Kungl. Mcij:ts proposition nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av överståthdllarämbetet m. mgiven Stockholms slott
den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, kommunikationsoch
finansdepartementen anmäler statsrådet Mossberg fråga om omorganisation
av överståthållarämbetet in. in. samt anför därvid följande.

Under femte huvudtiteln äro i riksstaten för budgetåret 1946/47 för överståthållarämbetet
anvisade tre anslag: till avlöningar ett förslagsanslag å
411 000 kronor, till omkostnader ett förslagsanslag å 59 500 kronor och till
ersättning till Stockholms stad för vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen
in. m. ett anslag å 23 700 kronor.

Vid tidpunkten för avlålande av 1947 års statsverksproposition var frågan
om överståthållarämbetets organisation ännu föremål för övervägande
lllhang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 192. 1

2

Kungl. Maj:t.s'' proposition nr 102.

inom departementet. Då medelsbenovet för överståthållarämbetet borde
prövas i samband med frågan om ämbetets omorganisation, förordade jag,
att ifrågavarande tre anslag i riksstatsförslaget uppfördes med allenast preliminärt
beräknade belopp. Kungl. Maj:t föreslog på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 208—210, riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna de tre anslagen för
överståthållarämbetet till samma belopp som för innevarande budgetår.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om överståthållarämbetets
omorganisation och därmed sammanhängande anslagsfrågor.

I. Överståthållarämbetets allmänna ställning och uppgifter.

Historiska översikter beträffande överståthållarämbetet — som i likhet
med länsstyrelserna tillkommit genom 1634 års regeringsform — lämnas i
1924 års landsstatslönesakkunnigas betänkande (SOU 1928: 12) samt i det
till 300-årsminnet av överståthållarämbetets tillkomst utgivna verket »överståthållarämbetet
1634 16/10 1934». En ur dessa källor hämtad sammanfattning
finnes intagen i betänkanden avgivna av 1940 års förhandlingskommission
(SOU 1940:28) och överståthållarämbetskommittén år 1941
(i huvudsak intagen i proposition nr 115/1942).

Överståthållarämbetet är Kungl. Maj ds befallningshavande i Stockholms
stad och har således en länsstyrelses funktioner. Ämbetet fungerar emellertid
ej allenast såsom länsstyrelse i ett län. Genom att i Stockholm »länet»
(överståthållarämbetets verksamhetsområde) och kommunen (Stockholms
stad) helt sammanfalla har nämligen överståthållarämbetet kommit att anförtros
ett flertal uppgifter, som i andra magistratsstäder ankomma på fristående,
kommunalt bekostade organ. Så fullgör överståthållarämbetet huvudparten
av de uppgifter, som i nämnda städer handhavas av magistraten.
Magistratens allmänna administrativa befogenhet i Stockholm är praktiskt
taget begränsad till dess befattning med allmänna val. Överståthållarämbetet
handhar vidare uppgifter, som i övriga städer, där poliskammare finnes,
ankomma på denna. I Stockholm finnes visserligen poliskammare men
denna intager icke som övriga poliskammare en självständig ställning utan
utgör endast en avdelning av överståthållarämbetet. Ytterligare har överståthållarämbetet
att taga befattning med sådana göromål, som i städer
med egen uppbördsförvaltning efter införandet av den nya ordningen för
folkbokföringen och uppbördsväsendet utföras av den lokala skattemyndigheten,
d. v. s. kronokamreraren. Till sistnämnda ärenden äro i främsta
rummet att räkna mantalsskrivning samt debitering, uppbörd och redovisning
av utskylder. Ämbetet verkställer även indrivning av utskylder och
böter, vilken uppgift i övriga magistratsstäder handliaves av en magistraten
underställd stadsfogde. Slutligen handlägger överståthållarämbetet ett
antal ärenden, som i andra städer ankomma på domstol (ärenden angående

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

3

lösöreköp) eller kommunal förvaltningsmyndighet (vissa ärenden angående
brandväsendet och hissar).

överståthållarämbetet har även att taga befattning med vissa under ämbetet
lydande fristående institutioner, nämligen — förutom Stockholms
polisdistrikt — stadsfogdekontoret, fastighetsregisterkontoret, rannsakningsfängelset,
åklagarmyndigheten och civilförsvarschefen i Stockholms
civilförsvarsområde. Stadsfogde- och fastighetsregisterkontorens verksamhet
tillhöra väsentligen magistratsförvaltningens område, vilket även får
anses gälla handhavandet av rannsakningsfängelset. Åklagarmyndigheten
är i vad avser handläggningen av åtalsfrågor ställd under justitiekanslersämbetets
tillsyn men i administrativt hänseende i övrigt huvudsakligen
underordnad överståthållarämbetets beslutanderätt. Vad angår civilförsvarschefens
verksamhetsområde må erinras, att det enligt civilförsvarslagen
åligger kommunerna att ekonomiskt och materiellt svara för upprätthållandet
av del allmänna civilförsvaret.

II. 1942 års omorganisation av överståthållarämbetet.

Dä den nu föreliggande frågan om överståthållarämbetets organisation
får anses anknyta till den partiella omorganisation av ämbetet, som trädde
i kraft den 1 januari 1943, och de skäl, vilka då framlades för en ändring
i syfte att ernå större överensstämmelse med förhållandena i övriga
städer, i mycket fortfarande äro aktuella, anser jag mig böra lämna en
kortfattad översikt över innebörden av denna omorganisation och de utredningar,
som föregingo densamma (en ingående redogörelse finnes intagen
i proposition nr 115/1942).

Enligt Kungl. Maj:ts då gällande instruktion för överståthållarämbetet
den 9 september 1938 var ämbetet uppdelat på tre avdelningar: överståthållarämbetets
kansli (kansliavdelningen), överståthållarämbetet för skatteärenden
(skatteavdelningen) och överståthållarämbetet för polisärenden
(polisavdelningen), till vilken sistnämnda avdelning överståthållarens avdelning
för polisärenden, poliskammaren och polisdomstolen hörde. Kansliavdelningen
var av ålder uppförd på riksstaten, medan skatteavdelningen
och polisavdelningen voro upptagna på stadens stat och de på avdelningarna
placerade tjänstemännen underkastade kommunala avlöningsreglementen.

Å det kommunalt bekostade skatteverket handlades — jämte de kommunala
uppgifterna angående mantalsskrivning samt uppbörd och indrivning
av utskylder — ett stort antal ärenden, som beträffande övriga magislratsstäder
ankommo på länsstyrelsernas landskontor, främst ärenden
rörande taxeringsväsendet. Till polisavdelningen hörde likaledes ett flertal
åligganden, vilka i nämnda städer tillkommo länsstyrelsen, medan kansliavdelningen
å sin sida hade att avgöra — förutom uppgifter av ren länsstvrelsenalur
även vissa ärenden, som i andra städer åvilade magistraten.

4

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 192.

I anledning av eu framställning till Kungl. Maj:t från stadskollegiet i
Stockholms stad den 4 april 1940 om vidtagande av erforderliga åtgärder
för upptagande av förhandlingar med staden rörande överståthållarämbetets
uppförande å kronans stat och en reglering av de frågor, i vilka staden
i jämförelse med andra städer intoge eu särställning i förhållande till staten,
tillsattes eu för staten och Stockholms stad gemensam kommission — 1940
drs förhandlingskommission — som den 30 oktober 1940 framlade ett betänkande
i frågan (SOU 1940:28).

Kommissionen framhöll olika olägenheter i då rådande förhållanden,
vilka talade för en förändring av kronans och stadens deltagande i kostnaderna
för överståthållarämbetet. Dessa olägenheter angåvos i huvuddrag
vara följande:

1) Det finge anses principiellt oriktigt, att överståthållarämbetet såsom
överordnat organ i anslagshänseende skulle vara beroende av den underordnade
kommunen.

2) För de kommunala myndigheterna frainstode den dåvarande ordningen
som otillfredsställande i det avseendet, att vanliga normer för kommunalt
anslagsbeviljande ej tillämpades. Kommunen saknade befogenhet
och möjlighet att taga befattning med ämbetets verksamhet, den handhade
icke genom egna organ förvaltningen av de lämnade anslagen och den
kunde ej heller genom kommunal revision följa anslagsanvändningen.

3) Systemet med slatsavlönade och kommunalavlönade befattningshavare
vid ett och samma verk finge anses som organisatoriskt olyckligt, enär därigenom
naturliga och lämpliga omflyttningar av personalen mellan avdelningarna
försvårades liksom det minskade befattningshavarnas eljest möjliga
befordringsutsikter.

4) Ett ytterligare och enligt kommissionens mening avgörande skäl för
en förändring vore slutligen att söka däri, att Stockholms stad pålagts kostnader
för den statliga lokalförvaltningen, till vilken motsvarighet saknades
i övriga städer.

Förhandlingskommissionens förslag till frågans lösning gick i korthet
ut på att överståthållarämbetet —- med bibehållande av sin ställning som
ett samlat ämbetsverk för lokalförvaltningen — jämte vissa underlydande
organ skulle helt uppföras å riksstaten men att Stockholms stad skulle ersätta
kronan kostnaderna för ämbetet i den mån verksamheten hänförde
sig till sådana ärenden, som i övriga magistratsstäder ankommo på kommunalt
bekostade organ.

I anledning av vissa statliga myndigheters anmärkningar mot förslaget
tillkallades enligt Kungl. Maj ds bemyndigande sakkunniga för en överarbetning
av förslaget. De sakkunniga — överståthdllarämbetskommittén —
avgåvo den 19 september 1941 betänkande rörande överståthållarämbetets
uppförande å riksstaten m. m.

Med hänsyn till de statliga remissmyndigheternas uttryckligen framställda
önskemål om begränsning av de myndigheter, som skulle uppföras

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

D

å riksstaten, ävensom till förestående utredning rörande beskattningsnämndernas
organisation m. in. föreslog kommittén, att för det dåvarande å
riksstaten uppfördes allenast sådana avdelningar inom överståthållarämbetet,
som väsentligen handlade länsstyrelseärenden. I enlighet med denna
princip framlade kommittén förslag till en del förändringar i arbetsfördelningen
mellan vissa av ämbetets avdelningar i syfte att statsavlönade befattningshavare
skulle sysselsättas med länsstyrelseuppgifter och kommunalavlönade
befattningshavare med magistratsgöromål.

Beträffande skatteavdelningen uttalade kommittén, att det med
hänsyn till det omfattande utbyte av personal mellan olika underavdelningar,
som förekomme vid skilda perioder under året, ur allmän synpunkt
vore ett oeftergivligt krav, att avdelningen icke uppsplittrades på olika verk
eller uppdelades på sådant sätt, att vissa underavdelningar uppfördes å
riksstaten medan andra bibehölles såsom kommunalavlönade. Ehuru vissa
skäl kunde anföras till förmån för ett fullföljande av förhandlingskommissionens
förslag om hela skatteavdelningens upptagande å kronans stat,
borde det med hänsyn till den förestående utredningen rörande taxeringsförfarandet
i dåvarande läge icke vidtagas några åtgärder, som kunde föregripa
denna utredning, utan skatteavdelningen borde tills vidare i sin helhet
bibehållas som ett kommunalavlönat verk.

Även överståthållarämbetets kansli föreslogs skola bestå
i huvudsakligen oförändrad form, då de här förekommande magistratsärendena
— i första hand anteckningar i handels- och näringsregistren
samt överexekutorsgöromålen — vore av sådan natur, att de icke lämpligen
kunde överföras till annan, kommunalt bekostad avdelning. Vissa
nya arbetsuppgifter av länsstyrelsenatur skulle dock tillföras kansliet.

Beträffande polisavdelningen förordade kommittén, att en ny
avdelning, politiavdelningen, skulle inrättas, som skulle träda i stället för
överståthållarens avdelning för polisärenden och även övertaga vissa ärenden
från poliskannnaren. Politiavdelningen skulle helt bekostas av statsverket.

Enligt förslaget skulle huvuddelen av länsstyrelseärendena handläggas a
kansliavdelningen och politiavdelningen. Till dessa avdelningar skulle av
praktiska skäl hänvisas jämväl vissa magistrats- och poliskannnarärenden,
som på grund av sitt nära samband med länsstyrelseärendena borde handläggas
gemensamt med dessa. Huvudparten av magistrats- och poliskanunarärendena
jämte vissa därmed sammanhängande länsstyrelseärenden skulle
däremot avgöras i den till översiålhållarämbetet såsom siirskild underavdelning
hörande poliskammaren.

Kommittén framlade ett fullständigt förslag till fördelning av överstathållarämbetets
arbetsuppgifter på kansliavdelningen, politiavdelningen och
poliskammaren. EU flertal ärenden av länsstyrelsenatur överflyttades härvid
från polisavdelningen till politiavdelningen. överförandet blev dock

(i

Kuni/I. Mai:ls proposition nr 192.

ingalunda fullständigt utan åtskilliga länsstyrelseärenden föreslogos av
förut angivna skäl fortfarande skola handläggas å poliskammaren. Detta
kom främst att gälla ett stort antal trafikärenden, såsom automobilregistrets
förande, utfärdande av kör- och trafikkort samt beviljande av tillstånd
till yrkesmässig beställningstrafik för godsbefordran. Ett flertal magistratsärenden
blevo av samma anledning tilldelade politiavdelningen.

Därjämte framlade kommittén förslag till avsevärt utökade personalstater
för kansli- och politiavdelningarna med avlöningar enligt de statliga
avlöningsreglemenlena ävensom förslag till övergångsanordningar för sådan
personal å kommunens stat, som överfördes till de statliga avdelningarna.

I fråga om fördelningen av kostnaderna mellan kronan och staden efter
införandet av den nya organisationen och ärendesfördelningen föreslog
kommittén, att kostnaderna under verksamhetens första tid skulle kvittas.
Särskild kostnadsfördelning skulle alltså för det dåvarande icke företagas,
utan kronan skulle helt svara för kostnaderna för kansliet och politiavdelningen
medan staden skulle bekosta den å kommunens stat uppförda poliskammaren.
När framdeles etl tillförlitligt underlag kunde erhållas för bedömande
av kronans kostnader för handläggning av magistrats- och poliskammarärenden
och stadens kostnader för handläggning av länsstyrelseärenden,
borde frågan om avräkning mellan kronan och staden upptagas
till prövning.

1 proposition till riksdagen nr 115/1942 anslöt sig chefen för socialdeparte
men te t till det av kommittén framlagda förslaget till omorganisation av
överslålhållarämbetet och ärendenas fördelning på de olika avdelningarna.
Beträffande spörsmålet om fördelningen av kostnaderna mellan kronan
och Stockholms stad fann emellertid departementschefen, att såvitt anginge
verksamheten vid kansliavdelningen, politiavdelningen och poliskammaren
borde för enkelhetens skull och till förekommande av framtida
tvister definitivt fastslås, att kostnaderna för kansli-och politiavdelningarna
skulle åvila kronan medan kostnaderna för poliskammaren skulle bestridas
av staden utan rätt till framtida gottgörelse från någondera sidan. Någon
senare avräkning skulle med en dylik anordning icke behöva komma till
stånd.

Riksdagen godkände ett utvidgat förstatligande av ämbetet i enlighet med
propositionen. Av riksdagen föreslogs, att de båda statliga avdelningarna
skulle benämnas första och andra kansliavdelningen.

III. Överståthållarämbetets nuvarande organisation.

1 anslutning till den sålunda beslutade omorganisationen av överståthållarämbetet
utfärdade Kungl. Maj:t den 27 november 1942 ny instruktion
för ämbetet (SFS 919: 1942, ändrad 494/1943, 763/1943, 950/1943, 652/1944)
med ikraftträdande från och med den 1 januari 1943.

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

/

Ur denna nu gällande instruktion må i korthet lämnas töljande uppgifter.
Den statliga administrationen över Stockholms stad är anförtrodd åt
överståthållaren, vilken utövar densamma med underståthållaren såsom
ställföreträdare och med biträde av andra befattningshavare (Kungl. Maj:ts
befallningshavande, överståthållarämbetet).

överståthållaren äger att ensam besluta i alla ärenden, som handläggas
av honom. Under ståthållaren förestår överståthållarens ämbete när detta
är ledigt eller överståthållaren åtnjuter tjänstledighet eller är hindrad av
förfall. Därjämte åligger det underståthållaren att jämväl i övrigt bestrida
vissa av överståthållarens åligganden.

Till överståthållarämbetet hörande ärenden handläggas å följande fem
huvudavdelningar:

första kansliavdelningen,

andra kansliavdelningen med försvarsavdelningen,

skatteverket,

poliskammaren och

polisdomstolen.

Chef för vardera kansliavdelningen är en kanslidirektör, för skatteverket
skattedirektören, för poliskammaren polismästaren och för polisdomstolen
polisdomaren.

överståthållaren äger att åt skattedirektören och polismästaren med vissa
undantag uppdraga beslutanderätten i ärenden, som tillhöra skatteverket
respektive poliskammaren. Sådant uppdrag har lämnats i stor utsträckning.
Beträffande ärenden i poliskammaren, vilka överståthållaren sålunda
ej handlägger, utövas beslutanderätten, om polismästaren ej linner skäl att
själv taga befattning med ärendet, av polisintendenten på den avdelning
inom poliskammaren till vilken ärendet hör enligt fastställd arbetsordning.

Instruktionen anger ärendenas fördelning på de fem huvudavdelningarna.
En förteckning över ärendesfördelningen mellan kansliavdelningarna och
poliskammaren torde som bilaga få fogas till detta protokoll.

Under överståthållarämbetet lyda, i de avseenden och i den omfattning
instruktionen och eljest meddelade föreskrifter närmare bestämma, stadsfogdekontoret,
rannsakningsfängelset, fastighetsregisterkontoret, åklagarmyndigheten,
statspolisintendenten, polispersonalen och civilförsvarschefen.

I särskilda av ämbetet utfärdade arbetsordningar för avdelningarna meddelas,
utöver vad som är stadgat i instruktionen, bestämmelser om de olika
avdelningarnas närmare organisation och ärendesfördelningen inom avdelningarna
samt de skilda befattningshavarnas åligganden.

IV. Fördelningen av kostnaderna för överståthållarämbetet och
underlydande institutioner.

Medan övriga länsstyrelser äro uppförda å kronans stat och kostnaderna
för deras verksamhet således bestridas av statsmedel, gäller detta allenast
i vissa hänseenden i fråga om överståthållarämbetet.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Överståthållaren och under ståthållaren åtnjuta lön av kronan. Staden lämnar
emellertid till dessa ämbetsmän särskilda bidrag, som i realiteten hava
karaktär av avlöningsanslag. Bidragen uppgå till, för överståthållaren 10 250
kronor och för underståthållaren 4 550 kronor. Härtill kommer dyrtidstilllägg.
Staden tillhandahåller även tjänstebostad åt överståthållaren.

Kansliavdelningarna äro uppförda å riksstaten. Avlöningarna till den å
avdelningarna anställda personalen utgå enligt de för statens befattningshavare
gällande bestämmelserna. Ett mindre antal befattningshavare, som
vid 1942 års omorganisation överfördes från den kommunalavlönade polisavdelningen,
kvarstå dock på kommunens stat och kommunala avlöningsreglementen
tillämpas beträffande dem enligt vissa övergångsbestämmelser,
för vilkas innehåll redogörelse kommer att lämnas i ett senare sammanhang.
Kronan ersätter emellertid staden den avlöning, som enligt de
statliga avlöningsreglementena skulle utgå till motsvarande statliga befattningshavare.

Skatteverket är upptaget på kommunens stat. Till staden utgå emellertid
vissa statsbidrag, avseende kostnader för skatteverket. Sålunda erhåller
staden från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till ersättning
till Stockholms stad för vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen
m. m. ett belopp av 11 472 kronor utgörande bidrag för kronouppbördsverket
i staden. Från det under sjunde huvudtiteln upptagna anslaget
till kostnader för årlig taxering utgå dels ersättning för taxeringskostnader
med 680 000 kronor för varje kalenderår under åren 1944—1948, dels ersättning
för personal och andra kostnader för iordningställandet av vissa
statistiska uppgifter rörande taxeringsförfarandet med visst belopp, vilket
för år 1945 uppgick till 21 257 kronor, och dels bidrag till kostnaderna för
vissa anställningsregister, under år 1946 uppgående till 15 000 kronor. Av
sistnämnda anslag plägar jämväl till överståtliållarämbetets förfogande
ställas dels ett belopp för beredande av ersättning till ordförande och vissa
kronoombud i taxeringsnämnderna, vilket för bestyret med 1946 års taxering
fastställts till 308 097 kronor 30 öre, dels ett belopp för bestridande av
vissa kostnader i samband med omsättningsskatten, vilket för andra halvåret
1946 bestämts till högst 132 782 kronor, dels ett belopp till täckande av
kostnaderna för kupongskattekontoret, under budgetåret 1946/47 fastställt
till högst 62 800 kronor, dels bidrag till kostnader för taxeringsarbeten av
betydelse för riket i dess helhet (tryckning av aktievärdesförteckningar),
för år 1947 2 000 kronor, och dels medel för bestridande av kostnader i samband
med taxeringen till krigskonjunkturskatt, för 1945 års taxering belöpande
till 82 198 kronor.

Även poliskammaren och polisdomstolen äro uppförda på Stockholms
stads stat och avdelningarna bekostas i sin helhet av staden.

Beträffande de överståtliållarämbetet underlydande institutionerna bär
staden ensam kostnaderna för rannsakningsfängelset, fastighetsregisterkon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 9

toret, åklagarmyndigheten och — i enlighet med polislagen — för polispersonalen.

Vad stadsfogdekontoret angår, är detsamma upptaget på stadens stat men
staden erhåller från det förut nämnda anslaget under femte huvudtiteln
bidrag till avlöning åt exekutionsbetjäningen med 12 200 kronor. Den civilförsvarschefen
underställda civilförsvarsbyrån är likaledes uppförd på kommunens
stat. Statsverket gottgör dock staden i viss utsträckning kostnaderna
för löner till på byrån tjänstgörande aktiv civilpersonal, bland annat
civilförsvarschefen. Statspolisintendenten erhåller sin avlöning av staden
men beloppet ersättes i sin helhet av statsmedel.

Avlöningarna till de på stadens stat uppförda befattningshavarna utgå
enligt särskilda av Kungl. Maj:t den 29 april 1938 fastställda avlöningsreglementen
för ordinarie och icke ordinarie tjänstemän, uppgjorda efter
förebild av 1921 och 1935 års statliga avlöningsförfattningar men med vissa
olikheter i förhållande till dessa, bland annat beträffande grunden för dyrtidskompensationens
beräknande samt i fråga om skyldigheten att vidkännas
pensionsavdrag. Till ordinariereglementet hör en tjänsteförteckning,
angivande de olika befattningshavarnas lönegradsplacering. Löneplanen B
i detta reglemente svarar mot löneplanen A i 1939 års avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen, medan löneplanen
A i det kommunala reglementet motsvarar löneplanen B i det statliga
reglementet. Den ordinarie lönestaten för de av kommunen bekostade delarna
av ämbetet har fastställts av Kungl. Maj:t, dock ej i fråga om befattningar
i lönegraden B 12 och därunder.

V. Beslut om utredningar angående överståthållarämbetets definitiva
uppdelning på en statlig avdelning (Kungl. Maj:ts befallningshavande,
överståthållarämbetet) och från ämbetet skilda, kommunal avlönade

organ.

Skatteverket.

överståthållarämbetet hemställde den 27 oktober 1945 hos Kungl. Maj:t
och den 7 november samma år hos stadskollegiet i Stockholm att för kronans
respektive stadens del sakkunniga måtte utses för att biträda överståthållarämbetct
vid utarbetande av förslag till omorganisation av skatteverket.
Ämbetet framhöll härvid, att vid utredningen syntes höra undersökas
om icke för skatteverkets vidkommande — liksom vid omorganisationen
1942 av överståthållarämbetets kansliavdelningar — eu uppdelning mellan
stat och kommun borde äga rum beträffande handhavandet av statliga
och kommunala uppgifter.

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 192.

Kungl. Maj:t utsåg den 2 november 1945 ledamoten av riksdagens andra
kammare G. Falla och landskamreraren A. Wigert att såsom statsverkets
representanter biträda överståthållarämbetet vid utredningen. Från stadens
sida tillkallades likaledes två representanter.

Överståthållarämbetet hemställde därefter den 22 januari 1946 — med
hänsyn till att under utredningen starka skäl framkommit för en total uppdelning
av skatteverket — om nya direktiv för utredningsarbetet. Genom
beslut den 1 februari 1946 förklarade sig Kungl. Maj:t finna det vara lämpligt,
att den av ämbetet påbörjade utredningen rörande skatteverkets organisation
bedreves med sikte närmast på en organisatorisk uppdelning av
verkets arbetsuppgifter mellan statliga och kommunala på i huvudsak sådant
sätt, som motsvarade arbetsfördelningen mellan å ena sidan länsstyrelser
samt å andra sidan magistrater jämte dem underställda organ ävensom
uppbördsverken i sådana rikets magistratsstäder, som enligt den av
Kungl. Maj:t den 18 januari 1946 fastställda fögderiindelningen för riket
ej vore avsedda att ingå i fögderi. Kungl. Maj:t uppdrog samtidigt åt ämbetet
att anmoda stadskollegiet i Stockholm att med beaktande härav uppgöra
förslag rörande de organisatoriska åtgärder, som skulle behöva vidtagas
för stadens vidkommande, därest uppgifterna avseende folkbokföring
och mantalsskrivning ävensom debitering, uppbörd, redovisning och im
drivning av utskylder i Stockholm skulle komma att helt anförtros åt särskilda
utanför ämbetet stående och av staden bekostade organ. Vidare anbefallde
Kungl. Maj:t ämbetet att med biträde av de båda av Kungl. Maj:t
utsedda sakkunniga fullfölja och avsluta utredningen i vad avsåge överförandet
till en statlig avdelning inom ämbetet av de bestyr med taxeringsarbetet
och därmed sammanhängande uppgifter, vilka i länen såvitt gällde
nämnda magistratsstäder ankomme på länsstyrelserna.

Överståthållarämbetet har den 9 augusti 1946 avgivit betänkande med förslag
till inrättandet av en statlig taxeringsavdelning vid ämbetet in. m.

En av stadskollegiet i Stockholm tillsatt kommitté om sju personer — 1946
års kommunala skatteverkskommitté — framlade den 5 oktober 1946 betänkande
med förslag till organisation av folkbokföring och mantalsskrivning
ävensom debitering, uppbörd, redovisning och indrivning av utskylder
i Stockholm därest taxeringsarbetet inordnas som en statlig avdelning i
överståthållarämbetet (stadskollegiets utlåtanden och memorial år 1946, bihang
nr 65).

över överslåtliållarämbetets betänkande ha yttranden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden samt Stockholms
stadsfullmäktige, vilka sistnämnda samtidigt yttrat sig över den kommunala
kommitténs förslag. Därjämte ha inkommit dels yttranden från
pcrsonalsammanslutningar vid skatteverket, dels utlåtande häröver av överståthållarämbetet,
dels ock yttrande från föreningen taxeringsnämndsordförande
i Stockholm.

11

Kungl. Muj:ts proposition nr 192.

Överståthållarämbetet i övrigt.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 juni 1946 anförde överståthållarämbetet,
att det syntes ämbetet önskvärt och lämpligt, att man i anslutning till
den pågående utredningen rörande skatteverkets organisation undersökte
möjligheterna att jämväl beträffande ämbetets övriga avdelningar fullfölja
den uppdelning efter länsstyrelse- och magistratsuppgifter, som påbörjats
genom den från och med den 1 januari 1943 genomförda partiella omorganisationen
av ämbetet. Därjämte syntes böra undersökas, huruvida icke
poliskammaren borde givas ställning av ett fristående kommunalt organ i
huvudsaklig överensstämmelse med de föreslagna kommunala mantals- och
skatteverken. Likställighet skulle därigenom vinnas med förhållandena i
övriga städer, där poliskammare funnes. Utredningen behövde icke omfatta
polisdomstolen, enär denna skulle komma att upphöra i och med den
beslutade rättegångsreformens genomförande.

I anledning av framställningen bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut
den 21 juni 1946 chefen för socialdepartementet att tillkalla en sakkunnig
ätt inom departementet verkställa utredning angående dels den definitiva
uppdelningen av överståthållarämbetet efter länsstyrelse- och magistratsuppgifter,
dels poliskammarens ställning efter en sådan uppdelning. Departementschefen
tillkallade den 1 juli 1946 assessorn G. Boethius att verkställa
utredningen i fråga.

Utredningsmannen har den 30 september 1946 framlagt resultatet av utredningen.

Över utredningen ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
allmänna lönenämnden, Stockholms stadsfullmäktige, Stockholms
rådhusrätt. Stockholms stads byggnadsnämnd samt överståthållarämbetet.

VI. Föreliggande utredningar med avseende å principerna för överståthållarämbetets
uppdelning och ämbetets blivande organisation.

A. SKATTEVERKET.

Innan jag övergår att redogöra för överstålhällarämbetcls förslag ber jag
alt få lämna eu översikt (iver skatteverkets nuvarande organisation och arbetsuppgifter
samt eu jämförelse mellan taxeringsarbetets bedrivande i
Stockholm och i länen.

1. Skatteverkets nuvarande organisation och arbetsuppgifter.

År 1936 genomfördes eu omfattande omorganisation av överståthållariimbetets
avdelning för uppbördsärendcn in. in. 1 samband därmed ändra -

12

Ktingl. Maj:ts proposition nr 192.

des avdelningens namn till »överståthållarämbetcts avdelning för skatteärenden»,
vilket namn år 1938 utbyttes till »överståthållarämbetet för skatteärenden»
och år 1942 till »skatteverket».

Skatteverkets arbetsuppgifter handläggas dels å tre i instruktionen för
överståthållarämbetet omnämnda huvudavdelningar, nämligen mantalsavdelningen,
taxeringsavdelningen och uppbördsavdelningen, dels å en provisoriskt
inrättad avdelning, debiteringsavdelningen, och dels å skattedirektörens
expedition. Därjämte sorterar under skatteverket kupongskattekontoret.

Mantalsavdelningen (mantalskontoret), som förestås av mantalsintendenten,
har att handlägga ärenden, vilka angå den löpande bokföringen av
Stockholms stads invånare, förrättande av mantalsskrivning och upprättande
av mantalslängd, utfärdande av mantalsskrivningsbevis, upprättande
av det s. k. allmänna registret över i Stockholm mantalsskrivna personer
över 17 år, upprättande av röstlängder, upprättande av arbetsgivarförteckning
för riksförsäkringsanstalten m. in. Mantalskontoret fungerar såsom
länsbyrå för folkbokföringen i enlighet med vad därom stadgas i folkboklor
ingsför ordningen.

Ärenden angående besvär över kyrkobokföring och mantalsskrivning
handläggas å första kansliavdelningen.

Taxeringsavdelningen förestås av taxeringsintendenten, vilken handhar
ledningen av och tillsynen över taxeringsarbetet. Ä avdelningens personal
eller av överståthållarämbetet förordnade kronoombud ankomma alla de
uppgifter, som enligt taxeringsförordningen samt övriga taxerings- och
skatteförfattningar åligga taxeringsintendent, taxeringskonsulent, av länsstyrelse
förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd samt kronoombud
i taxeringsnämnd. Därjämte har avdelningen att fullfölja sådana arbetsuppgifter
i samband med taxeringsnämndernas verksamhet, som i magistratsstäder
i övrigt skola eller må fullgöras av tjänsteman, som kommun
ställer till förfogande. Avdelningen verkställer slutligen granskning av de
skattskyldigas bokföring. Själva taxeringen verkställes i Stockholm liksom
annorstädes av taxeringsnämnder och prövningsnämnd. Såsom biträde åt
vissa av nämnderna äro emellertid anställda särskilda tjänstemän vid avdelningen,
vilka förordnas såsom kronoombud i taxeringsnämnderna samt
i övrigt biträda med olika uppgifter i samband med prövningsnämndsarbetet.
Taxeringsavdelningen är indelad i sju kontor, nämligen fem lokala
taxeringskontor, av vilka ett även tager befattning med särskild fastighetstaxering,
ett bolagskonlor och ett bokgranskningskontor.

Uppbärdsavdelningen, som förestås av uppbördsintendenten, har till uppgift
att ombesörja dels indrivning och redovisning av skatt i enlighet med
vad därom stadgas i uppbördsförordningen, dels ock kontroll över att arbetsgivarna
verkställa föreskrivna löneavdrag samt i behörig ordning redovisa
desamma. Avdelningen har även att verkställa föreskriven huvudredo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

13

visning av influtna uppbördsmedel. Avdelningen är indelad i fyra sektioner,
nämligen en bokföringsavdelning, en införselavdelning, eu inkassoavdelning
och en exekutivavdelning. Föreståndare för envar av sektionerna
är en uppbördskommissarie. Föreståndarna för inkasso-, införsel- och exekutivavdelningarna
äro tillika stadsfogdar och utmätningsmän. Härutöver
finnas vid avdelningen ett kassakontor, en nöjes- och hundskatteexpedition,
en liandräckningsexpedition och eu omsättningsskatteexpedition. Vid avdelningen
föres även registret över anmälningar om arbetsanställningar, det
s. k. anställningsregistret.

Dcbiteringsavdelningen ledes närmast under skattedirektören av en föreståndare,
åt vilken även uppdragits att fullgöra vissa uppgifter, vilka ankomma
på skatteverket såsom lokal skattemyndighet. Avdelningen ombesörjer
främst angivande av skattetabell för preliminär A-skatt, debitering
av B-skatt, C-skatt, slutlig och kvarstående skatt samt tillkommande skatt
ävensom utfärdande av debetsedlar. Avdelningen, som provisoriskt inrättades
i juli 1946, är organiserad på en central expedition, en rådfrågningsoch
upplysningsavdelning samt tre underavdelningar.

Ä skattedirektörens expedition handläggas i huvudsak ärenden rörande
skatteverkets organisation, personal och ekonomi samt angående till skatteverkets
disposition ställda medel, utfärdande av uppbördsorder, upprättande
av uppbördsredogörelser, restitution av skatt och stämpelavgifter,
avkortning och avskrivning av skatt, besvär över beslut angående preliminär
taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering och jämkning
av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning
av skatt, ävensom besvär rörande nöjesskatt, stämpelfrihet för
värdepapper, utfärdande av vissa bevis samt övriga skatteverket tillhörande
ärenden, som ej ankomma å mantals-, taxerings-, debiterings- eller uppbördsavdelningarna.

Kupongskattckontoret har jämlikt 3 § kupongskatteförordningen den 12
februari 1943 att handlägga ärenden rörande kupongskatt å aktieutdelning.

2. Jämförelse i vissa hänseenden mellan taxeringsförfarandet i Stockholm

och i länen.

Omorganisationen av skatteverket år 1936 medförde möjlighet att effektivisera
taxeringsarbetet. De taxeringsavdelningar, vilka på grundval av
beskattningsorganisationssakkunnigas år 1943 avgivna betänkande inrättades
vid länsstyrelserna år 1944, organiserades ehuru i förminskad skala
med skatteverkets taxeringsavdelning som förebild.

Taxeringsnämnderna i Stockholm — bortsett från nämnderna för aktiebolag,
ideella och ekonomiska föreningar, stiftelser och fonder samt den
för riket gemensamma taxeringsnämnden — äro indelade i lokala och
s ä r s k i 1 d a nämnder. Till de sistnämnda hänföras deklarationer från

14

Kitngl. Maj:ts proposition nr 192.

rörelseidkare och från skattskyldiga med bruttoförmögenhet överstigande
100 000 kronor samt deklarationer av eljest mera besvärlig beskaffenhet.
Vid den årliga taxeringen de år, då allmän fastighetstaxering icke förrättas,
finnas ett antal taxeringsnämnder för särskild fastighetstaxering. Härjämte
ha fyra särskilda taxeringsnämnder inrättats för behandling av deklarationer
från läkare, tandläkare, advokater, revisorer, konstnärer, arkitekter,
konsulterande ingenjörer och handelsresande.

Taxeringsnämndernas arbete i Stockholm ledes och övervakas fortlöpande
av vissa tjänstemän vid skatteverkets taxeringsavdelning medan
andra tjänstemän vid avdelningen såsom ett tjänsteåliggande under ordinarie
arbetstid fullgöra uppdrag såsom kro noom bud i vissa taxeringsnämnder.
Härigenom ha taxeringsdistrikten kunnat göras betydligt större och
omfatta ett avsevärt högre antal deklarationer än eljest skulle ha varit
möjligt, i följd varav antalet nämnder och ordförande kunnat nedbringas.
Då arbetet i taxeringsnämnderna är förlagt endast till första halvåret utses
— för att förebygga risken att den fasta personalen icke skall hava tillräckliga
arbetsuppgifter under senare halvåret — ett visst antal kronoombud
bland skatteverket utomstående personer. Dessas antal — vilket år 1936 beräknades
till tolv personer — har år för år måst ökas med hänsyn till det
ständigt växande antalet deklarationer. Sålunda tjänstgjorde som kronoombud
år 1946 utomstående personer i 31 och extra tjänstemän samt personal
i biträdesgrad vid skatteverket i 24 lokala taxeringsnämnder. I de
särskilda taxeringsnämnderna däremot med deras svårare granskningsuppgifter
tjänstgöra regelmässigt vid taxeringsavdelningen anställda kvalificerade
befattningshavare såsom kronoombud.

Huvudparten av utredningsarbetet inom taxeringsnämnderna åvilar kronoombuden.
I de särskilda taxeringsnämnderna, vilka vardera ha att granska
mellan 1 600 och 2 000 deklarationer, fullgöres granskningen sålunda,
att ordföranden granskar 500 deklarationer i första hand och kronoombudet
resten. Härefter genomgår ordföranden de av kronoombudet granskade
deklarationerna samt kronoombudet de deklarationer, som ordföranden
i första hand granskat. I de lokala taxeringsnämnderna, som vardera
ha att behandla mellan 6 000 och 8 000 deklarationer, granskas 1 500 deklarationer
av endast ordföranden och resten av endast kronoombudet.
Ordföranden genomgår dock jämväl de deklarationer, beträffande vilka
kronoombudet föreslagit avvikelse. I vissa av de största distrikten har ett
s. k. biträdande kronoombud — alltid en utom verket stående person —
förordnats att biträda kronoombudet med granskningen.

