Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr
264) om erkända arbetslöshetskassor; given Stockholms
slott den 21 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda uldrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.

Under Hans Maj-.ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

liihaag till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 200.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

F ö r s 1 a g
till

Förordning

angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas att 7 och 13 §§ samt 21 § 2 mom. förordningen den
15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives ävensom att till 14 § samma förordning skall fogas

ett nytt moment, betecknat 2 inom.,

(Gällande lydelse:)

7 §•

Från rätt---------

1) den som----------

2) den som------

3) den som--------

4) den som icke uppnått viss i
stadgarna angiven ålder;

5) utländsk medborgare, såvida
han icke tillhör stat, med vilken sådan
överenskommelse träffats, som
avses i 13 §, eller beträffande vilken
Konungen särskilt förordnat, att medborgare
i den staten må kunna erhålla
medlemskap.

Utan hinder -------

13 §.

Konungen äger, under förutsättning
av ömsesidighet, ingå överenskommelse
med främmande stat, att
medborgare i denna skall vid tillämpningen
av denna förordning likställas
med svensk medborgare.

av den lydelse nedan sägs.

(Föreslagen lydelse:)

7 §•

-----skall uteslutas

----- annans räkning;

-------eller adoptivbarn;

--erkänd arbetslöshetskassa;

4) den som icke uppnått viss i
stadgarna angiven ålder.

---såsom medlemmar.

13 §.

Beträffande rätten för utländsk
medborgare att vinna inträde i erkänd
arbetslöshetskassa äger tillsynsmyndigheten,
där så finnes påkallat,
föreskriva särskilda begränsningar
utöver dem, varom eljest stadgas i
denna förordning.

1 Senaste lydelse av 7 § se SFS 1943:185 och av 21 § 2 mom. se SFS 1946: 332.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

3

(Gällande lydelse:)
14 §.

21 §.

2 mom. Har någon ------

Erkänd arbetslöshetskassa må
med statserkänd arbetslöshetskassa
inom främmande stat, med vilken
Konungen ingått överenskommelse
enligt 13 §, träffa sådan överenskommelse,
som i första stycket av detta
moment avses. Dylik överenskommelse
skall för att bliva gällande
godkännas av tillsynsmyndigheten.

Finnes i främmande stat, med vilken
Konungen ingått överenskommelse
enligt 13 §, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
och äga de däri försäkrade
räkna sig till godo avgifter
erlagda till svensk erkänd arbetslöshetskassa,
må dylik kassa med tillsynsmyndighetens
godkännande medgiva,
att i den främmande staten erlagda
avgifter må helt eller delvis
tillgodoräknas medlem vid tillämpning
av denna paragraf.

Tillsynsmyndigheten må---

Tillsynsmyndigheten må jämväl

(Föreslagen lydelse:)

14 §.

2 mom. Beträffande rätten för utländsk
medborgare att uppbära understöd
från erkänd arbetslöshetskassa
äger tillsynsmyndigheten, där
så finnes påkallat, föreskriva särskilda
begränsningar utöver dem, varom
eljest stadgas i denna förordning.

21 §.

------till godo.

Erkänd arbetslöshetskassa må med
statserkänd arbetslöshetskassa inom
främmande stat träffa sådan överenskommelse,
som i första stycket av
detta moment avses. Dylik överenskommelse
skall för att bliva gällande
godkännas av tillsynsmyndigheten.

Finnes i främmande stat obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring, och äga
de däri försäkrade räkna sig till godo
avgifter erlagda till svensk erkänd
arbetslöshetskassa, må dylik kassa
med tillsynsmyndighetens godkännande
medgiva, alt i den främmande
staten erlagda avgifter må helt eller
delvis tillgodoräknas medlem vid tilllämpning
av denna paragraf.

Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1947.

nämnda sammanslutning.
— nämnda sammanslutning.

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 mars 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne.

