Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående Sveriges anslutning
till världshälsovdrdsorganisationen; given Stockholms
slott den 11 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet anmäler statsrådet Mossberg fråga angående
Sveriges anslutning till världshälsovdrdsorganisationen samt anför därvid
följande. I

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkten 264, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särBihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 226. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

skild proposition i ämnet, till Bidrag till internationellt hälsovårdsarbete för
budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 9 400 kronor. Detta anslag
är avsett att ersätta det i gällande riksstat upptagna förslagsanslaget till
Bidrag till internationella hälsovårdsbyrån i Paris å samma belopp.

Jag anhåller nu att få till fortsatt behandling upptaga hithörande spörsmål.

Vid San Francisco-konferensen 1945 framställdes av de kinesiska och
brasilianska delegationerna förslag, att en internationell konferens skulle
inkallas i syfte att upprätta en internationell hälsovårdsorganisation. Förslaget
antogs enhälligt och redan vid Förenta Nationernas ekonomiska och
sociala råds första sammanträde, den 15 februari 1946 i London, beslöt rådet
utfärda kallelse till en dylik konferens. Samtidigt tillsatte rådet en teknisk
förberedande kommitté för att utarbeta dagordning och förslag att underställas
konferensen. Kommittén sammanträdde i Paris under tiden den
18 mars—5 april 1946.

Internationella hälsovårdskonferensen sammanträdde, i enlighet med kallelse
av ekonomiska och sociala rådet, i New York under tiden den 19 juni—
22 juli 1946. Vid konferensen voro 51 stater representerade genom ombud
och 13 stater —- däribland Sverige — representerade genom observatörer.1
Därjämte voro ett antal internationella organisationer representerade genom
observatörer.

Konferensens resultat sammanfattades i en slutakt, varjämte vid konferensen
upprättades dels en stadga för världshälsovårdsorganisationen, dels
en överenskommelse angående förberedande åtgärder för etablerandet av en
interimskommission för världshälsovårdsorganisationen och dels slutligen ett
protokoll angående Internationella hälsovårdsbyrån.

På hemställan av ekonomiska och sociala rådet beslöt Förenta Nationernas
generalförsamling vid plenarsammanträde den 14 december 1946 i New
York antaga en resolution angående den internationella hälsovårdsorganisationen,
vari medlemsstaterna uppmanas att snarast godkänna organisationens
stadga ävensom protokollet angående Internationella hälsovårdsbyrån.
Samtidigt anmodades Förenta Nationernas generalsekreterare att vidtaga nödiga
steg för att verkställa överförandet på nyssnämnda interimskommission
av de av Förenta Nationerna från Nationernas förbunds hälsovårdsorganisation
övertagna uppgifterna. Ytterligare meddelades vissa finansiella
bestämmelser, innebärande att till interimskommissionens förfogande såsom
lån av Förenta Nationerna ställdes en summa av 300 000 dollars, avseende
tiden från kommissionens upprättande till 1946 års utgång, och 1 000 000
dollars för år 1947.

Efter erhållet bemyndigande undertecknade sedermera för Sveriges del
svenske ministern i Washington den 13 januari 1947 vid besök i Förenta
Nationernas generalsekretariat i Lake Success originalen till världshälso- 1

1 Sverige representerades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 juni 1946 av professorn H.
Berglund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

3

vårdsorganisationens stadga och protokollet angående Internationella hälsovårdsbyrån
samt överenskommelsen angående interimskommissionens upprättande.
Undertecknandet av förstnämnda båda handlingar skedde under
förbehåll om ratifikation.

Översättning av Internationella hälsovårdskonferensens slutakt samt nyssnämnda
tre för Sveriges del undertecknade handlingar torde såsom bilaga
få fogas vid detta protokoll.

Världshälsovårdsorganisationens stadga träder enligt artikel 80 i kraft,
sedan 26 medlemmar av Förenta Nationerna biträtt densamma genom undertecknande
utan förbehåll eller undertecknande med förbehåll, åtföljt av
anslutning, eller genom enbart anslutning. Såvitt känt har detta ännu ej
skett.

Världshälsovårdsorganisationen står i princip öppen för alla stater. Dess
ändamål är att för alla folk uppnå högsta möjliga hälsostandard, för vilket
ändamål organisationen skall verka i åtskilliga i artikel 2 av stadgan närmare
angivna hänseenden. Organisationens beslutanderätt utövas av en
världshälsovårdsförsamling, bestående av ombud för medlemsstaterna. Församlingen
skall sammanträda årligen och därutöver i mån av behov. Medlem
åtager sig att inom 18 månader vidtaga åtgärder för godkännande av konventioner
eller överenskommelser, som antagits av hälsovårdsförsamlingen,
och att underrätta organisationens generaldirektör om dylika åtgärder samt
att, därest godkännande ej sker, avgiva förklaring rörande anledningen därtill.
I vissa hänseenden kan hälsovårdsförsamlingen antaga normer, som bli
bindande för medlemmarna, såvitt dessa icke uttryckligen anmäla avvikande
mening eller förbehåll (art. 22). Såsom verkställande organ för hälsovårdsförsamlingen
fungerar en styrelse, bestående av 18 ledamöter från lika många
medlemsstater. Utöver styrelsen skall finnas en, på förslag av styrelsen,
av hälsovårdsförsamlingen utsedd generaldirektör jämte sekretariat. Generaldirektören
må bl. a. genom överenskommelse med medlemsstater beredas tillgång
till direkt kontakt med respektive departement och hälsovårdsorganisationer
i staterna. Generaldirektörens och den honom underställda personalens
internationella ställning har betonats i stadgan. Denna innehåller vidare
föreskrifter om upprättandet av kommittéer, hållande av specialkonferenser
och tillskapandet av regionala underorganisationer.

Organisationens budget fastställes av hälsovårdsförsamlingen, som jämväl
äger fördela utgifterna på medlemmarna enligt av organisationen fastställd
skala. I hälsovårdsförsamlingen har varje medlem en röst; för viktiga frågor,
däribland antagande av konventioner eller överenskommelser, fordras två
tredjedels majoritet.

För medlemsstaterna föreskriver stadgan i kap. XIV (art. 61—65) ganska
omfattande rapport- och underrättelseskyldigheter.

Protokollet angående Internationella hälsovårdsbyrån innehåller i huvudsak
att ifrågavarande hälsovårdsbyrås förpliktelser och uppgifter skola full -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Föredraganden.

göras av världshälsovårdsorganisationen, respektive av dess interiinskommission.
Härigenom avlöses den år 1907 avslutade konventionen om Internationella
hälsovårdsbyråns upprättande.

Då Sverige anslutit sig till Förenta Nationerna, synes någon tvekan icke
böra råda därom, att sådan anslutning för Sveriges del är motiverad också
i fråga om världshälsovårdsorganisationen. Det må erinras att Sverige är medlem
av Internationella hälsovårdsbyrån, vars funktion och uppgifter äro
avsedda att övertagas av den nya organisationen. Genom anslutningen till
denna åtager sig Sverige vissa förpliktelser av ekonomisk och annan art,
men dessa torde, i betraktande av organisationens behjärtansvärda och betydelsefulla
syfte, icke böra lägga hinder i vägen för att Sverige ansluter
sig till densamma.

Vad angår de ekonomiska förpliktelserna är att märka, att världshälsovårdsorganisationen
tills vidare finansieras genom medel, som lånevägen ställas
till förfogande av Förenta Nationerna. Beslut av denna innebörd ha dock
icke fattats för längre tid än till och med detta års utgång. För den händelse
under senare hälften av nästa budgetår medel skulle erfordras för
ändamålet, synes ett anslag böra äskas å riksstaten för budgetåret 1947/48.
Från detta anslag torde enligt Kungl. Maj:ts beprövande få bestridas jämväl
andra utgifter för internationellt samarbete på hälso- och sjukvårdens område,
förslagsvis intill ett sammanlagt belopp av 50 000 kronor för år. Aktuellt
är sålunda bl. a. att anordna en internationell vanförevårdskongress i
Stockholm, vilken beräknas draga en kostnad av 30 000 kronor. Då medelsbehovet
för Sveriges bidrag till världshälsovårdsorganisationen icke kan nu
beräknas, torde anslaget böra uppföras med 50 000 kronor och givas förslagsanslags
karaktär. Anslaget synes lämpligen böra benämnas Bidrag till
internationellt hälsovårdsarbete.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att

dels godkänna världshälsovårdsorganisationens stadga och
protokoll angående Internationella hälsovårdsbyrån,

dels ock till Bidrag till internationellt hälsovårdsarbete
under V a huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 50 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Sundkler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

5

Bilaga.

