Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1947/48 till avlöningar vid de allmänna
läroverken in. m.; given Stockholms slott den 7 mars
1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Josef Weijne.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1947.

N ärvar ande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 153, 161 och 172, har Ivungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
beräkna för budgetåret 1947/1948

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 54 000 000
kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
ett anslag av 30 000 kronor;

dels ock till Statens skolköksseminarium och hushållsskola: Avlöningar
ett förslagsanslag av 130 000 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla
desamma.

Bihang till riksdagens protokoll 10/^7. 1 samt. Nr 151.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken:

Avlöningar.

1. Organisationsfrågor,

a) Upprättande av nya statliga gymnasier.

1927 års riksdagsbeslut rörande de allmänna läroverkens organisation
innefattade upprättande av 49 högre allmänna läroverk. Sedermera ha
ytterligare 16 sådana tillkommit, varför hela antalet för närvarande uppgår
till 65. Av de 16 nyupprättade gymnasierna tillkommo 9 under åren
1930''—1937. De övriga 7 nya högre allmänna läroverken äro flickläroverket
å Södermalm i Stockholm (1939), läroverken i Boden och Hässleholm (1942),
statens normalskola (1943), läroverken i Ludvika och Örnsköldsvik (1944)
samt läroverket i Sollefteå (1945).

Gymnasiejrågan i landsorten.

I propositionen 1946: 142 erinrades om, att framställningar om upprättande
av statliga gymnasier förelågo beträffande Alingsås, Arvika,
Avesta, Karlshamn, Nässjö, Oskarshamn, Söderhamn, Tranås, Varberg,
Åmål och Ängelholm. Med hänsyn till att skolöverstyrelsen funnit särskilt
starka skäl tala för att statliga gymnasier upprättades i Arvika, Söderhamn
och Varberg utan att resultatet av det pågående utredningsarbetet
på skolans område avvaktades, upptogos dessa framställningar till närmare
behandling i nyssnämnda proposition. Min företrädare i ämbetet framhöll
därvid att, därest icke de inom skolans område pågående utredningarna
enligt hans förmenande tvingade till skärpt återhållsamhet i fråga om
mera betydande förändringar av läroverksorganisationen, han för sin del
icke skulle ha tvekat att med hänsyn till de skäl, som kunde anföras till
stöd för ifrågavarande framställningar, förorda bifall till desamma. I skolfrågans
dåvarande läge ansåg han sig dock icke böra medverka till den
ifrågasatta utbyggnaden av en organisation, som måhända stode inför en
omdaning, vars förverkligande skulle försvåras av en sådan utbyggnad.
Han ansåg sig därför icke i stånd att tillstyrka ifrågavarande framställningar.
Med hänsyn emellertid till de särskilda skäl, som kunde anses tala
till förmån för framställningarna från Arvika och Söderhamn på grund
av förekomsten av kommunala gymnasier därstädes, förordades såsom en
provisorisk anordning i avvaktan på en slutlig lösning av gymnasiefrågan
en höjning av statsunderstödet till ifrågavarande kommunala gymnasier
från 6 000 kronor till 15 000 kronor. Vad sålunda anförts och föreslagits
från departementschefens sida föranledde ingen erinran från riksdagens
sida.

3

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151.

Sedan nyssnämnda proposition framlades, ha ytterligare framställningar
om inrättande av statliga gymnasier i landsorten inkommit, nämligen från
Kiruna, Malmberget, Mora och Troll h ätta n, varjämte
förnyade ansökningar gjorts från Karlshamn, Nässjö och Åmål.

Skolöverstyrelsen, som yttrat sig över samtliga ifrågavarande framställningar,
har beträffande Malmberget, Mora, Nässjö och
Trollhättan uttalat, att önskemålen om upprättande av statliga gymnasier
å dessa orter icke borde upptagas till behandling isolerade utan först i
samband med en allmän översyn av den statliga gymnasieorganisationen.
Överstyrelsen har beträffande Malmberget framhållit, att vissa skäl uppenbarligen
kunde anföras för upprättande av ett högre allmänt läroverk därstädes,
men att vid jämförelse mellan Kiruna och Malmberget det dock
syntes otvivelaktigt, att Kiruna borde ha försteg. Även för ett gymnasium
i Trollhättan kunde åtskilliga skäl andragas, men närheten till Vänersborg
utgjorde åter ett skäl, som kunde tala emot upprättande av ett statligt
gymnasium i Trollhättan.

Beträffande Karlshamn har överstyrelsen i anslutning till framlagd
utredning funnit goda skäl tala för upprättande av ett statligt gymnasium
och därvid anfört följande.

I det av statssekreteraren B. Knös år 1940 avgivna betänkandet angående
utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen framhölls, att övervägande
skäl talade mot upprättande av ett statligt gymnasium i Karlshamn.
För ett sådant talade främst stadens och samrealskolans storlek,
mot talade främst, att det beräknade lärjungeområdet hade jämförelsevis
ringa storlek, att underlaget för ett gymnasium i form av skolor av realskolekaraktär
vore begränsat, att avstånden till de närmast belägna gymnasierna
icke vore alltför stort och att någon avlastning av betydelse för dessa
läroverk icke vore att påräkna samt slutligen att länet vore mer gynnat än
de angränsande Kronobergs och Kristianstads län.

Av de skäl, som år 1940 ansågos tala emot ett statligt gymnasium, äro
numera åtminstone ett par av den art, att de i stället tala för detsamma.
Underlaget för ett gymnasium iir tillfredsställande, redan om man nöjer
sig med stadens samrealskola, och förstärkes icke oväsentligt av högre
folkskolan i Olofström, delvis samrealskolan i Ronneby samt, om förbindelserna
komma att förbättras, delvis samrealskolan i Sölvesborg. Upprättandet
av det kommunala gymnasiet i Karlshamn måste sägas ha inneburit
en icke oväsentlig avlastning av de hårt ansträngda läroverken i Karlskrona
och Kristianstad.

Överstyrelsen finner därför goda skäl tala för att ett statligt gymnasium
inrättas i Karlshamn. Emellertid far överstyrelsen erinra om att överstyrelsen
den t november 1945 föreslagit statliga gymnasier i Söderhamn och
Arvika, innebärande bland annat förstatligande av de kommunala gymnasierna
i dessa städer, vilka förslag ännu icke föranlett proposition till riksdagen.
1 a grund härav anser sig överstyrelsen icke i här förevarande
sammanhang böra föreslå upprättande av ett statligt gymnasium i Karlshamn
utan hemställa, att fragan upptages i samband med frågan om förstatligande
av de kommunala gymnasierna i Söderhamn och Arvika.

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Överstyrelsen har vidare funnit goda skäl tala för upprättande av ett
statligt gymnasium även i Åmål, men av enahanda skäl som beträffande
Karlshamn har överstyrelsen icke ansett sig nu böra hemställa därom. Överstyrelsen
har anfört bland annat följande.

I sakkunnigbetänkandet av år 1940 angående utvidgning av den statliga
gymnasieorganisationen vägde den sakkunnige mot varandra de skäl, som
talade för ett statligt gymnasium i Amål, och dem, som talade för ett sådant
i Arvika. Dessa ifrågasatta gymnasier skulle nämligen enligt den sakkunniges
mening kunna tänkas få i stort sett samma rekryteringsområde.
Redan av utredningen synes emellertid framgå, att endast ett begränsat
område torde kunna sägas höra till båda gymnasiernas rekryteringsområden.
Det synes därför tvivelaktigt, om ett statligt gymnasium i Arvika
skulle få nämnvärd betydelse för norra Dalsland, vilket också torde bekräftas
av rekryteringsområdet för det kommunala gymnasiet i Arvika.
Överstyrelsen har också betraktat de båda nämnda orternas gynmasieområden
som av varandra i det hela oberoende och hänvisar till sitt utlåtande
den 1 november 1945, där överstyrelsen föreslog förstatligande av kommunala
gymnasiet i Arvika.

Av vad ovan anförts torde framgå, att goda skäl kunna anföras för upprättande
av ett statligt gymnasium i Åmål och att några egentliga motskäl
icke förefinnas. Emellertid vill överstyrelsen erinra om att överstyrelsen
den 9 april 1945 föreslagit inrättande av ett statligt gymnasium i Varberg
och den 1 november 1945 inrättande av statliga gymnasier i Söderhamn
och Arvika, vilka förslag hittills icke föranlett proposition till riksdagen.
På grund härav anser sig överstyrelsen icke i detta sammanhang böra föreslå
upprättande av ett statligt gymnasium i Åmål, utan frågan bör upptagas
till behandling i samband med frågan om upprättande av andra statliga
gymnasier.

Däremot har överstyrelsen icke funnit något att erinra mot att ett av
kommunen upprättat gymnasium förenades med stadens samrealskola.
Dock syntes frågan om ett eventuellt statsbidrag till detta gymnasium böra
upptagas till prövning först då gymnasiet upprättats och varit i verksamhet
någon tid.

Vidkommande slutligen framställningen från Kiruna har överstyrelsen
funnit speciella skäl, nämligen de stora avstånden inom Norrbottens län
och lärjungeområdets karaktär av gränsområde, tala för att gymnasiefrågan
där löses utan avvaktan å resultatet av pågående utredningar. Överstyrelsen
har därför hemställt, att det i Kiruna befintliga kommunala 3-åriga
latin- och realgymnasiet måtte successivt förstatligas från och med budgetåret
1947/48 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer. Av handlingarna
i ärendet inhämtas följande fakta av betydelse för bedömande av
frågan.

Kiruna municipalsamhälle är den mest framträdande orten i norra Lappland.
Folkmängden (med till municipalsamhället angränsande delar av
gruvsamhället medräknade) var 1935 11 418 personer och 1945 11 702
personer.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Sainrealskolan i Kiruna är relativt stor. Antalet lärjungar var höstterminen
1935 195 och höstterminen 1946 260. Sistnämnda termin intog realskolan
den 22:a platsen bland de fristående 116 realskolorna och överträffade
realskolorna vid 12 av de 64 högre allmänna läroverken med fullständig
realskola. Vid dessa jämförelser är första klassen av 5-årig realskola
frånräknad.

Realskolans lärjungeområde kan anses omfatta Jukkasjärvis och Karesuando
socknar samt norra delen av Pajala och Korpilombolo tingslag med
en befolkning av omkring 25 000 personer.

Kiruna har sedan läsåret 1939/40 ett kommunalt gymnasium med 3-årig
latin- och reallinje. Lärjungeantalet var höstterminen 1946 72 och medeltalet
för den senaste 5-årsperioden 75. Jämför man förstnämnda siffra med
lärjungeantalen vid de högre allmänna läroverkens gymnasier med frånräknande
av första ringen av 4-årigt gymnasium, finner man att Kiruna är av
samma storleksordning som de minsta av dessa och överträffar ett par
av dem.

Det kommunala gymnasiets lärjungeområde kan beräknas innesluta det
dubbla invånarantalet mot realskolans, om man medräknar Gällivare socken
och en del av Jokkmokks socken samt ytterligare en del av Pajala och
Korpilombolo socknar.

Underlaget för det kommunala gymnasiet — liksom för ett eventuellt
statligt gymnasium — utgöres främst av ortens samrealskola. Till viss del
kan också räknas sainrealskolan i Malmberget. Enligt skolans katalog för
höstterminen 1946 voro 14 av gymnasiets 72 lärjungar från Gällivare. Avståndet
från Gällivare till Kiruna är 100 km och till Boden 168 km. Lärjungeantalet
i sainrealskolan i Malmberget är höstterminen 1946 271.

Kommunens kostnader för det kommunala gymnasiet ha under de senaste
åren varit cirka 100 000 kronor årligen.

Överstyrelsen har vidare anfört bland annat följande.

I sakkunnigbetänkandet av år 1940 angående utvidgning av den statliga
gymnasieorganisationen föreslogs kommunala gymnasiet i Kiruna till förstatligande.
Det främsta skälet härtill ansågs av den sakkunnige »ligga i
lärjungeområdets karaktär av gränstrakt med en befolkning av delvis icke
svensk stam och med ett annat språk än svenska som sitt modersmål samt
överhuvud i enahanda omständigheter, som gjordes gällande vid tillkomsten
av det högre allmänna läroverket i Haparanda». Den sakkunnige uttalade
likväl vissa betänkligheter med hänsyn till att han ansåg Norrbottens län
vara relativt väl tillgodosett med statliga gymnasier. Såsom framgår av
överstyrelsens yttrande den 9 oktober 1941 över betänkandet, torde denna
den sakkunniges ståndpunkt sammanhänga med att han byggt på otillfredsställande
jämförelsekvoter länen emellan. Av överstyrelsens yttrande
framgår också, att Norrbottens län i stället vore i hög grad missgynnat, i
det att endast tre län vid nämnda tidpunkt vore sämre ställda. Någon
tvekan med hänsyn till jämförelse länen emellan syntes icke kunna förelinnas.
Ett län med så enorma avstånd mellan dess olika delar kunde göra
anspråk på en fördelaktigare jämförelsekvot än län med jämförelsevis ringa
utsträckning.

Sedermera har visserligen ett nytt gymnasium tillkommit i Norrbottens
län genom riksdagens beslut år 1942 att ombilda dåvarande sainrealskolan
i Boden till högre samläroverk, men med hänsyn såväl till de allmänna skiil,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

vilka kunna anföras för ett statligt gymnasium i Kiruna, som till de speciella
skäl, vilka gälla de stora avstånden inom länet och lärjungeområdets
karaktär av gränstrakt, anser sig överstyrelsen böra tillstyrka, att det kommunala
gymnasiet i Kiruna successivt förstatligas.

Kostnaderna för ett förstatligande av gymnasiet ha beräknats till i runt
tal 104 000 kronor efter fullt genomförd organisation och till i runt tal
31 000 kronor under första året.

Statskontoret har — under erinran om statsmakternas ställningstagande
förra året till frågan om förstatligande av de kommunala gymnasierna i
Arvika och Söderhamn — anfört:

Jämväl med förstatligandet av det kommunala gymnasiet i Kiruna torde
av samma skäl böra tillsvidare anstå. Statskontoret finner emellertid för
sin del skäl tala för att ifrågavarande läroanstalt, som hittills icke synes
hava tillerkänts något statsbidrag, får komma i åtnjutande av dylikt understöd
för sin fortsatta verksamhet. I syfte att möjliggöra en medelstilldelning
för ändamålet torde anslaget till understöd åt kommunala gymnasier för
nästkommande budgetår böra uppräknas med skäligt belopp, förslagsvis
15 000 kronor.

G y mn a s i e f r å g a n i Stockholm.

Innan jag går närmare in på nu föreliggande förslag, torde en kortfattad
redogörelse böra givas över läroverksfrågans utveckling i Stockholm under
de senare åren. Såsom utgångspunkt kan därvid lämpligen tjäna 1940 års
skolutrednings år 1942 framlagda förslag i ämnet.

1940 års skolutredning m. in. Utredningens den 19 februari
1942 avgivna förslag innebar i huvudsak:

1) nedläggande av nya elementarskolan (med en 4-årig och två 5-åriga
realskollinjer, en 4-årig latingymnasielinje samt en 3-årig och två 4-åriga
realgymnasielinjer),

2) nedläggande av högre lärarinneseminariet,

3) upprättande av statens normalskola, som skulle bestå av lärarinneseminariets
övningsskola (med en linje av vardera 6-årig folkskola, 7-årig
flickskola och 4-årig realskola), en 5-årig realskollinje, en 4-årig latingymnasielinje
och en 3-årig realgymnasielinje,

4) upprättande av nya elementarskolan i Bromma, bestående av tre
5-åriga och en 4-årig realskollinje samt en 4-årig latin- och en 4-årig reab
gymnasielinje, samt

5) upprättande av högre allmämia läroverket i Enskede, bestående av
två 5-åriga realskollinjer samt en 4-årig latin- och en 4-årig realgymnasielinje.

Dessa skolutredningens förslag inneburo ingen utökning av läroverksorganisationen
i Stockholm utan endast en omfördelning av redan förefintliga
linjer på de olika stadsdelarna. Utöver samtliga linjer vid nya elementarskolan
skulle för den nya organisationen utnyttjas följande linjer:

7

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151.

eu 5-årig realskollinje och en 4-årig latingymnasielinje från högre allmänna
läroverket för flickor å Norrmalm, två 5-åriga realskollinjer och en 4-årig
latingymnasielinje från högre allmänna läroverket i Bromma samt en 5-årig
realskollinje från Katarina realskola.

I utlåtande den 21 mars 1942 över skolutredningens förslag tillstyrkte
skolöverstyrelsen detsamma med vissa modifikationer, nämligen att statens
normalskola borde utrustas även med 4-årigt realgymnasium, vilket skulle
möjliggöras genom indragning av en 4-årig realgymnasielinje vid högre
allmänna läroverket å Kungsholmen, att vid högre allmänna läroverket för
gossar å Norrmalm en 4-årig latinlinje skulle ombildas till reallinje samt att
flickläroverket å Södermalm skulle utrustas med en 5-årig realskollinje, vilket
skulle möjliggöras genom indragning av en sådan linje vid flickläroverket
å Norrmalm, överstyrelsen ifrågasatte därjämte, om icke den 4-åriga realskollinjen
vid nya elementarskolan i Bromma (å vilken överstyrelsen i stället
föreslog benämningen högre allmänna läroverket i Ängby) alternativt borde
läggas till det föreslagna högre allmänna läroverket i Enskede. Överstyrelsen
framhöll dessutom lämpligheten av att sammanhålla nya elementarskolans
bibliotek och övriga institutioner, fonder m. in. till en enhet, som borde övertagas
av det nya läroverket i Bromma.

1942 års riksdag. I propositionen 1942:255 framlade Kungl. Maj:t
för riksdagen förslag till förändringar i läroverksorganisationen i Stockholm
i enlighet med skolutredningens förslag och de däri av skolöverstyrelsen
förordade modifikationerna. Riksdagen (skrivelsen 1942: 406) biföll emellertid
icke förslaget i annan mån än att riksdagen beslöt dels att högre lärarinneseminariet
skulle nedläggas med utgången av budgetåret 1942/43, dels ock
att vid högre flickläroverket å Södermalm skulle från och med budgetåret
1943/44 successivt upprättas en 5-årig realskollinje, varvid förutsattes att
eu av de 5-åriga realskollinjerna vid flickläroverket å Norrmalm samtidigt
skulle nedläggas. Beträffande förslaget i övrigt anhöll riksdagen, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa förnyad utredning. Riksdagen anförde, såvitt
nu är av intresse, i huvudsak följande.

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att frågan, huruvida
högre lärarinneseminariets övningsskola i någon form bör bestå även efter
seminariets nedläggande, förknippas med en översyn av Stockholms läroverksorganisation.
Riksdagen är emellertid icke beredd att på grundval av
den nu föreliggande utredningen godkänna det av departementschefen
framlagda omorganisationsförslaget. Riksdagen är visserligen ense med
departementschefen om att med hänsyn till den pågående starka befolkningsförskjutningen
från den inre staden till dess ytterområden en rationellare
fördelning av befintliga läroverkslinjer mellan de skilda stadsdelarna
synes påkallad, men har icke blivit övertygad om nödvändigheten och
lämpligheten av att för närvarande vidtaga så betydande ingrepp i (lön bestående
organisationen som av departementschefen föreslagits. Enligt departementschefens
förslag skulle i stället för nya elementarskolan och högre
lärarinneseminariets övningsskola tillkomma icke mindre än tre fullständiga

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

högre allmänna läroverk. Ehuru förslaget icke för närvarande innebär annat
än en omfördelning av redan nu förefintliga linjer, skulle dess realiserande
dock otvivelaktigt medföra väsentligt ökade förutsättningar för en ansvällning
av den redan förut stora läroverksorganisationen i Stockholm. Eu
dylik utveckling synes riksdagen — i varje fall beträffande gymnasierna -—
mindre önskvärd. Riksdagen får erinra, att innevarande års riksdag i annat
sammanhang uttalat sina betänkligheter mot den fortgående ökningen av
studentproduktionen. Riksdagen anser även att den genom 1940 års skolutredning
pågående översynen av vårt lands skolväsen giver anledning till
försiktighet, när det gäller att pröva behovet av en utvidgning av den bestående
läroverksorganisationen. Med anledning av vad i motionerna I: 251
och II: 359 anförts får riksdagen framhålla, att frågan om den lämpliga
regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer enligt riksdagens
mening synes böra bedömas med hänsyn tagen jämväl till behovet av
studiemöjligheter för ungdomen inom förorter, vilka visserligen i administrativt
hänseende icke tillhöra Stockholms stad, men som dock ur geografiska
och kommunikationstekniska synpunkter falla inom stockholmsortens
rayon.

Riksdagen har på sålunda anförda principiella skäl icke ansett sig kunna
för närvarande bifalla Kungl. Maj:ts förslag angående nedläggande av nya
elementarskolan och upprättande i dess ställe av tre nya fullständiga läroverk.
Även rent praktiska synpunkter synas riksdagen tala för att riksdagen
icke för närvarande bör fatta beslut om en nyorganisation av sa
betydande omfattning som den föreslagna. Det måste nämligen enligt riksdagens
uppfattning betecknas såsom osannolikt att den föreslagna omorganisationen
under nu rådande förhållanden kan genomföras med hänsyn
till de omfattande byggnadsarbeten, som förslagets realiserande skulle
komma att kräva. Riksdagen får erinra, att även departementschefen
förutsatt, att en längre eller kortare övergångstid kunde komma att visa
sig erforderlig.

I det föregående har riksdagen givit sin anslutning till tanken på en viss
utflyttning av läroverkslinjer från den inre staden till dess yttre delar.
Denna fråga torde böra bliva föremål för fortsatt uppmärksamhet, varvid
jämväl bör undersökas, huruvida icke Bromma och Enskede tills vidare
skulle anses tillräckligt tillgodosedda genom utflyttning allenast av vissa
realskollinjer. I samband härmed torde även, på sätt riksdagen redan antytt,
övriga förorters behov böra beaktas. Därvid är det emellertid en öppen
fråga, huruvida detta behov lämpligast bör tillgodoses genom läroverk utanför
eller inom staden.

1943 års riksdag. Sedan i anledning av 1942 års riksdags ställningstagande
skolöverstyrelsen anbefallts att verkställa förnyad utredning
i frågan, inkom överstyrelsen den 31 oktober 1942 med ny utredning i
ämnet. Utredningen utmynnade i förslag, att Stockholms läroverksfråga
skulle lösas, antingen på sätt i propositionen 1942:253 förordats, eller på
nämnda sätt i förening med upprättande av ett högre allmänt läroverk även
i Solna, uppbyggt på samrealskolan i Sundbyberg jämte den kommunala
mellanskolan i Solna, vilken i så fall skulle förstatligas och förstärkas med
en 5-årig linje från Vasa realskola i Stockholm.

I propositionen 1943:150 upptogos endast frågorna om upprättande av

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

statens normalskola samt samrealskolorna i Enskede och Ängby. Riksdagen
(skrivelsen 1943:229) biträdde Kungl. Maj:ts förslag.

De nya läroverken erhöllo följande organisation, nämligen statens normalskola
(förutom övningsskolans G-åriga folkskola, 7-åriga flickskola och

4- åriga realskola) en 5-årig realskollinje och en 4-årig latingymnasielinje
(den planerade 3-åriga realgymnasielinjen ännu ej organiserad i avvaktan
på lösningen av läroverkets byggnadsfråga), samrealskolan i Ängby tre

5- åriga realskollinjer och samrealskolan i Enskede två 5-åriga och en 4-årig
realskollinje. Samtidigt påbörjades det successiva nedläggandet av nya
elementarskolans realskola (två 5-åriga och en 4-årig realskollinje) samt
avvecklingen av två 5-åriga realskollinjer vid högre allmänna läroverket i
Bromma, en 5-årig realskollinje vid högre allmänna läroverket för gossar ä
Södermalm, en 5-årig realskollinje vid Katarina realskola och en 4-årig
latingymnasielinje vid högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm.

Utöver dessa organisationsändringar ha följande av överstyrelsens förutnämnda
förslag också realiserats: vid högre allmänna läroverket för gossar
å Norrmalm har en 4-årig latingymnasielinje nedlagts och en 4-årig realgymnasielinje
upprättats, högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm
har erhållit 5-årig realskola genom överflyttning av en linje från
högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm och kommunala mellanskolan
i Solna har förstatligats och samtidigt utrustats med en 5-årig realskollinje,
flyttad från Vasa realskola.

Nu föreliggande förslag. Med skrivelse den 6 december 1945
har överståthållarämbetet med egen tillstyrkan överlämnat en framställning
från Stockholms stad om upprättande av ett högre allmänt läroverk
i Brännkyrka samt anordnande av gymnasier vid samrealskolorna i Ängby
och Enskede i samband med nedläggandet av gymnasiet vid nya elementarskolan.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 14 februari 1946 över nämnda
framställning till en början anfört följande rörande behovet av förändringar
i läroverksorganisationen i Stockholm.

De förut omnämnda förslagen beträffande läroverksorganisationen i
Stockholm byggde på nödvändigheten av en omfördelning av utbildningsmöjligheterna
mellan de olika stadsdelarna. Genom den intensiva byggnadsverksamheten
under senare år på Östermalm och i de västra och södra
förstäderna, åtföljd av stark inflyttning dit, ha dessa stadsdelar kommit i
ogynnsam ställning, då det gäller högre läroanstalter. Ä andra sidan har
utflyttningen till förstadsområdena minskat motsvarande behov i stadens
inre, framför allt på Norrmalm. 1943 års omorganisation medförde viss
utjämning i fördelningen av utbildningsmöjligheterna på realskolstadiet
men lämnade frågan om motsvarande utjämning beträffande gymnasiet
olöst.

För att, få en tillförlitlig uppfattning om behovet i olika stadsdelar av
platser i de allmänna läroverkens, do kommunala mellanskolornas och de
kommunala flickskolornas begynnelseklasser har överstyrelsen på grundval

10

Kungl. May.ts proposition nr 151.

av från nämnda skolor infordrade uppgifter sammanställt tabeller, utvisande
lärjungarnas fördelning höstterminen 1945 efter bostadsort i läroverkens
klasser 1", l4, L I4, L I3, RI4 och R I3 samt i kommunala mellanskolornas
klass 1 och statens normalskolas och kommunala flickskolornas
klasser l7 och 1° samt motsvarande klasser för enskilda läroanstalter under
överstyrelsens inseende.

Av nämnda utredning framgår de olika stadsdelarnas överskott eller
brist på platser i statsläroverken. Resultatet kan sammanfattas i följande
tabell (i l4 är inräknad även kommunala mellanskolans första klass; till
Norrmalm ha räknats även de norra förorterna och till Södermalm de södra
förorterna utom Enskede och Brännkyrka).

Stadsdel

Överskott ( + ) eller brist (—) på platser

1»

14 + Kmsk

S:a

LP + LI3

RI4 + RF

S:a

Östermalm.......

— 34

+ 11

— 23

+ 27

— 28

— i

Norrmalm.......

+ 106

— 44

+ 62

+ 77

+ 126

+ 203

Kungsholmen.....

— 39

+ 88

+ 49

— 15

+ 8

— 7

Bromma........

— 17

— 23

— 40

— 11

— 35

— 46

Södermalm......

+ 74

+ 96

+ 170

+ 13*

+ 8

+ 21

Enskede........

— 26

— 6

— 32

— 19

- 15

— 34

Brännkyrka......

— 46

— 53

— 99

— 12

- 19

— 31

1 LI1, tillfälligt nedlagd, ej medräknad.

I sitt förutnämnda utlåtande den 21 mars 1942 hade överstyrelsen sammanställt
alldeles motsvarande uppgifter för höstterminen 1941. Vid jämförelse
mellan de olika uppgifterna enligt efterföljande tablå framgår dels
att en viss utjämning ägt rum mellan olika stadsdelar i avseende på realskolans
begynnelseklasser genom de redan vidtagna organisationsförändringarna
och dels att den ojämna fördelningen i avseende å gymnasiets begynnelseklasser
kvarstår och ytterligare har accentuerats.

Stadsdel

|

I5

14 + Kmsk

S:a

LP + LI4

RF + RI4

S:a

1941

1945

1941

1945

1941

1945

1941

1945

1941

1945

1941

1945

Östermalm ....

— 97

- 34

+ 1

+ 11

— 96

— 23

— 5

+ 27

— 48

— 28

— 53

— 1

Norrmalm ....

+ 195

+ 106

— 18

— 44

+ 177

+ 62

+ 109

+ 77

+ 80

+ 126

+ 189

+ 203

Kungsholmen . .

— 32

— 39

+ 73

+ 88

+ 41

+ 49

— 7

— 15

+ 22

+ 8

+ 15

— 7

Bromma.....

— 46

— 17

- 26

— 23

— 72

— 40

— 7

— 11

— 24

— 35

- 31

- 46

Södermalm ....

+ 65

+ 74

+ 94

+ 96

+ 159

+ 170

+ 18

+ 13

+ 14

+ 8

+ 32

+ 21

Enskede .....

- 53

— 26

— 15

— 6

— 68

— 32

- 12

- 19

- 26

— 15

— 38

- 34

Brännkyrka . . .

— 28

— 46

- 52

- 53

- 80

— 99

- 4

- 12

— 8

— 19

— 12

- 31

Den kvarstående bristen på platser å realskolstadiet på Östermalm, i
Bromma och i Enskede torde i viss mån komma att avhjälpas, då de nyinrättade
läroverken i dessa stadsdelar — statens normalskola på Östermalm
och samrealskolorna i Ängby och Enskede — tagit sina planerade nya
lokaler i bruk. I Brännkyrka finns däremot en icke kompenserad brist av
46 platser i l5 och 53 i l4.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Genom 1943 års beslut löstes icke frågan om utjämning mellan olika
, stadsdelar beträffande gymnasiet. På Norrmalm finnes ett överskott i
gymnasiets begynnelseklasser av icke mindre än 203 platser, under det att
Bromma har ett underskott av 46, Enskede 34 och Brännkyrka 31 platser.
Därvid är ytterligare att märka att lärjungar från de södra förorterna
räknats till Södermalm, ehuru åtminstone en del av dem snarare torde böra
räknas till Enskede eller Brännkyrka. Det synes alltså redan av de anförda
siffrorna vara klart motiverat med en bortflyttning av vissa gymnasielinjer
från Norrmalm till Bromma, Enskede och Brännkyrka.

För en sådan omplacering tala även ändringarna i befolkningsfördelningen
mellan olika stadsdelar. Ovan berördes, hur den intensiva byggnadsverksamheten
medfört en betydande befolkningsförskjutning till förstäderna.
Denna förskjutning har fortgått även under de senaste åren, vilket belyses
av de siffror över invånarantalet i de olika stadsdelarna åren 1942
och 1946, som anföras i följande tabell.

Stadsdel

F o

1 k m ä n

g d

‘/t 1942

V* 1946

Ökning ( + )
eller

minskning (—)

Östermalm.................

99 469

100 540

+ 1071

Norrmalm..................

131065

127 709

— 3 356

(inkl. Staden mellan broarna)

Kungsholmen................

95 758

98 239

+ 2 481

(inkl. Essingeöarna)

Bromma...................

52 410

69 845

+ 17 435

Södermalm.................

146 467

146 652

+ 185

Enskede...................

33 975

53 457

+ 19 482

Brännkyrka.................

