Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
1
Nr 233.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
kyrkomusiker m. m.; given Stockholms slott den
18 april 1947.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri
omförmälda skrivelser vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om kyrkomusiker, samt
2) lag om kungörande i kyrka vid förfall för präst.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF
N. Quensel.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 19b7.
1 samt.
Nr 283.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
Förslag
till lag om kyrkomusiker.
Härigenom för ordnas som följer.
1 §•
För kyrkomusikens uppehållande skall för varje territoriell församling
finnas anställd kyrkomusiker.
2 §.
1. Kyrkomusiker åtnjuter avlöning samt i vissa fall tjänstepension och
rätt till pension för efterlevande i enlighet med vad Konungen efter av
riksdagen godkända grunder bestämmer.
2. Kostnaderna för kyrkomusikers verksamhet gäldas, i den mån de
icke skola enligt vad särskilt stadgas annorledes utgöras, av pastorat och
församling, vardera i den utsträckning Konungen efter av riksdagen godkända
grunder bestämmer.
3. De särskilda avlöningstillgångar, som äro förenade med nuvarande
klockar- och organistbefattningar inom ett pastorat, skola för pastoratet
utgöra tillgångar för bestridande av kostnaderna för kyrkomusikers avlönande.
4. Till bestridande av de på pastorat enligt 2 mom. ankommande kostnaderna
har pastoratet att taga i anspråk,
i första hand, avkastning av avlöningstillgångar, vilka jämlikt 3 mom.
äro för detta ändamål avsedda eller eljesit därtill anvisas, ävensom förekommande
andra medel, som blivit härför tillgängliga,
samt, i andra hand, församlingsavgifter till erforderligt belopp.
Om rätt för pastorat att för kyrkomusikers avlönande åtnjuta bidrag
av allmänna medel stadgas särskilt.
5. Församlingsavgifter, som i 4 mom. avses, skola utgöras i den för församlingsavgifter
till prästerskapets avlöning stadgade ordning.
3 §.
Om kyrkomusikers anställande och kyrkomusikernas verksamhet gäller
i övrigt vad Konungen förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947. Därmed upphävas:
kap. 24 §§ 30—33 kyrkolagen ävensom vad i avseende å klockare stadgas
i kap. 11 § 8, kap. 24 § 11 och kap. 26 § 1 samma lag;
lagen den 14 oktober 1898 (nr 90, sid. 2) innefattande tillägg till 15 kap.
18 § kyrkolagen;
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
förordningen den 2 november 1883 (nr 61, sid. 1) angaende allmänt
ordnande av klockarnes löneinkomster;
lagen den 6 april 1894 (nr 14, sid. 1) angående ändring i gällande stadganden
om tillsättning av organist- och klockarebefattningar;
lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, sid. 5) angående sättet för organistlöns
utgående;
lagen den 9 december 1938 (nr 732) angående särskilda grunder för klockar-
och organistlöns bestämmande samt om dispositionen av till klockaroch
organisttjänst hörande avlöningstillgångar; samt
angående rätt till tjänst- och nådår efter klockare eller organist meddelade
bestämmelser;
tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring
av sålunda upphävda författningsbestämmelser eller tillägg därtill
eller som tillkommit med stöd av samma bestämmelser;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot de
i denna lag och med stöd av densamma meddelade bestämmelserna.
Härvid skall iakttagas:
1. Intill dess kyrkomusiker enligt denna lag blivit för församling anställd,
skola — med undantag av förenämnda lag den 14 oktober 1898 —
de hittills gällande bestämmelserna om klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningar
alltjämt lända till efterrättelse beträffande nuvarande i församlingen
inrättade sådana befattningar; dock att dylik äldre befattning
icke må annorledes än genom förordnande tills vidare tillsättas med ny
innehavare.
2. Genom denna lag sker icke rubbning i vad för klockar-, organist- och
kyrkosångarbefattning i icke territoriell församling må finnas föreskrivet.
Förslag
till lag om kungörande i kyrka vid förfall för präst.
Härigenom förordnas som följer.
Där enligt lag eller särskild författning eller bestämmelse i kyrkohandboken
kungörande skall ske i kyrka beträffande äktenskaps ingående eller
annan kungörelse skall där uppläsas eller anslås, skall, om prästen av sjukdom
eller annat hinder är urståndsatt att fullgöra vad på honom därutinnan
ankommer, detta fullgöras av ledamot eller suppleant i kyrkorådet, som
av kyrkorådet blivit därtill utsedd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 april 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler statsrådet Quensel den i statsrådsprotokollet
för den 8 november 1946 senast omförmälda frågan om en nyorganisation
av kyrkomusikertjänsterna och anför därvid följande.
I skrivelse till kyrkomötet den 8 november 1946, nr 11, begärde Kungl.
Maj:t kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2
regeringsformen för sin del, å ena sidan, godkände 1 § i ett vid skrivelsen
fogat förslag till lag om kyrkomusiker ävensom däri angiven tidpunkt för
nämnda lagrums ikraftträdande och, å andra sidan, samtyckte till upphävande,
på sätt i lagförslaget avsågs, av däri angivna äldre bestämmelser
av kyrkolags natur. Genom omförmälda skrivelse anmodades kyrkomötet
att samtidigt avgiva yttrande beträffande vissa vid ärendets föredragning
i statsrådet samma dag närmare angivna grunder för nyorganisationen av
kyrkomusikertjänsterna samt över ett vid skrivelsen fogat förslag till lag
om kungörande i kyrka vid förfall för präst.