Internationella hälsovårdskonferensens slutakt.

Internationella hälsovårdskonferensen för upprättandet av en internationell
hälsovårdsorganisation sammankallades av Förenta Nationernas ekonomiska
och sociala råd genom en resolution av den 15 februari 1946, så lydande:

»Ekonomiska och sociala rådet, som tagit del av den i San Francisco av
delegationerna för Brasilien och Kina gemensamt framlagda, enhälligt antagna
deklarationen rörande en internationell hälsovårdskonferens och som
beaktar det trängande behovet av internationell verksamhet på den allmänna
hälsovårdens område,

1. beslutar att sammankalla en internationell konferens för att behandla
omfattningen av och det ändamålsenliga sättet för internationell verksamhet
på den allmänna hälsovårdens område ävensom förslag till upprättandet
av en enda internationell hälsovårdsorganisation för Förenta Nationerna;

2. uppmanar medlemmarna i Förenta Nationerna att låta sig representeras
vid konferensen genom experter på den allmänna hälsovårdens område;

3. tillsätter en teknisk förberedande kommitté för att utarbeta utkast till
en kommenterad dagordning och förslag att underställas konferensens övervägande
samt förordnar följande experter eller deras suppleanter att utgöra

kommittén: _ T

Surgeon-General Thomas Parran (Amerikas Förenta Stater) (ersättare: Dr. James

A. Doull)

Dr. Gregorio Bermann (Argentina)

Dr. René Sand (Belgien)

Sir Wilson Jameson (Brittiska Riket) (ersättare: Dr. Mel ville Mackenzie)

Dr. Geraldo H. de Paula Souza (Brasilien)

Major-General G. B. Chisholm (Canada)

Dr. Aly Tewfik Shousha Paska (Egypten)

Dr. A. Cavaillon (Frankrike) (ersättare: Dr. Leclainche)

Dr. Kopanaris (Grekland)

Major C. Mani (Indien) (ersättare: Dr. Chuni Lal Katiai)

Dr. Andrija Stampar (Jugoslavien)

Dr. P. Z. Ring (Kina) (ersättare: Dr. Szeming Sze)

Dr. Manuel Martinez Baez (Mexiko)

Dr. Karl Evang (Norge)

Dr. Martin Kacprzak (Polen)

Dr. Josef Cancik (Tjeckoslovakien)

och, med konsultativa befogenheter, representanter för:

Pan-Amerikanska Hälsovårdsbyrån (The Pan-American Sanitary Bureau),
Internationella Hälsovårdsbyrån (I/Office International d’Hygiéne publique),
Nationernas förbunds hälsovårdsorganisation (The Eeague of Nations Health
Organization) och

Förenta Nationernas hjälp- och återuppbyggnadsadministration (United Nations
Relief and Rehabilitation Administration);

6

Kung!. Maj:ts proposition nr 226.

4. anbefaller den tekniska förberedande kommittén att sammanträda i
Paris senast den 15 mars 1946 och att till medlemmarna i Förenta Nationerna
och rådet senast den 1 maj 1946 inkomma med sin rapport, innefattande
jämväl utkastet till kommenterad dagordning och förslag;

5. beslutar att varje anmärkning, som rådet vid sitt andra sammanträde
kan komma att framställa med anledning av rapporten från den tekniska
förberedande kommittén, skall meddelas den föreslagna internationella konferensen; 6.

uppdrager åt generalsekreteraren att sammankalla konferensen senast
den 20 juni 1946 och att i samråd med rådets president utse sammanträdesort.
»

En deklaration om sammankallande av en internationell hälsovårdskonferens
godkändes enhälligt vid Förenta Nationernas konferens i San Francisco.

Internationella hälsovårdskonferensen sammanträdde i New York under

tiden 19 juni—22 juli 1946.

Regeringarna i följande stater
ombud:

voro vid konferensen representerade genom

Amerikas Förenta Stater

Jugoslavien

Argentina

Kina

Australien

Libanon

Belgien

Liberia

Bolivia

Luxemburg

Brasilien

Mexiko

Brittiska Riket

Nederländerna

Canada

Nya Zeeland

Chile

Nicaragua

Colombia

Norge

Costa Rica

Panama

Cuba

Paraguay

Danmark

Peru

Dominikanska Republiken

Polen

Ecuador

Salvador

Egypten

Saudarabien

Ethiopien

De Socialistiska Rådsrepublikernas Union

Filippinerna

Socialistiska Rådsrepubliken Ukraina

Frankrike

Socialistiska Rådsrepubliken Vitryssland

Grekland

Sydafrikanska Unionen

Guatemala

Syrien

Haiti

Tjeckoslovakien

Honduras

Turkiet

Indien

Uruguay

Irak

Venezuela

Iran

Regeringarna i

följande stater voro

representerade genom observatörer

Albanien

Italien

Transjordanien

Bulgarien

Portugal

Ungern

Finland

Siam

Österrike

Irland

Schweiz

Island

Sverige

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Regeringarna i följande stater voro inbjudna att sända observatörer men
voro icke representerade: Afganistan, Rumänien, Yemen.

De allierade kontrollmyndigheterna för Tyskland, Japan och Korea voro
representerade genom observatörer.

Följande internationella organisationer voro representerade genom obser -

vatörer:

Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation
(Food and Agriculture
Organization of the United Nations)
Internationella arbetsorganisationen (International
Labour Organisation)

Röda Kors-föreningarnas förbund (League
of Red Cross Societies)

Internationella Hälsovårdsbyrån (Office
International d’Hygiene publique)

Pan Amerikanska Hälsovårdsbyrån (Pan
American Sanitary Bureau)

Provisoriska internationella civila luftfartsorganisationen
(Provisional International
Civil Aviation Organization)

Rockefellerstiftelsen (The Rockefeller
Foundation)

Förenta Nationernas organisation för
mellanfolkligt kulturellt samarbete (United
Nations Educational Scientific and Cultural
Organization)

Förenta Nationernas hjälp- och återuppbyggnadsadministration
(UNRRA)
(United Nations Relief and Rehabilitation
Administration)

Fackliga världsfederationen (World Federation
of Trade Unions)

Konferensen lade till grund för diskussionen förslag rörande stadga för
världshälsovårdsorganisationen jämte de av den tekniska förberedande expertkommittén
antagna resolutionerna. Kommittén bildades i överensstämmelse
med ekonomiska och sociala rådets beslut av den 15 februari 1946.
Ett antal förslag framlagda av regeringar och olika organisationer förelåg
även vid konferensen.

Som ett resultat av konferensens överläggningar, återgivna i protokoll och
rapporter från respektive kommittéer och underkommittéer och från plenarsammanträdena,
upprättades följande handlingar, vilka var för sig undertecknades: Världshälsovårdsorganisationens

stadga.

överenskommelse om upprättande av en interimskommission för världshälsovårdsorganisationen.

Protokoll angående Internationella hälsovårdsbyrån.

Konferensen antog följande uttalande:

»Konferensen antecknar med tillfredsställelse de åtgärder som redan vidtagits
av Förenta Nationernas generalsekreterare i syfte att ombesörja en
temporär ordning för att vidmakthålla den verksamhet som fortfarande utövas
av Nationernas Förbunds hälsovårdsorganisation, såsom förordats i
resolution V från tekniska förberedande kommittén den 5 april 1946, och
anmodar Förenta Nationernas generalsekreterare att för undvikande av
dubblering av verksamheten vidtaga nödiga anordningar för att till interimskommissionen
för världshälsovårdsorganisationen så snart som möjligt överföra
de av Nationernas Förbunds hälsovårdsorganisations uppgifter som
övertagits av Förenta Nationerna.»

Till bekräftande härav underteckna nedan angivna ombud denna slutakt.
Som skedde i New York den tjugoandra juli 1946 i ett enda exemplar på
engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska språken; varje text äger

8

Kungi. Mcij.ts proposition nr 226.

lika vitsord. Originaltexterna skola deponeras i Förenta Nationernas arkiv.
Förenta Nationernas generalsekreterare skall tillställa varje vid konferensen
representerad regering bestyrkta avskrifter.

