Kungl. Maj-.ts proposition nr 242.
1
Nr 242.
Kungl. Mcij.ts proposition till riksdagen angående förvärv av aktier
i Bergslagernas med flera jårnvägsaktiebolag; given
Stockholms slott den 25 april 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 25 april 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigfqrss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson:
I två särskilda skrivelser, dagtecknade den 5 och den 10 mars 1947, har
nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg nppkommanBihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt Nr 242.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
de tvistefrågor om jämvägsegendomens värde m. m.1 med tillstyrkan underställt
Kungl. Maj :ts prövning fyra överenskommelser om förvärv för svenska
statens räkning av aktiemajoriteterna i Bergslagernas, Gävle—Dala, Södra
Dalarnes samt Kil—Fryksdalens jämvägsaktiebolag, vilka överenskommelser
träffats inför nämnden mellan å ena sidan förstatligandeberedningen i järnvägsstyrelsen
samt å andra sidan dels Göteborgs stad, dels Gävle stad, dels
Hedemora och Leksands socknar ävensom Hedemora och Säters städer, dels
ock Fryksände med flera kommuner.
överenskommelserna, vilka torde få fogas till dagens statsrådsprotokoll
(Bilaga A—D), äro slutna under förutsättningar att de bliva godkända dels av
Kungl. Maj:t senast den 15 juni 1947, dels ock av respektive kommuner senast
vissa närmare angivna dagar under mars 1947.
Till fullföljande av 1939 års lagtima riksdags principbeslut om sammanförande
i statens hand av det svenska järnvägsnätet upptog ett inom järnvägsstyrelsen
tillsatt organ, förstatligandeberedningen, kontakt med Trafikförvaltningen
Göteborg—Dalarne—Gävle, Bergslagernas jämvägsaktiebolag
& Co (i fortsättningen benämnd GDG). Efter omfattande utredningar ägde
förhandlingar rum under åren 1945 och 1946 mellan beredningen och av
trafikförvaltningen utsedda representanter. Med hänsyn till resultatet av
dessa förhandlingar uppdrog jag den 14 september 1946 åt omförmälda
nämnd att för partema framlägga medlingsförslag rörande förstatligande av
de till trafikförvaltningen hörande järnvägarna. Efter ytterligare förhandlingar
inför nämnden framlade denna den 2 och den 6 mars 1947 medlingsförslag,
vilka enhälligt tillstyrkts av parterna och resulterat i de inledningsvis
omnämnda preliminära överenskommelserna.
Erinras må, att GDG är ett inregistrerat handelsbolag, vars delägare äro
de tre järnvägsbolagen Bergslagernas järnvägsaktiebolag (BJ), Gävle—
Dala jämvägsaktiebolag (GDJ) och Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag (SDJ),
vilka bolags järnvägar sammanfattningsvis benämnas GDG storbanor. Med
BJ som formell arrendator arrenderar GDG följande fyra järnvägsbolag tillhöriga
järnvägar, nämligen Lödöse—Lilla Edets (LLEJ), Kil—Fryksdalens
(KFJ), Dal—Västra Värmlands (DVYJ) och Dalslands jämvägsaktiebolag
(DJ), sammanfattningsvis benämnda GDG arrendebanor.
GDG:s järnvägsnät framgår av denna karta (s. 3).
GDG:s huvuduppgift uttryckes i ingressen till överenskommelsen om trafikförvaltningens
bildande på följande sätt: »I ändamål att genom de olika
järnvägarnas sammanförande för gemensamt begagnande under en trafikförvaltning,
benämnd trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle, åstadkomma
förbättrade trafikanordningar och mera rationell trafikskötsel för
järnvägarna såsom en helhet, ledande till såväl höjning av inkomsterna som
minskning av utgifterna, har mellan de tre bolagen träffats överenskommelse
om gemensam trafikförvaltning.» I överensstämmelse härmed om
1
Nämnden, som tillsattes av Kungl. Maj:t den 4 augusti 1939, består av generaldirektören
Henning Leo, ordförande, generaldirektören Nils Bolinder och ledamoten av riksdagens första
kammare, lantbrukaren K. A. Westman i Brobygård.
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
3
TF/ZF/KFÖFV/JL T////YGF//
GÖTfBORG-D/QL/QR/yf-GR l/l £
Järnväg ////Förande ODO. eM/r/j* dr///.
S/o/enä järnvägar
--— änjAZ/c/ojärnvägar
händerhar GDG driften på järnvägsnätet, uppbär alla inkomster därav och
bestrider alla driftsutgifter. Utöver utgifterna för drift och underhåll av järnvägarna
förräntar GDG vissa slag av investeringar, som delägarna göra för
den gemensamma driftens behov eller för att tillföra förvaltningen ökad trafik.
GDG, som äger förråd m. m. för järnvägsdriften, utför vidare förbättringsarbeten
å järnvägsanläggningarna med byggnader och rullande materiel
samt gör därjämte avskrivningar och avsättningar för skilda behov. Sedan
GDG enligt bestämmelser i §§ 9 och 11 i överenskommelsen gottgjort
BJ, GDJ och SDJ vissa räntebelopp, fördelas den återstående nettobehållningen
mellan bolagen enligt i § 5 mom. 3 i överenskommelsen intagna grun
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
der. Vid senast verkställda fördelning motsvarade andelarna följande procenttal
av överskottet, nämligen för BJ cirka 69 procent, för GDJ cirka 24
procent och för SDJ cirka 7 procent.
Beträffande aktiekapitalen i de olika järnvägarna och
aktiernas nuvarande fördelning må följande uppgifter lämnas.
BJ:s aktiekapital uppgår till 25 146 800 kronor och är fördelat på 125 734
aktier å 200 kronor. Av dessa aktier innehavas 63 620 av »Enkla bolaget
Bergslagsbanans nya intressenter», i vilket bolag Göteborgs stad genom dess
drätselkammare är ensam bestämmande. Nyssnämnda 63 620 aktier äro fördelade
på följande sätt: Göteborgs stad äger 47 879, vissa av staden understödda
institutioner och av staden förvaltade donationsfonder 8 212, GDJ
7 000 samt enskilda personer tillhopa 529. Utöver nyssnämnda 7 000 aktier
äger GDJ ytterligare 18 253 aktier i BJ. Slutligen kan nämnas, att 184 aktier
äro placerade i BJ:s pensionskassa.
GDJ har ett aktiekapital å 12 960 000 kronor, fördelat på 129 600 aktier
å 100 kronor, av vilka BJ äger 64 646, BJ:s pensionskassa 7 209, stiftelsen
GDJ:s pensionsinrättning 1 620 samt Gävle stad med institutioner 17 960.
SDJ:s aktiekapital utgör 2 132 700 kronor och är fördelat på 21 327 aktier
å 100 kronor, av vilka 1 645 finnas utan åsatt värde i bolagets ägo.
BJ och GDJ äger vartdera 800 aktier, av BJ ägda eller kontrollerade bolag
sammanlagt 2 702 och stiftelsen GDJ:s pensionsinrättning 800. Av återstående
aktier äger Leksands kommun 3 932, Hedemora stad 1 762, Hedemora
kommun 2 000 och Säters stad 470.
Beträffande de förut omnämnda, av GDG arrenderade fyra järnvägarna
bör framhållas, att BJ eller av BJ kontrollerade bolag äger aktier i berörda
järnvägsaktiebolag på sätt framgår av följande uppställning:
LLEJ |
KFJ |
DVVJ |
DJ |
|
Aktiekapital....................... |
2 500 000 |
100 000 |
2 751 400 |
|
Nom. värde å varje aktie.......... |
....... 100 |
200 |
100 |
100 |
Antal aktier....................... |
....... 3 368 |
12 500 |
1000 |
27 514 |
Aktieägare: |
||||
BJ eller av BJ kontr. bolag ....... |
....... 1762 |
5 527 |
1000 |
19 412 |
Övriga ........................... |
6 973 |
— |
8102 |
Slutligen må omnämnas, att GDG samt de i GDG deltagande tre järnvägsbolagen
tillsammans äga samtliga aktier i GDG:s biltrafikaktiebolag
och trafikaktiebolaget Haglund & Larsson, ävensom att BJ genom av bolaget
kontrollerade bolag äger samtliga aktier i aktiebolaget Göteborgs express
& transport.
Till belysande av det nu preliminärt avtalade järnvägsförvärvets
omfattning och tillkomst har järnvägsstyrelsen i ett den 21 mars 1947 i
Kungi. Maj:ts proposition nr 242.
5
ärendet avgivet remissyttrande lämnat följande sammanställning av siffror
från 1938 års statistik rörande omfattningen av GDG:s järnvägar, jämförda
med bland annat samtliga de enskilda normalspåriga järnvägar, som förefunnos
vid 1939 års beslut i förstatligandefrågan och omfattades av detsamma.
Järnväg |
Bankm |
Inkomst av 1 000-tal |
Byggnads- kostnad |
Aktie- kapital |
Personal i |
Miljoner kronor |
antal |
||||
BJ...................... |
4939 |
18244 |
92-1 |
25-1 |
2 755 |
GDJ..................... |
292-9 |
7 293 |
37-8 |
130 |
1029 |
SDJ..................... |
132-8 |
2374 |
13-2 |
21 |
241 |
DJ...................... |
68-6 |
1202 |
5-8 |
2-8 |
229 |
DVVJ................... |
2511 |
888 |
24-4 |
Öl |
242 |
KFJ .................... |
81-9 |
549 |
5-2 |
2-5 |
105 |
LLEJ................... |
14-5 |
62 |
0-8 |
03 |
15 |
Summa GDG-järnvägar |
1835 6 |
30 612 |
179-3 |
45 9 |
4616 |
ENJ 1938 (i förstatligande-planen) ................ |
4 973-8 |
96 033 |
495-6 |
162-7 |
14 483 |
ENJ 1946 (i förstatligande-planen)..... .......... |
1 862-9 |
46 963 |
242-2 |
67-9 |
6 501 |
Under åren 1939—46 för-statligade ENJ ........ |
3 110-9 |
49 070 |
253-4 |
94-8 |
7 982 |
Procenttalen för GDG i förhållande till 1938 års, respektive 1946 års i
förstatligandeplanen ingående ENJ, ävensom i förhållande till under mellantiden
förstatligade sådana järnvägar bli:
gentemot |
gentemot |
gentemot under |
|
efter bankm................. |
....... 27 % |
72 % |
43 % |
» bruttoinkomst.......... |
....... 32 > |
65 > |
62 » |
> byggnadskostnad ....... |
........ 36 > |
74 » |
71 > |
> aktiekapital ............ |
........ 28 » |
68 » |
48 » |
» personal ............... |
....... 32 » |
71 > |
58 » |
Anmärkas må, att 1938 års ENJ omfattade 46 järnvägsenheter, varav 40
inom förstatligandeplanen. Av sistnämnda 40 återstå nu 10, medan övriga
30 införlivats med SJ. Jämfört med vart och ett av de hittills skedda jämvägsförvärven
har alltså det nu förevarande en mycket stor omfattning.
Även med statsbanenätet som måttstock är storleken av GDG-systemet betydande,
såsom framgår av förestående uppgifter, avseende (i stort sett) 1938
års förhållanden vid SJ:s nuvarande normalspårslin jer.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
!■■■■■ : v ■ ■ |
Bankm (ägd banlängd) |
Inkomst av |
Byggnads- kostnad |
Personal i |
Miljoner kronor |
antal |
|||
7 967-6 |
251 |
1395 |
29 600 |
|
Under åren 1939—46 förstatligade ENJ |
3110-9 |
49 |
253 |
7 982 |
SJ 1946 normalspår |
11078-5 |
800 |
1648 |
37 582 |
GDG................................. |
1 335-6 |
31 |
179 |
4 616 |
Vilken måttstock som än användes, synes alltså GDG kunna anses motsvara
drygt 10 procent av SJ:s nuvarande normalspårsnät.
GDG-koncemens järnvägar äro uppdelade på följande koncessionsenheter.
Koncession |
Öppnad för |
Banlängd |
|
Bergslagernas järnvägar |
meddelad år |
trafik år |
km |
Falun Göteborgs Bs...................... |
... 1871 |
1875-79 |
476-3 |
Daglösen—Filipstad ....................... |
... 1873 |
1876 |
8-0 |
Rämshyttan—Idkerberget.................. |
... 1910 |
1912 |
9.6 Summa 493''!) |
Gävle—Dala järnvägar |
|||
Gävle—Falun ............................. |
... 1855 |
1857—59 |
90-7 |
Falun—Rättvik ........................... |
... 1886 |
1889-90 |
50-2 |
Rättvik—Mora Noret...................... |
... 1887 |
1891 |
38-8 |
Mora Noret—Älvdalen..................... |
... 1894 |
1896, 1900 |
412 |
Falun—Repbäcken........................ |
... 1899 |
1904 |
29-4 |
Repbäcken—Björbo ....................... |
... 1902 |
1905 |
40-7 |
Gävle—Fredrikskaus....................... (Äges av GDJ tillsammans med Gävle stad) Södra Dalarnes järnväg |
... 1904 |
1905 |
1-9 Summa 292"9 |
Krylbo—Borlänge......................... |
... 1876 |
1880—81 |
63-6 |
Kullsveden —Bispberg...................... |
... 1876 |
1880 |
3-2 |
Borlänge—Lännheden ..................... |
... 1881 |
1883 |
8-3 |
Lännheden—Insjön........................ |
... 1882 |
1884 |
27-7 |
Knippboheden—Rättvik ................... |
... 1899 |
1914 |
30-0 Summa 132-8 |
Dalslands järnväg |
|||
Sunnanå—norska gränsen samt Ed—Le..... |
... 1875 |
1879 |
68-5 |
Dal—Västra Värmlands järnväg |
|||
Mellerud—Bengtsfors östra................. |
... 1914 |
1926 |
431 |
Bengtsfors östra—Gilserud................. |
... 1914 |
1928 |
115-0 |
Beted—Skillingsfors........................ |
... 1914 |
1928 |
18-8 |
Åmåls östra—Årjäng...................... |
... 1914 |
1928 |
69-2 |
Hallanda—Kättilsbyn ..................... |
... 1924 |
1928 |
4-0 |
Åmåls djuphamn—Åmåls östra............. |
... 1929 |
1930 |
1-0 Summa 251-1 |
Kil—Fryksdalens järnväg................. |
... 1907 |
1913—15 |
81-9 |
(Kil—Torsby) |
|||
Lödöse—Lilla Edels järnväg .............. |
... 1904 |
1906 |
14 5 |
(Lilla Edet—Alfhem) |
Kungi. Maj:ts proposition nr 242-
7
Såsom framgår av denna sammanställning, sträcker sig förevarande jämvägssystems
tillkomsthistoria över en tid av cirka 75 år eller nära nog samma
tid, som åtgått för statsbanenätets utbyggande. Medan den äldsta bandelen,
mellan Gävle och Falun, är jämnårig med de första statsbanedelarna,
tillhöra sålunda de senaste bandelarna det tidsskede, då järnvägsbyggandet
i vårt land fann sin — åtminstone temporära — avslutning.
Järnvägsstyrelsen har beträffande järnvägarnas tillkomst och
utveckling upplyst i huvudsak följande.
Av järnvägspolitiskt intresse är främst koncessioneringen av linjen Falun—•
Göteborg, från början benämnd »Stora Bergslagsbanan». Medan järnvägen
Gävle—Falun vid sin tillkomst torde ha tillmätts i huvudsak lokala uppgifter,
motsvarade Bergslagsbanan uppenbarligen helt den ursprungliga karakteristiken
av begreppet stambana, såsom en järnväg, vilken »i oavbruten
sträckning förlöper genom flera provinser eller en större del av landet». Dess
tillkomst i enskild ägo betecknade följaktligen ett markerat avsteg från de
riktlinjer för det svenska järnvägssystemets utbyggnad, som uppdragits vid
mitten av 1850-talet, och vari den ledande grundsatsen var, att »alla järnvägsstamlinjer
i riket skulle anläggas och utföras genom statens omedelbara
försorg och på dess bekostnad». Koncessioneringen av Bergslagsbanan, vilken
kommer i tiden något före övriga storbanekoncessioner, kan sålunda
sägas beteckna övergången till en ny jämvägspolitik, vars inriktning klart
framlyser i ett uttalande vid 1869 års riksdag, att »statsbanebyggnaderna
borde noggrant begränsas för att möjliggöra privatbanesystemets allmännare
införande». Det var denna tvära övergång från en viss järnvägspolitisk
grundprincip till en annan, nära nog motsatt sådan, som resulterade i det
för Sverige säregna blandade järnvägssystemet, med såväl huvudbanor som
bibanor dels i statlig, dels i enskild ägo. Härmed har också följt, afl det nära
nog universella problemet om järnvägssystemens konsolidering i vårt land
fått sin specifika karaktär.
Bland huvudbanor i enskild ägo har linjen Falun—Göteborg alltifrån sin
tillkomst stått i första rummet, varför ett i den allmänna transporthushållningens
intresse beslutat jämvägsförstatligande för att bliva till avsedd nytta
nödvändigt måste omfatta denna linje. Härtill kommer, att i och med tillkomsten
av Bergslagsbanan linjen Gävle—Falun erhöll en väsentligt vidgad
uppgift samt under senare årtionden såsom del av GDG blivit en utpräglad
stambanedel. Av vikt är också det geografiska läget: stambanan Göteborg—
Falun—Gävle ligger bildligt talat som en avskärningslinje tvärs över det nuvarande
statshanesystemet.
Berörda historiska förhållanden synas järnvägsstyrelsen vara av aktuellt
intresse såsom bidrag till belysande av det nu villkorligt avtalade jämvägsförvärvets
betydelse. Liksom koncessioneringen av BJ på sin tid inledde den
år 1869 bebådade partiella övergången till privatbanesystemet, så bildar
statsförvärvet av samma järnväg den avgörande etappen i det år 1939 beslutade
enhetliggörandet i statlig ägo.
Av allmänt järnvägspolitiskt intresse är också den drifts- och hushållningsgemenskap,
som åvägahragts inom GDG, då denna torde ha spelat en väsentlig
roll vid de under mellankrigstiden verkställda utredningarna angående
järnvägsnätets enhetliggörande genom fusionering, i det den framstått
som det starkaste belägget för möjligheten att på fusioneringsvägen komma
fram till bärkraftiga och ur driftsynpunkt rationella järnvägsföretag. Denna
gemenskap går tillhaka till år 1908, då mellan BJ, GDJ och Stockholm—
Västerås—Bergslagens järnvägsaktiebolag (SWB) träffades överenskommelse
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
om en fr. o. m. 1909 fungerande gemensam trafikförvaltning, benämnd Trafikförvaltningen
Göteborg—Stockholm—-Gävle, med ledningen förlagd till
Göteborg. Denna gemenskap bestod oförändrad till årsskiftet 1918—1919, då
SWB utträdde och SDJ tillkom, med konsekvens bland annat att gemenskapsorganet
erhöll sin nuvarande benämning. 1918 års överenskommelse
har sedermera upprepade gånger blivit förlängd med vissa ändringar, som
ej behöva här beröras, och äger nu giltighet till och med år 1953.
GDG:s verksamhetsområde har utvidgats därigenom, att BJ med förenämnda
GDG-arrendebanor träffat avtal om trafikering, gällande för DJ:s
del från och med års 1942, för den i DVVJ ingående Åmål—Årjängs järnväg
från och med den 1 november 1936 samt för övriga banor från de tidpunkter
då resp. linjer öppnats för trafik.
Tillvaron av dessa långtidsavtal har medfört, dels att förvärvet av alla
GDG-jämvägar måst av formella skäl behandlas i ett sammanhang, dels att
objektivt fullt bäriga beräkningar rörande affärsvärdet kunna verkställas
endast för koncernen som helhet, då såväl inkomst- som utgiftssiffror för de
enstaka järnvägarna närmast äro av statistisk natur.
Järnvägsstyrelsen har beträffande järnvägarna lämnat följande tekniska
data.
Rälsvikt i |
Tillåten |
|
huvudspår |
hastighet |
|
per m kg |
km/tim |
|
BJ: Falun—Mellerud .................. |
90 |
|
Mellerud—Göteborg................ |
100 |
|
GDJ: Gävle—Falun..................... |
90 |
|
Falun—Mora...................... |
80 |
|
SDJ: Krylbo—Rättvik ................. |
80 |
|
DJ: Mellerud—norska gränsen.......... |
...... 41-2—43-2 |
90 |
DVVJ: Mellerud—Arvika.................. |
....... 270—32-0 |
60 |
KFJ: Kil—Torsby...................... |
....... 32-0 |
60 |
LLEJ: Lilla Edet—Allhem............... |
....... 27-1 |
60 |
Den GDG tillhöriga rullande materielen utgöres enligt uppgifter i senaste
tillgängliga statistik (1945) av
Ånglok —............... ................................ 161
El-lok...................................................... 34
El-motorvagnar........................................... 7
Övriga motorvägnar och rälsbussar.......................... 15
Lokomotorer................................................ 14
Person- och postvagnar, 2-axliga ............................ 90
> » > 4- > ............................ 165
Resgodsvagnar.............................................. 93
Godsvagnar, slutna.......................................... 835
> , öppna.......................................... 4 248
Den sammanlagda anskaffningskostnaden för denna rullande materiel utgjorde,
i något avrundat belopp, 54 miljoner kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
9
För de fasta anläggningarna redovisas en anläggningskostnad av, med
samma avrundning, 145 miljoner kronor.
I fråga om skuldförpliktelser på grund av statslån må anmärkas,
att endast KFJ och DVVJ häfta för statslån, varå den 1 juli 1947 beräknas
återstå en kapitalskuld av 1 782 000 kronor respektive 3 992 000 kronor.
Påpekas må, att jämväl övriga GDG-jämvägar, LLEJ undantagen, tillkommit
med insats av statsmedel, dels i form av lån, dels som direkta bidrag. Så
erhöll BJ år 1873 statslån om 5 000 000 kronor, varjämte statsverket år 1878
övertog obligationer för 6 753 600 kronor. För GDJ åter lämnades två statslån
av 1855 resp. 1858 på tillhopa 3 000 000 kronor. Även till SDJ ha (1876
och 1882) beviljats två statslån på resp. 2 500 000 och 950 000 kronor, det
sistnämnda åt Siljans järnvägsaktiebolag för anläggning av järnväg mellan
Borlänge och Insjön. Till DJ slutligen lämnades efter beslut av 1874 års riksdag
ett bidrag utan återbetalningsskyldighet om 1 000 000 kronor. Alla dessa
iåneförpliktelser äro emellertid numera — delvis sedan mycket länge -—
avvecklade.