40 818

75 160

+ 34 342

Summa

599 962

671 602

+ 71 640

Överstyrelsen framhåller därefter att, då de skäl, varpå överstyrelsen år
1942 byggde sin tillstyrkan av skolutredningens förslag om, bland annat,
upprättande av högre allmänna läroverk i Ängby och Enskede, numera
vunnit ytterligare i styrka, överstyrelsen ansåge sig böra upprepa detta
förslag. Såsom tidigare framhållits, skulle denna omorganisation icke innebära
någon utökning av läroverksorganisationen i Stockholm utan endast
en omfördelning av redan befintliga linjer. För ändamålet skulle nämligen
disponeras den 4-åriga latingymnasielinjen och de båda 4-åriga realgymnasielinjerna
vid nya elementarskolan jämte en 4-årig latingymnasielinje
från högre allmänna läroverket i Bromma. Överstyrelsen framhåller vidare,
att upprättandet av ett högre allmänt läroverk i Brännkyrka vore väl
motiverat både av det faktiska behovet av platser i såväl realskolans som
gymnasiets begynnelseklasser och av befolkningens nuvarande och väntade
storlek. Detta skulle visserligen innebära en utökning av läroverksorganisationen
i Stockholm, men några vägande invändningar häremot syntes

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ej kunna göras i betraktande av att Stockholms folkmängd under tiden
den 1 januari 1942—den 1 januari 1946 ökat med icke mindre än i runt*
tal 72 000 personer.

Beträffande de nya läroverkens organisation har överstyrelsen anfört
följande.

I enlighet med det av överstyrelsen den 21 mars 1942 tillstyrkta förslaget
bör såväl samrealskolan i Ängby som samrealskolan i Enskede utbyggas
med vardera en 4-årig latingymnasielinje och en 4-årig realgymnasielinje.
Det högre allmänna läroverket i Brännkyrka bör i enlighet med det styrkta
behovet utrustas med en linje av vardera 5-årig och 4-årig realskola samt
4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium.

Samtidigt med upprättande av ifrågavarande gymnasielinjer bör nya elementarskolans
gymnasium och en 4-årig latingymnasielinje vid högre allmänna
läroverket i Bromma successivt nedläggas. Avvecklingen av realskollinjerna
vid nya elementarskolan, som påbörjades läsåret 1943/44, har
fortskridit så långt, att realskolan i sin helhet blir helt avvecklad i och med
utgången av läsåret 1946/47. Sistnämnda läsår har uppbyggandet av realskolorna
i Ängby och Enskede uppnått klass 45. Det synes därför vara ändamålsenligt,
att avvecklingen av gymnasiet vid nya elementarskolan och
uppbyggandet av de nya gymnasierna påbörjas läsåret 1947/48.

I detta sammanhang torde få upptagas en av nya elementarskolans kamratförening
gjord framställning, vari yrkas, i första hand att en förnyad
undersökning måtte göras om bibehållande av nya elementarskolan i
stadens inre delar genom sammanslagning av densamma med statens normalskola,
och i andra hand att läroverket icke måtte upphöra att existera
som ett enhetligt läroverk utan flyttas till Bromma och sammanslås med
samrealskolan i Ängby till ett högre allmänt läroverk under namnet nya
elementarskolan och att till detta måtte överföras den nuvarande nya elementarskolans
bibliotek, institutioner, fonder m. m.

Överstyrelsen har i anledning av föreningens förstnämnda förslag icke
ansett sig kunna tillstyrka, att frågan om det nya läroverket på Östermalm
tages upp till ny prövning. Överstyrelsen har anfört:

Överstyrelsen erinrar först om att överstyrelsen i sina utlåtanden den 21
mars 1942 och den 31 oktober 1942 undersökt den ifrågavarande möjligheten
men kommit till det resultatet, att den icke utan betydande olägenheter
kunde genomföras. Såsom i sistnämnda utlåtande anfördes, hade
överstyrelsen helst sett, att nya elementarskolan kunde förläggas till Östermalm,
varvid överstyrelsen framför allt fäste sig vid läroverkets historiska
traditioner och dess fasta anknytning till stadens centralare delar. Det var
främst tvenne omständigheter, som föranledde överstyrelsen att övergiva
den ursprungliga tanken på nya elementarskolans kvarvarande i stadens
inre, nämligen dels svårigheterna under övergångstiden, dels dispositionen
över nya elementarskolans och högre lärarinneseminariets bibliotek och institutioner.
Under övergångstiden skulle nya elementarskolan och normalskolan
sammanhållas under gemensam ledning. Detta innebure en läro -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

anstalt med nära 1 100 lärjungar, fördelade på åtta olika skollokaler. Utöver
ledningen av denna jätteskola skulle för rektor tillkomma arbetet med
planerna för nybygget. De båda skolornas bibliotek och institutioner, båda
väl utrustade, skulle sammanslås, varvid uppsättningen skulle i viss utsträckning
bli dubblerad, samtidigt som de nya läroverken i förorterna
skulle helt nyutrustas.

Överstyrelsen fann det mer rationellt, att det nya läroverket på Östermalm
uppbyggdes kring normalskolan och högre lärarinneseminariets
bibliotek och institutioner och att nya elementarskolans bibliotek och institutioner
disponerades för det nya läroverket i Bromma. Överstyrelsen
framhöll det lämpliga i att nya elementarskolans bibliotek och institutioner
sammanhöllos till en enhet och icke uppdelades på olika läroverk, vilket
skulle äventyra deras värde. Rektor för högre lärarinneseminariet finge
då under övergångstiden svara för normalskolan och det uppväxande nya
läroverket på Östermalm, och rektor vid nya elementarskolan bibehålla
ledningen av detta läroverk under dess avveckling och av det uppväxande
nya läroverket i Bromma.

Ehuru denna av överstyrelsen föreslagna lösning endast till en del kunnat
genomföras, emedan endast en samrealskola kom till stånd i Bromma och
definitivt beslut icke fattades om nya elementarskolan, och därför nu ett
delvis annat utgångsläge föreligger, finner överstyrelsen de anförda skälen
mot en sammanslagning av nya elementarskolan med statens normalskola
fortfarande äga i det hela samma bärkraft. Endast svårigheterna under
övergångstiden ha något mildrats i och med att nya elementarskolans realskola
redan skulle vara helt avvecklad vid övergångstidens början. Dock
skulle dessa svårigheter fortfarande vara betydande. Det andra huvudskälet
kvarstår oförändrat. Överstyrelsen anser sig därför icke kunna tillstyrka,
att frågan om det nya läroverket på Östermalm tages upp till ny
prövning, vilket skulle innebära, att det om statens normalskola redan
fattade beslutet skulle omprövas.

Däremot har överstyrelsen tillstyrkt kamratföreningens i andra hand
framförda förslag om ett överflyttande av nya elementarskolans bibliotek,
institutioner, fonder in. m. å det tilltänkta högre allmänna läroverket i
Ängby. Härom har överstyrelsen anfört följande.

Detta förslag överensstämmer väsentligen med det av överstyrelsen
tidigare tillstyrkta. Överstyrelsen har icke anledning intaga någon annan
ståndpunkt vid detta tillfälle. Även beträffande läroverkets namn kan
överstyrelsen ansluta sig till förslaget. Överstyrelsen vill erinra om att
1940 års skolutredning hade föreslagit statens normalskola respektive nya
elementarskolan som namn på de föreslagna nya högre allmänna läroverken
på Östermalm respektive i Bromma. Överstyrelsen hade för sin del i stället
föreslagit statens provskola som namn för det förra och högre allmänna
läroverket i Ängby för det senare läroverket. Propositionen till 1942 års
riksdag upptog skolutredningens förslag. Genom upprättandet av det nya
läroverket på Östermalm i och med beslut av 1943 års riksdag under namnet
statens normalskola har i visst avseende namnfrågan beträffande det nya
läroverket i Bromma kommit i ett annat läge. Överstyrelsen har numera
ingen anledning vidhålla sitt tidigare förslag. Nya elementarskolan har ett

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

namn med samma goda traditioner som statens normalskola, varför namnet
är väl värt att bevara. Det kan även anses naturligt, att det läroverk, som
skulle övertaga nya elementarskolans bibliotek, institutioner, fonder m. m.,
också övertager denna läroanstalts namn.

Under tiden för nya elementarskolans successiva avveckling på dess nuvarande
plats och uppbyggande av dess arvtagare i Bromma hade överstyrelsen
i sitt utlåtande den 21 mars 1942 tänkt sig en gemensam ledning
för dessa båda skolor. Sedan samrealskolan i Ängby upprättats helt fristående
från nya elementarskolan och dess klasser 1®—4r’ redan förefinnas
vid den föreslagna tidpunkten för omorganisationen, ter det sig icke lika
naturligt med gemensam ledning under övergångstiden. Planeringen av
skollokalerna för samrealskolan i Ängby har fortskridit ganska långt under
skolans nuvarande ledning, varför det vore mindre ändamålsenligt med ny
ledning. Vidare har denna skola vuxit till en förhållandevis stor skola. Vid
tidpunkten för eventuell omorganisation skulle dess lärjungeantal uppgå
till omkring 530. Vid samma tidpunkt torde nya elementarskolans lärjungeantal
uppgå till omkring 340 lärjungar. Det sammanlagda lärjungeantalet
vid de båda skolorna skulle alltså uppgå till omkring 870 lärjungar. Redan
vid en enhetlig skola måste ett sådant lärjungeantal anses betydande. Hade
avvecklingen respektive uppbyggandet försiggått i enlighet med överstyrelsens
tidigare förslag, skulle de påtagliga olägenheterna av skolans uppdelning
på två långt från varandra belägna lokaler sannolikt kunnat någorlunda
bemästras. Däremot synas olägenheterna av en vid själva omorganisationen
etablerad gemensam ledning bli så betydande, att överstyrelsen
icke anser sig kunna ifrågasätta en sådan anordning under övergångstiden.
Överstyrelsen vill i stället föreslå, att den nuvarande nya elementarskolan
får helt avvecklas och nya elementarskolan i Bromma uppbyggas under
fristående ledning av vardera skolan för sig, varvid dock givetvis förutsättes
ett intimt samarbete mellan de båda rektorerna. För en sådan lösning
talar också det förhållandet, att nya elementarskolans nuvarande rektor
avgår med pension med utgången av läsåret 1949/50, samtidigt med att
avvecklingen skulle vara fullt genomförd.

Överstyrelsen har beräknat kostnaderna för ett genomförande av de föreslagna
organisationsändringarna sålunda:

Kostnad vid fullständigt genomförd organisation:

Omorganisation av samrealskolan i Ängby
Omorganisation av samrealskolan i Enskede
..........................

Upprättande av högre allmänt läroverk

i Brännkyrka...................

Kostnadsminskning vid avveckling av
nya elementarskolans gymnasium ....
Kostnadsminskning vid avveckling av en
4-årig latingymnasielinje vid högre allmänna
läroverket i Bromma........

kronor 113 159
» 108 561

» 240 644 kronor 462 364

» 235 254

» 43 969 » 279 223

Nettokostnad kronor 183 141;

15

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 151.

Kostnad under omorganisationens första år:

Omorganisation av samrealskolan i Ängby
Omorganisation av samrealskolan i Enskede
..........................

Upprättande av högre allmänt läroverk

i Brännkyrka...................

Kostnadsminskning vid avveckling av nya

elementarskolans gymnasium........

Kostnadsminskning vid avveckling av en
4-årig latingymnasielinje vid högre allmänna
läroverket i Bromma........

kronor 2 070
» 2 070

* 58 973 kronor 63 113

» 42 409

» 10 914 » 53 323

Nettokostnad kronor 9 790.

I anslutning härtill anför överstyrelsen följande.

Till dessa siffror bör anmärkas, att en av nya elementarskolans gymnasielinjer,
nämligen den 3-åriga realgymnasielinjen, tidigare beräknats
överflyttas till statens normalskola. Då det senare läroverkets nya lokaler
ännu icke kunna tagas i bruk, måste med upprättandet av reallinjen vid
skolan ännu någon tid anstå. I ovanstående kostnadsberäkningar är dock
ifrågavarande linje vid nya elementarskolan medtagen och kan alltså sägas
med inemot 60 000 kronor minska nettokostnaden vid fullt genomförd organisation
för upprättandet av högre allmänt läroverk i Brännkyrka.

Ehuru det oundgängliga lärarbehovet vid högre allmänna läroverket i
Enskede och nya elementarskolan i Bromma icke synes motivera det, torde
redan under första året vissa lektorstjänster böra överflyttas dit från nuvarande
nya elementarskolan, varom överstyrelsen i sådant fall kommer
att göra särskild framställning.

Som villkor för de föreslagna organisationsändringarna synes som vanligt
böra föreslås, att Stockholms stad åtager sig tillhandahålla för ifrågavarande
läroverk erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och
möbelutrustning, bostad åt vederbörande rektor eller motsvarande kontant
ersättning samt bostad åt för respektive läroverk erforderlig vaktmästarpersonal,
ävensom förbinder sig bevilja ett engångsanslag av minst 5 000
kronor till bestridande av kostnaderna för komplettering av7 undervisningsmaterielen
och utvidgning av biblioteket vid vartdera högre allmänna läroverket
i Enskede och högre allmänna läroverket i Brännkyrka. Sistnämnda
villkor torde icke behöva föreskrivas för nya elementarskolan i Bromma,
som skulle övertaga nuvarande nya elementarskolans samlingar.

19Jf0 års skolutredning har i allt väsentligt tillstyrkt överstyrelsens förslag.
Dock har utredningen framställt ett par erinringar mot detsamma.
Härom anföres följande.

Förslaget upptager beträffande de ifrågasatta läroverkens organisation
endast fyraåriga gymnasielinjer. Vad beträffar det högre allmänna läroverk,
som skulle förläggas till Ängby, föranleder förslaget ingen erinran
från skolutredningens sida. De båda övriga högre liiroverken skulle som
nämnts upprättas i Enskede och i Brännkyrka. I dessa delar av Stockholm
finnas för närvarande utom samrealskolan i Enskede kommunala inellanskollinjer
i Enskede och i Midsommarkransen, varjämte en dylik linje är

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

avsedd att. upprättas i Älvsjö. Till dessa realskollinjer skulle komma ytterligare
de linjer, som skulle upprättas vid högre allmänna läroverket i
Brännkyrka. Många av dessa skolors elever kunna väntas vilja övergå till
gymnasium, men i åtskilliga fall kan det vara svårt för dem att fatta
beslut i detta avseende, innan de avlagt realexamen. För dem skulle det
uppenbarligen vara till nytta, om vid något av de nya läroverken funnes
möjlighet till övergång direkt efter realexamen till treårigt gymnasium.
Skolutredningen vill därför föreslå, att en av de planerade nya gymnasielinjerna
organiseras som treårig. Linjen, vilken torde böra upprättas såsom
reallinje, kan lämpligen tilldelas högre allmänna läroverket i Brännkyrka.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, bland annat, att samrealskolan i Ängby
skulle omorganiseras till högre allmänt läroverk under namnet nya elementarskolan
i Bromma samt att nuvarande nya elementarskolans gymnasium
skulle successivt avvecklas och dess institutioner, bibliotek, arkiv
och — i den mån hinder icke härför mötte — fonder överflyttas till nya
elementarskolan i Bromma. Det synes vara lämpligt, att man vid beslut i
denna fråga undviker uttrycket avveckling beträffande nya elementarskolans
gymnasium och i stället använder uttrycket överflyttning. Det är
möjligt, att man härigenom skulle kunna undvika vissa komplikationer
i avseende på det nyorganiserade läroverkets rätt att disponera den nuvarande
nya elementarskolans fonder. Därjämte vill skolutredningen förorda,
att med hänsyn till nya elementarskolans traditioner dess namn
knytes till Stockholm, ej till Bromma och att skolan således får alltjämt
bära namnet nya elementarskolan i Stockholm.

En minoritet inom. skolutredningen har icke velat tillstyrka förslaget, i
vad det avser upprättande av helt nya gymnasielinjer, innan ställning tagits
till den stora frågan om gymnasiets framtida organisation.

Statskontoret har med hänsyn till den pågående utredningen angående
gymnasiets omorganisation funnit det tveksamt, huruvida för närvarande
en så genomgripande ändring av läroverksorganisationen i Stockholm som
den nu föreslagna borde vidtagas. Då emellertid i varje fall en rationellare
fördelning av gymnasielinjerna mellan de olika stadsdelarna i Stockholm
syntes vara av behovet påkallad, ville statskontoret icke motsätta sig ett
genomförande av skolöverstyrelsens föreliggande förslag i den del, detsamma
avsåge en omgruppering av redan förefintliga gymnasielinjer i Stockholm.
Däremot syntes med en utökning av dessa linjer tills vidare böra
anstå i avvaktan ä resultatet av förenämnda utredning.

b) Upprättande av en 4-årig realskollinje vid samrealskolan i Piteå.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 2 december 1946 hemställt om upprättande
successivt från och med budgetåret 1947/48 av en 4-årig realskollinje
i stället för en för närvarande ofullständig parallellinje av den 5-åriga
realskolan i Piteå. Överstyrelsen har därvid anfört följande.

Samrealskolan i Piteå är organiserad med endast 5-årig realskola, av
vilken i första klassen två fyllda parallellavdelningar finnas. 1 andra klassen
finnas innevarande läsår tre parallellavdeningar, av vilka den tredje tillkommit
vid läsårets början på grund av tillströmningen från landsbygden.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Icke mindre än 15 lärjungar från landsbygden ha nämligen underkastat sig
de besvär och kostnader, som äro förbundna med tentamen till klass 2r>.
Även tidigare har sådant i viss utsträckning förekommit. För dessa lärjungar
skulle givetvis en 4-årig realskola varit av största betydelse.

Men även för andra lärjungar från landsbygden skulle 4-årig realskola
vara lämplig, då de därigenom under ett år kunna undvika inackordering
respektive dagliga skolresor. Antalet lärjungar från landsbygden utgör
något mer än 50 procent av hela lärjungeantalet.

På grund härav synes det mycket starkt motiverat att utbyta den tredje
parallellinjen av 5-årig realskola (från och med klass 2°) mot en linje av
4-årig realskola.

Kostnaden för den ifrågasatta organisationsändringen blir mycket obetydlig,
i det att vid fullt genomförd omorganisation endast 3 veckotimmars
ökning skulle uppstå i läroämnena och ingen ändring i fråga om övningsämnena.
Om dessa timmar skulle bestridas av timlärare, som äger behörighet
till extra ordinarie adjunktstjänst eller att genomgå provårskurs, skulle en
kostnadsökning av 882 kronor uppstå. Under första året av omorganisationen
skulle ökningen uppgå till en veckotimme respektive 294 kronor.
Därest ifrågavarande linje icke skulle upprättas, torde viss kostnad, överstigande
den för omorganisationen, uppstå på grund av nödvändigheten
att anordna särskild undervisning för eventuella kvarsittare i klass 2U, vilka
haft tyska som begynnelsespråk.

För omorganisationen torde böra ställas sedvanliga villkor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att staden åtagit sig dessa villkor.

Den ifrågasatta omorganisationen skulle enligt överstyrelsens förslag
tillgå så, att läsåret 1947/48 första klassen av den 4-åriga linjen upprättas
och den tredje avdelningen av andra klassen av den 5-åriga linjen avvecklas
och följande år successivt följande klasser av den 4-åriga linjen upprättas
respektive följande klasser av den tredje parallellavdelningen av den 5-åriga
linjen avvecklas.

Under senare tid har stor återhållsamhet iakttagits i fråga om inrättandet
av nya statliga gymnasier. Sålunda har sedan 1938 — trots den strävan
att göra den högre skolutbildningen tillgänglig för vidare befolkningsgrupper,
som alltmer gjort sig gällande — endast 7 nya gymnasier tillkommit.
Förutom på de under krigsåren rådande statsfinansiella förhållandena har
detta berott på en önskan att så litet som möjligt föregripa en allmän översyn
av gymnasieorganisationen i samband med en kommande skolreform.
Senast gjorde sig dessa sistnämnda synpunkter gällande förra året, då statsmakterna
hade att taga ställning till frågan om upprättandet av statliga
gymnasier i Arvika, Söderhamn och Varberg. Min företrädare i ämbetet
framhöll då, att han icke för sin del skulle ha tvekat att förorda inrättandet
av ifrågavarande gymnasier, men att han på grund av skolfrågans dåvarande
läge icke ansåg sig böra medverka till den ifrågasatta utbyggnaden
av en organisation, som måhända stode inför en omdaning, vars förverkligande
skulle försvåras av en sådan utbyggnad.

liihang till riksdagens protokoll U)It7. 1 samt. Nr 151.

Departe mentschefen.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Ehuru situationen alltjämt manar till fortsatt återhållsamhet på detta
område, vill jag dock framhålla, att arbetet med en blivande skolreform
numera fortskridit så långt, att grundad förhoppning finnes, att spörsmålet
om ett fortsatt utbyggande av läroverksorganisationen med statliga gymnasier
inom en nära framtid skall kunna upptagas till allmänt övervägande.

Vad först gymnasiefrågan i landsorten beträffar, har skolöverstyrelsen,
såsom av den lämnade redogörelsen framgår, med hänsyn
till av mig nu anförda förhållanden icke ansett sig kunna för närvarande
tillstyrka flertalet av de framställningar om inrättande av statliga gymnasier,
som inkommit till ecklesiastikdepartementet, sedan motsvarande spörsmål
förra året framlades för riksdagen, nämligen de först nu gjorda framställningarna
beträffande Malmberget, Mora och Trollhättan samt de förnyade
framställningarna rörande Karlshamn, Nässjö och Åmål. Jag delar
för egen del överstyrelsens uppfattning, att dessa framställningar böra
prövas i ett större sammanhang.

Endast i ett fall, nämligen Kiruna, har överstyrelsen ansett sådana speciella
omständigheter föreligga, att en lösning av gymnasiefrågan borde ske
utan avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet. Ehuru
otvivelaktigt flera skäl — såsom ortens storlek och egenskap av centrum för
en vidsträckt bygd, ett betryggande underlag i form av realskolor, de stora
avstånden till närmaste gymnasiestäder, förefintligheten sedan flera år av
ett kommunalt gymnasium, lärjungeområdets karaktär av gränstrakt m. m.
— tala till förmån för ett statligt gymnasium i Kiruna, är jag dock under
hänvisning till vad jag nyss framhållit icke beredd att för närvarande tillstyrka
ifrågavarande förslag. Under erinran om att Arvika och Söderhamn
sedan flera år åtnjutit understöd av statsmedel till upprätthållande av de
kommunala gymnasierna å dessa orter, vilka understöd enligt beslut av
1946 års riksdag ej oväsentligt höjts, finner jag emellertid skäligt, att även
Kiruna såsom en provisorisk anordning i avvaktan på en slutlig lösning
av gymnasiefrågan kommer i åtnjutande av sådant understöd. Jag anser
det vidare motiverat att Karlshamns stad tillerkännes visst statsunderstöd
för därvarande kommunala gymnasium. Av övriga befintliga kommunala
gymnasier har intet varit i verksamhet så länge, att studentexamen hunnit
förrättas vid gymnasiet. Då jag i likhet med skolöverstyrelsen är av den
uppfattningen, att viss erfarenhet bör vinnas rörande ett kommunalt gymnasiums
verksamhet, innan frågan om statsunderstöd till detsamma tages
upp till övervägande, är jag icke beredd att i vidare mån än vad nyss anförts
förorda sådana statsunderstöd. Till frågan om storleken av de föreslagna
understöden till Kiruna och Karlshamn tager jag ställning i det följande,
varvid jag även kommer att ifrågasätta en ytterligare höjning av understöden
till de kommunala gymnasierna i Arvika och Söderhamn.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151. 19

Jag övergår nu till frågan om läroverksorganisationen i
Stockholm.

Denna fråga har varit föremål för behandling senast vid 1942 och 1943
års riksdagar. Jag vill sålunda erinra om, att 1942 års riksdag beslöt nedläggande
av högre lärarinneseminariet och att 1943 års riksdag fattade
beslut om avveckling av nya elementarskolans realskola samt upprättande
av statens normalskola och samrealskolorna i Ängby och Enskede. Dessa
beslut innefattade ett realiserande delvis av den plan beträffande vissa
ändringar i läroverksorganisationen i Stockholm, som år 1942 framlagts av
1940 års skolutredning. I de delar av utredningens förslag, som ännu icke
kommit till genomförande, förordades avveckling även av nya elementarskolans
gymnasium samt upprättande av högre allmänna läroverk i Ängby
och Enskede. Förslaget innebar icke någon utvidgning av läroverksorganisationen
i huvudstaden utan endast en omfördelning av befintliga realskoloch
gymnasielinjer för att bättre svara mot det starkt ökade behovet av
högre läroanstalter å Östermalm och i de västra och södra förorterna och
det samtidigt minskade behovet i stadens inre delar, framför allt å Norrmalm.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har upprättandet av
statens normalskola samt samrealskolorna i Ängby och Enskede till en del
medfört den åsyftade utjämningen emellan olika stadsdelar av utbildningsmöjligheterna
på realskolstadiet. Sålunda har bristen på platser i realskolans
begynnelseklasser minskat för Östermalm från 96 år 1941 till 23
år 1945, för Bromma från 72 till 40 och för Enskede från 68 till 32. Samtidigt
har det tidigare överskottet å Norrmalm minskat från 177 till 62.
I Brännkyrka däremot har det tidigare starka underskottet ytterligare
accentuerats; år 1945 förelåg där en brist på 99 platser mot 80 år 1941.
Att bristen på platser å Östermalm samt i Bromma och Enskede icke i ännu
större utsträckning avhjälpts genom de redan vidtagna åtgärderna torde
till en del bero därpå, att de nyupprättade läroverkens kapacitet icke kunnat
fullt tagas i anspråk på grund av otillräckliga lokaler.

Vad gymnasiestadiet beträffar kvarstår alltjämt den ogynnsamma balansen
mellan olika stadsdelar. Visserligen har bristen på platser å Östermalm
i huvudsak eliminerats genom tillkomsten av statens normalskola, men i
Bromma, Enskede och Brännkyrka förefanns år 1945 en brist å respektive
46, 34 och 31 platser mot respektive 31, 38 och 12 platser år 1941. Mot
detta stod år 1945 ett överskott av icke mindre än 203 platser å Norrmalm.
Det är denna uppenbara disproportion mellan tillgången och efterfrågan på
gymnasieplatser i vissa stadsdelar, som överstyrelsen vill avhjälpa genom
det nu ånyo framförda förslaget om upprättande av gymnasier i Ängby
och Enskede samt genom det nya förslaget om upprättande av ett nytt
högre allmänt läroverk i Brännkyrka. Gymnasierna i Ängby och Enskede
skulle vartdera bestå av en 4-årig real- och en 4-årig latinlinje, vilka linjer

20

Kungl. May.ts proposition nr 151.

skulle överflyttas från nya elementarskolan (två 4-åriga reallinjer och en

4- årig latinlinje) och från högre allmänna läroverket i Bromma (en 4-årig
latinlinje). Förslaget i denna del skulle alltså icke innebära någon utvidgning
av gymnasieorganisationen i Stockholm. Så skulle däremot bli fallet
med det ifrågasatta läroverket i Brännkyrka, som skulle organiseras med

5- årig och 4-årig realskola samt 4-årigt latin- och realgymnasium.

Vid bedömandet av föreliggande förslag bör beaktas — förutom den nyss
berörda starkt framträdande disproportionen mellan tillgången och efterfrågan
på platser, främst å gymnasiestudiet, i vissa stadsdelar — det förhållandet,
att nya elementarskolans gymnasium kommer att stå utan underlag
av elever från egen realskola, sedan denna med utgången av innevarande
budgetår helt avvecklats. Redan av denna anledning är det därför erforderligt
att underkasta gymnasiefrågan i Stockholm en förnyad prövning.
Detta förutsattes också av 1943 års riksdag vid behandlingen av frågan om
realskolans avveckling. Något annat alternativ än en överflyttning av elementarskolans
gymnasielinjer till andra läroanstalter torde icke föreligga.
Den otvivelaktigt naturligaste lösningen synes härvid vara ett överförande
av linjerna till samrealskolorna i Ängby och Enskede, varest, som förut
nämnts, behovet av ytterligare gymnasieplatser är starkt framträdande.
Härigenom skulle med relativt små medel högst betydelsefulla förbättringar
i läroverksorganisationen i Stockholm ernås. Med hänsyn till att den nuvarande
situationen beträffande nya elementarskolans gymnasium framtvingar
en åtgärd av ena eller andra slaget och då den ifrågasatta anordningen
icke samtidigt innebär en utvidgning av gymnasieorganisationen i
huvudstaden, synes några principiella betänkligheter av den art, som i det
föregående anförts i fråga om en utbyggnad av gymnasieorganisationen i
landsorten, knappast kunna göras gällande mot förslaget i denna del. Jag
vill även framhålla, att förberedande arbeten för ordnande av lokalfrågan i
Ängby och Enskede pågå, och vissa utsikter finnas för att de nya lokalerna
skola kunna tagas i bruk inom en relativt snar framtid. Till dess torde provisoriska
lokaler kunna tagas i anspråk för de nya gymnasiernas första ringar.

Jag tillstyrker därför, att från och med nästa budgetår den 4-åriga latingymnasielinjen
och de båda 4-åriga realgymnasielinjerna vid nya elementarskolan
successivt nedläggas, medan samtidigt motsvarande linjer upprättas
vid samrealskolorna i Ängby och Enskede. För erhållande av en 4-årig latinoch
en 4-årig realgymnasielinje vid vartdera av sistnämnda läroverk bör
vidare i enlighet med överstyrelsens förslag en 4-årig latingymnasielinje vid
högre allmänna läroverket i Bromma överflyttas. Vid nya elementarskolan
skulle sedan återstå endast den 3-åriga realgymnasielinjen, vilken ursprungligen
var avsedd att överflyttas till statens normalskola men på grund av
detta läroverks lokalsvårigheter ännu icke kunnat överföras. Frågan om vart
denna linje bör flyttas torde böra avgöras först nästa år. Då linjen är 3-årig,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151. 21

kommer avvecklingen av densamma att trots detta kunna vara avslutad
samtidigt med avvecklingen av de 4-åriga linjerna.

Av vad sålunda anförts framgår, att jag icke är beredd att tillmötesgå
nya elementarskolans kamratförenings framställning om ett bibehållande
av skolan i stadens inre delar genom sammanslagning av densamma med
statens normalskola. Såsom överstyrelsen framhållit skulle detta innebära,
att det av statsmakterna beträffande sistnämnda läroverk år 1943 fattade
beslutet skulle upprivas. I likhet med överstyrelsen är jag icke beredd att
medverka härtill.

Överstyrelsens förslag om upprättande av ett nytt högre allmänt läroverk
i Brännkyrka är jag icke beredd att för närvarande tillstyrka. Då detsamma
innebär en faktisk utökning av läroverksorganisationen i Stockholm,
torde denna fråga böra upptagas först i samband med den allmänna omprövning
av denna organisation, som torde böra komma till stånd i anslutning
till en kommande skolreform. Till dess torde även böra anstå med en
prövning av den av 1940 års skolutredning väckta frågan om ytterligare

3- åriga gymnasielinjer för de södra stadsdelarna ävensom frågan om behovet
av ökade studiemöjligheter för ungdomen jämväl inom andra förorter, t. ex.
Solna.

Beträffande därefter frågan om nya elementarskolans bibliotek, institutioner,
fonder m. m., vill jag framhålla, att starka skäl synas tala för ett
sammanhållande till en enhet av elementarskolans värdefulla institutioner,
arkiv och bibliotek. Jag förordar, att dessa överflyttas till det blivande
högre allmänna läroverket i Ängby, vilket i anslutning därtill även torde
böra erhålla benämningen nya elementarskolan i Ängby. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser rörande tidpunkten
för ifrågavarande överflyttning m. m. Till frågan om fonderna är
jag icke för närvarande beredd att taga ställning. I vad mån en överflyttning
till en annan läroanstalt av dessa kan ske är givetvis beroende av
de bestämmelser och villkor, som kunna vara knutna till de olika fonderna.
En utredning härutinnan synes böra komma till stånd.

Överstyrelsens kostnadsberäkningar rörande den föreslagna omorganisationen
ha icke givit mig anledning till erinran.

Vad överstyrelsen anfört rörande ledningen av den nuvarande nya elementarskolan
och den blivande nya elementarskolan i Ängby under själva
omorganisationen samt rörande de villkor, som böra uppställas för de föreslagna
organisationsändringarna, föranleder ingen erinran från min sida.

