Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
svenska uppfinnarkontoret; given Drottningholms slott
den 11 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 11
mars 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet
Quensel, anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal.

Under rubriken Statens uppfinnarnämnd äro i riksstaten för innevarande
budgetår uppförda två anslag, nämligen ett förslagsanslag av 55 000 kronor till
administrationskostnader och ett reservationsanslag av 150 000 kronor till undersöknings-
och försökskostnader. Därjämte är i gällande riksstat uppfört
ett anslag av 30 000 kronor till Bidrag till uppfinnarekontoret.

Beträffande av Kungl. Maj:t den 17 maj 1940 och den 12 och 19 juli samma
år meddelade beslut angående anslagens användning hänvisas till statsliggaren
s. 904—905.

I årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkterna 84 och 85)
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 169.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna dels till Svenska uppfinnarkontoret:
Administrationskostnader ett förslagsanslag av 60 000 kronor, dels ock till
Svenska uppfinnarkontoret: Understödjande verksamhet ett reservationsanslag
av 100 000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla detta ärende.

I sin petitaskrivelse för budgetåret 1946/47 upptog statens uppfinnarnämnd
till behandling frågan huruvida nämnden i likhet med övriga i anledning av
kristiden tillkomna organ borde bibehållas i fortsättningen — eventuellt i
förändrad form — eller avvecklas. Nämnden ansåg därvid, att nämnden
borde fortsätta sin verksamhet efter i princip samma grunder som dittills,
över skrivelsen avgåvos yttranden från ett flertal myndigheter och organisationer,
varvid olika meningar kommo till uttryck. För egen del förklarade
jag mig i 1946 års statsverksproposition vid anmälan av anslag till nämndens
administrationskostnader icke vara beredd att taga ståndpunkt till frågan
om nämndens fortsatta bestånd och därmed sammanhängande spörsmål, förrän
en utredning därom blivit verkställd. Genom beslut den 5 april 1946 bemyndigade
Kungl. Maj:t därefter mig att tillkalla högst två utredningsmän
att verkställa ifrågavarande utredning. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade
jag den 9 samma månad såsom utredningsmän regeringsrådet H.
Fransén, tillika ordförande, och byråchefen i patent- och registreringsverket
Å. von Zweigbergk.

Utredningsmännen ha den 20 september 1946 avgivit betänkande med förslag
i ämnet och därvid förordat, att den verksamhet, som nu bedrives av å
ena sidan statens uppfinnarnämnd och å andra sidan uppfinnarekontoret,
med vissa ändringar övertages av ett nytt organ. Detta organ, som förslagsvis
benämnts svenska uppfinnarkontoret, skulle i huvudsak organiseras i anslutning
till det nuvarande uppfinnarekontoret och stiftas genom beslut av
intressenterna i detta. Det nya kontoret skulle ha till uppgift att främja allmännyttig
uppfinnarverksamhet. Dess stadgar skulle fastställas av Kungl.
Maj:t, som avsågs skola utse ordförande och två ledamöter av styrelsen.
Staten skulle bidraga till kontorets administrationskostnader och ställa medel
till förfogande för dess understödjande verksamhet. Under förutsättning att
det nya uppfinnarkontoret kan börja sin verksamhet den 1 juli 1947, föreslå
utredningsmännen, att för budgetåret 1947/48 anvisas dels ett anslag av
60 000 kronor till det nya uppfinnarkontorets administrationskostnader, dels
ock ett anslag av 100 000 kronor till kontorets understödjande verksamhet.

över utredningsmännens förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av
överbefälhavaren, statskontoret, allmänna lönenämnden, kommerskollegium,
patent- och registreringsverket, statens uppfinnarnämnd och ingenjörsvetenskapsakademien.
Vidare ha svenska teknologföreningen, styrelserna för svenska
uppfinnareföreningen och uppfinnarekonloret, svenska patentombudsföreningen,
Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och
kooperativa förbundet yttrat sig i ärendet. Kollegium har överlämnat yttranden
från Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare och handelskammaren
i Göteborg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

3

Hittillsvarande verksamhet till stöd åt uppfinnare.

Utredningsmännen lämna i sitt betänkande först en redogörelse för statens
uppfinnamämnds och uppfinnarekontorets tillkomst, uppgifter, organisation
och hittillsvarande verksamhet. Av redogörelsen må här återgivas följande.

Statens upp finnarnämnd, som inrättades år 1940, har enligt sin
instruktion (SFS nr 476/1940) till uppgift att främja och nyttiggöra uppfinningar
och tekniska uppslag, vilka med hänsyn till deras möjlighet att med
erforderlig snabbhet och rimliga medel tillgodose aktuella behov äro av värde
för folkförsörjningen eller försvarsberedskapen.

Uppfinnamämndens administrationskostnader bestridas helt av statsmedel.
Kungl. Maj:t fastställer stat för nämnden. Denna består av tre utav Kungl.
Maj:t för viss tid eller tills vidare förordnade ledamöter. En av ledamöterna
utser Kungl. Maj:t att tillika vara nämndens ordförande. Nämndens kansli
förestås av en kanslichef, vilken jämväl förordnas av Kungl. Maj:t. övrig
erforderlig kanslipersonal anställes av nämnden. Kungl. Maj:t bestämmer om
ersättning till nämndens ledamöter och kanslichefen. Ersättning till den övriga
personalen bestämmes av nämnden, vilken dock icke utan Kungl. Maj ds
medgivande äger fastställa högre ersättning till någon befattningshavare än
300 kronor i månaden.

Intill den 1 juli 1946 ha till uppfinnarnämnden inkommit sammanlagt
3 744 ansökningar. Det totala antalet av nämnden behandlade ärenden är
emellertid större. I många fall har uppfinnare nämligen omedelbart kunnat
hänvisas till för hans uppfinning intresserat företag.

Nämnden lämnar ekonomiskt bistånd åt uppfinnare i form av understöd,
bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet eller lån. Till bestridande av
kostnaderna härför står ett anslag till undersöknings- och försökskostnader
till nämndens förfogande. Anslagets storlek har varierat något, men det
disponibla beloppet har i regel uppgått till 300 000 kronor årligen. Det ekonomiska
biståndet för undersöknings- och försökskostnader har under tiden
Vr 1940—30/e 1946 omfattat sammanlagt 232 förslag. I tekniskt hänseende
fördela sig de 232 understödda förslagen på följande områden, nämligen försvaret
57 ärenden, civilförsvar och hälsovård 19 ärenden, buänslefrågor 30
ärenden, ersättningsmaterial och ersättningsprodukter 18 ärenden, maskinoch
byggnadsteknik 38 ärenden, jordbruket 48 ärenden samt husligt arbete
22 ärenden. Sammanlagt ha under nämnda tid utbetalats som understöd
960 360 kronor, som bidrag med återbetalningsskyldighet 587 668 kronor samt
som lån 12 267 kronor. Bidrag i form av understöd har alltså utgjort den
viktigaste biståndsformen, under det att hjälp i form av lån spelat den utan
jämförelse minsta rollen. Av de utbetalade medlen har återbetalats ett belopp
av tillhopa 136 138 kronor, nämligen av beviljade understöd 2 336 kronor, av
bidrag med återbetalningsskyldighet 128 730 kronor samt av lån 5 072 kronor.
Understödsverksamheten har i stort sett ökats år från år fram till in -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

gången av budgetåret 1944/45. Därefter visar den emellertid en påtaglig tendens
att avtaga i omfattning.

För att möjliggöra exploatering av i första hand sådana värdefulla uppfinningar,
som eljest icke skulle kunna göras till föremål för industriellt
utnyttjande under anlitande av så att säga normala exploateringsmöjligheter
—- t. ex. på grund av uppfinningens krisbetonade karaktär — har
därjämte lån eller statsbidrag intill utgången av budgetåret 1945/46 kunnat
erhållas från ett av riksdagen för budgetåret 1940/41 anvisat anslag å 3
miljoner kronor till exploatering av vissa uppfinningar. Understöd från detta
anslag beviljades av Kungl. Maj:t efter förslag av uppfinnamämnden. Under
tiden Vt 1940—30/e 1946 ha från anslaget i fråga lån lämnats till exploatering
av sju olika uppfinningar. Sammanlagt har beviljats ett belopp av 481 500
kronor. Av de beviljade lånen ha utbetalats tillhopa 465 116 kronor. På lånebeloppen
ha återbetalats sammanlagt 71 195 kronor.

Uppfinnarekontoret inrättades år 1934. Kontorets ändamål angives
i dess stadgar vara alt »bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet
i frågor, som falla inom området för uppfinningar, dessas patentskydd
och tillgodogörande». Verksamheten går emellertid numera i första hand
ut på att granska och bedöma uppfinningar med hänsyn till deras eventuella
patenterbarhet samt att lämna råd och upplysningar i frågor, som
röra skyddande av uppfinningar.

Kostnaderna för kontorets verksamhet bestridas dels av konsultationsavgifter
dels ock av bidrag från staten och enskilda. För närvarande utgår statsbidraget
med 30 000 kronor. Av detta belopp äro 20 000 kronor avsedda såsom
bidrag till kontorets administration och 10 000 kronor för att bereda kontoret
möjlighet att i ömmande fall erlägga patentansökningsavgifter för värdefulla
uppfinningar och bereda uppfinnare kostnadsfri hjälp med uppsättande
av patentansökningshandlingar. Stat för kontoret fastställes årligen av
Kungl. Maj:t.

Uppfinnarekontoret står under ledning av en styrelse, i vilken ordförande
och suppleant för honom förordnas av Kungl. Maj :t, två ledamöter och suppleanter
för dem av svenska uppfinnareföreningen samt en ledamot jämte
suppleant av en var av svenska teknologföreningen, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och landsorganisationen
i Sverige. Kontorets verksamhet underkastas revision av två revisorer,
av vilka en revisor jämte suppleant förordnas av Kungl. Maj:t samt en revisor
jämte suppleant förordnas av uppfinnareföreningen. Grunderna för
styrelsens sammansättning och revisorernas förordnande ävensom rätten för
Kungl. Maj:t att fastställa stat för uppfinnarekontoret äro samtliga föreskrivna
såsom villkor för kontorets åtnjutande av statsbidrag. Kontorets arbete
ledes av en föreståndare.

Uppfinnarekontorets verksamhet har i omfattning i stort sett ökats, särskilt
under de sista åren. Antalet till kontoret inkomna skrivelser uppgick
under budgetåret 1945/46 till 3 001. Från kontoret utgående skrivelser voro
under samma budgetår till antalet 4 323. Av sistnämnda skrivelser avsågo

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

5

1 178 bedömningar och nyhetsgranskningar av förslag till uppfinningar, 922
upprättande av patentansökningshandlingar samt 816 svaromål på förelägganden
i dylika ansökningsärenden. De registrerade muntliga konsultationerna
uppgingo under budgetåret 1945/46 till ett sammanlagt antal av 1 407,
av vilka 173 voro helt kostnadsfria, 467 betalades med en avgift av 1—2
kronor och 767 betalades med högre avgift.

Det framtida behovet av åtgärder till stöd åt uppfinnare.

Utredningsmännen förklara sig ha kommit till den uppfattningen, att statens
uppfinnarnämnd väl fyllt sina uppgifter och i stort sett motsvarat de
förväntningar, som man vid dess inrättande knutit till densamma. Utredningsmännen
framhålla, att det kunde göras gällande att en verksamhet av
det slag, som uppfinnamämnden hittills bedrivit, överhuvud taget endast
vore motiverad som en beredskapsåtgärd under krigs- och avspärrningstider,
medan en sådan verksamhet helt kunde undvaras under normala förhållanden.
Det vore emellertid påfallande, att alla de organisationer, som
yttrat sig om detta spörsmål i anledning av nämndens petitaframställning för
budgetåret 1946/47 eller direkt till utredningsmännen, varit av den uppfattningen
att en verksamhet till stöd åt uppfinnare borde åtnjuta statens stöd
i en eller annan form även i fredstid. Detta vore tungt vägande. Utredningsmännen
hade också kommit till det resultatet, att statens medverkan i någon
form erfordrades även i fortsättningen. Som motivering härför anföra utredningsmännen
följande.

Först och främst är det ett ofta framhållet faktum, att svenskarna i stor
utsträckning ha en naturlig teknisk begåvning. Detta visar sig bland annat
i ett utbrett intresse för uppfinningar och andra tekniska uppslag, ett intresse
som måste anses befinna sig i stigande. Stora industrier ha byggts
upp på inhemska uppfinningar, och det är överhuvud taget av ej ringa vikt
för hela den svenska samhällsekonomien, att uppfinnarverksamheten planmässigt
organiseras och gjorda uppfinningar rätt tillvaratagas.

Utan tvivel är det så, att flertalet uppfinningar av betydelse numera framkommer
som resultatet av systematiskt utvecklingsarbete vid olika företag

— enskilda eller allmänna — eller vid de särskilda forskningsinstituten, som
på sistone blivit allt fler. Man kan räkna med att uppfinningar av detta slag

— och överhuvud taget uppfinningar, som göras av arbetstagare vid ett företag
och falla inom dess verksamhetsområde — i allmänhet bliva på ett tillfredsställande
sätt omhändertagna vid företaget eller institutet. Där finns i
regel erfarenhet och sakkunskap samt de erforderliga tekniska hjälpmedlen.

Undantagslöst gäller dock ej det nu sagda. Eu uppfinning kan ha framkommit
vid ett mindre företag, som saknar resurser att vidare utveckla den.
Det kan vidare vara så, att man vid företaget saknar förståelse för uppfinningen
eller intresse för densamma, det senare särskilt i fall, där en betydande
omläggning av den hittillsvarande driften skulle bliva nödvändig. Även
i andra fall kunna förhållandena vara sådana, att man ej kan räkna med
att eu arbetstagares uppfinning tillvaratages i samförstånd med företaget.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

Framför allt är det emellertid ett problem, hur man skall kunna sörja
för utveckling och exploatering av uppfinningar och uppslag av personer,
som ej äro knutna till något särskilt företag, s. k. fria uppfinnare. Meningarna
kunna vara delade om den fria uppfinnarverksamhetens ekonomiska
betydelse för vårt samhälle. Ostridigt torde dock vara, att ett avsevärt antal
uppfinningar av detta slag göras och att åtminstone vissa av dem visat sig
vara av stor betydelse.

En fri uppfinnare, som redan gjort sig känd i denna egenskap och nått
goda förbindelser med näringslivet, kan ha stor utsikt att få sina uppfinningar
tillvaratagna utan att utomstående behöva ingripa. I regel sakna emellertid
de fria uppfinnarna möjlighet att på egen hand eller genom näringslivets
vanliga kanaler få uppfinningar och uppslag beaktade, utexperimenterade
och industriellt exploaterade. Detta är också ganska naturligt.

Mellan en uppfinnings koncipiering och dess bringande i sådant skick, att
den kan läggas till grund för industriell tillämpning, är vägen i allmänhet
lång. Den ursprungliga uppfinningstanken måste först närmare utformas
och utvecklas. Vidare måste i regel finnas en arbetande modell eller ha utförts
en serie experiment rörande uppfinningen, innan man alls kan göra
någon beräkning av dess industriella användbarhet och värde. Detta kräver
både tid och kostnader. Uppfinnaren själv har i allmänhet ej de erforderliga
resurserna. Även om han själv skulle kunna utföra experimentarbetet,
förutsätter detta dock normalt, att han får medel till sitt uppehälle under
den tid, som åtgår härför.

Å andra sidan är det rimligt, att ett företag endast undantagsvis finner
sig kunna nedlägga tid och pengar på att utveckla uppslag av utomstående.
I den mån man eljest anser sig böra summariskt granska uppslaget, innan
det avvisas, innebär detta ur företagets synpunkt ett bortkastat arbete. Det
var åtminstone före uppfinnarnämndens inrättande ej heller ovanligt, att en
uppfinnare kunde vända sig till en hel rad enskilda företag eller allmänna
förvaltningar med samma negativa resultat. Här är det för näringslivet värdefullt
med ett centralt organ, till vilket man kan hänvisa. Inom ett sådant
kan uppnås rutin i granskningen och lämpliga behandlingsmetoder gentemot
uppfinnarna. Detta kan också behövas. Det kan lätt hända, att uppfinnaren
ej är rätte mannen att klart framlägga sin uppfinning och föra vidare
underhandlingar angående densamma. I)en frie uppfinnaren hör ofta till
vad man kallat teknikens konstnärer. Han kan brista i smidighet och lida
av en viss misstänksamhet gentemot yttervärlden. Men bortsett härifrån kan
det för uppfinnaren vara svårt att på egen hand nå kontakt med det rätta
företaget. Misstag härvidlag kan vålla, att ett i och för sig gott uppslag ej
alls eller ej till fullo blir utnyttjat. Här fyller en sakkunnig central en funktion
till nytta både för samhället och för den enskilde uppfinnaren.

För här ifrågavarande verksamhet till främjande av uppfinnarväsendet
tala också sociala skäl. Inom vårt samhälle strävar man allt mer efter att begåvningar
på olika områden skola hjälpas fram och få sin chans, oberoende
av personlig ekonomi. Detta har sin tillämpning även på uppfinnarbegåvningarna.
Genom förmedling av ett sakkunnigt organ kunna dessa för övrigt
ledas bort från ofruktbara uppslag, så att deras kraft kan ägnas åt värdefullare
arbete. Man brukar i vårt samhälle även söka tillse, att enskilda i
svag ekonomisk ställning ej ställas utan hjälp i förhållande till en ekonomiskt
övermäktig motpart. Det har otvivelaktigt förekommit, att uppfinnare av
okunnighet och nöd drivits till ofördelaktiga uppgörelser om tillgodogörande
av deras uppfinningar.

Kupgl. Maj:ts proposition nr 169.

7

Utredningsmännen framhålla, att ett organ, som i viss mån fullföljde uppfinnarnämndens
nuvarande verksamhet, således finge anses vara av värde
även under fredstid. Genom ett dylikt organ vunne man ett bättre omhändertagande
av sådana uppfinningar, som ej komme fram inom företag eller forskningsinstitut.
Genom granskningen vid ett dylikt organ utsöndrades snabbast,
effektivast och för samhället billigast de många värdelösa uppslagen. De uppslag,
som ansåges förtjäna avseende, kunde hjälpas fram så långt, att underlag
för prövning av frågan om industriellt utnyttjande vunnes och uppfinnaren
kunde sättas i kontakt med det för utnyttjandet lämpligaste företaget. Det
syntes utredningsmännen påtagligt att stöd från statens sida för ifrågavarande
verksamhet hade sitt fulla berättigande.

Utredningsmännens förslag.

Med hänvisning till vad utredningsmännen anfört rörande det framtida
behovet av åtgärder till stöd åt uppfinnare förorda utredningsmännen, att det
allmänna även under fredstid genom särskilda åtgärder sörjer för att en verksamhet
i viss mån svarande mot den nuvarande uppfinnamämndens tryggas.
Utredningsmännen framhålla, att nästa fråga då bleve om man borde tänka
sig en fortsättning av den nuvarande uppfinnarnämnden, eller om uppgifterna
borde överföras till ett eller flera andra organ. Enligt utredningsmännens
uppfattning tala avgörande skäl för att ett nytt centralorgan
kommer till stånd. Utredningsmännen förorda därför, att ett dylikt inrättas.
Organets uppgift bör enligt utredningsmännens mening vara att främja allmännyttig
uppfinnarverksamhet.

Beträffande det ifrågasatta nya organets organisation anföra utredningsmännen
till en början, att fördelar skulle vinnas, därest en samordning
mellan uppfinnarnämnden och uppfinnarekontoret kunde komma till
stånd. Såsom motivering härtill yttra utredningsmännen.

Både uppfinnarnämnden och uppfinnarekontoret äro inrättningar, till vilka
uppfinnare kunna vända sig för att erhålla råd och bistånd med sina uppfinningar.
Visserligen förete deras verksamhetsområden i princip viss åtskillnad.
Nämnden behandlar uppfinningar ur synpunkten av deras industriella
användbarhet och värde, under det att kontoret framför allt behandlar dem
med hänsyn till möjligheten att erhålla patentskydd. I praktiken företer dock
verksamheten många beröringspunkter. Sålunda måste båda inrättningarna
i stor utsträckning bistå uppfinnarna med att på ett tidigt stadium skriftligen
fixera uppfinningarna på ett någorlunda tillfredsställande sätt, i första hand
genom att upprätta förberedande beskrivningar och ritningar. Därjämte måste
på båda ställena en gallring av de inkomna förslagen och ansökningarna äga
rum. Även i (ivrigt sammanhänga de båda organens arbetsuppgifter. För bedömandet
av en uppfinnings användbarhet och viirde är det givetvis av betydelse,
huruvida uppfinningen kan patentskyddas eller kanske med hänsyn
till tidigare patent ej alls får läggas till grund för industriell tillverkning.

Redan det nu sagda lorde starkt tala för eu samordning av den hittillsvarande
uppfinnarnämndsverksamheten, i den mån den enligt utredningsmännens
förslag skulle fortbestå, med uppfinnarekontorets verksamhet. Därigenom

8

Kunnl. Maj.ts proposition nr 169.

skulle man också vinna den fördelen, att en mer enhetlig översikt erhölles
över uppfinnarverksamheten i dess helhet. Hjälpåtgärder skulle därigenom
lättare kunna sättas in, där de bäst behövdes.

Fördelarna av en samordning skulle kunna bäst utnyttjas genom en verklig
sammanslagning av de båda organen, detta särskilt med hänsyn till personalen.
Fn enhetlig ledning kunde vinnas. Den tekniska personalen kunde
bättre utnyttjas genom att vid behov dirigeras från den ena till den andra
uppgiften, även om man finge tänka sig, att vissa befattningshavare övervägande
komme att syssla med patentspörsmål och andra huvudsakligen med
industriella bedömningsfrågor. Med den större tekniska personalen ökades i
varje fall möjligheten till samarbete och samråd i olika frågor, och man
kunde lättare bland tjänstemännen få personer med kunskap och erfarenhet
från skilda tekniska områden. Även skriv- och vaktpersonal skulle kunna
bättre utnyttjas och kostnader för lokal m. m. nedbringas, varigenom besparingar
skulle möjliggöras.

Angående frågan hur en samordning lämpligen bör ordnas uttala utredningsmännen,
att enligt deras mening övervägande skäl talade för att det
nya organet erhölle en organisation i viss anslutning till vad som nu gällde
om uppfinnarekontoret. Utredningsmännen yttra vidare härutinnan.