Angående GDG:s biltrafikrörelse har järnvägsstyrelsen meddelat,
att GDG genom sitt dotterbolag, GDG biltrafiks aktiebolag, vilket år 1942
bildades genom sammanslagning av äldre liknande bolag, ävensom ett under
år 1946 inköpt biltrafikföretag, trafikaktiebolaget Haglund & Larsson, bedreve
en särdeles omfattande biltrafik, vilken betjänade så gott som hela
trafikområdet för GDG järnvägar och på vissa håll sträckte sig långt över
detta områdes gränser. Rörelsen omfattade såväl linje- som beställningstrafik
för person- och godsbefordran. Enligt föreliggande uppgifter för år 1946
utgjorde den koncessionerade linjelängden 7 707 km, varav 7 274 km för närvarande
trafikerades. Vagnparken utgjordes av 276 omnibusar, 6 personbilar,
142 lastbilar och 132 godssläpvagnar med en bokförd anskaffningskostnad
av 9,2 miljoner kronor. Anläggningskostnaden för till bilrörelsen
hörande fasta anläggningar vore bokförd till 1,6 miljon kronor (brutto). Med
denna biltrafik hade GDG skaffat sig ett värdefullt komplement till järnvägsrörelsen,
och beretts möjlighet att på ett mera tillfredsställande sätt än
eljest betjäna de landsdelar, som järnvägen genomlöpte. Vidare hade innehavet
av biltrafiken möjliggjort genomförandet av vissa rationaliseringar
beträffande järnvägsdriften. Sålunda hade å vissa håll, där avsevärd besparing
därmed kunnat vinnas, mera iokalbetonade persontågslägenheter ersatts
med vägbussar. Det hade även visat sig trafikekonomiskt fördelaktigt, att å
vissa sträckor befordra styckegodset med lastbil i stället för med lokalgodståg.
I fråga om trafikintensiteten uppvisar GDG-systemet mycket
stora variationer, såsom framgår av följande sammanställning, upptagande
trafiksiffror från senaste mellankrigsåret (1938). Till jämförelse ha angivits
motsvarande uppgifter för dels ENJ 1938, exklusive malmtrafikleden Grängesberg—Oxelösunds
järnvägar (TGO), dels SJ 1938, exklusive transporter av
lapplandsmalm, båda undantagen föranledda av ifrågavarande masstransporters
speciella natur.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Banlängd |
Personkm |
Godstonkm |
Tillhopa |
|
trafikerad |
||||
km |
Tusental per bankm |
|||
BJ .................................. |
497-3 |
239-7 |
716.6 |
956-3 |
GDJ................................. |
295-3 |
113-7 |
399-4 |
5131 |
SDJ.................................. |
134-6 |
164-5 |
136-9 |
301-4 |
DJ................................... |
70-1 |
1450 |
60-5 |
205-5 |
DVVJ................................ |
256-8 |
23-8 |
40-5 |
64-3 |
KFJ.................................. |
82-3 |
57-1 |
61l |
118-2 |
LLEJ ................................ |
14-8 |
31-6 |
17-1 |
48-7 |
Hela GDG |
1351 2 |
145-0 |
379 L |
524t |
Till jämförelse: |
||||
ENJ (exkl. TGO) .................... |
141-4 |
186-8 |
328-2 |
|
SJ 1938 (exkl. lapplandsmalm) ........ |
292-1 |
267-2 |
559-3 |
Såsom kommentar till sammanställningen f ramhåller järnvägsstyrelsen, att
GDG:s genomsnittliga persontrafikintensitet nära överensstämde med den
för hela ENJ 1938 och utgjorde cirka 50 °/o av motsvarande tal för SJ 1938,
medan godstrafikintensiteten för GDG var dubbelt så stor som för ENJ 1938
och nära 50 procent större än för SJ 1938, i båda fallen exklusive vissa
masstransporter av järnmalm. Denna övervikt för godstrafiken innebure enligt
styrelsens mening uppenbarligen en ej oväsentlig ekonomisk fördel för
GDG (jämförd med normalspårsnätet i dess helhet).
Då det gällde att bedöma trafikrörelsen på GDG:s huvudlinje Gävle—Falun
—Göteborg, har järnvägsstyrelsen anfört, att man hade att hålla sig till siffrorna
för BJ, som nära nog helt tillhörde denna huvudlinje, medan GDJ
innehölle dels den mycket trafikstarka bandelen Gävle—Falun om 92 km,
dels svagare linjer om cirka 200 km, varför ingen slutsats kunde dragas ur
medeltalen för hela GDJ. Nämnda BJ siffror gåve vid handen, att sagda huvudlinje,
med en längd av 570 km, utgjorde en godstrafikled av för svenska
förhållanden mycket hög klass och att å densamma jämväl ombesörjdes en
betydande persontrafik. Linjen genomlöpte en rad områden med hög och
fortgående utveckling av industri eller bergsbruk. Förutom ändpunkterna,
Gävle och Göteborg, kunde som betydande godstrafikorter här nämnas Forsbacka,
Sandviken, Hofors, Falun, Domnarvet, Borlänge, Idkerberget, Gräsberg,
Håksberg, Ludvika, Grängesberg, Ställdalen, Bredsjö, Hällefors, Filipstad,
Deje, Kil, Vålberg, Grums, Säffle, Åmål, Trollhättan.
Det ligger i sakens natur, att godstrafiken inom ett så utpräglat industriområde
som detta måste till större delen bestå av råvaror till och produkter
från industrier och bergsbruk. Till belysning av godstrafikens sammansättning
meddelas här uppgifter om den procentuella fördelningen på olika varugrupper
av vagnslastgodset under åren 1938 och 1945. Det visar sig, att en
betydande förskjutning i procenttalen ägt rum från 1938 till 1945, främst på
grund av att vedtransporterna tillkommit, medan transporterna av stenkol
och koks starkt minskat.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
1938 |
1945 |
|||
procent av |
godsmängden |
|||
Trävaror........... |
13-08 |
|||
Ved............... |
____ 004 |
12 86 |
||
Pappersmassa, papp |
och papper.......... |
..... 10-86 |
9-79 |
|
Sten och mineralier, |
utom |
malmer ...... |
..... 315 |
2-85 |
Stenkol och koks ... |
..... 15-61 |
3-25 |
||
Träkol............. |
..... 2-61 |
2-67 |
||
Malmer ........... |
16-06 |
|||
Järn och stål ..... |
..... 16-30 |
15-20 |
||
Övriga varor....... |
24-24 |
|||
10000 |
lOO-oo |
|||
Total viktmängd, tusental |
ton .......... |
..... 3 706 |
4 815 |
Rörande de ekonomiska förhållandena avseende hela det nuvarande
GDG-systemet (inklusive DJ) åberopas dels följande drifträkningar
samt vinst- och förlusträkningar för åren 1931—38, vilken tid använts som
basperiod för utredningarna, samt för åren därefter till och med år 1945,1 dels
ock följande konsoliderade balansräkning för år 1946. De anförda beloppen
ha erhållits genom sammanslagning av motsvarande i Allmän järnvägsstatistik
innehållna poster för de i sagda system nu ingående järnvägsförvaltningarna,
varefter kvittning skett för vissa å såväl debet- som kreditsidan uppträdande
poster. I särskilda tabeller, vilka förts fram till år 1946, lämnas
vissa ytterligare uppgifter till belysande av trafikförvaltningens och bolagens
ekonomiska förhållanden.
Konsoliderad balansräkning för 61)6 (inkl. DJ) är 1946.
Tillgångar.
Järnvägsanläggningen
Bilrörelsen............
Aktier och obligationer
Kassa och bank......
Diverse debitorer......
Förråd ..............
Skulder.
Statslån..............
Obligationslån........
Reverslån ............
Diverse kreditorer
Aktiekapital..........
Reservfonder..........
Övriga egna fonder ..
Förnyelsefonder ......
Värderegleringskonton .
Balanserad vinst......
Årets vinst ..........
Summa
Kronor
212 966 000
15 436 000
3 989 000
7 663000
6 232 000
1416 000
247 502000
6 080 000
21 075 000
38 684 000
7 719 000
30 518 000
7 728 000
23 261000
95 328000
858 000
7 961 000
8 490 000
1 Uppgifterna för år 1946 äro ännu ej tillgängliga.
Summa 247 502 000
Drifträkningar för GDG (inkl. DJ) 1931-45,
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
Medeltal 1931—38 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
|
T u |
sen |
t a |
1 k r |
o n |
o r |
|||||||||||
Jära vägsrörel-sen. |
||||||||||||||||
Inkomster |
||||||||||||||||
Persontrafik .. |
7 480 |
6 714 |
6 458 |
6 743 |
7 061 |
7544 |
8 063 |
7 991 |
7 256 |
8213 |
10496 |
13 254 |
16 809 |
18 705 |
16 596 |
17 690 |
Godstrafik .... |
17 212 |
14 488 |
14 800 |
18 216 |
19 152 |
20 762 |
23 578 |
21184 |
18 674 |
24 874 |
28 025 |
31868 |
35 060 |
34 836 |
33 951 |
32 682 |
Övriga m. m... |
1 2-''9 |
1 171 |
1 152 |
1242 |
1214 |
1257 |
1356 |
1436 |
1268 |
1 452 |
1364 |
1500 |
1703 |
1 854 |
2192 |
2 287 |
Summa |
25921 |
22 373 |
22 410 |
20201 |
27 427 |
29 503 |
32997 |
30611 |
27 188 |
34539 |
39 885 |
46022 |
53 572 |
55395 |
52 739 |
52659 |
20 421 |
18 714 |
17 791 |
18 595 |
20 008 |
20 902 |
23 686 |
22 315 |
20 304 |
24 781 |
29 067 |
35033 |
40 629 |
40 353 |
39 019 |
40 304 |
|
Driftöverskott.. |
5 500 |
3 659 |
4619 |
7 606 |
7 419 |
8 661 |
9 311 |
8 296 |
6 884 |
9 758 |
10 818 |
11589 |
12 943 |
15 042 |
13 720 |
12 355 |
Bilrörelsen. |
||||||||||||||||
Inkomster .... |
2 315 |
3 256 |
3 838 |
5 686 |
7 235 |
8 255 |
9196 |
8 842 |
||||||||
1876 |
2 566 |
3198 |
4 804 |
5 923 |
7115 |
7 945 |
7 901 |
|||||||||
Driftöverskott.. |
439 |
690 |
640 |
882 |
1312 |
1140 |
1251 |
941 |
||||||||
Avsättning till |
374 |
472 |
472 |
593 |
674 |
873 |
557 |
623 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
Vinst- och förlustrfikningar för GI)G (inkl. DJ) 1981—45.
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
|
T u |
s e |
n t |
a 1 |
k r |
o n |
o r |
|||||||||
Inkomster. |
5 493 |
3 670 |
4 626 |
7 598 |
7 417 |
8 658 |
9312 |
8 295 |
9 754 |
10 812 |
11595 |
12 926 |
15 042 |
13 720 |
12 355 |
Övriga inkomster (saldo)............ |
296 |
373 |
195 |
271 |
635 |
366 |
l>-3 |
147 |
300 |
179 |
248 |
-676 |
-2 616 |
-1 244 |
2198 |
Summa inkomster |
5 789 |
4 043 |
4821 |
7869 |
8052 |
9024 |
9 495 |
8 442 |
10054 |
10 991 |
11843 |
12250 |
12426 |
12476 |
14 653 |
Utgifter. |
1953 |
1728 |
1721 |
1734 |
1892 |
1933 |
2 029 |
2168 |
2 280 |
3 045 |
3 627 |
3 996 |
4 295 |
5 032 |
4 995 |
2 310 |
3120 |
2 915 |
2 993 |
2 582 |
1682 |
1577 |
1634 |
2 255 |
1301 |
1251 |
1263 |
1189 |
1002 |
984 |
|
334 |
15 |
103 |
57 |
222 |
526 |
1002 |
997 |
1542 |
2 460 |
2 470 |
2 712 |
2 556 |
2 258 |
2 312 |
|
Vinst för året...................... |
1 192 |
-820 |
82 |
3 08''-> |
3 356 |
4 863 |
4 887 |
3 643 |
3 977 |
4185 |
4 495 |
4 279 |
4 386 |
4184 |
6 262 |
Summa utgifter |
5 789 |
4 043 |
4821 |
7 869 |
8052 |
9 004 |
9495 |
8442 |
10054 |
10991 |
11843 12 250 |
12 426 |
12 476 |
14 553 |
co
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
14:
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
Trafikförvaltningens drifträk
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
|
T u |
sen |
t a 1 |
||||
Inkomster. |
||||||
Persontrafik........................ |
6 838 |
6163 |
5 930 |
6173 |
6 452 |
6 852 |
Posttransporter...................... |
588 |
587 |
585 |
597 |
598 |
598 |
Poststationsskötsel .................. |
19 |
18 |
18 |
19 |
19 |
20 |
i Godstrafik.......................... |
16 774 |
14182 |
14 512 |
17 921 |
18 855 |
20 433 |
Övriga............................. |
803 |
824 |
605 |
733 |
1059 |
882 |
Summa |
25 022 |
21774 |
21650 |
25443 |
26 983 |
28 725 |
Utgifter. |
||||||
Driftutgifter........................ |
18332 |
16 693 |
15 967 |
16 846 |
18 071 |
19 262 |
Järnvägsbolagen enl. §§ 9 och It i |
||||||
övenskommelsen .................. |
982 |
1 010 |
1 019 |
1022 |
1029 |
1 146 |
Summa |
19 314 |
17 703 |
16 986 |
17 868 |
19100 |
20408 |
Överskott ...................... |
5 708 |
4 071 |
4 664 |
7 575 |
7 883 |
8317 |
Fördelas sålunda: |
||||||
BJ ................................ |
3 687 |
2 630 |
3 013 |
4 853 |
5 066 |
5 373 |
GDJ ............................ |
1 655 |
1181 |
1353 |
2135 |
2 208 |
2 307 |
SDJ................................ |
366 |
260 |
298 |
587 |
609 |
637 |
Balansräkning och vinst- och f ör 1 u s t räkn ing för GDG
biltrafiks aktiebolag te sig på följande sätt för åren 1945 och 1946.
Balansräkning.
T illgångar.
Bilar m. m.............................
Fastigheter.............................
Inventarier.............................
Aktier m. m............................
Kassa och bank.........................
Diverse debitorer .......................
Tusental kronor:
År 1945 |
År 1946 |
9 610 |
14 410 |
985 |
1 in |
679 |
914 |
129 |
131 |
23 |
32 |
759 |
749 |
Summa 12 185 17 347
Skulder.
Reverslån..................................... 4 586 4 848
Diverse kreditorer............................. 667 4 094
Aktiekapital .................................. 2 600 2 600
Reservfond.................................... 125 150
Övriga egna fonder .............. 75 75
Förnyelsefond ................................ 4 054 4 852
Vinst för året och balans från föregående år...... 78 728
Summa 12 185 17 347
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
15
ning har följande utseende.
1937 |
19S3 |
Medeltal 1931-38 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
1946 |
It r o |
n o r |
|||||||||
7 319 |
7 264 |
6 624 |
7 529 |
9 605 |
11851 |
16 808 |
18 705 |
16 596 |
17 690 |
17 889 |
602 |
608 |
595 |
595 |
510 |
543 |
622 |
666 |
594 |
643 |
759 |
19 |
16 |
19 |
17 |
30 |
35 |
39 |
40 |
40 |
46 |
47 |
23 159 |
20820 |
18332 |
24 425 |
26 951 |
30 258 |
35 060 |
34 836 |
33 951 |
32 682 |
38 049 |
769 |
769 |
798 |
871 |
824 |
922 |
1057 |
1 113 |
1225 |
1665 |
1 440 |
31868 |
29 477 |
26 368 |
33437 |
37 920 |
43609 |
53586 |
55360 |
52406 |
52 726 |
58184 |
21941 |
20 572 |
18 461 |
23 116 |
26 811 |
31878 |
40 591 |
40 495 |
38 451 |
39 441 |
43 006 |
1321 |
1 441 |
1121 |
1634 |
2016 |
2 467 |
3 572 |
5407 |
4 728 |
5183 |
2 872 |
23262 |
22013 |
19582 |
24 750 |
28827 |
34345 |
44163 |
45 902 |
43179 |
44624 |
45878 |
8 606 |
7 464 |
6 786 |
8 687 |
9 093 |
9 264 |
9 423 |
9 458 |
9 227 |
8102 |
12 306 |
5 578 |
4 778 |
4 372 |
5 630 |
5 930 |
6 057 |
6175 |
6 201 |
6 029 |
5216 |
8 469 |
2 372 |
2107 |
1915 |
2 388 |
2 472 |
2 507 |
2540 |
2 547 |
2 500 |
2 256 |
3020 |
656 |
579 |
499 |
669 |
691 |
700 |
708 |
710 |
698 |
630 |
817 |
Vinst- och förlusträkning.
Tusental kronor:
Inkomster År 1945 År 1946
Balanserad vinst............................... 50 53
Trafikinkomster .............................. 8 842 11 657
Summa 8 892 11 710
Utgifter.
Driftutgifter................................... 8 040 10 012
Räntor ....................................... 120 156
Skatter ........... 31 46
Avsättning till förnyelsefond .................... 623 768
Vinst från föregående år........................ 50 53
Vinst för året . ................................. 28 675
11 710
Summa 8 892
BJ:s vinst- ocli förlusträkiiiugar.
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
1946 |
|
T |
u s |
e n |
t a |
1 k |
r o |
n o |
r |
|||||||||
Inkomster: |
||||||||||||||||
Balanserad vinst............ |
1324 |
1572 |
1369 |
1 426 |
1 580 |
2 519 |
1669 |
1697 |
1701 |
1707 |
1 860 |
1922 |
1 345 |
2 260 |
3125 |
4 515 |
Andel i GDG netto......... |
3 687 |
2 630 |
3 013 |
4 853 |
5 066 |
5 373 |
5 578 |
4 778 |
5 63o |
5 930 |
6 057 |
6175 |
6 201 |
6 029 |
5 216 |
8 469 |
Gottgörelse enl. §§ 9 och 11 1 |
||||||||||||||||
överenskommelsen ........ |
678 |
685 |
693 |
695 |
700 |
758 |
866 |
937 |
1 127 |
1427 |
1895 |
2190 |
2 363 |
2 521 |
3 465 |
1887 |
Utdelning å aktier.......... |
597 |
417 |
240 |
245 |
421 |
486 |
558 |
513 |
514 |
564 |
521 |
563 |
563 |
588 |
518 |
640 |
Diverse inkomster .......... |
13 |
27 |
9 |
38 |
29 |
50 |
29 |
129 |
31 |
22 |
32 |
60 |
123 |
200 |
1075 |
54 |
Årets förlust................ |
— |
203 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
6 299 |
5 531 |
5 324 |
7 257 |
7 796 |
9186 |
8 700 |
8054 |
9003 |
9650 |
10 365 |
10 910 |
10595 |
11598 |
13399 |
15 565 |
Utgifter: |
||||||||||||||||
Avsättning till förnvelsefond |
1166 |
1 143 |
1143 |
1 134 |
1286 |
1297 |
1350 |
1421 |
1471 |
2102 |
2 695 |
2 728 |
2 801 |
3 579 |
3 537 |
3 097 |
Investeringsfond för rull. mat. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
400 |
— |
— |
— |
Räntor..................... |
2 055 |
2180 |
2 088 |
2159 |
2104 |
1 797 |
1886 |
1889 |
2 530 |
1659 |
1646 |
1684 |
1566 |
1402 |
1397 |
1 392 |
Skatter..................... |
35 |
— |
— |
22 |
91 |
254 |
394 |
581 |
608 |
1 194 |
1 102 |
1352 |
1277 |
1152 |
1248 |
1188 |
Diverse utgifter (pensioner |
||||||||||||||||
m. m.)................... |
717 |
639 |
619 |
613 |
680 |
663 |
641 |
630 |
590 |
678 |
743 |
866 |
782 |
831 |
942 |
1 244 |
Från föregående år balanserad |
||||||||||||||||
vinst ..................... |
1324 |
1572 |
1 369 |
1426 |
1580 |
2519 |
1669 |
1 697 |
1701 |
1707 |
1860 |
1 922 |
1345 |
2 260 |
3125 |
4 515 |
Årets vinst................. |
1002 |
— |
1D5 |
1903 |
2 055 |
2 656 |
2 760 |
1 836 |
2 103 |
2 310 |
2 319 |
2 358 |
2 421 |
2 374 |
3 150 |
4129 |
Summa |
6299 |
5 534 |
5 324 |
7 257 |
7 796 |
9186 |
8 700 |
8054 |
9003 |
9650 |
10365 |
10910 |
10595 |
11598 |
13399 |
15 565 |
Till bolagsstämmans för- |
||||||||||||||||
fogande: |
||||||||||||||||
Vinst från föregående år .... |
1324 |
1572 |
1369 |
1 426 |
1 580 |
2 519 |
1669 |
1 697 |
1 70) |
1 707 |
1860 |
1922 |
1345 |
2 260 |
3 125 |
4 515 |
Årets vinst eller förlust....: |
1 002 |
- 203 |
105 |
1 903 |
2 055 |
2 656 |
2 76<) |
1816 |
2 VtH |
2 310 |
2 319 |
2 358 |
2 424 |
2 374 |
3 150 |
i 129 |
Summa |
2326 |
1369 |
1 474 |
3329 |
3635 |
5175 |
4429 |
3 533 |
3 804 |
4 017 |
4179 |
4 280 |
3 769 |
4 634 |
6 275 |
8644 |
Disponeras sålunda: |
||||||||||||||||
Utdelning till aktieägarna.... |
754 |
— |
— |
754 |
1006 |
1006 |
1132 |
1 132 |
1 257 |
1 2.67 |
1257 |
1 257 |
1 509 |
1509 |
1760 |
2 012 |
Procent .................... |
3 % |
_ |
_ |
3 % |
4 % |
4 % |
4‘5 % |
4-5 % |
5 % |
5 % |
5 % |
5 % |
6 % |
6 % |
7 % |
8 % |
Nedskrivning av aktier m. m. |
— |
48 |
495 |
no |
350 |
250 |
||||||||||
Avsättning l ill egna fonder .. |
— |
— |
— |
500 |
— |
2 500 |
1250 |
700 |
590 |
900 |
1000 |
1678 |
— |
— |
— |
— |
Balans till efterföljande år... |
1572 |
1 369 |
1 426 |
1 580 |
2 519 |
1 669 |
1 697 |
1 701 |
1 707 |
186" |
1 922 |
1 345 |
2 260 |
3 125 |
4515 |
6 632 |
Summa |
2 326 |
1369 |
1474 |
3 329 |
3 635 |
5 175 |
4429 |
3 533 |
3804 |
4017 |
4179 |
4 280 |
3 769 |
4634 |
6 275 |
8 644 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 242.
Gl)J:s vinst- och förlustkonto.