I skrivelse den 6 december 1946, nr 27, har kyrkomötet i anledning härav
dels anmält, att kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen för sin
del godkänt 1 § i det vid Kungl. Maj:ts omförmälda skrivelse fogade förslaget
till lag om kyrkomusiker ävensom däri angiven tidpunkt för nämnda
lagrums ikraftträdande och samtyckt till upphävande, på sätt i samma lagförslag
sägs, av däri angivna bestämmelser av kyrkolags natur,
dels ock såsom yttrande beträffande grunderna i övrigt för den avsedda
nyorganisationen av kyrkomusikertjänsterna åberopat vad kyrkomötets
första särskilda utskott härutinnan anfört i sitt i ärendet avgivna betänkande,
nr 1.
Föredraganden anför vidare:
En redogörelse för den snart halvsekelgamla s. k. »klockarfrågans» nuvarande
läge har lämnats i nyssnämnda skrivelse till kyrkomötet och i
samband med den remiss till lagrådet, som föregick denna skrivelse. Jag
tillåter mig här hänvisa till denna redogörelse. I detta sammanhang torde
dock böra erinras om följande.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
Enligt gällande kyrkolag åligger det kyrkoförsamlingarna att efter menighetsval
anställa klockare. Dennes ställning var ursprungligen allenast en
kyrkotjänares, vilken vid vården av kyrkan och dess egendom och vid
gudstjänsternas anordnande hade att biträda kyrkoherden. Med den gamla
klockarinstitutionen sammankopplades sedermera emellanåt sysslan såsom
folkundervisare. Efter reformationen pålades klockaren flerstädes även uppgiften
att vara kyrkosångare vid gudstjänsterna. Vid sidan av klockarbefattningarna
uppstodo, efter hand som det kyrkliga musiklivet utvecklades,
självständiga befattningar vid kyrkorna dels såsom organister, dels såsom
kyrkosångare eller kantorer. Inrättandet av dessa två särskilda befattningar
var emellertid frivilligt och beroende av församlingarnas egna beslut. Där
särskild kyrkosångare ej anställdes, ålåg det i regel alltjämt klockaren att
leda sången i kyrkan. Då folkskoleväsendet under 1800-talets förra hälft
fick sin självständiga organisatoriska gestaltning, skildes klockaren — i
denna sin egenskap — helt från de med folkundervisningen förenade uppgifterna.
Enligt nu gällande stadganden kan dock befattningen såsom klockare,
liksom ock befattningen såsom organist eller kantor, efter vederbörligt
tillstånd förenas med folkskollärartjänst. Klockar-, organist- och kantorsbefattningarna
kunna även vara sinsemellan förenade. Åtskilliga av
klockarens ursprungliga uppgifter hava numera helt upphört eller ock överflyttats
på annan (t. ex. kyrkovaktmästare och ringare). Utöver skyldigheten
för klockaren att, där särskild kyrkosångare icke finnes, fullgöra en
sådans uppgifter kvarstå för närvarande i tjänsteorganisatoriskt hänseende
på själva klockarinstitutionens grund allenast de förhållandevis mindre kvalificerade
funktioner, som på sina håll ännu må tillhöra klockarna såsom
’kyrkobetjänte’ i egentlig bemärkelse. Sedan gammalt hänföras samtliga
tjänsteuppgifter vid klockar-, organist- och kantorsbefattningarna, alltså
även de till de två sistnämnda hörande rent kyrkomusikaliska, till klockarinstitutionen.
Å andra sidan räknas numera alla tre befattningarna oftast
— vad klockarbefattningen beträffar, åtminstone där den är förenad med
någon av de andra — såsom kyrkomusikertjänster.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 1 juli 1942 ledamoten av riksdagens andra kammare,
prosten Harald Hallén, kantorn Karl Georg Gustafsson, direktören för
musikhögskolan, professorn Einar Ralf, ledamoten av riksdagens andra
kammare, lantbrukaren Ernst Staxäng och kammarrådet Tom Wohlin att såsom
sakkunniga inom departementet biträda med utredning och avgiva
förslag angående en nyorganisering av klockarinstitutionen och dit hänförliga
befattningar samt vad därmed sammanhänger. Åt Hallén uppdrogs
att såsom ordförande leda utredningsarbetet och åt Wohlin att vara sekreterare.
Den 13 april 1945 avlämnade de nämnda sakkunniga — 1942 års kyrkomusikerutredning
— en första del av upprättat betänkande med förslag
till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. (stat. off. utr.
6
Kungl. Maj ds proposition nr 233.
1945: 16), innehållande riktlinjer och vissa preliminära förslag för en reform
på området. Sedan häröver avgivits yttranden av ett femtiotal statsmyndigheter,
kommunala förbund, personalsammanslutningar och andra samt
dessa yttranden ställts till kyrkomusikerutredningens förfogande, har kyrkomusikerutredningen
med skrivelse den 27 juni 1946 framlagt del II av sitt
betänkande i frågan (stat. off. utr. 1946: 50), varvid fogats förslag till ett
antal författningar, som visat sig erforderliga för ett genomförande av
reformen.
Enligt av kyrkomusikerutredningen sammanställd statistik, vilken hänför
sig till år 1943, funnos nämnda år inom församlingarna i riket såsom
klockare, organister och kantorer anställda 2 493 befattningshavare. Härav
innehade icke mindre än 1 737, i regel jämte såväl klockar- som organistbefattning,
tillika folkskollärartjänst, därav flertalet på landsbygden. Av
de till ett antal av 756 uppgående befattningshavare, vilka sålunda icke
tillika voro folkskollärare, funnos 93 som endast innehade klockarbefattning;
384 innehade såväl klockar- som organist- och kantorsbefattning.
