Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

1

tfr 227.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förslag
till förordning rörande förkortning av utbildningstiden
för vissa värnpliktiga in. m.; given Stockholms
slott den 21 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning rörande förkortning av
utbildningstiden för vissa värnpliktiga,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

GUSTAF ADOLF.

Allan Vougt.

Bihang till riksdagens protokoll 1947.

1 saml.

Nr 227.

773 U

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Förslag

till

Förordning

rörande förkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Härigenom förordnas, att beträffande utbildningstiden för dels de värnpliktiga,
som påbörjat eller påbörja första tjänstgöring eller tjänstgöring i en
följd efter den 31 mars 1947, dels och de värnpliktiga i övrigt, beträffande vilka
Kungl. Maj:t sådant förordnar,-skola tills vidare gälla följande avvikelser från
bestämmelserna i 27 § 1 mom. värnpliktslagen.

1. I 27 § 1 mom. A värnpliktslagen föreskriven första tjänstgöring eller
tjänstgöring i en följd skall förkortas med trettio dagar, i följd varav

armén, kustartilleriet eller flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra
första tjänstgöring under trehundratrettio dagar samt

flottan tilldelad värnpliktig skall fullgöra tjänstgöring i en följd under
f y rall undrat jugu dagar eller första tjänstgöring under trehundranittio dagar.

Flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra en repetitionsövning om
trettio dagar i omedelbar anslutning till första tjänstgöringen.

2. Värnpliktig, som i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen avses, skall fullgöra
tjänstgöring under sammanlagt högst sexhundra dagar.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

3

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 mars 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Qtjensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, "Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Yougt, fråga om provisorisk förkortning
av utbildningstiden för vissa värnpliktiga m. m. och anför därvid
följande.

I skrivelse den 19 februari 1947 har överbefälhavaren framlagt utredning
med förslag till provisorisk avkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga.
över förslaget har 1945 års för svar skommitté efter remiss den 25 i
samma månad avgivit utlåtande.

I särskilda skrivelser den 19 februari och den 10 mars 1947 ha arméförvaltningen
och marinförvaltningen hemställt om anvisande av medel för vidtagande
av vissa åtgärder för effektivisering av de värnpliktigas utbildning.

Dessa frågor torde nu böra i ett sammanhang upptagas till behandling.

Gällande bestämmelser.

Enligt 1941 års värnpliktslag (SES 1941:967) är utbildningstiden
för värnpliktiga i allmänhet 450 dagar, däri inberäknat tid för i vederbörlig
ordning anbefallda övningsuppehåll.

Såsom närmare framgår av 27 § 1 mom. A värnpliktslagen fullgöres tjänstgöringen
av armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig med en första
tjänstgöring, i en följd eller i två omgångar, om 360 dagar, två. repetitionsövningar
om vardera 30 dagar samt en efterutbildningsövning om likaledes
30 dagar. Flottan tilldelad värnpliktig fullgör tjänstgöringen antingen i en
följd eller ock med en första tjänstgöring om 420 dagar. Av flygvapnet tilldelad
värnpliktig fullgöres tjänstgöringen med en första tjänstgöring om 360
dagar, en repetitionsövning om 60 dagar eller två dylika övningar om vardera
30 dagar samt en efterutbildningsövning om 30 dagar.

Beträffande värnpliktiga i handräckningstjänst äger Konungen besluta om
annan fördelning av den angivna utbildningstiden.

I 27 § 1 mom. B—D meddelas bestämmelser rörande fortsatt utbildning
m. m. för vissa särskilda kategorier av värnpliktiga. Sålunda
är värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer
vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet,
skyldig att, utöver den i det föregående angivna tjänstgöringstiden, efter
första tjänstgöringens avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbild -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ning till officer under högst 360 dagar och för utbildning till underofficer
under högst 180 dagar. Vidare äro marinen tilldelade värnpliktiga med viss
angiven utbildning skyldiga att undergå fortsatt utbildning under en tid av
120 dagar, fördelad på två repetitionsövningar om vardera 60 dagar. Slutligen
ha särskilda bestämmelser meddelats rörande värnpliktiga som idka
studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär eller ingenjör
m. fl. Värnpliktiga av dessa kategorier kunna sålunda åläggas fullgöra fortsatt
tjänstgöring under högst 180 dagar, varjämte Kungl. Maj:t äger förordna,
att den för värnpliktiga i allmänhet föreskrivna tjänstgöringstiden om
450 dagar skall, med rätt till avbrott för studiernas fullföljande, fullgöras med
dels soldat- och befälsutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring.

Överbefälhavarens utredning.

Inledning.

Överbefälhavaren har meddelat, att i september 1946 inom högkvarteret
påbörjats undersökningar rörande de värnpliktigas utbildningstid. För ändamålet
hade överbefälhavaren tillsatt en kommitté bestående av representanter
för de tre försvarsgrenarna med inspektören för infanteriet och kavalleriet,
översten K. G. Berggren, som ordförande. Kommittén skulle närmast utreda möjligheterna
att genom olika anordningar nedbringa övningstiden och i samband
därmed även undersöka, huruvida de frivilliga försvarsorganisationerna kunde
mera effektivt utnyttjas och deltagande i deras verksamhet kompenseras i
form av förkortad övningstid. Kommittén hade ännu icke avgivit fullständig
rapport. Ordföranden hade dock inför överbefälhavaren redogjort för resultatet
av de undersökningar, som gällde övningstidens längd.