Vad slutligen beträffar skolöverstyrelsens förslag om upprättande av en

4- årig r e a 1 s k o 1 1 i n j e vid samrealskolan i Piteå anser
jag mig med hänsyn till vad i iirendet anförts böra biträda detsamma.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

2. Anslagsberäkningar,

a) Besparingsåtgärder m. m.

Antalet nybörj aravdelningar utgjorde läsåret 1939/40 533.
För budgetåren 1940/41—1943/44 föreskrevs årligen i besparingssyfte en
begränsning av antalet sådana avdelningar, till följd varav antalet sistnämnda
år icke stigit till mer än 540. Ifrågavarande restriktioner upphävdes
åter från och med budgetåret 1944/45. Nämnda år utgjorde antalet nybörj
ara vdelningar 589, vilket antal innevarande läsår ökats till 668. Den relativt
stora stegringen dessa år hänför sig i huvudsak till det från och med
budgetåret 1944/45 pågående förstatligandet av kommunala mellanskolor.

Skolöverstyrelsen framhåller, att de skäl, som föranlett riksdagen att från
och med budgetåret 1944/45 slopa begränsningen av antalet nybörjaravdelningar,
alltjämt äga giltighet, varför överstyrelsen hemställer, att icke
heller för nästa budgetår någon sådan begränsning föreskrives.

Antalet nybörj aravdelningar på realskole- och gymnasiestadierna har från
och med budgetåret 1939/40 varit följande:

Antal nybörj aravdelningar

Budgetår

På realskole-stadiet

På gymnasie-stadiet

Summa

1939/40 .........

345

188

533

1940/41 .........

341

179

520

1941/42 .........

348

181

529

1942/43 .........

354

181

535

1943/44 .........

364

176

540

1944/45 .........

405

184

589

1945/46 .........

439

189

628

1946/47 .........

483

185

668

Samtidigt har antalet lärjungar undergått följande förändringar:

Totalt antal
lärjungar

Antal lärjungar i nybörj aravdelningar

Budgetår

På realskole-stadiet

På gymnasie-stadiet

Summa

1939/40.....

51 217

10 349

4 379

14 728

1940/41 .....

51 622

9 971

4 338

14 309

1941/42 .....

52 667

10 429

4 449

14 878

1942/43 .....

53 633

10 886

4 248

15134

1943/44 .....

54 649

11416

4 260

15 676

1944/45 .....

56 852

13 368

4 334

17 702

1945/46 .....

59 966

13 689

4 414

18 103

1946/47 .....

63 270

15 098

4 228

19 326

För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och
under hänsynstagande endast till sådana för ändrade organisatoriska förhål -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

landen, som föranledas av förstatligandet av kommunala mellanskolor, antalet
lärjungar och klassavdelningar på följande sätt:

L

ä r j u n g a r

Klassavdelningar

i nybörjaravdelningar

Totalt

i nybörj aravdelningar

Totalt

realskolan

gymnasiet

antal

realskolan

gymnasiet

antal

Läsåret 1946/47.......

15 098

4 228

63 270

483

185

2 478

Ökning 1947/48:
a) Läroverk utom de kom-munala mellanskolor, som
beräknas komma under
förstatligande från och
med 1947/48 .......

532

402

3 680

15

15

142

b) Kommunala mellanskolor,
som beräknas komma un-der förstatligande från och
med 1947/48 .......

600

600

17

17

Summa

16 230

4 630

67 550

515

200

2 637

Vid dessa beräkningar har överstyrelsen utgått ifrån, dels att lärjungemaximum
i realskolans avslutningsklass alltjämt sättes till 35, dels ock att
icke heller nästa läsår lärjungeintagning skall äga rum i första kretsen av
lyceilinjen vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och av de klassiska
försökslinjerna vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg
och vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm, i
första ringen av det treåriga latingymnasiet vid högre allmänna läroverken
i Halmstad, Karlskrona, Kristianstad och Västerås samt högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö och karolinska högre allmänna läroverket i
Örebro, i första ringen av den fyraåriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket
i Vänersborg ävensom i första klassen av den fyraåriga realskollinjen
vid samrealskolan i Trelleborg, samt att intagning i första ringen av det treåriga
latingymnasiet vid högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm
i Stockholm skall ske, endast om motsvarande ring vid högre allmänna läroverket
för gossar å Norrmalm visar sig otillräcklig.

Överstyrelsen erinrar i fortsättningen, att de ifrågavarande klassiska linjerna
vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm och vid Hvitfeldtska
högre allmänna läroverket i Göteborg äro försökslinjer. Då båda
linjerna numera vore helt avvecklade, syntes försöken med klassisk linje
nu kunna förklaras avslutade och linjerna i fråga definitivt nedläggas. Däremot
syntes det icke uteslutet, att en eller annan av de övriga linjerna
nästa år skulle kunna påräkna förbättrad elevanslutning. Härom har överstyrelsen
anfört:

Framför allt kan ett sådant antagande ha fog för sig i fråga om de
3-åriga latinlinjerna. Överstyrelsen finner det därför önskvärt, att möjlighet

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

beredes för återupprättande under viss förutsättning av de temporärt nedlagda
linjerna. I alla dessa fall finnas emellertid vid vederbörande läroverk
andra linjer, som leda fram till samma studiemål, varför kraven på lärjungetillströmningen
torde kunna sättas relativt högt. Frågan om återupptagandet
av dessa linjer instundande budgetår synes i varje särskilt fall böra
prövas av Kungl. Maj:t. I regel bör ny första ring inrättas endast under
förutsättning att minst 10 lärjungar vid höstterminens början kunna intagas
i ringen. Ny första ring av det 3-åriga latingymnasiet vid högre allmänna
läroverket för gossar på Södermalm i Stockholm bör alltjämt endast kunna
upprättas på nu gällande villkor.

Eventuell indragning av vissa linjer. Liksom föregående
år har överstyrelsen ansett sig även nu böra undersöka, huruvida icke på
något håll inom läroverksorganisationen mindre välbesökta linjer finnas,
vilka utan alltför kännbara olägenheter kunna indragas. Överstyrelsen har
därvid anträffat endast två fall, där lärjungeantalet i begynnelseklassen under
två på varandra följande år understigit 10 eller eljest lärjunge tillströmningen
syntes mindre tillfredsställande. En översikt över dessa linjer lämnas i följande
tablå.

Linje

L ä r j u n

g e a n t a 1

höstterminen 1945

höstterminen 1946

Gymnasielinjer:

Nyköping: 4-årig latinlinje . .

8 + 7 + 6 + 10=31

8 + 8 + 9 + 5 = 30

Strängnäs: 4-årig latinlinje . .

7 + 8 + 2 + 10 = 27

0 + 10 + 8 + 3=21

Överstyrelsen har icke velat föreslå linjen i Nyköping till indragning.
Beträffande linjen i Strängnäs förordar överstyrelsen, att ny första ring
av denna linje icke må upprättas, såvitt ej lärjungeantalet vid höstterminens
början uppgår till minst 5. Överstyrelsen har anfört:

Såsom av översikten framgår, utgöras de enda linjer, som äro fåtaligt
besökta, av de fyraåriga latingymnasielinjerna vid högre allmänna läroverken
i Nyköping och Strängnäs. Dessa linjer äro de enda vid dessa läroverk
förekommande latinlinjerna. Då lärjungeantalet på latinlinjen vid
högre allmänna läroverket i Nyköping tidigare varit någorlunda tillfredsställande
och det med hänsyn till den under de senaste åren något ökade
anslutningen till latinlinjerna över huvud är tänkbart, att antalet anmälningar
till latingymnasiet vid detta läroverk följande läsår kan komma att
stiga, är överstyrelsen icke för närvarande beredd att föreslå linjen till indragning.
Vid högre allmänna läroverket i Strängnäs har lärjungeantalet i
ring LI4 under fyra år i följd understigit 10 (höstterminen 1943 4 lärjungar,
1944 8, 1945 7 och höstterminen 1946 0 lärjungar). Då linjen sålunda
under en följd av år fört en tynande tillvaro och innevarande hösttermin
rent av icke kommit till stånd, kan det allvarligt sättas i fråga,
huruvida den bör bibehållas. Överstyrelsen vill för sin del föreslå, att ny
första ring av denna linje icke må upprättas, med mindre lärjungeantalet

25

Kungl. Majits proposition nr 151.

vid höstterminens början når upp till ett visst minimum. Då linjen är den
enda latinlinjen vid läroverket, föreslår överstyrelsen, att nämnda minimum
hålles relativt lågt. Lämpligen kan det fastställas till 5 lärjungar.

Delning av klassavdelning vid ny bör jarundervisning
i främmande levande språk. Enligt kungörelsen
den 17 mars 1933 angående timplaner för rikets allmänna läroverk (nr 110)
gäller, att klassavdelning med mer än 20 lärjungar må delas i två undervisningsavdelningar
under 1 veckotimme i vart och ett av ämnena modersmålet,
tyska, engelska och franska i de klasser av realskolan, där undervisningen
i dessa ämnen tager sin början. Motsvarande bestämmelser gälla
beträffande de kommunala flickskolorna och mellanskolorna, de praktiska
mellanskolorna och de högre folkskolorna. Från och med budgetåret 1940/41
har emellertid varit föreskrivet, att angiven uppdelning av klassavdelning
vid ny börj arundervisning i språk icke må äga rum, om särskilda kostnader
för statsverket därav föranledas.

I samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår har överstyrelsen
upptagit till behandling frågan om ett eventuellt slopande av nämnda besparingsåtgärd,
varjämte även diskuterats möjligheten av en sänkning
av lärjungemaximum i realskolans avslutningsklass och flickskolornas två
högsta klasser från nuvarande 35 till 30 lärjungar. Överstyrelsen, som
endast ansett sig kunna förorda ett slopande vid de allmänna läroverken,
de högre kommunala skolorna och privatläroverken av förbudet mot uppdelning
av klassavdelning vid nybörjarundervisning i tyska, engelska och
franska, har anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till 1946 års riksdags uttalande i frågan skulle överstyrelsen
icke tvekat att återupprepa de i fjolårets anslagsäskanden framförda förslagen
om sänkning av lärjungemaximum i realskolans avslutningsklass
och upphävande av restriktionerna med avseende på uppdelning av klassavdelning
vid nybörjarundervisning i språk. Innevarande år är detta
dock knappast möjligt. Vad som nu hindrar överstyrelsen från att framlägga
ett förslag av samma omfattning som i föregående års anslagsäskanden,
är den hotande bristen på lärarkrafter inom den högre skolan. Det
läraröverskott, som kunde redovisas endast för några år sedan, avtager i
snabb takt. Enligt de av överstyrelsens extralärarbyrå årligen utarbetade
statistiska översikterna över tillgång och efterfrågan på lärare med akademisk
examen eller med examen från högre lärarinneseminariet, vilka översikter
avse förhållandena den 10 september varje särskilt år, voro av nämnda
lärare följande antal icke placerade: 1944 137 lärare, 1945 133 och 1946
82 lärare. Därvid är att märka, att dessa siffror återspegla förhållandena
strax i början av höstterminen, innan ännu undervisningen vid folkhögskolor
och stamskolor tagit sin början eller behovet av tjänstledigheter av
olika slag på allvar börjat göra sig gällande, varför exempelvis den innevarande
termin förefintliga lärarreserven i verkligheten omfattar mindre
än 82 lärare. Vidare måste framhållas, att ett läraröverskott av någon betydelse
för närvarande endast föreligger inom ämnesgruppen tyska, engelska

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

och franska, medan inom så gott som samtliga övriga ämneskombinationer
reserven helt eller praktiskt taget helt förbrukats. Till och med inom ett
tidigare så talrikt företrätt ämne som modersmålet (i förening med tyska,
engelska eller historia med samhällslära) kunna endast helt enstaka vikariatsaspiranter
påträffas. Inom vissa grupper föreligger för närvarande
rentav ett betydande underskott, framför allt i fråga om ämnena matematik,
biologi med hälsolära, fysik och kemi. Då därtill kommer, att den
fortgående ansvällningen av de högre skolornas lärjungebestånd under de
närmaste åren av allt att döma kommer att kräva fler lärare än som kunna
beräknas efter avslutad akademisk utbildning övergå till lärarbanan, ser
sig överstyrelsen, med hänsyn till bristen på för ändamålet behövlig lärarkraft,
förhindrad att framställa förslag om sänkning av lärjungemaximum
i realskolans avslutningsklass och upphävande av restriktionerna med avseende
på uppdelning av klassavdelning vid nybörjarundervisning i modersmålet.

Överstyrelsen föreslår endast, att det i anmärkningar till 1933 års timplaner,
mom. 1, gjorda medgivandet, att årsklass eller avdelning av årsklass,
då antalet av de lärjungar, som deltaga i undervisningen i vederbörande
ämne, överstiger 20, må efter medgivande av skolöverstyrelsen kunna under
1 veckotimme i varje ämne uppdelas i två undervisningsavdelningar vid
undervisningen i tyska, engelska och franska i de klasser av realskolan, i
vilka undervisningen i nämnda ämne tager sin början, måtte från och med
läsåret 1947/48 åter tillämpas, och beräknar för nämnda undervisning en
ökning av lärarbehovet med 50 lärare.

Det torde böra framhållas, att detta ökade lärarbehov icke förutsätter
en nyanställning av 50 heltidstjänstgörande lärare. Vid de minsta läroverken
torde en utökning av lärarstaben för ifrågavarande ändamål icke vara
erforderlig, utan den nytillkommande undervisningen kan säkerligen i allmänhet
handhavas av redan förefintlig personal. Även vid de större läroverken
torde här ifrågavarande tjänstgöring i icke ringa utsträckning kunna
fullgöras av lärare, som redan tjänstgöra vid läroverket och som förordnas
att i egenskap av timlärare bestrida den nämnda undervisningen. Det vid
början av höstterminen 1946 befintliga läraröverskottet i främmande levande
språk, ett 40-tal lärare, skulle under sådana förhållanden utan tvivel
varit tillräckligt för att innevarande läsår vid de allmänna läroverken
bestrida en nybörjarundervisning av det slag det här gäller, men medräknas
även övriga högre skolor, är det mera osäkert, om de för närvarande hos
extra!ärarbyrån anmälda personalresurserna skulle befunnits fullt tillräckliga.
Det kan emellertid antagas, att vid ökad efterfrågan på lärarkraft
ytterligare personaltillgångar kunna komma till synes. I viss utsträckning
torde exempelvis kvinnliga lärare, som på grund av giftermål avgått från
lärarbanan, kunna befinnas villiga att åtaga sig deltids- eller timlärartjänst,
om sådan kan erbjudas på den ort, där de äro bosatta. När överstyrelsen
föreslår ett genomförande av bestämmelserna om uppdelning av klass vid
nybörjarundervisning i främmande levande språk från och med nästa budgetår,
förutsätter överstyrelsen, att sådana reserver tagas i anspråk, där så
ske kan och i den mån det kan befinnas behövligt. Om personaltillgångarna
skulle visa sig knappare än som nu kan förutses, torde det ankomma på
skolöverstyrelsen att vid fördelningen av lärarkraft tillse, att de mest trängande
behoven i första hand bliva tillgodosedda.

27

Kungl. Maj ds ''proposition nr 151.

Ett genomförande av ifrågavarande förslag skulle enligt överstyrelsens
beräkningar för nästa budgetår medföra en kostnadsökning med följande
belopp.

Allmänna läroverken......

Kommunala flickskolorna .

» mellanskolorna
Praktiska mellanskolorna .

Högre folkskolorna.......

Privatläroverken.........

....... kronor 275 000

....... » 39 900

....... » 11 800

....... » 20 800

....... » 1 700

....... » 5 400

Summa kronor 354 600

Statskontoret ifrågasätter beträffande sistnämnda förslag, om det med
rådande knapphet på arbetskraft kan anses lämpligt att nu generellt utgå
från en tillämpning av 1933 års timplaner i ifrågavarande hänseende. Vad
överstyrelsen i övrigt under förevarande avsnitt förordat eller anfört har
icke föranlett erinran från statskontorets sida.

Jag ansluter mig till vad överstyrelsen anfört angående ett eventuellt återupprättande
av vissa sedan en följd av år nedlagda gymnasielinjer. Jag
förutsätter således, att Kungl. Maj:t må kunna efter prövning i varje särskilt
fall besluta om återupprättande av lyceilinjen vid högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö, de 3-åriga latingymnasielinjerna vid högre
allmänna läroverken i Halmstad, Karlskrona, Kristianstad, Västerås och
för gossar i Malmö samt karolinska högre allmänna läroverket i Örebro
ävensom den 4-åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Vänersborg.
En sådan åtgärd synes dock i regel icke böra vidtagas, därest icke
lärjungeantalet i första kretsen respektive ringen vid höstterminens början
uppgår till minst 10. Intagning i första ringen av det 3-åriga latingymnasiet
vid gossläroverket å Södermalm i Stockholm torde alltjämt böra fa ske
endast om motsvarande ring vid gossläroverket å Norrmalm visar sig
otillräcklig.

I likhet med överstyrelsen är jag icke beredd att för närvarande förorda
indragning av den mindre besökta 4-åriga latinlinjen i Nyköping. Beträffande
motsvarande linje i Strängnäs vill jag för egen del föreslå, att ny
första ring av denna linje må upprättas först om lärjungeantalet vid höstterminens
början uppgår till minst 8, dock att Kungl. Maj:t bör äga rätt
att efter särskild framställning medgiva upprättande av sådan ring, även
om lärjungeantalet skulle understiga 8.

I besparingssyfte genomfördes från och med budgetåret 1940/41 en höjning
av lärjungemaximum i realskolans högsta klass och flickskolans två
högsta klasser från 30 till 35, varjämte föreskrevs, att uppdelning av klassavdelning
vid nybörjarundervisning i modersmålet, tyska, engelska och
franska icke finge äga rum, diirest särskilda kostnader för statsverket därav

Departe mentschefen.

28

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 151.

föranleddes. Frågan om en uppmjukning eller ett upphävande av dessa
restriktioner har sedan dess flera gånger varit föremål för statsmakternas
prövning. Sedan skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden för innevarande
budgetår framlagt förslag om ett upphävande av ifrågavarande bestämmelser,
framhöll min företrädare i ämbetet i propositionen 1946:142, att en
sänkning av lärjungemaximum icke syntes möjlig, enär man för en avsevärd
tid framåt hade att räkna med en sådan ansvällning av elevantalet i läroverken,
att alla tillgängliga organisatoriska resurser måste utnyttjas. Beträffande
frågan om rätten till uppdelning av klassavdelning vid nybörjarundervisning
i språk framhöll min företrädare, att han i princip ställde sig
välvillig till ett upphävande av restriktionerna på detta område, men att
han med hänsyn till de många andra trängande önskemål av kostnadskrävande
art, som stode inför realiserande, ansåge, att därmed kunde anstå
ännu någon tid.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har överstyrelsen med
hänsyn till den hotande lärarbristen icke ansett sig i år kunna upprepa förslaget
om sänkning av lärjungemaximum i realskolans högsta klass och
flickskolans två högsta klasser. Beträffande språkundervisningen har överstyrelsen
av samma skäl endast ansett sig kunna tillstyrka ett upphävande
av restriktionerna i vad gäller undervisningen i tyska, engelska och franska.
Jag anser mig nu böra biträda detta förslag, vilket avser, förutom läroverken,
även de högre kommunala läroanstalterna och privatläroverken.
Måhända kan, såsom även överstyrelsen framhållit, lärartillgången i viss
mån komma att försvåra ett fullständigt genomförande av den ifrågasatta
åtgärden. Jag förutsätter därvid att överstyrelsen fördelar den tillgängliga
lärarkraften med hänsyn till de mest trängande behoven. Kostnadsberäkningarna
för ett genomförande av förslaget, slutande på i runt tal 355 000
kronor, varav 275 000 kronor vid de allmänna läroverken, ha icke givit mig
anledning till erinran.

Någon ändring beträffande de omständigheter, som föranlett riksdagen
att för de båda senaste budgetåren icke föreskriva något maximum för antalet
nybörjaravdelningar vid de allmänna läroverken, synes icke ha skett.
Jag vill därför förorda, att icke heller för nästa budgetår någon föreskrift
i sådant hänseende meddelas. Därvid förutsätter jag givetvis alltjämt, att
medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar
inom nybörjaravdelningar skall föregås av en noggrann prövning och att
sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter
så föranleda.

Mot skolöverstyrelsens beräkningar av antalet klassavdelningar för budgetåret
1947/48 har jag icke funnit anledning till erinran. Enligt dessa beräkningar
skulle alltså det totala antalet klassavdelningar komma att uppgå
till 2 637, varav 715 skulle utgöra nybörjaravdelningar. Vid ett bifall till

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

vad jag i det föregående förordat rörande ett återupprättande av vissa
gymnasielinjer kunna givetvis dessa siffror komma att undergå någon ringa
ökning.

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med
22 790 000 kronor.

Personalförteckningen för de allmänna läroverken har för innevarande
budgetår följande utseende:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Lönegrad.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp I . . . E 13
19 » » » » » » II ... E 12

24 » » » » » » III ... EU

3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I............... E 9

25 » » > » II............... E 8

32 » » » » III............... E 7

56 » » » » IV............... E 6

476 lektorer......................................... A 27

Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 473 uppehållas.

1 476 adjunkter...................................... A 23

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många, att antalet
uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 1 437.

283 ämneslärarinnor................................... A21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att
antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat
ej överstiger sammanlagt 283.

119 lärare i teckning.................................. A 20

88 » » musik.................................... A 20

105 » » gymnastik med lek och idrott................. A 20

4 övningsskollärare.................................. A 20

33 lärarinnor i kvinnlig slöjd......................... A 16

84 vaktmästare..................................... A 7

64 » ..................................... A 6

16 » ..................................... A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

41 adjunkter....................................... A 22

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många, att antalet
uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 1 437.

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Lönegrad.

9 ämneslärarinnor.................................. A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att
antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 283.

1 lärare i teckning.................................. A 21

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

350 adjunkter....................................... Eo 21.

Ämneslärare.

Skolöverstyrelsen har till en början undersökt behovet av nya tjänster
till följd av upprättande, omorganisation eller förstatligande
av vissa läroverk. Därvid har överstyrelsen vid sådana
läroverk — utom förstatligade kommunala mellanskolor — föreslagit inrättandet
av 4 lektorstjänster och 8 adjunktstjänster enligt efterföljande tablå,
varjämte föreslagits, att av de å personalförteckningen upptagna, för statens
normalskola avsedda lektorsbefattningar, vilka nu icke må uppehållas,
ytterligare en lektorstjänst må besättas från och med nästa budgetår. Därmed
skulle sammanlagt 5 av de å personalförteckningen upptagna 7 lektorstjänsterna
komma att uppehållas.

Läroverk

Antal klassavdel-ningar 1946/47

Beräknat antal
klassavdel-ningar 1947/48

Nuvarande

antal

Föreslagna

nya

i hela
läroverket

i gymnasiet

lektors-

tjänster

adjunkts- och
ämneslärarin-netjänster

lektors-

tjänster

adjunkts-

tjänster

Högre allmänna läroverket i Ludvika . .

14

14

6

4

10

i

_

> » »i Sollefteå . .

15

17

6

3

11

i

—

it »för flickor å

Södermalm i

Stockholm .

21

24

8

6

13

i

—

» » »i Västervik

20

20

7

6

13

—

1

> » » i Örnsköldsvik

23

25

8

4

16

i

—

Samrealskolan i Enskede..........

14

17

—

—

10

—

3

> i Ängby ...........

17

21

—

—

11

—

4

Summa

4

8

Från och med budgetåren 1944/45 och 1945/46 äro 20 respektive 19
kommunala mellanskolor under förstatligande och från och med innevarande
budgetår skola ytterligare 22 sådana skolor förstatligas. För nästa budgetår
räknar överstyrelsen med ett påbörjat förstatligande av 3 kommunala
mellanskolor. Under första året av förstatligandet inrättas vid varje

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

skola en rektorstjänst och minst en adjunktstjänst, vilken senare dock tills
vidare ej skall uppehållas. Enligt överstyrelsens beräkningar böra nästa
budgetår följande nya tjänster tillföras de under förstatligande varande eller
kommande kommunala mellanskolorna.

Kommunala mellanskolor,
förstatligade från och med

Rektors-

tjänster

Adjunkts-

tjänster

Ämnes-lärarinne-tj än ster

Summ a

1944/45 ................

_

24

3

27

1945/46 ................

—

12

10

22

1946/47 ................

—

8

14

22

1947/48 ................

3

13 1

1

17

Summa

3

57 1

28

88

1 Härav skola 3 tjänster tills vidare icke uppehållas.

Flertalet av dessa adjunkts- och ämneslärarinnetjänster skola tillsättas
genom överflyttning av lärare från respektive kommunala mellanskolor.

Liksom föregående år har överstyrelsen funnit en ökning av antalet
ordinarie lärartjänster erforderlig — förutom på grund av nyupprättande,
omorganisation eller förstatligande av vissa läroverk — även med hänsyn
till angelägenheten att åstadkomma en gynnsammare proportion mellan
ordinarie och icke-ordinarie lärare ävensom en bättre lektorsrepresentation
vid vissa läroverk.

Beträffande proportionen mellan ordinarie och ickeordinarie
lärare inhämtas av överstyrelsens framställning i huvudsak
följande.

Under krigsåren förde statsmakterna en tämligen restriktiv politik, när
det gällde att inrätta nya ordinarie tjänster, särskilt adjunktstjänster. Behovet
av nya tjänster av detta slag, som varit en konsekvens ej blott av
elevantalets ökning utan även av nyinrättande, omorganisation eller förstatligande
av läroverk, har i första hand måst täckas genom överflyttning
av tjänster från läroverk med ett litet antal tjänster över stat. Härigenom
har behovet av nya ordinarie tjänster i själva verket täckts genom ökning
av antalet tjänster över stat vid de allmänna läroverken. I enlighet med
ett uttalande av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen
1943: 150 (sid. 105) har under senare år överflyttning av tjänst till annat
läroverk företagits redan när antalet lärare över stat vid ett läroverk konstaterats
underskrida 15 procent. Tidigare brukade överstyrelsen räkna med
procenttalet 10. Endast undantagsvis var dock vid ett läroverk procenttalet
lärare över stat så lågt som 15 procent eller därunder. Vid ett stort antal
läroverk var det till och med över 20 procent. I sina petita föregående år
föreslog överstyrelsen ett så stort antal nya adjuntstjänster, att marginalen
lärare över stat vid så gott som samtliga läroverk skulle nedpressas till
eller under 20 procent. Samtliga dessa tjänster beviljades, varigenom ett
betydande behov vid läroverken blev tillgodosett. Vid en del liiroverk kom
diirigenom nämnda procent att understiga 15. På grund härav och med

32

Kangl. Maj:ts proposition nr 151.

hänsyn till att det varit krisförhållandena, som framkallat den nyss nämnda
skärpningen beträffande marginalen lärare över stat, räknar överstyrelsen
med en återgång till procenttalet 10 för överflyttning av en tjänst från
ett läroverk.

Trots det betydande antalet nya adjunktstjänster, som inrättats från och
med budgetåret 1946/47, har den fortgående ansvällningen av läroverken
medfört, att ett icke obetydligt antal läroverk för läsåret 1946/47 har ett
antal lärare över stat, som överstiger 20 procent av samtliga. Dessa läroverk
återfinnas i en av överstyrelsen upprättad tabell.1

Av tabellen framgår att ytterligare 73 nya ordinarie tjänster behöva
inrättas utöver de i det föregående föreslagna nya tjänsterna, om antalet
icke-ordinarie lärare skall nedbringas till eller under 20 procent. Ehuru överstyrelsen
alltjämt anser, att nämnda procenttal icke bör överstiga 10, anser
sig överstyrelsen dock även detta år böra nöja sig med att räkna med ett
högre procenttal, men uttalar den förhoppningen, att krisårens restriktiva
politik vid nyinrättandet av tjänster helt måtte hävas till ett kommande
år, så att överstyrelsen då skall kunna räkna med 10 procents marginal
även då det gäller nyinrättande av tjänster.

Överstyrelsen har icke ansett sig kunna räkna med att någon ordinarie
tjänst skall kunna överflyttas från ett läroverk till ett annat. Överstyrelsen
har anfört:

Frågan uppstår då i vad mån möjlighet finnes att genom överflyttning
från andra läroverk täcka behovet. Överstyrelsen har i sina petita de sista
åren gjort liknande undersökningar med utgångspunkt från att ordinarie
tjänster borde flyttas, så snart proportionen av lärare över stat är mindre
än 15 procent. Såsom ovan anförts, anser sig överstyrelsen nu böra återgå
till den tidigare använda siffran 10 procent. Det visar sig då, att ett procenttal
lärare över stat, understigande 10 procent, uppvisas endast vid samrealskolorna
med minimiorganisation, där man sedan gammalt räknat med att
samtliga ämneslärare skola vara ordinarie, samt vid ett par något större
skolor, där inrättandet av en ny ordinarie tjänst ändrat marginalen lärare
över stat från omkring 20 procent till omkring 10 procent. Överstyrelsen
räknar därför icke med att någon ordinarie tjänst skall överflyttas från ett
läroverk till ett annat.

Beträffande frågan, av vad art de erforderliga tjänsterna lämpligen böra
vara, har överstyrelsen först framhållit, att några ytterligare ämneslärarinnetjänster
icke, med hänsyn bland annat till vad chefen för ecklesiastikdepartementet
uttalat i propositionen 1939: 211, sid. 53, borde inrättas
annat än i samband med förstatligande av kommunal mellanskola. Därefter
har överstyrelsen kommit in på frågan om lektorsrepresentationen
vid läroverken och därvid anfört bland annat följande.

Behovet av nya lektorstjänster vid vissa läroverk kan för närvarande icke
tillgodoses genom att taga i anspråk lektorstjänster vid andra läroverk. Det
förhåller sig nämligen så, att det antal lektorer, som av extralärarsakkunniga

1 Beträffande denna hänvisas till handlingarna i ärendet.

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

tilltänkts varje särskilt läroverk, på intet enda ställe blivit genom följande
förskjutningar överflödigt stort. Antalet klassavdelningar på gymnasiet har
ingenstädes nedgått, men i stället på sina håll kraftigt ökat.

Det förhållandet har ofta påtalats, att ett oproportionerligt stort antal
av gymnasiets lärotimmar vid somliga läroverk måste bestridas av andra
lärare än lektorer eller lektorskompetenta. Om man fasthåller vid de beräkningar,
som skedde i samband med 1927 års riksdagsbeslut och som beträffande
lektorsrepresentationen bland annat inneburo, att läroverk, omfattande
6 ä 7 gymnasieavdelningar, erhölle 6 lektorstjänster, så finnes till att
börja med ingen anledning att nu överflytta någon lektor från något läroverk.
Men däremot synes det rimligt, att en del läroverk få en förstärkt
lektorsrepresentation.

I sitt underdåniga utlåtande den 27 maj 1935 angående 1927 års skolsakkunnigas
utredning och förslag rörande praktisk lärokurs för blivande lärare
vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter uttalade sig skolöverstyrelsen
för att med vissa undantag varje vid en provårsanstalt förekommande
ämne borde representeras av ett-ämneslektorat. I detalj kunna
ämneskombinationerna växla från fall till fall, bland annat med hänsyn till
de växlingar, som ur ämnessynpunkt kunna inträda på rektorstjänsten. Men
i stort sett skulle överstyrelsen anse följande ämnen eller ämneskombinationer
lämpliga, nämligen vid latinläroverk, dit sällan eller aldrig hänvisas
lärarkandidater i ämnena matematik, fysik och kemi: kristendomskunskap
och filosofi, modersmålet, latin och grekiska, tyska, engelska, franska, historia
med samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och
kemi, således It lektorstjänster; vid realläroverk: kristendomskunskap och
filosofi, modersmålet, tyska, engelska, franska, historia med samhällslära,
geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik, kemi, således 11 lektorstjänster;
vid läroverk med både latin- och realgymnasium: kristendomskunskap
och filosofi, modersmålet, latin och grekiska, tyska, engelska,
franska, historia med samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära,
fysik, kemi, således 12 lektorstjänster.

