Kungl. Maj.ts proposition nr 2-10.

!•

Nr 240.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1946 vid
dess tjugonionde sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 11 april 1947.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande
angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde
fattade beslut.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Bihang till riksdagens protokoll 7947. 1 samt. Nr 240.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
statsrådet Mossberg vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde fattade beslut samt anför
i anslutning därtill följande.

Inledning.

I det såsom bilaga till propositionen nr 111 till innevarande års riksdag
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden den 21 februari
1947 uttalade jag, att jag beträffande vissa av de vid Internationella arbetskonferensens
tjugonionde sammanträde fattade besluten hade för avsikt att
sedermera hemställa om att för årets riksdag proposition framlades med anhållan
om riksdagens yttrande. De under punkt II på konferensens dagordning
(intagen å s. 2 i omförmälda proposition) fattade besluten voro emellertid
av så brådskande natur och så speciell karaktär, att jag ansåg mig
böra påkalla, att i en särskild proposition riksdagens samtycke till ratificering
redan angivna dag inhämtades. Med nämnda uttalande åsyftades dels
en vid konferenssammanträdet enhälligt antagen »Akt av år 1946 angående
ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga», dels ock en konvention
(nr 80) angående partiell revision av de konventioner, som antagits av
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens vid dess tjugoåtta
första sammanträden, i vilken föreskrift meddelas rörande det framtida fullgörandet
av vissa kansligöromål, som enligt nämnda konvention ålegat Nationernas
förbunds generalsekreterare, och vilken vidare innehåller vissa ändrade
bestämmelser, föranledda av Nationernas förbunds upplösning och vidtagna
ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga. I detta sam
manhang ansåg jag mig jämväl — ehuru någon riksdagens åtgärd därav
icke påkallades — böra bringa till riksdagens kännedom en mellan Förenta
Nationerna och Internationella arbetsorganisationen träffad överenskommelse
om viss samverkan i bland annat administrativt och budgetärt avseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

I anslutning till vad jag sålunda uttalat får jag nu anmäla övriga vid
konferenssammanträdet fattade viktigare beslut.

Inledningsvis vill jag framhålla, att konferensen vid detta sammanträde
för första gången, i enlighet med de år 1945 beslutade ändringarna i Internationella
arbetsorganisationens stadga, hade att fastställa budget för organisationen.
Den budget, avseende utgifterna under år 1947, som antogs av
konferensen, belöper sig å 16 052 980 schweiziska francs (11 354 378 guldfrancs)
.

De av konferensen fattade besluten — samtliga hänförande sig till dagordningens
punkt III (Åtgärder till skydd för barn och unga arbetare) —
vilka äro av beskaffenhet att i enlighet med föreskrifterna i art. 19 av Internationella
arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen, äro följande: 1)

Konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn och minderåriga
för utrönande av deras lämplighet för industriellt arbete;

2) Konvention (nr 78) angående läkarundersökning av barn och minderåriga
för utrönande av deras lämplighet för icke-industriellt arbete;

3) Rekommendation (nr 79) angående läkarundersökning av barn och
minderåriga för utrönande av deras lämplighet för arbetsanställning;

4) Konvention (nr 79) angående begränsning av nattarbete för barn och
minderåriga i icke-industriell verksamhet; samt

5) Rekommendation (nr 80) angående begränsning av barns och minderårigas
nattarbete i icke-industriell verksamhet.

Texterna till dessa konventioner och rekommendationer torde få såsom
bilagor (Bil. A—E) fogas til! statsrådsprotokollet i detta ärende.

Den under punkt IV på dagordningen upptagna frågan angående socialpolitisk
minimistandard i icke-självständiga områden — bestämmelser ägnade
att intagas i en internationell konvention — var vid detta konferenssammanträde
föremål för en första behandling. Konferensen antog en resolution,
varigenom beslöts, att frågan skulle upptagas till slutlig behandling vid arbetskonferensens
nästkommande allmänna sammanträde år 1947.

I särskild bilaga lämnas en förteckning över andra vid konferensen antagna
viktigare resolutioner (Bil. F).

Inhämtade yttranden.

Samtliga de i anslutning till punkt III på dagordningen antagna konventioner
och rekommendationer ha remitterats till delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet för yttrande. Delegationen har i sin tur
inhämtat yttranden i ärendet från socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
medicinalstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission, varjämte delegationen
berett landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och svenska arbetsgivareföreningen tillfälle att avgiva yttrande.
Arbetsmarknadskommissionen har därvid bifogat särskilt yttrande från
kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för innehållet i de avgivna
yttrandena.

Be till delegationen avgivna remissvaren.

Vissa av de av delegationen hörda myndigheterna inskränka sig i sina yttranden
till allmänna uttalanden, medan andra därutöver ingå på en detalj -granskning av de i de olika konventionerna och rekommendationerna förekommande
bestämmelserna.

Följande allmänna uttalanden må här återgivas.

Socialstyrelsen yttrar, att styrelsen finner de ifrågavarande konventionerna
och rekommendationerna vara ur social synpunkt väl motiverade och ägnade
att stödja utvecklingen på området. De flesta av de föreslagna föreskrifterna
hade redan upptagits i svensk lagstiftning, antingen i form av redan
gällande lag eller i det av 1938 års arbetarskyddskommitté framlagda förslaget
till ny lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. I övrigt
torde bestämmelserna i konventionerna och rekommendationerna böra beaktas
vid det fortsatta arbetet med arbetarskyddslagstiftningen och med yrkesvägledningen
för ungdom.

Statens arbetsmarknadskommission, som finner, att bestämmelserna i konventionerna
och rekommendationerna i vissa delar sammanfalla med gällande
eller föreslagen lagstiftning i Sverige, framhåller, att utvecklingen på
den svenska arbetsmarknaden och de senaste årens högre sysselsättningsvolym
medfört en starkt ökad efterfrågan på den yngre arbetskraften. Med
hänsyn härtill och då åldersproportionerna inom befolkningen för lång tid
framåt komme att ställa höga krav på arbetstagarnas prestationsförmåga,
vore en effektiv hälsovård och hälsokontroll inom arbetslivet av allra största
betydelse. Utan att taga ställning till frågan om ratifikation av konventionerna
förutsatte kommissionen, att de beaktades vid den försatta behandlingen
av det föreliggande förslaget till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall
i arbete.

Landsorganisationen anser, att då de mot konventionernas bestämmelser
svarande reglerna i svensk rätt äro föremål för omarbetning i samband med
den allmänna revisionen av arbetarskyddslagstiftningen, ställning för närvarande
icke synes kunna tagas till frågan om konventionernas ratificering
av vårt land. Av samma anledning torde för närvarande några åtgärder icke
kunna vidtagas med anledning av rekommendationerna.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) finner det ur allmän social
synpunkt angeläget, särskilt i en situation, då vidgade krav ställas på den
yngre arbetskraftens engagemang inom arbetslivet, att hälsoskyddande åtgärder
bliva vidtagna genom medicinsk yrkesrådgivning, reguljär yrkesvägTedning,
systematiska läkarbesiktn mgar och genom inskränkningar i arbetstiden
för sådan arbetskraft. Det förefölle dock, som om vissa artiklar i
konventionerna fått en alltför rigorös utformning, vartill komme, att i fråga
om minderårigas användande i nattarbete avvikelser förelåge, som utan lag
stiftningsändring icke möjliggjorde ratifikation. Vissa principiella skiljaktig -

Kungl. Maj.is proposition nr 240.

heter förelåge även i fråga om läkarundersökningens karaktär. 1 svensk lagstiftning
skulle denna avse att ådagalägga huruvida ur medicinska synpunkter
olämplighet för viss anställning eller visst arbete förelåge, medan enligt
konventionerna sådan besiktning skulle ådagalägga lämplighet. Svensk lagstiftning
förutsatte vidare dispens för läkarbesiktning, när det gällde arbete,
som medförde ringa ansträngning eller som fortginge under kortare tid avåret,
och 1938 års arbetarskyddskommittés förslag innehölle också vissa inskränkningar
i fråga om läkarbesiktning på grund av att bestämmelserna
härom icke vore giltiga för vissa siag av sysselsättningar.

Enligt organisationens mening vore det lämpligt att frågan om ratifikation
anstode och gjordes till föremål för övervägande i samband med kommande
revision av arbetarskyddslagstiftningen.

Svenska arbetsgivareföreningen anför beträffande behandlingen av ifrågavarande
konventioner och rekommendationer vid arbetskonferensen, att de
danska, norska och svenska regeringsdelegaterna vid flera tillfällen underarbetet
i vederbörande kommitté framfört ändringsförslag, som skulle vara
ägnade att göra konventionerna om läkarundersökning av barn och unga
arbetare mer elastiska för att därigenom öka möjligheterna för medlemsstaterna
att ratificera konventionerna. I samma syfte hade för övrigt framförts
vissa förslag med hänsyn till den tredje konventionen, som utarbetats av
samma kommitté (angående nattarbete). Kommittémajoriteten hade icke
kunnat finna det möjligt att acceptera de framställda ändringsförslagen.
Som en följd härav måste de tre staternas regeringar göra vissa reservationer
beträffande möjligheterna att ratificera dessa konventioner i en nära framtid.
Rent allmänt kunde om de föreliggande konventionerna sägas, alt de
vore alltför stelt utformade. Från de skandinaviska representanternas sida
hade under kommittéarbetet allvarliga ansträngningar gjorts att i konventionsförslagen
få till stånd vissa ändringar, som skulle kunna underlätta ratifikation
av konventionerna. Dessa strävanden hade emellertid mött föga eller
ingen förståelse.

I fråga om de detaljuttalanden som i vissa av de inkomna yttrandena
gjorts rörande bestämmelserna i de olika konventionerna och rekommendationerna
må följande nämnas.

A. Konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn
och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt
arbete och konvention (nr 78) angående läkarundersökning
av barn och minderåriga för utrönande av
deras lämplighet för icke-industriellt arbete.

Socialstyrelsen yttrar i huvudsak följande beträffande de olika artiklarna
i konventionerna.

Artiklarna 1 — 3. Föreskrifter av hithörande slag funnes i arbetarskyddslagen.
I förslaget till ny arbetarskyddslag föresloges bestämmelser om
läkarundersökning och läkarbesiktning av alla minderåriga, oavsett arbetets
art och arbetsplatsens storlek. Enligt lagförslaget skulle emellertid ■— i lik

Kungi. Maj.ts proposition nr 240.

het med den nu gällande lagen — läkarundersökning och läkarbesiktning
icke föreskrivas, när det gällde icke-industriellt arbete av familjemedlemmar
eller arbete, som vore att hänföra till jordbruk eller någon dess binäring,
vilken icke bedreves såsom självständig verksamhet. I konvention nr 78 hade
medgivits, att den nationella lagstiftningen kunde från tillämpningen av
denna konvention undantaga vissa familjeföretag. Styrelsen ville icke framställa
något önskemål om lagstiftningens utvidgning till dessa områden men
ansåge sig böra fästa uppmärksamheten på att de minderåriga, som arbetade
i familjeföretag i hem och i jordbruk, icke komme att stå under obligatorisk
kontroll i hithörande avseenden.

Artikel 4. Betryggande föreskrifter rörande denna fråga, ehuru av
annan konstruktion, syntes föreligga i kungörelsen den 2 december 1938
(nr 711) angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till förebyggande
av vissa yrkessjukdomar, vilka stadganden skulle äga motsvarighet
i den nya arbetarskyddslagen 15 § 2 mom.

Artikel 5. Varken i gällande lag eller i lagförslaget funnes någon föreskrift
om att minderårig kunde befrias från att själv bekosta läkarundersökning
för vinnande av arbetsanställning. De årliga läkarbesiktningarna skulle
dock icke bekostas av de minderåriga. Det i konventionerna intagna stadgandet
om kostnadsfri läkarundersökning funne socialstyrelsen vara föredömligt
för svensk lagstiftning. Styrelsen ville därför uttala det önskemålet,
att en undersökning företoges för utrönande av möjligheterna att på statens
bekostnad bereda minderåriga tillfälle att erhålla dylik undersökning
utan avgift.

Artikel 6. 1—2. Åtgärder av detta slag, vilka syntes styrelsen väl motiverade,
torde tillhöra arbetsmarknadskommissionens verksamhetsområde,
varför styrelsen allenast ville framhålla den utomordentliga betydelse, som
sjukdomsbotande och hälsostärkande åtgärder hade till förebyggande av varaktig
arbetsoförmåga och särskilt för tillvaratagande av partiellt arbetsföras
arbetsförmåga. Ungdoms vårdskom mit tfn vore sysselsatt med en plan för organisation
av hälsokontrollen för barn och ungdom, vilken enligt kommitténs
tanke skulle kunna sammankopplas med yrkesvägledning för ungdom
från skolåldern upp till vämpliktsåldern.

3. Bestämmelser av här avsett slag funnes såväl i gällande arbetarskyddslag
13 § första stycket och 35 § andra stycket som i 1938 års arbetarskyddskommittés
förslag till ny lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete
m. m. (29 § första stycket samt 36 § 2 mom.).

Artikel 7. 1. Föreskrifter av hithörande slag funnes i gällande lag och
vore avsedda att gälla framgent.

2. övervakningen skedde genom yrkesinspektionen. Särskilda identifieringsåtgärder
vore ej föreskrivna i svensk lag. Vad beträffade övervakningen
av tillämpningen av föreskrifterna om läkarundersökning för utrönande av
lämplighet för arbetsanställning av barn och minderåriga, som för egen eller
föräldrars räkning sysselsattes i ambulerande handel eller annan å allmän
plats bedriven sysselsättning, funne socialstyrelsen det önskvärt, att en un -

Kanyl. Maj:ts proposition nr 240.

dersökning föreloges för utrönande av huruvida och på vad sätt denna fråga
borde närmare regleras i svensk lagstiftning.