Sortering av deklarationer och kontrolluppgifter, ^prickning i taxeringslängderna
av inkomna deklarationer samt numrering och kontrollsummering
av dessa ävensom uträkning av beskattningsbara inkomster och beskattningsbara
belopp samt längdföring utföras av biträdespersonal å taxeringsavdelningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1!)2.

15

I länen fuilgöres uppdraget som kronoombud i taxeringsnämnderna alltid
såsom bisyssla. Detta gäller även då tjänstemän vid länsstyrelserna samt
häradsskrivare förordnas att utföra dessa uppdrag. Beskattningsorganisationssakkunniga
föreslogo, att för länens del efter förebild från Stockholm
särskilda taxeringsnämnder skulle inrättas för behandling av deklarationer,
avgivna av aktiebolag och andra juridiska personer — dock icke oskifta
dödsbon och familjestiftelser — samt övriga större rörelseidkare. En sådan
organisation kom dock blott delvis till stånd. För behandling av deklarationer,
avgivna av aktiebolag och andra juridiska personer med nämnda
undantag, ha inrättats särskilda taxeringsnämnder, medan deklarationer
från övriga rörelseidkare — såväl större som mindre — alltjämt granskas
av de lokala nämnderna, därvid dock särskilda för ändamålet kvalificerade
taxeringskonsulenter biträda vid granskningen. Konsulenterna biträda även
de lokala nämnderna med granskningen av andra deklarationer av mera
invecklad beskaffenhet. Även taxeringskonsulenterna fullgöra sina uppdrag
som bisysslor. På många håll inneha dock tjänstemän vid länsstyrelserna
samt häradsskrivare uppdrag som taxeringskonsulenter.

De vid länsstyrelserna inrättade särskilda taxeringsavdelningarna handha
uppsikten över och ledningen av taxeringsarbetet samt utföra vissa sakkunniguppdrag.
Befattningshavarna vid taxeringsavdelningarna utföra däremot
icke — såsom i Stockholm — arbete inom taxeringsnämnderna som
tjänsteåliggande.

Enligt taxeringsförordningen har taxeringsnämndens ordförande att
ordna avlämnade deklarationer, uppgifter och andra handlingar. Med detta
arbete samt med längdföring erhålla emellertid ordförandena i större städer
i regel biträde av särskilt förordnade kommunala tjänstemän. I landskommuner
och mindre städer torde däremot sådant biträde endast undantagsvis
förekomma. På landet åligger det häradsskrivaren att uträkna och införa
beskattningsbara inkomster och beskattningsbara belopp i taxeringslängd.

Överståthållarämbetet erinrar i sitt betänkande därom, att beskattningsorganisationssakkunniga
i samband med frågan om ändrad organisation
av taxeringsnämnderna framhållit, att det skulle medföra uppenbara fördelar,
om varje taxeringsnämnd erhölle biträde av en särskild tjänsteman
— lämpligen fungerande som kronoombud — vilken skulle verkställa utredningar
av olika slag. Av ekonomiska och praktiska skäl ansågs dock en
dylik ordning icke kunna föreslås. I länen med deras geografiskt vitt
spridda taxeringsdistrikt skulle också — framhåller ämbetet — för Stockholms
del obefintliga svårigheter möta, om man önskade ålägga länsstyrelsernas
tjänstemän alt utföra arbete inom taxeringsnämnderna såsom tjänsteåliggande.

16

Kungl. Maj:Is proposition nr 192.

3. Överståthållaränibetets förslag.

Skäl för en uppdelning av skatteverket.

Överståthållarämbetet framhåller, att under det förberedande utredningsarbetet
skälen för en uppdelning av skatteverket gjorde sig allt starkare gällande,
samt anför härutinnan i huvudsak följande.

Sedan länge har överståthållarämbetet liaft anledning uppmärksamma
det skäl för uppdelning, som ligger däri, att olika befattningshavare vid
skatteverket ha att på eget ansvar fatta beslut, varöver sedan besvär kunna
anföras hos ämbetet. Detta är särskilt påfallande beträffande uppbördsavdelningen,
där uppbördsintendenten intager ställningen som självständigt
beslutande organ under överståthållarämbetet samtidigt som han är befattningshavare
vid ämbetet. Motsvarande förhållande gäller emellertid
också i fråga om mantalsintendenten beträffande mantalsskrivningen, samt
i fråga om taxeringsinspektörerna beträffande debiteringen. Olägenheterna
kunna förväntas öka efter omläggningen av uppbördsförfarandet.

Härtill komma nu andra skäl, som med växande styrka synas tala för eu
uppdelning av skatteverkets uppgifter på olika, från varandra jämförelsevis
fristående verk. Främst framträder härvid verkets snabba tillväxt.
Redan nu synes skatteverket, med eu personal av omkring 800 befattningshavare,
i storlek icke överträffas av något av de centrala ämbetsverken.
Administrationen av elt ämbetsverk av sådan storleksordning, vilket dessutom
befinner sig i snabb utveckling, kan icke undgå att erbjuda många
besvärligheter, som icke behöva förekomma vid de mindre förvaltningsorganen.
Svårigheterna ökas därigenom, att skatteverket i sin verksamhet
har att tillämpa många skilda avsnitt inom den svenska lagstiftningen,
såsom skattelagar, bestämmelser om folkbokföring och mantalsskrivning,
uppbördsförfattningar, stadganden om exekutionsväsendet in. m., samt att
skatteverkets befattningshavare mera än i måhända någon annan gren av
vår förvaltning lia att stå i personlig kontakt med allmänheten, ofta nog i
ömtåliga och grannlaga frågor.

För en uppdelning av skatteverket talar jämväl, att det med hänsyn till
de direkta skatternas alltmer växande betydelse måste vara ett allt större
statligt intresse, att statsmakterna äga besluta om taxeringsväsendets utbyggnad
i huvudstaden likaväl som i länen. Frågan om taxeringsarbetets
effektivitet i rikets viktigaste län, Stockholm, bör icke vara beroende av en
kommunal myndighets anslagsbeviljande.

Förut har mot eu uppdelning ansetts tala den omständigheten, att en viss
utjämning av toppbelastningen å mantals- och taxeringsavdelningarna kan
åstadkommas genom en överflyttning av arbetskrafter från den ena avdelningen
till den andra samt att en sådan utjämning synes lättare kunna
genomföras, därest avdelningarna stå under samma ledning. Med den fördelning
av arbetsuppgifterna, som efter uppbördsreformens genomförande
i de större magistratsstäderna gäller mellan stat och kommun, komma
emellertid av taxerings- och mantalsavdelningarnas uppgifter att till den
kommunala delen föras bland annat debitering och mantalsskrivning eller
de av avdelningarnas uppgifter, beträffande vilka variationerna i arbetsbördan
främst göra sig gällande. Fn motsvarande uppdelning av skatte -

1\ it ngt. Maj:ts proposition nr 192.

17

verket kommer sålunda att allenast i mindre grad verka försvårande för en
utjämning av arbetsbördan genom att den minskar möjligheterna att förflytta
arbetskrafter från en statlig till en kommunal avdelning.

Arbetsuppgifter för eu ny statlig avdelning vid överståthållarämbetet.

Av de arbetsuppgifter, som före den nya ordningen beträffande folkbokföring
och uppbörd handlades å skatteverket, böra vid en uppdelning av
verket enligt överståthållarämbetets förslag följande uppgifter överföras till
den nya statliga avdelningen, nämligen:

1. Ledningen av och tillsynen över taxeringsarbetet.

2. Utfärdande av uppbördsorder samt upprättande av debiteringsrapporter
och uppbördsredogörelser, såvitt avser kronoutskylder, avskrivning
och avkortning av kronoutskylder, upprättande av månadsräkningar
samt redovisning av pensionsavgifter till pensionsstyrelsen, olycksfallsförsäkringsavgifter
till riksförsäkringsanstalten och skogsvårdsavgifter
till statskontoret ävensom avlåtande av skrivelser till svenska beskickningar
och konsulat angående restskyldiga, som vistas å känd ort utom
riket.

3. Besvär över debitering.

4. Utfärdande av vederhäftighetsbevis.

5. Ansökningar om befrielse från nöjesskatt samt besvär över beslut om
ålagd nöjesskatt.

6. Restitution av kronoutskylder.

7. Restitution av stämpelavgifter samt återbetalning av arvs- och gåvoskatt.

8. Ärenden rörande stämpelfrihet för värdepapper.

9. Ärenden rörande skatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor.

10. Ärenden rörande skatteverkets centrala medelsförvaltning.

11. Protokoll- och längdföring hos prövningsnämnden.

12. Taxering, debitering och uppbörd av allmän omsättningsskatt i den
mån ärenden rörande denna kvarstå vid en eventuell omorganisations
ikraftträdande.

13. Ärenden som ankomma på kupongskattekontoret.

Sedan — som nu skett — de nya förordningarna om folkbokföring och
uppbörd trätt i kraft böra enligt överståthållarämbetet ytterligare följande
arbetsuppgifter hänföras till den nya avdelningen:

14. Besvär över den lokala skattemyndighetens beslut i fråga om jämkning
och preliminär taxering m. m.

15. Kontroll — med biträde av den lokala skattemyndigheten — av att
arbetsgivarna fullgöra sina skyldigheter enligt den nya uppbördsförordningen.

16. Restitution av för mycket crlagd preliminär skatt.

Hihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 192.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

17. Utbetalning till kommunerna av dem tillkommande skattebelopp samt
restitution, avkortning och avskrivning av kommunalutskylder.

18. Åtgärder, som enligt nya folkbokföringsförordningen ankomma på
länsstyrelse (utom ärenden som tillkomma länsbyrå), därvid ärenden angående
besvär över kyrkobokföring och mantalsskrivning böra överföras
från första kansliavdelningen.

överståthållarämbetet föreslår därjämte, att till skatteavdelningen från
första kansliavdelningen skola överflyttas:

19. Ärenden angående arvsskatt och gåvoskatt, i den mån dessa ej förut
åvila skatteverket.

Ämbetet framhåller, att samtliga uppräknade ärenden — utom sådana
som röra kupongskattekontoret, vilket endast finnes inrättat vid överståthållarämbetet
— i länen handläggas å länsstyrelsernas landskontor.

Då såväl skatteverket som första kansliavdelningen handha olika delar
av överståthållarämbetets centrala medelsförvaltning, har ämbetet haft frågan
under övervägande, huruvida skatteverkets och första kansliavdelningens
medelsförvaltningsuppgifter böra sammanföras. Ämbetet finner det i
så fall ligga närmast till hands att anförtro hela medelsförvaltningen åt den
nya avdelningen. Med hänsyn till att skatteverkets och första kansliavdelningens
medelsförvallningar omspänna skilda områden föreligga emellertid
enligt ämbetets uppfattning ej några tvingande skäl för deras sammanförande
till en avdelning.

Avdelningens organisation.

överståthållarämbetet framhåller, att den nya statliga avdelningen kommer
att väsentligen motsvara de delar av landskontoret vid en länsstyrelse,
vilka ha att taga befattning med ärenden angående mantalsskrivning, taxering,
debitering och uppbörd. Med hänsyn till arten av de uppgifter, som
skola förekomma på avdelningen, föreslår ämbetet, att den benämnes skatteavdelningen.
I det följande användes denna beteckning å avdelningen.

I sitt förslag till organisation för skatteavdelningen gör överståthållarämbetet
med utgångspunkt från organisationen vid länsstyrelsernas landskontor
en uppdelning mellan å ena sidan taxeringsavdelningen och å andra sidan
skatteavdelningen utom taxeringsavdelningen.

T axeringsavdelningen.

De kvalificerade arbetsuppgifter, som komma att åvila taxeringsavdelningen,
kunna enligt överståthållarämbetet indelas i följande huvudgrupper:

ledning av taxeringsarbetet,

verkställande av utredningar och upprättande av yttranden i anledning
av skattskyldigas besvär till prövningsnämnden och skattedomstolarna,

granskning av skattskyldigas räkenskaper,

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

biträde vid taxeringen i de särskilda taxeringsnämnderna samt

eftergranskning av deklarationer och upprättande av yrkanden till prövningsnämnden
om ändring av taxering.

I betänkandet erinras, att skatteunderlaget i Stockholm för den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten uppgår till drygt 25 procent av skatteunderlaget
för hela riket och alltså i genomsnitt motsvarar det sammanlagda
skatteunderlaget i mera än åtta län. Summan av debiterad statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet
i Stockholm utgör drygt 28 procent av det debiterade beloppet för hela
riket, d. v. s. nämnda direkta statsskatter uppgå till i genomsnitt högre belopp
än i 9 län tillsammantagna.

Med hänsyn till taxeringsmaterialets i Stockholm stora omfattning finner
överståthållarämbetet nödvändigt, att taxeringsavdelningen liksom nu
är förhållandet uppdelas på taxeringskontor. Ämbetet har med hänsyn till
kostnadsfrågan undersökt, huruvida behovet av lokala taxeringskontor
skulle kunna tillgodoses om det nuvarande antalet minskades från fem till
fyra samt antalet särskilda taxeringsnämnder nedbringades från fyrtio till
trettio. Härom anföres.

Gentemot en dylik nedskärning av organisationen ha allvarliga erinringar
framförts från skatteverkets ledning under framhållande av att det icke
syntes tillrådligt att i Stockholm — dit en så avsevärd del av landets näringsliv
vore koncentrerad — ersätta den nuvarande taxeringsorganisationen
med en som måste befaras leda till en mindre effektiv deklarationskontroll.
Vidare påpekades den snabba tillväxten av Stockholm under det
senaste decenniet, vilken kunde förväntas fortsätta år från år under den
närmaste tiden. Under tiden 1937—1945 hade antalet deklarationer ökat
med i medeltal 14 500 stycken per år. Med samma ökning under åren 1940
till 1950 komme antalet deklarationer sistnämnda år, alltså endast ett eller
annat år efter omorganisationens ikraftträdande, att utgöra cirka 524 000.
Troligt vore dock att deklarationsantalet komme alt vara ännu högre.
Därest den ifrågasatta inkorporeringen av Spånga socken och Hesselby villastads
köping komme till stånd, hade man sålunda alt räkna med en icke
obetydlig ökning av deklarationsmaterialet utöver den förut beräknade
normala ökningen.

överståthållarämbetet förklarar sig icke kunna undgå att beakta de sålunda
framförda erinringarna. Därest beräkningarna om folkmängdens
fortsatta ökning i Stockholm visa sig riktiga kommer — framhåller överståthållarämbetet
— redan ett eller två år efter en beskuren organisations
genomförande hela organisationsfrågan att behöva upptagas på nytt. Då
en sådan situation måste undvikas föreslår ämbetet, att taxeringsavdelningen
organiseras på fem lokala taxeringskontor, ett bolagstaxeringskontor
och ett bokgranskningskontor. Bokgranskningskontoret bör befrias från den
befattning med den gemensamma taxeringsnämnden och de särskilda taxeringsnämnderna
för vissa fria yrkesutövare, vilken tillkommer del nuva -

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 192.

rande bokgranskningskontoret, för att uteslutande kunna syssla med bokgranskningsarbeten.
Dessa särskilda taxeringsnämnder böra i stället sortera
under bolagstaxeringskontoret. Taxeringsavdelningens befattning med
särskild fastighetstaxering bör liksom hittills koncentreras till ett av de
lokala taxeringskontoren. År 1948, då omorganisationen enligt vad överståthållarämbetet
beräknar tidigast kan vara genomförd, komma enligt
förenämnda beräkningar på ettvart av de lokala taxeringskontoren cirka
94 000 deklarationer och på bolagstaxeringskontoret omkring 27 000 deklarationer.
Antalet besvär till prövningsnämnden anses komma att överstiga
1 100 per taxeringskontor. Härtill kommer som nämnts för ett av de
lokala taxeringskontoren handläggningen av ärenden rörande särskild fastighetstaxering.
Antalet ny- och omtaxeringar av fastigheter i Stockholm
år 1944 uppgick till cirka 3 200 och antalet besvär över dylik taxering samt
ansökningar om åsättande av preliminära taxeringsvärden å fastigheter
samma år till sammanlagt omkring 100.

överståthållarämbetet framhåller vidare, att man med hänsyn till att
deklarationsmaterialet i Stockholm i genomsnitt är av väsentligt större svårighetsgrad
än i flertalet av länen på grund av näringslivets koncentration
till huvudstaden kan räkna med att arbetsbördan å varje taxeringskontor
kommer att avsevärt överstiga arbetsbördan — bortsett från bokgranskningskontoret
— för taxeringsavdelningen vid en medelstor länsstyrelse.
Då — såsom nämnts — de debiterade direkta statsskatterna i Stockholm
utgjorde drygt 28 procent av det debiterade beloppet för hela riket, utdebiteras
således inom varje taxeringskontors område lika mycket i direkta
statsskatter som i genomsnitt inom ett och ett halvt län. Arbetsbördan för
taxeringskontoren jämfört med taxeringsavdelningarna i länen blir större
också därigenom att man i Stockholm på grund av de lokala förhållandena
har att räkna med rådfrågning vid personliga besök i sällsport stor
omfattning.

Skatteavdelningen utom taxeringsavdelningen.

Till denna del av skatteavdelningen — vilken närmast motsvarar den
nuvarande skattedirektörens expedition — böra enligt överståthållarämbetet
av de förut under n:ris 1—19 uppräknade på skatteavdelningen förekommande
ärendena hänföras de som upptagits under n:ris 2—11 och
14—19. Ämbetet påpekar särskilt den ökning av ärendena, som föranletts
av den nya uppbördsreformen, främst besvär över den lokala skattemyndighetens
beslut rörande jämkning och anstånd m. m., vilka enligt ämbetets
uppfattning torde komma att uppgå till ett betydande antal för Stockholms
vidkommande.

överståthållarämbetet anser, att även kupongskattekontoret bör inordnas
under skatteavdelningen.

Kungt. Maj.ts proposition nr 192.

21

4. 1946 års kommunala skatteverkskommittés förslag till organisation av
folkbokföring och mantalsskrivning samt debitering, uppbörd, redovisning
och indrivning av utskylder i Stockholm.

Förslagets huvuddrag äro i korthet följande.

Det omedelbara handhavandet av och ansvaret för de arbetsuppgifter,
som i magistratsstad med egen uppbördsförvaltning ankomma på den lokala
skattemyndigheten (kronokamreraren), skall i Stockholm med hänsyn
till uppgifternas omfattning uppdelas på två tjänstemän, vilka skola utses
av staden men förordnas av överståthållarämbetet. På den ena skall ankomma
mantalsskrivningen och folkbokföringen, på den andra lokal skattemyndighets
övriga åligganden. En tredje tjänsteman skall ha de funktioner,
som enligt uppbördsförordningen tillkomma utmätningsmannen, d. v. s.
i magistratsstad stadsfogden. Samtliga dessa tre tjänstemän förutsättas
vara självständiga förvaltningsmyndigheter. De för myndigheternas verksamhet
anslagna medlen skola handhavas av en för myndigheterna gemensam
kommunal direktion såsom organ för den kommunala finansförvaltningen,
vilken även har att representera stadens arbetsgivareintressen och
således äga att tillsätta personalen vid myndigheterna samt disponera över
en för myndigheterna gemensam rörlig personalkader. Såsom tillsynsmyndighet
över de kommunala skatteverken kommer överståthållarämbetet att
fungera.

Såsom benämning på de olika myndigheterna föreslår kommittén mantalsverket,
uppbördsverket och indrivningsverket. Cheferna för verken skola
benämnas respektive mantalsdirektör, uppbördsdirektör och exekutionsdirektör.
Den kommunala direktionen skall erhålla benämningen direktionen
för Stockholms stads mantals- och uppbördsverk och chefen för
direktionens kansli erhålla titeln ekonomidirektör.

Kommittén framlägger förslag till personalstater för de nya verken med
befattningshavarna inplacerade i de för överståthållarämbetets kommunalavlönade
tjänstemän gällande löneplanerna.

B. ÖVERSTÅTHÅLLARÄMBETET UTOM SKATTEVERKET.

Utredningsmannens förslag.

Utredningen har av överståthållarämbetets underavdelningar omfattat de
båda kansliavdelningarna samt poliskammaren jämte vissa ämbetet underlydande
myndigheter. Utredningsmannen har icke ansett sig böra beröra
polisdomstolen, då densamma vore avsedd att upphöra i och med den nya
rättegångsbalkens ikraftträdande.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Omprövning av ärendenas uppdelning d kansliavdelningarna och poliskammaren
eller eventuellt annan myndighet.

Utredningsmannen erinrar om att den ledande principen vid 1942 års
omorganisation av överståthållarämbetet — nämligen att kansliavdelningarna
skulle handlägga länsstyrelseärenden och poliskammaren magistrats-
och poliskammarärenden — av olika skäl icke fullständigt genomfördes.
Sålunda ha kansliavdelningarna enligt instruktionen för ämbetet
fortfarande att handlägga åtskilliga såväl magistrats- som poliskammarärenden
liksom poliskammaren å sin sida handlägger ett avsevärt antal
länsstyrelseärenden. Ett ärendes karaktär av länsstyrelse-, magistrats- eller
poliskammarärende har härvid av utredningsmannen bedömts med hänsyn
till den myndighet, som enligt vederbörande författning i övriga städer med
magistrat och poliskammare har att handlägga ärendet i fråga.

Utredningsmannen övergår härefter att behandla de allmänna principerna
för ärendenas fördelning på kansliavdelningarna och poliskammaren
samt anför härom i huvudsak följande.

Det hittillsvarande sammanförandet av länsstyrelse- samt magistratsoch
poliskammarärendena i Stockholm hos en enda myndighet är otvivelaktigt
av en viss fördel ur olika synpunkter. Härigenom kan undvikas
dubbelbehandling av ett länsstyrelse- och ett poliskammarärende, vilka ha
ett nära samband med varandra, genom att de behandlas gemensamt på
samma avdelning. För allmänheten uppstår genom en sådan åtgärd bland
annat den lättnaden, att endast en expedition behöver lösas i ärendet. Så
är förhållandet med exempelvis tillstånd till dans i samband med utskänkning
av rusdrycker eller tillstånd till försäljning å allmän plats i samband
med utsträckt affärstid. Även i organisatoriskt hänseende vinnas vissa fördelar,
vilket framför allt torde göra sig gällande beträffande trafikärendena.
Gentemot dessa fördelar bör dock ställas den avsevärda vinst, som
genomförandet av en för riket i dess helhet enhetlig och konsekvent ärendesfördelning
i lagar och författningar måste anses innebära för såväl myndigheter
som allmänhet. Dessutom kommer det nära grannskapet mellan
de tilltänkta lokalerna för överståthållarämbetet i garnisonssjukhuset och
lokalerna för poliskammaren i polishuset att undanröja de huvudsakliga
olägenheterna för allmänheten av en uppdelning av ärendena i fråga. Förhållandena
vid behandlingen av dessa ärenden bli för övrigt icke annorlunda
än vad fallet är i samtliga övriga residensstäder med poliskammare.

Vid uppgörande av förslag till fördelning av ärendena mellan kansliavdelningarna
å ena, och poliskammaren eller annan kommunal myndighet,
å andra sidan, har utredningsmannen i stort sett låtit följande två
huvudprinciper vara vägledande vid fördelningen, nämligen

1) de båda myndigheterna skola icke erhålla någon särställning i jämförelse
med övriga länsstyrelser och poliskammare och

2) den i det övriga landet gällande förvaltnings-ekonomiska grundsatsen,
att kostnaderna för handläggningen av länsstyrelseärenden skola betalas
av statliga och kostnaderna för handläggningen av magistrats-, poliskammare-
och rent kommunala ärenden av kommunala medel, bör gälla även
beträffande Stockholm.

Kungl. \laj:ts proposition nr 192.

23

Utredningsmannen framhåller härefter, att de angivna principerna med
hänsyn till de för Stockholm speciellt rådande förvaltningsrättsliga förhållandena
ansetts icke helt kunna genomföras. Utredningsmannen fortsätter.

Beträffande länsstyrelseärendena och poliskammarärendena böra nämnda
huvudprinciper undantagslöst kunna tillämpas så att de förra helt handläggas
av kansliavdelningarna och de senare helt av poliskammaren. Härmed
vinnes beträffande dessa ärenden full överensstämmelse med vad förhållandet
är i övriga städer med poliskammare.

Annorlunda ställa sig emellertid förhållandena med magistratsårendena,
d. v. s. de göromål, som i övriga poliskammarestäder förbehållits magistraten.
Magistratsuppgifterna kunna i stort sett indelas i två huvudgrupper,
kommunala och statliga. Magistratens kommunala uppgifter hänföra sig
väsentligen till utövandet av ett visst i lagen om kommunalstyrelse i stad
den 6 juni 1930 stadgat överinseende över de rent kommunala förvaltningsorganen
ävensom till vissa valfunktioner. De statliga uppgifterna finnas
angivna i ett stort antal författningar på specialpolitins område, berörande
allmän ordning och säkerhet, socialvård, hälsovård, näringsväsende, kommunikationsväsende
m. m. Härjämte är magistraten enligt utsökningslagen
överexekutor.

Att återgå till en särskild magistratsförvaltning för Stockholms vidkommande,
på vilken skulle överföras av överståthållarämbetet nu handlagda
magistratsärenden, torde för närvarande få anses uteslutet. Frågan om
magistraternas blivande ställning är icke klar. Förslag har tidigare avgivits
om upphävande överhuvud av magistraten såsom självständigt organ
och om överförande av uppgifterna på statliga eller rent kommunala myndigheter.
Magistratens ställning har behandlats av bland annat de s. k.
ekonomisakkunniga (SOU 1928:20) samt 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga
(SOU 1930: 13).

Utredningsmannen har emellertid endast ansett sig kunna och böra räkna
med den nu rådande lokalförvaltningsorganisationen på detta område. Då
något organ, på vilket överståthållarämbetets nuvarande magistratsuppgifter
av kommunal natur kunna överföras, icke finnes, måste därför — så
länge den .statliga uppsiklen över kommunalförvaltningen föreligger —
dessa uppgifter fortfarande åvila överståthållarämbetet. Detsamma bör
även gälla vissa statliga magistratsärenden av administrativt betonad karaktär,
vilka i andra städer icke anförtrotts åt poliskammaren, såsom bland
annat överståthållarämbetets utövande av överexekutorsämbetet och förande
av handels- och näringsregistren samt vissa magistratsuppgifter enligt ordningsstadgan
för rikets städer.

Vad åter angår de statliga magistratsärenden, som äro av mera allmän
polisiär natur — vilket i slor utsträckning får anses vara förhållandet —
böra dessa med hänsynstagande till ovannämnda huvudprinciper handläggas
av poliskammaren. Ett stöd för en dylik åtgärd kan hämtas av det förhållandet,
alt Kungl. Maj:t beträffande flera städer förordnat, att poliskammaren
skall handlägga vissa ärenden enligt ordningsstadgan, vilka enligt
stadgans föreskrifter eljest skulle ankomma på magistraten. Därtill
kommer, att poliskammaren i Stockholm såsom en under överståthållarämbetet
i slor utsträckning självständigt arbetande avdelning av ålder haft
att handlägga åtskilliga ärenden, som i andra städer med poliskammare
ligga under magistratens beslutanderätt.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

De ärenden, som nu handläggas av överståthållarämbetet men vilkas avgörande
i andra städer ankommer på domstol eller kommunal förvaltningsmyndighet,
böra enligt utredningsmannen överföras från överståthållarämbetet
till Stockholms rådhusrätt respektive vederbörande kommunala
organ.

Beträffande överståthållarämbetels blivande befattning med de ämbetet
underlydande myndigheterna anför utredningsmannen följande.

Utöver ovannämnda ärenden har överståthållarämbetet — i de avseenden
och i den omfattning ämbetets instruktion och eljest meddelade föreskrifter
närmare bestämmer -— att fullgöra vissa uppgifter beträffande de enligt
instruktionen ämbetet underlydande organen, nämligen stadsfogdekontoret,
rannsakningsfängelset, fastighetsregisterkontoret, åklagarmyndigheten,
statspolisintendenten, polispersonalen samt civilförsvarschefen. Dessa
uPP»ifter äro av blandad länsstyrelse- och magistratsnatur och härröra sig
delvis av de för Stockholm rådande speciella förvaltningsrättsliga förhållandena.
överståthållarämbetets befattning med nämnda myndigheter torde
tills vidare alltjämt böra bestå även i de fall denna ej följer av ämbetets
ställning såsom länsstyrelse. Ett eventuellt framtida överflyttande av tillsynen
över något eller några av dessa organ å annan myndighet — kommunal
förvaltningsmyndighet eller särskild tillsatt styrelse — behöver ej
möta några svårigheter och bibehållandet av ämbetet såsom tillsynsmyndighet
kan icke anses komma att rubba ramen för det blivande rent statliga
överståthållarämbetet.

Utredningsmannen framlägger härefter förslag till samtliga de på kansliavdelningarna
och poliskammaren för närvarande handlagda ärendenas
fördelning efter genomförandet av den ifrågasatta uppdelningen av ämbetet.
För att fastställa ett ärendes natur av länsstyrelse-, magistrats- eller
poliskammarärende bar utredningsmannen med huvudsaklig ledning av
i instruktionen för överståthållarämbetet och ämbetets arbetsanordningar
upptagna förteckningar över å nämnda avdelningar förekommande ärenden
(se till detta protokoll fogad bilaga) genomgått samtliga de författningar,
vilka avdelningarna ha att tillämpa i sin verksamhet. Utredningsmannen
har framlagt en sammanfattning av förslaget i den mån detta innebär
dels ändring i ärendenas nuvarande fördelning å kansliavdelningarna
och poliskammaren och dels fortsatt handläggning vid kansliavdelningarna
av magistratsärenden. Sammanfattningen är av följande innehåll.

1. Från poliskammaren överföras till överståthållarämbetet följande ärenden:

a) Samtliga länsstyrelseärenden.

Tävlingar å allmän väg och gata med motorfordon eller cykel.
Användande av barn vid offentliga tillställningar.

Undantag för visst tillfälle från förbud att använda barn vid försäljning-^ Utskänkning

av rusdrycker i samband med offentlig tillställning samt
under utsträckt tid för tillfälligt behov.

Anmälan om transport av explosiva varor.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Åtgärder enligt 75 § fattigvårdslagen.

Tillstånd till innehav av större förråd film.

Ärenden, som enligt eldbegängelsekungörelsen ankomma på länsstyrelse,
samt flyttning av gravsatt lik.

Föreläggande enligt lagen om arbetarskydd för hälsovårdsnämnd i
egenskap av kommunalt tillsynsorgan.

Ärenden, som enligt olika författningar ankomma på länsstyrelse i
vad avser dödsfall utan föregående sjukdom.

Tillstånd för utlänning enligt § 26 mom. 3 näringsfrihetsförordningen
att under kringresande eller kringvandrande idka hantverk eller annan
hantering.

Samtliga ärenden, som enligt olika trafikförfattningar ankomma på
länsstyrelse. Bland dessa ärenden märkas i främsta rummet:
Registrering av motorfordon.

Utfärdande av körkort och trafikkort.

Tillstånd till yrkesmässig trafik med motorfordon i vad avser beställningstrafik
för godsbefordran samt uthyrningsrörelse.

Debitering, avkortning och avskrivning samt restitution av aulomobilskatt.

Uppbörd och bokföring av automobilskatt samt registreringsavgifter
för motorfordon.

Ärenden, som enligt 2 kap. lagen den 21 december 1945 om verkställighet
av frihetsstraff m. m. ankomma på länsstyrelse.

b) Av magistratsärenden:

Handel med apoteksvaror.

2. Från kansliavdelningarna överföras till poliskammaren följande ärenden:

a) Samtliga poliskammarärenden.

Från första kansliavdelningen:

Anmälan av föreståndaren för främmande trossamfund om begagnande
av gudstjänstlokal.

Från andra kansliavdelningen:

Utfärdande av trafikföreskrifter enligt vägtrafikstadgan och motorfordonsförordningen,
i den mån detta i andra städer med poliskammare
ankommer på denna.

Förordnande, varom förmäles i 17 § 3 mom. lagen den 20 juni 1924
med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin.

Meddelande av förbud enligt 27 § 2. och 3. förordningen den 11 juli
1919 angående försäljning av pilsnerdricka samt 14 § 2. förordningen
den 8 maj 1925 angående försäljning av alkoholfria och därmed
jämförliga drycker, i den mån förbudsrätten i andra städer med
poliskammare ankommer på denna.

Utfärdande av nordiskt resekort.

Ärenden angående utvandraragenter och deras ombud, i den mån
ärendena ankomma på polismyndighet.

Rapporter angående till sjukhus överförda sinnessjuka.

Tillstånd till innehav av explosiva varor i tillfälligt magasin.
Anmälan enligt § 4 hotell- och pensionatstadgan den 8 juni 1917.
Förordnande av besiktningsmän för utskänkningslokaler.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Här bör anmärkas, att ingivande av ansökan om innehav av vapen
m. m. enligt vapenkungörelsen den 22 juni 1934, vilket enligt kungörelsen
skall ske till polismyndigheten, föreslagits skola fortfarande
äga rum direkt till överståthållarämbetet.

b) Samtliga magistrats ärenden av huvudsakligen
polisiär natur.

Från första kansliavdelningen:

Intyg för förlagsinteckning.

Statistiska uppgifter från näringsidkare i den mån handläggningen i
andra magistratsstäder ankommer på magistrat.

Från andra kansliavdelningen:

Utfärdande av parkeringsföreskrifter enligt § 2 ordningsstadgan för
rikets städer.

Tillstånd till försäljning enligt § 2 första stycket ordningsstadgan för
rikets städer (då ansökningen avser jämväl tillstånd till utsträckt
affärstid enligt bulikstängningslagen).

Anmälan om innehav av förråd av samt handel med eldfarliga oljor.
Ärenden angående giftiga ämnen med undantag av tillstånd enligt
23 § giftstadgan den 26 november 1943.

Ärenden angående hotell- och pensionatrörelse, som enligt hotell- och
pensionatstadgan i andra städer med över 20 000 invånare ankomma
på magistrat.

Statistiska uppgifter rörande fargaltar.

c) Övriga ärenden.

Från andra kansliavdelningen:

Elektriska svagströmsledningar.

Insamlingar å allmän plats.

Förordnande av distriktsinspektörer över elektriska anläggningar.

3. Från överståthållarämbetet överföras till domstol eller statlig eller kommunal
förvaltningsmyndighet följande ärenden:

Från första kansliavdelningen:

Lösöreköp (till Stockholms rådhusrätt).

Från andra kansliavdelningen:

Ärenden angående sotningsväsendet i den mån de enligt brandstadgan
icke ankomma på länsstyrelse (till brandchefen eller den kommunala
myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter).

Förordnande av hissbesiktningsmän (till byggnadsnämnden).

Från poliskammaren:

Elektriska hissar (till byggnadsnämnden eller — i vad angår statsverkets
byggnader — den statliga myndighet, som svarar för byggnadsarbetet
eller förvaltar byggnaden).

4. Till handläggning å överståthållarämbetet kvarbliva följande magistratsärenden: Å

första kansliavdelningen:

Ärenden av magistratsnatur enligt lagen om kommunalstyrelse i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

27

Ärenden av magistratsnatur beträffande vissa överståthållarämbetet
underlydande organ.

Medling i äktenskapstvister.

Ärenden angående byggnadsväsendet, som i andra magistratsstäder ankomma
på magistrat, med undantag av utseende utav ledamot och ersättare
i byggnadsnämnden.

Ärenden angående fastighetsbildning, som i andra magistratsstäder ankomma
på magistrat,
överexekutorsärenden.

Anteckning i handels- och näringsregistren.

Arvoden åt förundersökare i brottmål.

Ersättningar till vittnen och rättegångsbiträden i brottmål, vittnen enligt
lagen om fri rättegång, tolkar och sakkunniga i sjömål.

Å andra kansliavdelningen.

Utfärdande av allmänna föreskrifter enligt ordningsstadgan för rikets
städer, vilka enligt stadgan ankomma på magistrat, med undantag av
parkeringsbestämmelser. Nuvarande praxis att vissa föreskrifter utfärdas
av överståthållarämbetet såsom länsstyrelse enligt § 20 i stadgan bibehålies.

Ombesörjande av kungörande m. in. av enligt § 20 ordningsstadgan utfärdade
ordningsföreskrifter.

Utfärdande av reglementen och taxor enligt § 23 ordningsstadgan.
Kungörande av fastställd brandordning.

Spårvägstrafiken i den mån den kan anses utgöra magistratsärende.
Ombesörjande av kungörande in. in. av enligt 30 § hälsovårdsstadgan
utfärdade hälsovårdsföreskrifter.

Vissa uppgifter med avseende å stadsläkarna.

Poliskammarens och polisverkets framtida ställning.

Utredningsmannen förutsätter, att poliskammaren i och med en definitiv
uppdelning av överståthållarämbetet skall utbrytas ur ämbetet och i princip
erhålla samma ställning som poliskamrarna i övriga städer samt anför
härom i huvudsak följande.

Generella föreskrifter saknas beträffande poliskamrarnas allmänna organisation.
Vägledning härutinnan får sökas i de för poliskamrarna eller
polismästarna i vederbörande städer av Kungl. Maj:t fastställda instruktionerna,
vilka sinsemellan äro mycket skiljaktiga och till en del av mycket
ålderdomligt datum. I stort sett får poliskammaren huvudsakligen anses
som en myndighet för handläggning av administrativa ärenden av polisiär
natur, medan de uppgifter, som sammanhänga med ledningen av själva
polisarbetet, handhas av polismästaren i hans egenskap av polischef. Polismästaren
är i samtliga fall ensam ledamot av och beslutande i poliskammaren.
Kostnaderna för poliskamrarna åvila respektive städer.

Beträffande poliskamrarnas ställning i förhållande till länsstyrelserna
stadgas i 4 § landshövdingeinslruktionen, att poliskammare jämte en del
övriga uppräknade lokala myndigheter lyda under länsstyrelserna på sätt
särskilda författningar och instruktioner närmare beslämma. Poliskamrarna
torde emellertid i sin verksamhet som administrativa myndigheter
för handläggning av ärenden, vilka icke beröra polislagens område, få anses

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

självständiga i förhållande till länsstyrelserna, och länsstyrelsens inverkan
på avgörandena inskränka sig till dess egenskap av besvärsinstans för överklagande
av poliskammarens beslut. I poliskamrarnas instruktioner har
emellertid länsstyrelsen som regel tillagts avgörandet beträffande tillsättning
av viss chefspersonal vid poliskammaren. I ekonomiskt hänseende
sortera poliskamrarna direkt under vederbörande kommunala myndigheter.

