Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statens
hantuerksinstitut; given Stockholms slott den 28
februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, följande.

I årets statsverksproposition, tionde huvudtiteln, har Kungl. Maj:t under
punkterna 35—37 föreslagit riksdagen, att i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna

dels till Statens hantverksinstitut: Avlöningar ett förslagsanslag av 428 500
kronor;

dels till Statens hantverksinstitut: Omkostnader ett förslagsanslag av 168 000
kronor;

dels ock till Statens hantverksinstitut: Utrustning och inredning ett reservationsanslag
av 70 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 153.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (Kapitalhudgeten: bilagan
31, punkten 1) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, till
Ombyggnadsarbeten vid statens hantverksinstitut för budgetåret 1947/48 beräkna
ett investeringsanslag av 85 000 kronor.

Sedan beredningen av förevarande ärenden numera avslutats, får jag ånyo
anmäla desamma.

Inledning.

Styrelsen för statens hantverksinstitut hemställde i sin petitaskrivelse för
budgetåret 1946/47 om en mycket kraftig höjning av särskilt avlöningsanslaget
för institutet. Vid anmälan i statsrådet av styrelsens framställning uttalade
jag, att jag visserligen i och för sig icke hade något att erinra mot de
ifrågasatta utvidgningarna men att jag funne det vara av vikt att utbyggnaden
i möjligaste mån skedde efter en bestämd plan. Jag förklarade mig samtidigt
ha för avsikt att i annat sammanhang föreslå åtgärd i syfte att åstadkomma
en sådan plan samt förordade i avvaktan härpå vissa inskränkningar i det i
petitaskrivelsen framlagda utbyggnadsprogrammet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 25 januari 1946 givna bemyndigande tillkallade
jag därefter den 19 februari samma år fyra utredningsmän* 1 för att
utarbeta en plan för den fortsatta utbyggnaden av statens hantverksinstitut.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1946 års utredning angående
hantverksinstitutet, ha den 30 september 1946 avlämnat betänkande med
förslag i ämnet.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kommerskollegium,
statskontoret, allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket, överstyrelsen för
yrkesutbildning, styrelsen för statens hantverksinstitut, civilförvaltningens
personalförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, varjämte
statsverkens ingenjörsförbund yttrat sig i ärendet.

Innan jag redogör för utredningens förslag samt däröver avgivna yttranden
torde jag få i korthet beröra institutets organisation och formerna för
dess verksamhet. För närmare kännedom om institutets tillblivelse och utveckling
torde jag få hänvisa till betänkandet s. 1—14.

Statens hantverksinstitut började sin verksamhet den 1 juli 1940. Gällande
föreskrifter beträffande arbets- och organisationsförhållanden återfinnas,
i den för institutet den 17 maj 1940 (nr 378) utfärdade instruktionen. Ledningen
av institutet utövas av en styrelse, bestående av tio av Kungl. Maj:t
förordnade ledamöter samt av institutets chef, vilken benämnes direktör. Den
omedelbara ledningen av verksamheten vid institutet handhas av direktören.
Beträffande övrig personal i institutets tjänst torde jag få hänvisa till betänkandet
s. 9—10.

1 Utredningsmän voro ledamoten av riksdagens andra kammare, boktryckaren S. P. Svensson,
tillika ordförande, numera statskommissarien K. A. Lindbergson, verkställande direktören

i Sveriges hantverks- och småindustriorganisation J.-O. Modig och direktören för statens hantverksinstitut
R. Schlyter.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Institutets allmänna arbetsuppgifter äro enligt instruktionen att verka för
höjande av yrkesskickligheten genom att bereda tillfälle för yrkesmän inom
hantverket och den mindre industrien att förvärva ökad utbildning och
ökade möjligheter att följa utvecklingen på området. Till genomförande härav
tillkommer det institutet bland annat att meddela undervisning genom anordnande
av kurser och föreläsningar med ändamål att bibringa praktiskteknisk
verkstadsutbildning och teoretisk utbildning, att såsom tekniskt rådgivande
institution utöva konsulterande verksamhet (teknisk informationsverksamhet)
beträffande material, arbetsmetoder och arbetsredskap för olika
yrkesområden, att utöva försöksverksamhet för främjande av hantverkets
och den mindre industriens utveckling samt att anordna och vidmakthålla
ett centralt yrkesbibliotek.

Kurs- och föreläsningsverksamheten torde utgöra den viktigaste delen av
det vid institutet bedrivna arbetet. Även informationsverksamheten med den
därtill knutna försöksverksamheten har kommit att få stor betydelse för
hantverket.

Kursverksamheten ledes av särskilda kursnämnder. I dessa medverka institutets
direktör, vederbörande kursledare samt representanter för de av
kursen närmast berörda yrkesförbunden. Kursledare är i allmänhet verkstadschefen.
Ofta förekommer emellertid att vissa andra tjänstemän inom
institutet, t. ex. konsulenterna, äro ledare för kurser inom sina specialområden.
Bland kurser som anordnas inom de olika hantverksyrkena kunna
nämnas mästarkurser, fortbildningskurser, yrkestekniska specialkurser in. fl.
Huvuddelen av kurserna hålles i Stockholm. Därjämte anordnas ambulerande
kurser i landsorten. Varje kurs pågår i regel två veckor. Kurserna äro i allmänhet
avgiftsbelagda. Avgifterna variera mellan 15 och 100 kronor allt efter
kursens omfattning och omkostnader.

Informationsverksamhet bedrives inom en mängd områden, bland vilka
kunna nämnas företagsadministration, bageriverksamhet, bilreparationsverksamhet
och elektroteknik. Även försöksverksamheten omfattar ett flertal
olika områden. De viktigaste torde vara bageri- och måleriteknik.

Institutets bibliotek omfattar ett bokbestånd av omkring 8 000 volymer
samt omkring 300 svenska och utländska tidskrifter. Institutet utger en årsbok
och vidare en serie mindre skrifter i aktuella frågor. Några handböcker
ha även utgivits.

I institutbyggnaden i Stockholm disponerar institutet lokaler och laboratorier
med utrustning, som ger möjlighet till undersöknings-, experiment- och
forskningsarbeten. Undervisningslokalerna utgöras av lärosalar och elevlaboratorier
för olika yrken. Även verkstäder ha inrättats. Bland utrymmena
i institutets byggnad märkas laboratorier för allmänna kemiska undersökningar,
laboratorier för bageri- och måleriyrkena, ett cereallaboratorium, en
elektroteknisk avdelning, snickeriverkstäder, eu mekanisk verkstad, smidesoch
svetsverkstäder, bilverkstad samt eu värme- och sanitetsteknisk avdelning.

Kostnaderna för institutets verksamhet bestridas dels av statsmedel, dels

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

av inkomster från institutets olika verksamhetsgrenar och dels av bidrag från
olika hantverksorganisationer. Statsmedlen utgöras för innevarande budgetår
av ett förslagsanslag till avlöningar å 246 400 kronor, ett förslagsanslag
till omkostnader å 10 000 kronor samt ett reservationsanslag till utrustning
och inredning å 30 000 kronor. Anslagen disponeras på sätt framgår av statsliggaren
s. 883—886. Här kan nämnas att av institutets verksamhet inflytande
inkomster, vilka för innevarande budgetår beräknats till 96 000 kronor,
redovisas såsom särskilda uppbördsmedel under omkostnadsanslaget.
Vidare ha möjligheterna att överskrida vissa anslagsposter gjorts beroende
av storleken av nämnda inkomster. Hantverksorganisationernas bidrag utgå
huvudsakligen i form av avlöningstillägg åt vissa befattningshavare. Tillläggens
storlek framgå av statsliggaren.

Utredningens förslag.

Allmänna riktlinjer för institutets fortsatta utbyggnad.

Utredningen anför till en början, att någon ändring i den allmänna målsättningen
för institutets verksamhet icke vore påkallad. Huvudvikten borde
- såsom i instruktionen jämväl torde ha förutsatts - läggas vid undervisningen,
främst kursverksamheten, och åtgärder borde vidtagas i syfte att
öka såväl den stationära som den ambulerande kursverksamheten. Den tekniska
informations- och försöksverksamheten måste anses komma i andra

rummet. ,. ,

Beträffande grunderna för kursverksamhetens framtida

ordnande yttrar utredningen följande.

I vilken ordning de för närvarande orepresenterade hantverksyrkena böra
beredas utrymme vid institutets kursverksamhet synes icke kunna regleras
genom ensidiga åtgärder från statens sida. Impulserna därtill boia främst
komma från hantverkshåll. Därvid synas sådana yrkesgrupper, som kunna
sägas tillhöra det egentliga hantverket, givas företräde, medan mera i periferien
liggande yrken, t. ex. charkuteristerna, endast bora beredas utrymmen,
om det kan ske utan att inkräkta på de mera egentliga hantverksyrkena.

Med dessa utgångspunkter, anför utredningen vidare, hade utredningen
ansett det böra ankomma på institutets styrelse att taga ställning till ett från
Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund framfört förslag om anställande
av en charkuterikonsulent vid institutet. Utredningen ämnade fororda
åtgärder till skapande av ekonomiska betingelser för en utbyggnad av
verksamheten. Ordningen för utbyggnaden borde emellertid avgöras av institutsstyrelsen
i samarbete med av verksamheten berörda hantverksorgamsa ^Utredningen

berör därefter lokalfrågan för kursverksamheten och yttrar
bl. a. följande.

Utredningen har uppmärksammat, att under de gångna åren av institutet
anordnade kurser varit synnerligen ojämnt fördelade over aret. Detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

5

förhållande har medfört, att lokalerna blivit i högsta grad ojämnt belagda.
Sålunda ha under långa tider av året vissa föreläsningslokaler överhuvud
taget icke tagits i anspråk för kursverksamhet av något slag. Utredningen
måste därför med skärpa understryka angelägenheten av att institutet i samförstånd
med vederbörande hantverksorganisationer söker åstadkomma en
bättre utspridning av kurserna för de skilda hantverksyrkena så, att tillgängliga
lokaler jämnare belastas. Det synes nämligen icke försvarligt att taga
befintliga toppbelastningar av lokalerna som motiv för tillskapande av nya
utrymmen. Utredningen ser därför som en viktig uppgift för ledningen av
institutet att så organisera kursverksamheten, att utrymme beredes nya
kurser i vid institutet icke representerade hantverksyrken.

Under hänvisning till det anförda hävdar utredningen, att en utökning
av kursverksamheten vore möjlig utan utbyggnad av befintliga lokalutrymmen.

Beträffande den tekniska informationstjänsten och försöksverksamheten
yttrar utredningen, att denna del av verksamheten,
till undvikande av dubbelorganisation, icke borde intensifieras inom sådana
områden, där staten på annat sätt ställt resurser till förfogande för
hantverket. Denna del av institutets verksamhet vore närmast att befrakta
som ett utflöde av kursverksamheten, därvid informationstjänsten delvis finge
tjäna som en arbetsutjämnande faktor. Utredningen ville erinra om att småföretagsutredningen
föreslagit inrättande av lokala företagamämnder med
uppgift, bland annat, att genom konsulentverksamhet giva småföretagarna
råd och hjälp i tekniska och ekonomiska spörsmål. Därest sådana nämnder
tillskapades, kunde en del av den informationsverksamhet, som nu bedreves
vid statens hantverksinstitut, överflyttas på företagarnämnderna och institutet
i större utsträckning ägna sig åt kursverksamheten.

Vad slutligen angår biblioteksverksamheten framhåller utredningen,
att institutets bibliotek icke, såsom instruktionen förutsatte, kommit
att fylla funktionen som ett »centralt yrkesbibliotek» utan mera blivit ett
specialbibliotek för institutets befattningshavare. Åtgärder borde därför vidtagas
för att popularisera biblioteksverksamheten bland hantverkarna.

Principerna för samverkan mellan institutet och hantverket.

Utredningen framhåller, att institutets verksamhet bygger på samverkan
mellan staten och hantverkets organisationer. Detta samarbete bör enligt utredningen
bestå och ytterligare utbyggas, då det utgör eu grundväsentlig förutsättning
för alt institutet skall kunna på avsett sätt verka för hantverkets
vidare utveckling.

Beträffande fördelningen mellan staten och hantverket av kostnaderna för
institutets verksamhet yttrar utredningen följande.