Statsrådet Mossberg anmäler fråga angående vissa ändringar i förordningen
om erkända arbetslöshetskassor samt anför därvid följande.

Enligt 7 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor
är utländsk medborgare utesluten från rätt att vinna inträde i
sådan kassa eller att där kvarstå såsom medlem. Från denna regel givas
emellertid två undantag. Det ena är, att utlänningen tillhör stat, med vilken
på ömsesidighet grundad överenskommelse träffats att medborgare i denna
skall vid tillämpningen av förordningen om erkända arbetslöshetskassor
likställas med svensk medborgare, och det andra, att utlänningen är medborgare
i stat, beträffande vilken Konungen särskilt förordnat, att medborgare
i den staten må kunna erhålla medlemskap. I det senare fallet
äger vederbörande icke full likställdhet med svensk medborgare såtillvida
att hans rätt att vinna inträde i viss kassa är beroende av om kassan beslutat
att intaga medlemmar av hans nationalitet.

Ömsesidighetsöverenskommelser ha ingåtts med Schweiz, Tjeckoslovakien,
Danmark, Österrike och Polen, medan Konungen förordnat om möjlighet
att erhålla medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa för medborgare
i Finland och Norge. Dessutom har Konungen med stöd av förenämnda
undantagsbestämmelse i förordningen om erkända arbetslöshetskassor samt
lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela förordnande
om vissa förmåner åt statslösa m. fl. förordnat, att förutvarande
medborgare i Estland, Lettland eller Litauen, vilka inneha svenskt främlingspass,
må kunna erhålla medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa.

I skrivelse till socialstyrelsen den 13 november 1946 har de erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation anfört, att majoriteten av de utlänningar,
som vistades här i landet, i enlighet med det anförda kunde tillhöra
svensk arbetslöshetskassa och att detta förhållande torde kunna antagas
bliva bestående. Det vore dock ingalunda ovanligt, att utländska medborgare
på grund av förordningens bestämmelser icke kunde intagas som

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

5

medlemmar i kassorna, och detta förhållande hade visat sig medföra vissa
olägenheter. Genom det av fackförbunden uppställda generella kravet på
att fackförbundsmedlemmar även skulle tillhöra vederbörande arbetslöshetskassa
och den omständigheten att avgiftsuppbörden skedde gemensamt
för fackförbundet och kassan hade förbundsmedlemmarna kommit att betrakta
kassaavgiften närmast som ett extra tillägg till förbundskontingenten,
vilket en del medlemmar under intrycket av nuvarande ringa arbetslöshetsrisk
betalade mera av hänsyn till solidaritetskravet än med tanke
på att de därmed skapade sig ett skydd mot följderna av arbetslöshet.
Dessa medlemmar ansåge det därför vara en orättvisa, att vissa utländska
fackförbundsmedlemmar sluppe bidraga till arbetslöshetskassans ekonomi.
För ifrågavarande utlänningar däremot framstode mot bakgrunden av deras
större arbetslöshetsrisk och mera utsatta ställning arbetslöshetsförsäkringen
som en väsentlig förmån, vilken undanhölles dem, trots att de vore fack
förbundsmedlemmar. Förbudet för utländska medborgare att inträda i erkänd
arbetslöshetskassa utgjorde således ett irritationsmoment och medförde
med hänsyn till det tekniska sambandet mellan kassa och förbund
administrativa olägenheter.

I skrivelsen har samorganisationen vidare anfört följande.

Bestämmelserna rörande medlemskap i erkända arbetslöshetskassor för
utländska medborgare torde ha utformats i syfte att underlätta möjligheterna
för svenska medborgare i utlandet att åtnjuta förmånerna av där
förekommande arbetslöshetsförsäkring. I vad mån detta syfte verkligen
tillgodoses genom förordningens restriktiva stadganden torde vara svårt att
uttala sig om, men samorganisationen förutsätter, att man även på annat
sätt, exempelvis genom samarbetet inom de Förenade Nationerna, kan
uppnå de eftersträvade förmånerna för svenska medborgare med arbetsanställningar
i utlandet. Samorganisationen förutsätter vidare, att den
ytterligare ekonomiska belastning för kassorna, som kan tänkas uppkomma
genom att arbetslöshetsförsäkringen göres tillgänglig för samtliga utländska
medborgare i Sverige, blir av ringa storleksordning.