Utbildningsmål m. m. vid utbildning enligt 1941

års värnpliktslag.

Den av överbefälhavaren tillsatta kommittén har i sina överväganden bland
annat utgått från de utredningar, som lågo till grund för 1941 års värnpliktslag1,
samt de motiv för nuvarande utbildningstid, som i samband därmed framlades.
I överbefälhavarens skrivelse anföres härom följande.

Med hänsyn till det allmänna målet för utbildningen vid armén, att bibringa
soldaterna sådana kunskaper och färdigheter att krigsorganiserade enheter
omedelbart efter mobilisering vore krigsdugliga, ansågs en första tjänstgöring
vid infanteriet av 15 månader erforderlig. På grund av de betydande
olägenheter och de störa kostnader, vilka skulle vara förenade med denna
tjänstgöringstid, som skulle göra det nödvändigt att under 3 månader av
året ha två åldersklasser samtidigt under utbildning, ansåg man sig emellertid
böra pressa ned utbildningstiden till 12 månader. Genom att tillgodose
behovet av repetitionsövningar (till antalet två) och genom att vidtaga alla
åtgärder för att göra utbildningsarbetet effektivt — främst med hjälp av en
tillräcklig och kvalitativt högtstående befälskader — skulle emellertid olägenheterna
med denna beskärning av tiden för första tjänstgöringen minskas.

1 Se proposition 1941: 318.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Beträffande första tjänstgöringens längd för övriga truppslag vid armén
förelågo inga väsentligt skiljaktiga krav. En ifrågasatt differentiering av övningstiden
kunde komma att medföra betydande olägenheter ur utbildningssynpunkt.
Fastställdes en kortare övningstid för visst truppslag eller för vissa
grupper värnpliktiga, uppstodo svårigheter dels att inpassa utbildningen på
sådant sätt, att samövning med andra truppslag eller andra förband kunde
komma till stånd i erforderlig utsträckning, dels att inrymma vinterutbildningen
i de värnpliktigas första tjänstgöring. Frågan borde dock upptagas
till förnyad prövning, då tillräckliga erfarenheter vunnits från 12-månadersutbildningen.

Beträffande flottans värnpliktiga framhölls särskilt, att de sjömanshusinskrivna
värnpliktiga under hela sin värnpliktstid skulle tillhöra flottan, medan
övriga värnpliktiga småningom skulle omskolas vid armén. Första tjänstgöringen
borde för de förra vara 15 månader och för de senare 14. Den femtonde
månaden skulle för kategorien övriga värnpliktiga användas för nämnda
omskolning. I övrigt skulle repetitions- och efterutbildningsövningar icke
äga rum.

Kustartilleriets värnpliktiga borde utbildas i huvudsak enligt för armén
angivna grunder.

Beträffande flygvapnets värnpliktiga borde utbildningstiden, på grund av
tjänstgöringens speciella natur, uppdelas i allmän militärutbildning samt fackutbildning
och fortsatt tjänstgöring. På grund av flygmaterielens utveckling
hade flygstationstjänsten, framför allt i fält, kommit att ställa så höga
krav på den personal, som skulle underhålla och klargöra materielen, att en
första utbildningstid av 12 månader ansågs erforderlig.

Erfarenheter av 1941 års värnpliktslag.

1941 års värnpliktslag trädde i kraft den 1 januari 1942. Genom provisoriska
bestämmelser tillämpades den dock i praktiken från och med inryckningen
till första tjänstgöring våren 1941. Fem åldersklasser ha sålunda
hittills erhållit en första tjänstgöring om 12 månader vid armén, kustartilleriet
och flygvapnet samt 14 eller 15 månader vid flottan. Repetitionsövningar
lra endast ägt rum i mycket begränsad omfattning, eftersom de värnpliktiga
fått tillgodoräkna sig viss beredskapstjänstgöring åren 1939—1945 såsom
fullgjord repetitions- eller efterutbildningsövning.

Yid ett bedömande av hittills vunna erfarenheter av den i 1941 års värnpliktslag
fastställda utbildningstiden måste, enligt vad från kommitténs sida
anförts, vissa särskilda förhållanden beaktas. Härom har anförts följande.

Utbildningen har intill sommaren 1945 ägt rum samtidigt som beredskapsförband
varit organiserade i större eller mindre omfattning. Yid dessa förband
har en stor del av det kvalificerade befälet tagits i anspråk och därigenom
undandragits utbildningsarbetet med rekrytklasserna på fredsförläggningsplatserna.
Försvarets stora utökning under beredskapsåren har även
gjort att befälskadrarna icke kunna sägas vara av den kvalitet, med vilken
försvarsutredningen räknade för ett effektivt utnyttjande av utbildningstiden.
Icke heller ha dessa kadrar ännu nått planenlig styrka.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förelåge, enligt vad vidare framhållits,
betydande svårigheter att slutgiltigt bedöma värdet av 12-månaders- (vid
flottan 14—15-månaders-) utbildningen. Följande erfarenheter hade dock redan-nu
kunnat göras.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

Beträffande armén giva gjorda iakttagelser och tillgängliga inspektionsrapporter
vid handen, att för utbildningen uppställda mål i allmänhet icke
kunnat helt nås. De särskilda svårigheter i fråga om utbildningsbefäl, varmed
armén haft att kämpa, torde vara främsta anledningen till det mindre tillfredsställande
resultatet.

