva yttrande jämsides med byggnadsstyrelsen. Med
hänsyn till att dylika ärenden kunde väntas endast sällan förekomma och
blott i ringa antal, syntes eu anordning enligt det första alternativet vara
tillfyllest.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker byggnadsstyrelsen utredningsmannens
förslag och hemställer att, därest beslut i ärendet nu skulle
fattas, detta måtte ske i enlighet med den lösning styrelsen förordat.

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 248.

Riksräkenskapsverket uttalar såsom sin bestämda uppfattning, att någon
anledning icke förelåge att nu påkalla någon ändring med avseende på de
förvaltningsuppgifter beträffande Djurgården, som tillkomme riksmarskalksämbetet.
Flertalet av de uppgifter som skulle ankomma på det föreslagna nya
statsorganet, berörde i hög grad byggnadsstyrelsens verksamhet. Det kunde
därför ifrågasättas om det vore nödvändigt att för handläggning av frågor
rörande Djurgården tillskapa ytterligare ett förvaltande ämbetsverk, vilket
skulle funktionera såsom en mellaninstans mellan Kungl. Maj:t, byggnadsstyrelsen
och riksmarskalksämbetet. Riksräkenskapsverket framhåller vidare,
att den nuvarande djurgårdskommissionens uppgifter ännu icke vore slutförda.
Ännu hade kommissionen på grund av gällande avtal med Stockholms
stad att för kronans räkning utföra vissa gatuarbeten. Den omständigheten
att någon av de nuvarande befattningshavarna i kommissionen väntades avgå
med pension behövde i och för sig icke nödvändiggöra omedelbar prövning
av frågan om den fortsatta förvaltningsapparaten, då med dylikt arbete sysselsatta
befattningshavare utan olägenhet torde kunna fullfölja sitt arbete även
efter uppnådd pensionsålder. Yidare borde lösningen av de frågor som sammanhängde
med ett eventuellt nytt''markavtal med Stockholms stad avvaktas
innan slutlig ställning till föreliggande förslag toges. Riksräkenskapsverket
kunde därför icke nu finna anledning förorda, att något nytt organ tillskapades
för handläggning av de arbetsuppgifter, som omnämndes i promemorian.
Icke heller kunde riksräkenskapsverket finna, att någon omedelbar
ändring avseende djurgårdskommissionens verksamhet nu behövde beslutas.
I den mån med exploaterings verksamheten sysselsatt personal bleve överflödig,
torde denna personal böra övertagas av byggnadsstyrelsen.

Djurgårdskonimissionen delar utredningsmannens uppfattning, att det nuvarande
förfärandet vid upplåtelser av mark å Djurgården vore förenat med
vissa olägenheter samt att dessa i allt väsentligt skulle kunna undanröjas,
därest statsverkets och övriga ifrågakommande önskemål om markupplåtelser
sammanfördes till gemensam och enhetlig prövning av ett enda statligt organ,
som hade att avväga de olika intressenas angelägenhetsgrad mot varandra.
Djurgårdskommissionen har heller icke funnit något att erinra mot att ifrågavarande
uppgifter anförtroddes åt kommissionen, som redan nu hade att i
viss utsträckning anlägga motsvarande synpunkter i fråga om dispositionen
av den mark som ställts under kommissionens vård och inseende.

Kommissionen understryker utredningsmannens uttalande, att i den mån
kommissionen underställda områden komme att disponeras för statliga byggnader,
befattningen med stadsplaneläggning och gatuarbeten m. in. alltjämt
torde komma att utgöra en icke oväsentlig arbetsuppgift för kommissionen.
Därjämte kvarstode alltjämt gatu- och ledningsarbeten till betydande omfattning,
vilka enligt gällande avtal med Stockholms stad skulle utföras av djurgårdskommissionen.
Även om sålunda djurgårdskommissionen jämväl i fortsättningen
till stor del skulle komma att sysselsättas med rent tekniska arbetsuppgifter,
torde kommissionens arbete, om den förordade anordningen

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

vidtoges, komma att mer och mer omfatta ej endast de exploaterings- och försäljningsuppgifter,
för vilka kommissionen inrättats, utan även mera allmänna
bedömningsfrågor. Det syntes kommissionen därför befogat att i detta sammanhang
frågan om ändrade grunder för kommissionens sammansättning övervägdes.
Mot de förslag, som utredningsmannen i detta hänseende framlagt,
har kommissionen icke framställt erinran.

