Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
1
Nr 204.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för
främjande av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
to. to.; given Stockholms slott den 7 mars
1947.
Kungl Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Josef Weijne.
IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 mars 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
samt t. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.
Under åttonde huvudtiteln, punkterna 14, 291 och 293, har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1947/48 beräkna
dels till Stifts- och landsbiblioteken: Avlöningar ett förslagsanslag av
80 000 kronor;
dels till Understöd åt folkbiblioteksväsendet ett förslagsanslag av
2 800 000 kronor;
1 — Bihang till riksdagens protokoll 191)7. 1 samt. Nr 204.
2 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 6204-
dels till Bidrag till bildningsverksamhet bland sjömän ett anslag av
25 000 kronor;
dels till Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar, ett anslag av 575 000 kronor;
dels till Understöd åt studiecirkelverksamhet ett anslag av 1 200 000
kronor;
dels till Understöd för anordnande av flyttande folkhögskolekurser ett
anslag av 150 000 kronor;
dels till Bidrag till vissa bildningsförbund för organisations- och administrationskostnader
ett anslag av 500 000 kronor;
dels till Bidrag till verksamheten vid hemgårdar ett anslag av 30 000
kronor;
dels till Bidrag till verksamheten vid studiehem ett anslag av 30 000
kronor;
dels ock till Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m.
för nykterhetens främjande ett anslag av 450 000 kronor.
Jag torde nu ånyo få anmäla dessa ärenden.
Kungl. Maj:ts proposition nr WJf.
3
I. Åtgärder för främjande av det fria och
frivilliga folkbildningsarbetet.
1. Inledning.
1944 års riksdag anhöll, i anledning av väckta motioner (11:187 och
11:253), hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
angående grunderna för understödjandet av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Genom beslut den 13 oktober och den 15 december 1944 bemyndigade
Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla utredningsmän
för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag
rörande grunderna för statens understödjande av det fria och frivilliga bildningsarbetet
jämte därmed sammanhängande frågor. Med stöd av nämnda
bemyndigande ha den 13 oktober 1944 såsom utredningsmän tillkallats
dåvarande föredragschefen hos aktiebolaget radiotjänst C. I. Andersson,
tillika ordförande, verkställande ledamoten i folkbildningsförbundet, konsulenten
i skolöverstyrelsen E. I. Bolin, riksstudieledaren hos arbetarnas
bildningsförbund G. G. Hirdman, ledamoten av riksdagens första kammare,
egnahemsdirektören B. A. Nilsson, dåvarande ledamoten av riksdagens
andra kammare, studierektorn E. G. Sundqvist, ledamoten av riksdagens
andra kammare, sekreteraren A. V. Wallentheim och rektorn vid Katrinebergs
folkhögskola T. G. Åberg samt genom beslut den 23 mars 1945 fru
Helga Kristina Sjöstrand. Sundqvist har sedermera den 17 maj 1946 entledigats
från utredningsuppdraget.
Utredningen, vilken antagit benämningen 1944 års folkbildning sutredning,
har med skrivelse den 12 oktober 1946 framlagt första delen av sitt
betänkande, omfattande utredning och förslag rörande det allmänna folkbildningsarbetet.
En andra del, behandlande frågor rörande folkbildningsarbetet
inom musikens, konstens och teaterns områden, beräknar utredningen
kunna överlämna under innevarande år.
Det nu föreliggande betänkandet (stat. off. utr. 1946:68) innehåller efter
en historisk översikt över det allmänna folkbildningsarbetet samt en kartläggning
och statistik över folkbildningsverksamhetens nuvarande omfattning
en sammanfattande redogörelse för folkbildningsarbetets allmänna förutsättningar,
brister och svagheter. Mot bakgrunden av denna granskning
drager utredningen därefter upp riktlinjerna för folkbildningsarbetets framtida
gestaltning. I betänkandet understrykes, att statens uppgift främst
är att giva studiearbetet i dess olika former hjälp till självhjälp och därvid
stödja förefintliga tendenser i riktning mot ett kvalitativt studiearbete.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr S04.
Genom ekonomiskt stöd bör staten vidare enligt utredningens mening i
görligaste mån undanröja de svårigheter, som för närvarande framkallas
av sociala, ekonomiska och regionala förhållanden. Bildningsarbetet bör
därtill sättas i tillfälle att bliva uppsökande och initiativtagande på nya
områden. Statens stöd får emellertid enligt betänkandet icke leda till att
bildningsarbetets frihet inskränkes. Genom en byråkratisering skulle, framhåller
utredningen, en av de viktigaste förutsättningarna för det fria bildningsarbetet
ryckas undan. I enlighet härmed utgår utredningen från att
bildningsverksamheten såsom hittills i första hand kommer att omhänderhavas
av enskilda organisationer, som lämnas en förhållandevis stor frihet
vid användningen av de föreslagna statsunderstöden. Om föreskrift meddelas,
att medel för de ändamål, till vilka statsunderstöd utgår, jämväl skola
tillskjutas av kommuner, organisationer eller enskilda, vinnes enligt utredningens
mening nödig begränsning av statens bidrag.
Ett genomförande av utredningens förslag har av utredningen beräknats
medföra en sammanlagd kostnadsökning för statsverket av i runt tal
2 380 000 kronor. Omkring hälften av kostnadsökningen är att hänföra till
av utredningen framlagt förslag om statsunderstöd till studiecirkelverksamhet.
Över utredningens förslag ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter
och organisationer. Den analys och värdesättning av folkbildningsarbetet,
som utredningen lämnat, och den nyss antydda grundsyn, som utredningen
anlagt, ha genomgående vunnit de hörda remissinstansernas
gillande.
Arbetarnas bildning sförbund uttalar sin tillfredsställelse med att utredningen
i sitt förslag ansett sig kunna bygga på fullt förtroende för de anslagsmottagande
studieförbundens förvaltning av de statliga bidragen.
Statskontoret framhåller, att någon mera genomgripande kontroll av
verksamheten icke synes möjlig eller önskvärd att genomföra.
Enligt ämbetsverkets mening bör emellertid såsom en grundläggande
regel för beviljande av statsbidrag för de olika grenarna inom folkbildningsarbetet
föreskrivas, att — såsom för närvarande redan gäller beträffande
den statsunderstödda biblioteks- och föreläsningsverksamheten — bidrag
utgår jämväl från kommunalt eller enskilt håll. Det finnes skäl att antaga,
att vederbörande kommun under sådana förhållanden i eget intresse skall
komma att tillse, att anvisade medel användas under iakttagande av tillbörlig
sparsamhet.
Landsorganisationen understryker, att det allmännas stöd åt verksamheten
bör förenas med så litet av formella föreskrifter som möjligt. Liknande
synpunkter framläggas bland annat av högerns ungdomsförbund, som
framhåller angelägenheten av att redovisning och nödiga kontrollföreskrifter
utformas så enkelt och smidigt som det över huvud taget är möjligt. Till
liknande tankegångar ansluter sig skolöverstyrelsen.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 20It.
Ungdomsvårdskommittén påpekar, att en ledande princip i folkbildningsntredningens
betänkande övervägande synes ha varit att åstadkomma en
kvalitativ förbättring av bildningsarbetet, särskilt vad beträffar studiecirklarna.
Kommittén fortsätter:
Mot önskvärdheten av en allmän standardhöjning måste risken av försvårad
rekrytering vägas. Det är framför allt ungdomen, som skall intresseras
för ett målmedvetet studiearbete, för att en önskvärd, kontinuerlig
rekrytering skall äga rum. Med alltför höga intellektuella krav komma stora
grupper av ungdomen att avskräckas från deltagande i studiecirklarna.
En väsentlig orsak till de brister och svagheter, som vidlåda folkbildningsarbetet,
torde vara att söka i ekonomiska förhållanden. Det synes mig under
sådana omständigheter angeläget, att staten lämnar bildningsarbetet ett
avsevärt ökat stöd, och jag kommer i det följande att i anslutning till utredningens
förslag framlägga dels förslag om ökning av redan utgående
statsunderstöd, dels ock förslag till nya stödåtgärder. Jag delar utredningens
uppfattning, att stödet i första hand bör avse det kvalitetsbetonade studiearbetet,
men finner det å andra sidan av vikt — icke minst av hänsyn till
ungdomen — att understödsbestämmelserna icke formuleras så snävt, att
en utbyggnad på bredden omöjliggöres. I likhet med utredningen finner jag
det riktigt, att staten bygger sina stödåtgärder på förtroende för de organisationer,
som handhava bildningsverksamheten. De kontrollåtgärder, som
bliva nödvändiga, böra i enlighet härmed utformas så, att bildningsarbetets
frihet icke kringskäres.
Jag övergår nu till att lämna en närmare redogörelse för utredningens olika
förslag och följer därvid i huvudsak betänkandets uppställning.
2. Folkbildningsarbetets uppgifter och mål.
Utredningen understryker, att folkbildningsarbetet skall vara fritt och
frivilligt. Den framhåller, att så länge skolväsendet ännu icke nått sin fulla
utveckling, kommer en betydande del av det bildningsarbete, som måste
betraktas som skolans uppgift, att ligga inom det frivilliga bildningsarbetets
råmärken. Vidare räknar utredningen till bildningsarbetets uppgifter att
meddela fackbetonad bildning men anser det vara riktigt att draga en klart
markerad gränslinje mellan yrkesutbildning och fackbetonad bildning och
hänvisar därvid till att statsmakterna under de senaste decennierna mera
målmedvetet sörjt för yrkesutbildningen. Bildningsarbetets främsta uppgift
angives vara att uppväcka medborgarnas sinne för andliga värden och
i olika avseenden medverka till vårt folks demokratiska fostran. Till den
medborgerliga bildningen räknar utredningen även heinbygdskunskap och
hembygdsvård. Som det fria och frivilliga bildningsarbetets yttersta mål
och syfte betecknas personlighetsbildningen.
Departe
mentschefen.
6
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
Mot den gränsdragning, som i betänkandet göres mellan faekbetonad bildning
och yrkesutbildning, ha erinringar framställts av N. K. I.-skolan och
Hermods korrespondensinstitut. N. K. I.-skolan anför:
Det är visserligen riktigt, att statsmakterna under senare år visat stort
intresse för yrkesutbildningen, men det i sammanhanget viktiga och avgörande
är dock det faktiska förhållandet, att ett utomordentligt stort antal
yngre samhällsmedlemmar alltjämt sörja för sin utbildning eller fortbildning
genom frivilliga studier utan något som helst stöd av staten. Ofta
är det särskilda personliga förhållanden, såsom avlägsen bostadsort, tidig
försörjningsplikt etc., som göra de frivilliga studierna på fritiden till den
enda utvägen att öka kunskaperna och fackkunnigheten. Den av utredningen
gjorda hänvisningen till statsåtgärder i annat sammanhang är alltså
icke tillräcklig som skäl för att utestänga den frivilliga yrkesutbildningen
från folkbildningsverksamhetens arbetsområde. — Som en enklare, rättvisare
och bättre utväg förordar N. K. I.-skolan därför att till det fria folkbildningsarbetet
räknas alla sådana frivilliga studier, som ha bildningsvärde
och anses förtjänstfulla ur medborgerlig synpunkt men icke i annat
sammanhang åtnjuta understöd från statens sida.
Hermods korrespondensinstitut yttrar:
Det är praktiskt taget omöjligt att skilja mellan cirklar för allmänbildning
och cirklar för yrkesutbildning. Medlemmarna i en studiecirkel tillhöra
ofta olika yrken. Det synes t. ex. vara orimligt, att i en cirkel av arbetare
och tjänstemän i ett ämne, som tillhör tjänstemännens men icke arbetarnas
yrkesutbildning, göra skillnad mellan de olika deltagarna. Detta synes utredningen
heller icke ha avsett, men exemplet visar, att uppdelningen är
irrationell. Institutet föreslår därför, att gränsdragningen mellan yrkesbildning
och allmän bildning utgår. För det legitima behov av vidgade
yrkeskunskaper, som icke kan tillgodoses av de offentliga yrkesskolorna
utan bland annat söker sig till korrespondensinstituten, bör det allmänna
skapa samma anslagsmöjligheter, som föreslås komma s. k. faekbetonad
bildning och elementära studier till del. Är detta icke möjligt inom ramen
för folkbildningsverksamheten, måste någon annan bidragsform skapas för
de tusentals bildningssökande det här är fråga om.
Utredningens uttalanden om folkbildningsarbetets uppgifter och mål ge
mig icke anledning till erinringar. Vad angår gränsdragningen mellan fackbetonad
bildning och yrkesutbildning, är det tydligt, att en sådan kan
erbjuda svårigheter. I princip finner jag emellertid en gränsdragning befogad
och utgår liksom utredningen från att studier, som avse yrkesutbildning,
icke skola understödjas i de former, som kunna komma att gälla för
det fria bildningsarbetet. Jag förutsätter likväl, att understöd kommer att
utgå i de fall, då tveksamhet kan råda om studierna avse faekbetonad bildning
eller yrkesutbildning. Till frågan om på vad sätt och i vilken utsträckning
staten i andra former skall lämna sitt stöd åt studier, som avse yrkesutbildning,
är jag icke beredd att taga ställning i detta sammanhang.
Kungl. Maj:ts proposition nr 804-
7
3. Politiska och religiösa frågor.
Utredningen framhåller, att statsunderstött bildningsarbete på det
politiska och religiösa området måste syfta till objektiv upplysning. Garantier
mot missbruk bör enligt betänkandet ligga i föreläsarnas sakliga kompetens
och personliga vederhäftighet. Utredningen understryker, att kraven
i dessa speciella fall på intet sätt skilja sig från de allmänna krav, som måste
ställas på kunskapsmeddelaren i allt folkbildningsarbete.
För närvarande gäller, att åhörarna vid en föreläsning rörande politiska
och religiösa frågor icke äga rätt att på sätt, som är medgivet vid föreläsningar
i andra ämnen, framställa frågor och anhålla om förklaring i anslutning
till föreläsningen. Utredningen, som finner, att något hinder ej bör
föreligga för att en föreläsning i ett politiskt eller religiöst ämne följes av
en frågetimme, föreslår, att detta förbud borttages. I fråga om studiecirklarna
föreslår utredningen, att även där politiska och religiösa ämnen
skola få behandlas. Garantien mot missbruk ligger enligt utredningens förmenande
dels i det förtroende, som man kan hysa för bildningsorganisationerna,
dels i de inspektionsmöjligheter, som bliva en följd av det föreslagna
statsunderstödet.
Skolöverstyrelsen understryker starkt den stora betydelse, som en objektivt
bedriven politisk upplysning har i en demokratisk stat, och finner utredningens
förslag väl avvägda. Överstyrelsen fortsätter:
Den kontroll, som ligger i föreläsningarnas offentlighet, saknas visserligen,
då det gäller studiecirklar, men riskerna för åsidosättande av objektivitetens
krav vid cirkelstudierna kunna endast förebyggas genom en detaljmässig
och rigorös kontroll, som är folkbildningsarbetets anda helt främmande.
I likhet med utredningen anser jag, att staten bör understödja bildningsarbete
på det politiska och religiösa området enligt samma grunder, som
gälla för annat bildningsarbete. Det synes mig vara ett statligt intresse att
främja en politisk och religiös upplysningsverksamhet, som icke har karaktär
av propaganda för den ena eller andra riktningen. Därest missbruk skulle
förekomma, torde även med de begränsade kontrollmöjligheter, som utredningen
föreslagit, erforderlig rättelse kunna vinnas.
4. Metoder.
Utredningen framhåller, att folkbildningsarbetet ständigt måste förnya
sina metoder att meddela kunskaper och färdigheter. I detta syfte föreslår
utredningen, att ett årligt belopp å 5 000 kronor ställes till förfogande för
psykologisk-pedagogiska institutet i Stockholm att av detta användas för
forskningsarbete rörande folkbildningsarbetets metoder. Utredningen räknar
därvid med att beloppet av institutet skall kunna användas antingen för bc
-
Departe
mentschefen.
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jt.
stridande av tryckningskostnaderna för lämpliga arbeten eller som understöd
åt forskare på området.
Skolöverstyrelsen understryker starkt de synpunkter, som utredningen
framfört angående vikten av att folkbildningsarbetets metodiska frågor
ägnas uppmärksamhet. Överstyrelsen anför:
Såsom utredningen framhåller, ha de metodiska frågorna i jämförelse
med organisationsfrågorna hittills ägnats en förhållandevis ringa uppmärksamhet
i folkbildningsarbetet. Från dessa synpunkter skulle överstyrelsen
närmast vara beredd att tillstyrka ett utökat anslag till dylik forskning.
Det synes emellertid överstyrelsen naturligt, att intresset för metodiska
frågor får utvecklas organiskt, varför överstyrelsen finner det vara ändamålsenligt,
att man nu börjar verksamheten i mindre skala.
Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet betonar vikten av fortsatt
vetenskaplig forskning på detta område och förutsätter, att nödiga
medel härför ställas till universitetens och högskolornas förfogande.
I örslaget att ett årligt anslag å 5 000 kronor skall ställas till förfogande
för psykologisk-pedagogiska institutet tillstyrkes vidare av 1945 års universitetsberedning
samt av institutets styrelse. Styrelsen yttrar:
Med folkskolans förlängda skoltid torde i de högsta klasserna i viss utsträckning
de i det fria folkbildningsarbetet utnyttjade metoderna med fördel
kunna komma till användning, varför resultaten av de genom berörda
anslag befrämjande forskningarna även komma folkskolan tillgodo.
Statskontoret anför, att, därest en förbättring av undervisningsmetoderna
skulle befinnas påkallad och till följd härav skäl skulle anses föreligga att
tillmötesgå förslaget om anvisande av ett årligt belopp av 5 000 kronor för
vetenskaplig forskning rörande folkbildningsarbetets pedagogik, syntes
medel för ändamålet böra beräknas under det särskilda anslaget till psykologisk-pedagogiska
institutet.
I likhet med utredningen finner jag ett stöd för vetenskaplig forskning
rörande folkbildningsarbetets metoder motiverat. Jag har icke något att
erinra mot storleken av det av utredningen föreslagna beloppet å 5 000
kronor. Medel för ändamålet torde lämpligen, såsom statskontoret föreslagit,
böra anvisas under det å åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till psykologisk-pedagogiska institutet. Då Kungl. Maj:t redan
underställt riksdagen frågan om anslag till institutets verksamhet för budgetåret
1947/48, torde emellertid med anvisandet av medel för nu ifrågavarande
ändamål kunna anstå till ett följande budgetår.
5. Korrespondensundervisning.
Utredningen anser, att understöd till sådan korrespondensundervisning,
som försiggår i studiecirkelns form, bör utgå enligt samma grunder, som
utredningen föreslår för annan studiecirkelverksamhet. I fråga om enskilt
9
Kungl. Maj:ts proposition nr W4-
bedrivna korrespondensstudier förordar utredningen en begränsning av
statens under stödsverksamhet. Sålunda föreslås, att understöd för enskilda
korrespondensstudier endast skall kunna utgå till personer, som ansöka
om understöd genom något godkänt studieförbund, varigenom en önskvärd
kontroll över verksamheten vinnes. Utredningen framhåller därvid, att
enligt dess mening det studiearbete, som erhåller statligt stöd, i första hand
bör organiseras som grupparbete, medan understöd till enskilt studiearbete
i princip bör förekomma endast i sådana fall, där det icke visat sig möjligt
att anordna en studiecirkelverksamhet i vederbörande ämne. Utredningen
förutsätter, att studieförbunden, innan de godtaga en ansökan om stöd
till enskilda korrespondensstudier, undersöka, huruvida studiecirkelarbete i
ämnet förekommer på orten eller kan tänkas bli anordnat där.
De personer, som i första hand synas böra erhålla understöd till enskilda
korrespondensstudier, torde, anför utredningen, vara att söka bland medborgargrupper,
som på grund av arbets- eller lokalförhållanden icke ha
möjlighet att deltaga i andra former av studiearbete, t. ex. skiftarbetare,
sjöfolk, skogsarbetare.
Utredningen föreslår vidare, att understödsbeloppen maximeras såväl
med avseende på det belopp, som må utgå till enskild studerande, som med
avsende på det sammanlagda anslagsbeloppet för enskilda studier. För att
garantera korrespondensstudiernas kvalitet föreslås i betänkandet, att de
korrespondensinstitut, vilkas kurser utnyttjas i den statsunderstödda bildningsverksamheten,
ställas under inspektion av skolöverstyrelsen.
Mot utredningens förslag ha erinringar framställts av N. K. I.-skolan och
Hermods korrespondensinstitut, varjämte statskontoret avstyrkt förslaget
om understöd till enskilda korrespondensstudier med hänsyn till att det
föreslagna statsbidraget enligt ämbetsverkets uppfattning saknar större betydelse
i ekonomiskt avseende för den enskilde studeranden och då garantier
för studiernas fullföljande icke stå att erhålla. N. K. 1.-skolan framhåller,
att det icke torde vara berättigat att ge studiecirkelverksamheten den företrädesställning
i förhållande till andra studieformer, speciellt då enskilda
korrespondensstudier, som skett i betänkandet, samt anför vidare:
Alldeles särskilt olämpligt synes det av utredningen framlagda förslaget
vara, att understöd för enskilda korrespondensstudier endast skulle utgå
till personer, som ansöka om understöd genom något godkiint studieförbund,
samt att i princip sådant understöd endast borde förekomma, då det
visat sig omöjligt att anordna en studiecirkelverksamhet i ämnet på orten
i fråga. Denna föreslagna tvångsinmatning av de studieintresserade i studiecirklar
synes föga passa ihop med den i direktiven för utredningen klart
uttryckta meningen, att friheten och det enskilda initiativet är den fria
folkbildningsverksamhetens livsluft. Därtill kommer, att den av utredningen
planerade anordningen måste medföra ett upprepat remissförfarande i fråga
om den studerandes anslagsansökan. — Med verklig förvåning har N. K. T.-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
skolan tagit del av utredningens förslag, att folkbildningsarbete genom enskilda
korrespondenskurser skulle anses legitimt och värt att understödja
endast då det gäller skiftarbetare, sjöfolk, skogsarbetare.
N. K. I.-skolan förordar, att bidrag enligt likartade grunder utgå såväl
till deltagare i studiecirklar som till sådana studerande, som bedriva enskilda
korrespondensstudier. Mot en inspektion från skolöverstyrelsens sida
har N. K. I.-skolan intet att erinra.
Hermods korrespondensinstitut finner det svårt att i praktiken genomföra
det föreslagna villkoret, att studieförbund, innan ansökan om bidrag
till enskilda korrespondensstudier godtages, skall undersöka, om studiecirkel
i ämnet på orten finnes eller kan tänkas bli anordnad där. Vad den
föreslagna inspektionen beträffar, erinrar institutet, att det senast i skrivelse
den 26 november 1946 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
begärt en statlig inspektion.
Ej heller kooperativa förbundet har något att erinra mot att dess undervisning
ställes under skolöverstyrelsens inspektion. Förbundet tillstyrker
vidare förslaget, att enskilt studiearbete endast i undantagsfall skall erhålla
stöd och då endast i form av undervisning per korrespondens. Förbundet
fortsätter:
En specialutredning, som verkställts av Brevskolan beträffande avslutningsfrekvensen
för studerande per korrespondens, ger klart vid handen, att
cirklarna förete relativt bättre tal för avslutade kurser än enskilda studerande.
Brevskolans undersökningar visa även, att större cirklar i regel äro
lättare att slutföra än de mindre, vilket bland annat förklaras därav, att de
förra ha större bärkraft vid frånfall av deltagare under arbetets gång. Om
det likväl kan anses befogat, att i vissa fall (t. ex. till studieintresserade
skiftarbetare, sjömän och andra, som på grund av sitt yrke ha svårigheter
att ansluta sig till cirklar) utdela anslag även till enskilda studerande, bör
utbetalningen ske i sådana former, att garanti ges för att kursmaterialet
verkligen effektivt utnyttjas och att korrespondensskolorna fullgöra vissa
prestationer. Statens anslag bör icke utbetalas, förrän eleven själv erlagt
sin del av kursavgiften till skolan och denna är i stånd att redovisa, att
eleven avancerat så långt i sina studier, att det av staten i utsikt ställda
beloppet kan sägas ha börjat tagas i anspråk.
Ungdomsvårdskommittén förklarar, att den icke kan dela folkbildningsutredningens
synpunkt, att anslag till enskilda studier enbart skall sökas
genom studieförbunden och göras beroende av att icke kollektiv verksamhet
finnes i detta ämne. I varje fall bör möjlighet att söka anslag genom
direkt hänvändelse till skolöverstyrelsen beredas ungdom under 18 år, varvid
till ansökan lämpligen bör fogas intyg av den anslagssökandes tidigare
lärare.
Skolöverstyrelsen framhåller:
Utredningens förslag, att de korrespondensinstitut, vilkas kurser komma
att utnyttjas i den statsunderstödda bildningsverksamheten, ställas under
inspektion av skolöverstyrelsen, synes draga med sig ganska vittsyftande
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 804-
åtgärder. Det kan synas önskvärt, att därest korrespondensinstitutens kursmaterial,
på sätt utredningen i olika sammanhang föreslår, med hjälp av
statsmedel skall ställas till folkbildningsarbetets förfogande, en offentlig
kontroll av dessa institutioner kommer till stånd. Överstyrelsen vill emellertid
påpeka, att en dylik inspektion i praktiken kan skapa flera svårlösta
problem. Det synes önskvärt, att en kontroll icke endast skall omfatta
kursmaterial och undervisning utan också ägna uppmärksamhet åt de pris,
som korrespondensinstituten åsätta sina prestationer. Viktigt är också, att
klara riktlinjer föreligga för korrespondensinstitutens befogenhet att i reklamsyfte
utnyttja överstyrelsens namn, därest de ställas under överstyrelsens
överinseende.
Överstyrelsen erinrar vidare om den av Hermods korrespondensinstitut
åberopade framställningen av den 26 november 1946 men anser sig icke
kunna taga ställning till frågan på grundval av den utredning, som hittills
föreligger. Överstyrelsen fortsätter:
För genomförande av folkbildningsutredningens förslag, att statsbidrag
skall kunna utgå till såväl cirklar som enskilda studerande, vilka
studera korrespondensinstitutens kurser, synes en statskontroll icke heller
erforderlig. Överstyrelsen vill erinra om att statsstipendier redan kunna
utgå till sådana elever, som studera per korrespondens med real- eller
studentexamen som mål, utan att ifrågavarande korrespondensinstitut därför
ställts under skolmyndigheternas överinseende.
Skolöverstyrelsen föreslår under sådana omständigheter, att förutsättningarna
för en inspektion genom myndigheterna av de enskilda korrespondensinstituten
göras till föremål för en utredning, varvid även frågan om
upprättande av ett statligt korrespondensinstitut borde prövas.
Jag delar utredningens mening att statsunderstöd till enskilda korrespondensstudier
endast bör utgå i undantagsfall. Jag förutsätter, att den omständigheten,
att enskild studerande ansöker om statsunderstöd genom
något godkänt studieförbund, icke behöver medföra, att han tvångsvis
anslutes till studieförbundet. Jag utgår vidare ifrån att studieförbunden vid
sin prövning av dylika ansökningar skola kunna finna former, som möjliggöra,
att prövningen verkställes utan vidlyftigare remissförfaranden. Till
frågan om storleken av understödsbeloppen för enskilda studier tager jag
ställning under ett följande avsnitt. Vad angår den föreslagna inspektionen
av korrespondensinstitutens verksamhet torde frågan härom böra göras
till föremål för ytterligare överväganden i annat sammanhang.
6. Filmen.
Utredningen föreslår, att förteckningar över förefintliga bildningsfilmer
utgivas genom skolöverstyrelsens försorg och att de olika centralbyråerna
för förmedling av föreläsningar skola tjäna som upplysningscentraler i detta
avseende. Vidare understryker utredningen ett av ungdomsvårdskommittén
Departe
mentschefen.
Departe
mentschefen.
12 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204-
framfört önskemål om en uppmjukning av gällande förbud mot nedkopiering
av spelfilm till smalfilm.
Utredningen erinrar om att ett statligt stöd för inköp av filmapparater
tidigare utgick till föreläsningsförbundens riksorganisation, varvid som
villkor föreskrevs, att vederbörande föreläsningsanstalt själv skulle tillskjuta
hälften av kostnaderna för apparat inköpet. Enligt utredningens
mening böra medel för detta ändamål på nytt ställas till förfogande att
utgå under samma villkor som tidigare. Bidraget avses skola gälla inköp av
ljudfilmsapparater för smalfilm, och anslagsbehovet beräknas till 10 000
kronor. I övrigt förutsätter utredningen, att i skolor och samlingslokaler
befintliga filmapparater ställas till bildningsarbetets förfogande i så stor
utsträckning som möjligt.
Med hänsyn till att en smalfilmsapparat betingar ett pris av 2 500—3 000
kronor anser landsorganisationen, att det av utredningen förordade anslaget
å 10 000 kronor icke förslår långt, om det inom rimlig tid skall kunna skapas
förutsättningar för att använda filmen i bildningsarbetet. Liknande synpunkter
anföras av tjänstemännens bildningsverksamhet.
Arbetarnas bildning sförbund föreslår, att bidrag ur anslaget även skall
kunna beviljas till studieförbunden, eventuellt med direkt anknytning till
den av dessa bedrivna föreläsnings verksamheten. Samma önskemål framlägges
av godtemplarordens studieförbund. Under åberopande av arbetarnas
bildningsförbunds yttrande föreslår skolöverstyrelsen en höjning av anslaget
till 20 000 kronor. Anslaget skulle vidare enligt överstyrelsens förslag ställas
till överstyrelsens förfogande för att av överstyrelsen fördelas bland bidragssökande
organisationer.
Ungdom sv år dsko mmitt én understryker värdet av kunskapsstoffets illustrering
och hänvisar till den utförliga behandling av filmproblemet, som
förekommer i kommitténs betänkande rörande ungdomens nöjesliv.
Jag biträder, vad utredningen föreslagit i fråga om utgivandet av förteckningar
över bildningsfilmer. Medel för ändamålet torde böra beräknas under
skolöverstyrelsens omkostnadsanslag. Vad angår frågan om nedkopiering
av spelfilm till smalfilm, synas de från folkbildnings- och ungdomsvårdshåll
framlagda önskemålen i viss mån ha blivit tillgodosedda genom en
i december 1946 träffad överenskommelse inom svenska film- och biograffacket.
Enligt överenskommelsen har nedkopiering medgivits även i fråga
om nöjesfilm, som emellertid i smalfilmskopior får uthyras eller försäljas
endast till biografer eller orter, som ej direkt eller indirekt konkurrera med
ordinarie biografer, som förevisa normalfilm. Dock må enligt överenskommelsen
underhållningsfilm, som är av direkt folkuppfostrande karaktär och
samtidigt äger högt konstnärligt värde samt därför ur det allmännas synpunkt
kan anses förtjänt av en vidare spridning, efter medgivande av en
13
Kungl. Maj:ts proposition nr SO4.
särskild nämnd enligt särskilda bestämmelser göras tillgänglig för visning
inom föreningar och sammanslutningar, varvid nämnden äger infordra yttrande
från de samverkande bildningsförbunden.
I övrigt förordar jag på av skolöverstyrelsen åberopade skäl, att ett belopp
om 20 000 kronor ställes till förfogande som bidrag till inköp av ljudfilmsapparater
för smalfilm att av överstyrelsen disponeras för därmed
avsett ändamål. Jag förutsätter, att med bidrag av statsmedel inköpta
apparater även få begagnas för skolundervisningen, där så utan olägenhet
kan ske.
7. Anknytningen till annat bildningsarbete.
Utredningen betonar å ena sidan sambandet mellan folkbildning och
skola och å andra sidan mellan folkbildning och universitetsbildning. Den
understryker vikten av att skolan orienterar eleverna angående det fria
bildningsarbetet och framhåller, att bildningsarbetets metoder torde i betydande
omfattning kunna komma till användning inom folkskolans högstadium
liksom inom läroverk och yrkesskolor. Icke minst angelägen är
enligt betänkandet anknytningen mellan folkhögskolan och det fria bildningsarbetet.
Utredningen understryker skolbibliotekets roll för anknytningen
mellan skola och fritt bildningsarbete. Vad särskilt folkskolan angår,
föreslår utredningen, att en särskild broschyr angående bildningsarbetet
utarbetas och tillställes samtliga elever i folkskolans högsta klass. Den
framhåller vidare, att det bör tillses, att de läroböcker i medborgarkunskap,
som godkännas för användning inom de olika skolformerna, meddela uppgifter
angående det frivilliga bildningsarbetet.
I fråga om universitetens medverkan i det fria bildningsarbetet framhåller
utredningen, att det är av synnerlig vikt, att universiteten och dess lärare
även i fortsättningen aktivt medverka i folkbildningsarbetet, och hänvisar
till sitt förslag angående understöd till universitetscirklar. Indirekt böra
universiteten medverka genom att i viss utsträckning sörja för utbildningen
av föreläsare, studiecirkellärare och studiecirkelledare, i vilket syfte en
särskild utbildningskurs i folkbildningsarbetets metodik föreslås anordnad
vid universiteten. Utredningen berör även frågan om tillträde till universiteten
för medborgargrupper, som genom självstudier skapat sig del av en
högre bildning. Enligt utredningens mening kan frågan för närvarande
knappast ens göras till föremål för ingående diskussion men torde få anses
ha den betydelse särskilt med hänsyn till den framtida utvecklingen, att
den ej kan förbigås i detta sammanhang.
Utredningen diskuterar även, huruvida och i vilken utsträckning personer,
som genom frivilligt bildningsarbete förskaffat sig kunskaper och färdigheter,
skola få sina prestationer värdesatta. Utredningen avvisar därvid
eu direkt betygsättning i anslutning till studiecirklar och kurser, men framhåller,
att detta icke utgör hinder för en liirare eller ledare att utfärda
Departe
mentschefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
intyg om deltagande i studiecirkel eller kurs, liksom det bör stå deltagare
fritt att efter studiearbetets avslutande avlägga kunskapsprov inför lämplig
person.
Skolöverstyrelsen instämmer i vad utredningen anfört. 1945 års universitetsberedning
instämmer i utredningens allmänna uppfattning, att universiteten
själva måste ansvara för folkbildningsarbetet och medverka i dess
fortsatta utveckling. Beredningen fortsätter:
Det vore synnerligen lyckligt, om den folkliga och den akademiska bildningsverksamheten
ej för framtiden kunde uppfattas som representerande
två sinsemellan fristående och konkurrerande utbildningsvägar, avpassade
för skilda samhällsklasser. Detta innebär emellertid icke, att universitetens
och högskolornas lärare i princip böra engageras i folkbildningsarbetet annat
än genom frivilliga insatser, delvis organiserade vid universiteten och högskolorna
själva och delvis knutna till folkbildningsorganisationerna. I annat
fall är det fara värt, att universitetslärarnas forsknings- och akademiska
undervisningsarbete kan lida avbräck.
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet anför:
De sakkunniga upptaga i sitt betänkande frågan om beredande av ökade
möjligheter för speciellt studiebegåvad ungdom utan studentexamen att
komma i åtnjutande av universitetsundervisning utöver de offentliga föreläsningarna.
Något förslag framföres dock icke i betänkandet. Sektionen
ställer sig förstående för tanken att dylika specialbegåvningar i besittningav
genom självstudium, deltagande i studiecirklar el. dyl. förvärvade erforderliga
kunskaper få tillfälle att bli delaktiga av universitetsbildningens fördelar.
En utredning av denna fråga synes sektionen önskvärd.
Frågan om anknytningen mellan skolan och det fria bildningsarbetet är
enligt min mening av synnerlig vikt, och jag förutsätter, att den kommer
att ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid den blivande skolreformen. En av
de ledande synpunkterna vid denna måste vara att ungdomen vid skoltidens
slut icke skall mista kontakten med de bildningsvärden, till vilka den erhållit
tillgång genom skolan. Vad angår den av utredningen berörda frågan
om villkoren för tillträde till universiteten lärer även denna komma att
beaktas vid den pågående översynen av skolväsendet.
Till frågan om utarbetande av en broschyr om folkbildningsarbetet liksom
till frågorna om understöd till universitetscirklar och anordnandet av
en särskild utbildningskurs i folkbildningsarbetets metodik vid universiteten
återkommer jag i det följande. Vad beträffar frågan om skolbibliotekets
ställning, erinrar jag om att jag med vederbörligt tillstånd tillkallat särskilda
sakkunniga med uppgift bland annat att verkställa översyn avgällande
bestämmelser rörande understöd till skolbibliotek.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jt.
15
8. Ungdomen och folkbildningsarbetet.
I detta avsnitt av betänkandet lämnas en sammanfattande redogörelse
för de förslag, som utredningen i olika sammanhang gör i syfte att främja
ungdomens deltagande i bildningsarbetet. I betänkandet betonas skolans
och radions betydelse för att väcka ungdomens intresse och framhålles å
andra sidan vikten av att bildningsarbetet i större utsträckning än för närvarande
inriktar sig på ungdomen. I detta sammanhang återkommer utredningen
till sitt förslag om en upplysande reklambroschyr rörande folkbildningsarbetet.
Den föreslås skola dels utdelas till eleverna i folkskolans avgångsklasser
och dels därutöver tillhandahållas olika ungdomsorganisationer.
Enligt förslaget skall den utarbetas inom skolöverstyrelsen och med lämpligt
tidsmellanrum överses och kompletteras.
Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag i fråga om en broschyr
rörande folkbildningsarbetet.
I likhet med skolöverstyrelsen tillstyrker jag förslaget om utarbetande av
en broschyr rörande folkbildningsarbetet. Medel för ändamålet torde böra
anvisas under skolöverstyrelsens omkostnadsanslag.
9. Landsbygd och städer.
De svårigheter, som folkbildningsarbetet har att brottas med på landsbygden,
ha föranlett utredningen att diskutera, huruvida statens stöd till
landsbygdens bildningsverksamhet borde utformas principiellt annorlunda
än motsvarande stöd till städernas bildningsarbete. Det har därvid synts
utredningen riktigare att så vitt möjligt avväga understöden efter samma
grunder för landsbygd och städer, men vid avvägningen taga hänsyn till
de verkliga kostnaderna för bildningsarbetet. I enlighet härmed har stödet
till studiecirkelverksamheten liksom till studieförbunden för organisationsoch
administrationskostnader utformats. I sådana fall, då statens understöd
tänkes utgå icke i relation till kostnaderna utan med ett bestämt belopp
för varje prestation, innebär utredningens förslag, att landsbygden kompenseras
för i första hand den merkostnad, som kan föranledas av de långa avstånden
från kulturcentra. När det gäller föreläsnings- och folkbildningskursverksamheten
föreslår utredningen därvid ett särskilt anslag för bestridande
av föreläsarnas resekostnader. Vad folkbildningskurserna angår,
räknar utredningen vidare med att vid kursanslagets fördelning det av utredningen
föreslagna maximibeloppet förbehålles kurser i isolerade och glest
befolkade bygder.