Under hänvisning till det anförda har samorganisationen anhållit, alt
socialstyrelsen ville medverka till att en sådan ändring av förordningen
om erkända arbetslöshetskassor komme till stånd, att nu gällande inskränkning
i rätten för utländsk medborgare att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa
helt bortfölle.

Med hänsyn till att eu sådan lagändring kunde antagas kräva avsevärd
lid, har samorganisationen därjämte anhållit, alt socialstyrelsen ville hemställa,
att Kungl. Maj:t jämlikt 7 § 1 st. 5) förordningen om erkända arbetslöshetskassor
snarast ville förordna, all medborgare i eu rad uppräknade
stater måtte kunna erhålla medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa.

Socialstyrelsen har i anledning av denna framställning i skrivelse till
Konungen den 21 december 194(i anfört, att vid införandet av det principiella
förbudet för utländsk medborgare att tillhöra erkänd arbetslöshets -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

kassa hänsyn närmast tagits till den inställning, som kassorna själva förväntades
komma att intaga i denna fråga. Då emellertid arbetslöshetskassorna
själva nu önskade medtaga alla, som arbeta inom kassornas verksamhetsområden.
oavsett medborgarskap, samt då även rent sakliga skäl
talade härför, tillstyrkte socialstyrelsen införandet av en sådan ordning.

Styrelsen har vidare framhållit, att en ändring i nu nämnd riktning vore
i överensstämmelse med det uttalande, som gjordes år 1935 av departementschefen
i anslutning till det av internationella arbetskonferensen år
1934 antagna förslaget till arbetslöshetskonvention, enligt vilket konventionen
borde beaktas, då en reformering av arbetslöshetsförsäkringen visade
sig påkallad. Konventionen innchölle i sin artikel 16, att utlänningar
skola äga rätt till ersättningar och understöd under samma villkor som
landets egna medborgare. Varje medlem (av internationella arbetsorganisationen)
ägde likväl förvägra medborgare hos medlem eller i stat, som
icke vore bunden av konventionen, likställighet med egna medborgare i
fråga om utbetalningar från fonder, till vilka den sökande icke bidragit.

I anslutning härtill har socialstyrelsen anfört, att konventionen sålunda
förutsatte möjlighet till vissa inskränkningar i utlännings rätt att uppbära
arbetslöshetsunderstöd. Socialstyrelsen hade den uppfattningen, alt rätten
att utfärda inskränkande bestämmelser för utlänningar borde komma till
uttryck i förordningen. Härför talade de under förordningens tillämpning
vunna erfarenheterna. Som exempel kunde nämnas, att vid de underhandlingar,
som förts mellan representanter för svensk och dansk arbetslöshetsförsäkring,
enighet rått om önskemålet att icke medgiva understödsrätt
för exempelvis en dansk medborgare i Sverige, förrän han där arbetat under
viss kortare tid. Genom att den understödsrätt, som förvärvats i det ena
landet, enligt gällande bestämmelser skall räknas en kassamedlem tillgodo
vid överflyttning till det andra landet, kunde eljest vissa missbruk av försäkringsförmånerna
befaras uppkomma. Även andra inskränkningar inom
ramen för de överenskommelser, som i framtiden kunde komma att ingås
med främmande stater, kunde med hänsyn till uppkommande särskilda
förhållanden tänkas bli lämpliga. Socialstyrelsen funne det därför angeläget,
att möjlighet lämnades öppen för vidtagande av särskilda begränsningar
för utlänningar beträffande rätten såväl att vinna inträde i erkänd
arbetslöshetskassa som att uppbära understöd från sådan kassa.