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
1946 |
|
1 |
u s |
e n |
t a |
1 k |
r o |
n o |
r |
|||||||||
Inkomster: |
349 |
507 |
564 |
625 |
634 |
757 |
807 |
820 |
882 |
897 |
909 |
933 |
939 |
945 |
1433 |
2 689 |
Balanserad vinst............ Andel i GDG netto......... |
1655 |
1181 |
1353 |
2135 |
2 208 |
2 307 |
2 372 |
2107 |
2 388 |
2 472 |
2 507 |
2 540 |
2547 |
2 500 |
2 256 |
3020 |
Gottgörelse enl. §§ 9 och 11 i |
251 |
231 |
263 |
264 |
266 |
311 |
363 |
398 |
402 |
482 |
462 |
475 |
1615 |
677 |
1553 |
783 |
överenskommelsen ........ |
342 |
193 |
27 |
32 |
191 |
227 |
233 |
260 |
268 |
303 |
306 |
306 |
322 |
383 |
308 |
360 |
Utdelning å aktier.......... |
37 |
32 |
31 |
56 |
59 |
172 |
159 |
387 |
114 |
34 |
83 |
426 |
43 |
80 |
64! |
1090 |
Summa |
2 034 |
2174 |
2 238 |
3112 |
3358 |
3 774 |
3 934 |
3972 |
4 054 |
4188 |
4 267 |
4680 |
5 466 |
4 585 |
6191 |
7 942 |
Utgifter: Avsättning till förnyelsefond |
439 |
382 |
373 20 |
379 15 |
382 |
406 |
428 |
465 |
474 |
521 8 |
580 |
761 312 |
952 965 |
954 |
978 15 |
1024 |
Avskrivningar .............. |
353 |
411 |
413 |
418 |
398 |
388 |
328 |
657 |
201 |
143 |
121 |
117 |
209 |
275 |
140 |
113 |
Räntor .................... Skatter .................... |
274 |
101 |
34 |
116 |
240 |
557 |
340 |
700 |
895 |
768 |
810 |
715 |
697 |
800 |
759 |
|
Diverse utgifter (pensioner |
413 |
428 |
317 |
384 |
427 |
326 |
294 |
321 |
275 |
305 |
358 |
334 |
273 |
319 |
332 |
471 |
Från föregående år balanserad |
349 |
507 |
564 |
625 |
634 |
757 |
807 |
820 |
882 |
897 |
909 |
933 |
939 |
945 |
1433 |
2 689 |
vinst..................... |
806 |
446 |
450 |
1257 |
1401 |
1657 |
1 520 |
1 369 |
1522 |
1419 |
1531 |
1413 |
1413 |
1395 |
2 493 |
2 886 |
Summa |
2 634 |
2174 |
2238 |
3112 |
3 358 |
3 774 |
3 934 |
3 972 |
4 054 |
4188 |
4267 |
4 6S0 |
5466 |
4 5S5 |
6191 |
7 942 |
Till bolagsstämmans för- |
||||||||||||||||
fogande: Vinst från föregående år .... |
34Q |
507 |
564 |
625 |
634 |
757 |
807 |
820 |
882 |
897 |
909 |
933 |
939 |
945 |
1433 |
2 689 |
806 |
446 |
450 |
1257 |
1401 |
1657 |
1520 |
1369 |
1522 |
1 419 |
1531 |
1413 |
1 413 |
1 395 |
2 493 |
2 886 |
|
Summa |
1155 |
953 |
1014 |
1882 |
2 035 |
2 414 |
2 327 |
2189 |
2 404 |
2 316 |
2440 |
2 346 |
2 352 |
2340 |
3 926 |
5 575 |
Disponeras sålunda: |
648 |
889 |
389 |
648 |
778 |
907 |
907 |
907 |
907 |
907 |
907 |
907 |
907 |
907 |
1037 |
1037 |
Procent .................... |
6(i0 |
500 |
700 |
600 |
400 |
600 |
500 |
600 |
500 |
500 |
— |
— |
— |
|||
Avsättning till egna fonder .. |
507 |
564 |
625 |
634 |
757 |
807 |
820 |
882 |
897 |
909 |
933 |
939 |
945 |
1433 |
2 889 |
4 538 |
Summa |
1155 |
953 |
1014 |
1882 |
2 035 |
2 414 |
2 327 |
2 1S9 |
2 404 |
2316 |
2 440 |
2 346 |
2 352 |
2 340 |
3926 |
5575 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
SI>J:s vinst- och förlusträkningar.
oo
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
1946 |
|
T |
u s |
e n |
t a |
1 k |
r o |
n o |
r |
|||||||||
Balanserad vinst............ |
105 |
58 |
61 |
122 |
54 |
in |
125 |
130 |
134 |
164 |
186 |
208 |
172 |
200 |
375 |
545 |
Andel i GDG netto......... |
366 |
260 |
298 |
587 |
609 |
637 |
656 |
579 |
669 |
691 |
700 |
708 |
710 |
698 |
630 |
817 |
Gottgörelse enl. § 9 i trafik- |
||||||||||||||||
överenskommelsen ........ |
53 |
64 |
63 |
63 |
63 |
77 |
92 |
106 |
105 |
107 |
no |
121 |
122 |
146 |
141 |
138 |
Diverse inkomster........... |
2 |
2 |
9 |
11 |
1 |
12 |
11 |
16 |
12 |
12 |
14 |
14 |
28 |
14 |
98 |
156 |
Summa |
526 |
884 |
431 |
783 |
727 |
837 |
884 |
831 |
920 |
974 |
1010 |
1051 |
1032 |
1058 |
1244 |
1646 |
Utgifter: |
||||||||||||||||
Avsättning till förnyelsefond |
155 |
97 |
100 |
100 |
101 |
104 |
122 |
144 |
147 |
147 |
153 |
231 |
236 |
275 |
256 |
280 |
Räntor......... |
144 |
145 |
145 |
143 |
115 |
105 |
102 |
98 |
95 |
84 |
74 |
68 |
66 |
51 |
50 |
75 |
Skatter................ |
19 |
11 |
1 |
1 |
14 |
31 |
50 |
75 |
233 |
230 |
167 |
163 |
160 |
132 |
139 |
142 |
Diverse utgifter (pensioner |
||||||||||||||||
in. m.)................ |
71 |
70 |
63 |
73 |
104 |
74 |
82 |
82 |
83 |
84 |
90 |
99 |
102 |
107 |
116 |
148 |
Från föregående år balanserad |
||||||||||||||||
vinst ........... |
105 |
58 |
61 |
122 |
54 |
in |
125 |
130 |
134 |
164 |
186 |
208 |
172 |
200 |
375 |
545 |
Årets vinst............. |
32 |
3 |
61 |
344 |
339 |
412 |
4"3 |
302 |
228 |
265 |
340 |
282 |
296 |
293 |
308 |
456 |
Summa |
526 |
384 |
431 |
783 |
727 |
837 |
884 |
831 |
920 |
974 |
1010 |
1051 |
1032 |
1058 |
1244 |
1646 |
Till bolagsstämmans för-fogande: |
||||||||||||||||
Vinst från föregående år____ |
105 |
58 |
61 |
122 |
54 |
in |
125 |
130 |
134 |
164 |
186 |
208 |
172 |
200 |
375 |
545 |
Årets vinst........... |
32 |
3 |
61 |
344 |
339 |
412 |
403 |
302 |
228 |
265 |
340 |
282 |
296 |
293 |
308 |
456 |
Summa |
187 |
61 |
122 |
466 |
393 |
523 |
528 |
432 |
362 |
421) |
526 |
490 |
468 |
493 |
683 |
1001 |
Disponeras sålunda: |
||||||||||||||||
Utdelning till aktieägarna.... |
79 |
— |
— |
2121 |
79 |
98 |
98 |
98 |
98 |
118 |
118 |
118 |
118 |
118 |
138 |
157 |
Procent ......... |
4 % |
— |
— |
4 % |
4 % |
5 % |
5 % |
5 % |
5 % |
6 % |
6 % |
6 % |
6 % |
6 % |
7 % |
8 % |
Diverse ............ |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
25 |
||||||||
Avsättning till egna fonder .. |
— |
— |
— |
200 |
203 |
300 |
300 |
200 |
100 |
100 |
200 |
200 |
150 |
_ |
_ |
_ |
Balans till efterföljande år .. |
58 |
61 |
122 |
54 |
in |
125 |
130 |
134 |
164 |
186 |
208 |
172 |
200 |
375 |
545 |
844 |
Summa |
137 |
Öl |
122 |
466 |
393 |
523 |
528 |
432 |
862 |
429 |
526 |
490 |
468 |
493 |
683 |
1001 |
1 4 % utdelning å ser. A åren 1932, 1933, 1934 och
4 % » > » Bår 1934.
Kunffl. Maj:ts proposition nr 242.
DJ:s vinst- och förlnstrUkningar
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
1946 |
|
T |
u s |
e n |
t a |
1 k |
r o |
n o |
r |
|||||||||
Inkomster: |
||||||||||||||||
Balanserad vinst............ |
36 |
42 |
27 |
21 |
67 |
72 |
31 |
34 |
30 |
3 |
6 |
133 |
139 |
140 |
12 |
120 |
Driftöverskott ......... |
194 |
57 |
87 |
180 |
135 |
191 |
251 |
193 |
218 |
536 |
731 |
_ |
_ |
|||
Arrenden ................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
_ |
_ |
762 |
778 |
360 |
333 |
441 |
Räntor och inkomst av värde- |
25 |
22 |
19 |
16 |
16 |
21 |
13 |
15 |
15 |
_ |
_ |
_ |
_ |
4 |
3 |
_ |
handlingar... |
20 |
|||||||||||||||
Diverse inkomster . |
— |
21 |
11 |
14 |
10 |
11 |
10 |
12 |
12 |
19 |
— |
— |
— |
90 |
17 |
|
Summa |
255 |
141 |
154 |
228 |
232 |
294 |
306 |
252 |
275 |
551 |
756 |
895 |
917 |
504 |
438 |
578 |
Utgifter: |
||||||||||||||||
Avsättning till förnyelsefond . |
63 |
64 |
65 |
80 |
83 |
86 |
89 |
90 |
139 |
226 |
150 |
199 |
213 |
131 |
131 |
134 |
Räntor ................. |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
49 |
5 |
21 |
5 |
_ |
_ |
4 |
|
Diverse utgifter ............ |
7 |
1 |
2 |
6 |
2 |
2 |
3 |
2 |
10 |
6 |
99 |
99 |
43 |
47 |
52 |
|
Skatter ................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
140 |
331 |
800 |
323 |
181 |
2 |
106 |
Från föregående år balanserad |
||||||||||||||||
vinst............... |
36 |
42 |
27 |
21 |
67 |
72 |
31 |
34 |
30 |
3 |
6 |
133 |
139 |
140 |
12 |
120 |
Årets vinst .............. |
149 |
34 |
60 |
121 |
80 |
134 |
183 |
126 |
96 |
127 |
264 |
143 |
138 |
9 |
246 |
162 |
Summa |
255 |
141 |
154 |
228 |
232 |
294 |
308 |
252 |
275 |
551 |
756 |
895 |
917 |
504 |
438 |
578 |
Till bolagsstämmans förfo-gande: |
||||||||||||||||
Vinst från föregående år____ |
36 |
42 |
27 |
21 |
67 |
72 |
31 |
34 |
30 |
3 |
6 |
133 |
139 |
140 |
12 |
120 |
Årets vinst............... |
149 |
34 |
60 |
121 |
80 |
134 |
183 |
126 |
96 |
127 |
264 |
143 |
138 |
9 |
246 |
162 |
Summa |
185 |
76 |
87 |
142 |
147 |
206 |
214 |
160 |
126 |
130 |
270 |
276 |
277 |
149 |
258 |
282 |
Disponeras sålunda: |
||||||||||||||||
Utdelning till aktieägarna ... |
83 |
— |
28 |
55 |
55 |
55 |
55 |
55 |
83 |
124 |
137 |
137 |
137 |
137 |
137 |
137 |
Procent ................... |
3 * |
— |
1 * |
2 % |
2 * |
2 * |
2 % |
2 % |
3 * |
41/»* |
5 * |
5 * |
5 % |
5 * |
5 % |
5 * |
Avsättning till egna fonder .. |
60 |
49 |
38 |
20 |
20 |
120 |
125 |
75 |
40 |
_ |
_ |
_ |
||||
Balans till efterföljande år .. |
42 |
27 |
21 |
67 |
72 |
31 |
34 |
30 |
3 |
6 |
133 |
139 |
140 |
12 |
121 |
145 |
Summa |
185 |
76 |
87 |
142 |
147 |
206 |
214 |
160 |
126 |
130 |
270 |
276 |
277 |
149 |
258 |
282 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
bo
o
KFJ:s vinst- och förlusträkningar.
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 | |
1936 |
1937 I |
1938 |
1939 j |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
1946 |
|
T |
11 s |
e n |
t a |
1 k |
r o |
n o |
r |
|||||||||
Inkomster: |
392 |
398 |
380 |
320 |
303 |
293 |
290 |
309 |
318 118 28 |
243 158 28 |
107 231 28 |
36 280 29 |
23 249 30 |
34 331 29 |
43 |
4 294 28 |
Inkomst av utarrenderad bana |
105 45 |
80 43 |
42 35 |
89 30 |
90 38 |
102 29 |
113 31 |
100 30 |
28 |
|||||||
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
||||||||
— |
18 |
60 |
17 |
10 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
||||||
Summa |
54-2 |
539 |
517 |
456 |
441 |
427 |
437 |
439 |
464 |
42!) |
366 |
345 |
402 |
890 |
385 |
326 |
Utgifter: Avsättning till förnyelsefond . |
32 102 |
32 101 |
33 100 |
33 100 |
33 100 |
33 97 |
33 91 |
33 84 |
33 83 |
33 81 1 |
33 81 102 |
58 79 87 |
76 77 |
76 76 |
76 74 |
76 73 |
6 |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||||||||
4 |
4 |
4 |
3 |
5 |
4 |
4 |
4 |
5 |
7 |
4 |
0 |
Oi) |
||||
Från föregående år balanserad |
392 |
398 |
380 |
320 |
303 |
293 |
290 |
309 9 |
318 25 |
243 64 |
107 39 |
36 80 |
23 in |
34 109 |
43 |
4 |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
19 |
||||||||||
Summa |
542 |
539 |
517 |
456 |
441 |
427 |
437 |
439 |
464 |
429 |
366 |
345 |
402 |
390 |
385 |
326 |
Till bolagsstämmans förfo-gande : Vinst från föregående år .... |
392 6 |
398 -18 |
380 -60 |
320 -17 |
303 -10 |
293 -3 |
290 19 |
309 9 |
318 25 |
243 64 |
107 39 |
36 80 |
23 in |
34 109 |
43 61 |
4 54 |
Summa |
398 |
380 |
320 |
303 |
293 |
290 |
309 |
318 |
343 |
307 |
146 |
116 |
134 |
143 |
104 |
58 |
Disponeras sålunda: |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
100 4 % |
200 107 |
75 3 % 35 36 |
75 3 * |
100 4 % |
100 4 % |
100 4 % |
|
Avsättning till egna fonder .. Summa |
398 |
380 |
320 |
303 |
293 |
290 |
309 |
318 |
243 |
34 |
43 |
4 |
||||
398 |
380 |
| 320 |
| 303 |
293 |
290 |
309 |
318 |
343 |
307 |
146 |
116 |
134 |
143 |
104 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
LLEJ:s vinst- och förlusträkningar.
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
1946 |
|
Inkomster: Balanserad vinst............ Inkomst av utarrenderad bana |
T |
u s |
e n |
t a |
1 k |
r o |
n o |
r |
||||||||
16 18 |
20 18 2 |
25 18 |
27 18 |
29 18 6 |
4 18 2 |
10 18 2 |
12 18 3 |
13 18 3 |
14 18 3 |
15 18 3 |
17 18 3 |
19 18 3 |
22 18 3 |
16 18 3 |
10 113 4 |
|
Summa |
34 |
40 |
43 |
45 |
53 |
24 |
30 |
33 |
34 |
35 |
36 |
38 |
40 |
43 |
37 |
127 |
| Utgifter: |
||||||||||||||||
Avsättning till förnyelsefond |
8 |
8 |
8 |
8 |
7 |
8 |
8 |
15 |
15 |
16 |
16 |
17 |
17 |
17 |
16 |
16 |
1 Räntor .................... |
5 |
6 |
7 |
6 |
6 |
5 |
5 |
4 |
4 |
3 |
2 |
1 |
1 |
— |
||
Skatter..................... |
1 |
1 |
1 |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Diverse utgifter............. |
— |
— |
— |
1 |
1 |
i |
5 |
1 |
1 |
i |
i |
1 |
— |
— |
1 |
1 |
j Vinst från föregående år .... |
16 |
20 |
25 |
27 |
29 |
4 |
10 |
12 |
13 |
14 |
15 |
17 |
19 |
22 |
16 |
10 |
| Årets vinst''................. |
4 |
5 |
2 |
2 |
10 |
6 |
2 |
1 |
1 |
1 |
2 |
2 |
3 |
4 |
4 |
100 |
Summa |
34 |
40 |
43 |
45 |
53 |
24 |
30 |
33 |
34 |
35 |
36 |
38 |
40 |
43 |
37 |
127 |
Ull bolagsstämmans för-fogande : |
||||||||||||||||
i Vinst från föregående år .... |
16 |
20 |
25 |
27 |
29 |
4 |
10 |
12 |
13 |
14 |
15 |
17 |
19 |
22 |
16 |
10 |
Årets vinst................. |
4 |
5 |
2 |
2 |
10 |
6 |
2 |
1 |
1 |
1 |
2 |
2 |
3 |
4 |
4 |
100 |
Summa |
20 |
25 |
27 |
29 |
39 |
10 |
12 |
13 |
14 |
15 |
17 |
19 |
22 |
26 |
20 |
no |
Disponeras sålunda : |
10 3 % |
10 3 % |
||||||||||||||
Utdelning till aktieägarna ... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|||
Procent .................... |
35 |
|||||||||||||||
Avsättning till egna fonder . . |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Balans till efterföljande år .. |
20 |
25 |
27 |
29 |
4 |
10 |
12 |
13 |
14 |
15 |
17 |
19 |
22 |
16 |
10 |
no |
| Summa |
20 |
25 |
27 |
29 |
39 |
10 |
12 |
13 |
14 |
15 |
17 |
19 |
99 |
26 |
20 |
no |
bo
Kungl. Maj:ts proposition nr 242
bo
bo
Trafikförvaltningens och bolagens ekonomiska ställning framgår av följande balansräkningar, vilka avse ställningen
per den 31 december 1046 och vilka jämväl i och för jämförelse angiver balansvärdena per samma dalnm år 1945.
Tfv |
BJ |
GDJ |
SDJ |
DJ |
DVVJ |
KFJ |
LLEJ |
|||||||||
T |
11 s |
e n t a 1 |
k |
r o n o r |
||||||||||||
Tillgångar: |
1945 |
1946 |
1945 |
1946 |
1945 |
1946 |
1945 |
1946 |
1945 |
1946 |
1945 |
1946 |
1945 |
1946 |
1945 |
1946 |
— |
— |
128 672 |
130 438 |
43 523 |
44 625 |
14 092 |
15 897 |
7185 |
7 272 |
4 394 |
4 470 |
5 270 |
5 295 |
770 |
770 |
|
Järnvägsanläggningen...... |
||||||||||||||||
Fastigheter och jordområden |
— |
— |
2 822 |
2 811 |
— |
— |
— |
— |
40 |
40 |
— |
— |
31 |
31 |
155 |
155 |
Värdehandlingar i samhö-rande företag ........... |
2 082 |
2 377 |
10 057 |
11369 |
4 805 |
,4 805 |
175 |
175 |
_ |
_ |
_ |
_ |
75 |
75 |
50 |
50 |
Obligationer, reverser m. m. |
849 |
817 |
2 775 |
973 |
1898 |
2 842 |
750 |
750 |
402 |
602 |
— |
— |
480 |
470 |
— |
— |
I kassa och bank ......... |
3 538 |
557 |
574 |
3106 |
3 772 |
2 457 |
598 |
965 |
630 |
164 |
2 |
2 |
132 |
84 |
28 |
88 |
Övriga tillgång ir.......... |
4 049 |
7188 |
4 442 |
4 682 |
5169 |
6 551 |
674 |
563 |
137 |
129 |
— |
— |
282 |
312 |
18 |
66 |
Förråd.................... |
1862 |
210 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
12380 |
11149 |
149 342 |
153379 |
59167 |
61280 |
16 289 |
18 350 |
8394 |
8 207 |
4396 |
4472 |
6270 |
6267 |
1021 |
1129 |
Skulder: |
||||||||||||||||
Statslån .................. |
__ |
_ |
4 017 |
3992 224 |
2130 |
2 088 |
||||||||||
Obligationslån ............ |
— |
— |
20 909 |
20 035 |
— |
— |
2170 |
2 090 |
626 |
626 |
— |
— |
||||
Reverslån ................ |
— |
24 507 |
22 966 |
10500 |
10150 |
158 |
1558 |
— |
— |
199 |
— |
— |
— |
140 |
140 |
|
Diverse kreditorer ........ |
9 972 |
8 741 |
4184 |
5 936 |
88 |
84 |
16 |
210 |
393 |
51 |
80 |
156 |
34 |
43 |
— |
2 |
Aktiekapital.............. |
2 408 |
2 408 |
25 147 |
25 147 |
12 960 |
12 960 |
2133 |
2133 |
2 751 |
2 751 |
100 |
100 |
2 500 |
2 500 |
337 |
337 |
Reservfond................ |
— |
— |
3 000 |
3 000 |
1296 |
1296 |
1215 |
1215 |
1 5S4 |
1584 |
- |
— |
250 |
250 |
225 |
225 |
Övriga egna fonder........ |
— |
— |
12 510 |
12 510 |
6 500 |
6 500 |
2 700 |
2 700 |
1120 |
1 120 |
_ |
— |
335 |
335 |
8 |
8 |
Förnyelsefonder .......... |
— |
— |
52 180 |
55141 |
23 897 |
24 715 |
7 214 |
7 443 |
1662 |
1793 |
— |
— |
917 |
993 |
291 |
307 |
Vinst för året och balans |
— |
— |
6 275 |
8 644 |
3 926 |
5 575 |
683 |
1001 |
258 |
282 |
_ |
_ |
104 |
58 |
20 |
no |
Summa |
12380 |
11149| 149 342 |
153379 |
59167 |
61280 |
16289 |
’18 350 |
8394 |
8207 |
43% |
| 4472 |
| 6 270 |
| 6267 |
| 1021 |
1129 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Kanyl. Maj:ts proposition nr 212
23
I sin skrivelse den 5 mars 1947 liar nämnden lämnat följande redogörelse
rörande innebörden av överenskommelserna med Göteborgs stad, Gävle stad
samt Hedemora och Leksands socknar ävensom Hedemora och Säters
städer.