Utredningen har i detta sammanhang uppmärksammat en vid 1946 års
riksdag väckt motion (11:97) om utredning rörande statsbidrag till resekostnader
åt deltagare i föreläsnings-, studie- och semesterkurser. IJtred
-
Departe
mentschefen.
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204-
ningen framhåller, att de framlagda önskemålen enligt utredningens förslag
komma att bli tillgodosedda vad angår av studieförbunden anordnade instruktionskurser
liksom kurser, till vilka understöd kan komma att utgå
ur det särskilda anslag till nya bildningsformer, som utredningen föreslår.
Resekostnader för deltagarna i dessa avses skola få medtagas bland de utgifter,
till vilka statsunderstöd föreslås skola utgå. I fråga om kurser och
föreläsningar med huvudsakligen lokalt deltagande torde enligt utredningens
förmenande samma behov av bidrag till åhörares och deltagares resekostnader
icke föreligga. I fråga om icke statsunderstödda kurser finner utredningen
något resekostnadsbidrag icke böra utgå.
Utredningens förslag om bidrag till inköp av radioapparater för samlingslokaler,
om understöd för enskilda studier samt om ökat stöd åt centraloch
landsbiblioteken taga, framhåller utredningen vidare, även sikte på att
främja landsbygdens förhållanden.
Utredningen har även diskuterat, om icke ett särskilt landsbygdsbidrag
borde utgå för bildningspropaganda inom glest befolkade och i kulturhänseende
mindre gynnade orter. Utredningen har emellertid funnit, att det
ändamål, som härigenom kunde vinnas, skulle utan några särskilda stadganden
kunna tillgodoses genom utredningens förslag om bidrag till de olika
studieförbunden för avlönande av instruktörer och konsulenter. En annan
möjlighet att på ett verksamt sätt propagera för bildningsarbetet utan att
gå utanför ramen för de anslagsformer, som utredningen i övrigt förordar,
har den funnit folkbildningskurserna erbjuda. Enligt vad erfarenheten visat,
hade dessa haft betydande förmåga att stimulera till fortsatta studier. Ett
särskilt statsunderstöd för bildningspropaganda på landsbygden förefaller
under sådana omständigheter utredningen knappast erforderligt. Den framhåller,
att det måste anses principiellt riktigt, att landsbygden ej utskiljes
ur det större sammanhanget, i den mån det är möjligt att tillgodose dess
särbehov inom gemensamma, enhetliga bestämmelsers ram.
I fråga om städernas bildningsarbete framhåller utredningen, att det
enligt dess mening icke är möjligt att genom statliga åtgärder övervinna
de svårigheter, som bildningsarbetet där får vidkännas. Den propaganda,
som kräves, är, framhålles det, främst studieförbundens sak, även om utredningen
räknar med att den upplysningsbroschyr, som i annat sammanhang
föreslagits, skall kunna vara av en viss betydelse. När det gäller förorterna,
framhåller utredningen, att en större förståelse för bildningsarbetet
och dess behov kräves från de kommunala myndigheternas sida.
Frågan om ett särskilt bidrag för bildningspropaganda på landsbygden
har tagits upp av flera av de hörda remissinstanserna. Svenska landsbygdens
studieförbund framhåller sålunda, att utredningen själv gått utanför de
enhetliga bestämmelsernas ram genom att föreslå ett särskilt bidrag om
17 300 kronor till arbetarnas bildningsförbund för instruktionskurser och
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
anställande av folkbildningsinstruktörer för sjömän. Under sådana förhållanden
finner förbundet den principiella invändningen mot nämnda
landsbygdsbidrag för bildningspropaganda icke hållbar. Förbundet anför
vidare:
1 sin övriga motivering mot ett särskilt landsbygdsbidrag för bildningspropaganda
framhåller utredningen dels de föreslagna anslagen till studieförbunden
för instruktörer och konsulenter, dels de folkbildningskurser, som
folkbildningsförbunden anordna. Mot de nämnda motiveringarna få vi
framhålla, att anslagen till studieförbunden för instruktörer och konsulenter
ej torde räcka för mer än uppehållande och en ganska måttlig successiv
utvidgning av studiecirkelverksamheten inom områden, som redan berörts
av denna verksamhet. Vad folkbildningskurserna beträffar, så är deras
organisationsform icke avpassad för en bildningspionjär verksamhet av
det slag, som kräves för att organisera och uppehålla studiecirkelverksamhet
på ifrågavarande orter.
Svenska landsbygdens studieförbund har under innevarande höst tack
vare bidrag från lotterimedelsfonden anordnat bildningspropaganda i
huvudsakligen övre Norrland. Denna bildningskampanj, som omfattat 140
föredrag ute i byarna och nio 2-dagars studieledarekurser, har visat, att det
finns mycket goda förutsättningar för studiecirkelverksamhet i avlägset
belägna och i kulturellt avseende i hög grad missgynnade norrlandsbyar,
om för denna uppgift lämpliga personer sändas dit för att informera befolkningen
om studiecirklarnas uppgift och arbetsmetoder. Nämnda bildningspropaganda,
för vars genomförande förbundet i höst använt hälften
av det beviljade lotterimedelsanslaget, kostade omkring 21 000 kronor.
Den av förbundet sålunda bedrivna bildningspropagandan, som främst
syftade till att organisera studiecirklar, har givit oss en inblick i dels vad
det kostar att organisera bildningsverksamhet på orter, där avstånden äro
så stora, dels hur mycket det återstår att göra på de väldiga områden
framförallt i Norrland, som ännu icke nåtts av den fria bildningsverksamheten.
Med utgångspunkt härifrån föreslår förbundet ett bidrag för bildningspropaganda
på landsbygden å 50 000 kronor per år. Anslaget föreslås skola
ställas till skolöverstyrelsens förfogande, att av överstyrelsen utanordnas i
förskott till på landsbygden verksamma studieförbund, sedan plan för tillämnad
bildningspropaganda ingivits till och godkänts av överstyrelsen.
Förslag av samma eller liknande karaktär ha framställts av Sveriges lantbruksförbund,
riksförbundet landsbygdens folk samt svenska landsbygdens
ungdomsförbund.
Skolöverstyrelsen framhåller i anslutning till yttrandet från svenska
landsbygdens studieförbund, att folkbildningsarbetet möter särskilda
problem i avlägset belägna landsbygder med dessas stora avstånd och bristfälliga
kommunikationer. Överstyrelsen erinrar emellertid om att utredningen
under rubriken Nya bildningsforiner framlagt förslag om ett anslag,
som bland annat skulle möjliggöra folkbildningsarbetets utvidgning till
nya områden. Enligt överstyrelsens mening bör även det nu ifrågavarande
behovet tillgodoses inom detta anslags ram.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 saml. Nr SOj.
Departe
mentschefen.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr W4-
Av vad svenska landsbygdens studieförbund m. fl. landsbygdsorganisationer
anfört finner jag mig övertygad om önskvärdheten av ett särskilt
bidrag för bildningspropaganda på landsbygden, i första hand avsett för
propagandaverksamhet inom glest befolkade och i kulturhänseende mindre
gynnade orter. För ändamålet förordar jag, att ett anslagsbelopp å 15 000
kronor ställes till skolöverstyrelsens förfogande. Beloppet torde i likhet med
det i skolöverstyrelsens yttrande berörda anslaget för nya bildningsformer
böra uppföras som delanslag under det av folkbildningsutredningen föreslagna
anslaget till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet m.m.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser
i fråga om anslagsmedlens användande.
10. Försvaret och folkbildningsarbetet.
I anslutning till det betänkande, som på sin tid framlagts av försvarets
upplysningsutredning (stat. off. utr. 1945:21), har folkbildning sutredning en
understrukit vikten av att det militära bildningsarbetet i så stor utsträckning
som möjligt samverkar och samordnas med det bildningsarbete, som
uppbäres av medborgarna i allmänhet. Utredningen betonar vikten av en
ömsesidig god kontakt mellan de institutioner, som ha att svara för det
militära bildningsarbetet, och de civila bildningsorganisationerna. I detta
sammanhang finner utredningen det önskvärt, att man vid utseendet av
de civila ledamöterna i bildningsråden i större utsträckning än vad som nu
är fallet tager hänsyn till de krav på aktiv insats från ledamöternas sida,
som man har rätt att ställa. Den framhåller, att arvodet till personalvårdsassistenterna
vid truppförbanden bör avvägas så, att kvalificerade krafter
kunna erhållas. Den finner det vidare av vikt, att personal vårdsofficerarna
— och även den övriga befälskåren — erhålla kännedom om folkbildningsarbetet,
dess organisation och metoder, samt förutsätter, att undervisning
härom kommer att lämnas vid de militära läroanstalterna.
Chefen för försvarsstaben framhåller, att det med hänsyn till den militära
utbildningsverksamheten ofta blir svårt, för att icke säga omöjligt, för
militär personal att kontinuerligt deltaga i civil studiecirkelverksamhet på
förläggningsorten och att ungefär samma synpunkter bli aktuella med avseende
på civila deltagare i militära studiecirklar. Enligt hans mening få
emellertid de här anförda förhållandena ej leda till det militära folkbildningsarbetets
isolering från det civila. Han finner det tvivelaktigt, huruvida
önskvärd effektivisering av bildningsråden kan vinnas därigenom, att
mindre prominenta personer inom folkbildningsrörelsen tagas i anspråk
som civila ledamöter i bildningsråden. Mot utredningens förslag, att undervisning
rörande folkbildningsarbetet och dess metoder lämnas vid vissa
militära utbildningsanstalter, framhåller han, att det av flera skäl — främst
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204-
den militära utbildningens omfattning i förhållande till disponibel tid —
icke torde vara lämpligt eller möjligt att infoga en mera ingående undervisning
om folkbildningsarbetets metodik i den ordinarie undervisningen
vid officers- och underofficersskolorna, samt anför vidare:
_ I stället torde, i den mån medel härför ställas till förfogande, denna undervisning
böra ingå i de kurser, som anordnas för utbildning av militära lärare
i medborgarkunskap för värnpliktiga. Åt vissa officerare borde också kunna
beredas plats i de akademiska kurser i det fria bildningsarbetets metoder,
som utredningen rekommenderar som en utväg att lösa lärar-(ledar-)frågan.
Försvarsväsendets personalvårdsnämnd framhåller, att bildningsråden,
så vitt nämnden kunnat finna, allmänt taget utfört ett givande arbete och
i flera fall lyckats organisera och genomföra en omfattande och ändamålsenlig
fritidsundervisning. I andra fall finner den dock bildningsrådens betydelse
för den frivilliga fritidsundervisningen ha varit mindre än för personalvården
över huvud. Nämnden anför vidare:
Den omständigheten, att bildningsrådens civila ledamöter i vissa fall utgjorts
av mera framträdande personer inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet,
vilka även i övrigt varit i hög grad arbetsbelastade, torde
dock icke ha minskat bildningsrådens betydelse. Nämnden, som har att
avgiva förslag till chefen för försvarsstaben rörande civila ledamöter av
bildningsråden och dessas suppleanter, har icke ansett sig böra intaga en
negativ hållning, då förslag förelegat att till ledamot av bildningsråd utse
person, som intagit en mera framskjuten plats inom det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet. Nämnden har härvid tagit hänsyn till att ledamotskap
av bildningsråd är ett frivilligt uppdrag, icke förenat med arvode, till vilket
icke någon torde vilja anmäla sig utan att vara besjälad av vilja att göra
en fullgod insats.
Att den militära personalen i vissa skolor (företrädesvis vissa officersoch
underofficersskolor) erhåller undervisning rörande det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet och dess metoder finner nämnden lämpligt.
Nämnden anser sig emellertid icke kunna bedöma, huruvida en sådan
undervisning kan i önskvärd omfattning inrymmas i de för berörda skolor
fastställda undervisningsplanerna utan att intrång härigenom göres på
andra och måhända viktigare ämnesområden. Den nämnda undervisningen
synes emellertid ha sin givna plats i de kurser, vilka anordnas för utbildning
av militära lärare i medborgarkunskap för de värnpliktiga.
Fredrika-Bremer-jörbundet delar utredningens uppfattning, att den
bristande effektiviteten hos bildningsråden delvis sammanhänger med att
de civila ledamöterna ofta utsetts bland personer, som äro betungade med
så många andra uppdrag, att de icke ha tid eller tillfälle att ägna sig åt den
militära bildningsuppgiften med någon större intensitet. Förbundet framhåller,
att denna synpunkt borde beaktas iiven vid val av kontaktpersoner
inom enskilda sammanslutningar.
20
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 804-
En nära kontakt mellan det civila och det militära bildningsarbetet synes
mig böra eftersträvas. Det är därvid icke minst angeläget, att företrädarna
för det civila bildningsarbetet uppmärksamma de möjligheter till samarbete
och samverkan, som kunna erbjuda sig. Vad utredningen i övrigt anfört
under denna punkt, torde, i den mån särskilda åtgärder äro påkallade,
komma att anmälas av chefen för försvarsdepartementet.
11. Lokalfrågan.
Folkbildning sutredning en understryker, att lokalbehovet inom såväl studiecirkelverksamheten
som övriga grenar av folkbildningsarbetet är avsevärt,
samt framhåller, att en lösning kan tänkas efter skilda linjer. Utredningen
erinrar om att 1945 års riksdag efter motioner av herrar Allard m. fl. anhållit
om utredning angående statligt stöd åt s. k. fritidscentra och andra lokaler
för fritidsverksamhet och förutsätter, att folkbildningsarbetets behov
och önskemål uppmärksammas vid en blivande utredning av frågan. I betänkandet
erinras vidare om det stöd för anordnande av allmänna samlingslokaler,
som tillkommit genom beslut vid 1942 års riksdag. Det framhålles
som önskvärt, att varje med offentliga medel uppförd samlingslokal inrymmer
lokaler för i första hand studiecirklar men i mån av behov även för
föreläsningar och bibliotek. Utredningen har vidare särskilt uppmärksammat
frågan om skollokalernas utnyttjande för det fria och frivilliga bildningsarbetet
och erinrar om att enligt nu gällande bestämmelser skoldistrikt, som tillerkänts
statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet, för åtnjutande
av statsbidraget är pliktigt att enligt vissa grunder upplåta lokalerna
för ortens frivilliga bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet
bland ungdomen. Utredningen framhåller som önskvärt, att det fria bildningsarbetet
erhölle en så erkänd ställning, att man toge hänsyn till dess
behov vid såväl planeringen som inredningen av nya skolbyggnader. Med
hänsyn till vikten av att det fria bildningsarbetets metoder komme till användning
inom folkskolans övre klasser, finner utredningen det önskvärt,
att varje skola inrymde en lokal för studiecirkelsammanträden, som skulle
kunna kombineras med skolbiblioteket och anordnas så, att den utan olägenhet
kunde på tider, då skolan icke använde den, upplåtas för ortens bildningsverksamhet.
Utredningen har vidare beaktat det förhållandet, att den fortgående centraliseringen
av folkskoleväsendet medfört och torde komma att medföra
nedläggning av ett icke ringa antal skolor, som med fördel skulle kunna användas
som lokaler för det fria folkbildningsarbetet. För att möjliggöra detta
föreslår utredningen viss ändring av gällande bestämmelser angående statsbidrag
till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet. För närvarande gäller, att,
om ny- eller ombyggnad sker för att ersätta äldre skollokaler, det s. k.
bidragsunderlaget må reduceras med det belopp, som prövas motsvara de
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 20/h
äldre lokalernas värde. Enligt utredningens mening bör bestämmelsen ändras
därhän, att ifrågavarande reduktion icke skall göras i de fall, då de äldre
lokalerna genom beslut i vederbörlig ordning ställas till förfogande för ortens
frivilliga bildningsverksamhet.
I övrigt framhåller utredningen, att vederbörande kommun främst bör
sörja för det lokalbehov, som icke tillgodoses genom det nu i olika former
utgående stödet till biblioteks-, samlings- och skollokaler. I fråga om lokalernas
inredning framhåller utredningen önskvärdheten av att lokaler för
laborationer inredas i anslutning till föreläsningslokalerna, liksom lokaler, som
medgiva radiolyssning och filmförevisning.
Lokalfrågans betydelse understrykes i flera av de avgivna remissyttrandena.
Statskontoret framhåller, att det bör ankomma på vederbörande kommun
att i möjligaste mån ställa lokaler till förfogande för det fria folkbildningsarbetet,
samt anför vidare:
Såsom villkor för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet har även
i nu gällande bestämmelser föreskrivits, att skoldistrikt skall vara skyldigt
att under vissa förutsättningar upplåta skollokalerna för dylikt ändamål.
Under sådana förhållanden kan statskontoret icke finna skäl föreligga för att
skoldistrikt, som i överensstämmelse härmed förbinder sig att vid ny- eller
ombyggnad av skolbyggnad upplåta de äldre lokalerna för folkbildningsarbetet,
skulle beredas en förmånsställning i statsbidragshänseende på sätt
de sakkunniga föreslagit.
Statens nämnd för samlingslokaler ansluter sig i princip till vad utredningen
anfört angående lokalfrågan. Vad särskilt beträffar riksdagens nyssnämnda
begäran om utredning angående statligt stöd åt s. k. fritidscentra,
understryker nämnden angelägenheten av att den av riksdagen begärda utredningen
kommer till stånd.
Högerns ungdomsförbund instämmer i utredningens önskemål om hänsynstagande
till det fria folkbildningsarbetet vid byggande av nya skolor på så
sätt, att särskilda lokaler skapas för detta ändamål. Förbundet framhåller, att
det icke torde vara nödvändigt att i detta avseende avvakta den kommande
nya skolorganisationen.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund framhåller, att även behovet
av speciallokaler för praktiskt arbete såsom vävning, demonstrationer i anslutning
till undervisning i husligt arbete o. s. v. bör beaktas vid planerandet
av lokaler för bildningsarbetet.
Folkskolinspektören i Sydsmålands västra inspektionsområde framhåller,
att lokalbehovet för många orter skulle vara löst, om folkskolans naturkunnighetsrum
erhölle lämplig placering och för ändamålet anpassad inredning
samt ett generellt medgivande lämnades, att salen jämväl skulle upplåtas
för det fria folkbildningsarbetet i trakten. Liknande synpunkter anföras av
folkskolinspektören i Norrbottens norra inspektionsområde.
22
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 20ft.
Skolöverstyrelsen understryker vikten av att planläggning av såväl skolans
som folkbildningsarbetets lokalbehov sker på sådant sätt, att det organiska
sambandet mellan dessa tvenne bildningsverksamheter understrykes. I övrigt
anför överstyrelsen:
Det är naturligt, att skolans lokaler användas även i folkbildningsarbetet,
vilket också kommit till uttryck i den nu gällande kungörelsen angående
statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet, däri skoldistrikt, som
tillerkänts statsbidrag till byggnadsarbeten, förpliktigas att upplåta lokalerna
till bland annat ortens frivilliga bildningsverksamhet. Överstyrelsen anser nu
tiden vara mogen att utvidga detta upplåtande att avse även sådana skollokaler,
som icke uppförts med statsbidrag. Upplåtande av skollokaler, som
uppförts utan statsbidrag, kunde måhända göras obligatoriskt genom att bestämmelser
härom införas i § 5 av kungörelsen den 10 december 1937 angående
statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. in.
Överstyrelsen vill särskilt understryka och biträder utredningens förslag,
att den reduktion, som nu göres av bidragsunderlaget för äldre byggnader,
inte skall verkställas i de fall, då de äldre lokalerna ställas till förfogande
för ortens frivilliga bildningsverksamhet.
Vid planläggning av ny skolbyggnad bör jämväl folkbildningsarbetets behov
tillgodoses, vilket torde kunna ske med större hänsynstagande till ekonomiska
faktorer, om dessa tvenne behov tillgodoses i en byggnad än om
särskilda byggnader för folkbildningsarbetets behov skola uppföras, ofta då
i närheten av skolan. I likhet med inspektören i Bohusläns inspektionsområde
vill överstyrelsen förorda, att nya skolmåltidslokaler skola så anordnas,
att de under kvällarna kunna disponeras för det frivilliga folkbildningsarbetets
behov. Därigenom skulle dessa lokaler komma att mera effektivt
utnyttjas, än om de endast skola reserveras för skolmåltidsverksamheten.
Även vid möbelanskaffningen till skolmåltidsverksamheten bör hänsyn tagas
till folkbildningsarbetets behov. Såsom utredningen vidare framhåller, är det
redan för skolans egna behov numera önskvärt, att särskilda gruppstudierum
inläggas i skolbyggnaden. Dessa rum kunna med fördel på kvällarna användas
av folkbildningsorganisationerna. Skolöverstyrelsen vill emellertid också
understryka önskvärdheten av att en förenkling av det nuvarande ansökningsförfarandet
för statsbidrag, då statsbidraget skall sökas både till skolbyggnaden
och samlingslokaler, kunde genomföras. För närvarande måste i
sådant fall ansökningshandlingar gå till tvenne myndigheter: dels till skolöverstyrelsen
och dels till statens nämnd för samlingslokaler. Skolöverstyrelsen
får hemställa, att ifrågavarande spörsmål genom Kungl. Majds försorg
göres till föremål för särskild utredning.
Utan tvivel är lokalfrågan av grundläggande betydelse för bildningsarbetets
möjligheter till fortsatt utveckling. I likhet med utredningen anser jag,
att en lösning av frågan i första hand bör sökas i lokaler, gemensamma för
bildningsarbetet och annat arbete av kulturell eller allmänt fostrande karaktär.
Vad särskilt skollokalerna beträffar, är det uppenbart, att dessa i icke
ringa omfattning torde kunna utnyttjas av det frivilliga bildningsarbetet.
Statsmakterna ha redan i princip godtagit en sådan uppfattning genom föreskriften,
att skoldistrikt, som erhållit byggnadsbidrag, enligt vissa grunder
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
skall vara skyldigt att upplåta de med bidraget uppförda lokalerna för ortens
frivilliga bildningsverksamhet. Jag är emellertid icke för närvarande beredd
att, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, förorda, att även lokaler, som uppförts
utan statsbidrag, skola på liknande sätt upplåtas, men finner det synnerligen
önskvärt, att en sådan upplåtelse kommer till stånd på frivillighetens väg,
där detta kan ske utan men för skolans arbete. Jag förutsätter i övrigt, att
den inom 1946 års skolkommission tillsatta delegationen för skolbyggnadsfrågor
kommer att uppmärksamma frågan om skollokalernas utnyttjande
för den fria bildningsverksamheten, däri inbegripet det av utredningen framlagda
förslaget om ändrade grunder för bestämmande av det s. k. bidragsunderlaget
i de fall, då äldre skollokaler upplåtas för frivilligt bildningsarbete.
Även det av skolöverstyrelsen i dess remissyttrande framförda önskemålet
om en förenkling av det nuvarande ansökningsförfarandet för statsbidrag,
då statsbidrag sökes både till skolbyggnaden och samlingslokaler,
synes böra beaktas av delegationen.
12. Hemgårdar och studiehem.
För närvarande utgår bidrag till verksamheten vid hemgårdar och studiehem
från två särskilda under åttonde huvudtiteln uppförda anslag. Vartdera
anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 30 000 kronor.
Folkbildningsutredningen har beträffande frågan om understöd till verksamheten
vid hemgårdar och studiehem anfört följande.
I utredningens direktiv framhålles, att hemgårdarna i viss mån ha lyckats
att förverkliga tanken på en samverkan mellan å ena sidan bildningsarbetet
med dess krav på intellektuell anspänning och å andra sidan ungdomens intressen
för nöjesliv och sport. Utan tvivel är det också ur bildningsarbetets
synpunkt angeläget, att hemgårdarna även i fortsättningen erhålla ett statligt
stöd för sina strävanden. Detsamma gäller om studiehemmen.
Den verksamhet, som bedrives inom hemgårdarnas ram, är endast i begränsad
omfattning att hänföra till folkbildningsarbete i egentlig mening. En
betydande del av verksamheten har i första hand en social inriktning: hemgårdarna
vilja enligt sitt program vara sociala arbetscentra med syfte att
verka för gemenskap och förståelse liksom för personlig utveckling. Hemgårdarnas
betydelse i detta avseende har gjort, att ungdomsvårdskommittén
uppmärksammat frågan om stöd åt hemgårdsrörelsen. Enligt vad utredningen
underhand erfarit, har ungdomsvårdskommittén för avsikt att föreslå statligt
stikl till verksamheten vid s. k. fritidsgårdar, i vilket begrepp kommittén
inbegriper icke endast hemgårdar utan även sådana studiehem, som fylla
vissa krav i fråga om allsidighet, kontinuitet hos verksamheten in. in. Kommittén
utgår därvid från att fritidsgårdarna utöver detta särskilda statliga
stöd skola erhålla bidrag till sin studieverksamhet i enlighet med de grunder,
som folkbildningsutredningen föreslår för övrig studieverksamhet av liknande
slag.
De studiecirklar, som förekomma inom hemgårdar och studiehem, iiro som
regel anslutna till något av studieförbunden och komma i denna egenskap
att erhålla del av det understöd till studieförbundens studiecirkelverksamhet,
24
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20 4■
som utredningen nedan föreslår. Även för sådana cirklar, som arbeta fristående,
komma enligt utredningens förslag att finnas understödsmöjligheter.
Det kan i detta sammanhang påpekas, att utredningens förslag i båda fallen
innefatta särskilt gynnsamma understödsvillkor för cirklar med deltagare i
åldern 14—18 år. Statsunderstöd torde även i viss utsträckning kunna utgå
till föreläsningsverksamhet vid hemgårdar och studiehem, i det att föreläsningsförbunden
även fortsättningsvis komma att ha möjlighet att anordna
föreläsningar på orter, där lokala föreläsningsanstalter icke finnas, eller genom
andra organisationer än dylika anstalter.
Gentemot ungdomsvårdskommitténs förslag, att fritidsgårdarna utöver
dessa understöd för bildningsverksamheten skola erhålla ett särskilt stöd för
sin allmänna verksamhet, har folkbildningsutredningen intet att erinra. Det
synes utredningen icke nödvändigt att ingå på de villkor, som därvid skola
uppställas. Från folkbildningsarbetets synpunkt är det emellertid angeläget,
att fritidsgårdarnas möjlighet att fritt gestalta sin verksamhet lika litet beskäres
som det fria bildningsarbetets överhuvud.
Enligt ungdomsvårdskommitténs förslag skall fritidsgård ha till syfte att
främja ungdomens allsidiga utveckling och trivsel. För förverkligandet härav
bör enligt förslaget i fritidsgård bedrivas såväl intellektuell som praktisk och
rekreativ verksamhet, varjämte s. k. öppen verksamhet även bör förekomma.
Vissa av de studiehem, som för närvarande åtnjuta statsunderstöd, torde icke
fylla de här uppställda villkoren. Utredningen har under sådana omständigheter
diskuterat, huruvida utöver stödet till studiecirkelverksamhet ett särskilt
statsunderstöd borde utgå till dessa studiehem såsom bidrag till deras
allmänna omkostnader. Då emellertid dessa i huvudsak torde utgöras av
lokalkostnader och understöd till lokalkostnader av detta slag enligt utredningens
mening främst bör lämnas av vederbörande kommun, synes något
särskilt anslag för här ifrågavarande ändamål icke påkallat.
Skolöverstyrelsen anser sig icke kunna taga ställning till frågan, i vilken
utsträckning statsbidrag i fortsättningen bör utgå till verksamheten vid hemgårdar
och studiehem, innan ungdomsvårdskommitténs betänkande föreligger.
Överstyrelsen har därför föreslagit oförändrade anslag för nästa budgetår
till bidrag till verksamheten vid hemgårdar och studiehem.
Ungdomsvårdskommittén har nyligen framlagt betänkande (stat. off. utr.
1947: 12) angående ungdomens fritidsverksamhet. Kommittén föreslår däri
statsbidrag till verksamheten vid s. k. fritidsgårdar, i vilken benämning kommittén
inbegriper såväl hemgårdar som sådana studiehem, som fylla vissa
krav på allsidighet, kontinuitet hos verksamheten in. m. Då remissbehandlingen
av betänkandet icke kommer att vara avslutad inom sådan tid, att
något därå grundat förslag kan underställas 1947 års riksdag, förordar jag i
enlighet med skolöverstyrelsens förslag, att anslagen till bidrag till verksamheten
vid hemgårdar och studiehem för nästa budgetår uppföras med oförändrade
belopp.
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204-
13. Utbildning av lärare och ledare.
Folkbildningsutredningen framhåller, att en av de viktigaste frågorna inom
folkbildningsarbetet och en nödvändig förutsättning för att detta skall erhålla
en högre grad av stabilitet och effektivitet är frågan om utbildning av
ledare och lärare för studiecirklar. Enligt utredningens mening bör behovet
av utbildning av studiecirkelledare i första hand liksom hittills tillgodoses
genom studieorganisationerna och kostnaderna för denna utbildning bestridas
genom de administrationsanslag, som ställas till dessas förfogande. För att
även folkbildningsförbunden, d. v. s. de länsorganisationer, som anordna folkbildningskurser
(flyttande folkhögskolekurser), skola få tillfälle att bedriva
ledarutbildning, föreslår utredningen vidare, att årligen ett visst antal folkbildningskurser
skall få anordnas som studieledarkurser. För att tillgodose behovet
av ledarutbildning utanför studieorganisationernas ram föreslår utredningen
ett årligt anslag å 15 000 kronor och räknar därvid med att för detta
belopp tre kurser skola kunna anordnas. Utredningen erinrar om att kurser
av detta slag anordnades under budgetåren 1937/38—1939/40 med anlitande
av ett för ändamålet särskilt beviljat statsanslag å 5 000 kronor för varje
budgetår. Utredningen räknar med att anslaget liksom tidigare ställes till
skolöverstyrelsens förfogande och utgår från att kurserna bland annat skola
uppmärksamma ungdomscirklarnas problem. Vidare föreslår utredningen, att
ledarutbildning i ökad omfattning skall bedrivas vid folkhögskolorna, samt
räknar med att en viss ledarutbildning även skall kunna förekomma vid folkskoleseminarierna
och vissa militära utbildningsanstalter.
Det synes utredningen jämväl böra övervägas, huruvida icke en kurs i det
fria bildningsarbetets metoder regelbundet skulle kunna anordnas vid universitet
och högskolor, svarande mot t. ex. den kurs i pedagogik, som för
närvarande kräves för filosofisk ämbetsexamen. Denna kurs borde, enligt
vad utredningen föreslår, få kombineras med filosofisk ämbetsexamen, filosofie
kandidatexamen, statsvetenskaplig ämbetsexamen samt teologie kandidatexamen.
Den skulle även stå öppen för jurister och medicinare liksom för
icke-akademiker, verksamma inom folkbildningsarbetet. Utredningen framlägger
icke några detaljerade förslag för uppläggningen av en sådan kurs,
men föreslår, att ett belopp å 2 000 kronor anvisas för anordnande av en
kurs vid vartdera universitetet i Uppsala och Lund. Beloppen avses som
arvode till ledarna av kurserna och föreslås skola uppföras under avlöningsanslagen
för vederbörande universitet.
För att tillgodose behovet av utbildning av föreläsare föreslår utredningen
vidare, att de föreslagna folkpedagogiska kurserna vid universiteten uppmärksamma
den populärvetenskapliga föreläsningsmetoden, samt förutsätter,
att föreläsarfrågan beaktas vid planläggandet av de föreslagna utbildningskurserna
för studieledare. Utredningen hänvisar även till de konferenser mellan
föreläsare, som av utredningen i annat sammanhang föreslås.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
Utredningens uppfattning om vikten av en systematisk ledarutbildning
understrykes i de olika remissvaren. Sålunda framhåller landsorganisationen,
att folkbildningsarbetet utan en mera omfattande och bättre studieledarutbildning
icke kan få den bredd och kvalitativa förstärkning, som erfordras.
Mot förslaget att kostnaderna för den genom studieorganisationerna bedrivna
utbildningen av studieledare och lärare skola bestridas genom vederbörande
studieförbunds administrationsanslag, ha erinringar icke framställts.
Förslaget, att folkbildningsförbunden skola få anordna vissa folkbildningskurser
som studieledarkurser, har icke heller väckt gensagor.
Förslaget att ett belopp å 15 000 kronor skall ställas till skolöverstyrelsens
förfogande för anordnande av utbildning av ledare utanför studieorganisationernas
ram tillstyrkes av skolöverstyrelsen.
Styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet framhåller, att den här avsedda
ledarutbildningen väl skulle kunna infogas i institutets psykologiskpedagogiska
kurser för lärare av skilda kategorier.
Genom anlitande av en redan verksam statlig organisation skulle kostnaderna
kunna nedbringas. Psykologisk-pedagogiska institutet kunde vid anordnandet
av dylika ledarkurser samarbeta med skilda studie- och bildningsförbund,
som därigenom finge sina krav i möjligaste mån tillgodosedda.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation framhåller, att det enligt
organisationens förmenande får anses angeläget, att ledarutbildningen i större
utsträckning anordnas gemensamt för flera förbund, och finner ur dessa synpunkter
det föreslagna anslaget å 15 000 kronor alltför knappt tilltaget.
Ungdomsvårdskommittén understryker, att speciella utbildningskurser för
ledare av ungdomscirklar äro önskvärda, och framhåller, att ett antal kurser
för ledare av sådana ungdomscirklar bör anordnas genom skolöverstyrelsens
försorg. Kommittén fortsätter:
Eventuellt kan anordnandet av dessa kurser inrymmas i det anslag, som
utredningen föreslagit för ledarutbildningskurser utanför studieförbunden.
Ungdomsvårdskommittén hävdar för sin del, att anslaget bör ökas till det
dubbla, 30 000 kronor, och att det bör stipuleras, att hälften av kurserna
direkt skall avse utbildning av ledare för ungdomscirklar.
Vad angår förslaget, att viss ledar- och lärarutbildning skall bedrivas vid
vid folkhögskolorna, tillstyrker statskontoret, att ledarkurser försöksvis och
i mindre omfattning anordnas vid folkhögskolorna, men framhåller, att frågan
om dessa kursers regelmässiga inordnande i folkhögskolornas program lärer
böra upptagas till närmare övervägande i samband med den inom 1946 års
skolkommission pågående utredningen angående dessa läroanstalters ställning
och uppgifter inom skolväsendet.
Ungdomsvårdskommittén understryker kravet på att bestämmelserna för
s. k. fortsättningskurser vid folkhögskolorna ändras därhän, att dessa kurser
må kunna anordnas som studieledarkurser, men finner lämpligt, att vid en
27
Kungl. Maj:ts proposition nr S04.
sådan ändring även behovet av ungdomsledarutbildning i vidare mening tillgodoses,
så att fortsättningskurserna kunna anordnas som ungdomsledarkurser,
studieledarkurser etter som en kombination av båda kurstyperna.
Rörande utbildningen vid folkskoleseminarierna framhåller Sveriges folkskollärarförbund,
att det synes som om de sakkunniga icke i tillräcklig grad
betonat betydelsen av att seminariernas elever icke bara erhålla en fördjupad
kunskap om det fria bildningsarbetets metoder och mål utan även få praktisk
utbildning till studieledare. Förbundet understryker, att det för landsbygdens
vidkommande måste vara av stor betydelse för bildningsverksamheten, att
läraren äger kunskaper om och intresse för det fria folkbildningsarbetet, allra
helst som läraren på många orter är den ende kvalificerade kraft man har att
tillgå för folkbildningsarbetet. Skolöverstyrelsen framhåller i anslutning till
folkskollärarförbundets yttrande, att det åsyftade målet lämpligen nås genom
att en kortare kurs anordnades för seminariernas avslutningsklasser, och förutsätter,
att 1946 års skolkommissions delegation för lärarutbildningen ägnar
uppmärksamhet åt detta spörsmål och framlägger förslag i ämnet.
Vad beträffar den föreslagna kursen vid universiteten i folkbildningsmetodik
har förslaget härom tillstyrkts av teologiska och jilosofiska fakulteterna
vid universitetet i Lund samt lärarrådet vid Göteborgs högskola, som likväl
finner det mindre lämpligt, att kurserna skola kunna kombineras med och
ingå i akademiska examina, och därför föreslår, att intyg av samma typ utfärdas
för samtliga i kursen deltagande såväl akademiker som icke-akademiker.
Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet finner en närmare utredning
behövlig, innan sektionen kan taga ställning till frågan om möjligheten
av att vid universitetet anordna kurs enligt utredningens förslag, men
framhåller, att en dylik kurs förutsätter en utökning av den nuvarande Uirarstaben
och med all sannolikhet kommer att draga betydligt större kostnader
än utredningen tänkt sig. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet
i Uppsala föreslår inrättandet av en särskild biträdande lärartjänst
för ledandet av en dylik kurs. Stockholms högskolas lärarråd finner, att ett
ställningstagande till förslaget torde vara möjligt först sedan detta närmare
preciserats. Kanslern för rikets universitet anför:
I likhet med humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala håller jag
före, att innan ställning kan tagas till utredningens förslag en närmare utredning
bör komma till stånd beträffande såväl frågan angående de ifrågasatta
praktiska övningarnas anordnande och de krav, som dessa övningar komma
att ställa på kursledarens kompetens såväl med hänsyn till erfarenhet från
praktiskt folkbildningsarbete som till teoretiska kunskaper i psykologi och
pedagogik. Jag är även ense med sektionen därom, att, därest kompetent
person skall kunna erhållas som kursledare, kursen med all sannolikhet
kommer att draga betydligt större kostnader än vad utredningen tänkt sig.
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet har ifrågasatt
inrättandet av eu särskild biträdande lärartjänst för ändamålet.
Jämväl spörsmålet om behovet av lärarkrafter för berörda ändamål torde
enligt min mening kräva en ytterligare utredning.
28
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr ‘20If.
1945 års universitetsberedning erkänner i princip önskvärdheten av att här
ifrågavarande kurser framdeles komma till stånd men anser icke, att kurserna
böra kombineras med någon akademisk examen. Frågan om pedagogisk kursundervisning
för blivande studiecirkelledare och populärföreläsare bör enligt
beredningens mening först prövas i samband med nu pågående utredningar
rörande pedagogisk utbildning av blivande lärare, innan åtgärder kunna vidtagas
för anordnande av dylik undervisning.
Folkuniversitetets nämnd understryker önskvärdheten av att utbildningskurser
av universitetskaraktär anordnas. De böra emellertid enligt nämndens
mening arrangeras ej blott vid statsuniversiteten utan även vid högskolorna
i Stockholm och Göteborg, där möjlighet finnes att nå betydligt flera för
folkbildningsarbetet intresserade personer än vad fallet är i de båda universitetsstäderna.