Utredningen har i princip stannat för att staten utan kostnad för hantverket
bör tillhandahålla erforderliga lokaler samt ikläda sig ansvaret för
kostnaderna för den allmänna administrationen vid institutet. Beträffande

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

övriga kostnader skulle kunna tänkas, att staten jämväl helt gäldade dessa.
Mot en dylik lösning talar dock, att utredningen ej är övertygad om att statsmedel
kunna ställas till förfogande i sådan utsträckning, samt att enligt utredningens
mening även i fortsättningen en ekonomisk insats från hantverket
framstår såsom naturlig med hänsyn till det medinflytande på verksamheten
vid institutet, som enligt utredningen bör lämnas hantverkets representanter.
Härtill kommer, att det synes föga önskvärt att binda verksamheten i alltför
stela former, då möjligheter böra finnas att smidigt avpassa denna efter
växlingarna i hantverkets utbildningsbehov.

Med hänsyn härtill borde, uttalar utredningen i fortsättningen, endast lokalernas
underhåll och uppvärmning samt den allmänna administrationen vid
institutet betraktas som rent statliga angelägenheter. Den personal, som erfordrades
för handhavande av dessa, borde därför erhålla statligt reglerade
löner och i allmänhet inordnas under de statliga avlöningsreglementena. övrig
personal, som bl. a. omfattade konsulenterna, borde däremot anställas
under mera fria former mot arvoden eller genom kontrakt.

I fråga om anställningsförhållandena för den icke lönereglerade personalen
anför utredningen.

Anställningsförhållandena synas lämpligen böra regleras i enahanda ordning
som sker för personal, anställd i enskild verksamhet. Institutets styrelse
bör i mycket nära samarbete med de olika hantverksorganisationerna fastställa
denna personals avlöning och övriga förmåner, såsom semester, avlöning
under sjukdom m. m. En lösning kan vara, att vederbörande branschorganisationer
ikläda sig att gälda de bidrag institutet anser sig böra påfordra
för att kunna giva befattningshavarna lämpligt avpassade förmåner. Finner
styrelsen det påkallat att för längre sikt binda en sådan befattningshavare vid
institutet, bör institutet träffa överenskommelse med vederbörande organisation
rörande de förpliktelser, som institutet respektive organisationen åtaga
sig. Hinder bör icke möta för institutet att medverka till pensionering av
sådan personal genom inbetalande av huvudmansavgifter i enskild pensionsinrättning
enligt överenskommelse med vederbörande hantverksorganisation.
Ej heller bör hinder möta för styrelsen att anställa en konsulent, även om
det ej finnes någon branschorganisation, som lämnar bidrag till kostnaderna.
I så fall bör styrelsen iakttaga viss försiktighet och tillse, att medel finnas
disponibla.

Utredningen framhåller, att den här föreslagna ordningen i viss mån strede
mot det nuvarande systemet. Då genom utredningens förslag institutets styrelse
lämnades frihet att fastställa avlöningsförmånerna till konsulenterna,
torde gällande, av Kungl. Maj:t fastställda föreskrifter angående dessas avlöningsförhållanden
kunna slopas. En sådan lösning förutsatte emellertid, att
staten å sin sida understödde ifrågavarande del av verksamheten vid institutet
endast med ett allmänt bidrag, som icke skulle avse vissa befattningar eller
vissa kostnader och som under inga förhållanden finge överskridas. Om nämligen
styrelsen medgåves mycket stor frihet att förfoga över dessa medel,
måste staten bestämt hävda, att förbrukningen hölles inom den fastställda

ramen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

7

Redovisning av inkomster och utgifter vid institutet.

Utredningen har härefter behandlat frågan om principerna för redovisningen
av inkomster och utgifter vid institutet. Till en början lämnas en redogörelse
för det nuvarande redovisningssystemet (betänkandet s. 23). Beträffande
uppställningen av de i institutets räkenskaper nu ingående staterna
torde jag få hänvisa till statsliggaren s. 883—886.

Utredningen uttalar, att det nu tillämpade systemet med sammanblandning
av statsanslag och inflytande inkomster medfört att institutets räkenskaper
blivit svåröverskådliga och icke klart utvisade i vad mån förbrukningen av
statsmedel hållit sig inom ramen för anvisade medel. Ur statsverkets synpunkt
måste krävas, att institutets räkenskaper uppställdes så, att av dessa tydligt
framginge samtliga inkomster och utgifter samt dessas karaktär. Redovisningen
borde därjämte otvetydigt utvisa, att förbrukningen av statsmedel icke
överstege den beslutade.

Enklast skulle detta ernås, yttrar utredningen vidare, om till institutet inflytande
inkomster i princip redovisades å driftbudgetens inkomstsida, medan
utgifterna bokfördes under de olika delposter i avlönings- och omkostnadsstaterna
för institutet, till vilka de vore hänförliga. Vissa grenar av institutets
verksamhet, främst kursverksamheten, borde till väsentlig del bekostas med
inflytande avgifter och bidrag från näringsorganisationer. Med hänsyn härtill
borde anslagstekniken för institutet anordnas så, att den medgåve en smidig
anpassning efter växlingarna i institutets verksamhet. Möjlighet borde sålunda
finnas att vid behov utöka eller minska kursverksamheten och därför erforderlig
personal utan tidsutdräkt. Detta syntes enklast kunna genomföras, om
medelsförbrukningen under sådana utgiftsposter, som icke hänförde sig till
de rent statliga angelägenheterna, sattes i relation till institutets inkomster.

Med utgångspunkt från de angivna principerna föreslår utredningen att
institutets inkomster och utgifter redovisas enligt följande system.

Å driftbudgetens inkomstsida under A. Egentliga statsinkomster II Uppbörd
i statens verksamhet uppföres en särskild inkomsttitel »Inkomster vid
hantverksinstitutet». Inkomsterna redovisas i institutets räkenskaper under
följande underrubriker:

I. Bidrag från näringsorganisationer

II. Kursavgifter

III. Inkomster av publikationstryck

IV. Inkomster av informationsverksamhet in. m.

Å driftbudgetens utgiftssida uppföras sedvanliga avlönings- och omkostnadsanslag.
Statuppställningen skulle kunna utformas på följande sätt.

Avltfningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

4. Avlöningar till konsulenter, speciallärare och tillfälliga biträden in. in.,
förslagsvis

5. Rörligt tillägg, förslagsvis

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård, förslagsvis

2. Reseersättningar, förslagsvis

3. Expenser

a) bränsle, elektrisk ström, vatten, förslagsvis

b) övriga expenser, förslagsvis

4. Publikationstryck, förslagsvis

5. Övriga utgifter

a) bibliotek, förslagsvis

b) undervisningsmaterial och förbrukningsartiklar in. in., förslagsvis

c) underhåll av verkstäder m. in., förslagsvis

Under förutsättning att staterna utformas i enlighet med vad nu angivits
bör enligt utredningen tillika föreskrivas, att medelsförbrukningen under
anslagsposten 4 i avlöningsstaten samt anslagsposterna 2, 3 b), 4 och 5 i
omkostnadsstaten icke må överstiga summan av de till institutet inflytande
inkomsterna med tillägg av ett belopp, motsvarande statens andel i utgifterna
under nämnda poster.

Tankegången i förslaget utvecklar utredningen på följande sätt.

1. Den helt med statsmedel avlönade personalen avlönas från posterna 1,
2, 3 och 5 i avlöningsstaten.

2. övrig personal med permanent eller mera tillfällig anställning avlönas
uteslutande från posten 4. Kostnader för eventuella lönetillägg, bidrag
till pensionsavgifter eller andra sociala förmåner skola även avföras från
denna post.

3. Staten betalar helt sjukvårdskostnaderna för den personal, å vilken avlöningsreglementena
tillämpas. Tillika bör staten svara för hela kostnaden
för bränsle, elektrisk ström och vatten. Kostnaderna för fastighetens
underhåll lärer i överensstämmelse med vad som nu gäller belasta fastighetsfonden.

4. Övriga utgifter å omkostnadsstaten liksom utgifterna under posten 4 i
avlöningsstaten synas böra få växla med inkomsttillflödet. Staten bör emellertid
svara för en viss till beloppet bestämd del av dessa kostnader. Denna
andel kommer att i det följande fixeras av utredningen och bör —
sedan den en gång fastslagits — icke frångås utan synnerligen vägande
skäl. Omräkning bör endast ifrågakomma vid mera väsentliga förskjutningar
i prisnivån. För att det föreslagna systemet icke skall bli meningslöst
bör en bestämd förutsättning vara, att något överskridande av statens
andel icke tillätes. Om nämligen genom den föreslagna anslagstekniken
institutet medgives stora möjligheter att i samförstånd med hantverkets
representanter själv bestämma omfattningen av verksamheten, bör staten
å sin sida kunna påfordra, att institutet tillser, att den av staten angivna
kostnadsramen icke spränges.

Utredningen ville sålunda med bestämdhet hävda, uttalar utredningen vidare,
att det maximibelopp — i fortsättningen kallat skillnadsbeloppet — som
staten skulle tillskjuta för den icke statligt reglerade delen av verksamheten
under inga förhållanden borde av institutet få överskridas. Visade det sig
däremot i samband med bokslutet att förbrukningen av statsmedel understigit
skillnadsbeloppet, syntes hinder icke böra möta för institutet att under
det därpå följande budgetåret förbruka detta överskott, önskvärt vore näm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

9

ligen att institutet erhölle möjlighet att planera och utbygga sin verksamhet
på längre sikt, så att överskottet å verksamheten under ett år kunde användas
som startkapital för en ytterligare utbyggnad av exempelvis kursverksamheten
under det följande året.

Utredningen belyser det anförda med följande exempel.

Antag att skillnadsbeloppet för budgetåret 1947/48 kommer att fastställas
till 100 000 kronor. För budgetåret 1948/49 fastställer Kungl. Maj:t i regleringsbrevet
skillnadsbeloppet likaledes till 100 000 kronor. Vid bokslutet för
budgetåret 1947/48 visar det sig emellertid, att av skillnadsbeloppet för
nyssnämnda budgetår endast 80 000 kronor behövt tagas i anspråk. Efter
framställning från institutet medgiver då Kungl. Maj:t, att för budgetåret
1948/49 ytterligare 20 000 kronor få disponeras. För budgetåret 1949/50 fastställes
i regleringsbrevet skillnadsbeloppet ånyo till 100 000 kronor. Visar
det sig därefter vid bokslutet för budgetåret 1948/49, att av det för detta budgetår
medgivna beloppet — 120 000 kronor — endast 90 000 kronor behövt
tagas i anspråk, fixeras skillnadsbeloppet för budgetåret 1949/50 definitivt
till (100 000 + 120 000 — 90 000 =) 130 000 kronor.

Personalfrågor.

Inledningsvis erinrar utredningen om att utredningen i tidigare sammanhang
uttalat att endast den personal, som erfordrades för den allmänna administrationen
vid institutet, borde erhålla statligt reglerade löner. Till denna
personalkategori borde enligt utredningen hänföras institutets chef samt personal,
sysselsatt med allmänt administrativa göromål, d. v. s. frågor rörande
institutets räkenskaper, kontors- och skrivgöromål, biblioteks- och vaktmästarsysslor
m. m. Statligt reglerad lön borde därutöver beredas viss annan
för institutets olika verksamhetsgrenar gemensam personal, nämligen
verkstadschefen och laboratorieföreståndaren.

Utredningen yttrar i fortsättningen följande.

Vilken personal i övrigt som bör ifrågakomma för statsanställning kan
synas i viss mån tvivelaktigt. Utredningen har emellertid på denna punkt
känt sig i viss mån bunden av nuvarande förhållanden och är således icke
beredd föreslå någon ändrad anställningsform för elektroingenjören, målerikemisten,
snickeriteknikern och verkmästarpersonalen. Som motiv för att
dessa befattningshavare bibehållas med reglerade löner kan anföras, att deras
utbildning har sådan inriktning, att de i allmänhet medverka vid kursverksamheten
i flera olika yrken. Härtill kommer, att det synts utredningen önskligt,
att för varje större verkstad och laboratorium inom institutet en befattningshavare
med statligt reglerad lön finnes, om än i blygsam löneställning,
vilken kan anförtros vården av den utrustning, som tilldelats vederbörande
verkstad eller laboratorium, och vilken även i viss mån kan representera
kontinuiteten å avdelningen.

I fråga om tjänstebenämningen och lönegradsplaceringen för den nu angivna
personalen föreslår utredningen vissa ändringar. Därjämte föreslås
viss utökning av organisationen. Utredningens ändringsförslag framgå av
följande sammanställning.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Tjänstebenämning

Antal och lönegrad

Nuvarande

Föreslagen

Nu

Förslaget

Chel.

Direktör................

Överdirektör........................

