Kuugl. Maj:ts proposition nr 241.

1

Nr 241.

Kungi. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation;
given Stockholms slott den 2 maj 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Knngl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917
(nr 189) om expropriation.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 241.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Förslag till Lag angående

ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.

Härigenom förordnas, att 1, 87 och 88 §§ lagen den 12 maj 1917 om expropriation
samt rubriken före 87 och 88 §§* skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §• 1 §•

Fastighet, som —--- utrymme däromkring;

13. för linbana, som är behövlig 13. för linbana eller oljeledning,

för ett företag av större gagn för or- som är behövlig för företag av större
ten; eller gagn för orten; eller

14. för tillgodoseende av fjällrenskötselns behov.

Särskild rätt---— -— till nationalpark.

5. Särskilda bestämmelser om expropriation
för farleder och anläggningar för
luftfart.

87 §.

Skall expropriation äga rum för inrättande
eller förändring av farled
eller av anläggning för luftfart, bestämme
Konungen visst område för
exp ropriationen.

Prövas anledning -------

88 §.

Vad i 79 § samt 82—85 §§ är stadgat
skall tillämpas beträffande expropriation
för farleder och anläggningar
för luftfart.

5. Särskilda bestämmelser om expropriation
för farleder och oljeledningar
samt anläggningar för luftfart.

87 §.

Skall expropriation äga rum för inrättande
eller förändring av farled,
oljeledning eller anläggning för luftfart,
bestämme Konungen visst område
för expropriationen.

- må ske.

88 §.

Vad i 79 § samt 82—85 §§ är stadgat
skall tillämpas beträffande expropriation
för farleder, oljeledningar och
anläggningar för luftfart.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1942: 356 samt av 87 och 88 §§ jämte rubrik se SFS 1945: 856.

Knngl Maj.ts proposition nr 241.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Knngl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Quensel, samt cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga
angående lagstiftning om expropriation för oljeledningar samt anför därvid
följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1946 tillkallade
chefen för handelsdepartementet den 14 i samma månad en utredningsman
att jämte särskilda sakkunniga verkställa utredning rörande de ekonomiska
och tekniska förutsättningarna för byggandet av en oljeledning från västkusten
till hamn vid Östersjön eller Mälaren och därmed förknippade
spörsmål (1946 års olj el ednings ut redning) -1 I skrivelse den 26 november
1946 till chefen för handelsdepartementet har utredningsmannen framhållit,
att ehuru utredningen ännu icke slutförts, det dittills vunna arbetsresultatet
likväl visade, att särskild lagstiftning rörande oljeledningar vore
påkallad. Sålunda borde i lag bestämmas, att för anläggande av åtminstone
mera betydande oljeledningar erfordrades tillstånd av Kungl. Maj:t, varjämte
vissa ändringar borde vidtagas i expropriationslagen i syfte bl. a. att möjliggöra
expropriation för oljeledningar.

Rörande lagstiftning i nu angivna hänseenden har därefter inom utredningen
utarbetats en den 14 januari 1947 dagtecknad promemoria med förslag
till lag angående koncession för vissa oljeledningar in. m. samt till lag
angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.

Sedan yttranden inhämtats över promemorian jämte därvid fogade lagförslag,
anhåller jag att nu få upptaga detta ärende till behandling.

Inledning.

I samband med den ökade utvinningen av olja i Amerikas förenta stater
under senare delen av 1809-lalet började man där använda underjordiska 1

1 Utredningsman är numera statsrådet K. Kock och de sakkunniga äro advokaten H. Lindahl,
överstelöjtnanten N. A. G. Bergh, civilingenjören C. D. E. Dellborg, majoren E. G. W. Lindquist
och v. assessorn R. af Klintberg, tillika sekreterare.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

ledningar för transport av råolja från oljekälloma till raffinaderierna. Enligt
uppgift funnos år 1900 i Förenta staterna oljeledningar med en sammanlagd
längd av omkring 3 000 svenska mil. Den starka utvecklingen av oljehanteringen
under början av 1900-talet medförde en betydande ökning av
oljeledningama, och sådana började även begagnas för transport av färdiga
produkter från raffinaderierna till konsumenter och oljehandlare. År 1930
funnos i Förenta staterna rörledningar med en längd av tillhopa omkring
14 800 mil och år 1945 hade denna siffra stigit till 22 000 mil. Även i Asien
och Ryssland ha efter amerikanskt mönster oljeledningar anlagts i hetvdande
utsträckning.

För Sveriges del har frågan om anläggande av oljeledningar vid skilda
tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. År 1938 framlade ett svenskt
bolag förslag till en ledning för lätta oljor från Göteborg till Norrköping med
en grenledning Laxå—Örebro. Efter krigsutbrottet år 1939 aktualiserades
frågan av beredskapsskäl, och den 24 november 1939 uppdrog Kungl. Maj:t
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att verkställa utredning rörande en
transportledning för flytande bränsle från importhamn a västkusten till lämplig
hamn å östkusten eller vid Mälaren. I anledning härav framlade styrelsen
förslag om en ledning för bensin från Uddevalla till Västerås, för vilken
kostnaderna beräknades till 7 milj. kronor, exklusive cisterner och hamnanläggningar
i Uddevalla. Styrelsen uttalade som sin uppfattning att en dylik
ledning skulle vara i stånd att även i fredstid förränta nedlagt kapital. Förslaget
föranledde icke någon åtgärd och med avspärrningen av västkusten
våren 1940 förlorade det även sin aktualitet.