Socialstyrelsen har vidare förklarat sig anse det lämpligt, att behörigheten
att meddela sådana inskränkande föreskrifter som nu nämnts beträffande
utländska medborgare skulle ankomma på tillsynsmyndigheten.
För en dylik ordning talade vissa praktiska synpunkter. Man hade nämligen
anledning förutsätta, att frågan om dylika inskränkningar kunde förväntas
bli aktuell särskilt i samband med att en svensk arbetslöshetskassa
inginge överenskommelse med utländsk kassa om rätt för medlemmarna
att vid överflyttning mellan kassorna tillgodoräkna redan erlagda avgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

7

Sådana överenskommelser skola jämlikt 21 § förordningen godkännas av
tillsynsmyndigheten, vilken vid godkännandet har att pröva betingelserna
för medlemmarnas rätt vid överflyttning.

De i anledning av socialstyrelsens uttalanden erforderliga ändringarna i
arbetslöshetskasseförordningen borde enligt styrelsen, utan att medföra
någon förändring i förordningens systematiska uppställning och paragrafering,
kunna genomföras så, att den nya bestämmelsen rörande utländska
medborgares rätt till inträde i erkänd arbetslöshetskassa finge ersätta innehållet
i nuvarande 13 §, medan stadgandet om deras understödsrätt infördes
som ett särskilt moment under 14 §. I konsekvens härmed tillkomme
enligt styrelsens förslag vissa redaktionella ändringar i 7 § och
21 § 2 mom.

Vad slutligen angår samorganisationens uttalande om att Kungl. Maj:t i
avvaktan på de föreslagna författningsändringarna skulle beträffande ett
antal angivna stater förordna, att medborgare i dessa stater skulle kunna
vinna inträde i svensk erkänd arbetslöshetskassa har socialstyrelsen anfört,
att ett sådant förfarande skulle lösa de aktuella problemen men det oaktat
föranledde vissa betänkligheter, enär man därigenom med hänsyn till det
ifrågasatta stora antalet stater i realiteten skulle sätta förordningens gällande
bestämmelser i denna del ur kraft. Därest de av socialstyrelsen föreslagna
författningsändringarna kunde genomföras utan alltför stor tidsutdräkt,
torde det av samorganisationen ifrågasatta förfaringssättet icke
heller bli påkallat.

Över socialstyrelsens skrivelse ha yttranden, efter remiss, avgivits av
nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, statens arbetsmarknadskommission,
socialvårdskommittén, landsorganisationen i Sverige,
svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation och delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet. I samtliga remissvar
tillstyrkes det av socialstyrelsen framlagda förslaget till ändringar
i arbetslöshetskasseförordningen. Beträffande styrelsens uttalande i anledning
av samorganisationens förslag om utfärdande av omedelbart förordnande.
att medborgare i vissa angivna stater skulle kunna erhålla medlemskap
i svensk arbetslöshetskassa, har landsorganisationen anfört, att ifrågavarande
hemställan huvudsakligen torde ha gjorts med hänsyn till förhållandena
inom sjöfolksförbundet och dess erkända kassa, vilken fält vidkännas
de största olägenheterna av att förbundsmedlemmar med utländskt
medborgarskap icke ägde tillhöra kassan. Därest de föreslagna författningsändringarna
icke kunde omedelbart genomföras, tillstyrkte landsorganisationen
för sin del att de av samorganisationen ifrågasatta förordnandena
meddelades.