(Underskrifter)

Världshälso vårdsorganisationens stadga.

De till denna stadga anslutna staterna förklara i överensstämmelse med
Förenta Nationernas stadga, att följande principer äro grundläggande för
alla folks lycka, vänskapliga relationer och säkerhet:

Hälsa är ett tillstånd av fullt fysiskt, andligt och socialt välbefinnande
och icke blott frånvaron av sjukdom eller svaghet.

Åtnjutandet av den högsta uppnåeliga hälsostandard är en av de fundamentala
rättigheterna för varje mänsklig varelse utan hänsyn till ras, religion,
politisk åskådning, ekonomiska eller sociala villkor.

Alla folks hälsa är en grundläggande förutsättning för uppnående av fred
och säkerhet samt är beroende av den mest intima samverkan mellan individer
och stater.

De inom varje stat uppnådda resultaten i fråga om förbättring och skydd
av hälsan äro av värde för alla.

Ojämn utveckling i skilda länder beträffande förbättringen av hälsan och
kontrollen av sjukdomar, i synnerhet smittsamma sjukdomar, utgör en fara
för alla.

Barnets sunda utveckling är av grundläggande betydelse; förmågan av
harmonisk anpassning till en miljö, stadd i omvandling, ingår som något
väsentligt i en sådan utveckling.

Spridandet till alla folk av förmånerna av medicinska, psykologiska och
besläktade kunskaper är väsentligt för uppnåendet av bästa möjliga hälsotillstånd.

Upplyst opinion och aktiv medverkan från folkets sida äro av den största
betydelse vid förbättrandet av folkhälsan.

Regeringarna ha ett ansvar för sina folks hälsa, vilket endast kan uppfyllas
genom vidtagandet av tjänliga hälsovårdande och sociala åtgärder.

Med godtagande av dessa principer och i syfte att samarbeta inbördes och
med andra för att befordra och skydda alla folks hälsa samtycka de fördragsslutande
parterna till föreliggande stadga och grunda härigenom
Världshälsovårdsorganisationen såsom ett sådant fackorgan, som avses i
artikel 57 av Förenta Nationernas stadga.

Kapitel I. Ändamål.

Artikel 1.

Ändamålet med världshälsovårdsorganisationen (i fortsättningen kallad
Organisationen) skall vara uppnåendet av den högsta möjliga hälsostandard
för alla folk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

9

Kapitel II. Verksamhet.

Artikel 2.

För att nå sitt syfte skall Organisationen ha till uppgift:

a) att verka som ledande och samordnande myndighet i det internationella

hälsovårdsarbetet; T .

b) att inleda och vidmakthålla ett effektivt samarbete med Förenta Nationerna,
fackorgan, statliga hälsovårdsmyndigheter, yrkesgrupper och Övriga
organisationer, som kunna anses lämpliga;

c) att på anmodan biträda regeringar med att stärka hälsovårdens olika

grenar; . . .....

d) att lämna lämpligt tekniskt bistånd och i krissituationer erforderlig hjälp
på begäran eller med godkännande av regeringarna;

e) att på anmoden av Förenta Nationerna upprätta eller biträda vid upprättandet
av hälsovårdsorgan för speciella befolkningsgrupper, t. ex. befolkningen
i förvaltarskapsområden;

f) att upprätta och vidmakthålla sådana administrativa och tekniska organ,
som må finnas erforderliga, däri inbegripna epidemiologiska och statistiska
organ;

g) att stimulera och främja arbetet för att utrota epidemiska, endemiska

och andra sjukdomar; o

h) att vid behov i samverkan med andra fackorgan främja åtgärder till förebyggande
av olycksfall;

i) att vid behov i samverkan med andra fackorgan främja förbättring av
föda, bostäder, sanering, rekreation, ekonomiska villkor eller arbetsförhållanden
samt andra sidor av miljöhygien.

j) att främja samverkan mellan vetenskaps- och yrkesgrupper, vilka bidraga
till hälsotillståndets allmänna höjande;

k) att framlägga förslag till konventioner, överenskommelser, bestämmelser
och rekommendationer angående internationella hälsovårdsförhållanden
samt att fullgöra sådana åligganden, som därigenom kunna föreläggas
Organisationen och som stå i överensstämmelse med dess syfte;

l) att främja vård och skydd av mödrar och barn samt befordra förmågan
av harmonisk anpassning till en miljö, stadd i omvandling,

m) att uppmuntra verksamheten på själshygienens område, särskilt den del
av nämnda verksamhet som avser harmoni i mänsklig samlevnad,

n) att främja och leda forskningen inom hälsovården;

o) att främja förbättrad undervisning och utbildning inom hälsovård, medicin
och besläktade områden;

p) att undersöka och avgiva rapporter — vid behov i samverkan med andra
fackorgan — angående administrativa och sociala anordningar, som ha
betydelse för allmän hälsovård samt medicinska förebyggande och botande
åtgärder, däri inbegripet sjukhusvård och social trygghet,

q) att ombesörja upplysning, rådgivning och bistånd på hälsovårdens område;
. . 0

r) att medverka till utveckling av en upplyst allmän opinion i halsotragor

bland alla folk;

s) att fastställa och vid behov revidera en internationell nomenklatur tor
sjukdomar, dödsorsaker och metoder för allmän hälsovård;

t) att där så finnes erforderligt standardisera diagnostiska metoder;

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

u) att utveckla, fastställa och främja internationella normer med avseende å
föda, biologiska, farmacevtiska och liknande produkter;

v) att i allmänhet vidtaga alla erforderliga åtgärder för att uppnå Organisationens
syfte.

Kapitel III. Medlemmar och associerade medlemmar.

Artikel 3.

Medlemskap i Organisationen skall stå öppet för alla stater.

Artikel 4.

Medlemmar av Förenta Nationerna kunna förvärva medlemskap av Organisationen
genom att underteckna eller på annat sätt ansluta sig till denna
stadga i enlighet med bestämmelserna i kapitel XIX och i den ordning, som
medlemmarnas statsförfattningar föreskriva.

Artikel 5.

De stater, vilkas regeringar inbjudits att sända observatörer till den internationella
hälsovårdskonferensen i New York 1946, kunna förvärva medlemskap
genom att underteckna eller på annat sätt ansluta sig till denna
stadga i enlighet med bestämmelserna i kapitel XIX och i den ordning, som
deras statsförfattningar föreskriva, under förutsättning att sådant undertecknande
eller godkännande fullbordas före Hälsovårdsförsamlingens första
sammanträde.

Artikel 6.

Med förbehåll för villkoren i mellan Förenta Nationerna och Organisationen
träffade överenskommelser, vilka blivit godkända enligt kapitel XVI,
må stater, som icke förvärva medlemskap enligt artiklarna 4 och 5, ansöka
om medlemskap och skola antagas till medlemmar när deras ansökan bifallits
med enkel majoritet av Hälsovårdsförsamlingen.

Artikel 7.

Försummar medlem att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser till Organisationen
eller föreligga andra exceptionella omständigheter, kan Hälsovårdsförsamlingen
på villkor den finner lämpliga upphäva den rösträtt och de förmåner,
till vilka en medlem är berättigad. Hälsovårdsförsamlingen äger rätt
att återgiva medlemmen sådan rösträtt och sådana förmåner.

Artikel 8.

Territorier eller grupper av territorier, vilka icke äro ansvariga för handhavandet
av sina internationella förbindelser, må av Hälsovårdsförsamlingen
antagas till associerade medlemmar på ansökan, som för sådant territoriums
eller sådana gruppers räkning göres av den medlem eller annan myndighet,
vilken bär ansvar för deras internationella förbindelser. Representanter
för associerade medlemmar i Hälsovårdsförsamlingen böra besitta teknisk
sakkunskap på hälsovårdens område och böra utses bland den infödda
befolkningen. Beskaffenheten och omfattningen av de associerade medlemmarnas
rättigheter och skyldigheter skola bestämmas av Hälsovårdsförsamlingen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 226.

11

Kapitel IV. Organ,

Artikel 9.