På senaste tid ha planerna på en oljeledning från västkusten till östkusten
åter blivit aktuella, och såsom inledningsvis omnämnts tillkallade chefen
för handelsdepartementet under hösten 1946 en särskild utredningsman för
utredning av denna fråga. I statsrådet den 1 november 1946, då bemyndigande
till utredningen utverkades, anförde chefen för handelsdepartementet
bl. a. följande.

En oljeledning är närmast att anse såsom ett allmänt samfärdsmedel och
kan i åtskilliga hänseenden jämföras med en järnvägsanläggning eller en
elektrisk kraftledning. Det torde därför icke få ifrågakomma, att på grund avkonkurrens
mellan olika intressen oljeledningar anläggas parallellt med varandra
mellan olika orter. Vidare kräver en anläggning av detta slag, icke
minst med hänsyn till en framtida utvidgning av nätet, en planläggning, vid
vilken allmänna näringspolitiska och försvarspolitiska hänsyn måste vara avgörande.
Det företag, som driver en oljeledning, får otvivelaktigt en viss monopolställning,
och det finnes därför anledning kräva statlig kontroll eller
statligt inflytande över anläggningen och dess drift i syfte att tillförsäkra
dem, som ha behov av dess transporttjänster, så låga transportkostnader som
möjligt och lika behandling i fråga om service och taxor. Dessa omständigheter
motivera ett koncessionsförfarande. Skulle en lagstiftning i denna riktning
komma till stånd, uppstå problem rörande koncessions tvångets räckvidd,
krav på säkerhetsåtgärder av samma art som för elektriska anläggningar
m. m. Vidare kunna, om med hänsyn till anläggningens karaktär av
allmänt samfärdsmedel rätt till expropriation skulle medgivas, vissa särbe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 0

stämmelser visa sig erforderliga i syfte att förenkla och paskynda expropriationsförfarandet.
Frågan i vilken form företaget lämpligast bör drivas påkallar
även uppmärksamhet. En tänkbar möjlighet är att staten inträder som
delägare vid sidan av andra intressenter. Ett annat alternativ är att anläggningen
drives i rent statlig regi eller av ett statligt bolag.

Promemorian.

I den inom 1946 års oljeledningsutredning upprättade promemorian framliålles
till en början, att ehuru utredningen rörande en oljeledning från västkusten
till östkusten ännu icke avslutats, under utredningsarbetet dock visat
sig att starka skäl talade för att oljeledningar borde komma till stånd även
i Sverige. Dylika ledningar vore av värde bl. a. ur militär synpunkt. I ett
kritiskt läge kunde dessa fylla en viktig uppgift såsom komplettering av
övriga trafikmedel. Speciellt järnvägarna vore nämligen vid ett krigsutbrott
hårt ansträngda för att utföra militära transporter, varför det vore av betydelse
att från järnvägarna avlasta största möjliga del av de omfattande oljetransporterna.
Drivmedelsförsörjningen under beredskap och krig skulle även
underlättas, därigenom att en oljeledning komme att minska behovet av
fat och tankbilar för drivmedelstransporter landsvägsledes. I promemorian
betonas vidare, att även ur andra synpunkter än militära transport av olja
genom särskilda ledningar vore den mest rationella lösningen av transportproblemel.
Genom pumpning i rör undvekes arbete med forsling av emballage
fram och åter, och för ledningarnas skötsel åtginge ett minimum av
personal. Så snart någon del av en oljeledning genom Sverige färdigställts,
skulle densamma kunna tagas i bruk och därigenom onödiggöra åtskilliga
tankvagnstransporter. Ökad oljeeldning inom industrien skulle även medföra
en avsevärd besparing av arbetskraft.

1 promemorian har vidare framhållits, att på flera håll inom landet syntes
föreligga ett starkt intresse att utnyttja den utomlands långt uppdrivna oljeledningstekniken.
Enligt vad i promemorian uttalas borde med hänsyn härtill
— utan avvaktan på resultatet av den pågående utredningen rörande en
oljeledning från västkusten till östkusten -— redan nu möjlighet till anläggning
av för landet gagneliga oljeledningar beredas genom härför lämpad lagstiftning.

