Kungl. Maj.ts proposition nr 16.
(
Nr IG.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livräntor
åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar; given Stockholms
slott den 17 januari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Torsten Nilsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 januari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigfokss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.
I särskilda skrivelser, vilka inkommit den 21 januari, den 21 februari, den
18 april, den 13 maj respektive den 8 juni 1946, ha vissa nuvarande och förutvarande
befattningshavare vid statens järnvägar — nämligen f. d. kopisten
Carl Oskar Svensson, f. d. stationskarlen Karl Gustaf Norén, förste kontoristenMdo//
Albert Reinhold Johansson, f. d. trafikbiträdet Knut Oscar Arvid
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Nilsson samt f. d. trafikbiträdet Gustaf Adolf Claesson — anhållit envar att
få sig tillerkända livränta enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skador till följd av olycksfall i arbete.
Av handlingarna i ärendena inhämtas,
beträffande Svensson,
att han är född den 19 oktober 1884;
att han erhöll första ordinarie befattning vid statens järnvägar den 1 oktober
1912;
att han genom olycksfall i arbetet den 13 augusti 1913 skadats i höger öga,
så att synen å detsamma gått förlorad;
att han avgick med ålderspension den 1 november 1944;
samt att Svensson enligt egen uppgift i slutet av år 1913 hos vederbörande
distriktssekreterare förfrågat sig om sin rätt till ersättning för kroppsskadan,
vilken förfrågan dock ej lett till positivt resultat;
beträffande Norén,
att han är född den 9 mars 1880;
att han anställdes vid statens järnvägar 1904;
att han genom olycksfall i arbetet den 1 juni 1915 skadade höger arm så
svårt, att densamma måste amputeras omkring femton centimeter nedanför
axelleden;
att han med utgången av september månad 1935 avgick ur tjänst med invalidpension
(hel pension);
samt att vederbörande distriktsförvaltning på därom av Norén gjord förfrågan,
den 5 oktober 1917 uttalade, att denne icke ägde rätt att på grund
av 1901 års olycksfallsersättningslag utfå livränta, då han ej genom kroppsskadan
lidit någon minskning i sina avlöningsförmåner och sin pensionsrätt;
beträffande Johansson,
att han är född den 5 november 1887;
att han anställdes vid statens järnvägar den 11 juni 1906;
samt att Johansson genom olycksfall i arbetet den 3 februari 1911 skadade
vänster ben så svårt, att detsamma måste amputeras omkring tio centimeter
ovanför knäleden;
beträffande Nilsson,
att han är född den 1 september 1887;
att han anställdes vid statens järnvägar den 20 augusti 1906;
att han genom olycksfall i arbetet den 30 december 1915 skadades i ena
benet, så att detsamma måste amputeras;
samt att Nilsson den 1 juni 1946 avgick ur tjänst med invalidpension (hel
pension); samt
beträffande Claesson,
att han är född den 9 juni 1884;
att han — under anställning såsom extra ordinarie bromsare — genom
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
olycksfall i arbetet den 19 juni 1913 ådrog sig skada i vänster hand, vilken
skada medfört viss invaliditet;
att han avgick med ålderspension den 30 juni 1944;
samt att järnvägsstyrelsen den 5 maj 1944, på av Claesson gjord ansökning
om livränta till följd av skadan, tillkännagav, att styrelsen funnit sig förhindrad
bifalla den gjorda framställningen, enär anspråket ej framställts inom
i 1901 års olycksfallsersättningslag föreskriven tid.
Järnvägsstyrelsen har avgivit utlåtanden över Svenssons framställning den
21 och den 25 februari 1946 samt över Noréns, Johanssons, Nilssons och
Claessons framställningar den 12 mars, den 30 april, den 15 juli respektive den
25 september 1946.
Beträffande Norén ansåge styrelsen skäligt, att denne, räknat tio år tillbaka
från det förevarande framställning inkom till Kungl. Maj:t, komme i åtnjutande
av livränta enligt samma grunder, som de i propositionen 1945: 360
angivna. Styrelsen ville därvid för Noréns vidkommande åberopa, vad departementschefen
i nämnda proposition anfört angående utbetalning av livränta
till f. d. trafikbiträdet Nils Arvid Kroon utan avdrag fot- pensionsförmåner.
I sina övriga utlåtanden föreslår järnvägsstyrelsen, att vederbörande skulle
få tillerkännas livräntor enligt i propositionen 1945:150 angivna grunder.