Utredningsmannen framhåller, att stadsfullmäktige ha att antaga instruktion
för poliskammaren samt underställa instruktionen Kungl. Maj:ts
fastställelse.

Beträffande polisverkets framtida ställning i förhållande till överståthållarämbetet
uttalar utredningsmannen, att upprätthållandet av polisväsendet
enligt 1925 års polislag är en kommunal angelägenhet, som det i
Stockholm åligger Stockholms polisdistrikt att ombesörja. Överståthållarämbetet
utövar härvid de befogenheter, som enligt polislagen tillkomma
länsstyrelse. Ämbetet är enligt sin instruktion liksom länsstyrelserna enligt
landshövdingeinstruktionen högsta polismyndighet, medan polismästaren
är polischef enligt polislagen. Den nya organisationen kommer icke att
medföra någon ändring i ämbetets ställning härvidlag. Utredningsmannen
framhåller emellertid, att en viss olikhet i uttryckssättet i överståthållarämbetets
instruktion i förhållande till landshövdingeinstruktionen i avseende
å överståthållarämbetets och länsstyrelsernas befogenheter såsom
högsta polismyndighet inom sina administrativa arbetsområden bör försvinna
i den nya instruktionen för ämbetet för att borttaga varje tvekan
angående ämbetets ställning i dessa hänseenden.

Slutligen uttalar utredningsmannen, att besvär över poliskammarens beslut,
vilka för närvarande på grund av poliskammarens ställning som en
avdelning inom överståthållarämbetet anföras direkt hos Kungl. Maj:t,
efter poliskammarens utbrytande ur överståthållarämbetet böra anföras
hos ämbetet i likhet med vad som enligt allmän praxis är fallet med övriga
poliskammares beslut. Även besvär över polismästarens i Stockholm beslut
i hans egenskap av polischef och vilka icke röra disciplinmål böra i likhet
med övriga polischefers beslut anföras hos överståthållarämbetet i stället
för hos Kungl. Maj:t som nu är föreskrivet i polislagen och polisreglementet.

Yttranden.

Beträffande principerna för överståthållarämbetets uppdelning
och blivande organisation framhåller statskontoret, att
förslaget om poliskammarens utbrytande ur överståthållarämbetet överensstämde
med de riktlinjer för en omorganisation av ämbetet, som statskontoret
tidigare förordat i sitt utlåtande över överståthållarämbetskommitténs
förslag angående 1942 års partiella omorganisation.

Beträffande den föreslagna skatteavdelningen ifrågasätter statskontoret,

29

Kungl. Maj ds proposition nr 192.

huruvida icke denna borde övertaga benämningen »skatteverket» från den
nuvarande organisationen och att den del av densamma, som icke utgjordes
av taxeringsavdelningen, borde benämnas »allmänna avdelningen».

Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke ha något att erinra mot den
föreslagna uppdelningen av överståthållarämbetet efter länsstyrelse- och
magistratsuppgifter. Ämbetsverket erinrar emellertid om att utanför Stockholms
stad medelsförvaltningsärenden i betydande omfattning handlades
av länsstyrelserna, medan inom Stockholm motsvarande ärenden till väsentlig
del handlades av statskontoret. För vinnande av en önskvärd likformighet
i fråga om överståthållarämbetets och länsstyrelsernas arbetsuppgifter
ifrågasätter riksräkenskapsverket om icke en förflyttning från statskontoret
till överståthållarämbetet borde komma till stånd beträffande åtminstone
vissa av de medel, som i länen utbetalades av länsstyrelserna. Om överflyttningen
begränsades till utbetalningar å anslag under andra och femte
huvudtitlarna, torde överflyttningen icke behöva medföra något ökat behov
av arbetskraft för överståthållarämbetets del. I anledning härav föreslår
riksräkenskapsverket att följande utbetalningar överflyttas från statskontoret
till överståthållarämbetet, nämligen beträffande andra huvudtiteln
från anslagen till avlöningar och omkostnader för krigsrätterna
samt från anslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter av ersättning,
som enligt 188 § konkurslagen i visst fall tillkommer konkursdomare.
Beträffande femte huvudtiteln borde överflyttas utbetalningarna rörande
mödrahjälp, mödralijälpsnämnderna, bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem,
bidrag till barnavårdsnämnderna för vissa kostnader enligt barnavårdslagen
m. m. samt vissa bidrag till lasarett in. m.

Stockholms stadsfullmäktige, som i ärendet åberopat yttranden av stadens
tjänstenämnd, kammarkontor, drätselnämnd, borgarrådsberedning och
stadskollegium ävensom vice stadsjuristen och 1946 års kommunala skatteverkskommitté,
har tillstyrkt en uppdelning av överståthållarämbetet efter
länsstyrelse- och magistratsuppgifter i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits
vid de verkställda utredningarna. Fullmäktige ha dock förklarat
sig vilja understryka, att det beträffande ärendesfördelningen mellan överståthållarämbetet
och poliskammaren samt vissa därmed sammanhängande
frågor icke varit möjligt att i alla punkter taga ställning till den gränsdragning
mellan ämbetets och de kommunala organens kompetensområden,
som angivits, och att denna gränsdragning därför icke borde betraktas
såsom definitiv.

Föredragande borgarrådet anför i fråga om den av utredningsmannen föreslagna
fördelningen av ärendena mellan överståthållarämbetet och poliskammaren
bland annat följande.

Även ur andra synpunkter än de ekonomiska synas fördelarna av en
uppdelning vara övervägande. I några fall inträda dock ur allmänhetens
synpunkter nackdelar av den nya gränsdragningen mellan poliskammaren

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

och överståthållarämbetet i det att ärenden, som nu behandlas av poliskammaren,
komma att avgöras till en del hos överståthållarämbetet och
till en annan av polismyndigheten, vilket även kan leda till ökade kostnader
för expeditionslösen. Det bör förutsättas att dessa spörsmål skola
bliva föremål för närmare undersökning och att man kan vinna en lösning,
som tillgodoser det allmännas och de sökandes givetvis samstämmiga önskemål
om enklast möjliga handläggning.

Stockholms radhusrätt har förklarat sig icke ha något att erinra mot den
av utredningsmannen föreslagna överflyttningen till rådhusrätten av ärenden
angående lösöreköp. Stockholms stads byggnadsnämnd har tillstyrkt
det föreslagna överförandet till byggnadsnämnden av ärenden rörande hissar.

Överståthållarämbetet har tillstyrkt den av utredningsmannen föreslagna
uppdelningen av ärendena mellan kansliavdelningarna samt poliskammaren
och andra myndigheter liksom poliskammarens utbrytande ur ämbetet
till en fristående myndighet med samma ställning som poliskamrarna i
övriga städer.

Ämbetet behandlar vidare i remissutlåtandena framförda farhågor för att
den föreslagna uppdelningen skulle medföra vissa nackdelar för allmänheten,
bland annat genom att vissa ärenden, som för närvarande på grund av
deras nära samband med varandra behandlades på samma avdelning, i fortsättningen
skulle komma att avgöras av'' skilda myndigheter, samt anför
härom följande.

De sålunda gjorda uttalandena kunna endast gälla ett mycket begränsat
antal ärenden. Ihågkommas bör även att härutinnan förhållandena endast
bh desamma som i större städer i övrigt, och såvitt för överståthållarämbetet
är känt har den omständigheten, att allmänheten i vissa fall måst begära
tillstånd såväl hos länsstyrelsen som hos magistraten eller poliskammaren
icke känts som något särskilt betungande för allmänheten i andra
städer. Fördelarna för allmänheten av överståthållarämbetets nuvarande
organisation, som innebär att den lokala statsförvaltningen sammanförts
till ett enhetligt verk, böra därför icke överdrivas. I många fall kan detta
förhållande tvärtom medföra olägenheter för allmänheten. Av naturliga
skäl måste överståthållarämbetet med de skiftande arbetsuppgifter, som nu
ankomma på ämbetet, arbeta på ett flertal jämförelsevis självständiga avdelningar,
vilka oftast äro inrymda i olika lokaler. En person, som har
att i ett visst ärende vända sig till överståthållarämbetet, känner många
gånger icke till, på vilken avdelning ärendet skall handläggas, något som
ju i regel icke framgår av de olika författningarna utan endast av överståthållarämbetets
instruktion och arbetsordningar. Följden härav blir, att
han måste underkasta sig besväret med en telefonförfrågan, innan besök
kan göras eller ansökan insändas, eller också att han icke sällan hänvänder
sig till orätt avdelning för att därifrån bliva hänvisad till den rätta avdelningen,
som kan vara belägen i en annan del av staden.

Beträffande den av stadsfullmäktige gjorda erinringen, att den föreslagna
gränsdragningen mellan överståthållarämbetets och poliskammarens
kompetensområden icke borde betraktas som definitiv, framför överståthållarämbetet
följande synpunkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

31

överståthållarämbetet anser sig böra framhålla, att av principiella skäl
någon ändring i den föreslagna uppdelningen av länsstyrelse- och poliskammarärendena
icke bör ske, såvida icke genom för hela riket gällande
författningar vissa ärenden överföras från länsstyrelsen till vederbörande
myndighet eller tvärtom. Uppdelningen av de egentliga magistratsärendena
mellan kansliavdelningarna och poliskammaren har däremot icke kunnat
ske efter samma principiella linjer som beträffande övriga ärenden. Därest
erfarenheten skulle giva vid handen, att en jämkning i den föreslagna uppdelningen
av magistratsärendena mellan kansliavdelningarna och poliskammaren
skulle medföra fördelar ur arbetssynpunkt, synes därför en
sådan jämkning böra komma till stånd. Skulle åter i övriga magistratsstäder
magistratens ställning som förvaltningsmyndighet upphöra och dess
arbetsuppgifter överflyttas till andra statliga eller kommunala organ, bör
givetvis för Stockholms vidkommande motsvarande förändringar vidtagas
beträffande överståthållarämbetet och detsamma underställda organ.

överståthållarämbetet påpekar vidare, att då 1925 års polislag icke innehölle
några andra särbestämmelser för Stockholm än beträffande besvärsrätten
— vilka enligt utredningsmannen skulle upphävas — komme
ämbetets förhållande till polisverket icke att påverkas av den föreslagna
uppdelningen.

Beträffande organiserandet av handläggningen av trafikärendena — vilka
med undantag av den med dem sammanhängande medelsförvaltningen
borde handläggas på andra kansliavdelningen — förordar överståthållarämbetet
efter förslag av trafikpolisintendenten, att för dessa ärenden inrättas
en särskild avdelning med egen avdelningschef. Denna trafikavdelning
skulle dock icke vara sidoordnad med de båda nu befintliga kansliavdelningarna
utan borde, som fallet vore med civilförsvarsavdelningen,
vara ansluten till andra kansliavdelningen, varvid avdelningschefen vid
trafikavdelningen skulle vara underställd kanslidirektören vid denna kansliavdelning.
Som skäl för den sålunda föreslagna organisationen åberopar
överståthållarämbetet, att ifrågavarande ärenden vore till antalet synnerligen
betydande samt utgjorde en i förhållande Ull övriga ärenden naturligt
avgränsad grupp, som krävde speciell sakkunskap.

1946 års kommunala skatteverkskommittés förslag
till organisation av de kommunala skatteverken har i princip godkänts av
Stockholms stadsfullmäktige. Även överståthållarämbetet har förklarat sig
icke hava något att erinra mot förslaget. Ämbetet framhåller, att en förutsättning
för en uppdelning av skatteverket i enlighet med ämbetets förslag
vore, att en tillfredsställande organisation tillskapades för handläggningen
av de arbetsuppgifter, som även i fortsättningen skulle bekostas av kommunen.
Denna förutsättning syntes enligt ämbetets mening vara uppfylld genom
skatteverkskommitténs förslag.

32

Kungl. Maj:ta proposition nr 192.

F öredraganden.

överståthållarämbetel fungerar ej allenast som länsstyrelse i Stockholms
stad utan har av ålder dessutom handhaft ett flertal uppgifter, som i övriga
större städer ankomma på fristående, kommunalt bekostade organ. En följd
i ekonomiskt hänseende av detta förhållande har varit att kostnaderna för
överståthållarämbetet delats av staten och Stockholms stad. Kostnadsfördelningen
har emellertid varit sådan att staden bestritt kostnaderna ej
blott för ärenden, som annorstädes ankommit på kommunen, utan även för
vissa grupper av ärenden, som i landet i övrigt åvila länsstyrelserna. Å andra
sidan har staten svarat för kostnaderna för åtskilliga ärenden, som i andra
städer handläggas av kommunala organ.

Det har sedan länge varit ett önskemål från Stockholms stads sida, att
staden måtte befrias från skyldigheten att deltaga i kostnaderna för sådana
delar av överståthållarämbetet, som ha att handlägga uppgifter, vilka i övriga
magistratsstäder ankomma på länsstyrelserna. Stadskollegiet i Stockholms
stad hemställde den 4 april 1940, att förhandlingar måtte upptagas
med staden om en reglering av de frågor, i vilka staden i jämförelse med
andra städer intoge en särställning i förhållande till staten. En för detta ändamål
tillsatt, för staten och staden gemensam kommission, 1940 års förhandlingskommission,
framlade ett förslag, som i huvudsak inskränkte sig till en
normering av kostnadsfördelningen mellan staten och staden. Detta förslag
vilade på principen att av kostnaderna för överståthållarämbetet och detta
underställda organ staten skulle svara för vad som belöpte å länsstyrelseärenden
och staden för kostnaderna i övrigt. I organisatoriskt avseende innebar
förslaget, att överståthållarämbetet jämte vissa underlydande verk skulle
helt uppföras på riksstaten och att Stockholms stad skulle ersätta kronan
kostnaderna för ämbetet i den mån verksamheten hänförde sig till sådana
ärenden, som i övriga magistratsstäder ankomma på kommunalt bekostade
organ. Förslaget överarbetades sedermera av särskilda, år 1941 tillkallade
sakkunniga, överståthållarämbetskommittén. Denna kommitté föreslog i princip,
att allenast sådana avdelningar inom överståthållarämbetet, som väsentligen
handhade länsstyrelseärenden, skulle för det dåvarande uppföras på
riksstaten. I enlighet med denna princip förordades en del förändringar i
arbetsfördelningen mellan vissa av ämbetets avdelningar.

Kommitténs förslag lades till grund för en år 1942 beslutad omorganisation
av överståthållarämbetet, vilken trädde i kraft den 1 januari 1943. På
grund av den då pågående, omläggningen av taxeringsorganisationen i landet
lämnades emellertid det på kommunens stat uppförda skatteverket med uppgifter
av såväl statlig som kommunal natur helt utanför omorganisationen.
Även i fråga om överståthållarämbetets övriga avdelningar genomfördes av
olika skäl en kostnadsfördelning i nämnd riktning endast i begränsad omfattning.
De på riksstaten uppförda kansliavdelningarna kommo emellertid

Kungl. Majds proposition nr 192.

33

i huvudsak atl handlägga länsstyrelseärenden och den på kommunens stat
upptagna poliskammaren tilldelades väsentligen ärenden, som i andra
magistratsstäder tillkomma kommunalt bekostade organ. I organisatoriskt
hänseende bibehölls således överståthållarämbetet som eu sammanfattande
enhet för lokalförvaltningen.

Ett fullföljande av den lörvaltningsreform, som påbörjades 1942, har sedermera
aktualiserats i samband med den av uppbördsreformen föranledda
omorganisationen av skatteverket. Härvid har till övervägande upptagits ett
tidigare av statskontoret framfört förslag, att helt från överståthållarämbetet
avskilja i dess nuvarande organisation inordnade kommunala förvaltningsorgan.
Ett realiserande av detta förslag innebär att åt överståthållarämbetet
såsom Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholm — alltjämt med benämningen
överståthållarämbetet — anförtros i princip endast länsstyrelseuppgifter
medan övriga uppgifter utbrytas och övertagas av fristående kommunala
myndigheter.

I anslutning till denna princip förklarade Kungl. Maj:t den 1 februari 1946,
att en inom överståthållarämbetet redan tidigare igångsatt utredning om
skatteverkets omorganisation skulle bedrivas med sikte närmast på en organisatorisk
uppdelning av verkets arbetsuppgifter mellan statliga och kommunala
på i huvudsak sådant sätt, som motsvarade arbetsfördelningen mellan
å ena sidan länsstyrelser samt å andra sidan magistrater jämte dem underställda
organ ävensom uppbördsverken i övriga städer med egen uppbördsförvaltning.
Den 1 juli 1946 tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
eu särskild utredningsman beträffande omorganisationen av överståthållarämbetet
i övrigt. Enligt direktiven för sistnämnda utredning skulle
densamma inrikta sig på dels den definitiva uppdelningen av ämbetet efter
länsstyrelse- och magistratsuppgifter och dels poliskammarens ställning
efter en sådan uppdelning. Resultatet av dessa båda utredningsarbeten ligger
till grund för nu förevarande framställning.

Under det utredningsarbete, som föregick 1942 års omorganisation, framhölls
att bibehållandet av överståthållarämbetet som en gemensam förvaltningsorganisation
innebure vissa fördelar på grund av huvudstadens särskilda
förhållanden. Som skäl mot en uppdelning åberopades vidare bland
annat, att åtgärden skulle föra med sig omfattande lag- och författningsändringar
samt nödvändiggöra inrättandet av en ny besvärsinstans för mål
och ärenden av magistratsnatur. Beträffande skatteverket betonades särskilt
betydelsen av atl en utjämning av den periodvis förekommande toppbelastningen
på verkets olika avdelningar lättare kunde åstadkommas därest hela
skatteverket stode under en gemensam ledning.

Jag anhåller att nu få upptaga dessa frågor till behandling. Vad till eu
början beträffar överståthållarämbetet som förvaltningsorganisation, vill jag
erinra om att ämbetet för närvarande — bortsett från polispersonalen och

Rihang till riksdagens protokoll 1947. t sand. Nr 192. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

underlydande institutioner — sysselsätter en personal på över 1 200 personer.
Administrationen av ett ämbetsverk av denna storlek måste medföra avsevärda
organisatoriska och praktiska svårigheter av olika slag. På grund av
Stockholms stads fortgående tillväxt måste förutsättas, att ytterligare utbyggnad
av organisationen blir erforderlig. Fördelarna för allmänheten av
att överståthållarämbetet bibehålies såsom en formell enhet torde med hänsyn
till denna storlek vara mera skenbara än verkliga. Om ämbetet skall
bestå såsom en sådan enhet måste nämligen — såsom redan nu sker — arbetet
inom detsamma bedrivas på ett flertal, relativt självständiga avdelningar,
vilka även svårligen kunna lokalt sammanföras. Allmänheten har
sig ofta endast bekant att ett ärende sorterar under överståthållarämbetet
utan att äga närmare kännedom till vilken avdelning inom ämbetet ärendet
hör. Vid en organisation på flera fristående verk kan i vederbörande författning
direkt angivas vilket av dessa som har att taga befattning med de
olika ärendena. Vad särskilt angår skatteverket vill jag såsom skäl för en
uppdelning av detsamma efter ifrågavarande linjer hänvisa till de av överslåthållarämbetet
påtalade och efter det nya debiteringssystemets införande
alltmera framträdande olägenheterna av att vissa av skatteverkets befattningshavare
ha att på eget ansvar fatta beslut, vilka överståthållarämbetet
i händelse av anförda besvär har att pröva såsom besvärsmyndighet. Det
tidigare framförda argumentet mot en sådan uppdelning — att utjämning
av den periodvis förekommande toppbelastningen inom verkets olika avdelningar
därigenom försvårades — har sedan debiteringsarbetet efter införandet
av uppbördsreformen överförts till den lokala skattemyndigheten väsentligt
förlorat sin betydelse.

Förslagets genomförande nödvändiggör otvivelaktigt ganska omfattande
lag- och författningsändringar. Arbetet med dessa ändringar blir emellertid
enbart av formell natur. Tillskapandet av en besvärsinstans under Kungl.
Maj:t i de magistrats- och poliskammarmål, om vilka här blir fråga och
vilka som regel få anses vara av mindre betydenhet, synes mig snarast vara
till fördel.

På grund av vad nu anförts finner jag övervägande skäl tala för att frågan
om överståthållarämbetets framtida ställning löses efter de linjer, som Kungl.
Maj:t anvisat i direktiven för de verkställda utredningarna, d. v. s. på det
sätt att ur ämbetet utbrytas sådana delar, som handha kommunala uppgifter
— nämligen skatteverkets mantals-, uppbörds- och debiteringsavdelningar
samt poliskammaren — och att kvarstående delar bilda ett i sin helhet på
riksstaten uppfört överståthållarämbete med i stort sett samma uppgifter
som en länsstyrelse. I samband därmed böra — i den mån icke särskilda
skäl tala däremot — även vidtagas vissa överflyttningar av ärenden, särskilt
mellan kansliavdelningarna och poliskammaren, allt efter ärendenas natur
av länsstyrelse-, magistrats- eller poliskammarärenden.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att den förutsättning för förslagets

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

35

genomförande, som för anses ligga i kravet på en godtagbar organisation av
de ur skatteverket utbrutna kommunala delarna, enligt min mening förefinnes
genom skatteverkskommitténs av stadsfullmäktige och överståthållarämbetet
i princip godkända förslag till sådan organisation. Beträffande poliskammaren
torde dennas inre organisation icke i större mån komma att skilja
sig från den nuvarande. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa
instruktioner för nu ifrågavarande myndigheter sedan sådana blivit antagna
av stadsfullmäktige.

Det torde i detta sammanhang böra anmälas, att här förordade förslag till
omorganisation kommer att medföra kostnadsökningar för statsverket. Kostnadsfördelningen
står emellertid i överensstämmelse med den av 1940 års
förhandlingskommission framlagda, av remissmyndigheterna utan erinran
lämnade grundprincipen, att av kostnaderna för överståthållarämbetet och
detta underställda organ kronan skulle svara för vad som belöpte å länsstyrelseärenden
och staden för kostnaderna i övrigt. Till denna regel anslöt
sig i princip 1941 års överståthållarämbetskommitté, vars förslag låg till
grund för statsmakternas beslut i frågan är 1942. Jag anhåller att beträffande
kostnaderna få hänvisa till mina anslagsberäkningar under kap. X.

Jag övergår härefter till frågan om överståthållarämbetets blivande organisation
och närmare arbetsuppgifter.

Den nya avdelningen av skatteverket finner jag såsom överståthållarämbetet
föreslagit böra benämnas skatteavdelningen, varigenom dess speciella
karaktär gentemot de båda kansliavdelningarna framträder. Jag förutsätter
att skatteavdelningen erhåller de arbetsuppgifter, som ämbetet föreslagit.
Densamma kommer då att i stort sett motsvara de delar av landskontoret
vid en länsstyrelse, vilka ha att taga befattning med ärenden angående
folkbokföring, taxering, debitering och uppbörd. Från första kansliavdelningen
böra överflyttas ärenden angående besvär över kyrkobokföring och
mantalsskrivning samt ärenden rörande arvsskatt och gåvoskatt. Övriga på
ett landskontor förekommande uppgifter skola i den mån de ankomma på
överståthållarämbetet fortfarande tillhöra första kansliavdelningens handläggning.
Härigenom kommer visserligen ämbetets centrala medelsförvaltning
att vara delad på två olika huvudavdelningar i stället för att som fallet
är i länen vara koncentrerad hos en avdelning, nämligen landskontoret. Såsom
överståthållarämbetet framhåller synes dock icke föreligga något praktiskt
hinder för eu dylik uppdelning även i fortsättningen.

Skatteavdelningen bör organiseras på i huvudsak samma sätt som ett
landskontor med en under särskild ledning stående taxeringsavdelning.
Under skatteavdelningen bör även sortera kupongskaltekonloret. Taxeringsarbetet
bör enligt min mening i likhet med vad nu gäller vara uppdelat
på fem lokala taxeringskontor, ett bolagstaxeringskontor och ett bokgranskningskontor.
Någon minskning av den nuvarande organisationen

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

härvidlag anser jag mig — ej minst med hänsyn till stadens starka befolkningstillväxt
— icke kunna tillråda.

Arbetet på överståthållarämbetet utom skatteavdelningen finner jag
böra bedrivas på två huvudavdelningar, de nuvarande första och andra
kansliavdelningarna, vilka alltså fortfarande skulle komma att bestå.

Utredningsmannen har i sitt förslag till fördelning av de nu förekommande
ärendena på kansliavdelningarna och poliskammaren undantagslöst
hänfört länsstyrelseärendena till de statliga kansliavdelningarna, d. v. s.
överståthållarämbetet, och poliskammarärendena till den kommunalt bekostade
poliskammaren. Beträffande åter magistratsärendena har utredningsmannen
föreslagit, att de ärenden, vilka av honom betecknats såsom
varande av kommunal eller statligt administrativ natur, skola handläggas
å kansliavdelningarna, medan magistratsärenden av mera utpräglat polisiär
natur tilldelats poliskammaren. Genom en dylik gruppering av ärendena
har utredningsmannen sökt åstadkomma överensstämmelse med förhållandena
i övriga städer med poliskammare, så långt detta låtit sig göra med
hänsyn till att Stockholm saknar magistrat i den bemärkelse denna intager
i andra magistratsstäder. Vid avgörandet av till vilken av nämnda ärendesgrupper
ett ärende skall räknas har utredningsmannen låtit vederbörande
författningsföreskrifter om ärendenas handläggning i andra magistratsoch
poliskammarstäder än Stockholm vara vägledande. Med samma utgångspunkt
har utredningsmannen även föreslagit, att ett mindre antal
ärenden skola överföras till vissa utanför överståthållarämbetet stående
myndigheter.

Jag ansluter mig i princip till den av utredningsmannen tillämpade fördelningsgrunden
av ärendena mellan kansliavdelningarna och poliskammaren.
Emellertid ämnar jag föreslå vissa ändringar i fördelningen. Likaså
biträder jag förslaget att från överståthållarämbetet överföra ett mindre
antal ärenden till andra myndigheter för att erhålla överensstämmelse med
förhållandena i landet i övrigt. Sålunda böra ärenden angående lösöreköp
överföras till Stockholms rådhusrätt, vissa ärenden angående sotningsväsendet
till brandchefen eller den kommunala myndighet, som förvaltar
brandförsvarets angelägenheter, och ärenden angående hissar till byggnadsnämnden
eller — i vad angår statsverkets byggnader — till den statliga
myndighet, som svarar för byggnadsarbetet eller förvaltar byggnaden.

Utredningsmannen har påpekat vissa olägenheter, som särskilt för allmänhetens
vidkommande komma att följa av den av honom tillämpade
principen att undantagslöst låta de för övriga städer gällande bestämmelserna
vara avgörande för frågan om överståthållarämbetet eller poliskammaren
skall äga avgöra visst ärende. En sådan olägenhet är att dubbelbehandling
kan förekomma beträffande ett ärende, som ur allmänhetens synpunkt
måste anses utgöra en sammanhängande enhet men vilket enligt

Kiingl. Maj:ts proposition nr 192.

37

vederbörande författningar delvis skall avgöras av länsstyrelse och delvis
av polismyndighet, d. v. s. poliskammare där sådan finnes. En annan olägenhet
uppkommer därigenom, att ärenden av likartad natur och följande
samma författning kunna bliva föremål för behandling av olika myndigheter
med hänsyn till att författningen såsom handläggande myndighet i
vissa fall anger länsstyrelse och i andra polismyndighet.

Gentemot dessa olägenheter ha utredningsmannen och överståthållarämbetet
framhållit fördelen av att enhetliga normer för handläggningen
komma att gälla för riket i dess helhet samt erinrat om att förhållandena
icke komma att gestalta sig annorlunda än i övriga residensstäder med
poliskammare. Förhållandena i Stockholm synas mig emellertid icke i
detta fall vara fullt jämförbara med förhållandena i andra städer. Genom
att i huvudstaden »länets» och stadens områden helt sammanfalla torde
öppnas möjligheter till förenkling i ärendenas handläggning, vilken ej kan
genomföras för länsstyrelserna med deras såväl land som stad omfattande
verksamhetsområde.

För att undanröja de mest framträdande av nämnda olägenheter anser
jag vissa avvikelser böra göras från utredningsmannens förslag till fördelning
av ärendena mellan överståthållarämbetet och poliskammaren. Hänsyn
torde härvid även böra tagas till framlagda eller pågående utredningar,
enligt vilka en annan ärendesfördelning föreslagits eller kan förväntas
komma att föreslås mellan länsstyrelserna och polismyndigheterna än den,
som gäller enligt nu tillämpliga bestämmelser.

Jag upptager först till behandling de länsstyrelseärenden,
vilka jag av nämnda skäl anser böra handläggas av poliskammaren.

Ärenden angående yrkesmässig beställningstrafik med motorfordon för
godsbefordran samt uthyrningsrörelse handläggas för närvarande i poliskammaren.
Så torde fortfarande böra vara förhållandet, då ärendena icke
lämpligen böra skiljas från handläggningen av yrkesmässig beställningstrafik
för personbefordran (drosktrafik), som författningsenligt ankommer
på poliskammare.

Utfärdandet av den årliga trafik- och parkeringskungörelsen i Stockholm
har föreslagits skola överföras till poliskammaren, med undantag av förordnande
enligt vägtrafikstadgan om skyldighet att på viss väg föra belysning
på hästskjutsar, vilket även i städerna ankommer på länsstyrelsen. Av
praktiska skäl synes det lämpligt att poliskammaren meddelar även dylika
förordnanden.

Poliskammaren handlägger för närvarande ärenden angående tillstånd
till användande av barn till offentlig tillställning samt undantag för visst
tillfälle från förbud att använda barn vid försäljning. I ett framlagt betänkande
angående arbetarskyddslagstiftningen har handläggningen av dylika
ärenden föreslagits skyla tillkomma polismyndigheten. I anledning härav
torde ärendena fortfarande böra ankomma på poliskammaren.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Ansökningar om tillstånd till utskänkning av rusdrycker i samband med
offentlig tillställning samt under utsträckt tid för tillfälligt behov — vilka
ärenden ehuru av länsstyrelsenatur nu prövas av poliskammaren — förekomma
som regel i förening med ansökan om anordnande av restaurangdans,
till vilken enligt § 13 ordningsstadgan för rikets städer tillstånd skall
meddelas av polismyndigheten. Då nu nämnda ärenden i sin helhet böra
handläggas av samma myndighet föreslår jag, att poliskammaren även i
fortsättningen handhar handläggningen av rusdrycksärendena.

Poliskammaren handlägger för närvarande samtliga ärenden angående
dödsfall utan föregående sjukdom samt ärenden enligt eldbegängelsekungörelsen.
Dessa ärenden äro av blandad länsstyrelse- och poliskammarnatur.
Så har bland annat länsstyrelse att meddela förordnande om obduktion
och poliskammare att meddela tillstånd till eldbegängelse. Medicinalstyrelsen
torde enligt vad jag inhämtat komma att föreslå, att samtliga dessa
ärenden skola tillkomma polismyndighetens avgörande. Jag föreslår, att
ärendena i sin helhet fortfarande skola ankomma på poliskammaren.

Samtliga ärenden enligt giftstadgan med undantag av tillstånd till utläggande
av fosfor i avsikt att döda djur tillhöra poliskammares handläggning.
Även sistnämnda ärende torde av praktiska skäl böra tilldelas poliskammaren.

Jag övergår därefter att behandla de poliskam marärenden eller
magistratsärenden av polisiär natur, vilka jag finner böra
tillkomma överståthållarämbetet.

Meddelande av tillstånd till försäljning från stånd eller bord enligt § 2
förslå stycket ordningsstadgan tillkommer i andra städer magistraten och
handläggas i Stockholm av poliskammaren. I den mån ärendena — såsom
synnerligen ofta är fallet — äro förenade med ansökan om utsträckt affärstid
enligt butikstängningslagen handläggas de på andra kansliavdelningen
med hänsyn till att prövningen enligt nämnda lag tillhör länsstyrelse. Då
nämnda ärenden i samtliga fall böra handläggas av samma myndighet finner
jag anledning föreslå att de i sin helhet förläggas till överståthållarämbetet.

Enligt förordningen om eldfarliga oljor ankomma en del ärenden på länsstyrelse
och en del på magistrat. Då ärendena — som för närvarande samtliga
handläggas på andra kansliavdelningen — även i fortsättningen böra
behandlas av en och samma myndighet, föreslår jag att överståthållarämbetet
även tilldelas de eljest på magistrat ankommande oljeärendena.

Även beträffande ärenden om innehav av film förekommer i vederbörande
författning en uppdelning av handläggningen på olika myndigheter,
nämligen länsstyrelse och polismyndighet. Ärendena handläggas för närvarande
helt av poliskammaren. Med hänsyn till sitt nära samband med ärenden
angående eldfarliga oljor och explosiva varor, viljca föreslagits skola behandlas
av överståthållarämbetet med undantag av poliskammarärendet

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

39

om tillstånd till innehav av explosiv vara i s. k. tillfälligt magasin, torde
ärendena om innehav av film böra behandlas gemensamt med olje- och
sprängämnesärendena och alltså förläggas till överståthållarämbetet. Beträffande
uppdelningen av ärendena om explosiva varor på såväl överståthållarämbetet
som poliskammaren må framhållas, att ärenden om innehav
av explosiv vara i tillfälligt magasin som regel äro kombinerade med ansökan
om bergsprängning, som enligt ordningsstadgan skall prövas av polismyndigheten
och för närvarande behandlas i poliskammaren. Någon
ändring av fördelningen av ärenden rörande explosiva varor torde emellertid
icke böra företagas, då det icke synes lämpligt att överföra tillståndsgivningen
beträffande bergsprängning till överståthållarämbetet.

t

Jag föreslår vidare i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag, att från
statskontoret till överståthållarämbetet i samband med omorganisationen
överflyttas de utbetalningar under andra och femte huvudtitlarna, vilka i
länen verkställas av länsstyrelserna, dock med undantag av utbetalningarna
till krigsrätterna, vilka torde komma att avvecklas inom den närmaste
framtiden.

Överståthållarämbetet har föreslagit, att under andra kansliavdelningen
i ungefärlig överensstämmelse med försvarsavdelningen måtte inrättas en
särskild trafikavdelning med egen avdelningschef för handläggning av trafikärenden.
Med hänsyn till den avsevärda omfattning trafikärendena
komma att intaga på nämnda kansliavdelning och dessa ärendens speciella,
starkt samhöriga natur finner jag mig böra tillstyrka inrättandet av en
dylikt trafikavdelning under andra kansliavdelningen.

Enligt de av mig förut framlagda förslagen skulle alltså överståthållarämbetet
efter omorganisationen bestå av tre huvudavdelningar jämte vissa
underavdelningar, nämligen

första kansliavdelningen,

andra kansliavdelningen med försvarsavdelningen och trafikavdelningen
samt

skatteavdelningen med taxeringsavdelningen och kupongskattekontoret.

I fråga om överståthållarämbetets befattning med de ämbetet underlydande
institutionerna delar jag utredningsmannens uppfattning, att någon
ändring härutinnan för närvarande icke bör vidtagas. Inom överståthållarämbetet
och Stockholms stad pågå visserligen utredningar rörande den
framtida organisationen av dessa verk. Dessa utredningar torde dock endast
beröra verkens inre organisation och det kommunala ekonomiska inflytandet
men ej avse åstadkommande av rubbning av överståthållarämbetets
ställning som överordnad tillsynsmyndighet.

Såsom jag redan antytt kommer den föreslagna uppdelningen av överståthållarämbetet
och ärendenas omfördelning att kräva vissa lag- och författningsändringar.
Dessa frågor torde jag få anmäla särskilt.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

VII. Personalfrågor.

A. ÖVERSTÅTHÅLLAREN OCH UNDERSTÅTHÅLLAREN.

Såsom jag lidigare nämnt uppbära överståthållaren och underståthållaren
lön både av kronan och Stockholms stad. Staden tillhandahåller även
tjänstebostad åt överståthållaren i det s. k. Tessinpalatset vid Slottsbacken 4.
Anledningen till dessa förhållanden är att söka i överståthållarämbetets nuvarande
ställning av såväl stats- som kommunalavlönat verk.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 september 1946 har överståthållarämbetet
väckt förslag att kronan i samband med en eventuell uppdelning av
ämbetet i enlighet med de av Kungl. Maj:t givna direktiven för nu framlagda
utredningar måtte helt övertaga kostnaderna för avlöningen åt överståthållaren
och underståthållaren samt därvid framhållit, att en dylik åtgärd
förutsatte vissa överläggningar mellan kronan och staden rörande överståthållarens
nuvarande tjänstebostad. Chefen för socialdepartementet har
förklarat sig icke ha något att erinra mot att överståthållaren och borgarrådsberedningens
ordförande upptoge frågan till förhandlingar och inkomme
med förslag till uppgörelse i saken.

Efter slutförda förhandlingar ha sistnämnda personer den 16 november
1946 framlagt följande avtalsförslag:

Förslag till avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan,
angående avlöning för framtiden av överståthållaren och underståthållaren.

§ 1.

Kungl. Maj:t och kronan befriar Stockholms stad från den skyldighet, som
må åvila Stockholms stad att bidraga till kontanta avlöningen av överståthållaren
och underståthållaren.

§ 2.

Så länge Stockholms stad befrias från skyldighet alt hålla överståthållaren
med tjänstebostad berättigas Kungl. Maj:t och kronan att mot underhåll
av överståthållarhuset, det s. k. Tessinpalatset, använda nämnda fastighet
för ändamål som av Kungl. Maj:t må finnas skäligt.

§ 3.

Detta avtal träder i kraft vid nuvarande överståthållarens avgång ur
tjänsten.

Vid förslaget är fogad en motivering, ur vars innehåll må anföras följande.

Tessinpalatset har alltsedan 1775 disponerats såsom tjänstebostad för
överståthållaren. Fastigheten överläts av Gustaf III åt Stockholms stad »att
i evärderliga tider såsom stadens egendom nyttjas och brukas till överståt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

41

hållarens boställe». En inom stadens finansförvaltning verkställd undersökning
har givit vid handen, att staden inköpt fastigheten för ett pris, vilket
sannolikt icke understeg fastighetens då beräknade värde. Med hänsyn till
det vid försäljningen fästade villkoret kan dock frågan om fastighetens användande
för annat än det angivna ändamålet icke lösas utan ömsesidig
överenskommelse mellan kronan och staden.