Vid anmälan den 18 oktober 1946 av ifrågavarande ärende för remiss
till lagrådet anförde jag bland annat följande.
Frågan om en reform av kyrkomusikernas tjänstgörings- och anställningsförhållanden
har visat sig mer än vanligt invecklad och segsliten.
Reformproblemet, som gemenligen gått under den mindre egentliga beteckningen
klockarfrågan, är i själva verket snart halvsekelgammalt.
Bakom de numera av 1942 års kyrkomusikerutredning avlämnade förslagen
ligga utredningsarbeten av icke mindre än tre äldre sakkunnigberedningar,
vilkas förslag emellertid alla — av den ena eller andra anledningen
— kommit att stranda. Ett av de tidigare framkomna lösningsprojekten
nådde, år 1921, fram till riksdagen men blev — som det vill synas närmast
med hänsyn till befarade ekonomiska konsekvenser för de många svagt
ställda småförsamlingarna i riket — av riksdagen avvisat. Misslyckandet
gjorde det klart, att en tjänste- och avlöningsreglering på detta område
av den kyrkliga förvaltningen måste förbindas med en verksam skatteutjämning
de kyrkliga menigheterna emellan för hithörande samhälleliga utgifter.
År 1938 beträddes såtillvida de partiella reformernas väg som en
lagstiftning då antogs för en omedelbar avveckling av det antikverade
jordavlöningssystemet för klockare och organister (klockarboställslagen).
I övrigt och i det väsentliga ligger reformfrågan alltjämt olöst. En genomgripande
omdaning av de organisatoriska förhållandena på detta område
är emellertid av den allra största betydelse ej blott för den hithörande till
numerären talrika befattningshavarkåren utan också — och kanske i all
synnerhet —- för landets kyrkoförsamlingar och för gudstjänstlivet där. En
allsidig lösning av organisationsproblemet framstår fördenskull såsom
tvingande och kan svårligen längre uppskjutas.
Kyrkomusikerutredningens förslag utgår från förutsättningen, att de nuvarande
klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna avvecklas och
att i dessas ställe inrättas nya kyrkomusikertjänster, så anordnade att
varje församling — oberoende av folkmängd och egen ekonomisk bärkraft
— beredes tillgång till en väl kvalificerad, i tjänsten skäligt avlönad ut
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
övare av kyrkomusiken vid dess gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar.
Dessa utgångspunkter för den åsyftade nyorganisationen ansluta
sig helt till de riktlinjer för en reform på området, som av chefen för ecklesiastikdepartementet
uppdrogos vid utredningsuppdragets meddelande.
Grunden för den ifrågasatta nyorganisationen av ifrågavarande tjänster
måste läggas genom ett upphävande av de äldre bestämmelserna i ämnet,
vilka äro av kyrkolags natur, varigenom deras upphävande är beroende
av kyrkomötets samtycke. Ett av huvudmomenten i det uppgjorda förslaget
till lag om kyrkomusiker är i själva verket att finna i dess tillämpningsbestämmelser,
varigenom de äldre bestämmelserna sättas ur kraft,
dock endast i den mån nya tjänster med stöd av en kommande detaljreglering
inrättas. Lagförslagets första paragraf innehåller ett principiellt
stadgande av innebörd, att de äldre klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna
skola — i den mån lagen för de särskilda församlingarna
träder i kraft — ersättas med en enhetlig tjänst som »kyrkomusiker». I
övrigt innehåller lagförslaget såsom framgår av dess text — förutom hänvisningar
till en nyorganisation i enlighet med grunder, som skola godkännas
av riksdagen — i huvudsak endast, att även innehavarna av de nya tjänsterna
skola vara kommunalavlönade samt att avlöningskostnaderna härvid
skola bestridas i nära överensstämmelse med vad som gäller för församlings
-
präst erskapet.
Den för en nyorganisation av kyrkomusikertjänsterna härutöver påkallade
speciellare författningsregleringen har av kyrkomusikerutredningen
föreslagits skola omfatta, främst en kyrkomusikerstadga och ett avlömngsreglemente
jämte erforderliga pensioneringsbestämmelser, men dessutom
åtskilliga författningar, avseende dels helt ny reglering i särskilda hanseenden
såsom införande i gällande kyrkofondslag av bestämmelser om
tillskott ur kyrkofonden åt pastorat för kyrkomusikers avlöning och meddelande
av anvisningar rörande själva förfarandet vid kyrkomusikertjänsternas
inrättande, dels av nyorganisationen nödvändiggjorda jämkningar
i hittillsvarande reglering å området sasom i församlingsstyrelselagarna,
i folkskolestadgorna och folkskolans avlöningsreglemente samt beträffande
den framtida dispositionen av nuvarande klockar- och organistavlömngstill"ångar.
Förslaget till kyrkomusikerstadga innefattar bestämmelser angående
de tjänstetyper, efter vilka de nya tjänsterna skulle anordnas, och i övrigt
bestämmelser till reglerande av tjänsteuppgifter, kompetensfordringar, anställningsförfarande,
målsmanskap m. m. för tjänsterna i fråga. Förslagen
till avlöningsreglemente och pensioneringsbestämmelser äro i det väsentliga
avfattade, det förra i nära överensstämmelse med gällande bestämmelser
i civila och Övriga därmed likställda avlöningsreglementen och de senare i
enlighet med motsvarande bestämmelser dels i folkskolans tjänste- och
fannljepensionsreglementen, varunder kyrkomusiker-folkskoletjänster enligt
förslaget skulle inordnas, dels i reglementet för statens pensionsanstalt, till
vilken övriga kyrkomusikers såväl tjänste- som familjepensionenng föreslagits
skola hiinläggas. .
