Kungi. Maj:ts proposition nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen angående anslag till social
upplysningsfilm; given Stockholms slott den 7 mars
1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars
1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga
om anslag till social upplysningsfilm och anför därvid följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 145.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Inledning.

I anledning av en vid 1946 års riksdag inom andra kammaren av fru Disa
Västberg väckt motion (II: 386) anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 29 maj 1946 (nr 284) om skyndsam utredning om och på vad sätt och
i vilken utsträckning statsmakterna kunna och böra främja tillkomsten av
kortare upplysningslilmer i syfte att popularisera och sprida kunskap om i
främsta rummet samhällets egen sociala hjälpverksamhet.

Riksdagsskrivelsen anmäldes för Kungl. Maj:t den 28 juni 1946. Genom
beslut samma dag bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet
att tillkalla högst åtta sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning
om dels inrättande av ett socialmuseum, dels ock statsmakternas
medverkan i syfte att främja tillkomsten av upplysningsfilmer i sociala
ämnen.

I det yttrande till statsrådsprotokollet den 28 juni 1946, som innefattar
direktiven för de sakkunnigas arbete, framhöll jag —- efter att inledningsvis
ha anmält en till socialdepartementet ingiven framställning om utredning
rörande inrättandet av en permanent institution, förslagsvis benämnd socialmuseum,
med uppgift att i utställningens form sprida kunskap om vårt lands
sociala förhållanden och socialpolitiska verksamhet — att det nu mötte stora
svårigheter för såväl fackmannen som den allmänt intresserade medborgaren
att göra sig förtrogen med vår egen tids sociala förhållanden och ännu
mera med den historiska utvecklingen på detta område. Såväl för skolundervisningen
som studiearbetet inom den frivilliga bildningsrörelsen hade behovet
av ett åskådningsmaterial i utställningens form givit sig starkt tillkänna.
Utan tvivel skulle ett socialmuseum komma att fylla en mycket betydelsefull
uppgift i detta sammanhang. Den begärda utredningen i ämnet
borde därför komma till stånd. Då det under utredningsarbetet sannolikt
torde komma att visa sig fördelaktigt att ta filmen i anspråk för vissa av
de ämnen den ifrågavarande utställningen skulle åskådliggöra, vore det. enligt
vad jag fortsättningsvis uttalade, lämpligt att i direkt samband med berörda
utredning verkställa den av 1946 års riksdag i dess skrivelse nr 284
begärda skyndsamma utredningen om och på vad sätt och i vilken utsträckning
statsmakterna kunna och böra främja tillkomsten av kortare upplysningsfilmer
i syfte att popularisera och sprida kunskap om i främsta rummet
samhällets egen sociala hjälpverksamhet. Det borde ankomma på de
sakkunniga att avgiva förslag om i vilken form en dylik filmverksamhet
lämpligast borde bedrivas med hänsyn till kravet på erforderligt inflytande
över verksamheten från det allmännas sida och största möjliga smidighet
i fråga om verksamhetens organisatoriska utformning.

De av mig för ändamålet tillkallade sakkunniga — studierektorn Alva
Myrdal, tillika ordförande, redaktören Gotthard Johansson, fil. lic. Brita
Åkerman-Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen
John Lundberg, direktören Gustaf Munthe, direktören Hilding Skjöld,
redaktören Nils Thedin och kanslichefen Erik Thömberg — vilka antagit

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

3

benämningen Kommittén för social upplysning, ha i skrivelse den 4 januari
1947 framlagt förslag till provisoriska åtgärder för statligt stöd åt produktionen
av upplysningsfilmer i sociala ämnen.

Jag övergår härefter till att lämna en redogörelse för vad av kommittén
i dess förenämnda skrivelse anförts och föreslagits.

Kommittén för social upplysning.

Principiella utgångspunkter för kommitténs förslag. Inledningsvis framhåller
kommittén, att det av direktiven för dess arbete finge anses framgå,
att båda de utredningar, som blivit kommittén anförtrodda, hade sin grund
i det ofta vitsordade behovet av åtgärder från det allmännas sida för att
bland allmänheten sprida ökad upplysning och fördjupade insikter om det
svenska samhället och dess aktuella problem samt om vad som av statsmakterna
uträttats och planerats, företrädesvis på det under de sista decennierna
starkt utvecklade socialpolitiska området. Kommittén anför härefter.

Mellan de båda utredningskomplexen förelåge sålunda ett inre samband.
I själva verket inginge de bägge som ett led i en vidare uppgift, som för kommittén
framstode som den väsentliga: att skapa förutsättningar i framtiden
för en ändamålsenligt och effektivt bedriven social upplysningsverksamhet.
För att nå detta syfte gällde clet att försöka finna formen för en sådan samverkan
mellan de olika propaganda-, informations- eller reklamformer, som
kunde ifrågakomma i verksamheten -— såsom anordningar i utställningens
form, affischer, broschyrer eller andra publikationer, film etc. —- att i varje
aktuellt fall det eller de hjälpmedel kunde insättas, som ur olika synpunkter
framstode som tjänligast för uppgiftens lösning. Uppenbart vore nämligen,
att varje i en social upplysningsverksamhet uppkommande spörsmål krävde
en individuell lösning, beroende på ämnets art och den publik eller grupp
av medborgare man ville nå kontakt med. Filmen med dess möjligheter att
realistiskt återgiva verkligheten hade exempelvis sin naturliga uppgift, då
det gällde alt väcka intresse för problem och förhållanden. Däremot kunde
filmen knappast åskådliggöra mera abstrakta ting och ej heller vore den
med sina snabba bildväxlingar lämpad för direkt och omedelbart klarläggande
av mera invecklade sammanhang; i angivna fall erbjöde sannolikt
en grafisk framställning eller det tryckta ordet det bästa upplysningsmedlet.
Ville man genom upprepning nöta in en handlingsregel, exempelvis i hälsofrågor,
torde affischen vara en lämplig uttrycksform, medan utställningens
teknik syntes mest användbar för en grundligare genomgång och en mångsidigare
belysning av ett helt problemkomplex.

Utifrån dessa synpunkter hade kommittén under sina överläggningar funnit
det vara nödvändigt att planmässigt undersöka, vilka arter och områden
av social upplysning och information, som skulle vara önskvärd i vårt land
och att på grundval av sålunda gjorda överväganden uppdraga riktlinjer
för och vidare utforma en för den samlade sociala upplysningsverksamheten
lämplig organisation, där varje ifrågakommande upplysningsmedel skulle
beredas ett lämpligt avpassat utrymme. Det kunde nämnas, att diskussionerna
inom kommittén närmast syntes peka på eu organisation, uppdelad på
tre huvuddetaljer: en utställnings-, eu publikations- och en filmdetalj.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Kommittén hade därmed — uttalas det vidare — angivit sin ståndpunkt
till frågan om sambandet mellan de båda utredningar, som anförtrotts densamma:
förslag om den slutliga organisationen för ett socialmuseum, å ena
sidan, och eu permanent social filminformation, å andra sidan, måste behandlas
i ett sammanhang. Att därvid söka finna en avvägning mellan de
statliga myndigheternas och de folkliga organisationernas intresse i att medverka
framstode för kommittén som en synnerligen betydelsefull uppgift.

Behovet av socialt orienterad upplysningsfilm vore emellertid enligt vad
kommittén kunnat konstatera synnerligen trängande. Med hänsyn därtill
hade kommittén funnit angeläget att framlägga ett förslag, som — utan att
föregripa kommitténs ställningstagande till den ena eller andra organisationsformen
för en mera permanent upplagd filmverksamhet — avsåge att
skapa provisoriska förutsättningar för framställning under den närmaste
framtiden av ett antal upplysningsfilmer i sociala ämnen. Kommittén förklarar
sig emellertid vilja återkomma till frågan om filmens plats i det sociala
upplysningsarbetet i ett senare betänkande med förslag rörande den sociala
upplysningsverksamhetens organiserande.

Filmen som upplysningsmcdel. Kommittén erinrar fortsättningsvis om att
filmen under de femtio år, som förflutit sedan dess tillkomst, utvecklats till
en kulturfaktor av ansenliga mått. Jämte radio och press fyllde den funktionen
av ett kollektivt meddelelsemedel av betydelse för vida bredare lager
än som tidigare kommit under inflytande av boken, den bildande konsten
eller det personliga framträdandet i talarstol, på scen eller estrad. Enligt tillgängliga
uppgifter funnos i vårt land vid ingången av år 1946 icke mindre
än 2 442 biografer, av vilka 553 föievisade film alla dagar i veckan. Men
därjämte visades film genom förmedling av föreningar av olika siag i anslutning
till av dem anordnade möten och sammankomster.

Om filmens förströelsevärde kunde ingen tvivla. Men samma faktorer som
gåve filmen publiktycke i detta avseende — den flödande rikedomen av bilder,
dess förmåga att suggerera till inlevelse och att utlösa känslostämningar
hos åskådaren — inginge även i de instruktiva och upplysande värden, som
filmen utan tvekan besutte.

Faktum vore, anser sig kommittén vidare kunna konstatera, att övervägande
delen av den film, som kunde sägas ha upplysning som huvud- eller bisyfte,
tillkommit på de enskilda filmbolagens egna initiativ. Den på de civila läroanstalterna
inriktade skolfilmsverksamheten hade sålunda utgått från vissa
enskilda företag. Men därjämte hade många svenska biogratkortfilmer givit
värdefulla inblickar i svenskt folk- och arbetsliv och svensk natur; i några
— om ock ett fåtal — kortfilmer hade även motiv från den socialvårdande
verksamheten upptagits till behandling. Det kunde tilläggas, att många bland
de rena spel (lång) filmerna varit dokumentariskt värdefulla genom sin miljöskildring,
medan andra obestridligen haft en social propagandaeffekt. Icke
minst ur det allmännas synpunkt vore filmer med dylik uppläggning en synnerligen
värdefull tillgång. Kommittén ville uttala förhoppningen, att en

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

5

utveckling i riktning mot en mera medvetet utformad social filminformalion
under statsmakternas medverkan icke skulle komma att försvaga de
enskilda filmproducenternas intresse att göra fortsatta filminsatser i den sociala
upplysningens tjänst.

I skrivelsen påpekas vidare, att insikten om filmens stora möjligheter att
förmedla upplysning lett till att filmen under senare år målmedvetet kommit
att utnyttjas för detta syfte. Sedan relativt lång tid tillbaka hade densamma
begagnats som hjälpmedel i skolundervisningen, inom folkbildningsverksamheten
och inom militärpedagogiken. De större industri- och affärsföretagen
hade tagit densamma i anspråk för reklam och propaganda. I kampanjerna
kring de allmänna valen hade filmen tjänat som språkrör för de
större politiska partierna. Vidare erinras om att ett flertal landsting, den
kooperativa rörelsen, nykterhetsrörelsen samt arbetarrörelsens, jordbrukets
och skogsbrukets riksorganisationer — för att anföra några ytterligare exempel
— i växande omfattning tagit filmen i sin tjänst för upplysnings- och
instruktionsändamål.

Statligt bedriven filminformation. Kommittén konstaterar härefter, att ett
mera kontinuerligt användande av filmen som informations- och propagandainstrument
i den statliga verksamheten i vårt land huvudsakligen har varit
begränsat till vissa av de affärsdrivande verken. Uppmärksamheten knöte sig
därvidlag i första hand till statens järnvägars och postsparbankens filmverksamhet,
varom följande redogörelse lämnas.

Statens järnvägars filmverksamhet, som är knuten till järnvägsstyrelsens
reklamavdelning, har under årens lopp fått eu betydande omfattning. De
filmer, som framställts eller framställas, äro avsedda dels såsom reklam eller
propaganda för SJ:s verksamhet, dels ock för undervisning av järnvägspersonalen
samt för arkivändamål. Huvudparten av de reklambetonade filmerna
äro av sedvanlig kortfilmskaraktär och syfta till stimulerande av resor
och transporter på statens järnvägar eller till att skapa förtroende för järnvägarna
som transportmedel genom alt belysa olika sidor av det praktiska
järnvägsarbetet såsom exempelvis säkerhetsanordningar, personvagnsskötseln
och rangeringstjänsten.