I fråga om övriga artiklar i konventionerna uttalar styrelsen, att artiklarna
8—9 syntes sakna tillämplighet för vårt lands vidkommande, att artikel It i
konvention nr 77 och artikel 10 i konvention nr 78 icke föranledde någon
styrelsens erinran samt att artiklarna 12—19 i konvention nr 77 och 11—18
i konvention nr 78 icke påkallade något styrelsens uttalande.

Riksförsäkringsanstalten anför beträffande de olika artiklarna i konvention
nr 77 följande.

Artikel 1. Nu gällande bestämmelser om i vilka verksamhetsgrenar
läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga skulle företagas återfunnes
i 10 § och 35 § arbetarskyddslagen. Gränsdragningen härutinnan vore
fastställd i lagen och kunde sålunda icke ändras av någon förvaltnings- eller
tillsynsmyndighet. Enligt det av 1938 års arbetarskyddskommitté framlagda
förslaget till ny arbetarskyddslag skulle minderåriga arbetstagare undergå
läkarundersökning och läkarbesiktning, oavsett om de sysselsattes i industriellt
eller icke-industrieilt arbete.

Artikel 2. Härutinnan hänvisar anstalten till 10 § andra stycket arbelarskyddslagen,
som i huvudsak stadgar, att minderårig icke må användas
till industriellt arbete utan så är, att den minderåriges inlygsbok, utöver vad
i 9 § föreskrives, innehåller läkarintyg, utvisande att den minderårige icke
företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling, eller, där så
skulle vara förhållandet, att den minderårige icke kan anses komma att lida
men av den sysselsättning, varom fråga är. Motsvarande bestämmelse, gällande
oavsett arbetets art, återfinnes i 28 § c) förslaget till ny arbetarskyddslag.

Artikel 3. 1—2. Föreskrifter om fortlöpande läkarbesiktningar av minderåriga
återfunnes i 35 § arbetarskyddslagen och 36—39 §§ lagförslaget. 1
avgivet utlåtande över förslaget hade anstalten med avseende å dess 36 §
yttrat följande. »Enligt 1 mom. andra stycket skulle arbetsrådet äga med
giva befrielse från besiktning av minderåriga bland annat där fråga är om
arbete, som fortgår allenast under kortare tid av året. Förmodligen bär kommittén
avsett, att denna undantagsmöjlighet skall anses omfatta det vanliga
säsongarbetet inom skogshanteringen i Norrland och andra landsdelar. Emellertid
kan det med hänsyn till skogsarbetsställenas stora antal och spridda
belägenhet samt de ofta svåra framkomstmöjlighetema icke gärna ifrågakomma,
att läkarna skola färdas omkring i skogen för besiktning av minderåriga.
Härtill kommer, att skogs- och även flottningsax-betama ofta medtaga
sina söner eller andra anförvanter till arbetet utan att arbetsgivaren erhål
ler kännedom därom förrän efter lång tid. Av nu nämnda skäl bör, i likhet
med vad som skett i gällande lag, i den nya lagen införas en särskild un
dantagsbestämmelse av innehåll, att vad i 36 § 1 mom. första stycket stadgas
icke skall äga tillämpning å skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete.
»

3. I fråga om denna punkt hänvisar anstalten till 15 S arbetarskyddslagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

samt till 25 § 3 mom. och 29 § andra stycket i det nya lagförslaget ävensom
till vad anstalten i förutnämnda utlåtande anfört rörande sistnämnda
bestämmelser. Beträffande 25 § 3 mom. hade anstalten yttrat följande. »Den
i 3 mom. stadgade allmänna befogenheten för Konungen att under där angiven
förutsättning föreskriva vissa villkor för arbetstagares användande till
visst slag av arbete eller förordna, att arbetstagare ej må användas däri, lärer
jämväl få anses innefatta befogenheten att utfärda dylika föreskrifter
avseende allenast viss kategori av arbetstagare, till exempel minderåriga
eller kvinnor. Det kan ifrågasättas, huruvida detta icke borde komma till
uttryck i stadgandet.» Med avseende å 29 § andra stycket hade anstalten anfört
följande. »Med hänsyn till vad som anförts vid 25 § 3 mom. torde stadgandet
i andra stycket kunna utgå. Emellertid skulle nämnda stadgande,
i likhet med motsvarande nu gällande, bereda möjlighet till utfärdande av
särskilda skyddsföreskrifter för minderårig i arbete, som innebär våda i
moraliskt avseende. Dylika föreskrifter ha dock hittills icke behövt utfärdas.
Därest behov därav i visst fall skulle uppkomma efter en ny lags ikraftträdande,
vilken på sätt anstalten föreslagit endast upptoge bestämmelsen
i 25 § 3 mom., kunna, därest stadgandet i lagförslagets 59 § 2 mom. intages
i den nya lagen, nödiga föreskrifter meddelas med stöd av detta stadgande.»

Artikel 4. Riksförsäkringsanstalten konstaterar, att några särskilda bestämmelser
om åldersgräns för läkarundersökning och läkarbesiktning av
minderåriga vid särskilt riskfyllt arbete icke finnas i Sverige och ej heller
äro föreslagna till genomförande samt hänvisar i likhet med socialstyrelsen
till kungörelsen den 2 december 1938.

I fråga om artiklarna 5—-7 lämnar riksförsäkringsanstalten en redogörelse
för i Sverige gällande bestämmelser och principer, som överensstämmer
med vad socialstyrelsen under varje artikel anfört. Såvitt slutligen angår
artiklarna 8—1 9 föranleder dessa icke till något riksförsäkringsanstaltens
uttalande eller någon dess erinran.

I fråga om konvention nr 78 hänvisar riksförsäkringsanstalten till vad
anstalten yttrat beträffande de olika artiklarna i konvention nr 77. Såvitt
avser artiklarna 1—3 framhåller anstalten i övrigt att nu gällande arbetarskyddslag
(10 § andra stycket och 35 §) överhuvud icke äger tillämpning å
arbete, som utförts av medlem av arbetsgivarens familj samt lämnar därefter
en redogörelse för det nya lagförslagets bestämmelser. (Jfr socialstyrelsens
yttrande beträffande artiklarna 1—3.)

Medicinalstyrelsen anför följande.

Artikel 1. Mot avgränsningen av begreppet »industriföretag» i artikel
1 av konvention nr 77 och definition av »icke-industriellt» arbete i samma
artikel av konvention nr 78 har styrelsen intet att erinra. Förslaget i sistnämnda
artikel, att familjeföretag, i vilka endast föräldrar och deras barn
eller myndlingar vore sysselsatta, kunde undantagas från tillämpningen av
konventionen, dock allenast försåvitt arbetet befunnits icke medföra fara
för barnens eller de minderårigas hälsa, innebure en viss skärpning jämfört

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

med arbetarskyddskommitténs förslag, enligt vilket medlem av arbetsgivarens
familj skulle vara helt befriad från besiktningsplikt. Styrelsen anser, att
Sverige lämpligen bör ansluta sig till ifrågavarande skärpta bestämmelse.

Artiklarna 2 — 3 anser styrelsen kunna godtagas.

Den i artikel 4 föreslagna förskjutningen av åldersgränsen för hälsoövervakning
till 21 års ålder, då fråga vore om särskilt riskfyllt arbete, kunde
ur medicinsk synpunkt tillstyrkas.

Artikel 5. För att uppfylla fordringarna i denna artikel torde möjligheten
att befria den minderårige från skyldigheten att enligt arbetarskyddskommitténs
förslag i vissa fall erlägga kostnaden för första undersökningen
vid arbetsbokens anskaffande böra närmare undersökas.

De i artikel 6 föreslagna riktlinjerna för yrkesrådgivning och yrkesutbildning
m. m. torde böra antagas.

Medicinalstyrelsen uttalar sammanfattningsvis, att konventionerna n:ris 77
och 78 synas kunna godtagas för Sveriges vidkommande.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft
anse, att den medicinska kontrollen av ungdomens hälsa bör utsträckas
så långt i tiden som möjligt och helst omedelbart anknytas till de
läkarundersökningar, som ske i skolorna, varigenom en fortlöpande individuell
hälsokontroll möjliggöres. Den övre åldersgränsen för sådan kontroll
borde enligt de sakkunnigas uppfattning sättas till 21 år. Kontrollen torde
böra omfatta alla minderåriga, oavsett arbetsområde och sålunda gälla även
husligt arbete, familjeföretag och jordbruk.

Av övriga artiklar i konventionerna upplaga de sakkunniga allenast artiklarna
4—6 till behandling samt anföra därom följande.

Artikel 4. Obligatorisk läkarundersökning borde beträffande minderårig
arbetstagare med riskfyllt arbete förekomma oftare än en gång om året.

Artikel 5. Det vore önskvärt, att läkarundersökning icke medförde
kostnader för den minderårige eller hans föräldrar.

Artikel 6. Bestämmelserna i denna artikel syntes överensstämma med
vad som redan tillämpades i Sveriges genom ungdomsförmedling och yrkesrådgivning
i samband därmed. Det i artikeln påbjudna samarbetet mellan
olika myndigheter syntes nödvändigt för att uppnå åsyftat resultat.

Svenska arbetsgivareföreningen uttalar att det lagförslag, ‘som 1938 års
arbetarskyddskommitté framlagt och mot vilket föreningen i dessa delar icke
haft något att erinra, motsvarar den standard, som konventionerna syfta till.
t vissa betydelsefulla avseenden vore emellertid lagförslaget och konventionernas
föreskrifter icke förenliga. Fn närmare granskning av vissa av de i
konventionerna intagna artiklarna gåve föreningen anledning till följande
erinringar.

Artikel 1 i båda konventionerna. Från konventionernas tilllämpningsområde
vore icke undantaget arbete, som arbetstagare utförde i
sitt hem eller å annan plats, som av honom bestämdes. Sådant undantag
funnes däremot i vårt förslag till ny arbetarskyddslag. Det syntes orimligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

att kräva, läkarundersökning och läkarbesiktning vid hemarbete, främst ur
den synpunkten att det vore alldeles omöjligt att övervaka, att sådana bestämmelser
följdes. Under konimittébehandbngen hade därför från skandinaviskt
håll föreslagits, att hemarbete skulle undantagas från konventionens
tillämpningsområde. Det hade därvid påpekats, att i de nordiska länderna
det icke kunde ifrågakomma, att man lagstiftningsvägen införde bestämmelser,
vilkas efterlevnad man icke kunde kontrollera. Detta ändringsförslag
hade emellertid icke mött någon förståelse.

Artikel 1 i konventionen nr 7 7 (industrielltarbete). I förevarande
artikel funnes icke något undantag för familjeföretag från konventionens
giltighetsområde. Det kunde erinras om att enligt lagförslaget bestämmelserna
om läkarundersökning och läkarbesiktning icke skulle äga
tillämpning beträffande arbete, som utfördes av medlem av arbetsgivarens
familj. En undantagsbestämmelse av motsvarande innehåll hade ursprungbgen
föreslagits av byrån men bortfallit under kommittébehandlingen efter
en votering, där röstetalet för och emot varit tämligen lika.

Artikel 1 i konvention nr 78 (icke-industriellt arbete).
1 lagförslaget stadgades, att från lagens tillämpningsområde skulle undantagas
husligt arbete. Något motsvarande undantag funnes ej i konventionen;
tvärtom förklarades under kommittébehandlingen, att även husligt arbete
inrymdes under konventionen. Enligt föreningens åsikt hade tillämpningsområdet
för konventionerna på detta sätt blivit så vidsträckt, att det icke
vore möjligt för vårt land att ratificera dem.

Artikel 2 punkt 1 och punkt 3 b i båda konventionerna.
Här förutsattes uppenbarligen, att läkarundersökningen skulle bedrivas så,
att man prövade arbetstagarnas lämplighet för ett visst arbete eller för en
viss angiven grupp av arbeten eller sysselsättningar. 1 vårt land skedde emellertid
av praktiska skäl läkarundersökningen efter ett något avvikande system,
i det att läkaren prövade för vilka slag av sysselsättningar vederbörande icke
vore lämplig och lämnade uppgift därom i läkarintyget. För alla övriga slag
av sysselsättningar vore den minderårige därefter i princip godkänd. Man
kunde fråga sig, om det i vårt land tillämpade förfarandet, som vi knappast
hade någon anledning att ändra, kunde anses stå i överensstämmelse med
konventionens föreskrifter. Frågan vore tveksam, men föreningen hölle närmast
före, att man icke skulle behöva tolka konventionen så strängt, att vårt
system skulle anses strida mot densamma.

Artikel 3 punkt 3 i båda konventionerna. I 36 § 1 mom.
andra stycket i lagförslaget stadgades, att då fråga vore om arbete, som
medförde synnerligen ringa ansträngning eller fortginge allenast kortare tid
av året, arbetsrådet ägde i den mån så prövades påkallat medgiva befrielse
från besiktning, varom stadgades i lagen. Den svenska regeringen hade i
sitt svar på byråns frågeformulär yrkat, att motsvarande dispensbestämmelse
skulle införas i konventionen. Detta yrkande hade icke rönt beaktande. Undantaget
vore emellertid enligt föreningens uppfattning nödvändigt och även
avsaknaden därav torde förhindra ratifikation från vårt lands sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Artikel 4 punkt 1 i båda konventionerna. Denna bestämmelse
kunde möjligen anses stå i överensstämmelse med lagförslaget, enär i
15 § i förslaget upptoges en regel om befogenhet för arbetsrådet att föreskriva
läkarundersökning vid synnerligen hälsofarligt arbete. Denna undersökningsplikt
gällde alla åldrar, och man toge sålunda icke särskilt sikte på läkarundersökning
av ungdom. Men eftersom arbetare även mellan 18 och 21 år
komme in under bestämmelsen i lagförslaget, torde konventionens fordran
på denna punkt vara uppfylld.

