Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

1

Nr 244.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m.; given Stockholms
slott den 18 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, SkÖLD, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för juslitie- och finansdepartementen
anför statsrådet Mossberg:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
kapitalbudgeten, socialdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten
2, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret
1947/48 beräkna ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 244. 1

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor angående
dels försäljning av vissa markområden, som disponeras av Mariebergs och
Gådeå sjukhus, dels om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund,
dels ock uppförande av växthusanläggning vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar.

I. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus.

Inledning.

I propositionen nr 177 till 1946 års riksdag anmälde chefen för socialdepartementet
en av medicinalstyrelsen med skrivelse den 11 september 1945
framlagd tioårsplan för sinnessjuk- och sinnesslövårdens utbyggande i riket.

För sinnessjukvårdens vidkommande uppskattade medicinalstyrelsen det
totala platsbehovet till omkring 25 000 vårdplatser under tiden t. o. m. år
1955, innebärande en ökning med i runt tal 6 300 vårdplatser. För att täcka
detta behov föreslog styrelsen dels uppförande med statsbidrag av psykiatriska
kliniker vid länslasarett med sammanlagt omkring 1 550 platser, dels
inköp av Gävle stads ålderdomshem för omändring till sinnessjukhus med
cirka 300 platser, dels utvidgning av redan befintliga statliga sinnessjukhus
med cirka 900 platser, dels ock uppförande av fem nya statliga sinnessjukhus
med cirka 3 450 platser. Sammanlagt skulle därigenom 6 200 nya platser
komma till stånd. Samtidigt förutsattes emellertid, att psykiatriska sjukhuset
i Stockholm skulle nedläggas och att Kälishagens sinnessjukhus vid Vänersborg
skulle överföras till sinnesslövården, varigenom omkring 900 platser
skulle frångå. Återstående platsbehov, motsvarande cirka 1 000 platser, skulle
täckas genom ianspråk tagande av vissa provisoriska paviljonger och främlingsläger
samt genom utvidgning av familjevården.

Av detta program ha hittills beslut av statsmakterna fattats om införande
av statsbidrag till uppförande och drift av psykiatriska kliniker vid
länslasaretten samt om inköp av ålderdomshemmet i Gävle. Betäffande utbyggnaden
i övrigt förklarade departementschefen i förenämnda proposition,
att han visserligen var ense med medicinalstyrelsen om behovet av
snara åtgärder för förbättring av den statliga sinnessjukvården men att han
likväl icke ansåg sig kunna taga ställning till medicinalstyrelsens förslag,
innan utredningen kompletterats på vissa väsentliga punkter. Fn omprövning
syntes departementschefen sålunda påkallad såväl i fråga om sambandet
mellan den statliga och den landstingskommunal a sinnessjukvården
som beträffande behovet av en mera ingående patientdifferentiering. I sistnämnda
hänseende riktade departementschefen särskilt uppmärksamheten
på angelägenheten av ett särskiljande av vården av psykopater och sinnessjuka,
som lida av tuberkulos, från vården av övriga patienter. Vidare ansåg
departementschefen önskvärt med ett klarläggande av de modema be -

Kungl. May.ts proposition nr 244.

3

liandlingsmetodemas användning och utvecklingsmöjligheter för höjande av
vårdens kvalitet och effekt ävensom av frågan, huruvida icke den öppna
vården av sinnessjuka, främst familjevården, kunde erhålla en mera vidgad
tillämpning.

Riksdagen (skr. nr 209) anslöt sig till departementschefens uttalande härutinnan
med det tillägget, att enligt riksdagens mening frågan om landstingens
och icke-landstingsstädernas huvudmannaskap för vården av lättskötta
sinnessjuka borde göras till föremål för en förutsättningslös omprövning.

Genom beslut den 8 mars och 21 juni 1946 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen
att med beaktande av vad departementschefen och riksdagen
anfört verkställa ytterligare utredning angående den statliga sinnessjukvårdens
utbyggande under den närmaste tioårsperioden ävensom att skyndsamt
överväga frågan, huruvida och i vad mån staten bör övertaga den av
landstingen och icke-landstingsstädema omhänderhavda vården av lättskötta
sinnessjuka.

Till följd härav har medicinalstyrelsen dels i skrivelse den 14 december
1946 uppdragit vissa riktlinjer för omhändertagande av psykopater på särskilda
anstalter, dels oek den 25 februari 1947 med eget yttrande överlämnat
en av vederbörande medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd och överinspektören
för sinnessjukvården upprättad promemoria angående den statliga
sinnessjukvårdens utbyggnad.

Den förra skrivelsen upptager jag till behandling i det följande. Frågan om
utbyggnaden av sinnessjukvården i övrigt kräver alltjämt klarläggande på
vissa punkter, innan ställning i princip till densamma kan tagas. Vården av
de sinnessjuka, som lida av tuberkulos, differentieringen av sinnessjukhusens
akuta och kroniska klientel samt beredandet av större utrymme åt de
moderna behandlingsmetoderna synas sålunda påkalla ytterligare utredning
jämte översyn av den framlagda tioårsplanen. Vidare har organisationen,
såvitt angår vården för de lättskötta sinnessjuka och familjevården, bland
annat genom av 1946 års riksdag fattade beslut kommit i ett delvis nytt läge,
som jämväl kan påverka tioårsplanens utformning. Det torde därför bli nödvändigt
att göra hithörande spörsmål till föremål för grundlig omprövning.

Dessa svävande frågor synas dock i och för sig icke lägga hinder i vägen
för att i begränsad omfattning fullfölja utbyggnaden av den statliga sinnessjukvården.
Behovet av ett nytt sinnessjukhus i Blekinge län kan sålunda
anses klarlagt och frågan härom kommer därför att av mig anmälas i det
följande. Härjämte torde i sedvanlig omfattning medel böra äskas för vissa
pågående och nya renoverings- och ombyggnadsarbeten vid sinnessjukhusen.

Vad slutligen angår sinnesslövården vill jag erinra om att organisationen
av densamma befinner sig under utredning genom särskilda sakkunniga beträffande
de delar, som icke. regleras genom 1944 års lag om undervisning
och vård av bildbara sinnesslöa. I avvaktan å resultatet av denna utredning
är jag icke beredd att på grundval av medicinalstyrelsens tioårsplan förorda
någon utbyggnad av den statliga sinnesslövården utöver vad som för närvarande
pågår.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Inrättande av särskilda anstalter för psykopater.

Inom den statliga sinnessjukvården finnas för närvarande för omhändertagande
av svårskötia manliga psykopater anordnade två specialavdelningar
— vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall —
med tillsammans omkring 200 vårdplatser. För motsvarande kvinnliga klientel
samt för övriga inom sinnessjukvården omhändertagna psykopater finnas
däremot inga särskilda anordningar. Dessa psykopater vårdas å sinnessjukhusen
tillsammans med övriga å sjukhusen intagna patienter.

I sitt i det föregående omnämnda, den It september 1945 avgivna förslag
till tioarsplan för den statliga sinnessjukvården föreslog medicinalstyrelsen
bland annat, att för svårskötta manliga psykopater skulle uppföras ytterligare
en specialpaviljong med cirka 100 platser vid något lämpligt sinnessjukhus.
Organisationen för vård av svårskötta manliga psykopater skulle därmed
komma att omfatta tre till sinnessjukhus anslutna paviljonger med plats för
omkring 300 patienter. Styrelsen föreslog vidare, att en liknande specialpaviljong
skulle anordnas för svårskötta kvinnliga psykopater. Jämväl denna
paviljong, som var avsedd för cirka 80 patienter, skulle enligt styrelsens förslag
anslutas till ett sinnessjukhus

Vid den omprövning av tioårsplanen, som medicinalstyrelsen anbefallts
företaga, har styrelsen, som förut nämnts, i första hand upptagit frågan om
den slutna vården av vuxna psykopater till behandling samt i skrivelse den
14 december 1946 framlagt förslag rörande inrättande av fristående anstalter
för detta klientel.

Medicinalstyrelsen framhåller därvid inledningsvis, att styrelsen vore väl
medveten om att det förslag till lösning av frågan om omhändertagandet av
psykopaterna, som ingick i styrelsens tioårsplan samt innebar en utvidgning
av vårdmöjligheterna för de svårskötta psykopaterna efter dittills tillämpade
principer och ett utvinnande av det behövliga antalet nya vårdplatser på för
det allmänna minst kostbara sätt. hade väsentliga nackdelar. En tredelning
av vårdplatserna för män och en anslutning av psykopatpaviljongema till
sinnessjukhus innebure salunda avsevärda nackdelar både för psykopatvården
och för den egentliga sinnessjukvården vid de sjukhus, där paviljongerna
vore eller komme att bliva förlagda. Den uppblandning med andra patienter
av ett så svårskött patientmaterial, som psykopaterna i många fall
utgjorde, och som icke utan långt gående restriktioner med avseende å arbete
och frigång kunde undvikas, hade nämligen allt mer visat sig medföra så
stora svårigheter, att styrelsen nu ansåge sig böra söka lösa frågan efter andra
riktlinjer.

Styrelsen upplyser härefter, att styrelsen för att erhålla en aktuell siffra
å det antal psykopater, som vore omhändertaget inom den statliga sinnessjukvården,
verkställt en inventering per den 1 maj 1946. Inventeringen
hade utvisat, att nämnda dag å sinnessjukhusen vårdats 690 manliga och
252 kvinnliga psykopater eller alltså sammanlagt i runt tal 950 psykopater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

5

Av dessa hade 455 män och 82 kvinnor varit straffriförklarade. Vederbörande
sjukvårdsläkare hade ansett 274 män och 51 kvinnor vara i behov av
vård å specialavdelning i detta begrepps nuvarande betydelse. Härutöver
hade av sjukvårdsläkarna ytterligare 263 män och 78 kvinnor ansetts lämpligen
kunna vårdas i en tänkt särskild psykopatvårdsorganisation.

Styrelsen upplyser vidare, att enligt sinnessjukhusens årsberättelser vid utgången
av åren 1934, 1939 och 1944 under diagnosen abnorm personlighet,
vilket begrepp i sig bland annat innefattade psykopati, vårdats respektive
186 män och 157 kvinnor, 614 män och 277 kvinnor samt 1 194 män och 433
kvinnor. Härav framginge enligt styrelsens mening, att en ständig stegring
av antalet psykopater ägt rum under det senaste decenniet. Tillflödet av
icke straffriförklarade psykopater i framtiden kunde givetvis icke med någon
större säkerhet beräknas. Det syntes dock icke vara att förvänta att det
komme att sjunka. Vad anginge antalet straffriförklarade psykopater komme
detta helt säkert att i någon mån påverkas av de nya principer för bedömandet
av kriminella psykopaters rättsliga behandling, som lagfästs och
nu tillämpades sedan den 1 januari 1946. I vilken utsträckning detta kunde
komma att ske vore emellertid ännu icke möjligt att förutsäga. Någon större
minskning syntes dock knappast vara att förvänta, då det visat sig att psykopater,
som tidigare bedömts efter 5 kap. 5 § strafflagen och år 1946 efter
ny undersökning ådömts förvaring i säkerhetsanstalt, redan måst skiljas från
sådan anstalt för att överföras till sinnessjukvården.

Till det antal psykopater, som redovisades inom den statliga sinnessjukvården,
komme — fortsätter medicinalstyrelsen — emellertid ett avsevärt
antal hland annat i alkoholistvården omhändertagna och med vilka denna
vård för närvarande icke kunde komma till rätta. Huru stort detta antal
vore eller komme att bliva, sedan alkoholistvården omorganiserats, kunde
näppeligen nu bedömas. Storleken av detta klientel vore emellertid av underordnad
betydelse vid en principiell diskussion av problemet.

Medicinalstyrelsen uttalar härefter, att styrelsen vid sina överväganden av
den föreliggande frågan numera kommit till den uppfattningen, att särskilda
anstalter, sidoordnade med sinnessjukvården i mera inskränkt betydelse,
borde organiseras. På utredningens nuvarande ståndpunkt vore medicinalstyrelsen
emellertid icke beredd att taga ställning till lrågan om antalet erforderliga
specialanstalter för psykopater.

Beträffande anstalternas organisation anför styrelsen i huvudsak följande.

Anstalterna synas till sin slutna del böra organiseras såsom väl utrustade
och med riklig tillgång å läkarkrafter försedda fristående sjukhus, där retentionsrätt
med stöd av sinnessjuklagen må tillämpas. Då patientmaterialet
till en del blir synnerligen opålitligt och även av andra orsaker svårskött,
kan eu dylik anstaltskäma icke göras allt för stor och lämpligen ej större,
än att där cirka 200 å 250 patienter kunna omhändertagas. De olika vårdavdelningarna
böra ej heller konstrueras för mer än 20 eller högst 25 interner
och varje byggnad synes böra inrymma högst 4 vårdavdelningar.

Möjligheterna alt sysselsätta patienterna i verkligt produktivt arbete, som
kan giva dem skolning för återinträde i socialt liv, måste särskilt beaktas.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Verkstäderna vid de nya sjukhusen synas i huvudsak böra organiseras och
utrustas så, att samarbete kan inledas med lämpliga industrier, så att sjukhuset
må kunna åtaga sig att utföra lämpliga arbetsoperationer på av vederbörande
industri tillhandahållet material. Det synes styrelsen, att patienterna
för sålunda utförda arbetsprestationer skulle i stort sett kunna få tillgodoräkna
sig avtalsenliga löner. Med ett sådant arrangemang skulle en av de
nu besvärligaste frågorna angående ordnandet av internernas sysselsättning
på ett för dem själva tillfredsställande sätt kunna lösas och trivseln och lugnet
på sjukhuset avsevärt befordras. Givetvis måste därvid beaktas det enligt
styrelsens förmenande berättigade i att interner, som få avsevärda inkomster
av sitt arbete, också själva till sjukhuset betalade skälig ersättning
för kost och logi så länge vårdavgifter överhuvudtaget komme att uttagas.

Ett sådant ordnande av patienternas arbete kräver givetvis, att i anstaltens
personalstat ingå tjänster, som kunna besättas med väl kvalificerat folk
för utbildning och arbetsledning å de verkstäder, som kunna komma att
inrättas.

Inom den sålunda skisserade slutna anstalten måste enligt medicinalstyrelsens
förmenande flertalet vårdbyggnader och verkstäderna ligga tämligen
nära anslutna till varandra med hänsyn till att för detta centrala område
kräves en relativt betryggande inhägnad, där mera pålitliga interner kunna
tillåtas röra sig fritt om ock icke utan varje tillsyn. Att helt slopa promenadgårdarna
vid de för de farligaste och mest opålitliga avsedda paviljongerna
torde icke vara möjligt.

Utanför den centrala slutna anstalten anser medicinalstyrelsen, att mindre
kolonibyggnader böra uppföras för sådana interner, som på grund av sitt
goda uppförande prövats böra betros med större friheter. Dessa kunna antingen
arbeta inom de centrala verkstäderna eller tillåtas taga anställning i
den fria marknaden, företrädesvis inom närbelägna industrier. Familjevård
i nu gängse betydelse torde icke lämpligen anslutas till de föreslagna anstalterna,
enär det här är fråga om i stort sett fullt arbetsföra individer, över
vilka genom hjälpverksamheten tillräcklig uppsikt kan förväntas bliva genomförd
under den försöksutskrivning, som undantagslöst torde komma att
föregå ett definitivt skiljande från sjukhuset. Det torde därvid böra övervägas,
om en del av dessa kolonier lämpligen borde vara så fristående, att de
icke inginge i sinnessjukhuset i teknisk mening, varigenom försöksutskrivning
till denna mera fria vårdform möjliggjordes.

De nya anstalterna* skulle enligt medicinalstyrelsens förslag dels övertaga
såväl det patientmaterial, som för närvarande vårdades å specialavdelningarna
vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, som ett
avsevärt antal psykopater, som nu försvårade vården å vanliga sinnessjukhus
och ej heller där kunde erhålla den för dem bäst avpassade regimbehandlingen,
dels tjäna såsom centrum i eu lokalt ordnad mera öppen vård.
För de allra farligaste psykopaterna, där säkerhetskravet icke kunde tillåta
att några risker toges, måste enligt styrelsens mening allt fortfarande de s. k.
fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik och Säters sjukhus
tagas i anspråk. De båda paviljongerna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus
kunde efter anordnandet av de särskilda psykopatanstaltema lämpligen disponeras
för omhändertagandet av en del straffriförklarade, som lede av sinnessjukdom
i inskränkt betydelse, och vilkas avskiljande inom särskilda
avdelningar av olika anledningar endast bleve till sjukvårdens fromma. Me -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

7

dicinalstyrelsen ville i detta sammanhang endast nämna, att den 1 maj 1946
å de statliga sinnessjukhusen vårdats 497 straffriförklarade män under
diagnosen schizofreni.

Styrelsen omnämner vidare, att de personer, som handhade den inom medicinalstyrelsen
och socialstyrelsen jämlikt Kungl. Maj ds uppdrag den 2 november
1945 pågående gemensamma utredningen av frågan om anstaltsvården
för sinnessjuka, psykopatiska och nervösa barn samt andra i samband
med psykopatvården för barn stående spörsmål, beretts tillfälle att taga del
av föreliggande program för ordnandet av de vuxna psykopaternas vård och
därvid för sin del förklarat, att den tilltänkta organisationen syntes väl kunna
anslutas till och komplettera de anordningar, som komme att föreslås för
omhändertagandet av unga psykopater.

Medicinalstyrelsen framhåller slutligen, att styrelsen funne, att utredningen
ådagalagt behovet av minst två fristående anstalter för manliga psykopater
och en för kvinnliga samt hemställer om uppdrag att med anlitande av
lämplig arkitekt få inkomma med fullständigt förslag till anstalterna i fråga.

över medicinalstyrelsens nu ifrågavarande förslag ha yttranden avgivits
av socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, sinnessjuknämnden, intemeringsnämnden,
ungdomsfängelsenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län, strafflagberedningen och 1946 års
alkoholistvårdsutredning ävensom av svenska läkaresällskapet och svenska
psykiatriska föreningen.

Medicinalstyrelsens förslag, att för de psykopater, som nu omhändertagas
å de statliga sinnessjukhusen, skulle inrättas
fristående anstalter har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran i
de avgivna yttrandena.

Socialstyrelsen uttalar sålunda sin tillfredsställelse över förslaget, vilket
skulle öppna ytterst värdefulla möjligheter till en rationell differentiering av
sinnessjuka personer och vuxna psykopater. Anordnandet av specialsjukhus
för psykopater i enlighet med de principiella riktlinjerna i det framlagda förslaget
skulle betyda ett stort framsteg ur såväl humanitära och medicinska
som socialvårdens synpunkter. Den blandning av oroliga och våldsamma sinnessjuka
med klara och ordnade psykopater, som för närvarande på grund
av platsbristen i viss utsträckning måste äga rum, betydde givetvis ett onödigt
lidande för de senare.

Socialstyrelsen anser emellertid, att den föreliggande differentieringsfrågan
redan från början borde principiellt vidgas till att omfatta vården av s. k.
kriminalpatienter överhuvudtaget. Sinnessjukvårdens höjande fordrade ovillkorligen
att kriminalpalienterna, såväl sinnessjuka som psykopater, erhölle
vård å särskilda sjukhus. På sina håll vore ända till SO procent av dem, som
vårdades å sinnessjukhusens mansavdelningar, sådana kriminalpatienter.
Styrelsen ville därför ansluta sig till ett av styrelsens expert i alkoholistvårdsärenden
professorn Kinberg i eu vid styrelsens yttrande fogad promemoria
gjort uttalande till förmån för en särskild vårdorganisation åtminstone för
alla dem, som begått svåra brott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Även strafflagberedningen hälsar medicinalstyrelsens förslag om inrättande
av specialanstalter för psykopaterna med stor tillfredsställelse. Beredningen
yttrar.

Beredningen har tidigare med skärpa givit uttryck åt sin uppfattning att
nuvarande sinnessjukvård icke utgör den rätta behandlingsformen för det
stora antalet kriminella psykopater. När medicinalstyrelsen numera såsom
en ledande synpunkt för psykopatbehandlingen framhåller nödvändigheten
att särskilt beakta möjligheterna att sysselsätta patienterna i verkligt produktivt
arbete, som kan giva dem skolning för återinträde i socialt liv, sammanfaller
denna synpunkt med vad beredningen tidigare förordat i fråga om
behandlingen inom fångvården av där omhändertagna psykopater och med
principer, som fångvården redan tillämpar inom sitt vårdområde.

Medicinalstyrelsens förslag äger beröringspunkter med ett tidigare från
annat håll framfört förslag om inrättande av kriminalhospital, men äger föletiäde
framför detta därigenom att klientelets karaktär av kriminellt icke
understrykes och att klientelet över huvud icke begränsas till kriminella.
Komma de föreslagna psykopatanstalterna till stånd, torde de komma att
jämte de kriminellt belastade främst upptaga vissa mera svårartade fall, som
för närvarande omhändertagas inom alkoholist- och lösdrivarvården, en uppgift
vilken i sig själv synes i hög grad beaktansvärd. Psykopatvården — detta
hittills mycket försummade vårdområde — kommer sålunda vid sidan om
kriminalvården att bli samhällets kanske främsta form av asocialvård. Införandet
av psykopatvård på specialanstalter kommer emellertid icke att utesluta
att å sinnessjukhus fortfarande kommer att intagas en och annan psykopat
som med hänsyn till vårdbehovets art uppenbarligen är att jämställa
med sinnessjuk.

Beredningen vill emellertid framhålla, att det i många fall torde vara möjligt
att omhändertaga psykopater på annat sätt än i de föreslagna psykopatanstalterna.
Tillfälle till en mera kortvarig anstaltsvård kommer sålunda at(
erbjudas vid de planerade psykiatriska klinikerna vid länslasaretten. Synnerlig
uppmärksamhet bör också ägnas åt möjligheterna att anordna psykopatvård
utan frihetsberövande.

Interneringsnämndcn anför.

Det torde utan tvivel föreligga ett skikt av svårskötta psykopater, vilka äro
i behov av att på ett särskilt sätt tagas om hand för att kunna beredas erforderlig
och lämplig vård. Detta omhändertagande bör enligt interneringsnämndens
förmenande ske inom ramen för sinnessjukvården. Interneringsnämnden
vill emellertid erinra om den ändrade lagstiftningen angående strafffriförklarade,
som trädde i kraft den 1 januari 1946 och vars huvudsakligaste
innebörd var, att behandlingen av kriminella psykopater i stor utsträckning
överfördes från sinnessjuk vården till fångvården. Motiven för denna
lagstiftning voro delvis av allmänpreventiv natur och bottnade delvis i den
uppfattningen, att sinnessjuk vår dens institutioner icke ägde bättre förutsättningar
att omhändertaga och vårda detta ofta svårskötta klientel än fångvårdens.
En förbättring av sinnessjukvårdens resurser beträffande omhändertagande
av grava psykopater kan, i allt fäll om den medicinska behandlingen
av psykopater skulle göra avsevärda framsteg, komma att föranleda en
förnyad översyn av bestämmelserna angående de kriminella psykopaternas
behandling. Frågan härom torde dock icke bliva aktuell förrän den av medicinalstyrelsen
föreslagna nya ordningen någon tid prövats och erfarenheter
från densamma vunnits. Interneringsnämnden finner det vara av värde
att medicinalstyrelsens förslag genomföres och tillstyrker alltså detsamma.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Sinnessjuknämnden anser, att inrättandet av särskilda anstalter för vården
av vuxna psykopater skulle vara till stort gagn saväl för dessa själva som
för de kategorier, som nu vårdades å samma anstalt som psykopaterna.
Nämnden framhåller vidare, att den föreliggande frågan enligt nämndens
mening vore av den vikt för sinnessjuk vården och ej minst för den allmänna
opinionens inställning till hithörande problem, att skyndsamma åtgärder i saken
vore av nöden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser uppenbart, att ett trängande
behov förelåge av ytterligare anstalter för psykopater. Sett ur samhällssynpunkt
vore det långt ifrån tillfredsställande, att platsbristen framtvingade
en försöksutskrivning av omhändertagna kriminella psykopater i stor
omfattning på ett alltför tidigt stadium. Ett särskiljande av psykopatvården
från den egentliga sinnessjukvården vore vidare en högst angelägen åtgärd.
Tillskapande av specialanstalter för asociala psykopater vore alltså ett mycket
viktigt önskemål, vars tillgodoseende länsstyrelsen livligt tillstyrkte.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser likaledes principen, att psykopater icke
vidare skulle omhändertagas å sinnessjukhus utan överföras till särskilda anstalter,
utan tvivel riktig. Därigenom gåves möjlighet atl bereda dem en för
deras psykiska tillstånd avpassad vård och behandling. En betydande fördel
av förslagets genomförande bleve jämväl, att sinnessjukhusen reserverades
för de i egentlig mening sinnessjuka.

Svenska läkaresällskapet förklarar sig dela medicinalstyrelsens uppfattning
angående olämpligheten av att flertalet psykopater, såsom hittills varit
fallet, vårdades på de vanliga sinnessjukhusen, varigenom såväl dessas utveckling
i nivå med övriga sjukhus försvårades som behovet av för psykopaterna
speciellt avpassade vårdåtgärder ej kunde rationellt tillgodoses. Speciellt
gällde dessa båda synpunkter de kriminella och eljest asociala psykopaterna,
vilka nu utgjorde en avsevärd belastning för sinnessjukhusen. Sällskapet
ansluter sig därför helt till medicinalstyrelsens förslag om inrättandet
av särskilda psykopatanstalter, sidoordnade med sinnessjukvården i mera
inskränkt bemärkelse. Sällskapet understryker vidare, att det för hela den
övriga sinnessjuk vårdens rationella ordnande vore av största vikt, att den föreslagna
organisationen snarast möjligt komme till stånd.

Vad medicinalstyrelsen anfört därom, att de föreslagna nya anstalterna
skulle avses även för andra psykopater än sådana, som nu omhändertagas
inom sinnessjukvårdens ram, har föranlett uttalanden
i flera av de avgivna yttrandena.