Enligt vad i promemorian framhålles kunde ett företag av så stor omfattning
som en oljeledning genom landet icke genomföras — i varje fall ej utan
orimliga kostnader — om icke rätt att tvångsvis taga mark i anspråk för
ändamålet stode till buds. Vidare uttalas i promemorian den uppfattningen,
alt enligt 1 § 2 och 6 i expropriationslagen möjlighet förelåge att erhålla expropria
tion stillstånd för en sådan oljeledning, emedan denna uppenbarligen
vore en anläggning för den allmänna samfärdselns främjande och dessutom
ägde väsentlig betydelse för det allmänna. Beträffande åter en oljeledning,
som endast avsåge att tillgodose ett enskilt företags intresse, torde däremot expropriation
enligt gällande lag icke kunna medgivas. Sist angivna slag av ledningar
— vilka i promemorian benämnas enskilda ol jeledningar
i motsats till a I 1 in ä n n a o I j e 1 c d n i n g a r varmed betecknas ledning -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

ar av väsentlig betydelse för det allmänna — kunde i regel antagas utgöra
grenledningar från en allmän oljeledning. Visserligen torde enskild oljeledning
i regel komma att framdragas endast över vederbörande intressents egen
mark, men man kunde icke bortse från att även annans mark kunde beröras.
Skäl syntes tala för att expropriation i vissa fall borde kunna medgivas även
för enskilda oljeledningar. Förutsättning härför borde emellertid vara att ledningen
i fråga vore behövlig för ett företag av större gagn för orten.

I promemorian föreslås vidare vissa ändringar i expropriationslagen i syfte
bl. a. att möjliggöra ett snabbare besittningstagande av mark som exproprieras
för allmän oljeledning; och anföres härom i promemorian i huvudsak
följande.

Enligt 48 § expropriationslagen skall expropriationsersättning, som fastställes
av domstolen i den ort där fastigheten är belägen, nedsättas hos länsstyrelsen
inom 90 dagar från det domstolens utslag vunnit laga kraft. Först
sedan detta fullgjorts är expropriationen fullbordad och den nye ägaren berättigad
att taga fastigheten i besittning. Jämlikt 54 § föreligger möjlighet för
den exproprierande att tillträda fastigheten, innan lagakraftägande utslag föreligger,
om han hos länsstyrelsen nedsätter den av underrätten bestämda expropriationsersättningen
samt dessutom ställer pant eller borgen för ytterligare
ersättning, som han kan förpliktas att utgiva. Dessa bestämmelser, vilka
uppenbarligen icke äro avsedda för företag som beröra ett mycket stort antal
markägare, ha modifierats i vissa fall för att bereda den exproprierande möjlighet
att redan före domen i expropriationsmålet erhålla tillträde till erforderlig
mark. Sålunda må jämlikt 75 § expropriationslagen Kungl. Maj:t medgiva,
att mark må tagas i besittning för rikets försvar, sedan stämning i expropriationsmålet
utfärdats. Enligt 78 § gäller, att den exproprierande vid
expropriation för allmän väg må taga marken i besittning, sedan stämning i
expropriationsmålet utfärdats och pant eller borgen för expropriationsersättningen
ställts. Motsvarande undantag ha stadgats, i 82 § för järnväg, i 88 §
för farled och flygplats samt i 91 § för framdragande av elektrisk svagströmsledning.

Efter övervägande av de olika konkurrerande intressen, som föreligga vid
framdragande av en allmän oljeledning, får det anses motiverat, att denna i
expropriationshänseende jämställes med farled och flygplats, varav följer att
nyssberörda snabbare expropriationsförfarande skulle komma att tillämpas
även för allmän oljeledning. För den nu hävdade uppfattningen talar även,
att Kungl. Maj:t enligt bestämmelserna i 87 § expropriationslagen ej nödvändigtvis
behöver binda exproprialionstillståndet till viss mark utan i första
hand angiver visst område och i andra hand må föreskriva, att även mark
utanför det bestämda området får tagas i anspråk. Härigenom undvikas de
formella svårigheter, som eljest lätt skulle kunna uppstå, då det under anläggningsarbetets
gång kan visa sig, att eu oljelednings sträckning måste ändras
på grund av naturhinder eller eljest. Det bör i detta sammanhang framhållas,
att det vid expropriation för en oljeledning i regel torde vara tillfyllest,
att marken tages i anspråk med blott nyttjanderätt; endast då expropriationen
avser större markområden för anläggning av pumpstation eller
dylikt, torde det vara erforderligt, att äganderätten övergår till den exproprierande.
Åtskilliga nu gällande bestämmelser angående expropriation av
nyttjanderätt till mark för elektriska svagströmsledningar föreslås i vederbörande
markägares intresse få tillämpning jämväl beträffande allmän oljeledning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

7

Vad angår enskilda oljeledningar ägde däremot enligt vad i promemorian
uttalas nu angivna skäl för ett snabbare expropriationsförfarande in. m. icke
giltighet.

Bestämmelser i anslutning till det nu anförda ha upptagits i det vid promemorian
fogade förslaget till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917
(nr 189) om expropriation, vilket torde fogas såsom bilaga till detta protokoll
(Bilaga A).

