Kungi. Maj.ts proposition nr 14.
1
Nr 14.
Kungi. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder
för hästavelns främjande m. m.; given Stockholms
slott den 10 januari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 januari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande.
Inledning.
I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkterna 48—51) föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret
1947/48 beräkna
dels till Statens hingstdepåer och stuteri för avlöningar ett förslagsanslag
å 400 000 kronor, för omkostnader ett förslagsanslag å 250 000 kronor och
för byggnadsarbeten ett reservationsanslag å 150 000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 14.
1
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
dels ock till Häslavelns befrämjande elt reservationsanslag å 1 400 000
kronor.
Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga dessa anslagsfrågor.
Genom beslut den 11 maj 1945 bemyndigades chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet biträda
med utredning rörande särskilda åtgärder för främjande av ridhästaveln.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga andra kammarens
andre vice talman, lantbrukaren O. L. Carlström, praktiserande läkaren,
medicine licentiaten A. V. Aaby-Ericsson och fältveterinären på fältveterinärkårens
reservstat J. F. Wilhelmson. De sakkunniga, vilka antogo benämningen
1945 års utredning rörande åtgärder för ridhästavelns befrämjande,
ha den 6 juni 1946 avgivit betänkande med förslag till åtgärder för
främjande av ridhästaveln m. m. (SOU 1946: 45).
I betänkandet har föreslagits, att bidrag i ett flertal olika avseenden skola
utgå dels under fjärde huvudtitelns anslag till remonteringen, dels under
nionde huvudtitelns omkostnadsanslag för statens hingstdepåer och stuteri,
dels ock under sistnämnda huvudtitels anslag till hästavelns befrämjande.
I betänkandet har ävenledes föreslagits, att vissa ändringar måtte vidtagas i
gällande bestämmelser angående utlåning från statens hästavelsfond och statens
lånefond för inköp av nordsvenska avelsston. Över utredningens betänkande
ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket,
överbefälhavaren, chefen för armén, arméförvaltningen, 1945
års försvarskommitté, statens bakteriologiska laboratorium, statens veterinärmedicinska
anstalt, hushållningssällskapens förvaltningsutskott, Svenska
ridsportens centralförbund, Jockevklubben, Svenska fullblodsavelsföreningen,
Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, De svenska lantliga ryttarföreningarnas
centralförbund, Svenska travsportens centralförbund, Föreningen
nordsvenska hästen och riksdagsmannen N. Holmström i Gävle. Över
sistnämnda förenings yttrande ha sedermera infordrade utlåtanden avgivits
av lantbruksstyrelsen och arméförvaltningen.
I detta sammanhang torde jag få anmäla dels lantbruksstyrelsens skrivelse
den 31 augusti 1946 med förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår för
hästavelns främjande, dels ock vissa andra framställningar i ämnet.
Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse hemställt, att medel måtte anvisas
med vissa i det följande närmare angivna belopp dels till avlöningar, omkostnader
och byggnadsarbeten vid statens hingstdepåer och stuteri, dels
ock till hästavelns befrämjande. Över framställningen om anslag för byggnadsarbeten
har utlåtande avgivits av byggnadsstyrelsen.
Med sin berörda skrivelse har lantbruksstyrelsen överlämnat dels en den
II maj 1945 dagtecknad skrivelse från Föreningen skogsarbeten med begäran
om bidrag med 5 000 kronor till instruktions- och upplysningsverksamhet
angående hästhovvården i Norrbotten, vid vilken framställning fogats av
Norrbottens läns hushållningssällskap avgivet yttrande och en av läraren
i hovbeslag och hovens sjukdomar vid veterinärhögskolan, numera professorn
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
E. Åkerblom upprättad promemoria, dels ock en den 20 december 1945
dagtecknad framställning från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
med hemställan om åtgärder för åstadkommande av bidrag till ambulerande
hovslagarverksamhet. Styrelsen har anhållit ej mindre att till stuteriväsendets
fond måtte avsättas ett belopp av 3 840 400 kronor än även att
av de fonden tillförda medlen ett belopp av 235 000 kronor måtte ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande för tillgodoseende av diverse ändamål, ägnade att
främja hästaveln. Över förevarande framställning har statskontoret avgivit
infordrat utlåtande.
I skrivelsen den 31 augusti 1946 bär lantbruksstyrelsen tillika hemställt, att
till statens lånefonder för inköp av ädla avelsston, för inköp av avelshingstar
av ardennerras och för inköp av avelsston av nordsvensk ras måtte för budgetåret
1947/48 anvisas anslag å tillhopa 360 000 kronor. Statskontoret har
avgivit utlåtanden även över förevarande framställningar.
Styrelsen har därjämte i skrivelse den 11 september 1946 anhållit, att å tillläggsstat
för budgetåret 1946/47 måtte för vissa byggnadsarbeten vid Slrömsholms
hingstdepå anvisas tillhopa 10 000 kronor.
I skrivelse den 1 oktober 1946 ha Hushållningssällskapens ombud hemställt,
att för vissa hästar, som funnits förtjänta att premieras, måtte utdelas
skådepenningar av silver i stället för sådana belöningstecken av vitmetall,
och i skrivelse den 7 oktober 1946 har Svenska ridsportens centralförbund
anhållit om anslag å 75 000 kronor för inköp av tävlingshästar till de olympiska
spelen i London 1948. Utlåtande har avgivits, över framställningen
från Hushållningssällskapens ombud av lantbruksstyrelsen och över centralförbundets
framställning av chefen för armén.
Slutligen har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 30 november 1946 beträffande
den under räkenskapsåret 1946/47 upplupna avkastningen av statens
hästavelsfond föreslagit att, sedan ett belopp av 4 800 kronor lagts till fondens
kapital, återstoden av den beräknade avkastningen eller 32 000 kronor
i inge av Kungl. Maj.t disponeras till åtgärder för hästavelns främjande.
Innan jag övergår till att närmare redogöra för de olika anslagsäskandena,
torde vissa uppgifter böra lämnas beträffande landets hästbestånd samt behovet
av och tillgången på hästar, lämpade för krigsbruk.
Landets hästbestånd.
Angående utvecklingen av landets hästbestånd har utredningen i betänkandet
anfört i huvudsak följande.
I äldre tider motsvarade landets hästbestånd krigsmaktens fordringar avsevärt
bättre än vad nu är fallet. Uen glesa bebyggelsen och de långa avstånden
krävde snabba och rörliga hästar. De statliga åtgärder, som tid efter
annan vidtogos för att befrämja hästaveln, tillkommo också huvudsakligen
i sylte att tillgodose landets behov av krigshäslar. Eu stark påverkan
bar landets hästavel alltid rönt utifrån genom import av avelsdjur av olika
raser. I södra Sverige blevo under 1800-talets första hälft de varmblodiga
4
Kungl. Maj:ts proposition nr lå.
hästarna de förhärskande. 1 mellersta Sveriges gränstrakter mot Norge och
i Norrland rönte utvecklingen samtidigt ett starkt inflytande av den gudbrandsdalska
rasen i Norge, ett förhållande som bestått intill sista tid och
som gör att den nordsvenska och den gudbrandsdalska hästen i härstamningshänseende
kunna betraktas som identiska.
Under åren före sekelskiftet inträdde emellertid på grund av jordbrukets
intensifiering en förändring. Såsom dragare framför djupgående och större
jordbruksredskap erfordrades tyngre hästar med lugnt temperament och i
allt större omfattning anskaffades tunga kallblodiga hästar av ardennerras
genom import från kontinenten. Samtidigt ställde den stegrade skogsdriften
liknande krav i landets skogsbygder. Från det att landets hästbestånd i äldre
tid alltså utgjorts av för krigsmakten mycket lämpliga hästar, till stor del
av varmblodigt slag av ridhäsltyp och i övrigt av nordsvenska hästar samt
korsningsprodukter mellan dessa raser, har sedermera skett en förskjutning
mot tyngre kallblod, mindre lämpliga och ofta olämpliga som krigshästar,
framför allt för ridbruk.
Från början av 1900-talet ha landets hästar blivit alltmer rastypiska samt
kunna numera hänföras till någon av följande tre raser (rasgrupper), nämligen
varmblodig, nordsvensk eller ardenner. Landets hästbestånd beräknas
till omkring 600 000 hästar och sammanlagda antalet inom landet år 1945
födda föl utgjorde cirka 41 700. Icke mindre än 33 000 av dessa voro fallna
efter ardennerhingst, medan antalet avkomlingar efter nordsvenska och
varmblodiga hingstar utgjorde 6 900 respektive 1 800. Bland de varmblodiga
fölen äro härvid inräknade 600 föl, som äro fallna efter oldenburgska hingstar
eller varmblodiga travarhingstar eller ha kallblodiga ston till mödrar samt
därför icke kunna hänföras till ridhästaveln. I procent uttryckt innebära
dessa siffror, att icke mindre än närmare 80 procent av landets hästavel utgöres
av ardenneravel, drygt 16 procent av nordsvensk avel och något mer
än 4 procent av varmblodig avel, varav endast knappt 3 procent av egentlig
ridhästavel.
Beträffande a v e 1 n med varmblodiga hästar har utredningen
framhållit, att denna avel bedreves i Götaland och Svealand, huvudsakligen
å mindre jordbruk, samt att varmblodiga hästar, med undantag för gotlandsruss,
premierades i hela riket. Om aveln med gotlandsruss icke medräknades,
förekomme tre olika slag av varmblodsavel. Utredningen har härom anfört.
Den varmblodiga ridhästaveln uppbäres av den statliga hingsthållningen,
som omfattar omkring 10 fullblods- och 120 halvblodshingstar. Dessutom
finnes ett tiotal premierade, av privatpersoner ägda fullblods- och halvblodshingstar.
Statshingstarna, som äro uppställda på hingstdepåerna å Flvinge
och Strömsholm, utstationeras under betäckningssäsongen i bygder, där varmblodig
avel bedrives. Rekryteringen av landets halvblodshingstar sker huvudsakligen
genom uppfödning vid statens stuteri å Flvinge. För denna uppfödning
finnes vid stuteriet ett fyrtiotal avelsston. Den egna produktionen av
halvblodsföl kompletteras genom inköp av hos enskilda uppfödare utvalda
föl. Efter årliga utgallringar bruka omkring tio av de sålunda uttagna fölen
godkännas som beskällare vid fyra års ålder och utplaceras vid depåerna som
ersättare för avgångna halvblodshingstar. Dessutom ha i enstaka fall inköpts
äldre inhemska eller importerade halvblodshingstar.
Fullblodshingstarna användas icke enhart till fullblodsston utan även till
lialvblodsston och utöva härigenom inflytande på halvblodsaveln, som kontinuerligt
måste tillföras fullblod för att halvblodshästarna skola kunna bibehålla
sin ädelhet och de egenskaper, som göra dem särskilt lämpliga som
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
5
ridhästar. Det anses, att minst en fjärdedel av stamhästarna vid armén böra
vara fallna efter fullblodshingstar för att behovet av särskilt goda ridhästar
skall vara tillgodosett. För att tillräckligt antal kvalificerade fullblodsbeskällare
skola kunna produceras inom landet är det nödvändigt att tid efter annan
från utlandet anskaffa en särskilt framstående fullblodshingst.
Landets varmblodiga ridhästavel är den enda avelsgren, som frambringar
hästar av utpräglad ridhästtyp. Tillgången på varmblodiga ston inom ridhästaveln
är emellertid liten och det är framför allt denna avelsgren, som
särskilt genom kavalleriets nedskrivning gått starkt tillbaka.
Aveln synes vara på god väg att konsolideras mot en inhemsk svensk halvblodshäst,
lämplig som ridhäst vid armén. Någon ändring beträffande avelsriktningen
inom remontaveln torde därför icke böra ske.
Hästar av oldenburgsk avel äro de tyngsta av alla hästar, som räknas till
varmblod och rasen står på gränsen till kallblod. Denna avel bedrives i mellersta
Sverige med omkring 15 hingstar, samtliga ägda av staten. Då det i
landet finnes endast ett fåtal renrasiga oldenburgska ston, har aveln karaktär
av korsningsavel, som huvudsakligen bedrives med ardennerston.
Om den oldenburgska aveln gå meningarna starkt isär. Den mest gängse
uppfattningen, till vilken utredningen även ansluter sig, är att den oldenburgska
aveln till övervägande del skapar hästar, som äro mindre lämpliga
för krigsbruk.
Aveln med varmblodiga travare av amerikanskt ursprung är den tredje
avelsgrenen med varmblod. Avelsgrenen har liten omfattning. Omkring 275
föl produceras årligen av premierade varmblodiga travarhingstar. I den mån
aveln skrider framåt, kan denna avel bliva en ökad tillgång för den mobiliserade
armén.
Den nordsvenska aveln premieras, såsom utredningen i betänkandet
anfört, i hela landet med undantag för Malmöhus län samt har sin
största utbredning i Norrland samt i Kopparbergs, Värmlands, Älvborgs samt
Göteborgs och Bohus län. De främsta nordsvenska hästavelslänen vore Jämtlands,
Västerbottens och Värmlands län. Inom andra län i södra Sverige än
de nämnda bildade den nordsvenska aveln icke några sammanhängande
avelsdistrikt utan förekomme därstädes endast i sporadisk omfattning.
Utredningen har om denna avelsgren vidare anfört.
I landet finnas omkring 400 nordsvenska hingstar, därav nio staten tillhöriga
beskällare, vilka utstationeras från depåerna på samma sätt som varmblodshingstarna.
Genom tillkomsten år 1901 av den med statsmedel understödda,
av Gävleborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västernorrlands läns
hushållningssällskap gemensamt ägda, å kronoegendomen Vången i Jämtland
belägna hingstuppfödningsanstalten är den nordsvenska hingstrekryteringen
nöjaktigt tillgodosedd. Till Vången inköpas årligen 30—35 utvalda
hingstföl, som kvarstanna å anstalten till fyra års ålder. De hingstar, som
godkännas som beskällare, försäljas då på offentlig auktion. Mindre nordsvenska
hingstuppfödningsan.stal ter finnas dessutom vid Norenberg i Värmland
och vid Umeå lantmannaskola. Även dessa anstalter åtnjuta statsunderstöd.
Enskild uppfödning av nordsvenska hingstar har liten omfattning.
På grund av sill rörlighet, uthållighet, hållbarhet och framkomlighet under
svåra terrängförhållanden betraktas den nordsvenska hästen som den
bästa draghästen för armén. Under beredskapstiden har den på grund av
bristen på varmblodiga hästar också fått göra tjänst som ridhäst. I sistnämnda
hänseende kan den givetvis icke mäta sig med varmblodiga hästar av
ridhästtyp.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
I betänkandet har framhållits, att landets hästavel dominerades av ardenneraveln.
Beträffande denna avelsgrens geografiska utbredning har
omnämnts, att aveln premierades i hela riket med undantag för Kopparbergs,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. I betänkandet har
ytterligare anförts.
I landet finnas omkring 1 150 premierade ardennerhingstar, som i jämförelse
med hingstar av andra raser i medeltal tillföras ett större antal ston.
Ardenneraveln arbetar under gynnsamma ekonomiska förhållanden. Några
särskilda statliga åtgärder till avelsgrenens befrämjande utöver den statliga
premieringen samt bidrag till stamboksföringen ha i regel icke förekommit.