Till en början må framhållas, att det ej synes lämpligt att förvandla det
på privat initiativ startade och med framgång arbetande uppfinnarekontoret
till en statlig myndighet. Detta skulle bl. a. medföra vissa svårigheter med
hänsyn till att kontorets ekonomi till avsevärd del bygger på avgifter från
dem, som anlita detsamma.

Men även vad beträffar den del av det nya organets verksamhet, som närmast
svarar mot den nuvarande uppfinnarnämndens, synes en annan organisationsform
än den rent statliga fördelaktig. Uppfinnarnämndens verksamhet
tjänar såväl det allmänna som det enskilda näringslivet och uppfinnarna.
Det är därför naturligt, att en samverkan kommer till stånd. Det är å ena
sidan naturligt, alt staten i viss mån behåller ledning och kontroll av verksamheten
men att å andra sidan de organisationer, som särskilt kunna anses
företräda uppfinnarna och det enskilda näringslivet, få del i ansvaret för
verksamheten. Det sistnämnda får anses vara värdefullt även ur statens synpunkt.
Man har vid en sUdan organisationsform även anledning förmoda, att
verksamheten kommer att bedrivas i anslutning till önskemålen hos de närmast
berörda intressentgrupperna.

Vad man främst skulle vinna genom åt! ej göra centralorganet rent statligt
skulle vara ökad smidighet efter rådande behov. Man kunde undvika
att låsa fast verksamheten inom snäva gränser. Erforderliga utvidgningar
och inskränkningar i verksamheten kunde lättare genomföras, vilket får anses
vara av stor betydelse, emedan man har anledning räkna med att ärendenas
antal och beskaffenhet kan komma att starkt växla. Även personalfrågorna
kunde lösas på ett smidigare sätt än om befattningshavarna skulle
inrangeras i det statliga lönesystemet. På så sätl skulle bland annat sådana
personalsvårigheter, som uppfinnamämnden tidvis haft att kämpa med, lättare
kunna bemästras.

Det kunde nu invändas, att uppfinnarna kanske ej skulle känna samma
trygghet för opartisk behandling, om de icke hade att göra med ett statsorgan,
där befattningshavarna handla under tjänstemannaansvar. Erfarenheterna
från det nuvarande uppfinnarekontoret giva dock ej anledning att
hysa sådana farhågor. Utvecklingen kan här sägas i första hand bero på
dem, som närmast komma i beröring med uppfinnarna. Det gäller för dem
att upparbeta ett gott renommé. Men naturligtvis bör man även såvitt möj -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

9

ligt söka vinna yttre garantier för en fullt korrekt behandling. Det kan lämpligen
i stadgarna för det nya organet slås fast, att handlingar till inkomna
förslag ej utan sökandens medgivande få utlämnas till utomstående, och alt
den, som till följd av sin verksamhet hos organet vinner kännedom om inkomna
uppfinningar, ej får utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt
mål yppa något därom. Det bör tillses, att dessa bestämmelser klargöras för
dem det gäller.

Det nuvarande intima samarbetet med andra statsinstitutioner bör man
såvitt möjligt söka bibehålla för det nya centralorganets del. I stadgarna
kunde lämpligen inryckas bestämmelse om att organet skall tillhandagå myndigheter
och institutioner med av dem önskade upplysningar och i övrigt
lämna det biträde, som för deras verksamhet erfordras och av organet kan
lämnas. Organet skulle alltså liksom den nuvarande uppfinnarnämnden kunna
tjänstgöra som ett hänvisningsorgan. Å andra sidan är det en viktig förutsättning
för att organet skall kunna fylla sin uppgift att det får rätt att
av statliga myndigheter och institutioner erhålla de upplysningar och det
biträde, som erfordras för organets verksamhet och av vederbörande kunna
lämnas. Särskild föreskrift härom synes kunna lämnas av Kungl. Maj:t.

Utredningsmännen framhålla, att hinder således ej syntes föreligga att för
det ifrågasatta centralorganet välja en organisation, som i mycket överensstämde
med vad som gällde för uppfinnarekontoret.

Utredningsmännen föreslå, att det nya centralorganet benämnes svenska
uppfinnarkontoret. Därigenom skulle sambandet med det nuvarande
uppfinnarekontoret markeras.

Bildandet av svenska uppfinnarkontoret finge, anföra utredningsmännen
vidare, anses främst ankomma på de sammanslutningar, som vore företrädda
i det nuvarande uppfinnarekontoret, nämligen svenska uppfinnareföreningen,
svenska teknologföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverksoch
småindustriorganisation samt landsorganisationen i Sverige. Samtliga
hade förklarat sig villiga att medverka till skapandet av det nya organet. Utredningsmännen
hade därför räknat med dessa sammanslutningar såsom
stiftare av detsamma. Uppfinnareföreningens styrelse hade till utredningsmännen
föreslagit, att även andra sammanslutningar, som redan tidigare
visat ett stort intresse för uppfinnarverksamheten och som kunde draga fördel
av det nya organet, skulle inbjudas att ingå som stiftare. Man hade därvid
nämnt svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges lantbruksförbund, svenska bryggareföreningen och Sveriges
redareförening. Det finge enligt utredningsmännens uppfattning bliva beroende
på initiativ från intressenterna i det nuvarande uppfinnarekontoret,
huruvida nya sammanslutningar skulle anmodas att medverka.

I fortsättningen redogöra utredningsmännen för hur de i huvuddrag tänkt
sig det föreslagna kontorets organisation. Utredningsmännen anföra.

Kungl. Maj:t skulle i styrelsen utse ordförande och ytterligare två ledamöter,
uppfinnareföreningen — såsom ursprunglig initiativtagare till uppfinnarekontoret
och särskilt företrädande uppfinnarintresset — jämväl två ledamöter
samt övriga stiftare vardera eu, varjämte samma antal suppleanter
skulle utses i samma ordning. Om stiftarnas antal blir stort, torde ett särskilt
arbetsutskott böra inrättas. Styrelsen bör i regel blott befatta sig med frågor

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

av mera allmän och betydelsefull natur och endast sammanträda, då anledning
därtill föreligger. De statliga representanterna i styrelsen anses höra få
vissa särskilda befogenheter. Ordföranden bör överhuvud taget mer aktivt
deltaga i verksamheten.

Revisionen av uppfinnarkontorets räkenskaper och förvaltning bör verkställas
av två revisorer, av vilka den ene jämte suppleant för honom förordnas
av Kungl. Maj:t och den andre jämte suppleant utses av uppfinnareföreningen.
Kontorets verksamhet måste av naturliga skäl omgivas med stor
sekretess, varför värdet av verksamheten blir svårt att bedöma. Med hänsyn
till att staten förutsättes komma att lämna ganska betydande bidrag, torde
det därför vara lämpligt, att åtminstone den ståtlige revisorns granskning kan
utsträckas att omfatta jämväl en sakrevision. Härigenom skulle effektivt
kunna tillses, att de av statsmakterna beviljade medlen få avsedd användning.

Kontorets stat bör för varje budgetår fastställas av Kungl. Maj:t. Detta
bör ske på samma sätt som nu beträffande uppfinnarekontoret, så att t. ex.
blott summan av avlöningskostnaderna angives.

Verksamheten bör stå under ledning av en utav styrelsen utsedd föreståndare
med vidsträckta befogenheter. Denne bör inom vissa gränser ha självständig
beslutanderätt och i övriga ärenden vara föredragande inför styrelsen,
statsrepresentanterna i denna eller ordföranden.

Personalens storlek och avlöning bör bestämmas av styrelsen med hänsyn
till behovet av arbetskraft och beräknade inkomster.

Kontoret bör arbeta på eu konsulterande avdelning och en avdelning för
patentärenden samt en gemensam expedition för kassa- och skrivgöromål,
registratur m. in. Det blir av stor vikt för arbetets behöriga gång, att bland
de tekniska befattningshavarna — föreståndaren inräknad — finnes tillgång
till minst en kvalificerad patentingenjör och en kvalificerad konsulterande
ingenjör. I fråga om personalen bör någon fast gräns mellan de båda
avdelningarna icke upprätthållas, även om de tekniska befattningshavarna
i praktiken torde komma att syssla övervägande med göromål tillhörande
endera av avdelningarna.

För den kvalificerade konsultationsverksamlieten bör i första hand anlitas
sakkunskapen inom de statliga myndigheterna o. d. I andra hand bör härtill
användas kunniga och intresserade personer inom de stiftande organisationerna
eller dit anslutna företag. Uppdrag av sådant slag bör kunna honoreras
i de fall, de kräva mer avsevärd tid, varjämte naturligtvis uppkommande
kostnader böra ersättas.

Utredningsmännen, som upprättat ett utkast till stadgar för det nya kontoret,
framhålla, att en utgångspunkt vid upprättandet av utkastet varit att man
så litet som möjligt skulle göra reglementerande bestämmelser utan giva utvecklingen
fritt spelrum. Tanken vore, att de slutliga stadgarna först skulle
godkännas av stiftarna och sedan fastställas av Kungl. Maj:t.

Rörande kontorets uppgift att främja allmännyttig uppfinnarverksamhet
yttra utredningsmännen närmare.

Fn skarp gränsdragning bör göras mellan å ena sidan uppfinningar och å
andra sidan tekniskt-vetenskapliga forskningsuppgifter. De senare böra ej
göras till föremål för prövning av det nya uppfinnarkontoret. Numera finnas
ju ett flertal institutioner och anstalter inrättade för tillvaratagande och utförande
av forskningsuppgifter, och hit böra förslag, som avse dylika uppgifter,
redan från början hänvisas. Dessa inrättningar måste ur alla synpunkter anses
vara bättre utrustade och i övrigt lämpade för handläggning av forskningsuppgifter
än det tilltänkta svenska uppfinnarkontoret. Uppkommer i samband

Kungi. Maj:ts proposition nr 169.

11

med behandling av uppfinning fråga om forskning rörande exempelvis materialproblem,
bör kontoret samråda med statens tekniska forskningsråd eller
annan lämplig organisation.

Under normala förhållanden torde det knappast böra åligga kontoret att
taga några initiativ till uppfinnarverksamhet inom visst eller vissa områden.
Ej heller torde under dess ledning någon dylik verksamhet böra bedrivas.

Kontoret bör kunna behandla inkomna förslag, oavsett uppfinningens karaktär.
Den nu beträffande uppfinnamämnden stadgade begränsningen till
uppfinningar av betydelse för folkförsörjningen eller försvarsberedskapen
saknar berättigande under fredsförhållanden.

Tvärtom kan det förutses, att kontoret normalt endast i ganska ringa utsträckning
kommer att få att syssla med uppfinningar på försvarsområdet.
Först och främst har man väl att räkna med att antalet förslag på detta
område under fredstid ej kommer att bliva stort. Vidare torde kontoret just
beträffande dessa uppfinningar i allmänhet kunna inskränka sig till en summarisk
behandling. Denna bör bedrivas i intim samverkan med militära
myndigheter och inriktas på att den vidare behandlingen normalt helt övertages
av sådan myndighet. Här må särskilt erinras om att efter uppfinnarnämndens
tillkomst inrättats två myndigheter med särskild sakkunskap på
här föreliggande område, nämligen försvarets forskningsanstalt och krigsmaterielverket.
Att uppfinnarkontoret helt skulle underlåta att taga uppslag
på försvarsområdet under behandling och från början hänvisa dem till
militär myndighet synes däremot ej lämpligt. Man har här även att taga
hänsyn till att en uppfinning kan ha både militär och civil betydelse eller
att den kan läggas till grund för en exportindustri, ehuru de inhemska militära
myndigheterna ej ha intresse för densamma. Vid behandling av försvarsuppfinningar
får kontoret givetvis noga tillse, att gällande bestämmelser
om förbud mot yppande av sådana uppfinningar iakttagas.