De ingångna överenskommelserna innebära förvärv för staten dels av Göteborgs
stad tillhöriga minst 56 091 aktier i BJ — och därmed aktiemajoriteten
i detta bolag — till ett pris av 535 kronor per aktie, dels av Gävle stad
tillhöriga minst 16 200 aktier i GDJ till ett pris av 310 kronor per aktie, dels
ock av Leksands och Hedemora socknar samt Hedemora och Säters städer
tillhöriga minst 8 074 aktier i SDJ till ett pris av 280 kronor per aktie, att
likvideras efter säljarens önskan kontant eller i statsobligationer, löpande med
3 procent ränta. De nuvarande aktieägarna skola vid respektive ordinarie bolagsstämmor
1947 äga disponera 8 procent å aktiekapitalen. Staten föt binder
sig att senast den 1 juli 1948 inlösa övriga aktier i sagda bolag till enahanda
pris och villkor. Slutligen utfäster sig staten att inlösa aktierna i Lödöse—
Lilla Edets järnvägsaktiebolag och Dalslands jämvägsaktiebolag till ett pris
av respektive 75 kronor och 160 kronor per aktie. I enlighet härmed skulle
staten, sedan de koncernägda aktierna frånräknats, erlägga
för 100 481 aktier å 535 i BJ ................ kronor 53 757 000
» 64 954 » » 310 * GDJ................ » 20 136 000
» 15 380 » s> 280 » SDJ................ » 4 306 000
» 9 4911 » » 160 » DJ ................ » 1 519 000
» 1 606 » » 75 > LLEJ.............. » 120 450
kronor 79 838 450
Härtill kommer, att staten skulle, sedan bolagen likviderats, övertaga utom
förefintligt statslån bolagens skulder, vilka efter avdrag av likvida medel
torde uppgå till omkring 50 miljoner kronor, samt även svara för bolagens
övriga förpliktelser. Vid bedömandet av överenskommelsernas finansiella
innebörd må även erinras, att överskotten å bolagens verksamhet för
år 1946, i vad desamma överstiga vad som motsvarar 8 procent å de utanför
koncernen liggande delarna av aktiekapitalen, ävensom överskotten i sin
helhet för tiden den 1 januari—30 juni 1947 tillfaller staten.
Genom förvärvet av de i överenskommelserna upptagna aktieposterna torde
staten kunna från och med den 1 juli 1947 bestämma över GDG:s rörelse
och förvaltning.
Beträffande de preliminära överenskommelserna i övrigt må anmärkas,
att i överenskommelserna med städerna Göteborg och Gävle till skydd för
trafiken över respektive städers hamnar intagits en bestämmelse av i huvudsak
enahanda innebörd som järnvägsstyrelsen lämnat Kalmar stad i samband
med förvärv av stadens aktier i de normalspåriga Kalmarbanoma. I
överenskommelsen med Göteborg har dessutom intagits vissa särbestämmelser.
Järnvägsstyrelsen skall sålunda, så snart ske kan, utan vederlag återlämna
sådan av staden enligt gåvobrev den 14 december 1926 till BJ för
järnvägsändamål upplåten eller reserverad mark, som icke längre erfordras
för sådant ändamål. Även om skyldighet att återlämna mark stadgats redan
i gåvobrevet, torde det för Göteborgs stad innebära en förmån att få denna
rätt aktualiserad och sålunda så snart ske kan komma i besittning av den
mark, som icke längre erfordras för järnvägsändamål. Vidare har järnvägsstyrelsen
åtagit sig att i Göteborg, därest tomt kan av staden anvisas, i an
1
Antalet utelöpande aktier utgör den 1 april 1947 8103, sedan GDG-koncernen förvärvat
ytterligare 1 389 aktier.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
slutning till centralstationen uppföra ett större hotell. En ombyggnad av centralstationen
står sedan länge på dagordningen och frågan om uppförande
av ett hotell i samband med denna ombyggnad har tidigare varit på tal. De
statsmedel, som skulle investeras i hotellbygget, kunna beräknas giva nöjaktig
avkastning. Vidare skall järnvägsstyrelsen — när med hänsyn till trafiken
så erfordras — utföra i 1926 års bangårdsavtal omnämnda järnvägsövergångar
och därvid ersätta den del av kostnaderna, som enligt nämnda
avtal skulle åvila staden, i den mån dessa kostnader icke på annat sätt kunna
täckas av statsmedel. Vid bedömandet av detta villkor synes böra framhållas,
att statens järnvägar enligt bangårdsavtalet skola utföra och bekosta
de delar av viadukterna, som ligga över statens järnvägars befintliga eller
blivande spår, med det stöd som uppbära dessa delar av viadukterna, varemot
staden hade att utföra och bekosta gatuanordningama utanför spåren.
Enligt vad nämnden inhämtat bliva vissa nu ifrågavarande övergångar
av sådan betydelse för biltrafiken, att staden kunnat påräkna att via anslag
från bilskattemedel få huvudparten av sina kostnader täckta. Slutligen har
järnvägsstyrelsen förbundit sig att icke motsätta sig en ansökan om koncession
för staden att med spårväg eller buss trafikera vägar i Backa socken.
Avsett är, att denna socken skall från och med den 1 januari 1948 införlivas
med Göteborgs stad och att invånarna där skola få motsvarande förmåner i
fråga om buss- eller spårvägsförbindelser som stadens befolkning i övrigt.
I sin skrivelse den 10 mars 1947 har nämnden rörande överenskommelsen
med Fryksände med flera kommuner angående förvärv av aktier i Kil—
Fryksdalens järnvägsaktiebolag (KFJ) anfört bland annat följande.
KFJ:s aktiekapital utgör 2 500 000 kronor, fördelat å 12 500 aktier å 200
kronor, av vilka vissa utmed järnvägen belägna kommuner äga 5 344, BJ
5 527 och övriga 1 629.
Den ingångna överenskommelsen innebär förvärv för staten av Fryksände,
Stora Kils, Lysviks, Sunne, Västra Emterviks och Östmarks kommuner jämte
Sunne köping tillhöriga minst 5 300 aktier i KFJ till ett pris av 100 kronor
per aktie, att likvideras efter säljarens önskan kontant eller i statsobligationer,
löpande med tre procent ränta. Staten förbinder sig att senast den 1 juli
1948 inlösa övriga aktier i bolaget till enahanda pris och villkor. I enlighet
härmed skulle staten, sedan de av BJ ägda aktierna frånräknats, erlägga för
6 973 aktier i KFJ 697 300 kronor, därvid överskottet å bolagets verksamhet
för år 1946 och för tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 skulle tillfalla
staten.
Järnvägsstyrelsen har den 21 mars 1947 på grund av remiss avgivit utlåtande
i ärendet.
Under hänvisning till att föreliggande uppgörelse vore formellt olikartad
mot flertalet av de överenskommelser om järnvägsförvärv, vilka hittills
kommit till stånd efter statsmakternas vid 1939 års riksdag fattade principbeslut
om enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet — eftersom vid
dessa i regel kunnat följas den i principbeslutet angivna huvudvägen, direkt
inköp av järnvägsföretagens rörelse och anläggningar — påpekar järnvägsstyrelsen
inledningsvis, att de med olikheten i form följande reella skiljaktigheterna
icke torde behöva tillmätas större betydelse, vare sig i fråga om kostnaderna
för förvärvets genomförande eller beträffande den trafik- och driftekonomiska
effekten av enhetliggörandet. Vad anginge den allmänekono
-
25
Kanal. Maj:ts proposition nr 212-
miska effekten samt enhetliggörandets praktiska detaljer, finge först framhållas
att, då enighet i prisfrågan vunnits så sent som nu vore fallet (den 2
mars), det säkerligen icke varit möjligt tärdigställa de många och vidlyttiga
avtal, som skulle erfordrats för direkt egendomsförvärv, i tid för beslut vid
innevarande års riksdag, och att följaktligen vid framgående på den direkta
vägen inga mer genomgripande praktiska åtgärder för tillgodogörande av
enhetlighetens fördelar skulle varit möjliga före den 1 juli 1948. De villkorliga
avtalen om aktieköp kunde däremot omedelbart färdigställas, och om
desamma nu vunne statsmakternas godkännnade, kunde det praktiska arbetet
på GDG-systemets infogande i SJ börja redan den 1 juli 1947, samt för såvitt
inga oförutsedda komplikationer tillstötte, enhetliggörandet vara helt genomfört
den 1 juli 1948. Erfarenheterna från tidigare fall, då förvärv av
järnvägsbolag tillhörig egendom skett i två omgångar, syntes giva anledning
till de bästa förhoppningar i detta hänseende. I samtliga fall hade nämligen
staten snabbt erhållit icke blott den irån början avtalade aktiemajoriteten
utan också huvudparten av övriga aktier. Från alla hall hade jämväl ådagalagts
en beredvillig medverkan från representanter för de kommuner, vilka
tidigare behärskat respektive järnvägar, att göra övergången så friktionsfri
som möjligt. Mot bakgrunden av dessa erfarenheter från tidigare s. k. »statliga»
järnvägsbolag framstode det därför som praktiskt taget visst, att järnvägsstyrelsen
skulle kunna redan under bolagstiden åstadkomma en vittgående
anpassning till statens järnvägars förhållanden, ävensom att det komme
att bli beroende enbart av statsmakternas beslut, vid vilken tidpunkt ett formellt
inlemmande i statsbanesystemet skulle företagas. Järnvägsstyrelsen
vore, som nyss nämnts, inställd på ett års övergångstid. Att med det nu
valda förfaringssättet förevarande jämvägsförvärv komme att kräva beslut
vid två riksdagar, vore givetvis en olägenhet, vilken emellertid icke syntes
väga tungt i jämförelse med ovan berörda fördelar.
I fråga om fördelarna med ett enhetliggörande uttalar
järnvägsstyrelsen, att de allmänna fördelar och rationaliseiingsmöjligheter,
som följde med enhetliggörandet och för vilka i olika sammanhang redogörelse
lämnats, kunde alla i större eller mindre grad väntas vunna i följd
av GDG-nätets införlivande med SJ. Järnvägsstyrelsen anför härom.
Järnvägsstyrelsen vill då allra först erinra om den typiska stambanekaraktär,
som vissa GDG-linjer ha, ävensom om de folkrika, betydande industribygder,
som dessa järnvägslinjer genomlöpa. I detta speciella fall gäller det
därför i särskilt hög grad att, om vårt lands järnvägsväsen skall kunna fylla
sina viktiga transportuppgifter på ett fullt tillfredsställande sätt och hävda
sig gentemot andra kommunikationsmedel, den samlade järnvägsmaterielen
bör utnyttjas så rationellt som möjligt samt rese- och transportlägenheterna
inte blott inom det nuvarande GDG-nätet utan åven och ej minst mellan detta
och tillstötande statsbanelinjer ordnas under strängt beaktande av allmänhetens
krav på bekväma och snabba reselägenheter åt skilda håll. Att ett
sådant ordnande i hög grad underlättas, därest nuvarande SJ och GDG bandelar
få samma ägare och alltså läggas under eu och samma ledning, torde
vara uppenbart. Lika litet synes kunna förnekas, att de nuvarande föiliallandena
i detta avseende lämna åtskilligt övrigt att önska, främst i vad angar
reseförbindelserna mellan de olika järnvägsnäten.
-6 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
EU ytterligare uppskjutande av nu ifrågavarande statsförvärv skulle icke
blott ställa dessa förbättringar på framtiden till men för den trafikerande allmänheten
utan dessutom allvarligt försvåra ett önskvärt rationellt planläggande
av den framtida tågplanen å SJ i här berörda delar av landet. Styrelsen
finner alltså, när det gäller ett järnvägsföretag av den omfattning och karaktär
som GDG, särskilt starka skäl tala för att ett sammanförande med
SJ bringas till stånd och att detta sker utan tidsutdräkt.
Vidare må nämnas, att ett inordnande av det betydande GDG-nätet med
dess godsvagnpark i SJ kommer alt möjliggöra ett rationellare utnyttjande
av den samlade godsvagnparken ävensom minskad tomkörning. — Hamnväxlingen
i Göteborgs och Gävle hamnar kommer sålunda att förenklas och
förbilligas på grund av att till dessa hamnar ankommande vagnar framdeles
kunna ställas till trafikanternas förfogande för lastning med beaktande enbart
av tekniska och driftsförhållanden men oberoende av vem som är ägare.
Med nuvarande ordning nödgas man däremot i stor utsträckning undanväxla
tomma GDG-vagnar och till hamnanläggningarna i stället framväxla S.Tvagnar
av liknande typ eller tvärtom, ett arbete som sedermera blir obehövligt.
Denna förenkling kommer att medföra möjligheter till en snabbare
vagnomsättning och minskade växlingskostnader för järnvägen. Även på vissa
andra stationer inträder av förenämnda anledning lättnader i växlingsarbete
och vagntilldelning. Till reducering av tomvagnsdragningen kommer bland
annat att bidraga omständigheten, att det med gemensam vagnfördelning icke
kan komma i fråga att tillföra en hamn exempelvis BJ tomvagnar samtidigt
som därifrån dragas SJ tomvagnar av liknande typ, vilket under nuvarande
förhållanden kan inträffa.
I samband härmed må nämnas, att genom GDG:s uppgående i SJ. den nuvarande
arbetskrävande vagnredovisningen vid icke mindre än 14 föreningsstationer
upphör och en betydande lättnad även i vagnhyresavräkningen
vinnes.
Vad beträffar trafikredovisningen, bemärkes, att i Göteborg befintligt kontrollkontor
blir obehövligt. Dess arbetsuppgifter kunna med en relativt liten
personalökning övertagas av SJ kontrollkontor i Tomteboda. Den arbetskrävande
och nu ofrånkomliga fraktfördelningen mellan SJ och GDG och i vissa
fall mellan GDG-järnvägarna inbördes bortfaller nämligen helt. Av större
ekonomisk betydelse är bortfallandet av de dubbla redovisningarna vid nuvarande
17 föreningsstationer mellan SJ och GDG. Av dessa tillhöra 9 SJ,
nämligen Göteborg C, Olskroken, Billingsfors, Kil, Arvika, Björbo, Mora,
Storvik och Krylbo, medan återstående 8, nämligen Göteborg Bs, Öxnered,
Bäckefors, Ilerrhult, Ludvika, Hagaström, Gävle Norra och Gävle C, tillhöra
GDG. Gods- och biljeftredovisningarna förenklas främst på dessa föreningsstationer
men även i övrigt, genom att samtrafiken praktiskt taget bortfaller.
Kassaregister och andra expeditionsmaskiner kunna jämväl givas eu rationellare
utformning och användning.
Med övergången från samtrafik till lokaltrafik följer också en vinst, som
ligger på ett annat plan, nämligen frigörelsen från nödvändigheten att använda
genom samtrafiksordningen fixerade transportvägar.
Även i den allmänna bokföringen inträder förenkling, bl. a. därigenom, att
den invecklade särskilda bokföringen för icke mindre än 7 järnvägsbolag
och ett 10-tal andra bolag bortfaller. Även den mycket detaljerade bokföring
och statistik, som har till ändamål bl. a. att få fram för skattetaxeringen i
kommunerna erforderliga inkomstsiffror, bortfaller.
Förrådsiörsörjningen ävensom verkstadsunderhållet av materielen kan göras
gemensam med SJ, varigenom vissa vinster kunna påräknas. GDG biljett-
och blankettkontor kan likaledes upphöra, och dess verksamhet övertagas
av SJ biljett- och blankettkontor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
27
Det nuvarande omständliga arbetet med beräkning av förvaltningsbidrag,
underhållsbidrag och vagnväxlingsbidrag blir obehövligt vid 1(1 av förenämnda
17 föreningsstationer, av vilka 15 helt och 1 i huvudsak förlora karaktären
som sådana. Delta kommer att medföra en icke oväsentlig arbetslättnad.
Möjligheter till förbättrad personalhushållning inträda särskilt i Göteborg,
där centralstationen ombesörjer person- och ilgodstrafiken — som är daglig
— under det att BJ station svarar för magasinstjänsten -— som är inskränkt
till vardagar. Det har hittills alltid varit ett svårt problem att vid Göteborg C
ordna bl. a. söndagstjänstgöring och reservhållning av personal. Då magasinstjänsten
å BJ station huvudsakligen utgöres av dagtjänst, medan på vissa
andra stationer i Göteborg förekommer mycket nattjänst, kan även en jämnare
fördelning av nattjänsten erhållas. Erfarenheterna från Stockholm ge
vid handen, att i och med erhållandet av gemensam stationsledning en väsentlig
lättnad bör stå alt vinna i dessa hänseenden, ävensom att därmed
bör följa en betydande effektivisering och jämväl besparingar.
Genom att stora delar av GDG förvaltningsbyggnad i Göteborg frigöras,
kommer SJ också att kunna tillgodose ett där befintligt behov av tjänstelokaler.
Slutligen må nämnas, att övertagandet av bilrörelsen, som är väl utvecklad,
förväntas bli av särskilt stort värde just nu, när konkurrensen från
landsvägstrafiken satt in och för varje dag, som går, alltmer tränger på. Vissa
av de lastbils- och busslinjer, som genom förvärvet nu komma att övergå
till SJ, ha delvis på ett märkbart sätt trängt in på SJ trafikområde, varför
deras överförande i SJ ägo är av icke ringa betydelse för den samlade transportapparatens
rationella utnyttjande.
Ehuru de sålunda uppräknade fördelarna och andra i och med införlivandet
av GDG-nätet i SJ möjliggjorda förenklingar och rationaliseringsåtgärder
icke kunna för närvarande direkt uppskattas i penningar, är tydligt, att däri
ligga betydande allmänna och ekonomiska värden, vartill viss hänsyn måste
tagas vid bedömandet av det pris, som staten enligt föreliggande avtal måste
betala för förvärvet av GDG.
Beträffande beräkningen av GDG -järn v ägarnas affärs värde
erinrar järnvägsstyrelsen, att denna beräkning — i enlighet med de grundantaganden
och riktlinjer i övrigt, för vilka närmare redogörelse meddelats
i järnvägsstyrelsens framställning den 23 februari 1940 angående statsförvärv
av Göteborg—Borås och Borås—Alvesta järnvägar, vilket förvärv inledde
den år 1939 i princip beslutade förstatligandeproceduren — hade i
samtliga de fall, där ett affärsvärde överhuvud ansetts vara för handen, främst
grundats på uppgifter för den som basperiod betraktade årsföljden 1931—38,
varvid tiden för denna periods slut framstått såsom primär beräkningstidpunkt.
Genom denna fixering av basperiod och beräkningstidpunkt avsåges
främst att i möjlig mån säkerställa en likformig behandling de särskilda järnvägsföretagen
emellan, eller med andra ord att söka förhindra, att ersättningen
till järnvägarnas ägare skulle bli beroende av den tidsföljd, i vilken förvärven
komme att genomföras. Med hänsyn till den långvariga och intensiva
debatt, som utspunnit sig beträffande värderingen av GDG, ansåge järnvägsstyrelsen
det påkallat att ur sagda redogörelse anföra följande.
»Beräkningarna i fråga har för förevarande järnvägar (Boråshanor) grundats
på förefintligt från bolagens bokföring för åren 1931—1938 hämtat, i
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 242-
sammandrag återgivet siffermaterial. Enär emellertid, såsom redan nämnts,
under basperioden inträtt vissa förändringar av bestående natur i järnvägarnas
inkomst- och driftförhållanden, vilka förändringar delvis äro för järnvägarna
säregna, kunna icke vare sig uppgifterna för de enstaka åren eller
meddelade genomsnittssiffror anses — ens i samma mån som för järnvägsnätet
betraktat såsom helhet — vara direkt användbara för en framtidsprognos.
För detta ändamål har man därför närmast att söka evalvera inkomstoch
utgiftssiffrorna under tidigare år till alt motsvara driftformerna m. in.
vid basperiodens slut ävensom att eliminera rena tillfälligheter. Man kommer
sålunda fram till sammanställningar, för vilka här användes beteckningen
normalkalkyl, utvisande dels normaliserade och, med hänsyn till särskilda
förhållanden bl. a. i fråga om utvecklingstendensen, justerade genomsnitt
av respektive järnvägars inkomster och utgifter under basperioden 1931
—1938, dels ställningen vid utgången av sistnämnda år.
Det torde böra framhållas, att ehuru bearbetningen av siffermaterialet
skett i samråd med vederbörande järnvägsförvaltningar, normalkalkylen närmast
uttrycker den uppfattningen av affärsställningen, som man inom järnvägsstyrelsen
efter verkställda utredningar kommit till.
Närmast följa siffror avseende den egentliga järnvägsdriften. Huvudvikten
är därvid att lägga vid saldot, driftöverskottet, vilket för den närmare framtid,
som i förevarande sammanhang främst är av intresse, räknat efter genomsnittet
för en hel konjunkturcykel samt med bortseende från de för
respektive järnvägar speciella förhållanden, vilka i det följande komma att
närmare behandlas, icke förväntas undergå några alltför stora förändringar,
även om inkomsterna och utgifterna var för sig komma att starkt växla under
inflytande av den fortgående allmänna ekonomiska utvecklingen.»
Efter att hava angivit resp. vinstbelopp och däremot .svarande efter 4 procents
räntefot beräknade kapitalvärden för dessa Boråsbanor påpekade styrelsen,
att framräkningen av dessa belopp bildade första etappen vid bestämmandet
av ifrågavarande järnvägsföretags affärsvärden, och fortsatte:
»Till fullständigande av beräkningarna har man i första hand att däri införa
tillägg och avdrag betingade av anläggningarnas ålder och underhållsstandard.
Till klargörande av detta förhållande må erinras, att den i normalkalkylen
ingående avsättningen till fömyelsefond är räknad utan hänsyn
tagen till omständigheten, att de till förnyelsefond avsatta medlen stå till
förvaltningens förfogande från tiden för avsättningen till tiden för förnyelsen.
Sagda kapitaldisposition medför tydligen en väsentlig minskning i behovet
av lånta medel. För varje enstaka objekt, betraktat under hela användningstiden,
är det sålunda frigjorda och för rörelsen disponibla kapitalet i
genomsnitt lika med halva anskaffningskostnaden. Det i objektet bundna
kapitalet, med andra ord uttryckt det permanenta kapitalbehov, som objektet
representerar, uppgår alltså i genomsnitt jämväl till halva sagda kostnad.
Med stöd av antydda resonemang finner man, att, om ränta och avsättning
till förnyelsefond beräknas som här skett, en nytillkommen järnvägsanläggning
blir i kalkylen väsentligt hårdare belastad än vad som motsvarar
ett fortvarighetstillstånd och att följaktligen en korrigeringslerm, motsvarande
mervärdet å nya anläggningar gentemot till hälften förbrukade, bör
införas. Å andra sidan bör givetvis en järnväg, vars förnvelsefondsobjekt äro
i genomsnitt mer än till hälften förbrukade, vidkännas en korrigering i motsatt
riktning, med andra ord en reduktion med hänsyn till hög genomsnittsålder.
29
Knngl. Maj:ts proposition nr 242.
Även frånsett ränteberäkningarna ligger det .ju för övrigt nära till hands,
att hänsyn måste tagas till de ej värdebeständiga anläggningarnas ålder och
att det ej kan vara riktigt eller rättvist att exempelvis räkna ett nytt lok som
likvärdigt med ett halvslitet eller t. o. m. ett slopmässigt.»
Vidare anfördes till allmän belysning av normalkalkylen följande resonemang:
»Såsom
framhållits, är övergången från hittillsvarande ordning till den
planerade nya — vad varje särskild järnväg angår — avsedd att försiggå i
ett sammanhang. Vid ett studium av den procedur, vilken sammanfattas under
benämningen järnvägsnätets enhetliggörande, kunna emellertid särskiljas
två samtidiga men olikartade moment, nämligen dels egendomens övergång
från enskild till statlig ägo, dels den förvärvade järnvägens inlemmande i
statsbanenätet, innebärande omvandling till en statsbanedel av ett förut självständigt
företag.