Samtliga SJ:s filmer ha tillkommit i samarbete mellan SJ och enskilda
filmföretag. SJ:s filmarkiv omfattar omkring 400 filmer, av vilka 70 stycken
för närvarande stå till förfogande för utlåning till allmänheten mot en filmhyra
av 2 kronor per film.

Postsparbanken bedriver sedan tjugu år tillbaka en propaganda med filmens
hjälp för att intressera allmänheten, särskilt ungdomen, för sparsamhet
och sparande genom postsparbanken. Filmframställningen bedrives i
samarbete med de enskilda filmproducenterna. De två första filmema, vilka
framställdes under senare delen av tjugutalet, motsvarade vardera ungefär
eu timmes visningstid. Av kostnadsskäl har produktionen emellertid fortsättningsvis
begränsats till kortare filmer, däribland fem av vanlig kortfilmstyp,
fem journalfilmer med motiv från svenskt arbets- och samhällsliv, sport
och idrott in. in., samt ett stort antal annonsfilmer. För att nå barn och
ungdom har postsparbanken vidare låtit framställa korta tecknade stumsmalfilmer.
— Utlåningen av filmerna till allmänheten är kostnadsfri.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

I kommitténs skrivelse påpekas vidare, hurusom under de extraordinära
förhållanden, som rådde under andra världskriget, statsmakterna därjämte
togo filmen i sin tjänst för att väcka och vidmakthålla intresset för den
militära och civila beredskapen. Olika statliga organ bereddes då tillfälle
att framställa kort- eller journalfilmer med sådant innehåll, som nnder då
rådande förhållanden framstod önskvärt ur statsnyttans synpunkt. Av särskilt
betydande omfattning var den filmverksamhet, som bedrevs dels av
försvarsmakten, dels ock av statens informationsstyrelse.

Vid försvarsstaben inrättades sålunda våren 1940 inom upplysnings- och
pressavdelningen en särskild försvarsstabens filmdetalj. 1 dess uppgift ingick,
bland annat, att framställa för visning på offentliga biografer avsedda kortfilmer,
i huvudsak syftande till att bereda allmänheten upplysning om den
svenska upprustningen och att skapa kontakt mellan de till militärtjänstgöring
inkallade och deras anhöriga i hemorten. För bestridande av kostnaderna
för denna filmverksamhet ställdes under åren 1940—1945 sammanlagt
omkring 500 000 kronor till försvarsstabens förfogande. Då filmdetaljen i sin
verksamhet huvudsakligen arbetade med för ändamålet inkallad krigstjänstskyldig
arbetskraft —- regissörer, fotografer och tekniker — kunde produktionskostnaderna
hållas på låg nivå. Delvis i samarbete med enskilda filmproducenter
och filmdistributörer framställdes av filmdetaljen under nämnda
tidrymd bortåt ett hundratal kort- och journalfilmer, vilka erhöllo en
vidsträckt publicitet inom landet. Ett begränsat antal av de sålunda framställda
filmerna ha därjämte tagits i anspråk för den svenska propagandaverksamheten
i utlandet.

Efter beredskapens upphörande har ifrågavarande verksamhet för framställning
av militär upplysnings- och propagandafilm givits minskad omfattning;
medelsanvisningen för ändamålet är sålunda för budgetåret 1946/47
begränsad till 15 000 kronor.

En motsvarighet på det civila området till den nu beskrivna militära filmpropagandan
var den filminformation, som under kriget bedrevs av statens
informationsstyrelse såsom ett led i den styrelsen anförtrodda upplysningsoch
propagandaverksamheten inom och utom landet.

Informationsstyrelsens filmverksamhet upptogs sommaren 1940 i syfte,
hland annat, att för den svenska allmänheten klargöra några av de nationella
värden, som stodo på spel i krigstid och som det gällde att värna. Sammanlagt
omkring 100 000 kronor ställdes av statsmakterna till styrelsens förfogande
för ändamålet. Inom ramen för sålunda anvisade medel — vilka
dock icke helt utnyttjades — kunde informationsstyrelsen genom beställningar
hos de enskilda kortfilmsproducentema framställa sammanlagt 17
kortfilmer. Bland de sist framställda av dessa filmer kan man skönja en
förskjutning av ämnesvalet från de mera »beredskapsmässiga» motiven till
sådana med socialpolitisk bakgrund. Filmen »Flyktingar finner en hamn»
berättade sålunda om de norska och danska flyktingarnas tillvaro i Sverige
under kriget. »Syster Karin, distriktssköterska» var namnet på en film, som
skildrade en distriktssköterskas arbetsdag, och eu film slutligen med titeln
»Bygden blir vad du gör den till» gav glimtar från en jämtlandsby, där ungdomen
genom föredömliga initiativ fått ett lamslaget näringsliv att blomstra,
ett inlägg i diskussionen kring flykten från landsbygden. Även dessa filmer
kunde i likhet med informationsstyrelsens övriga glädja sig åt ett positivt
mottagande från press och publik.

Bortsett från de sistnämnda, av informationsstyrelsen kort före dess avveckling
framställda kortfilmerna hade, framhåller kommittén, endast ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

7

fåtal dokumentärfilmer med motiv från det socialpolitiska fältet eller med
samhällsorienterande innehåll tillkommit på bekostnad av statsmedel,
överhuvud taget vore tillgången på kortare filmer, som behandlade dylika
ämnen, utomordentligt knapp. Kommittén åberopar i detta avseende en av
densamma på grundval av förfrågningar bland de större sociala myndigheterna
och sammanslutningarna samt efter genomgång av tillgängliga kortfilmkataloger
sammanställd förteckning över dokumentärfilmer, som med
god vilja kunde sägas vara av värde i det sociala upplysningsarbetet. Denna
förteckning — i vilken icke medtagits filmer med krisbetonat eller numera
icke aktuellt innehåll ävensom filmer med partipolitisk eller ur annan synpunkt
ensidigt propagandabetonad färgning — upptar endast ett tjugutal
nummer, varav blott nio tillkommit på beställning av eller under medverkan
av statlig myndighet. — Rörande innehållet i förteckningen torde jag få
hänvisa till handlingarna.

Den sociala upplysningsfilmens ställning i utlandet. I kommitténs skrivelse
påpekas, att i vissa främmande länder statsmakterna berett filmen en
officiell plats i den samhällsorienterande upplysningens tjänst, bland annat
för belysande av förhållandena på det socialpolitiska området. Särskilt i
Canada, England, Förenta staterna och Sovjetunionen hade, framhålles det,
den statsunderstödda produktionen av dokumentärfilmer nått en utomordentligt
stor omfattning. Vad våra nordiska grannländer beträffade stode i
Norge frågan om formerna för ett utvidgat statligt stöd åt produktionen av
social- och annan upplysningsfilm för närvarande på dagordningen, medan
i Danmark framställningen av dylik film sedan länge åtnjutit statsmakternas
bistånd. För förhållandena i Danmark på detta område lämnar kommittén
följande redogörelse.

Det danska biografväsendet regleras genom en lag av den 13 april 1938,
vilken innehåller bestämmelser rörande biografverksamhet, filmuthyrning,
censur och statliga åtgärder till stöd för filmverksamheten. Med stöd av denna
lag har inrättats en särskild fond, den s. k. filmfonden, till vilken bl. a.
inlevereras de avgifter, som, med vissa undantag, avkrävas varje av staten
koncessionerad biografägare i viss proportion till storleken av överskottet på
vederbörandes biografrörelse, i den mån detsamma överstiger 12 000 kronor.
Fondens inkomster användas bl. a. till att främja filmens utnyttjande i undervisningsmässigt,
kulturellt och konstnärligt avseende. Bland hithörande
ändamål angivas bidrag till framställning eller anskaffning av skolfilmer eller
till andra anordningar till främjande av filmens användning i undervisningens
tjänst ävensom bidrag till framställning eller anskaffning av filmer,
som tjäna till upplysningens främjande eller till allmän propaganda för Danmark
eller danskt näringsliv. Filmfonden förvaltas av justitieministeriet, som
därvid rådgör sig med det s. k. filmrådet, som har till huvudsaklig uppgift
att följa filmens utveckling samt främja filmens utnyttjande i kulturellt hänseende
inom landet. Rådet består av nio av justitieministern utsedda ledamöter,
av vilka två äro representanter för undervisningsministeriet och lärarorganisationer,
två för arbetarnas bildningsrörelse och folkhögskolan, tva för
biografkoncessionsinnehavarna samt en för skådespelar- och dramatikerorganisationer.

Den i Danmark subventionerade framställningen av undervisnings- och

8

Kungtl. Maj.ts proposition nr 145.

upplysningsfilm handhaves för närvarande dels av den privata institutionen
Dansk kulturfilm, dels oek av ett justitieministeriet underställt statsorgan,
benämnt Ministeriernes Filmudvalg.

Dansk kult ur film, som tillkom 1932 men vars första filmer datera sig från
1936, har till uppgift att framställa undervisnings- och kulturfilm — däribland
kortfilm — med ämnen från dansk natur, diktning, historia och andra
kulturområden ävensom film, som kan tjäna till allmän propaganda för Danmark
och danskt näringsliv. Till institutionen äro nitton organisationer, företrädande
olika riktningar inom danskt kultur- och näringsliv, fast anslutna.
1 densamma — vilken är organiserad på ett representantskap och en styrelse
— kunna även andra organisationer än de förenämnda vinna inträde genom
beslut på representantskapsmöten under förutsättning av att tre fjärdedelar
av de närvarande representanterna rösta därför. Med samma majoritet kan
på styrelsens förslag upptagas rådgivande medlemmar, antingen som personliga
medlemmar eller som representanter för institutioner eller organisationer,
med en mandattid av två år. Representantskapet består — förutom av
de medlemmar, som kunna inväljas som rådgivande — av en representant
för envar av de anslutna organisationerna, eu representant för filmrådet samt
eu representant för ettvart av följande fyra ministerier, nämligen justitieministeriet,
utrikesministeriet, undervisningsministeriet och ministeriet för
handel, industri och sjöfart. Styrelsen, som ombesörjer det löpande arbetet,
består av högst sju ledamöter, varav justitieministeriets, undervisningsministeriets
och filmrådets representanter äro självskrivna medan de övriga väljas
av och inom representantskapet. — Produktionsarbetet, som nått en betydande
omfattning, bedrives i samarbete med de enskilda danska filmföretagen.
För sin verksamhet är Dansk kulturfilm helt beroende av statens
stöd, vilket för innevarande budgetår uppgår till 200 000 kronor av filmfondsmedel.

Ministeriernes Filmudvalg, som tillkom den 1 april 1944, har till uppgift
att centralt leda produktionen av all den film av aktuellt samhällsinformerande
och propagandamässigt innehåll, varom framställning må göras av ministerierna
eller statsmyndigheterna i övrigt, ävensom att tjäna som vägledande
och rådgivande instans i ärenden, som röra framställning och visning
av dylik film. Organet i fråga består av tre ledamöter med en kontorschef i
justitieministeriet som ordförande; det dagliga tillrättaläggande arbetet handhaves
av en produktionsledare (en tjänsteman i administrationen med insikter
i och intresse för filmfrågor), vilken lör framställning av ifrågakommande
filmer har att träda i förhandling med manuskriptförfattare och filmproducenter.
Anslag till verksamheten utgår för innevarande budgetår med
300 000 kronor av filmfondsmedel. Genom särskilda på socialministeriets
budget för 1945/46 och 1946/47 anvisade anslag å sammanlagt 125 000 kronor
har Ministeriernes Filmudvalg därjämte beretts möjlighet att med anlitande
av'' en engelsk filminstruktör framställa fyra för distribution i den anglosaxiska
världen avsedda längre kort filmer, behandlande vissa sidor av
den danska socialpolitiken (semester- och fritidsförhållandena, folkpensioneringen,
hälsovården samt barn- och ungdomsvården).