I sina petita för 1945/46 och 1946/47 gjorde överstyrelsen undersökningar
rörande behovet av nya lektorstjänster. Dessa undersökningar ledde
till att överstyrelsen föreslog inrättande av 8 respektive 4 nya lektorstjänster
vid läroverk med litet antal lektorer i jämförelse med antalet klassavdelningar.
Av dessa föreslagna lektorstjänster beviljade 1945 års riksdag
6 respektive 1946 års riksdag 3.

Under hänsynstagande till nu anförda synpunkter har överstyrelsen för
varje högre allmänt läroverk beräknat antalet behövliga lektorstjänster.
Sammanfattningsvis kan resultatet av utredningen, beträffande vars detaljer
hänvisas till handlingarna i ärendet, angivas sålunda, att utöver förut
föreslagna 4 nya lektorstjänster ytterligare 39 sådana tjänster skulle behöva
inrättas. Av dessa anser sig emellertid överstyrelsen för nästa budgetår
böra föreslå nya tjänster endast vid läroverk, vid vilka ett påtagligt behov
förelåge av nya lektorstjänster i ämneskombinationer, diir brist på kompetenta
sökande beräknades icke föreligga. Med denna utgångspunkt föreslår
överstyrelsen följande 8 lektorstjänster.

Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 sand. Nr 151.

3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Läroverk

Beräknat
antal gym-nasieav-delningar
1947/48

Nuvaran-de antal
lektors-tjänster

Antal er-forderliga
lektors-tjänster
1947/48

Föreslagna
nya lek-torstjäns-ter

Anm.

Hvitfeldtska högre allm. läroverket i
Göteborg................

15

10

12

i

Provårs-

Högre allm. läroverket för flickor i
Göteborg................

12

6

8

i

läroverk

Högre allm. läroverket för gossar i
Hälsingborg..............

10

7

8

i

Högre allm. läroverket i Kristinehamn

10

6

8

i

Katedralskolan i Lund.........

15

10

12

i

Högre allm. läroverket i Skara.....

14

8

9

i

Högre allm. läroverket i Bromma i
Stockholm...............

IG

10

12

i

»

Högre allm. läroverket i Östersund . .

11

6

8

i

Av de sålunda föreslagna nya lektor stjänsterna belöpa tre på sådana
läroverk, där enligt överstyrelsens uppfattning nya tjänster erfordras även
för ernående av en gynnsammare relation mellan antalet ordinarie och
icke-ordinarie tjänster. Efter frånräknande av dessa skulle alltså för sistnämnda
ändamål erfordras (73 — 3 =) 70 nya ordinarie tjänster. Härav
har överstyrelsen emellertid endast föreslagit inrättande av 42 tjänster,
nämligen 2 adjunktstjänster vid högre allmänna läroverket i Västerås och
vid samrealskolan i Åmål samt 1 adjunktstjänst vid vart och ett av högre
allmänna läroverken i Eksjö och Eslöv, högre allmänna läroverken för
flickor i Göteborg och Hälsingborg, högre allmänna läroverken i Kalmar,
Karlskrona, Norrköping, Skellefteå, Uddevalla, Växjö, karolinska högre allmänna
läroverket i Örebro och högre allmänna läroverket i Östersund, Vasa
realskola i Stockholm samt vid envar av samrealskoloma i Alingsås, Arboga,
Arvika, Enköping, Falköping, Hallsberg, Hedemora, Hörby, Karlshamn,
Karlskoga, Katrineholm, Klippan, Mariestad, Norrtälje, Nässjö, Oskarshamn,
Piteå, Sala, Sandviken, Säffle, Tidaholm, Trelleborg, Trollhättan,
Vimmerby och Ängelholm.

Sammanfattningsvis har alltså skolöverstyrelsen för nästa budgetår
föreslagit inrättande av följande nya ämneslärartjänster, nämligen
3 rektorstjänster, (4 + 8 =) 12 lektorstjänster, (8 + 24 + 12 + 8 + 13 +
+ 42 =) 107 adjunktstjänster, av vilka dock 3 tills vidare icke skola besättas,
och (3 + 10 + 14 + 1 =) 28 ämneslärarinnetjänster, varjämte
föreslagits återbesättande av en för närvarande på grund av riksdagsbeslut
vakant lektorstjänst vid statens normalskola.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att överstyrelsen i samband med
sina framställningar om ombildning av samrealskoloma i Ängby och
Enskede till högre allmänna läroverk, inrättande av högre allmänt läroverk
i Brännkyrka samt inrättande av statligt gymnasium i Kiruna föreslagit

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

dels ombildning av rektorstjänsterna i Ängby och Enskede från E 8 till
E 12 och i Kiruna från E 8 till EU samt inrättande av en ny rektorstjänst
i EU i Brännkyrka, dels ock inrättande av en lektorstjänst och två
adjunktstjänster i Brännkyrka samt två lektorstjänster i Kiruna.

Sveriges yngre läroverkslärares förening har anhållit om inrättande nästa
budgetår av ytterligare 80 ordinarie ämneslärartjänster utöver de av överstyrelsen
föreslagna. Föreningen erinrar om sin framställning i fjol om inrättande
under en tre-årsperiod av 300 nya ordinarie lärartjänster, varigenom
antalet icke-ordinarie lärare, som då utgjorde cirka 21 procent av samtliga
lärare, skulle kunna nedbringas till omkring 10 procent. Föreningen framhåller,
att genomsnittsåldern för utnämning till ordinarie lärartjänst alltjämt
vore hög, för läsåret 1945/46 40 år, varefter föreningen anför i huvudsak
följande.

Dylika befordringsförhållanden äro icke blott ett beklagligt faktum för
de vid läroverken arbetande icke-ordinarie lärarna utan verka även hämmande
på rekryteringen av lärare. Att den av skolöverstyrelsen så starkt
framhävda bristen på yngre lärare med sina för läroverksorganisationen så
katastrofala följder i icke ringa utsträckning är beroende på de synnerligen
dåliga befordringsutsikterna, torde sålunda vara ställt utom allt tvivel.
Föreningens medlemmar, bland vilka även befinna sig ännu icke teoretiskt
färdigutbildade läraraspiranter, kunna ej finna annat än att för närvarande
få yrken erbjuda sämre och o vissare anställningsförhållanden. Föreningens
styrelse, som självfallet har att bevaka sina medlemmars intressen, kan
tyvärr i nuvarande situation ej heller överskyla svårigheterna på lärarbanan,
där fast anställning ej kan vinnas inom kortare tid än cirka 20 år efter
studentexamen. De initiativrikaste och dugligaste studenterna komma att
söka sig till andra yrken.

Procenttalet för icke-ordinarie lärare sjönk från 21,l procent budgetåret
1945/46 till 20,0 innevarande år och skulle stå kvar vid detta höga tal
nästa budgetår, om skolöverstyrelsens förslag genomfördes. Föreningen finner
en fortsatt sänkning av procenttalet nödvändigt för att åstadkomma
bättre befordringsförhållanden. Enligt föreningens framställning föregående
år, som helt följer skolöverstyrelsens beräkningsgrunder, borde 200 nya
tjänster sammanlagt inrättas för innevarande och kommande budgetår
utöver det antal tjänster, som erfordras för läroverkens utvidgning. Då av
de 103 för innevarande läsår beviljade nya tjänsterna endast 33 kunna anses
hänförliga till procenttalets sänkning från 21,i till 20,o skulle erfordras
167 nya tjänster utöver vad skolöverstyrelsen föreslagit, för att föreningens
önskemål skulle bli uppfyllda. Föreningen, som alltjämt — liksom
skolöverstyrelsen — anser, att antalet icke ordinarie rätteligen bör nedbringas
till 10 procent, vill dock nu, med hänsyn till att ett icke ringa antal
nya tjänster för läroverkens utvidgning inrättats för innevarande budgetår
och föreslås inrättade för nästa icke påyrka, att nämnda 167 tjänster inrättas
till nästa budgetår utan vill inskränka sitt, förslag till att avse 80 nya
tjänster utöver vad skolöverstyrelsen föreslagit. Därmed skulle procenttaiet
nedgå till 17,r>, en sänkning, som måste betraktas som ett minimum. Fn
fortsatt sänkning bör givetvis följa till därefter kommande budgetår.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Skolöverstyrelsen framhåller i utlåtande över föreningens framställning,
att de däri anförda skälen för inrättande av nya ordinarie ämneslärartjänster
låge till grund även för överstyrelsens hemställan i anslagsäskandena
och kunde, även enligt överstyrelsens uppfattning, motivera ett större
antal ordinarie tjänster än vad överstyrelsen föreslagit. Överstyrelsen hade
därför intet att erinra mot ett bifall till framställningen.

Sedermera har läroverkslärarnas riksförbwid anhållit om höjning av det av
Sveriges yngre läroverkslärares förening föreslagna antalet nya ordinarie
tjänster till 125.

Statskontoret avstyrker förslaget om återbesättande av ytterligare en
lektorstjänst vid statens normalskola. Enär ökningen av klassavdelningarnas
antal hänförde sig till realskolan, syntes behovet av ytterligare lärarpersonal
böra tillgodoses med icke-ordinarie lärare. Beträffande överstyrelsens
förslag för ernående av en gynnsammare relation mellan antalet ordinarie
och icke-ordinarie lärare anför statskontoret följande.

Föreliggande framställning innefattar en sedvanlig undersökning av proportionen
mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare vid de skilda läroverken.
I anslutning härtill har överstyrelsen förordat inrättandet av 8 nya lektorsoch
42 nya adjunktstjänster. Överstyrelsen har härvid utgått från, å ena
sidan, att ny ordinarie ämneslärartjänst skall inrättas så snart antalet
icke-ordinarie lärare — extra ordinarie och extra lärare samt timlärare
överstiger 20 procent av totala antalet vid vederbörande skola erforderliga
lärare, samt, å andra sidan, att ordinarie lärartjänst skall förflyttas från en
skola först då nämnda procenttal understiger 10.

I anledning härav vill statskontoret framhålla, att överstyrelsens förslag
i sistnämnda avseende innebär en jämkning av under senare år tillämpat
beräkningssätt. Vidare må erinras, att, då spörsmålet om proportionen
mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare var föremål för prövning i samband
med anslagsäskandena för innevarande budgetår, föredragande departementschefen
gjorde det uttalandet (propositionen 142/1946, sid. 34), att
han i och för sig funne motiverat, att alltjämt tillsvidare räkna med ett så
högt tal som 20 procent, varmed, av sammanhanget att döma, måste hava
avsetts det för samtliga läroverk genomsnittliga procenttalet. 1 betraktande
härav kan statskontoret icke biträda överstyrelsens föreliggande förslag till
normer för inrättande av nya ordinarie ämneslärartjänster eller överflyttande
av ordinarie befattningar. Därest det av departementschefen angivna procenttalet
såsom statskontoret vill göra gällande skall utgöra ett genomsnittstal,
torde nya ordinarie tjänster vid de olika skolorna böra inrättas först när
procenttalet ifråga närmar sig 25. Beträffande överflyttning av tjänster kan
ämbetsverket i enlighet härmed icke tillstyrka överstyrelsens förslag om nedsättning
av den under senare år tillämpade procentuella gränsen (15 procent).
Vid en tillämpning av nyssnämnda procenttal för inrättande av tjänster borde
antalet nya adjunktsbefattningar kunna begränsas till omkring 30. Hur stort
antal av dessa tjänster, som skulle kunna vinnas genom överflyttning, därest
minimigränsen bibehålies vid 15 procent, kan icke bedömas på grundval av
föreliggande uppgifter.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Statskontoret har i detta sammanhang ånyo framfört den uppfattningen,
att en ökning av lektorernas tjänstgöringsskyldighet vore motiverad. Det
vore enligt statskontorets uppfattning ägnat att ingiva betänkligheter, att
önskat antal lektorstjänster icke kunde inrättas på grund av brist på kompetenta
sökande.

Övning slär are.

Skolöverstyrelsen har föreslagit inrättande av dels 3 nya teckningslärartjänster,
nämligen vid högre allmänna läroverken i Karlskrona och Västerås
samt samrealskolan i Solna, dels ock 5 nya gymnastiklärartjänster, nämligen
vid högre allmänna läroverken i Halmstad, Karlskrona, för gossar å
Södermalm i Stockholm och Västerås samt samrealskolan i Enskede. Samtliga
ifrågavarande tjänster beräknas bli förenade med mer än 30 veckotimmars
tjänstgöring.

Statskontoret har icke framställt erinran mot förslaget.

V aktmästarpersonalen.

Skolöverstyrelsen har föreslagit dels att den nuvarande vaktmästartjänsten
i lönegraden A 6 vid högre allmänna läroverket i Ludvika uppflyttas
till lönegraden A 7, dels ock att en extra ordinarie vaktmästarbefattning
vid högre allmänna läroverket i Örnsköldsvik samt vid envar av samrealskolorna
i Vetlanda och Hörby omändras till ordinarie tjänster, vid de båda
första läroanstalterna i lönegraden A 6 och vid det sistnämnda läroverket
i lönegraden A 5.

Statskontoret har ansett, att med ordinariesättning av den extra ordinarie
vaktmästartjänsten i Örnsköldsvik, vilken tillkommit så sent som den
1 juli 1945, kunde anstå ytterligare något år.

Anslagsberäkningen.

Beträffande denna inhämtas av skolöverstyrelsens framställningar bland
annat följande.

Kostnaderna för de nu befintliga ordinarie tjänsterna beräknar överstyrelsen
med utgångspunkt från nu gällande bestämmelser på följande sätt:

nettolön enligt löneplan........................... kronor 23 257 000

kallortstillägg .................................... » 47 000

vikariatsersättningar .............................. » 88 000

Summa kronor 23 392 000

För budgetåret 1947/48 tillkomma enligt överstyrelsens beräkningar följande
ökningar av utgifterna i avrundade tal (härvid ha borträknats de
kostnader för ombildning av rektorstjänster och inrättande av ytterligare
lektorstjänster, som skulle ha uppstått vid bifall till överstyrelsens förslag
om upprättande av statligt gymnasium i Kiruna och högre allmänt läroverk
i Brännkyrka):

Departe mentschefen.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1. Automatisk ökning av kostnaderna för undervisning i

övningsämnen genom ordinarie lärare............. kronor 238 000

2. Inrättande av 3 rektors-, 12 lektors-, 107 adjunkts(varav
dock 3 ej skola besättas), 28 ämneslärarinne-,

3 teckningslärar-, 5 gymnastiklärar- och 3 vaktmästartjänster,
varav 2 i A 6 och 1 i A 5, samt uppflyttning
av 1 valctmästartjänst från A 6 till A 7, ävensom besättande
av en vakant lektorstjänst .............. » 1 218 000

Summa ökning kronor 1 456 000.

Ordinarieposten skulle alltså i anslutning till överstyrelsens beräkningar
böra uppföras med (23 392 000 -j- 1 456 000 =) 24 848 000 kronor.

I samband med utbyggandet av samrealskolorna i Ängby och Enskede
till högre allmänna läroverk torde rektorst jänsterna därstädes böra
uppflyttas från lönegraden E8 till lönegraden E 12 (avlöningsgrupp II).
Vidare böra vid de kommunala mellanskolor, vilkas förstatligande är avsett
att påbörjas nästa budgetår, inrättas rektorstjänster med lönegradsplacering
enligt av 1944 års riksdag fastställda principer. Jag vill emellertid
erinra, att ställning hittills endast tagits till frågan om inplaceringen av
rektorstjänster, tillhörande avlöningsgrupperna II—V vid de kommunala
mellanskolorna, varvid beslutits, att rektorstjänst vid kommunal mellanskola
tillhörande avlöningsgrupp II skulle placeras i lönegraden E 9, III i
E 8, IV i E 7 och V i E 6. I fråga om rektorstjänst, tillhörande de kommunala
mellanskolornas första avlöningsgrupp, förklarade sig föredragande
departementschefen (propositionen 1944: 207) icke beredd att då föreslå
lönegradsplacering. Jag anser mig nu böra upptaga detta spörsmål till övervägande.

Därvid torde böra uppmärksammas, att lönegraden E 9 för närvarande
utgör den högsta löneställningen för realskolornas rektorer. Då såsom
nämnts denna lönegrad redan bestämts för rektorerna i de kommunala mellanskolornas
andra avlöningsgrupp, kunde det måhända synas motiverat,
att rektorerna i första avlöningsgruppen placerades något högre. Detta
synes emellertid knappast kunna ske utom i samband med en allmän omprövning
av lönegrupperingen för rektorerna. Jag vill erinra, att det vid
genomförandet år 1943 av den nu gällande lönegrupperingen för rektorerna
förutsattes, att en ny översyn av denna gruppering skulle vidtagas vid
slutet av den sexårsperiod, som tog sin början den 1 juli 1943. Då alltså
en allmän översyn av föreliggande spörsmål inom en relativt nära framtid
torde komma till stånd, synes till dess böra anstå med frågan om en definitiv
lösning av nu ifrågavarande rektorers löneställning. I avvaktan härpå torde
i förekommande fall dessa rektorer böra hänföras till lönegraden E 9.
Skolöverstyrelsen har föreslagit inrättandet av sammanlagt 12 nya

39

Kiingl. Maj:ts proposition nr 151.

lektorstjänster jämte återbesättande av en vakant lektorstjänst vid
statens normalskola. Av dessa tjänster äro 4 nya lektorstjänster oeh tjänsten
vid statens normalskola betingade av organisatoriska skäl. Då jag finner
de 4 nya tjänsterna ofrånkomliga, vill jag förorda inrättande av dessa med
den av överstyrelsen förordade fördelningen mellan olika läroanstalter. Däremot
är jag under hänvisning till vad statskontoret anfört icke beredd att
förorda återbesättande av ytterligare en lektorstjänst vid statens normalskola.
Övriga 8 av de av överstyrelsen föreslagna nya lektor stjänsterna representera
endast en del av det relativt stora antal (39) nya lektorat, som
skulle behöva inrättas för ernående av en enligt överstyrelsens uppfattning
tillfredsställande lektorsrepresentation vid de högre allmänna läroverken.
Jag biträder överstyrelsens förslag i denna del och finner ingen anledning
till erinran mot den föreslagna placeringen av dessa tjänster. I anledning av
vad statskontoret anfört rörande en ökning av lektorernas undervisningsskyldighet
vill jag framhålla, att jag icke är beredd att framlägga något
förslag i sådan riktning.

Beträffande frågan om nya adjunktstjänster vill jag till en början
tillstyrka överstyrelsens förslag om inrättande av 1 sådan vid högre
allmänna läroverket i Västervik, 3 vid samrealskolan i Enskede och 4 vid
samrealskolan i Ängby, alltså sammanlagt 8 adjunktstjänster. Behovet av
dessa är föranlett av organisatoriska skäl.

Antalet av icke-ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken bestridda
undervisningstimmar uppgår för närvarande till i genomsnitt 20
procent av det totala antalet. Därest även av vikarier bestridd undervisning
tages med i beräkningen blir procenttalet omkring 25. Jag vill erinra, att
det är av statsfinansiella skäl, som man under en följd av år ansett sig
böra räkna med ett så relativt högt procenttal icke-ordinarie lärare som 20.
Tidigare räknades i anslutning till de s. k. extralärarsakkunnigas förslag
med 10 procent. För närvarande kan i genomsnitt en lärare icke påräkna
ordinarie anställning förrän vid omkring 40 års ålder. Även om de ickeordinarie
ämneslärarnas anställningsförhållanden komma att väsentligt
förbättras genom den ökning av antalet extra ordinarie adjunktstjänster, som
jag förordar i det följande, synes det dock önskvärt, att även möjligheterna till
befordran till ordinarie tjänst förbättras. Redan den fortgående ansvällningen
av läroverken — för nästa budgetår beräknad till 159 klassavdelningar, motsvarande
ett ytterligare behov av 186 lärare med full tjänstgöring — motiverar
inrättande av ett avsevärt antal nya ordinarie tjiinster, för att icke
balansen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie ämneslärare skall försämras.
Jag är därför beredd att icke blott tillstyrka inrättandet av de av
överstyrelsen i dylikt syfte förordade 42 nya adjunktstjänsterna utan även
att såtillvida tillmötesgå lärarorganisationernas framställningar, att jag därjämte
förordar inrättandet av ytterligare 50 nya ordinarie tjänster. Det

40

Kungl. Maj ds proposition nr 151.

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av överstyrelsen besluta
om placeringen av de sålunda förordade 92 nya adjunktstjänsterna.

Det fortgående förstatligandet av kommunala mellanskolor kräver vidare
automatiskt inrättande av ytterligare ett antal tjänster. Vid de redan under
förstatligande varande skolorna kommer nämligen under nästa budgetår
ytterligare en klassavdelning att vara förstatligad. Jag har icke funnit anledning
till erinran beträffande överstyrelsens förslag i denna del, vilket
innebär, att sammanlagt 44 adjunktstjänster och 27 ämneslärarinnetjänster
skola besättas vid dessa skolor genom överflyttning från vederbörande kommunala
mellanskolor. Därest någon av adjunktstjänsterna skulle bli tillsatt
med icke-adjunktskompetent lärare, torde denne i enlighet med hittills tilllämpad
praxis — jämför riksdagens skrivelse 1937: 469, sid. 21 —- böra placeras
i 22 lönegraden. Slutligen torde ett antal adjunkts- och ämneslärarinnetjänster
böra inrättas vid de kommunala mellanskolor, som beräknas komma
under förstatligande från och med nästa budgetår. I enlighet med tillämpade
principer torde av ifrågavarande tjänster en adjunktstjänst vid varje skola
böra avses för rektor vid den nya samrealskolan och tills vidare icke återbesättas.
Då förslag ännu ej föreligger beträffande vilka kommunala mellanskolor
som skola börja förstatligas nästa budgetår, torde de nya lärartjänsterna
liksom de i det föregående föreslagna rektor stjänsterna vid ifrågavarande
skolor tills vidare ej böra uppföras på personalförteckningen.

Jag biträder överstyrelsens förslag om inrättande av nya övningslärartjänster.

Beträffande vaktmästarpersonalen anser jag i likhet med
statskontoret, att med ordinariesättningen av den extra ordinarie vaktmästartjänsten
i Örnsköldsvik torde kunna anstå ännu någon tid. I övrigt
tillstyrker jag överstyrelsens förslag i denna del.

I personalförteckningen för de allmänna läroverken böra de
ändringar vidtagas som föranledas av vad jag i det föregående anfört. Därjämte
böra å denna uppföras de av 1946 års riksdag i princip beslutade
rektors- och adjunktstjänsterna vid de kommunala mellanskolor, som innevarande
budgetår börjat förstatligas. Sedan länge har riksdagen varje år bemyndigat
Kungl. Maj:t att, då för realskolstadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen
skall kungöras ledig såsom adjunkts- eller ämneslärarinnebefattning. Det
synes emellertid önskvärt, att detta medgivande får gälla icke endast samläroverk
utan även läroverk för enbart flickor. Jag gör därför i det följande
hemställan i enlighet härmed.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän, nu upptagen till 22 790 000 kronor, har av skolöverstystyrelsen
för nästa budgetår beräknats till 24 848 000 kronor. Mot överstyrelsens
beräkningar finner jag icke annan anledning till erinran än att det
enligt dessa beräkningar erforderliga beloppet bör å ena sidan minskas med

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

l/+000 kronor med hänsyn till att jag icke tillstyrkt återbesättande aven lektorstjänst
vid statens normalskola och ordinariesättning av en vaktmästartjänst
vid läroverket i Örnsköldsvik och å andra sidan ökas med i runt tal
330 000 kronor på grund av mitt förslag om inrättande av 50 ordinarie
adjunktstjänster utöver de av överstyrelsen föreslagna. Då jag vidare räknar
med att flertalet av de nyinrättade ordinarie befattningarna icke hinna tillsättas
förrän i medeltal halva budgetåret förflutit, torde medelsbehovet under
ordinarieposten kunna reduceras med i runt tal 700 000 kronor. Anslagsposten
borde alltså vid oförändrade avlöningsförhållanden för nästa
budgetår uppföras med (24 848 000 — 14 000 -f 330 000 — 700 000 =)
24 464 000 kronor, innebärande en ökning med 1 674 000 kronor i förhållande
till innevarande budgetår. Den allmänna löneregleringen, som tills
vidare icke kommer att beröra övningslärarna, föranleder en uppräkning av
posten med 12 086 000 kronor till 36 550 000 kronor. Det torde redan här
böra framhållas, att den oavsett den allmänna löneregleringens inverkan
avsevärda ökningen av ordinarieposten, vilken till väsentlig del hänför sig
till de föreslagna nya ordinarie ämneslärartjänsterna, med hänsyn till det
ökade lärarbehov, som, enligt vad som förut nämnts, föranledes av läroverkens
ansvällning, icke kommer att medföra någon motsvarande minskning
av icke-ordinarieposten.

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Arvoden åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt tillsynslärare.

Personliga tillägg sarvoden åt första lärarinnor.

Dessa delposter äro nu uppförda med respektive 450 kronor, 10 700 kronor
och 1 200 kronor.

Beträffande dessa poster har icke ifrågasatts annan ändring än att posten
till arvoden åt tillsynslärare med hänsyn främst till det fortsatta förstatligandet
av kommunala mellanskolor bör höjas med i runt tal 1 550 kronor
till 12 250 kronor och posten till personliga tilläggsarvoden åt första lärarinnor
bör minskas med 600 kronor till 600 kronor.

Arvoden åt skolläkare in. rrv.

Denna delpost är för närvarande uppförd med förslagsvis 264 000 kronor,
varav 198 000 kronor för arvoden åt skolläkare och 66 000 kronor för arvoden
åt deltidsanställda skolsköterskor. Till de heltidsanställda sköterskorna
utgår lön enligt lönegraden Eo 7. Genom beslut den 15 juli 1944 har Kungl.
Maj:t meddelat bestämmelser rörande arvoden åt läkare och sköterskor vid
de allmänna läroverken (statsliggaren sid. 616 f.). Skolöverstyrelsen har för
nästa budgetår räknat med en höjning av posten till arvoden åt skolläkare
med 5 000 kronor till 203 000 kronor och av posten till arvoden åt deltidsanställda
skolsköterskor med 56 000 kronor till 122 000 kronor. Höjningen

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

av förstnämnda delpost samt 31 000 kronor av höjningen av den sistnämnda
posten hänföra sig till ökat elevantal. Återstoden av den föreslagna
höjningen av posten till sköterskearvoden, 25 000 kronor, sammanhänger
med förslag av överstyrelsen om dels höjning av veckoarvodet under heltidst
jänstgöring vid läsårets början från 75 kronor till 100 kronor (+ 10 000
kronor), dels ock utsträckning av sköterskornas tjänstgöringstid (+ 15 000
kronor). Förstnämnda förslag överensstämmer med vad överstyrelsen tidigare
förordat beträffande småskoleseminarierna (se 1947 års åttonde huvudtitel,
sid. 348). I fråga om sköterskornas tjänstgöringstid har överstyrelsen
anfört bland annat följande.

Under vårterminen 1946 företog skolöverläkaren en utredning i fråga om
de deltidsanställda läroverkssköterskornas tjänstgöringsförhållanden. Av de
inkomna enquétesvaren framgick, att vid 30 samrealskolor samt vid 24
högre allmänna läroverk den för skolsköterskan anslagna tjänstgöringstiden
var för kort, för att hon skulle medhinna de arbetsuppgifter, som enligt
gällande författning åvilade henne. På grund härav hade sköterskan antingen
utan särskild ersättning fått utföra övertidsarbete eller nödgats eftersätta
vissa arbetsuppgifter för att på den anslagna tiden medhinna de allra
nödvändigaste.

Den av skolöverläkaren företagna utredningen har visat, att den för skolsköterskan
erforderliga arbetstiden företer icke obetydliga variationer även
vid läroverk av samma storleksordning. Såsom en orsak härtill må nämnas,
att ett högt antal inackorderade lärjungar medför en betydande ökning
av sköterskans arbete vid läroverket. Likaså påverkas sköterskans arbete
i hög grad av de olikartade sociala förhållandena på läroverksorterna.
Dessa omständigheter synas likväl ej nödvändiggöra ändring av de nuvarande
bestämmelserna om läroverkssköterskornas anställningsförhållanden,
då överstyrelsen äger att medgiva undantag från dessa bestämmelser (§157
mom. 4 läroverksstadgan).

Det ställer sig givetvis ganska svårt att beräkna de merkostnader, som
skulle uppkomma vid bifall till här framlagda förslag, men med ledning av
de önskemål, som uttalats av rektorerna, kan man för budgetåret 1947/48
beräkna den för rikets samtliga allmänna läroverk erforderliga utökningen
av skolsköterskornas arbetstid till sammanlagt 26 veckors heltidstjänst i
början av läsåret samt 3 150 timmars tjänstgöring under läsåret i övrigt.
Kostnaderna för en sålunda beräknad utökning av sköterskornas arbetstid
kunna uppskattas till i runt tal 15 000 kronor.

Statskontoret, som icke vore övertygat om att vid ett planmässigt utnyttjande
av sköterskornas nyligen fastställda arbetstider en utökning av
tjänstgöringen vore motiverad, har icke funnit anledning till erinran mot
den föreslagna arvodeshöjningen för vecko t jänstgöring, under förutsättning
att sköterskas tjänstgöring under sådan vecka omfattade minst 42 timmar.

Arvoden åt bibliotekarier.

Delposten är för närvarande uppförd med 102 800 kronor. Skolöverstyrelsen
har hemställt om höjning av posten med 5 900 kronor med hänsyn
till det fortsatta förstatligandet av kommunala mellanskolor.

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Arvoden åt biträden på rektor sexpeditionerna.

Denna delpost är för innevarande budgetår uppförd med 146 550 kronor
och disponeras på följande sätt:

Arvoden åt biträden med deltidstjänstgöring å vissa relc -

torsexpeditioner .................................. kronor 46 550

Arvoden åt övriga biträden .......................... » 100 000

Summa kronor 146 550.

Arvoden åt biträden med deltidstjänstgöring. Ur
denna delpost utgår efter skolöverstyrelsens prövning i varje särskilt fall
dels till 20 av de läroverk, där rektorstjänsten tillhör avlöningsgrupp I, ett
belopp av högst 1 500 kronor för anställande under en tid av omkring
10 månader av arvodesavlönat skrivbiträde med deltidstjänstgöring, dels
och till övriga läroverk, där rektorstjänsten tillhör avlöningsgrupp I, ävensom
till 10 av de läroverk, där rektorstjänsten tillhör avlöningsgrupp II,
ett belopp av högst 1 350 kronor för anställande under en tid av omkring
9 månader av dylikt biträde.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår föreslagit en förstärkning av
ifrågavarande arbetskraft, innebärande att efter överstyrelsens prövning i
varje särskilt fall skulle utgå dels till 10 av de läroverk, där rektorstjänsten
tillhör avlöningsgrupp I, ett belopp av högst 2 000 kronor för anställande
under en tid av omkring 10 månader av arvodesavlönat skrivbiträde med
omkring 3 månaders heltidstjänstgöring och omkring 7 månaders deltidstjänstgöring,
dels till 15 av de läroverk, där rektorstjänsten tillhör avlöningsgrupp
I eller II, ett belopp av 1 500 kronor för anställande under en tid
av omkring 10 månader av dylikt biträde med deltidstjänstgöring, dels ock
till 11 av övriga större läroverk ett belopp av högst 1 350 kronor för anställande
under en tid av omkring 9 månader av sådant biträde med deltidstjänstgöring.
Till stöd för förslaget har överstyrelsen anfört i huvudsak
följande.