Inriktas uppmärksamheten uteslutande på det förra momentet, kan man,
så att säga, gå förbi själva järnvägsaktiebolaget, vilket visserligen formellt
är innehavare samt förvaltare av järnvägens egendom och rörelse, men likväl
i här förevarande situation endast spelar rollen av förmedlare. Äganderättens
överflyttning kommer sålunda att — om man ser enbart till ekonomiska
realiteter — framträda såsom en affärstransaktion mellan staten å ena
sidan och vederbörande järnvägsbolags aktieägare å den andra, vilken i praktiken
föga skiljer sig från ett köp av aktiestocken.
Inriktas åter uppmärksamheten på det senare momentet, framstår omvandlingen
i fråga såsom en allmän angelägenhet, vilken icke berör aktieägarna
såsom sådana och vars företagande alltså icke böra ha något avgörande
inflytande vare sig på den enskilde aktieägarens anspråk å ersättning eller
vid bedömandet från statens sida av dessa anspråk.
Man kommer med denna argumentering fram till det förenklade grundantagande,
å vilket ovanstående normalkalkyler kunna sägas vara baserade,
och vars innebörd är, att affärsvärdet å viss järnväg skall kalkyleras, som om
uppgörelsen avsåge enbart statsförvärv av aktier i vederbörande bolag. —
Man får på så sätt — trots att de nu förevarande transaktionerna (avseende
Göteborg—Borås m. fl. järnvägar) ha en väsentligt vidare syftning — vid
själva beräkningarna anknytning till de uppgörelser om aktieförvärv, vilka
vid 1938 års riksdag vunno statsmakternas godkännande.
Genom att på antytt sätt räkna med förhållandena vid fortsatt enskild
drift kan man tydligen erhålla ett fullt stabilt kalkylationsunderlag samt
överhuvud taget en enkel och klar frågeställning.»
Järnvägsstyrelsen uttalar i sitt nu föreliggande remissyttrande, att de riktlinjer,
som sålunda uppdragits i samband med de tidigaste jämlikt 1939 års
principbeslut genomförda järnvägsförvärven, hade följts jämväl vid motsvarande
beräkningar rörande GDG; den primära normaikalkylen avsåge alltså
även här årsskiftet 1938/39. Med hänsyn till den drift- och utgiftsgemenskap,
som förefunnes GDG järnvägar emellan, bleve kalkylens syfte att tjäna till
grund vid bedömande av koncernens totala affärsvärde, vilket ju också bildade
huvudintresset från statens synpunkt. En på angivet sätt uppgjord normalkalkyl,
närmast avseende aktievärdet i GDG storbanor vid årsskiftet
1938/39, innehölle följande huvudsiffror.
30
Kungi. Maj:ts proposition nr 242.
Drifträkning.
Inkomster
Utgifter ......
överskott ....
Medeltal ., ..
1931-38 Normalar
1 000-tal kronor
26 093 26 810
19 349 19 185
6 744 7 625
Sammanfattning för normalår.
Inkomster (järnvägsrörelsen)
Driftöverskott .............................. 7 625
Övriga ...................................... 190 7 815
Utgifter (järnvägsrörelsen)
Avsättning till förnyelsefonder ................ 2 323
Låneräntor .................................. 2 005
Arrenden .................................... 218
Skatter ...................................... 692
Diverse ...................................... 142 5 380
Nettoinkomst ............................................ 2 435
Motsvarande kapital efter 4 procent........................ 60 875
Tillägg (för egendom utanför järnvägsrörelsen)
Biltrafik .................................... 6 600
Elektrifieringskostnader ...................... 4 026
Värdehandlingar, fordringar in. m............. 22 962 +33 588
Avdrag (för skulder utöver fasta lån m. m.)
Diverse skulder .............................. 18 284
Avdrag för överårighet, brist i pensionskassa m. m. 14 865 —33 149
Saldo
Affärsvärde per 31. 12. 1938 på GDG storbanors
aktier ................................................ 61314
I anslutning till sagda normalkalkyl anför järnvägsstyrelsen.
Vid flertalet av de uppgörelser, som hittills träffats, har likvid skett i 3
procents statsobligationer, och närmaste syftet med normalkalkylen kan alltså
sägas ha varit att bestämma det kapitalbelopp i sådana obligationer, som
vid årsskiftet 1938/39 från aktieägaresynpunkt kunde anses likvärdigt med
vederbörande till överlåtelse ifrågasatta järnvägsföretag. Man ställer med
andra ord mot varandra å ena sidan en med 1939 börjande serie av årliga
aktieutdelningar och å andra sidan en med samma år börjande konstant
ränteinkomst av statsobligationer och söker avväga den senare så,
att likvärdhet kan anses erhållen.
Det inses lätt, att med fasthållande vid förenämnda grundantaganden,
vilka sammanfattande kunna benämnas 1939 års värderingsbas, bestämmandet
av den förändring, som inträder i och med uppmärksamhetens överflyttning
från nämnda primära värderingstidpunkt till tidpunkten för överta
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 242.
31
gandet, reduceras till ett räknestycke, där som termer ingå kapitalvärdet
den 31 december 1938, förräntningsfaktorn samt de faktiska utdelningarna
från och med år 1939.
Genom en sådan framskjutning till tidpunkten för senaste under förhandlingarna
föreliggande bokslut, årsskiftet 1945/46, samt tillägg för GDG arrendebanor
har erhållits ett samlat aktievärde av med någon avrundning
64,2 miljoner kronor. Genom ytterligare framskjutning till den 1 juli 1947
samt belastning med överenskommen aktieutdelning för år 1946 förändras
värdet till 64,8 miljoner kronor.
Denna summa är att jämföra med de i förstatligandenämndens båda skrivelser
angivna totalbeloppen för aktieförvärven av 79 838 450 och 697 300
kronor, d. v. s. tillhopa cirka 80,5 miljoner kronor. Tillägget över förenämnda
1939 års kalkylpris är med andra ord 15,7 miljoner kronor eller 24,2
procent. Härtill är att lägga de kostnader, som SJ kan komma att få ikläda
sig på grund av de särskilda utfästelserna gentemot Göteborgs stad.
Beträffande omfattningen av dessa uppoffringar i form av oräntabel investering
är ej möjligt nu göra något säkert uttalande. Dock är det uppenbart,
att desamma i huvudsak komma att hänföra sig till punkt 3, avseende
i 1926 års bangårdsavtal omförmälda järnvägsövergångar (planskilda gatukorsningar)
.
Vad angår dessa gatukorsningar, har järnvägsstyrelsen, med stöd av upplysningar,
som lämnades vid förhandlingarna inför förstatligandenämnden,
ansett sig kunna räkna med, att ifrågavarande överflyttning från Göteborgs
stad till SJ av viss kostnad icke skall påverka storleken av det statsbidrag av
bilskattemedel, som lämnas till resp. anläggningar. Skulle alltså vederbörande
förordning rörande statsbidragsverksamheten till väg- och gatubyggandet
på grund av sin formulering icke medgiva ett sådant bidrag, av anledning
att detsamma skulle komma statens järnvägar tillgodo, förutsätter
styrelsen att frågan ordnas genom ett särskilt beslut. Det bör tilläggas, att
om ett sådant bidrag icke kunnat ställas i utsikt, järnvägsstyrelsens representanter
vid förhandlingarna säkerligen skulle funnit sig förhindrade att
biträda det av nämnden framlagda förslaget.
Järnvägsstyrelsen kan icke undgå att finna de preliminärt avtalade villkoren
mycket kostsamma för staten. Såsom den närmaste framtiden för järnvägarna
nu synes te sig, förefaller det nämligen högst sannolikt, att även
en uppgörelse efter 1939 års kalkylpris skulle berett aktieägarna skälig ersättning
för vad de avstå, då erhållna obligationsräntor skulle ha för GDG
storbanor i genomsnitt motsvarat cirka 6,7 procent å aktiernas nominella
värde, en utdelningsnivå, som sannolikt skulle blivit svår att hålla. Statsmakternas
uttalanden i samband med 1939 års principbeslut torde heller
icke kunna åberopas som motiv för tillägg till sagda kalkylpris.
Å andra sidan var det nog ofrånkomligt, att det system, som valts för
förstatligandebeslutets genomförande — allmänt förstatligande på bestämd
tid genom frivilliga uppgörelser — måste leda till en ej så liten överbetalning,
eftersom genom delta beslut åstadkoms eu »säljarnas marknad».
Det är också förklarligt, om för de järnvägars del, vilka synas vara av utvecklingen
gynnade, kraven på marginal för bedömningsfel och dylikt växa,
alltefter som man avlägsnar sig från den primära värderingstidpunkten,
årsskiftet 1938/39, då ju för varje år tillkomma faktorer, om vars verkningar
skilda meningar kunna råda.
Med hänvisning enbart till dessa förhållanden synas emellertid tillägg av
här förevarande absoluta eller relativa storlek icke kunna försvaras. Att
järnvägsstyrelsen anser sig kunna biträda förstalligandenämiulens förslag,
beror fastmer till stor del på, att från SJ synpunkt GDG-komplexet faktiskt
Kungl. Maj-.ts proposition nr 242.
synes intaga en särställning. Av betydelse är därvid främst den hittills genomförda
elektrifieringen av GDG huvudlinje, vilken elektrifiering, som
förhållandena på bränslemarknaden nu synas utveckla sig, representerar ett
värde, avsevärt överstigande de kapitalbelopp, som direkt eller indirekt ingå
i 1939 års kalkyl. Järnvägsstyrelsen bär jämväl ansett sig böra taga hänsyn
till den redan berörda omständigheten, att GDG i vad angår förstatligandeverkets
fortgång befinner sig i en nyckelposition. Sagda förhållande synes
kunna uttryckas sålunda, att det på utgången i detta fall beror, huruvida
förstatligandet skall bliva allmänt i den mening, som 1939 års riksdagsmajoritet
avsåg, eller tillsvidare begränsas i huvudsaklig överensstämmelse med
förslag från vissa reservanter i statsutskottet. Visserligen återstå även efter
förstatligandet av GDG ett ganska stor antal förvaltningar, men ingen av
dessa är av sådan betydelse, att densammas kvarblivande tillsvidare i enskild
ägo kan befaras förhindra, att de mångahanda radonaliseringsåtgärder,
vilka ingå bland motiven för järnvägsnätets enhetliggörande och vilka kunna
sammanfattas i orden transporthushållning, materielhushållning och personalhushållning,
bliva i huvudsak genomförda.
Utan att taga ställning till den ömtåliga och omstridda frågan, i vad mån
här berörda och övriga i detta sammanhang relevanta omständigheter kunna
anses motivera anspråk från säljaresidan om överpris gentemot det på
1939 års värderingsbas kalkylerade affärsvärdet, anser sig järnvägsstyrelsen
kunna konstatera, att på grund av dessa speciella omständigheter medgivandet
av ett sådant överpris från SJ synpunkt förefaller mindre betänkligt ifråga
om GDG än för någon av de nu återstående förvaltningarna.
Sammanfattningsvis anför järnvägsstyrelsen, att styrelsens ställningstagande
till förevarande uppgörelse sålunda bestämts av järnvägsekonomiska och
trafikpolitiska motiv. Däremot hade det ansetts ligga utanför styrelsens kompetensområde
att söka klarlägga och bedöma eventuella följdverkningar på
kapitalmarknaden och prisutvecklingen i allmänhet.
Vidkommande anslagsbehovet uttalar järnvägsstyrelsen, att den
samlade köpeskillingen för aktierna av 80,5 miljoner kronor uttryckte också
det totala behovet av investeringsmedel för genomförande av de föreslagna
aktieförvärven. Av denna summa konune 37,8 miljoner kronor på genom avtalen
direkt säkerställda förvärv och återstående 42,7 miljoner kronor på aktier,
som staten förbundit sig att på angivna villkor inlösa. Totalbeloppet
80,5 miljoner kronor motsvarade ett nominellt kapital för icke-koncern-ägda
aktier av i runt tal 30.6 miljoner kronor fördelat på ovan angivna järnvägsbolag
med undantag för DVVJ, där BJ innehade alla aktier. Helt koncernägda
och därför möjliga att utelämna i föregående kalkyler samt i affärsavtalen
vore vidare aktierna i tre till GDG hörande biltrafikföretag, nämligen
GDG biltrafiks aktiebolag, trafikaktiebolaget Haglund & Larsson samt aktiebolaget
Göteborgs Express & Transport, ävensom två bolag för förvaltning
av värdepapper, med firma AB Hast, resp. AB Fjorden. Samma gällde
om andelarna i förenämnda med Tfv betecknade handelsbolag. Andelarna i
Tfv:s under krigsåren tillkomna hjälporgan för bränsleanskaffningen, med
firma Leveransförmedling, innehavas av Tfv ensam.
Järnvägsstyrelsen övergår härefter till frågan om järnvägsbolagens
fortvaro tills vidare samt likvidation samt anför
härom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
33
Nu föreslagna aktieförvärv behöva i och för sig icke föranleda ändringar
i resp. bolags verksamhet. Det är emellertid avsett alt. på sätt skett i motsvarande
tidigare fall, nuvarande bolagsledningar från och med den 1 juli
1947 skola ersättas med av staten nämnda personer, på sätt angivits i överenskommelsernas
näst sista paragrafer. Järnvägsstyrelsen, som utgår från, att
detta kommer att ske genom chefen för kommunikationsdepartementet, vill
endast fästa uppmärksamheten på bestämmelsen om viss representation för
de säljande kommunerna, en anordning, som styrelsen gärna vill medverka
till, då densamma vid tidigare fall visat sig lämplig.
Aktieförvärvet kan ej heller medföra inlemmande i statens järnvägar, vad
taxan angår. Frågan huruvida statens järnvägars taxa bör under återstående
bolagstid komma i tillämpning för viss person- och godstrafik, torde få bli
föremål för vidare utredningar. Däremot har järnvägsstyrelsen för avsikt att,
så snart sig göra låter, söka få till stånd en överenskommelse om gods- och
personvagnsgemenskap.
Vad slutligen beträffar personalen, torde tillsvidare i huvudsak få bli vid
det bestående, dock att styrelsen hoppas kunna ernå vissa fördelar genom för
SJ och GDG gemensam personalanvändning. Såsom finnes angivet i § 5 av
överenskommelserna, kan frågan om personalens framtida överförande i
statens järnvägars tjänst bli föremål för behandling först i samband med
blivande avtal om införlivning i statsbanenätet av förevarande järnvägar.
Beträffande personalens rättigheter vid sådant tillfälle stadgas i nyssnämnda
§ 5, att personalen skall vid införlivning av i-esp. bolags järnvägar med statens
järnvägar beredas anställnings- och lönevillkor, likvärdiga med dem, som
tillämpats vid hittills jämlikt statsmakternas beslut vid 1939 års riksdag om
enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet skedda övertaganden av enskilda
järnvägar. Mot denna ordning är från styrelsens sida intet att erinra. Den
vid GDG järnvägar och biltrafik anställda personalen uppgår till i runt tal
6 400 personer. Att märka härvidlag är emellertid, att de nyligen slutförda
löneförhandlingarna berett den vid GDG anställda personalen löneförmåner
m. m. i stort sett likvärdiga med de för personalen vid SJ gällande.
Beträffande de ytterligare beslut, som erfordras för åstadkommande avsagda
införlivning," har styrelsen för avsikt att inkomma med framställning
senare under innevarande år. Redan nu synes emellertid böra framhållas,
dels att införlivningen om möjligt bör äga rum den 1 juli 1948, dels att
därvid bör förfaras på samma sätt, som skett i tidigare analoga fall, nämligen
så att vederbörande järnvägsbolag träda i likvidation samt vid likvidationens
början avtal träffas om överlåtelse till staten av bolagens alla tillgångar och
skulder.
I och för detta skuldövertagande erfordras investeringsanslag med belopp,
motsvarande vid likvidationen förefintliga kapitalförpliktelser på grund avlån
från annan än staten eller koncerndelägare. Angående storleken av dessa
lån kan noggrann uppgift ännu ej lämnas. Till ledning må emellertid meddelas.
att vid tiden för senaste nu kända bokslut, avseende årsskiftet 1945/46,
motsvarande summa uppgick till 62,4 miljoner kronor samt att med anlitande
av GDG-bolagens likvida medel en väsentlig reduktion av angivna belopp
förväntas kunna genomföras, sannolikt till omkring 50 miljoner kronor.
Samtidigt som GDG järnvägar framdeles införlivas i statsbanenätet. är det
avsett att, i analogi med vad som skett i iidigare liknande fall ■—• Stockholm—-Västerås—Bergslagens och Halmstad—Nässjö järnvägar — staten jämväl
skall övertaga den försäkringsverksamhet, som utövas av vid GDG befintliga,
i remissaktcn omförmälda två pensionsinrättningar, nämligen Bergslagernas
järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa och Stiftelsen Gävle
.—Dala järnvägars pcnsionsinrättning. Då emellertid uppdraget att verk
Ilihanr/
till riksdagens protokoll 19b7. 1 samt. tYr 242. ■''*
34
Kungi. Maj.ts proposition nr 242.
ställa utredning och inkomma med förslag angående sådant övertagande av
Kungl. Maj:t lämnats åt särskilda sakkunniga, 1943 års pensionsutredning,
och detta uppdrag ännu ej slutförts, får järnvägsstyrelsen här inskränka sig
till att omnämna förhållandet.
Med åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen från
de synpunkter styrelsen hade att bevaka, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
dels besluta att aktierna i Bergslagernas m. fl. järnvägsaktiebolag må
på överenskomna villkor förvärvas av staten, dels ock å riksstaten för budgetåret
1947/48 å kapitalbudgeten under rubrik Statens affärsverksfonder,
statens järnvägar till Förvärv av aktier i Bergslagernas in. fl. järnvägsaktiebolag
anvisa ett investeringsanslag av SO 500 000 kronor.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 20 mars 1947 avgivit yttrande i
ärendet och därvid beträffande förvärvets finansiering anfört följande.
Likviden av det sammanlagda beloppet för statens aktieförvärv i alla ifrågavarande
bolag, utgörande omkring 80,5 milj. kronor, skall efter säljarens
önskan ske kontant eller i treprocentiga statsobligationer. Vid likvid i obligationer
kan denna ske av det 3 procents lån, förfallande år 1992, som riksgäldskontoret
upplade i december 1946. Av detta lån finnas obligationsvalörer
å 10 000, 5 000 och 1 000 kronor. Då under nuvarande förhållanden
ett utlämnande av dessa obligationer till underkurs ej kan ifrågakomma,
skola obligationerna alltså tillhandahållas till pari eller, därest börskursen
före den 1 nästkommande juli skulle stiga över pari, till den kurs, som noteras
den 30 juni 1947.
Under hänvisning till att de remitterade handlingarna icke lämnade någon
upplysning om de grunder, efter vilka man framkommit till de i överenskommelserna
angivna priserna för aktierna, förklara fullmäktige, att de därför
icke hava möjlighet att bedöma prisernas skälighet, samt anföra vidare.
Anledning finnes emellertid att antaga, att dessa icke kunnat undgå att
påverkas av den för närvarande rådande högkonjunkturen och av det gynnsamma
läge ifrågavarande järnvägsbolag därför för närvarande befinna sig i.
Fullmäktige vilja under sådana omständigheter ifrågasätta lämpligheten av
att nu gå till förvärv av ifrågavarande aktier, vilket — förutom framtida
övertagande av järnvägsbolagens skulder — skulle kräva ett direkt kapitalutlägg
av omkring 80,5 miljoner kronor. Det synes icke osannolikt, att staten
framdeles i ett annat konjunkturläge skulle kunna komma fram till fördelaktigare
priser. Till det nu anförda kommer, att affären skulle genomföras
under ett synnerligen ogynnsamt läge på kapitalmarknaden. Fullmäktige
anse sig icke här böra närmare ingå på detta ämne, men vilja framhålla,
att en upplåning av 80 miljoner kronor utöver de lånetransaktioner,
som fullmäktige måste räkna med under den närmaste tiden, att döma av
läget för dagen icke torde vara möjlig att utföra på marknaden.
I anslutning härtill hemställa fullmäktige, att frågan om ett uppskov med
förvärvet av ifrågavarande järnvägar till en ur de anförda synpunkterna
lämpligare tid upptages till ingående övervägande.
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att handelskamrarnas nämnd
m. fl. näring sorganisationer i skrivelse i januari 1946 hemställt om begräns
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
35
ning av det fortsatta järnvägsförstatligandet i vad det anginge de järnvägsföretag,
som gemensamt sköttes av trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—
Gävle, och därvid erinrat, att 1936 års jämvägskommitté i sitt betänkande
namngivit vissa järnvägsföretag, som ansetts icke böra komma i fråga till
förstatligande, samt att departementschefen i anledning därav i propositionen
i ämnet uttalat, att det icke vore möjligt att i dåvarande läge bestämma
om en järnväg skulle uteslutas eller icke och att i stället ett avgörande borde
träffas från fall till fall. Uttalandet innebure, enligt organisationernas mening,
att en uteslutning från förstatligandet av vissa järnvägar kunde ske på grund
av särskilda skäl och att alltså ett fullständigt enhetliggörande icke varit
a priori förutsatt. I enlighet därmed borde ett undantagande från förstatligande
i detta fall icke strida mot det av statsmakterna år 1939 fattade principbeslutet.
Trafikförvaltningen intoge, framhålles det vidare, med sitt omfattande
och i stort sett enhetliga samt i förhållande till det övriga järnvägsnätet avskilda
trafikområde en särställning i jämförelse med andra enskilda järnvägsföretag,
vilka varit mer eller mindre »insprängda » i det statliga järnvägsnätet.
Då städerna Göteborg och Gävle hade huvudinflytandet på trafikförvaltningens
skötsel, vore det allmännas intresse inom trafikförvaltningen
helt dominerande. Argumentet att det allmänna borde vara ägare till de viktigaste
kommunikationsmedlen kunde således icke anföras mot att den väsentligen
kommunalägda trafikförvaltningen bibehölles som självständigt
företag. De fördelar, som vore att vinna genom att trafikförvaltningen undantoges
från förstatligande, hade främst sin grund i den utvecklingsbefrämjande
tävlan i olika hänseenden, som i så fall även i fortsättningen skulle
få äga rum på järnvägsområdet. Det syntes obestridligt att ett par stora
järnvägsföretag i inbördes tävlan därvidlag måste kunna uträtta mera än
ett allenarådande monopolföretag. Mellan statens järnvägar och trafikförvaltningen
komme en stimulerande tävlan att föreligga på det tekniska,
företagsekonomiska och administrativa området, varigenom de båda företagen
tvingades vart för sig söka åstadkomma bästa och billigast möjliga
drift samt smidigaste service åt trafikanterna. En utvecklingsbefrämjande
växelverkan hade ständigt ägt rum i fråga om uppslag till och åtgärder för
genomförande av förbättringar och rationaliseringar, varvid värdefulla initiativ
ofta utgått från de enskilda järnvägsföretagen. Även ur statlig kontrollsynpunkt
syntes det vara angeläget att ett visst inhemskt jämförelsematerial
funnes tillgängligt för bedömning av förhållandena inom det statliga järnvägsföretaget.
Slutligen framstode det som synnerligen angeläget att de två
största järnvägsföretagen finge tillfälle att jämsides och i inbördes tävlan
pröva olika former för samarbete med landsvägstrafiken.