Ardenneraveln grundas på från Belgien införda importerade hästar. Till en
början infördes små och torra bergsardennerhingstar, som parades med södra
och mellersta Sveriges lantrasston. Senare kommo importerna att utgöras av
mäktigare hingstar. För närvarande dominerar den tunga slättlandstypen
landets ardenneravel. För skogsbygderna söker man emellertid få fram en
lättare och rörligare ardennertyp.
Ardennerhästen är eu utpräglad tyngre kallblodshäst, vilket tar sig uttryck
framförallt i stor kroppsmassa och tyngd. Den har ett mycket lugnt temperament
och ställer ringa krav på hästvana hos sina vårdare och körare. Livslängden,
slitstyrkan och härdigheten hos ardennerhästen kunna dock icke
mäta sig med samma egenskaper hos varmblodiga eller nordsvenska hästar.
Som draghäst för armébruk har den lättare ardennerhästen visat sig vara
fullt användbar.
Ur krigsmaktens synpunkt är det ett önskemål att ardenneraveln i den utsträckning,
som med hänsyn till näringslivets krav är möjligt, inriktas mot
den lättare, hårda och rörliga typen.
Utredningen har slutligen i detta sammanhang omnämnt, att korsningshästar
mellan ardennerhästar samt varmblodiga eller nordsvenska hästar numera
förekomme endast i ringa antal, huvudsakligen i områden, där nordsvenska
och ardenneravelsområden stötte samman. Dessa korsningshästar vore
i allmänhet hårda och hade goda rörelser samt vore ur mobiliseringssynpunkt
en god tillgång för krigsmakten.
Behov av och tillgång på för krigsbruk lämpliga hästar.
Ur betänkandet må återgivas följande av utredningen lämnade uppgifter
angående behovet av och tillgången på varmblodiga hästar.
Utvecklingen har, såsom tidigare framhållits, lett till en stark förskjutning
mot det tunga kallblodet, vilken utveckling varit till nackdel för krigsmakten.
Ur krigsberedskapssynpunkt är det mindre tillfredsställande, att näringslivets
och krigsmaktens intressen i många avseenden äro skilda.
Enligt av de sakkunniga inhämtade yttranden från chefen för armén och
från arméförvaltningen föreligga emellertid för närvarande icke några svårigheter
att anskaffa ett tillräckligt antal varmblodiga hästar för att arméns
fredsbehov av ridhästar skall bliva tillgodosett. Svårigheterna hänföra sig till
anskaffningen av hästar till krigsorganisationen. I arméns hästbestånd ingå
4 766 stamhästar och den årliga remonteringen beräknas till 489 remonter.
År 1945 voro endast omkring 700 privatägda varmblodiga ridhästar uttagna
Kungl. Maj:ts proposition nr I t.
7
för mobiliseringsändamål. Dessa hästar återfinnas till största delt->. i I. militärområdet
(Skåne) och i IV. militärområdet (Stockholm). Möjlighet att tillgodose
krigsmaktens mobiliseringsbehov förefinnes således endast i ringa
utsträckning i fråga om varmblodiga ridhästar.
Utredningen har beträffande kallblodiga hästar vidare anfört.
Armén äger omkring 11 000 ackordshästar och 350 stamhästar för dragbruk.
Av dessa äro ungefär 200 varmblodiga och de övriga kallblodiga. Det
stora flertalet hästar i krigsorganisationen får alltså anskaffas genom uttagning
och rekvisition av kallblodiga hästar.
Chefen för armén har i sitt yttrande uttalat, att de nordsvenska hästarna
under beredskapstiden varit användbara såsom ridhästar under vinterförhållandena
i Norrland. Ett ianspråktagande av ridbara kallblodiga hästar
återverkar dock på anskaffningen av draghästar. 1 regel äro nämligen de
ridbara kallblodiga hästarna också de bästa draghästarna.
Vid bedömande av tillgången på ridbara hästar eller krigsdugliga hästar
överhuvud taget bör vidare hänsyn tagas icke blott till det omedelbara behovet
för arméns första uppsättning vid mobilisering utan också till det avsevärda
behov, som uppkommer under pågående krig för ersättning av avgångna
hästar. Enligt gängse beräkningsgrunder måste krigsmaktens hästbestånd
inom kortare tid än ett år helt förnyas genom tillförsel av hästar
från hemorten.
Det har från arméförvaltningen meddelats, att tillgången för uttagning av
kallblodiga hästar, lämpliga för krigsbruk, icke är god, i all synnerhet icke
med tanke på hästuttagningen under krig. Därvid har nämnts flera ogynnsamma
omständigheter. I södra Sverige har vid de verkställda uttagningarna
varit eif vanligt förhållande, att mindre och medeltunga hästar finnas på
de mindre gårdarna, medan herrgårdarna hålla sig med större hästar, som
ofta äro mindre lämpliga för krigsbruk. Kommunernas hästuttagningsnämnder,
som skola tillvarataga näringslivets intressen, framställa därför ofta
det kravet, att de enstaka hästarna på mindre gårdar skola undantagas från
uttagningen. I södra Sverige äro de mindre och lämpligaste hästarna för den
skull svåråtkomliga. Det har också framhållits, att inom vissa områden
praktiskt taget icke finnas några hästar av lämplig typ, särskilt icke kallblodiga
hästar, som äro ridbara. Inom olika militärområden kunna icke
heller hästuttagningsområden med lättare hästar alltid ställas till exempelvis
ett kavalleriregementes depås förfogande. Med hänsyn till transportförhållanden
och mobiliseringstider måste hästarna såsom draghästar tilldelas
närbelägna truppförbandsdepåer, som icke ha behov av ridbara hästar. Ett
exempel härpå äro de nordsvenska avelsområdena i Bohuslän och Dalsland,
tillhörande 111. militärområdet, vars kavalleriregemente är förlagt till Skövde.
Truppförbandens mobiliseringstider äro i hög grad beroende av transporterna
av uttagna hästar till mobiliseringsorterna. Ju jämnare uttagningen kan
läggas över landet, desto bättre för dessa transporters smidiga ordnande.
Sammanfattningsvis har från arméfcrvaIlningen framhållits, att tillgången
på lämpliga knMblodiga hastar i södra Sverige, framförallt ridbara sådana,
är i hög grad beroende av den nordsvenska häslavelns förekomst och omfattning
i olika landsdelar.
I landet födas varje år omkring 0 000 föl, som ha nordsvensk hingst till
fader. Reduceras denna siffra med 10 procents avgång under de tre första
levnadsåren, finnas i varje fyraårsklass 0 200 hästar. Med ledning av uppgifter
rörande avgång i olika åldrar, hämtade ur Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagels
stalislik, kan beräknas, alt årsklasserna 5—12 år, till
vilka uttagningen hänför sig, omfatta sammanlagt 45 000 hästar. På grund
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
val av uppgifter rörande antalet betäckningar i lantbruksstyrelsens »meddelanden
angående den med statsmedel understödda hästpremieringen m. m.
under år 1944» har en beräkning givit vid handen, att sistnämnda hästar
i approximativa tal fördela sig på olika militärområden sålunda: I. militärområdet
(Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs och Jönköpings
län) 2 250, II. (Gävleborgs, Jämtlands och Väslernorrlands län) 18 000, III.
(Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län) 6 900, IV.
(Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Uppsala och Västmanlands
län) 2 700, V. (Örebro, Kopparbergs och Värmlands län) 8 300, VI.
(Västerbottens och Norrbottens län) 6 600 och VII. (Gotlands län) 250 hästar.
Fördelningen har skett med ledning av hästarnas födelseort. Enär handel
med nordsvenska hästar mellan olika landsdelar förekommer i mindre
utsträckning än med ardennerhästar och varmblodiga hästar, kunna uppgifterna
i stort sett anses lämna en tillförlitlig bild av de nordsvenska hästarnas
förekomst i landet. Alla dessa hästar stå självfallet icke till förfogande
för uttagning. Erfarenheten har visat, att man får räkna med högst en fjärdedel.
Räknas med denna siffra i södra Sverige skulle för uttagningen därstädes
finnas följande antal nordsvenska hästar inom respektive militärområden:
I. 490, III. 1 500, IV. 590 och V. 1 790. Dessa tal visa god överensstämmelse
med anteckningar om rastillhörighet i arméförvaltningens hästuttagningsregister.
Vid jämförelse med siffror för krigsmaktens mobiliseringsbehov
av ridbara kallblodiga hästar och än mer om hänsyn tages till
hela behovet är uppenbart, att läget icke är gynnsamt. Den övervägande
delen av draghästar utgöres för närvarande av särskilt utvalda ardennerhästar.
Beträffande hästtillgången i Norrland (II. och VI. militärområdena) finnas
inga svårigheter att med lätta kallblodiga hästar (nordsvenska) fylla krigsmaktens
första mobiliseringsbehov av ridhästar. Tillgången på för krigsbruk
lämpliga hästar — jämväl draghästar — är emellertid liten. Erfarenheter
från hästuttagningen ha givit vid handen att, när krigsmaktens mobiliseringsbehov
är fyllt, praktiskt taget inga lämpliga hästar stå till förfogande
för hästersättningen under krig. Detta förhållande beror på den jämfört med
södra Sverige ringa totala hästtillgången i landsdelen. Norrland är landets
största underskottsområde i fråga om hästar. Av brukshästarna äro mera
än 50 procent ardennerhästar, till största delen införda från södra Sverige
och ofta olämpliga för krigsbruk. Som en erfarenhet från besiktningarna för
hästuttagningen har också meddelats, att liovvården är försummad, särskilt
i Norrlands inland, och alt denna omständighet bidragit till att hästarna
därstädes i stor utsträckning icke kunna tagas i anspråk.
Statens hingstdepåer och stuteri.
För innevarande budgetår ha de för dessa statliga inrättningar — Flyinge
hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå —- avsedda medlen å
riksstaten upptagits å två särskilda förslagsanslag, det ena för avlöningar och
och det andra för omkostnader. För byggnadsarbeten vid depåerna och stuteriet
har för samma budgetår upptagits ett särskilt reservationsanslag.
Avlöningar. För detta ändamål är i riksstaten för budgetåret 1946/47
uppfört ett förslagsanslag å 342 300 kronor. Kungl. Maj:t har för statens
hingstdepåer och stuteri fastställt dels den 26 maj 1939 personalförteckning
(statsliggaren s. 762), dels ock den 10 maj 1946 följande
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
Avlönlngsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ......kronor 44 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t .......................................... » 4 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.......... » 171 000
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän ...................................... » 1 600
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 32 700
6. Kristillägg, förslagsvis .............................. » 34 900
7. Provisoriskt lönetillägg, förslagsvis .................. » 49 500
8. Barntillägg, förslagsvis ......................... »_4 000
Summa kronor 342 300.
I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att avlöningsanslaget
för nästa budgetår måtte höjas med 8 300 kronor till 350 600
kronor.
Beträffande styrelsens anslagsberäkning må anföras följande.
Av det beräknade medelsbehovet, 350 600 kronor, avse 42 900 kronor avlöningar
till ordinarie tjänstemän, 4 640 kronor arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, 180 000 kronor avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal, 1 600 kronor särskilda förmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, 33 300 kronor rörligt tillägg, 35 500 kronor kristillägg,
49 660 kronor provisoriskt lönetillägg och 3 000 kronor barntillägg.
Minskningen av ordinarieposten med 1 300 kronor sammanhänger
med beräknade löneklassförändringar.
Arvodesposten har uppräknats med 240 kronor för provisoriskt avlönings
tillägg till hushållerskan vid Flyinge hingstdepå och stuteri.
Av ökningen under icke-ordinarieposten avse 1 300 krcnor förhöjda
ersättningar till de vid depåerna anställda hovslagama till följd av
omreglerade taxor, 450 kronor skrivhjälp och vikarier åt bokhållarna vid
depåerna, 2 000 kronor tillfällig arbetskraft, 75 kronor ersättning för mistad
förmån av fri sjukvård åt hushållerskan och hovslagaren vid Flyinge hingstdepå
och stuteri samt hovslagaren vid Strömsholms hingstdepå under förutsättning
att dessa befattningshavare innehade sina befattningar den 1 juli
1941, samt 5 250 kronor beräknade löneklassförändringar.
Posterna rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg
ha uppräknats med respektive 600, 600 och 160 kronor.
Slutligen har posten barntillägg med hänsyn till medelsåtgången för
ändamålet nedsatts med 1 000 kronor.
Omkostnader. För innevarande budgetår är för detta ändamål uppfört
ett förslagsanslag å 153 600 kronor. Kungl. Maj:t har den 10 maj
1946 fastställt omkostnadsstat för statens hingstdepåer och stuteri (statsliggaren
s. 763).
I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att ifrågavarande
anslag för nästa budgetår måtte uppföras med 163 500 ki*onor.
Styrelsens beräkning av medelsbehovet framgår närmare av följande uppställning,
i vilken uppställning till jämförelse medtagits beloppen i gällande
omkostnadsstat.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
Gällande |
Lantbruks- |
|
omkostnads- |
styrelsens |
|
stat |
förslag |
|
kronor |
kronor |
|
Utgifter. |
||
1. Sjukvård m. m., förslagsvis.............................. |
2 000 |
2 000 |
2. Reseersättningar, förslagsvis.............................. |
15 000 |
20 500 |
3. Expenser: |
||
a) Lyse och vatten, förslagsvis.......................... |
6 100 |
7 000 |
b) Övriga expenser, högst.............................. |
5 000 |
5000 |
4. Övriga utgifter: |
||
a) Beklädnad, förslagsvis .............................. |
8 000 |
8 000 |
b) Bränsle, förslagsvis.................................. |
5 000 |
5 000 |
c) Furage, förslagsvis.................................. |
120 000 |
120 OoO |
d) Lantbeskällares underhåll, förslagsvis................ |
64 000 |
68 000 |
e) Byggnaders underhåll, förslagsvis.................... |
16 000 |
23 000 |
f) Inventariers underhåll, förslagsvis.................... |
9 000 |
10 500 |
g) Jordbruket, förslagsvis.............................. |
9 000 |
1050C |
h) Hästskötarskola.................................... |
2 500 |
2 500 |
i) Häst- och fölinköp................................. |
40 000 |
40 000 |
j) Hästsjukvård, förslagsvis............................ |
1500 |
1500 |
k) Utskylder och utgifter i övrigt, förslagsvis........... |
19 500 |
21500 |
Summa utgifter |
322600 |
345 000 |
I nkomster. |
||
1. Hyres- och arrendemedel samt såld grässkörd m. m....... |
36 000 |
44 000 |
2. Sålda hästar............................................ |
37 000 |
36 000 |
3. Språngavgifter.......................................... |
88 000 |
96 000 |
4. Inkomster i övrigt...................................... |
8 000 |
5 500 |
Summa inkomster |
169000 |
181500 |
Sammandrag. |
||
Utgifter.................................................... |
322 600 |
345 000 |
Inkomster................................................. |
169 000 |
181 500 |
Nettoutgift |
153 (MO |
163 500 |
Beträffande posten häst- och fölinköp må anmärkas, att för innevarande
budgetår av medel, som avsatts till stuteriväsendets fond, ett belopp om
200 000 kronor ställts till Kungl. Maj ds förfogande för inköp av fullblodshingstar
till statens hingstdepåer och stuteri (1946/47: IX. E. 5) samt att lantbruksstyrelsen
i skrivelsen den 31 augusti 1946 hemställt ej mindre att för
sistangivna ändamål måtte av sådana medel för budgetåret 1947/48 anvisas
ett till 50 000 kronor nedsatt belopp än även att dispositionsrätten till vad som
vid utgången av budgetåret 1946/47 kunde återstå odisponerat av det belopp
å 30 000 kronor, som för budgetåret 1942/43 ställts till Kungl. Maj ds förfogande
för inköp av stambeskällare för Flyinge hingstdepå och stuteri, måtte
utsträckas att omfatta jämväl budgetåret 1947/48.