Sålunda erinrar 1946 års alkoholistvårdsutredning om att det svårskötta
manliga psykopatklientelet inom alkoholistvården för närvarande omhändertoges
vid de slutna alkoholistanstalterna å Svartsjö och i Västervik. Ingen
av dessa anstalter kunde dock anses lämpad att omhändertaga nu ilragavarande
klientel. Enligt de för utredningen meddelade direktiven borde därför
Svartsjöanstalten nedläggas. Västerviksanstalten, som tillkommit under hösten
1946, vore endast att betrakta som en provisorisk avlastningsanstalt för
Svartsjöanstalten och syntes därför komma att upphöra med sin verksam -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

het, så snart andra vårdmöjligheter stode till buds. Med hänsyn till dessa
anstalters mycket framträdande brister hade också i utredningens direktiv
uttalats önskvärdheten av att de sakkunniga, utan att resultaten av deras
överväganden i övrigt föregrepes, utarbetade förslag angående inrättande
inom alkoholistvården av en eller flera specialanstalter, som erhjöde medicinska
och psykiatriska vårdmöjligheter, och rörande riktlinjerna för dessas
verksamhet samt med all den skyndsamhet, som funnes möjlig, framlade
dessa förslag i särskilt betänkande. Utredningen fortsätter.

Genom det föreliggande förslaget avser medicinalstyrelsen att möjliggöra
ett avskiljande av det svårskötta psykopatklientelet från olika vårdområden
och sålunda jämväl från alkoholistanstaltema.

För att kunna taga ställning till detta förslag har utredningen närmare
prövat arten av den vård psykopaterna inom alkoholistvårdens anstaltsklientel
erfordra. Utredningen har härvid funnit, att denna vård på grund
av de vårdbehövandes starka benägenhet att missbruka alkoholdrycker för
deras ateruppfostran till nykterhet kräver vissa pedagogiska inslag i vårdrutinen
liknande dem som karakterisera vården å alkoholistanstalterna Utredningen
finner det emellertid möjligt, att denna speciella sida av vårdverksamheten
beträffande här ifrågavarande klientel kan tillbörligt tillgodoses
även inom sinnessjukvårdens ram. Utredningen har vidare uppmärksammat,
att alkoholmissbrukare, som för vård intagits å något av de föreslagna
psykopatsjukhusen, vid avgång från sjukhuset icke komma att åtnjuta
det skydd mot frestelser till alkoholförtäring, som 63 § alkoholistlagen erbjuder.
Enligt utredningens mening är det önskvärt, att ett skydd av detta
slag lamnas även dessa alkoholmissbrukare. Utredningen har dessutom funnit
angeläget, att avgången från ett sådant sjukhus föregås av en prövning
ej endast av det aktuella hälsotillståndet hos vederbörande alkoholmissbrukare
utan även av dennes rent sociala förutsättningar i frihet, av vilka
hans förmåga till nykterhet och anpassning i samhället i flertalet fall är
dn-ekt avhangig. En sådan prövning äger alltid rum beträffande dem som
skola forsokspermitteras eller utskrivas från alkoholistanstalterna. Utredningen
anser dock icke erforderligt, att särskilda bestämmelser i sådant avseende
utfärdas, då en häremot svarande princip vid utskrivningsfrågornas
avgörande vid psykopatsjukhusen torde kunna komma i tillämpning genom
utbildande av lämplig praxis.

Vid små överväganden har utredningen av nu nämnda skäl kommit till
det resultatet att de vårdkrav, som psykopaterna inom den slutna alkoholistvarden
stalla, icke aro så speciella, att en särskild psykopatanstalt inom
alkoholistyardens anstaltssystem anses behövlig. Inom ett till alkoholistvården
angränsande vårdområde, nämligen fångvården, har den senaste tidens
utveckling gatt i den riktningen, att fångvården själv i princip skall omhändertaga
kriminella psykopater. Utredningen finner denna av frånvaron
av en särskild psykopatvårdsorganisation betingade utveckling icke böra
etterstravas mom den slutna alkoholistvården, som i stället bör överlämna
motsvarande khentgrupp till den nu föreslagna, speciella vårdverksamheten
för psykopater. Medicinalstyrelsens förslag är sålunda enligt utredningens
mening agnat att tillgodose även alkoholistvårdens behov av särskilt omhändertagande
av dess svårskötta psykopatklientel.

Utredningen har vid detta sitt ställningstagande förutsatt, att medicinalstyrelsen
vid föreliggande förslags förverkligande beaktar de av utredningen
antorda synpunkterna på den pedagogiska sidan av vården av psykopater
med tendens att missbruka alkohol samt vikten av samarbete mellan sjukhusen
och alkoholistvården.

11

Kungl. Maj.ts proposition iu 244.

Under hänvisning till den slutna alkoholistvåvdens trängande behov ati
snarast knnna bereda det svårdisciplinerade psykopatklientelet ett ur humanitär
synpunkt tillfredsställande omhändertagande hemställer utredningen,
att bearbetandet och förverkligandet av det av medicinalstyrelsen framlagda
förslaget måtte bedrivas med största möjliga skyndsamhet.

Utredningen framhåller slutligen, att därest medicinalstyrelsens förslag
genomfördes, en betydelsefull del av utredningens utredningsuppdrag syntes
vinna sin lösning. Begreppet »specialanstalt» i utredningens direktiv omfattade
visserligen också ett flertal andra vårdproblem än det här förevarande.
Den viktigaste frågan för ett snabbt återställande av arbetsro och trivsel
både för personal och vårdtagare inom den slutna alkoholistvarden vore dock
de svåranpassbara psykopaternas ändamålsenliga omhändertagande. Utredningen
anmäler därför, att den tills vidare icke hade för avsikt att framlägga
särskilt betänkande angående specialanstalter för vårdbehövande alkoholister
utan ämnade avgiva förslag i detta ämne samtidigt med förslag till övriga
utredningsfrågors lösning. Utredningen tillägger dock, att den tilltänkta
psykopatvården för alkoholistvårdens del sannolikt icke kunde helt ersätta
den nuvarande Svartsjöanstalten.

Socialstyrelsen anser för sin del angeläget, att den föreslagna speciella
vårdorganisationen ställes öppen för klientel från socialvårdens olika områden.
Styrelsen yttrar härom huvudsakligen följande.

Erfarenheten särskilt från alkoholistvården och även tran fattigvården
visar, att antalet personer, som på grund av social missanpassning icke
kunna utan stora svårigheter klara sig på egen hand, är avsevärt. Tusentals
familjers liv och lycka förstöras ständigt mer eller mindre därför att psykiskt
sjuka familjemedlemmar icke kunna få lämplig vård. På ålderdomshemmen
måste psykopater i en iögonfallande omfattning beredas vård till
stort men för övriga pensionärer och till tålamodsprövande påfrestning för
personalen. I hemunderstödsverksamheten äro de psykopatiska kverulanterna
synnerligen besvärliga på grund av sitt ständiga missnöje. Alkoholistanstalternas
behov att kunna slussa ut psykopater till särskilda psykopatsjukhus
är sedan länge skriande och har vid olika tillfällen gett anledning
till framställningar från uppsiktsmyndigheten. Det är därlör mycket viktigt,
att den nya vårdorganisationen ställes öppen lör klientel {rån socialvårdens
olika områden. För att den nya organisationen skall kunna bli till avsett
gagn för socialvården i dess helhet är det också nödvändigt, att vederbörande
myndigheter, som ha att förvalta socialvården, få remissrätt till de föreslagna
anstalterna. Vidare må framhållas vikten av att utskrivning icke sker utan
samråd med vederbörande socialvårdsmyndighet. lin utvidgning av retentionsrätten
till dubbla indikationer — hänsyn till det psykiska hälsotillståndet
och den sociala prognosen — är oundgänglig, om socialvården i sin helhet
skall få avsedd nytta av den föreslagna vårdorganisationen.

Vad särskilt alkoholistvården angår vill styrelsen betona, att ett icke ringa
antal av de på allmänna alkoholistanstalter intagna äro psykiskt abnorma
eller sjuka (hjärnskadade, defektläkta och stationära schizofrenier, alkoholdemenser,
arteriosclerotiska svaghetstillstånd in. in.) eller av annan anledning
svårskötta. De lämpa sig därlör icke för vård pa alkoholistanstalt. Hit
hör otvivelaktigt huvudparten av de på de slutna alkoholistanstaltema å
Svartsjö och i Västervik intagna. För närvarande vistas omkring DO vård -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

tagare på dessa anstalter. Även på de öppna alkoholistanstalterna vårdas
emellertid atskilhga svårskötta personer av nämnda kategori. Särskilt talrika
s o a.na vård tagare på Venngarnsanstalien (med för närvarande omkring
l-U vardtagare) och Åsbrohemmet (med för närvarande omkring 190 vårdtagare).

För vården av ifrågavarande klientel kan man tänka sig antingen anstalter
inom alkoholistvårdens ram eller ock s. k. psykopatanstalter av den typ
medicinalstyrelsen föreslår. Då vårdbehovet i dylika fall icke är att anse
såsom tillfälligt — såsom alkohoiistlagen i princip förutsätter — och då en
tidsbegränsad vård, såsom alkoholistvård, därför icke är ändamålsenlig
^}nt oa^0h°lmissbruket i dylika fall ofta icke är den primära anledningen
ull vårdbehovet, är det lämpligast att detta klientel överföres till psykopatvarden,
sadan denna planeras av medicinalstyrelsen.

Socialstyrelsen anser vidare, att möjligheter höra finnas att intaga psykiskt
abnorma och sjuka alkoholmissbrukare, som icke lämpligen kunna vårdas
på alkoholistanstalter, direkt på psykopatanstalter.

Socialstyrelsen framhåller emellertid, att de av styrelsen ifrågasatta åtgärderna
i fråga om remissrätt till sinnessjukhus för socialvårdens organ och
rörande förutsättningarna för utskrivning därifrån syntes förutsätta ändringar
i sinnessjuklagen. Det gällde här frågor av stor principiell betydelse
och med vittgående konsekvenser. Styrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida
icke dessa lagstiftningsfrågor borde göras till föremål för särskild
utredning.

Svenska psykiatriska föreningen framhåller, att vare sig fångvården eller
alkoholistvarden hittills visat sig kunna omliänderha de svårskötta psykopaterna
på ett tillfredsställande sätt. Föreningen anser det därför allvarligt
böra övervägas, huruvida icke från rationella vård- och kostnadssynpunkter
hela det svårskötta psykopatklientelet från sinnessjukvården, fångvården och
alkohohstvården borde sammanföras på gemensamma anstalter. Sådana anstalter
skulle ha medicinsk ledning och vara underordnade medicinalstyrelsen
som inspektionsmyndighet. De borde icke ligga vid sinnessjukhus utan
vara helt fristående.

Vad beträffar det erforderliga antalet vårdplatser framhåller
socialstyrelsen, att det genom medicinalstyrelsens utredning ådagalagda
behovet av minst två anstalter för manliga och en för kvinnliga psykopater
säkerligen låge i underkant. Socialstyrelsen funne det likväl riktigt och lämpligt
att utbyggnaden skedde undan för undan, allteftersom erfarenheter vunnes.
Det första utbyggandet kunde lämpligen ske på det sätt som det framlagda
föi slaget innebure. Socialstyrelsen framhåller emellertid samtidigt, att
det, även om utbyggandet av den nya vårdorganisationen lämpligen borde
starta från ett begränsat platsantal, vore angeläget, att man redan från början
planerade organisationen så att den täckte det faktiska behovet.

1946 års alkoholistvårdsutredning anför angående antalet erforderliga
vårdplatser för alkoholistvårdens del följande.

Vidkommande antalet vårdplatser, som skulle erfordras för alkoholistvår ^
dens del inom den tilltänkta psykopatvården, har utredningen genom en utsänd
rundskrivelse till de allmänna alkoholistanstalterna sökt erhålla håll -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

13

punkter för en uppskattning av detta antal. Enligt anstalternas svar å denna
skrivelse funnos den 6 november 1946 närvarande å dessa anstalter 139
män, som enligt vederbörande anstaltslednings bedömande kunde betecknas
som psykopater av mera svårdisciplinerad typ. Motsvarande antal för kvinnornas
del var 1. Dessutom voro minst 41 män av samma typ vid samma
tidpunkt inskrivna å anstalterna men av olika anledningar (avvikna, försökspermitterade,
intagna å fångvårdsanstalt för att avtjäna straff o. s. v.)
frånvarande från dessa. Under år 1946 överfördes från alkoholistanstalterna
till sinnessjukhus 98 män, varjämte 17 å anstalterna intagna män voro i
behov av vård å sinnessjukhus, ehuru sådan vård på grund av platsbrist eller
av andra orsaker icke kunde beredas dem. Motsvarande antal för kvinnorna
voro respektive 5 och 1. En relativt talrik grupp av dessa vårdfall torde utgöras
av psykopater. En del av dessa fall torde därför också tillhöra den
grupp vid nyss angivna tidpunkt å alkoholistanstalterna närvarande interner,
som av respektive anstaltsledningar bedömdes som svårskötta psykopater.
På grund av att den valda tidpunkten ligger så långt mot slutet av året utgöres
denna del dock sannolikt av endast ett fåtal vårdtagare. På grundval av
de anförda siffrorna uppskattar alkoholistvårdsutredningen alkoholistvårdens
platsbehov inom den planerade psykopatvården till i runt tal 200 platser för
män och ett 20-tal platser för kvinnor. Utredningen utgår vid sitt tillstyrkande
av medicinalstyrelsens förslag från att alkoholistvården uttryckligen garanteras
minst detta antal vårdplatser vid psykopatsjukhusen, något som är en
viktig förutsättning för möjligast friktionsfria kommunikation mellan alkoholistanstalterna
och dessa sjukhus.

Fångvårdsstyrelsen finner mycket osäkert, om minskningen av antalet
straffriförklarade efter ändringarna av 5 kap. strafflagen komme alt bliva
av den storleksordning, att den mera avsevärt komme att påverka platsbehovet
för psykopatklientelet inom sinnessjukvården. Styrelsen upplyser, att
vid fångvårdens sinnessjukavdelningar 52 straffriförklarade psykopater avvaktade,
att plats vid statens sinnessjukhus skulle bli ledig. Flertalet av dessa
syntes ur vårdsynpunkt lämpa sig mindre för vård å vanligt sinnessjukhus.
För dem syntes anstalter av den av medicinalstyrelsen föreslagna typen vara
tjänligare.

Strafflagberedningen håller för sin del för sannolikt, att intagandet å sinnessjukhus
via straffriförklaring komme att i hög grad inskränkas på grund
av den sedan 1 januari 1946 gällande snäva begränsningen av rätten för
domstol att straffriförklara kriminella psykopater. Komme rationellt organiserade
specialanstalter för psykopater till stånd, syntes man emellertid kunna
räkna med att domstolarna komme att medverka till att kriminella psykopater,
som vore i behov av medicinsk anstaltsvård men ej lämpligen kunde
omhändertagas av de psykiatriska klinikerna vid länslasaretten, tillfördes
dessa anstalter via den villkorliga domen. Då domstolarna emellertid icke
kunde föreskriva sådan vård med mindre antingen den tilltalade frivilligt
underkastade sig densamma eller ock gällande sinnessjuklagstiftning medgåve
hans intagande oberoende av domstolens beslut, förefölle det angeläget, att
genom en revision av sinnessjuklagen klara bestämmelser erhöllos angående
omhändertagande av vårdbehövande psykopater för anstaltsvård. Enligt beredningens
mening vore en utredning av detta spörsmål av brådskande natur.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Vid en sådan utredning borde synnerlig uppmärksamhet ägnas frågan om
garantier för att psykopaternas frihetsberövande icke utsträcktes över längre
tid än som ur samhälleliga synpunkter vore erforderligt. Försöksutskrivning
och eftervård borde sålunda ställas under kontroll även av annan än medicinsk
myndighet. Den »retentionsrätt med stöd av sinnessjuklagen», som
medicinalstyrelsen förutsatte, kunde alltså icke utan vidare förordas. Den
sålunda förordade utredningen borde emellertid icke utgöra hinder för tillgodoseende
snarast möjligt av det trängande behovet av ökat platsutrymme
inom sinnessjukvården genom uppförande av nya specialanstalter för psykopater.

Strafflagberedningen framhåller vidare, att det av medicinalstyrelsen beräknade
totala platsutrymmet säkerligen komme att helt tagas i anspråk för
psykiskt abnorma, som nu vore intagna på andra vårdanstalter. Bland annat
borde förhoppning kunna hysas om att sådana straffriförklarade, som alltjämt
å för ändamålet olämpliga fångvårdsanstalter avvaktade plats å sinnessjukhus
— i centrala fångregistrets rapport för den 1 januari 1947 angivna
till 52 — äntligen kunde bli omhändertagna på ett samhället värdigt
sätt.

Sinnessjuknämnden anser av medicinalstyrelsens utredning klart framgå,
att antalet i sluten vård omhändertagna psykopater för närvarande vore så
stort, att det kunde bilda underlaget för särskilda psykopatanstalter. Vad
anginge antalet psykopätvårdfall framdeles hölle nämnden för sannolikt, att
de den 1 januari 1946 ikraftträdda ändringarna i 5 kap. strafflagen komme
att huvudsakligen påverka antalet psykopatfall av sådan natur, att de enligt
de grunder, vilka tillämpats vid den av medicinalstyrelsen vidtagna inventeringen
per den 1 maj 1946, borde bedömas icke vara i behov av vård i en
särskild psykopatvårdsorganisation. I avvaktan på ytterligare erfarenhet härutinnan
syntes man emellertid böra vid en eventuell planläggning av särskilda
psykopatanstalter till en början räkna med ett bibehållande av de nuvarande
psykopatavdelningarna vid Sidsjöns och S:t Sigfrids sjukhus och
alltsa uppställa det begränsade målet att psykopatvård å allmänna sinnessjukavdelningar
ej skulle vidare förekomma, i den mån den medförde allvarliga
olägenheter för vården i övrigt å dylik avdelning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att man, i brist på fullt säkra bedömningsgrunder
beträffande det erforderliga antalet anstalter, vid utbyggnaden
av psykopatvårdsorganisationen borde iakttaga en viss försiktighet men samtidigt
-— med tanke på den stora samhälleliga betydelsen, icke minst för
familjelivet, av att psykopater i god tid omhändertoges — ägna hithörande
problem en fortlöpande uppmärksamhet, så att i fall av behov en snar utbyggnad
av anstaltsväsendet kunde komma till stånd.

Svenska läkaresällskapet finner det av medicinalstyrelsen föreslagna antalet
anstalter alltför litet. Med hänsyn till den nuvarande platsbristen på
sinnessjukhusen syntes nämligen det i medicinalstyrelsens utredning angivna,
på sinnessjukhusen omhändertagna antalet psykopater väsentligt understiga
det verkliga antalet vårdbehövande. Härtill komme ett avsevärt antal för

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

15

närvarande på alkoholistanstalter omhändertagna psykopater, som ävenledes
syntes komma att hänvisas till de föreslagna nya anstalterna. Om dessa beräknades
kunna mottaga vardera cirka 200 patienter, syntes därför minst
fem anstalter för närvarande erfordras.

Svenska psykiatriska föreningen anser, att en utförligare utredning bör
vidtagas om antalet behövliga anstalter.

Vad härefter angår den föreslagna anstaltsorganisationens närmare
utformning uttalar fångvårdsstyrelsen, att den kombination av
sluten anstaltsvård och en mera fri vårdform, som föreslagits av medicinalstyrelsen,
förefölle vara väl avvägd och erbjöde beröringspunkter med den
moderniserade straffverkställighet, som börjat tillämpas inom fångvården.
Fångvårdsstyrelsen anser emellertid ett platsantal av 200—250 för stort
ur synpunkten av patienternas sysselsättning. Ett platsantal av 100—150
syntes vara lämpligare. Anordningen med ett system av mer eller mindre
fristående kolonier, vilket rätt länge prövats inom fångvården och med gott
resultat, borde för sinnessjukvårdens del lämpligen kunna utbyggas med
kolonier eller sammanslutningar av kolonier av fullt fristående art, vilkas
klientel (eventuellt efter försöksutskrivning) borde kunna beredas arbete i
den öppna arbetsmarknaden. Att medicinalstyrelsen vid övervägande angående
anordnande även av de mera slutna anstalterna beaktat denna synpunkt
vore ett steg i rätt riktning. Fångvårdsstyrelsen ville emellertid understryka
vikten av att det ungdomliga klientelet under anstaltsvistelsen bereddes
möjligheter till fullgod yrkesutbildning inom olika yrken och att sålunda
icke utbildningsfrågan åsidosattes för den mera nära till hands liggande uppgiften
att inordna detta klientel i produktionsapparaten. Vissa svagheter härutinnan
syntes icke kunna frånkännas den nuvarande sinnessjukvårdsorganisationen.
Av synnerlig vikt vore det därför, att psykopatanstalterna finge
tillgång till lämpliga yrkeslärarkrafter inom sin personalkader.

Beträffande verkstadsdriften vid de föreslagna anstalterna yttrar fångvårdsstyrelsen.

Medicinalstyrelsen bar anfört, att möjligheterna att sysselsätta patienterna
i verkligt produktivt arbete, som kan giva dem skolning för återinträde i socialt
liv, måste särskilt beaktas. Det måste emellertid starkt ifrågasättas, om
såsom medicinalstyrelsen håller före, verkstäderna vid dessa nya fristående
sjukhus böra organiseras och utrustas så, att samarbete kan inledas med
lämpliga industrier, så att sjukhuset må kunna åtaga sig att utföra lämpliga
arbetsoperationer på av vederbörande industri tillhandahållet material. Under
nuvarande konjunkturer med brist på arbetskraft äro nog de privata
industrierna intresserade av ett samarbete även med sinnessjukhusen. Vid ökad
tillgång på arbetskraft torde med säkerhet inställningen både från industriernas
och från arbetssammanslutningamas sida bliva en annan. Arbetet bör
därför enligt fångvårdsstyrelsens mening inriktas på tillverkning för det allmännas
räkning. Sinnessjukhusens egna behov torde giva mer än tillräcklig
sysselsättning åt psykopatanstalterna. Medicinalstyrelsens uttalande synes vidare
sylta på att tempobctonade arbeten skola förekomma vid psykopatanstalterna,
och att där skola tillverkas halvfabrikat. Enligt fångvårdsstyrelsens
åsikt bör emellertid på arbetets art ställas sådana fordringar som att arbetet

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

i så stor utsträckning som möjligt skall giva patienterna tillfälle att sköta
maskiner, att arbetet visserligen ej bör vara alltför invecklat att lära men ej
heller för tempobetonat och att arbetet i största möjliga utsträckning bör
giva till resultat produkter, som — ur verkstadens synpunkt —- äro att anse
som helfabrikat.

Vad ersättning för utfört arbete beträffar torde ett ackordssystem böra tilliämpas,
konstruerat så att det sporrar till goda arbetsprestationer.

Hur många yrken som böra finnas vid varje anstalt blir beroende på anstaltens
storlek. Lämpligt synes vara med ett eller två huvudyrken och ett
eller annat biyrke. Kunna patienterna utan större svårighet flyttas mellan
anstalterna kan det räcka med ett huvudyrke och en mindre arbetsgren.
Trädgård med bänkar och växthus böra finnas vid varje anstalt, såväl för
yrkesmän som för konditionsarbete.

Socialstyrelsen anser förslaget att ordna patienternas arbete inom verkstäder
vid de förordade specialsjukhusen och i närbelägna industrier samt att
låta patienterna till sjukhuset betala viss del av sina arbetsinkomster i princip
erbjuda en lösning av den besvärliga sysselsättningsfrågan, som borde
närmare utformas och praktiskt prövas. I anslutning härtill borde en kuratorsverksamhet
anordnas för beredande av arbetsanställning och överhuvudtaget
eftervård till säkerställande av sjukhusvårdens resultat.

Styrelsen framhåller vidare, att vad medicinalstyrelsen anfört rörande de
planerade anstalternas utrustning med sysselsättningsmöjligheter vore tillfredsställande,
även om det här icke, såsom medicinalstyrelsen förutsatte,
vore fråga om i stort sett arbetsföra individer. Visserligen funnes i många
fall inga fysiska hinder för arbetssysselsättning, men i stället vore de psykiska
defekterna ofta så utpräglade, att arbetsförmågan vore väsentligt nedsatt.
Detta gällde i varje fall en stor del av alkoholisterna. Vården borde
också taga sikte på uppfostran till nykterhet.

Socialstyrelsen anför härjämte, att det för att garantera att vederbörlig
hänsyn toges till sociala synpunkter vid behandlingen av alkoholistklientelet
syntes ändamålsenligt, att det inrättades särskilda organ med uppgift att
pröva frågor om utskrivning, öva tillsyn över försöksutskrivna och eljest eftervårdade
m. m. Dessutom vore det av vikt, att varje anstalt erhölle erforderligt
antal väl kvalificerade socialarbetare för att handha den sociala omvårdnaden
av klienterna.

1946 års alkoholistvårdsutredning anser de i medicinalstyrelsens förslag
berörda planerna för de å psykopatsjukhusen intagnas sysselsättning, enligt
vilka de intagna skulle få åtaga sig att utföra lämpliga arbetsoperationer på
av industrier tillhandahållet material mot i stort sett avtalsenliga löner, tilltalande
utan att utredningen därmed på nuvarande stadium av utredningsarbetet
fattade ståndpunkt i fråga om sådana sysselsättningsprincipers tillämpning
även inom alkoholistvården. Utredningen ville endast påpeka, att dessa
planer med hänsyn till konsekvenserna för alkoholistantalterna, som hittills
av olika skäl tillämpat ett flitpenningsystem med relativt låga dagspremier,
icke borde genomföras isolerat utan först efter samråd mellan företrädare
för den föreslagna psykopatvården och för den med denna besläktade, slutna
alkoholistvården.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

17

Strafflagberedningen ifrågasätter, med hänsyn till de mindre goda erfarenheter
som på skilda områden gjorts av stora anstalter, huruvida icke ett
platsantal av 200 å 250 vid varje psykopatanstalt vore för stort. Ett flertal
mindre anstalter vore att föredraga. I fråga om arbetsdriftens organisation
har beredningen beträffande frågan, huruvida arbetet för statens behov eller
åt enskilda industrier på av vederbörande industri tillhandahållet material
vore att förorda, hänvisat till beredningens betänkande angående verkställighet
av frihetsstraff m. nr. (SOU 1944:50 s. 158 f.).