1 C 8

1 C 8

Administrativ personal.

Kamrerare..........................

—

1 A 22

Kansliskrivare..........

Kansliskrivare ......................

1 Eo 11

1 A 11

Kontorist ..............

1 A 9

—

Kanslibiträde ..........

Kanslibiträde (f. kursverksamheten) ..

1 Eo 7

1 A 7

Kontorsbiträde..........

1 A 4

—

Kvinnl. skrivbiträde (och

Kanslibiträde (f. biblioteket) ........

arvode

1 Eo 7

Portvakt, tillika eldare ..

1 A 5

Expeditionsvakt ........

Expeditionsvakt ....................

1 Eo 5

1 Eo 5

Kontorsbiträde (f. kassan)............

1 Eo 4

1 Eo 4

Kontorsbiträde (f. skrivcentralen)____

—

1 Eo 4

(Arkivarbetare)..........

Kontorsbiträde (f. adressregistret) ....

arvode

1 Eo 4

Skrivbiträde............

Skrivbiträden (f. skrivcentralen)......

3 Eo 2

2 Eo 2

Skrivbiträde (f. kursverksamheten)....

—

1 Eo 2

Telefonist ..........................

—

1 Eo 2

Bibliotekarie............

Bibliotekarie........................

arvode

arvode

Verkstadspersonal.

Verkstadschef...........

Verkstadschef.......................

1 C 3

1 C 3

Snickeritekniker ........

Byggnadsingenjör....................

1 Eo 18

1 Eo 21

1 Eo 21

1 Eo 21

Verkmästare............

Verkmästare........................

2 A 14

3 A 15

Verkmästare............

Verkmästare........................

2 Eo 14

2 Eo 15

Verkmästare............

1 Eo 10

—

Biträde åt verkmästare..

Eldare..............................

arvode

1 Eo 5

Laboratoriepersonal.

Laboratorietöreståndare..

Laboratoriechef.....................

1 A 26

1 C 3

Målerikemist............

Förste kemist.......................

1 Eo 21

1 Eo 21

Laboratoriebiträde......

Förste laboratoriebiträde (bagerilab.)..

1 Eo 9

1 Eo 11

Laboratorievaktmästare..

Laboratoriebiträde ..................

arvode

.1 Eo 7

Verkstadsbiträde (måleri, livsmedels-

kemi) ............................

—

2 Eo 6

Vad angår institutets chef erinrar utredningen om att befattningen
så nyligen som år 1946 uppflyttats i den nuvarande lönegraden. Med hänsyn
härtill ifrågasättes ingen ändring av lönegradsplaceringen. Emellertid förordar
utredningen att tjänstebenämningen direktör utbytes mot överdirektör.

Den administrativa personalen skulle enligt utredningens förslag
utökas med en kamrerare. Ifråga om denna befattning yttrar utredningen
bl. a. följande.

Under institutets chef finnes icke någon befattningshavare för administrativa
arbetsuppgifter i högre löneställning än ll:e lönegraden. Detta förhållande
medför, att direktören icke har möjlighet att i önskvärd utsträckning
ägna sig åt sin huvuduppgift, ledningen av den pedagogiska verksamheten
vid institutet.

Utredningen har ansett denna fråga kunna lösas på så sätt, att vid institutet
inrättas en befattning som kamrerare. Det skall åligga denne att handha
institutets räkenskaper och uppgöra bokslut m. m. samt att tillika — utan
särskild ersättning härför — fungera såsom sekreterare hos institutet och dess

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

11

styrelse och som personalchef. Tjänsten synes böra placeras i 22 :a lönegraden.
Då befattningen måste anses vara av stadigvarande karaktär, förordar
utredningen att den upptages i löneplan A.

Utredningen anmärker, att därest förevarande förslag vunne bifall, det särskilda
arvodet å 600 kronor till institutets sekreterare kunde indragas.

Beträffande den övriga administrativa personalen anför utredningen bl. a.
följande.

Såsom kamrerarens närmaste man med uppgift att vara registrator och
kassör bör fungera innehavaren av en från den 1 juli 1946 nyinrättad befattning
såsom kansliskrivare i lönegraden Eo It. Befattningen synes böra
omändras till ordinarie i lönegraden A 11, i samband varmed den å gällande
personalförteckning uppförda kontoristbefattningen i lönegraden A 9 kan
indragas. Innehavaren härav uppehåller för närvarande kansliskrivartjänsten
i lönegraden Eo 11.

Till kansliskrivarens förfogande bör finnas ett kontorsbiträde i lönegraden
Eo 4 för kassagöromål samt ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 och två
skrivbiträden i lönegraden Eo 2 för skrivcentralen.

För fullgörande av vaktmästarsysslor räknar utredningen med en befattning
såsom expeditionsvakt i lönegraden Eo 5.

För det med kursverksamheten förenade regislreringsarbetet och därmed
sammanhängande uppgifter finnes sedan den 1 juli 1946 en befattning i lönegraden
Eo 7. Med hänsyn till arten och omfattningen av de med befattningen
förenade uppgifterna förordar utredningen, att befattningen ändras till ordinarie
i lönegraden A 7 med tjänstebenämning kanslibiträde, därvid den å
personalförteckningen uppförda kontorsbiträdesbefattningen i lönegraden A 4
torde indragas. Innehavaren av sislnämnda befattning har nämligen förordnats
uppehålla tjänsten i lönegraden Eo 7. Till kanslibiträdets förfogande bör
stå ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2.

För skötseln av den automatiska telefonväxeln synes böra avses en telefonist
i lönegraden Eo 2.

För utsändande av prospekt om blivande kurser m. m. finnes vid institutet
upplagt ett adressregister över hantverkare, småföretagare m. fl. Detta register
skötes för närvarande av två arkivarbetare. Då inom utredningen viss tvekan
yppat sig rörande den ändamålsenligaste organisationen av denna del av verksamheten
bar utredningen rådfört sig med statens organisationsnämnd. I anslutning
till de synpunkter som därvid framkommit föreslår utredningen, att
en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning i lönegraden Eo 4 inrättas. Vid
tillfällig ansvällning av arbetsuppgifterna torde utan olägenhet biträde kunna
lämnas av någon å skrivcentralen placerad befattningshavare.

Vad beträffar biblioteket finnes för närvarande för skötseln härav med
arvode anställda en bibliotekarie, som tillika har hand om institutets förlagsverksamhet,
och ett kvinnligt biträde, varjämte arbetsmarknadskommissionen
ställt tre arkivarbetare till förfogande.

Kostnaderna för avlöning till bibliotekarien och dennes biträde ha hittills
bestritts av de under omkostnadsstaten för institutet uppförda anslagsposterna
till publikationstryck och övriga utgifter, delposten bibliotek. Utredningen
kan icke finna det ändamålsenligt, att lönekostnader bestridas från för
omkostnader avsedda medel. Medel för avlöning av personal, avsedd för bibliotekets
vård och skötsel, böra därför i fortsättningen anvisas under avlöningsanslaget.

För all biblioteket skall komma att tjäna hantverket på avsett sätt föreslår
utredningen, all såsom föreståndare för detsamma anställes eu deltids -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

tjänstgörande biblioteksutbildad tjänsteman. Tjänstgöringen synes kunna
fastställas till omkring 10 timmar per vecka. För denna tjänstgöring anser
utredningen böra ulgå ett arvode av 2 400 kronor för år i ett för allt. För registrering
och katalogisering av de böcker och tidskrifter, som inflyta till
biblioteket, bör finnas anställt ett heltidstjänstgörande kanslibiträde i lönegraden
Eo 7 med praktiska erfarenheter av biblioteksarbete.

I fråga om verkstadsper sonalen framhåller utredningen inledningsvis,
att enligt institutets instruktion verkstadschefen skulle övervaka
samtliga verkstäder och vara chef för verkstadspersonalen. Den nu tillämpade
organisationen innebure emellertid, att endast vissa verkstäder och viss
sådan personal sorterade under denne. Utredningen funne angeläget påpeka
att samtliga verkstäder borde vara underställda verkstadschefen så att denne
kunde erhålla en överblick över verksamheten inom de olika specialverkstäderna
samt — under hänsynstagande till variationerna i arbetsbelastningen
— göra erforderliga tillfälliga omplaceringar av den tekniska personalen.

Vad därefter beträffar personaluppsättningen för verkstäderna anför utredningen
i fråga om befattningarna såsom verkstadschef, elektroingenjör
och snickeritekniker bl. a. följande.

Befattningen såsom verkstadschef bör bibehållas i lönegraden C 3. Verkstadschefen
bör jämväl biträda överdirektören vid ledningen och utformningen
av kursverksamheten.

Under verkstadschefen bör enligt utredningens förmenande sortera elektroingenjören
och snickeriteknikern. Någon ändring av elektroingenjörens löneställning
torde icke vara påkallad. Vad angår snickeriteknikern synas däremot
starka skäl tala för en förbättring. På innehavaren av befattningen,
som har ingenjörutbildning, måste ställas stora krav på icke blott snickeritekniska
kunskaper utan även god kännedom om byggnadstekniska problem.
Befattningen föreslås därför uppflyttad till lönegraden Eo 21 med tjänstebenämning
byggnadsingenjör.

Utredningen anför vidare, att för mekaniska verkstaden, svetsverkstaden,
snickeriverkstaden och bilverkstaden nu funnes anställda fyra verkmästare,
varav två i lönegraden A 14 och två i lönegraden Eo 14. Denna löneställning
vore i och för sig väl avvägd. Verkställda undersökningar hade emellertid
givit vid handen att under senaste budgetår cirka 10 procent av verkmästarnas
arbetstid tagits i anspråk för undervisning vid kurser. Med hänsyn
till denna lärarverksamhet föresloge utredningen att befattningarna placerades
i 15 lönegraden, varav två såsom ordinarie och två som extra ordinarie.

Vid institutet funnes därjämte, framhåller utredningen, eu verkmästarbefattning
i lönegraden Eo 10, vars innehavare hade tillsyn över de fasta anläggningarna
för värme, vatten, avlopp, ventilation, gas, tryckluft, svagström
och belysning. Då denne verkmästare toges i anspråk jämväl för undervisning
vid kurser i oljeeldning m. in., syntes befattningen, i likhet med de
fyra övriga verkmästarbefattningarna, böra uppflyttas till lönegrad 15. Utredningen
ville icke motsätta sig att befattningen överfördes till ordinarie
stat. Därest det kunde förutsättas, att den nuvarande innehavaren, vilken

Kungi. Maj:ts proposition nr 153.

13

jämväl hade konstitutorial å befattningen som portvakt, tillika eldare i lönegraden
A 5, erhölle den nya befattningen i lönegraden A 15, kunde portvaktstjänsten
indragas.

Utredningen har slutligen föreslagit, att en befattning såsom eldare i lönegraden
Eo 5 inrättas.

Vad beträffar laboratoriepersonalen yttrar utredningen om
föreståndaren för laboratorierna att utredningen funne det ur organisatorisk
synpunkt rimligt, att denne jämställdes med verkstadschefen och erhölle
samma löneställning. Jämväl laboratorieföreståndaren borde biträda institutets
chef vid utformningen av kursverksamheten. Utredningen förordade sålunda
att en befattning, med tjänstebenämningen laboratoriechef, i lönegraden
C 3 inrättades. Grundlönen i denna lönegrad motsvarade ungefärligen
grundlönen enligt näst högsta löneklassen i lönegraden A 26. Då den nuvarande
laboratorieföreståndaren vore placerad i sistnämnda lönegrad, kunde
vid bifall till utredningens förslag dennes befattning överföras å övergångsstat.

Med hänsyn till att innehavaren av befattningen som målerikemist enligt
utredningens mening icke enbart borde syssla med laboratoriearbete inom
målerifacket utan även med annat kemiskt arbete förordar utredningen att
tjänstebenämningen för denne ändras till förste kemist. Utredningen anser
det vidare motiverat, att speciellt för målerilaboratoriet inrättas en verkstadsbiträdesbefattning
med statligt reglerad lön och med placering i lönegraden
Eo 6. Till följd av utvecklingen inom det livsmedelskemiska området förordar
utredningen inrättande av ytterligare en sådan befattning, vars innehavare
bör stå till laboratoriechefens förfogande att av honom insättas å lämpliga
arbetsuppgifter.

Till stöd för förslaget att uppflytta laboratoriebiträdesbefattningen i lönegraden
Eo 9 till befattning såsom förste laboratoriebiträde i lönegraden Eo 11
anför utredningen, att befattningshavaren förhållandevis självständigt hade
att utföra analyser av livsmedelsprover samt annat kvalificerat arbete under
bagerikonsulentens ledning.