Artikel 5 i båda konventionerna. Enligt lagförslaget kunde en
mindre kostnad för läkarundersökning i undantagsfall få betalas av den
minderårige eller hans föräldrar. Avsikten vore, att den minderårige skulle
kostnadsfritt få den första läkarundersökningen i skolan. Det läkarintyg,
som då utfärdades, gällde emellertid icke längre än ett år. Skulle han dröja
utöver ett år med att taga anställning, måste han på egen bekostnad skaffa
nytt läkarintyg. Hade han däremot tagit anställning inom ett år efter det
att han slutat skolan, bleve han ju i den anställningen föremål för kostnadsfri
läkarbesiktning, och det intyg, som då lämnades vid läkarbesiktningen,
gällde ett år på samma sätt som det förra läkarintyget. Skulle han emellertid
lämna sin anställning och söka en ny sådan, sedan mer än ett år förflutit
från det att han undergått läkarbesiktning i den förra anställningen, förelåge
även här en situation, då han själv måste bekosta en läkarundersökning.
Det borde dock erinras om att en sådan undersökning skulle verkställas av
läkare i statens eller kommunens tjänst och mot fastställd taxa. Kostnaden
därför kunde förutsättas bliva rätt obetydlig.

Sluligen erinrar föreningen därom, att den svenska regeringen under den
förberedande behandlingen av frågan vid arbetskonferensen föreslog, att föreskriften
om att läkarundersökningen skulle vara fri borde upptagas i en rekommendation
i stället för i konventionen. Därest detta förslag godtagits, hade
en motsättning mellan lagförslaget och konventionstexten icke behövt uppstå
på denna punkt.

Under åberopande av vad sålunda anförts avstyrker föreningen ratificering
av de ifrågavarande konventionerna.

15. Rekommendation (nr 79) angående läkarundersökning
av barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet
för arbetsanställning.

Socialstyrelsen framhåller, att föreskrifter i de hänseenden som i rekommendationen
behandlas under I Tillämpningsområde och II Läkarundersökning
finnas i gällande lag samt i lagförslaget och torde i allt väsentligt överensstämma
med rekommendationens innehåll.

I fråga om III Åtgärder i fråga om personer, som vid läkarundersökning
befunnits helt eller delvis olämpliga för arbete anser styrelsen, att dylika
åtgärder äro av beskaffenhet att tillhöra arbetsmarknadskommissionens
uppgifter.

Styrelsen har vidare intet alt erinra mot att de under rubriken IV Ansvariga

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

myndigheter föreslagna åtgärderna genomföras samt framhåller vikten av
att åtgärderna i möjligaste mån samorganiseras med de i varje särskilt land
förefintliga medicinska dispositionerna för undersökning och kontroll av
arbetskraften.

Vad slutligen angår V Tillämpningsmetoder anför styrelsen, att bestämmelser
av det slag, som avses i punkt 13 a)—b) i rekommendationen finnas
i gällande lag (33 §) och i lagförslaget (34 §). Bestämmelser motsvarande
de i punkt 14 avsedda funnes däremot ej och vore ej heller föreslagna.
Styrelsen ville ifrågasätta, huruvida icke denna fråga lämpligen borde utredas
för utrönande av om lagstiftning härom vore erforderlig för Sveriges
vidkommande.

Riksförsäkringsanstalten hänvisar i fråga om I Tillämpningsområde och
II Läkarundersökning till arbetarskyddslagens föreskrifter om läkarundersökning
och läkarbesiktning av minderåriga (10 § andra stycket och 35 §)
samt motsvarande bestämmelser i förslaget till ny arbetarskyddslag (28 §
och 36—39 §§) ävensom till kungörelsen den 31 december 1912 (nr 3871
angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare.
Anstalten framhåller, att något sådant förbehåll, som avses i punkt 6 andra
stycket beträffande vissa upplysningar av konfidentiell art, icke finnes
enligt gällande svensk lag och icke heller föreslagits i den nya lagstiftningen.

Med avseende å avdelningarna III—V i rekommendationen är anstaltens
yttrande i huvudsak av samma innebörd som socialstyrelsens.

Medicinalstyrelsen anför i fråga om rekommendationens avdelning II
punkt 3 följande. I angivna punkt framhålles, att det vore önskvärt, att alla
barn före skolgångens avslutande underginge allmän läkarundersökning, men
att detta icke borde inkräkta på den läkarundersökning, som skulle äga rum
vid tillträdandet av anställning. I jämförelse med arbetarskyddskommitténs
förslag, att läkarintyg av skolläkare infört i arbetsbok skulle kunna gälla
under ett års tid, innebure detta en skärpning, som enligt styrelsens mening
icke vore behövlig.

Styrelsen instämmer vidare i önskemålet (punkt 7) att icke enbart alla
minderåriga i lagens bemärkelse utan även ungdom i industriellt och ickeindustriellt
arbete i åldern 18—21 år bli föremål för årliga läkarundersökningar.
Att så bör ske i visst slags arbete såsom i gruvor, å sjukhus o. d.
som rekommendationen föreslår, vill medicinalstyrelsen livligt förorda.

Styrelsen tillstyrker en tillämpning för Sveriges del av rekommendationens
bestämmelser med undantag för den ovan berörda enligt styrelsens mening
obehövliga skärpningen.

Statens arbetsmarknadskommission finner, att det under punkt 10 framförda
önskemålet om förteckningar över yrken och sysselsättningar, som
lämpa sig för minderåriga, vilka lida av viss kroppslig svaghet eller visst
kroppsligt lyte, vara en mindre lämplig lösning. I stället borde man vid upprättandet
av dylika förteckningar i första hand inrikta sig på att klarlägga,

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

vilka yrken som med hänsyn till viss kroppslig svaghet hos arbetstagaren
vore ur medicinsk synpunkt olämpliga. Dessa förteckningar, kompletterade
med sammanställningar över risker och diskvalificerande svagheter inom
olika yrken, torde utgöra eu oundgänglig grundval för vederhäftig yrkesvägledning
av här ifrågavarande personer. Vid utnyttjande av dessa förteckningar
för yrkesvägledning i det enskilda fallet torde man böra framhålla
önskvärdheten av att — där så ske kunde — samråd komme till stånd mellan
undersökningsläkaren och representant för den offentliga arbetsförmedlingens
yrkesvägledning.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft
understryka starkt vikten av den särskilda läkarutbildning, som
avses i rekommendationens punkt 11.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att rekommendationen bör tagas under
övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskyddslagstiftningen.

C. Konvention (nr 79) angående begränsning av nattarbete
för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet.

Socialstyrelsen framhåller beträffande Del I. Allmänna bestämmelser, att
bestämmelser av ungefär motsvarande innehåll, täckande det väsentliga av
vad här avhandlas, finnas i gällande lag och i lagförslaget samt att nattarbete
i princip icke skall förekomma för minderåriga. Övriga delar av konventionen
föranleda intet uttalande från styrelsens sida.

Riksförsäkringsanstalten anför följande.

Artikel 1. 1—3. Anstalten yttrar, att för närvarande här i landet gäller
i viss mån olika regler beträffande nattarbete för minderåriga vid industriellt
och vid icke-industriellt arbete. Dessa regler vore fastställda i lag
och återfunnes i 14 § 3 mom. första stycket arbetarskyddslagen. Någon
möjlighet för tillsynsmyndighet att göra ändring i gränsdragningen mellan
industriellt och icke-industriellt arbete förelåge icke. I förslaget till ny arbetarskyddslag
hade däremot icke gjorts någon skillnad i fråga om minderårigas
nattarbete med avseende å arbetets karaktär av industriellt eller icke
industriellt annat än så tillvida, att bestämmelserna om förbud mot minderårigs
arbete nattetid icke vore avsedda att gälla det egentliga jordbruket.

4. Den nuvarande arbetarskyddslagen äger, yttrar anstalten, enligt 1 §
första stycket tillämpning endast å »rörelse» samt å vissa särskilda byggnadsellcr
arbetsföretag. Härav följde, att »husligt arbete i enskilda hushåll» folk
utanför lagens tillämpningsområde. Jämlikt särskild föreskrift i 1 § andra
stycket b) vore från lagens tillämpning jämväl undantaget arbete, som utfördes
av medlem av arbetsgivarens familj. I det nya lagförslaget hade undantag
stadgats för »husligt arbete, som utföres i arbetsgivarens hem», och
l>e träffan de »arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj» vore
|ajren avsedd att gälla endast i begränsad utsträckning och bl. a. icke i fråga
om bestämmelserna angående nattvila för minderåriga. Beträffande arliete

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

av familjemedlemmar, som vore förlagt till arbetsgivarens bostad, eller arbete,
som vore alt hänföra till jordbruk eller någon dess binäring, vilken
icke bedreves såsom självständig verksamhet, skulle lagen över huvud taget
icke äga tillämpning.

Beträffande artikel 2 anför anstalten följande.

Enligt 14 § 3 inom. första stycket gällande arbetarskyddslag skall minderårig
för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbete under minst elva
timmar varje dygn; och skall i denna ledighet ingå, där minderårig under
sexton år användes till industriellt eller därmed jämförligt arbete, tiden mellan
klockan 19 och klockan 6 samt eljest tiden mellan klockan 22 och
klockan 5. Från vad sålunda stadgats kan i vissa fall yrkesinspektör eller
yrkesinspektionens chefsmyndighet bevilja undantag beträffande yngling som
fyllt sexton år, och yngling som fyllt fjorton år kan med chefsmyndighetens
medgivande användas till flottningsarbete »i den mån förhållandena därtill
föranleda». Motsvarande stadgan den i förslaget till ny arbetarskyddslag återfinnas
i 31 §. Där föreskrives i första stycket, att minderårigs ledighet för
nattvila skall omfatta minst elva timmar i följd varje dygn samt att i denna
ledighet skall ingå, där minderårig är under sexton år, tiden mellan klockan
19 och klockan 6 samt för annan minderårig tiden mellan klockan 22 och
klockan 5. I andra stycket av paragrafen angivas de särskilda fall, där undantag
från dessa bestämmelser kan medgivas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Någon rätt för yrkesinspektör eller motsvarande befattningshavare
att meddela eftergift finnes icke enligt förslaget.

Artikel 3. Beträffande punkt 1 hänvisar anstalten till vad ovan sagts
under artikel 2.

I fråga om punkt 2 framhåller anstalten, att några möjligheter att lämna
dylika generella dispenser icke finnas vare sig enligt nu gällande lag eller
enligt det framlagda lagförslaget annat än i fråga om flottningsarbete.

Artikel 4. 1. Behov av dylik bestämmelse saknas enligt anstaltens mening
för Sveriges vidkommande.

2. Någon möjlighet för Kungl. Maj:t alt medgiva eftergift utöver vad som
stadgats i 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen funnes icke för närvarande. Enligt
det nya förslaget kunde yrkesinspektionens chefsmyndighet jämlikt stadgande
i 31 § andra stycket b) medgiva minderårig att deltaga i vissa nödfallsarbeten
å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

3. Särskilt stadgande om tillstånd för minderårig till nattarbete i samband
med yrkesutbildning finnes icke enligt gällande lag och är ej heller
enligt lagförslaget avsett att införas.

Artikel 5. I fråga om minderårigs medverkan vid vissa offentliga tillställningar
hänvisar anstalten till bestämmelsenia i kungl. förordningen den
10 december 1897 (nr 115) angående förbud mot barns användande vid
offentliga förevisningar. Denna författning, fortsätter anstalten, som icke
gäller med avseende å filminspelning, innehåller icke några bestämmelser om
nattvila. I betänkandet rörande den nya arbetarskyddslagen hade 1938 års
arbetarskyddskommitté jämväl framlagt förslag till »lag angående förbud
mot minderårigs användande vid offentliga tillställningar och inspelning av
biograffilm samt till viss försäljning och budskickning». Icke heller här vore

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

upptagna några särskilda stadganden om nattvila. Såväl enligt den nuvarande
författningen som enligt den föreslagna gällde, att det ankomme på
polismyndighet att meddela eftergift i den mån sådan kunde ifrågakomma.

Artikel 6.

1. a) Bestämmelser härom funnes i gällande arbetarskyddslag och i nya
lagförslaget.

b) Av 32 § och 37 § första stycket arbetarskyddslagen framginge, att någon
skyldighet för närvarande icke funnes att föra förteckning över minderåriga
vid icke-industriellt arbete eller att anslå uppgifter om de minderårigas arbetstider
och raster vid dylikt arbete i andra fall än då så föreskreves av
yrkesinspektionens chefsmyndighet. Enligt förslaget till ny arbetarskyddslag
förelåge däremot jämlikt 35 § skyldighet för varje arbetsgivare, om å arbetsstället
i regel sysselsattes minst fem minderåriga att föra förteckning över de
minderåriga med angivande av deras namn, födelseår och födelsedag samt
dag, då de minderåriga började användas i arbetet, ävensom, då minderårig
slutade sin anställning, den dag anställningen upphörde. Någon föreskrift om
anslag rörande arbetstider och raster för de minderåriga funnes icke upptagen
i lagförslaget.

c) Bestämmelser om identifieringsanordningar funnes icke föreskrivna eller
föreslagna i vårt land.

d) Härutinnan hänvisar anstalten till ansvarsbestämmelserna i 42 § första
stycket arbetarskyddslagen samt motsvarande bestämmelser i 65 § lagförslaget.