Länsstyrelsen i Malmöhus lön anser, att siffran 200 borde utgöra maximigränsen
för det antal patienter, som skulle mottagas å varje anstalt. Med
tanke på nödvändigheten av att psykopater bereddes en i största möjliga utsträckning
individuell omvårdnad och med hänsyn till att detta klientel ofta
vore mycket svårhanterligt borde nämligen varje anstalt icke göras större
än att å anstalten verksamma läkarkrafter — och då i första hand den för
anstaltsvården ansvarige överläkaren — finge möjlighet att ägna varje patient
den omtanke, som i det individuella fallet vore nödvändig.

I fråga om patienternas sysselsättning under anstaltsvistelsen anför länsstyrelsen
vidare bland annat följande.

Man måste inrikta sig på att förbättra psykopaternas utkomstmöjligheter
efter utskrivningen från anstalten. Men man får härvidlag icke förbise att
psykopater just på grund av sin psykiska abnormitet ofta utgöra arbetsmarknadens
»vagabonder» och på grund av sin hållningslöshet sakna erforderlig
utbildning för att kunna godtas som fullgoda yrkesmän. Det är därför av
vikt att ägna all nödig omsorg åt att patienten erhåller en tillfredsställande
utbildning för ett i det särskilda fallet lämpligt yrke samt beredes möjlighet
att i sina prestationer finna för honom nödvändig arbetsro och tillfredsställelse.
Men det är icke säkert, att det ofta enformiga industriarbetet med utförandet
av ett eller flera enkla bandgrepp är för psykopaten det bästa botemedlet.
En hantverksutbildning kan härvidlag vara av större intresse för tillrättaförande
av patientens anpassningsförmåga. Hänsyn bör jämväl tagas
till att intellektuellt mera utvecklade psykopater icke lämpligen kunna eller
böra sysselsättas med rent industriellt arbete utan böra beredas tillfälle till
fortsatt utveckling envar på sitt område. Vidare bör all möjlig omtanke ägnas
åt psykopaternas fritidsverksamhet. Vid anstalten hör härför lämpliga
anordningar vidtagas. Framför allt böra sportmöjligheterna tillgodoses, men
jämväl genom amatörteater och musik kan möjlighet vinnas att vid sidan
av yrkesutbildning återföra psykopaten till sådan själslig jämvikt, att han
har möjlighet alt fullgöra eu samhällsnyttig uppgift.

Sinnessjuknämnden understryker, under hänvisning till sin erfarenhet rörande
önskvärdheten i många fall av försöksutskrivningar till platser i närheten
av vederbörande sjukhus, angelägenheten av att anstalterna placerades
i trakter med rikt utvecklat näringsliv. Västerås syntes ur denna synpunkt
vara en lämplig förläggningsort.

Svenska läkaresällskapet betonar för sin del nödvändigheten av att anstalterna
utrustades med eu så avpassad läkarstab, att klientelet kunde beredas
eu effektiv medicinskt-psykologisk behandling. Den av medicinalstyrelsen
angivna högsta storleken av vårdavdelningarna, 20—25 platser, ansåge säll Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. AV 244. 2

18

Kungl. Mcij.ts proposition nr 244.

skåpet vara ett absolut maximum, som i varje fält ej borde överskridas. Sällskapet
delade medicinalstyrelsens uppfattning, att interner med mera avsevärd
dagsinkomst av under anstaltstiden utfört arbete borde lämna skälig
ersättning för kost och logi, men sällskapet ansåge ej, att delin a skyldighet
borde bortfalla, även om sjukhusvården i övrigt bleve kostnadsfri.

Sällskapet har vidare understrukit vikten av att retentionsrätten vid dessa
anstalter tillämpades i vidare utsträckning än hittills varit möjligt beträffande
psykopaterna och med speciellt hänsynstagande till prognostiska och sociala
synpunkter.

Svenska psykiatriska föreningen anser ävenledes, att antalet patienter på
varje anstalt icke borde vara för stort och att 200 platser syntes vara ett
maximum. Anstalternas vårdavdelningar borde vara konstruerade med enkelrum
i största möjliga utsträckning. Antalet platser per avdelning finge
icke överstiga 20. På Håga omfattade varje avdelning 25 platser och erfarenheterna
därifrån visade, att detta vore för mycket. Anstalterna borde ha
retentionsrätt i sinnessjuklagens bemärkelse.

Föreningen anför vidare bland annat följande.

Det synes föreningen orimligt att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,
inom en muromgärdad anstalt inrätta kvalificerade verkstäder. Dessa senare
komma att utnyttjas för utbrytningar och dess verktyg för härjningståg i den
kringliggande trakten. Föreningen anser, att det svårskötta psykopatklientel,
varom här är fråga, tills vidare icke kan bemästras utan att anstalten omges
med mur. Ur terapeutisk synpunkt måste det anses viktigare att åstadkomma
en uppfostran till arbete än en kvalificerad verkstadsindustri inom anstalten.
Föreningen anser därför, att arbetslokalerna huvudsakligen böra ha
en enklare utrustning än den av medicinalstyrelsen föreslagna.

Det torde icke kunna undvikas, att anstalten blir något av en oroshärd.
Placeringsfrågan är därför synnerligen svårlöst. Om anstalten förlägges till
en stor eller medelstor stads omgivningar, kommer snart »den undre världen»
att upprätta förbindelser med anstalten. Så har skett i Sundsvall i anslutning
till specialpaviljongen på Sidsjöns sjukhus. Om anstalten förlägges
till landsbygden, kommer det att bli omöjligt att få kvalificerad personal.
Föreningen anser, att personalens kvalifikationer är det viktigaste och vill
därför förorda anstaltens förläggning intill en medelstor stad. Möjligheterna
till effektiv övervakning från anstalten av de försöksutskrivna bli därigenom
också större, då detta klientel dragés till industriorterna. För att få kvalificerad
personal till den ofta mycket krävande tjänsten på dessa anstalter
torde det vara nödvändigt med vissa lönetillägg.

Föreningen vill vitsorda behovet av mindre hem för från anstalterna försöksutskrivna
personer. Dessa böra emellertid icke ligga i omedelbar närhet
av anstalten, ty kommunikationen mellan de intagna och de försöksutskrivna
bör i görligaste mån inskränkas. Av samma skäl böra de försöksirtskrivna
icke heller tillåtas arbeta på anstaltens verkstäder, då därigenom in- och utsmuggling
kommer att försiggå på ett sätt, som äventyrar anstaltens skötsel.

Vad slutligen beträffar frågan om användandet av de nu befintliga
specialavdelningarna vid S : t Sigfrids och Sidsjöns
sjukhus har svenska läkaresällskapet ansett, att därest dessa,
såsom medicinalstyrelsen föreslagit, skulle tagas i anspråk för vissa straffriförklarade,
som lede av sinnessjukdom i inskränkt betydelse, närmast borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

19

ifrågakomma grovt kriminella sinnessjuka, beträffande vilka säkerhetskravet
dock ej nödvändiggjorde vård på de s. k. fasta paviljongerna. Sällskapet
ville dock framhålla önskvärdheten av att speciella fristående anstalter även
för detta klientel toges under övervägande.

Vidare torde böra nämnas, att strafflagberedningen ställt sig tveksam till
medicinalstyrelsens ståndpunkt, att sinnessjukvårdens nuvarande fasta paviljonger
fortfarande skulle tagas i anspråk för de farligaste psykopaterna.
Då psykopatvården fullständigt omorganiserades borde det enligt beredningens
mening övervägas, huruvida man icke utan att eftersätta kraven på säkerhet
kunde finna andra, mera ändamålsenliga former för omhändertagande
av farliga psykopater, varvid bland annat borde övervägas, om möjligheterna
till sysselsättning av patienterna kunde ökas.

I samband med behandlingen vid fjolårets riksdag av medicinalstyrelsens
förslag till tioårsplan för den statliga sinnessjuk vården framhölls bland an
nät angelägenheten av att åstadkomma en mera ingående differentiering av
sinnessjukhusens patienter än som för närvarande äger rum. En fråga
som därvid särskilt uppmärksammades var spörsmålet om det lämpligaste
sättet för omhändertagandet av psykopaterna. Såsom av den förut lämnade
redogörelsen framgår finnas för närvarande för denna kategori av patienter
inom sinnessjukvården inga andra speciella anordningar än att för särskilt
svårskötta manliga, i första hand kriminella psykopater vid vartdera av S:t
Sigfrids och Sidsjöns sjukhus finnes inrättad en särskild paviljong. Dessa
båda paviljonger inrymma i runt tal 200 vårdplatser. Huvudmängden av de
å sinnessjukhusen omhändertagna psykopaterna — det sammanlagda antalet
sådana uppgick enligt av medicinalstyrelsen lämnade uppgifter den 1 maj
1946 till i runt tal 950 — vårdas alltså på samma avdelningar som sjukhusens
övriga patienter. Såväl i vissa yttranden över medicinalstyrelsens tioårsplan
som tidigare i olika sammanhang, bland annat i samband med den
vid 1945 års riksdag verkställda revisionen av strafflagens tillräknelighetsbestämmelser,
har emellertid starkt understrukits det otillfredsställande i de
sålunda rådande förhållandena. Det har därvid framhållits, att psykopaterna
verkade i hög grad störande och i andra avseenden menligt å övriga patienter
samt att psykopatvård skilde sig från egentlig sinnessjukvård bland
annat genom att däri borde ingå sysselsättning genom arbete i större omfattning
och i viss mån av annan art än i vården av övriga sinnessjuka. Vidare
borde speciell yrkesutbildning anordnas för detta klientel. Såväl ur synpunkten
av en rationell och ändamålsenlig psykopatvård som med hänsyn till vården
av övriga å sinnessjukhusen omhändertagna krävde alltså ifrågavarande
spörsmål en snar lösning.

I sådant syfte har medicinalstyrelsen nu framlagt förslag om inrättande
av särskilda anstalter för psykopater. Å dessa anstalter skulle omhändertagas
det klientel, som nu mottages å de förenämnda psylcopatpaviljongema. Vidare
skulle till anstalterna från sinnessjukhusens allmänna avdelningar överflyttas
sådana psykopater, som nu försvårade vården å dessa och där icke

Före draganden.

20

Kuncfl. Mcij:ts proposition nr 244.

kunde erhålla den för dem lämpade behandlingen. De nya sjukhusen skulle
härjämte avses för, bland annat, alkoholistvårdens psykopatklientel.

Medicinalstyrelsens förslag, att de svårslcötta psykopaterna skulle överföras
från sinnessjukhusen till särskilda anstalter, har genomgående hälsats
med tillfredsställelse i de avgivna yttrandena. Även för egen del vill jag
giva förslaget min principiella anslutning. Ett realiserande av förslaget skulle
enligt min mening utgöra ett synnerligen värdefullt led i strävandena att
förbättra möjligheterna för en rationell vård av de sinnessjuka. Även ur psykopatvårdens
synpunkt betyder det framlagda förslaget ett stort framsteg.
Medan den nuvarande sinnessjukvården äger mycket begränsade möjligheter
att giva psykopaterna en för dem avpassad behandling, skulle de nya anstalterna
organiseras direkt med tanke på de speciella krav, som vården av
detta klientel ställer.

Socialstyrelsen har för sin del ansett, att alla s. k. kriminalpatienter, alltså
såväl sinnessjuka i egentlig mening som psykopater, borde avskiljas från
sinnessjukvården. Åtminstone borde enligt styrelsens mening inom den föreslagna
nya vårdorganisationen mottagas alla sådana kriminalpatienter, som
begått svårare brott. Med anledning härav vill jag framhålla, att den föreslagna
nya organisationen, som skulle uppbyggas med direkt tanke på det
särpräglade vårdbehovet för psykopaterna, knappast torde vara bättre ägnad
än de nuvarande sinnessjukhusen att omhändertaga kriminalpatienter, som
äro sinnessjuka i egentlig mening. Även om vissa skäl tala för styrelsens
uppfattning, att ett frånskiljande av samtliga kriminalpatienter från sinnessjukhusen
vore önskvärt, kan jag sålunda icke tillstyrka, att alla dessa överföras
till den nu föreslagna psykopatvården.

Vad angår psykopatklientelet utom den nuvarande sinnessjukvårdens ram
har 1946 års alkoholistvårdsutredning såsom sin mening uttalat, att den föreslagna
nya vårdorganisationen vore väl ägnad att tillgodose även alkoholistvårdens
behov av ett särskilt omhändertagande av dess svårskötta psykopatklientel.
Ett förverkligande av det föreliggande förslaget skulle enligt utredningens
uppfattning lösa den betydelsefulla del av dess uppdrag, som avsåge
tillskapande av mera ändamålsenliga vårdmöjligheter för huvuddelen av
det klientel, vilket nu omhändertoges vid alkoholistanstalterna å Svartsjö
och i Västervik. Även socialstyrelsen har ansett de av medicinalstyrelsen
föreslagna psykopatsjukhusen väl lämpade för alkoholistvårdens psykopatklientel.
Under sådana förhållanden har jag för egen del intet alt erinra mot
att organisationen avses jämväl för ifrågavarande klientel. Härutöver torde
såsom socialstyrelsen framhållit den nya organisationen böra stå öppen för
psykopatklientelet även från andra områden inom socialvården. Med prövning
av frågan om ett eventuellt omhändertagande å dessa anstalter jämväl
av psykopater, som enligt nuvarande bestämmelser undergå frihetsstraff
eller eljest äro intagna å fångvårdens anstalter, torde böra anstå, till dess erfarenheter
vunnits av den nya organisationen. Däremot böra givetvis snarast
möjligt till de nya anstalterna överföras sådana straffriförklarade psykopater,
som nu ofta under lång tid måste å fångvårdens anstalter avvakta
plats vid sinnessjukhus.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Bedömandet av vårdplatsbehovet för psykopatklientelet försvåras i viss mån
av frågan om vilken inverkan de från och med den 1 januari 1946 gällande
nya tillräknelighetsbestämmelserna komma att ha på tillströmningen till sinnessjukvården
av straffriförklarade psykopater. I denna fråga ha delade meningar
kommit till uttryck vid remissbehandlingen. Huru än utvecklingen i
detta hänseende kommer att gestalta sig, synes mig dock utredningen i ärendet
giva vid handen, att — om såväl alkoholistvårdens psykopater som psykopaterna
från socialvårdens övriga områden skola mottagas å de nya anstalterna
— behov i varje fall föreligger av minst två anstalter för män och en
för kvinnor eller alltså sammanlagt tre anstalter. Av platserna på dessa anstalter
torde i runt tal 200 böra avses för klientelet från alkoholistvården.

Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget rörande den nya organisationens
närmare utformning är endast att betrakta som en principskiss, avsedd
att ligga till grund för den fortsatta utredningen i ärendet. För egen
del kan jag i stort sett giva min anslutning till de av styrelsen framlagda
riktlinjerna. Jag utgår emellertid från att vid förslagets vidare bearbetande
vederbörligt beaktande ägnas de olika synpunkter, som framkommit i de
avgivna yttrandena.

Såsom från skilda håll framhållits torde den nya organisationen påkalla
vissa ändringar i eller kompletteringar av gällande lagstiftning om omhändertagande
och vård av det klientel, för vilket de nya anstalterna äro avsedda.
Jämväl detta spörsmål torde böra närmare undersökas under den fortsatta
utredningen i ärendet. Härvid torde bland annat böra övervägas lämpligheten
av en särskild lagstiftning för ifrågavarande klientels omhändertagande.

För nästa budgetår erfordras icke någon medelsanvisning för nu ifrågavarande
ändamål i annan mån, än att visst belopp torde böra ställas till förfogande
för bestridande av kostnaderna för den fortsatta utredningen. Då
denna främst tager sikte på psykopatanstalternas planering och närmare utformning,
förordar jag, att för ändamålet anvisas ett belopp av 50 000 kronor,
att utgå från anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
in. in. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare
bestämmelser om beloppets disposition.

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Blekinge.

I sitt den 11 september 1945 avgivna förslag till tioårsplan för den statliga
sinnessjukvården föreslog medicinalstyrelsen, sasom förut nämnts, bland annat
uppförande av fem nya sinnessjukhus. Av dessa avsågs ett förlagt i eller
invid Karlskrona.

I sin motivering för förslaget om uppförande av sistnämnda sjukhus, vilket
skulle inrymma omkring 700 vårdplatser och preliminärt kostnadsberäknades
till 9 800 000 kronor, erinrade styrelsen inledningsvis om att styrelsen
tidigare framlagt förslag till inköp av Karlskrona stads ålderdomshem m. m.
för omändring till sinnessjukhus med cirka 200 vårdplatser men att, enligt
vad styrelsen under hand erfarit, detta förslag icke syntes komma att förverkligas.
Styrelsen anförde vidare i huvudsak följande.

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

Styrelsen vidhåller sin uppfattning, att behov föreligger av ett statligt sinnessjukhus
i eller invid Karlskrona. Det av platstillgången och dennas fördelning
betingade, nu rådande förhållandet, att västra delen av Blekinge län
tillhör S:t Lars sjukhus’ i Lund upptagningsområde — den östra delen av
länet tillhör upptagningsområdet för S:t Sigfrids sjukhus i Växjö —- är icke
tillfredsställande. Trafikförbindelserna mellan å ena sidan länets västra del
och å andra sidan städerna Växjö och Lund äro icke tillfredsställande. Landsdelens
perifera läge i förhållande till dessa båda städer medför också, att
den vid statens sinnessjukhus anordnade hjälpverksamheten måste bliva mer
eller mindre ineffektiv, till vilketdera av de nämnda två sjukhusen länsdelen
än skulle föras. Då båda sjukhusen deklarera behov av nya platser -—- S:t
Sigfrids sjukhus för 400 och S:t Lars sjukhus för 320 patienter —- för att
kunna tillgodose platsbehovet för sjukhusens nuvarande upptagningsområden,
synes det styrelsen från sjukvårdens synpunkt mest rationellt, om huvudparten
av de för S:t Sigfrids sjukhus och samtliga de vid S:t Lars sjukhus
erforderliga nybyggnaderna sammanslås till ett nytt sjukhus med hela
Blekinge län som upptagningsområde. Invånarantalet i länet uppgår för närvarande
till cirka 147 000. Platsbehovet, som, enligt vad känt är, för Blekinge
län är högre än för landet i genomsnitt, torde för länet sålunda överskrida
4 promille. Medicinalstyrelsen får med hänvisning till vad som sålunda
anförts föreslå, att ett nytt statligt sinnessjukhus med cirka 700 vårdplatser
uppföres i eller invid Karlskrona.

I skrivelse den 30 december 1946 ha stadsfullmäktige i Karlskrona hemställt,
att förslaget om ett nytt sinnessjukhus i eller invid Karlskrona snarast
möjligt måtte föras till eu positiv lösning.

I skrivelsen framhålles, hland annat, att genom det föreslagna sjukhuset
skulle åstadkommas en utomordentligt trängande förbättring av sinnessjukvården
i Blekinge län, för vilket vårdbehovet icke kunde tillgodoses vid de
båda sinnessjukhusen i Växjö och Lund. Särskilt för Karlskrona stad vore
det tilltänkta sjukhuset mycket angeläget. Vid stadens ålderdomshem funnes
nämligen en ständigt fullbelagd sinnessjukavdelning om 32 platser. Ålderdomshemmet
vore i hög grad otidsenligt och utredning påginge om uppförande
av ett nytt ålderdomshem, vilket beräknades vara färdigt år 1949.
I enlighet med de principer, som uttalats i socialvårdskommitténs förslag
till lag om ålderdomshem in. in., komme icke några platser för sinnessjuka
att inrättas i det nya hemmet. Härigenom komme anspråken på de statliga
vårdmöjligheterna att öka. Det kunde vidare framhållas, att representanter
för medicinalstyrelsen vid besök på orten studerat platsfrågan för ett eventuellt
sinnessjukhus och funnit ett av staden ägt område — det s. k. Gullbernahultsområdet
— lämpligt för ändamålet i fråga. Staden hade under
hand meddelat medicinalstyrelsen, att staden vore villig att överlåta området
till staten.

Vidare har Blekinge läns fattigvcrdsförbund i skrivelse den 8 januari 1947
hemställt, att erforderliga åtgärder snarast måtte vidtagas för en positiv lösning
av vårdmöjligheterna för sinnessjuka personer i länet, helst genom
uppförande av det av medicinalstyrelsen föreslagna sinnessjukhuset i eller
invid Karlskrona.

Kungi. Maj ds proposition nr 244.

23

Förbundet upplyser, att eu förelagen undersökning rörande antalet sinnessjuka,
som på grund av platsbrist måste vårdas å länets 27 ålderdomshem,
utvisat, att 76 sinnessjuka personer funnes å hemmen. Fn del av dessa vore
visserligen lättskötta sinnessjuka och borde beredas vård å landstingets vårdhem
för dylika patienter, men sior platsbrist förelåge å detta hem. Orsaken
till platsbristen vore enligt hemmets läkare, att ett stort antal svårskötta sinnessjuka
måste vårdas där. Hemmet ansåges tillräckligt stort för länets verkligt
lättskötta sinnessjuka. Det hade emellertid visat sig hart när omöjligt
att där erhålla plats för någon vårdbehövande patient utan att utbyte skedde
mot annan sinnessjuk. Svårigheterna att erhålla plats å de statliga sinnessjukhusen
vore också synnerligen stora och tenderade att öka. Frågan om
de sinnessjukas vård vore ett av de mest svårlösta problemen för fattigvårdsstyrelserna.
Det vore vidare förbundet bekant, att det i länet funnes många
sinnessjuka personer, som på grund av platsbrist ej kunde erhålla lämplig
vård och tillsyn utan måste vårdas hos anhöriga och utgjorde en stor börda
för dessa.

I utlåtande den 5 februari 1947 över nyssnämnda båda framställningar har
medicinalstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

Styrelsens tioårsplan innebar i sin helhet en utbyggnad av den statliga
sinnessjuk vården med tillsammans 4 579 nya vårdplatser. Efter planens
framläggande ha emellertid statsmakterna fattat beslut om inköp av Gävle
stads ålderdomshem m. m. för dess ombyggande till ett statligt sinnessjukhus
med cirka 300 platser. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 21
juni 1946 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen
och statens sjukhusutredning uppgöra fullständigt förslag jämte kostnadsberäkning
till uppförande dels av ett ersättningssjukhus för psykiatriska
sjukhuset i Stockholm, dels av ett sjukhus i västra Sverige. Dessa båda
sistnämnda sjukhus kunna tillsammans beräknas inrymma cirka 1 350 vårdplatser.
Medicinalstyrelsen har vidare för avsikt att inom den närmaste
tiden framlägga förslag till vissa ombyggnader vid Ryhovs sjukhus i^ Jönköping,
vilka komma att medföra en ökad platstillgång av cirka 90. Då psykiatriska
sjukhuset (312 vårdplatser) emellertid skall nedläggas och Källshagens
sjukhus’ båda sekundärpaviljonger (283 + 304 vårdplatser) i och
med tillkomsten av de båda nya sjukhusen överföras till sinnesslövården,
blir den verkliga platsvinsten betydligt mindre (300 + 1 350 + 90 — 312
283 —- 304) eller cirka 850 vårdplatser.

Det totala antalet för sinnessjuka och sinnesslöa avsedda vårdplatser inom
den statliga sinnessjukvården är för närvarande 18 476. Å dessa vårdades
emellertid den 1 december 1946 ej mindre än 22 059 patienter. Den genomsnittliga
överbeläggningen var sålunda 19,4 procent. Antalet exspektanter
nämnda dag var 1 830. Upplysningsvis må vidare nämnas, alt antalet försöksutskrivna
vid samma tidpunkt uppgick till 4 759.

I skrivelse den 14 december 1946 angående sluten vård av vuxna psykopater
har medicinalstyrelsen föreslagit utredning om inrättandet av tre särskilda
anstalter för psykopater med tillsammans högst 700 vårdplatser. Därest
statsmakterna skulle besluta om uppförandet av dessa anstalter innebure
detta, att cirka 700 vårdplatser skuHe lösgöras inom de nuvarande statliga sinnessjukhusen
och att ett sammanlagt platstillskott —- inklusive förut omförmälda
nybyggnader in. in. — av cirka (850 + 700) 1 550 skulle kunna påräknas
inom de närmaste 4 ä 5 åren. Dessa siffror synas emellertid enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

24

styrelsens förmenande klart visa, alt den statliga sinnessjukvården är i oundgängligt
behov av att ytterligare vårdplatser beslutas och att detta sker snarast
möjligt.

Styrelsen omnämner vidare, att en av styrelsen verkställd utredning om
antalet å statens sinnessjukhus inneliggande vårdbehövande, som vore hemmahörande
inom Blekinge län, utvisat, att nämnda antal uppginge till 558,
vartill komme 42 exspektanter och 55 å Blekinge läns vårdhem i Ronneby
omhändertagna, som vore i behov av vård å sinnessjukhus. Totalsumman
bleve sålunda 655. Hänsyn till om några å Karlskrona stads kommunala sinnessjukhus
vårdade eller å länets ålderdomshem omhändertagna icke skulle
vara exspektanter å S:t Sigfrids sjukhus hade icke tagits vid undersökningen.

Av det anförda syntes — fortsätter styrelsen — framgå, att ett sinnessjukhus
om 600—700 vårdplatser inom Blekinge vore i hög grad önskvärt
och att tillkomsten av ett sådant skulle lösa frågan om sinnessjukvårdens
ordnande i den sydöstligaste delen av landet, där förhållandena nu måste
sägas vara otillfredsställande. Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att
samarbetet mellan landstingets vårdhem i Ronneby och statens sinnessjukvård
ock bleve i hög grad underlättat genom det nya sinnessjukhuset.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen för sin del livligt tillstyrkt,
att åtgärder snarast vidtagas för uppförandet i eller invid Karlskrona av
ett nytt sinnessjukhus med 600—700 vårdplatser.

I detta sammanhang torde jag vidare få omnämna, att Ronneby stadsfullmäktiges
ordförande och ordföranden i stadens drätselkammare i en den 22
februari 1947 dagtecknad framställning framhållit, att såsom förläggningsplats
för det ifrågasatta nya sinnessjukhuset borde väljas en annan plats
inom Blekinge län än Karlskrona samt att därvid Ronneby kunde anses såsom
den lämpligaste platsen.