Förslaget att inplacera den arvodesanställde laboratorievaktmästaren i lönegraden
Eo 7 såsom laboratoriebiträde motiverar utredningen med att behov
av ett sådant biträde synes föreligga för det allmänt kemiska laboratoriet.

Den nu lämnade redogörelsen har omfattat den personal, som enligt utredningens
mening bör komma i åtnjutande av statligt reglerad avlöning.
Övriga personalgrupper skulle, såsom i tidigare sammanhang närmare utvecklals,
enligt utredningens förslag knytas till institutet under mera fria
anställningsformer. Till dessa grupper höra i första hand konsulenterna.
För närvarande utgöras de av eu bagerikonsulent, eu värme- och sanitetstekniker,
eu motorkonsulent, en rationaliseringsexpert, eu bokföringskonsulent
och en målerikonsulent. Konsulenterna äro heltidsanställda och tjänst -

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 153.

göra dels såsom lärare och kursledare samt dels såsom rådgivare. Deras avlöningsförmåner
framgå av statsliggaren s. 883—884.

Utredningen uttalar, att statsmakterna icke böra binda institutets styrelse
vid en bestämd konsulentorganisation. Denna utredningens ståndpunkt sammanhänger
med utredningens allmänna strävan att åstadkomma smidighet
och rörlighet i institutets verksamhet med möjligheter att anpassa denna
efter det aktuella behovet.

Från olika håll har till utredningen framförts förslag om att bagerikonsulenten,
vilken för närvarande fungerar som föreståndare för institutets bagerioch
cereallaboratorium, skulle upptagas i statlig löneplan. Utredningen förklarar
sig av principiella skäl icke vara beredd förorda detta förslag utan
hävdar, att bagerikonsulenten, i likhet med övriga konsulenter, även i fortsättningen
bör vara arvodesanställd.

En andra grupp av nu ifrågavarande personal utgöres av mera tillfälligt
anställda befattningshavare för kurs- och informationsverksamheten.
Bland dessa kunna nämnas speciallärare,
föreläsare, deltidsanställda portvakter för kursverksamheten och verkstadsbiträden.

Avlöningskostnaderna för den nuvarande konsulentorganisationen beräknar
utredningen, som förutsätter en viss höjning av de lägsta konsulentarvodena,
till 79 200 kronor årligen. Motsvarande kostnader för de tillfälliga befattningshavarna
uppskattas till 96 700 kronor eller samma belopp, som utgått
under föregående budgetår. Sammanlagt skulle sålunda enligt utredningen
dessa personalkostnader kunna skattas till i runt tal 175 000 kronor. Emellertid
anser utredningen att härtill böra läggas ytterligare 25 000 kronor, vilket
belopp av utredningen avsetts för ett fortsatt utbyggande av främst kursverksamheten.

Personalförteckning och driftstater.

Vid bifall till utredningens förslag i fråga om personalorganisationen skulle
hantverksinstitutets personalförteckning erhålla följande utseende:

Befattning

1 överdirektör .
1 verkstadschef .
1 laboratoriechef
1 kamrerare . ..
3 verkmästare .
1 kansliskrivare
1 kanslibiträde

Tjånstemär. å ordinarie stat

Lönegrad

. C 8
. C 3
. C 3
. A 22
. A 15
. A 11
. A 7

Tjänsteman å övergångsstat
1 laboratorieföreståndare ......................

A 26

Kungl. Maj.ts proposition nr 153. 15

Befattning Lönegrad

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20

1 byggnadsingenjör .......................................... Eo 21

1 elektroingenjör ............................................ Eo 21

1 förste kemist .............................................. Eo 21.

Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder har utredningen upprättat
förslag till avlöningsstat. Utredningen har därvid under anslagsposterna
till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal inräknat medel för vikariats- och övertidsersättningar.
Sistnämnda anslagspost har dessutom uppräknats med 1 800
kronor för bestridande av kostnader för tillfällig skrivhjälp. Arvodet till den
av utredningen föreslagna bibliotekarien har upptagits under en särskild
anslagspost.

Den av utredningen upprättade avlöningsstaten har följande utformning:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 67 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t .......................................... » 2 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 75 000

4. Avlöningar till konsulenter, speciallärare och tillfälliga

biträden m. m., förslagsvis ........................ » 200 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 22 200

Summa kronor 367 000.

Med hänsyn till den ökade arbetsbörda och det ansvar som vid bifall till de
av utredningen framlagda förslagen kommer att åvila institutets styrelse,
ifrågasätter utredningen, att styrelsens ordförande och övriga ledamöter, vilka
nu äro oavlönade, komma i åtnjutande av arvode.

Utredningen har vidare framlagt följande förslag till omkostnad ss
t a t:

Omkostnad sstat.

1. Sjukvård, förslagsvis................................ kronor 1 000

2. Reseersättningar, förslagsvis.......................... » 15 000

3. Expenser:

a) Bränsle, elektrisk ström och vatten, förslagsvis
........................... kronor 30 000

b) Övriga expenser, förslagsvis......... » 40 000 » 70 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 35 000

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

5. Övriga utgifter:

a) bibliotek, förslagsvis ...............kronor 7 000

b) undervisningsmateriel och förbrukningsartiklar
m. m., förslagsvis...... » 35 000

c) underhåll av verkstäder in. m., förslagsvis
.......................... * 5 000 kronor 47 000

Summa kronor 168 000.

Till utveckling av sitt förslag har utredningen anfört följande.

Posten till sjukvård, som alltsedan budgetåret 1941/42 varit upptagen
till 500 kronor, torde med hänsyn såväl till tidigare belastning som till den
föreslagna utökningen av ordinarie och extra ordinarie tjänstemän böra uppräknas
till 1 000 kronor.

Anslagsposten till reseersättningar är för innevarande budgetar
upptagen till 6 000 kronor. Då de verkliga kostnaderna härför under budgetåret
1945/46 uppgått till 11 000 kronor, synes det påkallat att ej obetydligt
uppräkna anslagsposten. Med hänsyn till att den kursverksamhet, som är
förlagd utom Stockholm, för framtiden torde komma att intensifieras, föreslår
utredningen, att posten upptages till 15 000 kronor.

För bränsle m. m. räknar utredningen med oförändrat belopp. Delposten
till övriga expenser, varå belastningen under budgetåret 1945/
46 utgjort 39 000 kronor, föreslås däremot med hänsyn till personalorganisationens
utbyggnad höjd till 40 000 kronor.

Posten till publikationstryck är för innevarande budgetar uppförd
med 6 000 kronor, varemot svara såsom uppbördsmedel uppförda inkomster
å 3 000 kronor. Under det senast tilländalupna budgetåret ha de verkliga
kostnaderna för publikationstryck utgjort ca 35 000 kronor. Inkomsterna av
publikationsverksamheten ha under samma tid uppgått till ca 34 000 kronor.
Då utredningen funnit, att institutet jämväl i fortsättningen bör bedriva förlagsverksamhet
genom utgivande av handböcker, kompendier m. m., samt
denna verksamhet torde kunna förutsättas bliva av minst samma omfattning
som för närvarande, förordas, att posten till publikationstryck upptages till
35 000 kronor.

Anslagsposten övriga utgifter har för innevarande budgetår upptagits
till 31 500 kronor, fördelade med 10 000 kronor för bibliotek, med 20 000
kronor för undervisningsmateriel och förbrukningsartiklar m. m. samt med
1 500 kronor för underhåll av verkstäder m. m. Medelsförbrukningen under de
tre delposterna har under budgetåret 1945/46 uppgått till 7 000, 37 000 respektive
3 000 kronor. Beträffande biblioteket torde delposten — med hänsyn till
att kostnaderna för ersättning för tillsyn och vård av biblioteket av utredningen
föreslås skola bestridas under avlöningsanslaget — kunna nedsättas
till 7 000 kronor. Övriga delposter torde med hänsyn till belastningen under
det senast tilländalupna budgetåret böra uppräknas till 35 000 kronor för
undervisningsmateriel och förbrukningsartiklar m. m. samt till 5 000 kronor
för underhåll av verkstäder m. in.

Slutligen har utredningen även framlagt förslag till inkomststat för
institutet och därvid beräknat inkomsterna till följande belopp:

Kun(jl. Maj:ts proposition nr 153.

17

I Bidrag från näringsorganisationer.......................... 20 000

II Kursavgifter ............................................ 120 000

III Inkomster av publikationstryck ........................... 34 000

IV Inkomster av informationsverksamhet m. m................. 53 000

Summa kronor 227 000.

Om beräkningen av inkomsterna yttrar utredningen i huvudsak följande.

Beträffande till institutet inflytande inkomster må erinras om att under
budgetåret 1945/46 dessa uppgingo till följande belopp:

I Bidrag från näringsorganisationer ........................ 10 700

II Kursavgifter..........................................’ ’ " 120 000

III Inkomster av publikationstryck ........................... 34 000

I\ Inkomster av informationsverksamhet in. in............... 53 000

Summa kronor 217 700.

Posten bidrag från näringsorganisationer torde med hänsyn till konsulenten
ganisationens utbyggnad från och med ingången av innevarande budgetår
kunna uppräknas till 20 000 kronor.

En ytterligare uppräkning av övriga poster skulle måhända i och för sig
kunna motiveras med hänsyn till den ökning i inkomsterna, som kan följa
av den från den 1 juli 1946 utvidgade konsulentverksamheten. Utredningen
har emellertid ansett försiktigheten bjuda att icke uppräkna inkomsterna i övrigt
utöver de nyss angivna beloppen 120 000, 34 000 respektive 53 000 kronor.

I fråga om kursavgifterna och möjligheterna att skapa bättre förutsättningar
för mindre bemedlade att deltaga i kursverksamheten anför utredningen
vidare bl. a. följande.

Utredningen, vilt erinra om att småföretagsutredningen i sitt betänkande
angående hantverkets och småindustriens befrämjande framhållit angelägenheten
av att frågan om en sänkning av kursavgifterna för deltagande
i institutets kurser toges under övervägande för att därigenom
mindre bemedlade, skulle kunna beredas tillfälle att i större utsträckning
bevista kurserna. Även om en sänkning av nu utgående kursavgifter framdeles
må komma att genomföras, vilket utredningen anser önskvärt, torde
å andra sidan ett större antal deltagare kunna påräknas. Någon anledning att
befara större nedgång- i inflytande kursavgifter synes sålunda icke föreligga.
Tvärtom torde genom eu intensifiering av kursverksamheten möjligheter
till högre inkomster framstå såsom trolig.

Ett annat sätt att möjliggöra för mindre bemedlade alt deltaga i institutets
kurser är att staten ställer medel till förfogande för ytterligare stipendier.
Under budgetåret 1945/46 tillerkändes 292 kursdeltagare stipendier å
tillhopa 19 285 kronor genom överstyrelsen för yrkesutbildning Härutöver
utdelades under nämnda budgetår för deltagande i kurser vid instiiulet stipendier
från hantverksdistrikt, landsting och av fondmedel.

Då de medel, som stå till yrkesöverstyrelsens förfogande för tilldelande
av stipendier till kursdeltagare i hantverksinstitutets kurser, jämväl äro avsedda
lör möjliggörande av studier utomlands samt stipendier för utlandsvistelser
1 framtiden torde komma att utdelas i större utsträckning än hittdls,
förefaller det utredningen som om skäl tala för att statsanslaget till
stipendier för deltagande i kurser vid hantverksinstilutet höjes. Antalet kursdeltagare
under det senast förflutna hudgetåret utgjorde *1751). Av dessa In
allenast ca 300 deltagare kunnat tillerkännas stipendier eller ca 8 procent,

Bihang till riksdagens protokoll 1947. J sand. Nr 153. 2

18

Kungl. Mcij:ts proposition nr 1-53.

en proportion som icke rimligtvis torde kunna anses tillfredsställande. Därest
större möjligheter tillskapades för hantverkare och småföretagare att erhålla
visst ekonomiskt bidrag för deltagande i hantverksinstitutets kurser, skulle
säkerligen deltagarantalet i kurserna komma att stiga avsevärt.

Utredningen har därefter upptagit frågan om beräkningen av det skillnadsbelopp,
varmed staten skulle bidraga till de delar av institutets verksamhet
som icke vore att betrakta såsom rent statliga angelägenheter. Utredningen
har fastställt detta belopp till 110 000 kronor. Om beräkningen
anför utredningen följande.