Föreningen musikfrämjandet framhåller nödvändigheten av att former skapas
för utbildning av pedagoger till det fria och frivilliga musikbildningsarbetet
och påpekar, att dessa lärare för närvarande icke erhålla annan pedagogick
utbildning än den de kunna förvärva genom egna erfarenheter i sin
verksamhet.
I likhet med de hörda remissinstanserna kan jag ansluta mig till utredningens
förslag, att ledarutbildningen i första hand skall tillgodoses genom
de olika studieorganisationerna och bestridas genom studieförbundens administrationsanslag.
Jag har heller ingen erinran att göra mot förslaget,
att folkbildningsförbunden årligen skola få anordna högst två folkbildningskurser
såsom instruktionskurser för studieledare. Likaledes biträder
jag utredningens förslag om ett anslag å 15 000 kronor till utbildningav
ledare utanför studieorganisationerna. Kurserna synas på sätt som tidigare
skett böra anordnas av skolöverstyrelsen. I likhet med utredningen förutsätter
jag, att vid kurserna ägnas uppmärksamhet åt de särskilda problem, som
ledandet av studiecirklar för ungdom kan innefatta. Frågan om särskilda kurser
för ungdomsledare torde däremot böra upptagas i samband med frågan
om en fastare organisation av ungdomsverksamheten. Jag förutsätter vidare,
att frågan om ledarutbildningen vid folkhögskolorna och seminarierna uppmärksammas
av de av 1946 års skolkommission tillsatta delegationerna för
frågor rörande folkhögskolorna och lärarutbildningen.
Liksom de hörda universitetsmyndigheterna finner jag i princip önskvärt,
att årliga kurser rörande folkbildningsarbetets metoder anordnas vid universitet
och högskolor. Då emellertid ytterligare utredning angående kursernas
anordning synes erforderlig, är jag icke för närvarande beredd att föreslå medelsanvisning
för detta ändamål.
Vad angår det av föreningen musikfrämjandet framlagda önskemålet om
utbildning av ledare för det musikaliska folkbildningsarbetet, utgår jag från
att denna fråga kommer att uppmärksammas i annat sammanhang.
Kungl. Maj:ts proposition nr %0/f .
29
14. Olika lärarkategoriers utnyttjande i
folkbildningarbetet.
Utredningen, som enligt sina direktiv har övervägt, om och på vad sätt
tillfälle bör beredas docenter vid universitet och högskolor samt läroverksoch
folkhögskollärare att i ökad utsträckning medverka i det frivilliga
bildningsarbetet, finner det vara av största betydelse, om olika lärarkategorier
kunna beredas möjlighet att som lärare eller instruktörer deltaga i
detta arbete, och framhåller, att en sådan anordning även för de berörda
lärarkategorierna skulle innebära en pedagogisk stimulans. I fråga om
universitetslärarna hänvisar utredningen till sitt förslag i annat sammanhang
om statsunderstöd till universitetscirklar. I syfte att underlätta läroverkslärarnas
medverkan i bildningsarbetet föreslås, att läroverkslärare,
som erhåller tjänstledighet för medverkan i statsunderstödd föreläsningsverksamhet,
statsunderstödda folkbildningskurser eller statsunderstödd
studiecirkelverksamhet, skall få vidkännas allenast B-avdrag för tjänstledighetstiden,
dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår. Enligt
utredningens mening bör vidare allmänna tjänste- och pensionsreglementena
ändras därhän, att läroverkslärare, liksom annan lärare i statstjänst,
skall som tjänstår få tillgodoräkna sig tid, varunder han fullgjort arbete
som studierektor, instruktör eller konsulent inom det fria bildningsarbetet.
Likaså föreslår utredningen en föreskrift, att tid, varunder läroverkslärare
tjänstgjort som studierektor, instruktör eller konsulent, skall få inräknas i
den tid, som erfordras för behörighet till ordinarie tjänst. Vad angår utländska
infödda språklärare, framhåller utredningen, att en samverkan,
som möjliggör för språkcirklar att erhålla medverkan av de infödda språklärare,
som undervisa vid läroverken, är av stor betydelse. I fråga om folkhögskollärarna
föreslår utredningen, att bestämmelser utfärdas angående
de grunder, efter vilka vid statsunderstödda folkbildningskurser fullgjord
tjänstgöring må anses likvärdig med tjänstgöring vid under offentlig kontroll
stående folkhögskola. I nu gällande kungörelse angående understöd till
flyttande folkshögskolekurser hänvisas till sådana bestämmelser, som emellertid
icke utfärdats. I fråga om folkhögskolliirarna föreslår utredningen
vidare, i likhet med vad som föreslagits i fråga om läroverkslärare, att folkhögskollärare,
som erhållit tjänstledighet för medverkan i statsunderstödd
föreläsningsverksamhet, statsunderstödda folkbildningskurser eller statsunderstödd
studiecirkelverksamhet, endast skall avstå en tredjedel av sin lön
under tjänstledighetstiden, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår.
Utredningen erinrar slutligen om att enligt skolöverstyrelsens anvisningar
rörande meritvärdering vid tillsättande av folk- och småskollärartjänster
hänsyn skall tagas bland annat till lärares insatser inom det frivilliga
folkbildningsarbetet.
30 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204-
Utredningens förslag har föranlett erinringar från statskontoret och 1946
års skolkommission.
Statskontoret finner med hänsyn till rådande avsevärda brist på lärare
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter tillräckliga skäl icke föreligga
för vidtagande av de ändringar i gällande avlöningsbestämmelser
m. m., vilka föreslagits i syfte att underlätta dessa lärares utnyttjande i
folkbildningsarbetet.
1946 års skolkommission uttalar, att den väl behj ärtar strävanden att i
ökad utsträckning tillförsäkra folkbildningsarbetet medverkan från de angivna
lärarkategorierna, men att den med hänsyn till skolans och undervisningens
intressen ändock icke finner det lämpligt att åtgärder vidtagas,
vilka direkt kunde uppmuntra lärarna till ökad frånvaro från undervisningen
och verka störande och splittrande på denna.
Läroverkslärarnas riksförbund tillstyrker livligt förslaget om B-avdrag
vid viss tjänstledighet samt rätt att räkna tjänstår vid ledighet för fullgörande
av uppdrag som studierektor, instruktör eller konsulent. Samtidigt
påpekar förbundet, att vid sidan av sådan medverkan, för vilken tjänstledighet
förutsättes, betydande möjligheter finnas för läroverkslärare att
vid sidan av sin tjänst göra en insats i sin orts eller bygds folkbildningsarbete.
Skolöverstyrelsen anför:
Enligt skolöverstyrelsens mening är de olika lärarkategoriernas medverkan
i det frivilliga folkbildningsarbetet utomordentligt betydelsefull. En
sådan medverkan är värdefull icke endast för det fria folkbildningsarbetets
organisationer utan även för den skola, vari läraren i fråga fullgör sin ordinarie
tjänstgöring. Ett utbyte av erfarenheter från olika skol- och bildningsformer
måste, anser överstyrelsen, verka i hög grad befruktande på lärarens
gärning.
Från dessa utgångspunkter tillstyrker överstyrelsen, att tjänstledighetsoch
tjänstårsberäkningar så utformas, att de olika lärarkategorierna icke
avhållas från att deltaga i det frivilliga folkbildningsarbetet utan tvärtom
stimuleras till detta, under förutsättning att icke det ordinarie skolarbetet
försvåras. Överstyrelsen tillstyrker utredningens förslag, som den finner i
stort sett väl avvägda, men anser dock, att tid, varunder läroverkslärare,
folkhögskollärare och folkskolans lärare tjänstgjort som studierektor, instruktör
eller konsulent väl bör få tillgodoräknas vid ansökan till tjänst
men däremot icke inräknas i den tid, som erfordras för behörighet till ordinarie
tjänst. I anslutning till ett yrkande från centralstyrelsen för Sveriges
småskollärarinneförbund föreslår överstyrelsen vidare, att möjligheten till
tjänstledighet med B-avdrag för högst 15 dagar under samma kalenderår
jämväl bör gälla för folkskolans lärare.
Beträffande ett av läroverkslärarnas riksförbund i dess yttrande över
utredningens betänkande framlagt förslag att medverkan i folkbildnings
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jt.
arbetet skall räknas som merit såväl vid tillsättande av tjänster vid läroverken
som vid hänvisning till genomgående av provårskurs finner överstyrelsen
särskilda bestämmelser icke erforderliga, då hänsyn till sådan
medverkan redan tages.
Med anledning av utredningens förslag, att statsanställd lärare skulle
få såsom tjänstår i pensionsavseende tillgodoräkna sig tid, varunder han
fullgjort arbete såsom studierektor, instruktör eller konsulent inom det
fria bildningsarbetet, vill jag erinra, att Kungl. Maj:t med stöd av 17 §
3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet äger avgöra om och i vad
mån arbete utom statens tjänst må tillgodoräknas såsom tjänstår. Enligt
vad jag inhämtat är frågan om en översyn av de hittills tillämpade principerna
för dylik tillgodoräkning för närvarande aktuell. Vid denna översyn
torde folkbildningsutredningens nyssnämnda förslag böra tagas under närmare
övervägande.
Utredningens förslag att tid, varunder läroverkslärare tjänstgjort som
studierektor, instruktör eller konsulent inom folkbildningsarbetet, skulle få
inräknas i den tid, som erfordras för behörighet till ordinarie tjänst, kan
jag i likhet med skolöverstyrelsen icke tillstyrka.
Vad angår förslaget om B-avdrag vid tjänstledighet för medverkan i
statsunderstödd föreläsningsverksamhet, statsunderstödda folkbildningskurser
eller statsunderstödd studiecirkelverksamhet finner jag visserligen
de motiv, som åberopats för detsamma, beaktansvärda men anser mig av
skäl, som anförts av statskontoret och 1946 års skolkommission, icke kunna
tillstyrka vad utredningen i detta avseende föreslagit. Av samma skäl avstyrker
jag förslaget, att folkhögskollärare skulle under motsvarande tjänstledighet
få avstå endast en tredjedel av sin lön. Även utan de föreslagna
tjänstledighetsbestämmelserna torde, såsom läroverkslärarnas riksförbund
framhållit, betydande möjligheter finnas för här ifrågavarande lärarkategorier
att lämna sin medverkan i det fria bildningsarbetet.
Frågan angående de grunder, efter vilka vid statsunderstödda folkbildningskurser
fullgjord tjänstgöring må anses likvärdig med tjänstgöring vid
under offentlig kontroll stående folkhögskola, torde böra utredas av skolöverstyrelsen.
15. Bokförsörjningsfrågan.
I fråga om bokförsörjningsfrågan framhåller utredningen, att man från
folkbildningsarbetets sida kan ställa krav dels på lämplig och billig litteratur
för studiearbetet, dels på att litteraturen göres tillgänglig för lån genom
biblioteken och för inköp genom en tillräckligt vittförgrenad bokhandelsorganisation.
Några särskilda åtgärder för att åstadkomma lämplig litteratur
för studiearbetet finner utredningen icke erforderliga. Däremot finner den
angeläget, att åtgärder vidtagas för att åstadkomma billiga bokpriser, sär
-
Depar temen
tschefen.
Departe
mentschefen.
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
skilt då på sådan litteratur, som är av betydelse för folkbildningsarbetet.
Det synes utredningen önskvärt, att 1945 års lärobokskommitté vid sin
prövning av hithörande frågor även uppmärksammar folkbildningsarbetets
behov av billigare litteratur. Utredningen instämmer i detta sammanhang
i de av en rad bildningsorganisationer framförda önskemålen om en utredning
rörande bokproduktionen och bokpriserna. Till frågan om bibliotekens
möjligheter att tillhandahålla litteratur för bildningsarbetet återkommer
utredningen i annat sammanhang. Vad slutligen bokhandelsdistributionen
angår, framhåller utredningen möjligheten av att folkbildningsorganisationerna
i samarbete med förlagen ordna en försäljningsorganisation,
som gör böckerna tillgängliga för varje medborgare på varje plats.
Utredningen har även — i anslutning till sina direktiv — berört frågan
om utgivandet av en svensk klassikerserie. Utredningen hänvisar därvid till
att för närvarande olika prisbilliga samlingar av svenska klassiker föreligga,
liksom till att våra klassiska författares mera betydande verk i ganska
stor utsträckning föreligga i prisbilliga upplagor. Några särskilda statliga
åtgärder för åstadkommande av en svensk klassikerserie finner utredningen
alltså för närvarande icke motiverade.
I sitt yttrande framhåller 1945 års lärobokskommitté, att i lärobokskommitténs
direktiv ingår en undersökning av möjligheterna att genom
eventuella statliga åtgärder förbilliga läroböckerna. Enligt kommittén förefaller
det möjligt, att denna undersökning kan ge värdefulla uppslag även
för den av folkbildningsutredhingen framförda frågan om ett förbilligande
av för folkbildningsarbetet behövlig litteratur.
Skolöverstyrelsen har intet att erinra mot att 1945 års lärobokskommitté
vid sin prövning av frågan om ett förbilligande av kostnaderna för läroböcker
även uppmärksammar folkbildningsarbetets behov av billigare litteratur,
samt tillstyrker en utredning rörande bokproduktionen och bokpriserna.
Jag kan i stort sett ansluta mig till de av folkbildningsutredningen anförda
synpunkterna. Vad särskilt beträffar det av utredningen berörda
spörsmålet om förbilligande av för folkbildningsarbetet behövlig litteratur
hänvisar jag till vad 1945 års lärobokskommitté därutinnan anfört. Till
frågan om verkställande av en utredning rörande bokproduktionen och bokpriserna
är jag icke beredd att i nu förevarande sammanhang taga ställning.
16. Föreläsningar.
Nuvarande ordning.
För närvarande regleras statens understöd till den populärvetenskapliga
föreläsningsverksamheten genom kungörelsen 1929:239 (ändrad genom
1932: 163). Enligt kungörelsen kan lokal föreläsningsanstalt erhålla högst
33
Kungl. Maj:ts proposition nr S04-
3 000 kronor och lägst 200 kronor i understöd för budgetår. Som villkor
gäller, att från kommunalt eller enskilt håll skall tillskjutas minst lika
stort belopp som statsunderstödet. Minst 10 föreläsningar skola anordnas
under året, varvid föreläsare och föreläsningsämnen skola väljas ur särskilda
förteckningar, uppgjorda av de s. k. centralbyråerna för föreläsningsverksamheten,
eller eljest vara godkända av skolöverstyrelsen. I samband
med den starka reduktion, som statsunderstödet undergått från och med
budgetåret 1940/41, har den angivna minimisiffran, 200 kronor, nedsatts
till 75 kronor, varjämte antalet föreläsningar, som en lokal föreläsningsanstalt
minst skall anordna för att erhålla statsunderstöd, nedsatts från 10
till 4. Vidare har skolöverstyrelsen som regel icke ansett sig kunna bevilja
statsunderstöd till anstalter, som genomsnittligt haft mindre än 50 åhörare
på sina föreläsningar.
Utöver nyssnämnda statsunderstöd kan till anstalter på avlägset liggande
och ekonomiskt mindre bärkraftiga orter utgå ett särskilt statsunderstöd
för ersättande av föreläsares resekostnader. Understödet kan utgå med
högst tre fjärdedelar av det belopp, varmed resekostnad, bestående av utgifter
för järnvägs- och ångbåtsbiljetter samt för skjutslega, i genomsnitt för
varje föreläsning under budgetåret överstigit 4 kronor.
Till sammanslutning av föreläsningsanstalter inom ett större område
(föreläsningsförbund) liksom till de förutnämnda centralbyråerna utgå
särskilda statsunderstöd. De härför avsedda medlen liksom anslagsmedlen
till föreläsningsanstalterna fördelas av skolöverstyrelsen. Föreläsningsförbunden
och centralbyråerna ha till huvudsakligaste uppgift att förmedla
föreläsningar.
Till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet äro särskilda medel
anslagna, vilka fördelas av chefen för försvarsstaben. För anordnande av
föreläsningsserier och kurser i samband med studiecirkelarbete utgår understöd
till riksförbund för studiecirkelverksamhet. Understödet utbetalas till
arbetarnas bildningsförbund, som efter överenskommelse mellan 6 av riksförbunden
handhar verksamheten. I fråga om dessa föreläsningar gäller, att
den lokale anordnaren skall tillskjuta ett minst lika stort belopp som statsunderstödet.
Från och med budgetåret 1944/45 ha vidare särskilda medel anvisats
för anordnande av föreläsningar på orter, där lokala föreläsningsanstalter
icke finnas, eller genom andra organisationer än dylika anstalter. Anslagsmedlen
ha av skolöverstyrelsen fördelats mellan centralbyråerna och föreläsningsförbunden,
vilka omhänderhaft denna föreläsningsverksamhet.
Ytterligare kan nämnas, att understöd utgår för utgivande av Tidskrift
för föreläsningsverksamheten.
3 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19^7. 1 samt. Nr SO4.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr W4-
Utredningens förslag.
Utredningen framhåller, att såväl den enstaka föreläsningen som föreläsningsserien
ha betydelsefulla uppgifter att fylla i bildningsarbetet. I fråga
om föreläsningsserierna föreslår utredningen en utökning av verksamheten
och finner en ökning av statsunderstödet påkallad även med hänsyn till
önskvärdheten av att nedbringa kostnaderna för de anordnande organisationerna.
Det nu gällande villkoret, att dessa serier skola anordnas i samband
med studiecirkelarbete, föreslås omformulerat för att möjliggöra, att
föreläsningsserier även anordnas i anslutning till annat lokalt organiserat
bildningsarbete.
När det gäller den vid föreläsningsanstalterna bedrivna verksamheten
— som i huvudsak har formen av enstaka föreläsningar — påpekar utredningen,
att den redan i sin översikt över folkbildningsarbetets brister fäst
uppmärksamheten vid den tendens i riktning från kunskapsmeddelelse till
underhållning, som föreläsningsverksamheten kan uppvisa. Utan att på
något sätt vilja förringa värdet av en kulturell förströelse av allmänbildande
innehåll finner utredningen angeläget, att man söker på allt sätt
understödja de försök, som från föreläsningsorganisationernas sida gjorts
och göras för att vidmakthålla den kunskapsgivande karaktären hos föreläsningsverksamheten.
Detta förutsätter enligt utredningens mening ökade
statsunderstöd och en förnyelse av föreläsningsverksamhetens former och
metoder.
Som ett medel att höja kvaliteten hos föreläsningsverksamheten förordar
utredningen en utjämning av kostnaderna för föreläsarnas resor, i det att
den framhåller, att hänsynen till resekostnaderna många gånger tvingar
föreläsningsanstalterna att nöja sig med mindre kvalificerade föreläsare, bosatta
i närheten av föreläsningsorten. En utjämning skulle även innebära
ett rättvist tillgodoseende av landsbygdens intressen. Det nu utgående särskilda
understödet till föreläsningsanstalter, belägna i avlägset liggande
och ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner, för av dem havda resekostnader
för föreläsare har enligt utredningens mening icke visat sig svara
mot sitt syfte.
Även en kvantitativ utökning av föreläsningsverksamheten föreslås. Utredningen
framhåller, att det synes angeläget, att ökade möjligheter beredas
för föreläsningsverksamhet på orter, där lokala föreläsningsanstalter icke
finnas, eller genom andra organisationer än dylika anstalter. Enligt utredningens
mening har denna form av föreläsningsverksamhet en mycket stor
uppgift att fylla som grund för blivande föreningar och kanske i ännu högre
grad som inledning och komplement till folkbildningskurser. Även enskilda
organisationer kunna genom detta anslag få möjlighet att bedriva bildningsverksamhet
i form av föreläsningar.
Förutom de redan berörda ökningarna av anslagsmedlen till föreläsningsserier
och till föreläsningar på orter, där lokala föreläsningsanstalter
35
Kungl. Maj:ts proposition nr "204.
icke finnas, innebär utredningens förslag ökat understöd till centralbyråer
och föreläsningsförbund samt en omläggning av grunderna för understöden
till föreläsningsanstalterna.
Vad först angår anslagsmedlen till understöd åt centralbyråer föreslår
utredningen, att ur dessa skall utgå understöd jämväl till arbetarnas bildningsförbunds
centralbyrå, som handhar förmedlingen av föreläsningsserierna.
I övrigt motiveras ökningen av anslagsmedlen till centralbyråerna
med det ökade arbete, som ett genomförande av utredningens olika förslag
kommer att medföra för dessa, varjämte utredningen finner en allmän
justering påkallad av vid centralbyråerna utgående löner till överensstämmelse
med vad som på den allmänna arbetsmarknaden anses skäligt
i fråga om befattningar av motsvarande karaktär. Som skäl för den föreslagna
höjningen av anslagsmedlen till understöd åt föreläsningsförbund
åberopas de låga arvoden, som utgå till dessas föreståndare. Som villkor för
det ökade statsunderstödet bör enligt utredningens förslag föreskrivas, att
avgifter för förmedling av föreläsningar fortsättningsvis icke få utgå.
I fråga om de lokala föreläsningsanstalterna innebär utredningens förslag,
att statsunderstödet skall utgå med ett visst belopp för varje anordnad
föreläsning. Av ekonomiska skäl torde emellertid enligt utredningens
mening anstalterna icke kunna tillerkännas samma understöd för
ett obegränsat antal föreläsningar. Utredningen finner det därvid rimligt,
att statsunderstödet bestämmes till ett sådant belopp, att de mindre anstalterna
allenast få vidkännas kostnaderna för föreläsarnas resor och traktamenten,
föreläsningslokal, reklam samt administration. Med gängse föreläsararvode
av 30—40 kronor skulle detta innebära, att statsunderstödet
skulle utgå med i medeltal 35 kronor per föreläsning. Med hänsyn till den
av utredningen förordade utjämningen av kostnaderna för föreläsarnas
resor föreslås emellertid, att nämnda belopp skall minskas med ett belopp
motsvarande den beräknade medelkostnaden för den reseersättning, som
kan ifrågakomma, eller enligt utredningens beräkning 10 kronor. I gengäld
skola föreläsarnas resekostnader bestridas ur ett för ändamålet särskilt
anvisat anslag. I enlighet härmed föreslår utredningen, att statsunderstödet
till de lokala föreläsningsanstalterna fastställes till 25 kronor för varje
av vederbörande anstalt anordnad föreläsning upp till ett antal av 10 för
år. Understödet skulle därefter reduceras till 10 kronor för varje föreläsning
utöver 10. Resekostnadsersättning föreslås skola utgå för högst 30
föreläsningar och avse ersättning för resa i andra klass å järnväg och för
hyttplats å fartyg enligt de närmare grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Utredningen räknar därvid med att vederbörande föreläsare skall genom
centralbyrån för det område, till vilket den anordnande föreläsningsanstalten
är att hänföra, erhålla en rekvisition av färdbiljett, mot vilken
därefter biljett utlämnas vid vederbörande station. För erhållande av likvid
skulle sedan rekvisitionerna genom vederbörande kontrollkontors för
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
sorg insändas till skolöverstyrelsen. För att i görligaste mån nedbringa
resekostnaderna bör det enligt förslaget åligga centralbyrå att aktgiva på
att föreläsningarna i största möjliga utsträckning anordnas som turnéer.
Utredningens förslag innebär vidare, att den nu som villkor för statsunderstöd
till föreläsningsanstalt gällande föreskriften, att föreläsningarnas
antal för budgetår räknat icke bör understiga 10, skall bibehållas. Den
under krisåren gällande provisoriska nedsättningen till 4 skulle alltså upphöra.
Något minimiantal åhörare bör enligt utredningens mening icke bestämmas
som villkor för statsunderstöd. Utredningen förutsätter dock, att
anstalter med alltför lågt åhörarantal icke tilldelas statsunderstöd.
För att bereda föreläsarna möjlighet att vid konferenser utbyta tankar
och erfarenheter föreslår utredningen, att ett belopp å 3 000 kronor anvisas
till resestipendier åt deltagare i dylika konferenser. Dessa konferenser föreslås
skola anordnas genom skolöverstyrelsens försorg.
Utredningen räknar slutligen med att de förteckningar över föreläsare
och föreläsningsämnen, som för närvarande utges av de olika centralbyråerna,
skola sammanföras till en gemensam förteckning, som skolöverstyrelsen
skulle utgiva. Utredningen framhåller, att detta givetvis icke innebär
något hinder för centralbyråerna och föreläsningsförbunden att utgiva
mera lokalt begränsade kataloger.
Med avseende å medelsanvisningen för här ifrågavarande ändamål föreslår
utredningen, att anslaget till resekostnadsersättningar åt föreläsare
skall givas förslagsanslags karaktär med hänsyn till svårigheten att på
förhand beräkna medelsbehovet.
Y ttr anden.
Den föreslagna omläggningen av grunderna för statsunderstödet till de
lokala föreläsningsanstalterna har icke mötts av några erinringar. Även
förslaget om ett särskilt förslagsanslag för gäldande av föreläsarnas resekostnader
har i stort sett mötts med gillande.
Skolöverstyrelsen framhåller, att den föreslagna utjämningen av resekostnaderna
utan tvivel kommer att möjliggöra en kvalitativ höjning av
föreläsnings verksamheten och verka i hög grad utjämnande mellan landsbygdens
och tätorternas möjligheter på detta viktiga bildningsområde. Enligt
överstyrelsens mening är det nödvändigt, att anslaget till resekostnadsersättningar
åt föreläsare i enlighet med utredningens förslag uppföres såsom
förslagsanslag, om detsamma skall få avsedd verkan.
Sveriges lantbruksförbund framhåller, att utjämningen av resekostnaderna
måste avse såväl egentliga resekostnader som traktamentsersättning.
Liknande uttalanden göras av jordbrukarungdomens förband samt riksförbundet
landsbygdens folk. Svenska landsbygdens ungdomsförbund framhåller,
att den föreslagna utjämningen icke är tillräcklig, och föreslår, att åtminstone
hälften av kostnaderna för föreläsarnas traktamenten bestrides
av statsmedel.
37
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204-
Statskontoret, som icke har något att erinra mot att understödet får
utgå med 25, respektive 10 kronor per föreläsning, avstyrker förslaget om
ett särskilt förslagsanslag för bidrag till resekostnaderna under framhållande
av att någon möjlighet icke föreligger för statsverket att kontrollera,
att föreläsarnas reseplaner uppgjorts med iakttagande av nödig sparsamhet.
Ämbetsverket anför vidare:
Det synes sannolikt, att förfarandet vid rekvisition av biljetter, vid utbetalning
av bidrag m. m. kommer att bliva alltför administrativt betungande.
Ämbetsverket vill därför förorda, att det nuvarande resebidragssystemet
bibehålies och att sålunda ett tilläggsunderstöd — utöver
ovan angivna bidrag å 25, respektive 10 kronor för föreläsning — får utgå
till anstalter på avlägsna och ekonomiskt mindre bärkraftiga orter med
högst %-delar av resekostnaderna. Enahanda grunder torde böra tillämpas
jämväl beträffande resebidrag till lärarna vid folkbildningskurserna.
Mot utredningens förslag rörande resekostnadsersättning ha detaljanmärkningar
framställts av flera remissinstanser. Föreläsningsförbundens
riksorganisation framhåller sålunda, att möjlighet till ersättning bör finnas
även i de fall, då föreläsare färdas i egen bil eller då bilskjuts överhuvud
måste anlitas, samt föreslår, att föreläsningsförbunden i stället för centralbyråerna
skola utfärda biljettrekvisitioner. Liknande synpunkter anföras
bland annat av centralbyrån i Land för populära vetenskapliga föreläsningar.
Skolöverstyrelsen framhåller, att erinringarna förtjäna att närmare
övervägas, men finner icke skäl att nu diskutera dessa detalj spörsmål.
Med anledning av förslaget, att såsom villkor för statsunderstöd till
föreläsningsanstalt skall krävas, att anstalten årligen anordnar minst 10
föreläsningar, har från landsbygdens organisationer framhållits önskvärdheten
av att antalet nedsättes. Svenska landsbygdens studieförbund föreslår
ett minimikrav av 6 föreläsningar. Samma antal föreslås av riksförbundet
landsbygdens folk, svenska landsbygdens ungdomsförbund samt
västra Sveriges folkbildningsförbund. Sveriges lantbruksförbund föreslår en
minimisiffra av 5 föreläsningar. Föreläsnings förbundens riksorganisation
framhåller däremot, att siffran 10 bör bibehållas och yttrar därvid:
På platser, där man icke anser sig kunna anordna så stort antal föreläsningar
som 10 under ett år, kan verksamheten lämpligen bedrivas med
stöd av föreläsningsförbunden, tack vare till förbunden utgående anslag
för föreläsningar utanför de statsunderstödda föreläsningsanstalterna.
Skolöverstyrelsen framhåller, att värdet av en föreläsningsanstalts insats
i de flesta fall står i direkt proportion till det antal föreläsningar, den
under en säsong anordnar. Med hänsyn till i synnerhet förhållandena på
landsbygden föreslår överstyrelsen emellertid, att minimiantalet föreläsningar
fastställes till 8 per verksamhetsår samt att överstyrelsen medgives
rätt att, då särskilda förhållanden det påfordra, för viss anstalt nedsätta
detta antal till (i.
38
Kungl. Majrts ''proposition nr 204-
Vad utredningens förslag i övrigt angår, har Fredrika-Bremer-förbundet
funnit beklagligt, att utredningen ej i större utsträckning än som skett
ansett sig kunna tillgodose önskemålen om möjligheter till statsunderstöd
för den bildningsverksamhet i form av föreläsningar, som bedrives av andra
organisationer än föreläsningsanstalter. Med hänsyn till det stora antal
organisationer, som anordna dylika föreläsningar, anser förbundet, att det
av utredningen för ändamålet föreslagna anslagsbeloppet å 25 000 kronor
borde höjas väsentligt.
I flera av remissvaren har frågan om föreläsarnas arvoden berörts. Utredningen
har, som förut nämnts, utgått från det föreläsningsarvode av
30—40 kronor, som för närvarande är gängse, men framhållit, att detta
icke betyder, att den finner en ökning av arvodet omotiverad. Under nuvarande
förhållanden har emellertid utredningen av denna grund icke ansett
sig kunna föreslå en ytterligare ökning av understödet till föreläsningsanstalterna.
I likhet med flera av de hörda remissinstanserna framhåller
kanslern för rikets universitet, att de föreslagna föreläsningsarvodena förefalla
väl knappt tillmätta för möjliggörande av akademiska lärares medverkan
i föreläsningsarbetet. Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund
anser, att statsunderstöd bör beräknas efter ett väsentligt höjt föreläsningsarvode,
och erinrar om att motsvarande minimitaxa i Danmark utgör 67
kronor 50 öre. Om en ökning av totalanslaget icke ansåges möjlig, borde
antalet föreläsningar som en nödfallsutväg reduceras. 1945 års universitetsberedning
uttalar, att nuvarande normalarvoden för populärföreläsningar
ej äro ens tillnärmelsevis tillräckliga för att locka förstklassiga akademiska
föreläsare. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation framhåller,
att rekryteringen till föreläsningsverksamheten försvåras av de låga
arvodena och att detta speciellt gäller de arvoden, som utgå vid föreläsningsserierna.
I anslutning till utredningens förslag om understöd till föreläsningsverksamheten
framhåller landsorganisationen, att förslaget utelämnat den gren
av föreläsningsverksamheten, som förekommer i samband med av organisationer
anordnad central kursverksamhet. Organisationen anför:
Inom fackföreningsrörelsen förekommer en omfattande dylik kursverksamhet,
dels vid landsorganisationens skola och dels vid förbundsskolan i
Bommersvik. Kurserna pågå i regel två veckor och ämnesvalet omfattar
fackliga, sociala, ekonomiska och folkbildande ämnen. De föreläsare som
anlitas äro av arbetarnas bildningsförbunds föreläsningsnämnd godkända
och de anlitas i stor utsträckning för föreläsningar på de lokala platserna.
Förmedlingen av föreläsningar sker på organisationernas egen bekostnad.
Landsorganisationen har svårt att förstå, varför en verksamhet av detta
slag, som utan tvekan utgör ett starkt stöd för bildningsverksamheten,
skall undantagas från möjligheten att erhålla statsbidrag till den del av
denna verksamhet som inte avser direkt instruktion i fackföreningsarbetet
utan har en allmänbildande karaktär. Så som förhållandena nu äro få fack
-
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
förbunden helt bestrida utgifterna även för föreläsningar som gälla bildningsarbetet
och dess metodik. Det kan inte anses rimligt, att statsbidrag
skall utgå i det ena fallet men inte i det andra till föreläsare, som föreläsa
i samma ämne, enbart av den anledningen att inbjudan till kursen i det
ena fallet riktas till allmänheten, i det andra till organisationens medlemmar.
Med den omfattning, som fackföreningsrörelsen har, skulle knappast
flera söka sig till dessa kurser. Även om kursens föreläsningar skulle annonseras
som offentliga, skulle inga andra ha möjlighet att bevista föreläsningarna,
då dessa pågå på dagen. Att här av formella skäl upprätthålla
en gränsdragning, som inte existerar i praktiken, synes landsorganisationen
inte påkallat.
Landsorganisationen förordar, att anslagsmedlen till föreläsningsverksamheten
för detta ändamål höjas med 20 000 kronor, att skolöverstyrelsen
fördelar detta belopp på de studieförbund, till vilka de anordnande
organisationerna äro anslutna och att förmedlingen av föreläsare sker genom
de studieförbund, som vederbörande organisation tillhör. Genom denna
anordning erhålles enligt landsorganisationens mening erforderlig kontroll
och garanti för att bidraget inte kommer sådan föreläsningsverksamhet till
godo, som bedrives av jämförelsevis små och starkt gruppbetonade organisationer.
Föreläsningsjörbundens riksorganisation framhåller önskvärdheten av att
anslaget till föreläsningsverksamheten får formen av förslagsanslag såsom
1920 års folkbildningssakkunniga på sin tid föreslogo.
Hos Kungl. Maj:t har Minerva, förening för Sveriges vetenskapliga och
populärvetenskapliga författare, hemställt om en sådan höjning av anslaget
till populärvetenskapliga föreläsningar, att statsbidrag må utgå med
75 kronor per föreläsning.
Enligt vad som framgår av utredningens framställning, som i detta avseende
icke mötts av några gensagor, är föreläsningsverksamheten — både
i form av enstaka föreläsningar och föreläsningsserier — alltjämt att räkna
som en betydelsefull faktor i det folkliga bildningsarbetet. I anslutning till
den tidigare diskussionen rörande förhållandet mellan radions föreläsningsverksamhet
och den föreläsningsverksamhet, som bedrives vid de lokala
föreläsningsanstalterna, kan det särskilt förtjäna framhållas, att utredningen
ansett sig kunna konstatera, att radioföreläsningen icke innebär
någon konkurrens i förhållande till föreläsningsanstalternas föreläsningar
utan snarast stimulerar till ett ökat besökarantal vid dessa. Samtidigt är
utredningen icke blind för de svagheter, som föreläsningsverksamheten kan
uppvisa, och föreslår åtgärder för en förbättring och — på vissa punkter —
utökning av verksamheten.
Jag kan i stort sett biträda utredningens nu ifrågavarande förslag. Jag
förordar sålunda, såsom närmare framgår av anslagsberäkningarna i det
följande, vissa ökningar av de nu utgående understöden till föreläsningar
Departementschefen
.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr %04-
i samband med studiecirkelarbete (föreläsningsserier) och till föreläsningar
på orter, där lokala föreläsningsanstalter saknas, eller genom andra organisationer
än dylika anstalter. Förstnämnda föreläsningar torde, i enlighet
med vad utredningen föreslagit, böra benämnas »föreläsningar i anslutning
till lokalt organiserat studiearbete». Likaså finner jag på av utredningen
anförda skäl en ökning motiverad av anslagsmedlen till understöd åt centralbyråer
och åt föreläsningsförbund. Ur anslagsmedlen till understöd åt
centralbyråer torde i fortsättningen böra utgå bidrag jämväl till arbetarnas
bildningsförbunds centralbyrå. Till frågan om anslagsbeloppens storlek
tager jag ställning i det följande.
Vad angår understödet till de lokala föreläsningsanstalterna, förordar
jag i likhet med utredningen och remissinstanserna, att statsunderstödet
utgår i förhållande till det antal föreläsningar, som anstalten anordnar. Jag
har också blivit övertygad om behovet av en utjämning av kostnaderna
för föreläsarnas resor. En dylik utjämning skulle innebära avsevärda fördelar
framför nu gällande system, icke minst med hänsyn till landsbygdens
intressen. Däremot är jag icke beredd att nu — såsom i några remissyttranden
påyrkats — föreslå åtgärder i syfte att åstadkomma en utjämning
jämväl av kostnaderna för traktamentsersättningar åt föreläsare. I
fråga om understödsbeloppens storlek tillstyrker jag utredningens förslag,
att statsunderstödet skall utgå med 25 kronor för varje av anstalten anordnad
föreläsning upp till ett antal av 10 för år samt med 10 kronor för
varje föreläsning därutöver. Utredningen har vid avgivandet av sitt förslag
utgått från ett föreläsningsarvode av 30—40 kronor för föreläsning. Enligt
vad jag under hand erfarit, ha föreläsningsorganisationerna numera höjt
arvodet till 45 kronor för föreläsning. Som följd härav skulle med ett statsunderstöd
av 25 kronor per föreläsning och en resekostnadsersättning av
— enligt utredningens beräkning — i medeltal 10 kronor per föreläsning
de mindre föreläsningsanstalterna icke — såsom i betänkandet förutsättes
— komma i åtnjutande av ett sammanlagt bidrag ungefärligen motsvarande
föreläsningsarvodet. Även om jag i och för sig finner en ökning
av det tidigare gällande föreläsningsarvodet rimlig, är jag emellertidl icke
beredd att nu av denna orsak förorda en ökning av de av utredningen föreslagna
understödsbeloppen, detta så mycket mindre som det icke synes
uteslutet, att resekostnadsersättningen i medeltal kan komma att överstiga
10 kronor per föreläsning.
Utredningens förslag, att som villkor för understöd till lokal föreläsningsanstalt
skall gälla, att föreläsningarnas antal för år icke bör understiga
10, har mötts av erinringar från landsbygdshåll. Jag finner invändningarna
bärande och förordar i likhet med skolöverstyrelsen, att antalet nedsättes
till 8, med rätt för överstyrelsen att medgiva ytterligare nedsättning, då
särskilda förhållanden sådant påfordra. Någon undre gräns för skolöverstyrelsens
dispensrätt synes mig icke erforderlig.
41
Kungl. Maj ds proposition nr 20.j.