I promemorian föreslås vidare införande av eu särskild koncessionslagstiftning
för oljeledningar. I detta avseende hänvisas till den förutnämnda
skrivelsen från 1946 års oljeledningsutredning, i vilken bl. a. framhålles, att
det borde förhindras att oljeledningar förlädes parallellt mellan två orter; en
sådan utveckling skulle innebära ett slöseri med kapital och arbetskraft som
ur samhälleliga synpunkter icke kunde accepteras. Planeringen av en oljelednings
sträckning måste även ske med hänsyn till olika intressens berättigade
krav och med tanke på en framtida utbyggnad. Industriens lokalisering och
försvarsberedskapens krav kunde även påverka ledningens sträckning. Med
hänsyn till det anförda vore det tydligt, att Kungl. Maj ds tillstånd borde erfordras
för anläggande av oljeledning samt att tillståndets meddelande borde
föregås av en realprövning av ärendet ur närings- och försvarspolitiska synpunkter.

Bestämmelser om koncession såsom villkor för anläggande av oljeledning
av väsentlig betydelse för det allmänna ha upptagits i det vid promemorian
fogade förslaget till lag angående koncession för vissa oljeledningar in. m.
Enligt huvudstadgandet i detta lagförslag skall sålunda rätt att här i riket
anlägga oljeledning som nu nämnts (allmän oljeledning) vara beroende på
särskilt tillstånd (koncession), som meddelas av Kungl. Maj:t. För anläggande
av annan oljeledning (enskild oljeledning) skall däremot enligt lagförslaget
icke föreligga koncessionsplikt. Sådan ledning må likväl icke utan Kungl.
Maj:ts tillstånd framdragas inom område för allmän väg, vattentrafikled,
järnväg eller flygplats. Vidare meddelas i lagförslaget vissa bestämmelser om
särskilda villkor vid meddelande av koncession, om säkerhetsföreskrifter
m. m.

Yttrandena.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt, Göta
hovrätt, kommerskollegium — efter hörande av sprängämnesinspektionen,
Stockholms handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands
län, Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg -— vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, överbefälhavaren,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Örebro, Älvsborgs,
Skaraborgs, Västmanlands, Värmlands och Uppsala län, statens bränslekommission,
statens trafikkommission, oljeutredningen 1945, landsorganisationen i
Sverige, Sveriges industriförbund, kooperativa förbundet och förenade svenska
oljeimportörers aktiebolag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har
vid sitt yttrande fogat utlåtande från handelskammaren i Karlstad.

8

Iiungl. Maj:ts proposition nr 211.

I de avgivna yttrandena har lagstiftning i den riktning som i promemorian
föreslagits i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Åtskilliga myndigheter
och sammanslutningar ha särskilt understrukit hehovet av en dylik
lagstiftning. —- Av yttrandenas innehåll rörande förslagets allmänna
innebörd må här återgivas följande.

Statens bränslekommission har andragit:

Bränslekommissionen har tidigare i olika sammanhang haft anledning
framhålla behovet av att åtgärder snarast vidtagas i syfte att åstadkomma
en bättre lagerhållning av oljor i landet. Erfarenheten har visat, att en avspärrning
av vårt land från importen av flytande bränslen kan inträda ej
endast på grund av krig och vad därmed sammanhänger. Rådande isförhållanden
ha ånyo aktualiserat detta. Behovet av lagerutrymmen och deras
placering i landet är nära beroende av de möjligheter att transportera oljan
som föreligga. I detta hänseende kan en lämpligt utlagd oljeledning få en
mycket framträdande betydelse. En grundläggande förutsättning, om man
tänker sig en oljeledning för mörka oljor, är givetvis, att den blir så ordnad
att olja kan transporteras även under den kalla delen av året. Det är därvid
icke fråga endast om att hålla oljan vid en temperatur över fryspunkten
utan om att hålla densamma vid en sådan temperatur, att den överhuvud
taget kan pumpas. Speciellt i ett läge som det nu aktuella, då hela importen
måste koncentreras till en hamn, Göteborg, skulle en oljeledning, exempelvis
mellan nämnda ort och större förbrukningscentra i mellersta Sverige,
avsevärt underlätta oljedistributionen. Av särskilt nu angivna skäl finner
bränslekommissionen det önskvärt, att rättsliga förutsättningar skapas för att
oljeledningar skola kunna anläggas i landet. De i promemorian framlagda
lagförslagen ha till syfte att underlätta och reglera anläggandet av oljeledningar.
Expropriation skulle kunna tillgripas för anläggning ej endast av s. k.
allmän oljeledning utan även av enskild oljeledning. Tillkomsten av en allmän
oljeledning skulle förutsätta koncession av Kungl. Maj:t; även anläggandet
av enskild oljeledning skulle under vissa förhållanden kräva offentligt
tillstånd. Vad som sålunda föreslagits synes bränslekommissionen ändamålsenligt.
Kommissionen anser sig alltså böra tillstyrka en lagstiftning i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som angivits i promemorian.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har uttalat:

Ur försvarsberedskapens synpunkt är det önskvärt, alt oljeledningar komma
till stånd. Såsom i promemorian framhållits skulle de ökade möjligheterna
att frakta olja vara av stor betydelse i en kritisk situation. Tillkomsten av oljeledningar
kunde även utvidga möjligheterna för en lämplig placering av beredskapsförråden.
I den mån det är fråga om underjordisk ledning av mera
avsevärd längd skulle denna dessutom tjäna såsom mer eller mindre skyddat
lagringsutrymme. För planeringen av den utbyggnad av landets cistemutrymmen,
som erfordras ur 1’örsvarsberedskapssynpunkt, är det därför av många
skäl av stor vikt, att klarhet snarast erhålles i frågan om och när den planerade
oljeledningen mellan väst- och ostkusten kommer till stånd. Även oljeledningar
av mindre omfattning kunna emellertid vara av värde ur beredskapssynpunkt.
Med hänsyn härtill anser riksnämnden det önskvärt, att lättnader
i expropriationsförfarandet genomföras för att underlätta tillkomsten
av oljeledningar samt att Kungl. Maj:t får möjlighet att föreskriva villkor för
oljelednings begagnande m. m. Riksnämnden tillstyrker därför lagstiftningsåtgärder
i detta syfte.

Kungi. Maj:ts proposition nr 241.

9

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolius lön har framhållit såsom uppenbart,
att underjordiska oljeledningar skulle få en mycket stor betydelse både för
underlättande av landets oljeförsörjning och för en god transporthushållning.
Det måste då också anses angeläget, att nu gällande lagstiftning på sådant
sätt ändrades och kompletterades, att genomförandet av planerna på dylika
ledningar möjliggjordes. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, vore de nu framlagda
lagförslagen i huvudsak lämpliga.

Handelskammaren i Karlstad har yttrat bl. a. följande.

Kammaren har med stort intresse tagit del av promemorians innehåll. Projektet
om anläggande inom landet av underjordiska rörledningar för transport
av olja är otvivelaktigt en fråga av vital betydelse i flera hänseenden
och värd synnerligt beaktande ej minst från näringslivets sida. Från andra
länder hämtade erfarenheter ha givit vid handen, att rörledningstransport
är det avgjort effektivaste och billigaste sättet att forsla olja till lands. För
vårt vidkommande med vår relativt betydande oljekonsumtion och våra stora
avstånd skulle ett lyckligt genomförande av ifrågasatta^ planer tvivelsutan
innebära en rationaliseringsåtgärd av första ordningen på oljedistributionens
område. Utan att taga ställning till projektets tekniska genomförbayhet -—
svårigheterna torde härvid särskilt avse transport under den kalla årstiden
av tyngre oljor — önskar handelskammaren sålunda giva sitt stöd åt planerna
på anläggande av ett rörledningssystem för oljetransport och tillstyrker
för sin del utan erinran eif genomförande av de i promemorian föreslagna
lagstiftningsåtgärderna såsom utgörande en erforderlig förutsättning
för projektets praktiska förverkligande.

Vad härefter särskilt angår de föreslagna ändringarna i expropriationslagen
har någon erinran av principiell innebörd icke framställts. I
flera yttranden har betonats, att expropriationsrätt borde föreligga även i
fråga om enskilda oljeledningar. Från flera myndigheters och sammanslutningars
sida har även framhållits, att det vore synnerligen angeläget att förslaget
i denna del snarast framlades för riksdagen, varvid handelskammaren
i Göteborg påpekat, att planer om anläggande av oljeledningar vore aktuella.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att den föreslagna utvidgningen av expropriationslagen
nära komrne att beröra jordbrukets intressen, enär det syntes
sannolikt, att ifrågavarande ledningar i betydande utsträckning komme att
framdragas genom odlad jord. Styrelsen förutsatte emellertid, att vid bestämmande
av ersättning vid expropriation för ifrågavarande ändamål vederbörlig
hänsyn toges till olägenhet, vilken kunde åsamkas jordbrukare genom framtida
tillsyns- och underhållsarbeten å oljeledning, som nedlagts i hans jord.
Vidare borde beaktas, att oljeledning icke nedlades på sådant djup, alt den
vare sig vållade olägenheter vid den normala brukningen av jorden eller förorsakade
skada i fråga om täckdikningsanläggning.

Beträffande vissa bestämmelser i förslaget till ändring i expropriationslagen
ha emellertid erinringar framförts. I flera yttranden har sålunda framhållits,
att det i promemorian föreslagna snabbare expropriationsförfarandet för allmänna
oljeledningar borde iiga tillämpning jämväl beträffande enskilda oljeledningar.
Denna ståndpunkt har intagits av överståthållarämbetet, länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, statens bränslekommission och förenade
svenska oljeimportörcrs aktiebolag.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Även handelskammaren i Göteborg bär framhållit, att det jämväl vid anläggande
av enskild oljeledning borde finnas möjlighet att använda det snabbare
expropriationsförfarandet. Eftersom nu avsedda fall torde bli ganska
fåtaliga och det vore av vikt att de ifrågasatta medgivandena lämnades endast
vid verkligt bärande skäl, borde det emellertid ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma om reglerna rörande det snabbare förfarandet borde äga
tillämpning vid expropriation för enskild oljeledning.