Övriga artiklar i konventionen ha icke föranlett något uttalande från riksförsäkringsans
tal tens sida.

Medicinalstyrelsen anför beträffande ifrågavarande konvention följande.

Konventionens artiklar 2 och 3 innehålla bestämmelser, som ganska
avsevärt avvika från vad arbetarskyddskommittén föreslår i sitt betänkande.
Barn under fjorton år undantagas visserligen då minimiåldern i Sverige föreslås
höjd till denna ålder, men för övriga minderåriga föreslås endast en
oavbruten ledighet av elva timmar, i vilken för barn under sexton år tiden
19—6 skall ingå och för övriga 23—5. Enligt konventionens artikel 3 skall
för minderårig under aderton år gälla en sammanhängande ledighet av minst
12 timmar, vari tiden mellan kl. 22 och 6 skall ingå.

Även artikel 5 i konventionen innehåller en väsentlig skärpning. Enligt
arbetarskyddskommittén skall gränsen för minderårigs deltagande i offentlig
föreställning och filminspelning sättas vid 16 år.

Styrelsen tillstyrker anslutning till konventionen från svensk sida.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft
framhålla beträffande artiklarna 2 och 3, att å ena sidan den
svenska lagstiftningen i vissa avseenden går utöver de i artikel 2 givna föreskrifterna,
men alt å andra sidan den i artikel 3 föreskrivna nattledigheten
om 12 timmar i svensk lagstiftning motsvaras av 11 timmars nattledighet. De
sakkunniga förklara sig visserligen anse dessa bestämmelser tillräckliga för
vårt lands vidkommande men vilja ej motsätta sig en sådan ordning, som
skulle betingas av en ratifikation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Beträffande artikel 5 påpeka de sakkunniga, att det svenska lagförslaget
i vissa hänseenden är längre gående än nämnda artikel; detta gäller
beträffande förbud mot minderårigas användande vid offentliga tillställningar,
inspelning av film samt viss försäljning och budskickning. De sakkunniga
anse bestämmelserna i det svenska lagförslaget nödvändiga och finna
det önskvärt, att icke konventionens antagande föranleder någon inskränk
ning i de restriktioner, som här avses.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller i fråga om artikel 1 punkt
4, att undantag ej heller här gjorts för arbete, som arbetstagaren utför i sitt
hem eller å annan plats, som av honom bestämmes (hemarbete). Redan denna
omständighet måste hindra ratifikation.

I fråga om artiklarna 3, 4 och 5 anför föreningen följande.

Det måste betraktas som synnerligen olyckligt, att konventionen blott skiljer
på två grupper av minderåriga, nämligen sådana under 14 år och sådana
mellan 14 och 18 år. Ett betydligt bättre system hade man säkerligen kunnat
erhålla, om man gjort indelning i tre grupper, nämligen barn under 14
år, minderåriga mellan 14 och 16 år och minderåriga mellan 16 och 18 år.
Ett sådant yrkande framfördes också under kommittébehandlingen av För
enta staternas regering. Förslaget understöddes av den svenska regeringsrepresentanten,
som särskilt framhöll nödvändigheten av att ha mindre stela
föreskrifter beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år än beträffande de
lägre åldrarna. Till förslaget anslöt sig även den schweiziske regeringsrepresentanten.
Kommittén avslog emellertid detta förslag.

Artikel 2 skulle i princip ej komma att beröra oss, då i det nya lagförsla
get minderårig ej må användas till arbete, som avses i lagen, förrän den
minderårige fyllt 14 år och inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen
eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller också har behörigt
tillstånd att lämna folkskolan. Det är dock att märka, att föreskriften, att
arbetstagaren skall ha inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen,
icke gäller, när fråga är om arbete allenast under ferietid. Vid arbete utfört
under ferietid av sådana minderåriga, som här äro i fråga, är konventionen
strängare än bestämmelserna i vårt lagförslag. Då emellertid dessa fall icke
hava någon större praktisk betydelse, skall föreningen icke här närmare gä
in på den frågan.

I artikel 3 punkt 1 återfinnes konventionens huvudstadgande. Där före
skrives, att barn över 14 år, vilka icke längre äro underkastade hel skolplikt,
samt minderåriga under 18 år icke må sysselsättas eller utföra arbete
nattetid under en sammanhängande tidrymd av minst 12 timmar varje dygn,
vari skall ingå tiden mellan kl. 22 och kl. 6. Denna bestämmelse gäller alltså
både minderåriga mellan 14 och 16 år och minderåriga mellan 16 och 18
år. Bestämmelsen är i vissa avseenden för stel redan för kategorien 14—16
år. För dessa minderåriga föreskriver vårt lagförslag (§ 31) en nattvila av
11 timmar. Vidare finns i § 31 andra stycket a) en dispensbestämmelse av in
nehåll, att minderårig, som ej fyllt 16 år, må, då så prövas påkallat, användas
till arbete å tid mellan kl. 19 och kl. 23. Någon motsvarighet till denna
undantagsbestämmelse finns icke i konventionen. De största svårigheterna
uppstå emellertid beträffande minderåriga av den senare kategorien, alltså
minderåriga mellan 16 och 18 år. Beträffande nattvilans längd gäller här
samma anmärkning som beträffande nattvilan för minderåriga mellan 14
och 16 år, ehuru anmärkningen givetvis har större betydelse beträffande den

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

äldre kategorien. I fråga om nattvilans förläggning stadgar vårt lagförslag
för den äldre kategorien, att i nattvilan skall ingå tiden mellan kl. 23 och
kl. 5, vilken föreskrift alltså avsevärt avviker från konventionens bestämmelser.
Ett godtagande av konventionens bestämmelse på denna punkt skulle
helt omöjliggöra, att minderåriga mellan 16 och 18 år användas till tvåskiftsarbete,
vilket skulle vålla oerhörda svårigheter för vårt näringsliv. Vidare
stadgas i vårt lagförslag, att minderårig, som fyllt 16 år, kan, när det så
anses påkallat, deltaga i s. k. nödfallsarbete under tiden mellan kl. 23 och 5.
Dessutom kan yngling, som fyllt 16 år och som vid läkarbesiktning visar
sig äga god hälsa och kroppsutveckling, när särskilda skäl därtill äro, få
deltaga i arbete, vilket på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande
omständighet måste bedrivas å tid mellan kl. 23 och kl. 5. Dessa undantagsbestämmelser
täckas uppenbarligen icke av de modifierade bestämmelser,
som återfinnas i artikel 4 punkterna 2 och 3 i konventionen. Det
må erinras om att undantagsregeln i artikel 4 punkt 3 under behandlingen i
konferensen in pleno fick sin nuvarande avfattning och därvid gjordes
betydligt snävare än vad kommittén föreslagit. Samtliga fyra svenska delegater
röstade i konferensen mot denna ändring.

I fråga om bestämmelserna i artikel 5 anser föreningen, att de icke helt
överensstämma med det svenska lagförslaget.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker föreningen, att denna konvention
ratificeras av Sverige.

D. Rekommendation (nr 80) angående begränsning av barns
och minderårigas nattarbete i icke-industriell verksamhet.

Socialstyrelsen uttalar beträffande I. Tillämpningsområde och II. Anställning
i samband med offentlig underhållning, att bestämmelser, som i allt väsentligt
torde motsvara vad rekommendationen härutinnan innehåller, finnas
i svensk lagstiftning.

I fråga om III. övervakning framhåller socialstyrelsen, att kvinnliga inspektörer
med den under III. angivna särskilda uppgiften icke finnas och ej
heller föreslagits. Styrelsen finner det önskvärt, att frågan, huruvida även
kvinnliga inspektörer kunna anses behövliga för dessa uppgifter, göres till
föremål för undersökning.

Identifieringsmärken äro icke föreslagna för Sveriges vidkommande.

Riks försök ringsanstalt en anför beträffande I. Tillämpningsområde följande.

Någon uppräkning av vad som är att hänföra till icke-industriellt arbete
finnes ej i svensk lag. I stället har den utformningen valts, att särskilda bestämmelser
bl. a. i fråga om nattvila gälla för minderårig under sexton år,
som användes till vissa slags arbeten, nämligen »bergverks-, bruks-, fabriks-,
hantverks- eller annat industriellt arbete eller byggnadsarbete, ändå att det
ej är att hänföra till industriellt arbete, eller skogsavverknings- eller kolningsarbete
eller arbete med transport av personer eller gods». I det föreliggande
förslaget till ny arbetarskyddslag har någon åtskillnad i förevarande
hänseende icke gjorts mellan industriellt och icke-industriellt arbete utom
beträffande det egentliga jordbruksarbetet.

Ilihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 240.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

I fråga om punkt 9. 1)—4) framhåller anstalten, att några bestämmelser
om identifierings- eller tillståndshandlingar eller igenkänningsmärken icke
finnas i Sverige och ha heller icke föreslagits till införande här.

Medicinalstyrelsen tillstyrker anslutning till rekommendationen.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft
uttala sin sympati för rekommendationens förslag att begränsa
nattarbetet för minderåriga även i husligt arbete och familjeföretag, särskilt
med tanke på att minderåriga flickor ofta användas i husligt arbete.

Förslaget om identifieringsmärken för minderåriga finna de sakkunniga
synnerligen olämpligt för svenska förhållanden.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att rekommendationen bör tagas under
övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskyddslagstiftningen.

Delegationens yttrande.

För egen del anför delegationen följande.

Då delegationen går att taga ställning till de föreliggande konventionerna
och rekommendationerna, lärer detta böra ske under hänsynstagande ej blott
till nu gällande lagstiftning utan framför allt med beaktande av den genomgripande
revision av densamma, vartill förslag avgivits och för närvarande är
föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Delegationen förutsätter nämligen, att
ratifikationsfrågan upptages till slutligt övervägande i samband med prövningen
av frågan om den reviderade arbetarskyddslagstiftningens innehåll
och utformning.

Vad till en början angår konventionerna angående läkarundersökning av
barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt och
icke-industriellt arbete (nr 77 och 78), ansluta sig, såsom ock i de avgivna
yttrandena vitsordats, de i desamma meddelade föreskrifterna i avsevärd utsträckning
till gällande eller föreslagen svensk lagstiftning. Emellertid föreligga
vissa avvikelser, vilket under behandlingen vid arbetskonferensen föranlett
erinringar från svensk sida mot ett antal punkter av de sedermera antagna
bestämmelserna.

Till närmare belysning härav framhåller delegationen, att enligt artikel 1
i båda de nämnda konventionerna arbete, som arbetstagare utför i sitt hem
eller å annan plats, som av honom bestämmes, icke är undantaget från konventionernas
tillämpningsområde. Arbete under angivna betingelser skulle
emellertid icke falla under den föreslagna arbetarskyddslagen utom såvitt avser
hemindustriellt arbete och i fråga om sådant arbete blott i den utsträckning,
som angives i de till lagen fogade anvisningarna. Enligt i vårt land hittills
tillämpade principer lärer det knappast kunna ifrågakomma att meddela
lagbestämmelser, vilkas tillämpning icke eller endast med mycket stor
svårighet kan nöjaktigt övervakas. Redan nu berörda förhållande torde utgöra
ett allvarligt hinder för en ratifikation från svensk sida av konventionerna.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 240.

I konventionen rörande industriellt arbete, artikel 1, undantagas från tilllämpningsområdet
icke heller familjeföretag. Enahanda är förhållandet beträffande
konventionen angående icke-industriellt arbete i fråga om husligt
arbete. Då i båda nu nämnda avseenden det föreliggande lagförslaget avviker
från konventionerna, lärer även denna omständighet få anses utgöra ett
hinder för ratifikation, därest icke vid lagens slutliga utformning erforderlig
ändring anses kunna vidtagas.

Ur formell synpunkt ansluta sig föreskrifterna i artikel 2 punkterna 1 och
3 b) i båda konventionerna icke till det förfarande, som i vårt land hittills
anlitats och enligt förslaget även i fortsättningen skulle tillämpas, i det att
läkaren prövar, för vilka sysselsättningar vederbörande icke är lämplig. Enligt
konventionen skulle den regelrätta prövningen avse sysselsättningar, för
vilka vederbörande är lämplig. Delegationen har emellertid svårt att föreställa
sig, att sagda omständighet i och för sig skulle kunna utgöra hinder för
ratifikation.

Enligt artikel 3 i båda konventionerna skulle undersökning obligatoriskt
äga rum minst en gång årligen. Lagförslagets 36 § 1 mom. 2 stycket tillerkänner
emellertid dispensrätt åt arbetsrådet beträffande den årliga undersökningen,
bl. a. där fråga är om arbete, som fortgår allenast under kortare
lid av åx-et. Såsom riksförsäkringsanstalten anfört, tager detta stadgande sikte
särskilt på säsongarbetet inom skogshanteringen, och praktiska möjligheter
att där realisera konventionens föreskrift torde i vårt land knappast vara för
handen.

Viss tvekan kan måhända råda, huruvida den konstitutiva bestämmelsen
i artikel 5 om kostnadsfri läkarundersökning kan anses helt korrespondera
med den ordning, som tillämpas i vårt land. Vid skolläkarinstitutionemas
fullständiga utbyggnad skulle dock enligt delegationens mening teoretiska
möjligheter föreligga för varje minderårig att erhålla den grundläggande undersökningen
utan kostnad. Endast för det fall att vederbörande dröjer att
söka anställning längre tid än ett år efter avslutad skolgång, skulle han nödgas
själv söi-ja för läkarintyg. Med visst fog synes dock kunna sägas, att det allmänna
principiellt tillgodosett konventionens förutsättning. Emellertid torde,
på sätt socialstyrelsen och medicinalstyrelsen ifrågasatt, förtjäna övervägas
att på statens bekostnad bereda tillgång till dylik undersökning utan kostnad
för vederbörande, även i dessa undantagsfall, då den normala utvägen icke
kunnat anlitas.