Med anledning av utredningsmannens förslag, att en av djurgårdskommissionens
ledamöter skulle erhålla uppdrag att vara jourhavande ledamot,
framhåller djurgårdskommissionen, att det knappast kunde till fullo på förhand
bedömas, i vilken utsträckning någon av kommissionens ledamöter
komine att behöva taga befattning med det löpande arbetet utöver vad som
normalt ålåge en ordförande. Närmare bestämmelser härom liksom om ersättningen
till jourhavande ledamot borde med hänsyn härtill meddelas först
sedan någon erfarenhet vunnits rörande den nya kommissionens verksamhet.

I fråga om den föreslagna personaluppsättningen erinrar kommissionen om,
att man under alla förhållanden för avsevärd tid framåt torde ha att räkna
med tämligen omfattande tekniska arbetsuppgifter. Så länge dessa arbetsuppgifter
bestode, vore det enligt kommissionens uppfattning nödvändigt att
hos kommissionen ha tillgång till stadigvarande anställd tekniskt utbildad
personal. Utöver den befattning såsom teknisk expert, som förordats av utredningsmannen,
syntes arbetets omfattning motivera, att den för närvarande
befintliga ritarbefattningen hos kommissionen bibehölles.

Mot de föreslagna ersättningsbeloppen till kommissionens ordförande och
ledamöter samt till kanslichefen har kommissionen intet att erinra. Arvodet
till den tekniska experten anser kommissionen däremot väl lågt upptaget, för
att kommissionen skulle kunna räkna med att förvärva och bibehålla tillräckligt
kvalificerad person, särskilt med tanke på att denna befattning sannolikt
icke torde komma att rekryteras bland statstjänstemän. I jämförelse med
löneförmånerna för jämförbara befattningar i kommunal tjänst syntes arvode
skäligen böra bestämmas till 18 OCH) kronor.

Ledamoten av djurgårdskommissionen, kammarrådet S. Grönwall har med
instämmande av verkställande direktören i kommissionen, majoren L. Schönmeyr
uttalat särskild mening i förevarande ärende. Reservanterna anse sig
icke med anledning av den föreliggande utredningen kunna tillstyrka annan
ändring i kommissionens sammansättning och organisation än att en utökning
sker av antalet riksdagsledamöter i kommissionen.

Djurgården tillhör, såsom framgår av utredningsmannens redogörelse, sta- Departement:!
ten men disponeras jämlikt Riksens ständers beslut den 1 december 1809 ^e/en.
av den regerande Konungen. De med denna dispositionsrätt förenade förvalt
ningsuppgifterna handhavas av riksmarskalksämbetet, närmast genom en avdelning
inom ämbetet, benämnd djurgårdsförvaltningen. I vissa fall ha genom
särskilda beslut delar av Djurgården lagts under annan myndighets förvaltning.
Detta är sålunda fallet beträffande de områden, som för exploatering
ställts under djurgårdskommissionens förvaltning.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

. Liksom beträffande annan kronan tillhörig fast egendom ankommer den
slutliga prövningen av frågor om försäljning av djurgårdsmark på riksdagen
i den mån beslutanderätten ej delegerats till Kungl. Maj:t. Även frågor om
upplåtelse av nyttjanderätt till sådan mark underställas i vissa fall riksdagens
prövning. I övrigt handläggas ärenden rörande överlåtelse eller annan upplåtelse
av Djurgårdens mark huvudsakligen av djurgårdsförvaltningen och
djurgårdskommissionen.

Riksdagens intresse av att även närmare utöva sitt inflytande i fråga om
dispositionen av Djurgårdens mark har beträffande djurgårdskommissionens
verksamhet tillgodosetts genom föreskrift att minst två av kommissionens
ledamöter skola utses bland riksdagens ledamöter. I kommissionens uppgifter
ingår bland annat att pröva, för vilka, ändamål den under kommissionens förvaltning
ställda marken bör avses med hänsyn dels till planeringen av bebyggelse
för allmänna eller enskilda behov, dels till det rent affärsmässiga
intresset av bästa ekonomiska utbyte av marken.

Djurgårdsförvaltningens verksamhet med avseende på djurgårdsmarkens
disposition torde huvudsakligen bestå i att föra förhandlingar med de myndigheter,
institutioner och enskilda, vilka önska förvärva nyttjande- eller äganderätt
till områden, som äro underställda djurgårdsförvaltningen.