Yid flottan har man, trots specialisering och uppgivande av vissa utbildningsavsnitt,
endast med svårighet hunnit bibringa de värnpliktiga de färdigheter,
som krävas för att handhava den dyrbara materielen och trygga
kravet på driftsäkerheten.

Yid kustartilleriet har utbildningstiden -—- liksom vid armén — icke varit
fullt tillräcklig för att medgiva utbildning i den omfattning, som förutsattes
i 1942 års försvarsbeslut. Sålunda har specialisering måst genomföras i högre
grad än vad som avsetts, samtidigt som inom vissa övningsgrenar en för resultatet
menlig forcering av utbildningen framtvingats.

Endast vid flygvapnet har med nuvarande målsättning för de värnpliktigas
utbildning övningstiden visat sig vara tillräcklig.

Dessa erfarenheter hade, enligt vad kommittén anfört, helt naturligt tvingat
till oavlåtliga överväganden av möjligheterna att rationalisera utbildningen och
till upprepade jämkningar i utbildningsföreskrifterna. Detta arbete på att
söka effektivisera utbildningen fortginge också, alltjämt inom staber och förband.
Av naturliga skäl räknades därvid med nu lagstadgad utbildningstid
och närmast med det svårbemästrade problem, som redan 1941 års försvarsutredning
antytt, att -— vid armén och kustartilleriet — inom ramen för 12
månaders utbildning nå de mål, som bedömts kräva en tid av 15 månader.

Av kommittén framlagda förslag.

Från kommitténs sida har framhållits, att det, då i detta läge ställts krav
på en utredning av möjligheterna att förkorta utbildningstiden, måhända legat
närmast till hands att främst taga frågan om en sänkning av utbildningsmålen
under övervägande. Då emellertid de allmänna riktlinjer, som meddelats
i direktiven till 1945 års försvarskommitté, skulle ligga till grund för
utredningsarbetet och dessa riktlinjer, av fullgoda skäl, icke förutsatte någon
minskning i kraven på förbandens allmänna kvalitet, syntes en sänkning av
utbildningsmålen kunna ifrågasättas endast i fråga om detaljer, som icke i
nämnvärd grad kunde inverka på förbandens krigsduglighet.

Efter att ha ingående granskat gällande utbildningsbestämmelser m. m.
mot i det föregående angiven bakgrund har kommittén kommit till den uppfattningen,
att vid armén och kustartilleriet tiden för första tjänstgöringen i
och för sig icke borde minskas i förhållande till nuvarande 12 månader. Gällande
utbildningsmål kunde nämligen i stort sett icke sänkas utan att förbandens
krigsduglighet märkbart nedginge.

Emellertid har kommittén ansett en minskning av vämpliktstiden med en
månad böra prövas av följande skäl.

Nuvarande förhållanden med en året runt utan uppehåll pågående utbildning,
med utryckningen för en åldersklass omedelbart följd av inryckningen
för nästa, äro icke gynnsamma för den effektivisering av utbildningsarbetet,
som allmänt eftersträvas. Ett uppehåll av cirka en månads längd mellan ut -

7

Kungl. Maj:ts pr o-position nr 227.

och inryckningarna av två på varandra följande åldersklasser skulle därför
bland annat bereda önskvärd men nu icke disponibel tid för övningsplanläggning
samt framför allt befälsutbildning, syftande bland annat till att
överlag höja befälets förmåga såsom utbildare för de värnpliktiga och direkt
förbereda befälskadern för dess närmaste uppgifter. Ett dylikt uppehåll skulle
— i förening med att vissa andra olägenheter med nuvarande ordning undanröjdes
— indirekt ha ett sådant värde även för utbildningen av de värnpliktiga,
att det sannolikt skulle motivera eu minskning av tiden för första tjänstgöringen
vid armén och kustartilleriet från 12 till omkring 11 månader. Kommittén
förordar därför, att en minskning efter dessa grunder prövas, under
framhållande av att med i stort sett bibehållna utbildningsmål och därmed
bevarad krigsduglighet detta dock förutsätter, att utbildningens omfattning
något begränsas — främst på bekostnad av mera civilbetonade inslag —- samt
att övningsanslagen höjas så att de medgiva effektivare utbildningsmetoder.

Ehuru utbildningstiden för värnpliktiga uttagna för utbildning till underofficerare
och officerare för närvarande visat sig vara i stort sett lämpligt
avvägd, böra dessa kategorier dock av praktiska och psykologiska skäl få
sin första tjänstgöring avkortad på samma sätt som övriga värnpliktiga.

I kraven på repetitions- och efterutbildningsövningarnas antal och längd
synas icke några eftergifter kunna göras.

Beträffande flottan har kommittén funnit, att en minskning av nuvarande
övningstid till 14 månader för sjömanshusinskrivna och 13 månader för övriga
värnpliktiga syntes medgiva en godtagbar utbildning, om vissa rationaliseringsåtgärder
vidtoges.