Organisationens verksamhet skall handhavas av

a) Världshälsovårdsförsamlingen (här nedan kallad Hälsovårdsförsamlingen);

b) Styrelsen;

c) Sekretariatet.

Kapitel V. Världshälsovårdsförsamlingen.

Artikel 10.

Hälsovårdsförsamlingen skall bestå av ombud, som företräda medlemmarna.

Artikel 11.

Varje medlem skall företrädas av högst tre ombud, av vilka en skall av
medlemmen utses till huvudombud. Dessa ombud böra väljas bland de personer,
som äro bäst kvalificerade genom teknisk sakkunskap pa hälsovårdens
område, samt böra helst representera medlemmens statliga hälsovårdsmyndigheter.

Artikel 12.

Suppleanter och rådgivare må åtfölja ombuden.

Artikel 13.

Hälsovårdsförsamlingen sammanträder till årliga ordinarie möten och till
sådana extra möten, som kunna anses pakallade. Extra möten sammankallas
på begäran av Styrelsen eller flertalet medlemmar.

Artikel 14.

Hälsovårdsförsamlingen skall vid varje årligt möte utse det land eller det
område, inom vilket nästa årliga möte skall hållas, varefter Styrelsen bestämmer
platsen för mötet. Styrelsen skall bestämma platsen för varje extra möte.

Artikel 15.

Styrelsen skall i samråd med Förenta Nationernas generalsekreterare bestämma
dagen för varje årligt och extra möte.

Artikel 16.

Hälsovårdsförsamlingen väljer president och övriga medlemmar av presidiet
vid början av det årliga mötet. De skola tjänstgöra, till dess efterträdare
utsetts.

Artikel 17.

Hälsovårdsförsamlingen antager själv sin arbetsordning.

Artikel 18.

Hälsovårdsför,samlingens uppgifter skola vara:

a) att bestämma programmet för Organisationens verksamhet;

b) alt välja de medlemmar, som äro berättigade att utse en person till ledamot
av Styrelsen;

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

c) att utse generaldirektör;

d) att granska och godkänna Styrelsens och generaldirektörens rapporter och
verksamhet samt lämna Styrelsen instruktioner med avseende å frågor,
beträffande vilka åtgärder, utredningar, undersökningar eller rapporter
kunna anses önskvärda;

e) att bilda sådana kommittéer, som kunna anses erforderliga för Organisationens
verksamhet;

f) att övervaka Organisationens finansiella politik samt granska och fastställa
budgeten;

g) att uppdraga åt Styrelsen och generaldirektören att fästa medlemmarnas
och internationella statliga eller icke statliga organisationers uppmärksamhet
på sådana frågor rörande hälsovård, som Hälsovårdsförsamlingen
finner böra uppmärksammas;

h) att inbjuda internationell eller nationell statlig eller icke statlig organisation,
vilken har med Organisationen likartade åligganden, att på villkor
som Hälsovårdsförsamlingen föreskriver utse representanter att utan
rösträtt deltaga i dess sammanträden eller i sammanträden med kommittéer
eller konferenser, som sammankallats med dess bemyndigande; dock
att i fråga om nationella organisationer kallelser skola utsändas endast
med vederbörande regerings samtycke;

i) att överväga av Förenta Nationernas generalförsamling, ekonomiska och
sociala råd, säkerhetsråd eller förvaltarskapsråd framlagda förslag i
hälsovårdsfrågor samt till dem avgiva rapport rörande de åtgärder som
av Organisationen vidtagits för genomförandet av sådana förslag;

j) att till ekonomiska och sociala rådet avgiva rapporter enligt mellan Organisationen
och Förenta Nationerna träffade överenskommelser;

k) att främja och bedriva forskning på hälsovårdens område genom Organisationens
personal, genom upprättande av egna institutioner eller genom
samarbete med officiella eller icke officiella institutioner i medlemsstaterna
med vederbörande regeringars samtycke;

l) att upprätta sådana övriga institutioner, som må befinnas önskvärda;

m) att vidtaga alla övriga lämpliga åtgärder för att främja Organisationens

syften.

Artikel 19.

Hälsovårdsförsamlingen äger befogenhet att antaga konventioner eller överenskommelser
rörande varje fråga inom Organisationens verksamhetsområde.
För antagande av sådana konventioner eller överenskommelser erfordras två
tredjedels majoritet i Hälsovårdsförsamlingen; de skola för varje medlem
träda i kraft, när de godkänts av medlemmen i den ordning, medlemmens
statsförfattningar föreskriva.

Artikel 20.

Envar av medlemmarna förbinder sig att inom 18 månader efter det
Hälsovårdsförsamlingen antagit en konvention eller överenskommelse vidtaga
åtgärder för godkännande av sådan konvention eller överenskommelse. Envar
av medlemmarna skall underrätta generaldirektören om vidtagna åtgärder;
därest medlem icke inom angivna tid godkänner konventionen eller
överenskommelsen, skall medlemmen avgiva förklaring rörande anledningen
härtill. I händelse av godkännande förbinder sig envar av medlemmarna
att till generaldirektören avgiva årlig rapport i enlighet med kapitel XIV.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

13

Artikel 21.

Hälsovårdsförsamlingen äger befogenhet att antaga föreskrifter rörande:

a) sanitära, karantäns- och andra åtgärder, ägnade att förhindra internationell
spridning av sjukdomar;

b) nomenklatur rörande sjukdomar, dödsorsaker och allman hälsovård;

c) standardmetoder för diagnostik tör internationellt bruk,

d) normer för oskadlighet, renhet och styrka hos biologiska, farmacevtiska
och liknande produkter, som förekomma i den internationella handeln;

e) annonsering och etikettering av biologiska, farmacevtiska och liknande
produkter, som förekomma i den internationella handeln.

Artikel 22.

Enligt artikel 21 antagna föreskrifter skola träda i kraft för medlem, efter
det Hälsovårdsförsamlingens antagande av föreskrifterna delgivits medlemmen
i vederbörlig ordning; dock att föreskrifterna icke skola tråda i kratt tor
sådana medlemmar, som inom den i delgivningen bestämda tiden meddela
generaldirektören, att föreskrifterna icke godkännas eller att reservationer
göras mot desamma.

Artikel 23.

Hälsovårdsförsamlingen äger befogenhet att för medlemmarna framlägga
rekommendationer rörande varje fråga inom Organisationens verksamhetsområde.

Kapitel VI. Styrelsen.

Artikel 24.

Styrelsen består av aderton personer, utsedda av lika många medlemmar.
Hälsovårdsförsamlingen skall med beaktande av en rättvis geografisk fördelning
välja de medlemmar som äro berättigade att utse en person till ledamot
av Styrelsen. En var av dessa medlemmar bör till ledamot av Styrelsen utse
en person, som är tekniskt kvalificerad på hälsovårdens område; denne ma
åtföljas av ersättare och rådgivare.

Artikel 25.

Dessa medlemmar väljas för en tid av tre år och kunna omvaljas; av de
vid Hälsovårdsförsamlingens första sammanträde valda medlemmarna skola
dock sex väljas för en tid av ett år och sex för en tid av två år, vilketdera
avgöres genom lottning.

Artikel 26.

Styrelsen sammanträder minst två gånger årligen och bestämmer själv
platsen för varje sammanträde.

Artikel 27.

Styrelsen väljer ordförande bland sina medlemmar och antager själv sin
arbetsordning.

Artikel 28.

Styrelsens uppgifter skola vara:

a) att genomföra Hälsovårdsförsamlingens beslut och direktiv,

b) att fungera som Hälsovårdsförsamlingens verkställande organ;

c) att fullgöra varje annat av Hälsovårdsförsamlingen åt Styrelsen givet
uppdrag;

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 226.

d) att biträda Hälsovårdsförsamlingen med rådgivning i frågor, som av Hälsovårdsförsamlingen
underställas Styrelsen ävensom i frågor, som enligt
konventioner, överenskommelser och föreskrifter hänskjutas till organisationen; e)

att på eget initiativ tillhandagå Hälsovårdsförsamlingen med råd och
förslag;

f) att förbereda dagordning för Hälsovårdsförsamlingens möten;

g) att för Hälsovårdsförsamlingens övervägande och godkännande framlägga
ett allmänt arbetsprogram för en viss period;

h) att studera alla frågor inom dess behörighet;

i) att inom ramen för Organisationens uppgifter och finansiella resurser
vidtaga alla omedelbart erforderliga åtgärder för att bemästra händelser
som kräva omedelbar handling. I sådant hänseende kan Styrelsen särskilt
uppdraga åt generaldirektören att vidtaga nödvändiga åtgärder för att
bekämpa epidemier, deltaga i organiserandet av hjälpåtgärder till offer
för en katastrof samt företaga sådana utredningar och forskningar, som
för Styrelsen framhållits såsom särskilt angelägna antingen av en medlem
eller av generaldirektören.