Till stöd härför har i framställningen anförts, att Ronneby hade ett mera
centralt läge inom länet än Karlskrona. Vidare kunde man ifrågasätta lämpligheten
av att förlägga ett sinnessjukhus till en plats omedelbart intill Karlskrona
fästning. Härjämte vore landstingets vårdhem för lättskötta sinnessjuka
med 199 vårdplatser beläget i Ronneby. Det måste anses rationellt, att det
blivande sinnessjukhuset förlädes i anslutning till detta vårdhem, då härigenom
möjligheter skulle finnas för läkare vid sinnessjukhuset att tjänstgöra
jämväl vid vårdhemmet. Slutligen har framhållits, att i staden funnes ett
synnerligen lämpligt, i stadens ägo befintligt markområde, till vilket sjukhuset
skulle kunna förläggas. Staden vore beredd att, därest sinnessjukhuset
förlädes till Ronneby, utan ersättning överlåta detta område till staten.

I utlåtande den 14 mars 1947 över sistnämnda framställning har medicinalstyrelsen
anfört huvudsakligen följande.

Vid uppförandet av samtliga under de senaste 25 åren av statsmakterna
beslutade nya sinnessjukhus har man konsekvent följt den linjen, att det
nya sjukhuset ej borde komma för långt från ett kroppssjukhus med hänsyn
till de ständigt stegrade kraven på intimt samarbete av olika slag. På
de senaste åren ha dessa krav ytterligare skärpts i det man nu strävar att

25

Kungl. Mcij:ts proposition nr 241.

komma så nära ett centrallasarett som möjligt. Att då uppföra ett nytt stort
sinnessjukhus i Ronneby, som saknar anstalt för somatisk sjukvård och som
med Karlskrona på ena sidan och Karlshamn på den andra, båda med lasarett,
förmodligen saknar varje utsikt att få en egen sjukvårdsinrättning för
kroppsligt sjuka, anser medicinalstyrelsen från de synpunkter, styrelsen

har att företräda, uteslutet. , .

Vad angår det föreslagna sjukhusets närhet till fästningen Karlskrona ar
styrelsen väl medveten om att detta vid krigsfara kan vara en nackdel. I ett
totalt krig torde det emellertid spela föga roll om sjukhuset ligger mvid
Karlskrona eller några mil därifrån. För förläggningen till Karlskrona talar
däremot enligt styrelsens förmenande avgjort, att behovet av psykiatrisk expertis
är påtagligt större i en stad av Karlskronas storlek, därtill försedd

med en avsevärd garnison. ...

I framställningen anföres ock lämpligheten av att det nya sjukhuset torlägges
till samma plats som det befintliga vårdhemmet för lättskötta sinnessjuka.
Medicinalstyrelsen finner detta argument vara det enda, som icke
omedelbart kan tillbakavisas. En sådan anordning skulle helt säkert vara
en fördel, även om förmodandet att läkarestaben skulle kunna vara gemensam
icke med säkerhet torde kunna realiseras med hänsyn till det arbete,
som kommer att åvila läkarna vid ett primärsjukhus med betydlig omsättning.
Den ringa vinst, som möjligen med ett sådant arrangemang skulle kunna
ernås, synes styrelsen emellertid icke kunna uppväga det förhållandet,
att det nya sjukhuset ur andra och viktigare synpunkter därmed bleve felplacerat.

Med hänvisning till det anförda har medicinalstyrelsen bestämt avstyikt,
att det nya sinnessjukhuset i Blekinge förlägges till Ronneby.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ingick i medicinalstyrelsens
tioårsplan för den statliga sinnessjukvården bland annat förslag om uppförande
av ett nytt sinnessjukhus i Blekinge. Med åtgärder för realiserande av
detta förslag har tills vidare fått anstå i avvaktan på fortsatt utredning av
vissa frågor av principiell betydelse rörande sinnessjukvården.

Frågan om uppförande av blekingesjukhuset har emellertid aktualiserats
genom framställningar i ämnet från stadsfullmäktige i Karlskrona och Blekinge
läns fattigvårdsförbund. Såsom huvudskäl för uppförande av det nya
sjukhuset har i dessa framställningar anförts angelägenheten av att befria
länets ålderdomshem från de sinnessjuka, som nu omhändertagas a hemmen.
Vad i framställningarna anförts härom illustrerar ytterligare de förhållanden,
för vilka närmare redogjorts i den tidigare denna dag till riksdagen avlåtna
propositionen angående ålderdomshems värdens ordnande och utbyggnad.
Enligt en i nämnda proposition redovisad undersökning av socialvardskommittén
funnos år 1938 å ålderdomshemmen frånsett de vid vissa aldeidomshem
befintliga godkända specialavdelningarna för sinnessjuka — i runt
tal 700 personer, som voro i behov av vård å sinnessjukhus. Socialvårdskommittén
har för sin del starkt understrukit angelägenheten av att ålderdomshemmen
snarast möjligt befrias från delta klientel, vilken uppfattning i propositionen
delas av föredragande departementschefen. Med den nu rådande

Före draganden.

26

Iiungl. Maj:ts proposition nr 244.

bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukhusen är detta emellertid icke
möjligt.

I det föregående har jag framlagt förslag om inrättande av särskilda anstalter
för psykopater. Ett genomförande av detta förslag kommer att medföra,
att elt icke ringa antal platser frigöres å sinnessjukhusen. Den platsvinst,
som salunda erhålles, är emellertid icke tillfyllest för att sinnessjukhusen
skola kunna mottaga de mera kvalificerade fall av sinnessjukdom,
som nu vårdas å ålderdomshemmen. Vid övervägande av frågan, huru det
härför erforderliga ytterligare plalsantalet snabbast bör åstadkommas, har
jag kommit till den slutsatsen, att — frånsett de planerade ersättningssjukhusen
för psykiatriska sjukhuset i Stockholm och Källshagens sjukhus vid
Vänersborg ett nytt sinnessjukhus om 600 å 700 vårdplatser bör uppföras.
Samtidigt skulle därmed även det trängande behovet av nya vårdplatser för
akut sjuka i viss mån tillgodoses. Jag vill tillika erinra om att, såsom närmare
framgår av propositionen nr 177/1946, vid remissbehandlingen av medicinalstyrelsens
tioårsplan enighet förelåg om behovet av ett nytt sinnessjukhus
utöver förenämnda två ersättningssjukhus. Då vidare av de i ärendet
redovisade siffrorna framgår, att Blekinge län lämpligen skulle kunna
utgöra upptagningsområde för ett sjukhus, vill jag förorda, att det nya
sjukhuset förlägges till nämnda län.

Vad angår sjukhusets förläggning inom länet har medicinalstyrelsen ansett
den lämpligaste platsen vara Karlskrona, medan från representanter för
Ronneby hävdats, att en förläggning av sjukhuset till sistnämnda stad vore
att föredraga. För att bilda mig en personlig uppfattning i förläggningsfrågan
har jag nyligen avlagt ett besök i de båda städerna. Jag kom därvid till
den uppfattningen, att av de för sjukhuset föreslagna markområdena det vid
Karlskrona bör givas företräde. Med hänsyn härtill och då dessutom, såsom
medicinalstyrelsen framhållit, sjukhuset bör förläggas i närheten av ett
kroppssjukhus, anser jag mig böra förorda Karlskrona som plats för det nya
sjukhuset. Jag räknar därvid med att Karlskrona stad utan ersättning ställer
sjukhusområdet till statens förfogande ävensom att kostnaderna för
framdragande av erforderliga ledningar av olika slag till områdets gräns
bestridas av staden.

För nästa budgetår torde medel böra ställas till förfogande för den fortsatta
utredningen i ärendet. Jag förordar, att härför anvisas ett belopp av
100 000 kronor. Med hänsyn till att man nu står inför ett nytt utbyggnadsskede
inom sinnessjukvården har det synts mig lämpligt, att en allmän arkitekttävlan
utlyses rörande sjukhusets närmare utformning. Kostnaderna
för en sådan tävling ha av byggnadsstyrelsen beräknats till omkring 50 000
kronor, vilket belopp jag inräknat i det förut angivna beloppet av 100 000
kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
rörande arkitekttävlingen och om dispositionen i övrigt av de anvisade
medlen.

liungl. Maj:ts proposition nr 244.

27

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag
(riksd. skr. nr 209).

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 216 till 1941 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 276), att vid Mariebergs sjukhus
i Kristinehamn skulle utföras om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad
kostnad av 1 891 100 kronor. Ifrågavarande arbeten utgjorde två etapper i eu
för riksdagen framlagd plan över erforderliga byggnadsarbeten vid sjukhuset.
För påbörjande av dessa byggnadsetapper anvisade samma riksdag under
anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus för budgetåret
1941/42 ett belopp av 1 000 000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t härefter uppdragit åt byggnadsstyrelsen alt inkomma
med detaljerade byggnadsförslag beträffande de i nyssnämnda etapper ingående
arbetena, framlade medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen i skrivelse
den 15 november 1943 en reviderad plan över de byggnadsarbeten vid sjukhuset,
som ansågos böra komma till utförande inom den närmaste tiden.
Dessa arbeten, för vilka närmare redogöres i propositionen nr 84 till 1944
års riksdag, skulle draga en sammanlagd kostnad av 2 550 000 kronor. Utöver
tidigare anvisade medel, 1 000 000 kronor, skulle således för dessa arbeten
erfordras ytterligare 1 550 000 kronor.

I den sistnämnda propositionen föreslogs, att riksdagen måtte besluta, att
vid Mariebergs sjukhus skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen
förordat förslag verkställas ny- och ombyggnadsarbeten m. m. fölen
beräknad kostnad av högst 2 550 000 kronor samt att härför finge disponeras
förenämnda av 1941 års riksdag anvisade medel å 1 000 000 kronor.

Sedan riksdagen (skr. nr 422) bifallit Kungl. Maj ds framställning i ämnet,
uppdrog Kungl. Majd genom beslut den 30 juni 1944 åt byggnadsstyrelsen att
låta verkställa ifrågavarande om- och nybyggnadsarbeten in. m., varvid styrelsen
skulle äga att för arbetenas påbörjande disponera 1 000 000 kronor.

För fortsättande av ifrågavarande första etapp av arbetena vid sjukhuset
anvisade 1945 års riksdag (skr. nr 420) på därom av Kungl. Majd i
propositionen nr 242 framlagt förslag för budgetåret 1945/46 ett belopp av
1 000 000 kronor. Detta belopp skulle jämväl få disponeras för bestridande av
de till 47 200 kronor beräknade kostnaderna för vissa omläggningsarbeten
inom den elektriska distributionen vid sjukhuset, varom särskilt förslag framlagts
av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 22 oktober 1945 hemställde medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen,
att för slutförande under budgetåret 1946/47 av den första
byggnadsetappen måtte anvisas återstoden av det för arbetena beräknade medelsbehovet
eller (550 000 + 47 200) 597 200 kronor. Styrelserna föreslogo vidare,
att i eu andra by ggna dse tapp, avsedd att igångsättas under
budgetåret 1946/47 och slutföras under budgetåret 1947/48, skulle ingå följande
om- och nybyggnadsarbeten, för vilka följande kostnader upptagits i
propositionen nr 216 till 1941 års riksdag, nämligen

28

Kungl. Mcij:ts proposition nr 244.

ombyggnad av paviljongerna 5 och 6...................... 397 700

» » » 8 » 9...................... 394 700

utvändiga arbeten in. in. för dessa byggnader.............. 100 000 892 400

ombyggnad av arbetspaviljong nr 10 ...................... 9 700

» » öppendörrpaviljong 11 för män.............. 13 600

» » » 12 » kvinnor .......... 43 000

utvändiga arbeten och diverse för dessa byggnader.......... 9 000 75 300

nybyggnad av bostadshus för två läkare .......................... 106 000

Summa kronor 1 073 700

Då sedan april 1941, då de angivna kostnaderna beräknats, prisstegringen
uppgått till 15 procent, skulle kostnaderna vid prisläget i oktober 1945 belöpa
sig till 1 235 000 kronor. Härav borde enligt styrelsernas mening för
budgetåret 1946/47 anvisas ett belopp av 500 000 kronor. Styrelserna hemställde
härjämte, att för uppförande av en nybyggnad för den gifta maskinistpersonalen,
avsedd att ersätta två till köksbyggnaden förlagda bostadslägenheter
för denna personal, mätte anvisas ett belopp av 55 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1946/47 beräknades alltså
av styrelserna till (597 200 + 500 000 + 55 000) 1 152 200 kronor eller i runt
tal 1 150 000 kronor.

Styrelsernas skrivelse anmäldes i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag.
Med bifall till Kungl. Maj:ts däri framlagda förslag beslöt riksdagen
(skr. nr 209), att vid Mariebergs sjukhus skulle såsom en andra etapp verkställas
om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av högst
1 235 000 kronor. Härjämte anvisade riksdagen för budgetåret 1946/47 för
slutförande av de till den första byggnadsetappen hörande arbetena, för
påbörjande av den andra etappens arbeten samt för maskinistbostäderna
tillhopa 1 150 000 kronor.

Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sistnämnda proposition förordats
för en kostnad av högst 1 290 000 kronor låta utföra andra etappen av
byggnadsarbetena vid sjukhuset, ändring av maskinistbostädema däri inbegripen.
Vidare föreskrev Kungl. Maj:t, att byggnadsstyrelsen under budgetåret
1946/47 skulle äga disponera dels högst 555 000 kronor för nämnda
etapp, dels ock högst 597 200 kronor för slutförande av första byggnadsetappen
vid sjukhuset.

I skrivelse den 16 december 1946 ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
— med förmälan, bland annat, att de arbeten, vilka tillhörde första
och andra byggnadsetapperna, beräknades kunna fullbordas i sin helhet under
första delen av år 1948 —■ hemställt om anvisande för nästa budgetår av
återstoden av det för den andra byggnadsetappen beräknade medelsbehovet
eller (1 290 000 — 555 000) 735 000 kronor.

Styrelserna ha vidare föreslagit, att i en tredje byggnadsetapp,
avsedd att igångsättas under budgetåret 1947/48, skulle ingå följande om- och
nybyggnadsarbeten, för vilka följande kostnader upptagits i propositionen
nr 216 till 1941 års riksdag, nämligen

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

nytt ångpannehus jämte utvändiga arbeten och diverse för byggnaden
..................................................

uppsyningsmansbostad ....................................

paviljong 15 jämte utvändiga arbeten och diverse för byggnaden

(284 200 + 19 000) ......................................

paviljong 13 ..............................................

» 14 ..............................................

omändringar av personalbostadshus; samlingssal m. fl.; planeringar
kring byggnader; promenadgårdsstängsel; återstående utvändiga
arbeten ........................................

Summa kronor 1 960 700

Styrelserna framhålla, att prisstegringen sedan april 1941, då de angivna
kostnaderna beräknades, kunde genomsnittligt upptagas till 20 procent, varigenom
en betydande kostnadsstegring uppstode. Emellertid erinra styrelserna,
att i förenämnda skrivelse den 15 november 1943 framhållits, att nybyggnaden
av ångpanneoentralen kunde väsentligt begränsas med hänsyn till
den med Kristinehamns stads elektricitetsverk träffade överenskommelsen
om leverans av elektrisk energi, varigenom anordningar för elektrisk kraftalstring
i panncentralen kunde inbesparas. Da definitivt förslag till den nya
panncentralen ännu icke förelåge, kunde den härigenom vunna besparingen
icke slutligt fastställas. Dock syntes en kostnadsminskning kunna förutses,
som överslagsvis motsvarade en minskning av förenämnda kostnadsstegring
till omkring 15 procent. Kostnaderna för den tredje byggnadsetappen syntes
sålunda kunna uppskattas till 1 960 700 kronor jämte 15 procent härå, eller
alltså till i runt tal 2 250 000 kronor. Härav borde för budgetåret 1947/48 anvisas
1 000 000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för de vid sjukhuset föreslagna arbetena under
budgetåret 1947/48 skulle sålunda uppgå till (735 000 + 1 000 000) 1 735 000
kronor.

I likhet med medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen anser jag, att medel
böra anvisas för fortsättande av den jämlikt beslut av fjolårets riksdag
igångsatta andra etappen av om- och nybyggnadsarbetena vid Mariebergs
sjukhus i Kristinehamn. Det torde dock, enligt vad jag numera under hand
inhämtat, icke vara erforderligt, att hela det beräknade återstående medelsbehovet
för denna etapp ställes till förfogande under nästa budgetår. Jag
föreslår, att för ändamålet anvisas ett belopp av 500 000 kronor.

Jag förordar vidare, att beslut nu fattas om igångsättande sasom en
tredje byggnadsetapp — av de av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
angivna arbetena. Dessa arbeten inga i etapperna I, III, V, VI och VII i den
plan för renovering och ombyggnad av sjukhuset, som framlades för 1941
års riksdag. Kostnaderna för den tredje etappens arbeten beräknar jag i likhet
med ämbetsverken till 2 250 000 kronor. För arbetenas påbörjande torde
för budgetåret 1947/48 ett belopp av 600 000 kronor böra ställas till byggnadsstyrelsens
förfogande.

Sammanlagt böra alltså för arbetena vid Mariebergs sjukhus anvisas
(500 000 t 600 000) 1 100 000 kronor.

29

958 300
9 100

303 200
148 000
236 400

305 700

Före draganden.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Före draganden.

I delta sammanhang torde jag vidare få anmäla, alt en av de båda lokalavdelningarna
vid sjukhuset av statens sjukhuspersonals förbund i skrivelse
den 19 november 1946 gjort framställning bland annat om anordnande av
hissar i paviljong 1—7—4, vid vilken för närvarande pågå ombyggnadsarbeten,
tillhörande första etappen av arbetena vid sjukhuset. Över avdelningens
framställning ha utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen.
Sedan härefter viss ytterligare utredning införskaffats, har ärendet
ånyo remitterats till byggnadsstyrelsen. Då nämnda ämbetsverks utlåtande
ännu ej föreligger, har det icke varit mig möjligt att taga slutlig ställning i
frågan. Det synes mig emellertid uppenbart, att vid en sådan genomgripande
ombyggnad, varom nu är fråga och som innebär, bland annat, att paviljongen
påbygges med en våning till tre våningar, böra anordnas hissar för
underlättande av kommunikationen mellan de olika våningarna, även om
det, såvitt nu kan bedömas, i viss utsträckning torde bliva nödvändigt att
vid anordnandet av hissarna göra ingrepp på redan renoverade delar av
paviljongen. I frågans nuvarande läge förordar jag, att det får ankomma på
Kungl. Maj:t att, sedan utredningen slutförts, besluta i ärendet, varvid kostnaderna
för hissarnas anordnande torde få bestridas från de medel, som redan
anvisats eller nu äskas för om- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset.

Ombyggnad av Birgittas sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 209), att vid Birgittas sjukhus i
Vadstena skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen nr 242
till 1945 års riksdag framlagt förslag i en första etapp utföras om- och nybyggnadsarbeten
för en beräknad kostnad av högst 4 150 000 kronor. Av detta
belopp anvisade riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47 1 000 000 kronor.

Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta utföra ifrågavarande om- och nybyggnadsarbeten samt föreskrev, att
styrelsen för ändamålet under budgetåret 1946/47 skulle äga disponera högst
1 000 000 kronor.

I skrivelse den 16 december 1946 ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
— med förmälan, att arbetena beräknades kunna påbörjas i början av
år 1947 och därefter fortgå oavbrutet samt fullbordas med utgången av budgetåret
1948/49 — föreslagit, att återstoden av det för arbetena beräknade
medelsbehovet, 3 150 000 kronor, skulle fördelas å budgetåren 1947/48 och
1948/49 med 2 000 000 respektive 1 150 000 kronor, samt att alltså för nästa
budgetår för ändamålet skulle anvisas ett belopp av 2 000 000 kronor.

För fullföljande av den första etappen av om- och nybyggnadsarbetena
vid Birgittas sjukhus i Vadstena torde för nästa budgetåret ytterligare medel
böra anvisas. Det synes dock icke vara erforderligt, att ett så stort belopp

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

31

som det av ämbetsverken föreslagna eller 2 000 000 kronor ställes till förfogande.
Jag förordar för min del, att medelsanvisningen för nästa budgetår
begränsas till 1 300 000 kronor.

Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeliolms sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 209), att vid Vipeholms sjukhus
i Lund skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 8 mars 1946 förordat förslag uppföras en ny vårdpaviljong
för kvinnor för en beräknad kostnad av högst 895 000 kronor. Av
detta belopp anvisade riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47 700 000 kronor.

Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta uppföra ifrågavarande paviljong samt föreskrev, att styrelsen för
ändamålet under budgetåret 1946/47 skulle äga disponera högst 700 000
kronor.

I skrivelse den 16 december 1946 ha medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
— med förmälan, att avsikten vore att igångsätta byggnadsföretaget
så snart ske kunde, sedan definitiva ritningar utarbetats samt byggnadstillstånd
erhållits, och att söka fullborda detsamma under budgetåret 1947/48
■—■ hemställt, att för budgetåret 1947/48 måtte anvisas återstoden av det för
byggnadsföretaget beräknade medelsbehovet eller (895 000 — 700 000) 195 000
kronor.

Mot styrelsernas förslag har jag intet att erinra. Jag förordar alltså, att
för fullföljande av ifrågavarande byggnadsföretag för nästa budgetår anvisas
ett belopp av 195 000 kronor.

Renoveringsarfaeten vid Ulleråkers sjukhus.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 177 till 1946 års riksdag
(riksd. skr. nr 209).

I propositionen nr 68 till 1936 års riksdag redovisades utförligt en av medicinalstyrelsen
med skrivelse den 12 februari 1935 framlagd plan för en fullständig
renovering av Ulleråkers sjukhus vid Uppsala. Genomförandet av
denna plan har uppdelats i tre etapper.

Av 1936 års riksdag (prop. nr 68; riksd. skr. nr 318) beslöts sålunda, att
såsom en första etapp av sjukhusets renovering skvdle verkställas följande
arbeten, nämligen dels anläggande av en ny ångcentral jämte ombyggnad
av vattenverket, dels ock uppförande av fem bostadshus för sjukvårdspersonalen.

Vid 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 256; riksd. skr. nr 413) beslöts vi -

Före draganden.

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

dare verkställande — såsom en andra etapp i sjukhusets renovering
-— av vissa ytterligare arbeten. Dessa arbeten skulle omfatta uppförande av
läkarbostad, utförande av ledningsarbeten i köksbyggnaden, anordnande av
lokaler för bageri och tvätt, ändring av gamla snickarverkstaden till bostadsrum,
vissa ändringar av målarverkstaden, uppförande av ny snickarverkstad,
inledande av vatten- och avloppsledningar i de söder om sjukhuset belägna
personalbostäderna, avhjälpande av vissa med sjukhusets svinstall förenade
hygieniska olägenheter, desinfektionsanläggning, vissa utvändiga ledningar,
reningsverk för avlopp samt vissa elektriska anläggningar, maskinell utrustning
och utvändiga kablar m. in.

För de nu nämnda båda etapperna av sjukhusets renovering ha av 1936,
1937, 1938, 1939, 1941 och 1946 års riksdagar anvisats (1 000 000 + 524 000
+ 471 000 + 900 000 + 440 000 + 118 000) 3 453 000 kronor.

Av de i den förenämnda planen för sjukhusets renovering upptagna arbetena
återstå härefter såsom en tredje byggnadsetapp renoveringen
av administrationsbyggnaderna och sjukpaviljongerna.

Med avseende å dessa arbeten framhöll riksdagen i sin förenämnda skrivelse
nr 318/1936, att det borde undersökas, huruvida icke nödig utvidgning
av sjukhuset skulle kunna ske genom påbyggnad av befintliga och därtill
lämpade byggnader.

Vidare anförde medicinalstyrelsen i skrivelse den 30 mars 1940 rörande
den tredje etappens arbeten bland annat följande.

Sedan renoveringsförslaget uppgjordes år 1934 ha på anordningarna inom
en fullgod vårdavdelning nya krav framkommit, vilka tarva beaktande. Fordringarna
på olika medicinska bilokaler ha även de senaste åren med rätta
stegrats. Det sistnämnda år uppgjorda förslaget kan icke sägas i allo tillgodose
dessa behov. Ombyggnad av de i vissa delar synnerligen gamla och i
mycket otillfredsställande skick befintliga vårdavdelningarna inom norra
sjukhuset torde på grund av de lokala förhållandena icke kunna giva ett resultat,
med vilket man för en längre följd av år kan komma att låta sig nöja.
Det synes därför styrelsen kunna befaras, att krav på ytterligare renoveringar
samt om- eller tillbyggnader kunna komma att resas, därest icke, innan
de föreslagna arbetena genomföras, frågan om en del äldre byggnadspartiers
slopande som direkta sjuk vårdslokaler och ersättande med nybyggnader först
bleve allsidigt utredd. Detta spörsmål var ock på tal redan vid tredje avdelningens
av riksdagens statsutskott besök vid sjukhuset våren 1936, liksom
det även från sjukhusförvaltningens sida upptagits bland annat vid medicinalstyrelsens
inspektion av sjukhuset den 10 juni 1938.

Jämväl vissa andra detaljer av 1935 års renoveringsförslag synas böra underkastas
en överarbetning, innan ifrågavarande arbeten igångsättas.

Med anledning härav får medicinalstyrelsen hemställa om bemyndigande
att i samråd med sjukhusförvaltningen och byggnadsstyrelsen verkställa utredning
om bland annat uppförande å lämplig plats inom sjukhusområdet av
en ny vårdpaviljong för cirka 200 patienter, avsedd att dels enligt renoveringsförslaget
ersätta såväl de i flyglarna till norra sjukhusets huvudbyggnad
planerade övervakningsavdelningama för kvinnor som paviljongen för oroliga
kvinnor, likaledes vid norra sjukhuset, dels bereda utrymme för en insulinbehandingsavdelning
för 15 patienter av vartdera könet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

33

Genom beslut den 21 juni 1940 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen
att i samråd med byggnadsstyrelsen verkställa överarbetning av tredje etappen
av renoveringsplanen för sjukhuset under beaktande av samtliga i ärendet
framställda önskemål i fråga om denna etapps slutliga utformning och
fullföljande.

Med anledning av ifrågavarande uppdrag har medicinalstyrelsen med skrivelse
den 18 februari 1947 framlagt förslag till uppförande vid sjukhuset av
en ny vårdpaviljong för omkring 200 patienter. Styrelsen anför härom i huvudsak
följande.

Förhållandena inom sjukhusets äldre avdelningar äro nu med hänsyn till
hygieniska och sjukvårdstekniska bristfälligheter så påtagliga, att en genomgående
renovering icke längre kan skjutas undan. Personalföreningen vid
sjukhuset har ock nyligen i skrivelse till statsrådet och chefen för socialpartementet
påtalat dessa missförhållanden.