Även för flygvapnet har föreslagits en minskning av utbildningstiden med
en månad, varvid dock förutsatts, att en repetitionsövning skall fullgöras i
omedelbar följd med den första tjänstgöringen om 11 månader. I denna fråga
har närmare anförts följande.

Storleken av flygvapnets årliga kontingent av värnpliktiga är främst motiverad
av det behov av arbetskraft vid förbanden, som förefinnes r fred. Ur
ren utbildningssynpunkt vore det vid flygvapnet möjligt att minska tiden toi
första tjänstgöringen till Vh månader. För att härvid täcka behovet av
arbetskraft året runt skulle emellertid värnpliktskontingenten behova fördubblas.
Detta skulle i fred medföra minskade utbildningskontmgenter for
armén, varjämte vid mobilisering flygvapnet skulle få ett betydande oveiskott
på värnpliktiga, som på grund av sin speciella utbildning icke kunde
utnyttjas på annat håll inom krigsorganisationen, medan vid armén personaltillgången
skulle minskas i motsvarande grad. På grund av dessa betydande
olägenheter bör en dylik förkortning av utbildningstiden icke ifrågakomma.

En minskning av första tjänstgöringen med. en månad, såsom för armén
och marinen förordats, utan ökning av värnpliktskontingenten, skulle medlura
bristande tillgång på arbetskraft vid flygförbanden under närmast en
månad av året. Denna tidsperiod kan emellertid täckas, därest de värnpliktiga
fullgöra en repetitionsövning i omedelbar följd med sin första tjänstgöring.
En "dylik lösning kan komma att medföra vissa svårigheter, närmast då det
gäller att tillgodose särskilda större behov av markpersonal för flygvapenövningar
m. m., men synes dock av kommittén kunna förordas.

Kommittén har sammanfattningsvis såsom resultat av sitt uppdrag anfört,

att en måttlig begränsning av de värnpliktigas övningstid — dock endast
under vissa bestämda förutsättningar — synes möjlig utan allvarligare minsk -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ning i den effekt, som nuvarande utbildningstid visat sig kunna åstadkomma,
att övningstiden vid armén och marinen dock icke kan utan allvarlig kvalitetssänkning
hos förband och övriga enheter minskas med i allmänhet mera
än omkring en månad,

att övningstiden vid flygvapnet torde kunna nedbringas med en månad,
därest en repetitionsövning fullgöres i omedelbar följd med första tjänstgöringen,
ävensom

att en differentiering av övningstiden försvarsgrenar, truppslag och värnpliktskategorier
emellan i allmänhet icke synes motiverad.

Överbefälhavarens förslag till förkortning av

u tbildnin gs tiden.

Överbefälhavaren har framhållit, att kommitténs utredning gåve stöd för
antagandet, att övningstiden möjligen skulle kunna minskas med en månad
under förutsättning av att vissa rationaliseringsåtgärder vidtagas. Överbefälhavaren
vore dock icke beredd att avgiva ett bestämt omdöme härom, förrän
det genom försök blivit utrönt, huruvida de teoretiska övervägandena vore
hållbara i praktiken. Försök med avkortad utbildningstid syntes därför böra
anställas.

En avkortning av de värnpliktigas första tjänstgöring kunde beräknas tillföra
arbetsmarknaden ett betydande antal arbetsdagar. Med hänsyn till rådande
brist på arbetskraft inom landet syntes det därför vara ett samhällsintresse
att så snart som möjligt påbörja nyssnämnda försök. Överbefälhavaren
hade följaktligen ansett sig redan nu böra framlägga förslag därom utan att
avvakta resultaten av 1945 års försvarskommittés överväganden rörande utbildningstidens
framtida längd.

För att försöken skulle kunna tillmätas verkligt värde, borde de utsträckas
över relativt lång tidrymd, förslagsvis åren 1947—1948. Ehuru det vore önskvärt
att låta försöken omfatta två hela åldersklasser (1946 och 1947), hade
detta visat sig mindre lämpligt, främst med hänsyn till de varierande tidpunkterna
för tjänstgöringens påbörjande för olika kategorier inom en och
samma åldersklass, överbefälhavaren hade sålunda funnit det bäst att begränsa
försöken till att i princip omfatta de värnpliktiga, som inryckte (hade
inryckt) till första tjänstgöring efter den 1 september 1946 och före den 31
augusti 1948.

Huvuddelen av de värnpliktiga, som avsåges för utbildning i specialtjänst,
fullgjorde sin tjänstgöring i omgångar under en lång följd av år. I regel infölle
under åren 1947—1948 endast den del av övningstiden, som ägnades åt
soldat- och befälsutbildning. Den tid, som anslagits därför, vore så begränsad,
att den icke för närvarande syntes kunna avkortas ytterligare. En minskning
om 30 dagar borde därför göras först på den fortsatta tjänstgöringen (facktjänstgöringen)
på sätt som närmare borde bestämmas i kommandoväg efter
förslag från vederbörande försvarsgrenschefer.