Göta hovrätt har uttalat, att enligt 88 § andra stycket i förslaget skulle i
fråga om expropriation för allmän oljeledning gälla vad i 90 och 92—96 §§
lagen om expropriation stadgats. Detta hade enligt vad som anförts i promemorian
föreslagits i vederbörande markägares intresse. För tillgodoseende
av markägares behöriga intressen borde nämnda bestämmelser även göras
tillämpliga i fråga om enskilda oljcledningar. Hovrätten hemställde därför om
ändring av förslaget i sådan riktning.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt, om icke stadgandet i 89 § expropriationslagen
rörande elektriska svagströmsledningar borde äga tillämpning vid
expropriation för oljeledningar.

Beträffande de föreslagna särbestämmelserna rörande expropriation
för oljeledningar har vidare järnvägsstyrelsen framhållit, att expropriationsrätten
i regel komme att omfatta befogenhet att företaga arbeten
med ledningarnas nedgrävande i marken samt rätt att ha desamma kvarliggande
därstädes, men att i allmänhet fråga icke uppstode om utnyttjande av
något markområde i vanlig mening. Under dessa omständigheter borde hithörande
expropriationsbestämmelser närmast motsvara vad som gällde för
nedläggande av elektrisk kabel. Det kunde därför ifrågasättas, om icke företrädesvis
de särskilda bestämmelserna rörande expropriation för elektriska
svagströmsledningar skulle träda i tillämpning i stället för bestämmelserna
för farleder och luftfartsanläggningar.

Departementschefen.

Såsom förut nämnts sker flerstädes utomlands transport av olja genom
underjordiska ledningar. Det är antagligt att detta transportsätt skulle med
framgång kunna tillämpas även i vårt land, åtminstone såvitt angår oljor av
mera lättflytande beskaffenhet. Härigenom skulle tydligen vinnas en önskvärd
avlastning från övriga transportmedel. Från flera håll har även anmälts
intresse för anläggande av dylika ledningar och frågan om en ledning från
västkusten till hamn vid Östersjön eller Mälaren är för närvarande föremål
för undersökning inom 1946 års oljeledningsutredning.

De sålunda förefintliga planerna på anläggande av oljeledningar i vårt
land aktualisera frågan om de rättsliga förutsättningarna för dylika företag.
Dessa spörsmål ha upptagits till behandling i en inom nämnda utredning utarbetad
promemoria. I denna föreslås till en början vissa ändringar i expropriationslagen
i syfte att utvidga möjligheterna till expropriation av mark för
oljeledningar samt att underlätta sådan expropriation. Vidare innefattar promemorian
förslag om en särskild koncessionslagstiftning med avseende å
oljeledningar.

Kunql. l\laj:ts proposition nr 241.

11

Vad angår förslaget i förstnämnda del torde detta nu böra upptagas till
prövning samt underställas innevarande års riksdag. Visserligen är frågan om
en oljeledning från västkusten till ostkusten ännu under utredning och av
hänsyn till en dylik ledning påkallas alltså för närvarande icke några lagstiftningsåtgärder.
Enligt vad jag inhämtat föreligga emellertid planer rörande
anläggande av ledningar av mindre utsträckning och ansökningar om
expropriation för sådana ledningar torde kunna förväntas inom en nära
framtid. Tydligt är, att förverkligandet av dessa planer kan bidraga till uppkomsten
av ett för hela landet värdefullt oljeledningsnät. Med hänsyn härtill
synes det — utan avvaktan på resultatet av den pågående utredningen
rörande en större stamledning genom landet — redan nu böra tillses att anläggandet
av oljeledningar ej förhindras eller försvåras till följd av att därför
lämpade regler i expropriationslagen icke stå till buds.

Den av utredningen förordade koncessionslagstiftningen bygger på den
grundtanken, att det allmänna bör äga möjlighet till kontroll över det tilltänkta
nya transportmedlet. Enligt förslaget skall därför frågan om anläggande
av oljeledning som äger väsentlig betydelse för det allmänna vara
beroende av tillstånd av Kungl. Maj:t, som vid koncessionsfrågans avgörande
har att taga hänsyn till allmänna närings- och försvarspolitiska synpunkter.
I princip ansluter jag mig till utredningens uppfattning i detta hänseende;
för tillgodoseende av de betydande samhällsintressen som här göra sig gällande
synes möjlighet för det allmänna att öva ett bestämmande inflytande
över den kommande utvecklingen på området icke kunna undvaras. Emellertid
möta i fråga om den närmare utformningen av en dylik koncessionslagstiftning
åtskilliga spörsmål, till vilka jag icke nu är beredd att taga
slutlig ställning. Det synes lämpligt att för vinnande av närmare hållpunkter
avvakta resultatet av den pågående utredningen rörande den viktiga frågan
om en oljeledning från väst- till ostkusten. Förslaget till koncessionslagstiftning
torde med hänsyn härtill icke böra föranleda lagstiftning vid innevarande
års riksdag. Enligt min mening behöva inga nämnvärda olägenheter
uppstå genom att förslaget i denna del sålunda tills vidare lämnas åt
sidan. Redan den omständigheten att en oljeledning av större utsträckning
knappast torde kunna komma till stånd utan att medgivande till expropriation
av mark för ändamålet lämnas innebär viss möjlighet för Kungl. Maj:t
att öva kontroll. Och i den mån särskilda säkerhetsanordningar äro påkallade
med avseende å oljeledningar torde föreskrifter härom kunna meddelas
i administrativ ordning.