Med hänsyn till den inom den statliga sinnessjukvården permanenta
platsbristen och intensiva överbeläggningen kunna emellertid oundgängliga
renoveringsarbeten inom sjukvårdsavdelningarna icke påbörjas förr än evakueringsmöjligheter
beretts. Medicinalstyrelsen har därför efter sammanträde
å sjukhuset den 10 februari 1947 med representanter för byggnadsstyrelsen
funnit det ofrånkomligt, att såsom ett första led i renoveringsarbetets
tredje etapp föreslå uppförandet av en ny paviljong med cirka 200

■årdplatser, fördelade

på följande sätt:

Bottenvåningen

1 behandlingsavdelning för 14 män och

14

kvinnor.

1 avdelning för halvoroliga

40

»

Våningen 1 tr.

1

» » »

40

»

1

» » oroliga

30

Våningen 2 tr.

1

» » tuberkulösa 33 »

33

1

■» » »

»

Summa 47 män och

157

kvinnor.

Huset, som ritats av arkitekten Hakon Ahlberg, är konstruerat som en
dubbelpaviljong med hiss i förbindelsepartiet. Till tuberkulosavdelningarna
höra rymliga solaltaner.

Beträffande kostnaderna för paviljongen hänvisar styrelsen till en vid styrelsens
framställning fogad skrivelse den 13 februari 1947 till styrelsen från
arkitekten Ahlberg. Ahlberg anför däri bland annat följande.

Avdelningarna inom den föreslagna paviljongen äro i huvudsak planlagda
efter samma system som tillämpats vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, men
då förslaget uppgjorts vid den tidpunkt, när en särskilt stor sparsamhet ansågs
påkallad — förslaget är uppgjort år 1941 och reviderat år 1943 — äro
måtten något nedpressade under vid Sidsjöns sjukhus tillämpad standard.
Byggnaden innehåller ca 18 000 kubikmeter och beräknas kosta i runt tal
2 000 000 kronor, vilket motsvarar en kostnad per kubikmeter av något mer
än 110 kronor. För en sinnessjukvårdsbyggnad kan detta volvmpris synas
högt, men då det torde vara nödvändigt att vid ritningarnas vidare utarbetande
bland annat med hänsyn till önskemål, som framförts av statens sjukluisutredning
av år 1943 i förenämnda promemoria, icke oväsentligt utöka

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. A’r 244. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

vissa rumsutrymmen, torde man i varje fall icke våga räkna med lägre kostnad
än den förut uppgivna.

Medicinalstyrelsen anser, att av nyssnämnda belopp å 2 000 000 kronor
under det första arbetsåret böra ställas till förfogande 835 000 kronor.

Styrelsen meddelar vidare, att sjukhusledningen i skrivelse till styrelsen
den 12 februari 1947 förklarat, att i ritningarna upptagna utrymmen syntes
tillräckliga, men att vid arbetsritningarnas utförande en del omjusteringar

1 fråga om utrymmenas disponerande borde verkställas.

Vad beträffar renoveringsarbetena inom de befintliga sjukvårdspaviljongerna
upplyser styrelsen slutligen, att styrelsen hade för avsikt att nu upptaga
paviljong efter paviljong till prövning och företaga erforderliga ändringar
och kompletteringar av tidigare utarbetade men nu föråldrade förslag.
Styrelsen ämnade bedriva detta arbete i en sådan takt, att ståndpunkt
till avdelningarnas definitiva planering snarast möjligt kunde tagas. Genom
ett sådant förfaringssätt skulle vissa detaljer i renoveringen — styrelsen avsåge
därmed installation av w. c. och andra eftersatta hygieniska förbättringar
— åtminstone delvis kunna genomföras såsom utbrytningsbara detaljer
ur den definitiva planen för vårdavdelningarnas renovering, varigenom
väsentliga olägenheter skulle kunna undanröjas på ett tidigare stadium.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
ville föreslå riksdagen att dels medgiva, att såsom ett första led av den tredje
etappen av Ulleråkers sjukhus'' renovering finge i huvudsaklig överensstämmelse
med det av styrelsen överlämnade förslaget uppföras en ny vårdpaviljong
för cirka 200 patienter till en kostnad av 2 000 000 kronor, dels
ock för budgetåret 1947/48 anvisa ett härför erforderligt anslag av 835 000
kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande i ärendet den 13 mars 1947 förklarat
sig i stort sett icke ha något att erinra mot förslaget till vårdpaviljong enligt
de föreliggande ritningarna. Byggnadsstyrelsen har dock fäst uppmärksamheten
på att ritningarna, såsom vederbörande arkitekt också framhållit,
upptoge vissa mått, som till följd av den under krigsåren påkallade sparsamheten
i vissa avseenden understege vad som eljest ansetts vedertaget vid
ifrågavarande slag av sjukhusanläggningar. Denna omständighet liksom ock
vissa av statens sjukhusutredning framförda önskemål kunde komma att
medföra, att vid det fortsatta ritningsarbetet viss ökning av byggnadsvolymen
bleve erforderlig, vilket innebure höjda kostnader för byggnadsföretaget.
Även frånsett detta förhållande har dock byggnadsstyrelsen ansett, att
kostnaderna för företaget i föreliggande skick vore iågt beräknade och med
hänsyn till omfattningen av yttre ledningar och kulvertar borde höjas till

2 200 000 kronor.

Före- Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ha medel av riksdagen hitdraganden.
tj]js anvisats för utförande av två etapper av den plan för en fullständig renovering
av Ulleråkers sjukhus vid Uppsala, som redovisades för 1936 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

35

riksdag. Av de i planen upptagna arbetena återstå såsom en tredje och sista
etapp renoveringen av administrationsbyggnadema och sjukpaviljongerna.

Såsom medicinalstyrelsen framhållit äro de befintliga vårdpaviljongerna
vid sjukhuset i hygieniskt och sjukvårdstekniskt hänseende i synnerligen
bristfälligt skick. Vid ett besök, som jag nyligen avlagt vid sjukhuset, har jag
själv varit i tillfälle att konstatera de föreliggande bristfälligheterna. Jag blev
därvid övertygad om att en genomgripande renovering och modernisering av
paviljongerna är i hög grad av behovet påkallad.

I den förenämnda planen ingick också förslag till en sådan renovering. På
grund av den avsevärda tid, som förflutit, sedan planen upprättades, och den
utveckling å sinnessjukvårdens område, som ägt rum sedan dess, är emellertid
planen numera föråldrad. Medicinalstyrelsen har på grund härav begärt
och erhållit Kungl. Maj ds uppdrag att verkställa en överarbetning av den
tredje etappen av planen.

I anslutning till detta uppdrag har styrelsen föreslagit, att såsom ett första
led i den tredje byggnadsetappen vid sjukhuset skulle uppföras en ny vårdpaviljong
för omkring 200 patienter. Paviljongen skulle närmast avses för
omhändertagande av de patienter, som måste evakueras från de vid sjukhuset
redan befintliga paviljongerna under dessas ombyggnad. På längre sikt
är paviljongen huvudsakligen avsedd att bereda ersättning för vissa äldre
delar av sjukhuset, vilka på grund av sin för sjukvårdsändamål olämpliga
planläggning eller sitt i andra hänseenden otillfredsställande tillstånd ansetts
böra rivas eller tagas i anspråk för annat ändamål än för sjukvård.

För egen del anser jag, i likhet med medicinalstyrelsen, att arbetena med
den tredje etappen av sjukhusets renovering, vilken etapp på grund av tidsförhållandena
hittills fått anstå, nu bör igångsättas. Mot medicinalstyrelsens
förslag, att såsom ett första led härav skulle uppföras en ny paviljong, har
jag intet att erinra. De föreliggande ritningarna synas mig ock kunna i
stort sett godtagas. Med anledning av förslaget, att inom paviljongen skulle
anordnas två avdelningar för tuberkulösa patienter, vill jag allenast tillägga,
att frågan om den lämpligaste organisationen för vården av sinnessjuka med
tuberkulos i smittsamt skede är föremål för delade meningar och kräver ytterligare
klarläggande, innan ställning därtill kan tagas. I avvaktan härpå
finner jag lämpligt, att de tuberkulösa vid Ulleråkers sjukhus, som nu äro
utspridda på åtskilliga avdelningar, koncentreras till ifrågavarande två avdelningar,
men förutsätter, att dessa anordnas så, att de framdeles utan större
ändringar kunna tagas i anspråk för andra kategorier av patienter än
tuberkulösa.

Vad slutligen beträffar kostnaderna för paviljongen torde dessa i enlighet
med byggnadsstyrelsens beräkningar kunna uppskattas till 2 200 000 kronor.
Härav synes för nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 600 000 kronor.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 24J.

Före draganden.

Vissa ombyggnadsarbeten vid S:ta Maria sjukhus.

I skrivelse den 18 februari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för vissa ombyggnadsarbeten vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg.
Till stöd härför har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg är den för oroliga manliga patienter
avsedda paviljongen uppdelad å tre avdelningar. En av dessa, avdelning D III
med 42 vårdplatser, är förlagd till olika våningsplan med de flesta sovrummen
belägna en trappa upp. En sådan anordning anses numera icke tillfredsställande.
Från sjukhusets sida har därför redan år 1945 förslag utarbetats för
uppdelning av denna tungarbetade avdelning å två avdelningar. Detta förslag
ansågs emellertid otillfredsställande ur olika synpunkter, varför sjukhusdirektionen
anmodades låta sakkunnig arkitekt överarbeta förslaget i enlighet
med av arkitekten Hakon Ahlberg meddelade anvisningar. Denna av arkitekten
Mogens Mogensen utföi''da överarbetning föreligger nu och innebär, att
avdelningen i fråga uppdelas å två likvärdiga, fristående avdelningar med
plats å vardera för 32 patienter. Sjukhusledningen har därvid räknat med att
fyra sovsalar, envar om 28 kvadratmeters golvyta, borde kunna beläggas med
sex patienter, en beläggningssiffra, som styrelsen finner väl hög. Medicinalstyrelsen
anser sig därför böra räkna med endast fem patienter i vart och ett
av dessa rum. Avdelningarnas normalbeläggning nedskäres därmed till 30.
En total vinst av 18 vårdplatser skulle alltså erhållas, varjämte personalens
behov av omklädningsrum skulle tillgodoses.

Förslaget har granskats och i huvudsak lämnats utan erinran av styrelsens
experter, arkitekten H. Ahlberg och Bergströms ingenjörsbyrå & C:o. Kostnaderna
för detsammas genomförande ha, därest arbetena skulle utföras på
entreprenad (alternativ 1), beräknats till 52 320 kronor. Därest arbetena utfördes
i sjukhusets egen regi (alternativ 2), skulle kostnaderna kunna nedbringas
till 42 225 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen anfört,
att styrelsen icke hade annat att erinra beträffande förslaget än ätt, med hänsyn
till för lågt beräknade kostnader för elektriska arbeten, totalkostnaderna
enligt alternativ 1 borde ökas till 54 000 kronor och totalkostnaderna enligt
alternativ 2 till 43 500 kronor.

Medicinalstyrelsen framhåller avslutningsvis, att ett utförande av arbetena
i enlighet med alternativ 2 skulle innebära ett nyskapande av 18 vårdplatser
till en kostnad av cirka 2 400 kronor per plats, vilket pris måste betecknas
såsom synnerligen gynnsamt, samt hemställer, att Kungl. Maj:t ville föreslå
1947 års riksdag medgiva, att vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg finge i
huvudsaklig överensstämmelse med det av arkitekten Mogensen upprättade
förslaget utföras ombyggnadsarbeten för 43 500 kronor.

Det av medicinalstyrelsen framlagda föi-slaget innebär, att en nu till olika
våningsplan förlagd och på grund härav tungarbetad avdelning för oroliga
manliga patienter vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg skulle uppdelas på
två mindre avdelningar, var och en i ett våningsplan. Samtidigt skulle erhållas
18 nya vårdplatser för en kostnad av allenast omkring 2 400 kronor per

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

37

plats. I betraktande av vad som alltså skulle vinnas genom de av styrelsen
föreslagna byggnadsarbetena tillstyrker jag, att de komma till utförande. Mot
de beräknade kostnaderna för arbetena, 43 500 kronor, har jag intet att
erinra.

Vissa ombyggnadsarbeten vid Ryhovs sjukhus.

I skrivelse den 18 februari 1947 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel för vissa ombyggnadsarbeten vid Ryhovs sjukhus i
Jönköping. Till motivering härför har styrelsen anfört följande.

Ryhovs sjukhus, som för närvarande har ett vårdplatsantal av 1 220, är
delvis inrymt i tidigare såsom militärkaserner använda byggnader och togs
i bruk år 1933. Sjukhuset är för närvarande starkt överbelagt (18,1 %), men
antalet exspektanter uppgår detta oaktat till 331 män och 121 kvinnor. Svårigheterna
för sjukhusledningen att bereda plats för de allra mest trängande
fallen ha därför den senaste tiden varit mycket stora, något som också i skrivelse
till medicinalstyrelsen den 25 oktober 1946 påtalats av Jönköpings läns
läkarförening.

Översta våningarna, belägna tre trappor upp, i två av de gamla kasernbyggnaderna
upptagas i huvudsak av arbetssalar, medan återstående utrymmen
användas såsom sovsalar, anslutna till två till undervarande våningar i
övrigt förlagda vårdavdelningar, vilka därigenom bliva svårskötta och besvärande
tunga i drift. Det förslag, som nu framlägges, avser, att av sovsalarna
i de översta våningarna och befintliga arbetssalar på vardera könssidan åstadkomma
två nya vårdavdelningar om 33 respektive 34 vårdplatser, medan i
undervarande våningar befintliga vårdavdelningar minskas från 61 till 40
vårdplatser, en storlek som numera anses mera lämplig. Härigenom skulle en
total platsvinst av 92 vårdplatser erhållas. — översta våningarnas arbetssalar
flyttas till vid sjukhuset år 1940 för då föreliggande särskilt behov
uppförda provisoriska paviljonger.

Ritningar till för ändamålet erforderliga omändringsarbeten ha uppgjorts
genom sjukhusets försorg. Granskning och kostnadsberäkning därav ha sedermera
verkställts genom styrelsens vanliga experter arkitekten Hakon Ahlberg,
Bergströms ingenjörsbyrå & G:o, elektriska prövningsanstalten aktiebolag
samt Hugo Theorells ingenjörsbyrå.

Ändringsarbetena i fråga ha kostnadsberäknats till 272 000 kronor. Då antalet
nya vårdplatser skulle komma att uppgå till 92, kan varje ny vårdplats
beräknas draga en kostnad av icke fullt 3 000 kronor, ett pris som synes
styrelsen mycket fördelaktigt.

Genom en dylik utbyggnad och sedan sjukhuset tillförts 38 vårdplatser i
en beslutad, av Jönköpings stad bekostad provisorisk paviljong å sjukhusområdet
skulle sjukhuset erhålla (1 220 + 92 + 38) 1 350 vårdplatser, en
storleksordning, som icke kan anses önskvärd på längre sikt. Sjukhusets uppdelning
å fyra överläkaravdelningar torde därför bli ofrånkomlig.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
ville föreslå 1947 års riksdag medgiva, att vid Ryhovs sjukhus i Jönköping
finge i huvudsaklig överensstämmelse med det uppgjorda förslaget utföras
ombyggnadsarbeten för eu kostnad av 272 000 kronor.

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

Byggnadsstyrelsen har i ett den 27 mars 1947 avgivet utlåtande anfört,
att styrelsen i huvudsak icke hade något att erinra beträffande de föreslagna
byggnadsåtgärderna och att styrelsen ansåge föreliggande ritningar kunna
läggas till grund för det fortsatta ritningsarbetet. I fråga om kostnaderna för
arbetena har styrelsen uttalat, att dessa, särskilt i vad avsåge de för håltagningar
och målningsarbeten upptagna beloppen, förefölle lågt beräknade
och borde höjas till totalt 325 000 kronor.

Före draganden.

Genom de av medicinalstyrelsen föreslagna ombyggnadsarbetena vid Ryhovs
sjukhus i Jönköping skulle erhållas fyra nya vårdavdelningar, varav
två om 33 och två om 34 vårdplatser. Samtidigt skulle platsantalet å två befintliga
vårdavdelningar minskas från 61 till 40, varjämte var och en av dessa
båda avdelningar skulle sammanföras till ett våningsplan. Den totala platsvinsten
skulle sålunda bli 92 vårdplatser. För egen del har jag funnit mig
böra tillstyrka de föreslagna arbetena. Kostnaderna för desamma beräknar
jag i likhet med byggnadsstyrelsen till 325 000 kronor. Kostnaden för var och
en av de 92 nya vårdplatserna kommer sålunda att uppgå till i runt tal 3 500
kronor. Till frågan om sjukhusets uppdelning å överläkaravdelningar torde
jag få anledning att återkomma i annat sammanhang.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden m. m. vid Säters sjukhus.

I skrivelse den 14 februari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för vissa byggnadsarbeten vid Säters sjukhus. Styrelsen har
därvid bland annat framlagt förslag till ombyggnad av sjukhusets administrationsbyggnad
samt till uppförande i samband därmed av två läkarbostäder
vid sjukhuset.

Styrelsen framhåller inledningsvis, att sjukhuset, som togs i bruk år 1912,
sedan dess ej undergått någon mera ingripande renovering i vad bland annat
avsåge administrationshuset. Byggnaden befunne sig också nu i ett sådant
skick, att den icke motsvarade nutida krav på utrymmen och teknisk
utrustning. Det i stort sett lika konstruerade och jämngamla S:ta Gertruds
sjukhus i Västervik hade tidigare fått sin administrationsbyggnad om- och
tillbyggd. Tidsförhållandena hade emellertid gjort, att motsvarande arbeten
vid Säters sjukhus måst anstå. Ett uppskov därmed syntes emellertid nu
icke längre försvarligt.

Styrelsen anför härefter i huvudsak följande.

Befintliga utrymmen för läkarexpeditioner, laboratorier och kontor äro
otillräckliga. Lokaler för röntgen, tandvård, verksläkare, ljusbehandling
m. m. saknas. Sjukhuset har numera fått en sådan storlek, att dess organiserande
å tre överläkaravdelningar med cirka 375 vårdplatser på varje måste
anses ofrånkomlig. Vid ombyggnaden av administrationsbyggnaden vid S:ta
Gertruds sjukhus löstes frågan om erforderliga ytterligare lokalutrymmen genom
tillbyggnader. De senaste tio årens utveckling inom sinnessjukvården,
som medfört ytterligare betydligt stegrade krav på utrymmen och utrustning

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

39

av olika slag, har emellertid gjort, att styrelsen för nu ifrågavarande renovering
ansett sig böra gå fram efter andra linjer. Inom administrationsbyggnaden
finnas för närvarande inrymda bostadslägenheter för en överläkare
och en förste läkare, en anordning, som aldrig varit tillfredsställande. Förslaget
innebär därför uppförandet av nya bostäder för dessa läkare och praktiskt
taget hela administrationsbyggnadens ianspråktagande för förvaltningen
och sjukhusets medicinska centrum.

Enligt av styrelsens arkitekt Hakon Ahlberg utarbetade ritningar förläggas
till källarvåningen röntgen, ljusbehandling, skyddsrum, postutlämning m. m.
I bottenvåningen inrymmas operationsrum med erforderliga biutrymmen,
laboratorier, arbetsrum för verksläkare, apotek, telefonväxel samt sjukhusets
kontor. Till våningarna en och två trappor upp ha förlagts expeditioner för
läkare, direktionsrum — som samtidigt blir arbetsrum för kanslibiträde och
övrig skrivpersonal — rum för uppsyningspersonal, medicinskt bibliotek
samt tre personaldubbletter och ett enkelrum. Dessa senare lokaliteter avses
skola bliva en reserv för tillgodoseende av framtida behov av ytterligare utrymmen
inom administrationsbyggnaden.

Ritningar till erforderliga nya läkarbostäder ha icke utförts, men räknas i
förslaget med att dessa skola uppföras i den storlek, som av statsmakterna
godkänts för Sidsjöns sjukhus i Sundsvall.

Kostnaderna för förslagets genomförande ha av arkitekten Ahlberg beräknats
till 463 400 kronor, varav på ombyggnaden av administrationsbyggnaden
belöpa 338 400 kronor och på de båda läkarbostäderna (65 000 +
60 000) 125 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande ansett
tveksamt om, såsom i ärendet föreslagits, den ena av de båda trapporna i
administrationsbyggnaden borde rivas. Styrelsen har vidare föreslagit, att
frågan om förläggningen av den i byggnadens bottenvåning inrymda operationsavdelningen
skulle tagas under förnyad prövning vid förslagets vidare
utarbetande. De beräknade kostnaderna för ombyggnaden av administrationshuset,
338 400 kronor, har styrelsen ansett kunna godtagas. I fråga om
kostnaderna för läkarbostäderna, 125 000 kronor, framhåller styrelsen, att
dessa i och för sig syntes tillräckliga men att dessutom tillkomme vissa utgifter
för yttre ledningar och andra yttre arbeten.

Medicinalstyrelsen har härtill anfört, att de av byggnadsstyrelsen berörda,
enligt medicinalstyrelsens förmenande mera underordnade detaljerna kunde
upptagas till förnyad prövning vid de definitiva ritningarnas utförande och
att byggnadsstyrelsen, som kunde förväntas komma att anförtros arbetets
utförande, därvid i samråd med medicinalstyrelsen finge tillfälle att tillgodose
de synpunkter den ansett sig böra företräda.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår äro de vid Säters sjukhus
befintliga utrymmena för sjukhusets administration och för den medicinska
behandlingen av patienterna otillräckliga. Det av medicinalstyrelsen nu framlagda
förslaget innebär, att det erforderliga nya lokalbehovet skulle tillgodoses
på så sätt, alt från administrationsbyggnaden skulle utflyttas två däri
för närvarande inrymda läkarbostäder samt att därefter praktiskt taget hela

Före dragande''.

n.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Före draganden.

nämnda byggnad skulle tagas i anspråk för förvaltningen och sjukhusets medicinska
centrum. Som ersättning för de båda utflyttade läkarbostäderna
skulle nyuppföras två fristående bostadshus. Då jag för egen del av den förebragta
utredningen blivit övertygad om behovet av de föreslagna byggnadsarbetena
och icke har något att erinra mot det framlagda bygnadsprogrammet,
tillstyrker jag, att arbetena komma till stånd. Kostnaderna för ombyggnadsarbetena
inom administrationsbyggnaden uppskattar jag i likhet med
byggnads- och medicinalstyrelserna till 338 400 kronor. Till den beräknade
kostnaden för de båda nya läkarbostäderna, 125 000 kronor, böra såsom byggnadsstyrelsen
påpekat läggas vissa utgifter för yttre ledningar. Enligt vad
jag under hand inhämtat torde kostnaderna härför kunna uppskattas till
minst 25 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för de av mig förordade
arbetena skulle alltså uppgå till (338 400 + 125 000 + 25 000) 488 400 kronor
eller i avrundat tal 490 000 kronor. Under nästa budgetår torde såsom
en första etapp av arbetena böra uppföras de båda nya läkarbostäderna.
Härför bör alltså nu anvisas ett belopp av 150 000 kronor. Med anvisande
av medel för ombyggnadsarbetena inom administrationsbyggnaden torde däremot
kunna anstå till ett kommande budgetår.

Uppförande av en stängselmur vid Säters sjukhus.

I skrivelse den 14 februari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för uppförande av en stängselmur omkring promenadgårdama
vid den s. k. fasta paviljongen vid Säters sjukhus. Styrelsen har härom
anfört följande.

Vid Säters sjukhus finnes en s. k. fast paviljong, avsedd för vård av 37
farliga patienter, beträffande vilka rymningsrisk med alla medel måste elimineras.
Promenadgårdarna vid denna paviljong omgärdas för närvarande
av höga träplank. Dessa befinna sig för närvarande i ett sådant skick, att de
helt måste ersättas med nya. Medicinalstyrelsen har genom sin arkitekt Hakon
Ahlberg låtit utreda denna fråga och funnit det mest lämpligt, att de nya
stängselanordningama utföras i l1/2-stens tegel till 4 meters höjd och förses
med ett antal fönster för att i någon mån häva den isolering från yttervärlden,
som den ofrånkomliga höjden å murarna måste medföra.

Kostnaderna för muren ha av arkitekten Ahlberg beräknats till 75 000
kronor.

Byggnadsstyrelsen har i ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande ansett
de beräknade kostnaderna för muren kunna godtagas.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker jag, att ifrågavarande mur uppföres.
Mot kostnadsberäkningen, slutande på 75 000 kronor, har jag intet att
erinra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

41

Utvidgning av vattenverket in. in. vid Säters sjukhus.

I skrivelse den 17 oktober 1946 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för utvidgning av vattenverket vid Säters
sjukhus. Till stöd härför har styrelsen anfört följande.

Vattenverket vid Säters sjukhus har under senare år icke funktionerat tillfredsställande.
Råvattnet pumpas från sjön Ljustern till fyra långsamfiltra.
Den med åren avsevärda stegringen i sjukhusets vattenförbrukning, betingad
bland annat av att vattenklosetter införts, har emellertid för filtren medfört
en alltför hård belastning genom stegrad filterhastighet. Vid upprepade tillfällen
har på grund härav det filtrerade vattnet icke motsvarat skäliga hygieniska
krav.

Genom medicinalstyrelsens försorg har med anledning härav förslag tdl
utvidgning av vattenverket och modernisering av detsamma uppgjorts av
Bergströms ingenjörsbyrå & C:o, Stockholm. Ingenjörsbyrån föreslår anläggandet
av ett nytt långsamfilter om två sammanbyggda bassänger, vilka förses
med överbyggnad av trä. Vattenverket komme därigenom att disponera
sex skilda långsamfiltra, av vilka ett vid behov kan avstängas för rensning,
utan att filterhastigheten behöver stegras över tolerabel höjd, vilket nu är
fallet.