Utjämningen av kostnaderna för föreläsarnas resor torde i enlighet med
utredningens förslag böra genomföras på så sätt, att resekostnaderna ersättas
ur ett särskilt för ändamålet anvisat anslag av förslagsanslags natur,
vilket torde böra ställas till skolöverstyrelsens förfogande. Resekostnadsersättning
av statsmedel torde vid varje anstalt böra utgå för högst 30
föreläsningar per år. Den torde böra beräknas enligt reseklass II i allmänna
resereglementet. En utbetalning efter av vederbörande föreläsare utställd
reseräkning torde vara att föredraga framför det av utredningen föreslagna
förfaringssättet. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
erforderliga bestämmelser i fråga om utbetalningsförfarandet. För att nödig
sparsamhet skall iakttagas torde böra föreskrivas, att anstalt för förmedling
av föreläsningar skall aktgiva på att längre föreläsningsresor såvitt möjligt
anordnas i form av turnéer.
Jag biträder utredningens förslag om anvisande av 3 000 kronor till resestipendier
åt deltagare i av skolöverstyrelsen anordnade konferenser för
föreläsare och om utgivande genom överstyrelsens försorg av förteckningar
över föreläsare och föreläsningsämnen.
Landsorganisationen har i sitt remissyttrande föreslagit, att 20 000 kronor
måtte anvisas till föreläsningar i samband med central kursverksamhet,
anordnad av till studieförbund anslutna organisationer. Förslaget innebär
såtillvida ett avsteg från hittills följda principer för den statsunderstödda
föreläsningsverksamheten som ifrågavarande föreläsningar beräknas
icke vara offentliga utan enbart rikta sig till organisationens egna medlemmar.
Det synes mig emellertid uppenbart, att den verksamhet, som här
avses, har ett bildningsvärde, som väl kan jämföras med de offentliga
föreläsningarnas. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta mig ett statligt
stöd till den föreläsningsverksamhet, som här är i fråga. Som villkor torde
böra föreskrivas, att föreläsningarna skola vara av allmänbildande karaktär
och icke avse den anordnande organisationens egna förhållanden samt
att föreläsare och föreläsningsämnen skola väljas ur av skolöverstyrelsen
utgivna eller godkända förteckningar eller också eljest vara på förhand
godkända av skolöverstyrelsen. Mot storleken av det föreslagna anslagsbeloppet
har jag intet att erinra. Det torde böra ställas till skolöverstyrelsens
förfogande att av överstyrelsen fördelas på liknande sätt som anslagsmedlen
till föreläsningsverksamhet i anslutning till lokalt organiserat
studiearbete.
Det av föreläsningsförbundens riksorganisation framlagda förslaget, att
föreläsningsanslaget i dess helhet skall erhålla karaktären av förslagsanslag
kan jag icke biträda.
17. Folkbildningskurser.
För anordnande av folkbildningskurser (flyttande folkhögskolekurser)
har statsunderstöd utgått från och med budgetåret 1928/29. Kurserna ha
ett relativt betydande omfång: minst 30 timmar, varav 10 timmar föreläs
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 264-
ningar. De skola bedrivas med minst 10 undervisningstimmar i veckan,
dock med rätt för skolöverstyrelsen att medgiva nedsättning såväl beträffande
timantalet i dess helhet som beträffande antalet veckotimmar. En
sådan nedsättning har medgivits i fråga om antalet timmar per vecka, dock
i allmänhet ej längre än till 6 timmar i veckan. Storleken av det statsunderstöd,
som kan utgå till varje kurs, är icke författningsvis fastställt.
Enligt praxis utgår för varje kurs ett understöd av omkring 400 kronor.
Såsom understödsvillkor gäller, att kommuner och enskilda skola till arvode
åt lärare vid elementär undervisning i folkskolans ämnen tillskjuta minst
tre gånger så stort belopp och till övriga utgifter minst lika stort belopp
som statsunderstödet.
Enligt utredningens förslag bör statsunderstöd utgå förutom till den hittillsvarande
typen av folkbildningskurser — vilket namn utredningen anser
böra ersätta benämningen flyttande folkhögskolekurser — jämväl till kortare
kurser, s. k. ämneskurser. I fråga om de längre kurserna, de egentliga
folkbildningskurserna, förordar utredningen, att dylik kurs i regel skall omfatta
högst tre olika ämnen eller ämnesgrupper. I övrigt ifrågasättas inga
andra ändringar i fråga om kursernas anordnande än en begränsning i normalfall
av timantalet per vecka till 6, med bibehållen möjlighet för skolöverstyrelsen
att nedsätta såväl timantalet i dess helhet som timantalet
per vecka. Beträffande understödets storlek föreslår utredningen, att denna
fixeras samt att förutnämnda bestämmelse, att kommuner eller enskilda
i vissa fall skola tillskjuta minst tre gånger så stort belopp som statsunderstödet,
skall utgå och lokalt bidrag i intet fall krävas till högre belopp än
statsunderstödet. Med hänsyn till den allmänna höjning av folkbildningsarbetets
kvalitet, som i betänkandet anges som önskvärd, finner utredningen
ett belopp av 500 kronor per kurs motiverat. Då emellertid även
här viss resekostnadsersättning beräknas skola utgå, föreslås understödet
skola utgöra högst 400 kronor per kurs om 30 timmar med tillägg av 10
kronor för överskjutande timme upp till 60 timmar. Maximibeloppet anses
i första hand böra utgå för kurser i avlägset liggande och ekonomiskt mindre
bärkraftiga orter. Av beloppet avses 100 kronor utgöra bidrag till bestridande
av folkbildningsförbundens kostnader för kursverksamhetens organisation.
Vad resekostnaderna angår bör enligt utredningens mening ersättning
av statsmedel utgå för den kostnad, som belöper å de föreläsningstimmar
intill 10, som ingå i kursen. Ersättningen föreslås skola utgå
ur samma förslagsanslag som övriga resekostnadsersättningar åt föreläsare.
För de kortare kurserna, ämneskurserna, föreslås i tillämpliga delar skola
gälla samma villkor som för de egentliga folkbildningskurserna. De böra
enligt utredningens mening begränsas till att omfatta ett eller högst två
ämnen alltefter kursernas längd och omfatta högst 20 och minst 10 timmar,
fördelade med minst 5 timmar i veckan. Omfattar en kurs mindre än
43
Kungl. Maj:ts ''proposition nr SO4.
20 timmar, anses den som regel böra omfatta endast ett ämne. Statsbidragets
storlek föreslås skola utgöra högst 15 kronor för timme räknat. Då
kurserna torde få karaktären av ortskurser, anses någon resekostnadsersättning
icke böra utgå. Av understödsbeloppet avses 3 kronor utgöra bidrag
till bestridande av folkbildningsförbundens kostnader för kursverksamhetens
organisation.
Till folkbildningsförbunden, vilka anordna kurserna, utgår för närvarande
icke något statsunderstöd. För att möjliggöra kursernas administration
beräknar utredningen, såsom framgår av det föregående, att en viss
del av understödet för kursernas anordnande skall användas för organisationskostnader.
För att möjliggöra en konsulentverksamhet i anslutning
till folkbildningskurserna föreslår utredningen vidare ett särskilt understöd
för detta ändamål, avsett att täcka halva kostnaden för konsulentverksamheten.
Då det för närvarande icke anses nödvändigt med konsulenter för
alla län, förordas, att understödet utgår till Folkbildningsförbundet i dess
egenskap av samarbetsorgan för länens folkbildningsförbund att av detta
fördelas på lämpligt sätt.
Skolöverstyrelsen tillstyrker till alla delar utredningens förslag.
Folkbildning sförbundet framhåller, att det blivit allt svårare att tillgodose
kraven på föreläsare vid folkbildningskurserna. Samtidigt ställdes
även för dessa kurser fordringar på höjd standard. Med de på alla punkter
ökade omkostnaderna är det enligt förbundet fara för standardsänkning,
om ej det av utredningen föreslagna högsta understödet per kurs
höjes från 400 till 500 kronor. Förbundet föreslår vidare, att resekostnadsersättning
icke skall begränsas till ett visst högsta antal föreläsningar utan
till ett visst antal föreläsare, t. ex. 5. I fråga om ämneskurserna föreslår
förbundet även statsbidrag till reseersättning för föreläsare, förslagsvis för
högst 3 föreläsare per kurs.
Svenska fiskarenas studieförbund framhåller, att kursverksamheten har
en mycket stor uppgift att fylla i fiskarenas studieverksamhet. Under studieåren
1945—46 hade 27 kortare kurser varit anordnade. Dessa kurser
kunna enligt studieförbundet hänföras till betänkandets kortare kurser,
ehuru de inom förbundet benämnas fiskaredagar eller informationsdagar.
Förbundet anhåller, att det även i fortsättningen skall kunna få anordna
dylika kurser och erhålla samma stöd som folkbildningsförbunden.
Svenska landsbygdens ungdomsförbund finner förslaget om att folkbildningsförbunden
i viss omfattning skola erhålla statsbidrag för anställande
av bildningskonsulenter i länen icke vara välbetänkt. Enligt förbundets
mening böra de uppgifter, som ansetts skola tillkomma dessa tjänstemän,
i stället handhavas av de olika studieförbundens distriktsledningar.
44
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20jf.
Erfarenheten har visat, att folkbildningskurserna äro ett av de värdefullaste
inslagen i folkbildningsarbetet. Från olika håll bestyrkes kursernas
förmåga att samla en hel bygd kring studiet av betydelsefulla ämnen. Under
sådana omständigheter finner jag det angeläget, att staten ger denna
del av folkbildningsarbetet ett verksamt stöd.
Utredningens förslag angående de egentliga folkbildningskursernas anordning
ger mig icke anledning till erinringar. Jag biträder jämväl förslaget,
att understödet skall utå med högst visst belopp för varje kurs. Vad Folkbildningsförbundet
anfört torde ej böra föranleda ett frångående av utredningens
förslag. Jag förordar alltså, att bidraget fastställes till högst
400 kronor per kurs om 30 timmar, med tillägg av 10 kronor för överskjutande
timme upp till 60 timmar. Därjämte torde resekostnadsersättning
böra utgå i den omfattning, som utredningen föreslagit. Jag biträder
vidare utredningens förslag, att statsunderstöd jämväl skall utgå till kortare
kurser av samma typ som de hittillsvarande folkbildningskurserna och
har intet att erinra mot de föreslagna understödsgrunderna.
Med anledning av det av svenska fiskarenas studieförbund framlagda
förslaget, att jämväl detta förbund skulle få med statsunderstöd anordna
kurser av samma typ som de kortare folkbildningskurserna, vill jag framhålla,
att utredningen förutsatt, att visst understöd alltjämt skall utgå till
förbundet från anslag under nionde huvudtiteln. Den kursverksamhet, som
av studieförbundet åsyftas, torde få anses tillgodosedd genom det i riksstatsförslaget
för nästa budgetår under nyssnämnda huvudtitel uppförda
anslaget å 15 000 kronor till Bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund.
Utredningens förslag om understöd till Folkbildningsförbundet för konsulentverksamhet
finner jag befogat. Till frågan om understödets storlek
tager jag ställning i det följande. Med anledning av vad svenska landsbygdens
ungdomsförbund anfört, vill jag framhålla, att den konsulentverksamhet,
som här åsyftas, icke är avsedd att ingripa i den bildningsverksamhet,
som de olika studieorganisationerna anordna, utan avser att stödja
den kursverksamhet, som länens folkbildningsförbund organisera.
18. Studiecirklar.
Utredningens förslag.
Utredningens mest genomgripande förslag avser statsunderstöd till studiecirkelverksamheten
.
Studiecirkeln definieras som en kamratkrets för gemensamma teoretiska
eller praktiska studier över ett angivet ämne efter en på förhand uppgjord
plan. För att en dylik cirkel skall erhålla statsunderstöd, måste den enligt
utredningens mening fylla vissa minimikrav. I stället för en detaljerad kontroll
av studiearbetet från de statliga myndigheternas sida föreslås därvid,
att garantier skapas för att studiearbetet har en erforderlig standard. Härför
Kungl. Maj:ts proposition nr 204. 45
måste enligt utredningens mening vissa krav uppställas i fråga om lärares
och ledares kvalifikationer, i fråga om korrespondenskurser samt i fråga om
de studieplaner och s. k. grundböcker, som komma till användning i cirkelarbetet.
Kontrollen av lärares och ledares kvalifikationer överlåtes enligt utredningens
förslag i fråga om studiecirklar, anslutna till studieförbund, åt dettas
ledning, varvid förutsättes, att förbundet har tillgång till en av skolöverstyrelsen
godkänd studierektor. I fråga om fristående studiecirklar föreslås
däremot lärarnas och ledarnas kompetens skola prövas av skolöverstyrelsen.
Till ledning för förbunden vid prövning av vederbörandes kompetens anses
vissa allmänna kompetenskrav böra uppställas, i fråga om lärarna i syfte
att garantera, att dessa besitta erforderliga kunskaper inom den ämnesgrupp,
som studiecirkelarbetet omfattar, och lämplighet för uppgiften. I
fråga om korrespondenskurser förordar utredningen, som förut nämnts, att
vederbörande korrespondensinstitut skola ställas under inspektion av skolöverstyrelsen.
För kontroll av studieplaner och grundböcker föreslår utredningen
slutligen bestämmelser liknande dem, som föreslagits beträffande
ledare och lärare.
Utöver nämnda krav i fråga om lärare, ledare, korrespondenskurser,
studieplaner och grundböcker uppställas vissa krav med avseende å det
ämne, som studiecirkeln behandlar. Statsunderstöd föreslås sålunda icke
skola utgå till cirklar, som behandla ämnen, avseende den egna organisationens
interna förhållanden. Enligt den definition, som utredningen använder
i det kungörelseförslag, som är bifogat betänkandet, skall understöd
i övrigt utgå till cirklar, som behandla elementära ämnen av grundläggande
karaktär samt ämnen av allmänt bildande karaktär. Slutligen uppställas
vissa krav i fråga om studietidens längd och antalet medlemmar i studiecirkeln.
Utredningen räknar därvid med fyra olika typer av cirklar: grundcirklar,
som behandla elementära ämnen (ämnen inom folkskolans kursplan,
moderna språk, bokföring, maskinskrivning, stenografi, yrkesval),
bildningscirklar, som behandla ämnen av allmänt bildande karaktär
(kultur- och bildningsfrågor, medborgarfrågor, språk, praktiska ämnen
med bildande syfte), ungdom scirklar, som ha medlemmar i åldern
14—18 år och behandla grundcirkelns och bildningscirkelns ämnen på ett
för ungdomen särskilt tillrättalagt sätt, samt universitetscirklar,
som behandla bildningscirkelns ämnen och ledas av genom högre akademiska
studier kvalificerade lärare. Studietiden anses böra utgöra för
grundcirklar minst 24 studietimmar samt för bildningscirklar och ungdomscirklar
minst 1 (5 studietimmar. För universitetscirklarna, som beräknas
samla eliten av de bildningsintresserade, räknar utredningen med en studietid
av 9(i studietimmar, fördelade på två år. Den liingre studietiden för
grundcirklarna motiveras med att den huvudsakliga delen av studiearbetet
beräknas vara förlagd till cirkclsammankomsterna, medan utredningen i
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 90Jf.
fråga om bildningscirklarna räknar med att dessa kräva ett avsevärt mått
av hemarbete och en större personlig insats av deltagaren. Minimiantalet
deltagare anses böra utgöra 10 för grundcirklar, ungdomscirklar och universitetscirklar.
För bildningscirklar, som enligt utredningens mening genomsnittligt
torde stå betydligt högre i kvalitativt hänseende än grundcirklarna,
finner utredningen ett minimum av 5 deltagare kunna godtagas. I fråga
om såväl deltagarnas antal som studietidens längd förutsätter utredningen,
att skolöverstyrelsen skall kunna medgiva dispens i sådana fall, där avstånd
eller deltagarnas arbetsförhållanden göra sådan motiverad. I fråga om
musikcirklar räknar utredningen med statsunderstöd vid övningar med
ända ned till 2 deltagare.
Medan grundcirkeln har formen av lärarcirkel eller korrespondenscirkel,
har man enligt utredningen i fråga om bildningscirkeln att räkna med ett
mera differentierat studiesätt. Vid sidan av korrespondenscirkeln förekomme
såväl lärarcirkel och lyssnargrupp som samtalscirkel. Nära lyssnargruppen
stode föreläsningscirkeln sådan den förekomme inom de flesta studieförbund
i anslutning till de av arbetarnas bildningsförbunds centralbyrå
anordnade föreläsningsserierna. Utmärkande för föreläsningscirkeln vore,
att den hela tiden arbetade under ledning av en föreläsare. Utredningen
anser att även den vanliga bildningscirkeln vid vissa tillfällen skulle med
fördel kunna anordnas som föreläsningscirkel, och utredningen föreslår därför,
att bildningscirkel skall få rätt att i begränsad omfattning tillkalla
föreläsare.
I fråga om statsunderstödets storlek föreslår utredningen, att detta
sättes i relation till cirklarnas kostnader för lärare, ledare, föreläsare, korrespondenskurser,
studieplaner och grundböcker. Däremot bör enligt utredningens
mening understöd till lokalkostnader icke utgå. Statens andel av
nyss angivna kostnader föreslås skola principiellt fastställas till hälften av
studiecirklarnas verkliga utgifter för ifrågavarande ändamål med den begränsning,
som kan ligga däri, att maximibelopp bestämmas för arvoden
till lärare och ledare, för korrespondenskurser och för kostnaderna per cirkeldeltagare
för studieplaner och grundböcker. Under hänvisning till att staten
har ett särskilt ansvar för att de bildningsmöjligheter, som grundcirklarna
representera, beredas envar, som anser sig ha behov därav, föreslås likväl,
att bidraget i fråga om dessa cirklar skall utgå med tre fjärdedelar av kostnaderna
för lärare och ledare, respektive korrespondenskurser men med
hälften av kostnaderna för studieplaner och grundböcker. Samma bidragsgrunder
föreslås för ungdomscirklarna i syfte att främja ungdomens deltagande
i cirkelarbetet. Å andra sidan räknar utredningen i fråga om bildningscirklarna
med högre lärararvoden och högre kostnader för studieplaner
och grundböcker. I fråga om grundcirklar och ungdomscirklar räknar utredningen
med ett högsta lärararvode av 4 kronor per timme och i fråga om
bildningscirklar med ett arvode av 6 kronor per timme. I båda fallen skulle
47
Kungl. Maj:ts proposition nr SO4.
sålunda statens andel utgöra högst 3 kronor per timme. Utredningen räknar
vidare med ett högsta ledararvode av 2 kronor per timme, varav statens
andel alltsa skulle utgöra 1 krona 50 öre, respektive 1 krona. Kostnaderna
för korrespondenskurs maximeras till 80 kronor per kurs (statens andel
60 kronor, respektive 40 kronor) och kostnaderna för studieplaner och
grundböcker till 5 kronor per deltagare för grundcirklar och ungdomscirklar
och 10 kronor för bildningscirklar (statens andel 2 kronor 50 öre och 5
kronor).
I fråga om universitetscirklarna innebär utredningens förslag, att lärarkostnaderna
helt skola bestridas av statsmedel. Som ledare räknar utredningen
i första hand med stipendierade docenter. Utredningen framhåller,
att den diskuterat, om ledandet av universitetscirklar bör vara att betrakta
som ett åtagande från enskilda universitetslärares sida jämsides med den
undervisning, som dessa ha att lämna som akademiska lärare, eller om
denna verksamhet skall betraktas som en normal uppgift för universiteten.
Utredningen förklarar sig närmast böjd för den senare linjen och föreslår
i enlighet härmed, att innehavare av docentstipendium skall kunna fullgöra
den med stipendiet förenade undervisningsskyldigheten genom att leda en
eller flera universitetscirklar. För att möjliggöra en sådan anordning föreslår
utredningen, att två nya docentstipendier inrättas, ett i Uppsala och
ett i Lund, varvid utredningen avser, att vederbörande universitet genom
förvärvet av det nya stipendiet skall ikläda sig skyldigheten att avstå från
en eller flera docenters tjänstgöring i en omfattning, som sammanlagt motsvarar
en docents stadgade tjänstgöringsskyldighet. Om erfarenheterna
skulle visa sig goda, föreslår utredningen, att stipendiernas antal efter hand
ökas och att högskolorna i Stockholm och Göteborg därvid även komma i
åtanke.
För ledande av universitetscirklar böra enligt betänkandet även läroverkslärare
med docentkompetens kunna komma i fråga i viss begränsad
omfattning. För detta ändamål föreslår utredningen ett särskilt anslag.
Utredningen räknar därvid med ett arvode av 50 kronor per dubbeltimme.
Härutöver borde lärarna i förekommande fall erhålla ersättning för resa och
vivre. Denna ersättning syntes dock böra erläggas av cirkeldeltagarna. Från
anslaget till universitetscirklar anses även böra utgå understöd till cirkeldeltagarna
för inköp av erforderlig litteratur av grundbokskaraktär. Beloppet
föreslås maximerat till 20 kronor per deltagare, varav statens andel
beräknas utgöra 10 kronor.
I fråga om medelsanvisningen för understöd åt studiecirkclverksamheten
i allmänhet framhåller utredningen, att ett tillämpande av de förordade
principerna som konsekvens snarast skulle kräva, att anslaget för ändamålet
erhölle karaktär av förslagsanslag. Därigenom skulle cn studieorganisation
vid uppgörandet av sina studieplaner kunna riikna med att erhålla
48
Kungl. Maj:ts proposition nr SO.f.
erforderligt statsunderstöd för alla cirklar, som fyllde de uppställda villkoren,
vilket onekligen skulle medföra en i och för sig önskvärd stabilitet
i bildningsarbetet. Av statsfinansiella skäl har utredningen emellertid ansett
sig böra föreslå, att anslaget uppföres såsom obetecknat.
Beslut om tilldelande av understöd för studiecirkelverksamhet bör enligt
utredningens förslag meddelas av skolöverstyrelsen. Ansökningar om understöd
föreslås skola göras hos skolöverstyrelsen före den 15 november det
budgetår ansökningen avser. Utredningen framhåller, att ansökningarna
vid denna tidpunkt givetvis icke kunna upptaga annat än den ungefärliga
kostnaden för verksamheten. Vid studiesäsongens slut skulle studieförbunden
och de enskilda studiecirklarna inkomma med redovisning för understödets
utnyttjande. Hade beräknat antal studiecirklar icke kunnat anordnas
i avsedd omfattning eller hade kostnaderna för cirklarna understigit
beräknat belopp, borde medel, som icke tagits i anspråk, återlämnas till
statsverket. För de enskilda studiecirklarna borde särskilda kontrollföreskrifter
meddelas.
Y ttranden.
Utredningens förslag, att understöd skall utgå till studiecirklar, har
lämnats utan erinran av de hörda remissinstanserna. Mot detaljer i förslaget
ha däremot invändningar gjorts.
Vad först angår de föreslagna garantierna för bildningsarbetets kvalitet,
har landsorganisationen framhållit, att en föreskrift, att skolöverstyrelsen
skall avgöra kompetensen hos den studierektor, som vederbörande studieförbund
utser, kan innebära hinder vid besättandet av en dylik plats med
mest lämpliga person. Det torde vara fullt tillräckligt, framhåller organisationen,
om i detta fall samma regler tillämpas som beträffande kompetensen
för lärare i studiecirklar, d. v. s. att vederbörande genom kunskapsprov
och vunnen praktisk erfarenhet styrker sin kompetens inför den styrelse,
som har att utse vederbörande. I fråga om lärarnas kompetens föreslår
N. K. I.-skolan, att granskning av studiecirkellärares eller ledares kompetens
i fråga om korrespondenscirklar icke skall prövas av studieförbunden utan
av vederbörande korrespondensinstitut, som i tveksamma fall bör äga rätt
att hänskjuta frågan till skolöverstyrelsen. Sveriges husmodersföreningars
riksförbund framhåller önskvärdheten av att fordringarna på lärares och
studiecirkelledares kompetens i avsevärd grad mildras. Å andra sidan har
ett par av de hörda instanserna framlagt förslag om en ökad kontroll
av studiecirkelverksamheten. Folkskolinspektören i Bohusläns inspektionsområde
framhåller sålunda lämpligheten av att studiearbetet på en plats
övervakas av en särskilt utsedd inspektor på orten, väl förtrogen med det
frivilliga studiearbetet. Ett liknande förslag har framlagts av centralbyrån
i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar, som förmenar, att ett hela
landet omfattande riksförbunds cirkelverksamhet icke effektivt kan kon
-
49
Kungl. Maj:ts proposition nr ‘204-
trolleras av en studierektor. Kooperativa förbundet finner starka skäl tala
för att studieplaner och grundböcker, som användas av anslagssökande
studiecirklar, skola ha godkänts av skolöverstyrelsen, för att cirklarna skola
kunna tilldelas anslag. Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.
Den av utredningen föreslagna indelningen av studiecirklarna i vissa
grupper med olika bestämmelser rörande statsunderstödets storlek samt
minimiantal deltagare och sammankomster har avstyrkts i flera av de avgivna
remissvaren.
Arbetarnas bildningsförbund har sålunda framhållit, att en uppdelning
av studiecirklar på sätt de sakkunniga föreslagit kommer att möta vissa
svårigheter i den praktiska tillämpningen. Det komme alltid att föreligga
svårigheter att avgöra, om vissa cirklar skulle räknas till den ena eller
andra gruppen. Förbundet framhåller, att sådana tolkningssvårigheter böra
undvikas, eftersom det måste anses önskvärt, att villkoren för statsbidrag
äro så enkelt och klart utformade, att de lokala krafterna vid planeringen
och kostnadsberäkningen icke behöva tveka om bidragsmöjligheternas storlek.
Likartade invändningar göras av godtemplarordens studieförbund, jordbrukarungdomens
förbund, nationaltemplarordens studieförbund, svenska
landsbygdens studieförbund och kooperativa förbundet. Svenska landsbygdens
studieförbund framhåller emellertid, att, då enligt dess förmenande
staten har ett särskilt ansvar för de elementära bildningsmöjligheterna,
det tillägget bör göras, att cirkel, som studerar vissa av skolöverstyrelsen
angivna skolämnen av särskild betydelse, skall erhålla understöd efter gynnsammare
villkor än andra. Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens
folk samt svenska landsbygdens ungdomsförbimd anlägga synpunkter
liknande de av svenska landsbygdens studieförbund anförda.
Ungdomsvårdskommittén finner uppdelningen på två huvudgrupper,
grundcirklar och bildningscirklar, träffande men anser det icke påkallat
att ställa olika krav på de båda cirkeltyperna i fråga om deltagarantal och
studietidens längd.
Skolöverstyrelsen finner den föreslagna gränsdragningen svår att genomföra
i praktiken och föreslår, att grundcirklar och bildningscirklar sammanföras
till en grupp, benämnd studiecirklar. Liksom flertalet av de
hörda remissinstanserna anser överstyrelsen emellertid, att ungdomscirklar
böra bibehållas som en särskild grupp liksom universitetscirklar.
Vad angår utredningens krav i fråga om antalet sammankomster i en
cirkel och antalet deltagare i sammankomsterna ha i första hand de på
landsbygden verksamma studieförbunden framhållit, att de uppställda
villkoren icke låta förena sig med de verkliga förhållandena. Godtemplarordens
studieförbund meddelar, att de föreslagna kraven i fråga om grundcirklar
och bildningscirklar skulle uppfyllas av endast 25, respektive 50
procent av de till förbundet anslutna cirklarna. Vad svenska landsbygdens
4 — Biliang till riksdagens protokoll 191/7. 1 sand. Nr 20//.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 304-
studieförbund angår, skulle i fråga om grundcirklarna endast 18 procent
fylla kraven. Sistnämnda förbund anför:
Då förhållandena beträffande andra bildningsorganisationers studiecirklar
på ren landsbygd knappast torde vara annorlunda skulle de krav,
som utredningen uppställt för grundcirklarna, alltså medföra, att studiecirklar
på landsbygden, som önska komplettera bristerna i folkskolundervisningen,
praktiskt taget bleve utan statsunderstöd. Utredningen har
visserligen uttalat, att en viss dispensmöjlighet skulle finnas, men ett
system, som kräver dispens till över 90 procent, är icke försvarligt. För
övrigt skulle ett sådant system med därav följande osäkerhet angående
eventuellt statsbidrag vara av mycket ringa värde för ifrågavarande
studiecirklar. För tätorternas studiecirklar är det däremot mycket lätt
att uppfylla de av utredningen uppställda kraven för grundcirklar. De bestämmelser
för statsbidrag, som utredningen föreslagit för grundcirklar,
äro därför ägnade att på tätorterna, som ha den bästa folkskolundervisningen,
stimulera cirklarna att välja skolämnen, under det att på glesorterna,
som ha den svagaste folkskolan, cirkelstudier i dessa ämnen motverkas.
De nämnda organisationerna ha under sådana omständigheter framställt
förslag om en sänkning av såväl minimiantalet studietimmar som minimiantalet
deltagare i cirklarna och förorda därvid, att minimiantalet deltagare
sättes till 5 för såväl grundcirklar, bildningscirklar som ungdomscirklar och
antal studietimmar till 16, fördelade på 8 sammankomster. Samma förslag
göres av ungdomsvårdskommittén. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
föreslår för grundcirklarna 8 deltagare och 20 studietimmar,
fördelade på 10 sammankomster. Kooperativa förbundet förordar 8 deltagare
och 16 studietimmar, fördelade på 8 sammankomster. Skolöverstyrelsen
anför:
Visserligen förutsattes ett dispensförfarande, varigenom studiecirklar med
lägre antal sammankomster och deltagare än det föreslagna skulle kunna
komma i åtnjutande av ett statsbidrag, men enligt överstyrelsens mening
kommer ett dispensförfarande, som från början skulle vara nödvändigt att
tillgripa för mer än hälften av vissa förbunds studiecirklar, att utgöra en
orimlighet och åstadkomma en svår merbelastning på överstyrelsens arbete.
Vid övervägande av det lämpliga antalet sammankomster och cirkeldeltagare
har det förefallit överstyrelsen vara större möjligheter att åstadkomma
flera sammanträden i en redan verksam cirkel än att samla flera
deltagare till cirklarna. Överstyrelsen vill därför stanna vid att föreslå 10
sammankomster och 8 deltagare i sammankomsterna under i övrigt samma
villkor som utredningen föreslår. Dessa siffror synas överstyrelsen böra
gälla såväl studiecirklar som ungdomscirklar. Överstyrelsen räknar med
att dispensmöjlighet fortfarande skall finnas, varvid hänsyn bör kunna
tagas såväl till avstånd och kommunikationsförhållanden som till studiernas
karaktär. Därigenom skulle det vara möjligt att bereda såväl landsbygdens
studiearbete som det kvalificerade studiearbete, som utredningen velat
gynna genom införande av begreppet bildningscirklar, förhållandevis gynnsamma
understödsvillkor.
51
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204.
I anledning av skolöverstyrelsens yttrande ha sedermera godtemplarordens
studieförbund, nationaltemplarordens studieförbund samt svenska
landsbygdens studieförbund i skrivelse av den 28 januari 1947 framhållit,
att även skolöverstyrelsens minimikrav, minst 8 deltagare på minst 10 sammankomster,
skulle, om det genomfördes, utestänga flertalet av de på den
egentliga landsbygden nu befintliga studiecirklarna från statsunderstöd,
såvida icke ett för studiecirklarna osäkert dispensförfarande skulle givas
orimliga proportioner. Förbunden framhålla vidare, att det icke är endast
avstånd och kommunikationsförhållanden, som lägga hinder i vägen för
landsbygdens studiecirkelverksamhet och bland annat nödvändiggöra
ganska små cirklar. Arbetsförhållandena inom jordbruket medförde, att
cirklar, som hade deltagare från denna stora yrkesgrupp, först ganska sent
på hösten kunde börja sin verksamhet. I skogsbygder orsakade dessutom
skogsarbetena, i synnerhet i Norrland, avbrott i studiearbetet under årets
första månader, då skogsarbetet vore mest intensivt. Nämnda arbetsförhållanden
inom jord- och skogsbruk medförde, att landsbygdens studiecirklar
i allmänhet finge en kort studiesäsong. Under sådana omständigheter
hemställes, att minimikravet, åtminstone för landsbygdens vidkommande,
måtte fastställas till minst 5 deltagare vid minst 8 sammankomster. I en
till skrivelsen fogad bilaga framhåller godtemplarordens riksstudieledning,
att kravet på minst 10 sammankomster måste anses vara för högt tilltaget.
Studieledningen fortsätter:
Ännu svårare skulle det vara för våra landsbygdscirklar att fylla ett krav
på 8 medlemmar närvarande vid minst 10 sammankomster, vilket skulle
betyda minst 10 medlemmar i cirkeln. Att inte mindre än 55 procent av
hela antalet cirklar icke nu fyller ett sådant villkor, visar tillräckligt tydligt,
att ett sådant krav är att anse som oskäligt högt.
I en särskild skrivelse, likaledes av den 28 januari 1947, instämmer jordbrukarungdomens
förbund utan reservation i syftet med nyssnämnda av
godtemplarordens studieförbund m. fl. ingivna skrivelse.
Vad angår de av utredningen föreslagna maximibeloppen för arvoden till
lärare och ledare har arbetarnas bildningsförbund framhållit, att det på
många platser torde vara omöjligt att erhålla kvalificerade lärare för de
angivna högsta arvodena. För att uppnå en smidigare anpassning efter
vunna erfarenheter föreslår förbundet, att bestämmelser i ämnet icke intagas
i en blivande kungörelse utan i stället regleras genom skolöverstyrelsens
tillämpningsföreskrifter.
Jordbrukarungdomens förbund föreslår, att understöden till studiecirkelstudier
såväl beträffande bidragen till lärarkostnader, ledarkostnader, kostnader
för korrespondenskurser som kostnader för studieplaner och grundböcker
utgå efter samma grunder till samtliga studiecirklar, dock med det
undantaget, att bidragen ökas med 50 procent i samma utsträckning som
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
de till cirkeln anslutna medlemmarna uppnå en ålder av högst 18 år det år,
studierna av resp. ämne påbörjats, såvida icke det statliga stödet exempelvis
till cirklar, vilka ledas av lärare med docentkompetens, gives en sådan
omfattning, att ett ökat stöd till en viss del av studiecirkelverksamhetens
klientel göres överflödigt.
Skolöverstyrelsen föreslår, att statsbidraget till lärararvoden sättes till
högst hälften av verkliga kostnaden, dock högst 3 kronor per studietimme.
För arvode till studieledare föreslås likaledes ett bidrag med högst hälften
av kostnaden, dock högst en krona per studietimme. Vidare föreslås bidrag
med högst hälften av kostnaden för korrespondenskurs, dock högst 50
kronor, och högst hälften av kostnaderna för studieplaner och grundböcker,
dock högst 5 kronor för varje medlem i cirkeln. Överstyrelsen påpekar, att
utredningen räknat med en medelkostnad av 80 kronor för korrespondenskurs
i cirkel, men då cirklar med mer än 12 medlemmar icke äro sällsynta
och tillkomsten av sådana bör uppmuntras, bör beloppet höjas till 100
kronor. För ungdomscirklarna föreslår överstyrelsen ett statsbidrag med
tre fjärdedelar av kostnaderna för lärare, ledare och korrespondenskurs,
dock högst 4 kronor 50 öre per studietimme i lärararvode, en krona 50 öre
per studietimme i ledararvode och 75 kronor för korrespondenskurs. Bidraget
till studieplaner och grundböcker föreslås även här till hälften av
kostnaden, dock högst 5 kronor för varje medlem. Vidare förordar överstyrelsen,
att det av utredningen föreslagna bidraget till föreläsningar i
anslutning till studiecirkelarbete skall kunna utgå till samtliga studiecirklar
för vuxna.
Landsorganisationen föreslår, att statsunderstödet för samtliga cirklar
skall utgå med tre fjärdedelar av de verkliga kostnaderna. Med den begränsning,
som föreslås i fråga om lärararvoden, blir detta ändock, framhåller
organisationen, inte stort mer än hälften av kostnaderna, åtminstone
för de större städernas vidkommande, där lärararvodet i exempelvis
språkcirklarna är betydligt högre än vad som av utredningen förutsättes.
Jordbrukarungdomens förbund föreslår, att möjligheterna till erhållande
av bidrag till föreläsningskostnader göras uteslutande beroende av studieämnets
natur och icke av cirkelmedlemmarnas ålder.
Statskontoret framhåller, att statsbidraget för samtliga studiecirklar torde
böra begränsas till högst hälften av de av utredningen föreslagna maximibeloppen
för lärar- och ledararvoden in. m.
Utredningens förslag om särskilt stöd åt universitetscirklar har i princip
vunnit remissinstansernas gillande. Gentemot utformningen av förslaget ha
likväl erinringar framställts från olika håll. Av de hörda universitetsmyndigheterna
ha sålunda endast teologiska och filosofiska fakulteterna i Lund tillstyrkt
förslaget, att docent skall få utbyta sin undervisningsskyldighet mot
skyldighet att leda universitetscirklar, varvid de båda fakulteterna före
-
53
Kiingl. Maj:ts proposition nr Wf
slagit,
att särskilda till folkbildningsarbetet knutna docent stipendier skola
inrättas. Stipendierna föreslås skola stå öppna för docenter ur alla fakulteter
och lämplig person kunna erhålla stipendium, även om han tidigare under
sju år innehaft docentstipendium. Vidare föreslås bland annat, att docentstipendiat
skall kunna förordnas till innehavare av dylikt stipendium mot
det att han under tiden för detta förordnande avstår från docentstipendiet,
vilket under samma tid skulle kunna tilldelas annan docent.
Kanslern för rikets universitet avstyrker förslaget om utbyte av docentstipendiaternas
undervisningsskyldighet mot skyldighet att leda universitetscirklar
och framhåller, att den omständigheten, att ytterligare ett docentstipendium
inrättades vid vartdera universitetet, icke ersätter förlusten
av en stipendierad docents undervisning, eftersom det nya stipendiets innehavare
i regel icke kan ersätta den, som under läsåret ägnar sig åt universitetscirkeln.
Han förordar i stället, att ett belopp, motsvarande två docentstipendier,
eller i runt tal 22 000 kronor ställes till skolöverstyrelsens förfogande
för anordnande av universitetscirklar vid universiteten eller högskolorna
i Stockholm och Göteborg.
Liknande synpunkter anföras av flera av de hörda universitetsmyndigheterna.
Lärarrådet vid Göteborgs högskola föreslår därvid, att det av utredningen
begärda anslaget, helst utökat med ett belopp, motsvarande
ytterligare två docentstipendier, fördelas mellan universiteten och högskolorna.