Distributionen av de av Dansk kulturfilm och Ministeriernes Filmudvalg
producerade filmerna ombesörjes av en särskild statlig institution, Statens
filmcentral, som — förutom uppgiften att anskaffa och uthyra undervisningsoch
upplysningsfilm — har att främja den inhemska filmförevisningens utveckling
genom inköp och uthyrning av kulturellt och konstnärligt värdefulla
filmer. Anslag till filmcentralens verksamhet utgår för närvarande med
85 000 kronor av filmfondsmedel.

Vissa organisatoriska förändringar planeras under budgetåret 1947/48. Den
av Ministeriernes Filmudvalg omhänderhavda verksamheten skulle då, enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-15.

9

vad som uppgivits, övertagas av Dansk kulturfilm under loppet av ett år,
efter vars utgång frågan om formen för den officiella filmverksamhetens bedrivande
i fortsättningen avsåges skola bli föremål för omprövning.

Filmens roll i det sociala upplysningsarbetet. Efter att ha erinrat om sin
tidigare återgivna redogörelse för filmens användning som informationsinstrument
i den statliga verksamheten i vårt land samt framhållit, att de därav
vunna resultaten, mätta i publiksiffror och publikuppskattning, finge anses
ha väl motsvarat de statliga ekonomiska insatserna, anför kommittén vidare.

Mot bakgrunden av dessa positiva erfarenheter hade det varit ägnat att för
våna, att statens organ i så ringa utsträckning beretts tillfälle att taga filmen
i anspråk i den sociala eller allmänt samhällsorienterande upplysningens
tjänst. 1 den offentliga debatten hade heller icke saknats röster för ett effektivare
utnyttjande av filmen i demokratiens upplysningsverksamhet kring
sina arbetsformer och åtgöranden för det allmännas bästa. Som resultat av
dylika opinionsyttringar förelåge två riksdagsskrivelser, eu från 1942 (nr
326) angående åstadkommande av en undervisnings- och upplvsningsfilm,
belysande regeringens och riksdagens arbetsförhållanden, samt den nu aktuella
från 1946 års riksdag (nr 284) angående upplysningsfilmer rörande
samhällets sociala hjälpverksamhet; den förstnämnda vore alltjämt beroende
på Kungl. Maj ds prövning, medan den sistnämnda vore föremål för kommitténs
överväganden. Det torde också vara riktigt att tolka de för kommittén
meddelade direktiven som ett uttryck för att statsmakterna nu funnit tiden
inne att skapa förutsättningar för ökade filminsatser på de upplysningsområden,
varom här vore fråga.

I detta sammanhang hänför sig kommittén till en av densamma lämnad
redogörelse för de svar, som till kommittén inkommit i anledning av en till
vissa myndigheter och större sammanslutningar riktad rundfråga angående
önskemål om ämnesval för sociala upplysningsfilmer. Nämnda svar
gåve enligt kommitténs uppfattning övertygande besked om det bland företrädare
för det sociala arbetet allmänt kända behovet av att nyssnämnda förutsättningar
snarast åvägabringades. — För närmare kännedom om resultatet
av den gjorda rundfrågan torde såsom Bilaga till detta protokoll få fogas
den av kommittén åberopade redogörelsen jämte en alfabetisk förteckning
över de framkomna önskemålen.

Som eget omdöme rörande filmens roll i det sociala upplysningsarbetet
uttalar kommittén härefter i huvudsak följande.

För egen del funne kommittén det vara obestridligt, att med filmens hjälp
utomordentligt rika men hittills blott sporadiskt utnyttjade möjligheter erbjöde
sig att sprida en allmännare kunskap om den svenska socialpolitiken
— fakta, problemställningar, åtgöranden och planer — ävensom att bland
allmänheten skärpa bilden av de allmänna företeelser i det svenska samhällslivet,
som kunde sägas utgöra förutsättningar för eller resultat av den socialpolitiska
utvecklingen. Fn objektiv och samtidigt populärt hållen filmorientering
kunde på ett för medborgaren levande sätt klarlägga hans eller hennes
plats som berättigad och förpliktad i samhället. Vidsträckta perspektiv
öppnade sig härutinnan. Filmen kunde förmedla inblickar i den statliga politikens
praktiska utgreningar och den kunde genom sill oberoende av rums -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

och tidsförhållanden belysa den historiska utvecklingen av de socialpolitiska
strävandena. Den kunde stimulera till aktivering av samhällsintresset och
medverka till ökad förståelse mellan samhällsklasserna. Landsbygdens förhållanden
kunde levandegöras för stadsinnevånaren och stadens för lantbelolkningen.
Som instrument i den socialt orienterade upplysningsverksamheten
gentemot utlandet vore filmen vidare utomordentligt värdefull. Om värdet
och lämpligheten i och för sig av att sociala upplysningsfilmer framställdes i
större utsträckning än vad som för närvarande vore fallet syntes enligt kommittén
icke mer än en mening kunna råda.

I omedelbar anslutning till detta uttalande framhåller kommittén, att den
på redan anförda skäl icke vore beredd att nu framlägga några slutgiltiga
förslag i avseende å de i riksdagens skrivelse nr 284/1946 anförda spörsmålen
om och på vad sätt och i vilken utsträckning statsmakterna kunna och
böra främja tillkomsten av sociala upplysningsfilmer. Kommitténs positiva
inställning till filmen som hjälpmedel i det sociala upplysningsarbetet vore
emellertid av kommittén klart angiven. Tydligt vore också, yttras det vidare,
att ett mycket stort antal ämnen anmälde sig för sådan filmbearbetning. Ur
de synpunkter kommittén hade att företräda vore det för den ett framträdande
önskemål, att en — om också begränsad — produktion av sociala
kortfilmer omedelbart och utan avbidan på kommitténs slutliga förslag i
filmfrågan kunde komma till stånd. Ett realiserande av detta önskemål krävde
medverkan från statens sida.

Organisatoriska spörsmål: synpunkter och förslag. I frågan om den form,
i vilken cn dylik provisoriskt bedriven, statsunderstödd produktion av sociala
upplysningsfilmer bör organiseras, anmäler kommittén följande synpunkter
såsom vägledande för densamma.

Kommittén såge filmen som ett led i den sociala upplysningsverksamhet,
vars planläggande vore kommitténs huvuduppgift. Huruvida filmen som socialt
upplysningsmedel skulle infogas som en detalj i en större social upplysningsorganisation
eller ges en självständig organisatorisk utformning, vore
för närvarande föremål för kommitténs överväganden. Angeläget vore
med hänsyn härtill, att den provisoriska filmproduktion av begränsad omfattning,
vilken i nuvarande läge vore önskvärd, icke bundes vid en organisationsform
—- exempelvis till en statsunderstödd förening eller stiftelse —
vars eventuella avveckling i ett framtida läge skulle bli förenad med olägenheter
av personell art eller ur annan synpunkt framstå som mindre angenäm.

Kommittén funne det vidare självklart, att det organ, under vars ledning
den provisoriska filmverksamheten skulle bedrivas, tillgodosåge såväl statens
som enskilda företags, organisationers och sammanslutningars intresse av
medverkan. De enskilda gruppernas intresse och insatser — ekonomiska och
andra — borde sålunda på lämpligt sätt stimuleras.

Slutligen funne kommittén uppenbart, att en provisorisk filmverksamhet
måste begränsas till ett relativt fåtal filmer, avsedda att belysa vissa socialpolitiskt
högaktuella ämnesområden, där behovet av socialfilm finge anses
vara ställt utom allt tvivel. För dessa uppgifter syntes enligt kommitténs mening
några vidlyftiga organisatoriska anordningar icke vara påkallade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

11

Ur dessa synpunkter har kommittén icke ansett sig böra nu föreslå tillskapandet
av något särskilt statligt eller halvstatligt tilmorgan utan stannat
för att förorda, att inom ramen för ett för ändamålet under femte huvudtiteln
anvisat anslag kommittén får tjänstgöra som instans
för den avsedda filmverksamheten. Kommitténs uppgift
skulle därvid bli att på grundval av bl. a. de till kommittén inkomna »önskelistorna»
om filmämnen lägga upp en plan för de sociala informationsfilmer,
som i en första omgång — innan något annat organ för ändamålet
tillsatts — borde komma till utförande. Vid det slutliga urvalet av ämnen
syntes — enligt vad som vidare anföres — avgörande vikt böra tillmätas
synpunkten att endast frågor av tvingande aktualitet ifrågakomme till filmbehandling,
i möjligaste mån under beaktande av att skilda offentliga intresseområden
därvid bleve tillgodosedda; åtminstone en av de ifrågakommande
filmerna borde givas en för utlandspropagandan direkt avsedd utformning.
I fråga om produktionsplanen borde samråd sökas med socialdepartementet,
varemot den innehållsmässiga uppläggningen av de i produktionsplanen
ingående filmerna borde bedömas av kommittén. För uppläggningen
av varje ifrågakommande film skulle kommittén tillförsäkra sig medverkan
av representanter för vederbörande statliga organ och medborgerliga organisationer;
på detta sätt skulle kommittén eller en av densamma särskilt
tillsatt delegation även kunna undersöka möjligheterna av ekonomisk medverkan
från de enskilda organisationer, som hade ett direkt eller indirekt intresse
av filmprojektets realiserande.

Kostnaderna. Kommittén föreslår, att kostnadsberäkningen för varje
ifrågakommande film borde inbegripa ej mindre ersättningar för utförda
synopsis- och manuskriptarbeten än även en andel i utgifterna för anställandet
av en verkställande kraft — en sakkunnig eller sekreterare — för produktionsuppgifternas
närmaste liandhavande. Vad angår kostnaderna i övrigt
hänförde sig desamma — yttrar kommittén — till dels själva filmupptagningarna
— därvid kommittén förutsätter att avtal träffas med filmföretagen
på sätt nu praktiseras av de affärsdrivande verken — dels ock anskaffningen
av de filmkopior, som borde finnas tillgängliga för filmernas visning
utanför den ordinarie biografrepertoaren (vid av föreningar och sammanslutningar
anordnade möten och sammankomster, i skolor och folkbildningsarbetet
etc.). Kostnaderna för de kopior, som erfordrades för placering å
de allmänna biograferna syntes däremot kunna åvila vederbörande filmdistributör.
Några kostnader för distribueringen av de för visning utanför
biografrepertoaren avsedda filmkopiorna syntes icke heller vara att påräkna;
det kunde förutsättas, att överenskommelse i avseende å förekommande
distrilnitionsuppgifters liandhavande skulle kunna träffas med lämpligt filmföretag,
som för det därmed förenade arbetet finge tillgodoräkna sig en
mindre expeditionsavgift per filmbeställning.

Kommittén påpekar, att valet av ämnen för här avhandlade filmer och
desammas uppläggning vore beroende på en prövning framdeles från fall

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

till fall och under beaktande av det vid varje tidpunkt mest aktuella behovet
av filmframställning inom den sociala ämneskrets, som här åsyftades. Med
hänsyn därtill kunde kostnaderna för filmverksamheten för närvarande icke
angivas annat än approximativt. Enligt kommitténs åsikt borde för en sammanlagd
summa av 150 000 kronor en produktion om 5—8 sociala upplysningsfilmer
kunna läggas upp, därvid jämkning förutsattes kunna företagas
mellan kortare och längre filmer. Kommittén framhåller emellertid, att denna
kostnadsberäkning endast avsåge själva starten för en av staten stödd
social filmproduktion; ett genomförande lramdeles av en mera permanent
bedriven filmupplysningsverksamhet i sociala ämnen finge anses komma
att kräva icke oväsentligt ökade kostnader.