Stegringen i vattenförbrukningen kräver ökade pumpmöjligheter. För narvarande
finnas en elektromotordriven renvattenpump, centrifugalpump,
samt två ångdrivna kolvpumpar som reserv. Centrifugalpumpens kapacitet
är fullt utnyttjad. För utjämning av förbrukningsvariationerna och som eldsläckningsreserv
skulle erfordras ytterligare högreservoarutrymme. Installerades
däremot ytterligare en elektriskt driven centrifugalpump med större
uppfordringsförmåga, vilken skulle köras under toppförbrukningen på dagen,
skulle ej någon dyrbar utökning av högreservoaren behöva utföras. Sjukhusets
kraftförsörjning är ock numera så väl tillgodosedd genom dubbla tillförande
ledningar från olika leverantörer, att den nya pumpen kunde tjäna
som reserv både under normala förhållanden och vid eldsolyckor. Den kraftigare
nya pumpen komme emellertid att kräva inrättandet av ytterligare en
renvattenbehållare för utjämning av variationerna i pumpningskapaciteten.
Denna nya pump liksom den befintliga föreslås skola flyttas till det rum,
där reservångpumparna nu äro uppställda. Enligt förslaget skulle dessa pumpar
slopas.

Arbetet i dess helhet har kostnadsberäknats till 139 000 kronor enligt föl -

jande specifikation:

Långsamfilter med överbyggnad samt elektrisk installation och

framdragning av elkabel....................................

Renvattenbehållare...........................................

Ny renvattenpump samt flyttning av befintlig pump med ombyggnad
av fundament och rörkanaler samt demontering av ång pumpar

..................................................

Utvändiga rörledningar och omläggning av värmeledningskulvert ..

Summa kronor

88 000
28 000

10 000
13 000

139 000

Uti infordrat, till medicinalstyrelsen avgivet yttrande den 20 maj 1946 har
direktionen för sjukhuset ej haft något väsentligt att erinra mot förslaget.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå 1947 års
riksdag medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag
finge vid Säters sjukhus’ vattenverk utföras utvidgningsarbeten för en
kostnad av 139 000 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen icke
funnit något att erinra mot det av Bergströms ingenjörsbyrå upprättade förslaget
samt de till 139 000 kronor uppskattade kostnaderna.

Vidare har medicinalstyrelsen i skrivelse den 14 januari 1947 framlagt förslag
till åtgärder för förhindrande av förorening av
råvattnet till vattenverket. Härom har styrelsen anfört följande.

Vattenverket erhåller sitt råvatten från sjön Ljustern, som gränsar till
sjukhusområdet. Råvattnet behandlas genom långsamfiltrering och klorering.
Sjukhusets kompost är belägen cirka 100 meter från stranden av nämnda sjö
och cirka 300 meter från råvattenintaget. Vid sammanträde med hälsovårdsnämnden
i Säter den 26 februari 1946 har framhållits, att vid hårdfrusen
mark och nederbörd eller snösmältning vatten från komposten sökte sig
ned till sjön och förorenade vattenintaget. Ett av sjukhusintendenten upprättat,
den 20 mars 1946 dagtecknat tjänstememorial utvisar, att från vissa
på sådana platser belägna torrklosetter, där w. c. icke lämpligen kunna anordnas,
latrin tömmes i komposten, dit understundom även överskottsgödsel
från lantbrukets stallar föres. Avloppsvattnet från sjukhuset är i övrigt
underkastat fullständig biologisk rening.

För att råda bot på de uppenbara hygieniska vådor, som ifrågavarande
öppna kompost innebär, har man övervägt att tömma latrinen från de ofrånkomliga
torrklosetterna i silkammaren framför reningsverkets komminutor,
en anordning som dock med hänsyn till reningsverkets läge invid sjukhusentrén
icke ansetts lämplig att genomföra. Behovet av en från hygienisk
synpunkt godtagbar kompost skulle även med ett sådant tillvägagångssätt
kvarstå. Medicinalstyrelsen har med anledning därav uppdragit åt Bergströms
ingenjörsbyrå & C:o att uppgöra förslag till en tillfredsställande lösning
av föreliggande spörsmål.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 21 november 1946 har ingenjörsbyrån
avgivit ett förslag, enligt vilket en tät gödselstad av betong och under
tak skulle utföras så, att vatten från densamma förhindras avrinna till vattentäkten.
I förhållande till nuvarande kompost skulle den nya gödselstaden förläggas
ytterligare cirka 60 meter från sjöstranden. Gödselstadens täckning
beräknas medföra en minskning av pressvattenmängden, varigenom den likaledes
vattentäta urinbrunnen kan göras mindre.

Kostnaderna för anläggningen ha av konstruktören beräknats till 20 000
kronor.

Sjukhusledningen har i yttrande den 7 januari 1947 godkänt förslaget.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
ville föreslå 1947 års riksdag medgiva, att vid Säters sjukhus finge i huvudsaklig
överensstämmelse med det framlagda förslaget anläggas en täckt gödselstad.

Byggnadsstyrelsen har i ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande förklarat
sig intet ha att erinra mot förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

43

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har den stegrade vattenförbrukningen
vid Säters sjukhus medfört, att sjukhusets vattenverk numera
icke på ett tillfredsställande sätt kan tillgodose sjukhusets vattenbehov. I
likhet med medicinalstyrelsen anser jag därför, att en utvidgning av vattenverket
bör komma till stånd. Det föreliggande förslaget härtill, innebärande
utökning av filtreringsanläggningen, installerande av ytterligare en elektriskt
driven renvattenpump och anläggande av ytterligare en renvattenbehållare,
synes kunna godtagas. Ej heller de beräknade kostnaderna för arbetena,
139 000 kronor, föranleda någon erinran från min sida.

Jag anser mig jämväl böra tillstyrka förslaget om anläggande av en ny
gödselstad i syfte att förhindra förorening av råvattnet till vattenverket.
Kostnaderna härför, 20 000 kronor, torde ävenledes böra godtagas.

Sammanlagda kostnaderna för här ifrågavarande arbeten skulle således
uppgå till (139 000 + 20 000) 159 000 kronor.

Renovering och utvidgning av vattenverket vid Restads sjukhus.

I skrivelse den 10 januari 1947 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för renovering och utvidgning av vattenverket vid Restads
sjukhus vid Vänersborg.

Styrelsen har däri meddelat, att styrelsen, sedan från sjukhuset anmälts,
att renvattenbehållaren i sjukhusets vattenverk vore otät och att densamma
snarast tarvade reparation, anmodat Bergströms ingenjörsbyrå & C:o, Stockholm,
att verkställa och till styrelsen inkomma med förslag till iståndsättande
av vattenbehållaren i fråga. Efter fullgjort uppdrag hade ingenjörsbyrån
den 3 oktober 1946 till styrelsen inkommit med den begärda utredningen,
varvid byrån anfört i huvudsak följande.

Renvattenbehållaren, vilken tjänstgör som utjämningsmagasin mellan
långsamfilter och renvattenpumparna, har visat sig vara otät beroende på
att den tätande putsen blivit anfrätt. Anfrätningarna ha varit särskilt starka
i botten, varför grundvatten intränger genom bottenplattan i behållaren.

För iståndsättande av behållaren föreslås, att botten och väggar förses
invändigt med ett 10 centimeter tjockt, tätande betongskikt. Betongskiktet
armeras och putsas med cementbruk, som stålslipas. Proportioneringen av
sten och cementmaterialet utföres så, att såväl betongen som putsen bliva
fullständigt vattentäta. Sedan putsen hårdnat och torkat, strykes behållaren
invändigt med lämpligt asfaltpreparat, som skyddar mot vattnets aggressivitet.

För att vattenledningsverket skall kunna utnyttjas under tiden för renvattenbehåliarens
reparation, utan att filtren överbelastas, erfordras, att
en ny renvattenbehållare utföres, innan den befintliga behållaren repareras.
Sedan den befintliga behållaren blivit iståndsatt, användas båda behållarna
för magasinering av renvattnet.

Den nya renvattenbehållaren gives ungefär samma storlek som den befintliga.
över behållaren gjutes ett kupoltak av armerad betong, som förses
med 0,5 meter jordfyllning.

Före draganden.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Före draganden.

Då även den nuvarande renvattenbehållarens tak, vilket är utfört av trä
med plåtbeklädnad, befinner sig i mycket dåligt skick, föreslås, att även
på denna behållare ett kupoltak av armerad betong utföres i stället för trätaket.
Den nya behållaren har givits sådan diameter, att samma formar kunna
användas för båda kupoltaken, vilket förbilligar utförandet.

Genom att behållarna förses med jordöverfyllda kupoltak, erhålles ett
mer tempererat vatten, särskilt under sommaren, enär jordfyllningen hindrar,
att vattnet uppvärmes genom solstrålningen.

De båda behållarna förbindas med en 200 millimeters kommunikationsledning
försedd med en avstängningsventil, som öppnas sedan den nuvarande
behållaren reparerats. När båda behållarna äro i funktion, tillföres
renvattnet den nya behållaren, och utföres pumpningen från den gamla,
varigenom god omsättning på vattnet erhålles. Med den föreslagna rördragningen
kan dock endera av renvattenbehållarna förbikopplas, om den behöver
avstängas för rengöring eller översyn.

Det ökade renvattenmagasin, som erhållits genom utförandet av ytterligare
en renvattenbehållare, medför, att filtreringen i de fyra filterbassängerna
kan utsträckas under en större del av dygnet, och någon sådan omställning
av filterhastigheten två gånger varje dygn, som för närvarande
äger rum, torde^ härigenom ^ ej behöva ske. Av samma skäl kan en lägre
filterhastighet hållas,^ när någon av filterbassängerna måste avstängas.

Förutom det förhållandet, att den nya renvattenbehållaren är behövlig
under reparation av den befintliga behållaren, kommer sålunda det ökade
renvattenmagasinet att förenkla driften av vattenledningsverket samt bidraga
till att risken för försämring av vattenkvaliteten vid toppbelastningar
elimineras.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena har beräknats sålunda:

Ny renvattenbehållare ...................................... 26 500

Reparation av befintlig renvattenbehållare .................... 17 500

Utvändiga rörledningar ...................................... (5 000

Planering och utfyllnader .................................... 1 QOO

Summa kronor 51 000.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå 1947 års
riksdag medgiva, att vid Restads sjukhus’ vattenverk finge i huvudsaklig
överensstämmelse med föreliggande förslag utföras till- och ombyggnadsarbeten
för en kostnad av högst 51 000 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen anfört,
att det av Bergströms ingenjörsbyrå upprättade förslaget syntes vara den
lämpligaste åtgärden för avhjälpande av bristfälligheterna vid vattenverket
samt att den för förslagets genomförande upprättade kostnadsberäkningen
syntes vara skälig.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag nödvändigt, att åtgärder vidtagas
för avhjälpande av de föreliggande bristerna å vattenverket vid Restads
sjukhus vid Vänersborg. Jag vill därför tillstyrka de av styrelsen föreslagna
arbetena. De beräknade kostnaderna härför, 51 000 kronor, föranleda ingen
erinran från min sida.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 244.

45

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus.

I anledning av två vid 1946 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 273
och 11:427) anhöll riksdagen (skr. nr 209) om skyndsam utredning av frågan
om personalbosläder vid S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg.

Genom beslut den 21 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har medicinalstyrelsen med skrivelse
den 18 februari 1947 överlämnat förslag till uppförande av två bostadshus
för ogift personal vid sjukhuset. Styrelsen anför i huvudsak följande.

Styrelsen har låtit sin arkitekt Hakon Ahlberg utarbeta och kostnadsberäkna
ritningar till arbetenas utförande i olika alternativ.

Ehuru det för ögonblicket föreliggande behovet av nya bostäder för ogift
personal — befintliga sådana ligga i stor utsträckning inom eller omedelbart
över vårdavdelningar — är avsevärt, har medicinalstyrelsen dock funnit
det försiktigast att nu icke föreslå inrättandet av mer än 24 nya rum, fördelade
på två intill huvudvägen till sjukhuset liggande tvåvåningsbyggnader,
med sex enkelrum i varje plan. En ändring i tillgången på bostadsrum å den
allmänna marknaden kan nämligen inträda, vilket motiverar en viss återhållsamhet
vid uppgörande av plan för den statliga bostadsproduktionen inom
sjukhusområdet.

Det först utarbetade förslaget, alternativ 1, vilket i och för sig innebär en
höjning med avseende å rumsstorlek av hitintills tillämpad standard, upptager
fyra enkelrum om cirka 14 kvadratmeter och två rum med alkov om cirka
21 kvadratmeter i varje våningsplan samt gemensamt w. c. och bad. Detta
förslag utsattes emellertid för kritik av personalorganisationerna, som hävdade
att utrymmena vore för små och bekvämligheterna otillfredsställande.
Med anledning härav utarbetades ett alternativ 2, enligt vilket de mindre
rummen erhålla en yta om cirka 25 kvadratmeter och de större en om cirka
35 kvadratmeter, i båda fallen inberäknade till varje lägenhet hörande tambur,
badrum och toalett. Gemensamt tekök för samtliga rum inom våningsplanet
bibehölls. Jämväl detta alternativ har av personalorganisationen vid
sjukhuset och direktionen kritiserats. Sålunda framhålles, att föreslagna bidéer
inom toalettrummen böra slopas och de därigenom vunna utrymmena
inredas till separata tekök för varje rumsenhet.

Kostnaderna för de båda alternativen bliva enligt verkställda beräkningar

följande:

För alternativ 1, 2 byggnader ä 105 230 kronor ............210 460 kronor

> » 2, 2 » å 184 790 » ............369 580 ,

Dessa belopp, vilka beräknats eller 85 kronor per kubikmeter, böra enligt
arkitekten Ahlberg avrundas uppåt till 230 000 respektive 390 000 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen funnit
båda förslagens planläggning kunna godtagas samt ansett det böra ankomma
på medicinalstyrelsen att med hänsyn till personalens önskemål och betalningsförmåga
bedöma, vilken standard på bostäderna som borde väljas.

Medicinalstyrelsen ytlrar vidare följande.

Det synes styrelsen ofrånkomligt att standarden å bostäder av ifrågavarande
slag höjes utöver vad som hittills tillämpats. Då hänsyn till en sund eko -

46

Kung}. Maj.ts proposition nr 244.

nomi bjuder att göra denna standardhöjning så stor, att personalbostädema
i framtiden kunna konkurrera med den fria marknadens, skulle styrelsen anse
det klokt att tillmötesgå såväl önskningarna om badrum som de om tekök.
Då detta ärende till följd av hänsynstagande till förstnämnda önskemål redan
genom en omritning försenats vill styrelsen förorda, att först vid följande
ärenden av liknande slag hänsyn tages till det sistnämnda önskemålet,
om det överhuvudtaget bör ske. Det är en naturlig ordning, att standardförbättringar
genomföras stegvis, då hänsyn måste tagas till standarden å den
allmänna hyresmarknadens bostäder. Med hänsyn härtill föreslår styrelsen,
att byggandet nu får ske enligt alternativ 2 och att frågan sedan före följande
byggen föregås av överläggningar med personalorganisationerna.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
ville föreslå riksdagen att dels medgiva, att vid S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg
finge i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande alternativ 2 uppföras
två bostadshus för ogift personal, dels ock ställa härför erforderliga
medel, 390 000 kronor, till förfogande under budgetåret 1947/48.

Från medicinalstyrelsens beslut ha avvikande meningar anmälts av föredraganden,
medicinalrådet Björck, och t. f. byråchefen Elfving.

Björck anför för sin del följande.

Jag är fullt medveten om att bostäderna för ogift personal vid statens sinnessjukhus
icke äro tillfredsställande och att även av statsmakterna senast
beslutade dylika bostäder icke motsvara de krav å trevnad och komfort, som
nu med rätta kunna ställas på dem. Enligt min mening innebär emellertid
det mindre av de två till statsmakternas prövning nu framlagda förslagen (alternativ
1) så avsevärda förbättringar, att man bort låta sig därmed nöja. Ett
genomförande av alternativ 2 skulle enligt min mening innebära ett underkännande
av alla nu i bruk varande bostadsrum för sjukvårdspersonal, avsedd
för avdelningstjänst, vid statens sinnessjukhus och landstingens sjukvårdsinrättningar.

Elfving yttrar.

I likhet med medicinalstyrelsen finner jag det ofrånkomligt, att standarden
å personalbostäderna vid statens sinnessjukhus avsevärt höjes. Jag anser det
välbetänkt, att därvid i görligaste mån strävas efter att erhålla en standard,
som är likvärdig med den, som normalt förekommer vid nybyggnad å den
allmänna marknaden. Enligt min mening synes en sådan standardhöjning i
första hand böra avse ökade utrymmen i bostäderna.

Ersättning för tjänstebostad skall enligt gällande bestämmelser bestämmas
med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken
beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses
likvärdig med tjänstebostaden.

Det högsta för närvarande fastställda hyresbeloppet för möblerat enkelrum
vid S:t Jörgens sjukhus uppgår till 288 kronor för år. Härtill kommer nu utgående
särskilt bränsletillägg med cirka 30 kronor för ar. Enligt arkitekten
Ahlbergs kalkyler skulle hyresbeloppen enligt föreliggande alternativ 1 kunna
beräknas för de mindre rummen till 378 kronor och för de större till
567 kronor för år. Enligt alternativ 2 beräknas motsvarande belopp uppgå
till 675 respektive 945 kronor. Härvid är emellertid att märka, att de av
Ahlberg sålunda beräknade beloppen ej inkludera ersättning för värme,
möbler, lyse m. m. På grund härav och med hänsyn till läget på den allmänna
hyresmarknaden synes kunna förutsättas, att de hyror, som skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

47

komma att fastställas för de olika rummen — även med vederbörligt hänsynstagande
till bostädernas belägenhet inom sjukhusområdet — komma att
väsentligt överstiga de av Ahlberg beräknade beloppen. Skillnaden mellan
dessa hyror och högsta nu gällande hyresbelopp för enkelrum skulle därför
vad gäller rum enligt alternativ 2 bliva avsevärd, även under föl-utsättning
att en viss förhöjning av nu gällande hyror genomföres. Fråga uppstår då,
huruvida personalen i erforderlig utsträckning är villig att taga de nya rummen
i anspråk och därvid erlägga de högre hyresbeloppen.

Medicinalstyrelsen har uttalat, att den standardförbättring, som i fråga om
personalbostäderna vid statens sinnessjukhus syntes ofrånkomlig, borde genomföras
stegvis. Med denna utgångspunkt hade enligt min mening medicinalstyrelsen
— särskilt i betraktande av vad nyss anförts i fråga om storleken
av hyrorna för bostäderna — bort förorda uppförande av personalbostäder
vid S:t Jörgens sjukhus enligt det först utarbetade förslaget (alternativ
1).

Vid S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg äro, såsom framgår av den lämnade
redogörelsen, bostäderna för den ogifta personalen i stor utsträckning belägna
inom eller omedelbart över vårdavdelningarna. Nämnda förhållande, vilket
måste anses ur olika synpunkter otillfredsställande, uppmärksammades
av fjolårets riksdag, som i anledning av väckta motioner hemställde om
skyndsam utredning av personalbostadsfrågan vid sjukhuset.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa den av
riksdagen begärda utredningen, har styrelsen nu framlagt förslag till uppförande
vid sjukhuset av två bostadshus för ogift personal med 12 enkelrum
i varje hus eller alltså sammanlagt 24 rum. I de motioner, som lågo till grund
för riksdagens hemställan om utredning, uppgavs det aktuella behovet av
rum till ett 40-tal. I likhet med medicinalstyrelsen anser jag likväl försiktigast,
att byggandet av bostäder genom statens försorg för närvarande begränsas
till det av medicinalstyrelsen föreslagna antalet.

Vad beträffar de olika lägenheternas storlek och inredning föreligga två
olika förslag, betecknade alternativ 1 och alternativ 2. De båda förslagens
närmare innebörd framgår av den förut lämnade redogörelsen. Medicinalstyrelsen
har för sin del förordat alternativ 2, medan två reservanter i styrelsen
ansett, att man borde stanna vid alternativ 1. För egen del har jag vid övervägande
av frågan icke kunnat undgå att finna, att rumsytorna enligt alternativ
1 äro alltför knappt tillmätta. Å andra sidan skulle ett realiserande av
alternativ 2 innebära en sådan standardhöjning i förhållande till övriga tjänstebostäder,
att man måste ställa sig betänksam med hänsyn till de hyror,
som de föreslagna lägenheterna skulle komma att betinga. Hyrorna ha sålunda
beräknats komma att mer än fördubblas i förhållande till de högsta
nu gällande. Vid sådant förhållande torde eu medelväg mellan de båda förslagen
böra sökas. Jag förordar därvid, att de mindre rummen gives en bruttoyta
av omkring 18 kvadratmeter och de större rummen eu bruttoyta av omkring
28 kvadratmeter samt att i varje våningsplan för gemensamt bruk inrättas
ett tekök och ett badrum samt förslagsvis två vv. c. Härjämte bör i var
och en av de större lägenheterna anordnas antingen ett tekök eller ett badrum.

Före draganden.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Före draganden.

Valet däremellan torde böra tillkomma medicinalstyrelsen i samråd med sjukhusledningen
och personalen.

Med den av mig sålunda förordade utformningen av lägenheterna kunna
enligt vad jag under hand inhämtat från vederbörande arkitekt kostnaderna
för varje hus uppskattas till omkring 155 000 kronor. Det erforderliga medelsbehovet
för de två husen kommer alltså att uppgå till 310 000 kronor, vilket
belopp torde böra anvisas för nästa budgetår.

Uppförande av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus.

Utvidgning och förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden vid Restads sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 211 till 1946 års riksdag
framlagt förslag uppförde riksdagen (skr. nr 313) å allmän beredskapsstat
för budgetåret 1946/47 under kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond,
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. ett anslag
av 1 500 000 kronor. Nämnda anslag avsågs bland annat för bestridande
av kostnaderna för följande tre olika ändamål, nämligen uppförande av sex
läkarbostäder vid statens sinnessjukhus, utvidgning och förbättring av vattenverket
vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik samt ombyggnad av administrationsbyggnaden
vid Restads sjukhus vid Vänersborg. Kostnaderna för
dessa arbeten beräknades till respektive 250 000, 63 000 och 290 000 kronor.
Av de sex läkarbostäderna skulle en uppföras vid vart och ett av Ryhovs
sjukhus i Jönköping, S:ta Gertruds sjukhus i Västervik, S:t Olofs sjukhus i
Visby och Frösö sjukhus vid Östersund samt två vid Mariebergs sjukhus i
Kristinehamn. Beträffande den närmare motiveringen för berörda byggnadsarbeten
får jag hänvisa till de redogörelser, som lämnats i det vid nämnda
proposition fogade bihanget B, s. 265—266, 268 och 270—271.

Aled hänsyn till de för dispositionen av anslag å allmän beredskapsstat
gällande förutsättningarna har intet av ifrågavarande arbeten kunnat påbörjas
och så beräknas ej heller kunna ske under återstoden av innevarande
budgetår.

Från medicinalstyrelsen har framhållits, att de i det föregående omnämnda
byggnadsarbetena vore av sådan angelägenhetsgrad, att de borde komma
till utförande under budgetåret 1947/48. Med hänsyn härtill vill jag förorda,
att för dessa arbeten äskas medel å riksstaten för nästa budgetår.
För de sex läkarbostäderna böra därvid, enligt vad som under hand meddelats
från byggnadsstyrelsen, upptagas 345 000 kronor, varav för var och
en av bostäderna vid S:ta Gertruds, S:t Olofs och Frösö sjukhus 60 000 kronor
samt för var och en av de tre återstående bostäderna 55 000 kronor. För
arbetena å vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus och för ombyggnaden av
administrationshuset vid Restads sjukhus torde böra anvisas samma belopp,
som beräknats å den allmänna beredskapsstaten eller 63 000 respektive
290 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

49

II. Försäljning av visst av Mariebergs sjukhus disponerat

markområde.

I skrivelse den 19 januari 1945 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
om försäljning till Kristinehamns stad av visst av Mariebergs sjukhus disponerat
markområde. Styrelsen anför härom följande.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 21 november 1942 ha avdelningarna
av statens sjukhuspersonals förbund vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn
— under framhållande av att för personalen vid sjukhuset sedan många år
tillbaka ett stort behov förelegat av ett område i sjukhusets närhet, där
egnahemsbebyggelse kunde ske — bland annat hemställt, att visst område
av sjukhusets mark, som intagits i stadsplanen för Kristinehamns stad, måtte
upplåtas till försäljning för egnahemsbebyggelse.

Den del av sjukhusets mark, som avses i nämnda framställning, utgöres
av delar av stadsägoområdet 1581 om cirka 11 hektar, beträffande vilket
område Kungl. Maj:t den 29 maj 1942 fastställt stadsplan. Av det sålunda
stadsplanelagda området skulle 4,39 hektar utan ersättning överlämnas bil
staden för gator, parker och allmänna platser.

Sedan medicinalstyrelsen hos kammarkollegium hemställt om yttrande
rörande dels formen för den ifrågasatta försäljningen och vad därmed kunde
äga sammanhang, dels ock prissättningen av markområdet, anförde kollegiet
i skrivelse den 30 juni 1943 bland annat, att en successiv tomtförsäljning
till enbart sjukhuspersonal och driven i kronans egen regi skulle
bliva både omständlig och till tiden långvarig, varför borde verkställas en
undersökning, huruvida ej annan form för försäljningen än i kronans regi
och med uteslutande rätt för sjukhusets personal att köpa tomt kunde
anses lämplig. Tid efter annan hade statsmakterna, framhöll kollegiet, beaktat
angelägenheten av att rikets städer och stadsliknande samhällen bereddes
möjlighet att genom förvärv av statlig eller av staten kontrollerad
jord trygga och vidare utveckla stadsbyggnadsområdet och avsätta erforderliga
reservat för övriga stadens ändamål. Kollegiet, som under hand inhämtat
av ordföranden i Kristinehamns stads drätselkammare, att staden
eventuellt vore intresserad av att få förvärva nu ifrågavarande område vid
Mariebergs sjukhus, ansåg för sin del, alt underhandlingar borde upptagas
med Kristinehamns stad om försäljning till staden av hela området med
förbehåll om förtursrätt för sjukhusets befattningshavare vid tomtförsäljning
inom området. Värdesättning av området borde verkställas av särskilt
utsedda värderingsmän.