Vad angår frågan om orsaken till stadens åtagande att fastigheten skulle
nyttjas och brukas till överståthållarens bostad, har någon klarhet icke kunnat
vinnas. Framhållas bör att staden före förvärvet av fastigheten icke
hållit överståthållaren med bostad. I äldre tider hade nämligen såväl denne
som understålhållaren bostadsrum å kungl. slottet. Då dessa rum år 1666
upplätos till krigs- och kammarkollegium, erhöllo överståthållaren och underståthållaren
hyresersättning av kronan. Ej heller är innebörden av stadens
skyldighet att tillhandahålla Tessinpalatset såsom tjänstebostad åt
överståthållaren klar och otvetydig. Huruvida detta åtagande innebär annat
än ett medgivande att fastigheten skulle upplåtas för ändamålet kan ifrågasättas.
Oomtvistligt synes emellertid vara, att staden icke har skyldighet att
annorstädes eller i annan form tillhandahålla tjänstebostad åt överståthållaren.
Och genom det välvilliga sätt, varpå staden tolkat sin utfästelse, har
den säkerligen visat större tillmötesgående än som rätteligen torde hava
åvilat densamma.

Vid förberedande förhandlingar, som på förekommen anledning förts mellan
överståthållaren och borgarrådsberedningens ordförande, har emellertid
rättsfrågan ansetts icke böra ställas under debatt. Däremot har borgarrådsberedningens
ordförande i likhet med tidigare överståthållarämbetet ansett
det naturligt att i den mån en uppdelning av överståthållarämbetet i en statlig
och en »magistral» del komme till stånd, staden också befriades från
kostnaden för avlöning även av cheferna för den statliga avdelningen, d. v. s.
överståthållaren och underståthållaren.

Emellertid har borgarrådsberedningens ordförande, under hävdande av
alt staden vid förvärvandet av Tessinpalatset betalat detta till dess fulla
värde, förklarat sig anse önskvärt att staden lämnade en positiv medverkan
till avlöningsfrågans avveckling under förutsättning att därvid samtidigt
vunnes en för den minnesrika byggnaden lämplig och värdig användning.

I sådant syfte har han förklarat sig vilja förorda att så länge staden befrias
från skyldigheten att hålla överståthållaren med tjänstebostad, Kungl.
Maj:t berättigas att använda Tessinpalatset för ändamål, som av Kungl.
Maj:t må finnas skäligt. Ett sådant medgivande från stadens sida innebär
sålunda alt, därest kronan alltjämt skulle vilja begagna Tessinpalatset som
överståthållarbostad, intet hinder förefinnes därför, givetvis med skyldighet
för kronan att bära de kostnader i fråga om uppvärmning, underhåll o. d.,
som beträffande landshövdingarnas tjänstebostäder ute i landet redan åvila
kronan. Men den innebär därjämte det för kronan värdefulla medgivandet
att, om annan och mera betydelsefull användning för Tessinpalatset skulle
av statsmakterna anses önskvärd, staden lämnar sitt medgivande även
därtill.

Vid förhandlingarna har icke ansetts böra i avtalsform föreslås några bestämmelser
rörande arten av don framtida användningen. Framhållas må
emellertid att om denna användning blir av sådan art, att allmänheten kan
i skälig omfattning beredas tillträde till fastigheten, del varit vid förhandlingarna
förutsatt att staden även i fortsättningen skulle svara för själva

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 192.

trädgårdens underhåll. Likaså har det varit förutsatt att grundförstärkningar
och andra liknande arbeten, berörande själva byggnadsstommen,
skulle ankomma å staden. Detta har ansetts komma till uttryck genom avfattningen
av avtalsförslagets § 2 att kronan »mot underhåll av överståthållarhuset»
finge använda fastigheten.

Eftersom byggnaden även i fortsättningen kommer att vara stadens egendom,
har det förutsatts såsom självfallet att ändringsarbeten icke finge verkställas
å eller i byggnaden annat än i samförstånd med stadens byggnadsoch
fastighetsnämnder. Detta har ansetts så självfallet, att bestämmelse
därom icke ansetts behöva intagas i avtalsförslaget.

Med avseende å ikraftträdandet av ett eventuellt avtal, synes den lämpliga
tidpunkten vara den, då nya löne- och pensionsbestämmelser kunna antagas
bliva tillämpliga å överståthållaren, d. v. s. vid nuvarande överståthållarens
avgång ur tjänsten. Denna tidpunkt har ansetts lämplig jämväl ur den synpunkten
att statsmakterna till dess kunna ha träffat avgörande angående
bySgnaclens framtida användande och eventuellt ordnat med annan tjänstebostad
för överståthållaren.

Slutligen bör här antecknas att vid förhandlingarna, vilka förts under
ömsesidigt förtroende och önskan till samförstånd, å ömse sidor varit förutsatt,
att Kungl. Maj:t skall för fastigheten finna den värdigaste och bästa
användningen samtidigt som beaktande gives åt allmänhetens önskan att i
all skälig omfattning få bese fastigheten. Det har ock varit förutsatt att densamma
skall vårdas med all den omsorg, som icke blott byggnadsverkets
skönhetsvärde påfordrar utan även betingas av stadens förtroendefulla upplåtande
av nyttjanderätten.

Stadskollegiet i Stockholm har tillstyrkt avtalsförslagets godkännande,
sedan kollegiet erfarit att Tessinpalatset vid bifall till förslaget vore avsett
att disponeras icke för ämbetsändamål utan för statliga representativa uppgifter
samt att palatset komme att i största möjliga utsträckning hållas tillgängligt
för allmänheten.

Avtalsförslaget har ännu icke varit föremål för Stockholms stadsfullmäktiges
prövning.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot att kronan
för framtiden tillförsäkrades dispositionsrätten till det ur kulturhistorisk
synpunkt värdefulla Tessinpalatset för att av kronan disponeras för
ändamål, som Kungl. Maj:l funne skäligt. Styrelsen erinrar emellertid om,
att upplåtelsen jämlikt bestämmelserna i lagen om nyttjanderätt till fast
egendom endast torde gälla för en tid av 25 år. Kostnaderna för fastighetens
underhåll uppskattades av styrelsen till omkring 29 000 kronor årligen,
därav för yttre och inre underhåll 15 000 kronor, vari inginge även underhåll
av trädgården, för uppvärmning 9 000 kronor och för avlöning till portvakt,
tillika värmeledningsskötare, 5 000 kronor.

Stockholms stads fastighetskontor har beräknat kostnaderna för underhåll
av den till palatset hörande trädgården till omkring 2 500 kronor för
år. Upplysningsvis må vidare nämnas, att fastigheten är åsatt ett taxeringsvärde
av 780 000 kronor, varav byggnadsvärde 380 000 och tomtvärde
400 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

43

Föredraganden.

I och med uppdelningen av överståthållarämbetet torde kronan böra
åtaga sig hela kostnaden för överståthållarens och underståthållarens löner.
Enligt det framlagda förslaget till avtal mellan kronan och Stockholms stad
skulle emellertid staden hava att intill nuvarande överståthållarens avgång
ur tjänsten fortfarande svara för sin nu utgående andel i dennes och underståthållarens
avlöningar.

Genom kronans övertagande av avlöningarna för överståthållaren och underståthållaren
erfordras utfärdande av nya avlönings- och pensionsbestämmelser
för dessa ämbetsmän. Bestämmelserna komma dock, därest avtalet
godkännes, icke att tillämpas förrän vid nuvarande överståthållarens avgång.
Utredning om de nya lönevillkoren torde böra verkställas genom
Kungl. Maj:ts försorg.

Vad angår Tessinpalatset skulle staden enligt det framlagda förslaget till
avtal vid nuvarande överståthållarens avgång ur tjänsten upplåta fastigheten
med nyttjanderätt till kronan för användning till det ändamål, som kronan
funne skäligt, mot att kronan åtoge sig underhållet av densamma. Dock
skulle staden i sin egenskap av ägare till fastigheten fortfarande svara för
eventuella kostnader för grundförstärkningar och andra liknande arbeten
berörande själva byggnadsstommen. Under villkor att användningen av
byggnaden bleve av sådan art, att allmänheten i skälig omfattning bereddes
tillfälle att bese fastigheten, skulle vidare staden själv bestrida utgifterna för
trädgårdens underhåll.

Under förutsättning att staden för sin del godkänner avtalsförslaget föreslår
jag, att statsverket mottager det gjorda erbjudandet att disponera över
denna såväl med hänsyn till sin kulturhistoriska betydelse som sitt läge för
kronan värdefulla byggnad samt i och med tillträdet åtager sig att svara för
fastighetens underhåll enligt de grunder, som framlagts i motiven till avtalsförslaget.
Jag förutsätter härvid, att fastigheten i fortsättningen kommer
att användas antingen till tjänstebostad för överståthållaren eller annat statligt
representativt ändamål. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att
närmare besluta om bruket av byggnaden.

Till nyssnämnda åtaganden från statsverkets sida beträffande överståthållarens
och underståthållarens avlöningar samt Tessinpalatset bör riksdagens
medgivande inhämtas.

B. ÖVERSTÅTHÅLLAltÄM BETETS SKATTEAVDELNING,
övcrståthållariimbclets förslag.

Chefen för skatteavdelningen.

överståthållarämbetet framhåller, att chefen för skatteavdelningen skall
tjänstgöra icke blott såsom avdelningschef inom överståthållarämbetet utan

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

även som ordförande i stadens prövningsnämnd. Enligt taxeringsförordningen
är prövningsnämndens ordförande föredragande inom nämden, där
icke för vissa mål och ärenden annan föredragande utses. Ämbetet påpekar,
att dylika förordnanden givetvis erfordras i ganska stor utsträckning i Stockholm
med dess särskilt omfattande prövningsnämndsarbete.

överståthållarämbetet har icke tagit ståndpunkt till frågan om befattningshavarens
benämning. Ämbetet har nämligen ansett, att denna fråga borde
anstå i avvaktan på en eventuell omprövning av benämningen å de nuvarande
kansliavdelningarna och deras chefer. Därjämte borde även avvaktas
stadskollegiets förslag till organisation av den lokala skattemyndigheten,
vilket icke förelåg då ämbetet avgav sitt betänkande.

I särskilt yttrande har skattedireklören uttalat, att chefen för den nya
skatteavdelningen alltjämt borde benämnas skattedirektör och icke kanslidirektör.
Skattedirektören åberopar härvid bland annat den genomgående
skillnad, som av ålder uppehållits vid länsstyrelserna mellan landskansli och
landskontor samt mellan benämningarna å cheferna för dessa avdelningar.
Vid en omorganisation, som åsyftade att i görlig mån vinna likformighet
mellan organisationen vid överståthållarämbetet och länsstyrelserna, borde
förhållandena vid länsstyrelserna icke frångås i denna del.

1 fråga om löneställningen för skatteavdelningens chef föreslår överståthållarämbetet,
att denne i likhet med kanslidirektörerna vid ämbetet och
landskamrerarna vid länsstyrelserna placeras i lönegraden A 34. Med hänsyn
särskilt till de maktpåliggande uppgifter, vilka komma att åvila avdelningschefen
såsom ordförande i Stockholms stads prövningsnämnd, förordar ämbetet,
att han i likhet med landskamrerarna i de tre största länen erhåller
avlöningsförstärkning med 1 000 kronor.

Taxeringsavdelningen.

Beträffande personalbehovet på taxeringsavdelningen anför överståthållarämbetet
till en början följande allmänna synpunkter.

När det gäller att lösa ett ämbetsverks organisationsfrågor föreligga i vanliga
fall i lag och författning så preciserade arbetsuppgifter för verket, att
det blir möjligt att med ledning av vad sålunda angivits i jämförelse med
tidigare års arbetsbörda tämligen exakt beräkna erforderlig personal. I fråga
om taxeringsavdelningen är läget i viss mån annorlunda. Visserligen föreligga
flera grupper av ärenden, beträffande vilka omfattningen är given av
yttre omständigheter, t. ex. besvär över taxeringsnämndernas beslut. För
dessa grupper gäller det, liksom vid en omorganisation i allmänhet, att beräkna
erforderlig personal med ledning av erfarenheterna från tidigare år.
Men till stor del är arbetsmängden för taxeringsavdelningen flytande och beror
på storleken av den personal, som statsmakterna vilja bekosta för att få
arbetet så grundligt utfört, som anses påkallat vid ett övervägande mellan,
å ena sidan, kostnaderna för avdelningen och, å andra sidan, de fördelar som
genom ett intensifierat arbete stå att vinna från allmänna synpunkter sett.

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Exempel härpå äro arbetena med granskning av rörelseidkande skattskyldigas
räkenskaper och kontrollen i övrigt av självdeklarationer. Särskild
betydelse härvid har eftergranskningen av självdeklarationer, d. v. s. den
granskning som utföres efter det taxeringsnämndernas arbete avslutats men
innan prövningsnämndsarbetet slutförts. För dessa arbetsuppgifter har
överståthållarämbetet icke ansett tillrådligt alt räkna med mindre personal
än som erfordras för att taxeringsarbetets nuvarande effektivitet ej skall
förminskas och allmänheten förlora tilltro till taxeringsmyndigheternas förmåga
att åstadkomma en rättvis och likformig taxering. Ämbetet vill härvid
särskilt nämna betydelsen av arbetet i de särskilda taxeringsnämnderna,
för vilket kvalificerade taxeringstjänstemän äro nödvändiga. Ämbetet vill
vidare med hänsyn till de direkta skatternas växande betydelse understryka
angelägenheten av att bokgranskning och eftergranskning bedrives i ej alltför
ringa utsträckning. Däremot anser sig ämbetet böra utgå från den förutsättningen,
att befattningshavare vid taxeringsavdelningen icke efter omorganisationen
skola biträda de lokala taxeringsnämnderna såsom kronoombud,
då dessa nämnder endast ha att behandla förhållandevis enkla deklarationer.

Huvudstadens snabba tillväxt, som år från år kommer att öka omfattningen
av avdelningens arbete, måste också beaktas. Personalen bör från
början icke tilltagas så knapp, att beslut om personalförstärkning måste
fattas redan ett eller ett par år efter omorganisationens ikraftträdande. Vid
jämförelse med länsstyrelsernas taxeringsavdelningar måste beaktas, att personalen
å dessa även med de relativt begränsade uppgifter, som tilldelats
dem, redan i början av deras verksamhet visade sig vara alltför knappt tillmätt.
Landskamrerarna i länen hava i en år 1945 till Kungl. Maj:t avlåten
skrivelse härom framhållit, att den pressande arbetsbelastning, som rått och
råder inom landskontorens taxeringsavdelningar, innebure utnyttjande av
befintliga arbetskrafter långt över vad som vore skäligt och rimligt, och att
härav föranletts att tillgänglig kvalificerad arbetskraft, som icke stode i
proportion till arbetsuppgifternas alltmera stegrade omfattning, måste under
ett betydande övertidsarbete söka fullgöra de uppgifter, som bort kunna inrymmas
inom den ordinarie arbetstidens ram. I skrivelsen framhölls även,
att betydande svårigheter därjämte flerstädes mött att med personal utom
landskontoren rekrytera de viktiga och betydelsefulla befattningarna som
taxeringskonsulenter. Den med dessa befattningar avsedda förstärkningen
av landskontorens arbetskrafter hade därför flerstädes uteblivit, enär därtill
måst utnyttjas förut fast anställd personal, vars arbetskraft därigenom dragits
bort från andra viktiga arbetsuppgifter.

överståthållarämbetet upptager därefter frågan om behovet av befattningar
såsom taxeringsintendenter. Ämbetet påpekar, alt taxeringsarbetet i
varje län står under ledning av en taxeringsintendent samt fortsätter.

I de större länen har härjämte varit nödvändigt att under vissa tider av
året — huvudsakligen då arbetet i prövningsnänmderna bedrivits som intensivast
— förordna biträdande taxeringsintendenter. År 1945 voro sålunda
i länen 18 biträdande intendenter förordnade. Vid skatteverkets taxeringsavdelning
har förutom taxeringsintendenten hela året funnits eu och tidvis
två biträdande taxeringsintendenter. Vidare har å föreståndarna för taxeringskontoren
— taxeringsinspektörerna — ankommit alt leda och övervaka
arbetet i taxeringsnämnderna, varjämte dessa befattningshavare under prövningsnämndsarbetet
i viss utsträckning haft att fullgöra å taxeringsintendent

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

eljest ankommande göromål jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande (SFS
272: 1936).

För ledningen av arbetet å ettvart av de lokala taxeringskontoren och bolagtaxeringskontoret,
vilket arbete överstiger arbetet inom taxeringsavdelningen
i ett medelstort län, föreslår ämbetet inrättandet av 6 befattningar
som taxeringsintendenter. A dylik taxeringsintendent bör huvudsakligen ankomma
att leda och övervaka arbetet i taxeringsnämnderna, att bereda besvären
till prövningsnämnden, framställa de yrkanden till prövningsnämnden,
vartill eftergranskning av deklarationer givit anledning, samt att avgiva
yttranden över besvär till skattedomstolarna, allt såvitt rör hans taxeringskontors
verksamhetsområde.

För ledningen av taxeringsavdelningens arbete erfordras en dessa taxeringsintendenter
överordnad befattningshavare, en förste taxeringsintendent.
Denne bör ha att tillse, att taxeringarna bliva likformiga de olika taxeringskontoren
emellan. För sådant ändamål bör han regelbundet hålla överläggningar
med taxeringsintendenterna om aktuella taxeringsspörsmål samt i
övrigt meddela dem råd och anvisningar i tjänsten. Taxeringsintendenterna
böra vara skyldiga att underställa honom ärenden av principiell eller eljest
viktigare beskaffenhet och han bör äga rätt att själv taga hand om ärende,
som han finner vara av större betydelse. Det skall vidare åligga förste taxeringsintendenten
tillse, att personalen å taxeringskontoren med insikt och
omsorg fullgör sina åligganden. Taxeringsintendents anmaningsrätt enligt
32 § 3 mom., 35 § 2 mom. 2 st. och 35 § 3 mom. taxeringsförordningen skall
ankomma på honom liksom taxeringsintendents åliggande enligt 92 §
nämnda förordning. Å honom bör även ankomma avgörandet, huruvida anmälan
för brott mot skattestrafflagen skall göras till allmän åklagare. Likaså
synes åt honom böra förbehållas rätt att avgöra, om från det allmännas sida
föreligger anledning att anföra besvär över prövningsnämndens eller kammarrättens
utslag. Kammarrättens utslag måste alltså delgivas förste taxeringsintendenten.
Slutligen skulle på honom ankomma taxeringsintendents
åligganden enligt omsättnings- och kupongskatteförordningarna, varjämte
han skulle ha att — givetvis i närvaro av skatteavdelningens chef — föredraga
taxeringsavdelningens personalärenden.

Enligt förslaget skulle alltså inrättas 1 tjänst som förste taxeringsintendent
och 6 tjänster som taxeringsintendent.

överståthållarämbetet övergår härefter att behandla frågan om erforderlig
kvalificerad personal för prövningsnämndsarbetet. Härvid framhålles, att
den personal, som skall syssla med utredningar och upprättande av förslag
till taxeringsintendenternas yttranden över de skattskyldigas besvär till prövningsnämnden
samt skattedomstolarna, bör placeras å lokalt taxeringskontor
eller å bolagstaxeringskontoret. Med utgångspunkt från att det huvudsakliga
arbetet med av skattskyldiga hos prövningsnämnden anförda besvär
skall bedrivas från och med augusti till och med slutet av november månad
under taxeringsåret beräknar ämbetet personalen i fråga enligt följande
grunder.

Antalet besvär till Stockholms stads prövningsnämnd över inkomst- eller
förmögenhetstaxering utgjorde år 1945 i runt tal 6 100, varav cirka 5 700
inkommo under senaste halvåret. Någon minskning av antalet besvär inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

47

#V" ...

den närmaste framtiden torde icke kunna förväntas. Det antal besvär, som
eu befattningshavare vid taxeringsavdelningen kan hinna avarbeta per dag,
växlar naturligtvis efter besvärsmålens svårighetsgrad. Besvär av aktiebolag,
föreningar och stiftelser kräva som regel mera arbete än besvär från andra
skattskyldiga. Av personalen vid taxeringsavdelningen har under utredningsarbetet
framhållits, att man icke torde kunna beräkna, att en befattningshavare
med hänsyn till det utredningsarbete, som i många fall måste
verkställas innan målen äro slutberedda, skall kunna på ordinarie arbetstid
medhinna mera än i medeltal 4 besvärsmål per dag. Då överståthållarämbetet
emellertid förutsätter, att komplettering av besvärsmålen med taxeringslängdsutdrag
och deklarationer skall verkställas av biträdespersonal,
har ämbetet efter samråd med taxeringsintendenten vid skatteverket ansett
sig kunna räkna med att en befattningshavare skall kunna medhinna i medeltal
5 besvärsmål per dag, utom såvitt gäller besvär av aktiebolag, föreningar
och stiftelser, där medeltalet får sättas lägre. Givet är, att ett icke
obetydligt antal besvär är av så enkel natur, att flera än 5 kunna medhinnas
per dag, men många äro å andra sidan av sådan beskaffenhet, att endast
ett mindre antal kan medhinnas. Utredningar genom förfrågningar hos
skattskyldiga och hos arbetsgivare m. fl. laga en avsevärd tid. Vidare måste
undersökas, huruvida prövningsnämnden eller skattedomstol tidigare haft
liknande spörsmål till bedömande för klaganden eller annan. Det utredningsarbete,
varom nu är fråga, kan också omfatta granskning av räkenskaper,
nämligen när dessa äro av enklare beskaffenhet.

För att avarbeta huvudparten av omkring 5 700 besvärsmål till slutet av
november under taxeringsåret skulle sålunda erfordras, för besvär av fysiska
personer och oskifta dödsbon, ca 4 900, minst 10 kvalificerade befattningshavare
och för besvär av aktiebolag, föreningar och stiftelser, ca 800,
minst 3 kvalificerade befattningshavare. Taxeringsintendenterna kunna
under den tid arbetet för prövningsnämnden huvudsakligen pågår icke medhinna
den omedelbara utredningen av besvärsmål i större utsträckning.

För att biträda taxeringsintendenterna med angivna ärenden beräknar
överståthållarämbetet sålunda minst 13 kvalificerade befattningshavare.

Nämnda befattningshavare förutsättas under den del av hösthalvåret, då
de icke på angivet sätt biträda med utredningen av prövningsnämndsbesvären,
vara huvudsakligen sysselsatta med de besvärsmål till prövningsnämnden,
som icke hunnit behandlas före november månads utgång, samt med
upprättande av förslag till taxeringsintendenternas yttranden över besvären
till skattedomstolarna. Under vårhalvåret böra de, i den mån de icke behövas
för arbetsuppgifter av sistnämnda slag eller för att biträda taxeringsintendenterna
vid övervakningen av taxeringsnämndernas arbete, tjänstgöra
som kronoombud i särskilda taxeringsnämnder.

Utöver de föreslagna 13 befattningshavarna för prövningsnämndsarbetet
beträffande inkomst- och förmögenhetstaxering erfordras enligt överståthållarämbetet
för handläggning av motsvarande ärenden rörande särskild fastighetstaxering
1 kvalificerad befattningshavare.

Beträffande personalbehovet för taxeringsavdelningens befattning med
taxeringsnrimndsarbetet anför överståthållarämbetet i huvudsak följande.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Såsom förut framhållits fullgöras uppdragen såsom kronoombud i de särskilda
taxeringsnämnderna för närvarande av kvalificerade tjänstemän vid
verket och anlitas som kronoombud i de lokala taxeringsnämnderna såväl
befattningshavare vid taxeringsavdelningen som utomstående personer. Ämbetet
anser sig böra föreslå alt efter omorganisationen tjänstemän vid taxeringsavdelningen
icke skola i tjänsten biträda de lokala taxeringsnämnderna
såsom kronoombud. Härigenom vinnes möjlighet att nedbringa kostnaderna
för taxeringsavdelningen. Uppdragen som kronoombud i de lokala taxeringsnämnderna
torde kunna fullgöras som bisysslor av härför lämpliga
personer.

Beträffande de särskilda taxeringsnämnderna, inberäknat den för riket
gemensamma taxeringsnämnden samt taxeringsnämnderna för aktiebolag,
föreningar och stiftelser, med deras ofta komplicerade taxeringsproblem anser
överståthållarämbetet däremot nödvändigt att till kronoombud förordnas
tjänstemän, vilka äro synnerligen väl förtrogna med skatteförfattningarna
och deras tillämpning. Någon annan utväg att tillgodose detta behov
än att härtill anlita vid taxeringsavdelningen anställda kvalificerade befattningshavare
kan ämbetet icke finna. De ifrågavarande befattningshavarna
böra fullgöra deklarationsgranskningen inom nämnderna såsom ett tjänsteåliggande,
således ej som en bisyssla. Den i länen för motsvarande arbete
tillämpade, år 1943 införda taxeringskonsulentorganisationen har enligt
landskamreraren i Stockholms län, vilken såsom sakkunnig biträtt överståthållarämbetet
vid utredningen, icke visat sig vara tillfyllest.

Antalet särskilda taxeringsnämnder i huvudstaden uppgick år 1945 till 40,
i vilka 41 kronoombud tjänstgjorde. Överståthållarämbetet räknar med
samma antal även i fortsättningen och har bedömt avdelningens personalbehov
därefter.

Som kronoombud i taxeringsnämnderna för särskild fastighetstaxering anser
ämbetet, att den å taxeringsavdelningen för handläggning av ärenden
rörande dylik taxering föreslagna befattningshavaren skall tjänstgöra.

Av den personal, som överståthållarämbetet tidigare beräknat vara erforderlig
under hösthalvåret för arbete med besvären till prövningsnämnden
m. in., anses under våren 7 befattningshavare kunna frigöras från arbete
å taxeringskontoren för tjänstgöring som kronoombud i särskilda taxeringsnämnder.
Härutöver erfordras alltså 34 befattningshavare vid taxeringsavdelningen
för de särskilda taxeringsnämnderna.

Överståthållarämbetet framhåller, att huvuddelen av de nämnda 34 befattningshavarna
under hösthalvåret äro erforderliga för eftergranskning av
deklarationer och upprättande av förslag till taxeringsintendenlemas ändringsyrkanden
beträffande granskade taxeringar (anmärkningsmål). Ämbetet
framför beträffande eftergranskningen i huvudsak följande synpunkter.

Eftergranskning har tidigare förekommit i såväl Stockholm som länen. 1
länen är behovet av kontroll från länsstyrelsernas sida över taxeringsnämndsordförandenas
arbete ofrånkomligt. Då därstädes tjänstemän vid
länsstyrelserna icke — såsom hittills i Stockholm — i tjänsten utföra arbete
inom taxeringsnämnderna måste länsstyrelserna i denna form förskaffa sig
kännedom om vederbörandes sätt att sköta sina uppgifter. Granskningens
största betydelse är emellertid dess inverkan på skattekontrollen, dels in -

Kungl. Maj ds proposition nr 192.

49

direkt, genom att vetskapen om densamma sporrar ordförandena till större
nit och dels direkt genom höjda taxeringar. Den fiskaliska betydelsen av
granskningen har vid upprepade tillfällen och i olika sammanhang framhållits
från länsstyrelsernas sida. Arbetet med eftergranskningen har emellertid
— tidigare på grund av otillräcklig organisation och under senare år på
grund av att arbetet med krigskonjunkturskatten visat sig synnerligen personalkrävande
— icke kunnat göras så omfattande som önskvärt varit. Eu
undersökning beträffande eftergranskningen i Stockholms län under prövningsnämndsperioderna
åren 1940 och 1942, då eftergranskningen utfördes
på övertid, visar emellertid, att om de övertidstimmar, under vilka granskningsarbete
utförts, omräknas till arbetsveckor om 42 timmar, eftergranskning
år 1940 skulle ha sysselsatt 7 heltidsanställda befattningshavare och år
1942 8 heltidsanställda befattningshavare. Antalet deklarationer i Stockholms
län uppgår endast till något mer än tredjedelen av deklarationsantalet
i Stockholms stad.

Eftergranskningen av deklarationer i Stockholm har tidigare bedrivits i
relativt stor utsträckning. För att eu försämring av taxeringskontrollen ej
skall ske, måste även i fortsättningen en väsentlig del av deklarationsmaterialet
eftergranskas, särskilt som arbetet i de lokala nämnderna efter omorganisationen
förutsättes skola fullgöras av taxeringsavdelningen utomstående
personal. En betydelsefull del av eftergranskningen är anordnad som
en jämförande kontroll av näringsidkare inom en och samma bransch
(kategorigranskning).

I en av landskamreraren i Stockholms län gjord förberedande utredning
har räknats med att minst 24 kvalificerade befattningshavare skulle erfordras
för eftergranskningsuppgifter. Det år från år växande deklarationsmaterialet
torde dock relativt snart kräva än större personal för ändamålet.
Likaså torde man få räkna med att efter några år flera kvalificerade befattningshavare
komma atl erfordras för utredningar och upprättande av yttranden
över besvär till prövningsnämnden. 1 den mån befattningshavarna
som under vårhalvåret skulle tjänstgöra såsom kronoombud icke skulle
kunna under hösthalvåret beredas erforderliga arbetsuppgifter å taxeringsavdelningen
— arbetsmaterialets storlek och svårighetsgrad ger dock vid
handen atl arbetsuppgifter icke komma att saknas — synas de lämpligen
kunna förordnas att tjänstgöra vid mellankommunala prövningsnämnden.
Ämbetet erinrar om att personal vid skatteverket sedan länge biträder å den
mellankommunala prövningsnämndens kontor.

Utöver den angivna personalen å de lokala taxeringskontoren och bolagstaxeringskontoret
erfordras enligt överståthållarämbetet dylik personal å
nämnda kontor för tjänstgöring vid befattningshavares ledighet för sjukdom
in. in. samt för rekrytering. Ämbetet beräknar härtill 6 befattningshavare,
vilka normalt förutsättas under våren skola biträda kronoombuden i de .särskilda
taxeringsnämnderna samt under hösten deltaga i eftergranskningen
av deklarationer.

överståthållarämbetet behandlar vidare frågan om erforderlig personal
på bokgranskningskontoret för granskning (in skattskghligas bokföring samt
anför härutinnan i huvudsak.

Arbetet med bokföringsgranskningar är av mycket stor betydelse för ett
effektivt taxeringsväsen. Den kvalificerade personal, som hittills stått till

llihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 192. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

förfogande i Stockholm för denna arbetsuppgift, har varit alltför liten —
förutom arbetsledning tio bokföringssakkunniga befattningshavare —- och
endast ca 500 bokföringsgranskningar ha kunnat företagas per år. Antalet
skattskyldiga i Stockholm, som kunna bliva föremål för sådan granskning,
torde utgöra omkring 30 000. Med hänsyn härtill och om härjämte beaktas,
att ett stort antal av våra större rörelseidkare äro verksamma i Stockholm
eller ha Stockholm som hemortskommun, är en utökning av bokföringsgranskningspersonalen
i högsta grad erforderlig.

För bokföringsgranskningen räknar överståthållarämbetet med ett personalbehov
av minst 25 kvalificerade befattningshavare, inberäknat en arbetsledare
och rekryteringspersonal. Som jämförelse nämnes, att i Stockholms
län, där antalet skattskyldiga, som kunna bliva föremål för bokföringsgranskning,
uppgår till mellan 7 000 och 8 000, finnas å länsstyrelsens
taxeringsavdelning anställda fyra befattningshavare för bokföringsgranskningar.
Enligt vad ämbetet inhämtat medhinna dessa emellertid icke erforderligt
antal bokföringsgranskningar utan de vid omsättningsskatteavdelningen
anställda kontrollanterna ha måst tagas i anspråk för vissa bokgranskningsuppgifter
även vid inkomsttaxeringen.

För det förut beräknade antalet tjänstemän, som å de lokala taxeringskontoren
samt bolagstaxeringskontoret skola biträda taxeringsintendenterna
med besvärsärenden och .skattekontroll m. m., föreslår överståthållarämbetet
inrättande av följande befattningar, nämligen 18 förste taxeringsinspektörer,
22 taxeringsinspektörer och It amanuenser. För bokgranskningspersonalen
föreslår ämbetet 1 revisionsintendent, vilken skall tjänstgöra som
föreståndare för bokgranskningskontoret, 6 förste taxeringsrevisorer, 12
taxeringsrevisorer och 6 amanuenser.

överståthållarämbetets förslag innebär alltså, att vid taxeringsavdelningen
skola finnas anställda 6’6‘ kvalificerade befattningshavare. Till jämförelse
nämner ämbetet, att vid skatteverkets taxeringsavdelning under år 1945 varit
anställda 115 dylika befattningshavare (taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent,
taxeringsinspektörer, förste revisorer, revisorer, kammarskrivare,
amanuenser och amanuensaspiranter). Under vissa tider av året har
emellertid en del av dessa befattningshavare tjänstgjort å mantalsavdelningen.
Överståthållarämbetet understryker svårigheten att tillförlitligt avgöra
i vad mån denna personal sysselsatts med »statliga» uppgifter (inberäknat
uppdrag såsom kronoombud i taxeringsnämnder) och i vad mån den
sysselsatts med »kommunala» uppgifter. Ämbetet anser sig dock kunna beräkna,
att för statliga uppgifter i genomsnitt för hela år 1945 sysselsatts 95
kvalificerade befattningshavare å taxeringsavdelningen. Ämbetet framhåller,
att dess förslag således innebär en nedskärning av den kvalificerade personalen
å taxeringsavdelningen i förhållande till 1945 års personalstat. Denna
nedskärning har enligt vad ämbetet anger möjliggjorts därigenom, att ämbetet
ansett sig böra utgå ifrån att uppdragen som kronoombud i de lokala

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

51

taxeringsnämnderna eller omorganisationen skola liksom i länen fullgöras
som bisysslor av härför lämpliga personer.

Beträffande erforderligt antal biträdespersonal och expeditionsvakter på
taxeringsavdelningen anför överståthållarämbetet följande.

För registrering av till taxeringsavdelningen inkommande ärenden och av
utgående expeditioner in. in. samt till biträde åt förste taxeringsintendenten
anser överståthållarämbetet böra beräknas 1 kansliskrivare, 1 kanslibiträde
och 1 kontorsbiträde.

A ettvart av de lokala taxeringskontoren och bolagstaxeringskontoret synes
för längdföring hos prövningsnämnden samt för biträde åt de kvalificerade
befattningshavarna kunna beräknas 1 kansliskrivare och 7 kontorsbiträde.

För utskrifter av föredragningspromemorior till prövningsnämndens ledamöter,
av redogörelser för bokföringsgranskningar och av utdrag av prövningsnämndens
protokoll in. m., för att verkställa utdrag av taxeringslängderna
samt för kontrollsummeringar av räkenskapsböcker och kollationering
av verifikationer i samband med bokföringsgranskningar in. m. torde
erfordras 20 kontorsbiträden. Dessa böra sammanföras till en skrivcentral
med 7 kanslibiträde som föreståndare.

1 Stockholms län sysselsättas å taxeringsavdelningen i genomsnitt 6 personer
med dylikt arbete under året. Med hänsyn till den utvidgade organisation
som föreslås för Stockholms del och med hänsyn till skillnaden beträffande
arbetets omfattning — sålunda utgjorde exempelvis antalet besvär
till prövningsnämnden år 1945 över taxering för inkomst eller förmögenhet
i Stockholms stad 6 127 mot 2 877 i Stockholms län — synes det föreslagna
antalet befattningshavare, 21 stycken, vara skäligt.

Arkiv för deklarationer och taxeringslängder synes böra inrättas vid varje
taxeringskontor, då ett gemensamt sådant arkiv måste bliva alltför tungarbetat.
Å vart och ett av de lokala taxeringskontorens arkiv torde 2 befattningshavare
erfordras för ut- och inplockning av deklarationer m. m. Å bolagstaxeringskontorets
arkiv, som kommer att innehålla avsevärt färre
deklarationer än de lokala kontorens, synes 7 befattningshavare vara tillräcklig.
De nu avsedda befattningshavarna förutsättas visserligen skola fullgöra
expeditionsvaktsgöromål i den mån de icke äro sysselsatta med arbete
i arkiven. Ytterligare 2 expeditionsvakter måste dock antagas bliva erforderliga
å taxeringsavdelningen för s. k. yttre tjänst, budskickning, postärenden,
mottagande av rättssökande m. m.

överståthållarämbetet anser det nödvändigt alt taxeringsavdelningen erhåller
en egen telefonväxel. Under vissa tider av året måste man nämligen
räkna med eu stor anhopning av telefonsamtal till taxeringsavdelningen, och
om samtalen till denna avdelning skulle gå genom en för ämbetet gemensam
växel, skulle mera angelägna telefonsamtal till ämbetets övriga avdelningar
hindras. För skötseln av taxeringsavdelningens telefonväxel beräknar
ämbetet 2 telefonister.

De uppgifter, som enligt bestämmelserna i 33 § kungörelsen den 28 september
1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet varje år
före den 15 september skola lämnas til! statistiska centralbyrån angående
sammanräknad nettoinkomst för de skattskyldiga, grupperade efter yrkesbeteckningar,
kunna icke beräknas hinna färdigställas av den här ovan beräknade
biträdespersonalen. För denna arbetsuppgift måste därför tillfällig
personal anlitas.

52

Kungl. Muj.ts proposition nr W2.

Överståthållarämbetet berör härefter frågan om sortering och längdföring
in. in. åt taxeringsnämnderna samt anför härom.

Sortering av deklarationer och löneuppgifter samt längdföring åt taxeringsnämnderna
utiöres nu i Stockholm av vid taxeringsavdelnmgen anställd
kvinnlig personal. 1 andra större magistratsstäder utföras dessa arbetsuppgifter
som regel av personal, vilken för detta ändamål ställts till
taxeringsnämndernas förfogande av magistraterna.