Nationaltemplarordens studieförbund understryker likaledes behovet
av universitetscirklar jämväl i Stockholm och Göteborg. Centralbyrån
i Lund för populär a vetenskapliga föreläsningar framlägger ett förslag,
som i stort sett överensstämmer med det av teologiska och filosofiska fakulteterna
i Lund framlagda, Centralbyrån framhåller vidare, att ersättningen
för resekostnader och vivre, som enligt utredningens förslag skall erläggas
av cirkeldeltagarna, kan bli betungande, om deltagarna icke äro flera än
det föreskrivna minimiantalet 10, om en längre resa jämte övernattning erfordras.
Under sådana omständigheter föreslår centralbyrån, att av statsmedel
bekostas den del av resekostnaden, som överstiger 10 kronor per gång.
Ledararvodet föreslås vidare böra ökas till 60 kronor för dubbeltimme. Folkuniversitetets
nämnd avstyrker förslaget om att genom docentstipendier få
till stånd universitetscirklar och föreslår i stället ett anslag å 20 000 kronor
för anordnande av cirklar med lärarkrafter av kvalifikationer motsvarande
docentkompetens. Ledararvodet föreslås till minst 75 kronor per dubbeltimme.
1945 års universitetsberedning anför:
Beredningen hälsar med tillfredsställelse förslaget om ett återupplivande
av universitetscirklarna och en vidare utveckling av denna undervisningsform.
Däremot kan den ej obetingat biträda utredningens förslag, att innehavare
av docentstipendium skall kunna fullgöra den med stipendiet förenade
undervisningsskyldigheten genom att leda universitetscirklar. En docentstipendiats
främsta uppgift är att bedriva forskning under det begränsade
54
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 201,..
antal år hans stipendium varar; hans undervisning bör i största möjliga utsträckning
stimulera hans forskningsarbete och framför allt icke verka
hämmande på detta. Härav följer, att den undervisning, vartill en docentstipendiat
är pliktig, i främsta rummet bör vara vetenskaplig undervisning.
I vissa fall kan det emellertid vara befogat att göra unda.ntag från denna
regel och låta en docentstipendiat fullgöra sin undervisningsskyldighet
genom att meddela elementär undervisning. Ur denna synpunkt och under
den självklara förutsättningen, att universitetens egen undervisning icke
lider intrång, har beredningen inga mera betydande erinringar mot utredningens
förslag om inrättande av ett docentstipendium vid vartdera universitetet,
avsett att möjliggöra, att innehavare av docentstipendium skulle
kunna fullgöra sin undervisningsskyldighet genom att leda en eller flera
universitetscirklar. En lämpligare väg att nå vad utredningen avsett vore
emellertid enligt beredningens mening, att i stället för nämnda stipendier
ett årligt kursanslag av 10 000 kronor ställdes till vartdera universitetets
förfogande för bestridande av arvoden till universitetscirkelledare. Samma
belopp borde då enligt beredningens mening ställas till Stockholms och
Göteborgs högskolors förfogande, varvid det borde vara universiteten och
högskolorna obetaget att till universitetscirkelledare kalla vetenskapligt
skolade krafter, som ej höra till vederbörande lärosätes egna lärare.
Statskontoret avstyrker förslaget, i vad det avser inrättande av docentstipendier,
under framhållande av att undervisningen vid de planerade
universitetscirklarna icke torde få samma vetenskapliga karaktär som den
undervisning, som vid universiteten bestrides av innehavare av docentstipendium.
Vad angår det av utredningen begärda anslaget för anordnande av universitetscirklar
med anlitande av läroverkslärare och för understöd till inköp
av studieplaner och grundböcker vid universitetscirklar framhåller
filosofiska fakulteten i Lund, att även i tjänst varande eller f. d. ordinarie
universitetslärare eller docenter böra kunna komma i fråga som ledare.
Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar intager samma
ståndpunkt.
Ett flertal av de hörda instanserna ha avstyrkt utredningens förslag, att
anslaget till Understöd åt studiecirkelverksamhet skulle uppföras såsom
obetecknat. Sålunda ha bland andra Sveriges småskollärarinneförbund,
arbetarnas bildningsförbund, godtemplarordens studieförbund, svenska landsbygdens
studieförbund och samverkande bildningsförbunden yrkat, att anslaget
uppföres såsom förslagsanslag. Svenska landsbygdens studieförbund
har därvid framhållit, att de principer i fråga om statsunderstödets beräkning,
som utredningen förordar, kräva som konsekvens, att statsunderstödet
får karaktären av förslagsanslag. Förbundet yttrar bland annat:
Det kan knappast vara något statsfinansiellt intresse att giva statsunderstödet
till studiecirkelverksamheten en sådan karaktär, att beräkningarna
av anslagsbehovet måste ske på ganska lösa grunder och därtill försätta
studieförbunden i en synnerligen svår eller rent av ohållbar situation, om
de begärda anslagsbeloppen icke räcka till för samtliga enligt författningen
anslagsberättigade cirklar.
55
Kungl. Maj ds ''proposition nr 20/{.
Skolöverstyrelsen har för sin del framhållit, att det i praktiken torde möta
oöverstigliga svårigheter att administrera verksamheten, både från överstyrelsens
och från studieförbundens sida, om man icke kan utgå från att
de cirklar, som under föreslagna villkor skulle erhålla statsbidrag, verkligen
komma att åtnjuta detsamma. Överstyrelsen anför:
Från studieförbundens sida kommer problemet givetvis att te sig i hög
grad olika, om dessa kunna garantera statsbidrag till statsunderstödsberättigade
cirklar eller om de endast hypotetiskt kunna ställa sådana i utsikt.
Utredningen framhåller själv, hur viktigt det är, att folkbildningsarbetet
blir »uppsökande», d. v. s. strävar att utvidga ramen för folkbildningsarbetets
verksamhet. Denna strävan omöjliggöres emellertid i praktiken,
om man inte till de nya och helt naturligt i början svaga cirklarna kan
garantera hjälp i form av statsbidrag. Om vidare årliga justeringar av anslaget
skola göras med hänsynstagande till verksamhetens omfattning, bli
de budgettekniska fördelarna av ett obetecknat anslag förhållandevis obetydliga
i jämförelse med de administrativa nackdelarna. Från de pedagogiska,
organisatoriska och administrativa synpunkter, som överstyrelsen
i förevarande sammanhang har att företräda, får överstyrelsen därför föreslå,
att anslaget »understöd åt studiecirkelverksamhet» gives karaktär av
förslagsanslag.
I fråga om den i betänkandet föreslagna tidpunkten för ingivande av
ansökningar om statsunderstöd till studiecirkelverksamheten har arbetarnas
bildning sförbund framhållit, att ansökningstiden måste framflyttas, om
lokala ansökningar skulle erfordras. Finge förbunden beräkna behovet av
understöd utan att behöva bygga på direkta ansökningar, hade förbundet
däremot intet att erinra. I fråga om den föreslagna redovisningstiden föreslår
förbundet, att en preliminär redovisning skall anses tillräcklig, då ett
reviderat bokslut icke kan föreligga klart förrän omkring den 1 september.
Jordbrukarungdomens jörbund vill icke föreslå ändring i den angivna tidpunkten
för ingivande av ansökning, men anser det oundgängligen nödvändigt,
att varje studieförbund erhåller möjlighet att inom ramen av det
beviljade anslaget efter skolöverstyrelsens godkännande företaga lämpliga
förändringar vid utnyttjande av detsamma. Folkuniversitetets nämnd framhåller
önskvärdheten av att vid medelsfördelningen hänsyn tages ej blott
till de preliminära beräkningarna utan även till det antal cirklar, som under
föregående budgetår kommit till stånd.
Om man bortser från det anslag, som under åren 1924/25—1939/40
utgick för anordnande av universitetscirklar, har studiecirkelverksamheten
hittills endast erhållit statligt stöd i den formen, att riksförbund för studiecirkelverksamhet
(studieförbund) erhållit statsunderstöd för folkbiblioteksverksamhet
i sammanhang med studiecirkelarbete. Att studiecirklarna
det oaktat kunnat utvecklas till en så omfattande och betydelsefull gren
av folkbildningsarbetet är ett otvetydigt vittnesbörd om å ena sidan studiecirkelmetodens
värde och å andra sidan den starka idealitet, som burit
Departe
mentschefen.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr SOJh
upp och alltjämt bär upp det folkliga bildningsarbetet. Detta betyder
emellertid icke, att ett statligt stöd är opåkallat. Såsom av utredningen
framhållits kunna såväl de cirklar, som syssla med elementära ämnen som
de som ägna sig åt ämnen av allmänt bildande karaktär, från olika utgångspunkter
göra gällande, att ett främjande av deras verksamhet ligger i statens
intresse.
Jag förordar därför ett statligt stöd till studiecirkelverksamheten. I betraktande
av studiecirkelverksamhetens stora betydelse torde stödet böra
givas en förhållandevis vid omfattning.
För att en studiecirkel skall kunna erhålla statsunderstöd, bör den fylla
vissa krav i fråga om studiearbetets standard. Jag är ense med utredningen
om att dessa krav icke få innebära en ingående statlig kontroll av verksamheten.
Jag kan därvid ansluta mig till utredningens uppfattning, att
kontrollen av lärarnas och ledarnas kvalifikationer m. in., när det gäller
cirklar, anslutna till studieförbund, i största möjliga utsträckning bör kunna
anförtros åt vederbörande studieförbund, under förutsättning att detta har
tillgång till kvalificerad bedömare (studierektor). Då det blir denne, som
gentemot de statliga myndigheterna kommer att bära ansvaret för bildningsarbetets
kvalitet, synes det mig rimligt, att hans kompetens, på sätt
utredningen föreslagit, prövas av skolöverstyrelsen. I anledning av vad
landsorganisationen i detta avseende anfört må framhållas, att den ifrågasatta
kompetensprövningen givetvis icke får innebära uppställandet av
kompetenskrav, som äro oförenliga med eller främmande för folkbildningsarbetets
egenart. I fråga om studiecirklar, som icke äro anslutna till något
studieförbund, torde kontrollen i enlighet med utredningens förslag böra
handhavas av skolöverstyrelsen.
Med hänsyn till kraven i fråga om deltagarantal och studietid samt grunderna
för statsunderstödets beräkning föreslås i betänkandet en uppdelning
av cirklarna i grundcirklar, bildningscirklar, ungdomscirklar och universitetscirklar.
Av remissyttrandena framgår, att uppdelningen i grundcirklar
och bildningscirklar visserligen ur vissa synpunkter kan anses befogad,
men att den i praktiken torde komma att erbjuda betydande svårigheter.
Under sådana omständigheter synes mig dylik uppdelning, innebärande
skilda krav i fråga om deltagarantal och studietid samt olika understödsgrunder,
böra undvikas. Vad ungdomscirklarna angår, kan det vara
motiverat att tillerkänna dessa en särställning i understödshänseende. Ä
andra sidan synes det icke nödvändigt att i fråga om studietid och deltagarantal
ställa andra krav på dessa cirklar än på cirklar, som ha övervägande
vuxna medlemmar. Utredningens definition av ungdomscirkeln
torde emellertid för undvikande av att cirklar med övervägande vuxna
medlemmar söka understöd som ungdomscirklar böra kompletteras med en
föreskrift, att cirkelns medlemmar skola till övervägande del och till minst
det antal, som föreskrives som minimum för cirkeln, bestå av personer i
57
Kungl. Maj:ts ''proposition nr SO4-
åldern 14—18 år. Med den speciella karaktär, som universitetscirklarna
ha, torde det vara riktigt att ställa särskilda krav i fråga om dessas deltagare.
Jag utgår således från att samma krav i fråga om studietidens längd
och antal deltagare i sammankomsterna skola ställas på alla studiecirklar,
bortsett från universitetscirklarna. Det synes mig därvid skäligt att göra
en bestämd skillnad mellan krav på studietidens längd och krav på ett
visst minimiantal deltagare. Medan det förra kravet är ett kvalitetskrav,
är det senare kravet närmast en fråga om hur långt statens ekonomiska
stöd bör sträcka sig.
Enligt utredningens förslag skulle för grundcirklar krävas ett minimum
av 24 studietimmar, fördelade på 12 sammankomster, och för bildningsoch
ungdomscirklar ett minimum av 16 studietimmar, fördelade på 8 sammankomster.
I båda fallen har skolöverstyrelsen ansetts böra kunna medgiva
nedsättning. Skolöverstyrelsen har i sitt remissyttrande som ett gemensamt
minimum förordat 20 studietimmar, fördelade på 10 sammankomster.
Från landsbygdsorganisationernas sida har gjorts gällande, att
även ett minimum om 20 studietimmar ingåve allvarliga betänkligheter.
Ett minimum av 16 studietimmar, fördelade på 8 sammankomster, har angivits
som det strängaste krav, som kan uppställas för landsbygdens vidkommande.
För egen del kan jag helt ansluta mig till vad av de olika remissinstanserna
yttrats angående vikten av att landsbygdens studiearbete främjas.
Det synes mig också tydligt, att landsbygdens kommunikations- och arbetsförhållanden
kunna göra avvikelser från en huvudregel nödvändiga. Å
andra sidan finner jag det angeläget, att det studiearbete, som erhåller
statsunderstöd, har karaktären av verkliga studier. En garanti för detta
synes mig ligga i studietidens längd. Särskilt när det gäller studier i elementära
ämnen måste studierna ha en icke alltför obetydlig omfattning, om
något resultat skall nås. Under sådana omständigheter förordar jag i likhet
med skolöverstyrelsen, att som villkor för understöd kräves minst 20 studietimmar,
fördelade på 10 sammankomster. Jag förutsätter dock, att
dispens lämnas i alla sådana fall, där kommunikationer och arbetsförhållanden
göra en dispens motiverad. Likaså utgår jag från att dispens skall
kunna medgivas i fråga om studiecirklar, som syssla med mera kvalificerade
ämnen och där hemarbetet kan väntas vara av betydande omfattning.
Det synes mig angeläget, att dispensförfarandet icke blir alltför omständligt.
Lämpligen torde skolöverstyrelsen böra lämna studieförbunden
meddelande angående de generella villkoren för dispens.
I fråga om kravet på ett visst minimiantal deltagare har, såsom av den
lämnade redogörelsen för remissyttrandena framgått, skolöverstyrelsen föreslagit
en minimisiffra av 8 deltagare, medan från landsbygdsorganisationernas
sida framhållits, att ett minimikrav av 5 deltagare är det strängaste,
58
Kungl. Maj:ts -proposition nr 204-
som kan ifrågakomma för studiecirkel verksamheten på landsbygden. Som
jag redan antytt, är det här fråga om en avvägning av det statliga understödets
omfattning. Under sådana omständigheter finner jag mig kunna
biträda, vad landsbygdsorganisationerna föreslagit, och förordar, att minimiantalet
deltagare fastställes till 5. Jag förordar likaså de av utredningen
förutsatta dispensmöjligheterna i fråga om bland annat musikcirklar.
När det gäller att fastställa de grunder, efter vilka understödet till studiecirkelverksamheten
skall utgå, finner jag det riktigt att, såsom utredningen
föreslagit, låta understödets storlek bestämmas i förhållande till de
verkliga kostnaderna för cirkelverksamheten. Jag kan också ansluta mig
till förslaget, att understödet i princip skall utgå med hälften av cirklarnas
verkliga utgifter för av utredningen angivna ändamål med den begränsning,
som kan ligga däri, att maximibelopp fastställas för de statliga bidragen
till lärare, ledare och korrespondenskurser samt för kostnaderna per
cirkeldeltagare för studieplaner och grundböcker. Jag förordar likaledes, att
ungdomscirklar erhålla ett förhållandevis högre bidrag än cirklar för vuxna
och har intet att erinra mot att bidraget bestämmes till tre fjärdedelar
av kostnaderna för lärare, ledare och korrespondenskurser samt till hälften
av kostnaderna för studieplaner och grundböcker. Det av jordbrukarungdomens
förbund i detta sammanhang framlagda förslaget, att bidragen till
studiecirklarna skulle ökas med 50 procent i samma utsträckning som cirkelmedlemmarna
äro under 18 år, torde i praktiken leda till ett invecklat
redovisningsförfarande, som bör undvikas.
I fråga om de särskilda bidragsbeloppens storlek ansluter jag mig till
vad skolöverstyrelsen föreslagit. Jag förordar alltså en maximer ing av
statsbidraget till 3 kronor per studietimme i fråga om lärararvodet, till en
krona per studietimme i fråga om ledararvodet, till 50 kronor i fråga om
korrespondenskurs och till 5 kronor per cirkelmedlem i fråga om kostnaderna
för studieplaner och grundböcker. För ungdomscirklarna böra dock motsvarande
maximibelopp utgöra 4 kronor 50 öre, en krona 50 öre, 75 kronor
samt 5 kronor.
Utredningen har föreslagit, att bildningscirkel skulle få rätt att med
bidrag av statsmedel i begränsad omfattning anlita föreläsare. Med det
sammanförande av grundcirklar och bildningscirklar, som här har förordats,
torde denna förmån, i enlighet med vad skolöverstyrelsen föreslagit,
böra beredas samtliga studiecirklar för vuxna. Däremot synes mig icke
tillräckliga skäl föreligga för att, såsom jordbrukarungdomens förbund förordar,
utsträcka rätten till att gälla även ungdomscirklar.
Enligt utredningens förslag skall understöd till annan studiecirkelverksamhet
än universitetscirklar utgå från ett särskilt å riksstaten uppfört
obetecknat anslag. Utredningen har emellertid framhållit, att ett tillämpande
av de av utredningen förordade principerna skulle som konsekvens
kräva ett förslagsanslag. Ett stort antal av de hörda remissinstanserna har
59
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20A.
i enlighet härmed föreslagit, att anslaget uppföres som förslagsanslag. I
dessa förslag har skolöverstyrelsen instämt under framhållande av att de
budgettekniska fördelarna av ett obetecknat anslag bleve förhållandevis
obetydliga i jämförelse med de administrativa nackdelarna. Jag kan ansluta
mig till denna skolöverstyrelsens uppfattning. Det synes mig uppenbart,
att det stöd till studiecirkelverksamheten, som avses med här ifrågavarande
anslag, icke når sitt fulla värde, om icke den studiecirkel, som
planerar sitt arbete, på förhand kan veta, att ett statsunderstöd av en viss
omfattning kommer att utgå under förutsättning, att cirkeln fyller vissa
villkor. Jag förordar alltså, att anslaget till understöd åt studiecirkelverksamhet
uppföres som förslagsanslag.
Som framgår av vad jag redan yttrat tillstyrker jag, att understöd på
nytt utgår till universitetscirklar. Jag delar utredningens uppfattning om
värdet av denna kontakt mellan eliten inom folkbildningsarbetet och företrädare
för den vetenskapliga forskningen. I likhet med flertalet av de hörda
universitetsmyndigheterna kan jag emellertid icke förorda utredningens
förslag, att stipendierad docent skall få utbyta sin undervisningsskyldighet
mot skyldighet att leda universitetscirklar och att i samband därmed medel
skola anvisas för inrättande av två nya docentstipendier vid universiteten
i Uppsala och Lund. I stället torde ur det särskilda anslag till understöd
åt universitetscirklar, som enligt utredningens förslag skall ställas till skolöverstyrelsens
förfogande för bland annat anordnandet av studiecirklar,
ledda av läroverkslärare med docentkompetens, böra bestridas lärarkostnaderna
jämväl för av universitetslärare ledda cirklar. Vad utredningen i
övrigt föreslagit med avseende å understödsgrunderna anser jag mig i huvudsak
kunna godtaga. Det synes mig dock skäligt, att — såsom i ett par
av remissyttrandena föreslagits — bidrag av statsmedel jämväl utgår till
bestridande av lärarnas rese- och traktamentskostnader, där sådana förekomma.
Ifrågavarande cirklar torde böra kunna anordnas i anslutning till
såväl universiteten som de båda högskolorna i Stockholm och Göteborg.
Såsom ledare. böra kunna anlitas nuvarande och förutvarande universitetslärare
liksom andra lärare med docentkompetens.
Till frågan om medelsanvisningen för nästa budgetår till ifrågavarande
ändamål tager jag ställning i det följande.
19. Radio.
Utredningen berör radions möjligheter till insatser i bildningsarbetet och
uppdrar vissa allmänna riktlinjer för radions bildningsverksamhet. I anslutning
härtill föreslår utredningen, att staten i sådana fall, då radion tillämnas
en regelbunden plats i det lokala bildningsarbetet, lämnar stöd till anskaffande
av radioapparater för studielokalcrna, och framhåller som önskvärt,
att apparaterna ej förbehållas den ena eller andra organisationen utan
60
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
att alla på orten befintliga bildningsorganisationer, liksom även eventuellt
förefintliga oorganiserade studiecirklar, gemensamt skola få utnyttja apparaterna.
Förslaget innebär, att bildningsorganisationerna, förutsatt att de
på en ort gemensamt löst lokalfrågan, skola, efter gemensam framställning
av ortens studieorganisationer eller efter framställning av ortens lokala
bildningsråd, erhålla stöd intill halva kostnaden för inköp av radioapparat
för studielokalen. Liksom i fråga om filmapparater i skola och samlingslokaler
förutsätter utredningen i fråga om där befintliga radioapparater, att
de, i den utsträckning det är möjligt, ställas till bildningsarbetets förfogande.
Radiotjänsts styrelse tillstyrker förslaget.
Arbetarnas bildningsjörbund framhåller, att där studieförbundens lokala
organisationer bedriva en så omfattande verksamhet, att de bevisligen äro i
behov av egna lokaler, böra dessa lokaler inte ställas i sämre ställning än
andra lokaler. Statsbidrag till radioapparater borde därför kunna utgå till
studielokaler oavsett ägare.
Jag finner det rimligt, att bildningsorganisationerna på sätt utredningen
föreslagit erhålla stöd för inköp av radioapparater till studielokaler. Till
frågan om storleken av det anslagsbelopp, som för ändamålet bör anvisas
för nästa budgetår, tager jag ställning i det följande. I anslutning till vad
arbetarnas bildningsförbund anfört, förutsätter jag, att understöd skall
kunna utgå för inköp av apparater jämväl till av enskilda studieorganisationer
ägda lokaler, och räknar därvid med att apparaterna — i den mån
det är möjligt — skola ställas även till andra på orten befintliga organisationers
förfogande.
20. Bibliotek.
För att främja i första hand bokförsörjningen på landsbygden föreslår
utredningen ett ökat stöd åt central- och landsbiblioteken. Bland de åtgärder,
som dessa bibliotek skulle kunna vidtaga, om deras resurser ökades,
nämner utredningen ökad vandringsbiblioteksverksamhet (bland annat till
fiskare och till pensionärs- och ålderdomshem), utsändande av startbibliotek
som lån till kommuner utan bibliotek, ökad rådgivning och hjälp åt
småbiblioteken bland annat med katalogisering, utsändande av studiebibliotek
i anslutning till förekommande studieplaner samt anskaffande av
bokbilar, avsedda att möjliggöra en direkt utlåning till bibliotek och andra
låntagare på landsbygden.
För närvarande utgår bidrag av statsmedel till centralbiblioteken med
10 000 kronor per år och bibliotek. Av beloppet, som fastställdes 1929, beräknas
3 000 kronor skola tagas i anspråk för bokinköp. Av återstoden skall
utgå avlöning till en s. k. centralbiblioteksassistent samt dessutom ersätt
-
61
Kungl. Maj:ts -proposition nr Sotning
för lokaler, transporter o. s. v. Utredningen föreslår, att anslaget höjes
till 25 000 kronor, och räknar därvid med att höjningen skall möjliggöra
anställandet av ännu en centralbiblioteksassistent för en beräknad årskostnad
av 7 000—8 000 kronor samt en ökning av bokinköpsbeloppet från
3 000 till 6 000 kronor. Återstoden avses för bokbilsverksamhet samt väglednings-
och upplysningsarbete.
Vid stifts- och landsbiblioteken, som för närvarande äro två till antalet,
bestrider statsverket kostnaderna för avlönande av bibliotekarie, amanuens
och vaktmästare samt lämnar ett årligt tillskott till bokinköp och omkostnader.
Övrig personal bekostas av vederbörande stad, som även tillhandahåller
erforderliga lokaler. Ur folkbiblioteksanslaget utgår därutöver ett
understöd å 3 000 kronor årligen till vartdera landsbiblioteket för upprättande
och underhåll av vandringsbiblioteksförråd. Utredningen föreslår
i fråga om dessa bibliotek, att medel anvisas för anställande av ännu en
amanuens vid vartdera landsbiblioteket samt att anslagsposten till vand^
ringsbiblioteksförråd ökas till 10 000 kronor per bibliotek, varav 6 000 kronor
avses för bokinköp och resten för bokbils- samt väglednings- och upplysningsverksamhet.
I samband därmed föreslår utredningen, att anslagsposten
benämnes »Bidrag till vandringsbiblioteksverksamhet m. m. vid
landsbiblioteken».
I övrigt framställer utredningen icke några specificerade förslag i fråga
om folkbiblioteksväsendet utan hänvisar till ett av utredningen inledningsvis
framställt önskemål om en allmän översyn av gällande bestämmelser
rörande understöd åt folkbiblioteksväsendet.
Utredningens förslag om ökade anslag till central- och landsbiblioteken
har genomgående vunnit de hörda remissinstansernas gillande.
Styrelsen för Eskilstuna centralbibliotek framhåller, att den föreslagna
höjningen av beloppet för bokinköp till vandringsbiblioteken samt inrättande
av ytterligare en centralbiblioteksassistenttjänst måste hälsas med
tillfredsställelse, men att det föreslagna anslaget, 25 000 kronor, måste
betraktas som otillräckligt.
1945 års universitetsberedning understryker, att folkbildningsutredningens
förslag om ökat stöd åt centralbiblioteken skulle lända ej blott folkbildningsarbetet
utan även den vetenskapliga utbildningen till gagn, då
dessa bibliotek måste anlitas av ute i landet bosatta akademiker. Liknande
synpunkter anföras av Stockholms högskolas lärarråd.
Styrelserna för stifts- och landsbiblioteken i Linköping och Skara tillstyrka
förslaget i fråga om landsbiblioteken.
I ett par av remissyttrandena föreslås, att lån av vandringsbibliotek skola
vara helt avgiftsfria. Svenska fiskarenas studieförbund påpekar sålunda,
att avgifter inom vissa centralbiblioteksområden få betalas för lån av
vandringsbibliotek, och föreslår, att alla dylika avgifter och fraktkostnader
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 2f)Jh
slopas, varigenom landsbygdens befolkning i detta hänseende skulle komma
i samma läge som andra, d. v. s. erhålla fria boklån från de allmänna biblioteken.
Samma förslag framlägges av styrelsen för XJmeå centralbibliotek.
I anslutning till vad utredningen anfört beröras i flera av yttrandena
förslag och åtgärder rörande fofkbiblioteksväsendet i allmänhet. Bland
annat framhålles av styrelsen för Borås centralbibliotek, att det i ytterligare
några avseenden föreligger behov, som böra med det snaraste tillgodoses.
Styrelsen finner sålunda, att anslagsmedlen till resekostnads- och traktamentsersättning
vid biblioteksinspektion från lands- och centralbibliotek
böra höjas, att tidskriften Biblioteksbladet bör få ökat ekonomiskt stöd
för att kunna lämna en aktuell och kontinuerlig upplysningstjänst vid
bokurvalet samt att behovet av ytterligare kurser för utbildning av bibliotekspersonal
framstår som ett trängande önskemål. Även styrelsen för
Eskilstuna centralbibliotek finner en avsevärd höjning av anslagsmedlen
för inspektionsresor önskvärd.
Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag och framhåller i anledning
av vad styrelsen för Eskilstuna centralbibliotek anfört om det föreslagna
anslagsbeloppets otillräcklighet, att överstyrelsen räknar med att
även landstingens bidrag till centralbiblioteksverksamheten fortsättningsvis
komma att ökas. Överstyrelsen anför vidare:
Ett par av de hörda biblioteksstyrelserna ha framhållit vikten av att
det höjda centralbiblioteksanslaget får förhållandevis fritt disponeras av
vederbörande bibliotek. Överstyrelsen förutsätter, att så blir fallet och att
det belopp, som icke erfordras för bokinköp och avlöning till centralbiblioteksassistent,
kommer att stå till fri disposition för centralbiblioteksverksamheten.
I likhet med bland annat svenska fiskarenas studieförbund finner
överstyrelsen det vidare riktigt, att som villkor för det högre centralbiblioteksanslaget
föreskrives, att lånen av vandringsbibliotek, som för närvarande
inom vissa centralbibliotekslän äro avgiftsbelagda, skola vara helt
kostnadsfria. Av några av de hörda instanserna har framhållits, att en intensifiering
av centralbiblioteks verksamheten kräver ökade anslag jämväl
för centralbibliotekens inspektionsverksamhet. Överstyrelsen delar denna
uppfattning och erinrar om att den i sina anslagsäskanden till 1947 års
riksdag hemställt om en ökning av det nu utgående anslaget till resekostnads-
och traktamentsersättningar vid biblioteksinspektion från lands- och
centralbibliotek. I den mån personalförhållandena vid centralbiblioteken
komma att möjliggöra en ökad inspektionsverksamhet, torde en ytterligare
ökning av anslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar böra
ifrågakomma.
Utredningens förslag i fråga om landsbiblioteken biträdes likaledes av
överstyrelsen, som framhåller, att lånen av vandringsbibliotek böra vara
kostnadsfria även vid dessa bibliotek. I övrigt hänvisar överstyrelsen till
att särskilda sakkunniga tillkallats för utredning av grunderna för statsunderstöd
till folkbiblioteksväsendet och förutsätter, att dessa komma att
uppmärksamma de synpunkter, som folkbildningsutredningen anfört angående
folk- och skolbiblioteks verksamheten i övrigt.
63
Kungl. Mai ds proposition nr £04 ■
Statskontoret påpekar, att särskilda sakkunniga tillkallats för utredning
av grunderna för statsunderstöd till folkbiblioteksväsendet. I avvaktan
å utredningsresultatet borde enligt ämbetsverkets mening kunna anstå med
en höjning av understöden till central- och landsbiblioteken.
Det är påtagligt, att de nuvarande understöden till centralbiblioteken,
vilkas belopp fastställdes år 1929, icke längre äro tillräckliga för sitt ändamål.
En omedelbar ökning av understöden är angelägen även med hänsyn
till behovet av en intensifiering av centralbiblioteksverksamheten, och en
dylik ökning torde icke föregripa den nu pågående utredningen angående
grunderna för statsunderstöd till folkbiblioteksväsendet. I fråga om ökningens
storlek biträder jag utredningens förslag. Likaledes tillstyrker jag utredningens
förslag med avseende å stifts- och landsbiblioteken i Linköping
och Skara.
I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde böra föreskrivas, att lån
av vandringsbibliotek skola vara helt kostnadsfria. Vidare förordar jag på
sätt, som närmare framgår av anslagsberäkningarna i det följande, ökad
medelsanvisning till resekostnads- och traktamentsersättningar vid biblioteksinspektion
från lands- och centralbibliotek samt — i likhet med vad
utredningen föreslagit beträffande övriga folkbildningstidskrifter — en
ökning av det nu utgående understödet till tidskriften Biblioteksbladet.
Vad angår övriga i betänkandet och remissyttrandena berörda frågor
förutsätter jag, att de komma att beaktas vid den pågående utredningen
rörande folkbiblioteksväsendet.
21. Enskilda studier.
Understöd för enskilda studier bör enligt utredningens mening lämnas i
mycket begränsad omfattning och uteslutande avse genomgående av korrespondenskurs
samt endast utgå till personer, som ansöka om understöd
genom något godkänt studieförbund. Utredningen föreslår, att understödsbeloppet
begränsas till högst en tredjedel av kostnaden för kursen samt
att till en och samma person skall utgå högst 25 kronor under samma år.
Det sammanlagda anslagsbeloppet föreslås skola utgöra 10 000 kronor och
fördelas av skolöverstyrelsen mellan de studieförbund, som anmäla sig vilja
ifrågakomma vid fördelningen.
Folkskolinspektören i Gotlands inspektionsområde och Sveriges småskollärarinnejörbund
framhålla, att det förordade anslagsbeloppet är för
lågt. Skolöverstyrelsen påpekar med anledning härav, att den föreslagna
understödsverksamheten är helt ny och anser, att den bör prövas, innan
man ifrågasätter en utvidgning av densamma. Under sådana omständigheter
tillstyrker överstyrelsen förslaget, men föreslår som ytterligare villkor,
att understöd till enskilda studier icke må utgå till personer, som på
annan väg erhålla statsbidrag till sina studier.
Departe
mentschefen.
64
Departe
mentschefen.
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20/t.
I det föregående har jag i princip anslutit mig till utredningens förslag
om statsunderstöd till enskilda korrespondensstudier. Mot utredningens nu
ifrågavarande förslag beträffande understödsbeloppens storlek har jag icke
funnit anledning till erinran. I avvaktan på närmare erfarenheter angående
omfattningen av den studieverksamhet, varom här är fråga, förordar
jag, att anslag för ifrågavarande ändamål uppföres med av utredningen
föreslaget belopp, 10 000 kronor. Mot det av skolöverstyrelsen förordade
särskilda villkoret för understöds utgående har jag intet att erinra.
22. Nya bildningsformer.
Utredningen finner det vara av vikt, att stödmöjligheter skapas för det
fria bildningsarbete, som ännu befinner sig i växande och måhända just
börjat söka sin form genom experiment. Det måste vidare enligt utredningen
skapas möjligheter att stödja försök, som syfta till att utvidga det folkliga
bildningsarbetets område, nyrekrytera dess klientel och nyskapa dess former.
Enligt utredningens mening är det angeläget, att det statliga stöd,
som utredningen finner påkallat för att på här antytt sätt motverka
slentrian på det folkliga bildningslivets område, möta nya behov och stimulera
till nya insatser, gives under så obundna former som möjligt.
För ändamålet föreslår utredningen, att ett anslagsbelopp å 10 000 kronor
skall ställas till skolöverstyrelsens förfogande.
Jordbrukarungdomens jörbund föreslår, att anslagsbeloppet skall utgöra
25 000 kronor, och understryker därvid angelägenheten av att möjligheter
skapas att utvidga det folkliga bildningsarbetets område. Förbundet framhåller,
att dess studieledning sedan länge uppmärksammat detta problem
och särskilt bearbetat frågan om studiecirkelarbetet bland landsbygdens
uppväxande ungdom samt studiet av landsbygdens sociala och kulturella
frågor.
Skolöverstyrelsen erinrar att överstyrelsen i annat sammanhang framhållit,
att den borde ha möjligheter att understödja initiativ för speciell
verksamhet i avlägset belägna landsbygder. Överstyrelsen föreslår, att
20 000 kronor anvisas härför och till stöd åt nya bildningsformer.
Statskontoret framhåller, att, därest behov av medel för särskild experimentverksamhet
anses föreligga, torde frågan om tilldelande av bidrag för
ändamålet i varje särskilt fall böra prövas av Kungl. Maj:t.
Jag delar utredningens uppfattning angående värdet av särskilda anslagsmedel
till stöd för nya initiativ inom folkbildningsarbetet. Icke minst
viktigt synes det mig vara, att folkbildningsarbetets arbetsområde utvidgas
till att omfatta nya samhällsgrupper och nya samhällsskikt. Jag har tidigare
förordat, att särskilda medel anvisas för bildningspropaganda på landsbygden.
Under sådana omständigheter förordar jag, att för här ifråga
-
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 20/f.
varande ändamål i övrigt anvisas det av utredningen föreslagna beloppet å
10 000 kronor. Då det icke torde vara erforderligt att för den begränsade
understöds verksamhet, varom här är fråga, påkalla Kungl. Maj:ts prövning
i varje särskilt fall, förordar jag, att anslagsmedlen, såsom utredningen
föreslagit, ställas till skolöverstyrelsens disposition.
23. Studieförbund.
För närvarande är under åttonde huvudtiteln uppfört ett särskilt anslag
till bidrag till vissa bildningsförbund för organisations- och administrationskostnader.
Ur detta anslag utgå nu bidrag till arbetarnas bildningsförbund,
svenska landsbygdens studieförbund, tjänstemännens bildnings verksamhet,
studieförbundet medborgarskolan samt folkuniversitetets nämnd. Därjämte
åtnjuta godtemplarorden, nationaltemplarorden och Sveriges blåbandsförening
understöd för sin studieverksamhet från anslaget till undervisningsoch
upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande. Under
nionde huvudtiteln är upptaget ett anslag till bidrag till svenska fiskarenas
studieförbund, avseende bland annat detta studieförbunds bildningsverksamhet.
Från samma huvudtitel utgår understöd till jordbrukarungdomens
förbund, men detta understöd användes enligt förbundets uppgift icke till
dess bildningsverksamhet. Till Sveriges kristliga bildningsförbund utgå
icke några direkta anslag av statsmedel.
Utredningen föreslår, att bidrag till studieförbundens organisations- och
administrationskostnader i fortsättningen endast skall utgå från ett under
åttonde huvudtiteln uppfört anslag till Bidrag till studieförbund för organisations-
och administrationskostnader. För att studieförbund skall komma
i åtnjutande av här avsett understöd bör det enligt utredningens
mening fylla vissa villkor. Utredningen föreslår, att det skall omfatta
minst 10 000 medlemmar, som huvuduppgift bedriva studie- och bildningsverksamhet
av riksomspännande karaktär och under föregående år haft
utgifter för folkbildningsarbete å minst 2 000 kronor. Förbundets bildningsverksamhet
skall vidare enligt utredningens förslag stå under överinseende
av en av förbundet utsedd studierektor, vars kompetens för befattningen
skall vara godkänd av skolöverstyrelsen. Som studieförbund må enligt
utredningen undantagsvis kunna godkännas organisation, som har en verksamhet
av liknande karaktär och omfattning som övriga förbund utan att
dock vara uppbyggd på medlemskap, t. ex. folkuniversitetets nämnd. Även
organisationer av sistnämnda karaktär föreslås skola ha studielcdare, som
av skolöverstyrelsen godkänts för ifrågavarande verksamhet. Utredningens
förslag innebär, att intresseorganisationer av politisk, ekonomisk eller
religiös karaktär icke kunna ifrågakomma till understöd för administrationen
av inom organisationernas ram bedriven bildningsverksamhet.
Enligt utredningens mening bör varje studieförbund, som fyller de så
5
— Bihang till riksdagens protokoll 19If7. 1 sand. Nr SO//.
66
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20Jh
lunda uppställda villkoren, kunna erhålla understöd för sina organisationsoeh
administrationskostnader. Understödet föreslås utgå med högst hälften
av kostnaden för förbundets utgifter för studieändamål, däri inräknade
kostnader för av förbundet anordnade studieledarkurser samt utgifter för
av förbundet anställda distriktsinstruktörer, respektive ämneskonsulenter.