Artikel 29.

Styrelsen utövar på hela Hälsovårdsförsamlingens vägnar de befogenheter,

som församlingen delegerat på Styrelsen.

Kapitel VII. Sekretariatet.

Artikel 30.

Sekretariatet består av generaldirektören jämte den tekniska och administrativa
personal, som Organisationen må behöva.

Artikel 31.

Generaldirektören tillsättes av Hälsovårdsförsamlingen på förslag av Styrelsen
på de villkor som Hälsovårdsförsamlingen fastställer. Generaldirektören,
som är underställd Styrelsen, är Organisationens högsta tekniska och
administrativa tjänsteman.

Artikel 32.

Generaldirektören är självskriven sekreterare i Hälsovårdsförsamlingen,
Styrelsen, Organisationens alla kommissioner och kommittéer samt vid av
Organisationen sammankallade konferenser. Han kan till annan delegera
dessa uppgifter.

Artikel 33.

Generaldirektören eller hans ställföreträdare kan enligt med medlemmarna
träffad överenskommelse fastställa ett förfarande, som berättigar
honom att i och för fullgörandet av sina uppgifter träda i direkt förbindelse
med medlemmarnas olika departement, särskilt med deras hälsovårdande
myndigheter, samt med hälsovårdsorganisationer, vare sig offentliga eller
enskilda, i olika länder. Han kan likaså träda i direkt förbindelse med internationella
organisationer, vilkas verksamhet faller inom Organisationens
behörighet. Han skall hålla de regionala byråerna underrättade om alla
frågor, som beröra deras respektive verksamhetsområden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

15

Artikel 34.

Generaldirektören skall årligen förbereda och underställa Styrelsen de
finansiella rapporterna och budgetförslagen för Organisationen.

Artikel 35.

Generaldirektören tillsätter sekretariatets personal enligt av Hälsovårdsförsamlingen
fastställt tjänstereglemente. Vid personalens anställning skall hänsyn
i främsta rummet tagas till nödvändigheten av att sekretariatets duglighet,
rättrådighet och internationellt representativa karaktär bibehålies vid
högsta nivå. Vederbörlig hänsyn skall även tagas till betydelsen av att
rekrytera personalen på en så vidsträckt geografisk grundval som möjligt.

Artikel 36.

Tjänstevillkoren för Organisationens personal skola så vitt möjligt överensstämma
med de i Förenta Nationernas övriga organisationer gällande.

Artikel 37.

Generaldirektören och sekretariatets personal skola vid fullgörandet av
sina åligganden icke begära eller mottaga instruktioner från någon regering
eller från någon myndighet utanför Organisationen. De skola avhålla sig
från varje handling, som kan inverka menligt på deras ställning som internationella
tjänstemän. Varje medlem av Organisationen förbinder sig å sin
sida att respektera den uteslutande internationella karaktären hos generaldirektörens
och personalens uppgifter och att ej söka påverka dem.

Kapitel VIII. Kommittéer.

Artikel 38.

Styrelsen utser sådana kommittéer som Hälsovårdsförsamlingen föreskriver
och äger att på eget initiativ eller på förslag av generaldirektören utse andra
kommittéer, som må befinnas önskvärda för att främja ändamål inom Organisationens
behörighet.

Artikel 39.

Styrelsen skall från tid till annan och i varje fall årligen pröva nödvändigheten
av att varje kommitté bibehålies.

Artikel 40.

Styrelsen äger vidtaga åtgärder för bildande av eller deltagande från Organisationens
sida i gemensamma kommittéer med andra organisationer samt
för Organisationens representation i kommittéer, som upprättats av sadana
organisationer.

Kapitel IX. Konferenser.

Artikel 41.

Hälsovårdsförsamlingen eller Styrelsen må sammankalla lokala, allmänna,
tekniska eller andra specialkonferenser för att behandla frågor inom Organisationens
behörighet och må vidtaga åtgärder för representation vid sådana
konferenser från internationella och, med vederbörande regeringars
medgivande, nationella organisationers sida, vare sig de äro statliga eller
icke statliga. Formerna för sådan representation bestämmas av Hälsovårdsförsamlingen
eller Styrelsen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Artikel 42.

Styrelsen må ombesörja representation för Organisationen vid konferenser,
vilka Styrelsen anser vara av intresse för Organisationen.

Kapitel X. Säte.

Artikel 43.

Platsen för Organisationens säte bestämmes av Hälsovårdsförsamlingen
efter samråd med Förenta Nationerna.

Kapitel XI. Regionala anordningar.

Artikel 44.

a) Hälsovårdsförsamlingen skall tid efter annan bestämma de geografiska
områden, inom vilka det är önskvärt att grunda en regional organisation.

b) Hälsovårdsförsamlingen må med samtycke av flertalet medlemmar inom
varje sålunda bestämt område grunda en regional organisation för att tillgodose
de speciella behoven inom ett sådant område. Inom varje område
skall endast finnas en regional organisation.

Artikel 45.

Varje regional organisation skall i enlighet med denna stadga vara en
integrerande del av Organisationen.

Artikel 46.

Varje regional organisation består av en regional kommitté och en regional
byrå.

Artikel 47.

Regionala kommittéer bestå av representanter för medlemsstater och
associerade medlemmar inom området i fråga. Territorier eller grupper av
territorier inom området, vilka icke äro ansvariga för handhavandet av sina
internationella förbindelser och vilka icke äro associerade medlemmar, äga
rätt att vara representerade och deltaga i de regionala kommittéerna. Arten
och räckvidden av de rättigheter och skyldigheter, som tillkomma dessa territorier
eller grupper av territorier i regionala kommittéer, skola bestämmas
av Hälsovårdsförsamlingen i samråd med den medlem eller myndighet, som
har ansvar för dessa territoriers internationella förbindelser, och med medlemsstaterna
i området.

Artikel 48.

Regionala kommittéer sammanträda så ofta behovet påkallar och bestämma
platsen för varje sammanträde.

Artikel 49.

De regionala kommittéerna antaga själva sina arbetsordningar.

Artikel 50.

Den regionala kommitténs uppgifter skola vara:

a) att utforma riktlinjer för behandling av angelägenheter av uteslutande
regional karaktär;

Kung!. Maj:ts proposition nr 226.

17

b) att övervaka verksamheten inom den regionala byrån;

c) att för den regionala byrån framlägga förslag om sammankallande av
tekniska konferenser och om sådana ytterligare åtgärder eller undersökningar
i hälsovårdsangelägenheter, som enligt den regionala kommitténs
uppfattning skulle främja Organisationens syfte inom området;

d) att samarbeta med Förenta Nationernas och andra fackorgans motsvarande
regionala kommittéer samt med andra regionala internationella
organisationer, som ha gemensamma intressen med Organisationen;

e) att genom generaldirektören lämna Organisationen råd i internationella
hälsovårdsangelägenheter, vilka äga mer än regional betydelse;

f) att föreslå ökade regionala anslag från respektive regioners regeringar,
därest den andel av Organisationens centralbudget, som anvisats en region,
är otillräcklig för fullgörande av de regionala uppgifterna;

g) övriga uppgifter, som av Hälsovårdsförsamlingen, Styrelsen eller generaldirektören
överlämnas till den regionala kommittén.

Artikel 51.

Den regionala byrån är under generaldirektören i Organisationen administrativt
organ för den regionala kommittén. Den skall dessutom inom
regionen genomföra Hälsovårdsförsamlingens och Styrelsens beslut.

Artikel 52.

Chef för den regionala byrån är en av Styrelsen i samförstånd med den
regionala kommittén utsedd regional direktör.

Artikel 53.

Den regionala byråns personal utses på sätt, som överenskommes mellan
generaldirektören och den regionala direktören.