Beträffande förslagets konsekvenser i kostnadshänseende har överbefälhavaren
anfört, att enligt av försvarsgrenscheferna verkställda preliminära

9

Iiungl. Maj:ts proposition nr 227.

undersökningar å ena sidan besparingarna på anslagen för värnpliktigas avlöning,
utrustning och underhåll m. in. årligen kunde uppskattas till 3 300 000
kronor för armén, 770 000 kronor för marinen och 700 000 kronor för flygvapnet,
varvid sistnämnda budgetvinst dock uppkomme först under åren
1949—1950. Angivna anslag under budgetåret 1947/48 kunde således minskas
med sammanlagt i runt tal 4 070 000 kronor. Å andra sidan borde anslagen
lör undervisning och övningar m. fl. — för att möjliggöra de erforderliga
rationaliseringsåtgärderna m. m. — tillföras ytterligare cirka 3 150 000 kronor
för arméns, 720 000 kronor för marinens och 100 000 kronor för flygvapnets
del eller sammanlagt i runt tal cirka 3 970 000 kronor. De ifrågasatta försöken
syntes sålunda — med reservation för vad som kunde framkomma under det
fortsatta utredningsarbetet — kunna leda till vissa önskvärda besparingar,
varav dock huvuddelen uppkomme först under budgetåret 1949/50.

Överbefälhavaren har i detta sammanhang understrukit vikten av att åtgärder
vidtoges i syfte att avhjälpa den befälsbrist, som nu vore rådande
och som eljest kunde äventyra utbildningsresultatet.

Utlåtande av 1945 års försvarskommitté.

Försvarskommittén har anfört att, då den utredning rörande försvarsorganisationens
utformande vid olika kostnadsalternativ, som jämlikt chefens för
försvarsdepartementet beslut den 21 juni 1946 skulle verkställas av öveibefälhavaren,
ännu icke slutförts, försvarskommittén icke för närvarande vore
beredd att taga ställning till frågan om övningstidens längd i en ny försvarsordning.
Detta borde emellertid enligt försvarskommitténs mening icke utgöra
hinder för provisoriska åtgärder i syfte att avkorta övningstiden i den
utsträckning som det av den militära ledningen ansåges möjligt. Med utgångspunkt
härifrån ville försvarskommittén — som satts i tillfälle att taga
del av den utredning rörande de värnpliktigas övningstid, som den av överbefälhavaren
för ändamålet tillsatta kommittén verkställt för sin del tillstyrka
avlåtande av förslag till riksdagen om en avkortning av övningstiden
med 30 dagar för de i överbefälhavarens skrivelse omförmälda värnpliktiga.

Yad angår den ifrågasatta dispositionen av de medel, som kunna inbesparas
genom den sålunda förordade avkortningen av övningstiden, har föisvaiskommittén
icke haft något att erinra mot att nämnda medel i mån av behov
finge användas för en effektivisering av utbildningen.

Framställningar om medelsanvisning för rationalisering av utbildningen.

Såsom nyss anförts har utbildningstidens avkortning enligt överbefälhavarens
skrivelse beräknats för budgetåret 1947/48 medföra besparingar å
anslag till värnpliktigas avlöning, utrustning och underhåll m. m. å tillhopa
4 070 000 kronor, varav 3 300 000 kronor för armén och 770 000 kronor för
marinen.

Arméförvaltningen, som beräknat angivna besparingar för arméns del till
3 450 000 kronor, har, efter samråd med försvarets civilförvaltning, försvarets
sjukvårdsförvaltning och arméns fortifikationsförvaltning, hemställt, att för

10

Kungl. Maj:is proposition nr 227.

effektivisering av de värnpliktigas utbildning tillhopa 3 150 000 kronor måtte
ställas till förfogande utöver vad som äskats i årets statsverksproposition.

Arméförvaltningens förslag grundar sig på en inom arméinspektionen upprättad
promemoria, vari bland annat framhållits, att följande åtgärder borde
vidtagas för effektivisering av utbildningen:

a) anordnande av förbandsövningar i ökad omfattning med förläggning —-i överensstämmelse med 1945 års militärutrednings förslag — utom ordinarie
förläggningsort,

b) nyanskaffning av undervisningsmateriel, särskilt av film,

c) anskaffning av högtalare,

d) säkerställande av tillgången på övningsammunition i erforderlig omfattning,

e) förbättrande av möjligheterna för stridsskjutning på vissa övningsfält,

f) ökad medelsanvisning för expenser m. m. vid truppförbanden.

Kostnaderna för vidtagande av angivna åtgärder, enligt vissa i arméinspektionens
promemoria närmare angivna riktlinjer, ha beräknats på sätt framgår
av följande sammanställning.

Telefon m. m................................................... kronor

Övriga expenser m. m......................................... »

Furagering ...................................................... »

Övningar m. m.:

Övningar utom förläggningsorten................ 500 000

Drivmedel......................................... 325 000

Bildband............................................ 16 000

Filmhyra............................................ 100 000

Krigsspelsbord m. m............................... 50 000 »

Tygmateriel:

Underhåll av motorfordon........................ 475 000

Ljudfilmsprojektorer .............................. 146 000

Bildbandsprojektorer.............................. 42 000

Högtalare .......................................... 150 000

övningsammunition................................ 700 000 »

Försvarsfilm...................................................... »

75 000
50 000
90 000

991 000

1 513 000
180 000

Kronor 2 899 000

Markörvärn...................................................... kronor 255 000

Summa (i avrundat tal) kronor 3 150 000

Marinförvaltningen har hemställt, att för effektivisering av värnpliktsutbildningen
inom marinen ett belopp av 720 000 kronor måtte ställas till förfogande.
Beloppet fördelar sig — på sätt närmare framgår av vissa inom
marinledningen upprättade, vid marinförvaltningens skrivelse fogade tablåer
— med 540 000 kronor på flottan och 180 000 kronor på kustartilleriet.