Bidrag borde icke utgå till sådana ändamål, som i annan ordning vore föremål
för statsunderstöd, t. ex. biblioteks- eller allmän föreläsnings verksamhet,
ej heller till sådan verksamhet, som hade kommersiell karaktär, t. ex.
förlagsverksamhet. Vid studieledarkurser borde bidrag utgå — förutom
till kostnader för kursernas anordnande — till deltagarnas kostnader för
resor men ej för kost och logi. Utredningen har diskuterat, om icke understöd
till studieledarkurser borde utgå efter en högre procentsats med hänsyn
till dessa kursers betydelse för bildningsarbetets kvalitet men icke
funnit tillräckliga skäl för att tillerkänna dem en särställning. Ett undantag
göres likväl för studieledarkurser för sjöfolk, vilka liksom de båda instruktörer,
som för närvarande arbeta bland sjöfolket, i överensstämmelse
med beslut av 1946 års riksdag föreslås helt skola bekostas av statsmedel.
Anslaget till studieförbundens administrations- och organisationskostnader
förutsättes skola fördelas av skolöverstyrelsen.
Vad angår de föreslagna villkoren för att studieförbund skall godkännas
som berättigat till understöd för administrationskostnader, framhåller
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, att detta förbund enligt utredningens
definition icke skulle kunna rubriceras som studieförbund. Förbundet
fortsätter:
Husmodersförbundet bedriver utan tvekan en riksomspännande bildningsverksamhet,
utan att det dock vare sig kan eller vill sätta denna som
sin huvuduppgift. Den är endast en punkt men en viktig sådan på förbundets
vittomfattande program. Att å andra sidan avskilja förbundets
studiecirklar till ett särskilt studieförbund skulle utan tvivel verka splittrande
på arbetet. — Enligt förbundets uppfattning borde en sammanslutning
sådan som Sveriges husmodersföreningars riksförbund kunna erhålla
statsbidrag utan att ombildas till ett särskilt studieförbund.
Förbundet framhåller, att det skulle behöva statsbidrag till föreläsningsoch
cirkelverksamhet, till inköp av projektionsapparater och grammofonskivor.
N. K. I.-skolan anser det föreslagna villkoret om 10 000 medlemmar
vara i högsta grad odemokratiskt och syfta till att stärka de stora förbundens
monopolställning och försvåra uppkomsten av nya studieförbund
och studieorganisationer. Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet
framhåller, att förhållandet mellan en riksorganisations medlemmar och
aktiva i bildningsarbetet deltagande personer torde vara svårt att fastställa.
Sektionen finner det rimligt, att även lokala organisationer komma
67
Kungl. Maj:ts proposition nr SO.].
i åtnjutande av statsbidrag till sina organisationskostnader. Liknande synpunkter
anföras av jolkuniv er sitetets nämnd. Å andra sidan föreslår
högerns ung doms] örbund en höjning av medlemsantalet till förslagsvis
25 000. Den av utredningen föreslagna medlemssiffran kommer enligt förbundet
att främja bildandet av nya studieförbund, varigenom anslagen
till centrala administrationskostnader komma att öka.
Utredningens förslag i fråga om principerna för statsunderstödets beräkning
har lämnats utan erinran av flertalet av de hörda remissinstanserna.
Studie förbundet medborgarskolan finner förslaget om statsbidrag med
50 procent vara det ur både praktisk och principiell synpunkt rätta och
riktiga.
Kooperativa förbundet anser metoden att lämna stöd med visst belopp
per redovisad studiecirkel, respektive redovisat studiecirkelbibliotek obetingat
att föredraga framför utredningens förslag och yrkar, att det statliga
stödet till studieförbunden ställes i relation till omfattningen av den bildningsverksamhet,
som bedrives inom förbunden.
Landsorganisationen understryker, att det föreslagna understödet kommer
att bli en god hjälp åt folkbildningsarbetet, men anser, att det i särskilt
två avseenden är otillräckligt och därför bör höjas. Organisationen föreslår,
att studieledarkurser helt bekostas av statsmedel samt att kostnaderna
för av studieförbunden anställda instruktörer och konsulenter bestridas
på samma sätt. För att förhindra att en höjning av bidragen skulle
leda till att studieförbunden anställde för många instruktörer och konsulenter
kan enligt landsorganisationens mening lämpligen en reglering
ske genom att skolöverstyrelsen fastställer det antal, som är erforderligt
för varje studieförbund.
Statskontoret motsätter sig bestämt ett genomförande av utredningens
förslag beträffande bidrag till studieförbundens organisations- och administrationskostnader.
Ämbetsverket framhåller, att någon möjlighet icke föreligger
att kontrollera, att förbunden vidtaga erforderliga åtgärder i syfte
att hålla sina administrationskostnader nere. Statskontoret finner vidare
systemet synnerligen otillfredsställande, då statsunderstöd skulle komma
att utga i relation till bokförda utgifter och icke under hänsynstagande
till förbundens faktiska, ekonomiska läge. Ämbetsverket fortsätter:
Därest medel i ökad utsträckning skulle anses böra ställas till förfogande
föi ändamalet torde - - mom ramen av anvisade medel — organisationerna
böra tilldelas bidrag med de belopp, som med hänsyn till i varje särskilt
fall föreliggande omständigheter kunna befinnas skäliga.
Arbetarnas bildningsförbund och nationaltemplarordens studieförbund
ha föreslagit, att jämväl kursdeltagarnas kostnader för kost och logi skulle
få inräknas i de belopp, som ligga till grund för administrationsbidragen.
Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag i dess helhet.
68
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
Jag anser det lämpligt att de nu från olika huvudtitlar och anslag utgående
understöden till studieförbunden för organisations- och administrationskostnader
i enlighet med utredningens förslag sammanföras och i fortsättningen
utgå från ett under åttonde huvudtiteln uppfört anslag till
Bidrag till studieförbund för organisations- och administrationskostnader.
I anledning härav bör viss minskning ske av det under åttonde huvudtiteln
uppförda anslaget till Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
in. in. för nykterhetens främjande, ur vilket anslag understöd
för studieverksamhet för närvarande utgår till godtemplarordens studieförbund,
nationaltemplarordens studieförbund och Sveriges blåbandsförening.
Jag återkommer till denna fråga i samband med anslagsberäkningarna.
Däremot synes vad jag nyss förordat icke böra föranleda någon
minskning av det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till Bidrag
till Jordbrukarungdomens förbund, eftersom sistnämnda anslag i allmänhet
synes ha tagits i anspråk för andra ändamål än förbundets bildningsverksamhet.
Vad angår anslaget under samma huvudtitel till Bidrag till Svenska
fiskarenas studieförbund har utredningen vid bifall till dess nu förevarande
förslag ifrågasatt en nedsättning av detta anslag, som nu är uppfört med
15 000 kronor, med 5 000 kronor till 10 000 kronor. Jag erinrar emellertid
om att lantbruksstyrelsen, såsom framgår av årets statsverksproposition,
hemställt, att detta anslag för budgetåret 1947/48 måtte uppföras med
25 000 kronor. I avvaktan på resultatet av då pågående utredning rörande
frågan om fiskets undervisningsproblem har Kungl. Maj:t emellertid föreslagit,
att anslaget för nästa budgetår skulle uppföras med oförändrat belopp,
15 000 kronor. Under sådana omständigheter torde någon förändring
av anslagets belopp icke nu böra ifrågasättas.
De av utredningen föreslagna villkoren för att ett studieförbund skall
erhålla understöd för organisations- och administrationskostnader fmner
jag väl avvägda. Det synes mig salunda riktigt, att understöd för detta
ändamål utgår endast till organisationer med studie- och bildningsverksamhet
som sin huvuduppgift. Detta hindrar givetvis icke, att även organisationer,
som ha andra huvuduppgifter, kunna erhålla bidrag till inom förbundet
anordnade studiecirklar. Även till av sådana organisationer anordnad
föreläsningsverksamhet kan bidrag utgå med anlitande av de särskilda
anslagsmedlen till föreläsningsverksamhet på orter, där lokala föreläsningsanstalter
icke finnas, eller genom andra organisationer än dylika anstalter.
Jag finner det vidare lämpligt, att ett icke alltför litet minimiantal
medlemmar kräves. Ur praktiska och organisatoriska synpunkter är det
icke önskvärt, att studiearbetet splittras på ett oproportionerligt stort antal
organisationer. Å andra sidan synes mig medlemssiffran icke böra sättas
så högt, att mindre organisationer skulle nödsakas uppgå i större, med
vilka de sakna organisatoriskt sammanhang.
När det gäller att avväga grunderna för statsunderstödet till studieför -
69
Kungl. Maj:ts ''proposition nr S04.
bunden, synes det mig riktigt att låta understöden utgå i förhållande till
bildningsverksamhetens omfattning. Att — såsom i ett av remissyttrandena
föreslagits — som en mätare på denna omfattning använda antalet av
organisationen redovisade studiecirklar och studiecirkelbibliotek torde emellertid
av praktiska skäl vara mindre lyckligt med hänsyn till svårigheten
att erhålla användbara statistiska uppgifter. Med en beräkningsgrund som
den sålunda ifrågasatta skulle exempelvis ett förbund, som redovisar två
studiecirklar med fem medlemmar vardera, bliva gynnsammare ställt än
om förbundet redovisade endast en cirkel med tio medlemmar, trots att
studiearbetet i de båda fallen torde vara likvärdigt.
En riktigare mätare av studieförbundens verksamhet torde vara att
finna i förbundens utgifter för bildningsverksamheten. Genom att, såsom
utredningen föreslagit, högst halva kostnaden för denna verksamhet skall
bestridas av statsmedel, torde man kunna utgå från att organisationerna i
eget intresse skola komma att tillse, att erforderlig sparsamhet iakttages.
Jag förutsätter vidare, att det föreslagna maximibidraget i mån av medelstillgång
endast beviljas, därest skolöverstyrelsen, som i enlighet med föreliggande
förslag torde böra pröva och avgöra ansökningar om bidrag för
ifrågavarande ändamål, finner vederbörande studieförbunds organisationsoch
administrationskostnader stå i rimligt förhållande till studieverksamhetens
omfattning.
Med anledning av den mot utredningens förslag av statskontoret framställda
anmärkningen, att statsunderstöd skulle komma att utgå i relation
till bokförda utgifter och icke under hänsynstagande till förbundens faktiska
ekonomiska läge, må framhållas, att förbundens inkomster i huvudsak
utgöras av medlemsavgifter och att syftet med det föreslagna statsunderstödet
i första hand torde få anses vara att nedbringa organisationers
och enskildas kostnader för här ifrågavarande ändamål.
De gjorda yrkandena om förmånligare understödsgrunder än de av utredningen
föreslagna anser jag mig icke böra förorda, utan jag biträder
jämväl härutinnan utredningens förslag. Till frågan om medelsanvisningen
för nästa budgetår till ifrågavarande ändamål tager jag ställning i det
följande.
24. Samverkan inom folkbildningsarbetet.
Enligt utredningens mening bör ett lokalt samarbete inom bildningsarbetet
eftersträvas. Ett obligatoriskt organ anses emellertid icke för närvarande
böra komma till stånd. Det anses riktigare, att behovet får växa
fram av sig självt. Enligt utredningens övertygelse kommer ett sådant
behov att göra sig allt starkare gällande, icke minst om utredningens förslag
angående ökat statligt stöd till bildningsverksamheten blir förverkligat.
Utredningen framhåller, att det bör ligga i varje kommuns egen hand att
avgöra, vilken form för samarbete som bäst passar kommunen. Först när*
70
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20Jh
större erfarenhet vunnits, torde det vara möjligt att överblicka, i vad
mån några normerande bestämmelser äro erforderliga. Utredningen räknar
i det avseendet med att bildningsorganisationerna själva skola ha sin uppmärksamhet
fäst på saken och vidtaga de åtgärder, som kunna ankomma
på dem.
Även om utredningen förmenar, att ett fastare lokalt samarbete icke bör
uppställas som villkor för statsunderstöd till bildningsverksamheten, finner
den nu gällande föreskrifter om samarbete i fråga om föreläsnings- och
folkbildningskursverksamhet böra utvidgas. Utredningen föreslår sålunda,
att samarbete skall sökas icke endast med de statsunderstödda folkbildningsorganisationerna
utan även med andra inom kommunen verksamma
folkbildningsorganisationer liksom med övriga organisationer, som ha bildningsverksamhet
på sitt program.
Som samarbetsorgan för studieförbundens huvudorganisationer fungerar
Samverkande bildningsförbunden. I organisationen ingå de nio nuvarande
studieförbunden. Annan bildningsverksamhet är däremot ej representerad.
Organisationen avser att vara en kontaktorganisation för att undvika
att olika arrangemang och aktioner kollidera och samtidigt en organisation
för lösande av sådana frågor, som bättre lösas samfällt än av varje delorganisation
för sig. I utgivandet av tidskriften P olklig kultur har Samverkande
bildningsförbunden en av sina huvuduppgifter. Däremot har organisationen
icke fattat som sin uppgift att samordna bildningssträvandena
inom de olika förbunden. Enligt utredningens mening bör Samverkande
bildningsförbunden även framgent betraktas icke som en bildningsorganisation
vid sidan av andra utan som ett samarbetsorgan. Såsom sådant bör
organisationen enligt utredningens mening icke erhålla något särskilt administrationsanslag.
Utredningen framhåller, att det som hittills bör ankomma
på de i Samverkande bildningsförbunden ingående organisationerna
att finansiera samarbetsorganisationen med hjälp av de medel i form
av bland annat statligt understöd, som dessa disponera. Denna syn på förhållandena
utesluter icke enligt utredningens mening, att statsunderstöd
för särskilda ändamål skulle kunna utgå till Samverkande bildningsförbunden.
Vidare förutsätter utredningen, att understöd liksom hittills kommer
att utgå till tidskriften Folklig kultur; med hänsyn till de stegrade tryckningskostnaderna
och vikten av att bildningsarbetet förfogar över ett slagkraftigt,
stimulerande och samlande organ föreslår utredningen en ökning
av understödet från 3 500 kronor till 4 500 kronor. Samma ökning bör enligt
utredningens mening komma den andra statsunderstödda folkbildningstidskriften,
Studiekamraten, till del.
Även Folkbildningsförbundet, som utgör samarbetsorgan för bland annat
länens föreläsnings- och folkbildningsförbund, bör enligt utredningens uppfattning
finansieras genom tillskott från dess olika medlemmar. Utredningens
förslag om ett anslag till förbundet för möjliggörande av en konsulent
-
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 20 .f.
verksamhet i anslutning till folkbildningskurserna utgör enligt utredningens
mening icke något avsteg från denna princip utan innebär endast, att förbundet
av praktiska skäl får fördela anslaget bland de anslutna organisationerna.
Vad utredningen anfört i fråga om Samverkande bildningsförbunden,
har föranlett erinringar från godtemplarordens studieförbund, som framhåller,
att Samverkande bildningsförbunden med säkerhet skulle ha betydligt
större utsikter att kunna fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt,
om organisationen vore självförsörjande.
Samverkande bildningsförbunden anför:
_ Utredningen har hänvisat till, att studieförbunden genom de av utredningen
föreslagna ökningarna av deras administrationsbidrag även i fortsättningen
böra finansiera samarbetsorganet och även få bättre möjligheter
att göra detta än hittills. Principen kan synas väl motiverad och det förefaller
i sak mindre viktigt, om administrationsanslaget till Samverkande
bildningsförbunden går via studieförbunden eller direkt. De anslutna medlemsorganisationerna
torde under alla omständigheter få lämna årliga tillskott
utöver ett eventuellt statsbidrag. Mot detta förslag talar dock den
omständigheten, att ett av de i Samverkande bildningsförbunden ingående
studieförbunden, Sveriges kristliga bildningsförbund, icke åtnjuter statsbidrag.
Vidare har Samverkande bildningsförbunden kommit att anlitas såsom
kontaktorgan åt olika håll för uppgifter, som icke direkt kan sägas
beröra de anslutna organisationernas verksamhet men likväl torde vara av
vikt för bildningsrörelsen i dess helhet. Som exempel kan nämnas, att Samverkande
bildningsförbundens sekretariat under de gångna åren haft ett
mycket intimt samarbete med centralrådet för religiös och kulturell upplysningsverksamhet
inom försvaret (sedermera försvarsväsendets personalvårdsnämnd)
och försvarsstabens personalvårdsavdelning. Det vore otvivelaktigt
av värde, om dessa förbindelser kunde vidareutvecklas och bildningsrörelsen
på det sättet mera direkt engagerades i denna viktiga verksamhet.
Under tiden efter fredsslutet har Samverkande bildningsförbunden
också svarat för en del kontakter och informationstjänst till utländska besökare
av olika kategorier. Vid de stora folkbildningsstämmor, som anordnats
under senare år av Samverkande bildningsförbunden, ha inbjudningar
utsänts till samtliga organisationer och institutioner, som haft bildningsarbete
på sitt program, och bland annat har folkbildningsutredningen
haft tillfälle att inför dessa församlingar få betydelsefulla frågor diskuterade.
Ett direkt statsbidrag till Samverkande bildningsförbunden borde''
verka stimulerande på studieförbundens insatser i dylika allmänna bildningsuppgifter.
Skolöverstyrelsen tager i sitt utlåtande över betänkandet ställning till en
av Samverkande bildningsförbunden före betänkandets avlämnande hos
Kungl. Maj:t gjord framställning, som remitterats till skolöverstyrelsen
för yttrande, i vilken hemställes om statsbidrag för organisationens administrationskostnader
med 5 000 kronor för nästkommande budgetår. Överstyrelsen
avstyrker denna framställning och ansluter sig jämviil i övrigt
till vad utredningen föreslagit.
72
Departe
mentschefen.
Iiungl. Maj:ts proposition nr 20 Jt.
För att främja lokalt samarbete i kommunerna föreslår centralbyrån i
Lund för populära vetenskapliga föreläsningar, att årligen på lämplig tid en
konferens hålles mellan bildningsorganisationerna inom en kommun för
dryftande av åtgärder i samarbetets tecken.
En samverkan inom bildningsarbetet är angelägen ur praktiska och ekonomiska
synpunkter men har även ett ideellt värde, som icke bör underskattas.
Jag delar emellertid utredningens uppfattning, att något obligatoriskt
organ för det lokala samarbetet icke bör tillskapas. Liksom utredningen
förutsätter jag, att bildningsorganisationerna själva taga de initiativ,
som kunna vara erforderliga. Jag utgår från att de därvid även uppmärksamma
det behov av årliga konferenser, som centralbyrån i Lund
för populära vetenskapliga föreläsningar betonat.
Mot utredningens förslag om vissa ändringar i gällande föreskrifter om
samarbete i fråga om föreläsnings- och folkbildningskursverksamheten har
jag intet att erinra.
Beträffande Samverkande bildningsförbunden framhåller utredningen, att
denna organisation även framgent bör betraktas icke som en bildningsorganisation
vid sidan av andra utan som ett samarbetsorgan och som
sådant finansieras av sina huvudmän, studieförbunden. I likhet med skolöverstyrelsen
kan jag ansluta mig till denna uppfattning, som förutsätter,
att studieförbunden få medräkna sina bidrag till samarbetsorganet i de utgifter,
som skola läggas till grund vid beviljandet av bidrag till förbundens
administrationskostnader. Jag biträder även utredningens förslag om en
höjning av understödet till vardera av tidskrifterna Folklig kultur och Studiekamraten
med 1 000 kronor till 4 500 kronor.
25. Tillsynsmyndighet.
Utredningen understryker, att en av de viktigaste grundvalarna för det
fria folkbildningsarbetet skulle ryckas undan genom en byråkratisering av
bildningsverksamheten. Å andra sidan finner utredningen det uppenbart,
att statsmakterna ha både rätt och skyldighet att kräva en viss kontroll
rörande användningen av de förhållandevis stora belopp, varom här är
fråga. Enligt utredningens mening kan en dylik kontroll, som beaktar
bildningsarbetets fria karaktär och förenas med en rådgivande verksamhet,
innebära ett stimulerande inslag i folkbildningsarbetet.
Utredningen föreslår, att skolöverstyrelsen även i fortsättningen skall
vara tillsynsmyndighet för det fria folkbildningsarbetet. Med de väsentligt
ökade understöd till bildningsarbetet, som utredningen funnit behövliga,
finner utredningen en förstärkning av arbetskrafterna inom skolöverstyrelsen
vara nödvändig.
För närvarande handläggas frågor rörande allmän folkbildning av fjärde
73
Kungl. Maj:ts proposition nr S04.
roteln inom skolöverstyrelsens folkskolavdelning. Till samma rotel höra
ärenden angående kommunala folkskolinspektörer och överlärare, dövstumundervisning,
folkhögskolor, specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och
skogsstuderande, nykterhetsundervisning, skolbarnsbespisning, skolradio,
skolfilm och skolsparkasseverksamhet, tidskrifter och årsböcker. Till roteln
äro knutna ett undervisningsråd som rotelchef, två amanuenser, av vilka
den ene, som är halvtidsanställd, är föredragande för frågor angående föreläsningar
och folkbildningskurser, samt ett likaledes halvtidsanställt e. o.
kanslibiträde. De båda halvtidsanställda tjänstemännen ha under tre
månader om året heltidstjänst.
Utredningen föreslår, att frågorna rörande allmän folkbildning i fortsättningen
handläggas av en särskild folkbildningsrotel inom överstyrelsens
folkskolavdelning. På grund av det nära sambandet mellan folkbildningsarbetet
och folkhögskolorna föreslås, att även ärenden rörande dessas verksamhet
skola handläggas av denna rotel liksom ärenden rörande nykterhetsundervisningen
och rörande allmän ungdomsvård. I detta avseende erinrar
utredningen om att ungdomsvårdskommittén i skilda sammanhang föreslagit
skolöverstyrelsen som tillsynsmyndighet. Ärenden rörande folk- och
skolbibliotek böra däremot enligt utredningens mening såsom hittills handläggas
av biblioteksroteln.
Utredningen ingår icke närmare på den ändrade arbetsfördelningen inom
överstyrelsens folkskolavdelning, som blir en följd av utredningens förslag
om inrättande av en folkbildningsrotel. Den minskning av den nuvarande
fjärde rotelns arbetsbörda, som folkbildningsärendenas överflyttning till en
särskild rotel innebär, torde enligt utredningens uppfattning komma att till
stor del uppvägas av den ökning som är att emotse beträffande andra under
roteln hörande ärenden, framför allt frågorna rörande tillsättandet av överlärartjänster
samt skolmåltidsverksamheten. Till roteln anses vidare kunna
överföras ett antal ärenden från andra särskilt arbetsbelastade rotlar inom
folkskolavdelningen. Utredningen utgår följaktligen från att fjärde roteln
bibehålies, om än med viss minskning av den till roteln knutna personalen.
Såsom chef för folkbildningsroteln räknar utredningen med ett undervisningsråd
och förutsätter därvid, att vid befattningens tillsättande den
största hänsyn tages till vederbörandes förtrogenhet med folkbildningsarbetets
särskilda problem. Vid undervisningsrådets sida anses böra ställas
två konsulenter för allmän folkbildning med den arbetsfördelning dem
emellan, som skolöverstyrelsen kan komma att bestämma. Konsulenterna
föreslås inplacerade i lönegraden A 24, d. v. s. samma lönegrad som skolöverstyrelsen
i sina anslagsäskanden för nästa budgetår funnit sig böra
föreslå för överstyrelsens nu i 21 lönegraden placerade biblioteks- och
gymnastikkonsulenter. Om konsulentorganisationen skall kunna innebära
den stimulans, som utredningen avsett, finner utredningen det vara av vikt,
att löneställningen blir sådan, alt dugande krafter kunna förvärvas. I
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 20/+.
huvudsak beräknas den ene av konsulenterna komma att syssla med frågor
rörande föreläsningar och kurser och den andre med frågor rörande studiecirklar.
Utredningen har övervägt, huruvida ytterligare en konsulent borde
anställas, närmast för rådgivning i anslutning till korrespondensundervisning
av olika slag, men har icke funnit behovet av en sådan konsulent för
närvarande tillräckligt styrkt. Till folkbildningsroteln anses vidare böra
knytas konsulenten för nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning
samt folkhögskolinspektören, båda arvodesavlönade. Utredningen räknar
därjämte med att en byråsekreterare knytes till roteln som biträde vid
handläggningen av förekommande ärenden. Till roteln anses slutligen från
nuvarande fjärde roteln böra överföras den halvtidsanställde av de båda
amanuenserna liksom det likaledes halvtidsanställda kanslibiträdet, vilkas
arbetskraft för närvarande i huvudsak tages i anspråk för handläggning av
ärenden rörande föreläsningar och bildningskurser. Med hänsyn till de
väsentligt vidgade arbetsuppgifterna räknar utredningen med att båda befattningarna
ombildas till heltidstjänster.
Vid sidan av den föreslagna folkbildningsroteln inom skolöverstyrelsen
föreligger enligt utredningens mening ett uppenbart behov av ett rådgivande
och initiativtagande organ, så sammansatt, att det kan sägas representera
hela det frivilliga bildningsarbetet i vårt land. Något sådant organ
finnes icke för närvarande. För ändamålet föreslår utredningen, att en
statens folkbildningsnämnd, knuten till skolöverstyrelsens folkbildningsrotel,
tillsättes. En sådan nämnd skulle enligt utredningens mening betyda
ett kraftigt stöd för rotelns rådgivande verksamhet; den skulle genom
att själv taga initiativ på folkbildningsområdet kunna verksamt befordra
bildningsarbetets utveckling; den skulle kunna ingripa mot eventuella
osunda tendenser, vare sig dessa taga sig uttryck i statlig byråkrati eller
organisationbunden likriktning; den skulle slutligen, om så befanns lämpligt,
kunna höras i samband med att skolöverstyrelsen avgav sina riksdagspetita
rörande folkbildningsfrågor.
Som ordförande i nämnden föreslås chefen för folkbildningsroteln skola
fungera och som sekreterare lämplig person bland rotelns övriga personal.
Vad angår nämndens sammansättning i övrigt, har utredningen diskuterat,
huruvida ledamöterna skola utses av Kungl. Maj:t eller av vederbörande
organisationer. Med hänsyn till att nämnden skall vara ett representativt
organ, har utredningen stannat för det senare alternativet. De organisationer,
som enligt förslaget skola representeras i nämnden genom vardera
en representant utsedd för en tid av två år äro följande: vart och ett av
de statsunderstödda studieförbunden, föreläsningsförbundens riksorganisation,
folkbildningsförbundet, envar av de statsunderstödda centralbyråerna
för förmedling av föreläsningar, svenska folkhögskolans lärarförening, AB
radiotjänst, Sveriges allmänna biblioteksförening, försvarsstaben, riksförbundet
för bildande konst, amatörteaterns riksförbund och musikfrämjan
-
75
Kungl. Maj:ts ''proposition nr £04■
det. Därjämte föreslås, att universiteten skola representeras genom en av
universitetskanslern för samma tid utsedd ledamot. För varje ledamot skall
i samma ordning utses suppleant.
Enligt utredningens mening bör folkbildningsnämnden normalt sammanträda
endast en gång om året, varvid chefen för folkbildningsroteln skulle
lämna en översikt över folkbildningsarbetets utveckling under det gångna
året. Om skolöverstyrelsen så funne lämpligt eller tio av nämndens ledamöter
det begärde, skulle nämnden kunna sammankallas även mellan de
årliga sammanträdena för behandling av viss fråga.
Förslaget om en särskild rotel inom skolöverstyrelsen för handläggning
av frågor rörande folkbildningsarbetet tillstyrkes av skolöverstyrelsen, som
finner förslaget vara väl avvägt och erforderligt för att kunna möta de behov,
som omedelbart inställa sig vid ett genomförande av vad utredningen
i övrigt förordat. Skulle emellertid utredningens förslag om korrespondensinstitutens
ställande under överstyrelsens inspektion redan nu vinna statsmakternas
bifall, finner överstyrelsen ytterligare en konsulent erforderlig.
Även ungdomsvårdskommittén finner en tredje konsulent böra komma i
fråga. Kommittén anför bland annat:
Det kan ifrågasättas, om de allmänt ungdomsvårdande uppgifter, som tidigare
föreslagits hänvisade till skolöverstyrelsen, kunna tillgodoses vid sidan
om folkbildningsärendena, såvida icke en särskild konsulent får handlägga
dem. Förr eller senare torde också i någon form ett stöd åt ungdomens föreningsliv
bli aktuellt. — Det förslag om stöd åt verksamheten vid fritidsgårdar,
som ungdomsvårdskommittén inom kort framlägger, ökar ytterligare
arbetsuppgifterna inom ungdomsvårdens område. Med hänsyn härtill
anser ungdomsvårdskommittén alla skäl tala för att den av utredningen
föreslagna folkbildningsroteln får karaktär av folkbildnings- och ungdomsvårdsrotel
och att utom föreslagna konsulenter jämväl tillsättes en konsulent
med uppgift att handha allmänt ungdomsvårdande angelägenheter,
ärenden rörande fritidsgårdar, korrespondensundervisning och eventuellt
sådana fritidssysselsättningar för ungdom, som icke faller under beteckningen
studiecirklar.
Statskontoret framhåller, att behovet av en utökning av personalen hos
skolöverstyrelsen icke kan bedömas av föreliggande utredning. Frågan bör
enligt ämbetsverket upptagas till prövning i samband med den av statskontoret
vid tidigare tillfällen förordade översynen av överstyrelsens organisation.
De föreslagna nya konsulentbefattningarna anser statskontoret böra
tills vidare placeras i nuvarande 21 lönegraden.
Den föreslagna folkbildningsnämnden har tillstyrkts av de hörda remissinstanserna.
Landsorganisationen betonar dock, att nämnden icke bör få
karaktären av en övervakande nämnd. Samverkande bildnings för bunden
framhåller, att eu viss kontinuerlig kontakt mellan skolöverstyrelsen och
bildningsrörelsen helt visst kan vara av värde men att det starkt kan ifråga
-
Departe
mentschefen.
76 Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
sättas, om denna nämnd bör få den exekutiva karaktär, utredningen tydligen
tänkt sig, då den i betänkandet anför nämndens möjliga arbetsuppgifter.
Organisationen anför vidare:
Skall en sådan nämnd komma till stånd, bör den enligt Samverkande
bildningsförbundens mening ha en rent rådgivande karaktär och dess beslut
skall icke kunna betraktas såsom bindande för de organisationer, som utse
representanter i nämnden. Detta förbehåll synes stå i samklang med utredningens
i övrigt starkt understrukna uppfattning, att den fria bildningsverksamheten
alltjämt bör vara fri och frivillig.
Skolöverstyrelsen finner det självklart, att nämnden endast skall ha rådgivande
uppgifter och sålunda icke ha att fatta beslut å de representerade
organisationernas vägnar. Enligt överstyrelsens mening bör nämnden givetvis
icke kunna etablera sig som ett representativt organ för folkbildningsarbetets
övriga uppgifter.
Vad nämndens sammansättning beträffar, uttalar Sveriges folkskollärarförbund
önskemålet, att folkskolans lärare bliva företrädda i nämnden.
Skolöverstyrelsen finner det motiverat, att de olika lärarkategorierna bliva
företrädda, och föreslår, att nämnden utökas med en representant för vardera
federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening och läroverkslärarnas
riksförbund.
N. K. I.-skolan framhåller önskvärdheten av att korrespondensinstituten
representeras i nämnden eller också att en särskild nämnd organiseras för
frågor i samband med korrespondensundervisningen. Hermods korrespondensinstitut
uttalar önskemål om att institutet blir företrätt i nämnden.
I fråga om nämndens arbetssätt föreslår jordbrukarungdomens förbund,
att antalet ordinarie sammanträden ökas till fyra och att nämnden dessutom
sammanträder, så snart skolöverstyrelsen eller fem ledamöter så begära.
Samma önskemål om fyra sammanträden årligen framlägges av Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation. Nåtionaltemplarordens studieförbund
ifrågasätter, huruvida icke nämnden inom sig bör få utse ordförande
och sekreterare, vilka mellan de sällan återkommande sammanträdena skulle
kunna stå folkbildningsrotelns chef till tjänst med erforderliga upplysningar
och kontakter.
Den ökade omfattning, som statsunderstödet till folkbildningsarbetet
kommer att få vid bifall till vad jag i det föregående förordat, gör en förstärkning
av skolöverstyrelsens arbetskrafter oundgänglig. I likhet med utredningen
och remissinstanserna finner jag det därvid angeläget, att överstyrelsen
sättes i stånd att vid sidan av nödig kontroll över statsunderstödens
användning bedriva en rådgivande och stimulerande verksamhet.
Jag förordar förslaget om inrättande av en särskild folkbildningsrotel
inom skolöverstyrelsen med ett undervisningsråd såsom chef. Jag kan även
biträda utredningens förslag om inrättandet av två konsulentbefattningar
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
för allmän folkbildning. Härutöver torde en viss förstärkning av överstyrelsens
biträdes- och amanuenspersonal bliva erforderlig vid bifall till
de av mig förordade åtgärderna till främjande av folkbildningsarbetet. Till
frågan härom och till spörsmålet om lönegradsplaceringen av de nya konsulentbefattningarna
tager jag ställning vid anmälan denna dag av frågan om
skolöverstyrelsens anslagsbehov för nästa budgetår.
Med avseende å den föreslagna folkbildningsnämnden kan jag i huvudsak
biträda vad utredningen föreslagit. Jag delar utredningens uppfattning,
att en dylik nämnd skulle betyda ett värdefullt stöd för folkbildningsrotelns
verksamhet. Liksom skolöverstyrelsen förutsätter jag, att nämnden
uteslutande skall vara ett rådgivande organ. Nämnden synes mig, såsom
överstyrelsen förordat, böra utökas med en representant för federationen
Sveriges allmänna folkskollärarförening och en för läroverkslärarnas riksförbund.
Däremot är jag icke beredd att nu tillstyrka en ytterligare utökning
av nämnden i förhållande till utredningens förslag för att möjliggöra
en representation för korrespondensinstituten. Folkbildningsrotelns chef
torde, såsom utredningen föreslagit, böra tjänstgöra såsom ordförande vid
nämndens sammanträden. Erfarenheterna torde få utvisa, om det kan anses
tillfyllest, att nämnden normalt sammanträder endast en gång per år. Mot
förslaget, att nämnden skall sammanträda, då minst fem ledamöter så önska,
har jag icke något att erinra. Nämndens genom val utsedda ledamöter torde
vid deltagande i sammanträde med nämnden böra äga åtnjuta dagarvode
enligt kommittékungörelsen samt resekostnads- och traktamentsersättning
enligt rese- och trakt amentsklass IA i allmänna resereglementet. Till
medelsanvisningen härför tager jag ställning i annat sammanhang.
78
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204-
Departe
mentschefen.
II. Anslagsberäkningar.
1. Förslagsanslaget till Stifts- och landsbiblioteken:
Avlöningar.
Detta anslag är för närvarande uppfört med 42 500 kronor. Personalförteckning
och avlöningsstat med därtill hörande bestämmelser äro införda
på sid. 470 i statsliggaren.
Biblioteksstyrelsen i Linköping har hemställt om en mindre höjning av
bibliotekets medel till avlöningar till icke-ordinarie personal, medan biblioteksstyrelsen
i Skara hemställt om oförändrad medelsanvisning.
I det föregående har jag tillstyrkt 1944 års folkbildningsutrednings förslag
om anställande av ytterligare en amanuens vid vartdera av biblioteken
i Linköping och Skara.
Anställandet av dessa amanuenser samt regleringen av befordringsgången
för amanuenspersonalen kunna beräknas påkalla en höjning av
icke-ordinarieposten med 9 800 kronor till 22 100 kronor och av posten
till rörligt tillägg med 1 400 kronor till 7 200 kronor.
Den allmänna löneregleringen medför en höjning av ordinarieposten med
13 900 kronor till 38 300 kronor och av icke-ordinarieposten med 15 500
kronor till 37 600 kronor, medan den nyss till 7 200 kronor beräknade
anslagsposten till rörligt tillägg kan minskas med 2 600 kronor till 4 600
kronor.
Ifrågavarande anslag bör alltså uppföras med (38 300 -f 37 600 +
+ 4 600 =) 80 500 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 38 000
kronor.
2. Förslagsanslaget till Understöd åt folkbiblioteksväsendet.
Detta anslag är nu uppfört med 2 341 000 kronor och är fördelat på
följande sätt:
1. Folk-, studiecirkel-, skol-, sjukhus-, truppförbands
och
sjömansbibliotek, förslagsvis..................kronor 2 116 900
2. Biblioteksverksamhet bland svenskar i utlandet, förslagsvis
........................................ » 13 000
3. Centralbibliotek ................................ » 170 000
4. Vandringsbiblioteksförråd vid stifts- och landsbib
liotek
......................................... » 6 000
5. Resekostnads- och traktamentsersättningar vid bib
lioteksinspektion
från lands- och centralbibliotek ... » 7 100
6. Förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek ....... » 6 000
7. Tillägg till grundkatalog ........................ » 4 500
8. Tidskrifter .................................... » 10 500
9. Bibliotekskurser ................................ » 7 000
Summa kronor 2 341 000.
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 20/+.
Vid min anmälan i det föregående av 1944 års folkbildningsutrednings
betänkande har jag tagit ställning till vissa anslagsfrågor rörande posterna
3, 4 och 8.
Skolöverstyrelsen har i sina den 31 augusti 1946 dagtecknade anslagsäskanden
för nästa budgetår hemställt om höjning av samtliga anslagsposter
utom posterna 2, 4, 6 och 7 med sammanlagt 186 000 kronor. Överstyrelsen
har därvid anfört i huvudsak följande.
I o 1 k-, studiecirkel-, s k o 1-, s j u k h u s-., truppförbands-
och sjöman sbibliotek. Vid anslagsberäkningen har
överstyrelsen, i likhet med föregående år, utgått från de understöd, som
anvisats för närmast föregående kalenderår. För kalenderåret 1945 uppgingo
de av överstyrelsen anvisade statsunderstöden, vilka belastat anslaget
för budgetåret 1945/46, till inalles omkring 2 255 500 kronor, alltså ett belopp,
som med icke fullt 140 000 kronor överstiger det för innevarande
budgetåret förslagsvis uppförda. Ökningen vittnar om att de lokala biblioteksanslagen,
vilka ligga till grund för statsunderstöden, fortsatt att stiga.