Vid bifall till kommitténs förslag borde, uttalar kommittén, ett reservationsanslag
å nämnda belopp av f50 000 kronor anvisas å riksstaten under
femte huvudtiteln, förslagsvis med rubriken Social upplysningsfilm. Med
hänsyn till önskvärdheten av att en filmverksamhet av den skisserade omfattningen
snarast komrne i gång ifrågasätter kommittén, huruvida icke hela
det föreslagna beloppet eller åtminstone en tredjedel av detsamma kunde
upptagas som anslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. —
Fördelningen av anslaget föreslås'' få bli beroende av de beslut, som Kungl.
Maj:t — på framställningar av kommittén — i varje särskilt fall meddelade.

Under åberopande av det anförda har kommittén anhållit, att å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisas ett reservationsanslag av
150 000 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén
angivna riktlinjerna användas till bestridande av kostnaderna för framställning
av ett antal upplysningsfilmer i sociala ämnen.

Särskilt yttrande till kommittéförslaget. Till förestående förslag, som omfattas
av sex av kommitténs åtta ledamöter, ha ledamöterna Skjöld och
T hörnberg fogat ett av dem gemensamt avgivet särskilt yttrande av
i huvudsak följande innehåll:

Reservanterna förklara sig dela kommitténs mening, alt framställning och
distribution av social film skall ingå som en del av den verksamhet, som förutsättes
komma att bedrivas av den planerade, på tre huvuddetaljer skisserade
institutionen för social upplysning. Då kostnaderna för genomförandet
av denna slutgiltiga organisationsform sannolikt bleve höga, kunde med
hänsyn till nuvarande och beräknade utveckling av det statsfinansiella läget
ett dylikt förslags förverkligande komma att eventuellt draga ut på tiden.
Kommitténs förslag om försöksframställning av social film kunde därför
nu icke till sin tidsutdräkt överblickas. Därtill komme, att kommittén, när
det slutgiltiga betänkandet avgivits i slutet av innevarande eller i början av
nästa år, hade slutfört sitt uppdrag och skulle upplösas. Vid denna tidpunkt
skulle alltså försöksverksamheten upphöra eller ett organ tillsättas, som skulle
handhava filmverksamheten, tills Kungl. Maj:t eller riksdagen tagit ställning
till kommitténs slutgiltiga förslag. Då det vore av intresse för alla parter, att
filmverksamheten finge bedrivas kontinuerligt, oavsett när förslaget om den
sociala upplysningsverksamheten i dess helhet genomfördes, borde filmverksamheten
enligt reservanternas mening redan från början få en fastare organisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

13

Det intresse, som en rad landsomfattande organisationer hyste för ett
effektivt utnyttjande av filmen i den sociala upplysningens tjänst, borde —
framhålles det vidare — stimuleras, så att de genom ekonomiska bidrag stödde
denna verksamhet. Visserligen förutsatte kommittén, att enskilda gruppers
intressen och insatser — ekonomiska och andra — skulle under försökstiden
på lämpligt sätt stimuleras, men man torde kunna utgå ifrån, att i varje fall
organisationerna på arbetsmarknaden och inom folkrörelserna icke komme
att hysa något större intresse för ekonomiska insatser, om de icke tillförsäkrades
något mera påtagligt inflytande på filmproduktionen än det av kommittén
föreslagna.

Med hänsyn härtill vore det önskvärt att redan nu ett halvstatligt organ —
förslagsvis benämnt Institutionen Svensk Socialfilm — tillskapades
med uppgift att utöva här avsedd filmverksamhet. Till denna institution
borde följande statsorgan och riksorganisationer vara anslutna,
nämligen socialdepartementet, ecklesiastikdepartementet, jordbruksdepartementet,
svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation,
landsorganisationen i Sverige, kooperativa förbundet. Sveriges köpmannaförbund,
riksförbundet landsbygdens folk, samverkande bildningsförbunden, Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation, svenska slöjdföreningen, svenska
turisttrafikförbundet, svenska institutet, centralförbundet för socialt arbete,
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund
samt svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

En dylik institution skulle enligt vad reservanterna fortsättningsvis uttala,
utan svårighet kunna inrangeras i det planerade organet för social upplysning
i övrigt. Det kunde vidare förutsättas, att därest institutionen gåves
beslutanderätt beträffande dispositionen av statsanslag, verksamheten skulle
kunna påbörjas omedelbart, sedan beslut därom fattats. Genom en dylik
anordning skulle man erhålla ett permanent organ, som kunde träda i omedelbar
kontakt med och vinna inflytande från de inom landet verksamma
organisationerna på det sociala arbetsfältet. Sannolikt vore också, att dessa
organisationers villighet att lämna ekonomiska bidrag till verksamheten härigenom
komme att stimuleras.

Beträffande den sålunda föreslagna institutionens organisation och verksamhet
föreslå reservanterna, att arbetsordning för densamma fastställes av
Kungl. Maj:t. För närmare kännedom om innehållet i det utkast till sådan
arbetsordning, som av reservanterna bifogats deras yttrande, torde jag få hänvisa
till handlingarna.

Yttrandena.

I ärendet ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret och statens biografbyrå.

Statskontoret yttrar, att, därest statligt stöd skulle anses böra ifrågakomma
för en omedelbar produktion av sociala upplysningsfilmer, det förefölle statskontoret,
som om det av kommitténs majoritet förordade alternativet rörande
eu provisorisk verksamhets ordnande vore att föredraga. Enligt statskontorets
mening förelåge emellertid knappast tillräckliga skäl att äska anslag redan å
lilläggsstat för innevarande budgetår; även om anslag anvisades först för

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

nästkommande budgetår syntes nämligen möjlighet föreligga att börja arbetet
innevarande budgetårs sista månader.

Statens biografbyrå understryker vikten och värdet av att det allmänna i
princip engagerade sig i framställningen av filmer, vilka på ett sakligt och
intresseväckande sätt behandlade den socialhjälp, som i skilda sammanhang
stode medborgaren till buds. Biografbyrån uttalar vidare, att den i likhet
med kommitténs flertal funne det naturligt, att man i inledningsstadiet även
sådan produktion prövade sig fram i mera obundna former; det gällde ju
här en statsverksamhet av förhållandevis oprövat slag. Av detta skäl ville
byrån gärna tillstyrka den av majoriteten föreslagna anordningen, att eu
viss försöksproduktion av socialfilmer igångsattes utan tidsutdräkt och under
kommitténs direkta ledning och tillsyn. Att på sätt som i det särskilda
yttrandet föreslagits redan nu binda sig för ett projekt som »Institutionen
Svensk Socialfilm» syntes näppeligen möjligt utan att det fortsatta utredningsarbetet
härigenom föregrepes.

Däremot ifrågasätter biografbyrån ändamålsenligheten av produktionens
föreslagna omfattning. Härom anför byrån i huvudsak följande.

Erfarenheten hade visat, att även planläggning, produktion och spridning
av kortare filmer vore en både komplicerad och tidskrävande procedur, vid
vilken oförutsedda faktorer ofta i väsentlig grad kunde förskjuta uppgjorda
tidsschemata. I nu ifrågavarande fall gällde också att uppläggningen av de
önskade filmerna, träffandet av avtal med de filmföretag, som skulle anlitas,
produktionens närmare utformning o. s. v. såsom i många avseenden prejudicerande
och förebildliga för den fortsatta verksamheten borde ägnas största
möjliga omsorg. Skulle försöksframställningen så som föreslagits omfatta ett
antal av högst åtta filmer, syntes det enligt biografbyråns mening föreligga
risk för att produktionen icke hunne fullföljas till den tidpunkt, då kommittén
enligt vad som antytts i det särskilda yttrandet tänkte sig att ha slutfört
sitt uppdrag, nämligen i slutet av innevarande eller i början av nästkommande
år. Avsikten vore väl dessutom att erfarenheterna från den ifrågasatta
försöksproduktionen skulle ligga till grund för förslagen i kommitténs
slutbetänkande. Under sådana förhållanden förefölle det biografbyrån ändamålsenligt
att begränsa antalet försöksfilmer från högst åtta till förslagsvis
högst fem, varvid alltjämt en av filmerna förutsattes utformad med tanke
på visning utomlands.

I fortsättningen uttalar biografbyrån önskvärdheten av att vid kommitténs
fortsatta överväganden hänsyn tages till behovet av stöd från det allmännas
sida jämväl i fråga om framställning av andra upplysningsfilmer
än dem, som behandlade samhällets sociala hjälpverksamhet. Biografbyrån
yttrar härutinnan i huvudsak följande.

I kommitténs framställning antydes, att spörsmålet huruvida filmen som
socialt upplysningsmedel skall infogas som en detalj i en större social upplysningsorganisation
eller ges en självständig organisatorisk utformning vore
föremål för kommitténs överväganden.

Ehuru frågan sålunda befunne sig på utredningsstadiet, önskade biografbyrån
begagna tillfället att redan i detta sammanhang understryka vikten av
att, för den händelse det senare alternativet gåves företräde, det föreslagna
självständiga filmorganet utformades så, att hänsyn toges till samhällets be -

Kungl- Maj.ts proposition nr 145.

15

hov icke endast av socialfilmer i den mera begränsade bemärkelsen av filmer
om social hjälpverksamhet utan även av andra slag av filmer. Förutom
samhällsfilm i mera vidsträckt mening — d. v. s. sådan film, som skildrade
det allmännas verksamhet, även där det icke rörde sig om sociala hjälpåtgärder
— hade byrån därvid den kulturella upplysningsfälmen i tankarna.
Vidare önskade byrån erinra om behovet av statligt stöd åt produktionen av
kortare filmer för barn och ungdom, varom byrån den 5 november 1946
gjort underdånig framställning. Även på önskvärdheten av ett statligt filmorgan
för bl. a. kontinuerlig inspelning av bilder till ett statligt kultur- och
personhistoriskt filmarkiv hade biografbyrån fäst Kungl. Maj ds uppmärksamhet
i skrivelse den 19 februari samma år. Slutligen kunde erinras om att
frågan rörande undervisningsfilmens ställning för närvarande övervägdes av
film- och radiodelegationen inom 1946 års skolkommission, varvid möjligen
spörsmålet om statligt stöd för framställning av särskilt önskvärda skolfilmer
kunde komma att aktualiseras. I den mån de nu antydda förslagen angående
statlig filmverksamhet vunne statsmakternas bifall, förefölle det
lämpligt att för undvikande av dubbelorganisation sammanföra de egentliga
produktions- och distributionsuppgifterna till en gemensam filminstans. I detta
sammanhang kunde erinras, att inrättandet av ett centralt filmorgan av liknande
beskaffenhet på sin tid föreslogs av 1941 års filmutredning (SOU
1942: 36). I en till chefen för ecklesiastikdepartementet den 5 november 1945
avgiven promemoria hade också statens biografbyrå framhållit betydelsen av
att en dylik central filminstans komme till stånd.

Departementschefen.

Åt kommittén för social upplysning har anförtrotts två utredningsuppdrag,
som båda ha sin grund i behovet av vidgad allmän upplysning på det
socialpolitiska området. Det ena uppdraget avser utredning av frågan om
inrättande av en permanent institution — tills vidare benämnd socialmuseum
— vilken i utställningens form skulle verka för ökad kännedom om
vårt lands sociala förhållanden och socialpolitiska verksamhet. Kommitténs
andra uppgift är att verkställa en av 1946 års riksdag begärd utredning i
avseende å spörsmålen om och på vad sätt och i vilken utsträckning statsmakterna
kunna och böra främja tillkomsten av kortare upplysningsfilmer
i syfte att popularisera och sprida kunskap om i främsta rummet samhällets
egen sociala hjälpverksamhet.