Till föremål för en liknande mera summarisk behandling böra jämväl
sådana uppfinningar göras, som iiro att hänföra till verksamhetsområden,
där staten intar en dominerande ställning, t. ex. uppfinningar inom telefonväsendet
eller cigarrettillverkningen. Uppfinnarkontoret bör alltså i dylika
fall snarast möjligt träda i förbindelse med respektive fabriksstyrelse och
till denna överlämna uppfinningen.

Vad nu sagts är icke avsett att uppfattas så, alt en uppfinnare, som önskar
få sin uppfinnings användbarhet prövad, skall vara skyldig att först hänvända
sig till svenska uppfinnarkontoret. Önskar vederbörande i första hand
vända sig till visst militärt eller civilt organ, bör detta givetvis stå honom
fritt, och därest organet i fråga är intresserat av uppfinningen, bör detta
självt kunna underkasta uppfinningen granskning på sätt organet finner
lämpligast.

Vidkommande spörsmålet rörande omfattningen av det nya uppfinnarkontorets
verksamhet uttala utredningsmännen, att kontoret i stort sett borde
övertaga de åligganden, som hittills åvilat uppfinnamämnden och del befintliga
uppfinnarekontoret. Kontorets åtgärder skulle således huvudsakligen
bestå i att lämna hjälpsökande uppfinnare upplysningar, råd och vägledning
beträffande tekniska frågor i samband med uppfinnarverksamheten,
möjligheterna att förvärva skydd för uppfinningar, utsikterna att få dom
industriellt utnyttjade, olika former för upplåtelse av nyttjanderätt o. s, v.
samt att med råd och dåd och vid behov med ekonomiskt stöd medverka till
nyttiga uppfinningars utexperimenterande. Utredningsmännen anföra härutinnan.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

Oftast torde uppfinnaren i första hand behöva hjälp med att få uppfinningstanken
nödigt klarlagd och preciserad, t. ex. genom upprättande av
en beskrivning, eventuellt med ritningar. I samband härmed kan lämpligen
eu utgallring ske av uppfinningar, som uppenbarligen äro värdelösa eller
förut kända. 1 fråga om sådan uppfinning bör kontorets vidare medverkan
vägras och uppfinnaren uppmanas att ej offra ytterligare tid och pengar
på densamma.

Finnes grundad anledning antaga, att uppfinningen icke saknar industriell
användbarhet, bör det därnäst i allmänhet bliva fråga om bedömning
av dess patenterbarhet. Kontoret bör därvid, om så önskas, åtaga sig en
preliminär nyhetsgranskning, som dock av praktiska skäl torde få begränsas
till att omfatta svenska patentskrifter; önskar uppfinnaren en mera uttömmande
nyhetsgranskning, får han hänvisas till privat patentbyrå. Om nyhetshinder
icke yppas, bör uppfinnaren alltid uppmanas att söka patentskydd
för uppfinningen samt att för biträde vända sig till något av de praktiserande
patentombud, vilka uppfinnarkontoret anser sig kunna rekommendera.

Uppfinnare, som av ekonomiska eller andra plausibla skäl nödgas själva
ombesörja de med patentansökan förenade åtgärderna, böra emellertid av
uppfinnarkontoret kunna erhålla biträde med uppsättande av vederbörliga
ansökningshandlingar, alltså beskrivningar, patentanspråk och ritningar, vidare
med svaromål i anledning av patentverkets förelägganden, vidtagande
av ändringar i ansökningshandlingarna och dylikt. Patentombudskap i egentlig
mening, innebärande bevakning eller tillvaratagande av uppfinnarens intressen
hos patentverket, bör kontoret däremot icke vara skyldigt att åtaga
sig, liksom kontoret ej heller bör befatta sig med uttagande av patent i utlandet.
Gäller det omfattande patentansökningar, bör kontoret för övrigt även
vad avser svenskt patent som regel endast i fall av medellöshet åtaga sig att
lämna biträde, överhuvud taget bör det tillses, att konkurrens med patentombuden
icke uppstår, utan att kontorets verksamhet på detta område begränsas
till att i huvudsak bistå det klientel, som av ekonomiska förhållanden
eljest är hänvisat att hjälpa sig självt.

Svenska uppfinnarkontoret bör givetvis övertaga det nuvarande uppfinnarekontorets
befattning med fördelning av de statsmedel, som ställas till förfogande
för att i ömmande fall erlägga patentansökningsavgifter för värdefulla
uppfinningar och bereda uppfinnaren kostnadsfri hjälp med uppsättande
av patentansökningshandlingar.

I de fall, där så anses påkallat, bör uppfinnaren upplysas om möjligheten
att söka patent å uppfinningen i utlandet samt eventuellt uttryckligen tillrådas
att — med anlitande av lämpligt ombud •— i god tid vidtaga åtgärder
därför.

Sedan frågan om patenterbarheten prövats och patentansökan eventuellt
ingivits, vidtager i förekommande fall en närmare undersökning av uppfinningens
industriella användbarhet. Åtgärder i detta syfte böra givetvis kunna
ifrågakomma jämväl beträffande uppslag, vilka på grund av exempelvis otillräcklig
uppfinningshöjd icke befinnas böra föranleda patentansökan. Vid
ifrågavarande prövning bör kontoret äga att vid behov konsultera experter
på vederbörligt område, och kontoret bör för detta ändamål upprätthålla
förbindelse med erfarna och kunniga fackmän inom skilda tekniska områden
hos myndigheter, institutioner och företag, utvalda med hänsynstagande
till kravet på diskretion vid behandlingen av överlämnade uppslag. Det blir
en för kontorets föreståndare betydelsefull uppgift att knyta och vidmakthålla
sådana förbindelser, som även i andra avseenden erfordras för kontorets
verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

13

Ger undersökningen positivt utslag, bör kontoret i första hand söka förbindelse
med statlig myndighet eller enskild företagare, som kan tänkas intresserad
av att förvärva uppfinningen i befintligt skick och omhändertaga
dess vidare utveckling. Uppfinningar inom området för försxarsberedskapen
eller eljest inom verksamhetsområden, som domineras av statliga företag,
böra som regel överlämnas till vederbörande myndighet redan på detta stadium.
Motsvarande torde för övrigt gälla beträffande vissa områden, där
verksamheten domineras av enskilt företag. Ifrågavarande kontaktförmedling
på tidigt stadium bör uppfattas som en viktig uppgift för uppfinnarkontoret;
ju förr en uppfinning kommer i rätta händer, desto säkrare bör det vara
att dess möjligheter bliva tillvaratagna.

I allmänhet torde det emellertid icke kunna påräknas, att en företagare
eller myndighet skall befinnas intresserad av att övertaga en uppfinning,
innan dess användbarhet kunnat styrkas medelst demonstration av arbetande
modell eller genom provningsresultat från försöksexemplar av den uppfunna
anordningen. Ofta krävas experiment för närmare utveckling av den framlagda
uppfinningstanken, innan dennas praktiska användbarhet överhuvud
taget kan tagas under bedömande. Även om framställning av modeller och
försöksexemplar samt utförande av erforderliga experiment och provningar
bör ankomma på uppfinnaren själv, så bör uppfinnarkontoret vara honom
därvid behjälpligt med råd och anvisningar angående lämpliga leverantörer,
verkstäder, laboratorier o. s. v. samt med att sätta honom i förbindelse med
sakkunnig person för vidare granskning och rådgivning. Naturligtvis böra
kontorets egna medarbetare i första hand, i mån av tid och sakkunskap, själva
lämna sin medverkan vid detta utvecklingsarbete.

Kostnaderna för experiment, provningar, modeller, expertutlåtande o. s. v.,
som erfordras i samband med en uppfinnings utveckling till det stadium,
där den kan tänkas övertagen av intresserat företag, böra principiellt bestridas
av uppfinnaren själv. Även om denne icke är obemedlad, kunna emellertid
kostnaderna ofta överstiga hans ekonomiska kapacitet. För en allmännyttig
uppfinning bör han då i mån av behov kunna genom uppfinnarkontorets
förmedling, på sätt hittills ombesörjts av uppfinnarnämnden, efter ansökan
erhålla ekonomiskt bistånd i form av anslag till specificerade, kostnadsberäknade
åtgärder. Denna gren av kontorets verksamhet förutsätter, att
staten i fortsättningen ställer till kontorets förfogande ett anslag av samma
natur som det hittills av uppfinnarnämnden förvaltade anslaget till undersöknings-
och försökskostnader.

Uppfinnarkontoret bör icke befatta sig med utvecklingen av en uppfinning
utöver det stadium, vid vilket dess industriella användbarhet kan tillförlitligt
bedömas. Därefter bör kontoret i förekommande fall medverka till
alt uppfinningen kommer till användning genom att hjälpa uppfinnaren alt
nå kontakt med lämpliga företag, lill vilka den kan utbjudas för exploaterande.
Ett önskemål synes vara, att kontoret därjämte, I. ex. i samarbete med
praktiserande affärsjurist med lämplig erfarenhet, kan lämna mindre bemedlade
uppfinnare hjälp med upprättande och tolkning av kontrakt om
upplåtande eller överlåtelse av uppfinning.

När del gäller uppfinning av särskild betydelse för det allmänna torde det
jämväl under normala förhållanden kunna ifrågakomma fall. då stallig medverkan
i form av direkt investering kan finnas lämplig för alt möjliggöra
uppfinningens exploatering. Det synes böra ankomma på uppfinnarkontoret
att i sådana fall väcka förslag härom hos Kungl. Maj:t.

Utredningsmännen behandla härefter spörsmålet om u p p I a ga n d e av
avgifter av dem, som anlita det föreslagna organet. Utredningsmännen

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

framhålla, att uppfinnarkontoret bland annat skulle tjänstgöra som en avlastningsinstitution,
dit myndigheter, inrättningar och företag kunde hänvisa
uppfinnare. För allmän konsultation och för undersökning rörande uppfinningars
industriella användbarhet borde därför avgift ej uttagas av hjälpsökande
uppfinnare. I dessa hänseenden hade kontoret väsentligen att övertaga
den nuvarande uppfinnarnämndens allmännyttiga och därför avgiftsfria
verksamhet. Å andra sidan borde kontoret icke anses skyldigt att bistå
uppfinnare, som befunne sig i så goda ekonomiska förhållanden eller eljest,
t. ex. genom sin tjänst, i sådan ställning, att han kunde på annat tillfredsställande
sätt erhålla erforderlig hjälp. Kontorets befattning med patentskyddsfrågorna
finge väsentligen anses tjäna ett uppfinnarens privata intresse
och borde därför, liksom det befintliga uppfinnarekontorets verksamhet,
vara belagd med avgifter. Någon förändring av därvid för närvarande
tillämpade principer ifrågasattes icke. Kontorets verksamhet borde sålunda
ej bedrivas i affärsmässigt syfte. Å andra sidan vore det rimligt, att verksamheten
lades så, att en avsevärd del av administrationskostnaderna kunde
täckas genom avgifter från dem, som toge kontorets tjänster i anspråk. För
vissa tjänster kunde avgifterna lämpligen sättas till belopp, som helt täckte
kontorets kostnader. Utredningsmännen anföra vidare beträffande avgifterna.