Vad enbart de kommunala och med dem likställda folkbiblioteken samt
folkskolebiblioteken angår, visar en närmare undersökning, att, medan
dessa bibliotek år 1941 i lokala bidrag uppburo sammanlagt 3 797 233 kronor
och år 1943 4 574 015 kronor, motsvarande belopp för år 1945 uppgår
till 5 195 231 kronor. Siffrorna visa, att kommunerna åtagit sig avsevärt
ökade kostnader för biblioteksverksamheten. .Mot den ovannämnda ökningen
av statsunderstöden till samtliga bibliotekstyper om 140 000 kronor
svarar en ökning av de lokala bidragen enbart till de nu nämnda bibliotekstyperna
om mer än 350 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen bör vidare hänsyn tagas till den höjning av
understödet till svenska sjömansbiblioteket, som 1946 års riksdag beslutat.
Den härav föranledda ökningen av anslagsbehovet uppgår till 15 000 kronor.
Då för närvarande inga andra utgångspunkter än de här anförda föreligga
i fråga om statsanslagets beräkning, har överstyrelsen stannat vid
att för nästa budgetår föreslå anslagspostens uppförande med (2 255 500 -f+
15 000 =)_2 270 500, vilket i förhållande till innevarande budgetår innebär
en ökning med 153 600 kronor.
C e n t r a 1 b i b 1 i o t e k. För närvarande finnas centralbibliotek inrättade
i sammanlagt 16 län, vartill komma landsbibliotek med centralbiblioteksuppgifter
i ytterligare två län. Genom beslut vid 1946 års riksdag
ha medel anvisats för inrättande av ytterligare två centralbibliotek från
och med ingången av år 1947.
För budgetåret 1947/48 hemställer överstyrelsen om anslag till två nya
centralbibliotek och förutsätter därvid, att biblioteken träda i verksamhet
från och med ingången av år 1948. Sedan de av 1946 års riksdag beslutade
nya centralbiblioteken trätt i verksamhet, sakna fyra län central- eller
landsbibliotek. Överstyrelsen har tidigare ansett sig böra tillstyrka förslag
om upprättande av landsbibliotek dels i Växjö och dels i Västerås. Då enligt
gällande föreskrifter centralbibliotek icke må upprättas i liin, där landsbibliotek
finnes, skulle alltså vid ett bifall till överstyrelsens förslag centralbiblioteksorganisationen
vara slutligt genomförd från och med ingången
av år 1948. Överstyrelsen vill i detta sammanhang icke underlåta att understryka
vikten av att de bada landsbiblioteken i Växjö och Västerås sna
-
80
Kungl. Maj ds proposition nr 20J+.
rast möjligt komma till stånd, varigenom samtliga län skulle vara försedda
med central- eller landsbibliotek. Vad angår de av överstyrelsen nu föreslagna
nya centralbiblioteken torde det ankomma på Kungl. Maj:t att i
sinom tid i den ordning biblioteksförfattningen föreskriver pröva frågan
om bibliotekens förläggning.
Resekostnads- och traktamentsersättningar vid
bibliotek sinspektion från lands- och centralbibliotek.
Denna anslagspost har för innevarande budgetår höjts från
6 300 kronor till 7 100 kronor. Ökningen sammanhänger med den fortsatta
utbyggnaden av centralbiblioteksorganisationen.
Då 18 lands- och centralbibliotek komma att vara i verksamhet under
hela budgetåret och ytterligare två från och med ingången av år 1947, motsvarar
anslagsposten ett belopp av icke fullt 375 kronor för varje landsoch
centralbibliotek. Före budgetåret 1940/41 utgick anslaget med i genomsnitt
600 kronor för år och län men nedsattes av besparingsskäl vid
1940 års riksdag. Sedan numera möjligheterna att företaga inspektionsresor
ökats i samband med återgången till en mera normal buss- och biltrafik,
synes det angeläget, att anslaget åter utgår i enlighet med de grunder,
som gällde före 1940/41. Länder förutsättning att ytterligare två centralbibliotek
inrättas från och med ingången av år 1948, kommer i sådant
fall det erforderliga anslagsbehovet under denna post att uppgå till (20 X
X 600 -f 2 X 300 =) 12 600 kronor, vilket i förhållande till innevarande
budgetår innebär en ökning av 5 500 kronor.
Förmedlingsanstalter för v and ringsbibliotek.
Enligt vid kungörelsen den 24 januari 1930 (nr 15) angående understödjande
av folkbiblioteksväsendet fogade övergångsbestämmelser må understöd
av statsmedel utgå till en eller flera förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek
intill dess att central- eller landsbibliotek upprättats i minst
20 av rikets län. I enlighet härmed har riksdagen under en följd av år föt
vandringsbiblioteksverksamhet inom den del av landet, som ej är täckt av
central- eller landsbibliotek, årligen anvisat ett belopp av 6 000 kronor, som
i sin helhet utgått till folkbildningsförbundet i Stockholm. Sedan 1946 års
riksdag anvisat medel för upprättande av ytterligare två centralbibliotek
från och med den 1 januari 1947, komma 20 av rikets län att vara försedda
med central- eller landsbibliotek från och med ingången av sistnämnda år.
För budgetåret 1947/48 skulle alltså med tillämpning av nämnda övergångsbestämmelser
något anslag för här ifrågavarande ändamål icke erfordras.
Ett totalt nedläggande av folkbildningsförbundets vandringsbiblioteksverksamhet
skulle emellertid försätta de län, som icke äro försedda
med central- eller landsbibliotek, i ett sämre läge än förut. För att undvika
detta finner överstyrelsen det påkallat, att anslag för här ifrågavarande
ändamål alltjämt utgår. Anslagsposten synes dock kunna nedsättas till
5 000 kronor.
Tidskrifter. Överstyrelsen hemställer, att understödet till varje
tidskrift beräknas till 4 000 kronor, vilket belopp utgick före kriget.
Biblioteks k urser. För bibliotekskurser ha anslag alltsedan 1920
utgått årligen med undantag för krisåren 1933/35 samt 1940/42 och
1943/44. För innevarande budgetår har anvisats ett belopp av 7 000 kronor
för anordnande av dels en s. k. biblioteksskola, dels en kurs för folkbibliotekarier
med biblioteksarbetet som bisyssla.
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
För budgetåret 1947/48 föreligger icke behov av medel för anordnande
av biblioteksskola, då sådan plägar anordnas endast vartannat år. Däremot
synes det önskvärt, att medel jämväl under nästa budgetår anvisas
för anordnande av en kurs för folkbibliotekarier med biblioteksarbetet som
bisyssla. Det behov av utbildning, som föreligger efter kursverksamhetens
tillfälliga upphörande under krisåren, är alltjämt mycket betydande. Kostnaden
för en sådan kurs om cirka två veckors längd och 25 deltagare, alternativt
två något kortare kurser med ett något lägre deltagarantal i varje
kurs, beräknar överstyrelsen till 3 700 kronor. Vid beräkningen av kostnaderna
har överstyrelsen utgått från att liksom tidigare vissa reseersättningar
samt dagtraktamenten utgå. Överstyrelsen räknar därvid med att
dagtraktamentet, som tidigare utgjort 5 kronor, utgår med 7 kronor om
dagen i överensstämmelse med vad som gäller för ett antal andra kurser.
Överstyrelsen hemställde för innevarande budgetår om anslag till vissa
kurser för bibliotekarier vid folkskolor och allmänna läroverk. För anordnande
av en kurs för skolbibliotekarier om en veckas längd och cirka 40 deltagare
begärde överstyrelsen ett anslag om 3 000 kronor. Vidare hemställde
överstyrelsen om medel för anordnande av kurser om 2—3 dagar rörande
skolbibliotek och dess utnyttjande i undervisningen. För anordnande av
dessa senare kurser, vilket skulle ske i samarbete mellan statens folkskolinspektörer
och vederbörande centralbibliotek, beräknades ett anslag av
2 000 kronor, för vilket belopp 4—5 kurser av detta slag enligt överstyrelsens
mening skulle anordnas. Överstyrelsen utgick därvid från att reseersättningar
och dagtraktamenten icke komme att utgå till deltagarna.
Överstyrelsens förslag upptogs emellertid icke av Kungl.Maj:t.Med anledning
av en inom riksdagens andra kammare väckt motion (II: 241), i vilken
hemställdes om anslag till skolbibliotekariekurser i enlighet med överstyrelsens
förslag, fann statsutskottet (utlåtandet nr 8) det visserligen behjärtansvärt,
att åtgärder vidtoges i syfte att ernå ett riktigt utnyttjande
av skolbiblioteken i skolans dagliga arbete men ansåg sig likväl
— med beaktande av de av Kungl. Maj:t föreslagna betydande höjningarna
av anslagen för undervisningsändamål — icke nu böra biträda det i
motionen framställda yrkandet. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl.
Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på det i motionen berörda spörsmålet.
Riksdagen följde utskottets förslag (skrivelsen nr 8). Under hänvisning
till vad statsutskottet sålunda yttrat och med åberopande av de
ytterligare skäl, som anförts i den omnämnda motionen, hemställer överstyrelsen
nu på nytt om anslag för här ifrågavarande ändamål. Kostnaderna
beräknas till 3 700 kronor för den längre kursen, i det överstyrelsen
även här räknar med eu förhöjning av dagtraktamentet till 7 kronor. För
de kortare kurserna beräknas kostnaderna till 2 000 kronor.
Den grundläggande biblioteksutbildning, som meddelas vid biblioteksskolan,
kan endast i relativt begränsad utsträckning tillgodose behovet av
utbildning för bibliotekarier med mera speciella arbetsuppgifter. Utan tvivel
vore det önskvärt, att utbildningen kunde kompletteras med specialutbildning
inom vissa områden. I Danmark, som ju i många avseenden
är ett föregångsland på folkbiblioteksväsendets område, har man under de
senare åren vid elt par tillfällen anordnat fortbildningskurser för bibliotekarier
vid ungdomsbibliotek av olika slag. Utan tvivel föreligger även
inom vårt land behov av en sådan fortbildningskurs, och förslag därom
har vid flera tillfällen framlagts av olika intresserade parter. Den stora
6 — Bihang till riksdagens protokoll 1 sand. Nr 20/f.
Departe
mentschefen.
82 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20xf.
vikt, som man har anledning att fästa vid biblioteksarbetet bland ungdom,
gör det angeläget, att de bibliotekarier, som äro sysselsatta i detta
arbete, ha grundlig kännedom om ungdomsbibliotekens arbetsmetoder, ungdomslitteraturen
och de psykologiska förutsättningarna för ungdomens läsning.
En utbildningskurs av här antytt slag torde liksom i Danmark
böra få en omfattning av cirka två månader och vara tillgänglig för
bibliotekarier, som genomgått biblioteksskolan och som därutöver ha några
års erfarenhet av biblioteksarbete bland ungdom. Även bibliotekarier vid
skolbibliotek torde böra beredas möjlighet att deltaga. Någon särskild
kursavgift synes icke böra utgå; å andra sidan synes resekostnads- och
traktamentsersättning icke böra förekomma. Man kan förutsätta, att kursdeltagarna
erhålla ledighet för deltagande i kursen utan att behöva avstå
från dem eljest tillkommande avlöningsförmåner. Kostnaderna för kursens
anordnande kunna beräknas till 4 000 kronor. Till jämförelse kan nämnas,
att kostnaderna för biblioteksskolan, som hittills omfattat cirka 5 månader,
uppgå till sammanlagt 12 000 kronor, därav 4 000 kronor i statsunderstöd
och 8 000 kronor i deltagaravgifter.
Det sammanlagda anslagsbehovet under denna punkt beräknar överstyrelsen
alltså till (3 700 + 3 700 + 2 000 + 4 000 =) 13 400 kronor.
Ungdomsbibliotekariernas sektion av Sveriges allmänna biblioteksförening
har i en underdånig skrivelse livligt tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag
om medelsanvisning för anordnande av en kurs för utbildning av
ungdomsbibliotekarier.
. ,i,; , 1^''PPfr- XX-'' !;r
Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört angående belastningen
av anslagsposten till understöd åt folkbibliotek torde posten böra uppräknas
med 153 600 kronor till 2 270 500 kronor.
I det föregående har jag tillstyrkt folkbildningsutredningens förslag om
höjning av det nu utgående årliga understödet till centralbiblioteken från
10 000 kronor till 25 000 kronor per bibliotek. I likhet med skolöverstyrelsen
tillstyrker jag vidare, att medel nu anvisas för inrättande från och med
den 1 januari 1948 av två nya centralbibliotek. Anslagsposten till centralbibliotek
bör vid angivna förhållanden uppföras med sammanlagt (18 X
X 25 000 + 2 X 12 500 =) 475 000 kronor, vilket innebär en höjning med
305 000 kronor. Kungl. Maj:t torde framdeles i vanlig ordning böra pröva
frågan om förläggningen av de nya centralbiblioteken.
Beträffande anslagsposten till vandringsbiblioteksförråd vid stifts- och
landsbibliotek har jag i det föregående tillstyrkt, att sagda anslagspost
under den ändrade benämningen »Bidrag till vandringsbiblioteksverksamhet
m. m. vid landsbiblioteken» uppföres med 20 000 kronor, innebärande
en höjning med 14 000 kronor.
I samband med centralbibliot eksorganisationens utbyggande bör anslagsposten
till resekostnads- och traktamentsersättningar undergå därav betingad
höjning, varjämte anslagsposten i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag bör uppräknas till förkrigsnivån. Medelsbehovet kan beräknas till
12 600 kronor, innebärande en höjning med 5 500 kronor.
83
Kungl. Maj:ts proposition nr W4.
I likhet med skolöverstyrelsen anser jag mig böra förorda, att medel till
förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek anvisas jämväl för nästa budgetår.
Anslagsposten för ifrågavarande ändamål synes emellertid, såsom
skolöverstyrelsen föreslagit, kunna nedsättas med 1 000 kronor till 5 000
kronor.
Ur anslagsposten till tidskrifter utgår nu understöd till de tre tidskrifterna
Biblioteksbladet, Folklig kultur och Studiekamraten med 3 500 kronor
till envar. I enlighet med av folkbildningsutredningen framlagt förslag
torde understöd till tidskrifterna Folklig kultur och Studiekamraten i fortsättningen
böra utgå ur det av utredningen föreslagna anslaget till Utbildning
av studieledare för folkbildningsarbetet m. m. Jag erinrar om
att jag i det föregående förordat en höjning av understödet till vardera av
de två sistnämnda tidskrifterna med 1 000 kronor till 4 500 kronor. Samma
höjning torde understödet till tidskriften Biblioteksbladet böra undergå.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör förevarande anslagspost för
nästa budgetar uppföras med 4 500 kronor, innebärande en minskning
med 6 000 kronor.
För innevarande budgetår har under anslagsposten till bibliotekskurser
anvisats 7 000 kronor till en s. k. biblioteksskola samt till en kurs för folkbibliotekarier
med biblioteksarbetet som bisyssla. För nästa budgetår föreligger
icke behov av medel för någon biblioteksskola, då dylik plägar anordnas
allenast vartannat år. Jag tillstyrker skolöverstyrelsens förslag om
anvisande av 3 700 kronor för anordnande jämväl under nästa budgetår
av en kurs för folkbibliotekarier med biblioteksarbetet som bisyssla. Vidare
anser jag mig böra tillstyrka överstyrelsens nu ånyo gjorda förslag om anvisande
av medel till en kurs om en vecka för skolbibliotekarier och 4 å 5
kortare kurser rörande skolbibliotek. Kostnaderna härför torde i enlighet
med överstyrelsens förslag böra beräknas till 3 700 kronor för den längre
kursen och sammanlagt 2 000 kronor för de kortare kurserna. Jämväl överstyrelsens
förslag om anvisande av medel, 4 000 kronor, till en fortbildningskurs
för bibliotekarier vid ungdomsbibliotek finner jag mig böra biträda.
Anslagsposten till bibliotekskurser bör vid bifall till vad jag sålunda
förordat uppföras med (3 700 + 3 700 + 2 000 + 4 000 =) 13 400
kronor, vilket innebär en höjning med 6 400 kronor.
Inalles förordar jag alltså en höjning av förevarande anslag med
(153 600 + 305 000 +14 000 + 5 500 — 1 000 — 6 000 + 6 400 =) 477 500
kronor till (2 341 000 + 477 500 =) 2 818 500 kronor.
3. Anslaget till Bidrag till bildningsverksamhet bland sjömän.
För detta ändamål har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett
anslag av 25 000 kronor. Genom beslut den 14 juni 1046 har Kungl. Maj:t
föreskrivit, att anslaget skall under budgetåret 1946/47 fördelas på följande
sätt:
Departe
mentschefen.
84 Kungl. Maj:ts proposition nr 20J+.
1. Bidrag till arbetarnas bildningsförbund för:
a. anordnande av en instruktionskurs för
sjömän, vilka vilja utbilda sig till studiecirkelledare
..................kronor 4 500
b. anställande av två folkbildningsinstruk
törer,
en i Göteborg och en i Hälsingborg
.......................... » 12 800
c. främjande av studiecirkelverksamhet
ombord på fartyg i huvudsak enligt
de grunder, som föreslagits av 1937
års sakkunniga för utredning rörande
sjöfolkets bildningsfråga..........._»_2 700 kronor 20 000
2. Bidrag till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för
den instruktörs- och studiecirkel verksamhet bland sjömän,
som bedrives av sjömansvårdsstyrelsens utskott
för sjömansvård i hemlandet.................... * 5 000
Summa kronor 25 000.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat i fråga om understöd till
studiecirkelverksamheten erfordras icke längre någon särskild medelsanvisning
till främjande av studiecirkel verksamhet ombord på fartyg. Enligt
folkbildningsutredningens av mig biträdda förslag bör vidare bidrag till
kostnader för ledarutbildning och instruktionsverksamhet utgå från det
föreslagna anslaget till Bidrag till studieförbund för organisations- och
administrationskostnader. Under nu förevarande anslag torde under dylika
omständigheter medel endast böra beräknas till det särskilda bidraget till
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. Då detta bidrag torde böra utgå
med oförändrat belopp under nästa budgetår, bör förevarande anslag uppföras
med 5 000 kronor.
4. Anslaget till Understöd åt anstalter och föreningar, som
anordna populärvetenskapliga föreläsningar.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 274 800 kronor.
Av anslaget skola användas högst 18 000 kronor till understöd åt centralbyråer
för förmedling av populärvetenskapliga föreläsningar, högst 10 000
kronor till understöd åt föreläsningsförbund, högst 5 000 kronor till understöd
åt vissa anstalter och föreningar för av dem havda resekostnader för
föreläsare, högst 75 000 kronor till anordnande av populärvetenskapliga
föreläsningar i samband med studiecirkelverksamhet, högst 22 800 kronor
till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet, minst 20 000 kronor till
anordnande av .föreläsningar på orter, där lokala föreläsningsanstalter icke
finnas, eller genom andra organisationer än dylika anstalter samt 1 500
kronor till understöd för utgivande av Tidskrift för föreläsningsverksamheten.
Återstoden av anslaget är avsedd som understöd åt de lokala före
-
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jt.
läsningsanstalterna. Under förutsättning att de nyssnämnda understöden
utgå med angivna maximi- och minimibelopp, komma sammanlagt 122 500
kronor att stå till dessa anstalters förfogande.
Folkbildning sutredning eu har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår
under förevarande anslag till 428 100 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
med 153 300 kronor. Utredningen har därvid anfört följande.
Utredningen har föreslagit, att understöd till föreläsningsanstalter skall
utgå med 25 kronor för varje av anstalten anordnad föreläsning intill 10
samt därutöver med 10 kronor för varje föreläsning. Om ifrågavarande bestämmelser
varit gällande under budgetåret 1944/45 skulle det erforderliga
statsunderstödet ha uppgått till 109 850 kronor. Till grund för beräkningen
ligger antagandet, att de anstalter, som under året anordnat mindre än 10
föreläsningar, skulle till följd av understödsbestämmelsemas förmånligare
utformning ha uppnått minimiantalet 10 föreläsningar för år. I en del fall
torde så icke kunnat ske. Ä andra sidan kan man räkna med eu viss expansion
av föreläsningsverksamheten. Utredningen anser sig på denna grund
kunna beräkna det erforderliga anslaget till 170 000 kronor. Härutöver skall
enligt utredningens förslag särskild ersättning av statsmedel utgå för föreläsarnas
resekostnader.
Centralbyråernas ökade arbetsuppgifter och de låga arvoden, som utgå
till de inom dessa anställda tjänstemännen, motivera en höjning av anslagsmedlen
till centralbyråer. Utredningen beräknar det ökade anslagsbehovet
till 16 000 kronor, vilket bland annat torde möjliggöra en utökning av
arbetskrafterna vid centralbyråerna i Stockholm och Lund. Ur anslagsposten
bör vidare utgå anslag till arbetarnas bildningsförbunds centralbyrå,
som omhänderhar förmedlingsverksamheten för föreläsningar i anslutning
till lokalt organiserat studiearbete. Enligt från centralbyrån infordrade uppgifter
beräknas de årliga kostnaderna för denna förmedlingsverksamhet till
26 000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet för understöd åt centralbyråer
skulle alltså uppgå till (18 000 + 16 000 + 26 000 =) 60 000 kronor.
Understödet åt föreläsningsförbunden torde jämväl böra ökas. Föreståndarnas
arvode utgör i medeltal omkring 480 kronor. Fn ökning av
arvodet till i medeltal 1 000 kronor synes utredningen motiverad. Vidare
torde ett visst belopp böra avses för omkostnader i samband med verksamheten.
Med utgångspunkt härifrån torde anslagsposten böra beräknas till
25 000 kronor eller i medeltal något mer än 1 300 kronor per förbund.
Anslagsposten till föreläsningar i samband med studiecirkelverksamhet,
som fortsättningsvis torde böra avse föreläsningar i anslutning till lokalt
organiserat studiearbete, beräknar utredningen till 110 000 kronor mot nuvarande
75 000 kronor. Utredningen räknar med att ökningen skall möjliggöra,
förutom någon utvidgning av verksamhetens omfattning, en minskning
av de anordnande organisationernas kostnader med omkring en femtedel.
Vid beräkningen bär vidare hänsyn tagits till utredningens förslag att bildningscirkel
skall erhålla rätt att i viss utsträckning anlita föreläsare.
I fråga om den nu utgående posten för föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet
ifrågasätter utredningen icke någon annan ändring än den
ökning med 300 kronor, varom skolöverstyrelsen anhållit i sina anslagsäskanden
till 1947 års riksdag. Utredningen uppför alltså posten med 23 100
kronor.
86
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204.
För anordnande av föreläsningar på orter, där lokala föreläsningsanstalter
icke finnas, eller genom andra organisationer än dylika anstalter räknar utredningen
med ett belopp av 25 000 kronor. Utredningen förutsätter, att
understöd till dessa föreläsningar skola utgå enligt samma grunder, som föreslås
skola gälla för de föreläsningar som anordnas av de lokala föreläsningsanstalterna,
dock att understödet — frånsett resekostnadsersättning — må
utgå med 25 kronor per föreläsning oavsett antalet anordnade föreläsningar.
För konferenser mellan föreläsare bör i enlighet med utredningens förslag
ett belopp av 3 000 kronor ställas till skolöverstyrelsens förfogande. Som
bidrag till inköp av filmapparater bör vidare ett belopp av 10 000 kronor
utgå till Föreläsningsförbundens riksorganisation.
Understödet för utgivandet av Tidskrift för föreläsningsverksamheten
torde böra höjas från 1 500 till 2 000 kronor för att möjliggöra en ökning av
tidskriftens omfång.
Ur anslaget utgår för närvarande ett särskilt belopp till understöd åt vissa
anstalter och föreningar för av dem havda resekostnader för föreläsare. Som
följd av utredningens förslag, att samtliga föreläsares resekostnader skola
bestridas ur ett särskilt anslag, ifrågasätter utredningen icke under denna
anslagspost något anslag för detta ändamål.
Det sammanlagda anslagsbehovet för understöd åt anstalter och föreningar,
som anordna populärvetenskapliga föreläsningar, beräknar utredningen alltså
till (170 000 + 60 000 +25 000 +110 000 + 23 100 + 25 000 + 3 000 +
+ 10 000 + 2 000 —) 428 100 kronor, vilket i förhållande till nu utgående
anslag betyder en ökning med sammanlagt 153 300 kronor.
Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar och Västra
Sveriges folkbildning sförbund ha framhållit, att understödet till centralbyråerna
måste avsevärt höjas, om centralbyråerna skola kunna åtaga sig
de uppgifter, som enligt folkbildningsutredningens förslag skulle åligga dem.
Skolöverstyrelsen föreslår av denna anledning, att anslagsmedlen till
centralbyråerna höjas med 3 000 kronor utöver vad utredningen föreslagit
och att för ändamålet således beräknas 63 000 kronor.
Folkbildningsutredningens beräkningar av medelsbehovet under förevarande
anslag utmynna i ett anslagskrav å 428 100 kronor, innebärande
en anslagshöjning med 153 300 kronor. Vad utredningen i detta sammanhang
föreslagit anser jag mig i huvudsak kunna biträda. Jag erinrar emellertid,
att jag i det föregående förordat ett bidrag å 20 000 kronor till inköp
av filmapparater mot av utredningen föreslagna 10 000 kronor. Medel härför
liksom för det av mig förordade bidraget till inköp av radioapparater för
studielokaler torde lämpligen böra anvisas under ett gemensamt särskilt
anslag av reservationsanslags natur. Jag har vidare i det föregående tillstyrkt,
att 20 000 kronor anvisas till föreläsningar i samband med central
kursverksamhet, anordnad av till studieförbund anslutna organisationer.
Medel härför böra beräknas under nu förevarande anslag. Med biträdande
av skolöverstyrelsens förslag förordar jag vidare, att till understöd åt centralbyråer
beräknas högst 63 000 kronor mot av utredningen föreslagna
87
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
60 000 kronor. Då jag i övrigt anser mig kunna godtaga utredningens beräkningar,
bör det av utredningen föreslagna anslagsbeloppet, 428 100 kronor,
å ena sidan minskas med 10 000 kronor och å andra sidan höjas med
23 000 kronor. Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör förevarande anslag
för nästa budgetår uppföras med (428 100 — 10 000 + 23 000 =)
441 100 kronor, vilket belopp dock torde böra avrundas till 440 000 kronor.
5. Anslag till Understöd för anordnande av folkbildnings
kurser
m. m.
Till Understöd för anordnande av flyttande folkhögskolekurser är för
innevarande budgetår uppfört ett anslag av 90 000 kronor. Såsom förut
nämnts har folkbildning sutredning en förordat, att beteckningen flyttande
folkhögskolekurser såsom numera oegentlig ersättes av benämningen folkbildningskurser.
Sistnämnda anslagsrubrik har till följd härav ansetts böra
erhålla ändrad lydelse. Utredningen föreslår, att under anslagsrubriken
Understöd för anordnande av folkbildningskurser anvisas ett anslag av
155 000 kronor, varav 30 000 kronor till understöd åt Folkbildningsförbundet
för konsulentverksamhet. Utredningen har därvid anfört följande.
Det nuvarande anslaget å 90 000 kronor torde böra ökas med hänsyn till
utredningens förslag om understöd jämväl till kortare folkbildningskurser.
Även med hänsyn till de egentliga folkbildningskurserna torde någon ökning
vara motiverad. Utredningen uppskattar denna senare ökning till 10 000
kronor, varigenom årligen sammanlagt 250 längre folkbildningskurser skulle
kunna anordnas. För anordnande av kortare kurser (ämneskurser) beräknar
utredningen ett belopp av 25 000 kronor, varigenom 80—160 kortare kurser
skulle kunna komma till stånd.
Från ifrågavarande anslag bör även det av utredningen föreslagna understödet
till Folkbildningsförbundet för konsulentverksamhet utgå. Utredningen
beräknar detta understöd till 30 000 kronor, vilket belopp torde
kunna förslå till bestridande av hälften av kostnaderna för sex konsulentbefattningar.
Det sammanlagda anslagsbehovet uppgår således till (90 000 + 10 000 +
+ 25 000 + 30 000 =) 155 000 kronor, vilket i förhållande till nu utgående
anslag innebär en ökning med 65 000 kronor.
Mot utredningens förslag har jag i huvudsak icke funnit anledning till
erinran. Med hänsyn till att ur ifrågavarande anslag i enlighet med utredningens
förslag torde böra utgå understöd — förutom för anordnande av
folkbildningskurser — jämväl till Folkbildningsförbundet för konsulentverksamhet
torde anslaget dock lämpligen böra upptagas under rubriken
Understöd för anordnande av folkbildningskurser m. in. Jag tillstyrker, att
anslaget i enlighet med utredningens förslag uppföres med 155 000 kronor,
varav 30 000 kronor böra avses för understöd till Folkbildningsförbundet
för konsulentverksamhet.
Departe
mentschefen.
Departe
mentschefen.
88 Kungl. May.ts proposition nr WJ+.
6. Förslagsanslag till Resekostnadsersättningar åt föreläsare.
Folkbildning sutredning en har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår
till resekostnadsersättningar åt föreläsare till 110 000 kronor och
därvid anfört följande.
Enligt utredningens förslag skola resekostnaderna för föreläsare vid de
lokala föreläsningsanstalterna gäldas av statsverket vid de föreläsningar,
till vilka anslag av statsmedel utgår, dock högst 30 vid varje anstalt. Med
ledning av siffrorna för budgetåret 1944/45 kan antalet föreläsningar, för
vilka resekostnaderna skola bestridas av statsmedel, beräknas till 8 500.
Med utgångspunkt från en beräknad medelkostnad av 10 kronor för varje
resa erfordras för här ifrågavarande ändamål ett belopp av 85 000 kronor.
Även vid de längre folkbildningskurserna skola enligt utredningens förslag
vissa resekostnader betalas av statsmedel. Reseersättning bör sålunda utgå
för i kurserna ingående föreläsningstimmar intill ett antal av 10 per kurs.
Med utgångspunkt från samma medelpris, som nyss angivits, kan kostnaden
för dessa resor beräknas till 25 000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet
skulle alltså uppgå till (85 000 -j- 25 000 =) 110 000 kronor.
I det föregående har jag tillstyrkt de av folkbildningsutredningen föreslagna
grunderna för resekostnadsersättning åt föreläsare. I avvaktan på
närmare erfarenheter beträffande medelsbehovet torde anslag för ifrågavarande
ändamål böra uppföras med av utredningen föreslaget belopp,
110 000 kronor. Anslaget, som torde böra uppföras under förut angivna
rubrik, bör i enlighet med vad jag tidigare tillstyrkt givas förslagsanslags
natur.
7. Förslagsanslag till Understöd åt studiecirkelverksamhet.
Folkbildningsutredningen har beräknat anslagsbehovet för understöd
åt studiecirkelverksamheten till 1 200 000 kronor. Vid sin beräkning av
medelsbehovet har utredningen utgått från å ena sidan det antal studiecirklar,
som redovisats för budgetåret 1944/45, och å andra sidan det
understöd, som lägst kommer att utgå till den studiecirkel av ena eller
andra slaget, som uppfyller de av utredningen uppställda minimikraven
i fråga om deltagarantal och antal studietimmar och samtidigt uppvisar
maximibelopp i fråga om lärar- och ledararvoden samt kostnader för
korrespondenskurser och för studieplaner och grundböcker. Antalet studiecirklar
utgjorde 1944/45 i runt tal 17 000. Av dessa beräknar utredningen,
att 4 250 voro grundcirklar, därav 2 250 korrespondenscirklar och
återstoden lärarcirklar. Av bildningscirklarna, sammanlagt 12 750, voro
enligt utredningens antaganden 4 500 korrespondenscirklar och 4 000 lärarcirklar.
Återstoden, eller 4 250 cirklar, beräknades tillhöra andra cirkeltyper
(diskussions- eller läsecirklar). Enligt utredningens beräkningar
skulle till grundcirkel med lärare, med en studietid av 24 studietimmar,
med 10 medlemmar och med en kostnad för studieplaner och grundböcker
av minst 5 kronor per medlem utgå ett understöd av (24 X 3 -j- 10 X
89
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
X 2: 50 =) 97 kronor. För grundcirkel, som begagnade sig av korrespondenskurs,
skulle motsvarande belopp, ledararvode inräknat, utgöra (60 +
+ 24 X 1: 50 =) 96 kronor. För bildningscirkel, anordnad som lärarcirkel,
med en studietid av 16 studietimmar, med 5 medlemmar och med en kostnad
förstudieplaner och grundböcker av minst 10 kronor per medlem, skulle
understödet uppgå till (16 X 3 + 5 X 5 =) 73 kronor. Bildningscirkel,
som begagnade sig av korrespondenskurs, skulle under i övrigt samma förutsättningar
erhålla, ledararvode inräknat, (40 + 16 X 1 —) 56 kronor.
Bildningscirkel, som arbetade som diskussions- eller läsecirkel, skulle enligt
dessa grunder erhålla ett ledararvode om 16 kronor samt understöd för
studieplaner och grundböcker om (5X5 —) 25 kronor eller sammanlagt
41 kronor.
Från de sålunda angivna utgångspunkterna uppskattar utredningen det
sammanlagda anslagsbehovet för de till Samverkande bildningsförbunden
anslutna studiecirklarna till 1 128 250 kronor. Utredningen är medveten
om att beräkningsgrunderna äro osäkra. Å ena sidan kunde ett förhållandevis
ganska stort antal av de för 1944/45 redovisade cirklarna beräknas
icke ha fyllt de av utredningen uppställda kraven. Ej heller kunde man
räkna med att samtliga cirklar komme att uppvisa maximibelopp för läraroch
ledararvoden, korrespondenskurser samt studieplaner och grundböcker.
Å andra sidan hade ett betydande antal av cirklarna haft högre antal sammankomster
och större antal deltagare än de minimisiffror utredningen
räknat med.
Utöver de till Samverkande bildningsförbunden nu anslutna studieförbunden
räknar utredningen med att ytterligare studieförbund komma att
godkännas och därigenom erhålla understöd för sin studiecirkelverksamhet.
Enligt utredningens förslag skall vidare understöd utgå till fristående studiecirklar.
Utredningen finner det svårt att bedöma, vilken omfattning
denna nu endast delvis redovisade studiecirkelverksamhet kommer att få.
Det synes utredningen icke osannolikt, att den kommer att vara förhållandevis
betydande. Bland annat räknar utredningen med att ett icke
oväsentligt antal ungdomscirklar skall komma till stånd. Med hänsyn till
att antalet studiecirklar enbart inom de till folkuniversitetets nämnd anslutna
organisationerna samt inom Sveriges husmodersföreningars riksförbund
enligt senaste uppgifter uppginge till 1 100 anser utredningen det
sammanlagda anslagsbehovet för understöd till studiecirklar även vid en
försiktig beräkning icke kunna uppskattas lägre än till 1 200 000 kronor.
Jag har i det föregående förordat, att någon uppdelning mellan grundcirklar
och bildningscirklar icke skall ske. Med tillämpning av de av mig i
övrigt förordade grunderna för statsunderstödets utgående kommer studiecirkel,
som är anordnad som lärarcirkel och har en studietid av 20 studietimmar,
ett medlemsantal av 5 och kostnader för studieplaner och grund
-
Departe
mentschefen.
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 20^.
böcker av minst 10 kronor per medlem, att erhålla ett statsunderstöd av
(20 X 3 -f 5 X 5 —) 85 kronor. Studiecirkel, som begagnar sig av korrespondenskurs,
erhåller i understöd, ledararvode inräknat, (50 -f- 20 X
X 1 =) 70 kronor. Studiecirkel, som arbetar som diskussions- eller läsecirkel,
erhåller ett ledararvode om 20 kronor samt understöd för studieplaner
och grundböcker om (5X5 =) 25 kronor eller sammanlagt 45 kronor. Med
utgångspunkt från dessa cirkeltyper skulle understödet för sammanlagt
6 000 lärarcirklar uppgå till (6 000 X 85 =) 510 000 kronor, för 6 750 korrespondenscirklar
till (6 750 X 70 =) 472 500 kronor samt för 4 250 diskussions-
eller läsecirklar till (4 250 X 45 =) 191 250 kronor. Med tillämpning
av utredningens beräkningsgrunder skulle sålunda det sammanlagda
anslagsbehovet för till Samverkande bildningsförbunden anslutna cirklar
uppgå till (510 000 + 472 500 + 191 250 =) 1 173 750 kronor. I förhållande
till utredningens beräkning innebär detta en merkostnad av omkring
45 000 kronor.
I fråga om såväl utredningens beräkning som den av mig här gjorda är
att märka, att hänsyn därvid icke tagits till eventuellt förekommande
ungdomscirklar med dessas något fördelaktigare understödsgrunder. Enligt
utredningens av mig förordade förslag kommer vidare understöd att utgå
dels till studiecirkelverksamhet inom andra organisationer än de nu till
Samverkande bildningsförbunden anslutna, dels till fristående studiecirklar.
Utredningen har med hänsyn härtill uppskattat det sammanlagda anslagsbehovet
till 1 200 000 kronor. Vid bifall till de av mig förordade understödsgrunderna
skulle, såsom framgår av vad jag nyss anfört, beloppet behöva
ökas med omkring 45 000 kronor. Därest anslaget för här ifrågavarande
ändamål i enlighet med vad jag tidigare förordat erhåller karaktär av förslagsanslag,
anser jag emellertid med hänsyn till osäkerheten i de beräkningsgrunder,
som i ett fall som detta måste komma till användning, icke
tillräckliga skäl föreligga för att frångå utredningens uppskattning av anslagsbehovet.
Jag förordar därför, att anslaget uppföres med 1 200 000
kronor.
8. Reservationsanslag till Understöd för anordnande av
s. k. universitetscirklar.
Enligt jolkbildningsutredningens i det föregående återgivna förslag skulle
såsom lärare vid de s. k. universitetscirklarna anlitas docentstipendiater
och till följd därav två nya docentstipendier inrättas, ett vid vartdera universitetet
i Uppsala och Lund. Kostnaderna härför ha av utredningen
beräknats till i runt tal 22 000 kronor. Medel för ändamålet skulle enligt
utredningens förslag beräknas under respektive universitets avlöningsanslag.
För att möjliggöra, att även läroverkslärare med docentkompetens
skulle kunna anlitas som ledare för universitetscirklar, har utredningen
91
Kungl. Maj:ts proposition nr 20 Jh
räknat med ett belopp av 6 000 kronor, varigenom fem dylika cirklar enligt
utredningens beräkningar skulle kunna anordnas. Såsom bidrag till kostnaderna
för studieplaner och grundböcker har utredningen beräknat ett
belopp av 1 000 kronor. Bortsett från de kostnader, som belöpa å de två
föreslagna docentstipendierna, uppgår sålunda enligt utredningens beräkningar
anslagsbehovet till 7 000 kronor. Nämnda belopp skulle enligt utredningens
förslag ställas till skolöverstyrelsens förfogande.