I direktiven för kommittéarbetet uttalade jag, att det sannolikt komme att
visa sig fördelaktigt att ta filmen i anspråk för vissa av de ämnen det
ifrågasatta socialmuseet hade till syfte att åskådliggöra. Det av mig sålunda
antydda och av kommittén sedermera närmare utvecklade sambandet mellan
de Iråda utredningsuppdragen har föranlett kommittén att upptaga desamma
till utredning i ett sammanhang. Frågan om filmens plats i det sociala
upplysningsarbetet förklarar sig kommittén skola behandla i det betänkande,
som av densamma planeras rörande den sociala upplysningsverksamhetens
organiserande. Emellertid har kommittén på giundval av
sina preliminära överväganden i filmfrågan funnit sig höra redan nu framlägga
ett förslag, som tar sikte på att under statens ekonomiska medverkan

16

Kungl. May.ts proposition nr 145.

skapa provisoriska förutsättningar för framställning under det närmaste
året av ett begränsat antal upplysningsfilmer i sociala ämnen. För
ändamålet begäres ett anslag å tilläggsstat för innevarande budgetår av
150 000 kronor. De två myndigheter, som på min anmodan yttrat sig över
förslaget — statens biografbyrå och statskontoret — ha i princip tillstyrkt
detsamma.

För egen del hyser jag ingen tvekan om att filmen, rätt använd, besitter
stora möjligheter som hjälpmedel i det sociala upplysningsarbetet. I vad
kommittén härutinnan anfört kan jag instämma. Det starka ekonomiska
stöd, som statsmakterna i vissa främmande länder — exempelvis Danmark
— funnit sig böra lämna till främjande av produktionen av socialt orienterad
upplysningsfilm, är i detta avseende belysande. Vad som framkommit i
anledning av en rundfråga, som kommittén låtit företaga bland vissa myndigheter
och organisationer, synes ge starkt belägg för att man bland företrädarna
för den sociala verksamheten i vårt land funnit tiden vara inne
för att det allmänna tar filmen i sin tjänst som socialt upplysningsmedel.
Den mångfald av för filmbearbetning aktuella sociala ämnen, som redovisats
i detta sammanhang, står onekligen i stark kontrast till det anmärkningsvärt
ringa antal sociala upplysningsfilmer, som landets filmproducenter
lör närvarande kunna erbjuda för uthyrning eller som annorledes stå till
allmänt förfogande.

Jag vill därför förorda kommitténs förslag att — i avbidan på dess slutliga
ställningstagande i frågan om en mera permanent bedriven social filminformation
under statsmakternas medverkan — medel redan nu beräknas för en
mindre produktion av sociala upplysningsfilmer. Fråga uppstår då, huru en
dylik provisorisk filmverksamhet lämpligen bör organiseras. 1 kommitténs
Iramställning föreligga två förslag till prövning, vilka båda förutsätta de
enskilda filmföretagens medverkan för filminspelningen. Kommittémajoriteten
har föreslagit, att verksamheten skall stå under kommitténs egen ledning och
tillsyn. Häremot står ett av två reservanter inom kommittén framfört förslag
om tillskapandet för ändamålet av en med statligt stöd bedriven enskild institution.
Det sistnämnda förslaget anser jag mig för närvarande böra avböja.
Jag förutsätter emellertid, att detsamma blir föremål för fortsatt behandling
inom kommittén. De erfarenheter, som vunnits av informationsstyrelsens på
sin tid bedrivna filmproduktion, synas ge vid handen, att en filmverksamhet
av den här föreslagna begränsade omfattningen kan ombesörjas under tämligen
enkla organisatoriska former. En fördel med den av kommittén förordade
anordningen är vidare, att kommittén med stöd av de i produktionsarbetet
vunna erfarenheterna kunna skaffa sig säkrare hållpunkter för sitt
slutliga ställningstagande i filmfrågan. Jag föreslår därför, att kommitténs
organisationsförslag godtages. Vad kommittén i övrigt anfört i denna del
föranleder icke någon erinran från min sida.

I fråga om den provisoriska verksamhetens omfattning har kommittén
föreslagit en kostnadsram av 150 000 kronor, för vilken summa kommittén
räknat med att kunna lägga upp en produktion av 5—8 filmer, därvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

17

jämkning förutsatts kunna vidtagas mellan kortare och längre filmer. Med
instämmande i de skäl, som av statens biografbyrå anförts till stöd för en
begränsning av antalet filmer, vill jag emellertid föreslå, att medelsanvisningen
begränsas till 125 000 kronor. Jag ansluter mig till den av kommittén framförda
tanken, att en av de ifrågakommande filmerna utformas för visning
utomlands. Kravet på filmernas kvalitet, innehållsmässigt och tekniskt, får
givetvis ställas högt, icke minst beträffande utomlandsfilmen. Det av mig
förordade beloppet synes böra anvisas å riksstaten under femte huvudtiteln
för budgetåret 1947/48 i form av ett särskilt reservationsanslag under rubriken
Social upplysningsfilm. Fördelningen av anslaget torde — såsom kommittén
föreslagit — få bli beroende av de beslut, som Kungl. Maj:t, på framställningar
av kommittén, i varje särskilt fall må meddela.

Vad av statens biografbyrå anförts i fråga om lämpligheten av en organisatorisk
samordning mellan olika föreslagna eller ifrågakommande statliga
stödåtgärder på filmområdet synes mig böra ägnas nödigt beaktande av kommittén
under dess fortsatta utredningsarbete.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att under V huvudtiteln till Social upplysningsfilm för
budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 125 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Hedfors.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 145.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Bilaga.

Redogörelse för vissa myndigheters och sammanslutningars önskemål
beträffande ämnesval för upplysningsfilmer i sociala ämnen.

Kommittén för social upplysning har i rundskrivelse under hösten 1946
till ett antal myndigheter och större sammanslutningar anhållit om uppgifter
till belysande av frågan om ämnesvalet för en första omgång upplysningsfilmer
med sociala motiv. Yttranden med anledning av skrivelsen ha till
kommittén avlåtits från medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen,
pensionsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, statens
byggnadslånebyrå, statens institut för folkhälsan, statens nämnd för samlingslokaler,
svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet, fångvårdsstyrelsen,
centralförbundet för socialt arbete, folkbildningsförbundet, svenska
fattigvårds- och bamavårdsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige, föreningen för arbetarskydd,
svenska turisttrafikförbundet, svenska slöjdföreningen, Fredrika-Bremer-förbundet,
kooperativa förbundet, kooperativa kvinnogillesförbundet.
hemmens forskningsinstitut, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, yrkeskvinnors
samarbetsförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
svenska landsbygdens kvinnoförbund och samarbetskommittén för sparpropaganda.

Om de nämnda myndigheternas och organisationernas genomgående p ositiva
inställning till frågan om sociala upplysningsfilmer
vittnar icke blott den omständigheten, att i yttrandena framförts
ett stort antal förslag till ämnen för sådana filmer — omfattande praktiskt
taget alla den sociala verksamhetens olika grenar — utan jämväl uttalanden
av mer allmän innebörd. Sålunda anför socialstyrelsen bland annat följande:

Enligt styrelsens mening föreligger behov av kortfilmer inom alla grenar
av socialvården. Det är synnerligen betydelsefullt, att det på ett lättfattligt
och åskådligt sätt klargöres för allmänheten, när, var och hur en familj eller
ensamstående person kan erhålla hjälp och stöd av samhället. För den enskilde
måste det innebära en trygghet att på förhand kunna bilda sig en uppfattning
om hur det tillgår, när man vänder sig till olika myndigheter med
sina hjälpbehov. Genom filmen kan kunskap spridas om hur den hjälpbehövande
tages om hand samt i vilken form och under vilka förutsättningar
hjälp utgår. Med kännedom härom kan vid uppkommande hjälpbehov den
enskilde med större förtroende och tillförsikt uppsöka den myndighet, som
har att bistå den hjälpsökande.

Folkbildningsförbundet yttrar: Enligt förbundets åsikt är filmen ett ytterst
viktigt komplement till den muntliga föreläsningen, önskemål angående
framställning av några vissa filmer har förbundet ej, då förbundet förmedlar
föreläsningar i alla ämnen. Erhållandet av instruktiva och goda kortfilmer
behandlande sociala motiv är dock ett särskilt stort önskemål, då det är
mycket ont om lämpliga sådana, och förbundet kommer att med tacksamhet
hälsa tillkomsten av varje sådan film. De komma att bidraga till att väcka
intresse och förståelse för dessa viktiga frågor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

19

Kooperativa förbundet uttalar tillfredsställelse över att frågan om filmen
som upplysningsmedel i den sociala hjälpverksamheten upptagits till behandling.
Förbundet framhåller, att i den del sådana filmer avse att belysa
samhällets egen sociala hjälpverksamhet filmframställningen icke bör inskränkas
till en faktisk redogörelse för samhällets åtgärder utan kompletteras
med upplysningar och anvisningar om lämpliga vägar, varigenom de
samhälleliga åtgärderna i praktiken få sin avsedda effekt jämte konkretiserande
skildringar av åtgärdernas verkan för enskilda människor eller grupper
av medborgare. Det förefölle därvid naturligt att peka på praktiska problem,
som låge utanför statens avgörande men som likväl för den enskilde
aktualiserades i samband med medborgarens kontakt med samhällets åtgärder.
Exempelvis borde en film om de statliga bosättningslånen icke inskränka
sig till att klargöra, vad staten här åstadkommer. Filmen i fråga borde också
— enär erfarenheten visade, alt dessa lån icke alltid fått en rationell användning
på grund av låntagarnas bristande kunskaper i hembildningsfrågor,
särskilt i vad gällde möbelinköp — åskådligt belysa dylika med hembildningen
sammanhängande praktiska inköpsfrågor, t. ex. avbetalningskreditens ekonomiska
olägenheter som kreditform vid bosättning. —• Välmotiverat vore
vidare, att den ifrågasatta filmverksamheten även gåve en belysning av de
former av social verksamhet, som skedde genom de stora folkrörelsernas
självhjälpsverksamhet, i första rummet fackföreningsrörelsen, den frivilliga
nykterhetsrörelsens och konsumentkooperationens insatser på olika sociala
områden, givetvis i anslutning till statliga åtgärder på motsvarande områden.
EU genomförande av en sådan utvidgning av den sociala filmverksamheten
förutsatte enligt förbundets åsikt, att ett socialt filmråd tillskapades, i vilket
vid sidan av representanter för statsmakterna även de största sociala folkrörelserna
vore representerade.

Önskemål om framställning av filmer rörande mödra- och barnavård ha
framförts av, bland andra, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, institutet för
folkhälsan, fattigvårds- och bamavårdsförbundet samt Sveriges husmodersföreningars
riksförbund. Socialstyrelsen anser, att en barnavårdsnämnds
många arbetsuppgifter borde närmare belysas. Detta kunde ske genom att
visa olika hjälpsökande, som vända sig till nämnden, t. ex. den gifta kvinnan
som ansöker om mödrahjälp för sitt väntade barn, den ogifta kvinnan
som dessutom behöver en barnavårdsman, den frånskilda eller ogifta kvinnan
som inte erhåller underhållsbidrag från fadern till sitt barn och behöver
bidragsförskott, modern vars barn bereder uppfostringssvårigheter eller som
inte ser sig i stånd att vårda sitt barn på grund av sin egen eller barnets
sjukdom m. m. Man borde därefter få följa ärendenas vidare handläggning i
nämnden och de beslut som fattades om exempelvis mödrahjälp, förordnande
av barnavårdsman, beviljande av bidragsförskott, kravåtgärder mot barnafader
som försummar sin underhållsskyldighet, varning eller övervakning
m. m. beträffande det svårfostrade barnet, omhändertagande för samhällsvård
av det nödställda barnet samt för skyddsuppfostran av det vanvårdade
eller vanartade barnet.