Enligt de sakkunnigas förslag skulle huvudtjänstetyperna lor de nya
kyrkomusikertjänsterna bliva tvä: kyrkomusiker-folkskoletjänst samt självständig
kyrkomusikertjänst, den sistnämnda antingen med fulltidstjänst
-
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 233.
göring eller med deltidstjänstgöring. Innehavare av kyrkomusiker-folkskoletjänst
skulle ha att fullgöra tjänstgöring ej blott såsom kyrkomusiker
vederbörande församling utan även såsom folkskollärare eller smås
kol lärare inom ortens skoldistrikt. Innehavare av självständig kyrkomusikertjänst
skulle vid fulltidstjänstgöring endast ha att fullgöra kyrkomusikaliska
tjänsteuppgifter inom församlingen men vid deltidstjänstgöring
dessutom vara pliktig att åtaga sig viss fyllnadstjänstgöring såsom
musiklärare vid å orten befintlig allmän eller statsunderstödd enskild läroanstalt.
I de kyrkomusikaliska tjänsteuppgif terna skulle enligt förslaget
för samtliga här angivna tjänstetyper ingå, förutom åliggandet att biträda
med kyrkomusik vid gudstjänster och särskilda kyrkliga förrättningar, jämväl
skyldighet att i viss strängt begränsad utsträckning meddela s. k. fri
musikundervisning, d. v. s. kostnadsfri undervisning utanför skolan åt
ortens ungdom i sång och musik. Innehavare av kyrkomusiker-folkskoletjänst
skulle enligt de sakkunnigas förslag åtnjuta ■— jämte stadgad avlöning
av skoldistriktet såsom ordinarie folk- eller småskollärare -— visst
särskilt pensionsgrundande avlöningstillägg (kantorstillägg) för sin kyrkomusikaliska
tjänstgöring, vilken sistnämnda avlöningspost skulle komma
att bestridas av vederbörande pastorat. För innehavare av självständig
kyrkomusikertjänst med fulltidstjänstgöring ha de sakkunniga föreslagit
ordinarie anställning med lönegradsplacering i allmänhet motsvarande lönegrad
A 23 enligt civila avlöningsreglementet, men med en lönegrad högre
lör tjänst vid stiftsstadens huvudkyrka (domkyrkan). Självständig kvrkomusikertjänst
med deltidstjänstgöring skulle i vissa fall genom därtill knuten
fyllnadstjänstgöring likaledes kunna inrättas såsom ordinarie tjänst i
A 23 men skulle i regel vara extra ordinarie i lönegrad Eo21. Avlöningskostnaderna
för självständig kyrkomusikertjänst skulle för varje fall, i vad
därav belöpte å den kyrkomusikaliska tjänstgöringen, bestridas av pastoratet
medan avlöningen för fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare skulle
bestridas av vederbörande läroanstalt eller i visst fall delvis ur kyrkofonden.
Vissa mera begränsade kostnader, såsom för anskaffning och underhåll
av musikalier för kyrkokör och för den fria musikundervisningen
samt för anställande i särskilda fall av biträde åt kyrkomusikern, skulle
enligt de sakkunniga komma att avila vederbörande lokalförsamling.
Till de på pastoratet ankommande avlöningskostnaderna skulle, såsom
redan berörts, pastoratet kunna i skatteutjämnande syfte erhålla tillskott
ur kyrkofonden enligt en i huvudsak enahanda reglering som den, som för
närvarande gäller med avseende å prästerskapets avlöning. Årskostnaden
för här angiven avlöningsreglering efter dess fullständiga genomförande har
av de sakkunniga — enligt visserligen synnerligen approximativa uträkningar
uppskattats till inalles 8,68 miljoner kronor, varav 2,9 miljoner
kronor för kyrkomusiker-folkskoletjänster och 5,78 miljoner kronor för självständiga
kyrkomusikertjänster. Av sistnämnda belopp ha dock 590 000
kronor beräknats belöpa å vederbörande läroanstalter för kyrkomusikernas
fyllnadstjänstgöring därstädes såsom musiklärare. Enligt dessa beräkningar
skulle avlöningskostnaderna för den föreslagna kyrkomusikerreformens genomförande,
i jämförelse med lokalförsamlingarnas sammanlagda kostnader
år 1943 för nuvarande kyrkomusikers avlönande sådana dessa kostnader
finnas angivna i av de sakkunniga redovisad statistik, komma att
— för pastoraten och kyrkofonden gemensamt — medföra en utgiftsökning
för år å tillhopa cirka 4 miljoner kronor. Utgiftsökningen vid ett genonn
förande av de sakkunnigas förslag till avlöningsreglering för kyrkomusi
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
kerna, vilken komme att belasta pastoraten och kyrkofonden och således
endast påverka den kommunala beskattningen, torde dock med hansyn till
de för de nuvarande kyrkomusikerna under senare år lokalt genomlorda
löneregleringarna kunna i nuvarande läge antagas ha nedgått med a
minstone 10 å 15 procent eller till i avrundat tal ungefär 3,5 miljoner kronor.
Förslaget till tjänste- och avlöningsreglering för de nya kyrkomusikertjänsterna
är för närvarande föremål för överarbetning dels av 1941 års
lärarlönesakkunniga och dels av särskilda inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade utredningsmän i syfte att få till stånd en närmare samordning
med det nyligen framlagda förslaget till lönereglering för övningslärare
och en förenkling av de erforderliga författningarna.