Åtgärden att på de tyngst belastade rektorsexpeditionerna anställa extra
biträden för skrivhjälp och dylikt, varigenom möjliggjorts för rektorerna en
intensifiering av deras huvuduppgift, den pedagogiska och administrativa
ledningen av läroanstalterna, har visat sig synnerligen lämplig. Det anses
allmänt, att en avsevärd lättnad i rektors arbete på expeditionen därigenom
inträtt och att rektor som följd därav kunnat ägna mera tid åt ledningen
av det egentliga skolarbetet. Samtidigt har det emellertid visat sig, att
behov av dylik hjälp i större utsträckning föreligger. Såsom överstyrelsen
i tidigare anslagsäskanden framhållit, är det av vikt, att förstärkning av
arbetskraften på rektorsexpeditionen inträder vid läsårets början och slut.
Vid tiden omkring vårterminens slut skall en stor mängd student- och
realexamensbetyg utskrivas, handlingar och betyg för inträdessökande till
första klassen skola kontrolleras och ordnas, schema för prövningen utskrivas
och delgivas alla sökande och vårterminens betyg införas på lärjunge -

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

korten. Under sommaren gäller det att utarbeta statistiska bilagor till årsredogörelsen,
renskriva och avskriva läroverkets räkenskaper, uppgöra
betygstabeller för flyttnings- och inträdessökande och utskriva schemat för
flyttnings- och inträdesprövningarna. När höstterminen börjat skola förändringarna
i lärjungebeståndet registreras i intagnings- och avgångsmatriklarna,
kortregistret över lärjungarna omläggas för det nya läsåret,
omsättningstabellen utarbetas och katalogen redigeras. Härtill komma åtskilliga
göromål av annat slag, av vilka överstyrelsen särskilt vill framhålla
behandlingen av statsstipendieärendena, vilka redan visat sig kräva
en synnerligen ansenlig tid för förberedande och handläggning, samt källskatteuppbörden,
som likaså av allt att döma torde komma att förorsaka
rektorsexpeditionen ett drygt merarbete.

Det kan enligt överstyrelsens mening icke lida något tvivel, att en
förstärkning av arbetskraften på rektorsexpeditionerna vid de högre allmänna
läroverken tillhörande avlöningsgrupperna I och II är väl befogad,
men även vid vissa andra än nämnda läroverk föreligger otvivelaktigt ett
behov av förstärkning av arbetskraften på rektorsexpeditionen. Ett sådant
läroverk är Vasa realskola i Stockholm. I skrivelse till skolöverstyrelsen
har rektor vid nämnda läroverk hemställt, att överstyrelsen ville vidtaga
åtgärd i syfte att bereda rektorsexpeditionen vid Vasa realskola ett kanslibiträde
med halvtidstjänst i likhet med vad som redan är fallet vid ett
antal läroverk av motsvarande storleksordning. Rektor påpekar, att under
läsåren 1943/46 skolans lärjungeantal stigit från 587 till 639 och antalet
klassavdelningar på motsvarande sätt från 20 till 22. Arbetet på rektorsexpeditionen
har som följd härav ökats. Även andra orsaker ha bidragit
till arbetets ansvällning: uppläggandet av ett kortregister över lärjungarna,
verkställande av diverse genom olika myndigheter påkallade utredningar
rörande lärare och lärjungar, åtgärder avseende hälsovård och socialvård
inom skolan, uthyrning av skolans lokaler o. s. v. Överstyrelsen finner framställningen
i hög grad befogad och vill, med hänsyn till att även andra
läroverk torde befinna sig i ett liknande läge, föreslå att vid 5 av de större
läroverk, som ännu icke erhållit något deltidstjänstgörande kanslibiträde,
från och med budgetåret 1947/48 må anställas ett dylikt biträde under en
tid av omkring 9 månader.

Överstyrelsens ifrågavarande förslag skulle medföra en kostnadsökning av
10 800 kronor.

Arvoden åt övriga biträden. Det under denna delpost anvisade
beloppet fördelas av skolöverstyrelsen med iakttagande av följande
grunder.

a. Arvode utgår icke vid läroverk med mindre än 6 klassavdelningar.

b. Vid övriga läroverk utgår såsom grundarvode:

vid statens normalskola...........................kronor 520

» provårsläroverk utom Stockholm.................. » 410

» . » i Stockholm samt vid högre allmänna

läroverket å Kungsholmen i Stockholm............ * 310

» övriga högre allmänna läroverk utom Stockholm..... » 310

» » » » »i Stockholm........ » 220

» realskolor och samrealskolor..................... » 100

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

c. Vid läroverk med minst 7 klassavdelningar utgår härutöver tilläggsarvode,
utgörande 1 krona 25 öre för varje under höstterminen närvarande
lärjunge.

d. Arvode må kunna jämkas uppåt eller nedåt i de fall, diir sådant på
grund av särskilda förhållanden kan befinnas nödigt eller lämpligt.

Skolöverstyrelsen har — vid oförändrade arvodesgrunder — för nästa
budgetår beräknat ett medelsbehov under denna delpost av 109 400 kronor.

Statsläroverkens sekreterareförenmg har i skrivelse den 18 juni 1946 gjort
viss framställning rörande ifrågavarande biträdens arvodesförhållanden.
Efter att ha erinrat om att de nuvarande arvodesgrunderna fastställts år
1939 har föreningen anfört bland annat följande.

Sedan dess har arbetsmängden å rektorsexpeditionerna vuxit i anmärkningsvärd
grad. En nyligen gjord undersökning av förhållandena ger vid
handen, att biträdets arbete i huvudsak omfattar: arkivvård, betygsavskrifter,
betygskataloger för student- och realexamen, inträdes- och flyttningsprövningar,
anordningar av olika slag för samma prövningar liksom
för åhörardagar och föräldramöten, inventarieförteckning (utom för institutionerna),
matriklar över intagna och avgångna lärjungar, tjänstematrikel,
protokoll vid kollegiesammanträden och vid examina, schemata av olika
slag, huvudparten av årsredogörelsen, föreskriven undervisningsstatistik
jämte annan tillfällig sådan för skilda utredningar etc., terminskatalog, uträkning
av lärarnas löner, föreskriven utredning rörande lediga tjänster,
tjänstledigheter och förordnanden, deklarationer för all personal, uppgifter
till militära och andra myndigheter angående elever samt vård av blankettoch
pappersförråd. Vid realskolor bortfaller givetvis en del av dessa göromål.
Vid många läroverk utför biträdet därjämte sådana arbeten som beräkningar
för framställning om extra lärarkrafter för följande läsår (årligen
före 1 maj), lärjungekortens förande och bestyret med elevernas tillval av
ämnen vid flyttning till näst högsta ringen m. m. Tilläggas bör, att ensamt
uträkningen m. m. av lärarnas löner synes kräva omkring 15 timmar i
månaden.

För utförande av ovannämnda och andra expeditionsgöromål kräves
enligt de tidigare berörda, från läroverkens sekreterare inhämtade uppgifter
cirka 400—1 200 timmar per år vid de högre allmänna läroverken och cirka
100—700 timmar vid realskolorna eller i medeltal 634 respektive 276 timmar.
Då på arvodet icke utgår dyrtidstillägg, visar sig timpenningen på
detta sätt endast i undantagsfall uppgå till eller överstiga 2 kronor.

Nyligen har arvodesfrågan för skol läkarnas vidkommande blivit löst på
ett sätt, som synes giva eu rättvis uppskattning av deras värdefulla arbete.
Med full förståelse för att ett rationellt ordnande av rektorsexpeditionernas
uppgifter icke utan vidare kan genomföras utan möjligen måste föregås av
en utredning, omfattande bland annat frågor om biträdenas arbetsuppgifter,
om fixerad arbetstid, nedsättning i tjänstgöringstiden som lärare
in. in., på vilka spörsmål här icke kan ingås, vill föreningen framhålla, att
de nuvarande arvodena för biträdena enligt dess mening både kunna och böra
höjas till minst samma nivå som för skolläkarna, utan att denna åtgärd på
något sätt synes föregripa en eventuell utredning.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I anslutning härtill anhåller föreningen, att ifrågavarande arvoden måtte
från och med budgetåret 1947/48 utgå efter lägst de beräkningsgrunder,
som för närvarande gälla för skolläkare, ävensom att benämningen »biträde
å rektorsexpeditionen» måtte utbytas mot »sekreterare» eller »läroverkssekreterare».

I anledning av sekreterareföreningens framställning har skolöverstyrelsen
hemställt, att en utredning angående ordnandet av arbetet på läroverkens
rektorsexpeditioner måtte komma till stånd. I avvaktan på resultatet av
en sådan utredning syntes endast begränsade åtgärder för förbättrade
arvodesförhållanden för rektorsbiträdena böra vidtagas. Härom anför överstyrelsen: Statsläroverkens

sekreterareförenings förslag, att arvodena åt sekreterarna
på rektorsexpeditionerna vid de allmänna läroverken tills vidare från
och med budgetåret 1947/48 må utgå efter lägst de beräkningsgrunder, som
för närvarande gälla för skolläkare, anser sig överstyrelsen icke kunna utan
föregående utredning tillstyrka. Överstyrelsen är bland annat tveksam, om
de grunder, som för närvarande gälla för bestämmandet av fasta och rörliga
arvoden åt skolläkare och som återfinnas i nådiga brevet den 15 juli 1944,
i sin nuvarande utformning äro ägnade att tillämpas på rektorsbiträdena.
Sålunda tages vid bestämmandet av skolläkarnas arvoden ingen hänsyn
till om läroverket är provårsläroverk, om det är beläget i eller utom Stockholm,
om antalet klassavdelningar uppnår ett visst minimiantal etc., vilka
synpunkter hittills varit bestämmande vid beräkningen av rektorsbiträdenas
arvoden. Även i fråga om storleksordningen av den föreslagna höjningen
måste överstyrelsen hysa tvekan, så länge icke den nödvändiga utredningen
genomförts. Innevarande budgetår har av delposten till arvoden åt skolläkare
m. m. 198 000 kronor anslagits till fasta och rörliga arvoden åt skolläkare,
medan för arvodena åt de här ifrågavarande rektorsbiträdena anslagits
100 000 kronor. En så genomgripande höjning som den i detta fall
behövliga finner sig överstyrelsen icke kunna för närvarande förorda. Däremot
vill överstyrelsen, med hänsyn till vad överstyrelsen i det föregående
anfört om rektorsbiträdenas speciella arbetsförhållanden, föreslå, att sekreterarnas
arvoden uppräknas till en nivå, som enligt överstyrelsens mening
något bättre motsvarar arbetets art och omfattning. Icke minst gäller det
därvidlag att bereda rektorssekreterarna ersättning för de båda i det föregående
omnämnda nytillkomna arbetsuppgifterna, nämligen studiestipendieärendena
och källskatteuppbörden. Arbetet med dessa synnerligen omfattande
ärenden torde även vid de läroverk, där deltidstjänstgörande
kanslibiträden finnas anställda, komma att till största delen åvila rektorssekreterarna
och för dessa befattningshavare utgöra en högst väsentlig
ökning av arbetsbördan.

Överstyrelsen föreslår därefter, att grundarvodena höjas med 50 procent
och att tilläggsarvodena höjas från 1 krona 25 öre till 1 krona 75 öre för
varje under höstterminen närvarande lärjunge. I övrigt föreslås ingen
ändring av grunderna för arvodenas beräkning. Införandet av benämningen
»sekreterare» tillstyrkes av överstyrelsen. Den sålunda förordade arvodes -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151. 47

höjningen har av överstyrelsen beräknats medföra en merkostnad av 46 600
kronor.

Statskontoret har anfört:

Spörsmålet om tillgodoseendet av behovet av biträdeshjälp å rektorsexpeditionerna
kan — såsom överstyrelsen framhållit — icke närmare övervägas
på grundval av föreliggande uppgifter. Tillkomsten år 1944 av kvinnliga
deltidstjänstgörande biträden, till vilkas avlönande för nästkommande
budgetår beräknas nära nog dubbelt så stort belopp som för budgetåret
1944/45, bör ha medfört en icke obetydlig lättnad vid fullgörandet av göromålen
å de mera arbetstyngda rektorsexpeditionerna. I detta sammanhang
må beaktas, att då anslag första gången beviljades till kvinnlig biträdeshjälp,
minskning icks skedde av tidigare till rektorsbiträden anvisade medel.
Om och i vilken utsträckning rektors närmaste man likväl fått sina åligganden
utökade framgår icke av handlingarna, och möjligheter för bedömande
av förutsättningarna för en höjning av arvodena i fråga saknas fördenskull.
Under åberopande härav och då överstyrelsen äger att jämka
arvode uppåt eller nedåt »i de fall, där sådant på grund av särskilda förhållanden
kan befinnas nödigt eller lämpligt», kan statskontoret icke för
närvarande tillstyrka bifall till överstyrelsens förslag om en generell höjning
av grundarvodena med 50 procent och av tilläggsarvodena med 40 procent.

Särskilda arvoden vid provårsläroverk.

Denna delpost är för innevarande budgetår uppförd med 178 800 kronor.
Provårskurser äro för närvarande anordnade vid 11 allmänna läroverk, varjämte
provårsutbildning även äger rum vid 4 folkskoleseminarier.

Enligt § 55 mom. 9 punkten 17 d) civila avlöningsreglementet och § 52
mom. 4 punkten 13 civila icke-ordinariereglementet skall ordinarie och extra
ordinarie ämneslärare vid provårsläroverk, därest han icke förordnats att för
minst en termin vara föreståndare för provårskursen, utöver honom eljest
tillkommande avlöningsförmåner åtnjuta särskild ersättning med 360 kronor
för år. Detta belopp sänktes genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1941
till 300 kronor. Samtidigt sänktes ersättningarna för handledning, vilka
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 skulle utgå med 180 kronor per
termin för tvåterminskandidat och 300 kronor för enterminskandidat, till
100 kronor respektive 200 kronor.

Skolöverstyrelsen har — under hänvisning till vad överstyrelsen redan
föregående år anfört i frågan (se propositionen 1946: 142, sid. 41 f.) — ånyo
hemställt, att ifrågavarande ersättningar från och med budgetåret 1947/48
åter skola utgå enligt i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet
samt genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 fastställda
grunder. Vid bifall till detta förslag har överstyrelsen beräknat anslagsbehovet
för nästa budgetår till 221 400 kronor, vilket innebär en höjning
med 42 600 kronor.

48

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Särskilda arvoden vid statens aftonskola.

Skolöverstyrelsen har föreslagit oförändrad medelsanvisning, 6 100 kronor,
under denna delpost.

Arvode åt biträdande föreståndarinna. Personlig
lönefyllnad åt vissa rektorer.

Dessa delposter äro nu uppförda med 1 200 kronor respektive 10 500
kronor.

Skolöverstyrelsen har föreslagit oförändrad medelsanvisning.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag om uppförande av delposterna
till arvoden åt kvinnliga sakkunniga, tillsynslärare
och personliga tilläggsarvoden åt första
lärarinnor med respektive jf50 kronor, 12 250 kronor och 600 kronor.

Jag har tidigare i fråga om småskoleseminarierna och de högre tekniska
läroverken förordat en höjning av det till skolsköterskorna utgående veckoarvodet
under heltidstjänstgöring från 75 kronor till 100 kronor. Jag tillstyrker
därför nu motsvarande förslag för de allmänna läroverkens vidkommande.
Jag har vidare blivit övertygad om nödvändigheten av att
möjligheter skapas för överstyrelsen att i ökad omfattning medgiva utsträckning
av den i läroverksstadgan föreskrivna normal tjänstgöringen för
sköterskorna. Då jag icke funnit anledning till erinran beträffande överstyrelsens
beräkningar av medelsbehovet vare sig för detta ändamål eller i
övrigt under delposten till arvoden åt s kolläkare m. m., torde
densamma för nästa budgetår böra uppföras med 325000 kronor, varav
203 000 kronor skulle belöpa å arvoden åt skolläkare och 122 000 kronor
å arvoden åt deltidsanställda skolsköterskor.

Jag tillstyrker en ökning av anslagsmedlen till arvoden åt bibliotekarier
med 5 900 kronor till 108 700 kronor.

Beträffande delposten till arvoden åt biträden på rektor sexpeditionerna
föreligga förslag dels om användning i ökad utsträckning
av deltidstjänstgörande kanslibiträden å de större rektorsexpeditionerna,
dels ock om höjning av arvodena till övriga biträden, vilka hädanefter
skulle erhålla benämningen sekreterare. Den förstnämnda åtgärden
utgör ett led i strävandena att befria särskilt arbetstyngda rektorer från
mera rutinmässiga expeditionsgöromål, varigenom de kunna få tillfälle att
i ökad omfattning ägna sig åt den viktiga pedagogiska sidan av sin verksamhet.
Jag biträder detta förslag, vars genomförande skulle föranleda en
ökad medelsanvisning med 10 800 kronor.

Arvodena åt övriga biträden (»rektors skrivbiträden») utgå för närvarande
vid läroverk med minst 7 klassavdelningar med dels ett fast grund -

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

arvode, bestämt till olika belopp för olika slag av läroverk, och dels ett
tilläggsarvode, utgörande 1 krona 25 öre för varje under höstterminen
närvarande lärjunge. Vid läroverk med 6 klassavdelningar utgår endast
grundarvode och vid läroverk med mindre än 6 klassavdelningar utgår
icke något arvode. Statsläroverkens sekreterareförening har framhållit angelägenheten
av en förbättring av ifrågavarande personals anställningsförhållanden
och av att en utredning kommer till stånd rörande frågan om ett
rationellt ordnande av arbetet på rektorsexpeditionerna. Såsom en provisorisk
åtgärd har föreningen anhållit, att arvodena åt ifrågavarande biträden
måtte bestämmas att utgå efter lägst de för skolläkarnas arvoden gällande
grunderna. Skolöverstyrelsen, som likaledes funnit en utredning av
hithörande frågor böra komma till stånd, har i avvaktan å resultatet av
denna icke ansett sig kunna tillstyrka den av sekreterareföreningen ifrågasatta
anordningen utan i stället förordat en höjning av grundarvodena med
50 procent och av tilläggsarvodet med 50 öre till 1 krona 75 öre.

För egen del är jag övertygad om att de nuvarande arvodena icke giva
rättvisa åt det många gånger omfattande och krävande arbete, som åvila
ifrågavarande biträden. Jag delar emellertid även den framförda uppfattningen,
att ett mera definitivt ställningstagande till frågan om avvägningen
av ifrågavarande arvoden bör föregås av en utredning av hela spörsmålet
om organisationen av arbetet på läroverkens rektorsexpeditioner. Jag
ämnar därför föranstalta om en dylik utredning. I avvaktan på utredningens
resultat synes emellertid en provisorisk förbättring av förevarande arvoden
böra komma till stånd. Jag finner det av överstyrelsen därutinnan framlagda
förslaget utgöra en lämplig och rimlig lösning. Jag biträder därför
detsamma. Mot de beräknade merkostnaderna för ett genomförande av
förslaget, 46 600 kronor, har jag icke funnit anledning till erinran. För
undvikande av förväxling med de deltidstjänstgörande kanslibiträdena å
vissa rektorsexpeditioner synes lämpligt att nu ifrågavarande biträden i
fortsättningen benämnas sekreterare. I anslutning därtill bör förevarande
delpost i fortsättningen rubriceras »arvoden åt sekreterare m. in.». Vid
bifall till vad jag sålunda förordat bör denna delpost uppföras med 213 350
kronor, eller, för avrundning av anslagspostens slutsumma, med 213 400
lcronor, varav 57 400 kronor böra avses för arvoden åt biträden med deltidstjänstgöring
och 156 000 kronor för arvoden åt sekreterare.

Överstyrelsen har upprepat sitt förslag från föregående år om ett återförande
av de s ii r s k i 1 d a arvodena vid pro vårsläroverken
till de belopp, varmed de utgingo före budgetåret 1941/42. Såsom
framgår av det följande har överstyrelsen vidare föreslagit viss ökad
medelsanvisning i syfte att möjliggöra en ytterligare minskning av undervisningsskyldigheten
för lärare, vilkens tid i större utsträckning tagcs i anspråk
för lärarkandidaters handledning. Sistnämnda förslag anser jag mig
icke kunna biträda. Jag är nämligen av den uppfattningen, att i nuvarande

Hili an g till riksdagens protokoll W/f7. 1 sand. Nr 151.

4

50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

läge med bristande tillgång på lärare erforderlig kompensation för prov’årshandledarnas
merarbete främst bör givas formen av kontant ersättning.
Jag anser mig därför böra förorda, att de särskilda arvodena vid provårsläroverken
återföras till samma nivå som tidigare. Förevarande delpost
bör alltså för nästa budgetår i enlighet med överstyrelsens förslag uppföras
med 221 400 kronor.

Jag biträder slutligen överstyrelsens förslag om uppförande av delposterna
till särskilda arvoden vid statens aftonskola,
arvode åt biträdande föreståndarinna samt personlig
lönefyllnad åt vissa rektorer med oförändrade
belopp eller 6 100 kronor, 1 200 kronor respektive 10 500 kronor.

Förevarande anslagspost bör alltså vid bifall till vad jag förordat för
nästa budgetår uppföras med (450 + 12 250 -j- 600 -+- 325 000 -f- 108 700 +
+ 213 400 + 221 400 + 6 100 + 1 200 + 10 500 =) 899 600 kronor, innebärande
en ökning med 177 300 kronor.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Denna anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med förslagsvis
7 415 000 kronor.

Ämneslärare.

Såsom av det föregående framgår, beräknar skolöverstyrelsen antalet klassavdelningar
vid de allmänna läroverken under läsåret 1947/48 under förutsättning
att alltjämt inga spärråtgärder vidtagas till 2 637, vilket innebär
en ökning med 159. Härvid har hänsyn tagits till sådana organisatoriska
förändringar, som sammanhänga med förstatligandet av kommunala mellanskolor.
Höjningen av antalet klassavdelningar beräknas medföra en ökning
av de erforderliga undervisningstimmarna med så mycket som svarar mot
186 ämneslärare med full tjänstgöring. Då överstyrelsen förut föreslagit inrättande
av 12 nya lektors-, 107 nya adjunkts-, varav dock endast 104 tills
vidare skulle uppehållas, och 28 nya ämneslärarinnetjänster samt tillsättande
av en vakant lektorsbefattning vid statens normalskola, skulle antalet
icke-ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring, för närvarande 593, uppgå
till (593 + 186 — 12 — 104 — 28 — 1 =) 634.

Jag erinrar vidare om att överstyrelsens tidigare av mig tillstyrkta förslag
om uppdelning av klassavdelning vid nybörjarundervisning i tyska, engelska
och franska beräknats höja detta antal med 50 till 684. Skolöverstyrelsen
framhåller nu, att detta antal bör ytterligare ökas dels av vissa skäl, som
sammanhänga med den från och med innevarande läsår genomförda omläggningen
av språkföljden i realskolan, dels ock med hänsyn till önskvärdheten
av att skapa möjligheter till ytterligare nedsättning av undervisningsskyldigheten
för lärare vid provårsläroverk, vilka äro särskilt betungade med handledning
av provårskandidater. Överstyrelsen har i nämnda hänseenden anfört
i huvudsak följande.

51

Kiingl. Maj:ts proposition nr 151.

Den sista årsgruppen lärjungar på den femåriga realskollinjen med tyska
som begynnelsespråk tillhör innevarande läsår klass 2De läsa i denna klass
av de främmande språken endast tyska liksom i klass l5, och först i klass 3r’
skola de börja med engelska. Det kan beräknas, att en del av dessa lärjungar
vid slutet av vårterminen 1947 eller vid flyttningsprövningarna vid början
av höstterminen 1947 icke erhålla flyttning till klass 3\ Dessa kvarsittare,
som alltså icke läst någon engelska, skulle under läsåret 1947/48 i klass 25
komma att sammanföras med sådana elever, som haft engelska som begynnelsespråk
och alltså studerat detta ämne ett helt år. En sådan sammanslagning
synes överstyrelsen icke möjlig. I de allra flesta fall torde den icke
heller behöva tillgripas, enär ifrågavarande kvarsittare lämpligen kunna överflyttas
till första klassen av den fyraåriga realskollinjen, vilken linje vid de
flesta läroverk med femårig linje förekommer jämsides med denna. Endast
på ett fåtal orter med femårig linje — nämligen Strömstad, Trelleborg, Vadstena
och Piteå, på vilken senare plats överstyrelsen dock föreslagit upprättande
av en fyraårig realskollinje — saknas fyraårig linje,varför den nämnda
möjligheten till överflyttning här icke föreligger. T dessa fall torde för de
kvarsittare, det här kan komma att gälla, särskild undervisning i tyska böra
anordnas. För behovet beräknar överstyrelsen för instundande läsår (3 X 6
=) 18 timlärartimmar eller, med avrundning uppåt, 1 lärare med full tjänstgöring.
Det torde icke kunna undvikas, att specialundervisning i tyska och
engelska jämväl under de närmaste åren övergångsvis anordnas för dessa lärjungar,
så att de bli i stånd att i realskolan följa hittills gällande studiegång.
De finansiella konsekvenserna härav bli dock obetydliga.

Möjligen kunna liknande anordningar befinnas påkallade ytterligare i ett
och annat fall. I Stockholms norra stadsdelar finnas sålunda icke mindre än
5 gossläroverk med endast femårig linje. Kvarsittarna vid dessa läroverk
kunna måhända bliva tillräckligt många för att motivera upprätthållandet
vid något av läroverken av en klassavdelning av den äldre typen med tyska
som nybörjarspråk. Överstyrelsen vill senare hos Ivungl. Maj:t göra framställning
om de övergångsanordningar, som kunna visa sig erforderliga. Det synes
dock knappast nödvändigt att med tanke därpå höja kostnadsberäkningen.

Införandet av engelska som nybörjarspråk kommer även att medföra en
bestående ändring i grunderna för anslagsberäkningen. Antalet veckotimmar
för undervisning i läroämnen i klass 25, som enligt kungörelsen nr 110/1933
uppgick till 27, har nämligen genom kungörelsen nr 557/1946 i samband
med införandet av engelska som nybörjarspråk höjts till 28. Då antalet
klassavdelningar i klass 2''1 av överstyrelsen beräknats till 206, inträder en
ökning av undervisningsbehovet i läroämnen med 206 veckotimmar eller avrundat
8 heltidstjänstgörande lärare. Med eu genomsnittskostnad av 5 481
kronor per lärare (extra adjunkt på F-ort) innebär detta en kostnadsökning
av i runt tal 44 000 kronor.

Jämlikt § 133 mom. 9 gällande läroverksstadga må bland annat för lärare,
vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk för lärarkandidaters handledning,
där förhållandena det medgiva, de stadgade lägsta timtalen för liirarcs
undervisningsskyldighet per vecka kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens
medgivande med mera än två undervisningst immar i veckan. För
att möjliggöra, eu dylik sänkning av undervisningsskyldigheten för prova rshandledare
har överstyrelsen sedan gammalt till varje provärsliirovcrk utöver
den lärarkrait, som normalt skulle kommit läroverket till godo, anslagit ett

52

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151.

mindre antal veckotimmar, uppgående till omkring J/L> veckotimme för varje
ordinarie lärare vid läroverket. För samtliga 11 pro vårsläroverk har innevarande
år för ändamålet beräknats ett behov av 180 veckotimmar. Erfarenheten
har emellertid tydligt givit vid handen, att den hittills tillämpade genomsnittliga
minskningen av provårslärarnas undervisningsskyldighet knappast
motsvarar den genomsnittliga ökningen av deras arbetsbörda. De insända
uppgifterna om den enligt provårsläroverkens rektorer behövliga mertilldelningen
av lärarkraft vid dessa läroverk sluta på ett önskemål om sammanlagt
392 veckotimmar. Överstyrelsen, som finner en höjning av denna
storleksordning väl motiverad, föreslår, att den här ifrågavarande tilldelningen
av lärarkraft till provårsläroverken för nedbringande av de mest anlitade
provårshandledarnas undervisningsskyldighet beräknas till det dubbla mot
innevarande år, således 360 veckotimmar. Därigenom skulle det bli möjligt
att genomsnittligt kompensera varje ordinarie lärare vid provårsläroverken
med omkring 1 veckotimme. För genomförande av den sålunda föreslagna
åtgärden kräves en lärarkraft av 180 veckotimmar, motsvarande omkring 7
heltidstjänstgörande lärare. Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra
om att 1945 års riksdag (riksdagens skrivelse 1945: 481 sid. 4) ansett det
önskvärt, att lärarkandidaterna genom timlärarförordnanden erhölle ytterligare
ekonomisk kompensation och att denna i viss omfattning tillämpade
anordning därför för framtiden borde utnyttjas i ökad utsträckning.

StntsJwntoret har i anledning av vad överstyrelsen anfört rörande önskvärdheten
av en minskning av undervisningsskyldigheten för vissa lärare vid
provårsläroverk erinrat om de till ifrågavarande lärare utgående särskilda
arvodena samt vidare anfört följande.

Statskontoret kan icke finna tillfredsställande, att provårsläroverkens lärarpersonal
på detta sätt kompenseras för den vid dessa läroverk mera arbetskrävande
tjänstgöringen eller för merarbete på grund av handledning av lärarkandidater
dels genom minskning av undervisningsskyldigheten och dels genom
särskilda ersättningar. För beredande av erforderlig kompensation bör
enligt statskontorets mening väljas antingen den ena eller den andra av berörda
kompensationsmöjligheter men icke båda. Överstyrelsens förslag gör
det därför angeläget att, innan den nya löneregleringen träder i kraft, till närmare
övervägande upptaga spörsmålet i fråga.

Vid bifall till överstyrelsens nu angivna förslag skulle alltså för nästa budgetår
erfordras sammanlagt (684 + 1 + 8 + 7 =) 700 icke-ordinarie ämneslärare
med full tjänstgöring. Kostnaderna härför ha av överstyrelsen beräk -

nats sålunda:

Grundavlöningar åt icke-ordinarie lärare.............. kronor 6 114 200

Avlöningsförhöjningar till lärare i högre löneklass ...... » 155 000

Kallortstillägg .................................... » 15 000

Ersättning åt läraren i ryska vid nya elementarskolan » 8 928

Ersättningar åt extra lärare och timlärare för efter vårterminens
slut förrättade prövningar................ » 500

Ersättningar för föreläsningar i sexuella frågor........ »_4 200

Summa kronor 6 297 828.

Sistnämnda belopp har ansetts böra avrundas till 6 298 000 kronor.

53

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

I posten till grundavlöningar åt ieke-ordinarie lärare ingår ett belopp av
158 200 kronor till avlöningar till lärare i praktiska läroämnen
vid inbyggda praktiska realskollinjer. För närvarande
finnas 35 sådana linjer, nämligen 32 handelslinjer, 2 tekniska linjer och 1
huslig linje. Överstyrelsen beräknar, att ytterligare 4 handelslinjer komma
att upprättas under nästa budgetår. Vidare beräknar överstyrelsen, att 13
extra ordinarie adjunkter skola undervisa i såväl teoretiska som praktiska
läroämnen, varjämte för undervisning i praktiska läroämnen även 8 extra
adjunkter beräknas skola tagas i anspråk.