För att biträda beskattmngsnämnderna i första instans med mottagande
och ordnande av deklarationer och andra uppgifter till ledning vid taxering
samt för att i övrigt, i den mån så erfordras, lämna ordförande i sådan
nämnd biträde vid fullgörande av hans åligganden må i annan stad än
Stockholm drätselkammaren efter hörande av den lokala skattemyndigheten
till förfogande ställa en eller flera av kommunens tjänstemän, som därtill
godkännas av länsstyrelsen. Vid uppläggandet och kompletterandet av de
längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd och taxeringsnämnd
i stad med egen uppbördsförvaltmng, skall erforderligt biträde lämnas av
uppbörds- eller annan tjänsteman som i annan stad än Stockholm ställes
till förfogande av den lokala skattemyndigheten (15 § taxeringsförordningen).

Då den nu ifrågasatta omorganisationen av skatteverket kommer att innebära
en uppdelning av verket och inrättande av lokal skattemyndighet i
Stockholm, synes 15 § taxeringsförordningen böra erhålla sådan lydelse, att
vad där stadgas för magistratsstäder med egna uppbördsverk i allmänhet
även kommer att gälla för Stockholm.

Överståthållarämbetet finner ur administrativ synpunkt lämpligt, att ovannämnda
bestyr —- sortering av deklarationer m. in. och längdföring åt taxeringsnämnderna
— samt dessutom kontrollsummering av deklarationer och
uträkning av beskattningsbara belopp efter omorganisationen omhänderhaves
av personal hos den lokala skattemyndigheten. Vid överläggningar
med delegerade för den kommitté, som av stadskollegiet tillsatts för att utreda
frågan om organisationen av de verk, vilka skola övertaga skatteverkets
kommunala uppgifter, har av de delegerade framhållits, att staden
gärna skulle vilja ställa personal till förfogande för ifrågavarande bestyr.
Det syntes emellertid kunna befaras, att svårigheter skulle möta vid anskaffandet
av erforderlig arbetskraft. De delegerade ifrågasatte därför, huruvida
icke personal för dessa uppgifter kunde erhållas från de centrala ämbetsverken.
De delegerade förklarade sig vara villiga att föreslå stadens kommunala
representation att ställa ett belopp av högst 200 000 kronor årligen
till förfogande för ifrågavarande arbetsuppgifter under förutsättning att omorganisationen
bleve genomförd senast den 1 juli 1948. På vilket sätt frågan
än löses, påverkas dock ej personalberäkningarna för den statliga taxeringsavdelningen.

I fråga om lönegradsplaceringen för personalen på taxeringsavdelningen
anför överståthållarämbetet följande beträffande förste taxeringsintendenten
samt taxeringsintendenterna och revisionsintendenten.

Taxeringsintendenterna i länen äro placerade i lönegrad A 29, med undantag
för taxeringsintendenten i Gotlands län, vilken är placerad i lönegrad
A 27. Visserligen bliva taxeringsintendenternas i Stockholm arbetsuppgifter
icke helt motsvarande taxeringsintendenternas i länen, men å andra sidan
måste beaktas, att deklarationsmaterialet i Stockholm — såsom förut på -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

53

pekats — genomsnittligt är av större svårighetsgrad än i flertalet av länen.
Det arbete, som kommer att åligga en taxeringsintendent i Stockholm, torde
sålunda komma att bliva minst lika krävande som det, som åvilar taxeringsintendent
i län. Det torde här ännu en gång få erinras om vad tidigare anförts
om skatteunderlaget i Stockholm jämfört med länen. Ämbetet anser
sålunda, att taxeringsintendenterna i Stockholm måste placeras i samma
lönegrad som taxeringsintendenterna i flertalet län eller således i lönegrad
A 29. För en sådan placering talar även den omständigheten, att en lägre
löneställning för taxeringsintendenterna i Stockholm kunde medföra, att
dessa vid uppkommande ledigheter å taxeringsintendentsbefattningar i länen
söka sig ut till dessa, något som med hänsyn till nödvändigheten av att bevara
skattearbetet i Stockholm vad en hög standard skulle verka nedbrytande.

Det må ock påpekas, att slutlönen för en ordinarie taxeringsinspektör vid
skatteverkets taxeringsavdelning med utgående dyrtidstillägg väsentligen
överstiger slutlönen för en statlig befattningshavare med placering i 29 lönegraden.
Ehuru lönerna till personalen å skatteverkets taxeringsavdelning
för närvarande således få anses jämförelsevis höga, ha dock några av befattningshavarna
funnit det förmånligt att övergå till privat tjänst, överståthållarämbetet
kan på grund härav icke undgå att betona vikten av att en så
relativt förmånlig löneställning som möjligt beredes personalen å skatteavdelningen
och framför allt taxeringsintendenterna, så att för uppgifterna
skickade personer icke alltför lätt lockas att lämna statstjänsten.

Förste taxeringsintendenten bör av lönetekniska skäl erhålla en löneställning,
som med minst två lönegrader överstiger taxeringsintendenternas. Då
hans arbetsuppgifter emellertid komma att bliva synnerligen krävande, vill
överståthållarämbetet förorda, att han placeras i lönegraden A 32.

Revisionsintendenten föreslås placerad i samma lönegrad som taxeringsintendenterna,
således lönegraden A 29. Med hänsyn till de stora krav, som
måste ställas på ifrågavarande befattningshavare i fråga om skicklighet och
kunnighet i såväl skatteförfattningarna som i bokföring, samt de krävande
och ofta nog ömtåliga arbetsuppgifter, som ankomma på bokgranskningskontoret,
synes det överståthållarämbetet icke böra ifrågasättas, att föreståndaren
för detta stora kontor — med avseende å såväl omfattning som
arbetsuppgifter får kontoret anses sakna motsvarighet i länen — gives en
lägre löneställning än föreståndarna för taxeringskontoren.

Beträffande lönesättningen för den övriga personalen på taxeringsavdelningen
uttalar sig överståthållarämbetet på i huvudsak föl jande sätt.

Förste taxeringsinspektörerna skola förbereda de mera kvalificerade besvärsärendena
till prövningsnämnden och skattedomstolarna, tjänstgöra som
kronoombud i de särskilda taxeringsnämnder, som handha de svåraste deklarationerna,
samt utöva den omedelbara ledningen av igångsatta särskilda
undersökningar (kategorigranskningar). Förste taxeringsrevisorerna avses
skola handha bokföringsgranskningar hos de största företagen, exempelvis
koncerner, och i övrigt anförtros de mera krävande bokgranskningsuppgifterna.
Befattningarna som förste taxeringsinspektörer och förste taxeringsrevisorer
föreslås placerade i lönegrad A 24, medan befattningarna som taxeringsinspektörer
och taxeringsrevisorer föreslås placerade i lönegrad A 21.
Enligt överståthållarämbetets uppfattning vore del önskvärt, att några av
inspektörs- och revisorsbefattningarna placerades i 27 lönegraden, men då
motsvarande befattningshavare i länen icke placerats i nämnda lönegrad,
har ämbetet ansett sig icke böra framställa något yrkande härom.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

För de 20 befattningshavare, som beräknats för utförande av utskriftsarbeten
å taxeringsavdelningen, böra inrättas 10 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar
i lönegraden A 4 och 10 icke-ordinarie kontorsbiträdesbefattningar.

Kansliskrivarna, kanslibiträdena och de kontorsbiträden, vilka avses skola
tjänstgöra å förste taxeringsintendentens expedition eller å taxeringskontor,
föreslås samtliga erhålla ordinarie anställning med placering i respektive
lönegraderna All, A 7 och A 4.

Av de 11 befattningshavare, som beräknats erforderliga å de lokala laxeringskontorens
och bolagstaxeringskontorets arkiv för vården av deklarationer
m. m., torde en å varje arkiv, eller således 6 stycken, böra erhålla
ordinarie anställning som expeditionsvakt med placering i lönegraden A 5.
Envar av de övriga 5 befattningshavarna synes böra antagas som extra
expeditionsvakt med placering till en början högst i lönegraden Ex 5. Dylik
befattningshavare, som tjänstgjort tre år i sistnämnda lönegrad, bör få antagas
till extra ordinarie expeditionsvakt med placering högst i lönegraden
Eo 5.

De 2 expeditionsvakter å taxeringsavdelningen, som beräknats för s. k.
yttre tjänst, föreslås skola erhålla ordinarie anställning, den ene som förste
expeditionsvakt med placering i lönegraden A 7 och den andre som expeditionsvakt
i lönegraden A 5.

Skatteavdelningen atom taxeringsavdelningen.

Överståthållarämbetet anför följande beträffande det erforderliga behovet
av juridiskt utbildad personal för biträde åt avdelningschefen.

I samtliga län ha nya assessorstjänster inrättats för att möta behovet av
kvalificerad arbetskraft vid länsstyrelserna med anledning av uppbördsreformen.
Den närmaste föredragningen av besvär över lokal skattemyndighets
beslut är nämligen avsedd att verkställas av en befattningshavare i
nämnda ställning. Föredragningen skall ske inför landskamreraren (d. v. s.
för Stockholms del chefen för skatteavdelningen) därest icke landshövdingen
påkallar att föredragningen skall ske inför honom.

I de tre största länen finnas för närvarande tre assessorer å landskontoret.
Dessa handlägga bl. a. i stor utsträckning medelsförvaltningsuppgifter och
åtskilliga andra ärenden, vilkas motsvarigheter icke förutsättas komma att
handläggas inom den nya skatteavdelningen. Härutöver ha de att biträda
landskamreraren med arbetet i prövningsnämnden och att syssla med föredragning
av uppbördsärenden. Då Stockholms stads större folkmängd och
befolkningens större rörlighet i Stockholm måste medföra ett avsevärt större
antal besvär över beslut av lokal skattemyndighet samt betydligt mer omfattande
och krävande arbete i prövningsnämnden, måste de å assessorer
i Stockholm ankommande arbetsuppgifterna väntas bliva avsevärt större
än i något län oaktat assessorerna i länen ha att syssla med vissa ärenden,
som icke skulle komma att handläggas inom skatteavdelningen. Det beräknade
antalet assessorer synes sålunda icke kunna sättas lägre än till 3.

Å nuvarande skattedirektörens expedition tjänstgör för närvarande en
notarie, vilken är fullt sysselsatt med restitutionsärenden samt protokollföring
hos prövningsnämnden. Med sistnämnda arbetsuppgift biträder jäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

55

väl en å mantalsavdelningen tjänstgörande juridisk amanuens. Mantalsskrivningsärenden
upptaga nu ej fullt halva arbetstiden för en byråsekreterare
å vederbörande kansliavdelning, medan ärenden angående gåvoskatt
för närvarande helt sysselsätta en amanuens därstädes. Antalet gåvoskatteärenden
är emellertid för närvarande exceptionellt stort och torde komma
att efterhand nedgå. Normalt synes man böra räkna med att sistnämnda
ärenden komma att taga en juridisk befattningshavares halva arbetstid
i anspråk.

Det är knappast möjligt att exakt bedöma den kommande arbetsmängden
på avdelningen. Siffermässiga beräkningar äro härvid uteslutna. Å ena sidan
är det angeläget, att personalen från början icke tillmätes för knapp, men
å andra sidan bör naturligtvis tillses, att organisationen icke blir lör stor.
Såvitt nu kan bedömas, torde man icke behöva riskera en för stor organisation
om utöver de tre assessorerna tre juristbefattningar inrättas, nämligen
1 förste byråsekreterare, 1 byråsekreterare och 1 extra notarie.

Angående behovet av kanslister, biträdespersonal och expeditionsvakt gör
överståthållarämbetet följande uttalande.

Även behovet av kanslister och biträdespersonal å den nya avdelningen
är vanskligt att bedöma, k skattedirektörens expedition tjänstgöra nu förutom
kvinnliga biträden tre kammarskrivare, av vilka minst två kunna anses
vara fullt sysselsatta med statliga uppgifter. Beträffande en del av de
statliga uppgifter, som handläggas å skattedirektörens expedition, utföres
det förberedande arbetet nu å uppbördsavdelningen.

För den nya avdelningen torde erfordras åtminstone .5 kanslister, 1 kansliskrivare,
1 kanslibiträde och 8 kontorsbitråden. För bokförings- och andra
medelsförvaltningsuppgifter beräknas då 1 kanslist och 2 kontorsbitråden,
för uppbördsärenden 2 kanslister och 2 kontorsbitråden samt för registrering
m. m. 1 kansliskrivare och 1 kanslibiträde. För rena utskriftsarbeten
å avdelningen har ämbetet icke ansett sig kunna räkna med mindre personal
än i biträden.

Härjämte erfordras 1 expeditionsvakt.

Enligt den nya uppbördsförordningen skall, om den erlagda preliminära
skatten överstiger motsvarande slutliga skatt, länsstyrelse aterbetala det
överskjutande beloppet, därest detta uppgår till minst fem kronor. I magistratsstad
med eget uppbördsverk åligger det denna att till länsstyrelsen
insända förteckning över de skattskyldiga, som sålunda äro berättigade att
återbekomma skatt, med angivande av de belopp, som böra återbetalas. Antalet
dylika restitutioner kan för Stockholms vidkommande väntas bliva
betydande. Till denna arbetsuppgift, som återkommer endast en gång årligen,
har hänsyn icke tagits vid beräkningen av personalbehovet a den nya
avdelningen. Då uppgiften är säsongbetonad, torde den lämpligast lösas med
tillhjälp av tillfälligt anställd biträdespersonal.

Beträffande kupong skattekontor et omförmäler överståthållarämbetet, att
på detsamma för närvarande tjänstgöra 1 förste revisor såsom föreståndare
samt 9 biträden och en expeditionsvakt. Ämbetet föreslår följande personal,
nämligen / förste taxeringsinspektör som föreståndare, 1 kanslibiträde, 8
kontorsbiträden och / expeditionsvakt.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

I fråga om lönegradsplaceringen av personalen på skatteavdelningen utom
taxeringsavdelningen föreslår överståthållarämbetet följande.

Av assessorerna på skatteavdelningen föreslås 2 erhålla ordinarie anställning
med placering i lönegraden A 27. Den tredje assessorn synes — i anslutning
till vad som tillämpats inom landsstaten då det ansetts vanskligt
att bedöma arbetsmängden för vederbörande — tills vidare böra anställas
som extra ordinarie med placering i lönegraden Eo 27.

Förste byråsekreteraren och byråsekreteraren böra liksom motsvarande
befattningshavare å första och andra kansliavdelningarna vid överståthållarämbetet
placeras i lönegraderna A 24 respektive A 21.

Av de 3 kanslisterna föreslås 2 erhålla ordinarie anställning med placering
i samma lönegrad som landskontoristerna vid landskontoren, A 17.
Den tredje kanslisttjänsten synes däremot tills vidare böra uppföras som ickeordinarie.
För denna icke-ordinarie befattningshavare bör samma löneställning
gälla som för rekryteringspersonalen till landskontoristbefattning.

Kansliskrivaren, kanslibiträdet, expeditionsvakten och 4 kontorsbiträden
föreslås placerade i resp. lönegraderna A 11, A 7, A 5 och A 4. Övriga 4 kontorsbiträden
torde böra erhålla icke-ordinarie ställning.

Beträffande personalen å kupongskattekontoret föreslår överståthållarämbetet,
att förste taxeringsinspektören placeras i lönegraden A 24, kanslibiträdet
i lönegraden A 7 och 4 kontorsbiträden i lönegraden A 4. Återstående
4 kontorsbiträden å avdelningen synas böra anställas som icke-ordinarie.

Även expeditionsvakten föreslås erhålla icke-ordinarie anställning. För
honom bör då gälla samma avlöningsbestämmelser som för de icke-ordinarie
expeditionsvakterna å taxeringskontorens arkiv.

Sammanfattning av överståthållarämbetets förslag till personalstat för

skatteavdelningen.

Ordinarie tjänstemän Icke-ordinarie tjänstemän.

1 avdelningschef .......... A 34

+ 1 000: —

Taxeringsavdelningen.

1 förste taxeringsintendent .

. A 32

20 amanuenser

6 taxeringsintendenter .....

. A 29

5 expeditionsvakter .

. Ex 5—Eo 5

1 revisionsintendent .......

. A 29

10 kontorsbiträden

18 förste taxeringsinspektörer A 24

2 telefonister

6 förste taxeringsrevisorer .

. A 24

22 taxeringsinspektörer .....

. A 21

12 taxeringsrevisorer .......

. A 21

7 kansliskrivare...........

. All

2 kanslibiträden ..........

. A 7

1 förste expeditionsvakt ...

. A 7

7 expeditionsvakter .......

. A 5

17 kontorsbiträden .........

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

57

Skatteavdelningen i övrigt (utom kupongskattekontoret).

2 assessorer .............

. . A 27

1 assessor .........

........ Eo 27

1 förste byråsekreterare . .

. . A 24

1 extra notarie

1 byråsekreterare ........

. . A 21

1 kanslist ........

. . Ex 4—-Eo 15

2 kanslister..............

. . A 17

4 kontorsbiträden

1 kansliskrivare .........

. . All

1 kanslibiträde ..........

. . A7

1 expeditionsvakt ........

. . A5

4 kontorsbiträden ........

. . A4

Kupongskattekontoret.

1 förste taxeringsinspektör . . A 24 1 expeditionsvakt .... Ex 5—Eo 5

1 kanslibiträde ............ A7 4 kontorsbiträden

4 kontorsbiträden .......... A 4

överståthållarämbetet finner det lämpligast, att blivande personalförteck ning

för ämbetet uppdelas på, å ena sidan de båda nuvarande kansliavdelningarna
och å andra sidan skatteavdelningen. Beträffande avlönings- och
omkostnadsstater anser ämbetet det nödvändigt, att särskilda stater upprättas
för skatteavdelningen.

För behörighet till de kvalificerade befattningarna vid skatteavdelningen
i vad avser avlagda examina anser överståthållarämbetet samma kompetenskrav,
som för närvarande äro fastställda för motsvarande befattningar
vid landskontoren, böra gälla. Särskilda dispensbestämmelser anses dock
böra utfärdas beträffande de nuvarande tjänsteinnehavarna.

Yttranden.

Statskontoret framhåller beträffande den föreslagna löneställningen för
chefen för skatteavdelningen, att denne i organisatoriskt avseende icke
komme att vara helt jämställd med landskamrerare. Statskontoret kunde
därför icke tillstyrka, att avdelningschefen i lönehänseende likställdes med
landskamrerarna i de tre största länen, utan förordar samma löneställning
som gäller för kanslidirektörerna vid ämbetet, eller lönegrad A 34 utan avlöningsförstärkning.

Statskontoret uttalar vidare, att prövningen av förslaget beträffande taxeringsavdelningen
försvårades därigenom, att betänkandet icke gåve hållpunkter
för en jämförelse med organisationen av den nuvarande taxeringsavdelningen.
Ämbetsverket säger sig vidare icke kunna finna, att den föreslagna
organisationen av taxeringsavdelningen anslöte sig till den organisationsform,
som gällde för länsstyrelserna, och ej heller till den, som utmärkte
de centrala förvaltningsorganen i allmänhet, samt anför i fortsättningen
härom i huvudsak följande.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Ehuru arbetsmängden är synnerligen skiftande vid de olika länsstyrelsernas
taxeringsavdelningar, ha de likväl ansetts kunna organiseras efter
en enhetlig modell. Salunda förestås dessa avdelningar även i de största
länen av en taxeringsintendent i lönegrad A 29 (i Gotlands län dock A 27).
Med hänsyn till arbetsmängden i Stockholm i jämförelse med de största
länen (skatteunderlaget för statsskatter 1945 i Stockholm 2 468, i Malmöhus
län 1 212 och i Göteborgs och Bohus län 1 196 miljoner kronor), synes
försvarligt att inrätta två tjänster i denna lönegrad i Stockholm, varav den
ena förslagsvis som chef för bokgranskningskontoret och den andra som
chef för taxeringsavdelningen i övrigt.

Föreståndarna för kontoren (utom bokgranskningskontoret) skulle vid
en tillämpning av principerna från länsstyrelserna såsom taxeringsintendenten
närmast underordnade hänföras till 24 lönegraden. Organisationen
av taxeringsarbetet på skilda kontor och göromålens mängd måste emellertid
medföra en mer självständig ställning vid handläggning av skilda ärenden,
varför en högre löneställning förefaller påkallad. Statskontoret, som
uppmärksammat att 26 lönegraden icke tagits i anspråk vid länsstyrelserna,
förordar 27 lönegraden för dessa tjänstemän.

I anslutning till länsstyrelseorganisationen torde befattningarna som förste
taxeringsrevisor, föreslagna i lönegrad A 24, böra hänföras till lönegrad A 25.

Inom ämbetsverket har även övervägts, huruvida icke befattningarna vid
taxeringsavdelningen i Stockholm i stället borde lönegradsplaceras efter det
schema, som är vanligt inom de centrala verken. Ehuru statskontoret här
velat redovisa detta alternativ, vill ämbetsverket förorda en lönegradsplacering
av länsstyrelsetyp såväl av det skälet, att taxeringsavdelningen i Stockholm
etter förstatligandet icke bör i lönehänseende bibehålla någon särtyp
bland de lokala taxeringsavdelningarna, som med hänsyn till gällande löiiegradsplaceringar
vid överståthållarämbetets övriga avdelningar.

Lnder 21 lönegraden synes efter förebild från taxeringsavdelningarna i
länen böra inrättas tjänster motsvarande befattningarna såsom landskontorist
och taxeringsassistent. För övriga tjänster under nämnda lönegrad böra
gälla de grunder för befordringsgång och lönegradsplacering, som efter prövning
av personalutredningens förslag i ämnet må bliva antagna för statsförvaltningen
i övrigt.

överståthållarämbetets förslag i fråga om antal befattningar i 21 och
högre lönegrader förefaller icke stå i rimligt förhållande till organisationen
av taxeringsavdelningarna i länen. I jämförelse med den nuvarande taxeringsavdelningen
i Stockholm innebär det — bortsett från personalökningen
på bokgranskningskontoret — icke någon större minskning, trots att avdelningen
genom omorganisationen frikopplas från betydande arbetsuppgifter.
Statskontoret, som saknar andra utgångspunkter för bedömning av personalbehovet
än de nu antydda, ifrågasätter huruvida icke en inknappning av
förslaget i denna del är möjlig, eventuellt genom inrättande av ökat antal
befattningar i lägre lönegrader.

Antalet förste taxeringsinspektörer synes statskontoret vara väl högt i förhållande
lil! antalet taxeringsinspektörer.

Beträffande den föreslagna organisationen av skatteavdelningen utom
taxeringsavdelningen framhåller statskontoret, att densamma innebure en
avsevärd förstärkning i jämförelse med nuvarande organisation av skattedirektörens
expedition, därvid det dock undandroge sig statskontorets be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

59

dömande i vad mån förstärkningen kunde anses motiverad av uppbördsreformen
och behovet av ökat biträde åt skatteavdelningens chef för föredragning
inför prövningsnämnden.

Slutligen uttalar statskontoret, att ett större antal tjänster än vad som
föreslagits tills vidare torde böra inrättas såsom extra ordinarie i avbidan
på erfarenheter om den nya organisationen och dess blivande arbetsuppgifter.

En statskommissarie har i särskilt yttrande förklarat sig anse, att den
nya organisationen av skatteavdelningen lämpligen borde utformas enligt
de principer, som vore vedertagna inom de centrala verken, vilken organisationstyp
vore att föredraga framför den främst för andra uppgifter utbildade
organisationsform, som vunnit tillämpning vid länsstyrelserna och vars provisoriska
utbyggnad på skatteområdet knappast torde komma att visa sig
i längden fylla måttet.

Riksräkenskapsverket har icke funnit skäl till erinran mot det framlagda
förslaget.

Allmänna lönenämnden framhåller inledningsvis, att det, såsom i betänkandet
antytts, icke synts ha varit möjligt att mera exakt beräkna behovet
av personal å skatteavdelningen. Vid sådant förhållande torde det framlagda
förslaget icke få anses innebära en lösning på längre sikt av frågan
om avdelningens personaluppsättning. Spörsmålet syntes enligt lönenämndens
förmenande få upptagas till förnyad prövning, sedan någon tids erfarenhet
vunnits rörande verksamheten å avdelningen.

Beträffande de föreslagna löneplaceringarna anför lönenämnden följande. ''

I vad avser frågan om löneställningen för skatteavdelningens chef, finner
sig lönenämnden böra biträda överståthållarämbetets förslag, att denne befattningshavare
i likhet med ämbetets kanslidirektörer och länsstyrelsernas
avdelningschefer skall inplaceras i A 34 samt att han härutöver, på sätt som
redan nu gäller beträffande landskamrerarna i de tre största länen, skall
tillerkännas avlöningsförstärkning med 1 000 kronor för år.

Ej heller vill lönenämnden motsätta sig förslaget, att de sex taxeringsintendenterna
-— vilka såsom föreståndare för taxeringskontoren förutsättas
bliva med hänsyn till dem åvilande arbetsuppgifter i huvudsak jämställda
med taxeringsintendenterna i länen — skola placeras i den för sistnämnda
taxeringsintendenter normalt gällande lönegraden, d. v. s. A 29. Med beaktande
härav synes motiverat, att den föreslagna förste taxeringsintendenlen
i egenskap av föreståndare för hela taxeringsavdelningen, på sätt i betänkandet
förordats, uppföres i A 32. Föreståndaren lör bokgranskningskontoret
synes i likhet med övriga taxeringskontorsföreståndare böra erhålla
inplacering i A 29 under benämningen taxeringsintendent.

I motsats till vad som för närvarande gäller vid skatteverket, föreslås
taxeringsavdelningens befattningshavare i 24 och 21 lönegraderna skola
uppdelas på två skilda grupper, avsedda för tjänstgöring, den ena å de
egentliga taxeringskontoren — såsom förste taxeringsinspektörer och taxeringsinspektörer
-— och den andra å bokgranskningskontoret — såsom
förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer. Såvitt lönenämnden kan

60

Kungl. Mcij:ts proposition nr 192.

finna, saknas tillräckliga skäl för en dylik efter mönster av länsstyrelsernas
taxeringsavdelningar genomförd kategoriklyvning av ifrågavarande personal.
Lönenämnden iår fördenskull förorda, att vid taxeringsavdelningen inrättas
befattningar dels såsom förste taxeringsinspektörer i A 24, dels såsom
taxeringsinspektörer i A 21, vilka befattningshavare skola kunna indelas till
tjänstgöring antingen a de egentliga taxeringskontoren eller å bokgranskningskontoret.

Vidkommande härefter överslåthållarämbetets hemställan om inrättande
å skatteavdelningen av tva kanslistbefattningar i A 17, finner lönenämnden,
med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, som avses skola åvila ifrågavarande
kanslister, ett uppförande av befattningarna i den föreslagna lönegraden
motiverat. Lönenämnden får i förevarande sammanhang hänvisa
till vad nämnden i sitt denna dag avgivna utlåtande över en inom socialdepartementet
verkställd utredning angående uppdelning av överståthållarämbetet
efter länsstyrelse- och magistratsuppgifter anfört rörande inplaceringen
i lönegrad av vissa föreslagna kanslistbefattningar vid ämbetets kansliavdelningar.

Å skatteavdelningen föreslås vidare skola inrättas bland annat fyra kanslibiträdesbefattningar
i A 7. Detta antal för mera kvalificerade biträdesuppgifter
avsedda befattningar synes lönenämnden väl lågt, särskilt i betraktande
av att antalet i förslaget upptagna ordinarie och icke-ordinarie kontorsbiträdestjänster
utgör tillhopa 43. Lönenämnden får i detta sammanhang
erinra, att nämnden i utlåtande den 30 oktober 1946 över 1944 års personalutrednings
betänkande rörande kontors- och amanuenspersonalens anställningsförhållanden
(SOU 1946: 66) framhållit, att en ej alltför snäv bedörnning
av förutsättningarna för inrättande av kanslibiträdestjänster vore önskvärd
för att skapa bättre befordringsmöjligheter för kontorspersonalen.

Slutligen förutsätter lönenämnden beträffande de föreslagna lönegradsplaceringarna
för viss icke-ordinarie personal, nämligen 1 notarie, 20 amanuenser,
18 kontorsbiträden och 2 telefonister, att ifrågavarande befattningshavare
bliva inordnade i den befordringsgång för amanuens- respektive biträdespersonal,
som kunde komma att fastställas på grundval av 1944 års
perscnalulrednings förslag i ämnet.

Skatteverkets personalföreningars samorganisation och skatteverkets befattningshavares
förening ha i särskilda skrivelser till överståthållarämbetet
framhållit, att personalbehovet enligt deras uppfattning över huvud beräknats
väl snävt, samt ha vidare avgivit vissa förslag ägnade att åstadkomma
en förbättrad ställning för personalen. Så föreslås i organisatoriskt hänseende,
att antalet lokala taxeringskontor ökas från fem till sex med hänsyn
till förortskontorets överbelastning, att en särskild upplysningsavdelning inrättas
samt att åtgärder vidtagas för alt minska kronoombudens arbetsbörda
antingen genom eu ökning av antalet särskilda nämnder eller genom tillsättande
av biträdande kronoombud i dessa. Beträffande personalbeståndet
hemställa personalsammanslutningarna särskilt, att ett större antal befattningshavare
tillsättas för de särskilda taxeringsnämnderna för att förhindra
minskning av den fasta personalen på taxeringskontoren under tiden för
nämndernas taxeringsarbete, att befordringsmöjligheterna för biträdesperso -

Kunyl. Maj:ts proposition nr i0‘2.

Öl

nalen — vilka vore synnerligen oförmånliga i jämförelse med länsstyrelserna
— ökas, att fastighetstaxeringsavdelningen och bokgranskningskontoret
tilldelas vardera ett kanslibiträde, att föreståndaren för skrivcentralen
erhåller ett kanslibiträde som ställföreträdare samt att en tjänst som materialförvaltare
i lönegrad A 10 och två förste expeditionsvakter i stället för
eu inrättas. Föreningarna önska vidare ett bibehållande av de nuvarande
tjänstetitlarna förste revisor och revisor samt göra följande framställningar
beträffande löneplaceringar, nämligen att en förste taxeringsinspektör (respektive
förste taxeringsrevisor) å varje laxeringskontor jämte den å fastighetstaxeringsavdelningen
tjänstgörande samt föreståndaren för kupongskattekontoret
placeras i lönegrad A 27, att de ordinarie expeditionsvakterna placeras
i en högre lönegrad än den som föreslagits, att de extra och extra
ordinarie expeditionsvakter, som innehaft tre års tjänst i skatteverket, placeras
i lönegrad Eo 5 medan övriga placeras i lönegrad Ex 5, intill dess de
på enahanda grunder uppnått tre års tjänst, samt att ersättning genom personliga
lönetillägg beredes befattningshavare, som under längre tid varit
förordnad på högre befattning, framför allt på grund av att lediga tjänster
icke återbesatts sedan frågan om verkets omorganisation blivit aktuell. Slutligen
framhålles betydelsen ur arbetsbesparande synpunkt av att bil anskaffas
för de tidsödande transporterna av olika slag.

Al befattningshavare vid skatteverket, vilka år 1946 tjänstgjort som kronoombud
i de särskilda taxeringsnämnderna, ha betonat nödvändigheten av
alt arbetsbördan för kronoombuden i dessa nämnder lindrades, då kronoombuden
för närvarande under laxeringsperioderna tvingades utnyttja snart
sagt hela sin fritid, varigenom ett flertal allvarliga sjukdomsfall och frånvaron
av normalt familjeliv blivit följden, något som uppenbart även måste
inverka på arbetets kvalitet.

I anledning av personalorganisationernas framställning har överståthållarämbetet
framhållit, att ämbetet vid sitt förslag haft att mot varandra väga
behovet av en så effektiv organisation som möjligt samt vikten av att kostnaderna
icke bleve oproportionerligt höga. Ämbetet skulle emellertid givetvis
med tacksamhet se, om statsmakterna ansåge sig för ernående av en
verkligt effektiv taxering i rikets huvudstad kunna sträcka sig utöver vad
ämbetet föreslagit i organisatoriskt hänseende. Beträffande biträdespersonalens
och expeditionsvakternas löneplacering torde, såsom från personalens
sida framhållits, befordringsmöjligheterna för denna personal komma att
ställa sig väsentligt sämre än för motsvarande befattningshavare vid länsstyrelserna,
vilket finge förklaras därav att man i ett större ämbetsverk med
möjligheter till rationell arbetsfördelning kunde räkna med ett proportionsvis
mindre antal befattningshavare än i ämbetsverk med mindre personal.
Ämbetet betonar särskilt expeditionsvaktpersonalens ytterst ringa utsikter
till befordran till förste expeditionsvakt. Beträffande titelfrågan hade ämbetet
eftersträvat samma benämningar som gällde för länsstyrelsernas be -

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

fattningshavare. Vad slutligen anginge kronoombudens i de särskilda taxeringsnämnderna
framställning vitsordade ämbetet den ytterst tunga arbetsbörda,
som åvilat och även i framtiden komme att åvila dessa befattningshavare.
Ämbetet framhåller även i denna del, att ett bifall till befattningshavarnas
framställning utan tvivel skulle bidraga till en ökning av taxeringsarbetets
effektivitet samt bereda ifrågavarande befattningshavare lindring
i deras hittillsvarande hårda arbetsbelastning.

Föreningen tnxeringsnämndsordfärande i Stockholm anser, att kravet på
att taxeringsavdelningen erhåller en för åstadkommande av en rättvis, likformig
och effektiv taxering tillräcklig personal icke tillräckligt beaktats
vid förslagets uppgörande. Föreningen framför härutöver följande i korthet
angivna förslag, nämligen att för sortering och längdföring samt kontrollsummering
och uträkning av beskattningsbara belopp anlitas vid det kommunala
uppbördsverket anställd personal, att nämndsordförande befrias från
eu del manuellt arbete varigenom ordföranden skulle kunna beredas möjlighet
att granska samtliga deklarationer, att endast fullt kvalificerade personer
förordnas till kronoombud vid de lokala nämnderna, att antalet av
de lokala taxeringskontoren ökas från fem till sex samt att sådant dispensförfarande
stipuleras, att kunniga och lämpliga personer ej utestängdes från
befattningar å taxeringsavdelningen av den orsak att de ej avlagt viss föreskriven
examen, utan att som behörighetsvillkor för dylika befattningar
först och främst borde krävas dokumenterad teoretisk och praktisk skolning
i taxeringsspörsmål helt oberoende av om viss examen avlagts eller icke.

Föredraganden.

överståthållarämbetet har såsom jag förut berört upptagit till behandling
frågan om stadens medverkan vid sortering och längdföring m. m. i samband
med taxeringsarbetet. Ämbetet har därvid ansett, att samma förfaringssätt
bör komma till tillämpning beträffande Stockholm som enligt taxeringsförordningen
gäller för övriga städer med egen uppbördsförvaltning. Jag
anser mig i princip böra biträda denna uppfattning. Från stadens sida har
emellertid föreslagits, att den i taxeringsförordningen förutsatta personella
medverkan må avlösas med ett årligt bidrag från staden, vilket av denna
uppskattats till 200 000 kronor. Frågan om formen för stadens medverkan
i dessa avseenden torde fördenskull''tills vidare böra lämnas öppen och få
bliva föremål för ytterligare överväganden i samband med den fortsatta
utredningen rörande organisationen av de kommunala skatteorganen i Stockholm.
Jag anhåller att få återkomma till denna fråga i samband med anmälan
om förslag till författningsändringar. Därest frågan löses i den riktningen,
att staden kommer att utgiva ett årligt bidrag till statsverket för
taxeringsarbetet i fråga, torde statsverkets inkomster och utgifter i dessa
delar böra redovisas över det under sjunde huvudtiteln upptagna anslaget

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

63

till kostnader för årlig taxering, llnr nu förevarande spörsmål än löses,
kommer detsamma emellertid icke att påverka skatteavdelningens fasta
personalbehov.

Chefen för skatteavdelningen anser jag böra placeras i samma lönegrad
som kanslidirektörerna eller A 34. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter,
som komma att åvila honom, föreslår jag att han i likhet med
landskamrerarna i de tre största länen därjämte erhåller avlöningsförstärkning
med 1 000 kronor. Befattningshavaren torde även i fortsättningen höra
benämnas skattedirektör.

Vad angår taxeringsavdelningen har jag tidigare biträtt överståthållarämbetets
förslag att arbetet inom denna avdelning skall bedrivas på fem
lokala taxeringskontor, ett bolagstaxeringskontor och ett bokgranskningskontor.
Enligt vad utredningen i ärendet utvisar kommer å varje taxeringskontor
att vila en arbetsmängd, som torde överstiga arbetsbördan för taxeringsavdelningen
vid en medelstor länsstyrelse. Den befattningshavare, vilken
avses att förestå vart och ett av dessa kontor, bör med hänsyn härtill erhålla
ställning såsom taxeringsintendent samt placeras i samma lönegrad som
taxeringsinlendenterna i länen eller A 29. Jag förutsätter därvid, att några
biträdande taxeringsintendenter icke skola förordnas. Chefen för bokgranskningskontoret,
vilken torde böra erhålla den föreslagna benämningen revisionsintendent,
anser jag böra hänföras till samma lönegrad som taxeringsintendenterna.
I likhet med överståthållarämbetet finner jag erforderligt, att
en särskild befattning såsom chef för taxeringsavdelningen i dess helhet inrättas
med placering enligt ämbetets förslag i lönegrad A 32.

Beträffande behovet av kvalificerade befattningshavare i övrigt för taxeringsarbetet
har överståthållarämbetet räknat med att som kronoombud i de
särskilda nämnderna liksom nu är fallet böra fungera tjänstemän vid skatleavdelningen
medan däremot i de lokala nämnderna enbart böra förordnas
utom verket stående personer. Detta innebär i viss mån en skillnad mot
vad för närvarande gäller, i del att i en del lokala nämnder verkets egna
befattningshavare tjänstgöra som kronoombud. A andra sidan föreslår ämbetet
eu avsevärd ökning av personalen för bokgranskningsarbetet. I allt
medför ämbetets förslag eu minskning av antalet kvalificerade befattningshavare
i jämförelse med förhållandena år 1945. Det sålunda föreslagna
personalbehovet skulle omfatta å taxeringskontoren 18 förste taxeringsinspektörer
(A 24), 22 taxeringsinspektörer (A 21) och 14 amanuenser samt
å bokgranskningskontoret 6 förste taxeringsrevisorer (A 24), 12 laxeringsrevisorer
(A 21) och 6 amanuenser.