Avgifterna böra fastställas av styrelsen och bestämmas till olika belopp
alltefter arten och omfattningen av biståndet. Givetvis får man tänka sig, att
avgifterna tid efter annan jämkas efter rådande förhållanden. Styrelsen bör
härvid ha fri beslutanderätt. Utvecklingen kan komma att gå därhän, att
kontoret utsträcker sin verksamhet till nya områden och därigenom ökar
sina inkomster. Så har t. ex. styrelsen för svenska uppfinnareföreningen till
utredningsmännen framfört tanken, att man i en framtid delvis skulle kunna
finansiera kontorets verksamhet genom att uppfinnare, som genom kontoret
fått värdefullt stöd för nyttiggörande av sina uppfinningar, lämna kontoret
viss andel av inflytande royalty.

Till en början synes man inom det nya kontoret kunna bygga på de avgiftsbestämmelser,
som gälla inom det nuvarande uppfinnarekontoret, möjligen
med viss jämkning uppåt med hänsyn till inträdande kostnadsstegringar.
Från det allmännas sida är av särskilt intresse, att uppfinnare vid fall av
medellöshet kunna erhålla avgiftsfritt bistånd och eljest vid svag ekonomi
nedsättning i de vanliga avgifterna. Kontorets föreståndare bör äga rätt att
enligt av styrelsen uppdragna riktlinjer medgiva dylika förmåner.

I fråga om det föreslagna kontorets understödjande verksamhet
förorda utredningsmännen, att medel ställas till kontorets förfogande
i form av statsanslag att användas dels som bidrag till undersöknings- och
försökskostnader, dels för bestridande i vissa fall av patentansökningskostnader.
Rörande de olika bidragsformerna uttala utredningsmännen.

Bidrag till undersöknings- och försökskostnader böra liksom
hittills kunna lämnas till uppfinnare, som är i behov därav, för att
bringa en uppfinning av allmännyttig natur i det skick, att dess industriella
användbarhet kan tillförlitligt bedömas.

Bidrag bör principiellt beviljas i form av anslag med återbetalningsskvldighet,
som inträder i den mån uppfinnaren erhåller inkomster av uppfinning -

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

15

en och lämpligen sättes i relation till sådana inkomsters storlek. I särskilda
fall bör återbetalningsplikten kunna omedelbart eftergivas, t. ex. när bidraget
endast avser mindre belopp, när sökanden på grund av uppfinningens natur
ej kan förväntas erhålla nämnvärd inkomst därav, eller när bidraget avser
provning, som huvudsakligen ligger i det allmännas intresse.

Ansökan om bidrag till ifrågavarande kostnader bör åtföljas av arbetsprogram
och specificerad kostnadsberäkning. Om bidrag lämnas, bör uppfinnaren
vara skyldig lämna fortlöpande rapporter om arbetets framskridande.
Kontorets befattningshavare eller av kontoret utsedda personer böra äga rätt
att följa det understödda arbetet och taga del av uppfinnarens i samband
därmed förda räkenskaper i och för nödig kontroll. Bidraget bör utbetalas
successivt mot redovisning över gjorda utgifter. Uppfinnaren bör vidare
åläggas att, när arbetet avslutats, lämna rapport om resultatet, samt att därefter
.göra anmälan, därest inkomster erhållas genom uppfinnings försäljning,
exploatering o. s. v.

Det bör åligga kontoret att förvissa sig om att de medel, som anslagits
för ifrågavarande arbeten, i varje särskilt fall komma till avsedd användning,
vare sig arbetet utföres av uppfinnaren själv eller genom hans eller
kontorets försorg uppdragits åt annan. Även i övrigt bör kontoret bibehålla
god kontakt med uppfinnaren och hans arbete, ända till dess exploateringsfrågan
blivit avgjord. För kontakten med i landsorten verksamma
uppfinnare böra sålunda vid behov resor företagas av befattningshavare eller
styrelseledamöter.

Bidrag till patentansöknings kostnader böra lämnas under
samma förutsättningar, som nu gälla, sålunda för att i ömmande fall erlägga
patentansökningsavgifter för värdefulla uppfinningar och för att i sådana
fall bereda uppfinnaren kostnadsfri hjälp med uppsättande av patentansökningshandlingar.
I kravet på att uppfinningen skall vara värdefull
måste därvid anses ligga bland annat, att den vid preliminär granskning bedömes
som ny och patenterbar.

Ekonomiskt bistånd till uppfinnare skulle sålunda komma att lämnas enbart
av statsmedel. Med hänsyn härtill borde, framhålla utredningsmännen,
de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna ensamma besluta om lämnande
av bidrag ävensom om de närmare villkoren därför, t. ex. beträffande
återbetalningsskyldighetens inträdande, eventuell borgensförbindelse o. s. v.
Härom yttra utredningsmännen vidare.

Dessa ledamöter komma därigenom att fortsätta den nuvarande uppfinnarnämndens
verksamhet, i vad den avser fördelning av anslaget till undersöknings-
och försökskostnader. Utom detta så att säga historiska motiv och
den allmänna synpunkten att statsrepresentanterna i styrelsen närmast böra
ansvara för förvaltningen av statsanslaget till understödsverksamheten tala
även praktiska skäl för ett sådant arrangemang. Den rätt mångtaliga styrelsen
kan icke gärna kallas till sammanträde så ofta som erfordras för
handläggning av understödsfrågorna, vilka för övrigt ofta kunna vara mycket
brådskande. Ur sekretessynpunkt ligger del i uppfinnarnas intresse att
ingivna ansökningar delgivas minsta möjliga antal personer.

Det bör i övrigt ankomma på Kungl. Maj:t atl i samband med alt anslag
ställes bil uppfinnarkontorets förfogande meddela de närmare föreskrifter
för anslagets användning, som kunna befinnas erforderliga.

Utredningsmännen diskutera jämväl frågan om behovet av ett särskilt anslag
till exploatering av vissa uppfinningar. Utredningsmännen erinra om

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

att behovet av ett sådant anslag under den nu gångna krigsperioden varit
relativt obetydligt. Under normala förhållanden skulle enligt utredningsmännens
mening ett sådant anslag sannolikt än mindre tagas i anspråk. Utredningsmännen
säga sig icke vilja bestrida, att skäl kunde anföras för ett dylikt
anslag men ha dock —- särskilt med tanke på den hittillsvarande erfarenheten
— ej kunnat anse skälen tillräckligt vägande. Något särskilt exploateringsanslag
borde därför i fortsättningen icke anvisas, utan borde erforderliga
medel ställas till förfogande genom av riksdagen i varje särskilt
fall beviljat anslag.

Utredningsmännen upptaga slutligen till behandling frågan om det nya
kontorets medelsbehov. Vad först angår administrationskostnaderna
ha utredningsmännen gjort en preliminär beräkning av kontorets utgifter
och inkomster vid den omfattning verksamheten kan väntas uppnå under
budgetåret 1947/48. Utgifterna beräknas komma att under nämnda budgetår
uppgå till 145 000 kronor. De avgifter, som skulle uttagas av de sökande
under samma tid, uppskattas till 65 000 kronor. Vidare anse sig utredningsmännen
kunna räkna med att intresserade organisationer, särskilt
svenska uppfinnareföreningen och Sveriges industriförbund, skola komma att
ekonomiskt bidraga till kontorets verksamhet. Dessa bidrag beräknas till
sammanlagt 20 000 kronor. Den brist, som måste täckas genom statsbidrag
för nästa budgetår, uppskattas följaktligen till 60 000 kronor.

I fråga om kostnaderna för avlöningar m. m., beräknade till 120 000
kronor, anföra utredningsmännen följande.

Styrelsens ordförande, vilken bör vara en i uppfinnarfrågorna väl
förfaren person med ställning, som ger god överblick över hithörande verksamhetsområden,
förutsättes såsom tidigare omnämnts taga aktiv del i kontorets
verksamhet. Hans tid kommer följaktligen att tagas i anspråk för
kontorets ärenden i så stor omfattning, att ett icke alltför obetydligt årsarvode
bör utgå till honom, förslagsvis till ett belopp av i 800 kronor. Motsvarande
gäller, ehuru i mindre grad, för statens Övriga representanter
i styrelsen; för deras del anse utredningsmännen ett årsarvode
av 600 kronor vara skäligt. För övriga styrelseledamöter
torde icke böra ifrågakomma annan ersättning än traktamente för deltagande
i sammanträde såsom nu gäller för uppfinnarekontorets styrelse.

Kontorets föreståndare, som torde böra givas tjänstetiteln direktör,
bör besitta höga kvalifikationer, och hans årslön bör sättas så högt, att verkligt
dugande person kan förvärvas för posten. En årsinkomst på 18 000 kronor
anse utredningsmännen utgöra ett minimibelopp. Närmast under föreståndaren
bör finnas en avdelningschef, vilken — alltefter föreståndarens
utbildning och erfarenhet — bör vara en skicklig patent- eller konsulterande
ingenjör. För denne bör beräknas ett årligt lönebelopp av 14 000
kronor. Personalen i övrigt bör bestå av tekniska befattningshavare, kvinnliga
biträden för kontorsarbete samt vaktpersonal. Antalet tekniska befattningshavare
beräknas till fyra heltidsanställda samt några tillfälligt
eller deltidsanställda. För avlöningar åt denna biträdande ingenjörspersonal
bör upptagas ett årsbelopp av 55 000 kronor. Den kvinnliga
biträdespersonalen uppskattas till fyra biträden, av vilka minst
ett bör vara bokföringskunnigt och svara för den erforderliga bokföringen.
Vaktpersonalen bör tills vidare begränsas till en vaktmästare. Avlö -

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 169.

17

ningar till kontors- och vaktpersonal uppskattas till ett årligt belopp av
23 000 kronor. I här angivna lönebelopp äro inräknade eventuellt utgående
indextillägg. På avlöningsstaten bör slutligen ett belopp på 6 000 kronor upptagas
för bestridande av pensionskostnader och 1 000 kronor för
revision m. m. I sistnämnda belopp inräknas traktamenten åt de styrelseledamöter,
som utses av stiftarna. Avlöningsstaten skulle med dessa beräkningar
sluta på en summa av 120 000 kronor.

Utredningsmännen uppskatta omkostnaderna till ett årligt belopp
av 25 000 kronor. Av detta belopp skulle 2 500 kronor avses för resekostnader.
Övriga poster skulle utgöras av utgifter för hyra, skrivmateriel, telefon, inventarier
in. m.

1 detta sammanhang understryka utredningsmännen, att svenska uppfinnarkontoret
förutsattes komma att vid en omläggning övertaga det upphörande
uppfinnarekontorets tillgångar och skulder. Dess besparingar, för närvarande
uppgående till cirka 30 000 kronor, komme därvid det nya kontoret
till godo såsom lämpligt rörelsekapital.

Vidkommande utgifterna för den understödjande verksamheten
anföra utredningsmännen, att de vid bedömningen av anslagsbehovet
för undersöknings- och försökskostnader funnit en avsevärd nedskärning
gentemot det för innevarande budgetår för ändamålet anvisade anslaget
av 150 000 kronor vara möjlig. Medelsbehovet för nästa budgetår beräknas
sålunda till 90 000 kronor. Utgifterna för erläggande av patentansökningsavgifter
i vissa fall åt medellösa uppfinnare samt för att åt dessa bereda
kostnadsfri hjälp med uppsättande av patentansökningshandlingar uppskattas
till samma belopp som för detta ändamål årligen avsetts sedan budgetåret
1945/46, eller 10 000 kronor. Hela det för den understödjande verksamheten
erforderliga beloppet beräkna alltså utredningsmännen till 100 000 kronor.
Utredningsmännen anföra bland annat angående beräkningen av ifrågavarande
medelsbehov.

Understödsverksamheten bör i jämförelse med verksamheten under tidigare
år inskränkas med avseende på militärtekniska och forskningsbetonade
uppfinningar in. in. Dessa inskränkningar torde endast till mindre del kompenseras
därigenom, att nu gällande inskränkning av understöden till enbart
folkförsörjnings- och försvarsuppfinningar föreslås bortfalla. Å andra sidan
bör anslagsbeloppet icke sättas allttör snävt, exempelvis till vad som i genomsnitt
för år räknat skulle kunna beräknas oundgängligen erforderligt. Eu
viss marginal måste tillmätas med hänsyn till årliga växlingar i behovet och
den betydande spridningen i fråga om individuella bidragsbehov, som måste
väntas och som också erfarenheten från uppfinnarnämnden visat föreligga.

I den man dylik marginal under ett budgetår icke behöver tagas i anspråk,
kan den givetvis tänkas motivera nedsättning i anslaget för följande år.

För att erhålla ett statistiskt underlag för anslagsberäkningen ha utredningsmännen
granskat de fall, där uppfinnarnämnden lämnat ekonomiskt bistånd
lör nu ifrågavarande ändamål, och i anslutning härtill gjort en uppdelning
av dessa fall i huvudsaklig överensstämmelse med de förut föreslagna
förutsättningarna för bistånds meddelande. Utredningsmännen ha därvid med
beaktande jämväl av förut anförda synpunkter kommit till den uppfattningen-
att möjlighet bör beredas uppfinnarkontoret att lämna bistånd i 25—30

llihang till riksdagens protokoll 1947. I samt. Nr 10''.). -J

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

fall årligen. Det erforderliga beloppet kommer att starkt variera i de särskilda
fallen från några hundratal till lika många tiotusental kronor, men
genomsnittet synes kunna beräknas till 3—4 000 kronor. Med hänsyn härtill
anse utredningsmännen, att anslagsbehovet för undersöknings- och försökskostnader
för budgetåret 1947/48 bör beräknas till 90 000 kronor.

Nu ifrågavarande anslag bör enligt utredningsmännens uppfattning i fortsättningen
sammanföras med det anslag, som bör lämnas det nya uppfinnarkontoret
för att patentansökningsavgifter i ömmande fall skola kunna erläggas
för värdefulla uppfinningar av medellösa uppfinnare, och för att dessa
även skola kunna få kostnadsfri hjälp med uppsättande av patentansökningshandlingar.
För nästa budgetår torde liksom för budgetåren 1945/46—
1946/47 10 000 kronor böra beräknas för detta ändamål. Visserligen togs under
budgetåret 1945/46 endast en mindre del av anslagsbeloppet i bruk. Det
synes dock sannolikt, att detta kan förklaras av att uppfinnarna ännu ej i
större utsträckning erhållit kännedom om möjligheterna att erhålla här ifrågavarande
hjälp.

Utredningsmännen framhålla, att medlen inom den föreslagna anslagsramen,
100 000 kronor, borde få disponeras för de angivna ändamålen utan
någon särskild begränsning beträffande det ena eller andra ändamålet, även
om de angivna proportionerna borde betraktas såsom i viss mån vägledande.
Vid sådant förhållande borde det enligt utredningsmännens mening ej vara
erforderligt att ha två skilda anslag. Det gemensamma anslaget borde i likhet
med det nuvarande anslaget för undersöknings- och försökskostnader ha
karaktären av reservationsanslag. Man hade vidare anledning att räkna med
att av det nu till uppfinnarnämndens förfogande stående anslaget till undersöknings-
och försökskostnader ett avsevärt belopp komme att vara oförbrukat
vid ingången av budgetåret 1947/48. Utredningsmännen ansåge, att det
nya kontoret, som komme att få lägga sin prövning efter delvis andra linjer
än uppfinnarnämndens, i stort sett ej borde få denna reservation till sitt förfogande.
Emellertid borde kontoret äga att ur det äldre anslaget anvisa utbetalning
av medel, som nämnden redan disponerat, men där förutsättning för
utbetalning ej tidigare ansetts föreligga. Överhuvud taget finge det ankomma
på kontoret att från nämnden övertaga de ärenden, där behandlingen vid
nämndens upphörande ej vore avslutad. Den hittillsvarande utvecklingen
gåve vidare anledning att antaga, att hos det nuvarande uppfinnarekontoret
vid ingången av budgetåret 1947/48 komme att innestå ett ej ringa belopp,
avsett för bestridande av patentansökningsavgifter m. in. Utredningsmännen
räknade med att detta belopp finge övertagas av det nya kontoret att användas
för avsett ändamål.

Yttrandena.

Utredningsmännens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i praktiskt taget samtliga avgivna yttranden. Framställningar ha
emellertid därvid i en del fall gjorts om jämkningar i förslaget. Handelskammaren
i Göteborg har avstyrkt detsamma. Statskontoret har ifrågasatt

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

19

lämpligheten av den föreslagna organisationsformen för det nya kontoret
och är principiellt av den uppfattningen, att kontoret borde göras helt statligt.

Handelskammaren i Göteborg anför, att uppfinningar av betydelse under
normala förhållanden endast i ytterst sällsynta fall torde komma att bliva
oanvända, därför att möjligheter till deras exploaterande icke funnes. Att
för detta fåtal fall upprätthålla eu institution av uppfinnarnämndens karaktär
syntes knappast rimligt. Om krisförhållanden åter skulle uppkomma,
torde en institution liknande uppfinnarnämnden utan större svårigheter
snabbt kunna inrättas.

Statskontoret, som icke funnit anledning att motsätta sig att statens uppfinnarnämnd
sammanslås med uppfinnarekontoret, förklarar sig icke ha blivit
övertygat om lämpligheten av den organisationsform, som de sakkunniga
valt för det genom sammanslagningen bildade organet. Statskontorets betänksamhet
härledde sig därvid ur den av ämbetsverket tidigare i liknande
fall hävdade uppfattningen, att om en viss verksamhet väsentligen finansierades
av staten, så borde det organ, som utövade verksamheten, i princip
vara statligt. Det föreslagna kontoret borde i enlighet härmed organiseras
som en rent statlig inrättning i likhet med uppfinnarnämnden. Statskontoret
yttrar vidare beträffande denna fråga.

Lösningen av ifrågavarande organisationsproblem kan givetvis bli beroende
av den inställning, nuvarande uppfinnarekontorets intressenter, främst
svenska uppfinnareföreningen, härutinnan intaga. Skulle man på detta håll
motsätta sig ett förstatligande, kunde det, därest icke staten föredroge en
organisation utan enskild medverkan, övervägas att få till stånd en samverkan
med uppfinnarekontoret utan förändring av dess nuvarande karaktär. Såvitt
framgår av den senast fastställda staten för uppfinnarekontoret, åtnjuter delta
bidrag från enskilt håll med 3 000 kronor. Enligt utredningsmännens mening
skulle man efter den föreslagna omorganisationen kunna räkna med sådana
bidrag på sammanlagt 20 000 kronor eller således samma belopp, vartill —-bortsett från anslaget till patentansökningsavgifter och kostnadsfri hjälp åt
uppfinnare — statsbidraget för närvarande uppgår. Såvitt statskontoret kunnat
finna, finnes ingen anledning till att denna höjning av det enskilda bidraget
skulle göras beroende av en sammanslagning med uppfinnarnämnden,
vars verksamhet avser och väl även efter en eventuell omorganisation främst
skulle avse tillvaratagande av för samhället i dess helhet betydelsefulla uppfinningar
och åstadkommande av en avlastning av statliga myndigheters arbetsbörda.
Utredningsmännen ha vidare framhållit, att utvecklingen kunde
komma att gå därhän, att det nya uppfinnarkontoret utsträckte sin verksamhet
till nya områden och därigenom ökade sina inkomster. Förutsättningar
synas således föreligga för att kontorets verksamhet skulle kunna bedrivas
utan statsbidrag. Om så blir fallet, borde kontoret efter avtal med
staten kunna övertaga uppfinnarnämndens granskande och kontaktförmedlande
verksamhet, begränsad på det sätt utredningsmännen föreslagit. Då en
sådan anordning skulle vara till gagn även för uppfinnarna själva, borde det
vara tillräckligt, om staten som kompensation utläste sig alt lämna ett till
visst belopp maximerat bidrag till avlönande av för ändamålet erforderlig
personal. Ärenden rörande understöd av statsmedel till uppfinnare böra avgöras
av eu särskild statens nämnd, i vilken den av Kungl. Maj:t utsedde

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

ledamoten i uppfinnarkontorets styrelse lämpligen kunde fungera som självskriven
ordförande.

Patent- och registreringsverket säger sig finna den föreslagna begränsningen
av svenska uppfinnarkontorets befattning med uppfinnarverksamhet
till sådan av allmännyttig natur i tillämpningen kunna giva upphov till ovisshet
och tvekan. Med hänsyn till den obestämda innebörden av uttrycket allmännyttig
syntes detta vid angivande av kontorets uppgift lämpligen böra
utgå, helst som berörda inskränkning enligt ämbetsverkets mening syntes
opåkallad och skulle kunna medföra, att mindre bemedlade uppfinnare i vissa
fall ej skulle vidare erhålla den hjälp, som hittills stått dem till buds genom
det nuvarande uppfinnarekontoret.

Ämbetsverket ifrågasätter vidare, om det med den föreslagna lönesättningen
kunde visa sig möjligt att knyta önskvärt kvalificerade krafter till kontoret.
Detta gällde särskilt befattningen såsom avdelningschef.

Även statens uppfinnarnämnd anför, att det borde övervägas om icke det
vid angivandet av det nya uppfinnarkontorets verksamhetsområde begagnade
ordet allmännyttig borde utgå såsom innebärande en i vissa fall icke önskvärd
begränsning av kontorets verksamhetsområde. Särskilt gällde detta den
del av kontorets verksamhet, som vore avsedd att bekostas genom avgifter
från de hjälpsökande, d. v. s. kontorets hjälp i patenlärenden. Det borde dock
klart framgå av stadgarna, att kontoret, då det gällde utarbetande av uppfinningar
och understöd härför, endast borde stödja sådana som vid en förberedande
granskning bedömdes vara av tillräckligt värde för det allmänna.

Nämnden framhåller vidare, att den i likhet med utredningsmännen ansåge
att den konsulterande och understödjande verksamheten hos det nya kontoret
borde ledas av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelsemedlemmarna och icke av
styrelsen i sin helhet. Med hänsyn till den grundväsentliga skillnad, som
härigenom skulle uppstå mellan dessa styrelseledamöters och de övrigas uppgifter,
ville dock nämnden för sin del föreslå, att såsom hittills de av Kungl.
Maj :t utsedda ledamöterna finge bilda en nämnd, förslagsvis kallad svenska
uppfinnarkontorets nämnd, som inför Kungl. Maj:t skulle vara ansvarig för
sin förvaltning. Föreskrift härom borde intagas i stadgarna.

Nämnden uttalar i fortsättningen, att utredningsmännen med avseende å
verksamheten vid det föreslagna kontoret icke tillräckligt beaktat en faktor,
som enligt nämndens mening vore av fundamental betydelse, nämligen den
direkta kontakten mellan uppfinnarna samt kontorets ordförande och ledamöter.
Nämnden yttrar härutinnan.

Det uttalas visserligen i förslaget, att ordföranden bör deltaga i arbetet inom
kontoret, men att döma av den samtidigt föreslagna arvodessänkningen till
ungefärligen hälften för ordföranden och till femtedelen för de övriga av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna synes framgå, att utredningsmännen önska
förlägga en betydligt större del av arbetet till de vid kontoret anställda ingenjörskrafterna.
Nämnden finner en sådan anordning olycklig och vill för sin
del framhålla, att just det förhållandet att nämndens ledamöter direkt varit
intresserade i och kunnat följa arbetet vid utarbetandet av större upptin -

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

21

ningar såsom rådgivare och direkt kontaktorgan mellan uppfinnaren och
industrien och de vetenskapliga anstalterna möjliggjort både snabbare arbetstakt
och mera fördelaktiga arbetsvillkor för uppfinnaren än eljest skulle vara
möjligt. Det vore enligt nämndens mening felaktigt alt minska denna viktiga
kontakt, och den kan för sin del icke underlåta att uttrycka den farhågan, att
ärendena därigenom komma att erhålla en mera summarisk behandling i
stället för den nuvarande mera individuella. Detta kommer icke att vara till
fördel för resultaten, och ej heller torde det komma att uppskattas av uppfinnarna,
som otvivelaktigt sätta stort värde på att komma i direkt beröring
med de personer, som i sista hand äro de avgörande i frågan om det ekonomiska
biståndet. Att denna direkta kontakt också för nämndens ledamöter
varit av stort värde är naturligt. De ha därigenom fått tillfälle att intränga
djupare i frågorna än vad som kan ske vid blotta föredragningen av ärendena,
och det har därigenom varit möjligt att anordna effektivaste hjälp utan
överdrivna kostnader. Av utredningsmännen har också omvittnats, att de resultat
som hittills erhållits av uppfinnarnämndens verksamhet nåtts med relativt
små ekonomiska uppoffringar. Anledningen härtill är till stor del att
söka i den individuella behandlingen av ärendena och i det därav följande
intima samarbetet mellan nämndens ledamöter, dess tekniska krafter och
uppfinnarna. Den viktiga tillgång som detta samarbete utgör bör enligt nämndens
mening icke äventyras genom så låga ersättningar, att ledamöterna känna
sig mer eller mindre utomstående och betrakta uppdraget som mera formellt
och fullgjort genom blotta närvaron vid sammanträdena.

Den besparing, som utredningsmännens förslag innebär, är så obetydlig,
att den med all säkerhet många gånger om uppväges genom den mera grundliga
och sakkunniga bedömning, som ärendena kunna underkastas, om den
intima samverkan får bestå. Härtill kommer, att om det arbete, som av nämndens
ledamöter utförts, skall överföras till kontorets tjänstemän säkerligen
eu icke obetydlig ökning av lönekontot måste ske, då dessas arbete måste
anses högst kvalificerat.

Nämnden föreslår därför, att arvodena till statens representanter i svenska
uppfinnarkontoret bibehållas vid de belopp, som nu utgå i statens uppfinnarnämnd,
och att anslaget till administrationskostnader höjes med motsvarande
belopp.

Beträffande det föreslagna anslaget till administrationskostnader förklarar
sig nämnden anse det osannolikt, att personalen för det sammanslagna kontoret
skulle kunna reduceras i den utsträckning, som utgjorde förutsättningen
för de av utredningsmännen beräknade lönerna. Med hänsyn till nuvarande
läge på arbetsmarknaden ställde sig nämnden tvivlande till möjligheten att
till de föreslagna lönerna förvärva personal med de av utredningsmännen
angivna kvalifikationerna. Den föreslagna allmänna höjningen av de statsanställdas
löner fr. o. in. den 1 juli 1947 måste vidare medföra en motsvarande
höjning från samma tidpunkt av de för kontoret beräknade lönerna.

Ingcnjörsvetenskapsnkademien ifrågasätter i anledning av utredningsmännens
förslag, alt den av Kungl. Maj it utsedde revisorn jämväl skulle utöva
sakrevision, huruvida det icke vore lämpligare om Kungl. Maj:t hade tillfälle
alt vid sidan av den ekonomiska revisionen tillsätta eu sakrevision av betrodda
män, som utan att vara personligt engagerade i nämndens beslut bereddes
möjlighet att granska den sakliga motiveringen och därvid också övervaka

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 169.

att kontakt i erforderlig och lämplig mån vidmakthölles med landets tekniskt-vetenskapliga
forskning i stort.

Akademien ifrågasätter vidare, om icke det tilltänkta uppfinnarkontorets
personal och organisation efter en viss försökstid borde givas en säkrare ställning.
Såsom förslaget nu vore utformat, syntes verksamheten huvudsakligen
bliva beroende av riksdagsanslag för ett år i sänder. Detta kunde ej vara tillfredsställande,
och akademien ville därför föreslå, att avtal upprättades, som
för ett antal år garanterade ett minimibelopp från såväl staten som övriga tilltänkta
bidragsgivare.

Svenska teknologf öreningen har utan eget utlåtande överlämnat ett av särskilda
kommitterade avgivet yttrande.

Kommitterade anföra, att motiveringen till utredningsmännens förslag att
giva styrelsens skilda ledamöter olika befogenheter skulle kunna tagas till intäkt
för en sådan uppdelning av de olika styrelseledamöternas befogenheter att
vissa ärenden helt behandlades av de av staten utsedda ledamöterna. Det skulle
även kunna tänkas, att dessas åtgärder och beslut helt skulle kunna hemlighållas
för övriga styrelseledamöter. Ett sådant arrrangemang vore enligt kommitterades
uppfattning orimligt. Det vore nödvändigt, att alla styrelsens åtgärder
och beslut bleve kända av samtliga styrelseledamöter. Vad beträffade
den aktuella frågan om ledamöternas rätt att deltaga i beslut angående bidrag
till undersöknings- och försökskostnader ville kommitterade icke särskilt
uttala sig om den föreslagna anordningen, att enbart av staten utsedda
ledamöter skulle hava beslutanderätt. Diskrimineringen förefölle dock kommitterade
svagt motiverad. Med utgångspunkt härifrån ansåge kommitterade
även att den föreslagna olika ersättningen till ledamöterna — med undantag
för ordföranden — icke kunde anses rimlig.

Stgrelsen för svenska uppfinnareföreningen meddelar, att styrelsen, som
vore enig med utredningsmännen angående riktlinjerna för det föreslagna
kontorets verksamhet, endast ville klarlägga sin ståndpunkt till vissa detaljspörsmål.
Styrelsen framhåller sålunda, att en enhetlig arvodestaxa borde utarbetas
för det föreslagna kontorets hela verksamhet. Detta innebure givetvis
icke att all rådgivning m. m. skulle beläggas med avgifter. — Styrelsen säger
sig därjämte anse, att kontoret skulle ha rätt att när så ansåges lämpligt även
granska utländska patent. — Styrelsen förklarar sig vidare icke kunna biträda
utredningsmännens uttalande, att det överhuvud taget borde tillses att konkurrens
med patentombuden icke uppstode. Emedan kontoret komme att utföra
en hel del arbete av samma art som ombuden, kunde det ej undvikas att
ett visst konkurrensförhållande kunde uppstå. Så länge konkurrensen ej finge
illojal karaktär, behövde den icke vara av ondo. -— Styrelsen föreslår slutligen,
att tekniska läroverkens ingenjörsförbund, den till numerären största
ingenjörssammanslutningen i Sverige, inbjudes att såsom stiftare ingå i det
föreslagna uppfinnarkontoret.

Styrelsen för uppfinnarekontoret säger sig för sin del anse, att något principiellt
hinder icke förelåge för den tillämnade sammanslagningen, därest de
ifrågasatta sammanslutningarna vore villiga att biträda såsom stiftare och
åtaga sig av utredningsmännen ifrågasatta förbindelser. Styrelsen ansåge dock

Kiingl. Maj.ts proposition nr 169.

23

såväl avlönings- som omkostnadsstaterna i förslaget till budget för det nya
uppfinnarkontoret vara väl snävt tilltagna. En översyn av förslaget i dessa avseenden
syntes enligt styrelsens mening böra vidtagas.

Sveriges industriförbund vitsordar sin beredvillighet att medverka till bildandet
av det föreslagna kontoret. — 1 fråga om de föreslagna bidragen från
stiftarna till förvaltningskostnaderna förklarar sig emellertid förbundet icke
kunna såsom organisation utfästa något bidrag till kontorets verksamhet. Om
emellertid ekonomiskt stöd från enskilt håll ovillkorligen ansåges böra ifrågakomma,
vore förbundet berett att hos sådana företag, som kunde tänkas
intresserade för verksamheten, undersöka möjligheterna att erhålla lämpligt
avpassade bidrag. Det vore dock knappast motiverat att uttaga dylika bidrag
endast genom vissa av de stiftande organisationerna. Även de övriga borde
enligt förbundets mening skäligen svara för lämpliga bidragsbelopp.

Svenska arbetsgivareföreningen insfämmer i det av Sveriges industriförbund
avgivna yttrandet.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation förklarar sig villig att inträda
såsom stiftare av det föreslagna kontoret. Organisationen säger sig dock
för närvarande icke vara beredd att göra några ekonomiska åtaganden.

Landsorganisationen i Sverige anför, att organisationen funne det angeläget,
att kretsen av de i det föreslagna uppfinnarkontoret medverkande sammanslutningarna
vidgades till att omfatta även de av styrelsen för uppfinnareföreningen
ifrågasatta, nämligen svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges lantbruksförbund, svenska bryggareföreningen
och Sveriges redareförening. Landsorganisationen ifrågasatte dessutom
om icke jämväl kooperativa förbundet borde inbjudas alt ingå såsom stiftare.
— Beträffande förslaget att endast de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna
skulle givas befogenhet att hesluta om utbetalande av bidrag till uppfinnare
förklarar sig landsorganisationen anse det önskvärt, att åtminstone
några av de i styrelsen representerade sammanslutningarna gåves medinflytande
i kontorets understödjande verksamhet. — Slutligen anför landsorganisationen,
att det enligt organisationens mening vore mindre praktiskt att
begära anslag av riksdagen i varje sådant fall, då behov att exploatera en allmännyttig
uppfinning uppkomme. EU anslag å 300 000 kronor borde därför
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att på framställning av kontoret användas
för exploateringsändamål.