Jag torde nu få övergå till att närmare behandla förslaget om ändringar i
expropriationslagen. Härvid vill jag till en början erinra, att enligt 1 § 2 i denna
lag fastighet må genom expropriation tagas i anspråk, förutom för allmän
väg, järnväg, kanal eller annan farled med flera särskilt angivna ändamål,
även för annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande. Jämlikt
6 i samma paragraf må vidare expropriation ske för sådant ändamål som
.är jämförligt med de under 2 nämnda och äger väsentlig betydelse för det

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

allmänna. Såsom framhållits i promemorian lärer med stöd av dessa bestämmelser
-— ehuru oljeledning icke särskilt nämnes bland expropriationsändamålen
— expropriation kunna medgivas till förmån för oljeledning
som främjar den allmänna samfärdseln eller eljest kan sägas äga väsentlig
betydelse för det allmänna. För expropriation av mai*k för anläggande av
oljeledning som kan hänföras till dessa slag av företag synes någon lagändring
alltså icke erforderlig. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke
expropriationsmöjligheten bör utvidgas att avse även andra slag av oljeledningar.
Även om en sådan ledning i första hand avser att tillgodose ett
enskilt intresse, kan dock företaget, ehuru medelbart, tjäna även allmänna
intressen. För främjande av dylika för landet gagneliga företag synes
expropriation böra kunna medgivas. Jag vill erinra, att redan enligt gällande
lagstiftning expropriation är medgiven ej allenast för ändamål, som
innefatta ett direkt allmänt behov av synnerlig vikt, utan även i viss
utsträckning för tillgodoseende av intressen som endast indirekt äro av
betydelse för det allmänna. När det gäller att vinna en lämplig avgränsning
av expropriationsmöjligheten i nu avsedda fall synes man såsom i promemorian
förordats kunna anknyta till den nuvarande bestämmelsen i 1 § 13,
enligt vilket lagrum som förutsättning för expropriation av linbana gäller,
att den är behövlig för ett företag av större gagn för orten. Jag vill alltså
föreslå, att expropriationsändamålen utvidgas att omfatta oljeledning som
är behövlig för företag av betydelse som nu sagts.

I promemorian har vidare föreslagits, att vissa särbestämmelser skola införas
med avseende å expropriation för oljeledning, som är av väsentlig
betydelse för det allmänna. De föreslagna bestämmelserna avse dels att
exproprierad mark må tagas i besittning tidigare än vad vid expropriation i
allmänhet är fallet och dels att utvidgning av det ursprungligen bestämda
området för expropriationen må ske under vissa förutsättningar. I angivna
båda hänseenden ansluter sig förslaget till de särbestämmelser som gälla om
expropriation för farleder och anläggningar för luftfart. Vidare har i promemorian
förordats, att vissa av de för elektriska svagströmsledningar meddelade
särbestämmelserna skola gälla även för oljeledningar.

Vad först angår frågan om tidigare tillträde av mark vill jag erinra, att
enligt expropriationslagen gäller som huvudregel, alt den egendom som är
föremål för expropriation må tagas i besittning av den exproprierande först
sedan rättens utslag i expropriationsmålet vunnit laga kraft och expropriationsersättningen
nedsatts hos länsstyrelsen. Denna regel, att den slutligt
bestämda ersättningen skall vara betald innan tillträde får ske, har självfallet
tillkommit i markägarens intresse. Dock ha vissa undantag från denna regel
medgivits. Sålunda må vid expropriation för bl. a. vissa kommunikationsanläggningar,
däribland järnväg, farled och anläggning för luftfart, den exproprierande
under vissa förutsättningar taga marken i besittning redan så
snart stämning i expropriationsmålet utfärdats. Till skydd för markägaren
äro emellertid vissa föreskrifter givna. Säkerhet för expropriationsersättningen
skall sålunda ställas. Vid expropriation för järnväg och farled m. m. gäl -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

ler såsom ytterligare iörutsättning för tillträdesrätt i de lall, da ägaren, tinnes
ha giltigt skäl för vägran att låta marken tagas i besittning utan att
ersättning samtidigt gäldas, att sökanden hos länsstyrelsen nedsatt tre t järdedelar
av ett genom sakkunnig uppskattning bestämt ersättningsbelopp, vilken
del får lyftas av sakägarna utan avvaktan på utslaget i målet.