Det föreslagna antalet befattningshavare kan — såsom statskontoret framhållit
— förefalla högt tilltaget vid en jämförelse med länsstyrelserna. Den
av överståthållarämbetet framlagda redogörelsen för de olika befattningshavarnas
åligganden synes mig emellertid ge vid handen, att den angivna
personalen är erforderlig för att trygga eu effektiv taxering i Stockholm med

Kunr/l. Mnj.ts proposition nr 192.

(54

dess stora skatteunderlag samt omfattande och svåra deklarationsmaterial.
•tag anser därför att ämbetets förslag beträffande personalbehovet bör följas.
1 likhet med allmänna lönenämnden och under hänvisning till vad personalsammanslutningarna
anfört rörande arbetsbelastningen förutsätter jag emellertid,
att frågan om personalbehovet upptages till förnyad prövning sedan
närmare erfarenhet vunnits om avdelningens arbetsförhållanden.

Med hänsyn till att motsvarande befattningshavare vid länsstyrelserna vid
den år 1944 genomförda organisationen av länsstyrelsernas taxeringsavdelningar
i avvaktan på prövningen av den nya organisationens ändamålsenlighet
endast uppfördes på extra ordinarie stat, har jag haft under övervägande
att föreslå samma ställning för nu ifrågavarande personal vid överståthållarämbetets
taxeringsavdelning. Organisationen av sistnämnda avdelning
bygger emellertid på redan föreliggande erfarenheter av verksamheten
vid skatteverket. Efter den prövning jag ägnat frågan har jag kommit till
den uppfattningen, att samtliga föreslagna ordinarie befattningar äro behövliga
för uppgifter av stadigvarande karaktär. Då därjämte en stor del
av den nuvarande personalen i motsvarande befattningar, ehuru uppförd
på kommunens stat, innehar ordinarie befattning vid överståthållarämbetet,
anser jag mig böra biträda ämbetets förslag att för samtliga befattningshavare
utom amanuenserna inrättas ordinarie tjänster.

överståthållarämbetets förslag i fråga om befattningshavarnas fördelning
pa lönegrader finner jag i huvudsak väl avvägt. Då taxeringsrevisorerna
vid länsstyrelserna äro uppförda i 25 lönegraden föreslår jag dock den avvikelsen,
att motsvarande befattningar vid överståthållarämbetet, nämligen
förste taxeringsrevisorerna, placeras i lönegrad A 25 i stället för. såsom
ämbetet förordat, A 24.

För täckande av behovet av juridiskt utbildad personal på skatteavdelningen
utom taxeringsavdelningen föreslår överståthållarämbetet inrättandet
av följande befattningar, nämligen 3 assessorer — av vilka två i lönegrad
A 27 och en i Eo 27 — 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 byråsekreterare
(A 21) och 1 extra notarie. Även detta förslag kan jag i stort sett
biträda. Jag vill dock förorda att två av assessorerna upptagas på extra
ordinarie stat med hänsyn till rådande ovisshet rörande omfattningen av
det arbete, som kommer att föranledas av besvär över den lokala skattemyndighetens
beslut. Vidare bör den extra notarietjänsten utbytas mot en
amanuensbefattning.

Föreståndaren för kupongskattekontoret bör i enlighet med överståthållarämbetets
förslag erhålla ställningen som förste taxeringsinspektör (A 24).

I fråga om behovet av kanslistbefattningar vid skatteavdelningen biträder
jag överståthållarämbetets förslag om inrättandet av 3 sådana befattningar,
av vilka två å ordinarie och en å icke-ordinarie stat. Med hänsyn till tjänsteåliggandenas
art böra de ordinarie kanslisterna i likhet med länsstyrelsernas
landskontorister placeras i 17 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

(tf

Vad angår skatteavdelningens behov av biträdespersonal och personal för
expeditionsvaktgöromål samt personalens lönegradsplacering ansluter jag
mig till överståthållarämbetets förslag med den avvikelsen, att jag finner
mig för förbättrande av personalens befordringsmöjligheter böra föreslå en
ökning av de högre tjänsterna i karriären med 4 kanslibiträdesbefattningar
(A 7) och 1 förste expeditionsvaktbefattning (A 7). Vid bifall härtill bör motsvarande
minskning vidtagas av det föreslagna antalet lägre biträdes- respektive
expeditionsvaktbefattningar.

Jag vill slutligen framhålla, att amanuenser och biträdespersonal i högst
kontorsbiträdes ställning automatiskt komma i åtnjutande av samma befordringsgång
som —- i anledning av personalulredningens förslag — blir
gällande för annan statlig personal i motsvarande grader. Med hänsyn härtill
böra — enligt av mig under kap. X närmare angivna grunder — 10 ordinarie
kontorsbiträdestjänster inrättas. Beträffande de icke-ordinarie kanslist-
och expeditionsvaktstjänsterna bör samma befordringsgång tillämpas
som för länsstyrelsernas motsvarande personal.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle skatteavdelningen omfatta
följande personal:

Ordinarie tjänstemän.

1 skattedirektör ........... A 34

+ 1 000: —

1 förste taxeringsintendent . . A 32

6 taxeringsintendenter ...... A 29

1 revisionsintendent ........A 29

1 assessor................. A 27

6 förste taxeringsrevisorer . . A 25
1 förste byråsekreterare .... A 24
19 förste taxeringsinspektörer. . A 24

1 byråsekreterare .......... A21

12 taxeringsrevisorer ........ A 21

22 taxeringsinspektörer ......A 21

2 kanslister ...............A17

8 kansliskrivare............ All

8 kanslibiträden ........... A 7

2 förste expeditionsvakter . . A 7
7 expeditionsvakter ........ A 5

10 kontorsbiträden .......... A 4

Icke-ordinarie tjänstemän.

2 assessorer .............. Eo 27 * 1 kanslist .......... Ex 4—Eo 15

<. r i

21 amanuenser 6 expeditionsvakter . . Ex 5—Eo 5

Dessutom skulle å skatteavdelningen vara anställda högst 31 icke-ordinarie
biträden i högst 4 lönegraden.

c. Överståthållarämbetets kansliavdelningar.

t. Utredningsmannens förslag.

Utredningsmannen.

Vid bedömandet av verkningarna i personalhänseende för kansliavdelningarna
av den föreslagna ärendesfördelningcn har utredningsmannen anItihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 192. 5

‘ev*-**-

(Sfi

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

sett sig behöva räkna enbart med de konsekvenser, som föranledas av trafikärendenas
omflyttning. Övriga föreslagna omflyttningar av ärenden såväl
från poliskammaren till kansliavdelningarna som omvänt, vilka för det
mesta beröra ärenden av mindre kvalificerad natur, äro — framhåller utredningsmannen
— så pass jämnt fördelade, att nytillkomna och överflyttade
ärenden i stort sett kunna anses kompensera varandra. Vidare anses
överflyttningen av ett fåtal ärenden från kansliavdelningarna till andra myndigheter
medföra så obetydlig arbetsminskning, att personalbehovet icke
påverkas därav. Däremot kan enligt utredningsmannen ifrågasättas, huruvida
icke genomförandet av förslaget, att överståthållarämbetet skall i stället
för Kungl. Maj:t pröva besvär över poliskammarens och polischefens beslut,
borde föranleda viss personalförstärkning, allra helst som dessa besvärsärenden
kunna antagas komma att öka om överståthållarämbetet blir mellaninstans
mellan nämnda myndigheter och Kungl. Maj:t. På grund av svårigheten
att nu beräkna i vad mån besvärsärendena komma att stegra arbetsbördan
finner sig utredningsmannen emellertid för närvarande icke böra
föreslå någon personalökning för dessa ärendens handläggning.

Enligt utredningsmannens förslag skola från poliskammaren till kansliavdelningarna
överföras samtliga trafikärenden, vilka enligt vederbörande
författningar ankomma på länsstyrelse. Från andra kansliavdelningen skall
å andra sidan liil poliskammaren överflyttas ärenden rörande utfärdande
av allmänna trafik- och parkeringsföreskrifter. Av de från poliskammaren
överförda trafikärendena böra enligt utredningsmannen samtliga utom uppbörds-
och bokföringsärendena handläggas å andra kansliavdelningen och
sammanföras med på avdelningen förut förekommande ärenden av trafiknatur,
medan uppbörds- och bokföringsärendena böra vara förlagda till
första kansliavdelningen, som handhar den på kansliavdelningarna ankommande
ekonomiska förvaltningen.

Så gott som samtliga de ärenden, vilka föreslagits skola överföras till
andra kansliavdelningen, handläggas för närvarande på poliskammarens
trafikexpedition. Arbetet på denna expedition fördelar sig för närvarande på
tre avdelningar, nämligen allmänna avdelningen med yrkestrafikavdelningen.
automobilregistret och körkortsregistret. Behovet av personal i olika lönegrader
för handläggningen av de trafikärenden, som skola överföras från
trafikexpeditionen, har utredningsmannen beräknat med ledning av det
nuvarande personalbeståndet å trafikexpeditionen, sådant detta gestaltar sig
enligt en nyligen i rationaliseringssyfte genomförd reglering av expeditionens
personal. Utredningsmannen påpekar emellertid, att vissa svårigheter
föreligga vid beräkningen, i första hand därigenom att trafikexpeditionen har
att handlägga åtskilliga ärenden av poliskammarnatur, vilka i fortsättningen
skola kvarbliva hos poliskammaren. Detta gäller alla ärenden, som enligt
trafikförfattningarna ankomma på polismyndighet, bland annat den yrkesmässiga
drosktrafiken samt ett polismyndigheten åvilande vidlyftigt utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

67

ningsarbete. Vidare är antalet Irafikärenden för närvarande med hänsyn till
den efter kriget frigjorda motortrafiken avsevärt högre än vad som kan förväntas
bliva fallet sedan förhållandena på detta område stabiliserats. Utredningsmannen
har även framlagt uppgifter rörande storleken av den personal,
som vid de tre största länsstyrelserna är sysselsatt med handläggning
av trafikärenden, samt anför härefter i huvudsak följande.

Utredningsmannen har haft ingående överläggningar med trafikpolisintendenten
för beräknandet av det erforderliga stadigvarande personalbehovet
efter inträdet av mera normala förhållanden för handläggningen enbart av
de ärenden, som från trafikexpeditionen föreslagits skola överflyttas till
andra kansliavdelningen. Därvid har utredningsmannen kommit till den slutsatsen,
att den erfarenhet som vunnits vid trafikexpeditionen måste bliva
vägledande framför en jämförelse med personalförhållandena inom länsstyrelserna,
å vilka personalorganisationen är mycket växlande. Det nuvarande
synnerligen effektivt arbetande organisationssystemet på trafikexpeditionen
bör så långt möjligt tillämpas även i fortsättningen. Hänsyn måste även
tagas till Stockholms snabba tillväxt, vilken torde kunna väntas fortsätta
under åtskilliga år framåt.

Vid beräkning av personalbehovet på andra kansliavdelningen för handläggning
av trafikärenden böra de redan nu på avdelningen förekommande
trafikärendena av länsstyrelsenatur sammanläggas med de från poliskammaren
överförda ärendena och i personalhänseende behandlas såsom en
gemensam ärendesgrupp. Med handläggningen av trafikärenden äro för närvarande
på nämnda kansliavdelning till ungefär halva beräknade arbetstiden
sysselsatta följande befattningshavare, nämligen en assessor (A 27),
en kanslist (Eo 14, av överståthållarämbetet i statförslaget för budgetåret
1947/48 föreslagen uppflyttad till Eo 15) och ett kontorsbiträde (A 4).

Det av utredningsmannen med utgångspunkt från ovan angivna principer
beräknade stadigvarande personalbehovet på andra kansliavdelningen för
handläggning av samtliga efter genomförandet av den nya organisationen
på avdelningen förekommande trafikärenden och personalens lönegradsplacering
framgår av följande sammanställning:

Gemensam personal:

1 assessor................. A 27

1 förste byråsekreterare .... A 24

1 expeditionsvakt .......... A 5

Allmänna ärenden och grkesmässig
trafik:

1 kanslist ................. A17

1 kanslibilräde ............ A 7

1 kontorsbiträde........... A 4

1 » .... Ex 2—Eo 4

Automobilregistret:

1 kanslist ................. A 17

3 kanslibiträden ........... A 7

5 kontorsbiträden .......... A 4

6 » ... Ex 2—Eo 4

Körkortsregistret:

1 kanslist ................. A 17

1 kanslibiträde ............ A 7

2 kontorsbiträden .......... A 4

1 » ... Ex 2—Eo 4

Beträffande de föreslagna kanslisttjänsterna framhåller utredningsmannen
bland annat följande.

I likhet med vad förhållandet är beträffande nu rådande personalstat å
trafikexpedilionen har utredningsmannen ansett sig böra föreslå en kanslist
såsom föreståndare för envar av de tre sektioner, på vilka arbetet kan in -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 192.

68

delas. Den minskning i dessa kanslisters arbetsbörda, som må följa av utbrytandet
av poliskammarärendena, får i stort sett anses uppvägd genom
tillförandet av de på andra kansliavdelningen redan förekommande trafikärendena.
Befattningarna få vidare anses ställa stora krav på sina innehavare
ej minst med hänsyn till det relativt ringa antal juristtjänster, som utredningsmannen,
ehuru med viss tvekan, funnit sig kunna stanna vid. Kanslisttjänsterna
ha föreslagits placerade i lönegrad A 17 i likliet med vad som
gäller för landskanslister och till vilken lönegrad överståthållarämbetet i sitt
senaste statförslag föreslagit uppflvttning av de nuvarande ordinarie kanslistbefattningarna
i lönegrad A 15.

Utredningsmannen bär undersökt i vilken utsträckning det föreslagna personalbehovet
kan fyllas av de tre befattningshavare, som enligt vad förut
angivits redan nu delvis handlägga trafikärenden på andra kansliavdelningen,
samt uttalar härom följande.

Assessorn, vars arbetsbörda kommer att minskas genom överflyttandet
till poliskammaren av ärenden angående allmänna trafik- och parkeringsföreskrifter,
bör kunna tagas i anspråk för den föreslagna assessorstjänsten
om vissa honom nu åliggande ärenden av annan natur än trafikärenden
överflyttas till andra befattningshavare, vilket synes kunna genomföras om
man räknar med för andra kansliavdelningen avsedd fulltalig juristpersonal,
däri inbegripet civilförsvarsdirektören och normalt antal icke ordinarie notarietjänster.
Någon ny assessorsbefattning skulle därigenom icke erfordras.
Kanslisten och kontorsbiträdet å sin sida böra kunna placeras på eu av de
föreslagna kanslist- respektive ordinarie kontorsbiträdesbefattningarna under
förutsättning att i stället en ny tjänst inrättas för att handlägga övriga av
nämnda befattningshavare nu utförda göromål. Denna föreslås placerad såsom
kansliskrivare i lönegrad All. En dylik befattning synes nämligen med
hänsyn till det avsevärda antalet nya tjänster i de lägre lönegraderna nödvändig
för höjande av befordringsmöjligheterna för denna personal, detta
så mycket mer som å båda kansliavdelningarna tillsammans för närvarande
finnes endast en kansliskrivaretjänst. Genom den föreslagna anordningen
skulle den nuvarande kanslisttjänsten i lönegrad Eo 14 omändras till ordinarie
i lönegrad A 17. Samtliga övriga för handläggning av trafikärenden
föreslagna tjänster böra nyinrättas.

Beträffande personalbehovet på första kansliavdelningen för handläggning
av uppbörden och bokföringen av automobilskatt och registreringsavgifter
m. m. — vilka ärenden för närvarande ankomma på poliskammarens
poliskamrerarkontor — anför utredningsmannen.

Dessa ärenden behandlas på poliskamrerarkontoret gemensamt med övriga
förekommande liknande ärenden och ej mindre än sju befattningshavare
-— förutom poliskamreraren — ha för närvarande att taga del i ärendenas
behandling i ett eller annat avseende. En jämförelse med poliskamrerarkontoret
bereder därför i än högre grad än vad fallet är beträffande
trafikexpeditionen svårigheter vid beräkning av erforderlig personal för enbart
dessa ärendens handläggning. Utredningsmannen har i första hand
undersökt i vad mån första kansliavdelningens nuvarande personal kan tagas
i anspråk för utförande av de överförda arbetsuppgifterna. Detta torde kunna
ske i viss utsträckning om — såsom av överståthållarämbetet i dess utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

69

ning angående skatteverket föreslagits — ärenden angående arvs- och gåvoskatt
överflyttas från första kansliavdelningen till den nya statliga skatteavdelningen.
Personalutökningen synes vid sådant förhållande kunna inskränkas
till en kassör och ett biträde på bokföringsavdelningen. Kassören
bör vara placerad lägst såsom kansliskrivare i lönegrad A 11 och bokföringsbiträdet
såsom kontorsbiträde i lönegrad A 4.

Enligt utredningsmannens förslag skulle alltså sammanfattningsvis följande
nya befattningar inrättas vid överståthållarämbetets kansliavdelningar:

Extra och extra ordinarie

Ordinarie tjänstemän: tjänstemän:

1 förste byråsekreterare .....A 24 8 kontorsbiträden......Ex 2—Eo 4

2 kanslister ................ A17

2 kansliskrivare ............ All

5 kanslibiträden ............ A 7

1 expeditionsvakt ...........A 5

8 kontorsbiträden ..........A 4

En extra ordinarie kanslisttjänst i lönegrad Eo 14 föreslås dessutom omändrad
till ordinarie i lönegrad A 17.

Yttranden.

Från statskontorets sida ha de föreslagna ändringarna av personalstaten
för kansliavdelningarna ej föranlett annan erinran än att bärande motivering
enligt ämbetsverkets mening saknades för inrättandet av en befattning
såsom kansliskrivare på andra kansliavdelningen. Vad av utredningsmannen
anförts angående arbetsuppgifterna å den föreslagna befattningen gåve
icke tillräckligt underlag för ett bedömande av löneställningen för densamma.

Riksräkenskapsverket har icke framfört erinran mot utredningsmannens
förslag.

Allmänna lönenämnden uttalar beträffande den föreslagna löneplaceringen
av kanslistbefattningama, att de göromål, som avsåges skola handhavas av
befattningarnas innehavare, syntes vara av så kvalificerad natur att befattningarnas
uppförande i lönegrad A 17 kunde anses motiverat. Lönenämnden
ville därför icke motsätta sig, att befattningarna placerades i nämnda lönegrad
utan att resultatet av en utav nämnden förordad undersökning rörande
de nuvarande kanslisternas vid överståthållarämbetet arbetsåligganden m. m.
avvaktades. Beträffande de föreslagna icke-ordinarie kontorsbiträdena förutsatte
lönenämnden, att de bleve inordnade i den befordringsgång för biträdespersonal,
som kunde komma att fastställas i anslutning till av 1944 års
personalutredning framlagt förslag i ämnet.

Överståthållarämbetet påpekar till en början, att ämbetet förutom avgörandet
av besvär över poliskammarens och polischefens beslut efter omorganisationen
kommc alt belastas även med remisser i anledning av besvär

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 192.

till Kungl. Maj:t över ämbetets egna beslut i dessa besvärsärenden, vilka
för närvarande föredroges inför överståthållaren av poliskammarens personal.
Även om några invändningar icke syntes kunna göras mot utredningsmannens
ståndpunkt att på grund av svårigheten att bedöma arbetets
omfattning icke räkna med någon personalökning för dessa ärendens handläggning,
borde man vid beräkningen av personalbehovet i övrigt uppmärksamma,
att någon särskild arbetskraft icke komme att stå till förfogande
för dessa nya arbetsuppgifter.

överståthållarämbetet förklarar sig vidare sakna anledning att för närvarande
föreslå någon avvikelse från det av utredningsmannen framlagda
förslaget till utökad personalstat, såvitt detsamma anginge biträdespersonalen.
Beträffande den juridiskt utbildade personalen
framstode dock enligt ämbetets mening redan nu en utökning i förhållande
till utredningsmannens förslag såsom ofrånkomlig. Härvid hänvisas
till att ämbetet föreslagit inrättande av en särskild trafikavdelning under
andra kansliavdelningen. Trafikavdelningens speciella karaktär och den
förhållandevis stora personal, som vore erforderlig för trafikärendenas handläggning,
nödvändiggjorde enligt ämbetets uppfattning tillsättandet av en
särskild avdelningschef med självständigt ansvar för arbetets behöriga fortgång.
Härefter anför överståthållarämbetet.

I likhet med civilförsvarsdirektören bör chefen för trafikavdelningen i
lönehänseende placeras högre än assessor. En placering i 28 :e lönegraden
torde dock icke vara tillfyllest utan överståthållarämbetet föreslår en placering
i lönegrad A 30. En sådan placering synes motiverad icke blott av
det med befattningen förenade ansvaret utan även med hänsyn därtill att
denna befattningshavare, oaktat de stora krav som måste ställas på hans
duglighet, på grund av önskvärdheten av största möjliga kontinuitet vid
trafikärendenas handläggning knappast torde kunna påräkna några förordnanden
å högre tjänst. Utom avdelningschefen torde erfordras minst två
befattningshavare med juridisk utbildning, nämligen en förste byråsekreterare
i lönegrad A 24 och en byråsekreterare i lönegrad A 21. Som jämförelse
må nämnas, att trafikpolisintendenten för närvarande som biträden
vid trafikärendenas handläggning har två notarier av första klass, placerade
i lönegrad B 24 i den för personalen vid överståthållarämbetets kommunalavlönade
avdelningar tillämpade löneplanen, en placering som medför avlöningsförmåner
närmast jämförliga med dem som tillkommer en statlig befattningshavare
i lönegrad A 30. Visserligen skola enligt förslaget icke alla
trafikärenden överflyttas till kansliavdelningarna utan en del av dem fortfarande
handläggas å poliskammaren. Men å andra sidan bör uppmärksammas,
att de redan nu å andra kansliavdelningen handlagda trafikärendena
uppgå till ett betydande antal och för närvarande kunna beräknas
sysselsätta en av assessorerna till hälften. Behovet av tre juristbefattningar
å trafikavdelningarna måste därför redan nu anses styrkt. Trafikpolisintendenten,
med vilken utredningsmannen tidigare samrått, har också i yttrande
till överståthållarämbetet förklarat, att det numera syntes honom tveksamt,
om det vore möjligt att bemästra handläggningen av den stora mängden
ärenden med endast två juristbefattningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

71

Behovet av juristbefattningar å trafikavdelningen kan emellertid icke till
någon del fyllas genom att redan befintliga befattningar vid kansliavdelningarna
överföras dit. Utredningsmannen har visserligen räknat med att
den assessor, som nu är till hälften sysselsatt med trafikärenden, skulle
kunna efter befrielse från övriga göromål svara för handläggningen av
samtliga trafikärenden med biträde av en förste byråsekreterare, vars befattning
skulle nyinrättas i samband med omorganisationen. Gentemot detta
förslag erinrar överståthållarämbetet om, att den nuvarande personalstaten
för kansliavdelningarna grundar sig på de beräkningar, som verkställdes av
den under år 1941 verksamma överståthållarämbetskommittén, vars förslag
i enlighet med en av Kungl. Maj:t framlagd proposition godkändes av 1942
års riksdag. Sedan dessa beräkningar gjordes har Stockholms folkmängd
ökat med närmare 100 000 personer, vilket givetvis medfört en betydande
utökning av överståthållarämbetets arbetsbörda utan att dock några nya
befattningar inrättats vid kansliavdelningarna, bortsett från befattningen
som civilförsvarsdirektör.

Av det nu anförda torde framgå, att det icke är möjligt att låta eu av
assessorstjänsterna tagas i anspråk för trafikavdelningen. I stället bör en
helt ny befattning som avdelningschef inrättas. Därest den assessor, som
nu är delvis sysselsatt med trafikärenden, på detta sätt blir befriad från eu
del av sina arbetsuppgifter, skulle överståthållarämbetet erhålla möjlighet
att bereda övriga assessorer en välbehövlig lättnad i deras nu alltför hårda
arbetsbelastning. Härtill kommer att såsom redan framhållits en del nya
arbetsuppgifter tillföras kansliavdelningarna, för vilka någon utökning av
arbetskraften icke föreslagits. — Sammanfattningsvis får överståthållarämbetet
sålunda hemställa, att utöver de av utredningsmannen föreslagna
befattningarna för trafikärendenas handläggning inrättas en befattning som
avdelningschef för trafikavdelningen, placerad i lönegrad A 30, samt en befattning
som byråsekreterare, placerad i lönegrad A 21.

Föredraganden.

Utredningsmannen har vid bedömandet av i vad mån den föreslagna
ärendesfördelningen bör föranleda ändringar i fråga om den nuvarande
personalen på kansliavdelningarna ansett sig behöva taga hänsyn endast till
de från poliskammaren överflyttade trafikärendena och räknat med att
övriga omflyttningar i stort sett kunde anses kompensera varandra. Även
enligt min mening kunna vid den av utredningsmannen föreslagna fördelningen
av arbetsuppgifterna andra ärenden än trafikärendena i huvudsak
lämnas åsido vid uppskattningen av personalbehovet. I ett fall har jag dock
såsom av det följande framgår ansett överflyttningen av vissa ärenden från
första kansliavdelningen till skatteavdelningen böra påverka den förra avdelningens
personalbehov. .lag har tidigare förordat viss jämkning i utredningsmannens
förslag rörande fördelningen på överståthållarämbetet och
poliskammaren även av uppgifter av annan natur än trafikärenden. Då
denna jämkning med hänsyn till eu viss jämnhet i fördelningen av ärendena
mellan de båda myndigheterna icke torde i nämnvärd mån komma att
påverka omfattningen av arbetsuppgifterna på kansliavdelningarna, torde
därav icke påkallas någon ändring av personalbeslåndct.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Jag hur förut biträtt överståthållarämbetets förslag om inrättandet av en
särskild trafikavdelning under andra kansliavdelningen. Ämbetet har föreslagit
att avdelningen skulle förestås av en befattningshavare i lönegrad
A 30. Då emellertid andra lönegrader än de som redan tillämpas vid ämbetets
kansliavdelningar och länsstyrelsernas landskanslier icke lämpligen
böra komma till användning och en placering som assessor bör anses vara
tillfyllest för innehavaren av befattningen i fråga, föreslår jag att en ny befattning
såsom assessor (A 27) inrättas för föreståndaren för trafikavdelningen.
Den assessor, vilken för närvarande delvis handlägger trafikärenden
på andra kansliavdelningen, torde ej minst till följd av den ökade arbetsbelastning,
som följer av Stockholms befolkningstillväxt och de genom
poliskammarens utbrytning tillkomna besvärsärendena, alltjämt vara erforderlig
för handläggning av andra på kansliavdelningen i fråga förekommande
ärenden.

Den av mig föreslagna fortsatta handläggningen hos poliskammaren av
ärenden rörande beställningstrafik för godsbefordran och uthyrningsrörelse
måste medföra eu viss minskning av det utav utredningsmannen och överståthållarämbetet
beräknade personalbehovet för handläggning av de från
poliskammaren överflyttade trafikärendena. Juristbehovet på trafikavdelningen
uppskattar jag således till — utöver föreståndaren — endast en
förste byråsekreterare (A 24). Den övriga av utredningsmannen föreslagna
personalen för dessa ärendens handläggning torde böra reduceras med en
kanslist och ett kontorsbiträde. Med nu angivna jämkning biträder jag
utredningsmannens förslag beträffande nya befattningar vid kansliavdelningarna.
Jag anser således, att de två kanslisterna med hänsyn till tjänsternas
kvalificerade natur och den föreslagna organisationen av arbetet på
trafikavdelningen böra placeras i lönegrad A 17. I fråga om befordringsgången
för den lägre biträdespersonalen hänvisar jag till vad jag yttrat om
motsvarande befattningshavare vid skatteavdelningen. I enlighet härmed
böra i personalförteckningen upptagas 10 nya kontorsbiträdestjänster.

Jag har vidare tidigare förordat överståthållarämbetets förslag, att från
första kansliavdelningen skola till skatteavdelningen överföras ärenden rörande
besvär över kyrkobokföring och mantalsskrivning samt ärenden angående
arvs- och gåvoskatt. Utredningsmannen har icke räknat med någon
därav betingad minskning av kansliavdelningens personal. Enligt överståthållarämbetets
beräkningar torde emellertid dessa ärenden under normala
förhållanden taga en juridiskt utbildad befattningshavare i lägre lönegrad
tullt i anspråk. Jag finner därför att motsvarande minskning bör inträda
beträffande första kansliavdelningen och föreslår att en av avdelningens
nuvarande amanuensbefattningar indrages. I den av mig föreslagna personalstaten
för skatteavdelningen är juristpersonalen beräknad med hänsyn
lagen till dessa ärendens handläggning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 73

Vid bifall till mitt förslag skulle vid kansliavdelningarna inrättas följande
nya ordinarie befattningar i högre lönegrad än den fjärde:

1 assessor (föreståndare för trafikavdelningen) ...... A 27

1 förste byråsekreterare ............................ A 24

2 kanslister (varav eu omändrad från Eo 14) .......... A 17

2 kansliskrivare ................................... All

5 kanslibiträden ................................... A 7

1 expeditionsvakt .................................. A 5

10 kontorsbiträden ................................. A 4

Dessutom skulle anställas högst 5 icke-ordinarie biträden i högst 4 lönegraden.

2. Av överståthållarämbetet gjorda framställningar i statförslaget
för budgetåret 1947/1948.

Överståthållarämbetet.

Överståthållarämbetet har i skrivelse den 29 augusti 1946 begärt anslagsmedel
för budgetåret 1947/48 samt därvid gjort vissa framställningar om
ändrade löneplaceringar och utökning av den icke-ordinarie biträdespersonalen.
Den 4 november samma år har ämbetet framlagt förslag i anledning
av den nya befordringsgången för amanuens- och biträdespersonal.

Vid överståthållarämbetet finnas — framhåller ämbetet — inrättade bland
andra dels 3 befattningar som e. o. assessor i lönegrad Eo 27, dels 7 befattningar
som kanslist i lönegrad A 15 och dels 2 befattningar som e. o. kanslist
i lönegrad Eo 14.

överståthållarämbetet hemställer, att de extra ordinarie assessorerna
måtte uppföras på ordinarie stat. Härvid erinrar ämbetet om, att assessorsbefattningarna
i fråga inrättades i samband med omorganisationen år 1942
i syfte att göra överståthållarämbetets kansliavdelningar jämställda med de
mera arbetstyngda landskanslierna. I avvaktan på erfarenhet om varaktigheten
av behovet av befattningarna kunde det då anses vara i sin ordning
med placering å extra ordinarie stat. Emellertid ha numera de extra ordinarie
länsassessorsbefattningarna vid nämnda landskanslier ändrats till ordinarie.
Ämbetet finner uppenbart, att varaktigt behov numera föreligger av assessorsbefattningarna
vid kansliavdelningarna. Till stöd härför åberopar ämbetet
bland annat Stockholms snabba tillväxt i det att befolkningen från
slutet av år 1941, som var vägledande befolkningssiffra vid omorganisationen,
till slutet av år 1945 vuxit med över 70 000 personer och att befolkningssiffran
visar tendens till alltjämt fortskridande ökning.

Vidare finner överståthållarämbetet angeläget att i likhet med vad förhållandet
är vid länsstyrelserna de ordinarie kanslistbefattningarna bliva
uppförda i lönegrad A 17 och att de två extra ordinarie kanslisterna medgivas
placering i lönegrad Eo 15. Ämbetet framhåller, att arten av arbets -

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

åliggandena väl måste anses motivera omgraderingen av befattningarna.
Vidare erinrar ämbetet om att kansliavdelningarnas sammanlagda antal
kanslister trots avdelningarnas stora, stadigt växande arbetsbelastning ej är
större än antalet landskanslister i lönegrad A 17 vid länsstyrelserna i
Malmöhus län och Göteborgs och Bohus län samt en mindre än antalet sådana
kanslister vid länsstyrelsen i Stockholms län, vilka länsstyrelser dessutom
ha ett antal landskanslister å övergångsstat. Ämbetet påpekar därjämte,
att antalet juristbefattningar vid kansliavdelningarna är så pass beskuret,
att arbetet ej kan bemästras av dem utan biträde i avsevärd omfattning
från kanslisterna, vilka måste tagas i anspråk av juristerna för uppgifter,
som stundom ställa betydande krav på dem i fråga om kunnighet och
omdöme.

Vad angår biträdespersonalen bör i anledning av den ändrade befordringsgången
ett extra ordinarie kontorsbiträde erhålla ordinarie tjänst. Främst
på grund av den stora ansvällningen av passärenden anser sig ämbetet härutöver
böra räkna med 13 icke-ordinarie biträden förutom en telefonist.

Yttranden.

Statskontoret erinrar om att 1945 års lönekommitté uttalat, att omfattningen
av ordinarie tjänster borde prövas i samband med av riksdagen begärd
utredning om innebörden av ordinariebegreppet. Med hänsyn härtill
vore det i viss mån tveksamt huruvida nya ordinarie tjänster för närvarande
borde inrättas. Ämbetsverket hade emellertid icke i och för sig något att
erinra mot att ifrågavarande assessorsbefattningar uppfördes på ordinarie
stat.

Allmänna lönenåmnden har ingen erinran mot förslaget om assessorernas
överförande på ordinarie stat och de extra ordinarie kanslisternas uppflyttning
i lönegrad. Beträffande den föreslagna höjningen av löneställningen
för de ordinarie kanslisterna anför lönenämnden följande.

Lönenåmnden finner befogat, att de kanslister i A 15, vilka handha mera
kvalificerade arbetsuppgifter, i avlöningshänseende likställas med ordinarie
landskanslister och landskontorister. Den nu föreliggande framställningen
synes dock icke utgöra tillräckligt underlag för bedömande av i vilken utsträckning
dessa kanslister böra beredas höjd lönegradsplacering. Lönenämnden
erinrar om, att till grund för den år 1943 beslutade löneregleringen
för landskanslister och landskontorister låg ett av särskilt tillkallade
sakkunniga avgivet betänkande rörande löneförhållandena för ifrågavarande
tjänstemän samt att åtskilliga av länsstyrelsernas kanslister i samband
med löneregleringen uppfördes å övergångsstat i 15 lönegraden. Under
sådana förhållanden synes en uppflyttning till A 17 av ämbetets kanslister
först böra ske, sedan genom särskilda utredningsmän undersökning verkställts
beträffande kanslisternas arbetsåligganden m. m.

Föredraganden.

överståthållarämbetets förslag i vad avser uppförandet av de tre assessorstjänsterna
i lönegrad Eo 27 på ordinarie stat samt uppflyttning av en av

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

75

kanslisterna i Eo 14 till Eo 15 biträdes av mig. Den andra e. o. kanslisttjänsten
har jag förut ansett böra omändras till eu ordinarie kanslistbefattning
i lönegrad A 17 vid den föreslagna nyinrättade trafikavdelningen.

Beträffande den begärda uppflyttningen av ämbetets nuvarande 7 ordinarie
kanslistbefattningar i lönegrad A 15 till A 17 får jag till en början erinra
om de principer, som fastställdes vid motsvarande uppflyttning år 1943
av landskanslisttjänsterna. Därvid bestämdes, att vid samtliga länsstyrelser
skulle anordnas arbetsdetaljer med en landskanslist såsom föreståndare.
Ändamålet härmed var att åstadkomma en rationalisering av det arbete inom
länsstyrelserna, som icke borde vara förbehållet den juridiskt utbildade personalen.
Undantag gjordes för överståthållarämbetet, då dess statliga avdelningar
erhållit ny organisation så sent som den 1 januari 1943. Samtliga de
ordinarie landskanslister, som skulle finnas i den nya organisationen, erhöllo
placering i lönegraden A 17. Ordinarie landskanslist, vilken icke vore lämplig
som föreståndare för arbetsdetalj eller bleve övertalig inom den nya organisationen,
skulle uppföras å övergångsstat i sin innehavda lönegrad
(A 15) och en befattning i lönegrad All eller lägre vakanssättas.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som enligt nuvarande arbetsfördelning
inom överståthållarämbetets kansliavdelningar åvila de ordinarie
kanslisterna, anser jag mig för närvarande icke böra föreslå att flera än 4
kanslistbefattningar placeras i lönegrad A 17, nämligen de på vilka ankomma
handläggningen av i huvudsak medelsförvaltningen, handels- och föreningsregistren,
personalärenden och fattigvårdsärenden. Beträffande dessa tjänster
torde nämligen få anses föreligga sådan organisation på arbetsdetaljer,
som vid länsstyrelserna utgjort förutsättning för inrättandet av kanslistbefattningar.
I övrigt finner jag mig — bortsett från att jag tidigare föreslagit
inrättandet av två dylika befattningar i lönegrad A 17 vid trafikavdelningen
— för närvarande icke böra taga ställning till frågan om behovet
av kanslisttjänster vid kansliavdelningarna. Frågan härom torde böra upptagas
till förnyad behandling i samband med prövningen av överståthållarämbetets
stat för budgetåret 1948/49 sedan undersökning verkställts, i vad
mån ytterligare behov av dylika tjänster må föreligga efter en eventuellt
företagen reglering av övriga arbetsuppgifter på sådana arbetsdetaljer, som
förut nämnts.

Regleringen av befordringsgången medför inrättandet av en ny kontorsbiträdestjänst
i A 4. Mot anställandet av ytterligare 4 icke-ordinarie biträden
har jag intet att erinra.

Nu föreslagna förändringar i personalens ställning synas böra träda i
kraft den 1 juli 1947. Beträffande formerna för tillsättning av de fyra ordinarie
kanslisttjänsterna i lönegrad A 17 torde det få ankomma på Kungl.
Maj:t att efter framställning av överståthållarämbetet medgiva ämbetet rätt
alt utan föregående kungörelseförfarande besätta vissa eller samtliga tjänster
med därtill lämpliga ordinarie kanslister. I den män så icke sker böra
tjänsterna kungöras i vanlig ordning.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

3. Personalsammanfattning för kansliavdelningarna.

Föredraganden.

Därest mina nyss anförda förslag vinna bifall, skulle följande befattningar
finnas inrättade vid kansliavdelningarna:

Ordinarie tjänstemän.

v,-''1/» 47 Vi-*% 48

Kanslidirektörer ........

......... A 34

2

2

Assessorer .............

......... A 27

5

6

Förste byråsekreterare . ..

......... A 24

2

3

Byråsekreterare .........