Utredningen har beträffande nämnda post framlagt förslag avseende dels
ökat inköp av varmblodiga hingstföl för en kostnad av omkring 35 000 kronor
dels ock inköp av nordsvenska hingstar för en kostnad av 36 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
11
Av vad lantbruksstyrelsen anfört i sin skrivelse angående de i uppställningen
upptagna posterna må till en början återgivas följande.
Medelsåtgången för reseersättningar, vilken post i gällande omkostnadsstat
är upptagen till 15 000 kronor, har under vart och ett av de senaste
fyra budgetåren överstigit 16 000 kronor. Sistförflutna budgetåret överskreds
anslagsposten med drygt 2 400 kronor. En ökning av anslagspostens belopp
med förslagsvis 1 000 kronor synes vara erforderlig. I skrivelse den 14
augusti 1946 har styrelsen föreslagit en höjning av stallbetjänternas tjänstgöringstraktamenten
under vistelse å beskällanstation från 3 kronor 50 öre
för dygn till 5 kronor för dygn samt av samma befattningshavares traktamentsersättning
under tjänsteresor från 11 kronor till 13 kronor. Därest
denna framställning bifalles, erfordras en ytterligare ökning av anslagspostens
belopp med omkring (2 300 + 2 200 =) 4 500 kronor. De sammanlagda utgifterna
under anslagsposten kunna alltså beräknas till (15 000 T- 1 000 i
4 500 =) 20 500 kronor.
Under sistförflutna budgetår utgjorde medelsåtgången för lvse och
vatten 8 600 kronor. En höjning av anslagspostens belopp med 900 kronor
torde därför få anses motiverad.
De verkliga utgifterna för lantbeskällares underhåll uppgick
under vartdera av budgetåren 1944/45 och 1945/46 till omkring 68 600 kronor.
Medelsbehovet för budgetåret 1947/48 har av depåcheferna uppskattats
till sammanlagt 73 000 kronor. Eu höjning av utgiftspostens belopp synes
erforderlig men denna höjning torde böra begränsas till 4 000 kronor.
Depåernas medelsbehov för byggnaders underhall har sedan ar
1939 väsentligt överstigit utgiftspostens belopp. Under sistförflutna budgetåret
uppgick sålunda medelsåtgången till mer än 34 000 kronor, i huvudsak
beroende på de med omkring 50 procent ökade arbets- och materielkostnadema.
Det vidlyftiga byggnadsbeståndet blir också i mån av tilltagande ålder
mer underhållskrävande. Under erinran om att styrelsen i sin skrivelse hemställt
om ett anslag å 151 000 kronor till byggnads- och reparationsarbeten vid
depåerna och stuteriet föreslår styrelsen, att förevarande post höjes med
7 000 kronor.
Åven beträffande posten inventariers underhåll aberopas stegrade
materialkostnader isom skäl för den föreslagna höjningen å 1 500
kronor. .
Hägnaderna vid Flyinge liingstdepas och stuteris betesmarker befinna sig
i delvis bristfälligt skick. Med hänsyn härtill synes posten jordbruket
böra höjas med likaledes 1 500 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i sin nu delvis återgivna skrivelse av den 31 augusti
1946 icke ifrågasatt någon förändring angående posten häst- och fölinköp.
Beträffande sin framställning om anslag för inköp av fullblodshingstar
till statens hingstdepåer och stuteri samt om utsträckt dispositionsrätt
till ett anslag för inköp av stambeskällare till Flyinge hingstdepå och
stuteri har styrelsen emellertid framhållit följande.
Tillgången å för remontproduktion lämpade fullblodshingstar är för närvarande
icke tillfyllest. Inköp inom landet böra därför ske av sådana hingstar,
vilka med hänsyn till uppnådda resultat å kapplöpningsbanorna kunna
förväntas få värdefullt inflytande å remontaveln. Styrelsen räknar för detta
ändamål med ett medelsbehov av 50 000 kronor.
På grund av kriget och därav föranledda förhållanden har avsett inköp
av stambeskällare icke kunnat äga rum. Tillfälle till köp torde emellertid
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
komma att yppa sig. Förfoganderätten till ifrågavarande belopp å 30 000
kronor bör därför hållas öppen jämväl under budgetåret 1947/48.
Utredningen har beträffande sitt förslag om ökat inköp av varmblodiga
föl till en början anmärkt, att staten årligen för rekrytering av hingstbeståndet
inköpte 15 till 20 hingstföl för ett genomsnittligt pris av 1 200 kronor
för föl, varjämte lämnades förbindelse om ett tilläggspris av 1 200 kronor
att utbetalas om fölet vid fyra års ålder kunde insättas som beskällare vid
någon av statens hingstdepåer.
Utredningen har härefter i betänkandet anfört följande.
Inför utsikten att få sälja sina djur till hingstdepåerna vinnlägga sig uppfödarna
om att ernå högsta möjliga kvalitet på avelsprodukterna. De statliga
uppköpen böra därför utvidgas. Ett trettiotal föl bör inköpas varje år.
Den årliga kostnadsökningen för inköp av ytterligare liingstföl kommer att
uppgå till belopp mellan 12 000 och 18 000 kronor.
Underhållet för det ökade antalet hingstföl torde icke behöva medföra
några väsentliga merkostnader. Depåernas omkostnader komma dessutom
att nedgå på grund av den successiva minskning av antalet oldenburgska
hingstar, som kan beräknas komma att äga rum i anledning av att några
möjligheter icke längre föreligga att importera avelsdjur från Tyskland.
Tilläggsprisema böra höjas till 2 500 kronor. Dessa priser böra beräknas
för i medeltal åtta hingstar årligen samt föranleda sålunda en årskostnad
av omkring 20 000 kronor.
Lantbruksstyretsen har i sitt utlåtande under framhållande av att tillgången
på kvalificerade föl icke vore tillräcklig, ansett sig icke kunna tillstyrka
förslaget om inköp av flera föl. Styrelsen har tillika anmärkt att, därest så
skulle ske, erfordrades nya stallutrymmen och ytterligare personal vid Flyinge
stuteri.
I fråga om det av utredningen framlagda förslaget om inköp av nord
svenska hingstar må till en början erinras, att staten inköpt nio nordsvenska
hingstar, som under betäckningssäsongen utstationeras från statsdepåerna.
Utredningen har om förevarande förslag i betänkandet anfört.
I större delen av Svealand och Götaland, där den nordsvenska hästaveln
förekommer blott med enstaka hingstar, erfordras andra åtgärder för främjande
av denna avel än inom de områden, i första hand Norrland, där
aveln har större omfattning och bildar sammanhängande avelsområden. Med
hänsyn till att större delen av Svea- och Götaland är skogbevuxen och har
övervägande små brukningsdelar, är det anmärkningsvärt att landets hästavel
i så hög grad, som är fallet, domineras av hästar av slättlandstyp. När det
visat sig, alt nordsvensk hästavel med fördel kan bedrivas inom Göteborgs
och Bohus län, Älvsborgs län och Kalmar län, förefaller det egendomligt
om så icke skulle vara förhållandet på exempelvis det småländska höglandet
och dess utlöpare i angränsande landskap eller i de stora skogsområdena
i Svealand. En undersökning av utvecklingen under de sista femton
åren visar att den nordsvenska aveln i södra Sverige ökat i sådana bygder,
där den sedan gammalt bildat sammanhängande avelsområden, men trängts
tillbaka eller till och med försvunnit i bygder, där den år 1930 förekom mera
sporadiskt med enstaka hingstar. Detta torde i huvudsak bero på ett alltför
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
13
svagt avelsmaterial, som lett till produktion av nordsvenska hästar av lägre
kvalitet med låga marknadspriser. Det torde vara angeläget med en ökad
produktion av goda nordsvenska hästar i södra Sverige.
Främjandet av den nordsvenska hästaveln i södra Sverige bör i första
hand ske genom ökad statlig hingsthållning. Antalet dylika statshingstar bör
därför ökas successivt genom inköp i mån av tillgång å goda hingstar. Tills
vidare torde staten årligen böra inköpa tre nordsvenska hingstar för ett beräknat
medelpris av 12 000 kronor intill dess statens nordsvenska hingsthållning
omfattar 30 hingstar.
Lcintbruksstyrelsen har beträffande de föreslagna inköpen i sitt utlåtande
över betänkandet anfört.
De båda kallblodiga rasernas nuvarande utbredningsområden ha utformats
på grund av erfarenheter, som gjorts beträffande deras användbarhet
under förhandenvarande betingelser. Att den mindre ardennerhästen blivit
rotfast även i många bygder i södra och mellersta Sverige, där det kunde
tyckas, att den nordsvenska hästen vore att föredraga, beror helt säkert på
att den befunnits svara mot de anspråk, som befolkningen i dessa trakter
ställer på en god arbetshäst. Icke minst ardennerhästens lätthanterlighet och
goda lynne, varigenom kräves ett minimum av körkonst för att utnyttja
denna häst, torde hava bidragit till den popularitet densamma åtnjuter. I
andra landsdelar, där man högre värdesätter vissa egenskaper, som äro särskilt
utmärkande för den nordsvenska hästen, har denna på liknande sätt
fått sina egentliga avelsområden.
Styrelsen har velat erinra om dessa förhållanden för att giva en antydan
om de svårigheter, som föreligga, om man önskar utbreda den ena rasen på
den andras bekostnad. Genom propaganda kunna vissa resultat i dylikt syfte
möjligen ernås, men sannolikt bleve framgångarna härutinnan mestadels av
tillfällig natur. För varaktiga landvinningar kräves att uppfödarnas intresse
för ett rasbyte växer fram av egen drift. En viss försiktighet är därför att
tillråda, när det gäller åtgärder för utbredning av den nordsvenska hästen
till nya områden, för så vitt resultatet skall förväntas bliva tillfredsställande
och svara mot därmed förenade kostnader. Denna inställning betyder ingalunda,
att styrelsen på något sätt vill motsätta sig åtgärder till främjande av
den nordsvenska hästaveln i de södra delarna av landet, men styrelsen anser
det vara av ännu större betydelse att ifrågavarande avel gives allt det
stöd som är möjligt i syfte att utöka densamma inom de områden, där rasen
av gammalt har sin utbredning.
Utstationeringen av statens nordsvenska hingstar bär vållat stora svårigheter.
Antalet ston, som tillförts dessa hingstar, har i flera fall varit alltför
ringa. Styrelsen kan därför icke tillstyrka, att antalet statliga nordsvenska
hingstar för närvarande utökas. Möjlighet bör dock hållas öppen att ånyo
göra inköp av sådana hingstar, om och när förhållanden så påkalla.
I styrelsens förut berörda skrivelse av den 31 augusti 1946 angående posterna
i uppställningen har vidare anmärkts, att uppräkningen av posten u tskylder
och utgifter i övrigt med 2 000 kronor föranletts av väsentligt
höjda taxeringsvärden å byggnaderna vid Strömsholms depå samt
alt posterna under inkomster beräknats med ledning av de verkliga inkomsterna
under sistförflutna budgetåret.
II It IIII n <i <4 s (l r b c t c n. För detta ändamål är för innevarande budgetår
anvisat ett reservationsanslag av 58 000 kronor.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr lå.
I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruk sstyrelsen hemställt alt till
byggnads- och underhållsarbeten vid statens hingstdepåer och stuteri måtte
för budgetåret 1947/48 anvisas ett reservationsanslag av 151 000 kronor. Styrelsen
har tillika i skrivelsen den 11 september 1946 anhållit, att till täckande
av beräknad merkostnad för vissa redan i gång varande byggnadsarbeten
vid Strömsholms hingstdepå måtte å tilläggsstat för budgetåret 1946/
47 anvisas belopp om tillhopa 10 000 kronor.
Lantbruksstyrelsens framställning av den 31 augusti 1946 avser följande
byggnadsarbeten.
1. Reparation av magasinsbyggnaden vid Flyinge hingstdepå
och stuteri:
Inläggning av nytt cementgolv, nya
bjälklag av betong m. m...........kronor 43 000
Omtäckning av yttertak.............. » 24 500
Oförutsedda utgifter ................ » 12 500 kronor
2. Omändring och modernisering av ett bostadshus för stall
betjäning
vid Flyinge hingstdepå och stuteri:
Byggnads- och målningsarbeten ...... kronor 23 900
Putsning av ytterväggar ............ » 1 000
Värme- och vattenledningar samt sanitära
och elektriska ledningar ...... » 11 500
Arkitekt- och kontrollantarvode samt
oförutsedda utgifter .............. »_3 600 »
3. Anordnande av toalettrum i 21 personalbostäder vid
Strömsholms hingstdepå .......................... »
4. Reparation av dörrar och fönster i veterinärbostaden vid
Strömsholms hingstdepå ............................»
Summa kronor 151 000.
I sistnämnda framställning har styrelsen vidare anfört i huvudsak följande.
I skrivelse den 31 augusti 1945 angående anslagsäskandena till 1945 års
riksdag hemställde styrelsen, bland annat, om ett anslag å 74 000 kronor för
reparation av magasinsbyggnaden vid Flyinge hingstdepå och stuteri, vilken
framställning dock icke kunde föranleda någon åtgärd. Reparation av byggnaden
kan emellertid nu icke längre uppskjutas. Byggnaden befinner sig i
så bristfälligt skick, att risk förefinnes för att den även vid jämförelsevis
ringa belastning skall störta samman. I omförmälda summa om 74 000 ingick
för oförutsedda utgifter ett belopp av 6 500 kronor. På grund av inträffad
stegring av priserna å byggnadsmaterial torde för dessa utgifter böra
beräknas ytterligare 6 000 kronor eller sålunda 12 500 kronor.
Två bostadshus för stallbetjäningen vid Flyinge hingstdepå och stuteri,
vardera inrymmande fyra bostadslägenheter om två rum och kök, kunna
icke anses uppfylla de krav, som numera ställas på tjänstebostäder. Enligt
uppgjort förslag skola byggnaderna omändras så att vardera inrymmer tre
lägenheter om tre rum och kök. Dessa lägenheter komma att motsvara för
lantarbetare vedertagen standard. Därest emellertid medel anvisas för iståndsättande
av magasinsbyggnaden, synes det vara mindre lämpligt att samtidigt
igångsätta ändringsarbeten beträffande båda betjäningsbyggnaderna. Medel
för nästa budgetår torde därför böra anvisas för modernisering och ändring
av endast ett av dessa två bostadshus. För detta ändamål erfordras 40 000
kronor.
80 000
40 000
26 000
5 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
15
Samtliga personalbostäder vid Strömsholms hingstdepå sakna toalettanordningar
inomhus. Enligt uppgjort förslag beräknas kostnaden för anordnande
av toalettrum med därtill hörande inredning i 21 av depåns lägenheter
till 24 900 kronor. För oförutsedda utgifter bör därjämte med hänsyn
till inträffad stegring av priser å sanitetsgods beräknas 1 100 kronor.
Veterinärbostaden vid Strömsholms depå är mycket gammal. Det har därför
visat sig vara svårt att åstadkomma nöjaktig uppvärmning av byggnaden.
Fönster och ytterdörrar äro mycket otäta och jämväl i övrigt bristfälliga.
Byggnadsstyrelsen har i remissutlåtande den 1 oktober 1946 förklarat sig
icke ha något att erinra mot den beräknade sammanlagda kostnaden för angivna
arbeten.
I sin skrivelse den 11 september 1946 har lantbruksstyrelsen anfört följande.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 maj 1945 bemyndigades styrelsen att
låta verkställa reparation av södra hingststallet vid Strömsholms hingstdepå
för en kostnad av högst 18 000 kronor samt att till täckande av uppkomna
merkostnader för vissa av beslut om markreglering påkallade byggnadsarbeten
vid hingstdepån utgiva högst 8 300 kronor.
Chefen för depån har i skrivelse till styrelsen den 16 juli 1946 anmält, att
anvisade belopp på grund av prisstegringar icke vore tillräckliga samt att
ytterligare ett belopp av 9 830 kronor erfordrades, därav 1 800 kronor för
reparation av södra hingststallet och 8 030 kronor för de av markregleringen
påkallade byggnadsarbetena.
Mot beräkningen av ifrågavarande merkostnad om tillhopa 9 830 kronor
har lantbruksstyrelsen icke annan erinran än att beloppet lämpligen synes
böra avrundas till 10 000 kronor.
Hästavelns befrämjande.
För hästavelns befrämjande har för innevarande budgetår anvisats samt
för nästkommande budgetår av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 31 augusti
1946 föreslagits belopp, vilkas storlek och fördelning framgå av följande
uppställning.
Anvisat Föreslaget
belopp belopp Ökning Minsknit
1946/47 1947/48
Hästpremieringen ......... kronor 344 300 336 300 — 8 000
Understöd åt hästavelsföreningar
och för stamboks
föring.
................. » 100 000 100 000 —
Demonstration i hovvård
och hovbeslag.......... » 6 000 8 000 2 000 —
Summa kronor 450 300 444 300 2 000 8 000.
Till upplysning om de av utredningen ytterligare framlagda förslagen om
bidrag för främjande av varmblodig ridhästavel och nordsvensk hästavel må
hänvisas till följande sammanställning.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
Varmblodig |
Nordsvensk |
||
ridhästavel |
hästavel , |
||
Uppfödningspremier ........... |
40 000 |
222 200 |
|
Premier för inridning ......... |
100 000 |
— |
100 000 |
Särskilda bidrag för främjande |
av |
||
nordsvensk hästavel |
|||
engångsanslag ............. |
75 000 |
75 000 |
|
årligt anslag................ |
202 750 |
202 750 |
|
Understöd åt hästavelsföreningar. |
165 000 |
10 000 |
175 000 |
Summa kronor 447 200 |
327 750 |
774 950 |
|
varav engångsanslag ....... |
75 000 |
75 000 |
|
och årligt anslag........... |
252 750 |
699 950 |
Utredningen har tillika — efter det utredningen framhållit önskvärdheten
av att en riksförening för ridningens främjande (Ridfrämjandet) bildades —
föreslagit att ej mindre till denna förening och till vissa av dess lokalavdelningar
än även till uppförande av ridhus och till ridhusdrift måtte utanordnas
bidrag med ett under de första fem åren stigande belopp eller
under första året ................................ kronor 301 500
under femte året................................ » 496 500
och efter femte året................................. » 300 000
varjämte enligt utredningen ur stuteriväsendets fond för
utlämnande av lån för uppförande av ridhus skulle disponeras
ett belopp av.............................. » 2 500 000.
Utredningen har ytterligare hemställt, att till åtgärder för förbättrad hovvård
måtte beviljas ett årligt belopp av 70 000 kronor.
I anslutning till utredningens förslag bör nämnas att för innevarande budgetår
av medel, som tillförts stuteriväsendets fond, anvisats (1946/47: IX. E. 5)
och för nästkommande budgetår av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 31
augusti 1946 föreslagits skola utgå belopp, vilkas storlek och fördelning framgå
av följande uppställning.
Premier för framstående varmblodiga
hästar ..........................
Bidrag till tävlings- och avelspriser
i av Svenska ridsportens centralförbund
anordnade eller godkända
tävlingar........................
Bidrag till avelspriser i tävlingar anordnade
eller godkända
av Jockeyklubben................
» Svenska travsportens centralförbund
......................
Understöd åt ambulerande hovslagar
verksamhet
....................
Understödjande åtgärder i allmänhet
å hästavelns område ............
Anvisat belopp It) 46/47 |
Föreslaget belopp 1947/48 |
Ökning |
|
kronor |
20 000 |
20 000 |
— |
20 000 |
30 000 |
10 000 |
|
» |
30 000 |
30 000 |
— |
» |
40 000 |
40 000 |
— |
» |
— |
15 000 |
15 000 |
» |
50 000 |
50 000 |
— |
185 000 25 000
Summa kronor 160 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
17
1. Hästpremieringen.
Beträffande föreskrifter rörande användningen av de för detta ändamål
för innevarande budgetår avsedda medlen hänvisas till statsliggaren s. 765.
Om lantbruksstyrelsens beräkning av medelsbehovet för nästkommande
budgetår må nämnas följande.
Genom beslut den 19 juli 1946 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att av det för
detta ändamål för innevarande budgetår avsedda beloppet, 344 300 kronor,
finge disponeras 335 700 kronor, därav 7 500 kronor till årsarvoden åt premieringsnämndsordförandena,
41 800 kronor till, bland annat, särskilda dagarvoden
åt samma ordförande eller deras suppleanter samt 286 400 kronor
till bidrag till penningpris, skådepenningar m. m., under det att återstående
ej disponerat belopp om 8 600 kronor avsåges skola tagas i anspråk för täckande
av möjligen uppkommande behov av ytterligare medel till prisbelöningar
för premierade hästar.
Till årsarvoden åt premieringsnämndsordförandena samt särskilda dagarvoden
m. m. torde för budgetåret 1947/48 böra beräknas samma belopp
som för innevarande budgetår eller sålunda 7 500 respektive 41 800 kronor.
Storleken av det belopp, som bör anvisas som bidrag till penningpris, skådepenningar
in. m. vid 1947 års hästpremieringar, synes böra beräknas med
ledning av den medelsåtgång, som skulle ha ifrågakommit under år 1945, om
för alla då premierade hästar utdelats belöningar i enlighet med gällande bestämmelser.
Under angivna förutsättning skulle medelsbehovet under år 1945
ha uppgått till 371 321 kronor.
Enligt kungörelsen den 27 april 1945 (nr 149) ha emellertid penningprisen
för 4-åriga eller äldre fölston, såvitt avsåge sådana varmblodiga eller nordsvenska
ston, höjts. Den härav föranledda, till 90 000 kronor beräknade merkostnaden,
vilken kostnad för innevarande budgetår ingår i förenämnda anslagspost
om 286 400 kronor, skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj
1946 helt bestridas av statsmedel.
Styrelsen hade även i sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 föreslagit,
att berörda merkostnad borde åvila statsverket. Som skäl härför framhölls,
att ifrågavarande höjning av penningprisen, vilken huvudsakligen tillkommit
i syfte att stimulera de riktlinjer inom hästaveln, som vore av direkt
betydelse för rikets försvar, torde vara att anse som ett provisorium. Hushållningssällskapens
ekonomi vore dessutom ofta hårt ansträngd, under det att
statsverkets inkomst av totalisatormedlen visade en fortgående stegring.
Av nu återgivna skäl bör ifrågavarande merkostnad i sin helhet bäras av
statsverket även för budgetåret 1947/48. Kostnaden kan beräknas komma att
uppgå till samma belopp som för innevarande budgetår eller sålunda 90 000
kronor.
Med beaktande av proportionen 7 till 3 mellan statsverkets och hushållningssällskapens
tillskott till kostnaderna för penningpris m. m. bör statsver
kets
bidrag utgöra I---------- 1() ------------1 + 90 000=) 286 924 kronor /0
öre eller i runt tal 287 000 kronor.
Till hästpremieringen synes sålunda för budgetåret 1947/48 böra beräknas
ett belopp av (7 500 41 800 ~h 287 000 =) 336 300 kronor.
Hushållningssällskapens ombud ha i sin skrivelse den 1 oktober 1946 hem
ställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd i syfte att reglementet den 13
januari 1928 (nr 10) för den med statsmedel understödda hästpremieringen
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 11. 2
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 14-
ändrades så att för unghingst vid ett, två eller tre års ålder samt för ungsto
vid ett eller två års ålder, som funnits förtjänt att premieras, skulle utdelas
skådepenning av silver. Vid skrivelsen fanns fogad en av Stockholms läns och
stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott i ämnet väckt motion vid
ombudens möte.
Ur skrivelsen jämte den därvid fogade motionen må återgivas följande.
Genom kungörelsen den 30 april 1942 (nr 219) har sådan förändring vidtagits
i reglementet att för ifrågavarande unghingstar och ungston skall utdelas
skådepenning av vitmetall.
Denna bestämmelse, som föranletts av under krigsåren rådande förhållanden,
har bland hästägare väckt avsevärt missnöje. Att som premie för unghästar,
som kanske transporterats miltals till premieringsplatserna, få mottaga
medaljer av så ringa värde, torde icke vara ägnat att stimulera hästägare
att uppvisa sina unghästar till premiering.
För ledningen av hästaveln är det emellertid av största vikt, att de årliga
hästpremieringarna lämna bästa möjliga tillfälle till bedömning av avelsarbetets
ståndpunkt inom skilda områden. Utdelandet av olika slags belöningar
vid dessa tillfällen måste också anses som ett uttryck för statsmakternas
önskan att stimulera hästuppfödarna till deltagande i premieringarna
och att giva dem en uppmuntran i avelsarbetet. Värdet av eu dylik uppmuntran
synes visserligen icke böra bedömas uteslutande med ledning av det penningvärde,
den erhållna belöningen representerar, utan härvid torde även
andra immateriella faktorer böra tillmätas betydelse.
Då de omständigheter, som på sin tid föranledde införandet av skådepenning
av vitmetall, numera icke äga samma aktualitet, bör ett återinförande
av skådepenning utav silver såsom belöning för vissa slag av unghästar vid
premieringen av hästar äga rum.
I sitt över framställningen avgivna utlåtande har lantbruksstyrclsen anfört.
En skådepenning av silver, som tidigare kunnat inköpas för 3 kronor 50
öre, betingar för närvarande ett pris av 5 kronor 40 öre, under det att de
av styrelsen senast beställda skådepenningarna av vitmetall kunnat inköpas
för endast en krona 15 öre per styck. Den nu föreslagna åtgärden skulle komma
att beröra omkring 5 500 hästar och ett bifall till framställningen skulle
alltså föranleda en årlig merkostnad av omkring 23 000 kronor. Styrelsen
har i lager ett betydande antal skådepenningar av vitmetall, i värde motsvarande
omkring 8 000 kronor.
Enligt styrelsens mening bör med åtgärder i framställningens syfte anstå
i avvaktan på den närmare utredning och det förslag i ämnet, som styrelsen
har för avsikt att framlägga i sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49.
2. Uppfödningspremier.
Av det för innevarande budgetår av medel, som tillförts stuteriväsendets
fond, anvisade beloppet om 20 000 kronor till premier för framstående varmblodiga
hästar skall hälften fördelas mellan uppfödare av sådana 10-åriga
eller äldre i enskild ägo födda hingstar, vilka visat sig vara goda förärvare,
samt återstående 10 000 kronor utdelas i tjugu lika stora premier för sådana
levande avelsston i enskild ägo, som sammanlagt lämnat det största antalet
remonter och för remonteringen lämpliga avelsdjur.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
19
Lantbruksstyrelsen bär, såsom framgår av det förut sagda, hemställt om
enahanda belopp för angivna ändamål även för nästkommande budgetår.
Av de belopp om sammanlagt 222 200 kronor, som utredningen föreslagit
skola utgå såsom premier till uppfödare, har beräknats 30 000 kronor till
premier för angivna avelsston, 152 200 kronor till premier för remonter,
varmblodiga ackordshästar och av remonteringsnänmd uttagna avelsston
samt 40 000 kronor till premier för nordsvenska ackordshästar.
Utredningen har härom anfört.
Antalet premier för framstående varmblodiga avelsston bör utökas från
20 till 60. För detta ändamål erfordras sålunda elt med 20 000 kronor förhöjt
anslag eller 30 000 kronor. Premierna böra utdelas av lantbruksstyrelsen
efter förslag av remonteringsnämnden.
I så gott som samtliga av de till utredningen avgivna yttrandena har framhållits,
att en höjning av remontpriset utgjorde det effektivaste sättet att
öka tillgången på ridhästar, lämpade för krigsbruk. Utredningen anser sig
böra utgå från att priset på en remont bör överstiga priset på en kallblodig
fullgod brukshäst med omkring 300 kronor. Härjämte bör emellertid för
varje inköpt remont till uppfödaren eller sålunda till den i vars ägo remonten
blivit född, av totalisatormedel utbetalas en särskild premie av 200 kronor.
Enahanda premie bör även utgå för inköpt varmblodig ackordshäst
och för av remonteringsnämnd uttaget avelssto. Den årliga kostnaden för dessa
uppfödningspremier torde kunna beräknas till respektive 107 200, 15 000 och
30 000 kronor eller sålunda sammanlagt till 152 200 kronor.
För inköpt nordsvensk ackordshäst bör, likaledes av totalisatormedel, utbetalas
en premie av 100 kronor till den person, hos vilken hästen är född,
under förutsättning att det nöjaktigt styrkes, alt hästen vore fallen efter
premierad nordsvensk hingst. Omkring 400 sådana hästar kunna beräknas
årligen bliva inköpta. Skulle antalet bliva större, böra premierna fördelas
med hänsyn till kvalitet och renrasighet enligt härstamningsbeviset. För dessa
premier erfordras sålunda ett anslag å 40 000 kronor.
Lcintbruksstyrelsen har i sitt över utredningens betänkande avgivna utlåtande
avstyrkt utredningens förslag i vad avsåge ökning av antalet premier
för framstående varmblodiga avelsston, därvid styrelsen framhållit att en
sådan ökning måste föranleda en vidlyftig registerföring och även en omfattande
korrespondens för ordförandena i premieringsnämnderna.
3. Premier för inridning.
Utredningen har beträffande sitt förslag i detta hänseende anfört.
Ur försvarssynpunkt är det av stor betydelse, att de hästar, som vid mobilisering
tagas i anspråk för ridbruk, äro inridna. Till varje ägare av en 4—16
år gammal, varmblodig häst, som är nöjaktigt inriden och som kan uttagas
av krigsmakten, bör därför utbetalas eu årlig premie av 250 kronor. Genom
sådana premier ökas i viss mån möjligheterna för enskilda personer att hålla
ridhäst. Antalet hästar, för vilka premier skola utgå, kan beräknas komma
att utgöra omkring 400, varför den årliga kostnaden för dessa premier torde
uppgå till 100 000 kronor.
I avgivet yttrande har armé förvaltningen funnit det vara tveksamt, huruvida
de med dessa premier förenade kostnaderna komine att motsvaras av
20
Kungi. Maj:ts proposition nr 14.
den därmed avsedda nyttan, d. v. s. öka möjligheterna för enskilda personer
att hålla ridhäst. Kostnaderna för hållande av ridhäst vore så stoi-a, att det
föreslagna årliga bidraget icke torde kunna spela någon avgörande roll i
ifrågavarande avseende.
4. Särskilda bidrag för främjande av nordsvensk hästavel.
Jag torde här få erinra att genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 december
1946 beträffande fördelningen av det för understöd åt hästavelsföreningar
och för stamboksföring avsedda beloppet 100 000 kronor tillika med ett belopp
av 32 000 kronor av avkastningen från statens hästavelsfond under räkenskapsåret
1945/46 ställts till lantbruksstyrelsens disposition 2 000 kronor
att av styrelsen efter förslag av premieringsnämndernas ordförande utdelas
för framstående treåriga nordsvenska ston, som premierats under året.
Enligt utredningen bör för främjande av den nordsvenska hästaveln anvisas
ett engångsanslag å 75 000 kronor till uppförande av ett stostall å hingstuppfödningsanstalten
Vången samt i årligt anslag sammanlagt 202 750 kronor,
varav 50 000 kronor till främjande av enskild hingsthållning, 25 000 kronor
till täckande av kostnader för inköp och försäljning av avelsston, 6 250
kronor till betäckningsbidrag för framstående ston och 121 500 kronor till
anordnande och underhåll av gemensamhetsbeten för unghästar.
Utredningen har om förevarande förslag anfört.
Den enskilda nordsvenska hingsthållningen är förenad med betydande svårigheter.
I södra Sverige förefinnes inom stora områden ej möjlighet att hålla
goda nordsvenska hingstar, vilket åtminstone tills vidare nödvändiggör statlig
hingsthållning. I Norrland har det visat sig, att den hingsthållning, som
utövas genom föreningar, leder till ett bättre resultat än när hingstarna ägas
av enskilda personer. Det blir vid föreningsbildning ökad stadga i avelsarbetet,
som kan bedrivas mera målmedvetet och taga sikte på längre tidsperioder.
Det är sålunda önskvärt, att den nordsvenska hingsthållningen gives ett
ökat stöd. I första hand bör såväl i södra Sverige som i Norrland bildas flera
föreningar för nordsvensk hingsthållning. Härigenom synas möjligheter så
småningom kunna skapas för att den statliga hingsthållningen i södra Sverige
blir obehövlig. Tills vidare bör för detta ändamål ställas till lantbruksstyrelsens
förfogande ett belopp om 50 000 kronor att efter förslag av hushållningssällskapen
fördelas mellan föreningar inom hela landet.
Den nordsvenska hästaveln har behållit sig väl inom de större sammanhängande
avelsområdena i södra Sverige men har minskat eller helt undanträngts
i de områden, där nordsvensk avel bedrivits mera sporadiskt med
blott enstaka hingstar utan tillgång på nordsvenska ston. Särskilda åtgärder
böra därför vidtagas för att anskaffa nordsvenska avelsston till södra och
mellersta Sverige.
En del hushållningssällskap i södra Sverige ha inköpt stoföl av ardennerras,
som sedermera utbjudits vid auktioner inom respektive sällskaps verksamhetsområde.
Sällskapen ha därvid iklätt sig den ekonomiska risk, som
kunde uppkomma om kostnaderna för inköp och transport icke täcktes av
försäljningssummorna.
En ökad anskaffning av nordsvenska avelsston till landets södra och mel -
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
21
lersta delar torde böra organiseras på liknande sätt. Därvid bör emellertid
inköpas icke blott stoföl utan även ungston och yngre avelsston. I huvudsak
måste dessa inköp ske i Norrland, varigenom transportvägarna bliva långa.
Hästpriserna i Norrland äro också i allmänhet något högre än söderut. Hushållningssällskapen
böra därför få sina risker eliminerade genom bidrag av
lotalisatormedel. För sådant ändamål bör ställas till lantbruksstyrelsens förfogande
ett årligt anslag av 25 000 kronor att efter ansökan utgå till hushållningssällskapen.
De stora avstånden, särskilt i Norrland, medföra icke sällan svårigheter att
få de mest framstående avelsstona betäckta med lämpligaste hingst. I första
hand är det härvid fråga om elitston, som äro önskvärda såsom hingstmödrar.
En hastigare kvalitetsförbättring av rasen skulle kunna ernås, om avelsledningen
hade möjlighet att erbjuda ägare till dylika ston ekonomiskt bidrag
till de direkta kostnader, som en dylik betäckning medför. Omkring 25
sådana transporter om året äro önskvärda. För varje transport bör beräknas
ett bidrag av i medeltal 250 kronor. För ändamålet erfordras alltså ett anslag
av 6 250 kronor. Bidragen synas böra utgå efter självkostnad och med
högst 400 kronor för varje sto samt böra fördelas av lantbruksstyrelsen efter
hörande av ordförandena i premieringsnämndema.
För utredningen ha stoägare uttryckt önskemål om att för betäckning få
ha sina ston uppställda på hingstuppfödningsanstalten Vången. Med nuvarande
utrymmen å anstalten finnes emellertid icke någon möjlighet att mottaga
några slon. Ett engångsanslag å 75 000 kronor bör därför beviljas anstalten
för uppförande av ett stostall.
Lantbruksstyrelsen har avstyrkt utredningens förslag om bidrag till inköp
av avelsston. Styrelsen har härvid framhållit att den föreslagna bidragsformen
innefattade vissa osäkerhetsmoment av ekonomisk art samt att det icke
vore möjligt att utöva kontroll över de använda medlen. Beträffande förslaget
om engångsbidrag till uppförande av stostall vid Vången har styrelsen,
under erinran om att å hingstuppfödningsanstalten merendels funnes endast
treåriga i aveln oprövade hingstar, ifrågasatt nödvändigheten av det föreslagna
engångsbidraget.
Föreningen nordsvenska hästen har i sitt utlåtande beträffande förslaget
om särskilda betäckningsbidrag framhållit, att dessa syntes beräknade i underkant
med hänsyn till att de skulle inkludera såväl språngavgift som ofta
betydande transportkostnader och utgifter för inackordering av stoet under
minst två brunstperioder. Stoägaren komme ändock att vidkännas icke obetydliga
kostnader genom att under lång tid icke kunna använda stoet i arbete.
Till dess närmare erfarenheter vunnits, torde dock det föreslagna beloppet
få anses vara tillfyllest.
Beträffande frågan om bidrag till anordnande och underhåll av gemensamlietsbeten
för unghästar har utredningen anfört.
Uppfödningsförhållandena utgöra det största hindret för en utvidgning av
aveln i de nuvarande sammanhängande nordsvenska avelsområdena. Svårigheterna
äro störst i Norrland men också i södra Sverige är den nordsvenska
aveln huvudsakligen förlagd till småbrukarbygder med förhållanden, som
äro mer eller mindre likartade de norrländska. Ekonomibyggnaderna äro
anpassade lill gårdarnas ringa areal och lämna i vanliga fall icke plats för
unghästarna. Många avelsstoägare äro beroende av alt få sälja fölen omedelbart
efter avvän jningen. Belysande härför är, att under de sistförflulna åren,
22
Kungi. Maj:ts proposition nr lå.
när efterfrågan på unghästar varit minskad, har nedslaktning av friska föl
förekommit i Norrland. Bristen på beten och rastgårdar är också stor.
Inom utredningen har övervägts möjligheten av att i Norrland anordna
särskilda anstalter för kollektiv hästuppfödning under hushållningssällskapens
överinseende. Dylika anstalter skulle emellertid ställa sig alltför dyrbara.
Understödsverksamheten för den nordsvenska hästuppfödningen synes
därför böra begränsas till lämnande av bidrag till anordnande och underhåll
av gemensamhetsbeten för unghästar. Till norrlandslänen med undantag för
Jämtlands län samt till Kopparbergs län, Älvsborgs län och Göteborgs och
Bohus län utgå för närvarande begränsade bidrag till unghästbeten. Denna
understödsverksamhet bör utsträckas till att avse flera län än vad som nu är
fallet och jämväl i övrigt få ökad omfattning.
Med hänsyn till hästavelns nuvarande storlek och med beaktande av möjligheterna
för enskild beteshållning torde årliga anslag till beten för nordsvenska
hästar böra utgå till hushållningssällskapen enligt följande uppställ
-
ning: till Norrbottens |
läns hushållningssällskap . |
......... kronor |
8 000 |
|
» Västerbottens |
» |
25 000 |
||
» Västernorrlands |
» |
» |
20 000 |
|
» Jämtlands |
» |
» |
......... » |
25 000 |
» Gävleborgs |
» |
8 000 |
||
» Kopparbergs |
» |
» |
8 000 |
|
» Värmlands |
» |
» |
15 000 |
|
» Örebro |
» |
» |
2 500 |
|
» Älvsborgs |
» norra |
» |
6 000 |
|
» Göteborgs och Bohus |
» |
» |
4 000 |
|
Summa kronor |
121 500 |
Liksom hittills böra gemensamhetsbetena anordnas antingen av hushållningssällskapen
eller av sammanslutningar för nordsvensk hästavel under
hushållningssällskapens överinseende. Om så befinnes vara lämpligt, böra
anslagen även kunna få utnyttjas för vinteruppfödning av hästar i anslutning
till gemensamhetsbetena.
Föreningen nordsvenska hästen har i sitt yttrande funnit utredningens förevarande
förslag i och för sig välbetänkt men icke tillfyllest. Uppfödningen
av föl från avvänjningen till brukbarhetsåldern crbjöde stora svårigheter och
vore föga lönande under norrländska förhållanden, där det icke vore fråga
om blivande avelsdjur. Ingenting skulle därför stimulera den nordsvenska
aveln mera än åtgärder för att underlätta avsättningen av föl, särskilt hingstföl,
till skäliga priser. Åtgärder i sådant syfte borde därför vidtagas.
Föreningen har härom vidare anfört.
För närvarande inköper staten omkring 1 000 ackordshästar om året till ett
medelpris av 1 500 kronor, vilka hästar på vissa villkor utplaceras hos fodervärdar,
som efter tio år bliva ägare till hästarna. Staten bör emellertid i stället
rekrytera sitt ackordshästbestånd genom inköp av nordsvenska hingstföl, vilka
därefter utplaceras för uppfödning hos härför lämpliga och intresserade fodervärdar
huvudsakligen i mellersta och södra delarna av landet. Fölen böra inköpas
för ett medelpris av omkring 500 kronor och fodervärd bör för uppfödningen
till brukbarhetsåldern erhålla 1 000 kronor för häst jämte samma
dispositions- och äganderätt till den uppfödda hästen, som nu gäller. Någon
svårighet att erhålla fodervärdar torde icke behöva befaras och statens kost
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
23
nader bliva icke högre än förut. Den föreslagna anordningen skulle utgöra den
ojämförligt bästa stimulansen för den nordsvenska hästaveln. Upphandlingen
av fölen bör dock icke, som nu är fallet med ackordshästarna, ske genom
truppförbanden utan centraliseras till arméförvaltningens intendenturavdelning,
som även bör sköta förvaltningen och inspektionen av ackordshästarna.
Föreningens förslag har avstyrkts av lantbruksstgrelsen och arméförvaltningen.
Sistnämnda ämbetsverk har i sitt utlåtande anfört.
Huvudparten av arméns nuvarande fodervärdar i de delar av landet, som
av förslaget beröras, utgöras av småbrukare, trädgårdsmästare och liknande,
som i regel icke syssla med uppfödning av hästar. De äro för sin utkomst beroende
av att på billiga villkor erhålla en fullt arbetsför häst. Dessa fodervärdar
torde näppeligen vare sig kunna eller vilja syssla med uppfödning av
föl eller unghästar. För utplacering av fölen måste man sålunda med sannolikhet
i avsevärd utsträckning vända sig till en helt annan kategori jordbrukare
med resurser i olika avseenden för unghästuppfödning. Denna kategori
har, såvitt erfarenheten utvisar, i regel icke behov av ackordshästar för sin
verksamhet. Förslagets genomförande synes alltså komma att medföra, att en
icke ringa del av det nuvarande beprövade fodervärdsklientelet berövades den
för dettas utkomst betydelsefulla möjligheten att erhålla ackordshäst, under
det att nya fodervärdskategorier, för vilka behovet av ackordshäst synbarligen
icke är särskilt trängande, tillskapas. En sådan ändring i ackordshästsystemet
anser arméförvaltningen ur näringslivets synpunkt icke önskvärd.
Det kan givetvis tänkas, att ackordshästarna efter uppnådd brukbarhetsålder
överflyttades från fodervärden — uppfödaren — till ny fodervärd av nu
gängse kategori. Ett dylikt förfarande står emellertid i uppenbar motsats till
grundtanken i det framlagda förslaget och synes näppeligen vara realiserbart
med den ersättning för uppfödningen, varmed förslaget räknar.
Utöver de av föreningen angivna kostnaderna, tillhopa 1 500 kronor för föl,
tillkomma kostnader för transporter i samband med inköp och besiktningar
m. m. under uppfödningstiden. I kostnaderna måste även medräknas den förlust,
som uppkommer på grund av viss avgång av de ifrågavarande unghästarna
på grund av sjukdom och olämplighet. En överslagsberäkning av
ifrågavarande kostnader har givit vid handen en summa av omkring 250
kronor per fyraårig häst.
Den föreslagna centraliseringen av inköp, förvaltning och inspektion av
ackordshästarna till arméförvaltningens intendenturavdelning kommer att för
avdelningen medföra ett betydande arbete, vars omfattning, därest inköpen
skulle uppgå till 800—t 000 föl årligen, i viss mån belyses av det förhållandet
alt armén, innan fölen kommit till brukbarhetsåldern, skulle disponera över
mer än 3 000 föl och unghästar utplacerade på ett relativt stort område av landet.
Detta måste med nödvändighet kräva en utökning av personalen inom
den byrå, som skulle omhänderhava ifrågavarande ärenden, vilket i sin tur
medför ytterligare ökning i kostnaderna för ackordshästhållningen.
1 stort sett liknande synpunkter ha anförts av lantbruksstgrelsen.
5. Understöd åt hästavelsföreningar m. in.
Förut har nämnts, att genom Kungl. Maj ds beslut den 13 december 1046
beträffande fördelningen av det för understöd åt häslavelsföreningar och för
stamboksföring avsedda beloppet 100 000 kronor Iillika med elt belopp av
32 000 kronor av avkastningen från statens häslavelsfond ställts till lantbruksstyrelsens
disposition 2 000 kronor att av styrelsen efter förslag av pre
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
mieringsnämndernas ordförande utdelas för framstående treåriga nordsvenska
ston, som premierats under året. Återstående belopp, tillhopa 130 000 kronor,
skulle enligt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut disponeras på följande
sätt:
Svenska ridsportens centralförbund .................... kronor 5 000
Jockeyldubben ...................................... » 16 000
Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen ........ » 5 000
De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund . . » 10 000
Svenska travsportens centralförbund .................... » 13 000
Föreningen nordsvenska hästen ........................ » 8 000
Avelsföreningen för svenska ardennerhästen ............ » 7 000
Styrelsen för hingstuppfödningsanstalten Vången ........ » 20 000
Medelpads hästavelsförening u. p. a................... » 1 000
Ovansjö och Torsåkers hästavelsförening u. p. a......... » 1 000
Norra Hälsinglands hästavelsförening .................. » 1 000
Bollnäsortens hästavelsförening u. p. a................. » 1 200
Örebro läns bergslagers hästavelsförening .............. » 1000
Föreningen värmlandsstuteriet Norenberg u. p. a......... » 7 000
Göteborgs och Bohus läns hästavelsförening u. p. a....... » 1 500
Halländska hästavelsföreningen u. p. a................. » 1 500
Södra Älvsborgs läns hästavelsförening u. p. a........... » 1 500
Sveriges stuteriboksstyrelse ............................ » 6 000
Föreningen belgiske hästen i Malmöhus län ............ » 300
Föreningen till den varmblodiga hästavelns främjande på
Gotland m. b. p. a................................. » 2 000
Västerbottens läns hushållningssällskap ................ » 6 000
Skånska fältrittklubben ............................... » 10 000
Kopparbergs läns hushållningssällskaps hästavelsnämnd . . »_5 000
Summa kronor 130 000.
Lantbruksstyrelsen har, såsom av det förut anförda framgår, i skrivelsen
den 31 augusti 1946 hemställt att för budgetåret 1947/48 måtte utgå till understöd
åt avelsföreningar och för stamboksföring 100 000 kronor samt till
Svenska ridsportens centralförbund, Jockeyklubben och Svenska travsportens
centralförbund för utdelning av priser respektive 30 000, 30 000 och
40 000 kronor. Styrelsens förslag innebär i jämförelse med de för innevarande
budgetår beviljade beloppen en förändring i så måtto att bidraget till
Svenska ridsportens centralförbund höjts med 10 000 kronor.
Det av utredningen för understöd åt hästavelsföreningar föreslagna beloppet
om tillhopa 175 000 kronor skall enligt utredningen fördelas på följande
sätt:
Svenska ridsportens centralförbund .................... kronor 100 000
Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen ........ » 35 000
De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund . . » 30 000
Föreningen nordsvenska hästen ........................ » 10 000
kronor 175 000.
Sammanfattningsvis må beträffande Svenska ridsportens centralförbund,
vilket förbund arbetar för utveckling och samordning av ridsporten i landet
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
25
samt i sådant syfte anordnar, bland annat, prishoppningar, dressyrtävlingar
och terrängritter, nämnas att förbundet för innevarande budgetår erhållit
som bidrag till tävlings- och avelspriser 20 000 kronor samt som förvaltningsbidrag
5 000 kronor.
Beträffande sin hemställan om en förhöjning av bidraget till tävlings- och
avelspriser från 20 000 till 30 000 kronor har lantbruksstgrelsen anfört.
Förbundet bedriver ett intensivt förarbete för ett värdigt deltagande från
svensk sida i ryttartävlingarna vid olympiska spelen i London 1948 samt
bör därför för budgetåret 1947/48 få komma i åtnjutande av ett med hänsyn
härtill förhöjt statsbidrag. Förbundet har genom Kungl. Maj ds beslut den 3
maj 1946 tilldelats ett statsbidrag av 5 000 kronor för utdelning av priser vid
de av förbundet under år 1946 anordnade förtävlingarna till de olympiska
spelen 1948. Samtidigt förklarade Kungl. Majd sig vilja framdeles efter förnyad
ansökning till prövning upplaga frågan om ytterligare statsbidrag till
förbundet för ifrågavarande ändamål. Styrelsen anser, alt intet bör underlåtas
för att söka hävda landets standard jämväl på ridsportens område. För
ändamålet i fråga torde under år 1947 erfordras ett belopp av 10 000 kronor
och får styrelsen sålunda föreslå, att för budgetåret 1947/48 såsom statsbidrag
till förbundet för beredande av tävlings- och avelspris beräknas ett belopp
av 30 000 kronor, varav 10 000 kronor till tävlingspris i förtävlingar för
de olympiska spelen.
Utredningen har i sitt betänkande — efter det utredningen anmärkt att av
det förbundet beviljade beloppet om 20 000 kronor hälften skulle utgå som
tävlingspriser och hälften som avelspriser —• återgivit ett av förbundet till
utredningen avgivet yttrande, däri om dessa tävlings- och avelspriser anförts
följande.
Goda penningpriser vid hästtävlingar äro det verksammaste medlet att
stimulera intresset för köp av goda hästar. Tävlingsryttare, beridna på svenskfödda
hästar, få emellertid i huvudsak tävla om priser, som åstadkommas av
deras egna anmälnings- och startavgifter. Sålunda har under år 1944 — då
icke mindre än 370 ryttare startade på 550 svenska hästar med sammanlagt
2 864 starter — vid dylika tävlingar utbetalats en prissumma av 64 375 kronor,
varav statens bidrag utgjorde endast 6 600 kronor.
Avelspriserna äro avsedda att premiera uppfödare av framgångsrika hästar.
I många fall komma priserna att verka som en kompensation åt uppfödaren,
när denne vid remontförsäljningen erhållit ett relativt lågt pris.
Det till förbundets förfogande för detta ändamål ställda beloppet om 10 000
kronor utgör, fördelat på under år 1944 startande hästar, omkring 20 kronor
för varje häst. Motsvarande belopp inom kapplöpningssporten uppgår till
175 kronor.
Enligt förbundets mening bör bidraget till tävlingspriser höjas till 100 000
kronor och bidraget till avelspriser till 90 000 kronor.
Om förbundets nu återgivna yttrande har utredningen anfört.
De ekonomiska uppoffringar, deltagarna i ridsporttävlingar måste underkasta
sig — icke minst för resor till och från tävlingsplatsen samt för vistelsen
därstädes — äro påtagliga. En höjning av statens bidrag i vad gäller
ridsporttävlingar med svenskfödda hästar synes vara väl motiverad. Utredningen
är dock icke beredd förorda det av förbundet föreslagna bidragsbeloppet
till tävlingspriser utan föreslår liärutinnan ett till 45 000 kronor för
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
höjt årligt statsbidrag. Härvid förutsättes att liela höjningen skall avse ridsporttävlingar
med svenskfödda hästar.
För tillgodoseende av önskemålet att nedbringa kostnaderna för deltagande
i tävling synes det böra lagas under övervägande att medgiva civila ryttare
samma förmåner, som tillkomma militära ryttare, nämligen fria järnvägsfrakter
för hästarna från och till tävlingsplatsen samt kostnadsfri uppställning
i militära etablissement.
Avelspriserna äro ägnade att på ett verksamt sätt bidraga till ridhästavelns
befrämjande. Ett förhöjt bidrag till förbundet synes därför böra ifrågakomma.
Enligt utredningens mening bör bidraget till utdelning av avelspriser
utgå med likaledes 45 000 kronor.
Utredningen har till sist i betraktande av önskvärdheten av att förbundets
allmänna verksamhet för ridhästavelns främjande kunde utvidgas, ansett
sig böra ifrågasätta huruvida icke förvaltningsbidraget till förbundet
borde höjas från 5 000 kronor till 10 000 kronor. Till förbundet utgående
bidrag till tävlings- och avelspriser samt till förvaltningskostnader skulle sålunda
utgöra sammanlagt 100 000 kronor.
I detta sammanhang torde jag få anmäla centralförbundets hemställan om
ett anslag om 75 000 kronor för inköp av tävlingshästar till de olympiska
spelen i London 1948. I sin skrivelse har förbundet anfört i huvudsak följande.
Vid tiden för olympiska spelen i Stockholm 1912 — första gången hästtävlingar
ingingo i spelens program — Antwerpen 1920, Paris 1924 och Amsterdam
1928, då de svenska ryttarna hade stora framgångar, var flertalet
officerare beridna på egna tjänstehästar, vilka till en del bestodo av högklassiga
importerade hästar och i övrigt voro utvalda ur eliten av landets
egen halvblodsuppfödning, som då var flera gånger större än den nuvarande.
Tillgången på delta goda hästmaterial och eif antal i privat ägo befintliga
hästar, vilka i god tid före tävlingarna av sina ägare ställdes till förfogande,
gjorde det möjligt för förbundet att på ett effektivt sätt förbereda
och ordna den svenska ryttarrepresentationen.
Förhållandena äro emellertid numera helt förändrade. De egna tjänstehästarna
äro sedan flera år tillbaka avskaffade. Av privatpersoner ägda
lämpliga hästar ställas ej längre till förfogande. Dessa båda faktorer jämte
den oerhört ökade konkurrensen vid de senaste spelen i Los Angeles 1932 och
i Berlin 1936 utgöra förklaring till alt de svenska ryttarnas möjlighet att
med framgång deltaga i tävlingarna redan då avsevärt minskat.
Därest Sverige med utsikt till framgång skall representeras vid 1948 års
olympiska ryttartävlingar, synes det nödvändigt att staten anskaffar hästar
för komplettering av det kronan tillhöriga för tävlingarna användbara hästmaterialet.
Sådan komplettering kan ske dels genom inköp inom landet av vissa enskilda
tillhöriga, vid tävlingar prövade högklassiga hästar och dels genom
import från Irland av likaledes vid tävlingar prövade och för fortsatt utbildning
lämpade hästar. Inom landet torde böra inköpas fyra hästar och
från Irland fem hästar. För en var av de svenska hästarna bör beräknas ett
pris av 5 000 kronor under det att inköpspriset för varje irländsk häst med
hänsyn till de förhållandevis höga hästpriserna i Irland måste antagas uppgå
till 10 000 kronor.
Det för ändamålet erforderliga beloppet bör disponeras enligt följande
uppställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14. 27
4 svenska hästar efter ett pris av 5 000 kronor för styck . . kronor 20 000
5 irländska hästar efter ett pris av 10 000 kronor för styck . . » 50 000
Kostnad för resa till Irland för en inköpskommission om en
officer och en veterinär ............................ » 3 000
Till förfogande för utfyllnad av köpeskilling ....... »_2 000
Summa kronor 75 000.
Centralförbundet har tillika föreslagit att de inköpta hästarna, på sätt chefen
för armén funne lämpligt, måtte tilldelas truppförband som stamhästar.
I avgivet yttrande har chefen för armén tillstyrkt framställningen under
anmärkande av att det kunde visa sig vara fördelaktigare att inköpa en högklassig
häst för exempelvis 20 000 kronor än två mindre värdefulla hästar
för samma belopp, varför inköpskommissionen icke borde bindas vid något
högsta inköpspris.
Jockeyklubben har till uppgift att genom kapplöpningsväsendets ordnande
på ett tidsenligt sätt verka för en större tillgång på ädla hästar. Klubben
utgiver »Svensk stuteribok för fullblod» och för register över fullblodshästar.
Endast de hästar, som äro införda i detta register, kunna deltaga i offentlig
kapplöpning.
Av det Jockeyklubben genom Kungl. Maj:ls förutnämnda beslut den 13
december 1946 beviljade beloppet om 16 000 kronor skola 10 000 kronor
enligt av lantbruksstyrelsen godkända grunder användas till avelspris, som
vid offentliga under klubbens överinseende under år 1947 anordnade kapplöpningar
utdelas till svenska uppfödare av varmblodiga hästar med intill 10
procent av vederbörande hästars vinstsummor under året, 2 000 kronor utgå
som bidrag till kostnaderna för fortsatt utgivande av klubbens stuteribok samt
4 000 kronor som bidrag till klubbens med kapplöpningsväsendet förenade
administrationskostnader.
Lantbruksstyrelsen har, såsom i det föregående anförts, hemställt att för
budgetåret 1947/48 av medel, som tillföres stuteriväsendets fond, måtle som
bidrag till avelspriser i av klubben anordnade eller godkända löpningar utgå
ett i jämförelse med innevarande budgetår oförändrat belopp eller SO 000
kronor.
Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen har till ändamål att väcka
intresse för avelsgrenen, förmedla försäljning av avels- och bruksdjur, anordna
utställningar och tävlingar samt genom samarbete med myndigheter
och enskilda organisationer tillvarataga uppfödarnas intressen.
Föreningen har i statsbidrag erhållit genom Kungl. Maj:ts förutberörda
beslut den 13 december 1946 elt belopp av 5 000 kronor till främjande av
föreningens syften. Därjämte må anmärkas, alt föreningen genom Kungl.
Maj ds beslut den 9 mars 1945 beviljats ett belopp av 5 000 kronor till åtgärder
för uppvisande av hästar vid lantbruksmötet i Lund.
Utredningen har, under förmälan att avelsföreningen i ett till utredningen
avgivet yttrande framställt ett flertal förslag till åtgärder för främjande av
den varmblodiga ridhästaveln, i betänkandet anfört.
28
Kungl. ftlaj:ts proposition nr 14.
Föreningen utdelar årligen 50 kronor för varje av remonteringsnämnden
uttaget 3-årigt avelssto, som är väl inkört. Av omkring 150 årligen uttagna
ston bruka ett trettiotal premieras. Med hänsyn till betydelsen av att de
varmblodiga fölstona tidigt inköras och då dessa premier sannolikt leda till
att uppfödarna bygga sin remontavel på stostammar med lugnt och fogligt
lynne, synes denna premieringsverksamhet böra utvidgas. Bidrag böra därför
lämnas föreningen i sådan utsträckning, att premiebeloppen kunna höjas
till 200 kronor. Antalet inkörda ston kan i så fall beräknas stiga till omkring
det dubbla eller ett sextiotal, varför bidrag till föreningen för detta ändamål
bör utgå med 12 000 kronor.
. Avelsföreningen bör vidare beredas tillfälle att utdela särskilda betäckningspremier
såsom ersättning för frakter och övriga omkostnader. Därigenom
få de mindre jordbrukare, som innehava värdefulla avelsston, möjlighet
att utan allt för stor ekonomisk uppoffring föra sina ston till lämpligaste
hingst. Fördelningen av premierna bör ske efter samråd med vederbörande
premieringsnämnd. Premiens belopp bör utgöra 100 kronor och antalet sådana
premier bör tills vidare bestämmas till 20. Den årliga kostnaden uppgår
således till 2 000 kronor.
Ett av avelsföreningens önskemål är att årligen till viss central plats sammanföra
eliten av avelsston och ridhästremonter samt av remonteringsnämnd
godkända, men ej inköpta remonter i och för gemensam värdesättning, premiering
och försäljning. Uppfödarna ha emellertid i många fall ej möjlighet
att utan allt för stora ekonomiska uppoffringar inställa sig med sina
hästar vid sådana uppvisningar. Det torde vara ägnat att uppmuntra intresset
för ridhästaveln om möjligheter beredas alla uppfödare att med sina
hästar inställa sig vid dylika uppvisningar, särskilt som därvid bättre priser
kunna erhållas än å hemorten. För beredande av denna möjlighet synes föreningen
böra erhålla ett årligt bidrag av 6 000 kronor.
Avelsföreningen har i liknande syfte tidigare anordnat hästutställningar.
Erfarenheterna ha visat, att dessa utställningar utövat en gynnsam inverkan
pa ridhästaveln. Vid dessa utställningar förekomma även köruppvisningar,
varför lämpliga tillfällen erbjudas truppförbanden att utvälja ackordshästar.
Av brist på medel^ har föreningen icke kunnat anordna någon utställning
under det senaste året. Möjlighet härtill bör beredas föreningen genom särskilt
bidrag. Ifrågavarande utställningar äro avsedda att hållas vart femte
år. Det årliga bidraget torde böra bestämmas till 6 000 kronor, vilket innebär
att bidraget till varje utställning uppgår till 30 000 kronor.