Då utgifterna under avlönings- och omkostnadsanslagen av utredningen
beräknats till (367 000 + 168 000 =) 535 000 kronor samt inkomsterna till
227 000 kronor, bliva nettoutgifterna 308 000 kronor.

Såsom utredningen tidigare framhållit, bör staten helt bidraga till täckandet
av vissa kostnader nämligen posterna 1, 2, 3 och 5 under avlöningsstaten
samt posterna 1 och 3 a) under omkostnadsstaten. Summan av dessa kostnader
utgör (67 400 + 2 400 + 75 000 + 22 200 + 1 000 + 30 000=) 198 000
kronor. Skillnaden mellan nettoutgifterna och sistnämnda belopp uppgår
till (308 000—198 000=) 110 000 kronor, vilket belopp icke täckes av inflytande
inkomster. Detta belopp utgör således det av utredningen tidigare
angivna skillnadsbeloppet, för vilket staten skall svara.

Statens bidrag under avlönings- och omkostnadsstaterna,
anför utredningen vidare, skulle således uppgå till (198 000 +
110 000 =) 308 000 kronor för år mot (246 400 ~ 10 000 =) 256 400 kronor
för innevarande budgetår. Den av utredningen förordade organisationen innebure
sålunda en ökning av dessa delar av statsanslaget till hantverksinstitutet
med (308 000 — 256 400 =) 51 600 kronor.

Ombyggnadsarbeten och utrustningsfrågor.

Utredningen erinrar till en början om att utredningen tidigare uttalat, att
eu utökning av institutets kursverksamhet vore möjlig utan utbyggnad av
befintliga lokalutrymmen. Utredningen anser sig emellertid böra biträda
framställda önskemål om viss omdisposition av lokalerna. Beträffande de
ombyggnadsarbeten, som skulle föranledas härav, uttalar utredningen
följande.

Den för lunchservering avsedda lokalen behöver utvidgas samt i samband
därmed hörsalen avskiljas med vikdörrar från de utrymmen, som komma
att ligga mellan det nya köket och hörsalen. Behov föreligger vidare av ytterligare
utrymmen för biblioteket genom anordnande av en spiraltrappa
ned till nuvarande skyddsrummen, som böra inredas med hyllor för uppställning
av böcker och tidskrifter. Då vidare befintliga kontorsrum för personalen
icke förslå, förordar utredningen, att nuvarande måleriverkstaden
omändras till åtta smärre kontorsrum samt att i samband därmed en ny
måleriverkstad inredes i den nuvarande plåtslageriverkstaden, vilken överflyttas
till metallgjuteriets lokaler. Behov föreligger jämväl av att uppsätta
en mellanvägg i bilverkstaden för att avskilja den bilelektriska verkstaden
från bilprovningsverkstaden, varjämte ett mindre förrådsutrymme bör in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

19

redas i bilprovningsverkstaden. Vidare tillstyrker utredningen, att medel anvisas
för anordnande av en demonstrationsvägg inom värme- och sanitetsavdelningen
samt ett dragskåp för stinklaboratoriet. Slutligen torde ett mindre
skjul böra uppsättas utanför svetsverkstaden för förvaring av järn, skrot
m. m.

Ifrågavarande byggnadsarbeten ha av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats

till 85 000 kronor enligt följande specifikation:

Serveringsavdelningen .................................. kronor 10 200

Vikdörrar för hörsalen ................................ » 5 100

Spiraltrappa .......................................... » 1 800

Gamla måleriverkstaden ................................ » 13 200

Nya måleriverkstaden .................................. » 5 400

Plåtslageriverkstaden .................................. » o 200

Bilverkstaden ........................................ » 3 000

Demonstrationsvägg inom värme- och sanitetsavdelningen . . » 1 900

Dragskåp för stinklaboratoriet .......................... » 2 800

Förrådsskjul .......................................... » 1 900

Värmeledning, ventilation, vatten, avlopp och sanitetstekniska

installationer ...................................... » 21000

Elektriska ledningar........................ » 7 200

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda utgifter
.............................................. » 9 300

Summa kronor 85 000.

Från institutets sida hade, yttrar utredningen i fortsättningen, därjämte
framställts önskemål om en utvidgning av lokalerna för bagerilaboratoriet.
Vidare hade utredningen diskuterat den redan tidigare av institutets styrelse
väckta frågan om anläggande av en charkuteriavdelning inom institutet. Utredningen
vore emellertid icke nu beredd förorda, att delar av institutets
reservutrymmen toges i anspråk för dessa ändamål. Skulle emellertid styrelsen
för institutet framdeles finna, att ifrågavarande två yrkesgruppers speciella
önskemål kunde helt eller delvis tillgodoses inom den nuvarande byggnadskroppen
utan att berättigade anspråk från andra kategorier yrkesutövare
åsidosattes, finge det ankomma på styrelsen att i vanlig ordning äska
medel för erforderliga ombyggnadsarbeten.

Vad beträffar en från hantverkshåll väckt fråga om inrättande av filialer
i landsorten för institutet erinrar utredningen om att filialverksamhet i viss
utsträckning redan bedreves genom de ambulerande kurserna. Inom vissa
yrken fordrade kursverksamheten tillgång till en stationär verkstadsutrustning.
Utredningen funne det emellertid icke ekonomiskt tillrådligt att för
denna del av verksamheten inrätta filialverkstäder.

Beträffande den för institutet behövliga utrustningen anför utredningen,
att mycket omfattande krav på komplettering framställts från institutets
sida. Sålunda hade ifrågasatts, att statsmedel borde ställas till förfogande
till ett belopp av i runt tal 350 000 kronor. Såvitt utredningen kunnat
finna, hade goda skäl anförts för följande kompletteringar av utrustningen: -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Värme- och sanitetstekniska avdelningen

Smides- och svetsverkstäderna .......

Stenmaterialverkstaden ..............

Bilverkstaden .......................

Snickeriverkstaden...................

Måleriverkstaden ....................

Mekaniska verkstaden ...............

Plåtslageri verkstaden.................

Rationaliseringsavdelningen ...........

Kemiska laboratoriet.................

Sandblästningsapparat ...............

Möblering av kontorsrum ............

Möblering av elektriska avdelningen . . .

Övergång till oljeeldning .............

Bilprovningsanläggning ..............

kronor

25 000

1 700

»

1 400

>,

21 650

»

3 700

»

1 800

»

18 385

»

1 000

»

1 000

»

15 000

»

4 600

»

9 100

»

6 650

»

2 000

»

6 000

Summa kronor 118 985.

I anslutning härtill yttrar utredningen följande.

Vissa av de därutöver framställda önskemålen — avseende här icke närmare
specificerad utrustning m. m. till ett sammanlagt belopp av 32 000 kronor
— ha icke enligt utredningen tillfyllest motiverats. I övrigt har hemställts
om avsevärd förstärkning av utrustningen för elektriska verkstaden,
inberäknat utrustning för kursverksamhet för radioservicemän. Kostnaderna
härför ha preliminärt beräknats till 130 000 kronor. För en blivande charkuteriavdelning
ha utrustningskostnadema beräknats till 10 000 kronor och
för bageriavdelningen till över 59 000 kronor.

Utredningen anser det av största vikt, att institutet förses med en så god
utrustning, att institutet på ett tillfredsställande sätt kan fullgöra sina arbetsuppgifter.
Emellertid äro planerna på komplettering av utrustningen för
den elektriska verkstaden icke i ett så genomarbetat skick, att dessa av utredningen
ansetts kunna läggas till grund för eu kostnadsberäkning. Utredningen
har det bestämda intrycket, att avsevärda beskärningar av utrustningsprogrammet
i denna del kunna genomföras utan eftersättande av kraven
på effektivitet i verksamheten. Vad angår bageri- och charkuteriavdelningama
anser utredningen av skäl, som i det föregående framförts, dessa
frågor i varje fall icke för närvarande vara aktuella.

Vid bedömandet av storleken av det medelsbelopp, som borde ställas till
förfogande för utrustning, anför utredningen vidare, torde hänsyn böra tagas
till att de i det föregående angivna beloppen avsåge bruttokostnader. Utredningen
förutsatte, att även i fortsättningen bidrag till utrustningskostnadema
komme att lämnas av hantverket. Med beaktande härav och av övriga föreliggande
omständigheter hade utredningen stannat för att förorda, att av
statsmedel till institutets förfogande för nyanskaffning och komplettering av
utrustning och inredning ställdes ett belopp av 175 000 kronor, så fördelat på
fyra budgetår, att för budgetåret 1947/48 anvisades 70 000 kronor och för ett
vart av därpå följande tre budgetår 35 000 kronor. De anvisade medlen borde
därvid icke knytas till vissa speciella ändamål utan styrelsen för institutet
borde i detta avseende givas frihet att i samförstånd med hantverkets representanter
komplettera utrustningen i den ordning, styrelsen funne lämpligast.
Detta förutsatte emellertid att den av utredningen angivna kostnadsramen
för den kommande fyraårsperioden icke sprängdes.

Kungi. Maj.ts proposition nr 153.

21

Utredningens hemställan.

Under hänvisning till vad i utredningens betänkande anförts föreslår utredningen
att för budgetåret 1947/48

till Statens Hantverksinstitut: Avlöningar anvisas ett förslagsanslag av
367 000 kronor,

till Statens Hantverksinstitut: Omkostnader anvisas ett förslagsanslag av
168 000 kronor,

å driftbudgetens inkomstsida under A. Egentliga statsinkomster II Uppbörd
i statens verksamhet införes en särskild inkomsttitel »Inkomster vid
statens hantverksinstitut» å 227 000 kronor,

nyssnämnda anslag och inkomsttitel disponeras på sätt utredningen i betänkandet
föreslagit, därvid medelsförbrukningen sättes i relation till inkomsttillflödet
enligt av utredningen angivna principer,

till Statens Hantverksinstitut: Utrustning och inredning anvisas ett reservationsanslag
av 70 000 kronor,

under utgifter för kapitalökning, statens allmänna fastighetsfond, för ombyggnadsarbeten
vid statens hantverksinstitut anvisas ett investeringsanslag
av 85 000 kronor.

Yttrandena.

Kommerskollegium förklarar, att kollegium i princip icke funnit anledning
till erinran mot utredningens förslag.

Statskontoret framhåller att utredningens förslag i huvudsak innebär, att
staten fastställer en rymlig men fast ram för sina utgifter för institutets
fortsatta verksamhet. Statskontoret förordar ett genomförande av förslagets
huvudgrunder. Emellertid bör enligt ämbetsverkets mening styrelsens frihet
att med institutets medel medverka till pensionering i enskild pensionsinrättning
av arvodesanställd personal begränsas såtillvida, att styrelsen endast
tillförsäkras rätt att för en dylik befattningshavare vidmakthålla en tidigare
tagen pensionsförsäkring genom att under anställningstiden vid institutet
övertaga sådana på huvudmannen belöpande avgifter, som ej ha kai aktär av
engångsutgifter.

I fråga om formerna för medelsanvisningen anser statskonoret en viss förenkling
vara önskvärd. Ämbetsverket uttalar härom följande.

En förenkling skulle vinnas, därest utgifterna under dels posten 4 i förslaget
till avlöningsstat och dels posterna 2, 3 b), 4 och 5 i förslaget till omkostnadsstat
hrötes ut ur avlönings- och omkostnadsanslagen för att upptagas
under ett tredje anslag, vilket skulle såsom reservationsanslag anvisas
med det av utredningen föreslagna statliga bidraget å 110 000 kronor.
Ä detta anslag skulle inkomsterna vid institutet tagas till uppbörd. Reservationsanslaget
skulle år efter år komma att anvisas med oförändrat belopp,
vilket skulle bidraga att framdeles giva stadga åt den utgiftsram som nu
fastställes. Vidare skulle särskilda beslut av Kungl. Maj:t angående storleken
av de belopp, som för varje budgetår finge tagas i anspråk, med denna me -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

tod bli obehövliga. Slutligen skulle den fördelen vinnas, att inkomster avsedda
att direkt tagas i anspråk för institutets driftkostnader ej bleve bokförda
på riksstatens inkomstsida.

Med denna lösning av den anslags tekniska frågan synas de två förslagsanslagen
böra erhålla ändrade beteckningar, förslagsvis »Avlöningar till viss
personal» och »Bränsle m. m.». Reservationsanslaget kan betecknas »Verksamheten
i övrigt».