Organisationernas framställning utmynnar i en hemställan, att trafikförvaltningen
Göteborg—Dalarne—Gävle icke måtte förstatligas eller i varje
fall att i avbidan på den närmaste framtidens allmänna ekonomiska och tekniska
utveckling förvaltningens förstatligande måtte tills vidare anstå.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
I skrivelse den 12 februari 1946 hava representanter för Svegs köping m. fl.
kommunala organ förordat ett förstatligande av trafikförvaltningen Göteborg
—Dalame—Gävle och därvid anfört, att ett överförande i statens järnvägars
regi av de till trafikförvaltningen hörande Gävle—Dala och Södra Dalarnas
järnvägar skulle medföra högst avsevärda fördelar för invånarna i Härjedalen
och vissa delar av norra Dalarna. Sålunda skulle genomgående avståndsberäkning
i fråga om biljettavgifterna kunna införas vid resor den
kortaste vägen mellan Härjedalen och exempelvis Stockholm. Denna resväg,
som ginge över Mora, Rättvik och Kry 1 b o, ställde sig för närvarande dyrare
än att använda den mest anlitade resvägen från Härjedalen över Bollnäs till
Stockholm, oaktat denna sträcka vore 94 km längre. En stor del av varufrakterna
till Härjedalen söderifrån bleve fördyrade därigenom att den
längre färdvägen måste användas. Snabba och bekväma tågförbindelser
söderut över Mora och Rättvik hade länge varit ett härjedalskt önskemål och
syntes endast kunna ordnas i samband med ett förstatligande av dessa järnvägar.
Överenskommelserna med Dala- och Värmlandskommunerna hava blivit
av kommunerna i vederbörlig ordning godkända, därvid kommunalfullmäktige
i Leksands socken gjort det förbehållet, att kommunens beslut förbleve
gällande endast i händelse att Göteborgs stad för sin del godkände den för
stadens vidkommande träffade överenskommelsen. Stadsfullmäktige i Gävle
hava den 17 mars 1947 godkänt överenskommelsen om försäljning av stadens
aktieinnehav i Gävle—Dala jämvägsaktiebolag med den ändringen, att
orden »Kungl. järnvägsstyrelsen» i §§ 7 och 8 i överenskommelsen skulle utbytas
mot ordet »köparen», varjämte stadsfullmäktige till beslutet fogat det
uttalandet, att stadsfullmäktige förutsatte, att vid de underhandlingar, vilka
enligt nämnda § 7 skulle upptagas, köparen beaktade riksdagens beslut år
1939, enligt vilket skälig hänsyn skulle tagas till samhällen, som berövades
skatteunderlag eller tillskyndades andra olägenheter. Stadsfullmäktige i Göteborg
hava den 27 mars 1947 godkänt den förevarande överenskommelsen angående
förvärv av stadens aktieinnehav i Bergslagernas järnvägsaktiebolag
under förutsättning att bestämmelserna i överenskommelsen gåves den innebörd,
som framginge av en av drätselkammarens första avdelning i dess
i ärendet avgivna yttrande lämnad kommentar till nämnda bestämmelser med
ett av stadskollegiet förordat tillägg angående personalens löneförhållanden.
Stadsfullmäktige hava tillika under förutsättning, att överenskommelsen med
den innebörd, som nyss nämnts, bleve slutligen gällande, uppdragit åt och
bemyndigat drätselkammarens första avdelning att vidtaga alla de åtgärder,
som enligt överenskommelsen ankomme på staden såsom säljare, med rätt
för avdelningen att själv bestämma, i vilken form den staden enligt överenskommelsen
tillkommande likviden skulle utgå. I den av drätselkammaren
lämnade kommentaren anföres till § 1 i överenskommelsen, att likviden
skulle efter säljarens önskan erläggas kontant eller i statsobligationer löpan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
37
de med Ire procent ränta, samt alt drätselkammaren förutsatte, att man i
detta fall hade att räkna med samma löptid för obligationerna som vid tidigare
statsförvärv av enskilda järnvägar, d. v. s. 10 år. I anslutning till § 5
anmäler drätselkammaren, att representanter för busschaufförerna och verkstadspersonalen
vid GDG:s biltrafik aktiebolag, distrikt I, under hand anhållit,
att staden måtte bevaka ifrågavarande personals krav på, bland annat,
att efter bolagets förstatligande dess personal finge kvarstanna på sina platser,
så att förflyttningar till annan ort icke finge förekomma, att dess nuvarande
s. k. extra personal måtte få kvarstå såsom fast anställd samt att personalen
finge bibehålla sina nuvarande förmåner, i vad avsåge löner, kläder
m. m. i den mån desamma vore förmånligare än motsvarande förmåner vid
statens järnvägar. Drätselkammaren understryker det behjärtansvärda i de
framställda kraven och uttalar den förhoppningen, att kraven efter en eventuell
aktieöverlåtelse skulle i görligaste mån tillgodoses av bolagets nya ledning.
Det sagda gällde enligt drätselkammarens mening även annan personal,
som efter en aktieförsäljning komme att hava samma intressen som den nu
berörda. Till § 7 mom. 1 uttalar drätselkammaren, att detta stadgande måste
givas den tolkningen, att det efter ett aktieköp ålåge järnvägsstyrelsen att
snarast möjligt verkställa undersökning rörande vilken mark, som efter BJ :s
införlivning med statsbanorna nödvändigtvis erfordrades för järnvägsändamål,
därvid hänsyn givetvis måste tagas till den rationalisering i olika hänseenden,
som denna införlivning kunde möjliggöra, samt att på basis av resultatet
av denna undersökning till staden överlämna ett i erforderlig grad
motiverat förslag i frågan. Beträffande bestämmelsen i § 7 inom. 2 rörande
hotellanläggningen anför dätselkammaren, att avsikten med bestämmelsen
vore, att projektet skulle komma till utförande, så snart tomtfrågan blivit
löst och byggnadstillstånd kunde erhållas, samt avse ett hotell i storleksordningen
200 å 300 resanderum. Drätselkammaren erinrar i detta sammanhang
om det initiativ, som Reso på hösten 1945 tagit i hotellfrågan, då denna
organisation inlämnade en framställning till drätselkammaren om stadens
medverkan för åstadkommande av ett centralt, nära järnvägsstationen
beläget hotell av relativt enkel standard, s. k. folkhotell, innehållande cirka
250—300 rum, vilken framställning alltjämt vore beroende på drätselkammarens
prövning. Drätselkammaren förutsätter, att Reso erhölle möjligheter
att av järnvägsstyrelsen få arrendera det i förevarande bestämmelse avsedda
hotellet på sådana villkor, att ett verkligt folkhotell av den beskaffenhet,
som Reso förutsatt i sin framställning till drätselkammaren, erhölles. Det
av stadskollegiet gjorda, av stadsfullmäktige godkända tillägget till drätselkammarens
kommentar hänför sig till en av föreningen enskilda järnvägars
förvaltningstjänstemän till drätselkammaren, å första avdelningen, ingiven
skrivelse med yrkande att förslag till den vid avtal om statens förvärv av enskilda
järnvägar städse knutna bilagan G, angivande lönegradsplaceringar
vid statens järnvägar för all vid den enskilda järnvägen anställd personal,
omedelbart måtte av järnvägsstyrelsen i föreliggande fall upprättas för att
i vanlig ordning föreläggas järnvägsbolagets styrelse och respektive perso
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
nalgrupper för godkännanden. Stadskollegiet förklarar, att kollegiet instämmer
i föreningens hemställan att sagda bilaga C rörande personalen borde,
innan överlåtelse till staten av stadens nu ifrågavarande aktieinnehav ägde
rum, upprättas, angivande personalens placering i lönehänseende.
De av kommunernas och socknarnas vederbörande organ fattade besluten
ha vunnit laga kraft, med undantag av Göteborgs stadsfullmäktiges beslut,
vilket blivit överklagat.
I en av Göteborgs stads drätselkammare, å första avdelningen, till förlikningsnämnden
den 8 april 1947 avlåten och av nämnden till kommunikationsdepartementet
överlämnad skrivelse har drätselkammaren, med instämmande
av stadskollegiet, avgivit följande förklaring rörande innebörden av
det beslut, stadsfullmäktige i Göteborg fattat den 27 mars 1947:
1) Sedan det blivit upplyst, att statsobligationer med 10 års löptid icke
torde kunna komma att ställas till förfogande för aktiernas likvidering, får
drätselkammaren återkalla den till § 1 i förslaget till överenskommelse knutna
förutsättningen beträffande obligationernas löptid.
2) Beträffande det under § 7 mom. 2 i drätselkammarens yttrande gjorda
uttalande rörande utarrenderande till Reso av det hotell, som enligt överenskommelsen
skulle uppföras av statens järnvägar, förklarar drätselkammaren,
att icke heller detta uttalande innefattar något villkor för överenskommelsens
giltighet. Vid drätselkammarens behandling av förevarande överenskommelse,
framställdes bland annat en förfrågan, huruvida det ifrågasatta
hotellet vore tänkt såsom ett dyrbart hotell, avsett att tillgodose framför allt
utländska turister med högt uppdrivna fordringar på komfort. I anledning
härav upplyste de drätselkammarens ledamöter, som deltagit i de förhandlingar,
som ledde till den preliminära överenskommelsen, att med bestämmelsen
avsetts ett hotell av relativt enkel standard, anpassat efter vanliga
resandes behov, d. v. s. ett folkhotell av ungefär det slag, som avsetts med
Resos framställning till drätselkammaren. Då detta syftemål enligt drätselkammarens
förmenande säkrast skulle bliva tillgodosett, därest Reso finge
möjlighet att arrendera hotellet, beslöt drätselkammaren uttala ett önskemål
härom i sin kommentar till förevarande paragraf. Uttalandet är sålunda icke
att anse som ett villkor för aktiernas försäljning.
3) Det av stadskollegiet till drätselkammarens yttrande gjorda tillägget
rörande upprättande av en bil. C, angivande personalens placering i lönehänseende,
innan överlåtelsen till staten av stadens aktieinnehav äger rum,
förklarar drätselkammaren endast innefatta ett önskemål från stadens sida,
och utgör det sålunda icke något villkor för stadens godkännande av överenskommelsen.
I anslutning till det anförda kan drätselkammaren icke underlåta att
framhålla, att drätselkammaren fäster stor vikt vid de under punkterna 2)
och 3) här ovan angivna önskemåien. Samtidigt anser sig drätselkammaren
böra understryka, att vad drätselkammaren i övrigt framhållit i sin skrivelse
till stadsfullmäktige av den 18 mars 1947 rörande avsikten med och innebörden
av de olika bestämmelserna i överenskommelsen innefattar förutsättningar
för stadens godkännande av överenskommelsen.
Drätselkammaren i Gävle har i en till nämnden ställd, den 14 april 1947
dagtecknad och av nämnden till kommunikationsdepartementet överlämnad
skrivelse, med instämmande av beredningsutskottet förklarat, att utbyte av
Kungi. Maj:ts proposition nr 242.
39
orden »Kungl. järnvägsstyrelsen» mot ordet »köparen» i §§ 7 och 8 i överenskommelsen
icke avsåge att utgöra någon som helst saklig ändring i förslaget.
Det hade endast synts drätselkammaren formellt mera riktigt, att
paragraferna finge den föreslagna ändrade lydelsen. Skulle emellertid denna
ändring visa sig kunna medföra svårigheter för överenskommelsens genomförande,
förklarade drätselkammaren denna vara för staden godtagbar även
'' av nämnden föreslaget oförändrat skick.
Departementschefen.
Innan jag närmare redogör för det föreliggande statsförvärvet av Bergslagernas
med flera jämvägsaktiebolag, torde jag få erinra om följande.
I proposition (nr 207) till 1939 års lagtima riksdag framlades förslag till
åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. I propositionen
framhölls, att diskussionen i hithörande frågor i själva verket icke så mycket
rörde, huruvida ett förstatligande överhuvud borde komma till stånd.
Vad saken gällde vore fastmera, hur långt förstatligandet lämpligen borde
drivas. 1936 års järnvägskommitté, som verkställt utredningen i saken, hade
förordat, att praktiskt taget samtliga enskilda järnvägar skulle införlivas
med statsbanenätet. Endast järnvägar utan allmän betydelse och vissa av
kommittén uppräknade järnvägar med sådan betydelse hade av kommittén
ansetts icke äga den trafik eller eljest vara av den natur, att de borde omfattas
av ett förstatligande. Utan den av kommittén sålunda förordade åtgärden
kunde enligt kommitténs mening olägenheterna med splittringen lika
litet avlägsnas som förutsättningar skapas för eu nyordning, som möjliggjorde
ett rationellt utnyttjande av järnvägarnas transportkapacitet, en förbättring
av deras ekonomi och eu förstärkning av deras konkurrenskraft. Föredragande
departementschefen anförde för sin del, att en nyordning i den utsträckning
som vore nödvändig kunde järnvägarna själva genomföra endast
om de vore en enhet och sålunda icke behövde taga hänsyn till särintressen.
Genom en dylik ^organisation av järnvägarna skapades en effektiv transportapparat,
som hade möjlighet att fullgöra transporterna på sått som tiden
krävde och dess teknik gjorde möjligt. I propositionen framhölls, att av detta
ställningstagande icke följde att samtliga järnvägar borde omfattas av ett
förstatligande. Det låge i sakens natur, att det icke vore möjligt att i dåvarande
läge bestämma, om en järnväg skulle uteslutas eller icke. I stället
borde ett avgörande träffas från fall till fall. Fn uteslutning av vissa järnvägar
torde alltså icke på förhand böra betraktas såsom given.
Propositionen hänvisades till statsutskottet, som avgav utlåtande (nr 172).
Utskottet skärpte därvid den av departementschefen uttalade meningen rörande
förstatligandets omfattning samt anförde, att utskottet i anslutning
till kommitténs uppfattning ansåge, alt det blivande förstatligandet borde
omfatta samtliga rikets järnvägsenheter, såväl normalspåriga som smalspåriga,
vilka ej vore att betrakta som spårvägar eller hade liknande lokal karaktär
och som (iverhuvud vore av den allmänna betydelse att de borde
40
Kungi. Mcij:ts proposition nr 242.
fortbestå. Utskottet framhöll vidare, att järnvägsstyrelsen i yttrande över
kommitténs förslag förordat, att en plan uppgjordes, i vilken huvudavsnitten
borde vara Skånes enskilda järnvägar, övriga normalspårsbanor i Götaland,
bergslagsnätet och smalspårsnäten. Utskottet ansåg, att förvärven borde ske
successivt och planmässigt; i verkligheten kunde dock vissa undantag från
den utstakade ordningsföljden bli erforderliga. Utskottet uttalade även den
förhoppningen att för införlivningen med statsbanenätet ej skulle behöva
åtgå längre tid än fem år. Sammanfattningsvis anförde utskottet, att såväl ur
den allmänna samfärdselns synpunkter som kanske främst rent nationellt
det måste vara att hälsa med största tillfredsställelse, att — med utgångspunkt
från ett av 1933 års riksdag taget initiativ och på grundval av förslag,
utarbetat av en allsidigt sammansatt kommitté — proposition kunnat framläggas
om det svenska järnvägsnätets enhetliggörande. Utskottet tillstyrkte,
att en allmän införlivning med statsbanesystemet skedde av landets enskilda
banor. Angeläget vore, att detta förstatligande kunde snarast genomföras.
I en till utlåtandet fogad reservation föreslogs, att förstatligandet skulle begränsas.
Från detsamma borde sålunda undantagas dels sådana enskilda järnvägar,
som bildade en grupp av den storleksordning och med den ekonomiska
styrka, att de med tillämpning av en med statens järnvägar jämförlig
taxa kunde genomföra erforderliga rationaliseringsåtgärder och dels sådana
järnvägar, vilkas övertagande av staten icke i och för sig erbjöde ökade möjligheter
till transportrationalisering och vilka dessutom hade ekonomiska förutsättningar
att leva ett fortsatt självständigt liv. En begränsning av förstatligandet
skulle även medföra en begränsning av de för genomförandet av åtgärden
nödvändiga, högst betydande kapitalinsatserna. Genom ett allmänt
förstatligande försvunne möjligheten till jämförelser mellan statsbaneföretaget
och de större enskilda banorna och till de korrigeringar, vartill sådana
jämförelser kunde giva anledning. För ett riktigt avvägande av taxeproblemet
syntes det betydelsefullt, att tillgång funnes till ekonomiska driftkalkyler
icke blott från statens järnvägar utan även från enskilda järnvägsföretag.
Riksdagen biträdde utskottets förslag. Riksdagen har sedermera i anledning
av förslag från Kungl. Maj:t under åren 1939—1946 fattat beslut om
förstatligande av enskilda normalspåriga järnvägar med en sammanlagd
längd av 3 111 bankm. Till jämförelse må nämnas, att de i förstatligandeplanen
ingående normalspåriga enskilda järnvägarna år 1938 hade en sammanlagd
längd av 4 974 bankm samt att av de år 1946 i enskild ägo kvarvarande
enskilda järnvägarna, vilka hade en sammanlagd längd av 1 863 km,
1 335 km belöpte på GDG-nätet. Statens normalspåriga järnvägsnät omfattar
för närvarande 11 078 bankm.
Vid 1940 års riksdag ifrågasattes motionsvägen uppskov med vissa då till
behandling föreliggande förvärv och vid 1941 års riksdag väcktes, i anledning
av proposition om statsförvärv av vissa järnvägar, motioner, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att med hänsyn till inträdda extraordinära
ekonomiska förhållanden, förstatligandet av de enskilda järnvägarna
borde tills vidare anstå, där ej preliminära överenskommelser redan före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
41
låge. I båda fallen hemställde statsutskottet, att motionerna icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd, vilket också blev riksdagens beslut.
Av det anförda framgår, att 1939 års principbeslut om förstatligande av det
svenska järnvägsnätet även omfattade bergslagsnätet samt att riksdagen tid
efter annan med eftertryck betonat nödvändigheten av att arbetet med de
privatägda banornas införlivning med statsbanenätet bedreves på sådant sätt,
att det av statsmakterna år 1939 uppställda målet, nämligen ett i statens
hand enhetligt drivet svenskt jämvägssystem, snarast möjligt kunde uppnås.
Handelskamramas nämnd m. fl. näringsorganisationer ha förordat, att trafikförvaltningen
Göteborg—Dalame—Gävle (GDG) icke måtte förstatligas.
Under den diskussion som förts i samband med uppgörandet av de nu föreliggande
preliminära avtalen har även från andra håll ifrågasatts en ändring av
det tidigare fattade principbeslutet på denna punkt. Till stöd för denna ståndpunkt
hava åberopats de skäl, som, enligt vad jag inledningsvis omnämnt,
anförts av reservanterna inom statsutskottet vid 1939 års riksdag, varvid
framhållits, alt ett förstatligande skulle medföra, att all befruktande konkurrens
mellan olika järnvägsföretag komme att upphöra till men för fortsatt
teknisk utveckling inom järnvägsväsendet. Härvid är att märka, att någon
ekonomisk konkurrens av större betydelse mellan olika järnvägar knappast
existerar i vårt land, då de i regel äro hänvisade till var sina trafikområden.
I den mån man i detta sammanhang talar om konkurrens, har den förelegat
på det tekniska området och varit betingad av järnvägarnas strävan att var
för sig åstadkomma bättre och billigare driftformer. Även sedan den huvudsakliga
delen av järnvägsnätet samlats i statens hand, kvarstår emellertid
konkurrens —- såväl tekniskt som ekonomiskt — från motorfordonstrafikens
sida. I denna konkurrens ligger på ett helt annat sätt än i bibehållandet av
ett enskilt järnvägsnät förutsättningar för och incitament till fortsatta framsteg
inom järnvägsdriften; och med den livliga kontakt som råder mellan
ledningen av järnvägar i skilda länder torde vara väl sörjt för att framsteg
och förbättringar snabbt bliva kända och vinna efterföljd inom olika jämvägssystem.
Gentemot de nu berörda skälen för en ändring av förstatligandebeslutet kan
anföras, att de allmänna fördelar och de rationaliseringsmöjligheter, som följa
med enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet under en gemensam ledning,
alla i större eller mindre grad kunna väntas stå att vunna genom GDGnätets
införlivande i SJ. Järnvägsstyrelsen erinrar sålunda i sitt yttrande,
att det i detta speciella fall gällde i särskilt hög grad att — om vårt lands
järnvägsväsen skulle kunna fylla sina viktiga transportuppgifter på ett fullt
tillfredsställande sätt och hävda sig gentemot andra kommunikationsmedel
— den samlade jämvägsmaterielen utnyttjades så rationellt som möjligt,
samt att rese- och transportlägenhetema icke blott inom det nuvarande GDGnätet
utan även och icke minst mellan detta och tillstötande statsbanelinjer
ordnades under strängt beaktande av allmänhetens krav på bekväma och
snabba reselägenheter åt skilda håll. I likhet med järnvägsstyrelsen är jag
av den uppfattningen att en sådan ordning skulle avsevärt underlättas, om
42
Kungi. Mcij:ts proposition nr 242.
nuvarande SJ:s och GDG:s bandelar få samma ägare och sålunda läggas under
en och samma ledning. Förnekas kan icke, att de nuvarande förhållandena
i detta avseende lämna ram för berättigad kritik, främst i vad angår
reseförbindelserna mellan de olika järnvägsnäten. Det synes mig utan vidare
klart, att ett inordnande av det betydande GDG-nätet med dess godsvagnspark
i SJ kommer att möjliggöra ett rationellare utnyttjande av den samlade
godsvagnsparken ävensom minskad tomkörning. Jag erinrar även om
att trafikredovisningen kan förenklas samt att den arbetskrävande fraktfördelningen
mellan SJ och GDG och i vissa fall mellan GDG-jämvägama inbördes
bortfaller helt. Tidsödande dubbelredovisning vid de 17 föreningsstationerna
mellan SJ och GDG bortfaller likaså. Skyldigheten att använda
genom samtrafiksordningen fixerade bestämda transportvägar, s. k. viavägar,
försvinner. Härefter kan godset transporteras på snabbaste, billigaste
och trafiktekniskt riktigaste sätt. Om de nuvarande samtrafikbestämmelserna
avvecklas, kan ledningen för det samlade nätet bättre överblicka transportbehovet
och tillgodose de olika trafikområdena med väl avvägda transportlägenheter.
Vissa vinster torde även stå att vinna därigenom att förrådsförsörjningen
och verkstadsunderhållet av materialen kan göras gemensam
med SJ. En sammanslagning med SJ torde tillika medföra förutsättningar
för att personalen, särskilt i Göteborg, kan disponeras mera rationellt. Järnvägsstyrelsen
har ock i sitt yttrande ansett, att — när det gällde ett järnvägsföretag
av den omfattning och karaktär som GDG — särskilt starka skäl
talade för att ett sammanförande med statens järnvägar bringades till stånd
utan tidsutdräkt. Järnvägsstyrelsen har tillika i sitt yttrande närmare berört
olika för GDG-förvärvet specifika eller särskilt värdefulla resultat och därvid
anfört åtskilliga belysande exempel på möjligheterna att förenkla förvaltningsapparaten
och effektivisera driften. Järnvägsstyrelsen framhåller slutligen,
att övertagandet av bilrörelsen, som vore väl utvecklad, förväntades bliva
av särskilt värde just nu, när konkurrensen från landsvägstrafiken bleve
allt hårdare för var dag.