Dessa undantagsbestämmelser om tidigare tillträde vid expropriation för
vissa kommunikationsanläggningar äro föranledda av dessa företags ofta
brådskande natur. Tydligt är, att även vid utförande av anläggningar för
oljetransport skyndsamhet ofta kan vara påkallad. Då sådana anläggningar i
regel torde medföra endast intrång av mindre betydelse å den egendom där
de framdragas, synes ej heller sakägarnas intresse kräva vidhållande av regeln
att ersättningen i sin helhet alltid skall erläggas senast vid tillträdet.
Med hänsyn härtill synes det även vid expropriation för oljeledning böra finnas
möjlighet för den exproprierande att under ett tidigare skede av expropriationsförfarandet
erhålla tillträde till marken. Härvid lära tillräckliga
skäl icke vara för handen att såsom i promemorian förordats göra skillnad
mellan oljeledningar av väsentlig betydelse för det allmänna samt övriga
ledningar, för vilka föreslagits expropriationsrätt. Vad angår det närmare
innehållet i den ifrågasatta regeln synes denna lämpligen böra utformas i
överensstämmelse med motsvarande stadgande i fråga om farleder och anläggningar
för luftfart.

Medan vid expropriation i allmänhet expropriationsområdet skall av Kungl.
Maj :t på förhand exakt bestämmas, äger vid expropriation för vissa kommunikationsanläggningar,
däribland farleder och anläggningar för luftfart,
Kungl. Maj :t befogenhet att, jämte det ett särskilt angivet område fastställes,
lämna möjlighet till viss utvidgning av expropriationsområdet. Enligt 87 §
expropriationslagen gäller sålunda vid expropriation för farleder och anläggningar
för luftfart, att därest anledning prövas förefinnas att på grund av
förhållanden, som icke kunna med säkerhet bedömas på förhand, under anläggningens
utförande skall bliva av nöden att taga i anspråk jämväl mark
utanför det bestämda området, Kungl. Maj:t äger bestämma, i vilken omfattning
och under vilka förutsättningar sådan expropriation må ske. Även vid
expropriation för oljeledning torde i vissa fall svårigheter föreligga att på förhand
exakt bestämma expropriationsområdets omfattning. Under arbetets
gång kan det visa sig nödvändigt att göra en mindre avvikelse från den ursprungligen
bestämda sträckningen. Med hänsyn härtill torde, såsom i promemorian
förslagits, ifrågavarande bestämmelse böra äga giltighet även vid
expropriation för anläggning för oljetransport. Då det torde kunna föi utsättas
att en sådan möjlighet till utvidgning av expropriationen kommer att
medgivas endast då starka skäl tala därför och under iakttagande av markägarnas
behöriga intressen, synes någon invändning från rättssäkerhetssynpunkt
icke kunna riktas mot den föreslagna utsträckningen av stadgandets
tillämplighetsområde. Även i övrigt torde de för farleder och anläggningar
för luftfart meddelade särskilda bestämmelserna böra erhålla tillämpning
vid expropriation för oljeledningar.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

I promemorian ävensom i ett par yttranden har vidare föreslagits, att
vissa vid expropriation för elektriska svagströmsledningar avsedda särbestämmelser
skulle gälla jämväl för oljeledningar. Dessa bestämmelser avse
bl. a. att möjliggöra ett förenklat expropriationsförfarande. Jag finner det
emellertid icke tillrådligt att för närvarande andra särbestämmelser införas
med avseende å oljeledningar än jag förut förordat. I detta sammanhang
må påpekas, att även om det intrång som orsakas av en oljeledning i regel
är jämförelsevis obetydligt, större olägenhet dock i allmänhet lärer tillfogas
markägaren än vid framdragande av en elektrisk svagströmsledning. När
framdeles närmare erfarenhet vunnits rörande anläggningar för oljetransport,
torde få tagas under övervägande om ytterligare särbestämmelser äro
av behovet påkallade.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet.

Karl Gustaf Grönhagen.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

15

Bilaga A.

Vid den remitterade promemorian fogat förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.

Härigenom förordnas, att 1, 87 och 88 §§x lagen den 12 maj 1917 om expropriation
samt rubriken före 87 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

1 §•

Fastighet, som---utrymme däromkring;

13. för linbana eller oljeledning, som är behövlig för ett företag av större
gagn för orten; eller

14. för tillgodoseende av fjällrenskötselns behov.

Särskild rätt---till nationalpark.

5. Särskilda bestämmelser om expropriation för farleder, anläggningar för
luftfart och allmänna oljeledningar.

87 §.

Skall expropriation äga rum för inrättande eller förändring av farled, anläggning
för luftfart eller allmän oljeledning, som avses i lagen den

1947 angående koncession för vissa oljeledningar med mera, bestämme
Konungen visst område för expropriationen.

Prövas anledning---må ske.

88 §.

Vad i 79 § samt 82—85 §§ är stadgat skall tillämpas beträffande expropriation
för farleder, anläggningar för luftfart och allmänna oljeledningar.

I fråga om expropriation för allmän oljeledning skall dessutom gälla vad
i 90 och 92—96 §§ stadgats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1942:356 samt av 87 och 88 §§, se SFS 1945:856.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 april
1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswäbd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 23 april 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 11 april 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att
lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den
12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S. Edling.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Åke Mossler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
d Stockholms slott den 2 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng, Ericsson,
Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och handelsdepartementen
samt t. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Danielson, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
lagrådets den 28 april 1947 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 11
april 1947 remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 12 maj
1917 (nr 189) om expropriation.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 241.

2