Vid avlåtandet av Kungl. Maj:ts förenämnda skrivelse till kyrkomötet
förutsattes att, därest kyrkomötet för sin del biträdde Kungl. Maj:ts dan
framlagda förslag i de delar vari kyrkomötets samtycke begärts, reformfrågan
skulle kunna föreläggas 1947 års riksdag med slutliga förslag i alla
de delar i vilka riksdagens medverkan vore erforderlig. Denna plan föi
genomförandet av den tillämnade tjänstereformen för kyrkomusikerna
har emellertid stött på oförutsedda hinder. Detta sammanhänger i första
hand med den omständigheten att kyrkomötet — såsom jag vid detta
ärendes föredragning i statsrådet den 18 oktober 1946 hade tillfälle
att utförligare beröra — pa förevarande rättsområde intager en dubbelställning.
Kyrkomötet har sålunda beträffande den del av den för
reformen nödvändiga författningsregleringen, som berör nu gällande kyrkolag
eller befinnes böra för framtiden erhålla karaktär av dylik lag, en medbestämmanderätt
vid sidan av riksdagen men äger i övrigt och detta
gäller i själva verket den stora huvuddelen av författningsregleringen i
fråga — ingen vidsträcktare befogenhet än att därutinnan avgiva yttrande.
Dessa förhållanden ha i förevarande fall föranlett den behandlingsordningen,
att förslag i ämnet i vad avser själva grunderna för tjänstereformen,
och däribland i främsta rummet upprättat förslag till lag om
kyrkomusiker, först hänskjutits till det ar 1946 församlade kyrkomötets
prövning. Kyrkomötet har för sin del godkänt den kyrkomötet sålunda
förelagda författningsregleringen, i vad denna i enlighet med av lagrådet
avgivet utlåtande ansetts innefatta lagstiftning av kyrkolags natur. Emellertid
gå, på sätt av den föregående redogörelsen framgår, de till kyrkomötets
yttrande hänskjutna förslagen, såvitt de avse de nya kyrkomusikertjänsternas
anordnande, för vissa fall ut på ett sammanförande av de kyrkomusikaliska
tjänsteuppgifterna med tjänstgöring såsom musiklärare vid
de statliga och kommunala läroanstalterna. Organisationsförslaget på
denna betydelsefulla punkt har härigenom fått ett omedelbart samband
med regleringen av de till dessa läroanstalter hörande övningslärarnas
tjänste- och avlöningsförhållanden. En utredning i denna senare fråga har,
Föredra
ganden.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
såsom jag tidigare haft anledning att erinra om, varit uppdragen åt 1941
års lärarlönesakkunniga. Då frågan om en tjänstereform för kyrkomusikerna
under föregående höst upptogs till fortsatt behandling i statsrådet, var tanken,
att denna fråga och det därmed sålunda i vissa delar sammankopplade
organisationsproblemet för övningslärarna skulle kunna erhålla en samtidig
lösning genom beslut av 1947 års riksdag. Tyvärr har det dock nu visat
sig, att någon framställning till årets riksdag i frågan om en reglering av
övningslärarnas tjänste- och avlöningsförhållanden icke medhinnes. Härigenom
har även framläggandet för årets riksdag av ett fullständigt förslag till
omorganisation av kyrkomusikertjänsterna omöjliggjorts.
Det skulle, icke minst med hänsyn till den talrika kyrkomusikerkårens
berättigade intressen, enligt min mening vara starkt att beklaga, om den
härav föranledda rubbningen i tidsschemat för kyrkomusikerfrågans behandling
skulle draga med sig ett ytterligare dröjsmål på obestämd tid med
den slutliga lösningen av denna gamla reformfråga. Jag har emellertid kommit
till den uppfattningen, att så icke behöver ske. Till stöd härför får jag
till en början fästa uppmärksamheten på följande.
Enligt den ursprungliga planen för kyrkomusikerreformens successiva
genomförande var avsett att, sedan 1947 års riksdag beretts tillfälle till
ett ställningstagande till reformen i hela dess vidd och om därvid ett positivt
beslut uppnåddes, en undersökning — församling för församling —
skulle omedelbart igångsättas till utrönande, enligt vilken tjänstetyp den
nya kyrkomusikertjänsten på varje ort lämpligen borde organiseras. Först
sedan en sådan undersökning, vilken förutsattes skola ankomma på vederbörande
domkapitel med biträde av folkskolinspektör samt församlingskyrkoråd
och skolstyrelse, företagits och därvid framkomna förslag blivit
slutligt prövade, kunde anstalter vidtagas för tillsättning av de nya tjänsterna.
Man räknade med, att ifrågavarande undersökningar skulle draga
icke så liten tid och att definitiva beslut i dessa tjänsteregleringsfrågor
knappast kunde tänkas föreligga förrän fram på våren 1948. Det befanns
med hänsyn härtill angeläget att tidpunkten för--det formella — ikraft
trädandet
av lagen om kyrkomusiker utsattes till det tidigast härför möjliga
datum eller den 1 juli 1947. Jag erinrar i detta sammanhang om att
tidpunkten för nämnda lags ikraftträdande ansetts kräva kyrkomötets
samtycke och att kyrkomötet samtyckt till att tidpunkten fastställes till
nyssnämnda datum.
Ehuru det av nyss nämnda skäl icke blivit möjligt att för närvarande
i ett sammanhang underställa riksdagen både omförmälda förslag till lag
om kyrkomusiker och definitiva förslag i övrigt beträffande de nya kyrkomusikertjänsternas
speciella anordning och dithörande befattningshavares
avlöningsförhållanden, synes mig något hinder icke böra möta att trots
detta underställa riksdagen det uppgjorda förslaget till lag om kyrkomusiker.