I film borde vidare enligt socialstyrelsens mening behandlas olika slag av
barnhem samt sommarkoloniverksamhet. Ett tacksamt ämne borde även vara
de avgiftsfria resorna för att bereda mödrar och barn vila och rekreation.
Det vore värdefullt alt genom filmen kunna bringa större kännedom om möjligheterna
till statsbidrag för att bereda barn tillfälle till sommarvistelse i
enskilda hem på landet. Filmen utgjorde även ett lämpligt medel att göra de

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

statsunderstödda husmoderssemestrarna mera kända. Nämnas borde även
den viktiga verksamhet som ungdomsgårdar m. fl. bedreve genom att anordna
goda fritidssysselsättningar för barn och ungdom. Det vanartade barnet
kunde lämpligen tagas till utgångspunkt för en film rörande olika institutioner
för missanpassad ungdom, de s. k. barna- och ungdomsvårdsskolorna
(förut benämnda skyddshem). En sådan film borde visa eleverna i arbete
och på fritid samt ge en inblick i hur den viktiga eftervården bedreves genom
inackorderingsliem för på prov utskrivna elever m. m. En annan grupp av
barnavårdsinstitutioner, som utgjorde ett lämpligt ämne för social kortfilm,
vore daghem, lekskolor och eftermiddagshem. Avsaknaden av en film om
den sociala hemhjålpsverksamheten hade länge varit kännbar. Filmen skulle
visa hur hemvårdarinnan övertoge hemmets skötsel vid husmoderns sjukdom
eller av liknande anledning samt ge viss inblick i hur utbildningen av hemvårdarinnor
bedreves.

Medicinalstyrelsen har funnit det önskvärt med filmer belysande den förebyggande
mödra- och barnavården, dess arbetssätt och uppgifter, vården
av mödrarna och de nyfödda på barnbördsanstalter och i hemmen samt barnens
vård. klädsel och kost in. in. under första levnadsåret och småbarnsåldern.
I detta sammanhang borde även åskådliggöras allehanda institutioner
för barns omhändertagande, således anstalter för halvöppen barnavård (daghem,
lekskolor, eftermiddagshem, etc.) och sluten barnavård (mödrahem,
spädbarnsliem, upptagningshem m. m.). Av synnerligen stort värde vore även
filmer belysande barnens psykiska omvårdnad och fostran, varvid även samhällets
psykiska barna- och ungdomsvård skulle beröras. Hithörande slutna
vårdformer (anstalter för psykiskt efterblivna, psykopater m. m.) och deras
arbetssätt borde också visas.

Husmodersföreningarnas riksförbund nämner i detta sammanhang en film
om småbarnsålderns uppfostringsproblem som ett särskilt angeläget önskemål.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som föreslagit flertalet av
de nu nämnda ämnena, framför även önskemål om en film rörande spädbarn
och spädbarnsvård.

Bland de ämnen, som föreslagits av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
kan här nämnas barnbidragen och skolbarnsbespisningen.

Svenska landsbygdens kvinnoförbund anser, att ett just nu mycket aktuellt
ämne vore skolfrukostar, hur dessa kunde anordnas utan alltför vidlyftiga
arrangemang och vilken inverkan de hade på barnens hälsa och arbetsförmåga.

Socialstyrelsen föreslår vidare en film om samhällets fattigvård. En sadan
film skulle skildra fattigvårdsstyrelsens verksamhet bland fattiga och sjuka.
Den borde vara inriktad på att motarbeta det sedan gammalt utbredda misstroendet
mot fattigvården samt visa olika typer av ålderdomshem och hur
väl de gamla bleve omhändertagna där.

Jämväl för upplysningsarbetet rörande nykterhetsvården bör enligt socialstyrelsens
mening filmen anlitas. Styrelsens nykterhetsvårdsbyrå framhåller,
att kännedomen om nykterhetstillståndet i landet och om nykterhetsvården
vore mycket bristfällig samt att en upplysningsfilm på området borde syfta
till att skingra okunnighet och missuppfattningar och påvisa, att nykterhetsvården
vore en socialvårdsgren, som borde stödjas av var och en. I första
hand borde erinras om alkoholismens omfattning samt visas på följderna av
alkoholmissbruk för missbrukaren, hans familj och andra samt samhället.
Vidare borde man beskriva nykterhetsvårdens arbete och särskilt framhäva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

21

alt anstaltsvård ej vore regel utan att sådana åtgärder föredroges, som medförde
det minsta intrånget i klientens normala livsföring och frihet, t. ex.
läkarbehandling, ombyte av arbete, övervakning, vistelse å inackorderingshem
etc. Åskådaren borde även få en inblick i hur livet på en alkoholistanstalt
gestaltade sig samt hur man genom eftervården sökte taga vara på de
resultat som vunnits. Byrån framhåller slutligen, att nykterhetsvården genom
den rikliga tillgången på åskådliga exempel lämpade sig synnerligen väl för
filmatisk framställning.

Riksförsäkringsanstalten har jämte Fredrika-Bremer-förbundet och husmodersföreningarnas
riksförbund föreslagit en film om olycksfalls- och yrkessjukdomsfförsäkring.
Anstalten anser, att filmen med utgångspunkt från
ett olycksfall borde visa den allmänna gången av ett ärende. Härvid borde
särskilt framhållas vikten av att den skadade snarast komme under lämplig
vård och av att anmälan insändes omgående jämte andra vid skaderegleringen
betydelsefulla faktorer.

I egenskap av chefsmyndighet för yrkesinspektionen föreslår riksförsäkringsanstalten
vidare filmer om arbetarskydd, vilka inom olika arbetsområden
skulle visa lämpliga åtgärder till förebyggande av olycksfall och ohälsa i arbetet.
Samma önskemål har framförts av föreningen för arbetarskydd och
institutet för folkhälsan samt arbetsgivareföreningen och landsorganisationen.
Sistnämnda två organisationer föreslå dels en allmän arbetarskyddsfilm,
belysande olycksfallsfrekvensens omfattning och de förluster som arbetsgivare,
arbetskolleger och det allmänna åsamkades jämte en skildring av sociala
följdföreteelser vid dödsfall och invaliditet, dels speciella skyddsfilmer, i vilka
arbetets risker och faror ålergåves för vissa speciella branscher, dels ock
yrkessjukdomsfilm, illustrerande antingen en markant yrkessjukdom, exempelvis
koloxidförgiftning, silikos, blyförgiftning, eller en film vari några av
de viktigaste yrkessjukdomarnas orsaker och sjukdomsbilder presenterades
jämte anvisningar om förebyggande åtgärder.

De senast nämnda organisationerna föreslå vidare film, som belyser större
industriföretags sociala verksamhet (intressekontor, stöd åt egnahemsbebyggelse,
idrottsverksamhet, kulturell verksamhet, stöd åt folkbildningssträvandena
etc.), samt film om föredömliga industriföretags pionjärverksamhet beträffande
arbetslokalernas arkitektur och personalrumsförhållanden, arbetsorganisation
in. m.

Därutöver har landsorganisationen framfört önskemål om filmer, vari den
svenska sociallagstiftningen (bl. a. i avseende å semestern) gjordes bekant
för allmänheten.

Pensionsstyrelsen anser eu upplysnings) ilm om folkpensioneringen mycket
värdefull och framhåller, att filmen borde framställas, medan folkpensionsreformen
vore aktuell. I detta sammanhang borde uppmärksammas den med
bidrag av styrelsen bedrivna invaliditets/''örebyggande verksamheten (vård å
kuranstalter, yrkesutbildning in. in.) samt styrelsens frivilliga försäkring.

Jämväl sjukkasseverksamheten anser pensionsstyrelsen utgöra ett lämpligt
ämne för eu upplysningsfilm. Vidare framhåller styrelsen, att genomförandet
av den allmänna sjukförsäkringen medförde stort behov av en aktuell
upplysningsfilm i detta ämne.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller, att stora delar av allmänheten
hade en föga klar uppfattning om den hastiga utveckling, som arbetsförmedlingen
genomgått under senare år, och att många icke kände till vilka möjligheter
arbetsförmedlingen nu hade att på såväl arbetslagar- som arbets -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

givarsidan stå den enskilde till tjänst. En angelägen förstahandsuppgift för
den planerade upplysningsverksamheten medelst kortfilmer vore därför en
översiktlig skildring av arbetsförmedlingens uppgift och metoder. En sådan
film borde utformas så, att en speaker-reporter vandrade med kameran genom
ett medelstort huvudkontor; han skulle studera ett nyanmälningsfall på
en expedition, ett hytessökandefall på eu annan, ett besök av en arbetslös
på en tredje; han skulle följa med yrkesvägledaren på eu skolmottagning och
arbetsberedaren på ett industribesök etc. Genom att välja typiska fall som
motiv till denna rapsodi skulle man kunna dels lämna saklig upplysning i
ämnet, dels väcka insikt om att det kunde löna sig att vända sig till förmedlingen
med sina anställnings- och arbetskraftsprohlem.

Ungdomsförmedling och yrkesvägledning vore — anför kommissionen
vidare — ett verksamhetsområde som krävde särskild behandling. Mest framträdande
vore på detta område behovet av filmer, avsedda att användas
direkt i den yrkesvägledande verksamhetens tjänst, d. v. s. yrkesorienterande
filmer. Inte minst syntes behov föreligga av en film, som vände sig till föräldrarna
och behandlade deras inställning till de ungas yrkesvalsproblem.
Det gällde här att få fram dels allmänt orienterande, dels mera speciellt inriktade
filmer. I övrigt hänvisar kommissionen till statens offentliga utredningar
1945:43 (s. 169 tf), där frågan om filmens användning i yrkesvägledningens
tjänst utförligare behandlats. Även yrkeskvinnors samarbetsförbund
anser, att en film om ungdomens yrkesval skulle vara av stort värde.
Förbundet framhåller, att yrkesvalet bleve avgörande för hela livet och att
ett felaktigt val kunde medföra vantrivsel, arbetsolust och besvärligheter med
omskolning och yrkesbyte längre fram. I en sådan film borde först upplysning
lämnas om vad samhället och enskilda institutioner gjort och planerade
på yrkesvägledningsområdet och var det funnes yrkesrådgivare. Man
kunde följa eu ungdom till yrkesvägledaren och åhöra ett samtal med denne.
I detta borde en mängd frågor av allmänt intresse vid yrkesvalet göras och
besvaras. Till detta kunde fogas ett bildsvep från olika arbetsplatser, beledsagat
av ett kåseri om de olika yrkena. Motiv från olika utbildningsanstalter
borde även behandlas, varvid besked skulle ges om inträdesfordringar,
utbildningens längd, stipendier o. s. v.

I detta sammanhang må även nämnas ett av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
uttryckt önskemål om filmer rörande de utbildningsmöjligheter,
som finnas på det sociala området, särskilt filmer som stimulerade
utbildningen av föreståndarinnor för ålderdomshem, barnhem o. d.

Arbetsmarknadskommissionen finner vidare en film om samhällets hjälpmöjligheter
vid arbetslöshet i och för sig önskvärd men framhåller, att en
sådan film icke vore aktuell i nuvarande arbetsmarknadsläge. Lämpligt
vore dock att redan nu utföra förberedande arbeten på manuskript, så att
en dylik film relativt snabbt kunde inspelas vid en eventuell omsvängning i
arbetsmarknadsläget.

Slutligen har kommissionen liksom svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundet
framfört önskemål om en film rörande de partiellt arbetsföra och
deras omskolning.

Fattigvårds- och barnavårdsförbundet önskar även filmer om vården av
blinda, dövstumma och vanföra samt om gamlas och arbetsoförmögnas omhändertagande.

Statens byggnadslånebyrå anser att lämpliga motiv för kortfilmei kunde
erhållas från de grenar av byråns verksamhet, som berörde egnahem för
mindre bemedlade, barnrika familjer samt pensionärshem, varjämte filmen
enligt byråns mening vore ett utmärkt medel för belysning av bostadssaneringsproblemen.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

önskemål beträffande andra bostadssociala frågor ha framförts av svenska
landsbygdens kvinnoförbund, som föreslår en film om bl. a. egnahemslåneverksamheten,
samt av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, som
i detta sammanhang nämner bidrog till förbättring av undermåliga bostäder.

De båda kvinnoförbunden föreslå vidare filmer om bosättningslån och om
andelst vätt stugor.