......... A 21

4

4

Kanslister ..............

......... A 17

4

6

Kanslister ..............

......... A 15

3

3

Kansliskrivare ..........

......... All

1

3

Kanslibiträden..........

......... A 7

5

10

Förste expeditionsvakt . ..

......... A 7

1

1

Expeditionsvakter .......

......... A 5

3

4

Kontorsbiträden ........

......... A 4

11

21

Icke-ordinarie tjänstemän.

Civilförsvarsdirektör .....

Eo 28

1

1

Amanuenser............

4

3

Barnavårdsassistent .....

Eo 17

1

1

Kanslister ..............

2

1

Expeditionsvakt ........

.. . Ex 5—Eo 5

1

1

De 3 kanslistbefattningarna i A 15 skulle bli föremål för omreglering från
och med den 1 juli 1948.

Dessutom skulle finnas anställda under tiden 1/7—31/12 1947 högst 14
och under tiden 1/1—30/6 1948 högst 19 icke-ordinarie biträden i högst
4 lönegraden.

VIII. Ersättningsfrågor mellan kronan och staden.

Överståthållarämbetet påpekar, att skatteverkets uppdelning kommer
att medföra, att av förut omtalade statsbidrag till Stockholms stad, som
utgå från det å riksstatens sjunde huvudtitel uppförda anslaget till kostnader
för årlig taxering, böra följande upphöra, nämligen dels ersättningen om
680 000 kronor för varje kalenderår under åren 1944—1948 för taxeringsarbetet
och dels ersättningen för iordningställandet av vissa statistiska uppgifter
rörande taxeringsförfarandet, för år 1945 uppgående till 21 257 kronor.
Å andra sidan synes staden enligt ämbetets mening böra erhålla viss

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 192.

77

gottgörelse för den lokala skattemyndighetens biträde vid taxeringsarbetel,
varvid ämbetet kalkylerar med ett approximativt årligt belopp av 80 000
kronor.

Beträffande eventuella kostnadsfrågor mellan kronan och staden i följd
av poliskammarens utbrytning ur överståthållarämbetet och den därav föranledda
ändrade fördelningen av ärendena mellan kansliavdelningarna och
poliskammaren har utredningsmannen ansett, att några särskilda ekonomiska
uppgörelser icke skola behöva förekomma mellan kronan och staden,
utan att kronan helt bör bära kostnaderna för kansliavdelningarna och staden
för poliskammaren. Utredningsmannen ifrågasätter emellertid i detta
sammanhang, huruvida icke den tidigare berörda, från anslag under femte
huvudtiteln utgående ersättningen från statsverket till staden om 12 200
kronor om året för avlöning åt stadens exekutionsbetjäning bör bortfalla i
samband med ämbetets uppdelning.

Statskontoret ifrågasätter om icke staden — utöver indragningen av nyssnämnda
ersättning om 12 200 kronor från kronan för avlöning åt exekutionsbetjäningen
— borde lämna kronan gottgörelse med belopp motsvarande
kostnaden för överståthållarämbetets handläggning av återstående
magistratsärenden, eftersom av staden bekostade organ helt befriades från
länsstyrelseärenden. Ett bestämt förbehåll borde under alla förhållanden
göras för att vad som kunde bliva föreskrivet i fråga om gottgörelse av
magistratsstad vid kronans framtida övertagande av vissa magistratsgöromål
också borde gälla Stockholm, även om vid nämnda tillfälle någon överflyttning
av arbetsuppgifter från stadens till statens organ ej förekomme.
Vidare anför statskontoret följande.

Såsom villkor för att kronan i samband med uppbördsreformen övertog
kostnaden för mantalsskrivning och uppbörd i de mindre magistratsstäderna
ansågs böra gälla, att sådan stad för all framtid avstode från ersättning för
förlorade tullfriheter, indragna ränte- och tiondeanslag samt mantalspenningar
(se proposition nr 382/1945, s. 67 f.). Dessa ersättningar utgå från
förslagsanslaget till städers friheter. Ett framtida övertagande av vissa magistratsuppgifter,
främst överexekutorsgöromålen, torde komma att förbindas
med motsvarande villkor beträffande övriga magistratsstäder, varigenom
samtliga ifrågavarande ersättningar skulle komma att upphöra. Den ersättning
för förlorade tullfriheter, som Stockholms stad uppbär från samma anslag,
avser källarfriheter för 110 åmar rhenskt vin, 36 pipor spanskt vin
och 70 oxhövden franskt vin, vilken förmån vid gällande tulltaxa har ett
värde av 24 564 kronor 7 öre. Det förtjänar att övervägas, huruvida icke redan
vid nu ifrågavarande omorganisation bör föreskrivas såsom villkar för
länsstyrelseärendenas övertagande, att staden för all framtid avstår från
nämnda förmån.

Stockholms stadsfullmäktige hemställa, att spörsmålet om städernas särskilda
rättigheter och skyldigheter snarast måtte upptagas till utredning och
att därvid borde eftersträvas en lösning, varigenom kommunerna helt befriades
från kostnader för utgifter av statlig natur.

78

Kungl. Mcij:ts proposition nr 192.

Föredraganden.

Genom skatteverkets uppdelning och statsverkets övertagande av kostnaderna
för taxeringsavdelningen komma de nu från anslag under sjunde
huvudtiteln utgående statsbidragen till staden för kostnader i samband med
taxeringen att bortfalla. Å andra sidan torde statsverket böra till staden utgiva
ersättning för sådant biträde, som det enligt taxeringsförordningen åligger
den lokala skattemyndigheten att lämna vid taxeringsarbetet.

Såsom tidigare nämnts utgår till staden från ett för överståthållarämbetet
upptaget anslag under femte huvudtiteln ersättning »för kronouppbördsverket
i staden» med It 472 kronor om året. Sådan ersättning har utgått sedan
år 1716. Ersättningen fixerades år 1816 till 7 648 riksdaler banko, vilket
motsvarar det nu utgående beloppet. Då befattningen med uppbörden av
utskylder i samtliga städer med egen uppbördsförvaltning åvilar städerna
utan ersättning från kronans sida, föreslår jag, att bidraget i och med omorganisationens
genomförande måtte upphöra att utgå. En dylik åtgärd står
i överensstämmelse med den för kostnadsfördelningen mellan kronan och
staden eftersträvade huvudprincipen om åstadkommande av största möjliga
likställighet med förhållandena i övriga städer.

Genom de av mig föreslagna avvikelserna från utredningsmannens förslag
i vad avser fördelningen av ärendena mellan kansliavdelningarna och
poliskammaren komma kansliavdelningarna att handlägga en del ärenden
av poliskammarnatur medan poliskammaren å sin sida tilldelas vissa länsstyrelseärenden.
Vid beräknandet av personalbehovet har jag ansett dessa
ärenden i huvudsak kompensera varandra. Vissa trafikärenden av länsstyrelsenatur,
som jag föreslagit förlagda hos poliskammaren, motsvaras dock
icke av ärenden av poliskammarnatur vid kansliavdelningarna. Denna åtgärd
har föranlett mig att något minska den personal, vilken eljest skulle ha
erfordrats på kansliavdelningarna. Emellertid torde motsvarande personalökning
icke komma att inträda för poliskammaren, enär denna även bortsett
från avgöranderätten måste räkna med personal för det utredningsarbete
beträffande ärenden av denna natur, som ankommer på poliskammaren
i egenskap av polismyndighet. Vid bedömandet av kostnadsfrågan
bör även tagas i beräkning, att statsverket — liksom redan nu är fallet —
kommer att bära kostnaderna för ett flertal ärenden av magistratsnalur,
främst överexekutors- och firmaärenden. Någon ersättning från stadens sida
för dessa ärenden — vilken ifrågasatts av statskontoret — anser jag ej böra
ifrågakomma, i varje fall icke i detta sammanhang. Skulle däremot, vid ett
eventuellt framtida övertagande från kronans sida av vissa magistratsgöromål
från städerna över huvud, fråga uppkomma om viss ersättning från
städernas sida till statsverket, bör spörsmålet om Stockholms stads ersättningsskyldighet
kunna upptagas till en förutsättningslös prövning oavsett
att kronan redan tidigare haft att svara för kostnaderna för vissa av dessa
ärenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

79

Såsom utredningsmannen och statskontoret föreslagit synes även den till
staden under femte huvudtiteln utgående ersättningen om 12 200 kronor om
året för »avlöning åt stadens exekutionsbetjäning» böra upphöra att utgå i
och med den nya organisationens ikraftträdande. Beträffande skälen för indragandet
av statsbidraget — vilket tillkom år 1885 i samband med att staden
övertog kostnaderna för stadsfogdekontoret — hänvisar jag i tillämpliga
delar till vad jag nyss anfört beträffande bortfallandet av ersättningen för
kronouppbördsverket.

Jag föreslår alltså att — med undantag av indragning utav vissa nu till
staden utgående statsbidrag — omorganisationen av överståthållarämbetet
icke må föranleda några ersättningar mellan kronan och staden utan att
kostnaderna för överståthållarämbetet skola helt åvila statsverket samt kostnaderna
för de föreslagna mantals-, uppbörds- och indrivningsverken ävensom
poliskammaren helt bestridas av staden.

IX. Övergångsanordningar m. m.

1. Avlönings- och pensionsförhållanden.

Förslag.

överståthållarämbetet framhåller, att särskilda övergångsanordningar i
fråga om avlönings- och pensionsförmåner erfordras för den personal, som
kommer att övergå från nuvarande anställning å kommunens stat till den
nya statliga skatteavdelningen. Ämbetet erinrar härvid om vad
överståthållarämbetskommittén anförde i fråga om sådana övergångsanordningar
vid 1942 års omorganisation. Kommittén uttalade härutinnan
följande.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 29 april 1938, med tillämpning från
och med den 1 april 1938, fastställt ordinarie lönestat för överståthållarämbetet
samt Stockholms magistrat och rådhusrätt, dock ej i fråga om befattningar
i lönegraden B 12 och därunder, ävensom avlöningsreglementen1
för ordinarie samt icke-ordinarie tjänstemän vid vissa av överståthållarämbetets
avdelningar och överståthållarämbetet underlydande institutioner samt
vid Stockholms magistrat och rådhusrätt. Sedermera har Kungl. Maj:t genom
beslut den 9 september 1938 förordnat, att ordinarie lönestaten och
tjänsteförteckningen för överståthållarämbetet för polisärenden skulle från
och med den 1 oktober 1938 erhålla viss ändrad lydelse. Vidare har Kungl.
Maj:t genom beslut den ö maj 1938, med tillämpning från och med den 1
april 1938, fastställt tjänste- och familjepensionsreglementen1 för samma
myndigheter.

Någon skyldighet för personal, underkastad nyssnämnda reglementen, att
övergå till statsanställning, torde icke föreligga. Däremot torde befattningshavare
inom överståthållarämbetet vara pliktig att med bibehållen kommunal
avlöning tjänstgöra å motsvarande befattning inom de å riksstaten upp -

1 Gälla fortfarande.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

lagnu avdelningarna av överslåthållarämbelet. Vidare nia nämnas, att vissa
föreskrifter meddelats beträffande skyldighet för de ordinarie befattningshavarna
att underkasta sig sådana ändringar i avlöningsreglementet, som
genomföras i enlighet med nuvarande statliga lönebestämmelser, dock med
viss begränsning i denna skyldighet för tjänsteman, som vid utgången av
mars månad 1938 innehade ordinarie befattning. Därest sådan tjänsteman
kvarstår i den befattning, han innehade den 31 mars 1938, är han tillförsäkrad
fortgående stigande avlöning (däri inbegripet dyrortstillägg och rörligt
tillägg) enligt 1938 års avlöningsbestämmelser. Befordras sådan tjänsteman
efter nyssnämnda tidpunkt till högre befattning, är han likväl tillförsäkrad
nyssnämnda förmåner enligt 1938 års bestämmelser i sin äldre ordinarie
befattning. Tjänsteman, som blivit ordinarie efter mars månads utgång 1938,
samt extra ordinarie eller extra tjänsteman har icke erhållit några garantier
beträffande avlöningen enligt nuvarande reglemente.

Enligt de sakkunnigas mening är det önskvärt att beträffande polisavdelningens1
personal erhålla så lättillämpliga avlöningsföreskrifter som möjligt.
Enligt vad nyss framhållits torde såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare,
som vid genomförandet av den nya organisationen tillträder
befattning vid politiavdelningen, äga rätt att välja, huruvida han vill underkasta
sig de statliga avlönings- och pensionsbestämmelserna eller kvarbliva
å stadens motsvarande föreskrifter. Därest han väljer det förstnämnda alternativet,
böra de statliga bestämmelserna gälla för honom utan annan inskränkning
än att han skäligen bör för uppflyttning till högre löneklass
enligt de statliga avlöningsbestämmelserna tillgodoföras sådan tjänstgöring,
som tillgodoräknats eller skulle tillgodoräknats honom för avlöningsförhöjningar
i den vid övergången till statstjänst innehavda tjänsten inom överståthållarämbetet.
Likaså bör befattningshavaren i pensionshänseende få tillgodoräkna
sin dittillsvarande anställning inom överståthållarämbetet, dock
icke i vidare män än att befattningshavare, som tillika äger uppbära uppskjuten
livränta från staden, högst må komma i åtnjutande av så stor
pension av statsmedel, som erfordras för att denna jämte livräntan
skall uppgå till full pension enligt de .statliga bestämmelserna. Med en dylik
anordning torde något bidrag från stadens sida till pensioneringskostnaderna
icke böra krävas.

För den händelse befattningshavaren föredrager att även i fortsättningen
vara underkastad de kommunala avlönings- och pensionsbestämmelserna,
skall han formellt kvarstå å kommunens stat och den för honom avsedda
befattningen å riksstaten bör hållas vakant, så länge han innehar sin omedelbart
före omorganisationens ikraftträdande innehavda kommunala befattning.
I dylikt fall bör staten årsvis till Stockholms stad utbetala ett belopp
motsvarande vad staten skulle hava utgivit till befattningshavaren i fråga,
därest denne i stället varit underkastad de statliga löne- och pensionsbestämmelserna.
Det synes lämpligt att i anmärkning till personalförteckningen
intages föreskrift i nu angivna hänseende. Denna rätt att kvarbliva å de nuvarande
kommunala avlönings- och pensionsbestämmelserna bör givetvis endast
tillkomma befattningshavarna i samband med ikraftträdandet den 1
januari 1943 av den föreslagna omorganisationen. Uppkommer efter nämnda
tidpunkt fråga om tillsättande av befattning vid politiavdelningen, bör avsteg
från de statliga löne- och pensionsbestämmelserna icke ifrågakomma i

1 Under riksdagsbehandlingen av omorganisationsförslaget ändrades avdelningens namn
till andra kansliavdelningen.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 192.

81

vidare mån än att även i delta fall lillgodoräkning i pensionshänseende bör
medgivas enligt samma grunder som förut förordats för den som övergår
på de statliga bestämmelserna redan vid nyssnämnda tidpunkt. Ej heller i
detta fall ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att ersättning från stadens
sida skall utgå till staten för pensioneringskostnaderna.

Beträffande de av kommittén sålunda föreslagna övergångsanordningarna
anförde chefen för socialdepartementet (proposition nr 115/1942).

I princip böra befattningshavarna å politiavdelningen bliva i avlöningsoch
pensionshänseende underkastade de bestämmelser, som i allmänhet gälla
för befattningshavare i statens tjänst. För den personal, som övergår från
nuvarande anställning å kommunens stat till befattning å politiavdelningen,
bliva emellertid vissa särskilda övergångsbestämmelser erforderliga.

1 likhet med vad de sakkunniga föreslagit förordar jag, att såväl ordinarie
som icke ordinarie befattningshavare, vilken vid genomförandet av
den nya organisationen tillträder befattning vid politiavdelningen, tillerkännes
rätt att välja om han vill underkasta sig de statliga avlönings- och
pensionsbestämmelserna eller om han vill kvarstå å kommunens stat. I förra
fallet böra rörande rätt att tillgodoräkna dels tjänstetid för uppflyttning i
högre löneklass dels ock tidigare anställning i överståthållarämbetet för erhållande
av pension gälla de bestämmelser i ämnet, som de sakkunniga föreslagit.
I det senare fallet bör han kvarstå å kommunens stat och den för
honom avsedda befattningen å riksstaten hållas vakant så länge han innehar
Sin omedelbart före omorganisationens ikraftträdande innehavda kommunala
befattning. I detta fall bör staten årsvis till staden gälda ett belopp
motsvarande lön, rörligt tillägg och kristillägg under hela året för en befattningshavare
i motsvarande lönegrad och löneklass i statens tjänst.

Därest befattningshavare, som kvarstår å kommunens stat, förordnas att
uppehålla högre statlig befattning, bör vikariatsersättning beräknas på
samma sätt, som om den högre tjänsten tillhört motsvarande lönegrad i det
kommunala avlöningsreglementet.

Rätten alt kvarstå å kommunens stat bör — såsom de sakkunniga föreslagit
— blott tillkomma befattningshavare i samband med ikraftträdandet
av den nya organisationen. För den, som vid senare tidpunkt tillträder befattning
vid politiavdelningen, böra vanliga avlönings- och pensionsbestämmelser
gälla, dock med det undantag att även i sådant fall vederbörande
bör få i pensionshänseende tillgodoräkna sig sin dittillsvarande anställning
i överståthållarämbetet efter samma grunder som den, vilken redan vid organisationens
ikraftträdande övergår på de statliga bestämmelserna.

Mot vad departementschefen föreslagit framställdes ingen erinran från
riksdagens sida.

överståthållarämbetet förordar, att nu angivna övergångsanordningar erhålla
motsvarande tillämpning beträffande den personal, vilken vid skatteverkets
omorganisation från nuvarande anställning å kommunens stat övergår
till befattning vid den nya skatteavdelningen.

För att undanröja eventuellt uppkommande tvekan om vilka tjänster, som
skola anses motsvara varandra i vad angår taxeringsavdelningen, där nya

Bihnng till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 192. ö

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

tjänstetitlar föreslagits i stor utsträckning, åberopar överståthållarämbetet
nedanstående tablå:

Befattning å skatteverkets
avdelning.

Taxeringsintendent
Taxeringsinspektör

Förste revisor
Revisor

Kammarskrivare
Amanuens
Amanuensaspirant

Utredningsmannen framhåller, att ett avsevärt antal av de på kansliavdelningarna
föreslagna nyinrättade befattningarna för handläggning av de trafikärenden,
som överflyttats från poliskammaren, torde komma att besättas
med från poliskammaren till kansliavdelningarna överförd personal. Beträffande
erforderliga övergångsanordningar för den personal, som sålunda
övergår från nuvarande anställning å kommunens stat till det statliga överståthållarämbetet,
förordar utredningsmannen enahanda övergångsbestämmelser,
som föreslagits av överståthållarämbetet för skatteverkets personal.

Yttranden.

Stockholms stads tjänstenämnd anför bland annat följande.

Nämnden anser, att den rätt till visst statsbidrag, som synes böra tillkomma
staden i de fall, då under de kommunala bestämmelserna kvarstående
tjänsteman avgår med rätt till tjänstepension eller livränta eller då
familjepension efter dylik tjänsteman kommer att fastställas, i någon form
bör komma till uttryck i övergångsbestämmelserna. Sådant bidrag bör enligt
nämndens mening med tillämpning av statliga bestämmelser beräknas
med hänsyn tagen till den tid, varunder tjänstemannen fullgjort tjänst vid
den statliga skatteavdelningen.

1946 års kommunala skatteverks kommitté upptager till behandling frågan
om skyldigheten för skatteverkets personal att i och med tillkomsten
av den statliga skatteavdelningen och de av kommittén föreslagna, ur överståthållarämbetet
utbrutna kommunala verken övergå från nuvarande anställning
till befattningar vid den nya avdelningen och de nya verken. Kommittén
anför härom bland annat följande.

Befattningarna i skatteverket äro upptagna å kommunens stat men befattningshavarna
äro anställda vid överståthållarämbetet. I sitt betänkande
ansluter sig ämbetet till den uppfattningen, att någon skyldighet för personalen
att underkasta sig de statliga avlönings- och pensionsbestämmelserna

taxerings- Motsvarande befattning vid den statliga
taxeringsavdelningen.

Förste taxeringsintendent
Taxeringsintendent
Förste taxeringsinspektör
Förste taxeringsrevisor
Taxeringsinspektör
Taxeringsrevisor

Amanuens.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

83

icke föreligger, överståthållarämbetet uttalar sig emellertid icke om den
för staden lika betydelsefulla frågan om personalen är skyldig att övergå
till motsvarande tjänst inom de kommunala verken. Kommittén delar den
meningen atl personalen icke är skyldig underkasta sig de statliga avlönings-
och pensionsbeslämmelserna men ifrågasätter, huruvida skyldighet
föreligger för personalen att övergå till motsvarande tjänst inom de kommunala
verken. Om sistnämnda skyldighet icke föreligger för personalen,
förutsätter kommittén emellertid, att befattningshavare är pliktig att med
bibehållen kommunal avlöning och anställningsvillkor i övrigt tjänstgöra
å motsvarande befattning såväl inom den i riksstaten upptagna avdelningen
av överståthållarämbetet som inom de kommunala verken. Hur denna skyldighet
lämpligen bör ordnas torde av Kungl. Maj:t böra bestämmas genom
tillägg till de av ämbetet föreslagna övergångsbestämmelserna.

En ledamot av kommittén anser skyldighet icke föreligga för befattningshavare
vid skatteverket att vid uppdelning av detsamma övergå till motsvarande
befattning inom de kommunala verken och ifrågasätter därför, huruvida
Kungl. Maj:t ägde ålägga befattningshavare att tjänstgöra å sådan befattning.

I sitt yttrande över den kommunala skatteverkskommitténs betänkande
har överståthållarämbetet även berört frågan om skyldigheten för personalen
vid skatteverket att tjänstgöra vid de kommunala verken. Ämbetet anför
bärutinnan följande.

Frågan torde ha praktisk betydelse endast beträffande de ordinarie befattningshavarna
vid skatteverket. Dessa äro i den mån de kvarstå på äldre
stat underkastade bestämmelserna i det den 29 april 1938 av Kungl. Maj:t
fastställda avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän vid vissa av överståthållarämbetets
avdelningar och ämbetet underlydande institutioner samt
vid Stockholms magistrat och rådhusrätt. Enligt 15 § i reglementet skall
tjänsteman vara underkastad såväl de för verket gällande föreskrifterna som
ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som kan bliva honom ålagd i behörig ordning, samt vara skyldig att låta
sig förflyttas till annan befattning, varå reglementet är tillämpligt. I själva
reglementet angives icke, vilka avdelningar av överståthållarämbetet eller
vilka underlydande institutioner reglementet är avsett för, men detta framgår
av den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen, som dock i första
hand har till syfte att angiva, till vilken lönegrad varje särskild befattning
hör. Denna tjänsteförteckning kan givetvis ändras genom i vederbörlig ordning
tillkomna beslut, och det finns icke något som antyder, att skyldigheten
enligt 15 § icke skulle gälla även sådana nyinrättade befattningar.
Huruvida den befattning, dit befattningshavare skall förflyttas, tillhör överståthållarämbetet
eller någon under ämbetet lydande institution saknar betydelse
enligt reglementet, som förutsätter att en förflyttning även skall
kunna ske från överståthållarämbetet till magistraten eller rådhusrätten och
omvänt. De föreslagna mantals-, uppbörds- och indrivningsverken torde visserligen
lika litet som de kommunala uppbördsverken i övriga större
magistratsstäder kunna betraktas som magistratsverk men de komma dock
att vara underställda överståthållarämbetet i dess egenskap av länsstyrelse.
Detta torde hland annat framgå av de bestämmelser, som finnas utfärdade
angående länsstyrelsernas tillsyn (iver kronokamrerarna.

84

Kanyl. Maj:ts proposition nr 192.

Föredraganden.

För den ordinarie och icke ordinarie personal, vilken vid överståthållarämbetets
omorganisation övergår från anställning å kommunens stat vid
skatteverket eller poliskammaren till befattning vid det statliga överståthållarämbetet,
bliva vissa övergångsbestämmelser erforderliga. Jag föreslår i
likhet med överståthållarämbetet och utredningsmannen, att enahanda bestämmelser
härvid komma till tillämpning, som för motsvarande fall fastställdes
vid 1942 års omorganisation av ämbetet. Den rätt som då tillerkändes
befattningshavare, vilken valde att underkasta sig de statliga avlöningsoch
pensionsbestämmelserna, att tillgodoräkna sig tidigare tjänstetid för uppflyttning
i högre löneklass bör även gälla för uppflyttning i högre lönegrad,
i den mån reglerad befordringsgång förekommer eller införes.

I likhet med tjänstenämnden finner jag, att beräkningen av staden tillkommande
statsbidrag för pension åt tjänsteman, som kvarstår under de
kommunala pensionsbestämmelserna, bör med tillämpning av statliga bestämmelser
beräknas med hänsyn till den tid, varunder tjänstemannen fullgjort
tjänst vid det .statliga överståthållarämbetet. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda närmare erforderliga föreskrifter härom.

Beträffande slutligen den av tjänstenämnden och överståthållarämbetet
upptagna frågan om skyldigheten för personal på kommunens stat att övergå
till motsvarande befattning inom de ur överståthållarämbetet utbrutna
kommunala verken vill jag endast uttala, att det enligt min uppfattning
icke torde kunna ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser i detta
hänseende.

2, Tidpunkten för genomförandet av omorganisationen.

Överståthållarämbetet anser naturligast, att omorganisationen av skatteverket
äger rum vid ett årsskifte. Sedan statsmakterna fattat eventuellt beslut
om omorganisationen —- vilken av ämbetet förutsattes kunna bliva föremål
för behandling av 1947 års riksdag -— erfordras, att instruktionen för
ämbetet omarbetas, att ändrade bestämmelser utfärdas om ämbetets medelsförvaltning
samt att ny arbetsordning utarbetas för ämbetet. Dessa åtgärder
anser överståthållarämbetet böra kunna vidtagas så snart, att arbetet härmed
icke skall hindra att den nya organisationen träder i kraft redan den
1 januari 1948. Ämbetet påpekar emellertid, att organisationen av de ur
överståthållarämbetet utbrutna kommunala delarna av skatteverket måste
föreligga färdig vid ikraftträdandet.

Överståthållarämbetet framhåller även, att tiden och sättet för lösandet
av ämbetets lokalfråga äger betydelse för fastställandet av tidpunkten för
den nya organisationens tillämpning. Ämbetet hänvisar härvid till en framställning
hos Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder för att garnisonssjuk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

85

husbyggnaden i Stockholm skulle kunna tagas i anspråk för ämbetets samtliga
statliga avdelningar.

Därest det skulle anses böra komma i fråga att låta den föreslagna omorganisationen
träda i kraft redan innan lokalfrågan blivit slutligen löst
framhåller ämbetet, att det icke är möjligt att inrymma skatteavdelningen
i huset Beridarebansgatan 17, dit ämbetets båda kansliavdelningar nu äro
förlagda. Det synes ämbetet under sådana förhållanden icke finnas annat
val än att skatteavdelningen —- i avbidan på de nya lokalernas färdigställande
— inrymmes i de lokaler, som nu disponeras av skatteverket och i
första hand belägna i det av Stockholms stad ägda huset Slottsbacken 6.
Därvid måste avtal träffas med staden om förhyrande av lokalerna. Ämbetet
framhåller dock, att dessa lokaler äro synnerligen otillfredsställande och att
vissa av dem rätteligen icke borde användas som arbetslokaler, ehuru lokalbristen
nödgat därtill. Behörig hänsyn till personalen påkallar därför en
snar ändring i förhållandena, vilket även konstaterats av chefen för medicinalstyrelsen
vid en för några år sedan verkställd inspektion.

Utredningsmannen framhåller, att nya instruktioner för överståthållarämbetet
och poliskammaren bland annat måste föreligga utarbetade före
ikrafträdandet av poliskammarens utbrytande ur ämbetet. Detta ai''bete —-vilket i vad avser poliskammaren bör fullgöras genom stadens försorg —
torde enligt utredningsmannens uppfattning kunna föreligga färdigt till
den av överståthållarämbetet föreslagna tidigaste tidpunkten för ikraftträdandet
av skatteverkets omorganisation eller den 1 januari 1948. Utredningsmannen
påpekar emellertid, att tidpunkten för omorganisationens genomförande
i viss mån är beroende av lösningen av ämbetets lokalfråga, då
de av kansliavdelningarna nu disponerade lokalerna i huset Beridarebansgatan
17 icke äro tillräckliga för att inrymma den nya personal, som föreslagits
för handläggning av de från poliskammaren överflyttade trafikärendena.

Föredraganden.

Jag föreslår, att överståthållarämbetets omorganisation träder i kraft den
1 januari 1948. De åtgärder i fråga om instruktioner, arbetsordningar, personaltillsättningar
in. in., som behöva vidtagas för den närmare organisationen
av ämbetet samt de kommunala skatteverken och poliskannnaren, böra
kunna föreligga färdiga till nämnda lid. Jag förutsätter emellertid, att sådana
befattningshavare, vilkas medverkan är nödvändig för alt förbereda
organisationens genomförande, kunna få tillträda sina befattningar vid tidigare
tidpunkt under budgetåret.

Såsom framgår av propositionen nr 352/194(1 är del avsett all överslåthållarämbetet
efter omorganisationen skall erhålla ämbetslokaler å garnisonssjukliusområdet
på Kungsholmen. Samtliga ämbetets avdelningar utom taxeringsavdelningen
skulle därvid inrymmas i den nuvarande sjukhusbyggna -

86

Kungl. Mcij:ts proposition nr 192.

den medan för taxeringsavdelningen skulle uppföras en eller två nybyggnader
inom sjukhusområdet. Riksdagen har för uppgörande av ritningar
och påbörjande av nybyggnadsarbetet å tilläggsstat I för budgetåret
1946/47 anvisat ett investeringsanslag av eu miljon kronor.

Med hänsyn till att några ytterligare utrymmen icke kunna beredas i de
av kansliavdelningarna nu disponerade lokalerna i statsverkets byggnad Beridarbansgatan
17 torde det vara nödvändigt, att de delar av skatteverket
(skattedirektörens expedition, taxeringsavdelningen och kupongskattekontoret)
samt poliskammaren (bilregister- och körkortsavdelningarna), vilka
skola överföras till överståthållarämbetet, tills vidare provisoriskt inrymmas
i de av dem för närvarande disponerade lokalerna. Dessa tillhöra delvis
Stockholms stad, som under hand förklarat sig villig att ställa lokalerna till
förfogande i avbidan på färdigställandet av överståthållarämbetets nya ämbetshus.
Hyresavtal måste under mellantiden för statsverkets räkning träffas
med vederbörande ägare till lokalerna. Det torde ankomma på byggnadsstyrelsen
att träffa närmare dispositioner härom.

X. Anslagsberäkningar för budgetåret 1947/48.

1 :o) Överståthållarämbetet: Avlöningar.

Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt följande avlöningsstat för
överståthållarämbetet att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren...... It 681: 45

!

Lön

Tj änstgörings-penningar

Summa

4 681:45

5 000: —

2 000: —

4 681: 45

7 000: —

Summa

—

-

11 681:45

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... 207 800:—-

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ..................................... 5 600:—-

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.............. 129 100:—■

5. Särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren: a.

Taffelpenningar till överståthållaren ........ 2 001: —

b. Lönetillökning till överståthållaren .......... 2 317:55

c. Tillfällig löneförbättring till överståthållaren

och underståthållaren ...................... 7 600:— 11 918:55

6. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 45 000: —

Summa kronor 411 100:—-

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Från posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, bestrides utgående arvode till den hos överståthållarämbetet anställde
militärassistenten.

I skrivelse den 29 augusti 1946 har överståthållarämbetet gjort framställning
om anvisande av anslag till ämbetet (kansliavdelningarna) för avlöningar
under budgetåret 1947/48.

Ämbetet föreslår härvid, att anslagsposterna till avlöningar till
överståthållaren och underståthållaren, arvoden och
särskilda ersättningar samt särskilda löneförmåner
till överståthållaren och underståthållaren upptagas
med oförändrade belopp eller respektive 11681 kronor 45 öre, 5600 kronor
och 11918 kronor 55 öre.

Anslagsposten till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän
beräknas av ämbetet till 244 974 kronor, ökningen i förhållande till
innevarande budgetår betingas av — förutom löneklassuppflyttningar
att ämbetet i enlighet med sitt av mig tidigare berörda förslag upptagit 3
extra ordinarie assessorer på ordinarie stat samt samtliga ordinarie kanslister
i lönegraden A 17.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal hemställer överståthållarämbetet om avlöning till ytterligare
4 kontors- och skrivbiträden under hänvisning till den stora ansvällningen
av antalet passärenden. Ämbetet framhåller, att under maj, juni och
juli månader 1944 utgjorde antalet sådana ärenden respektive 130, 138 och
89 och under samma månader 1945 respektive 1 046, 1 624 och 1 243 medan
de för motsvarande månader 1946 ökat till respektive 5 142, 10 249 och
6 937. Av samma skäl begär ämbetet anslag till 7 tillfälliga biträden för
passgöromål mot endast 3 för innevarande budgetar ävensom för anställande
av extra hjälp för utskrift av pass på beting. Till avlöning åt vikarier
räknas med ett belopp av 19 875 kronor mot 12 000 kronor för innevarande
budgetår. Med hänsynstagande härtill samt till det förhållandet att tidigare
på detta anslag upptagna avlöningar åt 3 extra ordinarie assessorer numera
upptagits å den ordinarie lönestaten, beräknar ämbetet anslagsposten i sin
helhet till 139 682 kronor.

För rörligt tillägg räknar ämbetet med ett belopp av 60 000 kronor.

Enligt ämbetets statförslag skulle alltså till avlöningar för budgetåret erfordras
ett belopp av 473 856 kronor.

Utredningsmannen har företagit en uppskattning av de ökade lönekostnader
som årligen komma alt föranledas av det av honom angivna nya personalbehovet
på kansliavdelningarna för handläggning av de från poliskammaren
överflyttade trafikärendena.

För avlöningar till ordinarie tjänstemän har utredningsmannen
räknat med ett belopp av 85 800 kronor och för avlöningar åt
icke-ordinarie tjänstemän med 24 800 kronor, varav 2 500 kronor

88

Kungi. Maj:ts proposition nr 192.

Föredragan

den.

för avlöning av tillfällig personal. För rörligt tillägg har upptagits
17 000 kronor och för kristillägg 18 100 kronor.

Den totala kostnadsökningen för kansliavdelningarna skulle således enligt
utredningsmannens beräkningar komma att utgöra (85 800 + 24 800 +
+ 17 000 + 18 100) 145 700 kronor.

Öv er ståt hållar ämbetet har i sitt betänkande om skatteverkets omorganisation
framlagt beräkningar rörande det årliga anslagsbehovet för den nya
statliga skatteavdelningen efter det den av ämbetet föreslagna organisationen
av avdelningen trätt i kraft.

För avlöningar till ordinarie tjänstemän bär upptagits ett
belopp av 848 200 kronor, inberäknat den föreslagna avlöningsförstärkningen
till chefen för skatteavdelningen, och för avlöningar till ickeordinarie
tjänstemän ett belopp av 242 100 kronor, varav 30 000
kronor avsetts till avlöning åt tillfällig personal.

För rörligt tillägg har beräknats 164 200 kronor och för kristillägg
175 200 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för skatteavdelningen har således uppskattats
till (848 200 -f 242 100 + 164 200 -f 175 200) 1 429 700 kronor.

Överståthållarämbetet framhåller, att vid beräkning av den nettokostnadsökning
för statsverket, som omorganisationen av skatteverket skulle medföra,
böra följande belopp om tillhopa 757 757 kronor avdragas, nämligen
dels det belopp om 680 000 kronor, som statsverket för varje kalenderår
under åren 1944—1948 utbetalar till Stockholms stad för taxeringskostnader,
dels ett likaledes till staden utgående belopp för kostnaderna för vissa
statistiska uppgifter i samband med taxeringen, vilket för år 1945 uppgick
till 21 257 kronor, och dels de av statsmedel bestridda kostnaderna för kupongskattekontoret,
för vilket för budgetåret 1945/46 anvisats högst 56 500
kronor. Å andra sidan räknar överståthållarämbetet med en ökning av statsverkets
kostnader för arvoden till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna
på grund av förslaget att uppdragen som kronoombud i de lokala
taxeringsnämnderna uteslutande skola fullgöras såsom bisysslor. Denna
kostnad beräknas till 50 000 kronor. Vidare bör Stockholms stad erhålla viss
gottgörelse för det biträde vid taxeringen, som enligt taxeringsförordningen
åligger den lokala skattemyndigheten. Härför kalkylerar överståthållarämbetet
med ett approximativt belopp av 80 000 kronor. Allt som allt räknar
således överståthållarämbetet beträffande avlöningar för skatteavdelningen
med en årlig nettokostnadsökning för statsverket av i runt tal 800 000
kronor.

Ännu föreligger icke definitivt förslag till nya bestämmelser i anledning
av den utav statsmakterna i princip beslutade allmänna löneregleringen, som
är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1947. Såsom skett i statsverkspropositionen
torde därför även i förevarande proposition vid beräkningen av an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

89

slagsposterna i de nya avlöningsstaterna de i statsverkspropositionen angivna
provisoriska grunderna böra följas.

I det föregående har jag tillstyrkt, att en omorganisation av överståtliållarämbetet
genomföres från och med den 1 januari 1948. I följd härav böra
olika personalstaler och avlöningsstater få gälla för tiden 1 juli—31 december
1947 och för tiden 1 januari—30 juni 1948. I enlighet med överståthållarämbetets
förslag torde för den senare perioden särskilda stater böra upprättas
för kansliavdelningarna, å ena, och skatteavdelningen, å andra sidan.
Därav följer, att särskild avlöningsstat måste upprättas för överståthållaren
och underståthållaren.

Avlöningsstaten för överståthållarämbetet (kansliavdelningarna) för tiden
1 juli—31 december 1947 beräknar jag på följande sätt.

För avlöningar till överståthållaren och underståthållaren
bör efter halvering upptagas samma belopp som för närvarande
gäller eller 5 840 kronor 72 öre.