Härefter har drätselkammaren i Kristinehamn i yttrande till direktionen
för sjukhuset den 27 oktober 1943 meddelat, att drätselkammaren ansåge
en försäljning av markområdet eller större delen därav till staden vara till
förmån för såväl kronan som staden, samt förklarat sig villig att lämna en
köpeskilling för området motsvarande 50 öre per kvadratmeter för hela området
eller 83 öre per kvadratmeter för samma område minskat med den
mark, som jämlikt 52 g stadsplanelagen skulle avstås till gatumark utan ersättning.
Vid köpeskillingens bestämmande hade staden icke tagit hänsyn
till den olägenhet, som en förtursrätt för sjukhusets befattningshavare kunde
medföra för staden. Hur denna förtursrätt skulle utformas borde bliva föremål
för närmare överläggningar, sedan frågan om eventuellt köp kommit
närmare sin lösning.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. AV 244

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Sedan direktionen för sjukhuset hos medicinalstyrelsen anhållit, att området
måtte bliva föremål för värdering av värderingsmän, uppdrog styrelsen
den 9 maj 1944 åt kammarrådet Sten Grönvall och ingenjören Andreas
Nordström att verkställa värdering av området. Enligt värderingsmännens
den 7 december 1944 avgivna utlåtande utgjordes den mark, som skulle
överlåtas till staden, av dels stadsägan 1466, vilken bestode av väg och varifrån
bortsetts vid värderingen, dels ock 55 794 kvadratmeter av stadsägoområdet
1581. I sistnämnda område inginge två i stadsplanen ej intagna
arealer om tillhopa 1 720 kvadratmeter. Det i stadsplanen intagna området
har värderats till 50 850 kronor. Värdet av de områden, som ej intagits i
stadsplanen, har beräknats till 50 öre per kvadratmeter. Den till försäljning
föreslagna marken har i enlighet härmed åsatts ett värde av i avrundat
tal 51 700 kronor.

I yttrande den 5 januari 1945 över nämnda förslag har drätselkammaren
törklarat, att, då det för stadens vidkommande vore synnerligen angeläget,
att någon del av området exploaterades snarast möjligt, drätselkammaren
vore villig att träffa avtal med utgångspunkt från förrättningsmännens värdering.

Medicinalstyrelsen anför vidare.

Ifrågavarande område är beläget utanför sjukhusets inhägnade område
och torde icke lämpligen kunna komma till användning för sjukhusets behov.
Området, som till stor del utgöres av åkermark, lämpar sig väl till
egnahemstomter för sjukhusets befattningshavare, då det gränsar till den
del av sjukhusområdet, där huvudingången är belägen. Styrelsen har därför
intet att erinra mot att markområdet disponeras för detta ändamål. Beträffande
formen för tillhandahållandet av tomter ansluter sig styrelsen till
det av kammarkollegium föreslagna förfaringssättet. Försäljning av området
till Kristinehamns stad synes dock böra ske under förbehåll, att sjukhusets
befattningshavare beredes förtursrätt vid tomtförsäljning inom omområdct.
Vad angår prissättningen har styrelsen icke funnit anledning att
frångå värderingsmännens förslag.

Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t ville inhämta riksdagens
medgivande till försäljning till Kristinehamns stad av de delar av det Mariebergs
sjukhus tillhöriga stadsägoområdet 1581 om 54 074 kvadratmeter,
vilka inginge i det stadsplanelagda området, för ett pris av 50 850 kronor
ävensom de delar om tillhopa 1 720 kvadratmeter av samma stadsäga, vilka
icke inginge i stadsplanen, till ett pris av 50 öre för kvadratmeter.

I skrivelse den 9 november 1946 har vidare drätselkammaren i Kristinehamn
anfört följande rörande de närmare villkoren för den ifrågasatta försäljningen
till staden.

I den händelse staden skulle få förvärva området, är staden villig förbinda
sig att vid försäljning av tomter erbjuda personalen vid Mariebergs sjukhus
att i första hand få förvärva blivande tomter inom viss tid allt efter det
kvarteren upplåtas för bebyggelse. Under samma förutsättning förbinder sig
staden att ävenledes i första hand till nämnda personal upplåta tomtema med
tomträtt, därest Kungl. Maj:t för stadens förvärv skulle föreskriva dylik
form för blivande upplåtelser. Staden förbinder sig därjämte att — om tomt

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

51

upplåtits till person, som ej är anställd vid Mariebergs sjukhus — i blivande
tomträttskontrakt föreskriva skyldighet för tomträttshavaren att, därest
denne önskade försälja tomträtten och å tomten uppförda byggnader under
upplåtelsetiden till person, som icke är anställd vid sjukhuset, till staden
hembjuda tomträtten och byggnaderna dock med rätt för tomträttshavaren
att fritt försälja tomträtten och byggnaderna, om staden ej inom exempelvis
tre månader meddelat tomträttshavaren stadens beslut i anledning av erbjudandet.
Genom denna anordning skulle staden således ha bibehållit möjligheten
att ånyo erbjuda tomträtten till någon vid sjukhuset anställd befattningshavare.
Drätselkammaren vill dock i detta sammanhang framhålla,
att detta stadens åtagande i fråga om upplåtelse av mark med tomti-ätt måste
bliva beroende på stadsfullmäktiges beslut härutinnan, då tomträttsinstitut
ännu icke införts i staden.

Av personalen vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn har framhållits, att
sedan många år behov förelegat av ett område i sjukhusets närhet, där egnahemsbyggelse
kunde ske. Ett härför väl lämpat område disponeras av sjukhuset
och erfordras icke för sjukhusets behov. Det synes emellertid knappast
lämpligt, att exploateringen av området i fråga äger rum i statens regi. Såsom
kammarkollegiet framhållit skulle nämligen en successiv upplåtelse av tomter
till enbart sjukhusets personal och driven i kronans egen regi bliva både
omständlig och till tiden långvarig. Lämpligare synes vara att, såsom myndigheterna
föreslagit, området överlåtes till staden, att av denna exploateras.
Jag tillstyrker därför, att sådan överlåtelse kommer till stånd. I överlåtelsehandlingen
böra intagas bestämmelser i syfte alt tillförsäkra sjukhusets
personal förtursrätt till blivande tomter. Dessa bestämmelser synas böra
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad drätselkammaren föreslagit
i sin skrivelse den 9 november 1946. Tomterna torde böra upplåtas
med tomträtt, varvid i tomträttskontrakten bör intagas föreskrift om sådan
skyldighet att hembjuda staden tomträtt och byggnader, som av drätselkammaren
föreslagits. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare utforma
de nu ifrågavarande bestämmelserna.

Det område, som skulle överlåtas till staden, utgör dels stadsägan 1466,
bestående av väg, dels ock 55 794 kvadratmeter av stadsägoområdet 1581. Enligt
värderingsmännen skulle av sistnämnda areal 54 074 kvadratmeter vara
intagna i stadsplan, medan 1 720 kvadratmeter icke skulle ingå i stadsplan.
Enligt vad jag under hand inhämtat från staden äro emellertid de
rätta siffrorna härvidlag 55 344 respektive 450 kvadratmeter. Någon anledning
att på grund härav frångå den av värderingsmännen föreslagna köpeskillingen
för området synes dock ej föreligga. Denna torde alltså böra bestämmas
till i avrundat tal 51 700 kronor. Jag vill därvid framhålla, att den
gjorda markvärderingen förutsätter, alt staden framdeles, då sådant påkallas,
färdigställer gatorna omkring vissa för sjukhusets räkning behållna tomter
om tillhopa 11 506 kvadratmeter och att likvid därför skall anses erlagd
genom uppgörelse i enlighet med det nu framlagda förslaget. En bestämmelse
härom torde böra intagas i köpehandlingen.

Före draganden.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

III. Försäljning av visst av Gådeå sjukhus disponerat

markområde.

Sedan Västernorrlands läns landsting genom beslut den 5 september 1935
förklarat sig berett att, under förutsättning att ett statens sinnessjukhus förlädes
till Västernorrlands län, på de villkor, om vilka överenskommelse kunde
träffas, övertaga Gådeå sjukhus i Härnösand för inrättande därstädes avett
vårdhem för sinnessjuka, utarbetades av medicinalstyrelsen, efter muntliga
förhandlingar mellan styrelsen och delegerade för Västernorrlands läns
landstings förvaltningsutskott, ett förslag till avtal av följande lydelse:

Under förutsättning att dels Kungl. Maj:t, å ena sidan, och Västemorrlands
läns landsting, å andra sidan, godkänner nedanstående avtal dels ock
Kungl. Maj:t meddelar beslut om uppförande av ett statligt sinnessjukhus
inom Västernorrlands län har mellan medicinalstyrelsen och Västernorrlands
läns landstings förvaltningsutskott träffats följande avtal.

Till Västernorrlands läns landsting överlåter Kungl. Maj:t och kronan det
område i Härnösands stad, som nu disponeras för Gådeå sjukhus därstädes,
jämte å området befintliga byggnader och till sjukhuset hörande fasta inventarier.

I händelse ovan angivna förutsättningar inträffa, tillträdes fastigheten av
landstinget i befintligt skick vid ingången av året näst efter det år, under vilket
ett nyuppfört sinnessjukhus inom Västernorrlands län blir avsynat och
godkänt för ett antal av minst 300 där iordningställda vårdplatser.

Köpeskillingen fastställes till 450 000 kronor. Av detta belopp skall landstinget
å tillträdesdagen erlägga 400 000 kronor. Återstående köpeskilling
50 000 kronor skall erläggas vid utgången av det år, varunder Kungl. Maj:t
och riksdagen meddelat beslut om att statsbidrag skall utgå till driften av
sådana vårdhem för sinnessjuka, som anordnas av landsting, i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag, som statens sjukvårdskommitté framlagt
i sitt den 17 maj 1934 avgivna betänkande angående den slutna kroppssjukvården
i riket, dock tidigast å tillträdesdagen.

Till sjukhuset hörande lösa inventarier äger landstinget övertaga i den
omfattning, vartill landstinget finner anledning, mot ersättning, som, i händelse
annan överenskommelse ej träffas, bestämmes av skiljemän i den ordning
gällande lag om skiljemän föreskriver.

Kostnaden för lagfart å fastigheten bestrides av landstinget.

Den 11 september 1936 beslöt landstinget godkänna avtalsförslaget.

Förslaget till avtal förelädes 1937 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr.
nr 431), som emellertid icke tog ställning vare sig härtill eller till frågan
om nedläggande av Gådeå sjukhus.

Vid 1938 års riksdag (prop. nr 176; riksd. skr. nr 343) fattades beslut om
uppförande av ett nytt sinnessjukhus i Sundsvall (Sidsjöns sjukhus). Något
beslut rörande Gådeå sjukhus eller något uttryckligt godkännande av avtalsförslaget
förekom emellertid icke.

Sedan medicinalstyrelsen, under hänvisning till den alltmer ökade bristen
på platser inom den statliga sinnessjukvården, i skrivelse den 13 mars
1942 upptagit frågan om bibehållande tills vidare av Gådeå sjukhus, förelädes
delta spörsmål 1942 års riksdag i proposition nr 267. I enlighet med me -

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

53

dicinalstyrelsens förslag tillstyrkte därvid föredragande departementschefen,
att vid sjukhuset för en beräknad kostnad av 250 000 kronor skulle utföras
vissa reparationsarbeten, vilka ansetts ofrånkomliga, för att sjukhuset skulle
kunna fungera såsom sekundärsjukhus under en period av minst fem år.
Departementschefen förordade vidare, att förslaget till avtal skulle föreläggas
riksdagen för godkännande, dock med den ändringen, att tidpunkten
för avtalets ikraftträdande framflyttades tio år. Detta blev ock statsmakternas
beslut (riksd. skr. nr 308).

Den 30 juni 1942 godkände Kungl. Maj-.t avtalsförslaget med nyss angiven
ändring rörande tidpunkten för avtalets ikraftträdande. I enlighet härmed
skall med landstingets övertagande av sjukhuset anstå till den 1 januari
1954.

I skrivelse den 10 januari 1947 har Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott
hemställt om medgivande att före den 1 januari 1954 för utbyggnad
av länslasarettet i Härnösand få disponera viss å en vid framställningen
fogad situationsplan angiven del av Gådeå sjukhus’ markområde. Till
stöd för sin hemställan har förvaltningsutskottet anfört i huvudsak följande.

Vid övervägande av frågan om delning av Härnösands lasarett, vilket är
beläget å ett område gränsande till Gådeå sjukhusområde, i kirurgisk, medicinsk
och röntgenavdelning har det visat sig, att det område, som landstinget
disponerar för lasarettets behov, icke förslår för uppförande av eventuella
ny- och tillbyggnader.

I samband med den planerade utbyggnaden av lasarettet har fråga uppkommit
om nybyggnad av panncentral för lasarettets behov. Därvid har
till övervägande upptagits, om icke denna panncentral skulle kunna byggas
med sådan kapacitet, att för Gådeå sjukhus erforderlig värme kunde levereras
från panncentralen.

För ett realiserande av denna plan om en gemensam panncentral är det
oundgängligen nödvändigt med eu utvidgning av lasarettets tomtområde.

Såväl utvidgningen av lasarettets byggnadskropp som uppförandet av en
ny panncentral äro oundgängligen nödvändiga för uppehållande av den
slutna kroppssjukvården i Härnösandsområdet, och 1946 års landsting har
också anvisat medel för utförande av dessa byggnadsarbeten, så snart ritningar
och beskrivningar upprättats och byggnadstillstånd erhållits.

Anlitade arkitekter ha enstämmigt förklarat, att lasarettets nuvarande område
icke medgiver upprättande av en rationell situationsplan för de planerade
nybyggnaderna, särskilt med tanke på att man måste taga den största
hänsyn till eventuellt kommande till- och nybyggnader. En verkställd^ utredning
rörande möjligheterna till utvidgning åt annat håll än mot Gådeå
sjukhusområde visar, att sådana möjligheter icke föreligga, då lasarettsområdet
åt söder begränsas av vatten (Södra sundet), åt norr av gata (Södra
vägen) samt åt väster av bostads- och industrifastigheter. Den enda möjlighet,
som återstår, är sålunda utvidgning mot Gådeå sjukhusområde.

Av handlingarna i ärendet framgår, att den mark, som avses i förvaltningsutskottets
skrivelse, utgöres av ett vid gränsen mellan lasarettets och
sinnessjukhusets områden beläget sextio meter brett område, vilket sträcker
sig från Södra vägen till stranden av Södra sundet, ävensom att inom området
i fråga finnas dels ett bostadshus, inrymmande sex familjebostäder,

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

varav fyra om två rum och kök samt två om ett rum och kök, ävensom två
enkelrum, dels ock en stallbyggnad, ett obduktionshus och ett vedmagasin
samt tio mindre hus och anläggningar. Enligt en anteckning å den handlingarna
i ärendet bilagda situationsplanen skulle områdets areal utgöra

19 680 kvadratmeter.

Direktionen för Gådeä sjukhus har för sill del förklarat sig icke ha något
att erinra mot bifall till förvaltningsutskottets hemställan under förutsättning,
att sjukhuset kompenserades för förenämnda bostadshus genom att
landstinget ställde motsvarande bostadslägenheter till sjukhusets förfogande.

Med anledning av vad sjukhusdirektionen sålunda anfört har förvaltningsutskottet
framhållit, att direktionens villkor för bifall till utskottets framställning
på intet sätt vore rimligt. Bostadshuset vore nämligen mycket gammalt
och i mycket dåligt skick. Frågan om ersättning för bostadshuset behövde
dock icke inverka på ställningstagandet i ärendet, dä de av landstinget
planerade byggnadsarbetena kunde genomföras utan att huset behövde
spolieras. Övriga anläggningar, som vore belägna inom det område, varom
nu vore fråga, syntes icke värda rivningskostnaderna.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 18 april 1947 anfört i huvudsak följande.

Gådeå sjukhus är visserligen gammalt och dess nedläggande har tidigare
varit en avgjord sak. Statsmakterna ha emellertid år 1942 anvisat 250 000
kronor för undanröjande av de mest framträdande olägenheterna inom de
gamla byggnaderna. Då kravet på vårdplatser inom den statliga sinnessjukvården
är synnerligen uttalat och då en nybyggnad för de 325—850 patienter,
som sjukhuset dock kan omhändertaga, skulle kräva mycket betydande
utgifter, helt säkert ej understigande ett belopp av 5 miljoner kronor, har
medicinalstyrelsen i sin den 11 september 1945 framlagda tioårsplan för den
statliga sinnessjukvården in. m. räknat med att sjukhuset för överskådlig
framtid skulle bestå. De ytterligare kostnader, som skulle bliva erforderliga
för sjukhusets genomgående renovering, kunna för närvarande beräknas till

20 å 25 procent av motsvarande kostnader för nybyggnad. Medicinalstyrelsen
har ock vid de upprepade förhandlingar, som i nu föreliggande fråga
förts med representanter för landstinget, förvissat sig om att detta icke har
något att erinra mot att avtalet om Gådeå sjukhus’ överlåtelse å landstinget
häves under förutsättning att landstinget finge sitt markbehov för lasarettets
utvidgning tillgodosett.

I samband med avloppsnätets modernisering vid Gådeå sjukhus och anläggandet
därstädes av en emscherbrunn för avloppsvattnets rening inleddes
för några år sedan samarbete med landstinget genom att avloppsledningarna
från länslasarettet fingo anslutas till denna reningsanläggning. Medicinalstyrelsen
finner det framlagda förslaget om utvidgning av detta samarbete
till att omfatta en för de båda sjukvårdsinrättningarna gemensam ångcentral
naturligt och ansluter sig helt till detsamma, detta så mycket mera, som
Gådeå sjukhus’ pannanläggning nu är så gammal och försliten, att en helt
ny sådan inom de närmaste åren blir ofrånkomlig, om sjukhuset fortfarande
skall vara i bruk. Styrelsen har för sin del ej heller något att invända mot
att landstinget tillätes övertaga den del av Gådeå sjukhus’ område, som —
preliminärt — å en till handlingarna hörande situationsplan markerats med
rödkrita.

Beträffande sättet för detta övertagande får medicinalstyrelsen föreslå att,

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

55

sedan avtalet om Gådeå sjukhus’ försäljning upphävts, landstinget tillätes
förvärva området i fråga mot en köpeskilling, förslagsvis uppgående till
lika stor del av det för hela området avtalade beloppet, 450 000 kronor, som
det till överlåtande föreslagna området utgör av hela sjukhusets mark, enligt
skedd uppskattning en sjundedel, avrundat nedåt till 60 000 kronor. Landstingets
representanter ha under hand förklarat sig icke ha nagot att erinra
mot en sådan beräkningsgrund. I ett kommande avtal om en sådan överlåtelse
synes böra inryckas en bestämmelse om att Gadea sjukhus under förslagsvis
tre år må medgivas rätt att disponera det inom området i fråga belägna
bostadshuset, för vilket en ersättningsbvggnad bör av staten uppföras
å den staden närmast belägna delen av sjukhusområdet.

Vad vidare angår uppförandet av en gemensam ångcentral for de bada
sjukvårdsinrättningarna tala praktiska skäl för att denna bör uppföras och
helt bekostas av den ena kontrahenten, i detta fall landstinget, som redan
fattat beslut i saken. För den tekniska expertisen torde det ej vålla några
svårigheter att beräkna ett skäligt pris för den ångkraft, Gådeå sjukhus kan
komma att uttaga med hänsyn till både gällande bränslepriser samt ränta
och amortering av de merkostnader för anläggningens uppförande, som komma
att bliva betingade av att Gådeå sjukhus anslutes till densamma. __

Det ifrågasatta utvidgade samarbetet skulle även omfatta, att Gådeå sjukhus
finge använda sig av den nya obduktionslokal med tillhörande biutrymmen,
som ingår i lasarettets nybyggnadsplaner. Även beträffande denna förmån
torde genom förhandlingar överenskommelse lättehgen kunna trattas.

Medicinalstyrelsen får slutligen i detta sammanhang anföra, att den föreslagna
gemensamma ångcentralen torde möjliggöra en icke oväsentlig reduktion
av den tekniska personal, som nu är ofrånkomlig för Gådeå sjukhus
drift.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå 1947 års riksdag att dels medgiva, att förhandlingar
finge upptagas om hävande av avtalet om Gådeå sjukhus försäljning samt
att, sedan landstingets medgivande härtill lämnats, till landstinget finge,
mot ersättning och på villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen
föreslagit, överlåtas den mark, landstinget oundgängligen behövde för
lasarettets utvidgning, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att med landstinget
träffa överenskommelse om villkoren för Gådeå sjukhus’ anslutning till en
av landstinget uppförd ny ångcentral.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligger ett av 1942 års
riksdag godkänt avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Västernorrlands
läns landsting av innebörd, att landstinget den 1 januari 1954 mot en köpeskilling
av 450 000 kronor skall övertaga sjukhuset med tillhörande markområde.

Landstingets förvaltningsutskott har nu, under hänvisning till att eu förestående
utbyggnad av Härnösands lasarett, vars markområde gränsar till den
av Gådeå sjukhus disponerade marken, krävde en utvidgning av lasarettsområdet
och att en sådan utvidgning icke vore möjlig annat än i riktning
mot Gådeå sjukhus, hemställt om medgivande att för nämnda ändamål redan
före den 1 januari 1954 få disponera viss del av sinnessjukhusets mark -

Före draganden.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

område. Medicinalstyrelsen har för sin del i yttrande över förvaltningsutskottets
framställning föreslagit, att förhandlingar skulle upptagas om hävande
av avtalet med landstinget, då man enligt styrelsens mening syntes
böra räkna med att sjukhuset för överskådlig framtid erfordrades för den
statliga sinnessjukvårdens behov, samt att, sedan överenskommelse i ämnet
träffats med landstinget, till detta skulle överlåtas den mark, som avsåges
i förvaltningsutskottets framställning.

Såsom jag förut framhållit är frågan om utbyggnaden av sinnessjukvården
i skilda hänseenden ännu icke så klarlagd, att ställning i princip till
densamma kan tagas. I avvaktan på den ytterligare utredning rörande hithörande
spörsmål och den översyn i samband därmed av medicinalstyrelsens
tioårsplan, som jag i det föregående ansett erforderlig, är jag icke för
närvarande beredd att biträda medicinalstyrelsens förslag om hävande av
avtalet med landstinget rörande dess övertagande av Gådeå sjukhus. Med
hänsyn till vad i ärendet anförts anser jag mig likväl böra tillstyrka, att
landstinget redan nu får förvärva den mark, som avses i förvaltningsutskottets
framställning och som enligt vad styrelsen upplyst icke erfordras för
sinnessjukhusets behov. Köpeskillingen för området torde i enlighet med
medicinalstyrelsens förslag böra fastställas till 60 000 kronor. Å den handlingarna
i ärendet bifogade situationsplanen har områdets areal uppgivits
vara 19 680 kvadratmeter. Enligt vad jag under hand inhämtat är emellertid
denna siffra endast ungefärlig. Områdets exakta areal torde böra bestämmas
vid markmätning, som bör föregå försäljningen. Utgifterna härför
liksom övriga med köpet förenade kostnader böra bestridas av landstinget.
Såsom villkor för försäljningen torde böra gälla, att Gådeå sjukhus medgives
rätt att tills vidare disponera det inom området belägna bostadshuset.

Till frågan om anslutning av Gådeå sjukhus till den av landstinget planerade
ångcentralen finner jag mig i rådande läge icke kunna taga slutlig ställning.
Jag förordar, att det får ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan utredning
förebragts angående de närmare villkoren för en sådan anslutning, träffa
avgörande i frågan.

IV. Om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund.

Psykiatriska kliniken i Lund tillkom genom beslut av 1928 års riksdag
(prop. nr 205; riksd. skr. nr 302) och togs i bruk i början av år 1931. Kostnaderna
för uppförandet av kliniken, som är avsedd för 102 patienter, uppgingo
till 724 100 kronor och bestredos helt av statsmedel. Även kostnaderna
för anskaffande av den första uppsättningen inventarier för kliniken ha bestritts
av statsmedel. Kliniken äges av staten. Nyttjanderälten till kliniken
är emellertid enligt ett mellan Kungl. Maj:t och kronan och Malmöhus läns
landsting den 5 september och den 24 oktober 1928 träffat avtal upplåten
till landstinget med skyldighet för landstinget att där anordna sjukvård samt
att upplåta kliniken i dess hela omfattning för den medicinska undervis -

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

57

ningen vid Lunds universitet. I administrativt hänseende utgör kliniken en
avdelning av Lunds lasarett. Förvaltningen av kliniken ankommer på lasarettets
direktion, som vid behandling av frågor rörande kliniken utökas med
en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot. Professorn i psykiatri vid Lunds universitet
är självskriven överläkare vid kliniken och ansvarig för sjukvården därstädes.
Kliniken är avsedd för undersökning, behandling och vård av alla
former av sinnessjukdom. Å kliniken skola mottagas sjuka från hela riket
oberoende av hemorten. Kostnaderna för klinikens drift bestridas av landstinget,
som erhåller ersättning härför av staten enligt i nyssnämnda avtal
närmare angivna grunder. Ersättningen bestrides från ett för ändamålet under
femte huvudtiteln uppfört särskilt anslag.

I skrivelse den 16 maj 1944 hemställde direktionen för länslasarettet i
Lund, att Kungl. Maj:t måtte anmoda byggnadsstyrelsen att i samråd med
direktionen verkställa erforderlig utredning om klinikens försättande i förbättrat
skick samt upprätta det förslag härtill, som kunde finnas påkallat.
Lasarettsdirektionens framställning var föranledd av en till direktionen inkommen
skrivelse från dåvarande överläkaren vid kliniken, professorn H.
Sjöbring, vari denne anförde i huvudsak följande.

Psykiatriska kliniken har från början lidit av betydande brister och dess omoch
tillbyggnad har länge varit ifrågasatt. Någon verklig utredning av frågan
har emellertid ännu icke kommit till stånd. Direktionen har tidigare gjort
framställning om medel för utredning, men anslag för ändamålet har icke
erhållits. Då frågan om den psykiatriska klinikens ordnande uppenbarligen
måste tas upp i samband med igångsatt utredning av lasarettets byggnadsfrågor
och uppgörande av generalplan, får jag hemställa, alt direktionen
måtte vidtaga åtgärder för erhållande av nödigt anslag för utredning, huruvida
en tillfredsställande lösning av psykiatriska klinikens byggnadsfråga
kan erhållas genom om- och tillbyggnad av nuvarande klinik eller nybyggnad
är erforderlig med eventuell användning av nuvarande byggnad för
annat ändamål.

Med anledning av lasarettsdirektionens framställning uppdrog Kungl. Maj.t
genom beslut den 2 juni 1944 åt byggnadsstyrelsen att i samrad med direktionen
verkställa utredning rörande den lämpligaste lösningen av 1 rågan om
åstadkommande av ökade och mera ändamålsenliga utrymmen för kliniken
samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.

