Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fiskprisreglering
samt främjande av beredning och avsättning av
fisk m. m.; given Stockholms slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
samt t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Ericsson,
anmäler statsrådet Sträng fråga rörande fiskprisreglering samt främjande
av beredning och avsättning av fisk m. m. och anför därvid följande.

Med skrivelse den 2 januari 1947 har 1945 års fiskeriutredning framlagt
betänkande angående fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande
verksamheten på fiskets område (SOU 1947: 2). Betänkandet är för
närvarande föremål för remissbehandling. Emellertid torde det av olika skäl
icke bliva möjligt att innevarande år framlägga några på betänkandet grundade
förslag. Med hänsyn härtill torde jag nu få anmäla ett av statens
livsmedelskommission i skrivelse den 21 februari 1947 framlagt förslag
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 162.

1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

angående reglering under budgetaret 1947/48 av priserna a vissa slag av fisk
in. m.

Jag torde vidare få erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
(bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet, p. 17) på min hemställan
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Lån
till främjande av beredning och avsättning av tisk m.m. för budgetåret
1947/48 beräkna ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Jag torde nu få
ånyo anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla en framställning den 30
januari 1947 av 1945 års fiskeriutredning, däri utredningen hemställt om
anvisande av ett förslagsanslag av 120 000 kronor till premiering av ombordsaltning
av nordsjösill. Över denna framställning ha remissutlatanden avgivits
av statskontoret, lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län samt statens livsmedelskommission.

Innan jag till behandling upptager livsmedelskommissionens i förenämnda
skrivelse den 21 februari 1947 framlagda förslag torde jag i korthet få redogöra
för grunderna för under innevarande budgetar med statligt stöd anordnade
prisregleringar å fisk.

De huvudsakliga bestämmelserna i ämnet ha meddelats genom beslut av
dels Kungl. Maj:t den 5 april 1946 och dels 1946 års riksdag (prop. nr 232;
r. skr. nr 262). I anledning av riksdagens nämnda beslut har Kungl. Maj:t
den 24 maj 1946, bland annat, utfärdat kungörelser, vilka gälla intill utgången
av juni 1947, om viss reglering av handeln med strömming (nr 246)
och om prisregleringsavgift å fisk (nr 247).

Prisregleringarna ha utformats i viss mån olika för å ena sidan västkustens
och sydkustens prisregleringsområden och å andra sidan ostkustens prisiegleringsområde.
För de förra båda områdena har staten fastställt minimipriser
att gälla vid försäljning av vissa slag av färsk fisk från fiskare. Bestämmandet
av garantipriser för fisk, som icke uppnår minimipriset (överskottsfisk), har
överlåtits på prisregleringsföreningarna — Västkustfisk, förening u. p. a. och
Sydkustfisk, förening u. p. a. — vilka även ha att inlösa och nyttiggöra överskottsfisken.
För möjliggörande av ett skäligt garantipris utbetalar staten till
nyssnämnda föreningar ett i förväg bestämt pristillägg per kilogram uppkommande
överskottsfisk. På ostkusten gälla däremot ej några minimipriser på
färsk, till förbrukning som människoföda inom landet avsedd fisk. Avsättningen
av salt strömming ävensom till djurföda eller till export avsedd färsk
strömming garanteras emellertid, i förhållande till producentföreningarna,
till av staten godkända garantipriser och enligt av staten i övrigt fastställda
riktlinjer av de auktoriserade producentföreningarnas centralorganisation,
Ostkustfisk centralförening u. p. a. För fullgörande av avsättningsgarantien
äger föreningen i mån av behov tillgodogöra sig vissa till föreningen
anvisade allmänna medel. Dessa garantipriser utgöra för närvarande även
minimipriser.

Ifrågavarande prisregleringar äro avsedda att i första hand finansieras
av vissa med stöd av förenämnda kungörelse nr 247/1946 upptagna regle -

Kungl. Maj ds proposition nr 162.

3

ringsavgifter på fisk. Dylik regleringsavgift utgår för närvarande i enlighet
med sagda kungörelse, såvitt angår importiisk, endast för färsk eller frusen
vara, men upptages beträffande suemkf ångad fisk även av salt, torkad eller
eljest beredd vara. Beträffande importfisken har emellertid Kungl. Maj:t, för
den händelse så befunnes påkallat, genom förenämnda riksdagsbeslut bemyndigats
att förordna om uttagande av regleringsavgift för beredd vara. Regleringsavgiften
utgår för strömming med 1 öre per kilogram och i övrigt med
högst 5 procent av försäljningssumman.

Vidare har Kungl. Maj:t genom berörda beslut den 5 april 1946 bemyndigat
livsmedelskommissionen att dels disponera i clearingkassan för fisk
kvarstående behållning — med undantag för behållna regleringsavgifter för
strömming — till ett belopp av 1 000 000 kronor såsom bidrag till täckande
av kostnaderna för förevarande prisreglering och dels till de auktoriserade
strömmingsförsäljningsföreningarnas centralorganisation, Ostkustfisk centralförening
u. p. a., utbetala tillhopa 543 168 kronor -— däribland behållna
regleringsavgifter å strömming — för upprätthållande av garantiverksamheten
rörande överskottsströmming.

Med hänsyn till prisregleringsföreningarnas behov av kapitalmedel för
uppehållande av prisregleringsverksamheten anvisade 1946 års riksdag å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under Fonden för låneunderstöd
ett investeringsanslag av 3 500 000 kronor till Lån till fiskprisregleringsföreningar.
Nämnda anslag har sedermera genom särskilda beslut av
Kungl. Maj:t ställts till föreningarnas förfogande. Såsom villkor för lånen
gäller bland annat, att de innehavas räntefritt till den 1 juli 1947 samt att
för tiden därefter — i den mån icke annat överenskommes mellan staten
och låntagarna — ränta utgår efter 3,6 procent om året.

Beträffande bestämmelserna i övrigt å förevarande område torde jag få
hänvisa till den redogörelse, som lämnats i 1945 års fiskeriutrednings förberörda
betänkande.

I sin skrivelse har statens livsmedelskommission beträffande frågan o in
anordnandet av prisregleringar under budgetåret
1 9 4 7 /4 8 inledningsvis framhållit, att enligt vad kommissionen inhämtat
de av 1945 års fiskeriutredning framlagda förslagen icke hunne slutbehandlas
inom sådan tid, att ett på dem grundat system kunde träda i tillämpning vid
ingången av nästa budgetar. Under dessa omständigheter har kommissionen
ansett sig böra oberoende härav framlägga förslag till ordnande av prisregleringarna
under budgetåret 1947/48 såsom ett fortsatt provisorium. I enlighet
härmed har kommissionen haft överläggningar med representanter för vederbörande
fiskareorganisationer samt för några större sammanslutningar av fiskets
avnämare, därvid från fiskarehåll och i stort sett även från avnämarnas
sida uttryckts tillfredsställelse med de prisregleringar, som anordnats enligt
nu gällande system. Med hänsyn härtill och på grund av de erfarenheter kommissionen
själv förvärvat vid handhavandet av prisregleringarna, har kommissionen
funnit övervägande skäl tala för afl det nuvarande systemet för

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

prisregleringar på fisk tillämpas jämväl under budgetåret 1947/48. I anslutning
till det anförda har kommissionen uttalat, att kungörelserna nr 246/1946
och nr 247/1947 lämpligen syntes böra bibehållas i sak oförändrade för tiden
till dess beslut fattats om ett mera permanent regleringssystem. Då detta beräknats
kunna ske vid 1948 års riksdag har kommissionen föreslagit att kungörelserna
i fråga förlänades förlängd giltighetstid till och med utgången av
juni 1948. För att emellertid bland annat underlätta indrivandet av prisregleringsavgifterna
har kommissionen beträffande sistnämnda kungörelse ifrågasatt
vissa mindre ändringar.

Vidare har kommissionen under åberopande av ett uttalande av 1945 års
fiskeriutredning angående reglering av partihandeln med strömming anfört,
att såsom förutsättning för de rättigheter vilka tillerkännas partihandlare genom
ett av kommissionen administrerat auktorisationsförfarande i fortsättningen
borde gälla att vederbörande handlande under viss tid bedrivit återförsäljning
i en omfattning som skäligen kunde rubriceras såsom partihandel.
I detta sammanhang har kommissionen härjämte uttalat att kommissionen,
därest Kungl. Maj:t icke hade något att erinra häremot, hade för avsikt att
inom den närmaste tiden meddela en förklaring av innehåll, att hinder i och
för sig icke skulle möta för en handlande, som ännu icke auktoriserats såsom
strömmingsgrossist, att, om han så funne lämpligt, till annan handlande utan
särskilt medgivande överlåta strömming, som han — utan rabatt — köpt från
producentförening eller från partihandlare, och att genom dylik återförsäljning
sålunda dokumentera sig som partihandlare med strömming.

För bedömande av medelsbehovet för upprätthållande
av prisregleringarna under budgetåret 1947/48 har
livsmedelskommissionen sammanfattat tillgängliga uppgifter beträffande det
ekonomiska resultatet av prisregleringarna på västkusten och sydkusten samt
av avgiftsuppbörden å strömming och importfisk under tiden från införandet
av nuvarande regleringsanordningar i april 1946 till och med januari 1947.
Dessa uppgifter återgivas i den å s. 5 intagna tablån, däri jämväl upptagits
prognoser för återstående månader under innevarande budgetår.

Såsom av tablån framgår har livsmedelskommissionen beräknat, att vid
utgången av innevarande budgetår å de till prisregleringar å fisk anvisade
medlen, bortsett från strömmingsregleringen, skulle komma att återstå en
behållning av i runt tal 750 000 kronor. Beträffande strömmingsregleringen
har kommissionen framhållit att det ekonomiska resultatet av de hittills anordnade
prisregleringarna på strömming innebure, att det till Ostkustfisk
centralförening u. p. a. anvisade bidragsbeloppet på tillhopa 543 168 kronor
numera helt åtgått eller kunde beräknas åtgå för prisutjämning på, huvudsakligen
till export, försåld saltströmming av 1946 års fångst. Då det belopp
av i runt tal 200 000 kronor, som för tiden april 1946—juni 1947 enligt tablån
beräknades inflyta i regleringsavgifter å strömming — torde komma att helt
åtgå som bidrag till kostnaderna för fullgörande av nyssnämnda förenings
prisgaranti för (salt) överskottsströmming från fångsterna under återstoden
av löpande budgetår, och dessa kostnader med hänsyn till hittillsvarande er -

Tablå

över prisregleringsavgifter på fisk samt över pristillägg på fisk på västkusten och sydkusten, m. m., under tiden 15 april 1946—30 juni 1947,

allt i kronor.

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten

(strömming)

Importfisk

Överfört från clearing-1
kassan för fisk

fiskreglerings-

avgift

pristillägg

fiskreglerings-

avgift

pristillägg

fiskreglerings-

avgift

fiskreglerings-

avgift

15—30 april 1946 ........

49 231:75

46 726: 95

7 573:72

6184: 98

12 602:33

1 000 000: —

Maj

1916..........

104 907:16

446 542: 80

15 578: 64

24 426:18

15 632: 33

_

Juni

> ..........

107 590:33

102 763: 92

18551:06

7 746:12

22 584:38

5 684:10

Juli

> .........

125 245:18

116 884:38

17 846: 59

—

13 386: 79

18 778:19

Augusti

» ..........

273 912: 79

50187: 24

17 918: 25

4 224: 60

22 635:08

13 559: 98

September

i ......

197 744:37

112177: 80

15 128:12

9 399: 74

15 131: 80

17 628:39

Oktober

» ..........

240833:41

89 711:40

17 290:42

15 810:06

4 300:13

8 928: 27

November

> .....

110 764:22

20 709: 75

15 382:97

8 598; 06

6 796:83

15 588: 16

December

> ........

84141:05

292 790: 99

10 047:32

3 715:62

13 307: 03

20 015:38

Januari

1947 ..........

1 130 000: —

1 212 000: —

>10000: —

> 4 000: —

> 5 000: —

> 15 000: —

Februari

» ........

100 000: —

100 000: —

10 000: —

4 000: —

5 000: —

10 000: -

Mars

> ..........

100 000: —

100 000: —

15 000: —

10 000: —

10 000: —

10 000: —

April

) ........

100 000: —

100 000: —

15 000: —

12 000: —

12 000: -

5 000: —

Maj

> ..........

100 000: —

450 000:''—

15 000: —

23 000: —

15 000: —

5 000: —

Juni

>

100 000: —

100 000: —

20 000:-

20 000: —

22 000: —

5 000: —

1 924 370:26

2 340 495: 23

220317:09

153105:36

195 376: 70

150182:47

1000000: —

Omkostnader............

31 500: —

12 000: —

1924 370: 26

2 371 995:23

220 317:09

165105:36

195 376: 70

150 182:47

1000 000: —

Behållning

i runda ta) per

den 8%

L947 ..........

- 450 000: —

+ 50 000: —

—

150 000: -

1000000: — = 750 000:-

Preliminära siffror.

Kungpl. Maj:ts proposition nr 162.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

farenheter av saltströmmingsregleringen kunde uppskattas till minst 250 000
kronor, har kommissionen ansett sig böra räkna med ett underskott å strömmingsregleringen
vid utgången av innevarande budgetår å 50 000 kronor.

Då kommissionen härefter övergått till en uppskattning av medelsbehovet
för nästkommande budgetår har kommissionen utgått från att förhållandena
på delta område under nämnda budgetår i stort sett komme att bliva desamma
som under detta budgetår. Kommissionen har sålunda förutsatt en i princip
oförändrad minimiprisnivå ävensom i huvudsak oförändrade fiskfångster
och avsättningsmöjligheter för fisk under budgetåret 1947/48. Med utgångspunkt
härifrån och med ledning av i nyssnämnda tablå intagna samt övriga
tillgängliga uppgifter har kommissionen uppskattat medelsbehovet för ändamålet
till sammanlagt omkring 2 325 000 kronor, därav för västkusten
1 750 000 kronor, sydkusten 125 000 kronor och ostkusten 450 000 kronor.
Till täckande av detta medelsbehov har kommissionen beräknat skola
komma att stå till förfogande regleringsavgifter på fisk till ungefär samma
belopp som angivits i berörda tablå för innevarande budgetår eller sålunda
sammanlagt cirka 2 130 000 kronor, varav 1 650 000 kronor avse västkusten,
180 000 kronor sydkusten, 150 000 kronor ostkusten och 150 000 kronor färsk
och frusen importfisk. Enligt vad kommissionen anfört skulle följaktligen,
därest de verkställda beräkningarna visade sig riktiga, den av kommissionen
i det föregående antagna behållningen å 750 000 kronor från prisregleringarna
under löpande budgetår väl förslå för täckande av medelsbehovét för ändamålet
under budgetåret 1947/48.

I detta sammanhang har kommissionen vidare föreslagit, att förut omförmälda
underskott från strömmingsregleringen under innevarande budgetår,
50 000 kronor, skulle få täckas av nyssnämnda behållning. Vidare har kommissionen
i anslutning härtill föreslagit vissa ändringar med avseende å regleringsavgiften
på strömming. I dessa hänseenden har kommissionen yttrat
följande.

En viss disproportion kan synas förefinnas mellan avgiftsbeloppet från
strömmingsregleringen, 150 000 kronor, och de beräknade utgitterna för samma
reglering, 450 000 kronor, med hänsyn till att dessa beräkningar förutsätta,
att större delen av kostnaderna för strömmingsregleringen måste täckas
av behållningen å de medel, som anslagits ur clearingkassan för fisk.
Härtill kommer det beräknade underskottet å minst 50 000 kronor från
strömmingsregleringen under återstoden av innevarande budgetår. Den nuvarande
avgiftssatsen å strömming, ett öre per kilogram, kan också förefalla
oproportionerligt låg i jämförelse med avgiftssatsen vid övriga kuster, vilken
efter nu gällande grunder — fyra eller fem procent av förstahandsvärdet —
torde motsvara i stort sett omkring två öre per kilogram fisk.

Även om förhållandet mellan inkomster och utgifter å strömmingsregleringen
under tiden januari 1947—juni 1948 kommer att bliva det förut angivna
torde emellertid icke kunna anses orimligt, att strömmingsfisket under
denna tid får åtnjuta ett bidrag av den storleksordning, som framgår av de
anförda beräkningarna, ur andra medel än de löpande strömmingsavgifterna.
De onormala förhållandena på våra tidigare exportmarknader komma
sannolikt även under nästa budgetår att i stort sett omöjliggöra den export
av överskottsströmming i färskt skick, som tidigare var en normal företeelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Strömmingsfiskets organisationer tvingas därför till en jämförelsevis kostsam
och riskabel saltning av överskottsströmmingen samt till en likaledes ganska
kostsam lagring av saltströmmingen i avvaktan på lämpligt försäljningstilllälle.
Även kostnadsstegringen å vissa på ostkusten använda fångstredskap
synes i viss mån motivera ett bidrag, som nu sägs.

Skulle däremot utvecklingen bliva sådan, att medelsbehovet — vilket icke
är osannolikt — blir ännu större än (250 000 + 450 000 =) 700 000 kronor
för tiden januari 1947—juni 1948, måste enligt kommissionens mening det
ytterligare behovet täckas av medel, som erhållas genom en förhöjning av
regleringsavgiften på strömmingsförsäljningen. För att de ytterligare avgiftsmedlen
skola finnas tillgängliga, så snart behov därav kan uppkomma, synes
kommissionen böra erhålla bemyndigande att redan från och med april 1947
höja regleringsavgiften på strömming med ytterligare intill ett öre per kilogram.
Kommissionen har emellertid för avsikt att, om dylikt bemyndigande
erhålles, i möjligaste mån inskränka avgiftsförhöjningen till sådana tidsperioder,
då eu härav betingad höjning av strömmingsnoteringen kan antagas icke
nämnvärt försvåra avsättningen av strömming. Kommissionen förutsätter
nämligen, att de auktoriserade producentföreningarna skola få bereda sig
kompensation för avgiftshöjningen genom lämplig jämkning av noteringarna
på konsumtionsströmming.

I den mån de medel, som inflyta genom avgiftshöjningen, ej behöva tillgripas
under nästa budgetår, har livsmedelskommissionen för avsikt att låta
fondera dessa medel för att efter utgången av budgetåret, såsom bidrag till
prisregleringen eller, efter Kungl. Maj ds bestämmande, på annat sätt, komma
strömmingsfiskarena till godo.

Emellertid kunde enligt livsmedelskommissionens uppfattning på grund
av den stora osäkerhet, som vidlådde alla uppskattningar på ifrågavarande
område, medelsbehovet för prisregleringarna, särskilt på västkusten, även
vid en oförändrad prisavvägning bliva betydligt större än det beräknade och
så stort, att det icke kunde täckas enbart på sätt föreslagits. Med hänsyn härtill
har kommissionen funnit befogat, att i så fall ytterligare bidrag anvisades
för prisregleringarnas genomförande. Medel för sådant bidrag skulle, anför
kommissionen, kunna anskaffas genom att Kungl. Maj:t begagnade sig av
det givna bemyndigandet att förordna om regleringsavgift å beredd importfisk,
vilket bemyndigande kommissionen förutsatt skola kvarstå även för
nästa budgetår. Kommissionen har utgått från att en dylik avgift icke skulle
överstiga vad som motsvarade regleringsavgiften å motsvarande inhemsk
vara.

Livsmedelskommissionen har härefter i sin skrivelse till behandling upptagit
vissa frågor r ö r a n d e prisregleri n g s f ö reni n g a r n a s
ekon o in i s k a f ö r h å 11 a n d e n. Härom har kommissionen anfört väsentligen
följande.

Västkustfisk, förening u. p. a., har hos livsmedelskommissionen hemställt
om ytterligare lån utöver det föreningen anvisade statslånet å 2 500 000 kronor.
Kommissionen har emellertid utrönt, att föreningen närmast vore i behov
av rörliga krediter för att vid perioder av toppbelastning i föreningens
verksamhet finansiera inköp och beredning av överskottsfisk samt alt detta
kreditbehov kunde maximeras till ett belopp av likaledes 2 500 000 kronor.
Föreningen bedriver nu förhandlingar med riksbanken om (öppnande därstädes
av dylik rörlig kredit. Riksbanken har, enligt vad kommissionen in -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

hämtat, ställt sig välvillig till den av föreningen begärda anordningen, under
förutsättning dock att vederbörlig säkerhet kan ställas för krediten. Efter
överläggningar mellan kommissionen, riksbanken och föreningen har förutsatts,
att, enär tillräcklig säkerhet icke kunnat anskaffas genom föreningens
egen försorg, kommissionen skulle söka utverka, att statsobligationer överlämnades
till riksbanken som säkerhet för ifrågavarande kredit.

Något behov av ytterligare statliga rörelsemedel till prisregleringarna synes
icke föreligga för föreningarna Sydkustfisks och Ostkustfisks vidkommande.
Å andra sidan böra emellertid dessa föreningar, liksom föreningen Västkustfisk,
tills vidare alltjämt få åtnjuta de av dem uttagna statslånen och någon
uppsägning av lånen från statens sida synes sålunda för närvarande icke
böra äga rum. Från regleringsföreningarnas sida ha framställningar gjorts
om att räntefrihet skulle få åtnjutas å de erhållna statslånen även under nästa
budgetår. Till stöd härför har bland annat åberopats, att föreningarna,
som varit i verksamhet endast ett år, ännu icke nått sådan stabilitet i fråga
om sin ekonomi att de utan svårighet kunna erlägga ränta på lånen. Kommissionen,
som i princip är av den åsikten, att regleringsföreningarna i framtiden
icke böra komma i åtnjutande av någon subvention i form av räntefrihet
för statliga lån, har med hänsyn till de av föreningarna anförda skälen
dock icke velat motsätta sig att räntefrihet å de till föreningarna beviljade
lånen medgives även för budgetåret 1947/48.

Livsmedelskommissionen har slutligen meddelat, att kommissionen i ärendet
samrått med lantbruksstyrelsen och priskontrollncimnden, vilka myndigheter
i sak biträtt vad kommissionen i det föregående föreslagit. Priskontrollnämnden
hade emellertid därvid framfört betänkligheter mot att även beredd
importfisk belädes med regleringsavgift. Där så ändock skulle anses ofrånkomligt,
borde, enligt nämndens mening, dylik avgift uttagas endast i yttersta
nödfall och då så kunde ske utan att konsumentpriset höjdes. Härjämte har
kommissionen enligt uppgift vid behandling av frågorna angående strömmingsregleringen
samrått med representanter för Ostkustfisk centralförening
u. p. a., vilka givit sin anslutning till vad kommissionen i dessa hänseenden
föreslagit.

Till Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. har för
innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Bestämmelser
rörande anslagets användning äro meddelade i kungörelsen den
It maj 1934 (nr 138) angående lån av statsmedel för främjande av beredning,
förvaring och avsättning av fisk.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för
ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1947/48 anvisas ett investeringsanslag
av 500 000 kronor. Till stöd för sin framställning har styrelsen i huvudsak
anfört att anspråken på förevarande anslag starkt stegrats under den
senaste tiden och att de under budgetåret 1945/46 inkomna ansökningarna
om lån från anslaget av brist på medel endast delvis kunnat bifallas. Det vore
också enligt styrelsens uppfattning att förvänta, att hela det för innevarande
budgetår tillgängliga beloppet komme att disponeras. Lanbruksstyrelsen har
ansett, att medelsbehovet för budgetåret 1947/48 komme att bliva minst lika
stort som under innevarande budgetår eller 500 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

9

1945 års fiskeriutrednings skrivelse den 30 januari 1947 har föranletts av
de vid 1946 års riksdag väckta likalydande motionerna 1:178 och 11:360,
vilka genom beslut av Kungl. Maj:t den 21 juni 1946 överlämnats till utredningen
för att tagas under övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. I
motionerna har föreslagits att sommar- och höstfångad trålsill, som fiskats
vid Fladenground i Nordsjön och saltas eller kryddas ombord på svenska
fiskebåtar, skulle premieras enligt enahanda grunder, som gällt för sill, som
fiskats eller saltats vid Island. Beträffande den närmare motiveringen för förslaget
ävensom de över motionerna avgivna yttrandena torde jag emellertid få
hänvisa till dessa. Jordbruksutskottet uttalade bland annat, att utskottet utan
närmare utredning i fråga om avsättningsförhållandena inom landet för sill
under den kommande tiden icke ansåge sig kunna tillstyrka vidtagande av
åtgärder i anslutning till motionerna. Med hänsyn till frågans betydelse icke
bara för folkförsörjningen utan även för västkustfiskarena ansåg dock utskottet,
att densamma borde närmare övervägas.

I sin skrivelse har 1945 års fiskeriutredning till en början framhållit, att
det svenska sillfisket vid Fladenground börjat först år 1945, då fångsten uppgått
till omkring 5 000 ton. Då det ekonomiska utbytet av fisket därstädes
visade sig gott, hade emellertid detsamma under år 1946 lockat till betydligt
större deltagande, i det att fångsten då stigit till närmare 20 000 ton. Enligt
vad utredningen uppgivit hade härav omkring 20 000 tunnor saltats ombord
å fiskebåtarna och samtidigt något över 130 000 tunnor av salterier. Av dessa
kvantiteter har utredningen beräknat, att omkring 60 000 tunnor avsatts inom
landet, medan återstoden exporterats eller komme att exporteras.

Beträffande möjligheterna för avsättning av ifrågavarande sill i framtiden
har utredningen framhållit, att dessa bleve beroende av förhållandet mellan
den inhemska konsumtionen av högklassig salt sill och den i allmänhet genom
handelsavtal reglerade importen från Norge och Island. Då konsumtionen under
normala förhållanden uppginge till 300 000—350 000 tunnor per år och importen,
därest den bleve lika stor som för närvarande, kunde beräknas till
sammanlagt 310 000 tunnor per år, komme tydligen enligt vad utredningen
uttalat den svenska nordsjösillen att utsättas för en mycket hård konkurrens.
Emellertid kunde man, framhåller utredningen, med hänsyn till det
stora behovet av salt sill på den europeiska kontinenten hysa förhoppningar
om att avsättningsförhållandena för denna sill ändock under en följd av
år skulle bliva relativt gynnsamma.

Med hänsyn till det anförda och då ett nedsaltande av sillen omedelbart
efter fångsten gåve en bättre vara, har utredningen ansett en premiering av
ombordsaltning av ifrågavarande sill skälig. Härför talade även det ökade
arbete, som fiskarena därvid måste åtaga sig. Tillika har utredningen emellertid
uttalat, att en dylik premiering icke skulle visa sig nödvändig, då om
några år den sjösaltade sillen blivit inarbetad å marknaden.

I fråga om grunderna för premieringen har utredningen förordat, att premierna
tills vidare utbetalades såsom vid drivgarnsfisket efter sill vid Island.
Då utredningen beräknat kvantiteten ombordsaltad nordsjösill till högst

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Före draganden.

40 000 tunnor, skulle detta innebära ett medelsbehov för de ifrågasatta premierna
av 120 000 kronor.

Vad angår handhavandet av den nu ifrågasatta premieringsverksamheten
har utredningen förklarat sig icke ha något att erinra mot att densamma
liksom i fråga om islandsfisket uppdroges åt länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län.

Mot fiskeriutredningens förevarande förslag har ledamoten, utrikesrådet
N. K. Stålile anmält avvikande mening och därvid anfört följande.

Varje åtgärd av diskriminerande natur strider mot den principiella uppfattning,
som regeringen vid olika tillfällen givit uttryck åt beträffande den internationella
handelspolitiken. Ifrågavarande premiering av svenskfångad, sjösaltad
fladensill måste till sina verkningar vara diskriminerande gentemot utlandet.
De särskilda skäl som ansetts föreligga för dylikt stöd för sjösaltad
svenskfångad islandssill — särskilt avståndet från egna baser —- torde icke
kunna anföras beträffande fladensillen. I detta sammanhang kan dessutom
erinras om de nya möjligheter till saltning i Norge som beretts de svenska
fiskarena av nordsjösill enligt den svensk-norska fiskeriöverenskommelsen
1946. Den i och för sig önskvärda kvalitetsförbättring vartill premieringen
säges syfta synes det icke vara uteslutet att uppnå på vanlig kommersiell väg
enligt principen bättre vara bättre pris. Tillräckliga skäl för avsteg från de allmänna
riktlinjerna för svensk handelspolitik synas icke hava framkommit
eller åtminstone för närvarande kunna anföras till förmån för den ifrågasatta
premieringen.

I remissutlåtande över framställningen har lantbruksstyrelsen under hänvisning
till sitt över förberörda motioner avgivna utlåtande tillstyrkt densamma.
Tillika har styrelsen framhållit, att ifrågavarande premieringsverksamhet
knappast kunde betraktas såsom en prisstödjande verksamhet i konkurrens
med importerade varor utan finge anses huvudsakligen vara avsedd
att få fram en bästa försäljningsvara av svenskfångad sill.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har likaledes tillstyrkt framställningen.

Statskontoret har einrat om sin i yttrande över meranämnda motioner uttalade
uppfattning, att skäl såvitt ämbetsverket kunde finna icke anförts för
ett ingripande från statens sida på sätt som ifrågasatts samt att tillräcklig lockelse
för fiskaren att tillämpa metoden med saltning på fiskeplatsen borde
ligga i det högre pris, som han därigenom torde kunna erhålla för sillen.
Enligt vad statskontoret kunde finna hade utredningen i förevarande framställning
icke framlagt några synpunkter, som borde föranleda ämbetsverket
att frånträda sin sålunda uttalade mening.

Statens livsmedelskommission har förklarat sig icke ha något att erinra
mot det av utredningen framlagda förslaget.

Nu gällande bestämmelser rörande reglering av priserna å saltvattensfisk
ha karaktären av ett provisorium i avbidan på de mera bestående anordningar,
som kunna komma att vidtagas på grundval av förslag från 1945 års fiskeriutredning.
Med hänsyn härtill ha bestämmelserna förlänats giltighet blott för
tiden till och med den 30 juni 1947. Ehuru nämnda utredning numera avgivit

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

11

sitt betänkande (SOU 1947: 2) och därvid bland annat framlagt förslag angående
den prisreglerande verksamheten på fiskets område, torde det emellertid
såsom jag redan tidigare framhållit icke bliva möjligt att för årets riksdag
framlägga några på betänkandet grundade förslag i ämnet. Fråga uppstår
därför huru förhållandena på förevarande område böra ordnas för tiden
intill dess slutlig ståndpunkt fattats till fiskeriutredningens berörda betänkande.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har statens livsmedelskommission
föreslagit, att under nästkommande budgetår skulle anordnas
prisregleringar enligt i stort sett samma riktlinjer som under löpande budgetår.
Då dessa prisregleringar enligt vad kommissionen framhållit synas ha
fungerat tillfredsställande vill jag förorda, att nu gällande system förlänges
att gälla även under budgetåret 1947/48.

Kostnaderna för upprätthållande av prisregleringarna under nästa budgetår
ha av livsmedelskommissionen beräknats till omkring 2 325 000 kronor, medan
inflytande regleringsavgifter för samma tid uppskattats till cirka 2 130 000
kronor. Till täckande av mellanskillnaden kan enligt vad kommissionen upplyst
vid ingången av nästa budgetår — bortsett från ett underskott å strömmingsregleringen
å 50 000 kronor — beräknas stå till förfogande en behållning
från prisregleringarna under innevarande budgetår å omkring 750 000
kronor. Något särskilt anslag torde fördenskull icke behöva anvisas för ändamålet
för budgetåret 1947/48.

Vad beträffar berörda underskott å 50 000 kronor synes detta i anslutning
till vad livsmedelskommissionen ifrågasatt böra få täckas ur förenämnda behållning,
oaktat detta kommer att innebära att andra medel än de löpande
strömmingsavgifterna anlitas för ändamålet. Med hänsyn till att medelsbehovet
för strömmingsregleringen under återstoden av innevarande budgetår
eller under nästkommande budgetår kan bliva större än vad i det föregående
beräknats, torde såsom livsmedelskommissionen föreslagit en höjning
av regleringsavgiften å strömming böra vidtagas. Livsmedelskommissionen
bör sålunda bemyndigas att från och med april 1947 vid behov höja
nämnda avgift från nu utgående belopp av ett öre per kilogram med ytterligare
intill ett öre per kilogram. Jag förutsätter emellertid att en sådan avgiftshöjning
i möjligaste mån inskränkes till tidsperioder, då en härav föranledd
höjning av strömmingsnoteringen kan antagas icke nämnvärt försvåra
avsättningen av strömming. Därest genom avgiftshöjningen influtna
medel komma att kvarstå odisponerade vid utgången av nästkommande budgetår,
torde desamma böra fonderas för prisregleringsändamål eller på sätt
Kungl. Maj:t närmare bestämmer tillgodoräknas strömmingsliskarena.

Uppenbarligen måste alla uppskattningar av den framtida fisktillgångcn
lida av stor osäkerhet. Det kan därför komma alt inträffa, att incdelsbehovet
för prisregleringarna blir betydligt större än vad i det föregående antagits
och så stort, att det icke kan täckas på sätt nu ifrågasatts. För dylikt fall
torde därför såsom livsmedelskommissionen uttalat erforderliga medel böra
kunna anskaffas genom utnyttjande av det Kungl. Maj:t givna bemyndi -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

gandet att förordna om regleringsavgift även å beredd importfisk. Ifrågavarande
bemyndigande bör följaktligen förlängas att gälla även under nästa
budgetår. Jag förutsätter emellertid härvid, att nämnda avgift icke skall överstiga
vad som motsvarar regleringsavgiften å motsvarande inhemsk vara.

För upprätthållande av sin prisreglerande verksamhet ha prisregleringsföreningarna
såsom av det förut anförda framgår erhållit lån av statsmedel.
1 fråga om dessa lån ha föreningarna medgivits räntefrihet under innevarande
budgetår. Ehuru vid lånens beviljande sålunda närmast förutsattes, att desamma
icke skulle vara förenade med en sådan förmån under längre tid,
vill jag i likhet med livsmedelskommissionen icke motsätta mig, att föreningarna
befrias från skyldighet att erlägga ränta å lånen även under budgetåret
1947/48. Enligt vad livsmedelskommissionen upplyst är den ena av prisregleringsföreningarna,
Västkustfisk, centralförening u. p. a., för sin verksamhet
utöver det föreningen beviljade statslånet, vilket uppgår till 2 500 000
kronor, i behov av en rörlig kredit å samma belopp. Med hänsyn till vad i
ärendet anförts synes föreningen böra beredas möjlighet till erhållande av
en kredit å nämnda belopp i riksbanken. Då härför erfordras säkerhet som
föreningen för närvarande synes sakna möjlighet att ställa, anser jag mig
böra förorda, att staten genom riksgäldskontoret ställer garanti å ett lån
till ifrågavarande förening i riksbanken å intill 2 500 000 kronor jämte ränta.
Då emellertid den nu ifrågasatta krediten är av rent affärsmässig natur och
sålunda bör utlämnas på sedvanliga villkor, kommer föreningen härvidlag
icke i åtnjutande av några lättnader i form av räntefrihet eller dylikt.

Vad livsmedelskommissionen anfört rörande auktorisation av partihandlare
med strömming föranleder icke någon erinran från min sida. Frågan
om vidtagande av de av kommissionen ifrågasatta ändringarna i kungörelsen
nr 247/1946 om prisregleringsavgift å fisk m. m. torde däremot få upptagas
till behandling först i samband med prövningen av 1945 års fiskeriutrednings
betänkande.

Därest riksdagen bifaller vad jag i det föregående förordat, torde det få
ankomma å Kungl. Maj :t att utfärda de närmare föreskrifter i ämnet, som må
befinnas erforderliga.

Såsom lantbruksstyrelsen i sin skrivelse framhållit torde vid utgången av
löpande budgetår någon behållning å anslaget till lån till främjande av beredning
och avsättning av fisk icke komma att föreligga. Då enligt min mening
ifrågavarande låneverksamhet bör upprätthållas även under nästa budgetår,
torde alltså medel nu böra äskas för ändamålet. Härvid synes medelsbehovet
i anslutning till vad lantbruksstyrelsen anfört kunna uppskattas till 500 000
kronor, eller samma belopp som för löpande budgetår. Jag tillstyrker sålunda,
att för budgetåret 1947/48 å kapitalbudgeten anvisas ett investeringsanslag av
500 000 kronor för utlämnande av lån till främjande av beredning och avsättning
av fisk m. m.

Vad slutligen angår 1945 års fiskeriutrednings framställning torde det såsom
utredningen framhållit vara uppenbart, att sill som saltas omedelbart

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

13

efter fångsten ger en bättre vara än sådan som saltas först vid en senare tidpunkt.
Det synes därför böra eftersträvas, att så stora kvantiteter som möjligt
av den fångade sillen saltas ombord ute på fiskeplatsen. Detta förfaringssätt,
som är av särskild betydelse för att resultaten av fisket å avlägsna fiskevatten
skola bliva tillfredsställande, skulle bidraga till en förbättring av
kvaliteten av den sill som erhålles genom de av svenska fiskare numera bedrivna
fångsterna vid Fladenground i Nordsjön. För att uppmuntra ett mera
allmänt tillämpande av denna metod har ifrågasatts premiering av ombordj
saltning av dylik sill. Det torde emellertid kunna förutsättas att den kvalitetsförbättring
som erhålles genom ombordsaltningen kommer att giva ett
merpris, som normalt skulle täcka de av denna saltningsmetod förorsakade
högre kostnaderna. Emellertid vill jag dels med hänsyn till önskvärdheten
att i nuvarande försörjningsläge få fram så stora sillfångster som möjligt dels
för att öka intresset bland fiskarena för ombordsaltning förorda, att i enlighet
med vad utredningen föreslagit en premiering sker för sådan saltning av
nordsjösill. Jag vill emellertid här understryka, att en dylik premiering endast
är att betrakta såsom en engångsåtgärd, betingad av de nuvarande förhållandena.
Då metoden i fråga vunnit ökat insteg, torde sålunda några premier
vid dess användande icke längre behöva ifrågakomma.

Här ifrågasatta premier torde, såsom ock utredningen föreslagit, böra utgå
efter liknande grunder som vid drivgarnsfisket efter sill vid Island. Under
förhandenvarande omständigheter är jag icke beredd att tillstyrka, att för
ändamålet avses högre belopp än 60 000 kronor. Ett anslag av denna storlek
bör sålunda uppföras å riksstaten för budgetåret 1947/48 för ändamålet. Anslaget,
som torde böra benämnas Premier för ombordsaltning av nordsjösill,
synes böra givas reservationsanslags karaktär. Det torde få ankomma å
Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter beträffande anslagets disposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

dels medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1948
må i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående
förordade grunder anordnas reglering av priserna å saltvattensfisk
ävensom handeln med strömming;

dels besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa
garanti för ett lån åt Västkustfisk, förening u. p. a., i riksbanken
å ett belopp av intill 2 500 000 kronor jämte ränta;

dels å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln
till Premier för ombordsaltning av nordsjösill anvisa
ett reservationsanslag av ............ kronor 60 000;

dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1947/48 under
Fonden för låneunderstöd till Lån till främjande av beredning
och avsättning av fisk in. in. anvisa ett investeringsanav
................................ kronor 500 000.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 162

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

477452. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.