Vad beträffar den fortlöpande läkartillsynen av minderåriga arbetare, förutsättes
i lagförslaget (39 §), att sådan läkarbesiktning skall vara kostnadsfri
för vederbörande, i det att kostnaderna för rese- och traktamentsersättning
skola bestridas av staten och övriga kostnader av ai''betsgivaren.

Sammanfattningsvis vill delegationen såsom sin mening framhålla, att nu
förevarande konventionsförslag kunna bliva föremål för ratifikation från
svensk sida endast under förutsättning av ganska avsevärda jämkningar i
det föreliggande lagförslaget, av vilka en del knappast kunna betecknas såsom
i och för sig motiverade och som i vissa fa11 skulle vara ägnade att medföra
bestämda olägenheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Vidkommande den motsvarande rekommendationen synes densamma vara
av beskaffenhet att böra tagas under övervägande vid den fortsatta prövningen
av lagstiftningen på området.

Vad därefter beträffar konventionen (nr 79) angående begränsning av
nattarbete för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet har undantag
ej heller här gjorts för arbete, som arbetstagaren utför i sitt hem eller
å annan plats som av honom bestämmes, vilket förhållande torde förhindra
ratifikation för närvarande ävensom, därest lagförslaget i oförändrat skick
genomföres, jämväl framdeles.

Vidkommande föreskrifterna i övrigt gäller, att nattvilan enligt konventionen
under inga omständigheter får understiga 12 timmar, medan såväl
gällande som föreslagen lagstiftning i vårt land stadgar 11 timmar. Även
nattvilans förläggning under dygnet är i konventionens artikel 3 fixerad på
ett sätt, som icke är förenlig med svensk lagstiftning, i vilken man ansett
det vara av värde att äga gemensamma föreskrifter i detta avseende för industriellt
och icke-industriellt arbete. Ett godtagande av konventionens bestämmelser
på denna punkt skulle, såsom arbetsgivareföreningen erinrat,
helt omöjliggöra, att minderåriga mellan 16 och 18 år deltoge i tvåskiftsarbete,
något som ansetts vara ägnat att medföra avsevärda svårigheter för
vårt näringsliv. Tilläggas må, att arbetsmarknadskommissionens sakkunniga
i frågor rörande kvinnlig arbetskraft betecknat bestämmelserna om
11 timmars nattledighet tillräckliga för vårt lands vidkommande.

Även vad angår senast avhandlade konvention lära sålunda förutsättningar
för ratifikation icke vara för handen utan jämkningar i förslaget
till reviderad arbetarskyddslagstiftning, vilka icke kunna betecknas såsom
i och för sig motiverade.

Vidkommande motsvarande rekommendation synes den böra tagas under
övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskyddslagstiftningen.

Delegationen finner sig till sist böra uttala, att det negativa resultat,
som granskningen av de föreliggande konventionerna givit med avseende på
möjligheterna för en svensk ratifikation av desamma, icke är oförutsett. Den
svenska regeringen har vid avlåtande av svar å arbetsbyråns frågeformulär
beträffande dessa ärenden klart upplyst om vårt lands lagstiftning i nu åsyftade
del och påkallat en så smidig avfattning av konventionerna, att ratifikation
skulle möjliggöras. Vederbörande svenska regeringsombud har ock,
såsom redan erinrats, i likhet med regeringsombuden för bl. a. våra grannländer
i det arbetskonferensens utskott, som haft att förberedelsevis handlägga
de av arbetsbyrån utarbetade förslagen, gjort gällande samma synpunkter
och utan framgång sökt uppnå erforderliga modifikationer. Och
från samtliga tre skandinaviska länder har vid konferensens plenarbehandling
uttryckligen betonats, att dessa staters regeringar nödgas göra vissa reservationer
beträffande möjligheterna att ratificera konventionerna i en
nära framtid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Föredraganden.

I likhet med vad som framhållits i de inhämtade yttrandena finner jag de
ifrågavarande konventionerna och rekommendationerna vara i stort sett väl
motiverade och ägnade att stödja utvecklingen på hithörande betydelsefulla
område. Emellertid innehåller föreliggande konferensbeslut — vid sidan av
vissa bestämmelser, som, ehuru de gå längre än nu gällande eller av 1938
års arbetarskyddskommitté föreslagen lagstiftning, likväl innefatta uppslag
av uppenbart värde — även en rad andra skiljaktigheter i förhållande till
svensk lagstiftning, vilka icke utan vidare kunna betecknas såsom motiverade
och som i vissa fall möjligen kunna medföra bestämda olägenheter.
Dessa skiljaktigheter hindra för närvarande ratificering från svensk sida av
samtliga tre konventioner. För att skapa förutsättningar för en ur internationell
samarbetssynpunkt i och för sig önskvärd ratificering från svensk sida
av de ifrågavarande konventionerna, skulle uppenbarligen ganska avsevärda
jämkningar i den svenska lagstiftningen vara erforderliga. Huruvida och i
vad mån sådana jämkningar lämpligen låta sig genomföra torde böra övervägas
vid de fortsatta förberedelserna till reviderad arbetarskyddslagstiftning,
och slutligt ställningstagande till frågan om ratificering torde sålunda
böra anstå till dess förslag om sådan reviderad lagstiftning förelägges riksdagen.
Givetvis böra härvid jämväl de i anslutning till konventionen antagna
två rekommendationerna beaktas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,
av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde antagna
konventioner och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Lennart Sundkler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Bilaga A.

Konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn ocli minderåriga
för utrönande av deras lämplighet för industriellt arbete.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till
Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde sammanträde och.

beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av barn
och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt arbete,
vilken fråga inbegripes under den tredje punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex
följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående läkarundersökning
av minderåriga (industri), 1946» [Medical Examination of
Young Persons (Industry) Convenlion, 1946],

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, som äro
anställda i eller utföra arbete inom eller i anslutning till industriföretag, såväl
offentliga som enskilda.

2. Vid tillämpningen av denna konvention skall med »industriföretag»
särskilt avses:

a) gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral ur
jorden;

b) företag, inom vilka produkter framställas, ändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas, beredas till försäljning, nedskrotas eller förstöras
eller inom vilka material omvandlas, däri inbegripna företag för skeppsbyggnad
ävensom för framställning, transformering och överförande av elektrisk
ström eller drivkraft av vad slag det vara må;

c) byggnads- och anläggningsföretag, däri inbegripet nybyggnads-, reparations-,
underhålls-, ändrings- och rivningsarbete;

d) företag, som bedriva passagerar- eller godsbefordran å landsväg, järnväg,
inre vattenväg eller i luften, däri inbegripet handhavande av gods i
dockor, å kajer, lastbryggor, i lagerhus eller å flygplatser.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan å ena sidan industri
och å den andra jordbruk, handel och övriga icke-industriella sysselsättningar.

Artikel 2.

1. Barn eller minderåriga under aderton år må icke anställas av industriellt
företag med mindre de vid ingående läkarundersökning befunnits lämpliga
för det arbete, varmed de skola sysselsättas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

2. Läkarundersökning för utrönande av lämplighet för arbetsanställning
skall verkställas av legitimerad, av vederbörande myndighet godkänd läkare;
angående företagen undersökning skall läkarintyg utfärdas eller anteckning
göras å arbetstillstånd eller i arbetsbok.

3. Handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vitsordas, må

a) innehålla föreskrifter angående vissa med anställningen förenade villkor; b)

utfärdas för visst angivet arbete eller viss grupp av arbeten eller sysselsättningar,
vilka anses innesluta jämförliga hälsorisker och som av den myndighet,
vilken är ansvarig för tillämpningen av lagstiftningen om läkarundersökning
för utrönande av lämplighet för arbetsanställning, hänförts till en och
samma riskgrupp.

4. Den nationella lagstiftningen skall fastställa, vilken myndighet det åligger
att utfärda handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vitsordas,
samt lämna närmare föreskrifter rörande sättet för utfärdandet av dylik
handling.

Artikel 3.

1. Barns och minderårigas lämplighet för det arbete, varmed de sysselsättas,
skall underkastas fortlöpande läkartillsyn till dess de uppnått en ålder av
aderton år.

2. Sysselsättning av barn eller minderårig under aderton år må fortgå allenast
under förutsättning av förnyad läkarundersökning minst en gång årligen.

3. Den nationella lagstiftningen skall

a) meddela föreskrifter angående de särskilda omständigheter, under vilka
ytterligare läkarundersökning, utöver den minst en gång årligen stadgade, må
erfordras med hänsyn till de med arbetet förenade riskerna samt vederbörandes
hälsotillstånd enligt tidigare undersökningar; eller

b) tillförsäkra vederbörande myndighet befogenhet att i undantagsfall påkalla
förnyad läkarundersökning.

Artikel A.

1. I fråga om ur hälsosynpunkt särskilt riskfyllt arbete skall läkarundersökning
för utrönande av lämplighet för arbetsanställning samt periodiskt
upprepande av sådan undersökning krävas åtminstone till dess vederbörande
uppnått tjuguett års ålder.

2. Den nationella lagstiftningen skall antingen innehålla föreskrifter om
eller giva därtill lämpad myndighet befogenhet att bestämma de sysselsättningar
eller grupper av sysselsättningar, för vilka läkarundersökning och förnyade
läkarundersökningar för utrönande av lämplighet för arbetsanställning
skola krävas åtminstone till dess vederbörande uppnått tjuguett års ålder.

Artikel 5.

I föregående artiklar omnämnd läkarundersökning må icke medföra kostnader
för barnet, den minderårige eller föräldrarna.

Artikel 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

givning, samt hälsouppbyggande och yrkesutbildningsåtgärder i syfte att underlätta
inträde i arbetslivet.

2. Vederbörande myndighet har att besluta rörande arten och omfattningen
av sådana åtgärder; i detta syfte skall samarbete äga rum mellan vederbörande
arbetsmarknads-, hälsovårds-, undervisnings- och socialvårdande myndigheter
och effektiv samverkan dessa myndigheter emellan upprätthållas vid
åtgärdernas vidtagande.

3. I fråga om barn och minderåriga, vilkas lämplighet för arbetsanställning
icke är till fullo klarlagd, må i den nationella lagstiftningen intagas bestämmelser
om utfärdande av

a) tillfälligt arbetstillstånd eller läkarintyg, gällande för begränsad tid,
efter vars utgång den minderårige har att undergå förnyad undersökning;

b) arbetstillstånd eller intyg med föreskrifter om särskilda arbetsvillkor.

Artikel 7.

1. Arbetsgivaren skall vara skyldig att förvara och för yrkesinspektionen
hålla tillgängligt, i den ordning den nationella lagstiftningen må föreskriva,
antingen läkarintyg om lämplighet för arbetsanställning, arbetstillstånd eller
arbetsbok, utvisande att hinder för anställningen ur medicinsk synpunkt icke
föreligger.

2. Den nationella lagstiftningen skall fastställa, vilka övervakningsåtgärder
i övrigt må erfordras för att trygga en noggrann tillämpning av denna
konvention.

Del II. Särskilda föreskrifter för vissa länder.

Artikel 8.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund
av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndighet
anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention, må
myndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av konventionen
antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsättningar,
som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årliga rapport enligt artikel
22 i Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de områden,
i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande
artikel. Ingen medlem må därefter med åberopande av bestämmelserna i denna
artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda angivna.

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,
skall i sina följande årliga rapporter lämna uppgift om de områden, i fråga
om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artikel 9.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratificering
av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om läkarundersökning
för utrönande av barns och minderårigas lämplighet för industriellt
arbete, äger att genom förklaring i anslutning till ratifikationen ersätta den i
artiklarna 2 och 3 föreskrivna åldern av aderton år samt den i artikel 4 föreskrivna
åldern av tjuguett år med en lägre ålder, dock lägst sexton år i förstnämnda
och nitton år i sistnämnda fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

2. Varje medlem, som avgivit dylik förklaring, må, närhelst den så önskar,
återtaga densamma genom en ny förklaring.

3. Varje medlem, beträffande vilken jämlikt mom. 1 i denna artikel avgiven
förklaring är i kraft, skall i sina årliga rapporter rörande tillämpningen
av denna konvention angiva i vad mån framsteg gjorts beträffande en fullständig
tillämpning av bestämmelserna i konventionen.

Artikel 10.

1. Bestämmelserna i del I av denna konvention skola i fråga om Indien
äga tillämpning med följande jämkningar:

a) nämnda bestämmelser skola äga tillämpning å alla de områden, beträffande
vilka den indiska lagstiftande församlingen äger kompetens att bringa
dem i tillämpning;

b) såsom »industriellt företag» skall anses

i) fabriker i den indiska fabrikslagens (Indian Factories Act) bemärkelse; ii)

gruvor i den indiska gruvlagens (Indian Mines Act) bemärkelse;

iii) järnvägar;

iv) alla sysselsättningar, som omfattas av 1938 års lag om barns användande
till arbete (Employment of Children Act, 1938);

c) artiklarna 2 och 3 äga tillämpning å barn och minderåriga under sexton
år;

d) i artikel 4 skola orden »tjuguett år» ersättas med orden »nitton ar»;

e) mom. 1 och 2 av artikel 6 skola icke äga tillämpning å Indien.