Vid sammanträde denna dag ha representanter för följande organisationer
och sammanslutningar beslutat alt bilda svenska uppfinnarkontoret, nämligen
svenska uppfinnareföreningen, ingenjörsvetenskapsakademien, svenska
teknologföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige, svenska industritjänstemannaförbundet
ocli tekniska läroverkens ingenjörsförbund. Det nya kontoret skulle bedriva
sin verksamhet eller i huvudsak de riktlinjer, som utredningsmännen angivit.

24

Kungl. Maj.is proposition nr 169.

Departementschefen.

Då statens uppfinnarnämnd år 1940 inrättades var syftet att främja uppfinnarverksamhet,
som kunde vara av särskild betydelse för folkförsörjningen
eller försvarsberedskapen. Nämnden var sålunda avsedd för uppgifter,
som betingades av krisförhållandena. Fråga har därför uppstått, om
nämnden numera borde fortsätta sin verksamhet, eventuellt efter lämplig
omorganisation, eller avvecklas. Erfarenheterna av nämndens hittillsvarande
verksamhet ha varit mycket goda. Utredningsmännen ha också förordat,
att staten även i fortsättningen bör, om än i andra former än hittills, ekonomiskt
stödja uppfinnarverksamheten.

Jag är ense med utredningsmännen om att åtgärder i syfte att tillvarataga
de tillgångar vi äga i form av uppfinnarförmåga och tekniskt kunnande
böra vidtagas från statens sida icke blott under krisförhållanden utan även
under normala tider. Jag förordar därför, att staten lämnar sin medverkan
till stöd åt uppfinnare jämväl i fredstid.

Enligt utredningsmännens förslag skulle den verksamhet, som nu bedrives
av statens uppfinnarnämnd och uppfinnarekontoret, övertagas av ett nytt
organ, benämnt svenska uppfinnarkontoret. Detta nya kontor skulle vara ett
icke-statligt organ, bildat av enskilda stiftare, men det skulle erhålla avsevärda
statsbidrag till sin drift. Organets uppgift skulle vara att främja allmännyttig
uppfinnarverksamhet. I styrelsen för kontoret skulle Kungl. Maj:t
äga utse ordförande och ytterligare två ledamöter, svenska uppfinnareföreningen
jämväl två ledamöter samt envar av övriga stiftare en styrelseledamot.

Mot denna organisationsform har statskontoret invänt att, då verksamheten
enligt förslaget skulle finansieras väsentligen av staten, det nya kontoret
borde organiseras såsom en rent statlig inrättning. Även om åtskilligt
talar för denna uppfattning bör dock enligt min mening avgörande vikt fästas
vid det förhållandet, att den av utredningsmännen föreslagna organisationsformen
får anses bättre ägnad att främja samarbetet mellan staten och
det enskilda näringslivets organisationer. Såsom utredningen framhållit torde
det vara naturligt, att å ena sidan staten utövar ledning av och kontroll över
en dylik verksamhet, men att å andra sidan de organisationer, som särskilt
kunna anses företräda uppfinnarna och det enskilda näringslivet, dela ansvaret
för verksamheten. Jag ansluter mig därför till utredningsmännens förslag
i denna del. Vad utredningsmännen anfört rörande det nya kontorets
uppgift samt om styrelsens sammansättning föranleder ingen erinran från
min sida.

Enligt utredningsmännens förslag skulle i det nya kontorets stat upptagas
å utgiftssidan avlöningskostnader med 120 000 kronor och omkostnader med
25 000 kronor samt å inkomstsidan konsultationsavgifter med 65 000 kronor,
bidrag från organisationer och enskilda med 20 000 kronor samt statsbidrag
med 60 000 kronor. Av avlöningskostnaderna har ett belopp å 3 000 kronor
avsetts till årsarvoden åt de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

25

I fråga om årsarvodena har statens uppfinnamämnd förordat, att arvodena
bibehållas vid de belopp, som för närvarande utgå till statens representanter
i uppfinnarnämnden, nämligen sammanlagt 9 000 kronor. Såsom motivering
härför har uppfinnarnämnden i huvudsak anfört, att nämndens ledamöter
i stor utsträckning själva deltagit i arbetet, och att detta varit till stort gagn
för verksamheten. Även med beaktande av de fördelar, som sålunda vunnits
genom styrelseledamöternas insatser, måste det dock enligt min mening anses
riktigt, att huvuddelen av den direkta kontakten med uppfinnarna liksom
av det nya kontorets arbete i övrigt kommer att åvila tjänstemännen. Styrelsens
uppgift bör vara att i allmänna drag följa kontorets verksamhet och
lämna nödiga direktiv i frågor av mera principiell natur. Med hänsyn till vad
sålunda anförts finner jag mig böra biträda utredningsmännens förslag rörande
styrelsearvodenas storlek.

I flera yttranden ha uttryckts farhågor för att svårigheter skulle uppstå
att till kontoret knyta kvalificerad personal, om avlöningsförmånerna avvägdes
på sätt utredningsmännen föreslagit. Med anledning härav må understrykas,
att utredningsmännens beräkning av ersättningsbeloppen har
skett uteslutande i syfte att erhålla en grundval för beräkningen av statens
bidrag till verksamheten. Styrelsen skall sålunda äga frihet att inom ramen
för tillgängliga medel bestämma antalet tjänstemän vid kontoret samt deras
avlöning. Någon anledning att med hänsyn till befarade rekryteringssvårigheter
nu höja statsbidraget finnes enligt min mening icke. Skulle farhågorna
besannas, får det ankomma i första hand på styrelsen att överväga, på vilket
sätt och varifrån ytterligare medel kunna anskaffas.

Vad beträffar inkomstposten konsultationsavgifter må nämnas, att storleken
av denna inkomst givetvis blir beroende av den omfattning, i vilken
kontorets tjänster komma att påkallas av allmänheten. Den verkställda beräkningen
torde vara försiktig. Det till 20 000 kronor beräknade bidraget från
organisationer och enskilda kommer enligt vad jag under hand inhämtat att
ställas till förfogande för nästa budgetår. Jag betraktar det såsom en förutsättning
för verksamhetens bedrivande i nu föreslagen form, att även framdeles
bidrag i minst samma utsträckning ställas till kontorets förfogande.
Det torde få utgöra en av den blivande styrelsens första uppgifter att skaffa
garantier för att bidrag i nämnd omfattning kunna erhållas även för kommande
verksamhetsår. Möjligen kan det vid någon senare tidpunkt övervägas
att, såsom ingenjörs vetenskapsakademien föreslagit, avtalsmässigt reglera
förhållandet mellan staten och kontorets stiftare.

Då jag icke funnit anledning till erinran mot utredningsmännens beräkning
av vare sig kontorets utgifter eller inkomstposterna konsultationsavgifter
samt bidrag från organisationer och enskilda, tillstyrker jag att för nästa
budgetår ett obetecknat anslag å (SO (>()() kronor anvisas till det nya kontorets
administrationskostnader.

Utredningsmännen ha ytterligare föreslagit, alt det nya uppfinnarkontoret
skall övertaga det nuvarande kontorets befattning med fördelning av de
statsmedel, som ställts till kontorets förfogande för bestridande i vissa fall

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. ,\’r 169. 3

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

av patentansökningsavgifter. Härför har avsetts ett oförändrat årligt belopp
av 10 000 kronor. Vidare ha utredningsmännen förordat, att understöd genom
uppfinnarkontorets förmedling skall —- på sätt hittills skett genom uppfinnarnämnden
— kunna lämnas åt uppfinnare för att användas till åtgärder
för utveckling av allmännyttiga uppfinningar. Medelsåtgången för detta ändamål
under nästa budgetår har uppskattats till 90 000 kronor, vilket innebär
en minskning med 60 000 kronor i förhållande till medelsanvisningen för
innevarande budgetår. Det föreslagna beloppet motsvarar enligt utredningsmännens
beräkningar det aktuella behovet. Hela det för den understödjande
verksamheten erforderliga beloppet har sålunda av utredningsmännen beräknats
till (10 000 + 90 000=) 100 000 kronor.

Den av de existerande organen hittills bedrivna understödsverksamheten
har utgjort en mycket betydelsefull del av organens uppgifter. Jag finner det
uppenbart, att möjligheter böra finnas till en understödsverksamhet av detta
slag även i fortsättningen. Då jag icke har något att erinra mot storleken av
det av utredningsmännen för ändamålet föreslagna beloppet, 100 000 kronor,
förordar jag, att ett anslag å nämnda belopp anvisas för kontorets understödjande
verksamhet under nästa budgetår.

I avbidan på närmare erfarenheter av det nya kontorets verksamhet finner
jag icke skäl nu föreslå, att medel anvisas för exploatering av uppfinningar.

Enligt vad jag under hand inhämtat från uppfinnarnämnden finnes för
närvarande å det för innevarande budgetår anvisade anslaget till undersöknings-
och försökskostnader en reservation av i runt tal 719 000 kronor. Av
detta belopp äro dock i runt tal 242 000 kronor disponerade men icke utbetalade.
Per den 30 juni 1947 beräknas motsvarande belopp bliva omkring
645 000 kronor respektive 215 000 kronor. Utredningsmännen ha förutsatt,
att från nämnda anslag jämväl efter den 30 juni 1947 skola utbetalas medel,
som nämnden redan disponerat, men där förutsättning för utbetalning dessförinnan
ej ansetts föreligga. Det torde emellertid vara lämpligare att överföra
vad som sagda dag är disponerat av ifrågavarande anslag men icke utbetalat
till det för nästa budgetår anvisade anslaget till kontorets understödjande
verksamhet. Vad därefter återstår av förstnämnda anslag torde
tillföras budgetutjämningsfonden.

Det torde vidare få ankomma på det nya uppfinnarkontoret att övertaga
de ärenden, i vilka behandlingen vid uppfinnarnämndens upphörande ej är
avslutad. Likaså torde kontoret böra få till uppgift att i förekommande fall
bevaka statens intressen beträffande fullgörande av återbetalningsskyldighet
i fråga om de understöd, som vid tiden för uppfinnarnämndens upphörande
ännu ej reglerats. Härigenom kunna medel inflyta till det nya kontoret.
Dessa medel torde av kontoret tillgodoföras anslaget till understödjande verksamhet.
Uppfinnarnämndens inventarier torde få övertagas av det nya kontoret.

Eftersom ekonomiskt bistånd till uppfinnare — det må gälla i och för
sökande av patent eller för undersöknings- och försöksarbeten — kommer
att lämnas enbart av statsmedel, föreslå utredningsmännen, att det skall till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

27

komma de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna att i varje särskilt
fall bevilja understöd ävensom besluta om de närmare villkoren härför. I
ett par yttranden ha invändningar framställts mot detta förslag. De av utredningsmännen
anförda skälen för en sådan ordning finner jag emellertid
bärande, varför jag ansluter mig till utredningsmännens förslag härutinnan.
Jag har icke något att erinra mot det av statskontoret och uppfinnarnämnden
framställda förslaget att de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i kontorets
styrelse skulle vid beviljande av understöd formellt bilda eu särskilda nämnd.

Vissa i yttrandena framställda önskemål i detaljfrågor torde få övervägas
av Kungl. Maj:t, då det nya kontorets stadgar underställas för fastställelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1947/48 under tionde huvudtiteln anvisa
dels till Svenska uppfinnarkontoret: Administrationskost -

nader ett anslag av .................... kronor 60 000,

dels ock till Svenska uppfinnarkontoret: Understödjande
verksamhet ett reservationsanslag av...... kronor 100 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
G. Lindenbaum.