Artikel 54.

Pan-Amerikanska hälsovårdsorganisationen, representerad av Pan-Amerikanska
hälsovårdsbyrån och Pan-Amerikanska hälsovårdskonferenserna,
och alla andra mellanstatliga regionala hälsovårdsorganisationer, som existera
vid tiden för undertecknandet av denna akt, skola efter hand införlivas med
Organisationen. Detta införlivande skall ske snarast möjligt genom gemensamma
åtgärder, grundade på ömsesidigt, genom berörda organisationer
uttryckt samtycke av vederbörande myndigheter.

Kapitel XII. Budget och utgifter.

Artikel 55.

Generaldirektören skall utarbeta och underställa Styrelsen Organisationens
årliga budgetförslag. Styrelsen skall granska och underställa Hälsovårdsförsamlingen
sådana budgetförslag tillsammans med de förslag Styrelsen må
anse erforderliga.

Artikel 56.

Med förbehåll om överenskommelse mellan Organisationen och Förenta
Nationerna skall Hälsovårdsförsamlingen granska och godkänna budgetför Bihang

till riksdagens protokoll UH7. 1 sand. Nr 226. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

slagen och fördela utgifterna på medlemmarna enligt en skala, som fastställes
av Hälsovårdsförsamlingen.

Artikel 57.

Till Organisationen gjorda donationer och legat må mottagas och förvaltas
av Hälsovårdsförsamlingen eller Styrelsen på uppdrag av församlingen,
förutsatt att vid sådana gåvor eller legat fästade villkor kunna godtagas av
Hälsovårdsförsamlingen eller Styrelsen och äro förenliga med Organisationens
syfte och politik.

Artikel 58.

En särskild fond, varöver Styrelsen äger disponera, skall upprättas för att
användas vid trängande fall och för bestridande av oförutsedda utgifter.

Kapitel XIII. Omröstning.

Artikel 59.

Varje medlem har en röst i Hälsovårdsförsamlingen.

Artikel 60.

a) Hälsovårdsförsamlingens beslut i viktiga frågor fattas med två tredjedelars
höra: antagandet av konventioner eller överenskommelser, godkännandet
av överenskommelser, varigenom Organisationen anknytes till Förenta
Nationerna samt mellanstatliga organisationer och organ enligt artiklarna
69, 70 och 72 samt ändringar av denna stadga.

b) Beslut i andra frågor, däribland fastställande av ytterligare slag av frågor,
som skola avgöras med två tredjedelars majoritet, fattas med bifall
av flertalet av närvarande och röstande medlemmar.

c) I Styrelsens och Organisationens kommittéer sker omröstning i frågor av
liknande art enligt bestämmelserna i momenten a) och b) av denna
artikel.

Kapitel XIV. Av medlemsstaterna avgivna rapporter.

Artikel 61.

Varje medlem skall årligen till Organisationen avgiva rapport om de åtgärder,
som vidtagits, och de framsteg som uppnåtts i fråga om förbättrandet
av dess befolknings hälsa.

Artikel 62.

Varje medlem skall årligen avgiva rapport om de åtgärder, som vidtagits
med anledning av de förslag, vilka av Organisationen framlagts för medlemmen,
samt med anledning av konventioner, överenskommelser och föreskrifter.

Artikel 63.

Varje medlem skall skyndsamt till Organisationens kännedom bringa betydelsefulla
lagar, föreskrifter, officiella rapporter och statistik angående
hälsovård, vilka publicerats i vederbörande stat.

Artikel 64.

Varje medlem skall på sätt som Hälsovårdsförsamlingen bestämmer tillhandahålla
statistiska och epidemiologiska rapporter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

19

Artikel 65.

Varje medlem skall på framställning av Styrelsen översända alla ytterligare
upplysningar angående hälsovården, som må befinnas lämpliga.

Kapitel XV. Rättskapacitet, privilegier och immuniteter.

Artikel 66.

Organisationen skall inom varje medlems territorium åtnjuta sådan rättskapacitet,
som må vara erforderlig för fullföljande av dess ändamål och
fullgörande av dess uppgifter.

Artikel 67.

a) Organisationen skall inom varje medlems territorium åtnjuta de privilegier
och immuniteter, som må befinnas nödvändiga för fullföljande av
dess ändamål och fullgörande av dess uppgifter.

b) Medlemmars ombud, personer som utsetts till ledamöter av Styrelsen
samt Organisationens tekniska och administrativa personal skola likaledes
åtnjuta de privilegier och immuniteter som äro nödvändiga för att
de i fullt oberoende må kunna fullgöra sina i samband med Organisationen
stående uppgifter.

Artikel 68.

Rättskapacitet, privilegier och immuniteter skola närmare bestämmas i en
särskild överenskommelse, som skall utarbetas av Organisationen i samråd
med Förenta Nationernas generalsekreterare och avslutas mellan medlemmarna.

Kapitel XVI. Förhållandet till andra organisationer.

Artikel 69.

Organisationen skall anknytas till Förenta Nationerna såsom ett av de i
artikel 57 av Förenta Nationernas stadga åsyftade fackorganen. Den eller
de överenskommelser, varigenom Organisationen anknytes till Förenta Nationerna,
skall godkännas av Hälsovårdsförsamlingen med två tredjedelars
majoritet.

Artikel 70.

Organisationen skall upprätta effektiva förbindelser och nära samarbeta
med sådana andra mellanfolkliga organisationer, som må befinnas önskvärda.
Varje med sådan organisation avslutad formlig överenskommelse
skall antagas av Hälsovårdsförsamlingen med två tredjedelars majoritet.

Artikel 71.

Organisationen må i angelägenheter inom dess behörighet vidtaga lämpliga
åtgärder för konsultation och samverkan med icke-statliga internationella
organisationer samt med vederbörande regerings samtycke med nationella,
offentliga eller enskilda, organisationer.

Artikel 72.

Under förutsättning av Hälsovårdsförsamlingens godkännande med två
tredjedelars majoritet må Organisationen från annan internationell organi -

20

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 226.

sation eller institution, vars ändamål och verksamhet ligga inom ramen för
Organisationens behörighet, övertaga sådana uppgifter, tillgångar och förpliktelser
som kunna överlämnas till Organisationen genom internationella
överenskommelser eller genom avtal, som kan godkännas av båda parter
och som avslutas mellan respektive organisationers behöriga myndigheter.

Kapitel XVII. Ändringar.

Artikel 73.

Texten till föreslagna ändringar i denna stadga skall av generaldirektören
delgivas medlemmarna minst sex månader före dess behandling av Hälsovårdsförsamlingen.
Ändringar träda i kraft för alla medlemmar, när de antagits
med två tredjedelars majoritet av Hälsovårdsförsamlingen och, i den
ordning som de olika staternas författningar föreskriva, godkänts av två
tredjedelar av medlemmarna.

Kapitel XVIII. Tolkning.

Artikel 74.

De engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texterna till denna
stadga skola anses äga lika vitsord.

Artikel 75.

Varje fråga eller tvist beträffande tolkningen eller tillämpningen av denna
stadga, som icke avgöres genom förhandlingar eller av Hälsovårdsförsamlingen,
skall hänskjutas till den internationella domstolen i enlighet med
domstolens stadga, såvida icke vederbörande parter överenskomma om annan
form för avgörande.

Artikel 76.

På bemyndigande av Förenta Nationernas generalförsamling eller med
stöd av mellan Organisationen och Förenta Nationerna träffade avtal äger
Organisationen av den internationella domstolen begära rådgivande yttrande
i varje rättsfråga, som uppstår inom Organisationens behörighet.

Artikel 77.

Generaldirektören äger att inför domstolen uppträda som ombud för
Organisationen i samband med förhandlingar med anledning av sådan begäran
om rådgivande yttrande. Han skall vidtaga åtgärder för målets framläggande
inför domstolen, däribland åtgärder för utvecklandet av olika synpunkter
på frågan.

Kapitel XIX. Ikraftträdande.

Artikel 78.

Denna stadga skall stå öppen för undertecknande eller anslutning av
alla stater enligt bestämmelserna i kapitel III.