I detta sammanhang har överstyrelsen — under erinran om att första
årskurs av praktisk linje må anordnas vid ett minimiantal av 5 anmälda
lärjungar — framhållit, att icke alla lärjungar deltaga i vissa ämnen på
dessa linjer, t. ex. franska, manlig slöjd och hushållsgöromål, varför det
kan inträffa, att elevantalet i något ämne blir mycket obetydligt. Ehuru
därvid vanligtvis samundervisning med lärjungar i andra klassavdelningar
kunde ordnas, syntes det dock önskvärt, att överstyrelsen erhölle bemyndigande
att föreskriva, att undervisning i frivilligt ämne eller övningsämne
på praktisk linje icke skulle anordnas, om antalet deltagare vore särskilt
obetydligt.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av skolöverstyrelsen den
23 januari 1947 gjord framställning, vari bland annat hemställes om införande
vid de allmänna läroverken, folk- och småskoleseminarierna samt
de högre kommunala skolorna av en fast befordringsgång för de icke-ordinarie
ämneslärarna, innebärande, att extra ordinarie anställning skulle efter
fyra terminers tjänstgöring kunna vinnas dels av lärare, som avlagt för
adjunktstjänst föreskriven akademisk examen och genomgått provårsutbildning,
i lönegraden Eo 21 samt av lärare med dylik examen men utan
provårsutbildning i lönegraden Eo 20, dels ock av lärare med examen
från högre lärarinneseminarium i lönegraden Eo 18. Överstyrelsen har därvid
anfört i huvudsak följande.

Att i själva verket starka skäl kunna anföras för extra ordinarie anställning
för lärare utan avslutad lärarutbildning framgår bland annat av eu
översikt över de för läsåret 1946/47 vid de allmänna läroverken tjänstgörande
extra lärarna. Antalet extra adjunkter i teoretiska läroämnen enligt
en beräkning, grundad på läroverkslärarnas riksförbunds årsbok för
nämnda läsår, utgör 395. Av dessa hava 173 filosofisk ämbetsexamen och
provårsutbildning, varav 165 med minst fyra terminers tjänstgöring (läsåret
1946/47 i dess helhet inräknat) och 8 med mindre än denna tjänstgöringstid.
Övriga 222 hava filosofisk ämbetsexamen men icke provårsutbildning,
varav 183 med minst fyra terminers tjänstgöring och 39 med
mindre än denna tjänstgöringstid. Av dessa 395 nu tjänstgörande extra
adjunkter skulle alltså för kommande läsår enligt det framförda förslaget
165 kunna automatiskt vinna anställning såsom extra ordinarie adjunkter
i lönegrad Eo 21 och 183 i lönegrad Eo 20, under det att 47 icke oinedel -

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

bart skulle kunna vinna extra ordinarie anställning. Av de 183 extra
adjunkterna med filosofisk ämbetsexamen och minst fyra terminers tjänstgöring
men utan provårsutbildning äro 57 födda 1912 eller tidigare och
av de 39 extra adjunkterna med filosofisk ämbetsexamen men utan provårsutbildning
och utan fyra terminers tjänstgöring äro 6 födda 1912 eller
tidigare. För dessa (57 + 6 =) 63 lärare är det sålunda av största betydelse
att snarast erhålla pensionsberättigande befattningar.

Härav torde framgå, att redan åldersfördelningen hos de extra lärarna
utan provår utgör ett skäl att möjliggöra extra ordinarie anställning för
denna lärarkategori. Därtill kommer nu önskvärdheten att med hänsyn
till den hotande lärarbristen locka akademiskt utbildade att ägna sig åt
läroverkslärarbanan, varvid även avses lärartjänster vid folk- och småskoleseminarierna
samt de högre kommunala skolorna.

För den under avveckling stående kategorien lärare med examen från
högre lärarinneseminarium borde då på motsvarande sätt extra ordinarie
anställning kunna automatiskt vinnas efter fyra terminers tjänstgöring
och i samma lönegrad, som nu gäller för extra ordinarie ämneslärarinna,
Eo 18.

Över skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag ha utlåtanden inhämtats
av allmänna lönenämnden och statskontoret.

Allmänna lönenämnden har funnit önskvärt, att även lärarpersonalen
vid de högre skolorna erhåller en reglerad befordringsgång, och har även
ansett skäligt, att denna befordringsgång normalt skulle leda fram till
extra ordinarie anställning senast efter fyra terminers tjänstgöring. Den
närmare utformningen av befordringsgången bör emellertid enligt lönenämndens
mening ske efter samma grundläggande principer, som 1944
års personalutredning ansett sig böra följa vid framläggandet av sina
förslag beträffande biträdes- och amanuenspersonalen. Det syntes därför
lönenämnden önskvärt, att förevarande spörsmål kunde bli föremål för
prövning av sagda utredning.

Statskontoret har för sin del uttalat, att ämbetsverket icke ville ställa
sig principiellt avvisande till tanken att bereda lärare extra ordinarie
anställning före genomgång av provår. Emellertid kunde statskontoret icke
förorda överstyrelsens förslag, att lärarna skulle placeras i 20 lönegraden
— eller med provårsutbildning i 21 lönegraden — redan efter två års
tjänstgöring. Beaktas finge, att enligt den befordringsgång för amanuenspersonal,
varom förslag framlagts till innevarande års riksdag, 51/* års
tjänstgöring normalt beräknades för erhållande av extra ordinarie tjänst
i 20 lönegraden. För de s. k. lärda verkens amanuenser skulle visserligen
väntetiden begränsas till 3 år, men som villkor härför komme då att gälla,
att vederbörande avlagt licentiatexamen, vilken examen lärarna regelmässigt
icke torde ha avlagt på detta stadium av sin bana. Då statskontoret för sin
del hade svårt att föreställa sig, att bärande skäl kunde förebringas för att
bereda läraraspiranter en väsentligt gynnsammare befordringsgång, än som
föreslagits för aspiranter till statlig tjänst i övrigt, kunde statskontoret

OO

Kungl. Majrts proposition nr 151.

icke tillstyrka, att förslaget om beredande av extra ordinarie anställning
upptoges utan att samtidigt befordringsgången anpassades efter vad som
kunde komma att gälla för aspiranter inom förvaltningstjänsten. Frågan
härom syntes böra bli föremål för närmare övervägande, eventuellt av''
1944 års personalutredning.

Övning slär are.

Teckning och välskrivning. För innevarande budgetår
ha medel anvisats till 5 016 veckotimmar, varav 66 veckotimmar för frivillig
teckning. 4 timmar ha icke tagits i anspråk. För nästa budgetår
räknar överstyrelsen med en automatisk ökning av 394 veckotimmar till
5 410 veckotimmar, varav alltjämt endast 66 för frivillig undervisning.

Musik. För innevarande budgetår ha medel anvisats till 2 578 veckotimmar.
För nästa budgetår räknar överstyrelsen med en automatisk
ökning av timantalet med 191, varjämte överstyrelsen funnit önskvärt, att
ytterligare 100 veckotimmar kunde ställas till förfogande, varigenom det
sammanlagda timantalet skulle uppgå till (2 578 + 191 +100 =) 2 869.
Beträffande det sistnämnda förslaget har överstyrelsen anfört följande.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 (jfr propositionen
1945: 232 s. 53 f.) föreslog överstyrelsen, att 1933 års undervisningsplan för
ämnet musik skulle i viss utsträckning genomföras, och beräknade för ändamålet
en ökning av antalet erforderliga veckotimmar med 614. Departementschefen
ansåg sig emellertid icke kunna biträda nämnda förslag, dels
av statsfinansiella skäl, dels av hänsyn till att frågan om musikundervisningens
anordnande och andra därmed sammanhängande spörsmål vore
föremål för övervägande inom olika sakkunnigutredningar och att det följaktligen
vore befogat att ännu någon tid ställa sig avvaktande i dessa frågor.
Överstyrelsen kan icke underlåta att ånyo framhålla, att det för ämnet
musik disponibla antalet timmar för närvarande är ytterst snävt tillmätt.
Läroverkens önskemål om tilldelning av musiktimmar kunna därför icke
tillfredsställas. Innevarande läsår skulle mer än 200 veckotimmar ytterligare
behövts för att täcka de av rektorerna anmälda behoven av musikundervisning.
För att i någon mån kunna tillmötesgå dessa önskemål, vilka
överstyrelsen finner väl befogade, föreslår överstyrelsen en måttlig höjning
av musikanslaget utöver den automatiska och beräknar för ändamålet 100
veckotimmar.

Statskontoret har icke ansett sig kunna förorda anvisande av medel till
den av överstyrelsen föreslagna förstärkningen av musikundervisningen.

G y m n a s t i k med le k och i d r o 11. För innevarande budgetår
ha medel anvisats till sammanlagt 5 144 veckotimmar, varav 200
timmar i hållningsrättande gymnastik. För nästa budgetår räknar överstyrelsen
med en automatisk ökning av timantalet med 356, varjämte överstyrelsen
föreslagit anvisande av medel dels till ytterligare 50 veckotimmars
hållningsrättande gymnastik dels ock, i syfte att möjliggöra en minskning
av gymnastikavdelningarnas storlek, till ytterligare 500 veckotim -

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

mars undervisning. Sistnämnda förslag grundar sig på en av svenska gymnastiklärarsällskapet
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1946
gjord framställning i ämnet, av vilken inhämtas i huvudsak följande.

I framställningen erinras inledningsvis om den undersökning av gymnastikavdelningarnas
storlek i ett flertal europeiska länder, som i slutet av
1930-talet företogs av svenska gymnastiklärarsällskapet. Det befanns då,
att i intet annat av de undersökta länderna gymnastikavdelningarna i de
allmänna läroverken och de mot dem svarande skolformerna voro så stora
som i Sverige.

Enligt en av skolöverstyrelsen hösten 1945 verkställd utredning förekommo
under läsåret 1945/46 vid de allmänna läroverken 1 231 gymnastikavdelningar,
av vilka 489, d. v. s. omkring 40 procent, bestodo av 50
lärjungar eller mera. Gymnastiklärarsällskapet betecknar situationen som
ohållbar.

Sällskapet framställer tre alternativa förslag till nedbringande av gymnastikavdelningarnas
storlek. Det längst gående förslaget, i framställningen
kallat »det pedagogiskt riktiga», syftar till största möjliga överensstämmelse
mellan klassavdelning och gymnastikavdelning och kräver för sitt
genomförande vid samtliga högre läroanstalter en ökning av gymnastikundervisningen
med omkring 2 800 undervisningstimmar, varjämte erfordras
omkring 100 nya gymnastiksalar och 50 nyinrättade lärartjänster.
Enligt det andra alternativet, kallat »det nödvändiga», skulle antalet lärjungar
i gymnastikavdelningarna icke överstiga 50. För att genomföra
detta behövas, utöver vad som nu står till förfogande, omkring 2 000
undervisningstimmar, 80 gymnastiksalar samt 30 gymnastiklärartjänster.
Det sista alternativet, benämnt »det nu genomförbara», innebär ett provisorium.
Det förutsätter icke någon nybyggnad av gymnastiklokaler utan
endast en ökning av antalet undervisningstimmar och gymnastiklärartjänster,
nämligen med något mer än 1 100 timmar och 13 lärare. För de allmänna
läroverkens vidkommande framgår den behövliga ökningen av antalet
gymnastikavdelningar, gymnastiksalar och gymnastiklärartjänster för
genomförande av de olika förslagen av följande sammanställning, vilken
bygger på de av sällskapet framlagda resultaten.

Allmänna läroverken

Antal
ht 1945

Ö k

alt. 1

ning en

alt. 2

ligt

alt. 3

Undervisningsavdelningar..............

1231

555

409

227

Gymnastiksalar....................

149 1

73

62

—

Gymnastiklärartj änster................

240

37

26

9

1 Förhyrda lokaler ej medräknade.

Skolöverstyrelsen framhåller i anslutning till gymnastiklärarsällskapets
förslag, att det för närvarande är omöjligt att framställa mer vittgående
förslag till gymnastikundervisningens befrämjande med hänsyn till den begränsade
tillgången på lokaler och lärare. Överstyrelsen anser sig därför icke
kunna biträda sällskapets båda första alternativa förslag". Det tredje alternativet,
vilket för de allmänna läroverkens vidkommande skulle medföra

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

en ökning av antalet undervisningsavdelningar med 227, motsvarande omkring
840 veckotimmar, har överstyrelsen däremot ansett sig kunna lägga
till grund för sin egen framställning i ämnet. Överstyrelsen framhåller, att
en sådan ökning av timantalet skulle medföra en välbehövlig förstärkning
av gymnastikens ställning vid våra läroverk. Därigenom skulle möjliggöras
ett avskaffande av de s. k. blandade gymnastikavdelningarna (avdelningar
med både gossar och flickor) och en nedskärning av avdelningarnas
storlek, vilket vore särskilt angeläget i fråga om nybörjarundervisningen.
Överstyrelsen föreslår därför, att antalet för gymnastikundervisningen anslagna
timmar under de närmaste tre budgetåren successivt ökas till 900
timmar utöver vad den rent automatiska ansvällningen av undervisningen
kan komma att kräva, varvid 500 timmar borde anvisas redan för nästa
budgetår och ytterligare 200 timmar för ett vart av budgetåren 1948/49
och 1949/50. Överstyrelsen framhåller såsom önskvärt, att statsmakterna
redan nu i princip godtaga treårsplanen i dess helhet. Vidare anför överstyrelsen
följande.

Överstyrelsen är icke övertygad om att de timmar, som genom en dylik
utökning av anslaget skulle tillföras läroverken, i verkligheten skulle komma
de läroverk till godo, som hade det största behovet av en förstärkning.
Det är tvärtom sannolikt, att åtskilliga av de läroverk, som bäst behövde
en nedskärning av gymnastikavdelningarnas storlek, på grund av brist på
lokaler eller lärarkraft icke skulle kunna tillgodogöra sig ett utökat anslag.
Men överstyrelsen kan icke tillmäta denna invändning avgörande vikt. Innevarande
hösttermin, då det beviljade anslaget varit av normal storlek
och läroverkens anslagsäskanden följaktligen begränsats till det oundgängligen
nödvändiga, överstiga rektorernas önskemål med icke mindre än 315
timmar den erhållna tilldelningen. Man kan därför taga för givet, att ett
betydligt antal nya gymnastiktimmar redan nu skulle kunna effektivt utnyttjas,
liksom man kan räkna med att från läroverkens sida allt kommer
att göras för att bereda utrymme för de ytterligare timmar, som kunna
ställas till läroverkens disposition för nedbringande av gymnastikavdelningarnas
storlek.

Kostnaderna för ett genomförande av förslaget ha för nästa budgetår för
läroverkens del beräknats till i runt tal 100 000 kronor.

Såsom under punkterna 102—104 och 234 i årets åttonde huvudtitel berörts,
har motsvarande förslag till gymnastikundervisningens befrämjande
framlagts även beträffande de högre kommunala läroanstalterna. Förslagets
innebörd för dessas vidkommande framgår av följande tablå.

Skolform

Ökning av an-talet gymna-stiktimmar

Kostnadsök-ning i
kronor

I)iirav

1947/48

Statsbidrag

kronor

Kommunala flickskolor........

100

21 000

12 000

9 400

» mellanskolor......

Öl'')

20 000

11 000

8 000

Praktiska mellanskolor........

10

2 000

1 200

900

Högre folkskolor...........

40

8 500

5 000

3 900

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Statskontoret har avstyrkt förslaget och därvid anfört följande.

Gymnastikövningarna åsyfta, enligt de av överstyrelsen utfärdade anvisningarna
för undervisningen, i första hand att tillgodose elevernas rörelsebehov
och kompensera de nackdelar i hygieniskt avseende, som det stillasittande
arbetet i skolan och hemmet medför. Mot bakgrunden av det
sålunda angivna väsentliga ändamålet med undervisningen har statskontoret
svårt föreställa sig, att några nämnvärda nackdelar skulle vara förenade
med det hittills tillämpade systemet att sammanföra olika klassavdelningar
till en gymnastikavdelning. Ett frångående härav, vare sig
generellt eller undantagsvis, är enligt statskontorets mening i nuvarande
läge icke motiverat. Ämbetsverket föreställer sig också, att det finnes åtskilliga
andra spörsmål av betydligt större angelägenhetsgrad, som vänta
på sin lösning. Statskontoret får därför avstyrka överstyrelsens hemställan

1 denna del.

Det sammanlagda medelsbehovet under förevarande anslagspost för undervisningen
i teckning, musik och gymnastik med lek och idrott har vid
bifall till överstyrelsens förslag för nästa budgetår beräknats komma att
uppgå till 1 105 000 kronor.

Manlig slöjd. För innevarande budgetår ha medel anvisats till 1 658
veckotimmar. För nästa budgetår räknar överstyrelsen med en automatisk
ökning av timantalet med 88 till 1 746 veckotimmar. Vidare har överstyrelsen
föreslagit, att 12 extra ordinarie lärarbefattningar i manlig slöjd måtte
inrättas från och med nästa budgetår, vilket beräknats medföra en merkostnad
av i runt tal 2 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för nästa budgetår
ha beräknats till 290 000 kronor.

Kvinnlig slöjd. För innevarande budgetår ha medel anvisats till

2 025 veckotimmar. För nästa budgetår räknar överstyrelsen med en automatisk
ökning av timantalet med 190, varjämte överstyrelsen ånyo hemställt
om anvisande av medel till 50 veckotimmars frivillig undervisning i kvinnlig
slöjd. De sammanlagda kostnaderna ha för nästa budgetår beräknats till
252 000 kronor, varav i runt tal 10 000 kronor för den frivilliga undervisningen.
Beträffande den frivilliga undervisningen i ämnet har överstyrelsen
anfört följande.

Ansökningar om medelsanvisning för frivillig undervisning i kvinnlig slöjd
ha även innevarande år ingått till överstyrelsen. En sådan ansökan från rektorsämbetet
vid högre allmänna läroverket i Kalmar har den 27 september
1946 med tillstyrkan överlämnats till Kungl. Maj:t. Vid samrealskolan i
Angby i Stockholm är intresset för den kvinnliga slöjden likaledes mycket
stort, varför frivillig undervisning i ämnet skulle ha mottagits med tacksamhet
av lärjungarna och deras föräldrar. Läroverkets rektor har med anledning
härav anhållit, att överstyrelsen ville i sina anslagsäskanden för instundande
budgetår ånyo upptaga frågan om anslag till frivillig kvinnlig slöjd vid de
allmänna läroverken. Då överstyrelsen finner det högeligen önskvärt, att
sådan undervisning åter kan komma att anordnas vid läroverken, får överstyrelsen
hemställa, att, utöver vad i det föregående beräknats, 50 timmar
anslås till frivillig undervisning i kvinnlig slöjd.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151. 59

Statskontoret har avstyrkt förslaget om frivillig undervisning i kvinnlig
slöjd.

Hushällsgöromål. För innevarande budgetår ha medel anvisats
till 612 veckotimmar. Undervisningen i hushållsgöromål är frivillig på de allmänna
linjerna och obligatorisk på handelslinjerna. För nästa budgetår räknar
överstyrelsen med en automatisk ökning av timantalet med 74. De sammanlagda
kostnaderna ha beräknats till 115 000 kronor.

övning sskollärare.

Skolöverstyrelsen har beräknat oförändrat belopp för detta ändamål, 6 000
kronor.

Vaktmästarpersonalen.

För närvarande finnas vid de allmänna läroverken 43 extra ordinarie vaktmästartjänster,
varav 6 halvtidstjänster. 1 är placerad i lönegraden Eo 7 (statens
normalskola), de övriga i lönegraden Eo 5. Kostnaderna för dessa tjänster
jämte vikarier beräknar överstyrelsen till 171 700 kronor. Vid bifall till
överstyrelsens i det föregående berörda förslag om ombildning av de extra
ordinarie vaktmästartjänsterna vid högre allmänna läroverket i Örnsköldsvik
samt samrealskolorna i Hörby och Vetlanda till ordinarie tjänster i lönegraden
A 6 (Örnsköldsvik och Vetlanda) respektive A 5 (Hörby) kan beloppet
minskas med 7 400 kronor till 16J+500 kronor. I övrigt har icke ifrågasatts
någon förändring beträffande den extra ordinarie vaktmästarpersonalen.

Heltidsanställda skolsköterskor.

För närvarande finnas vid de allmänna läroverken 9 heltidsanställda skolsköterskor,
placerade i lönegraden Eo 7. Av dessa äro 5 avsedda för läroverken
i Stockholm och Lidingö, 2 för läroverken i Göteborg, 1 för läroverken
i Hälsingborg och Höganäs och 1 för läroverken i Malmö. Skolöverstyrelsen,
som icke ifrågasatt någon förändring beträffande ifrågavarande personal, har
beräknat kostnaderna till oförändrat belopp, 29 000 kronor.

Särskilda ersättningar för vissa extra arbeten.

För närvarande stå 1 000 kronor till förfogande för nämnda ändamål. Överstyrelsen
har för nästa budgetår räknat med ett till 2 500 kronor förhöjt belopp
eller samma belopp som utgick närmast före kriget. Överstyrelsen har
anfört:

Enligt civila avlöningsreglementet, § 28 mom. 3, kan i undantagsfall ersättning
utgå för uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens
vanliga tjänsteutövning. Enligt kungörelsen nr 534/1941 skola sådana ersättningar
bestridas ur anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal.
I främsta rummet torde under denna rubrik falla de ersättningar för utfört
institutionsarbete, som tidigare utgått ur det under allmänna läroverken uppförda
förslagsanslaget till diverse oförutsedda behov. För budgetåret 1939/40

Departe mentschefen.

60 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

beräknades för ändamålet ett belopp av 2 500 kronor. Med hänsyn till den
under en följd av år starkt inskränkta byggnadsverksamheten har posten sedermera
nedsatts. Redan innevarande läsår torde emellertid ett par läroverksbyggen
komma att fullbordas, och troligen kommer byggnadsverksamheten
på detta område att ytterligare stiga under de närmaste åren. Överstyrelsen
anser sig därför nu åter böra för ändamålet beräkna samma belopp som närmast
före kriget eller 2 500 kronor.

Sammanfattning.

Skolöverstyrelsens förslag innebär sammanfattningsvis, att till avlöningar
till icke-ordinarie personal för nästa budgetår skulle erfordras följande belopp,
nämligen för

Icke-ordinarie ämneslärare.......................... kronor 6 298 000

» » tecknings-, musik- och gymnastiklärare . . » 1 105 000

» » lärare i manlig slöjd .................. » 290 000

» » lärare i kvinnlig slöjd.................. » 252 000

» » lärare i hushållsgöromål................ » 115 000

» » övningsskollärare ..................... » 6 000

» » vaktmästare ......................... » 164 500

Heltidsanställda skolsköterskor....................... » 29 000

Särskilda ersättningar för vissa extra arbeten.......... » 2 500

Summa kronor 8 262 000.

Vid anslagsberäkningarna har hänsyn tagits till den ungefärliga inverkan
på läroverkens avlöningsanslag, som det fortsatta förstatligandet av kommunala
mellanskolor under nästa budgetår kan väntas medföra.

Skolöverstyrelsens beräkningar under icke-ordinarieposten utmynna i ett
anslagsbehov av 8 262 000 kronor, innebärande en ökning med 847 000 kronor.
Vad överstyrelsen i detta sammanhang förordat eller anfört har endast
givit mig anledning till följande erinringar eller uttalanden.

Jag erinrar, att jag redan under ett tidigare avsnitt förklarat mig icke
kunna biträda överstyrelsens förslag om viss medelsanvisning i syfte att möjliggöra
en ytterligare minskning av undervisningsskyldigheten för lärare, vilkens
tid i större utsträckning tages i anspråk för lärarkandidaters handledning.

Jag anser det lämpligt, att skolöverstyrelsen, såsom överstyrelsen föreslagit,
bemyndigas föreskriva, att undervisning i frivilligt ämne eller övningsämne
på praktisk linje icke skall anordnas, om antalet deltagare skulle vara
särskilt ringa.

Skolöverstyrelsen har räknat med att icke-ordinarie ämneslärare nästa budgetår
komma att bestrida en undervisning, uppgående till ett så stort timantal,
att för densamma skulle erfordras 700 lärare med full tjänstgöring.
Med hänsyn till att jag i det föregående förordat inrättande av ytterligare 50

Öl

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

ordinarie adjunktstjänster utöver de av överstyrelsen föreslagna men icke
ansett mig böra tillstyrka överstyrelsens förslag om återbesättande av en lektorstjänst
vid statens normalskola och om en minskning av provårshandledarnas
undervisningsskyldighet, kommer detta antal att minskas till (700 —
— 50 + 1 — 7 =) 644. Härigenom föranledes en minskning av det av överstyrelsen
beräknade anslagsbehovet med i runt tal 300 000 kronor.

Jag delar helt överstyrelsens uppfattning om den stora betydelse för en
förbättrad lärarrekrytering, som en reglerad befordringsgång för de ickeordinarie
ämneslärarna skulle äga. Särskilt angeläget synes vara att kunna
bereda extra ordinarie anställning även åt lärare, som icke genomgått provårsutbildning
men i övrigt fylla villkoren för erhållande av adjunktstjänst.
Statskontoret och allmänna lönenämnden, som i princip ställt sig välvilliga
till grundtankarna i överstyrelsens förslag, ha emellertid ansett, att frågan om
befordringsgångens närmare utformning bör hänskjutas till 1944 års personalutredning,
som har till uppgift att överväga motsvarande spörsmål för andra
yrkesgrupper. Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag för
egen del kommit till samma uppfattning som sistnämnda myndigheter. Jag
är därför icke nu beredd att upptaga överstyrelsens förslag till närmare prövning.
Jag hoppas dock, att det skall bliva möjligt att förelägga nästa års riksdag
förslag i ämnet. Såsom en provisorisk åtgärd för beredande av förbättrade
anställningsförhållanden för sådana lärare, vilka genomgått provår, torde
antalet extra ordinarie adjunktstjänster i lönegraden Eo21, för närvarande
350, böra ökas från och med nästa budgetår. Jag erinrar härvid om att i enlighet
med av innevarande års riksdag tidigare fattat beslut riksdagens medverkan
vid inrättandet av extra ordinarie tjänster från och med nästa budgetår
erfordras allenast i fråga om inrättande av dylika tjänster i högre lönegrad
än nuvarande 21 lönegraden. Vid mina beräkningar av medelsbehovet
under förevarande anslagspost för nästa budgetår räknar jag med ett från
350 till 475 ökat antal extra ordinarie adjunkter ävensom med en viss höjning
av antalet extra ordinarie ämneslärarinnetjänster.

Jag anser mig böra tillstyrka anvisande av medel till ytterligare 50 veckotimmar
undervisning i hållningsrättande gymnastik. I syfte att genom minskning
av gymnastikavdelningarnas storlek skapa bättre betingelser för gymnastikundervisningen
har överstyrelsen framlagt en plan, innebärande cn
ökning av antalet gymnastiktimmar vid de allmänna läroverken utöver den
rent automatiska ökningen på grund av högre elevantal med sammanlagt 900
veckotimmar under de närmaste tre budgetåren, varav 500 veckotimmar
skulle falla å nästa budgetår och 200 timmar å ett vart av budgetåren
1948/49 och 1949/50. överstyrelsen har emellertid samtidigt framhållit,
alt överstyrelsen icke vore övertygad om att de timmar, som därigenom tillfördes
läroverken, med hänsyn till bristen på lokaler och lärarkrafter verkligen
komme de läroverk till godo, diir en förstärkning i och för sig vore mest
önskvärd. Då jag finner dessa överstyrelsens betänkligheter berättigade, är

62

Kungl. Maj ds proposition nr 151.

jag icke beredd att nu förorda förslaget i hela dess vidd. En viss ökning av
det till läroverkens förfogande stående timantalet i gymnastik torde emellertid
under alla omständigheter vara önskvärd, varför jag vill på så sätt tillmötesgå
överstyrelsens önskemål härutinnan, att jag förordar, att medel för nästa
budgetår anvisas för ytterligare 250 veckotimmar utöver den rent automatiska
ökningen. Den sålunda förordade förstärkningen synes i första hand
böra utnyttjas för ett avskaffande av de blandade gymnastikavdelningarna
å högre åldersstadier än klass l3. Vid bifall till detta mitt förslag minskas
medelsbehovet i förhållande till överstyrelsens beräkningar med i runt tal
50 000 kronor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har motsvarande förslag
till gymnastikundervisningens befrämjande framlagts även beträffande de
högre kommunala läroanstalterna. Av nyss anförda skäl inskränker jag mig
även i detta hänseende till att förorda viss ökning av timantalet för nästa
budgetår, nämligen för de kommunala flickskolorna med 28 timmar, för de
kommunala mellanskolorna med 25 timmar, för de praktiska mellanskolorna
med 3 timmar och för de högre folkskolorna med 12 timmar utöver
den automatiska ökningen.

Den föreslagna ökningen av anslagsmedlen till musikundervisningen,
motsvarande ytterligare 100 veckotimmar, finner jag motiverad och tillstyrker
därför densamma.

1941 års lärarlönesakkunniga ha nyligen avgivit betänkande med förslag
till lönereglering för övningslärare. I avvaktan på ställningstagandet till
detta förslag är jag icke beredd att tillstyrka det nu ånyo framförda förslaget
om inrättande av 12 extra ordinarie lärarbefattningar i manlig slöjd.
En minskning av anslagsbehovet med omkring 2 000 kronor uppkommer
härigenom.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts vill jag icke motsätta mig att medel
ånyo anvisas till undervisning i frivillig kvinnlig slöjd. Medel torde böra
beräknas för 50 veckotimmar.

I samband med anslagsberäkningarna under ordinarieposten har jag räknat
med att flertalet av de föreslagna nya ordinarie befattningarna icke
skulle kunna tillsättas förrän i medeltal halva budgetåret förflutit, varför
medelsbehovet under ordinarieposten ansetts kunna reduceras med i runt
tal 700 000 kronor. Detta medför emellertid ett ökat medelsbehov under
icke-ordinarieposten, vilket torde kunna beräknas till 500 000 kronor.

De 9 heltidsanställda skolsköterskorna, vilka för närvarande äro placerade
i lönegraden Eo 7, torde med hänsyn till riksdagens tidigare i år fattade
beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag rörande löneställningen för viss
statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. in. böra uppflyttas i lönegraden
Eo 8.

I övrigt ha överstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning
till erinran. Icke-ordinarieposten hade sålunda vid oförändrade avlönings -

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

förhållanden och med bortseende från den förordade ökningen av antalet
extra ordinarie adjunktstjänster och uppflyttningen av skolsköterskorna i
högre lönegrad bort uppföras med (8 262 000 — 300 000 — 50 000 —
— 2 000 -|- 500 000 =) 8 4-10 000 kronor, innebärande en höjning med
995 000 kronor. Den allmänna löneregleringen, vilken som förut nämnts
icke berör övningslärarna, ökningen av antalet extra ordinarie adjunktstjänster
och uppflyttningen av skolsköterskebefattningarna i högre lönegrad
föranleda en ytterligare ökning av icke-ordinarieposten med 4 463 000
lcronor till 12 873 000 kronor.

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.

Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 4 534 300 kronor. För
nästa budgetår torde den böra beräknas till 3 325 000 kronor (— 1 209 300
kronor).

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda
uppbördsmedel till ett belopp av 926 600 kronor. Någon ändring av detta
belopp ifrågasätter jag icke.

f) Sammanfattning och hemställan.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär, att anslaget till Allmänna
läroverken: Avlöningar för nästa budgetår skulle uppföras med
(36 550 000 + 899 600 + 12 873 000 + 3 325 000 — 926 600 =) 52 721 000
kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 18 186 000 kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att nya elementarskolans i Stockholm gymnasium
och en 4-årig latingymnasielinje vid högre allmänna
läroverket i Bromma skola avvecklas samt att i stället
samrealskolorna i Enskede och Ängby skola utbyggas till
högre allmänna läroverk, omfattande, förutom nu befintliga
realskollinjer, vartdera en 4-årig latin- och en 4-årig realgymnasielinje;
skolande nämnda organisationsändringar ske
successivt från och med budgetåret 1947/48 eller den senare
tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer, allt under villkor att
Stockholms stad åtager sig ej mindre att tillhandahålla för
ifrågavarande nya läroverk erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor
eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig
vaktmästarpersonal än även bevilja ett engångsanslag
av minst 5 000 kronor till komplettering av undervisningsmaterielen
och utvidgning av biblioteket vid högre
allmänna läroverket i Enskede;

64

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151.