De ekonomiska och drifttekniska fördelar, som enligt vad nyss påvisats
i olika hänseenden skulle uppkomma vid ett införlivande av GDG-jämvägarna
med statsbanenätet, äro i de flesta fall just sådana, som förutsetts redan
i samband med de tidigare utredningarna rörande enhetliggörande av det
svenska järnvägsnätet och som legat till grund för statsmakternas tidigare
ställningstagande till frågan hur långt förstatligandet bör drivas. Jag anser
mig därför icke böra tillstyrka, att statsmakternas tidigare fattade principbeslut
ändras, såvitt avser bergslagsnätet, utan förordar, att förstatligandeprogrammet
fullföljes även i denna del.
Från näringsorganisationernas sida har emellertid även föreslagits, att med
förstatligandet av GDG måtte tills vidare anstå i avvaktan på den närmaste
framtidens allmänna ekonomiska och tekniska utveckling. Fullmäktige i
riksgäldskontoret ha med hänsyn till kostnaderna för förvärvet och läget
på kapitalmarknaden hemställt, att frågan om ett uppskov med statsförvärvet
måtte upptagas till ingående prövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
43
I anslutning härtill vill jag framhålla, att ett anstånd under längre tid med
genomförandet av förstatligandebeslutet av skäl som i det föregående anförts
måste anses ur järnvägsekonomisk och trafikpolitisk synpunkt olyckligt
icke minst med hänsyn till GDG-nätets omfattning och den nyckelställning
dessa järnvägar intaga. Fördelarna av järnvägsnätets enhetliggörande skulle
under anståndstiden icke komma trafikväsendet till godo och det kan befaras
att det fortsatta förstatligandet av övriga enskilda järnvägar skulle
komma att ytterligare fördröjas. Även ett beslut om en kortare tids anstånd
med förstatligande synes vara förenat med allvarliga olägenheter främst
med hänsyn till de ogynnsamma verkningar ett sådant beslut kan befaras
erhålla på företagsledningens intresse att, i avbidan på förstatligandet, driva
företaget på bästa sätt. Med beaktande härav anser jag mig böra ur här
angivna synpunkter avstyrka ett anstånd med förstatligandet av GDG-nätet.
Ett anstånd kan emellertid också övervägas med hänsyn till priset på
aktierna och läget på kapitalmarknaden. Med hänsyn till vad riksgäldskontoret
anfört härom har jag ingående prövat dessa synpunkter. Såsom en bakgrund
härtill torde jag nu få lämna en redogörelse för de föreliggande preliminära
överenskommelserna och de därmed förenade villkoren.
De preliminära överenskommelserna innebära förvärv för staten dels av
Göteborgs stad tillhöriga minst 56 091 aktier i BJ — och därmed aktiemajoriteten
i detta bolag — till ett pris av 535 kronor per aktie, dels av Gävle
stad tillhöriga minst 16 200 aktier i GDJ till ett pi*is av 310 kronor per aktie,
dels av Leksands och Hedemora socknar samt Hedemora och Säters städer
tillhöriga minst 8 074 aktier i SDJ till ett pris av 280 kronor per aktie, dels
ock av Fryksände med flera kommuner tillhöriga minst 5 300 aktier i KFJ till
ett pris av 100 kronor per aktie, att likvideras i riksgäldskontoret den 30
juni 1947 efter säljarens önskan kontant eller i statsobligationer, löpande med
3 procent ränta. De nuvarande aktieägarna i BJ, GDJ och SDJ skola vid
respektive ordinarie bolagsstämmor år 1947 äga disponera 8 procent å aktiekapitalen.
Staten förbinder sig att intill den 1 juli 1948 på anfordran inlösa ej
mindre övriga aktier i sagda fyra bolag till enahanda pris och villkor som
nyss sagts, än även GDG-koncernen icke tillhöriga aktier i Lödöse—Lilla
Edets järnvägsaktiebolag och Dalslands järnvägsaktiebolag till ett pris av
respektive 75 och 160 kronor per aktie. I enlighet härmed skulle staten, sedan
de koncernägda aktierna frånräknats, erlägga
för |
100 |
481 |
aktier |
ä |
535 kronor |
i BJ |
kronor |
53 |
757 |
000 |
> |
64 |
954 |
310 |
» GDJ |
20 |
136 |
000 |
|||
» |
15 |
380 |
» |
280 |
: SDJ |
» |
4 |
306 |
000 |
|
6 |
973 |
» |
100 |
> KFJ |
» |
697 |
300 |
|||
8 |
102 |
160 |
» D.l |
> |
1 |
296 |
320 |
|||
1 |
606 |
75 |
LLE.l |
120 |
450 |
|||||
Summa |
kronor |
80 |
313 |
070 |
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
Staten skulle därjämte, sedan bolagen likviderats, övertaga — utom förefintliga
statslån, utgörande per den 1 juli 1947 till jämvägsaktiebolaget
Dal—Västra Värmland omkring 4 miljoner kronor och till Kil—Fryksdalens
jämvägsaktiebolag omkring 1,8 miljon kronor— bolagens skulder, vilka efter
avdrag av likvida medel torde komma att uppgå till omkring 50 miljoner
kronor, och även svara för bolagens övriga förpliktelser. Emellertid skall
staten erhålla överskotten å BJ:s, GDJ:s och Sl)J:s verksamhet för år 1946,
i vad desamma överstiga vad som motsvarar 8 procent å de utanför koncernen
liggande delarna av aktiekapitalen, jämte överskotten i sin helhet icke
blott för KFJ, DJ och LLEJ för samma tid utan även för alla sex järnvägsbolagen
för tiden från och med den 1 januari 1947.
Beträffande övriga bestämmelser i de preliminära överenskommelserna må
erinras, att i överenskommelserna med städerna Göteborg och Gävle till skydd
för trafiken över respektive städers hamnar intagits en bestämmelse av i
huvudsak enahanda innebörd som järnvägsstyrelsen lämnat Kalmar stad i
samband med förvärv av stadens aktier i de normalspåriga Kalmarbanorna.
I överenskommelsen med Gävle stad har vidare under § 7 upptagits en bestämmelse,
att järnvägsstyrelsen förklarar sig beredd att efter införlivning
med statens järnvägar av GDJ:s järnväg med representanter för staden upptaga
underhandlingar rörande i samband med bangårdsförhållandena i Gävle
stående mark- och stadsplanefrågor. I överenskommelsen med Göteborgs stad
förekomma vissa särbestämmelser. Järnvägsstyrelsen skall sålunda, så snart
ske kan, utan vederlag återlämna sådan av staden enligt gåvobrev den 14
december 1926 till BJ för järn vägsändamål upplåten eller reserverad mark,
som icke längre erfordras för sådant ändamål. Vidare har järnvägsstyrelsen
åtagit sig att i Göteborg, därest tomt kan av staden anvisas, i anslutning till
centralstationen uppföra ett större hotell. Järnvägsstyrelsen skall ock — när
med hänsyn till trafiken så erfordras — utföra i 1926 års bangårdsavtal omnämnda
järnvägsövergångar och därvid ersätta den del av kostnaderna, som
enligt nämnda avtal skulle åvila staden, i den mån dessa kostnader icke på
annat sätt kunna täckas av statsmedel. Dessa järnvägsövergångar eller viadukter
äro eu gatuviadukt över spåranordningarna öster om Skansen Lejonet
och eu gatuviadukt över västkustbanan vid S:t Pauligatans förlängning
samt två gångviadukter över västkustbanan, en vid Blekeallén och en vid
Dämmevägen. Slutligen har järnvägsstyrelsen förbundit sig att icke motsätta
sig en ansökan om koncession för staden att med spårväg eller buss
trafikera vägar i Backa socken.
Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande funnit de preliminärt avtalade villkoren
mycket kostsamma för staten. Järnvägsstyrelsen har ock beräknat, att
tillägget över 1939 års kalkylpris utgör omkring 15,5 miljoner kronor eller
omkring 24 procent. Härtill komme de kostnader, som statens järnvägar
kunde komma att ikläda sig på grund av de särskilda utfästelserna gentemot
Göteborgs stad. Järnvägsstyrelsen har emellertid ansett sig kunna biträda
det av nämnden framlagda förslaget till överenskommelse och därvid
åberopat, att från statens järnvägars synpunkt GDG-komplexet faktiskt syntes
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
45
intaga en särställning. Järnvägsstyrelsen anför, att den hittills genomförda
elektrifieringen av GDG-huvudlinje främst härvid vore av betydelse. Som förhållandena
på bränslemarknaden nu syntes utveckla sig, representerade
denna elektrifiering ett värde, avsevärt överstigande de kapitalbelopp, som
direkt eller indirekt inginge i 1939 års kalkyl. Ett överpris gentemot det på
1939 års värderingsbasis kalkylerade affärsvärdet förefölle alltså från statens
järnvägars synpunkt mindre betänkligt i fråga om GDG än för någon
av de från förstatligandet nu återstående förvaltningarna.
Ett bedömande av skäligheten av det överenskomna priset på nu ifrågavarande
aktier och därmed på järnvägsegendomens värde är förenat med
betydande svårigheter. I förevarande fall ha parterna grundat sina ståndpunkter
på omfattande utredningar och kalkyler. Det oaktat ha under de förhandlingar
som föregått den nu träffade preliminära överenskommelsen mycket
olika meningar gjort sig gällande, och enighet har kunnat nås först genom
medverkan av den särskilda förlikningsnämnden. Då järnvägsstyrelsen
biträtt nämndens förslag, har detta skett under beaktande av jämvägsekonomiska
och trafikpolitiska förhållanden. Även enligt min mening utvisa de i
ärendet förebragta utredningarna, att betydande allmänna och ekonomiska
värden samt påtagliga fördelar för den allmänna transporthushållningen stå
att vinna genom att de till GDG anslutna järnvägarna införlivas med statsbanenätet.
I det läge saken nu befinner sig har jag därför, efter övervägande
av de på prisfrågan inverkande faktorerna, funnit de preliminärt överenskomna
villkoren för aktieförvärven vara för staten godtagbara. Jag anser mig
sålunda böra tillstyrka, att avtalsvillkoren från statsverkets sida antagas.
Vad angår verkningarna på kapitalmarknaden av aktieförvärvets genomförande
må till en början framhållas, att likviden för aktierna uppgår till
sammanlagt omkring 80,3 miljoner kronor, varav cirka 37,8 miljoner kronor
belöper på kommuner och socknar samt återstoden 42,5 miljoner kronor på
andra aktieägare. Likviden skall efter säljarnas val erläggas kontant eller i
treprocents statsobligationer. Vid likvid i obligationer kan detta direkt genom
riksgäldskontoret ske av det treprocents lån, förfallande år 1992, som
upplades i december 1946. Obligationsvalörema på detta lån äro 10 000, 5 000
och 1 000 kronor. I den män likvid i sådana obligationer icke accepteras av
säljarna och riksgäldskontoret sålunda måste verkställa ny upplåning på kapitalmarknaden
för att fullgöra kontantlikviderna kunna såsom riksgäldsfullmäktige
anfört svårigheter uppstå. Dessa svårigheter hänföra sig i första
hand till lånebeloppets storlek. Av skäl, vilka närmare skola utvecklas i det
följande, torde emellertid likviden för aktierna i BJ, DJ och LLEJ, tillhopa
omkring 55,2 miljoner kronor, komma att fullgöras först under hösten 1947,
medan övriga aktier, för vilka likvidbeloppet uppgår till sammanlagt omkring
25,1 miljoner kronor, kunna inlösas redan den 1 juli 1947. Med denna
fördelning av likviderna komma uppenbarligen verkningarna på kapitalmarknaden
att mildras. Vidare är alt märka, att de likvida medel som kunna
komma att erläggas vid aktieförvärven i sin tur måste placeras av säljarna.
Kommunerna torde därvid — i den mån medlen icke omedelbart användas
46
Kung!. Maj:ts proposition nr 242.
för investeringar — tills vidare komma att placera medlen i bank eller i obligationer
eller också använda dem för återbetalning av skulder. I så fall uppkommer
icke annat än en temporär störning på kapitalmarknaden. Denna
torde emellertid kunna mildras, om riksgäldskontoret erhåller möjlighet att
vid genomförandet av ifrågavarande transaktioner få förfoga över järnvägsstyrelsens
värdeportfölj, vilken innehåller obligationer av olika typer — däribland
även Göteborgs stads lån — till ett sammanlagt nominellt värde av
omkring 160 miljoner kronor. Jag utgår från att riksgäldskontoret, riksbanken
och järnvägsstyrelsen vid aktieförvärvens och likvidernas genomförande
komma att samverka för att på smidigast möjliga sätt avveckla transaktionerna.
Därvid bör givetvis på förhand kontakt sökas med säljarparten för
att utröna, huruvida riksgäldskontorets obligationer och statens järnvägars
värdeportfölj kunna direkt användas för likvidens fullgörande eller om eljest
åtgärder i nyssnämnda syfte kunna vidtagas. Det här förda resonemanget
är närmast tillämpligt på förvärven av aktier från kommunerna. Även för
de enskilda aktieägarnas vidkommande uppstår emellertid ett placeringsbehov,
som i den mån det direkt eller indirekt riktar sig till obligationsmarknaden
kommer att motverka det tryck som riksgäldskontorets upplåningstransaktioner
kan öva på marknaden. De förut nämnda skulderna å
cirka 50 miljoner kronor, vilka efter bolagens likvidation skola övertagas av
staten, utgöras huvudsakligen av obligations- och reverslån med olika löptid.
Här kommer staten att inträda i de rättigheter och skyldigheter som nu
åvila holagen. Några verkningar på kapitalmarknaden behöver detta icke
erhålla.
Efter dessa överväganden har jag kommit till den uppfattningen, att statsförvärvet
av ifrågavarande aktier — genomfört under iakttagande av vad
jag nyss förordat — icke kommer att erhålla sådana verkningar på kapitalmarknaden,
att det med hänsyn härtill framstår såsom motiverat att uppskjuta
aktieförvärven till en senare tidpunkt.
Efter att nu ha redogjort för huvuddragen i det föreliggande ärendet övergår
jag nu till vissa detaljspörsmål beträffande avtalsförslagen.
Samtliga avtalsförslag utom avtalet med Göteborgs stad torde kunna godtagas
i befintligt skick. Vad Gävle stadsfullmäktige vid godkännandet av
avtalet om försäljning av staden tillhöriga GDJ-aktier anmärkt beträffande
formuleringen av §§ 7 och 8 synes vara av formell natur och någon ändring
av avtalstexten synes icke påkallad. De i § 7 av sistnämnda avtal förutsatta
förhandlingarna rörande vissa mark- och stadsplanefrågor i Gävle hinna
sannolikt icke slutföras innan GDJ-banoma införlivats med statsbanenätet.
I den mån blivande avtal mellan järnvägsstyrelsen och staden kommer att
innefatta avstående av kronan tillhörig fast egendom torde avtalet i vanlig
ordning böra underställas riksdagens prövning. Detta torde även böra gälla
för den händelse avtalet slutes innan införlivning skett.
Vad angår avtalet med Göteborgs stad torde jag först få erinra därom''
att järnvägsstyrelsen enligt punkt 1 i § 7 förklarat sig beredd att till staden
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
47
återlämna sådan av staden jämlikt gåvobrev den 14 december 1926 till BJ
för järn vägsändamål upplåten eller reserverad mark, som icke längre erfordras
för järnvägsändamål. Denna bestämmelse bör så förstås, att SJ i och med
införlivandet av BJ i statsbanenätet skall inträda i de förpliktelser som enligt
gåvobrevet åvila BJ. Emellertid böra förhandlingar härom upptagas mellan
parterna så snart ske kan. Med hänsyn till att skyldighet redan i gåvobrevet
stadgats för BJ att återlämna ifrågavarande mark torde riksdagens
godkännande av blivande markavtal ej vara erforderligt. Tvist angående
tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i gåvobrevet torde, i enlighet
med vad § 9 i gåvobrevet stadgar, böra avgöras av skiljemän enligt lag.
Hinder bör dock ej möta för parterna att i stället hos Kungl. Maj:t göra
framställning om utseende av opartisk ordförande att leda förhandlingarna.
Vidare må här erinras om järnvägsstyrelsens åtagande enligt punkt 3 i § 7
i överenskommelsen med Göteborgs stad, avseende i 1926 års bangårdsavlal
omförmälda järnvägsövergångar (planskilda gatukorsningar). Järnvägsstyrelsen
har förutsatt, att överflyttningen från Göteborgs stad till statens järnvägar
av ifrågavarande kostnad icke skall påverka storleken av det statsbidrag
av bilskattemedel, som lämnas till respektive anläggningar. Enligt § 16
i sagda bangårdsavtal skola järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad deltaga
med hälften vardera i kostnaderna för den ena gångviadukten. I fråga om
kostnadsfördelningen beträffande den andra gångviadukten och de båda galuviadukterna
skulle enligt sagda avtal statens järnvägar utföra och bekosta de
delar av viadukterna, som ligga över statens järnvägar befintliga eller blivande
spår, med det stöd, som uppbure dessa delar av viadukterna, varemot staden
hade att utföra och bekosta gatuanordningarna utanför spåren. Enligt
förordningen den SO juni 1943 (nr 438) om statsbidrag till väg- och gatuhållningen
i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare, utgår statsbidrag
till byggande och underhåll av allmänna vägar och för biltrafiken
viktiga gator. Då staden för de båda gatuviaduktema kunnat påräkna anslag
av bilskattemedel, synas statens järnvägar icke böra komma i sämre
ställning. Jag förutsätter därför, att från sjätte huvudtitelns reservationsanslag
till Bidrag till byggande av vägar och gator till järnvägsstyrelsen i förekommande
fall utanordnas bidrag till anläggningskostnaderna med belopp
som torde få bestämmas genom beslut av Kungl. Maj:t. I den mån ifrågavarande
anslag behöver förstärkas, kommer anslagsäskandet härutinnan
framdeles att underställas riksdagens prövning.
I anslutning till § 5 i avtalet hava stadsfullmäktige i Göteborg gjort ett
uttalande angående busspersonalen samt tillika ifrågasatt, att förslag till den
så kallade bilagan C -— som städse fogats till sådana avtal rörande järnvägsköp,
vilka icke ske i form av aktieförvärv, och som upplager löneställningen
för personalen vid den övertagna järnvägen — omedelbart måtte av
järnvägsstyrelsen upprättas för att föreläggas järnvägsbolagets styrelse och
respektive personalgrupper för godkännande. Att märka äi*, att all bilpersonal
för närvarande är anställd enligt kollektivavtal, och det kan näppeligen
vara rimligt att i detta sammanhang lämna utfästelser, vilka kunna
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
inverka på framtida förhandlingar. I fråga om upprättandet av bilagan C
må endast erinras om att personalens framtida löneställning kommer att
regleras i samband med järnvägarnas definitiva inlemmande i statsbanenätet,
därvid vederbörande kan draga frågan under Kungl. Maj:ts prövning.
Upprättandet av ifrågavarande bilaga synes därför böra — i likhet med vad
tidigare varit fallet —• anstå till dess inlemmandet blir aktuellt. Vad slutligen
angår den i överenskommelsen upptagna bestämmelsen om uppförande
av ett hotell i samband med den planerade ombyggnaden av centralstationen
i Göteborg synes järnvägsstyrelsen icke böra bindas i vidare mån än
vad som skett beträffande tidpunkten för hotellets uppförande och hotellets
storlek. Hinder bör sålunda ej möta för järnvägsstyrelsen att driva hotellet
genom sitt dotterbolag, aktiebolaget trafikrestauranger, i kombination med
dess restaurationsrörelse.
Göteborgs stadsfullmäktiges beslut om godkännande av avtalsförslaget rörande
statsförvärv av stadens aktier har numera överklagats hos länsstyrelsen.
Då man måste räkna med möjligheten att beslutet icke vinner laga
kraft före den 16 juni 1947, synes det nödvändigt att vidtaga vissa jämkningar
i avtalsförslaget. Sålunda bör i § 11 den senaste tidpunkten för Kungl.
Maj ds godkännande samt i § 1 tillträdesdagen framflyttas till lämplig tidpunkt
efter det beslutet blivit definitivt, förslagsvis den 1 oktober 1947. Bestämmelse
bör vidare upptagas därom, att säljarna skola äga uppbära tre
procent ränta å likviden från den 1 juli till tillträdesdagen. Dessa räntebelopp
böra gäldas av SJ:s driftmedel. Slutligen bör bestämmelsen i § 10 om
tidpunkten för fortsatt bolagsstämma ändras till förslagsvis den 30 september
1947. Nu ifrågavarande ändringar torde böra underställas järnvägsstyrelsen
och stadsfullmäktige i Göteborg för godkännande. Till förebyggande av
missförstånd rörande tolkningen av stadsfullmäktiges tidigare beslut i ärendet
torde riktigheten av den av drätselkammaren och stadskollegiet avgivna
förklaringen rörande innebörden av fullmäktiges beslut böra av fullmäktige
bekräftas och eventuellt kompletteras i erforderlig utsträckning. För att söka
uppnå en slutlig reglering av de aktuella avtalsfrågoma torde böra uppdragas
åt nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor rörande järnvägsegendomens värde m. m. att ånyo
träda i förhandlingar med järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad.
I det läge förevarande ärende nu befinner sig torde Kungl. Maj:t böra inhämta
riksdagens bemyndigande att i enlighet med vad jag i det föregående
förordat godkänna de föreliggande överenskommelserna.
Ur budgetteknisk synpunkt må här framhållas, att för förvärvet av samtliga
aktier varom nu är fråga erfordras ett belopp av högst 80 315 000 kronor.
Därest — i enlighet med vad jag nyss förordat — förvärvet genomföres
med anlitande av statens järnvägars värdeportfölj, torde värdet av de tillgångar
som sålunda tagas i anspråk böra uppföras under rubriken övriga
kapitalmedel på statens järnvägars investeringsstat, varigenom statens järnvägars
förräntningspliktiga kapital i motsvarande mån minskas. Å kapitalbudgeten
bör under statens järnvägars fond anvisas ett investeringsanslag
Kungl. Maj ds proposition nr 242.
49
motsvarande hela det nyssnämnda kapitalbehovet. I den mån detta anslag tages
i anspråk för aktieförvärvet kommer det förräntningspliktiga kapitalet
att i motsvarande mån ökas.
Enligt av järnvägsstyrelsen lämnad uppgift torde det defintiva inlemmandet
av ifrågavarande järnvägar i statsbanenätet kunna ske redan den 1 juli
1948. Därvid böra GDG-bolagen träda i likvidation och avtal träffas om överlåtelse
av bolagens alla tillgångar och skulder till staten. I samband därmed
beräknas förslag föreligga, att staten skall övertaga den försäkringsverksamhet
som utövas av vid GDG befintliga två pensionsinrättningar, nämligen
Bergslagernas järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa och stiftelsen
Gävle—Dala järnvägars pensionsinrättning. Förslag i angivna hänseenden
torde komma att underställas 1948 års riksdag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag i
det föregående förordat godkänna de föreliggande överenskommelserna;
dels
ock å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar till Förvärv av aktier i Bergslagernas
med flera järnvägsaktiebolag för budgetåret 1947/48 anvisa
ett investeringsansiag av .............. kronor 80 315 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Sigurdson.
Hi hd ny till riksdagens protokoll 10i 7. t samt. Nr 242.
4
50
Kungl. Mctj:ts proposition nr 242.
Bilaga A.
Mellan undertecknade, å ena sidan förstatligandeberedningen i Kungl.
järnvägsstyrelsen samt å andra sidan Göteborgs stad, har inför den av Kungl.
Maj:t tillsatta nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg
uppkommande tvistefrågor om järnvägsegendomens värde in. m. träffats
följande
Överenskommelse.
Mellan svenska staten, här nedan kallad köparen, å ena, samt Göteborgs
stad, här nedan kallad säljaren, å andra sidan, har denna dag överenskom -mits följande rörande förvärv för svenska staten av säljarens aktieinnehav
i Bergslagernas järnvägsaktiebolag, här nedan kallat järnvägsbolaget.
§ 1.
Med likvid och leverans den 1 juli 1947 (tillträdesdagen) överlåter säljaren
till köparen minst 56 091 aktier i järnvägsbolaget på följande villkor:
a) priset per aktie utgör 535 kronor, att likvideras efter säljarens önskan
kontant eller i statsobligationer, löpande med tre procent ränta; samt
b) försäljningen avser aktierna med tillhörande kuponger från och med
nr 47 för rörelsen år 1947.
§ 2.
Genom säljarens försorg skall upprättas avräkningsnota, som kl. 10.00 på
tillträdesdagen skall likvideras i riksgäldskontoret i Stockholm, varvid samtidigt
de försålda aktierna, försedda med vederbörlig transport in blanco
från senaste i aktieboken registrerade ägare, jämte talonger med tillhörande
utdelningskuponger från och med nr 47 överlämnas till köparen.
§ 3.
Köparen förbinder sig intill den 1 juli 1948 att, på anfordran, jämväl inlösa
övriga aktier i järnvägsbolaget till enahanda pris och villkor, som sägs
härovan i § 1 mom. a) och b) samt § 2. Sådan inlösen skall ske i riksgäldskontoret
från och med den 1 juli 1947.
§ 4.
Säljaren garanterar, att vederbörande bolagsledningar intill tillträdesdagen
ej disponera järnvägsbolagets eller dess dotterbolags tillgångar eller ikläda
bolagen förpliktelser för andra ändamål än sådana, som avse bolagens normala
rörelse, därest ej Kungl. järnvägsstyrelsen lämnar sitt medgivande till
andra åtgärder.
Säljaren garanterar vidare, att till samtliga under denna tid utlysta styrelsesammanträden
i bolagen kallas de representanter, Kungl. järnvägsstyrelsen
utser, vilka representanters yttrande skall inhämtas i frågor av större
vikt.
Järnvägsbolaget äger å ordinarie bolagsstämma 1947 att av 1946 års vinstmedel
disponera erforderligt belopp för utdelning av 8 procent å aktiekapitalet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
51
§ 5.
Köparen förbinder sig att i blivande avtal om införlivning med statens
järnvägar av järnvägsbolagets järnvägar intaga bestämmelser rörande personalens
anställning och lönevillkor likvärdiga med dem, som tillämpats vid
hittills, jämlikt statsmakternas beslut vid 1939 års riksdag om enhetliggörande
av det svenska järnvägsnätet, skedda övertaganden av enskilda järnvägar.
§ 6.
Köparen förbinder sig att respektera av järnvägsbolaget intill den 1 februari
1947 fattade beslut enligt en till Kungl. järnvägsstyrelsen avlämnad förteckning
i fråga om särskilda pensioner och understöd, och skall detta åtagande
jämväl gälla då järnvägsbolagets järnvägar införlivas med statens järnvägar.
§ 7.
Kungl. järnvägsstyrelsen förklarar sig beredd
1. att till säljaren så snart ske kan från tiden för överenskommelsens undertecknande
utan vederlag återlämna sådan av säljaren jämlikt gåvobrev
den 14 december 1926 till järnvägsbolaget för järnvägsändamål upplåten
eller reserverad mark, som icke längre erfordras för järnvägsändamål;
2. att i Göteborg, därest tomt kan av säljaren anvisas, i anslutning till centralstationen
uppföra ett större hotell;
3. att — när med hänsyn till trafiken så erfordras — utföra i 1926 års
bangårdsavtal omnämnda järnvägsövergångar och därvid ersätta den del
av kostnaderna, som enligt nämnda avtal skulle åvila säljaren, i den mån
dessa kostnader icke på annat sätt kunna täckas av statsmedel; samt
4. att icke motsätta sig koncession för säljaren att med spårväg eller buss
trafikera vägar i Backa socken.
§ 8.
Kungl. järnvägsstyrelsen förklarar sig beredd att till säljaren avlämna följande
förklaring:
Det nu ifrågasatta aktieförvärvet skall i och för sig icke föranleda försämring
av de fraktvillkor, som för närvarande gälla för vissa större trafikanter,
med undantag dock av vad som kan föranledas av blivande allmän taxeförhöjning,
samt icke heller verka avledande på rörelsen över Göteborgs hamn.
Efter banornas införlivande med statens järnvägar skall styrelsen, i fråga
om gällande eller framdeles beviljade nedsättningar, visa det tillmötesgående,
som är förenligt med för styrelsen vid varje särskilt tillfälle gällande instruktioner
och bestämmelser.
§ 9.
Köparen förbinder sig intill den 1 juli 1948 att, på anfordran, inlösa järnvägsbolaget
icke tillhöriga aktier i Lödöse—Lilla Edets järnvägsaktiebolag
till 75 kronor och i Dalslands jämvägsaktiebolag till 160 kronor, allt per
aktie, varvid aktierna, försedda med vederbörlig transport in blanco från
senaste i aktieboken registrerade ägare, jämte talonger med tillhörande utdelningskuponger
från och med för rörelsen år 1946 överlämnas till köparen.
8 10.
Med beslut å ordinarie bolagsstämma 1947 i frågorna angående bestämmande
av arvoden åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter jämte
suppleanter och val av revisorer jämte suppleanter skall anstå till fortsatt
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
stämma den 30 juni 1947, och förbinder sig säljaren att påyrka nämnda
uppskov och vid avgörandet av frågorna å den fortsatta stämman rösta i enlighet
med de anvisningar, köparen kommer att lämna, dock att intill dess
järnvägsbolagets järnvägar införlivats med statens järnvägar säljaren skall
äga utse en representant'' i bolagets styrelse jämte suppleant och en revisor
jämte suppleant.
§ 11.
För att bliva gällande skall denna överenskommelse vara godkänd av Göteborgs
stadsfullmäktige senast den 27 mars 1947 och av Kungl. Maj:t senast
den 15 juni 1947. Om sådana godkännanden inom angiven tid ej lämnats,
har överenskommelsen förfallit utan anspråk från någondera sidan.
Stockholm den 2 mars 1947.
För köparen: För säljaren:
För förstatligandeberedningen: Ernst Jungen. Axel A. Dahlström.
Nils Holmberg. G. H. Hansson.
Erik Malmkvist. M. Blomberg. Ivar Leandersson.
Bevittnas:
Nils Bolinder. K. A. Westman.
Kungi. Maj:ts proposition nr 242.
53
Bilaga B.
Mellan undertecknade, å ena sidan förstatligandeberedningen i Kungl. järnvägsstyrelsen
samt å andra sidan Gävle stad, har inför den av Kungl. Maj:t
tillsatta nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor om järnvägsegendomens värde m. in. träffats följande
Ö v e r e n s k o m m e / s e.
Mellan svenska staten, här nedan kallad köparen, å ena, samt Gävle stad,
här nedan kallad säljaren, å andra sidan, har denna dag överenskommits följande
rörande förvärv för svenska staten av säljarens aktieinnehav i Gävle—
Dala järnvägsaktieholag, här nedan kallat järnvägsbolaget.
§ 1.
Med likvid och leverans den 1 juli 1947 (tillträdesdagen) överlåter säljaren
till köparen minst 16 200 aktier i järnvägsbolaget på följande villkor:
a) priset per aktie utgör 310:— kronor, att likvideras efter säljarens önskan
kontant eller i statsobligationer, löpande med tre procent ränta; samt
b) försäljningen avser aktierna med tillhörande kuponger från och med
nr 79 för rörelsen år 1947.
§ 2.
Genom säljarens försorg skall upprättas avräkningsnota, som kl. 10.00 på
tillträdesdagen skall likvideras i Riksgäldskontoret i Stockholm, varvid samtidigt
de försålda aktierna, försedda med vederbörlig transport in blanco från
senaste i aktieboken registrerade ägare, jämte talonger med tillhörande utdelningskuponger
från och med nr 79 överlämnas till köparen.
§ 3.
Köparen förbinder sig intill den 1 juli 1948 att, på anfordran, jämväl inlösa
övriga aktier i järnvägsbolaget till enahanda pris och villkor, som sägs härovan
i § 1 mom. a) och b) samt § 2. Sådan inlösen skall ske i Riksgäldskontoret
från och med den 1 juli 1947.
§ 4.
Säljaren garanterar, att vederbörande bolagsledningar intill tillträdesdagen
ej disponera järnvägsbolagets eller dess dotterbolags tillgångar eller ikläda
bolagen förpliktelser för andra ändamål än sådana, som avse bolagens normala
rörelse, därest ej Kungl. järnvägsstyrelsen lämnar sitt medgivande till
andra åtgärder.
Säljaren garanterar vidare, att till samtliga under denna tid utlysta styrelsesammanträden
i bolagen kallas de representanter, Kungl. järnvägsstyrelsen
utser, vilka representanters yttrande skall inhämtas i frågor av större
vikt.
Järnvägsbolaget äger å ordinarie bolagsstämma 1947 att av 1946 års vinstmedel
disponera erforderligt belopp för utdelning av 8 procent å aktiekapitalet.
§ 5.
Köparen förbinder sig att i blivande avtal om införlivning med statens järnvägar
av järnvägsbolagets järnväg intaga bestämmelser rörande personalens
anställnings- och lönevillkor likvärdiga med dem, som tillämpats vid hittills,
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
jämlikt statsmakternas beslut vid 1939 års riksdag om enhetliggörande av det
svenska järnvägsnätet, skedda övertagande av enskilda järnvägar.
§ 6.
Köparen förbinder sig att respektera av järnvägsbolaget intill den 1 februari
1947 fattade beslut enligt en till Kungl. järnvägsstyrelsen avlämnad förteckning
i fråga om särskilda pensioner och understöd, och skall detta åtagande
jämväl gälla då järnvägsbolagets järnväg införlivas med statens järnvägar.
§ 7.
Kungl. järnvägsstyrelsen förklarar sig beredd att efter införlivning med
statens järnvägar av järnvägsbolagets järnväg med representanter för säljaren
upptaga underhandlingar rörande i samband med bangårdsförhållandena
i Gävle stående mark- och stadsplanefrågor.
§ 8.
Kungl. järnvägsstyrelsen förklarar sig beredd att till säljaren avlämna följande
förklaring:
Det nu ifrågasatta aktieförvärvet skall i och för sig icke föranleda försämring
av de fraktvillkor, som för närvarande gälla för vissa större trafikanter,
med undantag dock av vad som kan föranledas av blivande allmän taxeförhöjning,
samt icke heller verka avledande på rörelsen över Gävle hamn.
Efter banornas införlivande med statens järnvägar skall styrelsen, i fråga om
gällande eller framdeles beviljade nedsättningar, visa det tillmötesgående,
som är förenligt med för styrelsen vid varje särskilt tillfälle gällande instruktioner
och bestämmelser.
§ 9.
Med beslut å ordinarie bolagsstämma 1947 i frågorna angående bestämmande
av arvoden åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter jämte
suppleanter och val av revisorer jämte suppleanter skall anstå till fortsatt
stämma den 30 juni 1947, och förbinder sig säljaren att påyrka nämnda uppskov
och vid avgörandet av frågorna å den fortsatta stämman rösta i enlighet
med de anvisningar, köparen kommer att lämna, dock att intill dess
järnvägsbolagets järnvägar införlivats med statens järnvägar säljaren skall
äga utse en representant i bolagets styrelse jämte suppleant och eu revisor
jämte suppleant.
§ 10.
För att bliva gällande skall denna överenskommelse vara godkänd av Gävle
stadsfullmäktige senast den 17 mars 1947 och av Kungl. Maj:t senast den 15
juni 1947. Om sådana godkännanden inom angiven tid ej lämnats, har överenskommelsen
förfallit utan anspråk från någondera sidan.
Stockholm den 2 mars 1947.
För köparen:
För Förstatligandeberedningen:
Erik Malmkvist. M. Blomberg.
För säljaren:
il/. Henriksson. Bengt Nyberg.
C. V. Westlund. John Johansson.
H. Sten.
Chr. Gemzell.
Bevittnas:
A. Calais.
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
Bilaga C.
Mellan undertecknade, å ena sidan förstatligandeberedningen i Kungl. järnvägsstyrelsen
samt å andra sidan Leksands och Hedemora socknar samt
Hedemora och Säters städer, har inför den av Kungl. Maj:t tillsatta nämnden
för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor
om järnvägsegendomens värde m. m. träffats följande
Överenskommelse.
Mellan Svenska staten, här nedan kallad köparen, å ena, samt Leksands
och Hedemora socknar ävensom Hedemora och Säters städer, här nedan kallad
säljaren, å andra sidan, har denna dag överenskommits följande rörande
förvärv för Svenska staten av säljarens aktieinnehav i Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag,
här nedan kallat järnvägsbolaget.
Med likvid och leverans den 1 juli 1947 (tillträdesdagen) överlåter säljaren
till köparen minst 8 074 aktier i järnvägsbolaget på följande villkor:
a) priset per aktie utgör 280:— kronor, att likvideras efter säljarens önskan
kontant eller i statsobligationer, löpande med tre procent ränta; samt
b) försäljningen avser aktierna med tillhörande kuponger från och med för
rörelsen år 1947.
§ 2.
Genom säljarens försorg skall upprättas avräkningsnota, som kl. 10.00 på
tillträdesdagen skall likvideras i Riksgäldskontoret i Stockholm, varvid samtidigt
de försålda aktierna, försedda med vederbörlig transport in blanco från
senaste i aktieboken registrerade ägare, jämte talonger med tillhörande utdelningskuponger
från och med för rörelsen år 1947 överlämnas till köparen.
§ 3.
Köparen förbinder sig intill den 1 juli 1948 att, på anfordran, jämväl inlösa
övriga aktier i järnvägsbolaget till enahanda pris och villkor, som sägs härovan
i § 1 mom. a) och b) samt § 2. Sådan inlösen skall ske i Riksgäldskontoret
från och med den 1 juli 1947.
§ 4.
Säljaren garanterar i vad på säljaren beror att vederbörande bolagsledning
intill tillträdesdagen ej disponerar järnvägsbolagets tillgångar eller ikläder
bolagen förpliktelser för andra ändamål än sådana, som avse bolagets normala
rörelse, därest ej Kungl. järnvägsstyrelsen lämnar sitt medgivande till
andra åtgärder.
Säljaren garanterar vidare i vad på säljaren beror, att till samtliga under
denna tid utlysta styrelsesammanträden i bolaget kallas de representanter,
Kungl. järnvägsstyrelsen utser, vilka representanters yttrande skall inhämtas
i frågor av större vikt.
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
Järnvägsbolaget äger å ordinarie bolagsstämma 1947 att av 1946 års vinstmedel
disponera erforderligt belopp för utdelning av 8 procent å aktiekapitalet.
Köparen förbinder sig aLt i blivande avtal om införlivning med statens järnvägar
av järnvägsbolagets järnväg intaga bestämmelser rörande personalens
anställning och lönevillkor likvärdiga med dem, som tillämpats vid hittills,
jämlikt statsmakternas beslut vid 1939 års riksdag om enhetliggörande av det
svenska järnvägsnätet, skedda övertagande av enskilda järnvägar.
Köparen förbinder sig att respektera av järnvägsbolaget till den 1 februari
1947 fattade beslut enligt en till Kungl. järnvägsstyrelsen avlämnad förteckning
i fråga om särskilda pensioner och understöd, och skall detta åtagande
jämväl gälla då järnvägsbolagets järnväg införlivas med statens järnvägar.
Med beslut å ordinarie bolagsstämma 1947 i frågorna angående bestämmande
av arvoden åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter jämte
suppleanter och val av revisorer jämte suppleanter skall anstå till fortsatt
stämma den 30 juni 1947, och förbinder sig säljaren att påyrka nämnda uppskov
och vid avgörandet av frågorna å den fortsatta stämman rösta i enlighet
med de anvisningar, köparen kommer att lämna, dock att intill dess järnvägsbolagets
järnväg införlivats med statens järnvägar säljaren skall äga utse
en representant jämte suppleant i bolagets styrelse och en revisor jämte suppleant.
För att bliva gällande skall denna överenskommelse vara godkänd av Leksands
och Hedemora socknars kommunalfullmäktige samt av Hedemora och
Säters städers stadsfullmäktige senast den 19 mars 1947 och av Kungl. Maj.t
senast den 15 juni 1947. Om sådana godkännanden inom angiven tid ej lämnats,
har överenskommelsen förfallit utan anspråk från någondera sidan.
Stockholm den 2 mars 1947.
§ 5.
§ 6.
§ 7.
§ 8.
För köparen:
För Förstatligandeberedningen:
Erik Malmkvist. M. Blomberg.
För säljaren:
J. Ohlsson.
Erik Björkman.
J. Grålms.
/Y. Simonsson.
Bevittnas:
Åke Thorell.
Chr. Gemzell.
Kungl. Maj.ts proposition nr 242.
57
Bilaga D.
Mellan undertecknade, å ena sidan förstatligandeberedningen i Kungl. järnvägsstyrelsen
samt å andra sidan Fryksände, Stora Kils, Lysviks, Sunne,
Västra Emterviks och östmarks kommuner jämte Sunne köping, har inför
den av Kungl. Maj:t tillsatta nämnden för behandling av vid statsinlösen av
enskild järnväg uppkommande tvistefrågor om järnvägsegendomens värde
m. m. träffats följande
överenskommelse.
Mellan Svenska staten, här nedan kallad köparen, å ena, samt Fryksände,
Stora Kils, Lysviks, Sunne, Västra Emterviks och Östmarks kommuner jämte
Sunne köping, här nedan kallad säljaren, å andra sidan, har denna dag
överenskommits följande rörande förvärv för Svenska staten av säljarens aktieinnehav
i Kil-Fryksdalens järnvägsaktiebolag, här nedan kallat järnvägsbolaget.
§ I
Med
likvid och leverans den 1 juli 1947 (tillträdesdagen) överlåter säljaren
till köparen minst 5 300 aktier i järnvägsbolaget på följande villkor:
a) priset per aktie utgör 100 kronor, att likvideras efter säljarens önskan
kontant eller i statsobligationer, löpande med tre procent ränta; samt
b) försäljningen avser aktierna med tillhörande kuponger från och med
för rörelsen år 1946.
§ 2.
Genom säljarens försorg skall upprättas avräkningsnota, som kl. 10.00 på
tillträdesdagen skall likvideras i Riksgäldskontoret i Stockholm, varvid samtidigt
de försålda aktierna, försedda med vederbörlig transport in blanco från
senaste i aktieboken registrerade ägare, jämte talonger med tillhörande utdelningskuponger
från och med för rörelsen år 1946 överlämnas till köparen.
§ 3.
Köparen förbinder sig intill den 1 juli 1948, att på anfordran, jämväl inlösa
övriga aktier i järnvägsbolaget till enahanda pris och villkor, som sägs härovan
i § 1 mom. a) och b) samt § 2. Sådan inlösen skall ske i Riksgäldskontoret från
och med den 1 juli 1947.
§ 4.
Säljaren garanterar i vad mån på säljaren beror alt vederbörande bolagsledning
intill tillträdesdagen ej disponerar järnvägsbolagets tillgångar eller
ikläder bolaget förpliktelser för andra ändamål än sådana, som avse bolagets
normala rörelse, därest ej Kungl. järnvägsstyrelsen lämnar sitt medgivande till
andra åtgärder. _
Säljaren garanterar vidare, i vad mån på säljaren beror, att till samtliga
under denna tid utlysta styrelsesammanträden i bolaget kallas de representanter,
Kungl. järnvägsstyrelsen utser, vilka representanters yttrande skall inhämtas
i frågor av större vikt.
Bihang till riksdagens protokoll 1047. 1 samt. Nr 242. ö
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
§ 5.
Köparen förbinder sig att i blivande avtal om införlivning med statens järnvägar
av järnvägsbolagets järnväg intaga bestämmelser rörande personalens
anställning och lönevillkor likvärdiga med dem, som tillämpats vid hittills,
jämlikt statsmakternas beslut vid 1939 års riksdag om enhetliggörande av det
svenska järnvägsnätet, skedda övertagande av enskilda järnvägar.
§ 6.
Köparen förbinder sig att respektera av järnvägsbolaget till den 1 februari
1947 fattade beslut enligt en till Kungl. järnvägsstyrelsen avlämnad förteckning
ifråga om särskilda pensioner och understöd, och skall detta åtagande
jämväl gälla då järnvägsbolagets järnväg införlivas med statens järnvägar.
§ 7.
Med beslut å ordinarie bolagsstämma 1947 i frågorna angående bestämmande
av arvoden åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter jämte
suppleanter och val av revisorer jämte suppleanter skall anstå till fortsatt
stämma den 30 juni 1947, och förbinder sig säljaren att påyrka nämnda
uppskov och vid avgörandet av frågorna å den fortsatta stämman rösta i enlighet
med de anvisningar, köparen kommer att lämna, dock att intill dess
järnvägsbolagets järnväg införlivats med statens järnvägar säljaren skall äga
utse en representant jämte suppleant i bolagets styrelse och en revisor jämte
suppleant.
§ 8.
För att bliva gällande skall denna överenskommelse vara godkänd av
Fryksände, Stora Kils, Lysviks, Sunne, Västra Emterviks och östmarks kommuner
jämte Sunne köping senast den 27 mars 1947 och av Kungl. Maj:t
senast den 15 juni 1947. Om sådana godkännanden inom angiven tid.ej lämnats,
har överenskommelsen förfallit utan anspråk från någondera sidan.
Sunne den 6 mars 1947.
För köparen:
För förstatligandeberedningen:
Erik Malmkvist.
För säljaren:
Henning Gunby.
Efraim Eriksson.
Karl Haglund.
Oskar Werner.
Mats Gullström.
J. Ahlberg.
Sten Kvärre.
Arvid Andersson.
Axel Höglind.
C. J. Mellström.
Axel Åleby.
Anton Friman.
P. Oscar Persson.
H. O. Nilsson.
H. Hemmingsson.
Bevittnas:
K. A. Westman.
Nils Bolinder.
Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
471394