Detta lagförslag upptager nämligen endast vissa konstitu
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
tiva stadganden för en lösning — så att säga i princip — av kyrkomusikerfrågan.
De grunder för reformen, som med ett antagande av
nämnda lagförslag jämväl från riksdagens sida skulle godkännas, sträcka
sig sålunda icke längre än att de särskilda, till den antikverade klockarinstitutionen
hänförliga befattningarna skola ersättas med en enda tjänst,
kyrkomusikertjänst, att de blivande innehavarna av denna nya tjänst
skola såsom de hittillsvarande motsvarande befattningshavarna vara kommunalavlönade,
samt att avlöningskostnaderna härvid skola bestridas i
nära överensstämmelse med vad för närvarande gäller beträffande avlöningen
till församlingspr ästerskapet. I fråga om dessa de primära förutsättningarna
för tjänstereformen föreligga, såsom jag tidigare framhållit, i
de i ärendet avgivna remissyttrandena praktiskt taget inga meningsskiljaktigheter.
Förslaget till lag om kyrkomusiker innefattar alltså i själva
verket allenast en ram, och en ram så vid, att den lämnar fullt utrymme
för varje efterföljande speciell reglering av de blivande kyrkomusikertjänsterna.
Givet är fördenskull, att detta lagförslags antagande av riksdagen
icke komme att i någon mån föregripa riksdagens fria ställningstagande till
de vidare förslag i sistnämnda hänseende, som, när förhållandena det medgiva,
böra underställas riksdagen och sålunda ej heller en förutsättningslös
prövning av de därmed förbundna kostnaderna.
Det har under detta ärendes förberedande behandling gjorts gällande,
att en sådan speciell undersökning, församling för församling, som jag i det
föregående berört och som skulle ha till sitt egentliga ändamål att utröna de
konkreta förutsättningarna på varje ort för de nya kyrkomusikertjänsternas
anordnande enligt de särskilda för dem avsedda tjänstetyperna, bort föregå
ett slutligt ståndpunktstagande till ett framlagt organisationsförslag. En
sådan förhandsundersökning, vilken väl därvid även bort innefatta en specifik
undersökning för varje pastorat rörande skatteunderlagets storlek och
förekomsten inom församlingarna av särskilda klockar- och organistlönetillgångar,
skulle tillika kunnat möjliggöra en säkrare kalkyl över de med
den åsyftade tjänsteref ormen förbundna kostnaderna. De sakkunniga, som
verkställt utredningen i ärendet, synas också, efter vad som framgar av
deras första betänkande i ämnet, på sin tid ha övervägt att hos domkapitlen
begära en dylik preliminär undersökning, vilken skulle kunna
sägas ha fått innebörden av ett slags tjänstereglering på prov. I det ovissa
läge, vari reformfrågan då befann sig, ansago de sakkunniga dock tanken
på en sådan förhandsinventering böra förfalla.
Följes den av mig nu förordade behandlingsordningen med framläggande
till 1047 års riksdag av det kyrkomötet underställda förslaget till
Tåg om kyrkomusiker och blir av riksdagen ett positivt beslut i enlighet
härmed fattat i principfrågan, har jag för avsikt att föranstalta om en forhandsundersökning
av nyss angiven beskaffenhet. Den mellantid, som
måste förflyta intill dess fullständiga förslag rörande den mera speciella
regleringen av hithörande befattningar kunna — år 1048 — föreläggas
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
riksdagen, skulle pa praktiskt bästa sätt kunna utnyttjas just för en dylik
förhandsåtgärd. Med en sådan behandlingsordning torde goda utsikter förefinnas
att nagon större förskjutning i tidsschemat för kyrkomusikerreformens
slutliga genomförande, trots det nu framtvungna uppskovet med de
närmare regleringsbestämmelsernas framläggande, icke behöver uppkomma,
Om riksdagen i sinom tid jämväl kommer att godkänna de särskilda
grunder för de nya kyrkomusikertjänsternas anordnande, som i enlighet
med det anförda torde komma att framläggas för nästa års riksdag, skulle
följaktligen med en under tiden försöksvis företagen tjänstereglering ett
nödvändigt organisationsarbete vara i det väsentliga undangjort. Bleve
återigen ett Kungl. Maj:ts förslag i denna del till 1948 års riksdag av riksdagen
avvisat, torde det a en dylik förberedande undersökning nedlagda
arbetet likväl icke vara bortkastat. Detta komme nämligen att — i första
hand — giva material för en fullständig inventering av de nuvarande
kyrkomusikerbefattningarna i riket och tydligt är, att de därvid erhållna
uppgifterna maste fa sitt bestående värde för varje efterföljande försök
att komma fram till lösning av här föreliggande reformfråga.
Förslaget till lag om kungörande i kyrka vid förfall för präst avser en
partiell reform på här förevarande område, som uppenbarligen kan genomföras
oberoende av ett ställningstagande till frågan om den blivande specialregleringen
för de tillåmnade nya kyrkomusikertjänsterna. Förslaget till
denna författning, vilken förutsättes skola träda i kraft i omedelbart samband
med den föreslagna lagen om kyrkomusiker, torde följaktligen samtidigt
med nämnda lagförslag böra underställas riksdagens prövning.
Föredraganden hemställer härefter, att de sålunda föreliggande förslagen
till
1) lag om kyrkomusiker och
2) lag om kungörande i kyrka vid jörfall för präst
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. v. Krusenstjerna.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 233.
13
BILAGOR.1
Transumt av 1946 års kyrkomötes första särskilda utskotts betänkande,
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 11,
angående nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna..... Bilaga 1.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 27, i anledning av Kungl.