Jag har i det föregående icke ansett mig böra biträda utredningens förslag
om inrättande av två nya docentstipendier utan förordat, att ur det
särskilda anslaget till understöd för anordnande av universitetscirklar skulle
utgå ersättning åt lärare vid såväl av universitetslärare ledda cirklar som
cirklar ledda av andra lärare med docentkompetens. Ur samma anslag böra
vidare, i anslutning till vad jag tidigare föreslagit, utgå resekostnads- och
traktamentsersättningar åt sådana lärare, som äro bosatta å annan ort
än den, där cirkeln hålles, samt — i enlighet med utredningens förslag —
bidrag till cirkeldeltagarnas kostnader för studieplaner och grundböcker intill
halva kostnaden, dock högst med 10 kronor per deltagare. Resekostnads-
och traktamentsersättningen torde böra utgå enligt rese- och traktamentsklass
II B i allmänna resereglementet.
Vad angår lärararvodets storlek har utredningen i fråga om de av läroverkslärare
ledda cirklarna utgått från ett arvode av 50 kronor per dubbeltimme.
Beträffande det sålunda föreslagna arvodet har enligt min mening
icke utan fog gjorts gällande, att detsamma vore för lågt. Jag förordar därför,
att lärararvodet bestämmes till 60 kronor per dubbeltimme. De årliga
lärarkostnaderna för en universitetscirkel, som bör omfatta minst 24 dubbeltimmar
per år, skulle i så fall komma att uppgå till lägst 1 440 kronor.
Jag förordar, att anslag för här ifrågavarande ändamål anvisas med
30 000 kronor. Härigenom torde det bliva möjligt att anordna 14—16
universitetscirklar årligen. Anslaget torde i likhet med det tidigare för ändamålet
å riksstaten uppförda anslaget böra erhålla reservationsanslags natur.
Det torde lämpligen i enlighet med utredningens förslag böra disponeras
av skolöverstyrelsen.
9. Reservationsanslag till Utbildning av studieledare
för folkbildningsarbetet m. m.
Jag har i det föregående förordat en medelsanvisning av dels 15 000
kronor för anordnande genom skolöverstyrelsens försorg av utbildningskurser
för studieledare, dels 10 000 kronor för nya bildningsformer inom det
folkliga bildningsarbetet, dels 15 000 kronor för bildningspropaganda på
landsbygden, dels 10 000 kronor såsom bidrag till enskilda studier genom
korrespondens, dels ock 9 000 kronor till understöd med 4 500 kronor till
Departe
mentschefen.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
vardera av tidskrifterna Folklig kultur och Studiekamraten. För dessa ändamål
torde å riksstaten böra uppföras ett särskilt anslag under förut angivna
rubrik. Anslaget, som torde böra erhålla reservationsanslags natur, bör alltså
uppföras med (15 000 + 10 000 + 15 000 + 10 000 + 9 000 =) 59 000
kronor.
10. Reservationsanslag till Bidrag till inköp av film- och radioapparater
för föreläsnings- och studielokaler.
Under ett anslag med nämnda rubrik torde i anslutning till vad jag tidigare
förordat böra beräknas dels 20 000 kronor såsom bidrag till inköp av
filmapparater, dels ock 10 000 kronor såsöm bidrag till inköp av radioapparater.
Anslaget bör sålunda uppföras med 30 000 kronor.
11. Anslag till Bidrag till studieförbund för organisationsoch
administrationskostnader.
Från det å riksstaten för innevarande budgetår under åttonde huvudtiteln
uppförda anslaget å 82 000 kronor till Bidrag till vissa bildningsförbund
för organisations- och administrationskostnader utgå nu bidrag till
dylika kostnader med 55 000 kronor till arbetarnas bildningsförbund, med
12 000 kronor till svenska landsbygdens studieförbund, med 7 000 kronor
till tjänstemännens bildnings verksamhet, med 3 000 kronor till studieförbundet
medborgarskolan och med 5 000 kronor till folkuniversitetets
nämnd.
I enlighet med vad jag tidigare förordat bör i stället för nyssnämnda
anslag å riksstaten för nästa budgetår uppföras ett anslag till Bidrag till
studieförbund för organisations- och administrationskostnader.
Folkbildning sutredning en har vid bifall till de av utredningen förordade,
av mig i det föregående tillstyrkta grunderna för bidrag från sistnämnda
anslag föreslagit, att anslaget uppföres med 500 000 kronor. Utredningen
har därvid anfört bland annat följande.
Enligt utredningens förslag skall till studieförbunden för organisationsoch
administrationskostnader utgå statsunderstöd med högst hälften av förbundets
utgifter för studieverksamheten, däri inräknade utgifter för av förbunden
anordnade studieledar- och instruktionskurser samt av förbunden
anställda instruktörer och konsulenter. För att kunna beräkna det härför
erforderliga statsunderstödets storlek har utredningen anmodat de till Samverkande
bildningsförbunden anslutna studieförbunden att till utredningen
inkomma med preliminära statförslag för budgetåret 1947/48, uppgjorda
under förutsättning att utredningens här nämnda förslag kommer att genomföras.
De ingivna utgiftsstaterna framgå av följande sammanställning,
som endast upptager sådana utgiftsposter, till vilka understöd enligt utredningens
mening bör kunna ifrågakomma.
Kungl. Maj:ts proposition nr WJf.
93
Studieförbund |
Studierektor, allmänna omkostnader |
Instruktörer |
Studieledar- kurser |
Summa |
Arbetarnas bildningsförbund....... |
134 000 |
226 000 |
81 000 |
441 000 |
Godtemplarordens studieförbund..... |
20 200 |
5 500 |
5 900 |
31 600 |
Jordbrukareungdomens förbund ..... |
23 280 |
— |
24 730 |
48 010 |
Nationaltemplarordens studieförbund . . |
18 500 |
4 000 |
5 500 |
28 000 |
Studieförbundet medborgarskolan .... |
38 000 |
29 000 |
27 400 |
94 400 |
Svenska landsbygdens studieförbund . . . |
61000 |
26 000 |
32 000 |
119 000 |
Sveriges blåbandsförening......... |
1 530 |
2 000 |
7 170 |
10 700 |
Sveriges kristliga bildningsförbund .... |
11 700 |
24 000 |
37 000 |
72 700 |
Tjänstemännens bildningsverksamhet . . |
25 000 |
25 000 |
20 000 |
70 000 |
Summa kronor |
333 210 |
341 500 |
240 700 |
915 410 |
Sammanlagt kunna alltså de nio nuvarande studieförbundens utgifter för
bildningsverksamheten under budgetåret 1947/48 beräknas till 915 410
kronor. Statsunderstödet för förbundens organisations- och administrationskostnader
skulle alltså komma att utgöra 457 705 kronor. Utöver det belopp,
som i enlighet med sammanställningen kan komma att utgå till arbetarnas
bildningsförbund, torde till detta på samma sätt som nu böra utgå
bidrag för anordnande av instruktionskurser för sjömän samt för anställande
av folkbildningsinstruktörer för sjömän. Detta bidrag torde liksom
under innevarande budgetår böra utgå med 17 300 kronor. Vid beräkningen
av anslagets storlek bör vidare hänsyn tagas till att ytterligare studieförbund
torde komma att godkännas och därigenom bliva berättigade till understöd
för sina organisations- och administrationskostnader. Utredningen
erinrar om att folkuniversitetets nämnd redan nu åtnjuter statsunderstöd.
Med hänsyn till nu nämnda omständigheter synes anslaget böra beräknas
till 500 000 kronor.
I samband med att kostnaderna för nykterhetsorganisationernas studieverksamhet
överföras till denna anslagspost, torde anslaget Bidrag till undervisnings-
och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande
kunna minskas med sammanlagt 15 000 kronor. Hela understödet till studieverksamhet
under detta anslag uppgår till 29 000 kronor; utredningen
räknar med att ur anslaget fortfarande skola bestridas vissa kostnader för
förbundens studieverksamhet i nykterhetsfrågor.
I sina yttranden över utredningens förslag ha flera av studieförbunden
framhållit, att de av dem till utredningen ingivna statförslagen varit mycket
preliminära. Svenska landsbygdens studieförbund har uppgjort ett nytt
statlorslag, som slutar på en utgiftssumma av 198 000 kronor mot 119 000
kronor i det tidigare förslaget.
Jag anser mig böra godtaga utredningens beräkning av medelsbehovet
och förordar alltså, att ifrågavarande anslag uppföres med 500 000 kronor.
Departe
mentschefen.
94
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 204-
12. Anslagen till Bidrag till verksamheten vid hemgårdar och till
Bidrag till verksamheten vid studiehem.
Dessa två anslag, som för innevarande budgetår äro uppförda vartdera
med 30 000 kronor, böra i enlighet med vad jag i det föregående förordat
för nästa budgetår upptagas med oförändrade belopp.
13. Anslaget till Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
m. m. för nykterhetens främjande.
Detta anslag har under budgetåren 1938/47 varit uppfört med följande
belopp:
1938/39 ........................ kronor 383 500
1939/40 ........................ » 378 3001
1940/41 ............. » 239 800
1941/42 ........................ » 229 800
1942/43 ........................ » 242 100
1943/44 ........................ » 262 100
1944/45 ........................ » 284 400
1945/46 ........................ » 331 000
1946/47 ........................ » 355 700.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår föreslagit en höjning av anslaget
med 107 200 kronor. Överstyrelsen har inledningsvis anfört bland annat
följande.
De av de olika organisationerna begärda anslagsökningarna ha i de flesta
fall motiverats med den ökade prisnivån. I allmänhet ha de sökande organisationerna
anhållit om en kompensation med 30 procent, ehuru de påpekat,
att de ökade omkostnaderna för dem på grund av penningvärdets
fall ökats med 40—45 procent. Endast i några fall har ökning dessutom begärts
på grund av speciella omständigheter, såsom av de kristna samfundens
nykterhetsrörelse, svenska läkarnas nykterhetsförening och motorförarnas
helnykterhetsförbund för att möjliggöra en utvidgning och intensifiering
av respektive organisationers arbete.
Konsulenten för nykterhetsundervisningen har föreslagit en generell höjning
med 30 procent av de anslags belopp, som utgingo före kristiden. Ehuru
överstyrelsen med hänsyn till konsekvenserna på andra områden av en dylik
höjning icke anser sig kunna förorda densamma, vill överstyrelsen livligt
vitsorda nödvändigheten av att nykterhetsrörelsen för utförandet av sin
samhällsgagnande insats utrustas med tillräckliga medel, för så vitt dessa
härflyta ur anslag från staten. Överstyrelsen vill erinra om att den största
ekonomiska insatsen i nykterhetsorganisationernas verksamhet göres av
medlemmarna själva och att det frivilliga oavlönade arbete dessa utföra
representerar en värdefull tillgång och väl är förtjänt av det allmännas
uppmuntran. Denna arbetsinsats är så mycket mera nödvändig, som det
allmänna nykterhetstillståndet, speciellt bland ungdomen, under senare
1 Härav togs dock ett belopp av 25 000 kronor, avsett till föreläsnings- och instruktionsverksamhet
för nykterhetens främjande m. m., icke i anspråk (jfr proposition nr 79 till 1939
års urtima riksdag, sid. 47).
95
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
ar varit karakteriserat av en fortgående försämring. Under den övergångstid
efter världskriget, vari vi nu befinna oss, kräva ungdomsvårdens problem
skärpt uppmärksamhet. Överstyrelsen har vid flera tillfällen haft att
taga ställning till denna fråga och till olika föreslagna åtgärder. Den har
därvid icke kunnat undgå att konstatera, att nykterhetsrörelsens arbete
är av stor betydelse och just från dessa synpunkter bör stödjas av det
allmänna.
Anslagsäskandena framgå av följande sammanställning:
Beviljat bidrag för |
För budgetåret 1947/48 |
|||
Anslagets ändamål |
begärt bidrag |
av överstyrelsen |
||
1939/40 |
1946/47 |
tillstyrkt bidrag |
||
minskning) |
||||
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
|
1. Anordnande av en allmän ut- |
||||
bildningskurs i alkoholfrågan |
11000 |
11000 |
11000 |
11000 |
2. Föreläsnings- och instruktions-verksamhet för nykterhetens |
140 000 |
90 000 |
130 000 |
120 000 |
3. Fortbildningskurs för lärare vid |
( + 30 000) |
|||
högre skolor.......... 4. Undersökning av effektiviteten |
8 000 |
8 000 |
8 000 |
|
av olika former för upplys-ningsverksamhet i alkoholfrå- |
||||
gan............... |
— |
— |
5 000 |
— |
5. Anskaffande av upplysnings- |
||||
filmer i alkoholfrågan..... |
— |
— |
15 000 |
15 000 |
6. Främjande av centralförbun- |
(+15 000) |
|||
dets för nykterhetsundervisning |
50 000 |
50 800 |
68 000 |
65 000 |
7. Främjande av de kristna sam- |
(+14 200) |
|||
fundens nykterhetsrörelses |
5 000 |
10 000 |
20 000 |
12 400 |
8. Främjande av Svenska sällska- |
(+ 2 400) |
|||
pets för nykterhet och folkupp-fostran verksamhet...... |
3 425 |
2 000 |
2 000 |
2 000 |
9. Främjande av Sveriges stor- |
||||
loges av I. 0. G. T. studie- och |
33 000 |
35 000 |
46 000 |
46 000 |
10. Främjande av Sveriges god- |
( + 11 000) |
|||
templares ungdomsförbunds |
2 000 |
2 000 |
5 600 |
3 000 |
It. Främjande av Sveriges blå- |
(+ 1000) |
|||
bandsförenings studie- och ung-domsverksamhet ........ |
10 000 |
10 000 |
13 000 |
12 000 |
12. Främjande av Nationaltemp- |
(+ 2 000) |
|||
larordens studie- och ungdoms-verksamhet ........... |
11 500 |
11 500 |
20 000 |
14 000 |
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
Beviljat bidrag för |
För budgetåret 1947/48 |
|||
Anslagets ändamål |
1939/40 kronor |
1946/47 kronor |
begärt bidrag kronor |
av överstyrelsen |
13. Främjande av nykterhetsorga-nisationen Verdandis studie- |
6 500 |
6 000 |
||
och ungdomsverksamhet.... 14. Främjande av Sveriges stude-rande ungdoms helnykterhets- |
5 000 |
5 000 |
||
förbunds verksamhet..... 15. Främjande av nykterhetsför-eningen Vita Bandets upplys- |
8 000 |
8 500 |
11000 |
11 000 |
nings- och ungdomsverksamhet |
6 000 |
6 000 |
6 500 |
6 000 |
nykterhetsförbunds verksamhet |
8 500 |
8 500 |
11000 |
10 000 |
nykterhetsförbunds verksamhet |
3 000 |
3 000 |
10 000 |
6 000 |
nykterhetsförbunds verksamhet 19. Främjande av Sveriges polis-mäns helnykterhetsförbunds |
5 000 |
4 900 |
7 500 |
6 000 |
verksamhet........... 20. Främjande av Svenska tull-männens helnykterhetsförbunds |
1 000 |
|||
verksamhet........... 21. Främjande av motorförarnas |
500 |
23 000 |
||
samhet............. 22. Bidrag till uppehållande av in-ternationella byråns i Lausanne |
19 000 |
19 000 |
30 000 |
|
1’alcoolisme) verksamhet.... |
3 500 |
5 500 |
5 500 |
5 500 |
lysning ............. 24. Anordnande av instruktions-kurser för lärare för nykter- |
42 000 |
60 000 |
73 000 |
72 500 |
hetsundervisningen....... 25. Främjande av Kvinnoförening-arnas samarbetskommittés för |
7 500 |
|||
nykterhetsfrågor verksamhet . 26. Främjande av nykterheten på |
ej bestämt |
1000 |
||
pens följder........... |
3 375 |
5 000 |
7 500 |
|
Summa kronor |
378 300 |
355 700 |
504 600 |
462 900 |
97
Kunrjl. Maj:ts proposition nr 204-
Beträffande de olika bidragen har skolöverstyrelsen anfört bland annat
följande (numren hänvisa till tabellen).
2. Centralförbundet för nykterhetsundervisning har liksom under de
senaste åren anhållit om en anslagshöjning till 130 000 kronor, vilken höjning
konsulenten på det livligaste tillstyrker. Den vida formulering, som
rubriken till denna anslagspost fått, innebär enligt överstyrelsens uppfattning,
att instruktionsverksamheten ej nödvändigtvis behöver bedrivas genom
föreläsningar utan även att en del material och dylikt, som behövs
för detta ändamål, bör kunna bekostas av anslaget i fråga, liksom även
annan upplysnings- och studieverksamhet i alkoholfrågan, som centralförbundet
önskar anordna. Ur denna anslagspost böra även medel kunna
erhållas för förberedande åtgärder och undersökningar över huru föreläsningar
och instruktioner bäst och mest effektivt skola anordnas. Centralförbundet
har anhållit (se punkt 4) om ett statsbidrag på 5 000 kronor
för undersökning om effektiviteten hos olika former för upplysningsverksamheten
i alkoholfrågan. Därvid skulle undersökas resultaten i olika hänseenden
av enstaka föreläsningar jämförda med föreläsningar i serier eller
kursform, vilka slag av föreläsningar, som äro mest ägnade att gynnsamt
påverka publiken, hur man skall nå den publik, som icke förut är nykterhetsintresserad
m. m. Som alla dessa undersökningar kunna bli av största
betydelse för ett rationellt och effektivt utnyttjande av anslagsmedlen till
föreläsningar, är det av betydelse, att centralförbundet får möjlighet att
utföra dem och att pengarna kunna tagas ur nu ifrågavarande anslagspost.
För att dessa ökade arbetsuppgifter ej menligt skola inverka på möjligheterna
att anordna föreläsningar, kurser m. m., är det nödvändigt, att
denna post höjes. Föregående år tillstyrkte överstyrelsen en höjning till
100 000 kronor. Med hänsyn till de nya uppgifter, som vid bifall till överstyrelsens
förslag skulle inrymmas under anslagsposten, vill överstyrelsen
förorda, att denna för budgetåret 1947/48 sättes till 120 000 kronor.
4. Såsom under punkten 2 anförts, föreslår överstyrelsen, att medel för
ifrågavarande undersökning anvisas under anslagsposten till föreläsningsoch
instruktions verksamhet m. m.
5. För anskaffande av upplysningsfilmer i alkoholfrågan anhåller centralförbundet
om ett bidrag på 15 000 kronor. Konsulenten tillstyrker med
framhållande av den stora roll som filmen spelar i den moderna upplysningsverksamheten
.
För egen del vill skolöverstyrelsen understryka det stora värde som väl
gjorda filmer kan ha även i nykterhetsupplysningens tjänst. I anslutning
till ett yttrande över ett förslag från ungdomsvårdskommittén har skolöverstyrelsen
tidigare tillstyrkt anslag av statsmedel till en filmverksamhet
av här ifrågavarande slag. De stora kostnader, som filmproduktion drar
med sig, göra det inte möjligt att för det föreslagna beloppet framställa
någon längre film av den kvalitet som måste fordras. Enligt vad överstyrelsen
inhämtat kan däremot en kortfilm av god kvalitet framställas för
detta belopp. Överstyrelsen vill därför föreslå, att för inspelningsverksamhet
ett anslag av 15 000 kronor ställes till centralförbundets förfogande
under budgetåret 1947/48. Överstyrelsen förutsätter att den får tillfälle
att granska filmmanuskriptet före inspelningen.
6. Konsulenten har tillstyrkt den begärda höjningen, 17 200 kronor, av
bidraget till centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet.
7 — Bihang till riksdagens protokoll 101/7. 1 samt. Nr 20Tf.
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 20^.
Höjningen hänför sig huvudsakligen till lönekontot, som från omkring
45 000 kronor budgetåret 1939/40 beräknas stiga till cirka 03 000 kronor
för budgetåret 1947/48. Överstyrelsen finner en anslagshöjning motiverad
men anser, att den bör kunna begränsas till 14 200 kronor.
7. De kristna samfundens nykterhetsrörelse (DKSN) begär en höjning
av bidraget från 10 000 till 20 000 kronor. Av sistnämnda belopp avser
DKSN disponera 5 000 kronor till sin barn- och ungdomsverksamhet, 7 000
kronor till sin allmänna upplysningsverksamhet, 2 000 kronor för anordnande
av en speciell instruktionskurs för ungdoms- och församlingsledare,
2 000 kronor till speciella länskurser för kommunalt och socialt engagerade
samt 4 000 kronor såsom bidrag till inspelning av en ny upplysningsfilm
i nykterhetsfrågan. Konsulenten föreslår, att bidraget höjes med 2 400
kronor till 12 400 kronor så att DKSN erhåller 6 500 kronor för sin allmänna
upplysningsverksamhet, 3 900 kronor för sin ungdomsverksamhet
och 2 000 kronor för den planerade instruktionskursen för ungdoms- och
församlingsledare. Det begärda beloppet å 2 000 kronor till speciella länskurser
för kommunalt och socialt engagerade anser sig konsulenten ej kunna
tillstyrka. Att DKSN anordnar en sommarkurs för präster och predikanter
m. fl., således åhörare hämtade ur dess egna led, anser konsulenten motiverat
på grund av de speciella synpunkter, DKSN önskar få företrädda.
Vad länskurserna beträffar, till vilka skulle inbjudas förutom representanter
från de kristna samfunden även andra för kursprogrammet intresserade,
finner konsulenten, att DKSN inkräktar alltför mycket på de arbetsområden,
som uppdragits åt centralförbundet för nykterhetsundervisning,
och finner ett dylikt dubbelarbete ej rationellt och lämpligt. Vore DKSN
i behov av någon speciell dylik kurs, kunde denna enligt konsulentens mening
med större utbyte anordnas i samarbete med centralförbundet. Ej
heller de 4 000 kronor, som begäras som bidrag till inspelning av en ny
upplysningsfilm i nykterhetsfrågan, anser sig konsulenten kunna tillstyrka,
utan förordar att anslag för detta ändamål lämnas till centralförbundet
för nykterhetsundervisning.
Med instämmande i konsulentens synpunkter får skolöverstyrelsen för
budgetåret 1947/48 tillstyrka ett anslag till DKSN på 12 400 kronor, varav
6 500 kronor för DKSN:s upplysningsverksamhet, 3 900 kronor för dess
ungdomsverksamhet och 2 000 kronor för anordnande av en sommarkurs
för präster, predikanter m. fl.
9. Sveriges storloge av I. O. G.T. har begärt ett med 11 000 kronor
till 46 000 kronor förhöjt bidrag. Konsulenten har tillstyrkt den begärda
höjningen och föreslagit, att bidraget fördelas med 26 000 kronor till studieverksamheten,
18 000 kronor till ungdomsverksamheten och 2 000 kronor
till verksamheten vid militära förband. Skolöverstyrelsen ansluter sig
till konsulentens förslag.
10. Sveriges godtemplares ungdomsförbund anhåller om en anslagshöjning
med 3 600 kronor för anordnande av en serie konferenser över ämnet
Ungdomen och fritiden, därvid särskilt alkoholens roll skulle belysas. Överstyrelsen
tillstyrker i likhet med konsulenten en höjning av bidraget med
1 000 kronor.
11. Överstyrelsen tillstyrker en höjning med 2 000 kronor till 12 000
kronor, varav 3 500 kronor böra avses för Sveriges blåbandsförenings studieverksamhet
och 8 500 kronor för dess ungdomsverksamhet.
99
Kungl. Maj:ts proposition nr 201).
12. Det av överstyrelsen tillstyrkta beloppet, 14 000 kronor, bör fördelas
med 7 500 kronor till nationaltemplarordens studieverksamhet, 5 000 kronor
till dess ungdomsverksamhet och 1 500 kronor till föreningen Heimdals
verksamhet.
13. Av det av överstyrelsen tillstyrkta bidraget å 6 000 kronor till nykterhetsorganisationen
Verdandi böra 2 500 kronor avses för studieverksamheten
och 3 500 kronor för ungdomsverksamheten.
14. Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund söker ett med
2 500 kronor till 11 000 kronor förhöjt statsbidrag. Överstyrelsen tillstyrker
höjningen med hänsyn till de nya och utökade arbetsuppgifter förbundet
tagit upp genom tävlingar i samhällskunskap.
15. Konsulenten tillstyrker den av nykterhetsföreningen Vita Bandet
begärda anslagshöjningen med 500 kronor. Överstyrelsen förordar oförändrat
bidrag.
16. Konsulenten tillstyrker den av Sveriges lärares nykterhetsförbund
gjorda framställningen om ett bidrag å 11 000 kronor. Överstyrelsen, som
anser, att förbundets verksamhet hör till de viktigaste på nykterhetsupplysningens
område, tillstyrker ett bidrag å 10 000 kronor.
17. Svenska läkarnas nykterhetsförening anhåller om ett med 7 000 kronor
till 10 000 kronor ökat anslag. Konsulenten, som tillstyrkt höjningen,
har framhållit, att svenska läkarnas nykterhetsförening finge anses som en
av de viktigaste och mest betydelsefulla föreningar, som arbetade för nykterhetsfrågans
positiva lösning, dels genom den inverkan föreningen kunde
utöva på läkarna, dels genom de många vetenskapliga insatser dess medlemmar
kunde göra på området. Då föreningen nu lagt upp ett program i
avsikt att ytterligare intensifiera sitt arbete, vore det av största värde, om
den kunde tilldelas ökat bidrag för sitt arbete.
Överstyrelsen delar konsulentens uppfattning om vikten av svenska läkarnas
nykterhetsförenings verksamhet och finner den arbetsplan förbundet
uppgjort mycket värdefull. Det torde emellertid vara ändamålsenligt,
att densamma förverkligas successivt, varför överstyrelsen för nästa budgetår
vill tillstyrka ett anslag på G 000 kronor.
18. Konsulenten har tillstyrkt det av järnvägsmännens nykterhetsförbund
begärda bidraget å 7 500 kronor. Överstyrelsen tillstyrker 6 000 kronor,
innebärande en höjning med 1 100 kronor.
21. Av det begärda bidraget, 30 000 kronor, till motorförarnas helnykterhetsförbunds
verksamhet tillstyrker konsulenten 25 000 kronor och överstyrelsen
23 000 kronor.
23. För närvarande utgår statsbidrag till envar av nio heltidsanställda
instruktörer med 5 500 kronor och till två halvtidsanställda instruktörer
med 6 000 kronor respektive 4 500 kronor. De olika organisationerna, som
ha instruktörer anställda, ha hemställt om höjning av instruktörernas arvoden.
Överstyrelsen föreslår, att bidraget till de heltidsanställda instruktörerna
höjes till 6 000 kronor och till de halvtidsanställda till 7 000 kronor
respektive 5 500 kronor. — Vidare har Sveriges storloge av T. O. G. T., som
nu har två heltidsanställda instruktörer, upprepat sin framställning från
föregående år om bidrag till anställande av ytterligare en dylik instruktör.
Överstyrelsen tillstyrker sistnämnda framställning.
25. Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté för nykterhetsfrågor bildades
på en konferens å Tollare 1943 av representanter för ett flertal av lan
-
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 20.f.
dets större kvinnoorganisationer. Beträffande kommitténs verksamhet har
konsulenten anfört: Under de år, som gått, har denna kommitté visat sig
ytterst verksam och redan uträttat en hel del av värde. En dylik samarbetskommitté
har säkerligen en mycket stor betydelse för nykterhetsarbetet,
och av särskilt värde är, att till denna kommitté äro anslutna även kvinnoorganisationer,
som ej ha nykterhetsfrågan på sitt program. Därigenom
har kommittén möjlighet att nå ut i mycket vida kretsar och även träffa
personer, som i annat fall endast med svårighet skulle kunna nås av någon
nykterhetsupplysande verksamhet. Förutom genom konferenser ute i landet
med de olika kvinnoföreningarnas distrikts- och lokalorganisationer
arbetar kommittén även med utgivande av värdefulla ströskrifter och
dylikt.
Kommittén har hemställt om anslag till icke fixerat belopp och anför,
att den för att kunna fortsätta att utvidga sitt arbete är i behov av ekonomiskt
stöd (särskilt resekostnaderna till de olika konferenserna anses betungande).
Konsulenten tillstyrker 2 000 kronor. Överstyrelsen vill för sin
del, med hänsyn till att organisationen ännu är relativt ny, föreslå ett till
1 000 kronor begränsat anslag.
26. Överstyrelsen tillstyrker den av konsulenten föreslagna anslagshöjningen
med 2 500 kronor, vilken bland annat avser att möjliggöra svenskt
deltagande i till utlandet förlagda konferenser i alkoholfrågan.
De kristna samfundens nykterhetsrörelse har i skrivelse den 13 januari
1947 framhållit önskvärdheten av att organisationen erhölle högre bidrag
till sin upplysnings- och ungdomsverksamhet än skolöverstyrelsen föreslagit.
Organisationen har därvid framhållit, att den icke kunde godtaga
de skäl, som från överstyrelsens sida anförts mot det begärda bidraget för
anordnande av speciella länskurser för kommunalt och socialt engagerade.
De olika nykterhetssällskapen hade sedan flera år tillbaka anordnat ett
flertal liknande kurser utan att detta mött något hinder, trots att dessa i
olikhet mot organisationen tillhörde centralförbundet för nykterhetsundervisning.
Detta förbunds allmänna upplysningskurser kunde icke anses motsvara
organisationens önskemål.
I skrivelsen framhålles vidare, bland annat, att en jämförelse mellan de
bidrag, som utginge till de olika organisationerna, visade, att de kristna
samfundens nykterhetsrörelse, vars ungdomsrörelse vore en av landets allra
största, åtnjöte ett väsentligt mindre understöd för sin barn- och ungdomsverksamhet
än de övriga organisationerna.
I förevarande sammanhang torde jag få anmäla, att ungdomsvårdskommittén
i sitt betänkande av den 7 maj 1945 angående ungdomen och nöjeslivet
(stat. off. utr. 1945: 22) hemställt, bland annat, att ett anslag å
60 000—80 000 kronor måtte ställas till centralförbundets för nykterhetsundervisning
förfogande för framställning av tre till fem filmer med uppgift
att för ungdomen framställa betydelsen av att tränga tillbaka alkoholbruket.
Förslaget har tillstyrkts av, bland andra, skolöverstyrelsen och
centralförbundet för nykterhetsundervisning.
101
Kungl. Maj ds proposition nr 20 4-
Förevarande anslag, som för budgetåret 1939/40 var uppfört med
378 300 kronor, sänktes därefter under de två följande budgetåren till
229 800 kronor, med vilket belopp anslaget alltså var uppfört för budgetåret
1941/42. Anslaget har därefter successivt höjts till det nuvarande beloppet,
355 700 kronor. De till de särskilda nykterhetsorganisationerna utgående
bidragen uppgå nu i stort sett till samma belopp som före kriget.
Däremot är den betydelsefulla anslagsposten till föreläsnings- och instrulctionsverksamhet
för nykterhetens främjande in. m. alltjämt starkt beskuren.
Denna post, som för budgetåret 1939/40 var upptagen med 140 000
kronor, är nu uppförd med 90 000 kronor.
Skolöverstyrelsen har nu föreslagit en höjning av anslaget för nästa
budgetår med 107 200 kronor. Härav belöpa 30 000 kronor å nyssnämnda
anslagspost till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens
främjande m. m. och 15 000 kronor å en ny anslagspost, avseende bidrag
till centralförbundet för nykterhetsundervisning för anskaffande av upplysningsfilmer
i alkoholfrågan. Den föreslagna anslagshöjningen i övrigt
avser huvudsakligen bidragen till de särskilda nykterhetsorganisationerna
och har främst motiverats med de ökade utgifterna på grund av penningvärdets
försämring men även i viss mån med beräknade ökade utgifter
för utvidgning och intensifiering av vederbörande organisationers verksamhet.
Jag anser mig böra biträda överstyrelsens förslag med i det följande angivna
förändringar. De kristna samfundens nykterhetsrörelse har för nästa
budgetår begärt en höjning av det till organisationen nu utgående bidraget
med 10 000 kronor till 20 000 kronor. Av sistnämnda belopp ha 2 000 kronor
beräknats såsom bidrag till anordnande av speciella länskurser för
kommunalt och socialt engagerade och 4 000 kronor såsom bidrag till inspelning
av en upplysningsfilm i nykterhetsfrågan. Skolöverstyrelsen har
avstyrkt medelsanvisning för sistnämnda två ändamål. Då jag icke kan
finna de skäl bärande, vilka av överstyrelsen åberopats till stöd för dess
avstyrkande av det begärda bidraget till anordnande av nämnda kurser,
anser jag mig böra förorda, att bidrag för ändamålet anvisas med begärt
belopp. Den film, för vilken bidrag begärts, är nu inspelad. Jag har varit i
tillfälle att se filmen och har därvid funnit den vara värdefull. Jag anser
mig därför böra tillstyrka, att 4 000 kronor beräknas såsom bidrag till
kostnaderna för dess inspelning. Då de kristna samfundens under de senaste
åren starkt utvidgade nykterhetsrörelse även med den av överstyrelsen
förordade höjning av bidraget till organisationen synes intaga en 1
jämförelse med andra större nykterhetsorganisationer missgynnad ställning
i statsbidragshänseende i fråga om dess allmänna upplysnings- och
ungdomsverksamhet, anser jag mig vidare böra förorda, att såsom bidrag
till dessa ändamål beräknas 12 000 kronor mot av överstyrelsen föreslagna
Departe
mentschefen.
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
10 400 kronor för samma ändamål. Vad jag sålunda förordat innebär en
anslagshöjning i förhållande till skolöverstyrelsens förslag med 7 600 kronor.
Från förevarande anslag åtnjuta nu, såsom förut nämnts, godtemplarorden,
nationaltemplarorden och Sveriges blåbandsförening understöd till
sin studieverksamhet. Enligt folkbildningsutredningens förslag, som jag
anser mig böra biträda, böra de nu till nämnda organisationer utgående
bidragen till studieverksamheten minskas med sammanlagt 15 000 kronot
vid bifall till utredningens av mig i det föregående tillstyrkta förslag i fråga
om bidrag till studieförbund för organisations- och administrationskostnader.
Ifrågavarande anslag bör vid bifall vad jag under denna punkt förordat
för nästa budgetår uppföras med (355 700 + 107 200 + 7 600 — 15 000 =)''
455 500 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 99 800 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 204-
103
III. Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1. medgiva, att bidrag av statsmedel må utgå till det
fria och frivilliga folkbildningsarbetet i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat;
2. godkänna följande avlöningsstat för stifts- och landsbiblioteken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis .........................kronor 38 300
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal . » 37 600
3. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 4 600
Summa kronor 80 500;
3. till Stifts- och landsbiblioteken: Avlöningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av...................................kronor 80 500;
4. till Understöd, åt folkbiblioteksväsendet för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 2 818 500;
5. till Bidrag till bildningsverksamliet bland sjömän för
budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av . . kronor 5 000;
6. till Understöd åt anstalter och föreningar, som an
ordna
populärvetenskapliga föreläsningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett anslag av............kronor 440 000:
7. till Understöd för anordnande av folkbildningskurser
m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag
av..................................kronor 155 000;
8. till Resekostnadsersättning åt föreläsare för budget
året
1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av.................................. kronor 110 000;
9. till Understöd åt studiecirkelverksamhet för budget
året
1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 1 200 000;
10. till Understöd för anordnande av s. k. universitets
cirklar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av..............................kronor 30 000;
104
Kungl. Majits proposition nr 20/f.
11. till Utbildning av studieledare för folkbildningsar
betet
m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av ........................ kronor 59 0Ö0;
12. till Bidrag till inköp av film- och radioapparater för
föreläsnings- och studielokaler för budgetåret 1947/48 anvisa
ett reservationsanslag av............kronor 30 000;
13. till Bidrag till studieförbund för organisations- och
administrationskostnader för budgetåret 1947/48 anvisa ett
anslag av ............................kronor 500 000;
14. till Bidrag till verksamheten vid hemgårdar för budgetåret
1947/48 anvisa ett anslag av .... kronor 30 000;
15. till Bidrag till verksamheten vid studiehem för budgetåret
1947/48 anvisa ett anslag av .... kronor 30 000;
16. till Bidrag till undervisnings- och upplysningsverk
samhet
m. m. för nykterhetens främjande för budgetåret
1947/48 anvisa ett anslag av............kronor 455 500.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Svensson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20li.
105
INN EHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Åtgärder för främjande av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
.................................................. 3
1. Inledning............................................. 3
2. Folkbildningsarbetets uppgifter och mål.................. 5
3. Politiska och religiösa frågor............................ 7
4. Metoder.............................................. 7
5. Korrespondensundervisning ............................. 8
6. Filmen.............................. n
7. Anknytningen till annat bildningsarbete.................. 13
8. Ungdomen och folkbildningsarbetet...................... 15
9. Landsbygd och städer ................................. 15
10. Försvaret och folkbildningsarbetet ...................... 18
11. Lokalfrågan........................................... 20
12. Hemgårdar och studiehem.............................. 23
13. Utbildning av lärare och ledare.......................... 25
14. Olika lärarkategoriers utnyttjande i folkbildningsarbetet . . 29
15. Bokförsörjningsfrågan .................................. 31
10. Föreläsningar ......................................... 32
17. Folkbildningskurser.................................... 41
18. Studiecirklar .......................................... 44
19. Radio................................................ 59
20. Bibliotek ......................................... 39
21. Enskilda studier....................................... 63
22. Nya bildningsformer................................... 34
23. Studieförbund......................................... 35
24. Samverkan inom folkbildningsarbetet .................... 69
25. Tillsynsmyndighet ..................................... 72
11. Anslagsberäkningar ....................................... 78
1. Förslagsanslaget till Stifts- och landsbibiioteken: Avlöningar 78
2. Förslagsanslaget till Understöd åt folkbiblioteksväsendet . . 78
8 Hihaiig till riksdagens protokoll 1 sand. Nr SO,j.
106 Kungl. Maj:ts proposition nr VO/h
Sid.
3. Anslaget till Bidrag till bildningsverksamhet bland sjömän . . 83
4. Anslaget till Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna
populärvetenskapliga föreläsningar................. 84
5. Anslag till Understöd för anordnande av folkbildningskurser
in. m................................................. 87
6. Förslagsanslag till Resekostnadsersättning åt föreläsare .... 88
7. Förslagsanslag till Understöd åt studiecirkelverksamhet .... 88
8. Reservationsanslag till Understöd för anordnande av s. k.
universitetscirklar ..................................... 90
!). Reservationsanslag till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet
m. m.................................. 91
10. Reservationsanslag till Bidrag till inköp av film- och radioapparater
för föreläsnings- och studielokaler.............. 92
11. Anslag till Bidrag till studieförbund för organisations- och
administrationskostnader ............................... 92
12. Anslagen till Bidrag till verksamheten vid hemgårdar och till
Bidrag till verksamheten vid studiehem.................. 94
13. Anslaget till Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
in. m. för nykterhetens främjande ................ 94
III. Hemställan .............................................. 103
Stockholm 1947 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
470894