Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av § 12 regeringsformen; given Stockholms
slott den 10 januari 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t
härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid
fogade förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 21.

1

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

(Nuvarande lydelse1) (Föreslagen lydelse)

Konungen äger---riksdagens bifall.

Skulle i något fall rikets intresse
kräva, att överenskommelse, som är
av större vikt men ej angår fråga,
som riksdagen äger avgöra, varder
avslutad utan riksdagens godkännande,
må det ske, dock att i sådant fall
den i 54 § omförmåld a utrikesnämnd
på sätt dår stadgas erhåller tillfälle
att yttra sig, innan överenskommelsen
ingås.

Skulle i något fall rikets intresse
kräva, att överenskommelse, som är
av större vikt men ej angår fråga,
som riksdagen äger avgöra, varder
avslutad utan riksdagens godkännande,
må det ske; dock skall i sådant
fall utrikesnämnden eller utrikesutskottet
erhålla tillfälle att yttra sig,
innan överenskommelsen ingås.

1 Se SFS 1945 : 825.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändrad lydelse
av § 12 regeringsformen. Föredraganden anför följande.

Genom ändringar i § 12 regeringsformen, vilka antogos år 1921, blev Kungl.
Maj:ts skyldighet att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelse
med främmande makt närmare reglerad. I enlighet med tidigare utbildad
praxis stadgades därvid, att överenskommelse med främmande makt angående
fråga, som riksdagen enligt regeringsformen äger allena eller med
Konungen avgöra, skall framläggas för riksdagen till godkännande. Riksdagens
inflytande utvidgades emellertid till att omfatta även andra överenskommelser
av större vikt. Dessa skola sålunda i regel framläggas för riksdagen
till godkännande. Enligt andra stycket i § 12 gäller emellertid att, om i
något fall rikets intresse skulle kräva, att överenskommelse, som är av större
vikt men ej angår fråga som riksdagen äger avgöra, avslutas utan riksdagens
godkännande, detta må ske, dock att i sådant fall förutsattes att den i § 54
omförmälda utrikesnämnden på sätt där stadgas erhåller tillfälle att yttra
sig, ''innan överenskommelsen ingås.

Även utrikesnämnden tillkom år 1921 genom ombildning av det s. k. hemliga
utskottet till en fast institution. Nämnden utgör ett organ för samarbete
mellan Kungl. Maj:t och riksdagen i ärenden som angå rikets förhållande till
främmande makter. Den kan sammanträda även då riksdagen icke är samlad.
Förhandlingarna ledas av Konungen, då han är tillstädes. Eljest föres
ordet av statsministern eller, om ej heller denne är närvarande, av utrikesministern.
Däremot kan nämnden icke såsom dess föregångare, det hemliga
utskottet, sammanträda enskilt under egen ordförande för att förbereda
yttranden. I § 54 regeringsformen stadgas, att rådplägning med utrikesnämnden
bör i alla utrikesärenden av större vikt äga rum före avgörandet.

Sedermera har ytterligare ett av riksdagen tillsatt organ, som tager befattning
med utrikesfrågor, tillkommit genom inrättandet av ett utrikesutskott.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag om ett sådant utskott hade framkommit redan före 1921 års grundlagsändringar,
men i samband med dessa bestämdes att det skulle åligga
konstitutionsutskottet att bereda frågor rörande överenskommelser med främmande
makter i sådana ämnen, som ej tillhörde annat utskotts behandling.
I 1930 års betänkande med förslag angående vissa ändringar i riksdagens
arbetsformer m. m. (SOU 1931:26) föreslogs inrättande av ett nytt ständigt
utskott för beredande av dylika frågor ävensom för behandling av dechargefrågor
i uirikesärenden. Kommittén förordade att utrikesnämnden skulle
bibehållas, i varje fall tillsvidare i avvaktan på närmare erfarenhet av den
föreslagna anordningen med avseende på de utrikespolitiska ärendenas handläggning.
Kommittéförslaget, som efter proposition prövades av 1932 års
riksdag, blev dock av riksdagen förkastat.