Maj:ts ifrågavarande skrivelse till kyrkomötet .............. Bilaga 2.
1 Kungl. Maj.ts skrivelse, nr 11, till kyrkomötet har ansetts här kunna uteslutas, då riksdagens
tryckeriexpedition förfogar över en tryckt upplaga därav å omkring 300 exemplar. Den
tryckta upplagan innehåller även avtryck av Kungl. Maj:ts remiss i ärendet till lagrådet och
av lagrådets i ärendet förda protokoll.
Första särskilda utskottets betänkande nr 1.
15
Transumt.
Bilaga 1.
Nr 1.
Första särskilda utskottets betänkande i anledning av Kungl.
Maj ds skrivelse, nr 11, angående nyorganisation av
kyrkomusikerbefattningarna.
I en den 8 november 1946 dagtecknad till första särskilda utskottets
handläggning hänskjuten skrivelse, nr 11, har Kungl. Maj:t under åberopande
av skrivelsen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för den 18
oktober och den 8 november 1946 samt av protokollet i lagrådet den 2
november 1946 begärt
dels kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2
regeringsformen för sin del godkände 1 § i ett vid skrivelsen fogat förslag till
lag om kyrkomusiker ävensom däri angiven tidpunkt för nämnda lagrums
ikraftträdande och samtyckte till upphävande, pa sätt i samma lagförslag
sades, av däri angivna äldre bestämmelser av kyrkolags natur,
dels kyrkomötets yttrande beträffande de härutöver i nämnda lagförslag
och i här nedan intagna förslag till lag om kungörande i kyrka vid förfall
för präst ävensom i övrigt av föredragande statsrådet i ovannämnda bada
utdrag av statsrådsprotokollet berörda grunderna för en nyorganisation
av kyrkomusikertjänsterna.
De båda lagförslagen äro av följande lydelse:
Såsom föredragande statsrådet framhållit, har frågan om en reform av
kyrkomusikernas tjänstgörings- och anställningsförhållanden visat sig vara
synnerligen svårlöst. Bortsett från den partiella reform, som ar 1938 genomfördes
för avveckling av jordavlöningssystemet för klockare och organister,
har frågan, sedan den för snart 50 år sedan blev aktuell, ej förts
närmare sin lösning. Väl har genom domkapitlens ingripande och personalorganisationernas
arbete samt de olika församlingarnas tillmötesgående pa
senare år ställningen för kyrkomusikerna i glädjande många fall betydligt
förbättrats och blivit mera enhetlig inom de olika stiften. Det lärer likväl
ej kunna bestridas, att ifrågavarande befattningshavares löneförhållanden
mångenstädes äro otillfredsställande. Särskilt torde detta gälla de små församlingarna,
som på grund av sitt svaga ekonomiska underlag ej mäkta
att utan tillskott skäligt avlöna sin kyrkomusiker. En snar reglering av
befattningshavarnas tjänste- och avlöningsförhållanden anser utskottet
därför i hög grad påkallad. Det bör vara kyrkan angeläget att medverka
till en sådan icke blott för sitt eget och församlingarnas bästa utan även
Utskottet.
16
Första särskilda utskottets betänkande nr 1.
för att därigenom visa sin uppskattning av det hängivna arbete, kyrkomusikerna
i gemen nedlägga.
I.--------------------
Av de kyrkolagsbestämmelser, som enligt förslaget skola upphävas, innehålla
kyrkolagen kap. 21+ § SO att organist skall väljas av kyrkoherden
och församlingen och avlönas av den sistnämnda, § 31 föreskrifter rörande
klockares antagande och kompetenskraven för klockare, § 32 föreskrifter
rörande klockares åligganden och § 33 föreskrifter om förfarandet, då
klockare gör sig skyldig till tjänstefel, kap. 11 § 8 att klockare skall frambära
oblater och vin, när Herrens nattvard skall begås, kap. 21+ § 11 en
numera obsolet bestämmelse om klockares befattning med barnundervisningen,
kap. 26 % 1 föreskrifter om klockares bestyr med domkyrkas
tillhörigheter samt lagen den 11+ oktober 1898 innefattande tillägg till 15
kap. 18 § kyrkolagen föreskrift, att lysning vid mässfall skall förrättas av
klockare.
Det är enligt utskottets mening beklagligt, att genom upphävande av
dessa bestämmelser klockaren, som är omnämnd redan i äldre västgötalagen,
kommer att försvinna ur kyrkolagen. Väl har klockarinstitutionen
på landsbygden i huvudsak förlorat sin betydelse, men inom många stadsförsamlingar
är den alltfort levande och fyller ett verkligt behov.
Påpekas må emellertid, att, såsom också av kyrkomusikerutredningens
uttalanden framgår, intet hinder kommer att möta för församling att för
särskilda uppgifter anställa klockare.
Utskottet har uppmärksammat, att vid nyordningen på ifrågavarande
område, som nu regleras allenast av kyrkolagens antikverade bestämmelser,
en tendens framträder att begränsa bestämmelserna av kyrkolags
natur och överföra stadgandena till allmän lag eller förordning. Det hade
enligt utskottets mening varit önskvärt, att de stycken av den gamla
kyrkolagen, som nu bortfalla, fått en ersättning i kyrkolagsrättsliga stadganden,
avpassade efter nutida förhållanden och innehållande grundläggande
bestämmelser om kyrkomusikernas uppgifter och verksamhet. Det
synes utskottet även ur andra synpunkter hava varit lämpligare, om förslaget
till lag om kyrkomusiker uppdelats i tvenne delar, den ena av kyrkolags
karaktär och innehållande förutom 1 § av det framlagda lagförslaget de
grundläggande stadgandena om kyrkomusikers verksamhet och den andra av
civilrättslig karaktär och innefattande reglerande bestämmelser rörande
kyrkomusikers avlöning m. m.
Emellertid finner utskottet det synnerligen angeläget, att frågan om nyorganisationen
med det snaraste erhåller sin lösning. Med hänsyn härtill
och da utskottet, som ovan berörts, anser det framlagda reformförslaget
antagbart i huvudsak, tillstyrker utskottet godkännande av 1 % i det framlagda
förslaget till lag om kyrkomusiker och upphävande, på sätt i samma
Första särskilda utskottets betänkande nr 1.
17
lagförslag sägs, av däri angivna äldre bestämmelser av kyrkolags natur.
Utskottet tillstyrker också godkännande av i lagförslaget angiven tidpunkt
för lagrummets ikraftträdande.
III. Utskottet övergår slutligen till att behandla förslaget till lag om
kyrkomusiker, i vad mån detsamma ej redan tidigare diskuterats, samt förslaget
till lag om kungörande i kyrka vid förfall för präst.
Enligt 2 § 2 mom. av förstnämnda lagförslag skola kostnaderna i gemen
för kyrkomusikers verksamhet gäldas av pastorat och församling, vardera i
den utsträckning Konungen efter av riksdagen godkända grunder bestämmer.
Utskottet anser sig böra betona angelägenheten av att kyrkomötet beredes
tillfälle att avgiva yttrande, innan avsevärda ändringar av grunderna
beslutas, enär sådana ändringar givetvis måste beröra för kyrkan och kyrkofonden
viktiga spörsmål.
Utskottet har observerat, att, då i sista stycket av 2 § 4 mom. av förslaget
till lag om kyrkomusiker talas om allmänna medel, avses ef blott bidrag
till pastoraten av kyrkofondsmedel utan även andra medel, såsom bidrag,
som pastorat erhåller från läroanstalt för avlönande av sådan kyrkomusiker,
som vid läroanstalten fullgör musiklärartjänstgöring. Utskottet vill
också erinra om att, såsom förut framhållits, kyrkomusikerutredningen och
föredragande statsrådet betonat, att medel, som skola utgå ur kyrkofonden
för ifrågavarande ändamål, helt skola anskaffas genom den allmänna kyrkoavgiften.
Med anledning av stadgandet i mom. 5 av 2 § i lagförslaget vill utskottet
erinra om vad utskottet här ovan anfört om angivande av särskilda öretal
beträffande prästlönekostnaderna och kostnaderna för kyrkomusikerna i de
årliga besluten rörande församlingsavgiftens storlek.
I fråga om förslaget till lag om kungörande i kyrka vid förfall för präst
vill utskottet framhålla, att sådan formulering kunnat övervägas, att bestyret
kunde utföras även av annan än ledamot eller suppleant i kyrkorådet.
Utskottet anser sig emellertid ej böra framställa något yrkande om ändring
i förslaget.
Stockholm den 30 november 194(i.
På utskottets vägnar:
YNGVE BRILIOTH.
Vid ärendets slutbehandling i utskottet hava närvarit:
herr biskop Brilioth, herr Enochsson, herrar biskopar Jonzon och Rnncslam samt herrar
Svenaeus, Göransson, Carl Ernst, Ljungdahl, Lundqvist, Magnusson och Gralén.
2 — Bihang till riksdagens yrotokoll 19^7. 1 sand. Nr 233.
18
Kyrkomötets skrivelse nr 27.
Bilaga 2.
Nr 27.
Godkänd av kyrkomötet den 6 december 1946.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl.
Maj:ts skrivelse angående nyorganisation av kyrkomusik
er b ef attning amu.
(Första särskilda utskottets betänkande nr 1.)
Till Konungen.
I skrivelse till kyrkomötet den 8 november 1946, nr 11, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, begärt kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt
§ 87 mom. 2 regeringsformen för sin del godkände 1 § i ett vid skrivelsen
fogat förslag till lag om kyrkomusiker ävensom däri angiven tidpunkt
för nämnda lagrums ikraftträdande och samtyckte till upphävande, på sätt
i samma lagförslag sades, av däri angivna äldre bestämmelser av kyrkolags
natur, ävensom inhämtat sådant särskilt yttrande av kyrkomötet i det
förevarande ärendet, varom föredraganden enligt statsrådsprotokollet
hemställt.
I ärendet har första särskilda utskottet avgivit betänkande, nr 1, varav
tryckt exemplar här bifogas.
Kyrkomötet får i underdånighet
dels anmäla, att kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen för
sin del godkänt 1 § i det vid Eders Kungl. Maj:ts förevarande skrivelse
fogade förslaget till lag om kyrkomusiker ävensom däri angiven tidpunkt
för nämnda lagrums ikraftträdande och samtyckt till upphävande, på sätt
i samma lagförslag sägs, av däri angivna äldre bestämmelser av kyrkolags
natur,
dels ock såsom yttrande beträffande de härutöver i nämnda lagförslag
och ett till lagrådet remitterat förslag till lag om kungörande i kyrka vid
förfall för präst upptagna och i övrigt av föredragande statsrådet i skrivel
-
19
Kyrkomötets skrivelse nr %7.
sen bifogade utdrag av statsrådsprotokollet berörda grunderna för en nyorganisation
av kyrkomusikertjänsterna åberopa vad utskottet i dessa delar
i omförmälda betänkande, nr 1, anfört.
Stockholm den 6 december 1946.
Underdånigst
ERLING EIDEM
/G. H. Berggren