2. besluta att vid samrealskolan i Piteå skall från och
med budgetåret 1947/48 eller den senare tidpunkt, Kungl.
Maj:t bestämmer, successivt inrättas en 4-årig realskollinje
i stället för den tredje, ofullständiga parallellinjen av den
5-årig realskolan;

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1947/48, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för de allmänna läroverken,
vilka föranledas av vad jag i det föregående anfört;

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret
1947/48, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid allmänt läroverk skall tillsättas, besluta,
huruvida befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 36 550 000

2. Arvoden och särskilda örsättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga . . kronor 450

b) Arvoden åt tillsyns lärare

.......... >

c) Personliga tilläggs arvoden

åt första
lärarinnor....... »

d) Arvoden åt skollä kare

m. m., förslagsvis
............ »

e) Arvoden åt bibliotekarier
......... »

f) Arvoden åt sekreterare
m. m...... »

g) Särskilda arvoden
vid provårsläroverk »

12 250

600

325 000
108 700
213 400
221 400

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

h) Särskilda arvoden

vid statens aftonskola
............ kronor 6100

i) Arvode åt biträdande
föreståndarinna » 1 200

j) Personlig lönefyllnad
åt vissa rekto rer.

........... *_IQ 500 kronor 899 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............. » 12 873 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 3 325 000

Summa kronor 53 647 600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms
stad........kronor 15 000

2. Av kommuner och lärare
erlagda hyresersättningar
och hyror »

3. Avkastning av donationer
från kronan

m. m............. »

4. Av vaktmästare er lagda

hyror samt ersättning
för bränsle
och lyse.......... »

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor
till vaktmästarpersonalens
avlöning .... »

274 000

37 600

120 000

480 000 kronor 926 600

Nettoutgift kronor 52 721 000;

6. bemyndiga Kungl. Maj:t att förordna om de avvikelser
från personalförteckningen och de överskridanden av
maximerade poster i avlöningsstaten, som föranledas av den
fortsatta ombildningen av kommunala mellanskolor till
samrealskolor;

7. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 52 721 000.

Bihang till riksdagens ■protokoll 1917. 1 samt Nr 151.

5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

II. Anslag till Kommunala läroverk: Understöd
åt vissa kommunala gymnasier m. m.

Under rubriken Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala
gymnasier är å riksstaten för innevarande budgetår uppfört ett anslag av
30 000 kronor, varav 15 000 kronor beräknats för vartdera kommunala
gymnasiet i Arvika och Söderhamn.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt
om oförändrad medelsanvisning under förevarande anslag.

Stadsfullmäktige i Arvika ha i skrivelse den 8 november 1946 anhållit
om höjning av understödet till gymnasiet därstädes till 30 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra mot ökat statsbidrag
till Arvika-gymnasiet.

I detta sammanhang torde jag få anmäla uppkommen fråga om statsbidrag
till en med kommunala flickskolan i Karlstad
förenad realskollinje.

Frågan om realskolutbildning för den kvinnliga ungdomen i Karlstad
var föremål för övervägande i samband med 1927 års riksdags beslut om
upprättande av högre allmänna läroverk för flickor i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Hälsingborg, varvid riksdagen uttalade såsom sin åsikt, att även
i övriga städer, där högre allmänna läroverks lärjungeantal ej medgåve
deras ombildning till samläroverk, borde upprättas särskilda högre allmänna
läroverk för flickor. I propositionen 1929: 86 föreslog Kungl. Maj:t
upprättande av ett högre allmänt läroverk för flickor i Karlstad från och
med den 1 juli 1932. Framställningen avslogs av riksdagen, som samtidigt
begärde förnyad utredning rörande behovet av högre allmänt läroverk för
flickor. En sådan utredning utfördes av 1927 års skolsakkunniga, vilka i ett
den 30 november 1929 dagtecknat betänkande föreslogo upprättande i
Karlstad av en särskild enkellinjig flickrealskola med dubbel anknytning
till folkskolan. Skolan skulle vid behov kunna ombildas till samrealskola.
Gymnasiet i Karlstad, vilket tidigare, i den mån plats funnits, varit öppet
för flickor, skulle ombildas till samgymnasium. Kungl. Maj:t föreläde icke
1930 års riksdag något förslag i fråga om flickornas skolutbildning i Karlstad,
men riksdagen, som i anledning av motioner gjorde ett uttalande i
ämnet, fann det ingalunda uteslutet, att det såväl ur statens som stadens
synpunkt kunde te sig mest fördelaktigt att tillgodose det obestridliga behovet
av utbildningsmöjlighet till realexamen för kvinnlig ungdom i Karlstad
m. fl. städer genom högre allmänna läroverkets ombildning till samläroverk.
Riksdagen ansåg dock, att klarhet i detta avseende icke kunde
vinnas, förrän någon tids ytterligare erfarenhet förelåge. Genom Kungl.

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Maj:ts beslut den 16 april 1931 föreskrevs, att gymnasiet vid högre allmänna
läroverket i Karlstad skulle från och med läsåret 1931/32 successivt
ombildas till samgymnasium, medan alltså realskolan alltjämt skulle stå
öppen endast för gossar.

Härigenom voro flickorna för erhållande av högre skolutbildning i första
hand hänvisade till den privata statsunderstödda flickskolan i Karlstad
(Karlstads elementarläroverk för flickor). För att underlätta övergången
från denna till gymnasiet anordnades vid skolan till en början särskilda
övergångskurser i vissa ämnen, knutna till den ordinarie undervisningen i
flickskolans klasser. Denna anordning visade sig emellertid medföra så stark
arbetsbelastning för de lärjungar, som begagnade sig därav, att skolstyrelsen
fann sig föranlåten att i stället upprätta en särskild s. k. realskollinje,
byggd på flickskolans klass 27 och avsedd att efter 3 år leda till realexamen
samt så anordnad, att övergång möjliggjordes från dess näst
högsta klass till det fyraåriga gymnasiets första ring. Statsunderstöd utverkades
åt denna realskollinje år 1932; rätt att anställa realexamen åtnjuter
skolan från och med läsåret 1937/38. Genom denna anordning har
möjlighet öppnats för flickor att på 5 år efter 4-årig folkskola avlägga
realexamen. Anordningen har ansetts innebära påtagliga fördelar för den
kvinnliga ungdomen i Karlstad och tillvunnit sig sådan anslutning, att
under läsåret 1945/46 29 flickor undervisades i linjens lägsta klass. Flertalet
flickor välja dock alltjämt den utbildningsväg, som leder till s. k. normalskolekompetens.
I flickskolans klasser 37 och 3°, parallellklasserna till
förutnämnda klass å realskollinjen, undervisades sålunda 63 flickor. Totalantalet
lärjungar i flickskolan var nyssnämnda läsår 516, därav 80 på
realskollinjen.

I skrivelse den 21 december 1938 anhöllo stadsfullmäktige i Karlstad,
att Kungl. Maj:t antingen ville medgiva sådan tolkning av § 11 mom. 9
stadgan för kommunala flickskolor, att det högre elementarläroverket för
flickor kunde ombildas till kommunal flickskola, kombinerad med en statsunderstödd
3-årig realskollinje, anordnad som försökslinje tills vidare, eller,
om sådan tolkning icke vore möjlig, hos riksdagen göra framställning i
ämnet.

I § 11 mom. 9 stadgan för kommunala flickskolor föreskrives, att i syfte
att för de lärjungar vid skolan, som avse att övergå till första ringen av
4-årigt eller 3-årigt gymnasium, underlätta dylik övergång skola, på sätt i
skolans reglemente och kursplan närmare bestämmes, särskilda anordningar
vidtagas.

I utlåtande den 13 mars 1939 tillstyrkte skolöverstyrelsen elementarläroverkets
för flickor ombildning till kommunal flickskola men ansåg den
ifrågasatta tolkningen av § 11 mom. 9 stadgan för kommunala flickskolor
icke möjlig. Det syntes obestridligt, att ifrågavarande realskollinje tjänade

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ett långt vidare syfte än i nämnda stadgande förutsatta över gångsanordningar,
vilka i regel bestode däri, att i klasserna 57 och 67 respektive 46
och 5Ö samt i något fall även i klass 47 respektive 3° inlades ett antal lektioner,
högst fem, för de flickors räkning, som ville övergå till gymnasium.
Den ifrågasatta realskollinjen syntes snarare böra jämställas med den
5-åriga realskolan, såväl vad undervisningens anordning som arbetstakten
och studiemålet beträffade. Med hänsyn härtill och under framhållande
av den kommunala flickskolans karaktär av examensfri skolform ansåg sig
överstyrelsen icke heller kunna tillstyrka det alternativa förslaget om en
framställning till riksdagen, att staden måtte erhålla rätt att med en eventuell
kommunal flickskola förena en försökslinje av här avsett slag. Överstyrelsen
erinrade, att en möjlighet att sörja för flickornas utbildning till
realexamen vore att upprätta en kommunal mellanskola för flickor och att
en viss samorganisation mellan kommunal flickskola och kommunal mellanskola
vore genomförbar och även hade genomförts i Lund. Överstyrelsen
ifrågasatte även ombildning av gossrealskolan vid högre allmänna läroverket
i Karlstad till samrealskola. Med hänsyn emellertid till det redan
förut stora elevantalet vid läroverket och de otillräckliga lokalerna syntes
tills vidare endast den 4-åriga realskolan kunna öppnas för kvinnliga lärjungar.
Överstyrelsen erinrade vidare i detta sammanhang om att övergången
till gymnasium från en kommunal flickskola ställde sig betydho-t
enklare än från den privata flickskolan.

Statskontoret fann i likhet med överstyrelsen skäl ej föreligga för den
av stadsfullmäktige föreslagna omorganisationen av Karlstads högre elementarläroverk
för flickor. Ämbetsverket förordade i stället för sin del upprättandet
av en kommunal mellanskola för flickor, samorganiserad med en
kommunal flickskola.

Sedan ärendet på stadens begäran vilat under de första krigsåren hemställde
stadsfullmäktige i skrivelse den 5 januari 1942, att frågan åter måtte
upptagas till prövning och lösas i enlighet med stadsfullmäktiges tidigare
gjorda framställning, varvid tillika framhölls, att staden på grund av dess
ansträngda ekonomiska ställning torde bli nödsakad nedlägga realskollinjen,
därest densamma icke skulle kunna kombineras med en kommunal
flickskola.

I förnyat utlåtande den 21 december 1942 hänvisade skolöverstyrelsen
till sin tidigare angivna principiella ståndpunkt. Tillika framhöll överstyrelsen,
att en från den kommunala flickskolan fristående enskild realskollinje
enligt de för statsunderstöd till privatläroverk gällande bestämmelserna
måste omfatta minst fyra årsklasser för att komma i åtnjutande av
dylikt understöd. Däremot syntes, framhöll överstyrelsen, något hinder
icke möta mot att en 3-årig realskollinje som den föreslagna och redan
befintliga dreves utan statsbidrag. Överstyrelsen erinrade om att en sådan
anordning vidtagits i Uppsala.

69

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Sedan stadsfullmäktige sedermera i skrivelse den 23 mars 1943 anhållit,
att Kungl. Maj:t, därest stadens framställning icke kunde i sin helhet
bifallas, i vart fall ville medgiva ombildande av flickläroverket till kommunal
flickskola med tillstånd för staden att utan särskild kostnad för
statsverket kombinera denna med en 3-årig realskollinje, erkände Kungl.
Maj:t genom beslut den 21 maj 1945 flickläroverket såsom kommunal
flickskola och fann hinder ej möta mot den föreslagna kombinationen.

Nu har styrelsen för kommunala flickskolan i Karlstad i skrivelse den 17
juni 1946 anhållit om statsbidrag med största möjliga belopp för den med
kommunala flickskolan kombinerade realskollinjen. I skrivelsen framhålles,
att stadens kostnader för realskollinjen äro ganska avsevärda. Vidare vore
ett stort antal av realskolans elever bosatta i andra kommuner (år 1945
26,2 procent av hela antalet). Det syntes därför skäligt, att statsbidrag
lämnades till realskollinjen, åtminstone tills frågan om flickornas realskolstudier
i Karlstad kunde lösas på ett tillfredsställande sätt.

Skolöverstyrelsen har under hänvisning till sina tidigare utlåtanden i
ärendet alltjämt funnit samma skäl föreligga för att avstyrka framställningen
om statsbidrag till en med kommunal flickskola förbunden enskild
realskollinje.

Statskontoret, som icke heller funnit ett ändrat ståndpunktstagande
motiverat, avstyrker bifall till framställningen.

Såsom redan i ett föregående avsnitt erinrats, beslöts av 1946 års riksdag
såsom en provisorisk anordning i avvaktan på en slutlig lösning av gymnasiefrågan
i Arvika och Söderhamn en höjning av de till därvarande
kommunala gymnasier utgående statsunderstöden från 6 000 kronor
till 15 000 kronor för vartdera gymnasiet. Då det synes sannolikt, att
statsmakterna med hänsyn till de starka skäl, som i nämnda sammanhang
ansågos tala för inrättande av statliga gymnasier i nämnda städer, skulle
fattat beslut i sådan riktning, därest ej det pågående utredningsarbetet på
skolväsendets område tvingat till skärpt återhållsamhet i fråga om mera
betydande ändringar av läroverksorganisationen, synes det skäligt, att staten
för nästa budgetår åtager sig att bestrida ytterligare en del av de kostnader,
ifrågavarande båda städer ha att vidkännas för upprätthållande av
sina kommunala gymnasier. Kommunernas bruttokostnader för avlöningar
kunna enligt vad jag under hand inhämtat beräknas till i runt tal 52 000
kronor för Arvika-gymnasiet och i runt tal 47 000 kronor för Söderhamnsgymnasiet.
Av dessa kostnader beräknas 7 000 kronor i Arvika och 12 000
kronor i Söderhamn täckas medelst terminsavgifter till kommunen. Jag förordar
att statsunderstödet till vartdera gymnasiet höjes med 15 000 kronor
till 30 000 kronor.

I det föregående har jag vidare förordat, att statsunderstöd måtte beviljas
även till de kommunala gymnasierna i Kiruna och Karls -

Departe mentschefen.

70

Kungl. Maj:ts yr o-position nr 151.

hamn. Beträffande storleken av dessa understöd vill jag erinra, att det
kommunala gymnasiet i Kiruna omfattar både latin- och reallinje, medan
gymnasiet i Karlshamn i likhet med gymnasierna i Arvika och Söderhamn
är organiserat endast med realgymnasium. Det synes därför rimligt, att
Kiruna redan från början kommer i åtnjutande av ett högre bidrag ån
Karlshamn. Enligt inhämtade uppgifter beräknas kommunernas bruttokostnader
för avlöningar nästa budgetår komma att uppgå till omkring
90 000 kronor vid gymnasiet i Kiruna och omkring 56 000 kronor vid gymnasiet
i Karlshamn. I terminsavgifter till kommunen beräknas i Karlshamn
inflyta 10 000 kronor, medan i Kiruna gymnasieeleverna äro befriade från
sådana avgifter. Jag förordar att bidraget för nästa budgetår bestämmes
till 30 000 kronor för Kiruna och 15 000 kronor för Karlshamn.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag under punkten 154 i årets
åttonde huvudtitel förordat avskaffande med utgången av innevarande budgetår
av de vid allmänna läroverken utgående terminsavgifterna till statsverket.
Det torde få förutsättas, att vid bifall till vad jag förordat de
minskade kommunala kostnaderna för vissa gymnasier även komma eleverna
till godo i form av lägre terminsavgifter.

Vid genomförandet av 1927 års läroverksreform nödgades man i vissa
större städer med hänsyn till de befintliga läroverkens redan förut stora
elevantal förbehålla realskolan endast för gossar. I den mån särskilda
högre allmänna läroverk för flickor samtidigt icke kommo till stånd
— såsom t. ex. i Norrköping, Linköping, Uppsala, Jönköping, Karlstad
och Västerås — kommo därför möjligheter att saknas för den
kvinnliga ungdomen å ifrågavarande orter att idka realskolstudier.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har man i Karlstad
sedan många år tillbaka sökt fylla denna lucka i utbildningsmöjligheterna
genom att vid den kommunala flickskolan (tidigare elementarläroverket för
flickor) inrättats en 3-årig realskollinje, byggd på klass 27 respektive l''; i
flickskolan och efter tre år förande fram till realexamen. Kostnaderna för
linjen ha hittills helt bekostats av staden. Vid det pågående utredningsarbetet
rörande skolväsendets framtida utformning komma givetvis luckor
i läroverksorganisationen av denna och liknande art att bli föremål för
uppmärksamhet. I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet är jag helt
naturligt icke beredd att föreslå några mer genomgripande organisatoriska
förändringar i läroverksorganisationen. Jag anser emellertid med hänsyn till
de särskilda omständigheterna i nu förevarande fall skäligt, att läroverkskommunen
i någon form erhåller statsbidrag för upprätthållande av ifrågavarande
läroverkslinje.

Jag delar överstyrelsens uppfattning, att linjen ifråga icke kan anses falla
inom ramen för sådana övergångsanordningar, som avses i § 11 mom. 9
stadgan för kommunala flickskolor, och att statsbidrag fördenskull icke

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

torde kunna utgå enligt för dessa anstalter gällande grunder. Icke heller
synes, såsom överstyrelsen likaledes framhållit, bidrag kunna utgå med
tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen den 29 oktober 1909 angående
avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt
angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. Under sådana förhållanden
synes det statliga understödet böra ges formen av ett visst bestämt
bidragsbelopp i likhet med vad som för närvarande är fallet beträffande
vissa kommunala gymnasier. Enligt vad jag under hand gjort mig underrättad
om, beräknas stadens kostnader för avlöningar vid den 3-åriga
realskollinjen nästa budgetår uppgå till i runt tal 30 000 kronor. Jag vill
såsom skäligt statsbidragsbelopp föreslå 20 000 kronor. Bidraget torde
lämpligen böra utgå från förevarande anslag, vilket till följd härav torde
böra erhålla den ändrade rubrik, som i det följande angives.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat torde alltså anslaget böra uppföras
med (30 000 + 30 000 + 30 000 + 15 000 + 20 000 =) 125 000
kronor.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla en framställning från rektor
vid Göteborgs högre samskola, vari hemställes, att statsbidrag enligt
gällande grunder för bidrag till lärarpersonalens avlöning vid enskilda läroanstalter
måtte få utgå även för det ökade antal veckotimmar, som uppstode
vid genomförandet av vissa undervisningsförsök vid läroanstalten.
Dessa försök — som syfta till att ersätta den nuvarande undervisningsmetoden
med dagliga förhör med genomgång av längre partier av kursen
och samlade förhör, varigenom eleverna givas tillfälle till ett friare studiesätt
— innebära, att under vissa lektioner i ämnen, där mer än 12 elever
deltaga i undervisningen, varje klassavdelning delas i två grupper, vilka
alternera varannan vecka. Under innevarande läsår, då försök av angivet
slag igångsatts i tredje ringarna av läroverket, har härigenom uppstått en
ökning av antalet veckotimmar med 19, motsvarande en kostnad för statsverket
av i runt tal 2 800 kronor.

Jag vill för egen del framhålla, att angivna försök kunna bli av stort
värde för de fortsatta diskussionerna rörande gymnasiets undervisningsoch
arbetssätt. Jag finner det önskvärt, att försöksverksamheten fortsättes
jämväl under nästa läsår, varvid den skulle komma att omfatta ännu eu
årsklass. Det synes skäligt, att staten bidrager till bestridandet av de merkostnader,
som ifrågavarande försök medför. Enär emellertid gällande grunder
för statsbidrag till lärarpersonalens avlöning vid enskilda läroanstalter
knappast torde medgiva, att understöd utgår för eu kostnadsökning av nu
ifrågavarande slag, synes frågan härom böra underställas riksdagens prövning.
Därest riksdagen icke framställer erinran häremot, torde alltså för
innevarande och niista budgetår statsunderstöd enligt eljest gällande grun -

Departe mentschefen.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

der få utgå till de merkostnader för avlönande av lärare, vilka föranledas
av försöksverksamheten. Utgifterna för statsverket komma att belasta förslagsvis
betecknade anslagsposter och anslag av förslagsanslags natur.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala
gymnasier m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa ett
anslag av............................kronor 125 000.

III. Förslagsanslaget till Statens skolköksseminarium
och hushållsskola: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 98 400 kronor
och disponeras på sätt framgår av statsliggaren sid. 631 f.

Skolöverstyrelsen har vid tillämpning av nuvarande avlöningsbestämmelser
räknat med oförändrat anslagsbehov för nästa budgetår.

Jag ifrågasätter endast sådana ändringar beträffande före varande anslag,
som föranledas av nya avlöningsbestämmelser.

Ur ordinarieposten bestridas för närvarande avlöningar åt 5 lärarinnor i
hushållsgöromål i lönegraden A 19 samt 1 lärarinna i kvinnlig slöjd i lönegraden
A 16. Såsom under För flera huvudtitlar gemensamma frågor anförts,
komma vissa lärare i övningsämnen vid statliga och kommunala
skolor att kvarstå på äldre avlöningsbestämmelser även under nästa budgetår
i avvaktan på ställningstagandet till det nyligen framlagda förslaget
till lönereglering för övningslärare. Då till denna kategori torde böra hänföras
även lärarna i övningsämnen vid statens skolköksseminarium och hushållsskola,
torde ordinarieposten böra uppföras med oförändrat belopp, 45 400
kronor.

Ej heller beträffande arvodesposten, nu 2 200 kronor, ifrågasätter jag
någon ändring.

Icke-ordinarieposten torde böra uppräknas med It 000 kronor till 51 000
kronor. Därvid har hänsyn tagits dels till den allmänna löneregleringens
inverkan beträffande viss icke-ordinarie personal dels ock till den höjning
av vissa timlärararvoden, som kan bli en följd av pågående utredning
rörande avlöningsförmånerna till timlärare vid de t civila undervisningsväsendet
och inom försvaret.

Anslagsposten till rörligt tillägg slutligen torde kunna minskas med 800
kronor till 10 000 kronor.

73

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Anslaget i sin helhet torde alltså för nästa budgetår böra uppföras med
(45 400 -f- 2 200 -f- 51 000 + 10 000 —) 108 600 kronor, innebärande en
höjning med 10 200 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för statens skolköksseminarium
och hushållsskola, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................kronor 45 400

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t . . » 2 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ................... » 51 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . . ......... » 10 000

Summa kronor 108 600;

dels ock till Statens skolköksseminarium och hushållsskola:
Avlöningar för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av........................kronor 108 600.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

IV. Förslagsanslag till centralnämnden för
skolungdomsutbytet med utlandet.

Jag kommer att i detta sammanhang upptaga till behandling, dels frågan
om skolungdomsutbytet med utlandet, dels ock frågan om lärjungebrevväxlingen
med utlandet.

Skolungdomsutbytet.

Med bifall till i propositionen 1938: 91 framlagt förslag anvisade riksdagen
för budgetåret 1938/39 för ifrågavarande ändamål ett förslagsanslag
av 1 000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 juni 1938 inrättades
från och med den 1 juli 1938 en centralnämnd för skolungdomsutbytet
med utlandet. Till ledamöter i densamma tills vidare till och med den 30
juni 1941 förordnades nuvarande t. f. generaldirektören Karl Kärre, ordförande,
läroverksadjunkten B. J. H. Gejrot, docenten K. L. Granberg,
ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. lektorn O. U. B. Olsson och
ämneslärarinnan Margareta Söderlund. Ifrågavarande förordnanden ha sedermera
förlängts, senast genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 juli 1944 tills
vidare till och med den 30 juni 1947. Enligt den för nämnden den 31 mars
1939 fastställda instruktionen åligger det nämnden att planlägga och organisera
Sveriges skolungdomsutbyte med utlandet samt utöva ledningen av
detsamma. Uppmärksamhet bör jämväl, i den mån så är möjligt, ägnas åt
andra former för förbindelse mellan svensk och utländsk skolungdom, särskilt
i sådana fall, då ett utbyte i egentlig mening visar sig svårt eller
omöjligt att åstadkomma. — Anslaget var även för budgetåret 1939/40
uppfört med 1 000 kronor men har därefter varit indraget.

I skrivelse den 30 augusti 1946 har centralnämnden — under framhållande
att den under kriget avbrutna utbytesverksamheten i begränsad utsträckning
redan återupptagits och under nästa år kunde väntas åter uppnå
en relativt stor omfattning — anhållit om anvisande för nästa budgetår
av ett anslag av 15 000 kronor, varav 5 000 kronor vore avsedda för stipendier
åt mindre bemedlade deltagare i utbytet. Inledningsvis lämnar
nämnden vissa uppgifter rörande omfattningen av skolungdomsutbytet
före kriget (år 1939):

med Tyskland: s. k. familjeutbyte, d. v. s. gästutbyte av svensk elev
med tysk i 588 fall;

inackordering i tysk familj eller mottagande av tysk elev i svensk familj
utan utbyte i 207 fall;

med England: familjeutbyte i 35 fall;

inackordering i engelsk familj i 102 fall;

svensk-engelskt gymnastikläger för gossar i Sigtuna i 22 fall;

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

med Frankrike: placering i fransk internatskola utan utbyte i 106 fall;

inackordering i fransk familj i 51 fall;

med Belgien: inackordering i belgisk familj i 1 fall;

med Holland: familjeutbyte i 12 fall;

med Danmark: familjeutbyte i 31 fall;

med Norge: familjeutbyte i 7 fall;

med Finland: familjeutbyte i 35 fall;

inackordering i familj i 7 fall.

Sammanlagt deltogo alltså 1939 1 204 svenska skolungdomar i den ena
eller andra formen av utbyte eller genom centralnämnden förmedlad utomlandsvistelse.
I mer än 700 fall var det fråga om familjeutbyte, i omkring
370 fall om inackordering i utländska hem med jämnårig ungdom, i 106 fall
om placering i utländska (franska) internatskolor och i omkring 20 fall
om deltagande i ungdomsläger.

Efter att ha erinrat om att utbytesverksamheten under krigsåren, frånsett
ett mindre svensk-finskt utbyte sommaren 1941, av naturliga skäl helt
legat nere, har nämnden beträffande det efter kriget återupptagna
arbetet anfört i huvudsak följande.

Ett utbyte kom i begränsad utsträckning till stånd redan sommaren
1946. Ansträngningarna inriktades i främsta rummet på England och
Frankrike. Under år 1946 visade det sig icke möjligt att få något utbyte i
egentlig mening till stånd, då man utomlands av flera skäl icke fann det
lämpligt att nämnda år mottaga svensk skolungdom. Det enda land, dit
svenska skolungdomar sänts år 1946 har varit Irland, som för inackordering
i irländska familjer mottagit 14 gossar. Däremot ha läger anordnats
på svensk mark för svensk och engelsk ungdom, ett gossläger i Sigtuna
och ett flickläger i Viggbyholm, i vilka sammanlagt omkring 45 svenska
skolungdomar deltagit. Slutligen har centralnämnden placerat 27 franska
skolungdomar, därav 26 flickor och 1 gosse, i svenska hem. Genom beslut
den 16 augusti 1946 har Kungl. Maj:t medgivit, att centralnämnden må
av sina överskottsmedel använda högst 8 000 kronor för sin verksamhet
sommaren 1946.

Beträffande det planerade skolungdomsutbytet under år 1947 anför centralnämnden: Centralnämnden

beräknar en avsevärd utökning av utbytesverksamheten
år 1947 jämfört med år 1946, dock utan att den på något sätt kan komma
upp till den omfattning, som den hade före kriget. Detta är uteslutet, så
länge något utbyte med Tyskland icke kan komma i fråga.

Centralnämnden inriktade sig från början mycket starkt på. att få till
stånd ett utbyte även med engelsk- och franskspråkiga länder samt jämväl
med sådana länder, där de språkliga vinsterna av utbytet blevo av mera
sekundär betydelse. Här mötte emellertid stora svårigheter av olika slag.
När det giillde länder med andra modersmål än engelska, franska och
tyska, visade sig de svenska föräldrarna mycket litet intresserade, och trots
propaganda för ett utbyte med de skandinaviska liinderna och Holland
ha endast få svenska deltagare anmält sig härtill.

Däremot har efterfrågan på utbytesmöjligheter med England och Frankrike
varit stor. Här ha svårigheterna i stället mött på den utländska sidan.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I detta läge har centralnämnden därför i första hand måst inrikta sig på
att söka skapa intresse i länderna ifråga för skolungdomsutbyte med
Sverige. För Frankrikes vidkommande har det hittills icke gått att få till
stånd något utbyte i egentlig mening: man har på den franska sidan funnit
det för kostsamt, då språkliga vinster ej kunnat göras och då ungdomar
i skolåldern icke ansetts kunna draga den nytta i andra studieavseenden
av en vistelse i Sverige, som man ansett att t. ex. universitetsungdom skulle
kunnat göra. I stället har man där erbjudit oss möjlighet att på förmånliga
villkor få sända svenska ungdomar till franska internatskolor under de
sista fem veckorna av läsåret, vilka infalla under ferietid i Sverige. Denna
möjlighet har av centralnämnden utnyttjats och vunnit livlig anslutning
från de svenska föräldrarnas sida liksom den blivit högt uppskattad av
deltagarna. År 1946 var man dock icke beredd att mottaga utländska ungdomar
i de franska skolorna. För sommaren 1947 har centralnämnden
emellertid vissa förhoppningar om att få till stånd ett verkligt skolungdomsutbyte
med Frankrike liksom man i Belgien är intresserad av ett
svenskt utbyte. Ett sådant har tidigare förekommit.

Vad England beträffar, har centralnämnden alltifrån början gjort särskilda
ansträngningar för att hos de engelska lärarorganisationerna, vilka
där handha skolungdomsutbytet, väcka intresse för ett utbyte med Sverige,
och icke minst genom personliga förbindelser har detta också lyckats i
icke ringa utsträckning, ehuru ett utbyte av avsevärt ökad omfattning
här framstår som synnerligen önskvärt. Allteftersom engelska blir begynnelsespråk
och huvudspråk i de svenska skolorna, kan efterfrågan på utbvtesresor
till England beräknas bli större. Men här liksom i fråga om det
franska utbytet möta stora svårigheter för den av svenska föräldrar mest
önskade utbytesformen, det direkta familjeutbytet: ferietiden sammanfaller
icke, resorna äro jämförelsevis dyra och möjligheterna till gruppförläggning
å båtarna — den i kostnadsavseende enda möjliga formen — begränsade
och nödvändiggöra en mycket tidig biljettrekvisition. Ä engelsk sida ställas
vidare krav på ett sammanhållande av de engelska ungdomarna till lokala
gruppenheter.

Dessa och andra omständigheter göra ingående underhandlingar nödvändiga
med de engelska skolor och lärare, som kunna befinnas villiga att å
sin sida ordna ett svenskt utbyte. En broschyr på engelska behöver också
utarbetas och tillställas ett antal skolor i England. Centralnämnden har
dock efter senaste sommars engelska lägerverksamhet grundad anledning
hoppas på en ökad goodwill för svensk-engelskt skolungdomsutbyte och
finner det efter sina samråd med bland annat de engelska ledarna icke uteslutet
att till följande sommar kunna sammanföra svensk och engelsk skolungdom
i den utsträckning, som tillgången till gruppförläggning å båtarna
över huvud taget gör möjlig.

För år 1947 räknar centralnämnden sålunda med ett icke särskilt stort
men dock avsevärt utökat utbyte med England i olika former, vidare med
Irland och eventuellt Skottland, med Frankrike, Belgien och Holland. Centralnämnden
ämnar också ånyo undersöka möjligheterna av ett utbyte
med Schweiz, med vilket land ett utbyte av många skäl skulle ur svensk
synpunkt vara synnerligen lämpligt och önskvärt, men vågar tills vidare
icke göra något uttalande om möjligheterna därvidlag.