I anledning av en motion återupptog konstitutionsutskottet vid 1936 års
riksdag frågan om inrättande av ett utrikesutskott (utlåtande nr 36). Förslaget,
som blev vilande för vidare grundlagsenlig behandling och slutligen
antogs år 1937, innebar att konstitutionsutskottets uppgift att bereda vissa
utrikesärenden överflyttades till utrikesutskottet, vars ledamöter samtidigt
skulle vara ledamöter i utrikesnämnden. Denna bibehölls således. Angående
förhållandet mellan utrikesnämnd och utrikesutskott anfördes i konstitutionsutskottets
utlåtande följande: »De uppgifter utrikesnämnden skall fylla
försvinna ingalunda genom utrikesutskottets inrättande, då Konungen icke
kan överlägga med ett utskott, men väl med utrikesnämnden. Genom nu förordade
anordning bliva nämndens och utskottets ledamöter på samma gång
rådgivare till Konungen och till riksdagen utan enhetlighetens upphävande.
Därjämte torde på denna väg vissa önskvärda reformer i fråga om nämndens
arbetssätt möjliggöras genom praxis, utan att någon grundlagsändring
erfordras; utrikesutskottet torde nämligen kunna t. ex. anordna utredningar,
som för nämnden såsom sådan icke äro möjliga att åstadkomma, liksom
ock utrikesutskottets blivande praxis beträffande tillhandahållande i god tid
före sammanträde av erforderliga handlingar, promemorior o. d. lärer
komma att återverka på arbetet inom nämnden.»

Vid inrättandet av utrikesutskottet stadgades i § 37 riksdagsordningen att
utrikesministern själv eller genom ämbets- eller tjänsteman ägde meddela
utskottet muntliga eller skriftliga upplysningar. Detta stadgande, som innefattade
ett undantag från den eljest gällande regeln att statsrådsledamot icke
äger deltaga i utskott, blev sedermera år 1941 ytterligare utvidgat, så att numera
jämväl statsministern och, när ärendets beskaffenhet därtill föranleder,
annan ledamot av statsrådet äger meddela utskottet upplysningar på sätt nu
angivits. De informationer, som sålunda från regeringens sida kunna lämnas
utskottet, äro icke begränsade till ärenden som utskottet har att handlägga
i egenskap av beredningsorgan. I praxis ha alltsedan utskottets inrättande
dylika informationer, utan samband med visst riksdagsärende, lämnats utskottet
såväl rörande vissa aktuella spörsmål som, mera allmänt, angående
det utrikespolitiska läget. Denna praxis synes väl överensstämma med konstitutionsutskottets
förut återgivna uttalande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

5

Det hade legat nära till hands att vid utrikesutskottets inrättande komplettera
bestämmelsen i § 12 andra stycket regeringsformen på sådant sätt,
att där avsedda överenskommelser med främmande makt kunde avslutas ej
blott efter utrikesnämndens utan även efter utrikesutskottets hörande. Huruvida
en sådan grundlagsändring övervägts av konstitutionsutskottet, framgår
icke av dess utlåtande. Särskilt efter den år 1941 vidtagna ändringen
i § 37 riksdagsordningen, varigenom även annan ledamot av statsrådet än
utrikesministern erhållit möjlighet att lämna utrikesutskottet upplysningar,
synes en sådan ändring vara motiverad. Det torde även i praxis ha förekommit
att exempelvis en handelspolitisk överenskommelse föredragits i utrikesutskottet
i stället för i utrikesnämnden, utan att erinran däremot gjorts.

Det synes önskvärt, att § 12 andra stycket regeringsformen nu ändras på
sådant sätt, att utrikesutskottet i det hänseende som där avses jämställes
med utrikesnämnden. På grund härav har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

Föredraganden hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bertil Crona.