Eu följd av denna uppdelning av markfrågornas prövning mellan djurgårdsförvaltningen
och djurgårdskommissionen samt av otillräcklig planläggning i
stort har blivit, att de olika önskemålen i fråga om djurgårdsmarkens användning
icke vunnit den allsidiga avvägning mot varandra, som varit nödvändig
för ernående av det lämpligaste och mest effektiva utnyttjandet av tillgängliga
markutrymmen. För statsverket i egenskap av markägare torde det sålunda
få anses vara en viktig uppgift att söka åvägabringa en enhetlig planläggning
beträffande dispositionen av de värdefulla områden, varom här är fråga. I
första hand bör denna planläggning avse att klarlägga, i vilken utsträckning
de tillgängliga markutrymmena böra disponeras för parkändamål, statliga
byggnader eller enskild bebyggelse, en avvägning som berör såväl statens som
Stockholms stads och enskilda intressen. Denna intresseavvägning torde, sådan
den redan nu ingår i djurgårdskommissionens arbetsuppgifter, ha varit en av
anledningarna till önskemålet om viss riksdagsrepresentation i kommissionen.

För det här avsedda ändamålet erfordras ett samordnande statligt organ.
Detta organ bör bland annat ha till uppgift att såsom remissinstans biträda
djurgårdsförvaltningen med råd och utredningar vid handläggningen av markdispositionsfrågor.
Det bör därjämte i sig upptaga djurgårdskommissionens
återstående uppgifter.

Av vikt är att ifrågavarande organ kommer till stånd snarast möjligt, då
en stor del av gällande arrendeavtal beträffande markupplåtelser å Djurgården
utlöpa den 1 april 1949 och en omprövning av dessa avtal bör ske i samband
med den allmänna planläggningen av djurgårdsmarkens användning. En uppgift
för det föreslagna organet i detta, sammanhang är också att tillvarataga
statsverkets intresse av att arrendeavgäldema hållas uppe på en sådan nivå,

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 25

att tillräckliga medel inflyta för de ändamål, som djurgårdskassan delvis har
att bekosta och som i övrigt finansieras med skattemedel.

I vad avser användningen av djurgårdsmark för statliga byggnader och andra
statsändamål gäller frågan i främsta rummet att inom den ram, som för sådant
ändamål uppdrages vid den allmänna planläggningen, åstadkomma en samordning
av statsmyndigheternas inbördes önskemål. I detta hänseende bör det
nya organet fungera såsom rådgivande remissinstans åt Kungl. Maj:t och åt
de myndigheter, för vilka sådana spörsmål äro aktuella. Inom Kungl. Maj:ts
kansli böra här avsedda markfrågor, i den mån de icke kunna hänföras till
annat departement, handläggas av kommunikationsdepartementet.

I avbidan på resultatet av de utredningsuppdrag, som lämnats dels år 1936
åt f. d. generaldirektören L. Berglöf såsom sakkunnig för utredning av frågan
om den rättsliga vården och förvaltningen av kronans fasta egendom, dels åt den
år 1946 tillsatta markutredningen, böra de nya arbetsuppgifterna för det nu avsedda
statsorganet begränsas till frågor rörande dispositionen av mark å Djurgården.
Jag är sålunda icke beredd att ansluta mig till den av utredningsmannen
framförda tanken, att åt organet i fråga skulle uppdragas liknande
uppgifter beträffande annan statens mark i Stockholm och dess närhet samt
att detsamma skulle göras till remissinstans för ärenden angående försäljning
eller annan disposition av statlig mark även inom landet i övrigt.

Den föreslagna omorganisationen synes heller icke böra medföra någon ändring
med avseende på det förhandlingsuppdrag, som givits 1945 års markkommission.

I flera av remissyttrandena har gjorts gällande, att de samordningsuppgifter,
varom här är fråga, vore av natur att böra ankomma på byggnadsstyrelsen.
Vederbörande myndigheter torde härvid hava utgått från att djurgårdskommissionens
försälj ningsuppgifter nu skulle vara praktiskt taget slutförda. Det
kan emellertid fortfarande icke med visshet förutsägas, huruvida och när de
förhandlingar, som för närvarande pågå mellan 1945 års markkommission och
Stockholms stad rörande överlåtelse till staden av Kaknäsområdet och viss
annan mark på Norra Djurgården, kunna komma att leda till positivt resultat.
Vid sådant förhållande och med hänsyn till den opartiska ställning byggnadsstyrelsen
såsom remissinstans åt Kungl. Maj:t i stadsplanefrågor bör intaga,
anser jag i likhet med utredningsmannen, att styrelsen, åtminstone icke för
närvarande, bör ifrågakomma för de nu avsedda uppgifterna. Ej heller synes
mig kammarkollegiet lämpat för ändamålet. Jag torde därjämte få erinra om
att riksdagen på sin tid intagit den principiella inställningen, att djurgårdskommissionens
nuvarande uppgifter icke borde anförtros ett ämbetsverk. På grund
av vad sålunda anförts föreslår jag, att ett nytt organ inrättas på grundval av
den nuvarande djurgårdskommissionens organisation.