Det för flottan avsedda beloppet fördelar sig på följande ändamål.

Ilungl. Maj:ts proposition nr 227.

11

Diverse åskådningsmateriel m. m.........

Åtgärder för effekt i visering av film- och
ningen:

Ljudfilmsprojektorer.....................

Bildbandsapparater .....................

Diverse annan materiel.................

Framställning av film- och bildband...

Transportabla högtalaranläggningar ......

Omarbetning av läroböcker................

bildbandsundervis .

........... 33 000

............ 14100

............ 6 300

........... 19 000

kronor 414 700

» 72 400

> 6 700

» 10 000

Kronor 503 800

Skjutbanor:

Korthållsskjutbana å Stumholmen.................. 000

Korthållsskjutbana å Nya Varvet .................. 17 000 kronor 34 000

Summa kronor 537 800

Till motivering för det sålunda framlagda förslaget har marinförvaltningen
anfört i huvudsak följande.

För att flottan skall kunna vara bemannad året runt måste huvuddelen av
de värnpliktiga vara ombordkommenderad i 12 månader. Avkortningen av
värnpliktstiden kommer därför att gå ut över den förberedande utbildningen
vid värnpliktsskolan i land. I denna skola meddelas de värnpliktiga första
militärutbildningen, uttagas till yrkesgrenar och för vidareutbildning till
2. klass värnpliktiga samt meddelas viss förberedande utbildning före sjökommendering.
Med en månads avkortning av värnpliktstiden minskas värnpliktsskolans
längd för de sjömanshusinskrivna från nuvarande tre till två
månader, d. v. s. med icke mindre än en tredjedel. För att under den avkortade
tiden i möjligaste mån kunna meddela den militärutbildning som erfordras
för sjökommendering gives de värnpliktiga hädanefter icke utbildning
i geväret eller skjutning med detta vapen, varjämte en del »civila» ämnen
nedskäras. Härigenom blir den sjömilitära utbildningen mera koncentrerad
och flera avdelningar än vad nu är fallet måste samtidigt undervisas och övas
vid sådan åskådnings- och övningsmateriel. En utökning av åskådnings- och
övningsmaterielen blir därför nödvändig, varjämte möjligheterna att undervisa
med användande av film- och bildband måste utvidgas.

Trots här omnämnd rationalisering måste en del av den teoretiska sjömilitära
utbildningen som nu meddelas i land i stället meddelas på fartygen.
För att möjliggöra detta måste viss åskådnings- och övningsmateriel anskaffas
till kustflottan och möjligheterna att undervisa med användande av film- och
bildband ombord utvidgas.

Önskemål föreligger även att anordna korthållsbanor för utbildning i skjutning
med kulsprutepistol vid Karlskrona och Göteborgs örlogsstationer. Förflyttning
till och från nuvarande korthållsbana å örlogsvarvet i Karlskrona
fager en tid av cirka 40 minuter, varjämte skjutningen ofta måste avbrytas
på grund av trafik på den väg, som korsar skjutbanan. Yid Göteborgs örlogsstation
finnes endast en provisorisk bana på örlogsvarvet. Yarvet lär komma
att framställa krav på att få använda detta område, varvid Göteborgs örlogsstation
blir hänvisad till Älvsborgs kustartilleriregementes bana med därav
följande långa transporter. Ny bana måste därför anläggas vid örlogsstationen
för att man skall kunna rationalisera utbildningen och undvika tidsödande
transporter till och från övningsplatserna.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Det för kustartilleriet beräknade beloppet avser följande ändamål.

Diverse åskådningsmateriel m. m............................... kronor 60 000

Materiel för effektivisering av film- och bildbandsundervisningen: Ljudfilmsprojektorer.

................................. 17 500

Stumfilmsprojektorer ................................ 4 400

Bildbandsapparater .................................. 4 700

Diverse annan materiel .............................. 2 800 » 29 400

Kronor 89 400

Skjutbanor m. m.:

Kortliållsskjutbana vid KA 1 ...................... 42 000

Utbyggnad av kortliållsskjutbana vid KA 2 ...... 3 000

Utbyggnad av skjutvall vid KA 4.................. 3 000

Övningsskansar vid KA 1 och 2.................... 32 000

Pansarskjutbanor vid KA 1, 3, 4 och 4 H........ 10 000 kronor 90 000

Summa kronor 179 400

Marinförvaltningen har till motivering för det framlagda förslaget anfört
i huvudsak följande.

Vid Vaxholms kustartilleriregementes depå saknas kortliållsskjutbana. Tillgång
på en kortliållsskjutbana i närheten av depån är av största betydelse för
ett effektivt bedrivande av skjututbildningen med handvapen samt bidrager
i hög grad till att minska för närvarande erforderliga transporttider.