Statens nämnd för samlingslokaler anser, att det skulle vara till stort gagn,
om filmen kunde tagas till hjälp för att giva upplysningar om hur allmänna
samlingslokaler borde planläggas och inredas. Erfarenheten visade nämligen,
enligt vad nämnden anför, att stor oklarhet och okunnighet rådde på detta
område samt att råd och anvisningar rörande de planerade byggnadernas
lämpliga storlek och planlösning erfordrades i fråga om flertalet ärenden,
som komme under nämndens bedömande. En film av sådan art skulle förslagsvis
kunna disponeras så, att några typorter presenterades i avseende å
utsträckning, bebyggelse och kommunikationer. Med utgångspunkt härifrån
kunde därefter visas lämpliga typer av byggnader samt lämnas populärt hållna
men instruktiva kommentarer. Eventuellt kunde i filmen inläggas några
glimtar från det administrativa förfarandet i lån- och bidragsärenden, varjämte
i avslutningen kunde visas hur lokalerna fungerade i olika avseenden
(för möten, sammanträden, studiecirklar o. s. v.).

Centralförbundet för socialt arbete framhåller, att här avsedda kortfilmer
lämpligast borde givas formen av reportage från olika sociala anstalter: ålderdomshem,
barnhem, barnkolonier, sjukhus, alkoholistanstalter och kanske
även straffanstalter. Vissa yrkesgruppers respektive landsändars sociala
förhållanden syntes likaledes på ett utmärkt sätt kunna klargöras med filmens
hjälp. I denna form borde det också vara möjligt att visa, hur och efter
vilka grunder den sociala administrationen arbetade, varvid vissa problem såsom
t. ex. de administrativa frihetsberövandena för skyddsuppfostran, alkoholistvård,
arbetshem och lösdriveri kunde framställas och förklaras. Vissa
större frågor borde belysas med längre filmer. Bland dessa frågor ställer förbundet
bostadsfrågan samt jordbrukets rationalisering och i samband därmed
flykten från landsbygden främst men nämner även den kommunala
självstyrelsen, folkrörelserna, bildningsrörelsen och skolväsendet.

Husmodersföreningarnas riksförbund finner det värdefullt med filmer,
som visade prov på kommunala initiativ i olika sociala frågor. Förbundet
nämner särskilt sådana initiativ, som avsåge ungdomsvården, t. ex. bosättningsrådgivning,
fritidssysselsättning för ungdom, hem för landsbygdsungdom
i städer in. m., eller som syftade till att hjälpa husmödrarna i deras arbete
i hemmen, såsom kommunala tvättstugor, hemkonsulentverksamhet,
hemvåidarinnor, barnstugor etc. I detta sammanhang må omnämnas, att
hemmens forskningsinstitut — som har till uppgift att utföra undersökningar
och utredningar beträffande konsumtionsvarornas beskaffenhet och hemarbetets
rationalisering samt att ombesörja upplysningsverksamhet på dessa
områden — framfört önskemål — i första hand — om ett par korta filmer,
som kunde åskådliggöra behovet av hushållsarbetets rationalisering genom
att med praktiska exempel peka på vissa rationaliseringsåtgärder som med
enkla medel kunde vidtagas inom hemmen. På grund av arbetskraftsbristen
in. in. vore behovet av dylika filmer synnerligen trängande. Denna synpunkt
understrykes i det av kooperativa kvinnogillesförbundet avgivna yttrandet.

Enligt fångvårdsstyrelsens uppfattning borde en upplysningsfilm beträffande
fångvårdens verksamhet i främsta rummet taga sikte på att genom filmen
sprida upplysning om fångvårdsarbetets karaktär av social verksamhet.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Filmen borde sålunda vara sådan, att den gåve åskådaren ett intryck av att
samhället samtidigt som det tillrättavisade lagöverträdaren också ville hjälpa
honom åter till utkomst och inplacering i samhället. För detta ändamål
borde en kortfilmsframställning omfatta vissa speciella verksamhetsområden
inom fångvårdsarbetet. Filmen borde sålunda omfatta bilder från fångvårdens
arbetsdrift (olika verkstäder, jordbruksarbete in. m.),
varvid det för åskådaren borde framhållas, all de intagna, samtidigt som de
utförde ett produktivt arbete, genom yrkesundervisning bibringades kunskaper,
som kunde vara dem till nylta för deras framtida utkomst. EU annat
område inom fångvården, där upplysning tedde sig önskvärd, vore de intagnas
fritidssysselsättnin g. exempelvis skolundervisning, korrespondensundervisning
samt gymnastik och idrott. Här borde framhållas vikten
av alt de intagna vid frigivningen stode andligen och kroppsligen väl rustade
att inträda i förvärvsarbetet. Även fångvårdens skyddsverksamhet
borde belysas, bland annat genom att visa de å anstalterna verksamma
kuratorernas och socialassistenternas arbete för att hålla de intagna i kontakt
med livet utanför anstalten och för att skaffa dem arbete efter frigivningen,
skyddskonsulenternas verksamhet in. in. Vid filmning av skyddsverksamheten
vore del särskilt viktigt att söka påverka allmänheten i sådan riktning,
att den övervunne betänkligheterna mot att anställa en frigiven. Slutligen
borde även fångvårdens sinnes- och kroppss j u k v å r d åskådliggöras.

Inom hälso- och sjukvårdens område ha ett flertal förslag framkommit. Sålunda
föreslå medicinalstyrelsen och institutet för folkhälsan en film om
epidemivården, behandlande infektionssjukdomarna och deras smittovägar.
Att flera filmer behövdes i kampen mot de vanligare av nämnda sjukdomar
påpekas av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. Bland nyssnämnda
myndigheters övriga ämnesförslag kan nämnas tandvården, särskilt folktandvården
ävensom kampen mot könssjukdomarna och tuberkulosen. Medicinalstyrelsen
föreslår en film om råttorna och deras bekämpande samt en
om sjukdomar, som kunna överföras från djur till människa. Svenska landsbygdens
kvinnoförbund anser det synnerligen önskvärt med upplysning rörande
förekommande och botande av kvinnosjukdomar (underlivslidanden,
besvär under klimakteriet, bröstkräfta, åderbråck, bensår, förstörda fotter,
dålig rygg och hållningsfel). Husmodersföreningarnas riksförbund har framfört
önskemål om en film rörande folksjukdomarna (kräfta, tuberkulos och
reumatism).

Sistnämnda förbund föreslår vidare eu film om sexuell upplysning och rådgivning.

Av institutet för folkhälsan anmäles behov av filmer om vanförevården,
abortfrågan, hygien (personlig hygien, bostadshygien etc.), närings- och födoämneslära
samt kosthållet i familjen.

Fredrika-Bremer-förbundet yttrar, att detsamma i sitt arbete för ökad kvinnorepresentation
skulle vara mycket betjänt av en icke partipolitiskt färgad
film, som gåve allmän orientering om de olika allmänna valen i vårt land,
det proportionella valsättet, de olika beslutande församlingarnas uppgifter
m. m. Förbundet önskar vidare en instruktiv film om arbetet inom kommuner
och landsting, riksdag och regering; för att väcka intresset för samhällsarbetet
hos allt bredare skikt av vårt folk vore det nämligen nödvändigt att
med alla tillgängliga medel inskärpa, att vad som avgjordes i vårt samhälles
olika beslutande församlingar hade ingripande betydelse för varje samhällsmedlem
i hans dagliga liv.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

25

Svenska slöjdföreningen uttalar, att man i dess verksamhet rörde sig inom
områden, som med fördel läte sig behandla i film. Enligt föreningens mening
borde framställas film, som stimulerade till förbättrande av bostadskulturen
och bohag sbestånd et samt till höjande av den allmänna smaken på detta område.
Föreningen framhåller lämpligheten av alt sådan film till väsentliga
delar upptages i färg.

Sparandets betydelse i olika hänseenden anföres av samarhetskommittén
för sparpropaganda såsom ett lämpligt ämne. Kommittén påpekar bland annat,
att sparandet för den enskilde underlättade att bygga eget hem utan
alltför stor skuldsättning samt beredde ungdomen möjligheter till att skaffa
sig god yrkesutbildning. Lämpligt vore även att filmatiskt åskådliggöra sparandets
betydelse för familjebildningen och bosättningen, varvid råd och anvisningar
borde ges om bosättning slånens rätta disponerande. Såsom ytterligare
ämnen anger kommittén ungdomens ekonomiska fostran och semestersparandet.
I en film om det sistnämnda ämnet borde framhållas, att ett effektivt
utnyttjande av semestern i hög grad underlättades av ett regelbundet sparande.

De nu angivna ämnena ha främst föreslagits såsom lämpliga för filmer,
syftande till upplysning bland den stora allmänheten. Förslag ha därjämte
framkommit om framställning av särskilda instruktions- och undervisningsfilmer.
Såsom exempel ha nämnts filmer om barnavård,
lämpade för instruktion av blivande mödrar respektive undervisning
av skolflickor i de högre klasserna. Inom vissa speciella arbetsområden har
behov påpekats föreligga av instruerande arbetarskyddsfilmer. Fn film för
undervisning i bostadskunskap vid skolor och kurser föreslås av svenska
slöjdföreningen. Institutet för folkhälsan bär vidare framhållit önskvärdheten
av filmer, vilka kunde användas vid utbildningen av exempelvis tjänsteläkare,
hälsovårdstillsyningsmän och distriktssköterskor.

Slutligen föreslås f i 1 m e r avsedda för visning utomlands.
Svenska institutet erinrar om det från utländskt håll ådagalagda intresset för
svenska sociala förhållanden samt framhåller, att det på grund härav skulle
vara synnerligen värdefullt att få fram en serie filmer, innehållande framför
allt skildringar av mera allmän karaktär. I första hand borde komma en
film, som gåve översiktlig bild av en genomsnittsmedborgares liv, t. ex. en
redogörelse för eu svensk arbetares dag. En sådan film borde ge en inblick
i ett typiskt svenskt arbetarhem och visa under vilka förhållanden arbetet
skedde ävensom ge antydningar om olika former av arbetarskydd samt peka
på vilka åtgärder som vidtagits för arbetarnas trevnad, lunchrum, duschrum
och annat. Socialkuratorernas verksamhet borde nämnas, varjämte man
borde söka komma in på förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare. En
senare del av filmen borde ge en bild av fritiden och hur denna ordnats med
verkstadsklubb, studieverksamhet, idrott o. d. — Eu film om svensk hälsovård
vore ett angeläget önskemål. En sådan borde givetvis inte endast ge en
bild av våra sjukhus och sanatorier, av hur tandvården vore upplagd o. s. v.
utan också redogöra för vidtagna förebyggande åtgärder samt för mera speciella
svenska förhållanden på området, såsom ambulansflyg och liknande. -En film som redogjorde för själva den inställning, som lage bakom den svenska
socialvården, förslagsvis betitlad Från fattigvård till socialvård, förefölle
även motiverad. — Ett ämne, som borde ligga särskilt vål till för lilmatisk behandling
och dessutom vore av stort intresse för utländsk publik, vore fritidsproblemel
och de vägar för dess lösning, som prövats i Sverige (hemgårdar,
idrottsplatser, studiecirklar etc.). I detta sammanhang borde även svensk

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

semesterlagstiftning beaktas. — Ytterligare föreslår institutet följande ämnen,
av vilka flertalet berörts i det föregående, nämligen hur Sverige tar hand om
de yngsta med glimtar från mödravård, barnavårdscentraler, barnträdgårdar
etc., folkbildning ssträvandena med folkhögskolor, korrespondensundervisning,
studiecirklar m. m., yrkesutbildningen i Sverige, bostadsfrågan, familjesociala
åtgärder såsom bostadslån, barnbidrag, livsmedelsrabatt, skydd vid havandeskap
etc., skolan och socialvården, t. ex. skolfrukostar, skoltandvård, skolläkare,
modern svensk fångvård och socialförsäkring.