I fråga om den föreslagna personalen å löneplan anför statskontoret följande.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida för biblioteket bör, så länge detsamma
icke anlitas i större utsträckning, utöver bibliotekarien beräknas ett heltidsanställt
biträde i lönegrad Eo 7. Den föreslagna uppflyttningen av en verkmästarbefattning
från lönegrad Eo 10 till lönegrad A 15 kan ämbetsverket
icke finna motiverad. Tjänsten torde ordinariesättas i 10 lönegraden. Icke
heller kan statskontoret finna tillräckliga skäl föreligga att överföra föreståndaren
för laboratorierna från A- till C-plan. Slutligen synes det föreslagna
biträdet i lönegrad Eo 7 å det allmänna kemiska laboratoriet närmast
böra benämnas institutionsvaktmästare.

Allmänna lönenämnden som endast behandlar de i betänkandet upptagna
lönespörsmålen, yttrar bl. a. följande.

Huvuduppgiften för den föreslagne kamreraren i lönegraden A 22 torde,
såsom utredningsmännen framhållit, närmast bliva att biträda institutets
chef med administrativa arbetsuppgifter. Liknande synpunkter angående behovet
av en kvalificerad administrativ tjänsteman vid institutet hai framförts
av småföretagsutredningen i dess betänkande angående hantverks- och
småindustriens befrämjande (SOU 1946: 40). Då behov av en kvalitativ
förstärkning av institutets administrativa personal synes föreligga, får lönenämnden
föreslå, att i stället för en kamrerartjänst vid institutet inrättas en
befattning såsom byråsekreterare i A 21.

Mot förslaget att uppföra kansliskrivarbefattningen å ordinarie stat har
lönenämnden intet att erinra.

Vidkommande den föreslagna ordinariesättningen av en kanslibiträdesbcfattning
i Eo 7 får lönenämnden erinra, att nämnden i avgivet utlåtande
över fjolårets petitaskrivelse tillstyrkt befattningens uppförande på ordinarie
stat.

1 anledning av förslaget om ändring av tjänstebenämningen för den i Eo 21
placerade målerikemisten till förste kemist får lönenämnden uttala, att
ifrågavarande befattningshavare lämpligen bör benämnas kemist.

Utredningsmännens förslag rörande löneställning och tjänstebenämning för
befattningshavare med statligt reglerad lön har i övrigt icke givit lönenämnden
anledning till erinran.

Riksräkenskapsverket anför, att verket ställde sig betänksamt till användningen
av så invecklade regler för redovisning och medelsförbrukning, som
de utredningen föreslagit. Eu enklare lösning skulle vinnas, om man på samma
sätt som skedde vid vissa museer redovisade de avlöningar och omkostnader
för institutets fasta verksamhet, som under alla omständigheter skulle
bestridas av statsmedel, från i vanlig ordning uppförda avlönings- och omkostnadsanslag,
medan för övriga utgifter anvisades ett reservationsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

23

Till detta anslag skulle i så fall redovisas de för institutets rörliga verksamhet
avsedda inkomsterna, och behållningen av anslaget skulle framkomma
såsom reservation. Denna skulle, utan att några särskilda bestämmelser
därom behövde utfärdas, stå till institutets förfogande jämväl under efterföljande
budgetår.

Till vidare utveckling av sitt förslag yttrar riksräkenskapsverket i huvudsak
följande.

Riksräkenskapsverket förordar att för institutel anvisas ett avlöningsanslag,
upptagande anslagsposter till:

1) Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis;

2) Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t;

3) Avlöningar till icke ordinarie personal; samt

4) Rörligt tillägg, förslagsvis.

Ä omkostnadsanslaget skulle härvid redovisas följande poster:

1) Sjukvård, förslagsvis; samt

2) Expenser: a) Bränsle, elektrisk ström och vatten, förslagsvis;

b) Övriga expenser.

Därutöver erfordras ett anslag för undervisnings- och försöksverksamhet,
å vilket skulle redovisas kostnader för avlöningar till konsulenter, speciallärare
och tillfälliga biträden m. in., inklusive rörliga tillägg och kristilllägg
till dessa, ävensom reseersättningar, expenser föranledda av den med
detta anslag avsedda verksamheten samt kostnader för institutets publikationstryck
och för de utgifter som i utredningsförslaget inräknats under
rubriken övriga utgifter. Anslaget skulle såsom särskilda uppbördsmedel
tillgodoföras till institutet inflytande avgifter, avsedda att finansiera den
med anslaget avsedda verksamheten. Anslaget skulle alltså i riksstaten uppföras
med ett belopp, motsvarande det av utredningen föreslagna skillnadsbeloppet.
Med hänsyn till anslagets karaktär av reservationsanslag behöver
härvid icke utfärdas några särskilda maximeringsregler, eftersom det ligger
i sakens natur, att de anvisade riksstatsmedlen icke kunna överskridas samt
att för med verksamheten avsedda ändamål icke kunna disponeras andra
medel än det anvisade beloppet och de inkomster, som tillföras anslaget. Be
hållningen blir automatiskt redovisad som reservation för anslaget.

Därest detta förslag bifalles förordar riksräkenskapsverket, att hantverksinstitutet
för underlättandet av redovisningen erhåller ställning såsom huvudförvaltning
med dragningsrätt på statsverkets checkräkning.

Riksräkenskapsverket yttrar vidare att det kunde synas tveksamt, huruvida
icke de i utredningens betänkande åsyftade ombyggnadsarbetena rätteligen
borde hänföras till islåndsättningsarbeten och sålunda redovisas på
fastighetsfondens utgiftssida i stället för, såsom utredningen föreslagit, pa
investeringsanslag.

I fråga om de av utredningen föreslagna nya befattningarna löiklaiai i iksräkenskapsverket
sig icke ha något att erinra mot inrättande av en kamrerartjänst
i lönegraden A 22 och en kansliskrivartjänst i A 11. Beträttande övriga
förordade befattningar ifrågasatte verket emellertid, om det under nuvarande
statsfinansiella läge vore nödvändigt inrätta det förhallandes is stora

24

Kungl. Maj.ts proposition nr lö3.

antal tjänster som föreslagits. — I övrigt bär betänkandet icke givit riksräkenskapsverket
anledning till erinran.

I yttrandet från överstyrelsen för yrkesutbildning uttalas bland annat följande.

Under föregående budgetår ha mer än tre fjärdedelar av beviljade ansökningar
om bidrag från det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget till
resestipendier för yrkesutbildning avsett understöd för bevistande av kurser
vid hantverksinstitutet. Trots detta har, enligt vad utredningen framhållit,
endast omkring 8 procent av antalet kursdeltagare vid institutet erhållit stipendier
från nämnda anslag. Det må vidare framhållas, att stipendium för
deltagande i kurser inom landet maximalt beviljas med ett belopp, som endast
motsvarar kostnaden för resa i tredje klass från hemorten till kursorten
och åter samt därutöver 2 kronor 50 öre för dag under kurstiden. Anslaget
i fråga var i stort sett förbrukat redan vid utgången av föregående budgetårs
tredje kvartal. Även under innevarande budgetår torde vederbörande anslag,
trots restriktiv behandling av ansökningar om bidrag, bliva helt ianspråktaget
före budgetårets utgång.

Med den uppläggning, som utredningen föreslagit beträffande institutets
finansiering, befarar överstyrelsen, att kursverksamheten i ännu högre grad
än tidigare kommer att bliva beroende av inflytande kursavgifter.

En eventuell sänkning av kursavgifterna framdeles göres enligt utredningens
förslag beroende av en ökning av antalet kursdeltagare. Överstyrelsen
finner detta beklagligt, särskilt med hänsyn till att det inom utbildningsväsendet
förefinnes en allmän tendens aU nedbringa kursavgifterna. Överstyrelsen
hade hellre sett, att denna tendens fått göra sig gällande även i fråga
om hantverksinstitutets kursverksamhet.

Styrelsen för statens hantverksinstitut uttalar, att det vore i hög grad tveksamt
om den av utredningen föreslagna anordningen att för avsevärd tid
framåt begränsa statens bidrag för den icke statligt reglerade delen av institutets
verksamhet till ett fixt belopp skulle bliva till gagn för institutet. Ett
ur olika synpunkter lämpligare förfaringssätt vore, att statens bidrag sattes
i viss relation till verksamheten, såsom fallet vore exempelvis vid anstalter
för den lägre yrkesundervisningen inom hantverk och småindustri.

Den omständigheten att det fixa statsbidraget icke under några förhållanden
skulle få överskridas, yttrar styrelsen vidare, skulle medföra att styrelsen
ej kunde väntas beredd att taga ekonomiska risker och därför komme
att sträva efter en inkomstbringande inriktning av verksamheten. Styrelsen
tvingades sålunda att hålla kursavgifterna på en jämförelsevis hög nivå, vilket
komme att bli till förfång för de syften institutet vore avsett att främja.
Styrelsen ville vidare framhålla, att det vore förenat med stora svårigheter
att på förhand med större grad av säkerhet beräkna institutets inkomster
och utgifter inom den icke statligt reglerade delen av verksamheten. Sålunda
lörelåge en betydande risk att inkomsterna skulle icke oväsentligt understiga
det av utredningen angivna totala beloppet 227 000 kronor. Detta medförde,
att styrelsen icke vågade räkna med utgifter av den storleksordning,
som angåves i den föreslagna utgiftsstaten. Härigenom kunde institutet i
praktiken bli förhindrat att tillnärmelsevis helt utnyttja det föreslagna fixa
bidragsbeloppet å 110 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1-53.

25

Beträffande den av utredningen föreslagna redovisningsordningen anför
styrelsen, att sammanföringen inom avlönings- och oinkostnadsstaterna av
utgifter, tillhörande de statliga och icke-statliga sektorerna av institutets
verksamhet, medförde mindre god överskådlighet. Naturligare hade varit att
upptaga den icke-statliga sektorns samtliga utgiftsposter under särskilt reservationsanslag,
eventuellt såsom eu klumpsumma utan fördelning på särskilda
anslagsposter.

1 fråga om personalorganisationen vid institutet och medelsanvisningen
under avlöningsanslaget föreslår styrelsen inrättande av en befattning som
chef för bageri- och livsmedelslaboratoriema med placering i lönegraden
C 3, varvid den nuvarande arvodesavlönade tjänsten som bagerikonsulent
bör indragas. Till stöd härför anför styrelsen i huvudsak följande.

Bagerikonsulenttjänsten måste i realiteten anses fullt jämförlig med den vid
institutet befintliga befattningen såsom laboratorieföreståndare i A 26, vilken
av utredningen föreslagits inplacerad i C 3. Innehavarna av nu avsedda
båda befattningar förestå från varandra fullt självständiga grupper av laboratorier,
nämligen de allmänna kemiska laboratorierna, speciellt målerilaboratoriet
i ena fallet, och livsmedelslaboratoriema, speciellt bagerilaboratoriet
i andra fallet. Måleri- och bagerilaboratorierna ha sedan gammalt utgjort
institutets centrala laboratorier, och det torde kunna antagas, att de
på dessas grund utbyggda större laboratorierna vid det nuvarande institutet
komma att undergå en alltjämt fortgående utveckling. Utvecklingen av laboratorieverksamheten
vid institutet har sålunda gjort det erforderligt att i
realiteten dubblera befattningen såsom laboratorieföreståndare genom inrättande
av den nuvarande bagerikonsulenttjänsten. Styrelsens nu framförda
förslag rörande omändring av sistnämnda tjänst till en ordinarie befattning
som chef för livsmedelslaboratoriema innebär följaktligen endast, att vederbörande
befattningshavare gives den tjänsteställning, som med hänsyn till redan
bestående förhållanden bör tillkomma honom.

Styrelsen hemställer vidare, all en bibliotekarie med hellidsljänstgöring
anställes mot ell arvode av högst 8 400 kronor för år. Därutöver anhåller
styrelsen att medel beräknas för arvoden åt dess ordförande och övriga ledamöter
med 2 600 kronor.

Det av utredningen för avlöningar åt konsulenter in. fl. beräknade beloppet
200 000 kronor anser styrelsen vara för lågt tilltaget. För att möjliggöra
en skälig utbyggnad av konsulentorganisationen borde enligt styrelsens mening
posten i första hand uppräknas med ytterligare 40 000 kronor, bl. a.
för anställande av en charkuterikonsulent och en bagarmästare. Om bagerikonsulenten
i enlighet med styrelsens förslag överfördes till den lönestalsplacerade
personalen, skulle emellertid uppstå eu besparing å posten med
15 000 kronor. Uppräkningen kunde sålunda begränsas till 225 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller styrelsen, att eu sådan uppräkning måste
medföra, alt statens bidrag till den icke statligt reglerade verksamheten höjes
från 110 000 kronor till 135 000 kronor.