Däremot anser sig centralnämnden böra för sin del avstå från det nordiska
utbytet, enär detta redan nu huvudsakligen handhades av föreningen

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Norden med dess särskilda skolresetjänst under samarbete med Reso. Då
anmälningarna till deltagande i det internordiska utbytet vore mycket få,
och då detta utbyte icke under några förhållanden kunde belastas med
nämnvärda anmälningsavgifter, bleve det icke heller möjligt för centralnämnden
att utan särskilda anslag till denna gren av verksamheten organisera
ett sådant utbyte. Centralnämnden föreslår därför, att det internordiska
utbytet för framtiden hänskjutes till föreningen Norden och dess
skolresetjänst under samarbete med Reso.

Beträffande den ekonomiska sidan av centralnämndens
verksamhet framhåller nämnden, att läget blivit i grund förändrat genom
bortfallandet av utbytet med Tyskland samt anför vidare följande.

Det var detta jämförelsevis lättorganiserade och mycket omfattande utbyte,
som ekonomiskt uppbar hela den tidigare verksamheten och som åren
1938 och 1939 lämnade ett avsevärt överskott. Såväl i propositionen 1938:91
som i nämnda års riksdagsbeslut förutsättes, att verksamheten skall vara
självförsörjande och att anmälnings- och andra avgifter täcka alla omkostnader
i samband med administration och dylikt liksom för centralnämnden
och att det av riksdagen beviljade förslagsanslaget endast skall
behöva tagas i anspråk, om och i den mån inkomsterna icke äro tillräckliga
för att bestrida utgifterna för centralnämnden. Tyvärr anser sig centralnämnden
av här anförda skäl icke kunna räkna med möjligheten av full
självförsörjning under de närmaste åren. Anmälningsavgifterna, som tidigare
varit 40 kronor för det egentliga utbytet, skulle med hänsyn till
det minskade penningvärdet behöva höjas något, om de skola täcka de med
själva resorna (reseledning, extra arbetskraft å byrån, försäkring m. m.)
förbundna kostnaderna, men någon nämnvärd höjning synes dock från
socialt-ekonomiska utgångspunkter icke möjlig. De kunna i varje fall icke,
såsom under tiden för det tyska utbytet, täcka utgifterna för den permanent
fungerande centralnämnden, inklusive sekreteraren och ett sekreterarbiträde.
En myckenhet arbete, åvilande centralnämnden och dess sekreterare,
måste utföras under hösten och våren, långt innan själva utbytet
tar sin början. Det är också nödvändigt att ha svenska medhjälpare i utlandet,
som i första hand kunna kontrollera de mottagningsmöjligheter,
som där beredas, och vissa gjorda erfarenheter ha starkt visat nödvändigheten
härav. Även inom Sverige behöver centralnämnden ha lokala medhjälpare,
särskilt när det gäller det engelska utbytet och tillgodoseendet av
de engelska villkoren för ett utbyte.

Om för centralnämndens verksamhet beräknas 20 arbetsdagar, för sekreteraren
200 hela arbetsdagar samt 45 dagar, då han samtidigt kan utöva
annan tjänst, samt för ett språkkunnigt sekreterarbiträde 135 arbetsdagar
och om nuvarande grunder för ersättning skola gälla även i fortsättningen,
i vilket fall sekreterarens arvode dock bör höjas till 10 kronor per dag
samt om arvodet till biträde åt sekreteraren beräknas till sammanlagt 1 800
kronor, skulle dessa kostnader belöpa sig till för centralnämnden 960 kronor,
för sekreteraren 2 450 kronor och för biträde till sekreteraren 1 800
kronor eller sammanlagt 5 210 kronor eller i avrundat tal 5 200 kronor.
Härtill kommer emellertid ersättning till sekreteraren för under tjänstledighet
förlorad lön, vars storlek blir beroende på den tjiinst, som han kan

78

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

komma att inneha; centralnämnden beräknar 4 500 kronor för 200 dagar.
Sammanlagt skulle alltså erfordras 9 700 kronor eller i runt tal 10 000
kronor. Vi vilja ännu en gång bestämt framhålla, att det är alldeles uteslutet,
att anmälningsavgifterna skulle bära dessa kostnader.

Centralnämnden har för närvarande efter sommarens verksamhet en behållning,
som i runt tal uppgår till 10 000 kronor. Under hösten 1946 avser
centralnämnden bland annat att trycka en för England avsedd broschyr
och måste räkna med andra stora utgifter för utbytet, innan ett av 1947
års riksdag för budgetåret 1947/48 beviljat anslag får tagas i anspråk. En
stor del av behållningen kommer sålunda att få utnyttjas, innan ett av
1947 års riksdag beslutat statsanslag blir disponibelt. Det är för centralnämnden
nödvändigt att ha en icke för liten fond för oförutsedda utgifter
och förluster, och i instruktionen för centralnämnden stadgas också att
uppkommande överskott skall intill ett belopp av 10 000 kronor fonderas
för täckande av förluster å verksamheten. Denna fond bör alltså icke tagas
i anspråk för de löpande utgifterna för nämndens och dess byrås verksamhet,
men det kan icke undvikas, att den utnyttjas, innan medel inflyta
eller få disponeras för ett kommande års utbyte i form av statsanslag och
anmälningsavgifter.

Nämnden kommer därefter in på frågan om den föreslagna medelsanvisningen
till stipendier åt mindre bemedlade samt anför
därvid följande.

Inom centralnämnden har övervägts, huruvida icke anmälningsavgifterna
borde helt bortfalla. Då ett statsövertagande av de utgifter, som för närvarande
täckas genom anmälningsavgifterna, emellertid skulle gå till rätt
avsevärda belopp och då riksdagen uttalat den principiella uppfattningen,
att utbytet så långt som möjligt bör vara självförsörjande, samt då slutligen
ett borttagande av terminsavgifterna vid de högre skolorna, varifrån
flertalet av deltagarna kommer, ännu icke skett, har centralnämnden icke
för närvarande ansett sig böra ifrågasätta någon sådan ändring i fråga
om skolungdomsutbytets finansiering.

För att emellertid underlätta deltagandet för mindre bemedlade och begåvade
lärjungar, som önska vara med i utbytet men av ekonomiska skäl
äro hindrade därifrån, föreslår centralnämnden, att ett belopp av statsmedel
anvisas att användas dels för befrielse från eller nedsättning i anmälningsavgift,
dels för bidrag till resekostnader, lägeravgifter och dylikt. Stipendiets
storlek bör i de enskilda fallen bestämmas av centralnämnden men
synes icke i något fall böra överstiga 200 kronor, däri inberäknat befrielse
från anmälningsavgift. Centralnämnden föreslår för budgetåret 1947/48 40
stipendier om i medeltal 125 kronor eller sammanlagt 5 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt anvisande av ett anslag av 15 000 kronor
att utgå på de villkor och under de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t finner
gott meddela.

Statskontoret, som avstyrkt centralnämndens framställning, har anfört:

Av handlingarna i ärendet framgår, att centralnämnden ombesörjt utlandsvistelse
under år 1939 för 1 204 svenska skolelever samt att under
1946 endast 14 svenska skolbarn genom nämndens försorg beretts tillfälle
till vistelse utom landet. Vidare har upplysts, att nämnden 1946 i Sverige

79

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151.

utplacerat 27 utländska skolungdomar ävensom anordnat två läger för svenska
och utländska deltagare samt att utbytet mellan de nordiska länderna
huvudsakligen handhaves av föreningen Norden.

I nu föreliggande framställning hava administrationskostnaderna för
verksamheten under budgetåret 1947/48 beräknats till 10 000 kronor. Tilllika
har ett belopp å 5 000 kronor äskats till stipendier för underlättande
för mindre bemedlade att deltaga i utbytesverksamheten. Statskontoret
anser emellertid de beräknade utgifterna för administration för höga i förhållande
till det begränsade skolungdomsutbyte, som kan förutsättas komma
till stånd under nu rådande förhållanden. Icke heller synas tillräckliga
skäl föreligga att höja dagarvodet till sekreteraren, som ansetts jämväl
skola åtnjuta ersättning för avstådda avlöningsförmåner. Med hänsyn till
det anförda och då statskontoret icke är berett förorda, att till nämndens
förfogande ställas särskilda medel till stipendier, anser ämbetsverket, att
kostnaderna för nämndens verksamhet under budgetåret 1947/48 böra
kunna gäldas med överskottsmedel från nämndens tidigare verksamhet och
att sålunda för nämnda budgetår någon medelsanvisning å riksstaten icke
bliver erforderlig.

Lärjungebrevväxlingen.

Denna verksamhet omhänderhaves sedan ett tiotal år tillbaka av läroverksadjunkten
N. Ilallbeck, ursprungligen på uppdrag av läroverkslärarnas
riksförbund. För ändamålet har Hallbeck organiserat en byrå, sorterande under
en central organisation i Paris, »Correspondance Scolaire Internationale».

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 december 1945 anhöll Ilallbeck, att
den av honom handhavda byrån måtte övertagas av staten och underställas
utrikesdepartementet. Ilallbeck framhöll därvid, att det syntes angeläget
att avsevärt öka den internationella skolungdomsbrevväxlingen, vilken
för Sveriges vidkommande årligen berört omkring 2 000 ungdomar.
En förutsättning härför vore emellertid, att den anmälningsavgift, utgörande
1 krona för varje anmälning, som nu utginge och som i hög grad
begränsade deltagarantalet, kunde slopas. Detta syntes emellertid möjligt
endast om staten övertoge verksamheten.

Över Hallbecks framställning ha yttranden avgivits av läroverkslärarnas
riksförbund, svenska institutet, centralnämnden för skolungdomsutbytet
med utlandet och skolöverstyrelsen. I samtliga ifrågavarande yttranden
gives uttryck åt uppfattningen, att det vore mindre lämpligt att för brevväxlingen
skapa ett nytt fristående organ, lydande under utrikesdepartementet.
I stället föreslås, att verksamheten uppdrages åt centralnämnden
för skolungdomsutbytet, med vars arbetsuppgifter brevväxlingen stode i
nära samband. Överstyrelsen framhåller, att genom centralnämndens sammansättning
och arbetsuppgifter säkrades också den kontakt med skolorna,
som vore en nödvändig förutsättning för verksamhetens bedrivande. För en
statlig byrå, lydande under utrikesdepartementet, komme däremot kontakten
med skolorna att erbjuda svårigheter. Såväl skolöverstyrelsen som

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

centralnämnden för skolungdomsutbytet ha visserligen funnit principiella
skäl tala för att verksamheten helt bedreves med allmänna medel men ha
dock funnit lämpligt att tills vidare, till dess närmare erfarenheter vunnits
rörande brevväxlingens omfattning och de därmed förenade kostnaderna,
en avgift av 1 krona för varje anmälan alltjämt upptoges. Centralnämnden
har vid ett beräknat deltagarantal av 2 000 ungdomar uppskattat sina
omkostnader för denna verksamhet till omkring 2 100 kronor årligen.
Nämnda myndigheter hemställa därför, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga
åt centralnämnden för skolungdomsutbytet att ombesörja brevväxlingen mellan
svensk och utländsk skolungdom samt att nämnden erhåller befogenhet
dels att upptaga en anmälningsavgift av 1 krona av lärjunge, som första
gången anmäler sig till brevväxling med lärjunge i visst land, dels ock att
i mån av behov överföra genom brevväxlingen influtna medel till respektive
från de för skolungdomsutbytet disponibla tillgångarna.

I förnyad skrivelse den 17 maj 1946 har sedermera Hallbeck i anledning
av skolöverstyrelsens yttrande framhållit, att, därest Kungl. Maj:t skulle
anse anmälningsavgift alltjämt böra utgå, anledning icke funnes att överflytta
verksamheten från den nuvarande byrån, vars kapacitet räckte även
för ett avsevärt ökat antal anmälningar. Hallbeck ville därför under sådana
omständigheter återkalla sin tidigare framställning om statens övertagande
av verksamheten och dess förläggande under utrikesdepartementet. Samtidigt
anförde emellertid Hallbeck bland annat följande.

Ur många synpunkter kan det vara lämpligt att sammanslå de nuvarande
organisationerna för skolungdomsutbyte och för skolungdomsbrevväxling
till en ny organisation, som får till uppgift att på alla sätt främja kontakten
mellan svensk och utländsk ungdom, tills vidare i främsta rummet skolungdom.
Denna organisation bör få namnet Nämnden för internationell ungdomskontakt.
Dess verkställande organ bör vara byrån för internationell
ungdomskontakt. Till föreståndare för byrån bör utses en läroverkslärare
för att säkra kontakten med skolorna. Föreståndaren bör vara självskriven
medlem av nämnden och redaktör för en eventuell av nämnden utgiven ungdomspublikation.
Han bör vara heltidsanställd och avlönad enligt lönegrad
24.

I anslutning härtill anhöll Hallbeck, att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en
nämnd för internationell ungdomskontakt och uppdraga åt denna att från
svensk sida handhava organisationen av ungdomsutbyte och ungdomsbrevväxling
samt att förordna föreståndare för byrån för internationell ungdomskontakt.

Föreningen Norden har i skrivelse den 22 maj 1946 upptagit till särskild
behandling frågan om det internordiska brevutbytet och därvid anfört
följande.

Skolöverstyrelsen har icke i sitt yttrande särskilt uppmärksammat det
nordiska brevutbytet. Med anledning därav får centralstyrelsen göra föl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 81

jande påpekanden. Redan för mer än ett decennium tillbaka upptogo föreningarna
Norden genom gemensamma beslut ungdomsbrevväxling som en
av sina arbetsgrenar. Utbytet ombesörjes av föreningarnas centralexpeditioner
i samråd med de till respektive föreningar anknutna skolnämnderna.
För att underlätta utbytet erhöllo föreningarna efter framställning medgivande
till sådant undantag från posttaxan, att flera brev fingo inneslutas i
gemensamt konvolut. Brevväxlingen erhöll den utveckling, som avsågs,
visserligen med beaktande av att man ville tillgodogöra sig efter hand vunna
erfarenheter och därför önskade någon tid behålla översikten av brevväxlingens
omfattning.

Vid krigets utbrott måste verksamheten upphöra, men en av de första
samarbetsfrågor, som upptogs vid kommunikationernas återställande, var
frågan om brevutbyte mellan skolbarnen i de nordiska länderna. Under
den gångna vintern har den svenska föreningen Norden mottagit och distribuerat
omkring 10 000 brev från dansk skolungdom. Distributionen har ägt
rum efter anvisningar av föreningens skolnämnd och med anlitande av föreningens
lokalavdelningar. Denna inbjudan till brevväxling med dansk
ungdom har av de svenska barnen mottagits med stort intresse, och trots
den stora mängden av brev har man i vissa skolor önskat flera. Med Norge
och Finland har brevväxlingen detta år varit inskränkt till ett fåtal fall,
men meningen är att även dessa länder skola i fortsättningen innefattas i
verksamheten.

Centralstyrelsen har ansett angeläget lämna dessa upplysningar för att
Kungl. Maj:t måtte uppmärksamma, huruvida det kan anses lämpligt att,
som skolöverstyrelsen synes ha avsett, lägga även den internordiska brevväxlingen
under centralnämnden. Föreningen Norden har, som ovan påpekats,
icke ringa erfarenhet av nu ifrågavarande verksamhet, så vitt angår
de nordiska länderna. Genom sina organ och genom sitt system av
kollektivanslutna skolor äger föreningen goda organisatoriska förutsättningar
att ordna och leda brevväxlingen, och föreningen Norden torde i den
allmänna uppfattningen ha förvärvat sådant förtroende, att föreningen kan
anförtros ifrågavarande uppgift. Då frågan angående organ för det internationella
ungdomsutbytet nyligen reglerades, överlämnades åt föreningen
Norden och dess reseorgan att omhändertaga det nordiska utbytet. Det
synes föreligga starka skäl för motsvarande anordning beträffande den nordiska
brevväxlingen. I varje fall torde det få anses orimligt, om föreningen
Norden i Sverige skulle berövas möjlighet att vidare utöva en verksamhetsgren,
som den tidigare med framgång bedrivit och som på ett naturligt sätt
bidrager till att fylla föreningens syfte.

Det synes ur många synpunkter önskvärt, att det under krigsåren i det
närmaste helt avbrutna skolungdomsutbytet med u 11 a n<1
e t med det snaraste åter kan komma i gång. Av naturliga skäl måste
utbytet, åtminstone för de närmaste åren, få en i viss mån annan karaktär
än före kriget, i det att detsamma nu främst torde få inriktas på England
jämte Irland och Skottland samt Frankrike, Belgien och Holland. Såsom i
ärendet framhållits, kommer detta att föranleda icke oväsentligt ökade utgifter
för planläggning och administration, varför utbytesverksamheten

Ilihang till riksdagens protokoll 19.\7. 1 sand. Nr 1 ■!t (i

Departementschefen
.

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

icke kan tänkas bli självförsörjande på samma sätt som tidigare, då det
jämförelsevis lättorganiserade och mycket omfattande utbytet med Tyskland
till och med lämnade ett ekonomiskt överskott. Då jag icke anser mig
kunna ifrågasätta någon höjning av anmälningsavgiften, som länge utgått
med 40 kronor per deltagare, synes det därför nödvändigt, att staten ekonomiskt
engagerar sig i utbytesverksamheten i något större omfattning än
tidigare.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har centralnämnden beräknat
omkostnaderna för 1947 års skolungdomsutbyte till omkring 10 000
kronor. Med hänsyn till omfattningen av det utbyte, som under nuvarande
förhållanden skäligen kan beräknas komma till stånd, synas dessa kostnader
väl höga. Bland annat torde en höjning av det till sekreteraren utgående
dagarvodet knappast vara motiverad. En del av utgifterna torde
kunna bestridas medelst inflytande anmälningsavgifter, varjämte även befintliga
överskottsmedel från den föregående verksamheten, för närvarande
uppgående till omkring 10 000 kronor, torde kunna delvis tagas i anspråk.
Då det emellertid, såsom centralnämnden framhållit, synes önskvärt, att
nämnden alltid har en viss anslagsmarginal för mötande av oförutsedda
utgifter m. m., synes ett visst tillskott av statsmedel böra lämnas. Jag anser
mig emellertid vid anslagsavvägningen böra räkna med att detta för nästa
budgetår kan begränsas till 5 000 kronor. I avvaktan på närmare erfarenheter
rörande omfattningen av det blivande skolungdomsutbytet och behovet
av stipendier för mindre bemedlade deltagare är jag icke beredd att
för närvarande förorda anvisande av särskilda medel till sistnämnda
ändamål.

Beträffande centralnämndens förslag, att skolungdomsutbytet med de
övriga nordiska länderna helt borde omhänderhas av föreningen Norden
och dess skolresetjänst under samarbete med Reso, vill jag erinra, att jag
under punkten 327 i årets åttonde huvudtitel förordat anvisande av 5 000
kronor såsom bidrag till kostnaderna för den av sammanslutningen Nordens
skolresetjänst bedrivna utbytesverksamheten. I anslutning till detta mitt
tidigare ställningstagande finner jag nu lämpligt tillstyrka, att centralnämnden
helt befrias från bestyret med det internordiska skolungdomsutbytet.

I nära samband med det internationella skolungdomsutbytet står frågan
om den internationella 1 ärj u ngebrevväxlingen.
Denna har hittills, såsom i det föregående erinrats, i huvudsak handhafts
av läroverksadjunkten N. Hallbeck på uppdrag av läroverkslärarnas riksförbund.
I och för vinnande av erforderlig kontroll och samordning med
andra strävanden från statens sida till kontakt mellan svensk och utländsk
skolungdom finner jag i likhet med de hörda myndigheterna lämpligt, att
en verksamhet av ifrågavarande slag omhänderhaves av ett statligt organ.

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Närmast till hands synes därvid ligga att åt centralnämnden för skolungdomsutbytet
uppdrages att bedriva även denna verksamhet, som ju äger
ett nära samband med centralnämndens övriga arbetsuppgifter. Jag förordar
därför att så sker. I anledning av vad föreningen Norden anfört i
ärendet, finner jag dock ändamålsenligt, att den internordiska brevväxlingen
i likhet med det internordiska skolungdomsutbytet omhänderhaves
av nämnda organisation. En viss anmälningsavgift, förslagsvis 1 krona,
synes åtminstone till en början böra utgå. Av centralnämndens beräkningar
framgar, att nämndens ökade omkostnader för brevväxlingen därigenom
skulle i stort sett täckas av de inflytande avgifterna. Någon ytterligare
medelsanvisning för nämndens verksamhet torde därför icke behöva föranledas
av detta mitt förslag. Jag förutsätter därvid, att centralnämnden
med i huvudsak nuvarande organisation skall kunna handhava även denna
nya verksamhetsgren. Anslag till centralnämndens verksamhet under nästa
budgetår torde alltså böra uppföras med förut angivet belopp, 5 000 kronor.
Anslaget bör liksom tidigare erhålla förslagsanslags natur.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av centralnämnden
meddela de ändrade bestämmelser rörande nämndens verksamhet,
som kunna föranledas av vad jag i det föregående förordat.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till Centralnämnden för skolungdomsutbytet med utlandet
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av.................................... kronor 5 000.

84

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151.

V. Överlåtelse å Västerås stad av Kungl. Maj:t och
kronan tillkommande rätt till viss av Västerås högre
allmänna läroverk disponerad mark m. m.

Västerås stad har genom stadsfullmäktiges beslut den 29 oktober 1931
åtagit sig att från och med den 1 juli 1932 tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
för ett högre samläroverk i Västerås ävensom bostad eller
hyresersättning åt rektor vid läroverket.

Drätselkammaren i Västerås har nu, med tillstyrkan av magistraten därstädes,
anhållit, att Kungl. Maj:t ville pröva, huruvida och på vilka villkor
den formella äganderätten till vissa av Västerås högre allmänna läroverk
disponerade delar (gårdarna n:ris 27 och 28) av nuvarande tomten nr 2
i kvarteret Halfdan inom Västerås stad kunde överlåtas på staden. Drätselkammaren
har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande.

Högre allmänna läroverket i Västerås är med sina byggnader beläget å
nuvarande tomten nr 2 inom kvarteret Halfdan i Västerås stad. Tomten,
vilken är administrativt men ej rättsligen bildad, utgöres av gårdarna
n:ris 27, 28 och 29 inom norra kvarteret jämte den intill sistnämnda tomt
belägna s. k. domkyrkans materialgård. Av dessa äger Västerås stad lagfart
å gården nr 29 samt materialgården sedan den 16 oktober 1893. Ä
gårdarna n:ris 27 och 28 har, såvitt kunnat utrönas, fasta meddelats senast
för »Västerås stifts Consistorium» den 6 november 1848 under §§ 102—103
i protokollet. Konsistoriet har på grund av köpeavtal den 3 november 1847
inköpt gårdarna n:ris 27 och 28 av domkyrkan att användas för läroverkets
behov. Försäljningen skedde för en sammanlagd köpeskilling av 6 000
riksdaler banko med stöd av kungl. brev den 12 februari 1846.

I stadens taxeringslängder synes såsom ägare till gårdarna n:ris 27 och
28 t. o. m. år 1933 ha upptagits »läroverket». Efter år 1933 har »Västerås
stad» angivits såsom ägare. Vid en den 7 oktober 1890 företagen mätningsförrättning
å gården nr 29, å vilken enligt vad i det föregående sagts
Västerås stad erhållit lagfart, har såsom ägare till grannfastigheten, gärden
nr 28, upptagits »Vesterås högre elementarläroverk».

Av ålder synes staden ha betraktats såsom i realiteten ägare av nu ifrågavarande
tomter. I varje fall har staden utan att gensaga från något håll
däremot inlagts ansetts behörig att disponera läroverkstomterna för läroverkets
byggnadsändamål.

Vid den utredning, som föregick stadsfullmäktiges beslut den 29 augusti
1912, § 120, angående uppförande av annexbyggnaden för läroverket, har
drätselkammaren tydligen förutsatt, att staden ägde utan vidare disponera
läroverkstomterna för nyssnämnda ändamål. Från domkyrkokommissionens
sida, vilken i ärendet beretts tillfälle yttra sig, har heller icke något
annat blivit påstått.

I samband med frågan angående lösning av läroverkets lokalfrågor genom
ombyggnad har emellertid frågan om den formella äganderätten blivit

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

aktualiserad. Ur alla synpunkter måste det anses lämpligast, att staden
förskaffar sig ett sådant fång till fastigheterna att desamma kunna lagfaras.

Vid drätselkammarens skrivelse ha i avskrift fogats bland annat två utdrag
av rådhusrättens i Västerås lagfartsprotokoll den 6 november 1848,
utvisande att fasta meddelats Västerås stifts Consistorium å gårdarna n:ris
27 och 28 med tillhörigheter i stadens norra kvarter.

Domkapitlet i Västerås har, efter att ha inhämtat yttrande i ärendet av
kollegiet vid högre allmänna läroverket därstädes, tillstyrkt framställningen
under villkor, dels att garantier skapas för att marken i stadens hand varken
nu eller i en framtid användes för annat byggnadsändamål, vilket synts
domkapitlet angeläget icke blott ur läroverkets eget intresse utan även
med tanke på den omedelbara närheten till domkyrkan och därmed kulturellt
och historiskt sammanhörande byggnader, dels ock att den del av
gården nr 27, som upptages av stiftsbiblioteket med tillhörande stenmur,
undantages från överlåtelsen och tillägges ett med nr 1 betecknat, domkyrkan
tillhörigt område. Domkapitlet framhåller, att man enligt den plan
för utvidgning och restaurering av domkapitlets lokaler, som vore under
utarbetande, räknade med att biblioteksbyggnaden, uppförd för medel ur
stiftets byggnadskassa och läroverkets byggnadskassa, efter det nya läroverkets
tillkomst skulle tagas i anspråk för domkapitlets lokalbehov. Det
syntes därför domkapitlet nödvändigt, att en sådan gränsreglering komme
till stånd, att biblioteket icke komme att efter en marköverlåtelse delvis
ligga på stadens område.

Länsstyrelsen i Västerås och skolöverstyrelsen ha tillstyrkt bifall till
framställningen på av domkapitlet angivna villkor.

Drätselkammaren har i förnyad skrivelse förklarat sig icke vilja motsätta
sig de av domkapitlet ifrågasatta villkoren.

Kammarkollegiet, som funnit utrett att gårdarna n:ris 27 och 28 jämte
den därå befintliga skolbyggnaden utgör statsegendom, har anfört i huvudsak
följande.

De med ansökningen avsedda gårdstomterna n:ris 27 och 28 hava enligt
den 12 februari 1846 av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd förvärvats till
tomt för läroverket av domkyrkans mark för medel ingående i dels den
s. k. gymnasiebyggnadskassan, vilken enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26
april 1810 och den 4 november 1820 bildats genom inkomst från s. k. kadukår,
d. v. s. ett års behållen inkomst efter pastor, som dog eller avgick
utan att efterlämna nådårsberättigade arvingar, ävensom vissa andra medel,
dels ock stiftets byggnadskassa. För nämnda medel lärer även det å tomterna
befintliga skolhuset ha uppförts.

Med hänsyn härtill synas såväl tomterna som skolbyggnaden få anses
utgöra statsegendom.

Sedermera har staden själv bekostat uppförande av två annexbyggnader
till det gamla skolhuset, belägna å den av staden förvärvade gårdstomten
nr 29 och domkyrkans materialgård och vad beträffar den ena byggnaden,

Departe mentschefen.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

efter vad av handlingarna i ärendet synes framgå, till en mindre del å domkyrkan
tillhörig mark.

Med hänsyn till stadens åtagande i fråga om byggnadsskyldigheten vid
läroverket och då staden nu har för avsikt att helt ombygga den gamla
läroverksbyggnaden, synes det kollegiet, som om stadens underdåniga framställning
vore på sätt domkapitlet föreslagit förtjänt av bifall. Kollegiet
får i detta hänseende även hänvisa till de upplåtelser, som i liknande fall
skett i fråga om andra städer och deras allmänna läroverk.

Vid överlåtelse av gårdstomterna n:ris 27 och 28 bör såsom domkapitlet
föreslagit undantagas dels den tomt, varå stiftsbiblioteket med tillhörande
stenmur är beläget, dels ock de delar av nämnda tomter, som icke ingå i
kvarteret Halfdan.

Med hänsyn bland annat till tomternas belägenhet i omedelbart grannskap
till domkyrkan, torde vidare böra föreskrivas, att, därest de framdeles
icke skulle komma att användas för skoländamål, rätten till desamma skall
återgå till kronan.

Kollegiet hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Maj:ts och kronans rätt till de delar av gårdstomterna n:ris 27
och 28, som ingå i kvarteret Halfdan, med undantag för den del av tomt
nr 27, som disponeras för stiftsbiblioteket med tillhörande stenmur, jämte
den å tomterna befintliga läroverksbyggnaden må vederlagsfritt överlåtas
på Västerås stad, under villkor att, därest tomterna icke längre användas
för skoländamål, desamma skola i gravationsfritt skick utan ersättning
återställas till kronan, varvid staden skall äga tillgodogöra sig å desamma
uppförda byggnader.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Västerås stad genom
stadsfullmäktiges beslut den 29 oktober 1931 åtagit sig byggnadsskyldigheten
vid högre allmänna läroverket därstädes. Vid sådant förhållande och
med hänsyn jämväl i övrigt till vad i ärendet förekommit har jag — i
likhet med i ärendet hörda myndigheter — intet att erinra mot att framställning
avlåtes till riksdagen angående avstående utan vederlag till staden
av den rätt till här ifrågavarande mark och byggnad, som må tillkomma
Kungl. Maj:t och kronan. Vid överlåtelsen torde böra knytas vissa villkor
på sätt kammarkollegiet närmare föreslagit. Jag vill erinra, att liknande
överlåtelser tidigare upprepade gånger blivit av Kungl. Maj:t efter inhämtande
av riksdagens medgivande beviljade — så t. ex. beträffande läroverken
i Lund (1923), Härnösand (1929), Östersund (1930), Kristianstad
(1932) och Visby (1933).

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att den Kungl. Maj:t och kronan tillkommande rätten till
de delar av gårdstomterna n:ris 27 och 28, som ingå i kvarteret
Halfdan — med undantag för den del av tomt nr 27,
som disponeras för stiftsbiblioteket med tillhörande stenmur

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 87

— jämte den å tomterna befintliga läroverksbyggnaden må
utan vederlag till kronan överlåtas å Västerås stad, under
villkor att, därest tomterna icke längre användas för skoländamål,
desamma skola i gravationsfritt skick utan ersättning
återställas till kronan, varvid staden skall äga tillgodogöra
sig å desamma uppförda byggnader.

Vad departementschefen sålunda under punkterna I—V
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Svensson.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

I. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar............

1. Organisationsfrågor ......................................

a) Upprättande av nya statliga gymnasier ...................

b) Upprättande av en 4-årig realskollinje vid samrealskolan i

Piteå ................................................

Departementschefen ...................................

2. Anslagsberäkningar ......................................

a) Besparingsåtgärder m. ................................

Departementschefen ...................................

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän......................

Departementschefen ...................................

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t

Departementschefen ...................................

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal................

Departementschefen ...................................

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel ..................

f) Sammanfattning och hemställan.........................

II. Anslag till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala

gymnasier m. .............................................

Departementschefen ........................................

III. Förslagsanslaget till statens skolköksseminarium och hushållsskola:

Avlöningar ................................................

IV. Förslagsanslag till centralnämnden för skolungdomsutbytet med

utlandet ..................................................

Departementschefen ........................................

V. Överlåtelse å Västerås stad av Kungl. Maj:t och kronan tillkommande
rätt till viss av Västerås högre allmänna läroverk disponerad

mark m. ..................................................

Departementschefen ........................................

Stockholm 1947 Ivar Eteggströms Boktryckeri A. B.

470681

2

2

2

16

17

22

22

27

29

38

41

48

50

60

63

63

66

69

72

74

81

84

86