För närvarande äga utländska medborgare endast i begränsad omfatt- Föreilragnn
ning rätt alt vinna inträde i svensk erkänd arbetslöshetskassa. Förutsätt -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

ning för att dylik rätt skall föreligga är att utlänningen är medborgare i
stat, med vilken s. k. ömsesidighetsöverenskommelse slutits i fråga om
arbetslöshetsförsäkring, eller att Konungen förordnat att medborgare i ifrågavarande
stat må vara medlemmar av svensk arbetslöshetskassa. Härjämte
kunna, i följd av särskild lagstiftning, statslösa och politiska flyktingar
efter Konungens förordnande tillerkännas rätt att vinna medlemskap i
sådan kassa. På grund av nu angivna undantagsbestämmelser torde majoriteten
av här i landet vistande utlänningar kunna komma i åtnjutande av
de fördelar, arbetslöshetsförsäkringen erbjuder. Åtskilliga utlänningar, som
inneha arbetsanställning här, äro dock uteslutna därifrån.

Arbetslöshetskasseförordningens restriktiva bestämmelser om rätt för
utländsk medborgare att vara medlem av arbetslöshetskassa ha väsentligen
tillkommit av hänsyn till kassorna själva. Det ansågs icke kunna ifrågakomma
att utan vidare ålägga kassorna skyldighet att upplaga utländska
medborgare såsom medlemmar å samma villkor som svenska medborgare
med hänsyn därtill att det kunde vara fråga om utländsk medborgare, vars
hemland vägrade svensk medborgare motsvarande förmån. Man befarade
att i dylikt fall en likställighet mellan utländska och svenska medborgare i
fråga om rätten att tillhöra svensk arbetslöshetskassa skulle stöta på starkt
motstånd från kassornas sida.

Det sålunda anförda skälet äger numera ingen aktualitet, då framställning
föreligger från kassornas sida om genomförande av full likställighet
mellan svenska och utländska medborgare i förevarande hänseende. Läget
på arbetsmarknaden är också sådant, att ömsesidighetskravet torde ha helt
kommit i bakgrunden. Då härtill kommer alt socialstyrelsen och samtliga
i ärendet hörda myndigheter förordat att i princip utländsk medborgare
blir jämställd med svensk i fråga om rätten alt tillhöra arbetslöshetskassa,
tillstyrker jag införandet av en sådan ordning. Det nuvarande stadgandet
i 7 § arbetslöshetskasseförordningen om förbud för utländsk medborgare
att vinna inträde i arbetslöshetskassa bör i följd härav utgå, liksom reglerna
i 13 § om slutandet av s. k. ömsesidighetsöverenskommelse. Till följd
härav erfordras en redaktionell jämkning även i 21 § 2 mom.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande i ärendet erinrat, att i det av internationella
arbetskonferensen år 1934 antagna förslaget till arbetslöshetskonvention
— vilken för Sveriges del ej ratificerats med hänsyn till vissa
oöverensstämmelser mellan konventionen och förordningen om erkända arbetslöshetskassor
— medlemsstat äger vägra utländsk medborgare likställighet
med inhemsk i fråga om utbetalning från fonder, till vilka den sökande
icke bidragit. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett att vissa inskränkningar
i utlännings rätt att vinna inträde i eller uppbära arbetslöshetsunderstöd
från erkänd arbetslöshetskassa borde kunna föreskrivas och
att det skulle få ankomma på tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter
härutinnan. Vad styrelsen sålunda föreslagit har ej föranlett erinran i ytt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

9

randena och jag tillstyrker även för egen del dylika regler. Föreskrift i
ämnet torde, såsom socialstyrelsen föreslagit, beträffande rätten att vinna
inträde kunna upptagas i 13 § i stället för de däri nu förekommande reglerna
om ömsesidighetsöverenskommelsers ingående, vilka regler, såsom
jag nyss nämnt, böra utgå ur författningen. I vad angår begränsningar i
rätten att uppbära understöd torde de ifrågasatta föreskrifterna böra i enlighet
med vad socialstyrelsen jämväl föreslagit upptagas såsom ett nytt
moment i 14 §.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1947.

På grund av det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till förordning om ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända
arbetslöshetskassor.

Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande författningsförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlålas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

Hiliung till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 200.

2

Iduns tryckeri, Esselle ab. Stockholm 1947
716502