Livränta skulle därvid utgå från den tidpunkt, då ifrågavarande befattningshavare
avgått eller komme att avgå med pension.
Över de av Svensson, Norén och Johansson ingivna ansökningarna hava
utlåtanden vidare avgivits av riksförsäkringsanstalten den 19 mars, den 3 juli
respektive den 31 maj 1946 och av statskontoret den 2 april, den 29 mars och
den 26 juni 1946.
I sina utlåtanden lämnar riksförsäkringsanstalten upplysningar om vilka
livräntebelopp, som kunna ifrågakomma för Svensson, Norén och Johansson.
Yad angår ersättningen till Norén finner anstalten — i likhet med järnvägsstyrelsen
— att detta fall vore likartat med det i propositionen 1945: 360 behandlade
fallet rörande f. d. trafikbiträdet Kroon. Anstalten har icke i någotdera
fallet något att erinra mot att livräntor tillerkännas ifrågavarande personer.
Statskontoret har intet att erinra mot att Svensson, Norén och Johansson
tillerkännas livräntor, beräknade enligt grunderna i 1901 års olycksfallsersättningslag.
Med bifall till propositionerna nr 150 och 360 har 1945 års riksdag (skrivelserna
nr 225 och 564) medgivit, att järnvägsstyrelsen finge med vissa befattningshavare
vid statens järnvägar m. fl. träffa överenskommelse om livräntor
enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete.
Nu ifrågavarande fall äro av liknande beskaffenhet som de i nämnda propositioner
behandlade fallen. Sålunda ha Carl Oskar Svensson, Karl Gustaf
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 15—16.
Departements
chefen.
70 17
10
Kungl. May.ts proposition nr 16.
Norén, Adolf Albert Keinhold Johansson, Knut Oscar Arvid Nilsson och
Gustaf Adolf Claesson samtliga under tjänstgöring vid statens järnvägar
skadats under sådana förhållanden att nyssnämnda lag varit tillämplig å skadefallen.
Den rätt till ersättning, som kan ha tillkommit de skadade, har emellertid
i samtliga fall preskriberats, då ingen av de skadade framställt krav mot
statens järnvägar inom tid, som angives i 13 § nämnda lag. Detta oaktat finner
jag i likhet med vederbörande myndigheter skäligt, att livräntor tillerkännas
förenämnda personer enligt grunderna i 1901 års olycksfallsersättningslag.
Bemyndigande torde sålunda böra lämnas järnvägsstyrelsen att i enlighet med
de principer, som styrelsen i regel tillämpat vid beviljande av dylika livräntor,
träffa överenskommelse med nämnda personer om dem tillkommande livräntebelopp.
För Norén torde livräntebeloppet böra utgå retroaktivt för tio år,
räknat från dagen för ingivandet av hans framställning, medan Svensson, Nilsson
och Claesson böra erhålla livräntor retroaktivt från tidpunkten för avgången
ur statens järnvägars tjänst. Johansson slutligen bör erhålla livränta
räknat från tidpunkten för blivande avgång.
Då Norén icke intjänat hel pension men likväl erhållit sådan, borde egentligen
avdrag ske å den honom tillkommande livräntan med belopp motsvarande
skillnaden mellan hel och intjänt pension. Med hänsyn till beloppets ringa
storlek torde dock — i likhet med vad som skett i ett i propositionen 1945: 360
behandlat fall — livränta få utbetalas till honom utan avdrag för pensionsförmåner.
Hittills har Kungl. Maj:t i fall av förevaraDde art hemställt om riksdagens
bemyndigande för järnvägsstyrelsen att med vederbörande träffa överenskommelse
om livräntor enligt grunderna i 1901 års olycksfallsersättningslag.
Sedan erfarenhet numera vunnits rörande de typer av skadefall, vid vilka utgivande
av livränta kan ifrågakomma, synes ett generellt bemyndigande böra
inhämtas för järnvägsstyrelsen att träffa sådana överenskommelser, då förhållandena
äro likartade med dem, för vilka redogjorts i det föregående eller i
propositionerna 1945: 150 och 360.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att järnvägsstyrelsen må i fall, då förhållandena äro likartade
med dem för vilka redogjorts i det föregående eller i propositionerna
1945: 150 och 360, med befattningshavare och f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar träffa överenskommelse om
livräntor enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
till följd av olycksfall i arbete.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Sven G. Karlson.
Stockholm 1047. K. L. Beckmans Boktryckeri.