Svenska turisttrafikförbundet understryker vikten av att sådana upplysningsfilmer
snarast framställas, som äro ägnade att i utlandet på ett intresseväckande
och övertygande sätt sprida kunskap om svenska förhållanden.
Den stora efterfrågan på filmer av denna art motsvarades icke av tillgången.
Förbundet hade icke kunnat undgå att göra den iakttagelsen, att en mycket
stor brist rådde på upplysningsfilmer, som vore av sådan beskaffenhet, att de
ej blott framställde sitt ämne på ett klart och övertygande sätt utan även
vore av sådan konstnärlig halt och sådan utformning i övrigt, att de ägde
tillräcklig slagkraft på en främmande och ofta kräsen filmpublik. Bland önskvärda
motiv framhåller förbundet de svenska malmfälten, skogen och dess
produkter, svenskt domstolsväsende, svensk arbetsorganisation och samarbetet
mellan företagare och arbetare samt om svensk idrott. Förbundet framhåller
emellertid, att filmer av direkt social art fölle utanför förbundets verksamhet,
som mera avsåge att hos en utländsk publik skapa det allmänna intresse
för vårt land, som i många fall utgjorde en förutsättning för mera detaljerade
studier.

Förteckning över framkomna önskemål om ämnen för socialfilm.

Önskat ämne.

Abortfrågan

Administrativa frihetsberövanden
Alkoholsedens faror
Andelstvättstugor

Arbetarskyddsfilmer, allmänna och
speciella

Arbetsförmedlingen (dess uppgift och
metoder)

Arbetslöshet (samhällets möjligheter
att hjälpa)

Arbetsorganisation, svensk

Förslagsställare.

Folkhälsoinstitutet, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund
Centralförbundet för socialt arbete
Socialstyrelsen

Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, svenska landsbygdens
kvinnoförbund
Riksförsäkringsanstalten, folkhälsoinstitutet,
föreningen för arbetarskydd,
svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige Statens

arbetsmarknadskommission,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Statens

arbetsmarknadskommission
Svenska turisttrafikförbundet

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

27

ömkat ämne. Förslagsställare.

Barnavård och bamavårdsinstitutioner: Hur

en barnavårdsnämnd arbetar.

En barnavårdsmans arbete.
Fosterhemmens betydelse.

Barnhem, sommarkolonier.

Fria resor för mödrar och barn.

Barna- och ungdomsvårdsskolorna.

Den halvöppna barnavårdens institutioner.

Förebyggande barnavård.

Psykisk barna- och ungdomsvård.
Spädbarn och spädbarnsvård.
Barnbidrag

Barnrika familjer, egnahem för
mindre bemedlade dylika
Blinda, dövstumma, vanföra, vården
av

Bostadsbyggnadslån, lån och bidrag
till bostadsförbättring

Bostadsfrågan

Bostadskulturens höjande
Bostadssanering, -förbättring, -hygien,
-inspektion

Bosättningsfrågor, bosättningslån

Domstolsväsen, svenskt
Egnahemslåneverksamheten
Epidemivård och infektionssjukdomar

Familjesociala åtgärder
Fattigvårdsverksamheten
Flykten från landsbygden
Folkbildningssträvandena i Sverige

Folkrörelserna och deras insatser på
olika sociala områden
Folkpensioneringen (jämte invaliditetsförebyggande
åtgärder, pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring)
Folksjukdomarna kräfta, reumatism,
tuberkulos
Folktandvård

Socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
folkhälsoinstitutet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, svenska
institutet, Fredrika-Bremer-förbundet,
svenska fattigvårds- och
barnavårdsförbundet, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund,
kooperativa kvinnogillesförbundet
m. fl.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Statens

byggnadslånebyrå

Svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundet Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund,
svenska landsbygdens
kvinnoförbund

Svenska institutet, centralförbundet
för socialt arbete
Svenska slöjdföreningen
Statens byggnadslånebyrå, folkhälsoinstitutet,
Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund
Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
kooperativa förbundet,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
kooperativa kvinnogillesförbundet Svenska

turisttrafikförbundet
Svenska landsbygdens kvinnoförbund
Medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet,
svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

Svenska institutet
Socialstyrelsen

Centralförbundet för socialt arbete
Svenska institutet, centralförbundet
för socialt arbete

Kooperativa förbundet, centralförbundet
för socialt arbete
Pensionsstyrelsen, Fredrika Bremerförbundet,
Sveriges husmodersföreningars
riksförbund
Sveriges husmodersföreningars riksförbund Medicinalstyrelsen,

folkhälsoinstitutet

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Önskat ämne. Förslagsställare.

Fritidsproblemet och vägar för dess
lösning (hemgårdar, idrottsplatser,
studiecirklar etc.) jämte svensk semesterlagstiftning Fångvård,

modern svensk (arbetsdrift,
fritidssysselsättning, skyddsverksamhet,
sinnes- och kroppssjukvård) Förlossningsvården Genomsnittsmedborgarens

dag (ex.-vis en arbetares; med glimtar från
svenskt arbetsliv, personalvård, fritidsverksamhet
m. in.)

Gamlas och arbetsoförmögnas omhändertagande Hemgårdar

och bygdegårdar

Hemhjälpsverksamhet (hemvårdarinnor) Hemkonsulentverksamhet Husmödrarnas

arbetsproblem, hushållsarbetets
rationalisering

Husmoderssemestern, den statsunderstödda Husmodersgymnastik Hygien

(personlig-, yrkes-, skol-, födoämnes-
och livsmedelshygien)

Hälsovården, den svenska i allmänhet

Idrott, svensk (ämne för utlandspropagandan) Industriföretagens

sociala verksamhet
(intressekontor, stöd åt egnahemsbebyggelse,
idrottsverksamhet, kulturell
d:o, stöd åt folkbildningssträvandena
o. s. v.)

Industriföretagens pionjärverksamhet
i avseende å arbetslokalernas arkitektur,
planering, pei sonalrumsförhållanden
etc.

Jordbrukets rationalisering

Kollektivhus

Kollektivtvätt

Svenska institutet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund

Svenska institutet, fångvårdsstyrelsen

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Svenska

institutet

Svenska fattigvårds- och harnavårdsförbundet,
Sveriges husmodersföreningars
riksförbund
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet Socialstyrelsen,

Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund
Sveriges husmodersföreningars riksförbund Sveriges

husmodersföreningars riksförbund,
hemmens forskningsinstitut,
kooperativa kvinnogillesförbundet,
svenska landsbygdens kvinnoförbund Socialstyrelsen,

Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund
Kooperativa kvinnogillesförbundet
F olkhälsoinstitutet

Svenska institutet
Svenska turisttrafikförbundet

Svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen

Svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen

Centralförbundet för socialt arbete
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Kooperativa

förbundet, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund,
kooperativa kvinnogillesförbundet,
svenska landsbygdens kvinnoförbund -

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

29

önskat ämne.

Förslagsställare.

Kommuner, landsting, riksdag och regering:
arbetssätt och arbetsformer
Kommunal självstyrelse
Kommunala initiativ i sociala frågor

Kosthållet i familjen
Kvinnosjukdomar, deras förekommande
och botande
Könssjukdomarnas bekämpande
Malmfälten, de svenska (ämne för utlandspropagandan) Moderskapsvård Mödravården,

den förebyggande: dess
organisation, uppgifter och arbetssätt -

Nykterhetsvårdens olika former

Närings- och födoämneslära

Näringsområdet, det internationella
samarbetet på

Olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring Ortopedi Parasitologi

och desinfektion

Partiellt arbetsföra, deras omskolning
för produktionen

Pensionärshem

Rekreationsresor, fria, för mödrar och
barn

Råttutrotning

Rättshjälp

Samlingslokaler, allmänna, på landsbygden:
deras planläggning och inredning Semesterlagstiftningen Sexuell

upplysning och rådgivning

Sinnesslövård, bildbara

Sjukförsäkringen, den nya allmänna

Sjukkasseverksamheten

Skatten — vad vi få för den
Skogen och dess produkter (ämne för
utlandspropagandan)

Fredrika-Bremer-förbundet

Centralförbundet för socialt arbete
Sveriges husmodersföreningars riksförbund F

olkhälsoinstitutet

Svenska landsbygdens kvinnoförbund

Medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet
Svenska turisttrafikförbundet

Folkhälsoinstitutet

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet,
Fredrika-Bremerförbundet,
Sveriges husmodersföreningars
riksförbund
Socialstyrelsen
F olkhälsoins titutet
Folkhälsoinstitutet

Riksförsäkringsanstalten, FredrikaBremer-förbundet,
Sveriges husmodersföreningars
riksförbund
F olkhälsoinstitutet
Folkhälsoinstitutet

Statens arbetsmarknadskommission,
svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

Statens byggnadslånebyrå
Socialstyrelsen

Medicinalstyrelsen

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Statens

nämnd för samlingslokaler

Svenska institutet, landsorganisationen Sveriges

husmodersföreningars riksförbund Folkhälsoinstitutet Pensionsstyrelsen,

Fredrika-Bremerförbundet,
Sveriges husmodersföreningars
riksförbund

Pensionsstyrelsen, Fredrika-Bremerförbundet Svenska

landsbygdens kvinnoförbund

Svenska turisttrafikförbundet

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Önskat ämne. Förslagsställare.

Skolan och socialvården (skolfrukostar,
skollovskolonier, skolläkare,
skoltandvård etc.)

Skolväsendet, det svenska i allmänhet
Småbarnsålderns uppfostringsproblem

Sociala förhållanden bland olika yrkesgrupper
och inom skilda landsändar Sociala

frivilliga självhjälpsrörelser
(nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen,
konsumentkooperationen
etc.)

Socialförsäkringen och dess hjälpmöjligheter Sociallagstiftningen,

den svenska
Socialvården, den svenska (»Från fattigvård
till socialvård»), inklusive
enskilda organisationers sociala
hjälpverksamhet
Sparandets betydelse

Tandvård, folktandvård

Trafikkultur

Tuberkulosbekämpandet

Undervisningsfilmer för vissa ämnen

Ungdomsvården (med belysande av
kommunala initiativ)
Uppfostringsproblem, barnaåldrarnas

Utbildningsmöjligheterna inom det
sociala området

Utspisning (jämte kosthåll, matsäck
etc.)

Valfilm (orientering om det proportionella
valsättet, de beslutande församlingarnas
uppgifter etc.)

Vanförevården och dess organisation

Vatten- och avloppshygien

Veterinärmedicin (sjukdomar som
kunna överföras från djur till människa) -

Svenska institutet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund,
svenska landsbygdens kvinnoförbund Centralförbundet

för socialt arbete

Sveriges husmodersföreningars riksförbund Centralförbundet

för socialt arbete

Kooperativa förbundet

Svenska institutet, svenska fattigvårds-
och bamavårdsförbundet
Landsorganisationen
Svenska institutet

Samarbetskommittén för sparpropaganda Medicinalstyrelsen,

folkhälsoinstitutet,
kooperativa kvinnogillesförbundet
Svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen
Medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet,
svenska landsbygdens kvinnoförbund Medicinalstyrelsen,

folkhälsoinstitutet,
svenska slöjdföreniugen
Socialstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund
Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
kooperativa kvinnogillesförbundet Svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet

Folkhälsoinstitutet

Fredrika-Bremer-förbundet

Folkhälsoinstitutet
F olkhälsoinstitutet
Medicinalstyrelsen

Kungi. Maj:ts proposition nr 145.

31

önskat ämne.

Yrkesorientering och -vägledning (allmän
och speciell)

Yrkessjukdomar

Yrkesutbildningen i Sverige

Yrkeskvinnornas arbetsproblem, åtgärder
till lösande därav (kollektivhus,
barnkrubbor, daghem etc.)

F örslagsställare.

Statens arbetsmarknadskommission,
svenska institutet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, yrkeskvinnors
samarbetsförbund, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund,
svenska landsbygdens kvinnoförbund Folkhälsoinstitutet,

svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen Svenska

institutet, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund -