Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsrätt för
tillsgningsmannen E. H. Hansson m. m.; given Stockholms
slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o och 2:o hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor angående dels pensionsrätt
för tillsyningsmannen för Muddus nationalpark E. H. Hansson, dels ock förbättrade
pensionsförmåner för befattningshavarna å övergångsstat vid statens
järnvägar N. II. Sörensen och N. G. S. Strandberg samt anför därvid.

1 :o.

Tillsyningsmannen för Muddus nationalpark Ernst Henning Hansson. I

skrivelse den 27 november 1946 har vetenskapsakademien gjort framställning
om tillämpning av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
(1942:452) och 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare (1942:453)
å tillsyningsmannen för Muddus nationalpark Ernst Henning Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll lt)i7. 1 samt. Nr 141.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Muddus nationalpark omfattar ett söder om vägen Gällivare—Porjus beläget
område i Gällivare och Jokkmokks socknar i Norrbottens län med en
areal av omkring 49 175 hektar. Området har jämlikt Kungl. Maj ds beslut
den 4 december 1942 såsom nationalpark ställts under vetenskapsakademiens
vård och förvaltning. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som utmärka
denna nationalpark, har akademien funnit lämpligt, att en person med tillfredsställande
kvalifikationer anställes med heltidstjänstgöring för bevakning
av nationalparken. Sedan för budgetåret 1946/47 för sagda ändamål
av Kungl. Majd och riksdagen anvisats ett anslag om 4 000 kronor, har vetenskapsakademien
förordnat förenämnde Hansson att från och med den 1
juli 1946 tills vidare vara tillsvningsman för nationalparken mot ett årligt
arvode av 4 000 kronor. Genom skrivelse den 18 oktober 1946 har länsstyrelsen
i Norrbottens län med stöd av 18 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet
i riket och 21 § polisreglementet för riket den 26 september samma
år tills vidare, på bekostnad av akademiens naturskyddskommitté, förordnat
Hansson att utöva den polisverksamhet, som är erforderlig för fullgörandet
av uppdraget som tillsyningsman för nationalparken. Anställningen utgör
Hanssons huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

I sin förut omförmälda skrivelse den 27 november 1946 har vetenskapsakademien
meddelat, att Hansson, som är född den 23 januari 1903, i egenskap
av skogsförman i domänverkets tjänst varit underkastad förberörda
tjänste- och familjepensionsreglementen under tiden 1 april 1944—30 juni
1946, med rätt för honom att av tjänstgöring dessförinnan tillgodoräkna sig
3 år 1 månad 12 dagar som tjänstår för pension. Akademien har vidare
meddelat, att Hansson anhållit att i sin anställning vid nationalparken få
behålla rätten till tjänste- och familjepension.

Vetenskapsakademien har i anslutning härtill tillika anfört följande.

Akademien, som anser det synnerligen önskvärt, att Hansson i egenskap
av tillsyningsman vid Muddus nationalpark kan bibehållas vid sin tjänsteoch
familjepensionsrätt, har genom sin naturskyddskommitté i statskontoret
och statens pensionsanstalt efterhört förutsättningarna härför. Det har dock
därvid icke kunnat med säkerhet avgöras, huruvida ifrågavarande reglementen
äga tillämpning i detta fall och om alltså Hansson kan anses innehava
arbetaranställning i statens tjänst, då vetenskapsakademien icke är en statlig
myndighet i egentlig bemärkelse.

Statskontoret har tillstyrkt vetenskapsakademiens framställning om pension-srätt
för Hansson i hans egenskap av tillsyningsman för Muddus nationalpark
och därvid anfört följande.

Den av Hansson innehavda arvodesbefattningen såsom tillsyningsman kan
enligt statskontorets mening formellt sett icke betraktas såsom statsanställning.
Då emellertid Hanssons avlöning helt bestrides av statsmedel, synas
sakliga skäl tala för att han i nämnda befattning erhåller pensionsrätt, motsvarande
den han innehaft såsom arbetare i domänverket. Under hänvisning
till de bestämmelser, som utfärdats beträffande professorn i experimentell
fysik vid vetenskapsakademien, filosofie doktorn K. M. G. Siegbahn,
får statskontoret föreslå, att Hansson såsom tillsyningsman vid Muddus nationalpark
tillförsäkras tjänste- och familjepensionsrätt enligt grunderna för

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

3

1942 års tjänstepensionsreglemente respektive familjepensionsreglemente för
arbetare samt att staten åtager sig på grund av denna anordning uppkommande
pensionskostnader. Då Hansson i enlighet därmed skulle ha att vidkännas
pensionsavdrag å honom tillkommande arvode, torde vederbörande
anslagspost böra nedräknas med ett mot dessa avdrag svarande årsbelopp.

Statens pensionsanstait har i likhet med statskontoret funnit sakliga skäl
tala för att Hansson såsom innehavare av tillsyningsmansbefattningen vid
Muddus nationalpark bibehålies vid sin pensionsrätt enligt 1942 års tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare samt tillstyrkt, att förslag förelägges
riksdagen om att Hansson jämväl efter tillträdandet av tillsyningsmansbefattningen
skall vara underkastad berörda reglementen. Härvid syntes
böra föreskrivas, att det skall tillkomma vetenskapsakademien att vidtaga
de åtgärder, som enligt reglementsbestämmelserna ankomma på vederbörande
verks styrelse.

Även jag finner mig böra förorda, att medgivande utverkas för Hansson
att såsom tillsyningsman vid Muddus nationalpark åtnjuta pensionsrätt jämlikt
1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare. Det torde
böra få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela såväl av statens pensionsanstait
avsedd föreskrift om befogenhet för vetenskapsakademien att vidtaga
enligt reglementsbestämmelserna på vederbörande verks styrelse ankommande
åtgärder som de tillämpningsföreskrifter, som i övrigt kunna bliva
erforderliga. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för
arbetare må, räknat från och med den 1 juli 1946, äga tilllämpning
å tillsyningsmannen för Muddus nationalpark
Ernst Henning Hansson.

2:o.

Befattningshavarna å övergångsstat vid statens järnvägar Nils Hjalmar
Sörensen och Nils Gunnar Sebastian Strandberg. Av handlingarna i ärendet
inhämtas

beträffande Sörensen,

att han är född den 23 september 1885 och således 61 år gammal;

att han under tiden 1 september 1906—30 juni 1939 varit anställd först vid
Falkenbergs järnväg och från våren 1914 vid Lysekils järnväg samt från ingången
av år 1918 innehaft befattning såsom lokomotivförare;

att han övergått i statens järnvägars tjänst vid statsövertagandet av Lysekils
järnväg den 1 juli 1939;

att han på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 21 juni 1946 angående inplacering
å övergångsstat av personal, som i samband med statens övertagande
av enskild järnväg övergått till anställning vid statens järnvägar före

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

den 1 juli 1945, konstituerats till lokeldare å övergångsstat vid statens järnvägar
räknat från och med den 1 juli 1946;

samt att Sörensen på grund av kronisk nervsjukdom icke kunnat användas
i loktjänst, efter det han övergått i statens järnvägars tjänst; och

beträffande Strandberg,

att han är född den 8 juli 1885 och således 61 år gammal;

att han övergått i statens järnvägars tjänst vid statsövertagandet den 1 juli
1940 av Kalmar—Berga järnväg, vid vilken järnväg han innehaft anställning
såsom lokförare sedan ingången av år 1938;

att han på grund av Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 21 juni 1946
konstituerats till lokeldare å övergångsstat vid statens järnvägar räknat från
och med den 1 juli 1946;

samt att Strandberg, efter det han övergått i statens järnvägars tjänst, på
grund av höggradigt nedsatt synskärpa icke kunnat användas i loktjänst.

I en till chefen för finansdepartementet ställd skrift har styrelsen för
svenska järnvägsmannaförbundet erinrat, att 1946 års riksdag (bankoutsk.
uti. nr 31; riksd. skr. nr 145) medgivit, att befattningshavaren å övergångsstat
i lönegrad A 7 vid statens järnvägar Karl Henrik Karlsson, vilken övergått
i statens järnvägars tjänst i samband med statens övertagande av Växjö
—Aseda—Hultsfreds järnväg, skulle i pensionshänseende anses tillhöra lönegraden
A 10. Under framhållande att beträffande Sörensen och Strandberg
omständigheterna vore analoga med de i nyssnämnda, av riksdagen behandlade
ärende föreliggande förhållandena, har styrelsen hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas i syfte att befattningshavare, som övertagits från enskild järnväg
och därvid vid statens järnvägar placerats i lägre lönegrad än den som
svarade mot den vid den enskilda järnvägen innehavda befattningen, måtte
i pensionshänseende hänföras till den mot sistnämnda befattning svarande
lönegraden vid statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Jämlikt avtalen angående statsförvärv av Lysekils och Kalmar—Berga
järnvägar (bilaga C) skola Sörensen och Strandberg, därest de erhålla befattning
på aktiv stat, komma att inplaceras i lönegrad A 7 respektive A 7 (8),
innebärande bland annat, att — i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 29 juni 1945 (nr 500) angående reglering av pensionsförhållandena
för vissa anställningshavare och pensionärer vid statens järnvägar m. fl. —
Sörensen i pensionshänseende är att hänföra till lönegrad A 7, under det att
Strandberg i fråga om pensionsförmåner icke skall hänföras till lägre lönegrad
än A 8. Då Sörensen och Strandberg efter övertagandet icke kunnat användas
i loktjänst, torde det enligt styrelsens mening knappast vara berättigat,
att de i fråga om pensionsförmåner likställas med å aktiv stat anställda
lokförare.

Med hänsyn till 1946 års riksdags beslut om förbättrade pensionsförmåner
för befattningshavaren å övergångsstat i lönegrad A 7 vid statens järnvägar
Karl Henrik Karlsson anser sig järnvägsstyrelsen nu — under åberopande
av innehållet i bankoutskottets utlåtande i nyssnämnda ärende — icke kunna
motsätta sig, att Sörensen och Strandberg förklaras berättigade att i pen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

5

sionshänseende tillhöra lönegrad A 10. Styrelsen vill dock framhålla, att de
brister i kroppsligt hänseende, som utgöra hinder för nu ifrågavarande befattningshavares
användande i loktjänst, icke äro föranledda av olycksfall i
tjänsten, vilket däremot var förhållandet beträffande Karl Henrik Karlsson.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket med hänsyn till den ställning,
som statsmakterna tagit till frågan om pensionsbestämningen för i framställningen
avsedd lokförarpersonal, icke ville motsätta sig att Sörensen och
Strandberg i pensionshänseende hänföras till lönegraden A 10.

Även jag finner mig böra förorda, att förslag förelägges riksdagen om rätt
för Sörensen och Strandberg att i pensionshänseende hänföras till lönegrad
A 10. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att befattningshavarna å övergångsstat vid statens järnvägar
Nils Hjalmar Sörensen och Nils Gunnar Sebastian Strandberg
må i pensionshänseende anses tillhöra lönegraden A 10.

Vad föredraganden under punkterna l:o och 2:o hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Karl-lngnuir Edstrand.