Posten till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän är
för innevarande budgetår beräknad till 207 800 kronor. Förslaget om uppförandet
av 3 extra ordinarie assessorer på ordinarie stat samt uppflyttning
av 4 kanslistbefattningar från lönegraden A 15 till A 17 ävensom behovet av
medel till täckandet av kostnaderna för löneklassuppflyttningar medföra,
att posten med utgångspunkt från gällande lönesystem bör ökas med 33 500
kronor till 241 300 kronor. Regleringen av befordringsgången för biträ despersonalen
medför en höjning av posten med 3 100 kronor för avlönande
av ett kontorsbiträde. På grund av den allmänna löneregleringen bör posten
ytterligare ökas med 107 600 kronor. I enlighet härmed bör posten för helt
budgetår upptagas till (241 300 + 3 100 + 107 600) 352 000 kronor. För
tiden 1 juli—31 december 1947 bör alltså anvisas hälften eller 176 000
kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 januari 1947 skall nuvarande militärassistenten
vid överståthållarämbetet åtnjuta ett arvode, motsvarande skillnaden
mellan å ena sidan lön efter löneklassen Oa 12 med pensionsavdrag i
ortsgrupp I jämte rörligt tillägg och kristillägg, som tillkommer befattningshavare
i lönegrad Oa 4 i militära avlöningsreglementet, och å andra sidan
till honom utgående pensionsförmåner jämte kristillägg för beställningshavare
i nyssnämnda lönegrad. Arvodet uppgår med denna beräkningsgrund
till 8 500 kronor. I anledning härav bör posten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. M a j : t, för helt
budgetår beräknas till nämnda belopp, varav här upptages hälften eller i
avrundat tal 4 300 kronor.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
är för löpande budgetår upptagen till 129 100 kronor. Posten bör emellertid
ökas i anledning av förut framlagda förslag om uppflyttning av 2 kanslister

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

från lönegrad Eo 14 till Eo 15 samt inrättande av 4 nya biträdesbefattningar
i högst 4 lönegraden. Härför erfordras ett belopp av 10 200 kronor. Härjämte
torde — med bifall till överståthållarämbetets hemställan om anslagsökning
för tillfälliga biträden och vikarier, för vilka i staten för innevarande
budgetår upptagits ett belopp av 21 900 kronor — böra anvisas ett med 23 000
kronor förhöjt belopp. Å andra sidan bör anslagsposten med hänsyn till
förslaget om överförande på ordinarie stat av 3 assessorer minskas med
30 200 kronor. Posten skulle alltså för helt budgetår böra upptagas
till (129 100 + 10 200 + 23 000 — 30 200) 132 100 kronor. Regleringen av
befordringsgången för amanuens- och biträdespersonal föranleder enligt
gjorda beräkningar för angivna tid ett ökat medelsbehov av cirka 4 000
kronor. Den allmänna löneregleringen påkallar en ytterligare höjning med
74 900 kronor. Posten bör alltså för hela budgetåret uppskattas till ett belopp
av (132 100 + 4 000 + 74 900) 211 000 kronor eller för tiden 1 juli—31 december
1947 till 105 500 kronor.

Särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren
torde i första hand få beräknas till samma belopp
som för innevarande budgetår eller efter halvering 5 959 kronor 28 öre,
därav 1 000 kronor 50 öre för taffelpenningar till överståthållaren, 1 158
kronor 78 öre för löneökning till överståthållaren och 3 800 kronor för tillfällig
löneförbättring till överståthållaren och underståthållaren. Såsom
kompensation för dyrtiden erhålla överståthållaren och underståthållaren
dyrtidstillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg. Kostnaderna härför
bestridas från de under femte huvudtiteln upptagna särskilda anslagen för
sådana tillägg. Från och med nästa budgetår torde medel för dessa utgifter
i stället böra anvisas å överståthållarämbetets avlöningsanslag. För detta
ändamål bör under anslagsposten upptagas en särskild delpost, betecknad
tilläggsför måner till överståthållaren och underståthållaren.
Tilläggsförmånerna uppgå för närvarande till sammanlagt
10 956 kronor för helt år räknat. Med hänsyn till den allmänna löneregleringen
böra förmånerna för en var av befattningshavarna ökas med 1 740
kronor för år. Å delposten bör alltså för helt år anvisas ett belopp av
(10 956 + 1 740 + 1 740) 14 436 kronor, varav här upptages hälften eller
7 218 kronor. Anslagsposten i sin helhet skulle således belöpa sig till
(5 959: 28 + 7 218) 13 177 kronor 28 öre.

För rörligt tillägg bör beräknas 17 000 kronor.

Avlöningsstaten för tiden 1 juli—31 december 1947 skulle alltså enligt
mina beräkningar komma att sluta på (5 840:72 + 176 000 + 4 300 +
105 500 + 13 177: 28 + 17 000) 321 818 kronor.

För tiden 1 januari—30 juni 19 }8 beräknar jag avlöningsstaten enligt
följande.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 192.

91

Överståthållaren och underståthållaren.

Posterna till avlöningar till överståthållaren och underståthållaren
samt särskilda löneförmåner till överståthållaren
och underståthållaren upptagas till samma belopp som
för första hälften av budgetåret eller (5 840: 72 + 13 177: 28) 19 018 kronor.

Kansliavdelningarna.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har
jag för första hälften av''budgetåret beräknat till 176 000 kronor. Jag har
emellertid förut föreslagit, bland annat, att i och med omorganisationen en
kanslistbefattning i lönegraden Eo 15 omändras till ordinarie i lönegraden
A 17. Härför bör beräknas ett belopp av 4 100 kronor, därvid hänsyn tagits
till den löneförhöjning, som betingas av den allmänna löneregleringen. Anslagsposten
bör därför ökas till 180 100 kronor. Den av mig föreslagna nya
personalen torde komma att i huvudsak rekryteras från poliskammaren.
Enligt av mig förordade övergångsanordningar skola befattningshavare, som
övertagas från staden, äga att för lönegrads- och löneklassplacering tillgodoräkna
sig den tid de varit anställda i kommunens tjänst. Med ledning av
under hand inhämtade upplysningar angående tjänstetiden för den biträdespersonal,
som enligt vad nu kan överblickas kommer att överföras till överståthållarämbetet,
torde 10 av de 15 föreslagna biträdena med tillämpning
av de nya reglerna för biträdespersonalens befordringsgång kunna antagas
bli berättigade att den 1 januari 1948 erhålla ordinarie tjänst i lönegraden
A 4. Då flertalet av övriga befattningshavare, som komma att övertagas från
kommunen, vid övergåendet torde ha en längre tjänstgöring hos staden
bakom sig, synas lönerna lämpligen böra beräknas efter näst högsta löneklassen
i vederbörlig lönegrad. Med dessa utgångspunkter uppskattar jag
medelsbehovet för avlöningar till den föreslagna nya ordinarie personalen
till 47 800 kronor. Av den allmänna löneregleringen påkallas en ökning med
21 000 kronor. Till avlöningskostnader för den nyanställda personalen bör
alltså i sin helhet beräknas 68 800 kronor. Nu förevarande anslagspost bör
således upptagas till (180 100 + 68 800) 248 900 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. M a j : t, bör anvisas samma belopp som för första hälften av budgetåret
eller 4 300 kronor.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal har jag för lörsta hälften av budgetaret föreslagit
eu medelsanvisning ä 105 500 kronor. Av den under denna tid anställda
personalen skulle emellertid enligt vad jag förut föreslagit eu befattning
såsom amanuens indragas i och med omorganisationens genomförande. Avlöningen
till amanuensen beräknas till 3 000 kronor. Posten bör därför
minskas med 3 000 kronor till 102 500 kronor. Den nya icke-ordinarie per -

92

Kungi. Maj:ts proposition nr 192.

sonalen kommer uteslutande att bestå av bilrädespersonal, vilkens antal med
ledning av nyssnämnda uppgifter angående den beräknade ordinarie biträdespersonalen
i 4 lönegraden kommer att uppgå till 5. Under hänvisning till
vad jag anfört beträffande beräknandet av löneklass för den ordinarie personalen
torde lönerna för nu ifrågavarande personal böra beräknas efter
lägsta löneklassen i lönegraden Ko 4. Till avlöningar för de 5 biträdena erfordras
med denna beräkning ett belopp av 7 000 kronor. För kostnaderna
för tillfällig personal torde beloppet böra ökas med 1 300 kronor till 8 300
kronor. Med hänsyn till allmänna löneregleringen forde för de nya biträdena
böra beräknas ytterligare 3 900 kronor. För anslagsposten bör således i sin
helhet anvisas ett belopp av (102 500 + 8 300 + 3 900) 114 700 kronor.

För rörligt tillägg beräknar jag 21 800 kronor.

Kansliavdelningarnas avlöningsstat skulle alltså för tiden 1 januari—
30 juni 1948 enligt anförda beräkningar komma att belöpa sig till (248 900
+ 4 300 + 114 700 + 21 800) 389 700 kronor.

Skatteavdelningen.

Under posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra
enligt av mig under hand inhämtade upplysningar rörande tjänsteåldern för
de biträden, som skulle övertagas från staden, avlöningar beräknas för bland
andra 10 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar från och med den 1 januari
1948. Med iakttagande härav och med utgångspunkt från att lönerna till
samtliga befattningshavare böra beräknas efter näst högsta löneklassen i
vederbörande lönegrad uppskattar jag anslagsposten till 400 700 kronor. Av
den allmänna löneregleringen påkallas en ökning med 176 300 kronor. I sin
helhet bör alltså anvisas ett belopp av (400 700 + 176 300) 577 000 kronor.

Vid uppskattandet av anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
personal räknar jag bland annat med ett antal av 31 biträden
i 4 eller lägre lönegrad. Under åberopande av tidigare anförda skäl
torde lönerna för samtliga befattningshavare lämpligen böra beräknas efter
lägsta löneklassen i högsta vederbörliga lönegrad. Med dessa utgångspunkter
bör för avlöningar till den av mig föreslagna icke-ordinarie personalen
upptagas ett medelsbehov av 126 800 kronor. För erforderliga kostnader till
tillfällig personal torde beloppet böra höjas med 15 000 kronor till 141800
kronor. Posten bör med hänsyn till allmänna löneregleringen ökas med ytterligare
78 000 kronor. Vid mina beräkningar har jag ansett mig icke behöva
räkna med kostnader för särskild personal för handläggning av ärenden
rörande allmän omsättningsskatt. I sin helhet får alltså anslagsposten
beräknas till (141 800 + 78 000) 219 800 kronor.

För rörligt tillägg bör upptagas 47 800 kronor.

Med dessa beräkningar skulle alltså skatteavdelningens avlöningsstat för
tiden 1 januari—30 juni 1948 komma att uppgå till (577 000 + 219 800
+ 47 800) 844 600 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

93

Sammanlagda medelsbehovet till avlöningar vid övers tå thållarämbetet för
budgetåret 1947/48 uppskattar jag således till (321 818 + 19 018 + 389 700
+ 844 600) 1 575 200 kronor.

2:o) Överståthållaränibetet: Omkostnader.

Kungl. Maj:t har beträffande användningen av det för innevarande budgetår
anvisade anslaget den 31 maj 1946 fastställt följande omkostnadsstat
att tillämpas under budgetåret 1946/47:

1.

2.

3.

4.

Sjukvård m. m., förslagsvis
Reseersättningar, förslagsvis

Expenser, förslagsvis ......

Publikationstryck, förslagsvis

.............. 2 000: —

.............. 500: —

.............. 55 500: —

............... 1 500: —

Summa kronor 59 500:-—

Av det för expenser upptagna beloppet ha 10 000 kronor avsetts för
bränsle, lyse och vatten samt 45 500 kronor för övriga expenser.

Överståthållaränibetet bar i skrivelse den 29 augusti 1946 gjort framställning
om anslag till ämbetets omkostnader för budgetåret 1947/48. Ämbetet
har härvid föreslagit endast den förändringen i förhållande till gällande omkostnadsstat,
att anslagsposten för expenser för tillgodoseende av det växande
behovet av papper och annan skrivmateriel, blanketter och bokbindning bör
höjas med 2 500 kronor.

Utredningsmannen har föreslagit, att anslaget för omkostnader för kansliavdelningarna
i och med omorganisationens genomförande ökas med ett årligt
belopp av 8 500 kronor, därav för sjukvård in. in. 1 000 kronor, för
expenser 7 000 kronor och för publikationstryck 500 kronor. Därjämte har
utredningsmannen för nyanskaffning av möbler beräknat 10 000 kronor
samt för inköp av 17 skrivmaskiner och en räknemaskin 9 000 kronor.

Beträffande skatteavdelningen har överståthållaränibetet i sitt betänkande
räknat med ett sammanlagt årligt anslagsbehov av 102 000 kronor. För sjukvård
har beräknats 5 000 kronor, för reseersättningar 500 kronor, för expenser
96 000 kronor — därav för bränsle, lyse och vatten 16 000 kronor —
samt för publikationstryck 500 kronor. Ämbetet räknar vidare med att nya
möbler samt skriv- och räknemaskiner måste inköpas för skatteavdelningen
med undantag för kupongskattekontoret. Nu använda möbler på skattedirektörens
expedition och taxeringsavdelningen tillhöra nämligen Stockholms
stad och torde komma att erfordras för de kommunala skatteverken.
Beträffande maskinbehovet räknar ämbetet med 38 skrivmaskiner, 11 additionsmaskiner,
10 multiplikationsmaskiner och 2 dupliceringsmaskiner.
Härav kunna emellertid efter omsättningsskattens avveckling från omsättningsskatteexpeditionen
övertagas 4 skrivmaskiner, 4 additionsmaskiner och

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Föredragan

den.

1 multiplikationsmaskin. Intill dess torde motsvarande antal maskiner böra
förhyras. Engångskostnaderna för inköp av möbler beräknar överståthållarämbeiet
till 150 000 kronor och för inköp av maskiner till 31 000 kronor.

Olika omkostnadsstater torde böra beräknas för tiden 1 juli—31 december
1947 och för tiden 1 januari—30 juni 1948. Därjämte böra, i likhet med
vad som föreslagits beträffande personal- och avlöningsstaterna, för andra
budgethalvåret särskilda stater beräknas för, å ena sidan, kansliavdelningarna
och, å andra sidan, skatteavdelningen.

Omkostnaderna för överståthållarämbetet (kansliavdelningarna) för tiden
1 juli—31 december 1947 beräknar jag enligt samma grunder som för innevarande
budgetår, med undantag av att posten till övriga expenser i enlighet
med ämbetets hemställan torde böra höjas med 2 500 kronor till 48 000
kronor för helt budgetår räknat. Omkostnadsanslaget skulle alltså efter
halvering upptagas till följande belopp:

1.

2.

3.

4.

Sjukvård m. in., förslagsvis .
Reseersättningar, förslagsvis .

Expenser, förslagsvis......

Publikationstryck, förslagsvis

.............. 1 000: —

.............. 250: —

.............. 29 000: —

.............. 750: —

Summa kronor 31 000: —

Av det för expenser upptagna beloppet äro 5 000 kronor beräknade för
bränsle, lyse och vatten samt 24 000 kronor för övriga expenser.

Beträffande omkostnaderna för tiden 1 januari—30 juni 1948 får jag till
en början anföra följande.

Såväl överståthållarämbetet som utredningsmannen ha räknat med engångskostnader
för inköp av möbler och maskiner. Dessa beräkningar torde
dock ha gjorts under förutsättning att de delar av skatteverket och poliskammaren,
som skola ingå i det statliga överståthållarämbetet, komma att
avflytta från små nuvarande lokaler till överståthållarämbetets nya ämbetshus.
Såsom jag förut nämnt har jag emellertid utgått från att ifrågavarande
delar av överståthållarämbetet, intill dess de nya ämbetslokalerna bliva färdigställda,
alltjämt skola kvarbliva i sina nu innehavda lokaler. Någon flyttning
före nästa budgetårs utgång torde under alla förhållanden icke kunna
äga rum. Av avdelningarna brukade möbler och maskiner ägas av Stockholms
stad. Jag förutsätter, att avdelningarna under övergångstiden fortfarande
skola äga bruka dessa inventarier, eventuellt mot särskild hyresersättning.
Eventuell ersättning för nyttjandet av möblerna torde böra ingå i lokalhyran,
för vilken medel böra utgå i annan ordning. Jag har därför med
hänsyn till nämnda förhållanden endast beräknat anslagsmedel för maskinhyra.
Vid beräkning av omkostnaderna behandlar jag kansliavdelningama
och skatteavdelningen var för sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10''/.

95

Kansliavdelningarna.

Anslagsposten till sjukvård in. in. torde böra upptagas till 1500
kronor.

För reseersättningar beräknar jag samma belopp som för första
budgethalvåret eller 250 kronor.

För bränsle, lyse och vatten bör upptagas samma belopp som för första
hälften av budgetåret eller 5 000 kronor. Det för nämnda period upptagna
beloppet till övriga expenser torde i enlighet med utredningsmannens förslag
böra höjas med 3 500 kronor till 27 500 kronor. Därjämte torde komma
att erfordras ett belopp för hyra av maskiner, vilket jag uppskattar till
2 000 kronor. För expenser skulle alltså i sin helhet böra beräknas
(5 000 + 27 500 + 2 000) 34 500 kronor.

Slutligen uppskattar jag utgifterna för publikationstryck till
1 000 kronor.

Omkostnadsanslaget för kansliavdelningarna skulle alltså få beräknas i
enlighet med följande sammanställning:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .

2. Reseersättningar, förslagsvis .

3. Expenser, förslagsvis.......

4. Publikationstryck, förslagsvis

Summa kronor 37 250: —

1 500
250
34 500
1 000

Skatteavdelningen.

För sjukvård m. m. torde böra upptagas 2 500 kronor.

Anslagsposten till reseersättningar beräknar jag till 250 kronor.

Posten till expenser uppskattar jag i enlighet med överståthållarämbetets
beräkningar till 48 000 kronor, varav för bränsle, lyse och vatten
8 000 kronor och för övriga expenser 40 000 kronor. Härutöver bör emellertid
upptagas ett belopp för hyra av maskiner, vilket jag beräknar till
6 000 kronor.

1 sin helhet bör således anslagsposten uppgå till 54 000 kronor.

För publikationstryck slutligen torde få avses ett belopp av
250 kronor.

Anslaget till omkostnader för skatteavdelningen skulle alltså enligt mitt
förslag beräknas sålunda:

1.

2.

3.

4.

Sjukvård m. in., förslagsvis .
Reseersättningar, förslagsvis .

Expenser, förslagsvis......

Publikationstryck, förslagsvis

2 500: —
250: —
54 000: —
250: —

Summa kronor 57 000: —

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Föredraganden.

Det sammanlagda anslaget för omkostnader skulle alltså enligt dessa beräkningar
för budgetåret 1947/48 böra upptagas till (31 000 + 37 250 -j57
000) 125 300 kronor.

3:o) Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för vissa kostnader
för avlöning åt exekutionsbetjäningen m. m.

Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 31 maj 1946 skall anslaget tills vidare

disponeras på följande sätt:

Ersättning till Stockholms stad för avlöning åt stadens exekutions betjäning

enligt Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1885 ........ 12 200: —

Ersättning till Stockholms stad för kronouppbördsverket i staden

enligt Kungl. Maj:ts brev den 17 januari 1816 .............. 11 472: —

Summa kronor 23 672: —

Jag har förut föreslagit, att ifrågavarande ersättningar till Stockholms
stad skola upphöra i och med ikraftträdandet av överståthållarämbetets
omorganisation den 1 januari 1948. Ersättningarna böra därför utgå endast
för tiden 1 juli—31 december 1947 med hälften av ovannämnda belopp eller
respektive 6 100 och 5 736 kronor.

Anslaget torde alltså för budgetåret 1947/48 böra beräknas till 11 836
kronor eller i avrundat tal 11 900 kronor.

XI. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden anfört
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I) godkänna, att överståthållarämbetet den 1 januari 1948
erhåller ändrad organisation i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förut angivna riktlinjer;

II) under förutsättning av Stockholms stadsfullmäktiges
godkännande, för sin del godkänna det mellan överståthållaren
och ordföranden i borgarrådsberedningen i Stockholm
den 16 november 1946 framlagda förslaget till avtal mellan
kronan och Stockholms stad, enligt vilket statsverket åtager
sig att vid nuvarande överståthållarens avgång ur tjänsten
svara för dels överståthållarens och underståthållarens
avlöningar, dels ock underhållet av det s. k. Tessinpalatset
mot att staten erhåller dispositionsrätten till fastigheten;

III) medgiva, att personalförteckningen för överståthållarämbetet
må ändras enligt av mig i det föregående framlagda
förslag;

Kungl. Maj:t.t proposition nr 192.

97

IV) godkänna följande avlöningsstat för överståthållarämbetet
att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1947:

1. Avlöningar till överståthållaren och
underståthållaren:

a. Lön till överståthållaren...... 2 340:72

b. Lön till underståthållaren .... 2 500: —

c. Tjänstgöringspenningar till underståthållaren
.............. 1 000:— 5 840:72

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.............................. 176 000: —

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 4 300: —

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 105 500: —

5. Särskilda löneförmåner till överståthållaren
och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till överståthållaren
....................... 1 000:50

b. Lönetillökning till överståthållaren
....................... 1158:78

c. Tillfällig löneförbättring till

överståthållaren och underståthållaren
.................... 3 800: —

d. Tilläggsförmåner till överståthållaren
och underståthållaren 7 218:— 13 177:28

6. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 17 000: —

Summa kronor 321 818:—;

V) godkänna följande avlöningsstat för överståthållarämbetet
att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1948:

Överståthållaren och under st åt hållar en.

1. Avlöningar:

a. Lön till överståthållaren...... 2 340:72

b. Lön till underståthållaren .... 2 500: —

c. Tjänstgöringspenningar till underståthållaren
.............. 1 000:— 5 840:72

2. Särskilda löneförmåner:

a. Taffelpenningar till överståthållaren
....................... 1 000:50

b. Lönetillökning till överståthållaren
...................... 1 158:78

nihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 192. 7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

c. Tillfällig löneförbättring till

överståthållaren och underståthållaren
.................... 3 800: —

d. Tilläggsförmåner till överståthållaren
och underståthållaren 7 218:— 13 177:28;

Summa kronor 19 018:—;

Kansliavdelningarna.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis ................................ 248 900: —

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 4 300: —

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 114 700: —

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 21 800: —

Summa kronor 389 700: —

Skatteavdelningen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................ 577 000: —

Avlöningar till icke-ordinarie personal .... 219 800: —
Rörligt tillägg, förslagsvis............... 47 800: —

Summa kronor 844 600:—;

VI) under V a huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa
dels till överståthållaråmbetet: Avlöningar ett förslagsanslag
av.......................... kronor 1 575 200: —

dels till överståthållaråmbetet: Omkostnader ett förslagsanslag
av........................... kronor 125 300: —

dels ock till Överståthållaråmbetet: Ersättning till Stockholms
stad för vissa kostnader för avlöning till exekutionsbetjäningen
m. m. ett anslag av........ kronor 11 900:—.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj.t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

1.

2.

3.

Ur protokollet:
Nils Hedfors.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

99

Bilaga.

Förteckning.

över ärendenas fördelning mellan överståthållarämbetets kansliavdelningar

och poliskammare.

Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för överståthållarämbetet den 27 november
1942 och av ämbetet utfärdade arbetsordningar gäller följande ärendesfördelning
mellan första och andra kansliavdelningarna samt poliskammaren.

Första kansliavdelningen.

Till handläggning å första kansliavdelningen höra de ärenden, som angå:

1. Kronans rätt såsom part i rättegångsmål.

2. Riksdagsmannaval.

3. Ändring av huvudstadens område eller den kyrkliga indelningen inom
huvudstaden.

4. Åtgärder, vilka enligt lagarna om kommunalstyrelse i Stockholm och
församlingsstyrelse därstädes åligga överståthållarämbetet.

5. överståthållarämbetets befattning med stadsfogdekontoret, rannsakningsfängelset,
fastighetsregisterkontoret och medlare i äktenskapstvister.

6. Reglementen för auktionsverk och föreningar av näringsidkare.

7. Sparbanker.

8. Jordbrukets kreditkassor.

9. Erkända skatteförmedlingskassor.

10. Stadsplane- och byggnadsväsendet (byggnadsärenden, som huvudsakligen
avse tillämpning av gällande bestämmelser om civilt luftskydd tillhöra
andra kansliavdelningen).

11. Fastighetsbildning och åtgärder enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

12. Folkpensionering.

13. Allmänna arvsfonden.

14. överståthållarämbetets åligganden såsom överexekutor.

15. Fattigvård med undantag av ärenden rörande omhändertagande enligt
02 § andra stycket lagen om fattigvården samt åtgärder enligt 72 eller
75 § samma lag (tillhöra poliskammaren).

10. Besvär rörande vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd.

17. Ersättning av kostnad för vård enligt barnavårdslagen ävensom förskottering
av underhållsbidrag till barn.

18. Barn utom äktenskap.

19. Häktade.

20. Straffs befordran till verkställighet samt avlämnande av förteckningar
över häktade och fångar.

21. Expropriation.

22. Fördelning av medel, som nedsatts enligt vattenlagen, lagen om återköpsrätt
till fast egendom och lagen om inteckningshavares rätt till betalning
ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

23. Lösöreköp.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

24. Anteckning i handels-, närings-, försäkrings- och föreningsregistren.

25. Anmälningar om anläggning eller övertagande av boktryckeri samt
gårdfarihandel.

26. Intyg om förlagsinteckning.

27. Statistiska uppgifter från näringsidkare.

28. Sliftelseurkund för aktiebolag.

29. Främmande trosbekännare och deras religionsutövning.

30. Förvärv av fastighet för utländsk undersåte, bolag, förening eller stiftelse.

31. Förvärv åt eller avliändelse från staten eller allmän inrättning aväganderätt
bil fastighet.

32. Tillsyn över stiftelser.

33. Arvsskatt och gåvoskatt.

34. Fullföljdsavgift och kostnadsersättning för fullföljd av talan mot hovrätts
utslag eller beslut.

35. Arvoden åt förundersökare i brottmål och övervakare över villkorligt
dömda.

36. Böter i rättegångsmål, förbrutna medel och allmänna avgifter, som i
sammanhang med straff ådömas.

37. Ersättningar till vittnen och rättegångsbiträde! i brottmål, vittnen enligt
lagen om fri rättegång, tolkar, jurymän, sakkunniga i sjömål samt
vittnen i mål, anhängigt vid utländsk domstol.

38. Statsverket tilldömd ersättning av part i mål, där fri rättegång varit
beviljad.

39. Påförande av, befrielse från samt uppdebitering och redovisning av böter
enligt värnpliktslagen.

40. Bidrag och ersättningar av statsmedel till Stockholms polisdistrikt.

41. Andra utanordningar av statsmedel, som icke ankomma på skatteverket
eller poliskammaren.

42. Medelsförvaltningen i övrigt, såvitt berör kansliavdelningarnas verksamhetsområden.

43. Vård av uppbördssäkerhet.

44. Kontroll å stämpelförsäljning.

45. Valkretsindelningen.

46. Bidrag och lån av statsmedel för anordnande av offentliga samlingslokaler.

47. Namn å kvarter och gator samt adressnumrering.

48. Värnpliktslån.

49. Familjebidrag och familjeunderstöd åt värnpliktiga.

50. Notarius publicus.

51. Förordnande av följande ombud och ledamöter:

a) Ombud hos Stockholms stadshypoteksförening.

b) Ombud hos Stockholms stads bostadskreditförening.

c) Ledamöter i värnpliktslånenämnden.

Andra kansliavdelningen.

Till handläggning å andra kansliavdelningen höra de ärenden, som angå:

1. Allmänna föreskrifter angående ordning, trafik och säkerhet samt reglementen
och taxor enligt § 23 ordningsstadgan för rikets städer.

2. Personal- och organisationsfrågor, som länsstyrelse enligt lagstiftningen
om polisväsendet i riket har att behandla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

101

3. överståthållarämbetets befattning med Stockholms magistrat och rådhusrätt
samt åklagarmyndigheten.

4. Brandväsendet samt vägväsendet utom beträffande tillämpningen av
gatuläggningsordningen för Stockholm (tillhör poliskammaren).

5. Linjetrafik med motorfordon, spårvägstrafik samt besiktningsmän för
motorfordon.

0. Sjö- och lufttrafik.

7. Hälsovård och sjukvård.

8. Barnavård, i den mån handläggningen ej ankommer å första kansliavdelningen
och ärendet icke avser polismyndighet åliggande handräckning
enligt barnavårdslagen.

9. Åtgärder enligt värnpliktslagen, vilka icke ankomma å annan avdelning.

It). Åtgärder enligt inskrivningsförordningen.

11. Försvarsväsendet, civilförsvaret och därmed sammanhängande frågor.

12. Busdrycker, utom såvitt angår utskänkningstidens förlängning för tillfälligt
behov och utskänkning i samband med offentlig tillställning (tillhöra
poliskammaren).

13. Pilsnerdricka och alkoholfria drycker.

14. Lotterier med undantag av sådana, som avses i 2 § och 3 § a) lotteriförordningen
(tillhöra poliskammaren).

15. Tillämpning av butikstängningslagen.

16. Utlännings rätt att här i riket vistas, i den mån handläggningen ej enligt
vad särskilt är stadgat åligger den intendent, som förestår kriminalpolisen,
ävensom utlämning av förbrytare.

17. Bätt för utlänning att inom landet idka handel eller annat näringsyrke.

18. Svenskt medborgarskap.

19. Pass för resa utom riket.

20. Utvandraragenter och deras ombud.

21. Återkallelse av körkort och trafikkort.

22. Alkoholister, sinnessjuka och villkorligt frigivna fångar.

23. Eldfarliga oljor.

24. Giftiga ämnen.

25. Skjutvapen och ammunition samt handel med explosiva varor.

26. Handel med preventivmedel.

27. Handel med vissa begagnade föremål och idkande av pantlånerörelse,
hotell- och pensionatrörelse.

28. Elektriska svagströmsledningar.

29. Jakt och fiske i den män befattning därmed ej tillkommer annan avdelning.

30. Fornminnen och naturminnesmärken.

31. Arbetslöshet.

32. Yrkesmässig utbildning av motorfordonsförare.

33. Förordnande, varom förmäles i 8 § lag 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel
i brottmål.

34. Beslut om tillstånd till åtal eller beslag, varom förmäles i 8 § 2 mom.
förordningen 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel in. m. och
2 § lag 13 juni 1941 om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin.

35. Insamlingar å allmän plats, såframt ej insamlingarna skola ske vid tillställningar,
till vilka polismyndighetens tillstånd erfordras.

36. Statistiska uppgifter från innehavare av fargaltar.

102

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 192.

37. Förordnande av följande inspektörer, besiktningsmän m. fl.:

a) Ångslupsinspektör.

b) Sakkunniga för verkställande av förhör för erhållande av behörighet
som befälhavare eller befälhavares närmaste man å vissa handels-
och fiskefartyg.

c) Besiktningsmän för utskänkningslokaler.

d) Hissbesiktningsmän.

e) Inspektörer över elektriska anläggningar.

f) Besiktningsläkare för minderåriga industriarbetare.

g) Skorstensfejare.

h) Kontrollant över explosiva varor.

i) Polismän, vilka skola utöva tillsyn å motorfordonsbeståndet.

Poliskammaren.

Till handläggning å de av poliskammarens härefter upptagna underavdelningar,
vilka handhava uppgifter av länsstyrelse-, magistrats- eller poliskammarnatur,
höra de ärenden, som angå:

Polismästarens expedition:

1. Offentliga tillställningar och förevisningar, däri inbegripet tävlingar å
allmän väg och gata med motorfordon eller cykel.

2. Tillstånd för utlänningar att giva eller medverka vid offentliga tillställningar.

3. Bevillningsavgifter vid vissa offentliga tillställningar.

4. Användande av barn vid offentliga tillställningar.

5. Användande av barn vid viss försäljning.

6. Tillämpning av gatuläggningsordningen för Stockholm.

7. Utskänkning av rusdrycker under utsträckt tid för tillfälligt behov.

8. Utskänkning av rusdrycker i samband med offentlig tillställning.

9. Lotterier, som avses i 2 § och 3 § a) lotteriförordningen.

10. Anmälan om transport av explosiva varor.

Kansli polisintendentens expedition:

1. Lösdrivare och bettlare.

2. Omhändertagande av egendom enligt 62 § fattigvårdslagen samt åtgärder
enligt 72 ''§ eller 75 § samma lag.

3. Verkställighet av hemsändningsbeslut i fattigvårdsmål.

4. Polismyndighet åliggande handräckning enligt barnavårdslagen och
fattigvårdslagen.

5. Upplag å gata eller annan allmän plats.

6. Handel med apoteksvaror.

7. Offentliga samlingslokaler och icke offentliga filmförevisningar.

8. Isupptagning.

9. Bergsprängning.

10. Innehav av film.

11. Eldbegängelse och flyttning av gravsatt lik eller av aska efter eldbegängelse.

12. Arbetarskydd.

13. Anmälan om olycksfall i arbete.

14. Dödsfall utan föregående sjukdom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

103

15. Skyddskoppympning.

16. Skyltar.

17. Elektriska hissar.

18. Kartrekvisitioner.

19. Rekvisitioner om inköp av vissa kemikalier.

20. Intyg om vandel m. m.

21. Hemställan om handräckning, som ej skall verkställas av annan avdelning.

22. Tillstånd för utlänning att under kringresande eller kringvandring idka
hantverk eller annan hantering.

23. Hittegods.

Trafikexpeditionen:

1. Registrering av motorfordon.

2. Utfärdande av körkort och trafikkort.

3. Tillstånd till annan yrkesmässig trafik med motorfordon än linjetrafik.

4. Stadsbudsväsendet.

5. Debitering, avkortning och avskrivning samt restitution av automobilskatt.

6. Övriga å poliskammaren ankommande åtgärder enligt Irafikförfattningarna,
i den mån handläggningen icke åligger annan underavdelning
inom poliskammaren.

7. Tillämpning av bestämmelserna angående reglering av försäljningen
och förbrukningen av flytande bränslen och smörjoljor.

Poliskamrerarkontoret:

1. Förvaltningen av kommunala medel, som äro anslagna till poliskammaren
och polisdomstolen.

2. Poliskammarens personalärenden.

3. Uppbörd och bokföring av

a) automobilskatt,

b) registreringsavgifter för motorfordon,

c) nedsatta belopp för besiktnings- och skatteskyltar,

d) bevillningsavgifter av utländska handlande och handelsexpediter
samt för utlänningars medverkan vid offentliga föreställningar,

e) jaktvårdsavgifter och lösen för jaktpass samt

f) depositionsmedel.

4. Uppbörd av lösen- och stämpelmedel.

5. Framställningar och yttranden till Stockholms stads polisnämnd och
tjänstenämnd i ekonomiska ärenden rörande polisdistriktet.

6. Upprättande av polisdomstolens saköreslängd.

7. Fördelning av vissa böter m. m. enligt 7 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
in. fl. författningar.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. överståthållarämbetets allmänna ställning och uppgifter ............ 2

II. 1942 års omorganisation av överståthållarämbetet.................. 3

III. överståthållarämbetets nuvarande organisation.................... 6

IV. Fördelningen av kostnaderna för överståthållarämbetet och underlydande

institutioner .............................................. 7

V. Beslut om utredningar angående överståthållarämbetets definitiva uppdelning
på en statlig avdelning (Kungl. Maj:ts befallningshavande,
överståthållarämbetet) och från ämbetet skilda, kommunalavlönade
organ.................................................... 9

VI. Föreliggande utredningar med avseende å principerna för överståthållarämbetets
uppdelning och ämbetets blivande organisation .......... 11

A. Skatteverket.............................................. 11

1. Skatteverkets nuvarande organisation och arbetsuppgifter ...... 11

2. Jämförelse i vissa hänseenden mellan taxeringsförfarandet i Stock holm

och i länen...................................... 13

3. Överståthållarämbetets förslag ............................ 16

4. 1946 års kommunala skatteverkskommittés förslag till organisation

av folkbokföring och mantalsskrivning samt debitering, uppbörd,
redovisning och indrivning av utskylder i Stockholm.......... 21

B. överståthållarämbetet utom skatteverket ...................... 21

Utredningsmannens förslag.................................. 21

Yttranden.................................................. 28

Föredraganden .............................................. 32

VII. Personalfrågor .............................................. 40

A. överståthållaren och underståthållaren ........................ 40

Förslag.................................................. 40

Yttranden................................................ 42

Föredraganden............................................ 43

B. Överståthållarämbetets skatteavdelning........................ 43

Överståthållarämbetets förslag .............................. 43

Sammanfattning av överståthållarämbetets förslag till personalstat

för skatteavdelningen .................................... 56

Yttranden .............................................. 57

Föredraganden............................................ 62

C. överståthållarämbetets kansliavdelningar...................... 65

1. Utredningsmannens förslag................................ 65

Yttranden ............................................ 69

Föredraganden ........................................ 71

2. Av överståthållarämbetet gjorda framställningar i statförslaget för

budgetåret 1947/48 .................................... 73

Yttranden ............................................ 74

Föredraganden ........................................ 74

3. Personalsammanfattning för kansliavdelningarna.............. 76

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 105

Sid.

VIII. Ersättningsfrågor mellan kronan och staden ...................... 76

Överståthållarämbetet och utredningsmannen...................... 76

Yttranden.................................................. 77

Föredraganden .............................................. 78

IX. Övergångsanordningar m. m................................... 79

1. Avlönings- och pensionsförhållanden .......................... 79

Överståthållarämbetet och utredningsmannen .................. 79

Yttranden................................................ 82

Föredraganden............................................ 84

2. Tidpunkten för genomförandet av omorganisationen.............. 84

Överståthållarämbetet och utredningsmannen .................. 84

Föredraganden............................................ 85

X. Anslagsberäkningar för budgetåret 1947/48 ........................ 86

l:o) Överståthållarämbetet: Avlöningar .......................... 86

2:o) Överståthållarämbetet: Omkostnader ........................ 93

3:o) Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms siad för vissa

kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen in. m......... 96

XI. Hemställan ................................................ 96

Bilaga:

Förteckning över ärendenas fördelning mellan överståthållarämbetets
kansliavdelningar och poliskammare .......................... 99

Itilumg till riksdagens protokoll 194-7. / samt. Nr 192. 8

Iduns tryckeri, Esselle ab. Stockholm 191
716318