Avelsföreningen synes även böra erhålla bidrag till upplysningsverksamhet
angående varmblodsaveln. En dylik upplysningsverksamhet bör bliva av
särskilt värde för de mindre jordbrukare som ägna sig åt remontuppfödning.
Bidraget synes lämpligen böra bestämmas till 4 000 kronor.
Därjämte torde bidrag till föreningens administrationskostnader böra utgå
med 5 000 kronor.
De av utredningen föreslagna arliga bidragen till avelsföreningen uppgå
sålunda till sammanlagt 35 000 kronor.
De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund har till uppgift att
verka för vidmakthållandet och fortsatt utveckling av den varmblodiga hästaveln,
att befrämja avsättningsmöjligheterna för föreningsmedlemmarnas
uppfödning av varmblodiga hästar ävensom att befrämja ridskicklighelen
bland landsbygdens ungdom och dressyren av unghästar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
29
Av det belopp om 10 000 kronor, som förbundet erhållit genom Kungl.
Maj:ts förenämnda beslut den 13 december 1946, skola minst 5 500 kronor
användas till pris i tävlingar, som anordnas av till förbundet anslutna föreningar,
högst 600 kronor till administrationskostnader, högst 1 400 kronor
till avlönande av instruktörer samt återstoden till understöd åt till förbundet
anslutna föreningar, till kostnader för inspektionsresor till medlemsföreningar
och till anordnande av tävlingar.
Enligt utredningen bidraga dessa föreningar i hög grad till att bland lantbruksbefolkningens
breda lager väcka och vidmakthålla intresset för ridsporten
och därmed även för aveln av varmblodiga ridhästar. Förbundet borde
därför erhålla ökat bidrag, varigenom det skulle kunna utvidga sin verksamhet.
Lämpligt vore att bidraget utginge med visst belopp, 1 000 kronor,
för varje till förbundet ansluten häradsförening om minst tolv ryttare. För
närvarande funnes sjutton dylika föreningar men med det föreslagna bidraget
kunde antalet beräknas stiga till ett trettiotal. Anslaget borde följaktligen
ökas till 30 000 kronor.
Lantbruksstgrelsen har ansett, att ifrågavarande organisation borde givas
allt det stöd, som vore möjligt, samt har härom ytterligare anfört.
De lantliga ryttarföreningarna ha varit av synnerligen stor betydelse för
bibehållande av intresset för den ädla hästaveln. Främst genom deras verksamhet
ha de för varmblodsaveln deprimerande följderna av den stora nedskärningen
av de beridna truppslagen i någon män neutraliserats. Sålunda
har under senare år ungefär halva antalet av de genom remonteringsnämnden
i Skåne uttagna avelsstona inköpts av medlemmar i de skånska ryttarföreningarna.
De tävlingar, som anordnas av dessa föreningar, utgöra ett
icke oviktigt led i prövningen av stomaterialets kapacitet, hårdhet och lynne
med flera viktiga egenskaper.
Svenska travsportens centralförbund har, enligt vad förut sagts, för innevarande
budgetår beviljats dels av medel, som tillförts stuteriväsendets fond,
ett belopp av 40 000 kronor som bidrag till avelspriser i av förbundet anordnade
eller godkända tävlingar, dels ett belopp av 13 000 kronor. Av sistnämnda
belopp skola 6 000 kronor under kontroll av lantbruksstyrelsen användas
till uppfödningspris vid travtävlingar 1947 i löpningar för av statens
hästpremieringsnämnd premierade hästar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk
ras, 500 kronor utgå som understöd för bestridande av förbundets med travtävlingsväsendet
förenade administrationskostnader, 2 000 kronor i mån av
behov och under lantbruksstyrelsens kontroll tilldelas lokala travklubbar och
andra dylika sammanslutningar såsom bidrag till anordnande av sådana
travtävlingar som avhållas utan att totalisatorspel är anordnat, med högst 600
kronor för varje sammanslutning, tillhopa 4 000 kronor under vissa närmare
angivna villkor användas som priser eller bidrag till priser samt 500 kronor
utgå som bidrag till fortsatt utgivande av »Svensk travstambok för varmblodiga
hästar».
Av förut lämnad redogörelse över anslagsäskandena för nästkommande
budgetår framgår, att lantbruksstyrelsen hemställt, att av medel, som föreslagits
skola tillföras stuteriväsendets fond, ett oförändrat belopp av 40 000
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
kronor måtte utgå till förbundet som bidrag till avelspriser i av förbundet
anordnade eller godkända tävlingar.
Förbundet har i sitt yttrande framhållit, att travsporten bidroge med den
största delen av totalisatormedlen. Sålunda inlevererade under år 1945 de
till förbundet anslutna sällskapen 90 procent av samtliga dessa medel. Den
svenska travsporten borde, bland annat, med hänsyn härtill erhålla större
andel av totalisatormedlen.
I det över betänkandet avgivna utlåtandet har Inntbruksstgrelsen berört
frågan om högre bidrag till travförbundet. Styrelsen har härutinnan anfört.
De ökade kostnader, som komma att föranledas av ett bifall till utredningens
förslag, skulle enligt förslaget till sin väsentliga del finansieras med
totalisatormedel. Det är bland annat av detta skäl önskvärt, att statens inkomster
av totalisatoromsättningen upprätthållas. Erfarenheten har visat, att
intresset för vadhållningen medelst totalisator sfår i direkt proportion till
startfrekvensen på trav- och galoppbanorna och de där uppträdande hästarnas
kvalitet. Det synes därför styrelsen lämpligt, att för uppmuntran till
uppfödare av dylika hästar de anslag, som för närvarande utgår till Jockeyklubben
och Svenska travsportens centralförbund för utdelande av avelspriser
för galopphästar och varmblodiga travare, höjas till ett belopp, som
möjliggör effektivt stöd åt dessa avelsriktningar.
Föreningen nordsvenska hästen har till uppgift att verka för denna hästavels
utveckling och förbättring med bibehållande av de för rasen utmärkande
egenskaperna såsom energi, rörlighet och hårdhet. Föreningen ombesörjer
stamboksföringen av nordsvenska hästar i hela landet samt anordnar
också utställningar av nordsvenska hästar.
Av det föreningen genom Kungl. Maj:ts merberörda beslut den 13 december
1946 beviljade beloppet om 8 000 kronor skola 7 000 kronor användas
till understöd för utgivande av rasstambok för nordsvenska hästar samt
1 000 kronor som bidrag till föreningens kostnader för anordnande av en
för hästar av nordsvensk ras gemensam utställning.
Enligt utredningen torde anslaget för stamboksföring vara tillräckligt.
En utställning, som med hänsyn tlil generationsväxlingen inom hingstbeståndet
borde komma till stånd vart femte år, hade visat sig draga en kostnad
av 15 000 kronor. Det årliga bidraget för utställningsändamål borde därför
höjas till 3 000 kronor.
Såsom förut nämnts, har utredningen i sitt betänkande framhållit som
önskvärt att en riksförening för ridningens främjande (Ridfrämjandet) bildades,
samt även hemställt om bidrag ej mindre till föreningen och till vissa
av dess lokalavdelningar än även till uppförande av ridhus och till ridhusdrift,
vilka bidrag beräknats för första året till 301 500 kronor, för femte
året till 496 500 kronor och efter femte året till omkring 300 000 kronor.
Därav avsåges årligen skola utgå till föreningen ett belopp av omkring 30 000
kronor för täckande av föreningens kanslikostnader samt till vissa av lokalavdelningarna
ett belopp av 20 000 kronor som bidrag till deras verksamhet.
I övrigt beräknades till uppförande av ridhusanläggningar ett årligt bidrag
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
31
från och med första till och med femte året å 250 000 kronor samt till drift
vid dylika ridhus under andra året ett belopp av 50 000 kronor, under de
tre följande åren ett årligen med 50 000 kronor förhöjt belopp och från och
med sjätte året ett med ytterligare 50 000 kronor ökat belopp eller sålunda
250 000 kronor. Därjämte borde av totalisatormedel bildas en särskild fond
å 2 500 000 kronor för utlämnande av lån till uppförande av ridhus.
Ur betänkandet må beträffande utredningens ifrågavarande förslag till eu
början återgivas följande.
Utredningsuppdraget innebär, att utvägar skola sökas för att tillgången
på ridhästar under fredstid skulle kunna bringas till bättre överensstämmelse
med krigsmaktens mobiliseringsbehov av ridhästar. I första hand skulle
detta ernås genom åtgärder till befrämjande av ridhästaveln. I längden är
det emellertid icke tillräckligt med speciella avelsbefrämjande åtgärder, om
icke avelsprodukterna kunna nyttjas under fredstid. Det är därför angeläget,
att varmblodiga hästar komma till större användning för civilt ridbruk.
För krigsmakten är det givetvis till fördel om hästarna, när de vid mobilisering
tagas i anspråk, äro dresserade och tränade som ridhästar. Under de
sista åren har antalet remonter, som armén inköpt, varit den avgörande regulatorn
för landets ridhästavel. I den mån remonteringen minskats, har den
varmblodiga ridhästaveln gått tillbaka. Liksom andra hästavelsgrenar är
ridhästaveln en ekonomisk fråga. Variationerna i arméns stamhästantal har
medfört ett osäkerhetstillstånd för uppfödarna och från ett liknande fortsatt
läge kan icke bortses, så länge arméns remontering utövar ett så dominerande
inflytande, som nu är fallet. Alla åtgärder, som kunna stabilisera avsättningsförhållandena
för ridhästaveln, måste därför vara av stor betydelse.
Utredningen har övervägt möjligheterna för en ökad användning av ridhästar
för ridbruk samt har därvid icke kunnat undgå alt lägga märke till
det under de senaste åren stegrade intresset för ridning. Ridhusen i de större
städerna ha blivit mer och mer anlitade. I flera mindre samhällen ha bildats
ridklubbar, som under kortare tidsperioder bedrivit ridning med från truppförband
utackorderade stamhästar. Företag har stött de ridsektioner, som
bildats i de anställdas organisationer för sport och friluftsliv.
En popularisering av ridningen som folksport skulle ur folkhälsosynpunkt
vara fördelaktig samt skulle även medföra att värnpliktiga vid beridna eller
anspända förband bliva bättre skickade att utföra sin tjänst. Särskilt angeläget
synes vara att värnpliktig befälspersonal kan beredas möjlighet att
bibehålla och förkovra sig i under utbildningstiden förvärvad färdighet i
ridning och hästtjänst. Åtgärder böra därför vidtagas för att ridning skall
Runna utövas i större omfattning än vad nu sker.
För det stora flertalet äro kostnaderna för ridning för närvarande alltför
stora. Dessa kostnader hänföra sig i huvudsak till ridhusanläggningarna och
hästhållningen. För bedrivande av ridutbildning är det nödvändigt alt ha
tillgång till ridhus. För ryttarna erfordras även särskilt vintertid en samlingslokal.
Ridhus med tillhörande stall finnas emellertid endast i eu del större
städer. I vissa mindre samhällen har under de senaste åren för tillfälligt
bruk förhyrts mer eller mindre lämpliga byggnader. I den mån ytterligare
ridhus komma till stånd, kunna dessa få användning som uppställningsplatser
vid mobilisering eller vid större militära övningar. Utrymmena kunna även
användas som uppvisnings- och utställningshallar.
Av totalisatormedel böra därför utgå dels bidrag och lån till uppförande
och utvidgande av ridhus, dels ock bidrag till bestridande av utgifterna för
anläggningarnas underhåll samt för hedrivande av ridutbildning och ridning.
32
Kungi. Maj.ts proposition nr 14.
Enligt utredningen erfordrades ett centralorgan, som hade till uppgift att
direkt under statlig myndighet främja ridningen såsom folksport samt sålunda,
bland annat, även att förmedla bidrags- och långivningen och utöva
kontroll över de lokala organens verksamhet. En riksförening för ridningens
främjande (Ridfrämjandet) borde därför bildas.
Beträffande denna förenings ändamål och arbetsuppgifter har i betänkandet
vidare anförts.
Ridfrämjandet är avsett att vara en hela landet omfattande sammanslutning
till främjande av ridningen såsom folksport. För att nå detta syfte
böra såväl yngre som vuxna personer beredas möjlighet till billig ridundervisning
och tillfälle till ridning samt undervisning i hästkännedom. Inom
orter, där intresse och möjligheter finnas, böra bildas lokalavdelningar med
tillgång till ridhus och hästar. Dessa lokalavdelningar böra, när så befinnes
lämpligt, sammanslutas till landskapsförbund. Samarbete bör ständigt ske
med andra sammanslutningar, som ha sport, friluftsliv och fysisk fostran
på sitt program, särskilt med riksorganisationer för ridtävlingar och jämväl
med krigsmakten. Dessutom skall kontakt och samråd städse äga rum med
lantbruksstyrelsen och organisationer för den varmblodiga ridhästaveln. I
övrigt skall Ridfrämjandet vidtaga alla de åtgärder, som kunna tjäna dessa
syften.
Utredningen har ansett, att överinseendet över Ridfrämjandet borde åvila
lantbruksstyrelsen, samt har härefter framlagt följande förslag beträffande
föreningens organisation.
Varje välkänd man och kvinna, som anmält sig därtill och erlagt stadgad
medlemsavgift, kan vara medlem av Ridfrämjandet. Medlemmarna äro antingen
hedersledamöter, stödjande, ständiga eller årsmedlemmar.
Den högsta ledningen av verksamheten bör utövas av till allmänt möte
samlade föreningsmedlemmar, En centralstyrelse och ett verkställande utskott
böra handhava den omedelbara ledningen av Ridfrämjandets angelägenheter.
Ridfrämjandets medlemmar inom ett samhälle med närmaste omgivning
kunna sammansluta sig till en lokalavdelning. Dylika avdelningar inom i
stadgarna särskilt angivna geografiska verksamhetsområden kunna sammansluta
sig till landskapsförbund. Stadgar för lokalavdelning och landskapsförbund
böra utfärdas av centralstyrelsen.
Ridfrämjandets ordförande bör utses av Kungl. Majt på förslag av lantbruksstyrelsen
efter samråd med chefen för armén.
Centralstyrelsen beräknas ha sitt säte i Stockholm och upprättar där ett
kansli. Nämnda styrelse bör bestå av följande ledamöter:
1. Ridfrämjandets ordförande såsom självskriven ordförande;
2. Ridfrämjandets verkställande direktör, som samtidigt är ridfrämjandets
och centralstyrelsens sekreterare;
3. en ledamot, utsedd av lantbruksstyrelsen efter samråd med chefen för
armén;
4. en ledamot, utsedd av vardera Avelsföreningen för svenska varmblodiga
hästen, Svenska ridsportens centralförbund och De svenska lantliga ryttarföreningarnas
centralförbund;
5. en inom området mantalsskriven ledamot från vart och ett av de i stadgarna
angivna geografiska verksamhetsområdena, vald av landskapsförbund
eller, där sådant icke bildats, av årsmötet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
33
Centralstyrelsen väljer inom sig en vice ordförande, som också tjänstgör
såsom föreningens vice ordförande.
Verkställande utskottet synes böra bestå av:
1. Ridfrämjandets ordförande,
2. Ridfrämjandets vice ordförande,
3. två av centralstyrelsen utsedda ledamöter,
4. en av lantbruksstyrelsen utsedd ledamot.