Vid en sådan förändring av djurgårdskommissionen torde densamma lämpligen
också böra markeras genom en ändring av kommissionens benämning.
Jag förordar sålunda, att det nya organet erhåller benämningen djurgårdsnämnden.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 248.

814 47 3

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

I anslutning till vad jag tidigare anfört rörande det förestående arbetet
med omprövning av vissa arrendeupplåtelser m. m. får jag föreslå, att den
ifrågasatta reformen genomföres redan den 1 juli 1947.

Tänkbart är att de nya arbetsuppgifterna, sedan en första avarbetning skett,
komma att bliva av mindre omfattning. Med hänsyn härtill och då djurgårdskommissionens
nuvarande uppgifter så småningom torde komma att upphöra,
bör, såsom kammarkollegiet ifrågasatt, framdeles en omprövning ske, huruvida
nämnden bör bibehållas eller dess arbetsuppgifter böra överflyttas till annan
myndighet.

Av samma skäl, som föranlett föreskriften att minst två av ledamöterna i
den nuvarande djurgårdskommissionen skola utses bland riksdagens ledamöter,
böra även till den föreslagna djurgårdsnämnden knytas representanter för
riksdagen. Med hänsyn till arbetsuppgifternas väsentligt förändrade art bör
därvid riksdagsmannainslaget i nämnden bliva st-örre än i djurgårdskommissionen.
I likhet med utredningsmannen anser jag däremot behov icke föreligga
av att den fackmannamässiga sakkunskapen blir särskilt representerad
i nämnden.

Djurgårdskommissionen omfattar för närvarande sex ledamöter, därav tva
riksdagsrepresentanter. Utredningsmannen har föreslagit, att det nya organet
skulle bestå av ordförande och fyra andra ledamöter. De sistnämnda skulle
utses bland ledamöter av riksdagen. Till ordförande skulle utses en person
inom eller utom riksdagen med allmänt administrativ förfarenhet. Samtliga
ledamöter avses skola tillsättas av Kungl. Maj:t. Årsarvodena lia beräknats
till samma belopp som nu utgå till djurgårdskommissionens ledamöter, nämligen
4 500 kronor till ordföranden och 3 000 kronor till envar av de övriga ledamöterna.
Utredningsmannens sålunda framlagda förslag har icke givit mig
anledning till annan erinran än att jag, i betraktande av de uppgifter som
skulle komma att åvila å ena sidan ordföranden och å andra sidan de övriga
ledamöterna, funnit mig böra föreslå en ökning av arvodesbeloppet till ordföranden
till 6 000 kronor. Med hänsyn till den omfattning nämndens arbete
kan beräknas få och de uppgifter som böra ankomma på ordföranden, anser
jag den föreslagna anordningen med jourhavande ledamot icke vara erforderlig.
Sedan det första planläggningsarbetet slutförts, torde böra övervägas
huruvida icke en minskning av arvodena till nämndens ledamöter bör ske.

Enligt utredningsmannens beräkning av personalbehovet skulle hos nämnden
finnas anställda en kanslichef och en teknisk expert, båda med arvode
förslagsvis beräknat enligt 30 löneklassen i civila avlöningsreglementet, ävensom
följande nu hos djurgårdskommissionen anställda befattningshavare,
nämligen en bokhållare och kassör (Eo 14), tva kontorister (Eo 9) och ett
kontorsbiträde. Däremot har utredningsmannen med hänsyn till de ändrade
arbetsuppgifterna räknat med att av den befintliga personalen följande befattningshavare
icke längre skulle erfordras, nämligen en ingenjör (årsarvode
14 600 kronor), en underingenjör (årsarvode 8100 kronor), en sekreterare
(årsarvode 800 kronor) och en ritare (Eo 15). Mot denna personalberäkning
har jag i huvudsak intet att erinra. Då någon mera avsevärd minskning av de
rent tekniska arbetsuppgifterna icke synes komma att inträda under de när -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

maste åren och då jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon ändring i fråga
om formen för ombesörjandet av de med exploateringsverksamheten sammanhängande
gatu- och ledningsarbetena, har jag emellertid, i anslutning till vad
djurgårdskommissionen därom anfört, funnit mig böra förorda, att även ritarbefattningen
tills vidare bibehålies.