Vad slutligen beträffar ombyggnads- och utruslningsfrågorna föreslår styrelsen.
alt en charkuteriavdelning anlägges samt att bageri- och cer(alavdelningen
ut bygges. Kostnaderna härför ha av styrelsen uppskattats till 40 000

26

Rungl. Maj.ts proposition nr 1-53.

respektive 17 000 kronor. Kostnaderna för erforderlig utökning av maskinutrustningen
in. m. till de båda avdelningarna beräknar styrelsen till sammanlagt
111 000 kronor, varav 60 000 kronor skulle ställas till förfogande
från enskilt håll.

Civilförvaltningens personalförbund uttalar, att förbundet icke kunde underlåta
att giva uttryck för en viss tveksamhet rörande lämpligheten av den
föreslagna utbyggnaden av hantverksinstitutet. En utvidgning av institutets
verksamhet borde i varje fall icke ske utan att samtidigt en bestämd gräns
sattes därför. Det vore enligt förbundets mening så mycket större anledning
härtill som institutet visat en viss benägenhet att utvidga verksamheten utan
att sådana frågor dessförinnan underställts de anslagsbeviljande myndigheterna.

Beträffande i betänkandet föreslagna anställningsformer och lönegradsplaceringar
uttalar förbundet bl. a. följande.

Förbundet vill bestämt avråda från ett genomförande av de sakkunnigas
förslag om att en betydande del av institutets personal skall avlönas medelst
arvoden och medel disponeras från andra anslag än avlöningsanslag. Det
kan icke heller vara lämpligt att man utan närmare kontroll laborerar med
personliga lönesättningar vid institutet. En generösare lönesättning än vad
som förekommer vid andra statsinstitutioner kan då bliva följden, och härtill
kommer att de åtgärder, som numera vidtagas från statsmakternas sida
i och för ernåendet av en likartad lönesättning inom olika delar av statsförvaltningen
för personal med likartade arbetsuppgifter då skulle äventyras.

Vad angår föreslagna lönegradsplaceringar kan förbundet icke annat än
uttala tveksamhet i fråga om inplacering av verkmästarna i lönegrad 15.
Särskilt synes det förbundet tveksamt huruvida den i lönegrad Eo 10 placerade
verkmästaren kan ha fått sina arbetsuppgifter så förändrade, att en så
avsevärt förhöjd placering som den föreslagna kan vara motiverad.

Enligt förbundets uppfattning föreligger starka skäl för att bereda två
eldare fast anställning, varvid den ene såsom ordinarie bör placeras i lönegrad
6 och den andre såsom extra ordinarie i lönegrad 5.

Vidare bör expeditionsvaktsbefattningen, i likhet med vad som exempelvis
är förhållandet med motsvarande befattning vid statens provningsanstalt,
placeras i lönegrad 6. Befattningen bör inrättas såsom ordinarie.

Slutligen anser förbundet sig böra framhålla, att för telefonist- och biträdespersonal
bör gälla de enhetliga lönegradsplaceringsbestämmelser, som kunna
komma att bliva fastställda i anslutning till 1944 års personalutrednings
förslag.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför, att organisationen
delade de sakkunnigas uppfattning att statens hantverksinstitut borde vara
en undervisningsanstalt och att huvudvikten borde läggas vid kursverksamheten.
Institutet finge inom sitt område i väsentlig mån betraktas som en
motsvarighet till de tekniska och övriga högskolorna. Organisationen funne
det självklart att kursavgifter skall utgå för kurserna. I den mån utgifterna
icke täcktes av dessa avgifter borde emellertid underskottet bestridas av statsmedel
och icke genom bidrag från näringsorganisationer.

Kungi. Maj:ts proposition nr 153. 27

Organisationen yttrar vidare om kursverksamhetens ordnande i huvudsak
följande.

I betänkandet säger utredningen, att impulserna i fråga om institutets fortsatta
utveckling främst böra komma från hantverkarhåll. Organisationen
är fullkomligt ense med utredningen om nödvändigheten av förtroendefull
samverkan mellan näringslivet och institutet men anser, att det i lika hög
grad bör ankomma på institutsledningen, som väl må besitta kompetens att
överblicka läget inom hantverket, att taga erforderliga initiativ.

Uppgörandet av planer för kursverksamheten vid institutet bör sålunda
främst vara eu institutets angelägenhet och det torde böra ankomma på institutet
att tillse, att de yrken, som så kunna, även få tillräcklig nytta av institutets
kursverksamhet. Härvidlag bör institutet ägna uppmärksamhet icke
blott åt de traditionella yrkenas behov utan även hava blicken öppen för behov
av kurverksamhet inom nya yrken.

Den personal, vars arbete i huvudsak sammanhänger med kursverksamhet,
anser organisationen böra avlönas av statsmedel. Den bör sålunda icke
vara beroende av mer eller mindre oberäkneliga tillskott från enskilt håll.

I fråga om den för institutets chef föreslagna tjänstebenämningen överdirektör
uttalar organisationen, att även om någon allvarlig invändning icke
skulle kunna resas mot denna titel, det syntes naturligare, att chefen för
hantverksinstitutet benämndes rektor i likhet med vad fallet vore med cheferna
för övriga högre undervisningsanstalter.

Organisationen anför vidare, att den delade utredningens uppfattning att
det vore önskvärt med rikligare statliga stipendier. Institutets kurser bevistades
av ett stort antal förmän och väl meriterade arbetare i blygsamma ekonomiska
omständigheter. Även många små egna företagare vore i behov av
understöd för att kunna bevista kurserna, och det vore framförallt sådana,
som skulle ha den bästa nyttan av att deltaga i kurserna.

Beträffande det bidrag som staten skulle tillskjuta till den icke statligt reglerade
delen av institutets verksamhet, yttrar organisationen, att det syntes
självklart att bidraget ej kunde fastställas en gång för alla utan att det måste
kunna bliva föremål för omprövning, när institutets utveckling så påkallade.

Statsverkens ingenjörsförbund föreslår vissa jämkningar i personalens lönegradsplacering.
Sålunda böra enligt förbundet befattningarna såsom verkstadschef
och laboratoriechef placeras i lönegraden C 5, befattningarna såsom
förste kemist, elektroingenjör och byggnadsingenjör i lönegraden A 24
samt verkmästarbefattningarna i IT lönegraden.

Departementschefen.

Sedan hantverksinstitutet år 1940 började sin verksamhet som statlig institution,
har dess verksamhet så gott som oavbrutet stegrats. Undervisningskursernas
antal, som under budgetåret 1940/41 utgjorde endast 26 med sammanlagt
590 deltagare, steg sålunda budgetåret 1945/46 till 131 med tillhopa
3 756 deltagare. Under innevarande budgetår förväntas antalet kurser bli än
större. Även den tekniska informationsverksamheten visar en betydande ut -

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

veckling. Antalet utförda uppdrag för enskildas räkning ökades sålunda
från 306 under budgetåret 1940/41 till 745 budgetåret 1945/46.

Med hänsyn till hantverkets och småindustriens utomordentliga betydelse
för vårt näringsliv är denna utvidgning av hantverksinstitutets verksamhet
att anse som synnerligen värdefull. Den ger också uttryck för det stora behovet
av högre undervisning på hantverkets och småindustriens område.
Detta behov torde emellertid ingalunda vara fyllt med institutets nuvarande
resurser. Ytterligare utvidgningar av verksamheten måste därför anses i och
för sig önskvärda. Härtill kommer alt med teknikens framsteg ständigt nya
krav måste ställas på undervisningen.

Som en följd av hantverksinstitutets allmänna utveckling ha även statens
kostnader för institutet stigit år från år. Avlöningsanslaget har sålunda under
budgetåren 1940/41—1945/46 ökat från 110 100 kronor till 204 800 kronor.
För innevarande budgetår uppgår anslaget till 246 400 kronor.

Såsom förut nämnts gav mig institutets stora anslagskrav för detta budgetår
anledning att föranstalta om en utredning angående institutets fortsatta
utbyggnad. Utredningens uppgift var att utarbeta en plan härför. Av
den tidigare lämnade redogörelsen för utredningens betänkande framgår
emellertid, att någon egentlig plan för den fortsatta verksamheten icke framlagts.
Utredningen har i denna fråga intagit den ståndpunkten att det bör
ankomma på institutets styrelse att i samarbete med näringsorganisationerna
avgöra i vilken ordning verksamheten skall utbyggas. Samtidigt har utredningen
föreslagit vissa åtgärder, som äro ägnade att skapa nödig rörelsefrihet
för styrelsen härutinnan.

Även om utredningens förslag att styrelsen får stor frihet att bestämma
om den fortsatta utbyggnaden torde erbjuda stora fördelar och därför i princip
bör accepteras, framstår det emellertid som önskvärt, att statsmakterna
bli i tillfälle att taga ställning till åtminstone grunddragen i styrelsens utbyggnadsprogram.
Jag ämnar därför föranstalta om att en allmän plan för
den fortsatta utbyggnadens inriktning under de närmaste åren snarast utarbetas
och framlägges.

I fråga om de allmänna principerna för institutets verksamhet har utredningen
uttalat att huvudvikten bör läggas vid undervisningsverksamheten,
medan den tekniska informationstjänsten och försöksverksamheten måste
anses komma i andra rummet. Till detta uttalande vill jag ansluta mig.
Jag vill härvid särskilt betona vikten av att det forskningsarbete, som bedrives
vid institutet, i huvudsak inriktas så att dess resultat kunna i första
hand direkt tillgodogöras undervisningen och informationstjänsten.

Den omständigheten att flertalet av hantverksinstitutets kurser är förlagt
till institutbyggnaden i Stockholm begränsar givetvis möjligheterna för hantverkare
och yrkesarbetare i landsorten att i önskvärd utsträckning deltaga i
undervisningen. Institutet har visserligen genom den ambulerande kursverksamheten
sökt tillgodose landsortens intressen. Denna verksamhet har emellertid
hittills haft en jämförelsevis begränsad omfattning. Vidare utdelas av överstyrelsen
för yrkesutbildning resestipendier för deltagande i kurserna i Stock -

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

29

holm från det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget till resestipendier
för yrkesutbildning. Stipendierna från detta anslag, som i årets statsverksproposition
föreslagits höjt från 30 000 kronor till 40 000 kronor, utgå emellertid
av olika skäl med relativt låga belopp. Trots dessa förhållanden ha under senaste
budgetår 72 procent av institutets elever — häri inräknat deltagare i
såväl stockholmskurserna som de ambulerande kurserna — varit mantalsskrivna
annorstädes än i Stockholm. Att döma av tillgängliga statistiska uppgifter
torde emellertid en än större procent (85—90 procent) av hantverket
och småindustrien vara förlagd till landsorten. Inom vissa delar av landet synes
dessutom ett väsentligt större utvecklingsbehov föreligga i fråga om dylik
småföretagsamliet än i Stockholm. Det är också att märka, att småföretagare
på många platser i landet ofta kunna ha svårare än sina yrkesbröder
i Stockholm att på andra vägar erhålla lättillgänglig orientering om tekniska
och andra nyheter inom vederbörande yrkesområden. Det är enligt min mening
därför ett viktigt intresse att ytterligare vidga möjligheterna för småföretagare
och yrkesarbetare i landsorten att utnyttja institutets undervisning.
Detta bör åstadkommas dels genom ökning av den ambulerande kursverksamheten
dels genom att avgifterna för kurserna i Stockholm sänkas
för kursdeltagare från landsorten och då i synnerhet för deltagare med begränsade
ekonomiska resurser. Jag vill i övrigt erinra om att studielånenämnden
fått i uppdrag att verkställa en översyn av gällande bestämmelser rörande
stipendier till elever vid åtskilliga läroanstalter.

Verksamheten vid hantverksinstitutet bygger på samverkan mellan staten
och hantverkets organisationer i såväl ekonomiska som andra hänseenden.
I likhet med utredningen anser jag alt detta samarbete bör ytterligare utbyggas.
Jag finner mig även böra godtaga de principer i fråga om fördelningen
av kostnaderna för verksamheten som utredningen förordat. Staten
bör sålunda utan kostnad för hantverket tillhandahålla erforderliga lokaler
samt helt svara för de allmänna administrationskostnaderna, innefattande
bland annat löneutgifter för i huvudsak den personal, som är att betrakta
såsom gemensam för olika verksamhetsgrenar vid institutet. Till övriga kostnader,
omfattande bland annat utgifter för löner åt konsulenter, bör däremot
staten lämna endast ett allmänt, till beloppet maximerat bidrag, medan återstoden
av dessa kostnader böra bestridas med institutets egna inkomster och
bidragen från näringsorganisationerna. Om kostnadsfördelningen regleras i
enlighet med dessa principer, bör vidare, i enlighet med vad utredningen
förordat, styrelsen erhålla stor frihet att besluta om anställningsförhållandena
för bl. a. konsulenterna och om anskaffande av utrustning in. in. Detta
system synes skapa möjligheter för en önskvärd rörlighet i institutets verksamhet.