2. Bestämmelserna i mom. 1 av denna artikel må kunna ändras med iakttagande
av följande ordning:

a) Internationella arbetskonferensen må vid sammanträde, å vars dagordning
dylik fråga blivit uppförd, med två tredjedels majoritet antaga förslag
till ändring av mom. 1 i denna artikel;

b) sådant förslag till ändring skall inom loppet av ett år eller, om särskilda
omständigheter föreligga, inom aderton månader från avslutandet av konferenssammanträde
underställas den eller de myndigheter i Indien, till vilkas
kompetensområde frågan hör, för stiftande av lag eller vidtagande av andra
åtgärder;

c) Indiens officiella ratifikation av ändringen kommer, savida vederbörande
myndighet eller myndigheter lämna sitt samtycke därtill, att delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör för att av honom registreras;

d) så snart sådant ändringsförslag ratificerats av Indien, träder förslaget i
kraft såsom en ändring av denna konvention.

Del III. Slutartiklar.

Artikel 11.

Denna konvention skall icke i något avseende inverka pa lag, skiljedom,
sedvänja eller avtal mellan arbetsgivare och arbetare, varigenom förmånligare
villkor fastställas än de, som föreskrivas i konventionen.

Artikel 12.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

26 Kungl. Mcij.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Artikel 13.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader
efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 14.

1- Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör
för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter
det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år
efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk
av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en
ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel
föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande
tioårsperiod.

Artikel 15.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla
ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen
av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,
har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen
träder i kraft.

Artikel 16.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt
artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas generalsekreterare
fullständiga upplysningar om varje ratifiktion och uppsägning,
som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 17.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions
ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger
att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller
delvis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

Artikel 18.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,
lielt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen icke
föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för
såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande
konvention, utan hinder av vad i artikel 14 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,
förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll
för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den
nya, reviderade konventionen.

Artikel 19.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Bilaga B.

Konvention (nr 78) angående läkarundersökning av barn och minderåriga
för utrönande av deras lämplighet för icke-industriellt arbete.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyran sammankallats till
Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde
sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av barn
och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för anställning i ickeindustriellt
arbete, vilken fråga inbegripes under den tredje punkten på
sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafvrtiosex
följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående läkarundersökning
av minderåriga (icke-industriellt arbete), 1946» [Medical Examination
of Young Persons (Non-Industrial Occupations) Convention, 1946].

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, anställda
mot avlöning i icke-industriellt arbete eller sysselsatta direkt eller indirekt
i förvärvssyfte med dylikt arbete.

2. Vid tillämpningen av denna konvention skall såsom »icke-industriellt
arbete» anses allt arbete utom det, som av vederbörande myndighet hänförts
till industriellt arbete, jordbruksarbete eller arbete ombord å fartyg.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan icke-industriellt
arbete å ena sidan och å den andra industriellt arbete, jordbruksarbete och
arbete ombord å fartyg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

4. Den nationella lagstiftningen må från tillämpningen av denna konvention
undantaga familjeföretag, i vilka endast föräldrarna och deras barn eller
myndlingar äro sysselsatta, dock allenast för såvitt arbetet befunnits icke
medföra fara för barnens eller de minderårigas hälsa.

Artikel 2.

1. Barn eller minderåriga under aderton år må icke taga anställning eller
utföra arbete i icke-industriella sysselsättningar, med mindre de vid ingående
läkarundersökning befunnits lämpliga för arbetet i fråga.

3. Handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vitsordas, må

a) innehålla föreskrifter angående vissa med arbetsanställningen förenade
villkor;

b) utfärdas för visst angivet arbete eller för viss grupp av arbeten eller
sysselsättningar, vilka anses innesluta jämförliga hälsorisker och som av den
myndighet, vilken är ansvarig för tillämpningen av lagstiftningen om läkarundersökning
för utrönande av lämplighet för arbetsanställning, hänförts till
en och samma riskgrupp.

Artikel tf.

1. Barns och minderårigas lämplighet för det arbete, varmed de sysselsättas,
skall underkastas fortlöpande läkarlillsyn till dess de uppnått en ålder
av aderton år.

2. Sysselsättning av barn eller minderårig under aderton år må fortgå
allenast under förutsättning av förnyad läkarundersökning minst en gång
årligen.

3. Den nationella lagstiftningen skall

b) tillförsäkra vederbörande myndighet befogenhet att i undantagsfall påkalla
förnyad läkarundersökning.

Artikel 4.

2. Den nationella lagstiftningen skall antingen innehålla föreskrifter om
eller giva därtill lämpad myndighet befogenhet att bestämma de sysselsättningar
eller grupper av sysselsättningar, för vilka läkarundersökning och
förnyade läkarundersökningar för utrönande av lämplighet för arbetsanställ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor). 29

ning skall krävas åtminstone till dess vederbörande uppnått tjuguett års
ålder.

Artikel 5.

I föregående artiklar omnämnd läkarundersökning må icke medföra kostnader
för barnet, den minderårige eller föräldrarna.

Artikel 6.

1. Vederbörande myndighet skall i fråga om barn och minderåriga, som
vid läkarundersökning befunnits icke lämpade för vissa slags arbeten eller
behäftade med kroppsfel eller lyte, vidtaga lämpliga åtgärder för yrkesrådgivning
samt hälsouppbyggande och yrkesutbildningsatgärder i sytte att underlätta
inträde i arbetslivet.

2. Vederbörande myndighet har att besluta rörande arten och omfattningen
av. sådana åtgärder; i detta syfte skali samarbete äga rum mellan vederbörande
arbetsmarknads-, hälsovårds-, undervisnings- och socialvårdande
myndigheter och effektiv samverkan dessa myndigheter emellan upprätthållas
vid åtgärdernas vidtagande.

3. I fråga om barn och minderåriga, vilkas lämplighet för arbetsanstallning
icke är till fullo klarlagd, ma i den nationella lagstiftningen intagas bestämmelser
om utfärdande av

a) tillfälligt arbetstillstånd eller läkarintyg, gällande for begransad tid,
efter vars utgång den minderårige har att undergå förnyad undersökning:

b) arbetstillstånd eller intyg med föreskrifter om särskilda arbetsvillkor.

Artikel 1.

1. Arbetsgivaren skall vara skyldig att förvara och för yrkesinspektionen
hålla tillgängligt, i den ordning den nationella lagstiftningen må föreskriva,
antingen läkarintyg om lämplighet för ai betsanställning, arbetstillstånd eller
arbetsbok, utvisande att hinder för anställningen ur medicinsk synpunkt icke
föreligger.

2. Den nationella lagstiftningen skall fastställa

a) erforderliga identifieringsåtgärder i och för övervakning av tillämpningen
av föreskrifterna om läkarundersökning tör utrönande av lämplighet
för arbetsanställning beträffande barn och minderåriga, som för egen eller
föräldrars räkning sysselsättas i ambulerande handel eller annan å allmän
plats bedriven verksamhet; och

b) den övervakning i övrigt, som ma erfordras för att trygga en noggiann
tillämpning av denna konvention.

Del II. Särskilda föreskrifter för vissa länder.

Artikel 8.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund
av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndighet
anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention, må
mvndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av konventionen
antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsättningar,
som den prövar erforderligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-10. (Bilagor).

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årliga rapport enligt
artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de områden,
i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande
artikel. Ingen medlem må därefier med åberopande av bestämmelserna
i denna artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda
angivna.

Artikel 9.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratificering
av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om läkarundersökning
för utrönande av barns och minderårigas lämplighet för anställning
i icke-industriellt arbete, äger att genom förklaring i anslutning till
ratifikationen ersätta den i artiklarna 2 och 3 föreskrivna åldern av aderton
år samt den i artikel 4 föreskrivna åldern av tjuguett år med en lägre ålder,
dock lägst sexton år i förstnämnda och nitton år i sistnämnda fall.

2. Varje medlem, som avgivit dylik förklaring, må, närhelst den så önskar,
återtaga densamma genom en ny förklaring.

Del m. Slutartiklar.

Artikel 10.

Denna konvention skall icke i något avseende inverka på lag, skiljedom,
sedvänja eller avtal mellan arbetsgivare och arbetare, varigenom förmånligare
villkor fastställas än de, som föreskrivas i konventionen.

Artikel 11.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 12.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader
efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 13.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör
för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år
efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år
efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk
av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för
en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel
föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje
följande tioårsperiod.

Artikel 14.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen
av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,
har han att fästa medlemmarnas unpmärksamhet på den dag, då konventionen
träder i kraft.

Artikel 15.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt
artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas generalsekreterare
fullständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning,
som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående
artiklar.

Artikel 16.

Artikel 17.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,
helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,
för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av
förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 13 bär ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,
förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 18.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Bilaga C.

Rekommendation (nr 79) angående läkarundersökning av barn och minderåriga
för utrönande av deras lämplighet för arbetsanställning.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till
Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde
sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av
barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för arbetsanställning,
vilken fråga inbegripas under den tredje punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat antaga konventioner angående läkarundersökning av
barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt
och icke-industriellt arbete,

ävensom beslutat komplettera dessa konventioner med en rekommendation,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex
följande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen angående
läkarundersökning av minderåriga, 1946» [Medical Examination of
Young Persons Recommendation, 1946].

Med hänsyn till att konventionerna om läkarundersökning av minderåriga,
1946, fastställa grunder för bestämmelser om läkarundersökning i syfte att
skydda barn och minderåriga mot de risker olämpligt arbete innebär men
lämna den närmare utformningen av hithörande föreskrifter åt den nationella
lagstiftningen, och

med hänsyn till önskvärdheten av att trygga skälig likformighet i konventionernas
tillämpning, för att i enlighet med dessas syfte upprätthålla
största möjliga effektivitet i fråga om skydd åt barn och minderåriga under
samtidig anpassning av sättet för läkarundersökningens genomförande
efter de olika medlemsstaternas allmänna administrativa system, och

med hänsyn till önskvärdheten tillika av att samtliga medlemmar hållas
underkunniga om de metoder, som givit tillfredsställande resultat i ett land
och som fördenskull kunna tjäna till vägledning,

förordar konferensen, att medlemmarna skola, så snart omständigheterna
det medgiva, tillämpa följande bestämmelser samt, i enlighet med vad Internationella
arbetsbyråns styrelse därom må komma att besluta, tillhandahålla
arbetsbyrån upplysningar angående härutinnan vidtagna åtgärder.

I. Tillämpningsområde.

1. Föreskrifterna i konventionen angående läkarundersökning av minderåriga
(icke-industriellt arbete), 1946, böra tillämpas å allt arbete, som utiöres
inom eller i anslutning till följande företag och inrättningar, offentliga
eller enskilda, nämligen

a) handelsföretag, däri inbegripna dessas avdelningar för hemtransport
av varor till kunderna;

b) post, telefon, telegraf och radio, distributionstjänsten inbegripen;

c) företag och förvaltningsavdelningar, vilkas personal sysselsättes huvudsakligen
med kontorsarbete;

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-10. (Bilagor).

d) tidningsföretag (redaktion, distribution, hembäming samt lösnunnnerförsäljning
å allmän plats);

e) hotell, pensionat, restauranger, klubbar, kaféer och andra serveringsställen
ävensom avlönat arbete i enskilt hushåll;

f) anstalter för behandling och vård av sjuka och vanföra samt ålderdomshem
och barnhem;

g) teatrar och offentliga nöjesetablissement;

h) ambulerande handel, utbjudande av varor av alla slag ävensom varje
annan verksamhet, som utövas å allmän plats;

i) arbete, sysselsättning eller verksamhet i övrigt, som icke är att hänföra
till industri, jordbruk, fiske eller sjöfart.

2. Utan att detta skall inkräkta på den finhet konventionen angående läkarundersökning
av minderåriga (icke-industriellt arbete), 1946, lämnat
medlemmarna att från konventionens tillämpning undantaga familjeföretag,
vari endast föräldrarna och deras barn eller myndlingar äro sysselsatta, i
den mån arbetet befunnits icke vara menligt för barnets eller den minderåriges
hälsa, böra regeringarna —- i betraktande av det förhållandet att ett
arbete, som visserligen i allmänhet icke anses farligt, kan innebära risker
för den, som icke besitter erforderliga förutsättningar för detsamma eller
för arbete överhuvudtaget — eftersträva att vidga tillämpningen av bestämmelserna
om läkarundersökning till all i förvärvssyfte bedriven verksamhet,
oavsett förefintliga släktskapsförhållanden mellan dem, som däri sysselsättas.

II. Läkarundersökning.

3. Det är önskvärt att alla barn, om möjligt före den obligatoriska skoltidens
utgång, undergå en allmän läkarundersökning, vars resultat kan komma
den offentliga yrkesrådgivningen till godo, utan att detta må inkräkta
på den läkarundersökning vid tillträdandet av anställning, vilken enligt artikel
2 i förenämnda konventioner kräves för utrönande av barns eller minderårigs
lämplighet för viss sysselsättning.

4. Den ingående läkarundersökning, som skall äga rum vid tillträdande
av anställning, bör

a) omfatta alla kliniska, röntgen- och laboratorieundersökningar, vilka
äro ägnade att klarlägga lämplighet eller olämplighet för arbetet i fråga; och

b) städse åtföljas av lämpliga råd rörande hälsans vårdande,

5. Den periodiska undersökningen bör

a) utföras i samma ordning som undersökning vid tillträdande av anställning;
och

b) åtföljas av lämpliga råd rörande hälsans vårdande samt, när så erfordras,
komDletteras med yrkesrådgivning med hänsyn till eventuellt ombyte
av yrke.

6. Resultaten av undersökningen böra i sin helhet antekmas å ett journalkort,
vilket skall förvaras hos den medicinska institution, som har till uppgift
att utföra undersökningarna.