Vid Karlskrona kustartilleriregementes depå finnes en kortliållsskjutbana,
vilken dock ur säkerhetssynpunkt för närvarande icke kan användas. Av
samma skäl som nyss anförts, är det önskvärt, att denna skjutbana göres
användbar.

För utbildning i närförsvarstjänst är det till stor fördel att i närheten av
respektive depå disponera ett terrängområde, utbyggt som en skans (värn
jämte hinder m. m.), varifrån skarpskjutning med handvapen kan utföras. Vid
Vaxholms kustartilleriregemente bör sådan övningsskans anordnas i Myttingeterrängen,
vid Karlskrona kustartilleriregemente vid Kosenholm (eventuellt
på Bollöarna).

A id Älvsborgs kustartilleriregemente bör en skjutvall för skjutning med
automatvapen utbyggas i terrängen vid Askim, den terräng, där Älvsborgs
kustartilleriregemente vanligen utför förekommande stridsskjutningar med
handvapen.

De vid kustartilleriets truppförband befintliga modellerna av fartyg och
flygplan äro otillräckliga, varför nyanskaffning framför allt av på senare tid
tillkomna fartygs- och flygplanstyper bör ske.

För att skarpskjutningar med artilleripjäser mot markmål skola kunna utföras
erfordras en pansarskjutbana vid varje truppförband. Karlskrona kustartilleriregemente
har redan sådan skjutbana, varför fyra nyanläggningar äro
erforderliga.

För att utbildningen i signaltjänst vid kustartilleriets truppförband skall
kunna bedrivas med full effekt, erfordras anskaffning av övningsmateriel för
sammanlagt 55 000 kronor.

Film- och bildbandsundervisningen har mycket stor betydelse för att göra
utbildningen i samtliga ämnen effektiv och tidsbesparande. Kustartilleriets

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

truppförband innehar för närvarande icke tillräckligt av materiel för bedrivande
av effektiv film- och bildbandsundervisning.

Marinförvaltningen har framhållit, att den materielanskaffning, för vilken
medel äskats, avsåge undervisningsmateriel av teknisk natur. I enlighet med
de i årets statsverksproposition angivna nya grunderna för anslagsuppställningen
skulle kostnader av denna natur bestridas av anslaget Marinen: Anskaffning
av artillerimateriel m. m. Kostnaderna för anordnande av skjutbanor
in. m. borde bestridas över kapitalbudgeten. Marinförvaltningen förutsatte,
att dessa arbeten skulle få komma till utförande utan att med anledning därav
någon inskränkning skulle behöva göras i andra för de närmaste åren planerade
arbeten.

Såsom av det sagda framgår har fråga uppkommit om provisorisk avkort- Departements
ning av övningstiden för värnpliktiga. En dylik avkortning bör icke få med- chefen
föra en kvalitativ försämring av utbildningsresultatet, och för utbildningen
böra sålunda även i fortsättningen uppställas i stort sett samma mål som
nu. En effektivisering av utbildningen är därför erforderlig, om en förkortning
av övningstiden skall genomföras. I sådant syfte ha under det senaste
året vissa försök bedrivits inom olika delar av försvaret. Försöken komma
att intensifieras och därvid bedrivas efter flera olika riktlinjer. Bland annat
skall undersökas i vad mån de värnpliktigas intresse av en förkortad utbildningstid
kan utnyttjas för att vinna ett snabbare utbildningsresultat. Det
må i detta sammanhang framhållas, att enligt en av 1945 års militärutredning
föranstaltad attitydundersökning bland värnpliktiga under utbildning
ett betydande antal ansett, att de uppnådda utbildningsresultaten skulle
ha kunnat vinnas på kortare tid. En sådan inställning medför otvivelaktigt
en benägenhet att slappna av. Härtill kommer, att uttagningen till befälsutbildning
med avsevärt förlängd utbildningstid, oaktat den nyligen beslutade
fördubblingen av premierna till de befälsutbildade, i många fall torde
föranleda en medveten begränsning av de värnpliktigas prestationer under
utbildningen. En på en gång snabb och effektiv utbildning lärer sålunda
icke kunna vinnas utan att de värnpliktiga bringas att i ökad omfattning
själva medverka till resultatet. Att lösa denna uppgift framträder som särskilt
angeläget under trycket av de svårigheter som bristen på arbetskraft
skapat för produktionen i vårt land. Att för försvarets del icke tages i anspråk
större del av de produktiva åldrarnas tid och arbetskraft än nödvändigt
är ter sig sålunda som ett nationalekonomiskt önskemål, vilket kräver
uppmärksamhet i väl så hög grad som kravet på budgetekonomiska besparingar.
Jag utgår alltså från att de pågående och planerade försöken samt omprövningen
av denna fråga skola bedrivas från förutsättningen att övningstiden
skall förkortas så långt detta är möjligt vid tillämpning av effektiva utbildningsmetoder
och med beaktande av de krav som ur beredskapssynpunkt
uppställas. I avvaktan på fortsatta överväganden rörande övningstidens längd
anser jag i likhet med överbefälhavaren, att en provisorisk förkortning av
övningstiden med en månad nu bör ske. Härigenom ernås, såsom av utred -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ningen framgår, påtagliga fördelar ur utbildningssynpunkt därigenom att tid
vinnes för planläggning av utbildningsarbetet m. m. Förkortningen bör, på sätt
av överbefälhavaren förordats, för huvuddelen av de värnpliktiga avse dessas
första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), varvid dock för flygvapnets del
förutsättes, att de värnpliktiga i omedelbar följd med första tjänstgöringen
fullgöra en repetitionsövning. I fråga om värnpliktiga, som avses i 27 § 1 mom.
1) värnpliktslagen — värnpliktiga i specialtjänst — torde såsom överbefälhavaren
framhållit förkortningen av tjänstgöringstiden som regel böra avse
vederbörandes facktjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring. Någon minskning
av utbildningens mera civilbetonade inslag synes icke behöva föranledas
av tjänstgöringstidens avkortning med allenast en månad.

Överbefälhavaren har föreslagit, att den avkortning av övningstiden, varom
här är fråga, skall genomföras i form av försök med de värnpliktiga, som
inrycka (inryckt) till tjänstgöring under tiden den 1 september 1946—den
31 augusti 1948. Häremot har jag i huvudsak intet annat att erinra än att det
icke synes vara erforderligt att nu ta ställning till frågan hur länge den övningstid
skall gälla, som kommer att tillämpas under den nya ordningen.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att pröva vilka kategorier av de nu tjänstgörande
värnpliktiga, som böra erhålla kortare övningstid.

Då de jämkningar i fråga om övningstidens längd, som här förutsatts, avses
skola erhålla provisorisk karaktär, bör ändring av värnpliktslagen icke nu
ifrågakomma. Bestämmelser i ämnet torde i stället böra sammanfattas i en
förordning, som bör föreläggas riksdagen för antagande. I enlighet härmed har
inom försvarsdepartementet utarbetats förslag till förordning rörande förkortning
av utbildningstiden för vissa värnpliktiga av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Förkortningen av övningstiden kommer att medföra minskad belastning å
anslagen till penning- och familjebidrag till de värnpliktiga samt till mathållning,
sjukvård, beklädnad m. m. Kostnadsminskningarna ha för budgetåret
1947/48 beräknats till omkring 4 000 000 kronor. För riksdagen ha redan
framlagts förslag för budgetåret 1947/48 rörande så gott som samtliga å fjärde
huvudtiteln upptagna anslag. Det synes knappast erforderligt att nu vidtaga
ändringar i sagda förslag i anledning av den här föreslagna avkortningen av
övningstiden. Jag förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t i samband med
meddelande av beslut om anslagens disposition förordnar om de begränsningar
i anslagsdispositionen, som må befinnas påkallade.

Såsom förut anförts kan en förkortning av övningstiden ske endast under
förutsättning att övningstiden utnyttjas mer effektivt. Överbefälhavaren har
förutsatt, att de medel som inbesparas genom övningstidens förkortning delvis
skola användas för bekostande av åtgärder som leda till ökad effektivitet
i utbildningsarbetet. Armé- och marinförvaltningarna ha i anslutning härtill
hemställt om anvisande av medel för ifrågavarande ändamål, tillhopa 3 870 000
kronor, varav 3 150 000 kronor för armén och 720 000 kronor för marinen. De
äskade beloppen avses bland annat för anordnande i ökad omfattning av förbandsövningar
utom förläggningsorten, anskaffning av modern undervisnings -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

materiel och ökat utnyttjande av film- och bildbandsundervisning, förbättring
av möjligheterna för övnings- och stridsskjutning m. m.

För egen del har jag funnit de framlagda förslagen i huvudsak väl motiverade.
Det torde emellertid icke vara möjligt eller behövligt att nu i detalj ta
ställning till de olika förslagen. Innan så kan ske bör bland annat förebringas
utredning när de ifrågasatta åtgärderna kunna vidtagas. För bestridande
av här berörda merkostnader torde i första hand böra tas i anspråk de besparingar
å arméns och marinens övningsanslag, som uppkommit i anledning
av sänkta drivmedelspriser och minskade rustningar, ävensom de anslagsreservationer
i övrigt, som kunna stå till förfogande. I den mån dylika
medel icke stå till förfogande torde Kungl. Maj:t få besluta om åtgärdernas
vidtagande, även om därigenom å respektive anslag skulle bindas
utgifter till större belopp än som motsvarar anslagsbeloppen, varvid Överskjutande
kostnader böra framdeles regleras över anslag å tilläggsstat.
Denna anordning torde få tillämpas även för det fall att åtgärder av natui
att bekostas av anslag till kapitalinvesteringar finnas böra vidtagas, varvid
kostnaderna kunna hänföras till a kapitalbudgeten uppförda anslag till
smärre nybyggnads- och förändringsarbeten m. m. Jag förutsätter, att här
avsedda merkostnader av beskaffenhet att behöva täckas genom anslag å till1
äggsstat skola kunna begränsas inom ett belopp av omkring 1 500 000 kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag till förordning rörande förkortning
av utbildningstiden för vissa värnpliktiga;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om bestridande
på sätt i det föregående angivits av kostnader för effektivisering
av de värnpliktigas utbildning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.