Utredningen har föreslagit att besparingar under ett budgetår å del maximerade
statliga bidragsbeloppet skulle få av institutet utnyttjas under ett följande
budgetår. Mot detta förslag har jag icke något att erinra. Däremot kan
jag icke ansluta mig till utredningens uttalande att sedan bidraget en gång
fastställts, eu höjning av detsamma borde kunna ifrågakomma praktiskt

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

taget endast vid mera väsentliga förskjutningar i prisnivån. Det synes icke
lämpligt att statsmakterna nu binda sig genom uttalanden att bidraget bör
fastlåsas vid ett fixt belopp för flera år framåt i tiden. Som jag förut nämnt
kommer frågan om institutets utbyggnad för de närmaste åren att bli föremål
för ny undersökning.

För genomförande av de av utredningen förordade principerna för kostnadsfördelningen
har utredningen föreslagit ett särskilt system för medelsanvisningen
och regleringen av medelsförbrukningen. Detta system synes
emellertid alltför invecklat och svårtillämpligt. I stället synes det avsevärt
enklare förfarande, som statskontoret och riksräkenskapsverket föreslagit,
böra väljas. Jag förordar sålunda, att de anslagsposter, som avse utgifter för
den icke statligt reglerade delen av institutets verksamhet, brytas ut ur avlönings-
och omkostnadsanslagen och uppföras under ett särskilt anslag av
reservationsanslags natur. Å detta anslag böra institutets egna inkomster och
bidragen från näringsorganisationerna upptagas som särskilda uppbördsmedel
och avräknas mot utgifterna. Vid bifall härtill bör, såsom riksräkenskapsverket
föreslagit, institutet erhålla ställning såsom huvudförvaltning
med dragningsrätt på statsverkets checkräkning.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att å inkomstsidan i förslaget
till riksstat för nästa budgetår beräknats ett belopp av 227 000 kronor såsom
inkomster vid institutet. Frågan om uppförande av beloppet å riksstatens inkomstsida
förfaller emellertid, om det nyss angivna förfarandet genomföres.

Vad härefter angår personalfrågorna är jag icke beredd tillstyrka utredningens
förslag att laboratorieföreståndarbefattningen placeras å löneplan C.
Befattningen bör fortfarande vara placerad i lönegraden A 26. I avbidan
på resultatet av den tillämnade tjänsteförteckningsrevisionen för biträdespersonalen
kan jag vidare icke tillstyrka, att kansliskrivarbefattningen i lönegraden
Eo 11 överflyttas till lönegraden A 11. I övrigt anser jag mig böra
godtaga utredningens förslag beträffande organisationen för den helt statsavlönade
personalen. Jag är sålunda åtminstone icke för närvarande beredd
att tillstyrka styrelsens för institutet hemställan att bagerikonsulenten skulle
löneplansplaceras. Icke heller kan jag förorda att en heltidsanställd bibliotekarie
anställes.

Ett bifall till vad jag nu förordat innebär i fråga om institutets chef att
tjänstebenämningen ändras till överdirektör.

Den i avlöningsanslaget ingående posten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän skulle, vid genomförande av vad jag sålunda förordat,
upptagas till 62 600 kronor. I förhållande till medelsanvisningen för
innevarande budgetår innebär detta belopp å ena sidan en utgiftsökning
av omkring 17 000 kronor. Denna ökning hänför sig, räknat i runda tal,
med 7 600 kronor till inrättande av kamrerarbefattningen, med 3 700 kronor
till överförande å ordinarie stat av kanslibiträdesbefattningen med (600 +
5 000 =) 5 600 kronor till uppflyttning av två verkmästarbefattningar och
överförande till ordinarie stat av en tredje sådan befattning. Därtill kommer
för vikariatsersättningar m. in. i runt tal 100 kronor. Å andra sidan medför

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

3]

indragningen av befattningen som portvakt, tillika eldare, i lönegraden A 5
en utgiftsminskning med i runt tal 3 900 kronor. Indragningen av kontorsbiträdesbefattningen
i lönegraden A 4 medför däremot ingen utgiftsminskning
då medel för denna befattning icke beräknats för innevarande budgetår.
Nettoökningen av anslagsposen skulle sålunda uppgå till (17 000 — 3 900 =)
13 100 kronor.

Regleringen av befordringsgången för biträdespersonalen — vilken föranleder
överförande till ordinarie stat i lönegraden A 4 av en kontorsbiträdesbefattning
i lönegraden Eo 4 — medför en ökning av anslagsposten med i
runt tal 3 000 kronor till 65 600 kronor.

Den allmänna löneregleringen föranleder en ytterligare uppräkning av anslagsposten
med 28 900 kronor till 94 500 kronor.

Vad beträffar anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. M a j : t förordar jag att 2 400
kronor beräknas för arvode åt bibliotekarien. Därutöver torde posten böra
uppräknas med 2 600 kronor för styrelsearvoden. Postens slutsumma skulle
således bli 5 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal är för innevarande budgetår upptagen till 108 600 kronor. Utredningen
har beräknat posten till 75 000 kronor. Detta belopp hänför sig
räknat i runda tal, med 3 300 kronor till kanslibiträdesbefattningen, 3 00C
kronor till expeditionsvaktsbefattningen, 8 500 kronor till kontorsbiträdesbefattningarna,
9 700 kronor till befattningarna som skrivbiträde och som
telefonist, 20 800 kronor till befattningarna som byggnadsingenjör, elektroingenjör
och förste kemist, 9 500 kronor till verkmästarbefattningama, 3 000
kronor till eldarbefattningen, 4 000 kronor till befattningen som förste laboratoriebiträde,
3 300 kronor till laboratoriebiträdesbefattningen och slutligen
6 200 kronor till verkstadsbiträdesbefattningarna. Därjämte ha 1 800 kronor
beräknats för tillfällig skrivhjälp samt 1 900 kronor för övertids- och
vikariatsersättningar m. m.

Enligt vad jag tidigare anfört bör emellertid kansliskrivarbefattningen fortfarande
vara placerad å extra-ordinarie stat. Detta medför en höjning av
anslagsposten med i runt tal 4 200 kronor till 79 200 kronor. Genom överföringen
till ordinarie stat av en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden Eo 4
uppkommer däremot en minskning av posten med i runt tal 2 800 kronor.
Posten skulle således upptagas till (75 000 + 4 200 — 2 800 =) 76 400 kronor.

Den allmänna löneregleringen medför eu ökning med 40 000 kronor. Posten
skulle således slutgiltigt upptagas med 116 400 kronor.

För rörligt tillägg torde avses ett belopp av 12 400 kronor.

De avlöningskostnader som helt skola bestridas av statsmedel skulle således
uppgå till (94 500 + 5 000+ 116 400 + 12 400 =) 228 300 kronor. I
enlighet med vad jag förut anfört hör posten till avlöningar till konsulenter,
speciallärare och tillfälliga biträden in. in. utbrytas från avlöningsanslaget.
Anslagets benämning hör i samband därmed ändras till Avlöningar
till viss personal.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Därest från omkostnadsanslaget utbrytas de poster, som avse utgifter för
den icke statligt reglerade verksamheten vid institutet, skulle från anslaget
bestridas endast utgifter för dels sjukvård till lönereglerad personal och
dels bränsle, elektrisk ström och vatten. De ha av utredningen
beräknats till respektive 1 000 kronor och 30 000 kronor. Jag har intet
att erinra mot att kostnaderna för ifrågavarande ändamål helt bestridas avstatsmedel.
Ej heller föranleder beräkningen av kostnaderna någon erinran
från min sida. Omkostnadsanslaget bör sålunda beräknas till 31 000 kronor.
Det bör i fortsättningen benämnas Vissa omkostnader.

De utgifter för institutets verksamhet, som helt skulle bestridas av statsmedel,
skulle således uppgå till (228 300 + 31 000 =) 259 300 kronor.

Vad därefter angår utgifterna för den icke statligt reglerade verksamheten
vid institutet böra dessa, såsom jag tidigare uttalat, redovisas över ett särskilt
anslag av reservationsanslags natur, å vilket institutets inkomster tagas
till uppbörd. Utgiftsposterna å detta anslag skulle bli följande, nämligen
en post till avlöningar till konsulenter, speciallärare och
tillfälliga biträden in. m., en post till reseersättningar, en
post till expenser, en post till publikation stryck samt en post
till övriga utgifter. Inkomstposterna skulle utgöras av dels bidrag
från näringsorg anisationer, dels kursavgifter, dels inkomster
av publikationstryck och dels inkomster av informationsverksamhet.

Mot utredningens beräkning av utgifterna och inkomsterna har jag i och
för sig intet att erinra. Vad jag förut anfört om önskvärdheten att i ökad utsträckning
tillgodose landsortens intressen föranleder mig emellertid att förorda
vissa ändringar. För att bereda möjligheter att ytterligare utvidga
främst den ambulerande kursverksamheten synas sålunda posten till avlöningar
till konsulenter m. in. böra uppräknas med 25 000 kronor till 225 000
kronor och posten till reseersättningar med 5 000 kronor till 20 000 kronor.
Då den av mig förordade nedsättningen av kursavgifter för vissa hantverkare
och yrkesarbetare från landsorten torde medföra lägre inkomster än vad
utredningen beräknat, synes inkomstposten kursavgifter lämpligen böra
upptagas med endast 100 000 kronor eller med 20 000 kronor mindre än i
utredningens förslag.

Statens allmänna bidrag till nu ifrågavarande utgifter bör sålunda upptagas
till [225 000 + 20 000 + 40 000 + 35 000 + 47 000 — (20 000 + 100 000
+ 34 000 + 53 000) =] 160 000 kronor, vilket i förhållande till utredningens
förslag innebär en ökning med 50 000 kronor. Anslaget torde böra uppföras
å riksstaten under rubriken Bidrag till kursverksamheten m. m.

Enligt dessa förslag skulle statens totala bidrag för institutets löpaude kostnader
ökas med i runt tal 103 000 kronor jämfört med innevarande budgetår:
i detta belopp äro ökade utgifter på grund av den allmänna löneregleringen
m. in. icke inräknade.

Vad slutligen angår hantverksinstitutets byggnads- och utrustningsfrågor
anser jag mig med hänsyn till nuvarande investeringsläge icke kunna till -

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

33

styrka styrelsens hemställan om medel för anläggande av en charkuteriavdelning
och utbyggnad av bageri- och cerealavdelningen. Däremot synas de
begränsade ombyggnads- och utrustningsförslag, som framlagts av utredningen,
kunna godtagas. Jag förordar sålunda att för nästa budgetår medel
anvisas till ombyggnadsarbeten vid institutet med 85 000 kronor
och till utrustning och inredning med 70 000 kronor.

Den utvidgning av hantverksinstitutets verksamhet, som är att förutse,
torde medföra en ökad belastning av institutets lokalutrymmen. Jag förutsätter
emellertid att ledningen för institutet genom en klok planläggning av
kurserna skall lyckas bemästra de svårigheter, som tilläventyrs kunna yppa
sig därutinnan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens hantverksinstitut, som betingas
av vad jag i det föregående anfört;

II. godkänna följande avlöningsstat för statens hantverksinstitut,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .......................... kronor 94 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t ............ » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal

............................ » 116 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............. » 12 400

Summa kronor 228 300.

III. under tionde huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa dels

till Statens hantverksinstitut: Avlöningar till viss personal
ett förslagsanslag av .............. kronor 228 300,

dels till Statens hantverksinstitut: Vissa omkostnader ett

förslagsanslag av ........................ kronor 31 000,

dels till Statens hantverksinstitut: Bidrag till kursverksamheten
m. m. ett reservationsanslag av......kronor 160 000,

dels ock till Statens hantverksinstitut: Utrustning och inredning
ett reservationsanslag av...........kronor 70 000.

IV. under kapitalbudgeten, statens allmänna fastighets fond,

lör budgetåret 1947/48 till Ombyggnadsarbeten vid
statens hantverksinstitut anvisa ett investeringsanslag
av .......................... kronor 85 000.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 153, 3

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
G. Lindenbaum.

477328. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.