Kostnaderna för djurgårdskommissionens administration bestridas för närvarande
av de till kommissionen inflytande inkomsterna -—- försäljningsmedel,
arrendemedel, administrationstillägg för arbeten, vilka skola bekostas
av andra än statsverket, samt räntemedel. I likhet med utredningsmannen
anser jag, att vid genomförande av den föreslagna omorganisationen dessa
administrationskostnader böra täckas genom särskilda på riksstatens sjätte
huvudtitel uppförda anslag. För ändamålet böra anvisas ett avlönings- och ett
omkostnadsanslag.

Övriga utgifter för nämndens verksamhet, d. v. s. främst de direkta exploateringskostnaderna,
böra tills vidare liksom hittills bestridas av sådana från
exploateringsverksamheten härrörande inkomstmedel, vilka reserveras för detta
ändamål. Jag torde i förevarande sammanhang få erinra om vad chefen för
finansdepartementet härutinnan anfört vid anmälan av propositionen 1947: 137
angående redovisning av vissa kronan tillhöriga markområden i Stockholm.
Frän den sålunda förordade ordningen synes emellertid avsteg böra ske i
fråga om kostnaderna för iordningställande av mark för statliga byggnadsföretag.
Dylika kostnader böra enligt min mening betraktas som investeringskostnader.
Medel för täckande av desamma torde sålunda böra inräknas i
vederbörande investeringsanslag. Någon avskrivning av dessa kostnader synes
icke erforderlig, då det här gäller en ökning av fastigheternas markvärden.
Det nya redovisningsförfarandet torde av praktiska skäl böra tillämpas endast
beträffande sådana statliga byggnadsföretag, till vilka anslag ännu icke anvisats.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningarna.

Avlöningsstaten för djurgårdsnämnden bör omfatta följande anslagsposter,
nämligen Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal samt Rörligt tillägg. Såväl arvodesposten som ickeordinarieposten
torde åtminstone för nästa budgetår böra betecknas förslagsvis
för att sätta Kungl. Maj:t i tillfälle att genomföra de övergångsanordningar
och vidtaga de jämkningar i organisationsförslaget, som kunna befinnas påkallade.

Arvodesposten skulle i enlighet med vad tidigare anförts böra beräknas till
(6 000 + 4 X 3 000) 18 000 kronor.

Icke-ordinarieposten har av utredningsmannen med tillämpning av nu gällande
lönesystem beräknats till 49 100 kronor. Till detta belopp, vars beräkning
i och för sig icke synes giva anledning till erinran, böra läggas lönekostnaderna
för den befintliga ritarbefattning i Eo 15, vilken enligt mitt förslag
skulle bibehållas tills vidare. Anslagsposten skulle i enlighet härmed komma
att uppgå till avrundat 53 900 kronor. Den allmänna löneregleringen medför
en uppräkning av posten till (53 900 + 14 800) (58 700 kronor.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Anslagsposten Rörligt tillägg beräknas till 1 300 kronor.

Avlöningsanslaget skulle sålunda böra upptagas till (18 000 + 68 700 +
1 300) 88 000 kronor. Jämfört med djurgårdskommissionens nuvarande administrationskostnader
innebär den föreslagna avlöningsstaten en kostnadsminskning
av 13 100 kronor, räknat med utgångspunkt från nu gällande lönesystem.

I fråga om omkostnadsstaten har utredningsmannen beräknat expenskostnaderna
till samma belopp, som för sådant ändamål nu är upptaget å djurgårdskommissionens
kostnadsstat, eller 10 000 kronor. Medel till resekostnader
skulle enligt utredningsförslaget anvisas å omkostnadsstaten endast
med 1 000 kronor, motsvarande medelsbehovet för ersättningar för sammanträdesresor.
I övrigt skulle resekostnaderna bestridas av de medel, vilka stå
till förfogande för exploateringsverksamheten. Yad utredningsmannen sålunda
föreslagit har icke föranlett annan erinran från min sida än att jag förordar,
att en anslagspost till Sjukvård m. m. å förslagsvis 500 kronor uppföres å omkostnadsstaten.

I enlighet härmed skulle djurgårdsnämndens omkostnadsanslag böra beräknas
till (500 + 10 000 + 1 000) 11 500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

dels godkänna den av mig förordade omorganisationen av
d j urgår dskommissionen;

dels godkänna följande avlöningsstat för statens djurgårdsnämnd,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... 18 000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis 68 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 1 300

Summa kronor 88 000;

dels ock under sjätte huvudtiteln å riksstaten för budgetåret
1947/48 anvisa följande förslagsanslag, nämligen

till Djurgårdsnämnden: Avlöningar .................. kronor 88 000;

till Djurgårdsnämnden: Omkostnader ............... » 11 500.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.