Artikel 79.

a) Stater kunna ansluta sig till denna stadga genom
1) undertecknande utan förbehåll för godkännande;

Kungl. Maj:ts proposition nr 226. 21

2) undertecknande med förbehåll för godkännande, åtföljt av anslutning;
eller

3) enbart anslutning.

b) Anslutning sker genom deposition av ett officiellt dokument hos Förenta

Nationernas generalsekreterare.

Artikel 80.

Denna stadga träder i kraft, när tjugosex medlemmar av Förenta Nationerna
enligt bestämmelserna i artikel 79 ha anslutit sig till densamma.

Artikel 81.

I överensstämmelse med artikel 102 av Förenta Nationernas stadga skall
Förenta Nationernas generalsekreterare registrera denna stadga när den
utan förbehåll för godkännande undertecknats av en stat eller vid den tidpunkt,
då det första instrumentet om anslutning deponerats.

Artikel 82.

Förenta Nationernas generalsekreterare skall underrätta stater, som anslutit
sig till denna stadga, om dagen för ikraftträdandet. Han skall likaledes
underrätta dem om dagen för andra staters anslutning till stadgan.

Till bekräftelse härav hava de ombud, vilka därtill erhållit vederbörligt
bemyndigande, undertecknat denna stadga.

Som skedde i New York den tjugoandra juli 1946 i ett enda exemplar på
engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska språken, därvid varje text
äger lika vitsord. Originaltexterna skola deponeras i Förenta Nationernas
arkiv. Förenta Nationernas generalsekreterare skall tillställa varje vid konferensen
representerad regering bestyrkta avskrifter.

(Underskrifter)

överenskommelse mellan de vid internationella hälsovårdskonferensen
i New York den 19 juni—den 22 juli 1946 representerade staterna.

De vid den internationella hälsovårdskonferensen den 19 juni 1946 i New
York representerade regeringarna,

som överenskommit att en internationell organisation skall upprättas, vilken
skall bära namnet Världshälsovårdsorganisationen,

som denna dag enats om en stadga för världshälsovårdsorganisationen och
som beslutat att, i avvaktan på stadgans ikraftträdande och världshälsovårdsorganisationens
upprättande såsom föreskrivits i stadgan, en interimskommission
skall bildas, överenskomma om följande:

1. Härmed upprättas en interimskommission för världshälsovårdsorganisationen,
bestående av följande aderton stater, vilka äro berättigade att utse
personer att deltaga i densamma, nämligen Amerikas Förenta Stater, Australien,
Brasilien, Brittiska Biket, Canada, Egypten, Frankrike, Indien, Jugoslavien,
Kina, Liberia, Mexico, Nederländerna, Norge, Peru, De Socialistiska
Bådsrepublikernas Union, Socialistiska Bådsrepubliken Ukraina och Venezuela.
Envar av dessa stater bör till ledamot i interimskommissionen utse
en på hälsovårdens område tekniskt kvalificerad person, vilken må åtföljas
av ersättare och rådgivare.

2. Interimskommissionens uppgifter skola vara:

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

a) att sammankalla världshälsovårdsförsamlingens första sammanträde snarast
möjligt, dock senast sex månader efter den dag, då Organisationens
stadga trätt i kraft;

b) att förbereda och minst sex veckor före Hälsovårdsförsamlingens första
sammanträde tillställa undertecknarna av denna överenskommelse den
provisoriska dagordningen för detta sammanträde ävensom erforderliga,
därtill hörande dokument och förslag, däribland

i) förslag med avseende å arbetsprogram och budget för Organisationens
första år,

ii) utredning rörande platsen för Organisationens säte,

iii) utredning om fastställande av geografiska områden i och för slutligt
upprättande av sådana regionala organisationer som avses i kapitel
XI av stadgan med behörig hänsyn tagen till vederbörande regeringars
synpunkter.

iv) utkast till finansiella föreskrifter och personalreglemente för godkännande
av Hälsovårdsförsamlingen.

Vid genomförandet av bestämmelserna i detta moment skall behörig
hänsyn tagas till Internationella hälsovårdskonferensens förhandlingar; c)

att inleda förhandlingar med Förenta Nationerna i syfte att utarbeta
sådan överenskommelse eller sådana överenskommelser som avses i
artikel 57 av Förenta Nationernas stadga och i artikel 69 av Organisationens
stadga. Sådan överenskommelse eller sådana överenskommelser
skola:

i) sörja för effektiv samverkan mellan de två organisationerna vid fullföljandet
av deras gemensamma uppgifter;

ii) underlätta det i artikel 58 av Förenta Nationernas stadga avsedda
samordnandet av Organisationens arbetsprogram och verksamhet
med andra fackorgans; och

iii) att samtidigt hävda Organisationens oberoende inom dess behörighetsområde,
sådant detta finnes angivet i Organisationens stadga;

d) att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att från Förenta Nationerna till
interimskommissionen överföra de Nationernas Förbunds hälsovårdsorganisation
tillhörande uppgifter, verksamhetsgrenar och tillgångar,
vilka tilldelats Förenta Nationerna;

e) att enligt bestämmelserna i det den 22 juli 1946 undertecknade protokollet
rörande Internationella hälsovårdsbyrån vidtaga alla erforderliga åtgärder
för överförande till interimskommissionen av byråns åligganden
och uppgifter samt att föranstalta om de åtgärder, som må erfordras för
att underlätta överförandet till världshälsovårdsorganisationen av byråns
tillgångar och skulder, när Romöverenskommelsen av år 1907 upphör
att gälla;

f) att vidtaga alla nödvändiga åtgärder för interimskommissionens övertagande
av de åligganden och uppgifter, som anförtrotts åt Förenta Nationernas
hjälp- och återuppbyggnadsadministration (UNRRA) genom Internationella
Hälsovårdskonventionen av år 1944, angående ändring i
Internationella Hälsovårdskonventionen den 21 juni 1926, protokollet
angående förlängning av Internationella Hälsovårdskonventionen av år
1944, Internationella Hälsovårdskonventionen beträffande luftfarten av
år 1944, angående ändring i Internationella konventionen beträffande

Kungi. Maj:ts proposition nr 226.

23

luftfarten den 12 april 1933 samt protokollet angående förlängning av
Internationella hälsovårdskonventionen beträffande luftfarten av år
1944;

g) att träffa erforderliga avtal med Pan-Amerikanska hälsovårdsorganisationen
och andra existerande mellanstatliga regionala hälsovårdsorganisationer
i syfte att genomföra bestämmelserna i stadgans artikel 54,
vilka avtal skola underställas Hälsovårdsförsamlingen för godkännande;

h) att skapa effektiva förbindelser samt inleda förhandlingar i syfte att avsluta
överenskommelser med andra mellanfolkliga organisationer, på sätt
i stadgans artikel 70 avses;

i) att utreda frågan om förbindelserna med icke-statliga internationella
organisationer och med nationella organisationer i enlighet med stadgans
artikel 71 samt träffa interimistiska uppgörelser om samråd och samverkan
med sådana organisationer, som interimskommisionen må finna
önskvärda;

j) att inleda förberedande åtgärder för revision, förenhetligande och stärkande
av existerande internationella hälsovårdskonventioner;

k) att granska gällande system och vidtaga erforderliga förberedelser för

i) nästa tioårsrevision av de internationella listorna över dödsorsaker
däribland de listor som antagits enligt den internationella överenskommelsen
av år 1934 rörande statistik över dödsorsaker; och

ii) upprättandet av internationella listor över sjukdomsorsaker;

l) upprätta effektiva förbindelser med det ekonomiska och sociala rådet
och de av dess kommissioner som må befinnas önskvärda, särskilt kommissionen
för narkotiska droger; och

m) att beakta varje angeläget hälsovårdsproblem, som av någon regering
bringas till dess kännedom, att med avseende å sådant problem bistå
med teknisk rådgivning, att, då angelägna behov av hälsovård uppstå,
därå fästa de regeringars och organisationers uppmärksamhet, vilka
kunna vara i stånd att lämna hjälp, samt att vidtaga sådana åtgärder
som kunna anses önskvärda för att samordna den hjälp vederbörande
regeringar och organisationer må åtaga sig att lämna.

3. Interimskommissionen äger bilda sådana kommittéer som den finner
önskvärda.

4. Interimskommissionen väljer ordförande och andra tjänstemän samt
antager själv sin arbetsordning; den skall samråda med de personer, som
kunna ifrågakomma för underlättande av dess arbete.

5. Interimskommisionen tillsätter en verkställande sekreterare som skall:
a) vara dess högsta tekniska och administrativa tjänsteman;

h) vara självskriven sekreterare i interimskommissionen och i alla av densamma
tillsatta kommittéer;

c) träda i direkt förbindelse med nationella hälsovårdande myndigheter i
sådana former som kunna godkännas av vederbörande regering; och

d) fullgöra de övriga uppgifter och förpliktelser, som interimskommissionen
bestämmer.

6. Verkställande sekreteraren skall inom ramen för det generella, av
interimskommissionen givna bemyndigandet tillsätta sådan teknisk och administrativ
personal, som kan vara erforderlig. Härvid skall han vederbörligen
beakta de i artikel 35 av stadgan angivna principerna. Han skall taga
hänsyn till önskvärdheten av att utse tjänstemän bland personalen i Nationernas
Förbunds hälsovårdsorganisation, Internationella hälsovårdsbyrån

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

och hälsovårdsavdelningen inom Förenta Nationernas hjälp- och återuppbyggnadsadministration
(UNRRA). Han äger utse tjänstemän och specialister,
som ställts till förfogande av vederbörande regeringar. I avvaktan på rekryteringen
och organiserandet av personalen äger han tillgodogöra sig sådant
tekniskt och administrativt bistånd, som kan ställas till förfogande av generalsekreteraren
i Förenta Nationerna.

7. Interimskommissionen skall hålla sitt första sammanträde i New York
omedelbart efter det den tillsatts och skall därefter sammanträda så ofta det
erfordras, dock minst en gång var fjärde månad. Vid varje sammanträde
skall interimskommissionen bestämma platsen för nästa sammanträde.

8. Kostnaderna för interimskommissionen skola bestridas av medel, som
tillhandahållas av Förenta Nationerna, och för detta ändamål skall interimskommissionen
träffa erforderliga avtal med Förenta Nationernas behöriga
myndigheter. Skulle dessa medel icke förslå, äger interimskommissionen
mottaga förskott från regeringarna. Utanordnade förskott må avdragas
från vederbörande regeringars bidrag till Organisationen.

9. Verkställande sekreteraren skall utarbeta och interimskommissionen
skall granska och fastställa förslag till budget:

a) för tiden från interimskommissionens upprättande fram till den 31 december
1946, och

b) för följande perioder i mån av behov.

10. Interimskommissionen skall till Häisovårdsförsamlingen vid dess första
sammanträde avgiva rapport över sin verksamhet.

11. Interimskommissionen skall upphöra efter beslut av Häisovårdsförsamlingen
vid dess första sammanträde, vid vilken tidpunkt interimskommissionens
egendom och arkiv samt den personal som kan anses erforderlig
skall överflyttas till Organisationen.

12. Detta avtal träder i kraft för alla undertecknare denna dag.

Till bekräftelse härav hava de ombud, vilka därtill erhållit vederbörligt
bemyndigande, undertecknat detta avtal på engelska, franska, kinesiska,
ryska och spanska språken, därvid varje text äger lika vitsord.

New York den tjugoandra juli 1946.

(Underskrifter)

Protokoll angående Internationella Hälso vårdsbyrån.

Artikel 1.

De regeringar, som underteckna detta protokoll, äro, såvitt dem angår,
ense därom att Internationella hälsovårdsbyråns åligganden och uppgifter,
såsom dessa angivits i den i Rom den 9 december 1907 undertecknade"överenskommelsen,
skola fullgöras av världshälsovårdsorganisationen eller dess
interimskommission och att de, med förbehåll för existerande internationella
förpliktelser, skola vidtaga nödvändiga åtgärder för att uppfylla detta syfte.

Artikel 2.

Parterna i detta protokoll överenskomma vidare att, såvitt dem angår,
från den dag då detta protokoll träder i kraft de åligganden och uppgifter,
som ankomma pa byran enligt de i Bilaga I angivna internationella överenskommelserna,
skola fullgöras av Organisationen eller dess interimskommission.

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

25

Artikel 3.

Överenskommelsen av år 1907 skall upphöra att gälla och byrån upplösas,
när alla till överenskommelsen anslutna parter samtyckt till dess
upphörande. Det skall vara underförstått att varje regering, som är ansluten
till överenskommelsen av år 1907, genom att ansluta sig till detta protokoll
samtyckt till upphävandet av överenskommelsen av år 1907.

Artikel 4.

Parterna i detta protokoll överenskomma vidare, att, därest alla deltagare
i överenskommelsen av år 1907 icke den 15 november 1949 samtyckt till
dess upphörande, de då med tillämpning av artikel 8 i överenskommelsen av
år 1907 skola uppsäga densamma.

Artikel 5.

Varje regering, som är ansluten till överenskommelsen av år 1907 och icke
undertecknat detta protokoll, kan när som helst ansluta sig till protokollet
genom att tillställa Förenta Nationernas generalsekreterare en handling innefattande
anslutning; om dylik anslutning underrättar generalsekreteraren
samtliga undertecknare och andra regeringar, som ha anslutit sig till protokollet.

Artikel 6.

Regeringar kunna ansluta sig till detta protokoll genom

a) undertecknande utan förbehåll för godkännande;

b) undertecknande med förbehåll för godkännande, åtföljt av anslutning;
eller

c) enbart anslutning.

Anslutning sker genom deposition av ett officiellt dokument hos Förenta
Nationernas generalsekreterare.

Artikel 7.

Detta protokoll träder i kraft, när tjugo till överenskommelsen av år 1907
anslutna regeringar anslutit sig till detsamma.

Till bekräftelse härav ha av sina respektive regeringar vederbörligen bemyndigade
ombud undertecknat föreliggande protokoll, vilket är avfattat
på engelska och franska språken, båda texterna med lika vitsord, i ett enda
original, som skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.
Autentiska avskrifter skola av Förenta Nationernas generalsekreterare tillställas
var och en av de undertecknande och anslutna regeringarna och
varje annan regering, vilken vid tidpunkten för detta protokolls undertecknande
är ansluten till överenskommelsen av år 1907. Generalsekreteraren
skall så snart som möjligt underrätta envar av parterna i detta protokoll
om tidpunkten för dess ikraftträdande.

New York den tjugoandra juli 1946.

(Underskrifter)

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 226.

3

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 226.

Bilaga I.

1. Internationella Hälsovårdskonventionen den 21 juni 1926.

2. Konvention angående ändring i Internationella Hälsovårdskonventionen
den 21 juni 1926, undertecknad den 31 oktober 1938.

3. Internationella Hälsovårdskonventionen av år 1944, angående ändring
i Internationella Hälsovårdskonventionen den 21 juni 1926.

4. Protokoll angående förlängning av Internationella Hälsovårdskonventionen
av år 1944 (öppet för undertecknande den 23 april 1946; i kraft den
30 april 1946).

5. Internationella Hälsovårdskonventionen beträffande luftfarten den 12
april 1933.

6. Internationella Hälsovårdskonventionen beträffande luftfarten av år
1944, angående ändring i Internationella Hälsovårdskonventionen beträffande
luftfarten den 12 april 1933.

7. Protokoll angående förlängning av Internationella Hälsovårdskonventionen
beträffande luftfarten av år 1944 (öppet för undertecknande den
23 april 1946; i kraft den 30 april 1946).

8. Internationell överenskommelse rörande vissa lättnader för sjömän vid
behandling för könssjukdom, Bryssel den 1 december 1924.

9. Andra Internationella Opiumkonventionen, Geneve den 19 februari
1925.

10. Konvention angående begränsning av tillverkningen och reglering av
distributionen av narkotiska ämnen och beredningar, Geneve den
13 juli 1931.

11. Konvention angående serum mot difteri, Paris den 1 augusti 1930.

12. Internationell konvention för ömsesidigt skydd mot denguefeber, Athen
den 25 juli 1934.

13. Internationell överenskommelse angående upphävande av skyldighet att
förete sundhetspass för fartyg, Paris den 22 december 1934.

14. Internationell överenskommelse angående avskaffande av konsulatvisering
av sundhetspass för fartyg, Paris den 22 december 1934.

15. Internationell överenskommelse angående transport av lik, Berlin den
10 februari 1937.

Iluns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1917
716582