Till fullgörande av detta uppdrag har byggnadsstyrelsen med skrivelse
den 24 oktober 1946 överlämnat förslag till om- och tillbyggnad av kliniken.

Rörande behovet av eu ombyggnad av kliniken anför byggnadsstyrelsen
till att börja med följande.

Psykiatriska kliniken i Lund var den första i sitt slag i Sverige. På grund
av att vid tidpunkten för klinikens uppförande erfarenheter saknades angående
den lämpligaste utformningen av en lasarettsavdelning för psykiskt
sjuka, erhöll byggnaden en planläggning, som sedermera visade sig vara
mindre ändamålsenlig, särskilt efter den snabba medicinska utvecklingen
på detta område under senaste år. Den mest framträdande olägenheten
består däri, att klinikbyggnaden erbjuder mycket begränsade möjligheter

58

Kunyl. Maj.ts proposition nr 244.

till differentiering och isolering av patienterna. Kliniken byggdes efter modell
av de stora sinnessjukhusen så, att var och en av de sex avdelningarna
kom att utgöra en enda stor övervakningssal, omfattande sovplatser, dagrum
samt två isoleringsrum och två rum för enskilda patienter. Emellertid kom
klientelet snart liksom på de senare tillkomna klinikerna i Göteborg och
Stockholm att bestå företrädesvis av tidiga lättare fall, undersökningsfall
m. m., för vilka i stället en fördelning på mindre salar, flera isoleringsrum
samt avdelning för enskilda rum hade varit önskvärd. Ljudisoleringen mellan
rummen och våningarna är icke så beskaffad, att där kunna vårdas oroliga
eller störande patienter. Sådana sjukdomsfall måste därför överföras
till sinnessjukhus.

För kliniken i egenskap av universitetsklinik uppgivas här anförda olägenheter
vara särskilt kännbara. Sålunda har den omständigheten, att patienter
med vissa slag av sinnessjukdomar icke kunnat mottagas, avsevärt
hämmat möjligheten att för undervisnings- och forskningsändamål förfoga
över ett tillräckligt allsidigt patientmaterial. De för undervisning och forskning
avsedda lokalerna anses därjämte numera otillräckliga.

En bidragande orsak till att klinikbyggnaden i sitt nuvarande skick är
mindre lämpad för sitt ändamål utgör även den hastiga ökningen i tillströmningen
till klinik och poliklinik, vilken berott på allmänhetens och de sociala
myndigheternas stigande insikt om klinikens praktiska betydelse.

Byggnadsstyrelsen framhåller härefter, att styrelsen till eu början inriktat
utredningsarbetet på att söka komma till rätta med de nuvarande olägenheterna
genom att framlägga en lösning, avseende jämförelsevis mindre ändringar
och tillbyggnader av klinikbyggnaden. Efter ingående överläggningar
med, bland andra, klinikföreståndaren, professor Erik Essen-Möller, och
länslasarettets direktion, hade denna väg visat sig icke framkomlig. Därest
kliniken alltjämt skulle bibehållas vid sina nuvarande uppgifter i fråga om
undervisning och forskning ansåges nämligen mycket genomgripande förändrings-
och tillbyggnadsarbeten ofrånkomliga. Med biträde av arkitekten
Hakon Ahlherg och i samråd med länslasarettets direktion hade styrelsen
sedermera låtit uppgöra förslag till om- och tillbyggnad av den befintliga
sjukhusbyggnaden i enlighet med sex av styrelsen överlämnade, i november
1945 dagtecknade ritningar. Förslaget hade kostnadsberäknats till 1 700 000
kronor enligt följande specifikation:

Byggnadsarbeten

Tillbyggnader ........................................ 010 000

Ombyggnader ........................................ 490 000 i iQO 000

Värmeledning och ventilation samt vatten, avlopp och sanitetstekniska

installationer................................................. 270 000

Elektriska ledningar ............................................ 90 000

» hissar................................................ 50 000

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda utgifter...... 190 000

Summa kronor 1 700 000

över förslaget hade styrelsen inhämtat yttranden från större akademiska
konsistoriet vid Lunds universitet, direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar,
landstingets sjukvårdsberedning samt de av universitetskanslern
på styrelsens hemställan såsom särskilda sakkunniga anvisade professorerna

59

Kungl. Muj:ts proposition nr 244.

B. J. Jacobowsky och K. G. T. Sjögren. Samtliga hade biträtt förslaget liksom
även föreståndaren för psykiatriska kliniken, professor Essen-Möller.

I fråga om förslagets närmare innebörd yttrar byggnadsstyrelsen följande.

Förslaget är uppgjort med den utgångspunkten, att i kliniken samtidigt
skola kunna vårdas ca 120 patienter mot för närvarande omkring 100. För
alt möjliggöra större differentiering inom varje avdelning såväl beträffande
sjuksalar som dagrumsutrymmen in. m. är den nuvarande klinikbyggnaden
förlängd med ca 15 meter vid vardera gaveln. Bottenvåningen är avsedd att
disponeras för mottagningsavdelning, läkarnas expeditionslokaler, bibliotek
och undervisningslokaler samt arbetsrum för patienter. Till våningen 1 trappa
upp förläggas en manlig och en kvinnlig vårdavdelning för halvoroliga
och oroliga patienter med för detta klientel erforderliga speciella behandlingslokaler
i mittpartiet. I våningen 2 trappor upp inrymmas en manlig och
en kvinnlig vårdavdelning för lugna patienter samt i mittpartiet föreläsningssal
med biutrymmen. I våningen 3 trappor upp, det vill säga den nuvarande
personalvåningen, förläggas en kvinnlig vårdavdelning för lugna patienter,
eu enskild avdelning för manliga och kvinnliga patienter samt i mittpartiet
matsal för sköterskor, specialbehandlingsrum och personalrum.

Till källaren förläggas rutinlaboratoriet, speciallaboratoriema, rum för
ljusbehandling, gymnastiksal, omklädningsrum för personal m. m.

I anslutning härtill anför byggnadsstyrelsen, att styrelsen på grund av de
stora kostnader, som förslagets genomförande skulle medföra, ansett skäl
föreligga att överväga, huruvida icke i stället för om- och tillbyggnad av
den nuvarande klinikbyggnaden en helt ny byggnad borde uppföras. Direktionen
för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar hade emellertid framhållit,
att direktionen icke för närvarande vore i stånd all inom sjukhusområdet anvisa
tomt för eu nybyggnad med erforderligt parkområde och ej heller kunde
angiva något ändamål, för vilket den nuvarande klinikbyggnaden i händelse
av nybyggnad skulle kunna tagas i anspråk. Direktionen hade därför funnit
sig böra förorda en ombyggnad av den befintliga sjukhusbyggnaden.

Byggnadsstyrelsen framhåller vidare, att styrelsen i detta sammanhang ansåge
sig icke kunna underlåta att ifrågasätta, huruvida icke undervisningsoch
forskningssynpunkterna skulle kunna tillgodoses genom att den psykiatriska
kliniken förlädes i direkt anslutning till S:t Lars sinnessjukhus,
som vore beläget strax intill stadens gränser. Vid detta sjukhus med ett patientantal
av omkring 1 300 syntes klientelet vara av sådan art, att undervisningens
och forskningens krav borde kunna bliva väl tillgodosedda. De
föreläsnings- och undervisningssalar in. m., som vid en dylik lösning eventuellt
skulle behöva anordnas vid sjukhuset, syntes komma att draga måttliga
kostnader i förhållande till kostnaderna för en om- och tillbyggnad
av den nuvarande psykiatriska kliniken. Då åtskilliga av avdelningarna vid
Lunds lasarett vore i behov av utvidgning, borde goda möjligheter föreligga
alt finna användning för såväl psykiatriska klinikens byggnad som det betydande
markområde kliniken för närvarande disponerade. Fn lösning efter
sålunda antydda linjer erfordrade emellertid givetvis eu särskild utredning,
vilken icke ansetts falla inom styrelsens upprag.

Byggnadsstyrelsen hemställer, all — därest psykiatriska kliniken ansåges

60

Kungl. Muj.ts proposition nr 244.

Före draganden.

höra bibehållas på sin nuvarande plats — det föreliggande förslaget till omoch
tillbyggnad av klinikbyggnaden måtte godkännas. Då samtliga de som
yttrat sig över förslaget framhållit angelägenheten av att arhetena på grund
av de rådande arbetsförhållandena på kliniken utfördes snarast möjligt, hemställer
styrelsen vidare — under nyss angiven förutsättning — att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att av det erforderliga heloppet å 1 700 000
kronor för budgetåret 1947/48 anvisa 1 000 000 kronor för arbetenas påbörjande
i huvudsaklig överensstämmelse med ritningsförslaget.

I ett den 5 november 1946 avgivet utlåtande har medicinalstyrelsen tillstyrkt,
att det framlagda förslaget måtte i sin helhet snarast genomföras
Styrelsen yttrar följande.

Styrelsen, som haft tillfälle att följa arbetet med förslagets uppgörande,
har intet att erinra mot de uppgjorda ritningarna.

Vad angår byggnadsstyrelsens alternativ, att kliniken skulle flyttas till S:1
Lars sjukhus, får medicinalstyrelsen framhålla, att ett genomförande av detta
förslag skulle innebära en återgång i viss mån till de förhållanden, som rådde
före år 1930 och vilka för samtliga undervisningskliniker nu frångåtts, i det
man målmedvetet strävat efter att förlägga dessa psykiatriska kliniker i så
intimt samband som möjligt med övriga undervisningskliniker. Byggnadsstyrelsen
synes därvid förutsätta, att nya vårdavdelningar icke skulle behöva
uppföras. Psykiatriska klinikers ingående i befintliga sjukhus för somatiskt
sjuka är en principiell fråga, som lösts genom beslut av 1946 års riksdag rörande
statsbidrag till inrättande och drift vid länslasarett av psykiatriska avdelningar,
avsedda för i stort sett samma patientmaterial, som nu omhändertages
å de psykiatriska undervisningsklinikerna.

Att kostnaderna för föreslagna om- och tillbyggnadsarbeten bli så avsevärda
orsakas därav, att den nuvarande kliniken uppförts i enlighet med principer,
som under de senast förflutna 15 åren blivit fullständigt föråldrade och
att tillströmningen av patienter visat sig bliva en helt annan, än vad som
kunnat förutses.

Den för psykiatriska kliniken i Lund uppförda byggnaden, vilken togs i
bruk år 1931, befanns tämligen snart ha erhållit en mindre lämplig planläggning
och utformning. Anledningen härtill synes närmast ha varit, att vid klinikens
planerande erfarenheter saknades angående den utformning, som borde
givas åt sjukhusbyggnader av nu ifrågavarande slag. De föreliggande bristerna
ha ytterligare accentuerats genom den utveckling å sinnessjukvårdens område,
som sedermera ägt rum. Den mest framträdande olägenheten består däri.
att klinikbyggnaden med sin nuvarande planläggning erbjuder mycket begränsade
möjligheter till differentiering och isolering av patienterna. Ljudisoleringen
mellan rummen och våningarna är vidare mycket otillfredsställande,
vilket medför, att en även obetydligt högljudd sjuk icke lämpligen kan
vårdas å kliniken utan måste överföras till sinnessjukhus. Vidare saknas lokaler
för moderna behandlingsmetoder såsom insulinterapi, elchockterapi och
psykoterapi, varjämte de befintliga utrymmena för mottagning, expeditioner
samt undersökningar av olika slag äro otillräckliga. De nu nämnda bristema
förorsaka betydande svårigheter för sjukvården vid kliniken men även för
undervisningen och forskningen. Den omständigheten, att patienter med vis -

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

61

sa slag av sinnessjukdomar icke kunna mottagas å kliniken, inverkar sålunda
hämmande på undervisningen och forskningen, som för erhållande av ett
tillräckligt allsidigt patientmaterial äro hänvisade till S:t Lars sjukhus. Därjämte
äro de för undervisning och forskning avsedda lokalerna numera otillräckliga.

Av byggnadsstyrelsen har nu framlagts förslag till en genomgripande omoch
tillbyggnad av kliniken, syftande till att undanröja de förut nämnda
olägenheterna. Förslaget, som kostnadsberäknats till 1 700 000 kronor, har
tillstyrkts av samtliga de myndigheter, som yttrat sig i ärendet.

För att erhålla en personlig uppfattning i ärendet bär jag nyligen avlagt
ett besök vid kliniken. Jag kunde därvid konstatera, att förhållandena vid
kliniken äro i väsentliga delar otillfredsställande samt att en genomgripande
om- och tillbyggnad av densamma är erforderlig, om kliniken skall kunna
väl fylla sina uppgifter i sjukvårdens och den akademiska undervisningens
tjänst. Särskilt anmärkningsvärt synes mig vara, att ett sjukhus av detta slag
saknar nödiga lokaler för meddelande av behandling enligt godtagna moderna,
metoder. Jag har därför funnit mig böra tillstyrka, att en om- och tillbyggnad
av kliniken snarast kommer till stånd. Den av byggnadsstyrelsen
framförda tanken på en förläggning av kliniken i direkt anslutning till S:t
Lars sjukhus anser jag mig i likhet med medicinalstyrelsen icke kunna biträda.
En sådan lösning skulle icke medföra den kontakt med den medicinska
undervisningen och forskningen i övrigt som är av behovet påkallad.
Det torde icke heller vara tillrådligt att med nuvarande stora platsbrist inom
den statliga sinnessjukvården slopa de vårdplatser, som finnas tillgängliga å
den psykiatriska kliniken.

Det föreliggande ritningsförslaget till klinikens om- och tillbyggnad synes
ur vård- och undervisningssynpunkt ändamålsenligt och torde alltså i och
för sig kunna godtagas. De för förslagets genomförande beräknade kostnaderna
— 1 700 000 kronor —- måste emellertid anses förhållandevis höga. I
samband med upprättandet av erforderliga detaljritningar torde därför en
omprövning böra verkställas i syfte att utröna, huruvida förenklingar eller
eljest besparande omläggningar i byggnadsprogrammet kunna genomföras
utan men för de ändamål, som kliniken skall tillgodose. Med hänsyn härtill
och till omfattningen av de arbeten, som erfordras för förberedande av ifrågavarande
byggnadsföretag, torde man — utan att företaget nämnvärt förr
senas — kunna begränsa sig till att för nästa budgetår ställa medel till förfogande
för de förberedande arbetena. Det härför erforderliga beloppet uppgår,
enligt vad jag under hand inhämtat, till i runt tal 100 000 kronor. Beloppet
torde såsom reservationsanslag böra anvisas under huvudtiteln V a. Inrikesdepartementet,
förslagsvis under rubriken Om- och tillbyggnad av psykiatriska
kliniken i Lund.

Jag vill slutligen erinra om att i det förut omnämnda avtalet mellan
Kungl. Maj:t och kronan samt Malmöhus läns landsting finnas intagna vissa
bestämmelser om huru en eventuell avveckling av det genom avtalet fastställda
samarbetet mellan staten och landstinget framdeles skall kunna äga

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

rum. Sålunda stadgas i avtalet, att part, som önskar avtalets upphörande i
dess helhet, må uppsäga detsamma samt att avtalet i så fall upphör att gälla
fem år efter utgången av det år, då uppsägning ägt ram. Efter uppsägning av
avtalet skall det åligga landstinget att, därest det från Kungl. Maj:ts sida
påfordras, inlösa byggnaden med ett helopp, motsvarande vad av statsmedel
utgivits för byggnadens uppförande jämte områdets planering och inhägnad
med vissa i avtalet närmare angivna procentuella avdrag för varje helt år,
varunder kliniken vid avtalstidens slut varit i bruk. Tillräckliga skäl ha icke
synts mig föreligga att med anledning av den av mig nu förordade om- och
tillbyggnaden av kliniken föreslå en jämkning av förevarande bestämmelser
i avtalet. Det torde i stället få ankomma på Kungl. Maj:t att, därest ett hävande
av samarbetet med landstinget framdeles mot förmodan skulle bliva
aktuellt, upptaga förhandlingar med landstinget rörande regleringen av de i
samband därmed uppkommande spörsmålen.

V. Uppförande av växthusanläggning vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar.

Med skrivelse den 13 december 1946 har skolöverstyrelsen överlämnat en
av styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar gjord framställning
om anvisande av medel för uppförande av en växthusanläggning
vid anstalten.

Anstaltsstyrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

Jämte jordbruksarbete och husdjursskötsel har trädgårdsarbete visat sig
vara den yrkesgren, som bäst lämpar sig för anstaltens klientel och den, vari
klientelet bäst kan tillgodogöra sig utbildning. Framför allt är det värdefullt
att kunna bereda eleverna i skolåldern ett så passande och omtyckt praktiskt
arbete vid sidan om det teoretiska skolarbetet som sysselsättning i trädgården.
Då anstalten saknar uppvärmda växthus av någon betydenhet, uppstår
det alltid svårigheter att vintertid bereda de yngre eleverna sysselsättning
under de tider, som icke upptagas av skolan. 1 betydande grad skulle detta
problem förenklas, om en växthusanläggning uppfördes vid anstalten.

En sådan anläggning skulle omfatta såväl grönsaks- som blomsterodling,
den förra i första hand för att tillgodose anstaltshushållets behov men därjämte
även till avsalu. Vad den senare beträffar torde med säkerhet mycket
goda avsättningsmöjligheter vara att påräkna på platsen, då ingen handelsträdgård
finnes inom kommunen, som dock har över 3 000 invånare.

Den anläggning, som skulle komma i fråga, bör omfatta ett växthus, kombinerat
för odling av blommor och grönsaker, ett tomathus och ett gurkhus
jämte värmecentral och arbetslokaler. Bortsett från värmeinstallationen kan
en dylik anläggning utföras med egen arbetskraft men då etappvis under
förslagsvis tre år, varvid början skulle göras med byggnad för värmecentral
och arbetslokaler och ett växthus.

En på nuvarande materialpriser grundad beräkning av kostnaderna, vari
ersättning ej inräknats för vad som kan åstadkommas med egen arbetskraft,
ger vid handen, att dessa skulle uppgå till högst 25 000 kronor.

Då trädgården icke bokföringsmässigt utgör särskild verksamhetsgren
utan går in under jordbruksdriften, anser styrelsen det möjligt att genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

63

föra byggandet av växthus etappvis, på sätt som nu skisserats, med sådana
överskottsmedel, som jordbruket och trädgården under innevarande och
följande tvenne budgetår kunna lämna.

Under åberopande av det anförda har anstaltsstyrelsen hemställt om medgivande
att av överskottsmedlen från anstaltens jordbruksdrift få använda
25 000 kronor för utförande av växthusanläggningen.

Inspektören för sinnesslöundervisningen och skolöverstyrelsen ha tillstyrkt
anstaltsstyrelsens framställning.

I ärendet ha vidare utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen.

Riksräkenskapsverket har erinrat om att den staten tillhöriga fasta egendom,
som utnyttjades av anstalten, vore att hänföra till sådana för speciella
uppgifter disponerade egendomar, som skulle redovisas å domänverkets fond
enligt av 1939 års riksdag (skr. nr 246) godkända grunder. Förslag hade
också framlagts om egendomens redovisning å domänverkets fond men ännu
ej blivit föremål för slutlig prövning. I nuvarande läge borde medel till kostnaderna
för växthusanläggningen anvisas direkt å driftbudgeten under ett å
socialdepartementets huvudtitel för ändamålet särskilt uppfört reservationsanslag.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att växthusens grund- och sockelmurar
lämpligen borde utföras av betong i stället för, såsom i ärendet föreslagits,
av Vibroblock. Styrelsen framhåller vidare, att kostnaden för växthusens bärande
konstruktion icke syntes vara medtagen i kostnadsberäkningen samt
att i vissa andra fall angivna materialmängder och materialpriser, bland annat
för värme- och sanitetsanläggningen samt för de elektriska installationerna,
syntes vara för knappt tilltagna. Men hänsyn till nämnda förhållanden
borde den till sammanlagt 25 000 kronor beräknade kostnaden för materialier,
leveranser och installationer höjas med 10 000 kronor till 35 000
kronor. Byggnadsstyrelsen har slutligen förutsatt, att den vidare utformningen
av byggnaderna komme att anförtros åt byggnadssakkunnig person.

Då goda skäl synas mig anförda till stöd för förslaget om uppförande av
växthusanläggningen, vill jag för egen del tillstyrka detsamma. Kostnaderna
för anläggningen torde i enlighet med vad byggnadsstyrelsen föreslagit böra
beräknas till 35 000 kronor. I likhet med nämnda styrelse förutsätter jag,
att byggnadssakkunnig person anlitas vid förslagets vidare utformning. För
bestridande av kostnaderna för anläggningen torde, såsom riksräkenskapsverket
förordat, böra anvisas ett särskilt anslag å driftbudgeten. Anslaget
torde böra upptagas under huvudtiteln V a. Inrikesdepartementet och uppföras
såsom reservationsanslag under benämningen Statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar: Växthusanläggning.

Före draganden.

64

Kungl. Mai.ts proposition nr 244.

VI. Sammanfattning och hemställan.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle för nästa budgetår
under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. in.
avses medel för följande ändamål:

Inrättande av särskilda anstalter för psykopater................ 50 000

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Blekinge.................. 100 000

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus.............. 1 100 000

Ombyggnad av Birgittas sjukhus ............................ 1 300 000

Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus .. 195 000

Renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus.................... 600 000

Vissa ombyggnadsarbeten vid S:ta Maria sjukhus.............. 43 500

Vissa ombyggnadsarbeten vid Ryhovs sjukhus................. 325 000

Ombyggnad av administrationsbyggnaden m. m. vid Säters sjukhus
.................................................... 150 000

Uppförande av en stängselmur vid Säters sjukhus.............. 75 000

Utvidgning av vattenverket m. m. vid Säters sjukhus........... 159 000

Renovering och utvidgning av vattenverket vid Restads sjukhus . . 51 000

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus........ 310 000

Uppförande av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus......... 345 000

Utvidgning och förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus
.................................................... 63 000

Ombyggnad av administrationsbyggnaden vid Restads sjukhus . . 290 000

Summa kronor 5 156 500

Sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1947/48 för nu föreslagna
arbeten m. in. skulle alltså uppgå till 5 156 500 kronor eller i avrundat tal
5 160 000 kronor. Med avseende å de till byggnadsarbetena anvisade medlen
torde få gälla, att den angivna fördelningen icke skall vara i detalj bindande
för medlens disposition. I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas
bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, torde enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för visst ändamål
kunna ske mot det att motsvarande minskning vidtages för ett annat.
I enlighet med vad som förordats i propositionen nr 33/1947 bör anslaget till
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för nästa budgetår
upptagas under rubriken inrikesdepartementet.

Vidare torde riksdagens medgivande böra inhämtas till försäljning av de i
det föregående angivna markområden, som disponeras av Mariebergs och
Gådeå sjukhus.

Slutligen skulle för om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund
samt för uppförande av växthusanläggning vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar anvisas 100 000 respektive 35 000 kronor.

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

I. besluta

a) att vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn skola i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag såsom
en tredje etapp verkställas om- och nybyggnadsarbeten
för en beräknad kostnad av högst 2 250 000 kronor;

b) att vid Ulleråkers sjukhus vid Uppsala skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras
en ny vårdpaviljong för en beräknad kostnad av högst
2 200 000 kronor;

c) att vid Säters sjukhus skall i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordat förslag verkställas ombyggnad av
administrationsbyggnaden m. in. för en beräknad kostnad av
högst 490 000 kronor;

II. medgiva

a) att av det område, som disponeras av Mariebergs sjukhus
i Kristinehamn, stadsägan 1466 och 55 794 kvadratmeter
av stadsägoområdet 1581 i nämnda stad må försäljas till staden
för en köpeskilling av 51 700 kronor och på i huvudsak
de villkor, som av mig angivits;

b) att av det område, som disponeras av Gådeå sjukhus i
Härnösand, omkring 19 680 kvadratmeter må försäljas till
Västemorrlands läns landsting för en köpeskilling av 60 000
kronor och på i huvudsak de villkor, som av mig angivits;

III. å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond, för
budgetåret 1947/48 till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. anvisa ett investerings anslag

av ............................ kronor 5 160 000;

IV. å driftbudgeten under V a huvudtiteln för budgetåret
1947/48 anvisa

a) till Om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund

ett reservationsanslag av............... kronor 100 000;

b) till Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar:
Växthusanläggning ett reservationsanslag

av .................................. kronor 35 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

hihang filt riksdagens protokoll 19''57. 1 samt. Nr 244

5

66

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

Innehållsförteckning.

Sid.

I. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjakhns ..................... 2

Inledning....................................................... 2

Inrättande av särskilda anstalter för psykopater ...................... 4

Föredraganden ................................................ 19

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Blekinge........................ 21

Föredraganden................................................ 25

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus .................... 27

Föredraganden ................................................ 29

Ombyggnad av Birgittas sjukhus..................... 30

Föredraganden ................................................ 30

Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus......... 31

Föredraganden ...... 31

Renovering sarbeten vid Ulleråkers sjukhus........................... 31

Föredraganden ............................. 34

Vissa ombyggnadsarbeten vid S:ta Maria sjukhus..................... 36

Föredraganden ................................................ 36

Vissa ombyggnadsarbeten vid Ryhovs sjukhus ........................ 37

Föredraganden ................................................ 38

Ombyggnad av adminislrationsbyggnaden m. m. vid Säters sjukhus...... 38

Föredraganden ................................................ 39

Uppförande av en stängselmur vid Säters sjukhus .................... 40

Föredraganden ................................................ 40

Utvidgning av vattenverket m. m. vid Säters sjukhus.................. 41

Föredraganden................................................ 43

Renovering och utvidgning av vattenverket vid Restads sjukhus ......... 43

Föredraganden ................................................ 44

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus .......... 45

Föredraganden ................................................ 47

Uppförande av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus, Utvidgning och
förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus. Ombyggnad av

administrationsbyggnaden vid Restads sjukhus...................... 48

Föredraganden................................................ 48

II. Försäljning av visst av Mariebergs sjukhus disponerat markområde • •. ■ 49

Föredraganden ................................................ 51

III. Försäljning av visst av Gådeå sjukhus disponerat markområde ........ 52

Föredraganden.......... 55

IV. Om- och tillbyggnad av psykiatriska kliniken i Lund ................. 56

Föredraganden ................................................ 60

V. Uppförande av växthnsanläggning vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa gossar .............. 62

Föredraganden................... 63

VI- Sammanfattning och hemställan.................................... 64

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471518