De uppgifter, som lämnas i det för arbetsgivaren avsedda läkarintyget,
respektive anteckningarna å arbetstillståndet eller i arbetsboken beträffande
läkarundersökningen skola tydligt utvisa de begränsningar i fråga om lämplighet
för arbete, som framgått vid undersökningen, samt de försiktighetsåtgärder,
vilka i anledning härav böra vidtagas med avseende på arbetsförhållandena,
men böra under inga omständigheter innehålla upplysningar av
konfidentiell art, såsom beträffande medfött lyte eller sjukdom, som iakttagits
vid undersökningen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 240.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

7. Med hänsyn till att i flertalet fall kroppsutvecklingen (uppväxtstadiet)
icke avslutats vid aderton års ålder och behov följaktligen alltjämt föreligger
av särskilda skyddsåtgärder, är det önskvärt, att den obligatoriska läkarundersökningen
utsträckes till åtminstone tjuguett år för alla minderåriga, sysselsatta
i industriellt och icke-industriellt arbete.

I varje fall bör vid bestämmandet av de hälsorisker, som skola anses påkalla
läkarundersökningarnas utsträckande till tjuguett års ålder i enlighet
med artikel 4 i nämnda konventioner anläggas ett mera vidsynt bedömande;
särskilt bör utsträckandet av läkarundersökning till nämnda ålder krävas
beträffande allt arbete i gruvor och varje anställning å sjukhus ävensom beträffande
sådan anställning i offentlig nöjesverksamhet, som innebär utförande
av dans och akrobatiska prestationer.

8. Bestämmelserna i föregående moment böra icke föranleda begränsning
av skyldigheten att tillämpa internationella överenskommelser eller nationell
lagstiftning, som förbjuder sysselsättandet av minderåriga i visst arbete, innebärande
särskilda hälsorisker, eller som förutsätter allmän kontroll av däruti
sysselsatta arbetares hälsa, oavsett åldern.

III. Åtgärder i fråga om personer, som vid läkarundersökning befunnits helt
eller delvis olämpliga för arbete.

9. De nationella myndigheternas åtgärder för att efterkomma föreskrifterna
i artikel 6 av ovannämnda konventioner, böra särskilt åsyfta, att barn
och minderåriga, som vid läkarundersökning befunnits behäftade med kroppsfel
eller lyte eller brister eller i annat avseende icke lämpade för arbete,

a) erhålla erforderlig läkarbehandling till avhjälpande eller lindrande av
förefintliga fel och brister;

b) uppmanas att återupptaga skolarbetet eller anvisas lämplig sysselsättning,
ägnad att motsvara deras önskemål och anlag, samt tillfälle till utbildning
för dylik sysselsättning;

c) om så erfordras, beredas ekonomisk hjälp under tiden för läkarbehandligen,
skolgången eller yrkesutbildningen.

10. För att främja yrkesrådgivning åt barn och minderåriga, som befunnits
lida av kroppslig svaghet eller behäftade med visst slag av lyte, böra förteckningar
över yrken och sysselsättningar, som lämpa sig för olika kategorier
av dylika unga arbetare, utarbetas av sakkunniga i samråd med de medicinska
myndigheterna samt de myndigheter, som handlägga arbetsmarknadsfrågor.
Dessa förteckningar böra tjäna till vägledning för undersökningsläkarna
utan att för dem vara bindande.

IV. Ansvariga myndigheter.

11. För att läkarundersökningen av minderåriga skall bliva fullt effektiv
böra åtgärder vidtagas i syfte att utbilda en kår av undersökningsläkare med
erforderliga insikter i yrkeshygien och ingående erfarenhet i fråga om de
medicinska spörsmål, som ha avseende å barns och minderårigas hälsotillstånd.

Vederbörande myndighet bör tillse, att teoretisk och praktisk utbildning anordnas
för detta ändamål.

Undersökningsläkama böra utses med hänsyn till de kvalifikationer, som
angivits i första stycket.

12. Åtgärder för läkarundersökning för utrönande av lämplighet för arbete
böra vidtagas under nära samverkan mellan de medicinska myndigheter,

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

under vilkas inseende läkarundersökningarna utföras, och de myndigheter,
som ha att besluta rörande arbetstillstånd för barn och minderåriga samt
övervaka deras arbetsförhållanden.

V. Tillämpningsmetoder.

13. För att ernå regelbunden läkarundersökning för utrönande av lämplighet
för arbetsanställning, i vad avser barn och minderåriga, vilka av ett industriellt
eller icke-industriellt företag sysselsättas antingen inom företagets
lokaler eller i anslutning till dess verksamhet, böra arbetsgivarna åläggas att
underrätta viss angiven myndighet om varje anställning av unga arbetare,
vilka på grund av sin ålder äro skyldiga undergå föreskriven läkarundersökning.

Denna myndighet bör vara

a) antingen den offentliga medicinska institution, som har sig anförtrodd
undersökningens verkställande och förvarandet av undersökningsjournalerna;

b) eller den myndighet, som har att på grundval av undersökningen bevilja
vederbörligt arbetstillstånd.

14. För att uppnå regelbunden läkarundersökning för utrönande av lämplighet
för arbetsanställning, i vad avser barn och minderåriga, vilka sysselsättas
för egen eller föräldrars räkning med ambulerande handel eller annan
verksamhet, som bedrives å allmän plats,

a) böra sådana arbetare, tillhörande de årsklasser, för vilka läkarundersökning
är obligatorisk, åläggas att anskaffa individuellt tillståndsbevis, vilket
om möjligt bör utfärdas av institution, underställd myndigheten för arbetsfrågor,
och grundas på intyg om lämplighet för arbetsanställning samt årligen
förnyas på grundval av efterundersökningens resultat; tillståndsbeviset
bör vara försett med ordningsnummer samt fotografi eller namnteckning eller
annan identifieringsanordning ävensom innehålla uppgifter om

innehavarens namn, ålder och bostadsadress;

föräldrarnas namn och bostadsadress samt uppgift om att de medgivit barnet
eller den minderårige att ägna sig åt den sysselsättning beviset avser;

resultaten av läkarundersökningen vid anställningens början samt av efterundersökning; b)

bör innehavaren av ovannämnda tillståndsbevis åläggas att bära ett synligt
märke, försett med samma ordningsnummer som beviset;

c) bör nära samarbete åvägabringas mellan de yrkesinspektionsmyndigheter,
som ha att öva tillsyn å lagstiftningens efterlevnad, samt lokala myndigheter,
särskilt polismyndigheter, i syfte att uppnå regelbunden kontroll över
handlingarna rörande de ambulerande unga arbetarna ävensom däröver, att
dessa handlingar äro i överensstämmelse med föreskrifterna angående läkarundersökning
för utrönande av lämplighet för arbete.

Bilaga D.

Konvention (nr 79) angående begränsning av nattarbete för barn och
minderåriga i icke-industriell verksamhet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till
Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde
sammanträde

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

och beslutat antaga vissa förslag angående begränsning av nattarbete
för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet, vilken fråga inbegripes
under tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av eu internationell
konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex
följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående minderårigas
nattarbete (icke-industriell verksamhet), 1946» [Night Work of Young
Persons (Non-Industrial Occupations) Convention, 1946],

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, anställda
mot avlöning i icke-industriellt arbete eller sysselsatta direkt eller indirekt i
förvärvssyfte med dylikt arbete.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan icke-industriellt
arbete å ena sidan och å den andra industriellt arbete, jordbruksarbete
och arbete ombord å fartyg.

4. Den nationella lagstiftningen må från tillämpningen av denna konvention
undantaga

a) husligt arbete i enskilda hushåll;

b) familjeföretag, i vilka endast föräldrarna och deras barn eller myndlingar
äro sysselsatta, för såvitt arbetet anses icke vara skadligt, menligt eller
farligt för barnen eller de minderåriga.

Artikel 2.

1. Barn under fjorton år, som användas till heltids- eller deltidsarbete,
samt minderåriga över fjorton år, vilka alltjämt äro underkastade hel skolplikt,
må icke sysselsättas eller utföra arbete nattetid under en sammanhängande
tidrymd av minst fjorton timmar varje dygn, vari skall ingå tiden mellan
klockan 20 och klockan 8.

2. Där de lokala förhållandena så påkalla, må i den nationella lagstiftningen
nu nämnda tidrymd ersättas med en tidrymd av tolv timmar, vilken
dock icke får börja senare än klockan 20.30 och icke sluta tidigare än klockan
6.

Artikel 3.

1. Barn över fjorton år, vilka icke längre äro underkastade hel skolplikt,
samt minderåriga under aderton må icke sysselsättas eller utföra arbete nattetid
under en sammanhängande tidrymd av minst tolv timmar varje dygn, vari
skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan 6.

2. När särskilda omständigheter föreligga med avseende på viss verksamhetsgren
eller visst geografiskt område, skall likväl vederbörande myndighet,
efter hörande av vederbörande arbetsgivare- och arbetareorganisationer, äga
besluta att i fråga om barn och minderåriga, sysselsatta inom nämnda verksamhetsgren
eller område, tiden mellan klockan 23 och klockan 7 må ersätta
tiden mellan klockan 22 och klockan 6.

Kungi. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Artikel 4.

1. i länder, där på grund av klimatet arbete under dagen är särskilt ansträngande,
må vilotiden under natten göras kortare än som föreskrivits i ovannämnda
artiklar, för såvitt motsvarande vilotid beredes under dagen.

2. Då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det allmänna intresset
så kräver, må förbudet mot nattarbete genom beslut av regeringen kunna
upphävas beträffande minderåriga, som fyllt sexton år.

3. Den nationella lagstiftningen må uppdraga åt lämplig myndighet att
tillfälligtvis lämna minderåriga, som fyllt sexton år, individuella tillstånd att
arbeta nattetid, när yrkesutbildningen på grund av tvingande skäl så kräver;
den dagliga vilotiden må dock i sådant fall icke understiga elva på varandra
följande timmar.

Artikel 5.

1. Den nationella lagstiftningen må uppdraga åt lämplig myndighet att
lämna barn och minderåriga under aderton år individuella tillstånd att nattetid
medverka såsom artister vid offentlig underhållning eller sasom skådespelare
vid filminspelning.

2. I den nationella lagstiftningen skall fastställas minimiåldern för beviljandet
av dylikt tillstånd.

3. Sådant tillstånd må icke lämnas, då underhållningen eller filminspelningen
på grund av sin beskaffenhet eller de förhållanden, under vilka den
försiggår, kan medföra risk för barnets eller den minderåriges liv, hälsa eller
moral.

4. Vid beviljandet av tillstånd skola följande villkor gälla

a) arbetstiden må icke utsträckas över midnatt;

b) noggranna föreskrifter skola meddelas för att skydda barnets eller den
minderåriges hälsa och moral, tillförsäkra vederbörande god behandling samt
undvika störningar i skolarbetet;

c) barnet eller den minderårige skall beredas en sammanhängande viloperiod
av minst fjorton timmar.

Artikel 6.

1. För att uppnå en effektiv tillämpning av förevarande konvention skall
den nationella lagstiftningen

a) innehålla bestämmelser om offentlig inspektion och övervakning, anpassad
efter förhållandena inom de olika verksamhetsgrenar, konventionen
omfattar;

b) ålägga varje arbetsgivare att föra en förteckning eller hålla officiella
handlingar tillgängliga, innehållande uppgift om namn, födelseår och födelsedag
beträffande alla av honom sysselsatta personer under aderton år ävensom
om dessas arbetstid; i fråga om barn och minderåriga, som utföra arbete
å allmän plats, skall förteckningen eller handlingarna utvisa den arbetstid,
som överenskommits i arbetsavtalet;

c) föreskriva lämpliga anordningar för identifiering och övervakning av
minderåriga under aderton år, vilka äro sysselsatta för egen eller annans
räkning i verksamhet, som bedrivas å allmän plats;

d) stadga påföljder för arbetsgivare eller andra vuxna personer, som äro
ansvariga för överträdelse av föreskrifterna i nämnda lagstiftning.

2. I den rapport, som årligen skall avgivas enligt artikel 22 i Internationella
arbetsorganisationens stadga, skola utförliga upplysningar lämnas om

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

all lagstiftning, varigenom föreskrifterna i denna konvention förverkligas,
och särskilt om

a) den tidrymd, varmed den i artikel 2 mom. 1 föreskrivna tiden med stöd
av mom. 2 samma artikel, må hava ersatts;

b) den omfattning, vari bestämmelserna i artikel 3 inom. 2 tagits i ansipråk; c)

de myndigheter, som, med stöd av bestämmelserna i artikel 5 mom. 1,
ägt bevilja individuella tillstånd, samt den minimiålder, som i enlighet med
bestämmelserna i mom. 2 samma artikel fastställts för beviljandet av dylikt
tillstånd.

Del II. Särskilda bestämmelser för vissa länder.

Artikel 7.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratificering
av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om begränsning
av barns och minderårigas nattarbete inom icke-industriell verksamhet,
äger att genom förklaring i anslutning till ratifikationen, ersätta den i artikel
3 föreskrivna åldern av aderton år med eu lägre åldersgräns, dock i intet
fall lägre än sexton år.

2. Varje medlem, som avgivit en dylik förklaring, må, närhelst den så
önskar, återtaga densamma genom en ny förklaring.

3. Varje medlem, beträffande vilken en jämlikt mom. 1 i denna artikel
avgiven förklaring är i kraft, skall i sina årliga rapporter rörande tillämpningen
av denna konvention angiva i vad män framsteg gjorts i syfte att
uppnå en fullständig tillämpning av konventionen.

Artikel 8.

1. Bestämmelserna i del I av denna konvention skola i fråga om Indien
äga tillämpning med följande jämkningar:

a) nämnda bestämmelser äga tillämpning å alla de områden, beträffande
vilka den indiska lagstiftande församlingen äger kompetens att bringa dem
i tillämpning;

b) vederbörande myndighet må från konventionens tillämpning undantaga
barn och minderåriga anställda i företag, där mindre än tjugu personer sysselsättas
;

c) artikel 2 i konventionen äger tillämpning å barn under tolv år, vilka
må användas till heltids- eller deltidsarbete, samt å barn över tolv år, vilka
äro underkastade hel skolplikt;

d) artikel 3 i konventionen äger tillämpning å barn över tolv år, vilka icke
äro underkastade hel skolplikt, samt å minderåriga under femton år;

e) de undantag, som medgivas i artikel 4 mom. 2 och 3, gälla minderåriga,
som fyllt fjorton år;

f) artikel 5 äger tillämpning å barn och minderåriga, som icke fyllt femton
år.

2. Bestämmelserna i mom. 1 av denna artikel skola kunna ändras med
iakttagande av följande tillvägagångssätt:

a) Internationella arbetskonferensen må vid varje sammanträde, å vars
dagordning dylik fråga blivit uppförd, med två tredjedels majoritet antaga
förslag till ändring av mom. 1 i förevarande artikel;

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

b) varje sådant förslag till ändring skall inom loppet av ett år eller, om
särskilda omständigheter föreligga, inom aderton månader från avslutandet
av konferensens sammanträde underställas den eller de myndigheter i Indien,
till vilkas kompetensområde frågan hör, för stiftande av lag eller vidtagande
av andra åtgärder;

c) Indiens officiella ratifikation av ändringen kommer, såvida vederbörande
myndighet eller myndigheter lämna sitt samtycke därtill, att delgivas
Internationella arbetsbyråns generaldirektör för att av honom registreras;

d) så snart dylikt förslag till ändring ratificerats av Indien, träder ändringen
i kraft.

Del III. Slutartiklar.

Artikel 9.

Artikel 10.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 11.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader
efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 12.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör
för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter
det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år
efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk
av den i denna artikel stadgade uppsägningsrä tten, skall vara bunden för en
ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel
föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande
tioårsperiod.

Artikel 13.

Kunffl. Maj.ts proposition nr 210. (Bilagor).

Artikel 14.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt
artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas generalsekreterare
fullständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning,
som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående
artiklar.

Artikel 15.

Artikel 16.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,
helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,
för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av
förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 12 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,
förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 17.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Bilaga E.

Rekommendation (nr 80) angående begränsning av barns och minderårigas
nattarbete i icke-industriell verksamhet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till
Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde
sammanträde

samt beslutat antaga en konvention i ämnet ävensom att komplettera
nämnda konvention med en rekommendation,

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittorhundrafyrtiosex
följande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen angående
minderårigas nattarbete (icke-industriell verksamhet), 1946» [Night
Work of Young Persons (Non-Industrial Occupations) Recommendation,
1946],

Med hänsyn till att konventionen angående minderårigas nattarbete (ickeindustriell
verksamhet), 1946, fastställer grunderna för en lagstiftning till
skydd mot de med nattarbete i icke-industriell verksamhet förbundna riskerna,
i vilken verksamhet ett stort antal unga arbetare äro sysselsatta,

med hänsyn till att konventionen i betraktande av de skiftande sysselsättningar,
å vilka dess bestämmelser äga tillämpning, samt de växlande sedvänjor
och särskilda förhållanden, som råda i olika länder, visserligen berett
den nationella lagstiftningen möjligheter till anpassning vid förverkligandet
av de i konventionen fastställda normerna, men det icke desto mindre är
önskvärt att säkerställa en så enhetlig tillämpning som möjligt av konventionen,
och

då det tillika är önskvärt, att hänsyn tages till vissa tillämpningsmetoder,
som befunnits giva tillfredsställande resultat och följaktligen kunna tjäna
organisationens medlemmar till vägledning,

I. Tillämpningsområde.

1. Föreskrifterna i konventionen angående minderårigas nattarbete (ickeindustriell
verksamhet), 1946, böra tillämpas på allt arbete, som bedrives
inom eller i anslutning till följande företag och inrättningar, offentliga eller
enskilda, nämligen

a) handelsföretag, däri inbegripna dessas avdelningar för hemtransport av
varor till kunderna;

b) post, telefon, telegraf och radio, distributionstjänsten inbegripen;

c) företag och förvaltningsavdelningar, vilkas personal sysselsättes huvudsakligen
med kontorsarbete;

d) tidningsföretag (redaktion, distribution, hembärning samt lösnummerförsäljning
å allmän plats);

e) hotell, pensionat, restauranger, klubbar, kaféer och andra serveringsställen; f)

anstalter för behandling och vård av sjuka och vanföra samt ålderdomshem
och barnhem;

g) teatrar och offentliga nöjesetablissement;

h) ambulerande handel, utbjudande av varor av alla slag ävensom varje
annan verksamhet, som utövas å allmän plats;

i) arbete, sysselsättning eller verksamhet i övrigt, som icke är att hån
föra till industri, jordbruk, fiske eller sjöfart.

2. Utan att detta skall inkräkta på den frihet konventionen angaende minderårigas
nattarbete (icke-industriell verksamhet), 1946, lämnat medlemmarna
att från konventionens tillämpning undantaga avlönat arbete i enskilt
hushåll samt, i den mån arbetet befunnits icke vara menlig! eller farligt for
barnets eller den minderåriges hälsa, anställning i familjeföretag, van endast
föräldrar och deras barn eller myndlingar äro sysselsatta, riktas medlemmarnas
uppmärksamhet pa önskvärdheten av

Bihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 240.

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

a) att lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärdei vidtagas i syfte
att begränsa nattarbetet för sådana barn och minderåriga under aderton år,
som äro sysselsatta i hushållsarbete i enskilda hem;

b) att tillämpningen av föreskrifterna om begränsning av nattarbete i
icke-industriell verksamhet utsträckes till att omfatta alla i förvärvssyfte
bedrivna företag, oavsett förefintliga släktskapsförhållanden mellan dem, som
däri sysselsättas.

II. Anställning i samband m6d offentlig underhållning.

3. När de lokala myndigheterna med stöd av bestämmelserna i artikel 5
i konventionen angående minderårigas nattarbete (icke-industriell verksamhet),
1946, bemyndigats att lämna barn och minderåriga individuella tillstånd
att nattetid medverka såsom artister vid offentlig underhållning eller
såsom skådespelare vid filminspelning, bör åt överordnad myndighet uppdragas
att övervaka tillståndsgivningen, hos vilken myndighet tillika besvär
skall kunna anföras över såväl avslag å framställning om tillstånd som villkor
i samband med tillstånds beviljande.

4. Tillstånd bör avse begränsad tid och förses med de förbehåll i övrigt,
som i varje särskilt fall må erfordras till skydd för barnet eller den minderårige.

5. Tillstånd bör för barn under f jorton år utfärdas endast i undantagsfall,
när så med hänsyn till yrkesutbildning eller barnets särskilda anlag finnes
böra ske, därvid följande villkor böra uppställas:

a) tillstånd bör som regel icke utfärdas för annan än elev vid teater- eller
musikskola;

b) nattarbetet bör i möjligaste mån begränsas till tre kvällar i veckan eller
till genomsnittligt tre kvällar i veckan, räknat för en längre tidsperiod;

c) arbetet bör sluta klockan 22, där icke en sammanhängande viloperiod
om sexton timmar är medgiven.

III. Övervakning.

6. Under fortsatt iakttagande av den grundsats, som kommit till uttryck
i moment 12 av den år 1923 antagna rekommendationen angående yrkesinspektion,
enligt vilken inspektionspersonalen bör innefatta såväl kvinnor
som män med samma befogenheter och åligganden och med samma myndighet,
bör hänsyn tagas till erfarenheten inom vissa länder, vilka funnit det
särskilt ändamålsenligt att åt kvinnliga inspektörer anförtro övervakningen
av lagstiftningen till skydd för unga arbetare.

7. Förutom åt den vanliga övervakningen av efterlevnaden av lagstiftningen
till skydd för unga arbetare bör, i syfte att uppnå en effektiv tillämpning
av bestämmelserna i konventionen angående minderårigas nattarbete
(icke-industriell verksamhet), 1946, å sådan icke-industriell verksamhet, som
bedrives i en mångfald små och spridda företag, särskild uppmärksamhet
ägnas uppgivna fall av överträdelse, vilka anmälts av allmänheten; framför
allt böra omedelbara åtgärder vidtagas, när klagomål anförts av barnets
eller den minderåriges föräldrar.

8. Vid bestämmandet av den officiella handling arbetsgivaren enligt lag
skall ha att tillhandahålla i och för inspektionsmyndighetens tillsyn å efterlevnaden
av bestämmelserna om begränsning av nattarbete, är det önskvärt

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

att de fördelar arbetstillstånd och arbetsbok erbjuda vederbörligen beaktas;
dessa handlingar, som måste utfärdas eller officiellt stämplas vid varje ombyte
av anställning, äro nämligen ägnade att underlätta identifieringen av
den unge arbetaren samt angiva dennes ålder och de för honom fastställda
arbetsvillkoren, arbetstiden däri inbegripen.

9. 1) För att underlätta inspektionsmyndighetens identifiering av unga arbetare
utan fast arbetsplats, vilka skyddas av lagstiftningen angående nattarbete,

a) skola sådana unga arbetare, som utföra arbete mot avlöning, medföra
handling — dock icke handling, som är avsedd att förvaras av arbetsgivaren
— samt bära igenkänningsmärke, som möjliggör deras identifiering under
arbete utom företaget;

b) skola sådana unga arbetare, som arbeta för egen eller föräldrars räkning,
för möjliggörande av identifiering medföra den handling, varigenom
tillstånd lämnats till arbetet, samt bära igenkänningsmärke.

2) Unga arbetare under aderton år utan fast arbetsplats böra förses med
arbetstillstånd eller individuellt tillståndsbevis, innehållande

a) uppgift om barnets eller den minderåriges namn, ålder och bostadsadress; b)

barnets eller den minderåriges fotografi eller namnteckning eller annat
identifieringstecken ävensom nummer å arbetstillstånd eller tillståndsbevis;

c) om barnet eller den minderårige är anställd mot avlöning, uppgift om
arbetsgivarens namn och adress samt om arbetstiden;

d) om barnet eller den minderårige utför arbete för egen eller föräldrars
räkning, uppgift om de sistnämndas namn och bostadsadress ävensom deras
medgivande till arbetet.

3) Arbetstillstånd eller individuellt tillståndsbevis bör lämpligen utfärdas
av institution, underställd myndigheten för arbetsfrågor.

4) Unga arbetare utan fast arbetsplats böra vara skyldiga att fullt synligt
bära märket med numret på arbetstillstånd eller tillståndsbevis.

5) Fullständig samverkan bör åvägabringas mellan de lokala myndigheterna,
särskilt vederbörande polismyndighet, och undervisnings- och bamavårdsmyndigheterna
å ena sidan samt inspektionsmyndigheten å andra sidan,
i och för tryggande av såväl övervakningen av arbetstiden för unga arbetare
utan fast arbetsplats som tillämpningen av lagstiftningen angående natttirbctc 6)

Det rättsliga ansvaret för överträdelse av lagstiftningen åvilar arbetsgivaren
särskilt i sådana fall då den fordrade arbetsprestationen framstår såsom
oskälig i förhållande till den tid, som inom ramen för den tillåtna arbetstiden
står till förfogande för arbetets utförande; arbetsgivaren bör härvid,
om han vidtagit alla tillbörliga försiktighetsåtgärder till förebyggande
av överträdelsen, beredas tillfälle visa, att han varit i god tro.

7) Om arbetet utföres för föräldrars räkning eller med deras medgivande,
böra dessa efter föregående varning göras lagligen ansvariga för överträdelse
av lagstiftningen.

Bilaga F.

Resolutioner.

1. Resolution angående skyndsam ratificering av Akt av år 1946 angående
ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga samt av 1946

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

års konvention angående revision av slutartiklarna, vilka antagits av Intertionella
arbetskonferensen vid dess 29 :e sammanträde.

2. Resolution angående övergångsbestämmelser, att tillämpas till dess Akt
av år 1946 angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga
trätt i kraft.

3. Resolution angående antagande av budget för 29:e budgetåret, 1947,
och angående fördelning av utgifterna för år 1947 på olika medlemsstater.

4. Resolution angående antagandet av reviderad stadga för den administrativa
domstolen.

5. Resolution angående förlängning av förordnandet på ytterligare tre år
för ledamöterna i den administrativa domstolen.

6. Resolution angående antagandet av ett reviderat tjänstepensionsreglemente.

7. Resolution, genom vilken arbetskonferensen utser ledamöter av tjänstepensionskassans
styrelse.

8. Resolution angående avgifterna till pensionsfonden under år 1947.

9. Resolution, enligt vilken till arbetsbyråns styrelse för vidare övervägande
hänskjutes en preliminär text till konvention angående Internationella
arbetsorganisationens privilegier och immuniteter, med bilaga.

10. Resolution angående utsträckning av läkarbesiktning till att omfatta
unga jordbruksarbetare.

11. Resolution angående avskaffandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete.

12. Resolution, genom vilken vissa frågor berörande icke-självständiga
områden uppföras på dagordningen för Internationella arbetskonferensens
nästkommande allmänna sammanträde.

13. Resolution, i vilken arbetsbyråns styrelse uppmanas vidtaga vissa åtgärder
beträffande socialpolitiken i icke-självständiga områden och bland
annat överväga möjligheterna till upprättande av ett regionalt kontor för den
afrikanska kontinenten.

14. Resolution angående socialpolitisk minimistandard för den infödda
befolkningen i självstyrande områden.

15. Resolution, i vilken konferensen hyllar krigets offer.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471256