Ridfrämjandets verkställande direktör utses av verkställande utskottet.
Utskottet utser jämväl annan å kansliet erforderlig personal och äger att
vid behov med sig adjungera särskilda sakkunniga personer.
Verkställande utskottets arbetsuppgifter synas i huvudsak böra vara att
uppmuntra till och besluta om bildandet av lokalavdelningar och landskapslörbund
samt understödja deras verksamhet, att verkställa centralstyrelsens
beslut och besluta om användningen av Ridfrämjandets medel i överensstämmelse
med fastställd inkomst- och utgiftsstat och i övrigt handhava förvaltningen
av tillgångarna. Utskottet skall därjämte förbereda alla ärenden, som
skola handläggas av centralstyrelsen, bland annat, expediera ansökningar
från lokalavdelningar om bidrag av totalisatormedel. Det bör åvila i första
hand verkställande utskottet och den verkställande direktören att taga alla
sådana initiativ, som kunna främja Ridfrämjandets syften.
För granskning av centralstyrelsens och verkställande utskottets förvaltning
samt Ridfrämjandets räkenskaper utses årligen vid årsmötet två revisorer
jämte en suppleant för envar av dessa, varav en revisor och en suppleant
för deime skola vara av Stockholms handelskammare auktoriserade revisorer.
Ridfrämjandets lokalavdelningar böra som regel vara ideella föreningar.
Någon bestämd organisationsform synes emellertid icke böra fastställas för
desamma. Det kan förutsättas, att de vanligen få karaktär av en kamratförening
med intresset för ridningen som den sammanhållande faktorn. När
fråga blir om byggandet av ridhus, kommer det säkerligen att i vanliga fall
framstå såsom mest ändamålsenligt, att i orten bildas en ekonomisk förening,
eu fastighetsägareförening eller ett bolag, som är ägare till anläggningen och
som upplåter densamma till Ridfrämjandets lokalavdelning mot en hyra, som
motsvarar underhållskostnaderna. I andra fall kan liksom beträffande idrottsanläggningar,
som uppförts med anslag från fonden för idrottens främjande
(tipsmedel), tänkas, att lokalorganisationen själv både är ägare av anläggningen
och ombesörjer driften av densamma. Det förefaller som om i denna
sak borde få finnas en viss frihet, så att, liksom i fråga om anslag av tipsmedel,
de lokala förhållandena få vara avgörande. Under alla förhållanden
böra lokalorganisationerna få eu fast organisationsform, helst en sådan, som
så nära som möjligt ansluter till en ekonomisk förenings. Det blir för lokalavdelningarna
fråga om en rörelse med driftbudget, även när de icke äro
ägare av fastighet.
I utredningens betänkande, däri även berörts förhållandet mellan Ridfrämjandet
och nuvarande organisationer för hästavel och ridsport, har härutinnan
anförts.
Ridfrämjandets arbetsuppgifter kunna icke beräknas göra någon av de
nu befintliga organisationerna för hästaveln eller ridsport obehövlig. Till sitt
syfte överensstämmer Ridfrämjandet med nämnda organisationer och dess
tillkomst kommer alt skapa eu fastare och utvidgad grund för ifrågavarande
organisationers verksamhet. Ridhästaveln får förbättrade avsättningsmöjligheter,
men Ridfrämjandet har i övrigt inga beröringspunkter med aveln, och
med tävlingssport bör Ridfrämjandet icke befatta sig. Några andra prov eller
Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr H. 3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
tävlingar än sådana, som äro att betrakta såsom bevis om vid utbildningen
uppnådd färdighet, böra icke förekomma inom Ridfrämjandets ram. Liksom
hittills böra för ryttartävlingar finnas fältrittklubbar, som vid organiserandet
av tävlingar alltjämt böra lyda under Svenska ridsportens centralförbund.
Givetvis kommer ett ökat antal ryttare att genom Ridfrämjandet förvärva tillräcklig
ridskicklighet för att kunna uppträda på tävlingsbanor. Med hänsyn
främst till förslitningen av hästmaterielet böra Ridfrämjandets hästar emellertid
i regel icke användas vid offentliga tävlingar, När så anses böra vara
fallet, bör tillstånd i varje särskilt fall lämnas av Ridfrämjandets verkställande
utskott. Beträffande Ridfrämjandet och Svenska ridsportens centralförbund
böra redan från början utstakas linjer, som angiva organisationernas
olika arbetsuppgifter: Ridfrämjandet skall befatta sig med ridningen såsom
folksport (utbildning och motionsridning), centralförbundet med ridningen såsom
tävlingssport, vilket emellertid icke får förhindra, att i Ridfrämjandets
ridutbildning inlägges tävlingsmoment. Utredningen har i denna angelägenhet
tagit såsom förebild landets skidsport med de sidoordnade sammanslutningarna
Skidfrämjandet och skidförbundet, som allmänt anses vara en god organisationsform.
Med tanke på det samarbete, som bör förekomma, har utredningen
föreslagit, att en ledamot av Ridfrämjandets centralstyrelse utses av
Svenska ridsportens centralförbund.
Beträffande Jockeyklubben, som är ledande organ för kapplöpningssporten,
omfattar dess verksamhet en så särpräglad ridning, att den icke kan tänkas
komma att beröras av Ridfrämjandets verksamhet.
De ryttarföreningar, som äro sammanslutna i De svenska lantliga ryttarföreningarnas
centralförbund, bedriva en verksamhet, som på flera sätt har beröringspunkter
med Ridfrämjandets. De äro sammanslutningar av uppfödare
inom jordbruksdistrikt, där livlig ridhästavel bedrives. Endast uppfödare få
vara medlemmar av föreningarna, och sådan häst, som vunnit pris vid offentlig
tävling, får icke deltaga i av förbundet anordnade tävlingar. Organisationen
är för landsbygden på många sätt vad Ridfrämjandet är avsett att bliva
för tätbebyggda samhällen. Med hänsyn till de överensstämmelser i organisation
och verksamhet, som finnas mellan nämnda föreningar och Ridfrämjandet,
bör övervägas, om ett samgående icke skulle vara till fördel. Utredningen
har förutsatt, att tillsvidare ett intimt samarbete bör förekomma mellan de
bägge organisationerna, och föreslagit, att De svenska lantliga ryttarföreningarnas
centralförbund tillsätter en ledamot i Ridfrämjandets centralstyrelse.
Beträffande Ridfrämjandets ekonomiska förhållanden har utredningen föreslagit,
att medlemsavgifter skulle utgå med 2 kronor för årsbetalande, 100
kronor i ett för allt för ständig och 200 kronor för stödjande medlem. Utredningen
har emellertid framhållit, att föreningens verksamhet till huvudsaklig
del måste grundas på understöd av totalisatormedel.
Utredningens beräkning av de årliga kostnaderna för Ridfrämjandets kansli
framgår av följande uppställning.
För hyra av kontorslokaler ............................ kronor 3 000
» arvode till ordförande.............................. » 2 000
» lön till verkställande direktör ...................... » 15 000
» » » expeditionsbiträde.......................... » 3 500
» traktamenten, resekostnader ........................ » 3 000
» expenser, upplysningsverksamhet.................... »_5^000
Kronor 31 500
avgår medlemsavgifter............................ . __»_5 000
Summa kronor 26 500.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
35
Enligt utredningen erfordrades alltså för första verksamhetsåret ett bidrag
av 31 500 kronor och för varje därefter följande år ett bidrag av 26 500 kronor.
Därtill komme under första året ett engångsanslag om 5 000 kronor för
inköp av kontorsinventarier.
I betänkandet ha härefter lämnats vissa uppgifter angående de av utredningen
föreslagna bidragen till vissa lokalavdelningars verksamhet och till
ridhusdrift. Utredningen har härutinnan anfört till en början följande.
Understödsverksamheten måste givetvis varieras allt efter förhållandena på
olika orter. När fråga blir om ridning i militära etablissement på kronans
hästar, torde endast mindre om ens några bidrag bliva erforderliga. I andra
fall, när tillgång till ridhus finnes, men egen hästhållning måste förekomma,
synes del av kostnaderna böra bestridas genom bidrag för att ridningen
skall kunna bliva billig. För tio lokalavdelningar med dylika förutsättningar
för sin verksamhet synes böra beräknas ett årligt bidrag till varje av 2 000
kronor eller sammanlagt 20 000 kronor.
Utredningen har vidare framhållit, att anslagskraven komme att skifta,
när fråga bleve om understöd till orter, där verksamheten bedreves vid
nyuppförda ridhus. I större samhällen erfordrades ridhus med större antal
hästar, i mindre samhällen bleve ridhusrörelsen självfallet av mindre omfattning.
Anslagsgivningen finge rättas efter förhållandena för att ridintresset
skulle kunna bliva tillgodosett på bästa sätt. Att särskilja de olika krav, som
kunde komma att uppställas, vore nu icke möjligt. Under förutsättning att i
ett normalridhus i ett medelstort samhälle borde finnas tjugu hästar, torde
beträffande anslagsgivningen till ett dylikt ridhus kunna göras följande beräkning.
Envar av de 20 hästarna kan antagas årligen brukas i ridning under
320 dagar (sjukdom 15 dagar, betesgång 30 dagar). I medeltal bör varje häst
kunna utnyttjas för 3 timmars daglig ridning. Antalet ridtimmar skulle för
hela stallet under ett år bliva 19 200, vilken siffra med hänsyn till att en del
av hästarna tillhöra armén och under viss tid tagas i anspråk för militärt
bruk bör nedskrivas till 18 800. Med en ryttaravgift av 2 kronor i timmen
skulle inflyta 37 600 kronor. Enligt utredningens förslag bör av medel från
fjärde huvudtiteln utgå omkring 250 kronor i ersättning till fodervärd för
varmblodig ackordshäst. För fem av de tjugu hästarna kan beräknas inflyta
dylik ersättning med tillhopa 1 250 kronor. Dessutom kan beräknas en sammanlagd
inkomst av 250 kronor i ridhusavgifter från personer, som beridna
på egna hästar begagna sig av ridhuset, och därjämte 200 kronor för försåld
slakthäst, gödsel in. m. Ridhusets inkomster under ett år skulle alltså utgöra:
ridavgifter ........................................... kronor 37 600
fodervärdsersättning m. m............................... » 1 250
ridhusavgifter ........................................ » 250
slakthäst m. m......................................... » 200
Summa kronor 39 300.
De årliga driftskostnaderna kunna beräknas på följande sätt:
lön till föreståndare, ridlärare............................ kronor 7 000
foder till 20 hästar (7 200 rationsdagar å 2: 75) ............ » 19 800
löner till stallpersonal .................................. » 9 000
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
underhåll av byggnader och materiel .................... kronor 2 000
inköp av en häst ...................................... » 2 500
allmänna omkostnader (lyse, vatten, sjukvård, veterinärvård,
försäkring, skatter, diverse) ................... »_2 000
Summa kronor 42 300.
Skillnaden mellan inkomster och utgifter under ett år utgör sålunda 3 000
kronor. Under den första femårsperioden och särskilt under första året måste
emellertid ske nyanskaffning av såväl hästar som sadelmunderingar. Beträffande
hästarna kan antagas, att dessa under första femårsperioden i förhållandevis
stor omfattning komma att tillhöra kronan. Det årliga bidraget
till driften vid varje nyuppfört ridhus torde därför kunna beräknas till
5 000 kronor. Under förutsättning att tio ridhus uppföras årligen under de
första fem åren skulle bidragsbehovet under det andra året uppgå till 50 000
kronor och därefter under ett vart av de därpå följande fyra åren öka med
samma belopp.
Beträffande utredningens förslag om bidrag och lån till uppförande av ridhus
har i betänkandet anförts följande.
Uppförandet av ett ridhus av normaltyp kan beräknas draga en kostnad
av 100 000 kronor, markvärdet icke inräknat. Av totalisatormedel bör utgå
ett engångsbidrag, motsvarande 25 procent av dessa kostnader. Då det kan
beräknas, att tio dylika ridhus kunna komma att byggas under de fem första
åren, skulle för sådana bidrag under den första femårsperioden årligen erfordras
sammanlagt 250 000 kronor. Sedan sålunda 50 ridhus iordningställts,
torde behovet av ytterligare ridhus komma att nedgå.
Ur sistnämnda belopp torde bidrag även kunna utgå för utvidgning eller
förbättring av redan befintliga ridhusanläggningar, varför särskilt anslag
för sådant ändamål icke erfordras.
Ur den föreslagna fonden bör lån kunna utgå för uppförande av ridhus
till högst hälften av den totala anläggningskostnaden, markvärdet icke inräknat.
Under förut angivna förutsättning att under de första fem åren
skulle årligen uppföras tio sådana ridhus för en beräknad kostnad av 100 000
kronor för varje byggnad, erfordras sålunda för den föreslagna långivningen
varje år 500 000 kronor. Efter fem år skulle lånesumman komma att uppgå
till 2 500 000 kronor. Ytterligare långivning torde därefter böra ifrågakomma
endast i begränsad omfattning.
Beträffande lånen bör gälla att de skola vara räntefria och att återbetalningsskyldighet
icke skall föreligga så länge ridverksamhet bedrives i anläggningen.
För lånen bör ställas betryggande borgen. Bestämmelserna för
långivningen böra vidare innebära, att vid ansökan om lån skall fogas ritning,
kostnadsberäkning, fullständig finansieringsplan för anläggningens utförande
med uppgifter om tillgängligt eget kapital, om anslag från kommun,
bolag eller enskilda, om bidrag in natura såsom virke in. m. och om
lämnade förbindelser för anläggningens färdigställande samt dessutom finansieringsplan
för ridhusets framtida drift och underhåll.
Ur det av statskontoret över utredningens betänkande avgivna utlåtandet,
däri framställts vissa principiella erinringar mot förevarande del av utredningens
förslag, må här återgivas följande.
De föreslagna lånen utgöra icke lån i egentlig mening utan ha närmast
karaktären av understöd, förenat med viss återbetalningsskyldighet. Sådant
understöd utlämnas bland annat från allmänna arvsfonden. I analogi här
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 11.
37
med böra i stället för de av utredningen föreslagna bidragen och lånen understöd
medgivas upp till 75 procent av anläggningskostnaderna. Erforderligt
anslag för ändamålet bör anvisas under nionde huvudtiteln. Därest
specialbudgeten bibehålies, bör anslaget avräknas å totalisatormedel. Såsom
villkor för understöd bör gälla, att vederbörande förpliktar sig att återbetala
detsamma — helt eller delvis — därest anläggningen icke skulle användas
för sitt ändamål. För fullgörande av detta villkor bör ställas säkerhet, som
Kungl. Maj:t bestämmer.
I det av riksdagsmannen N. Holmström den 12 december 1946 över utredningens
betänkande avgivna yttrandet har gjorts gällande, att det vore
orimligt att söka popularisera ridningen såsom folksport samt att därför den
fördel, den föreslagna organisationen Ridfrämjandet skulle kunna erbjuda,
icke motiverade de enligt utredningen erforderliga kostnaderna. Vid yttrandet
fanns fogad en av B. Holmström upprättad promemoria, däri föreslagits,
att i stället för de av utredningen föreslagna åtgärderna borde dels alla varmblodiga
stamhästar användas för ridbruk, dels lämpliga varmblodiga travare
uppköpas och användas som ridhästar i första hand vid icke beridna
förband, dels ock nordsvenska hästar uppköpas och användas som draghästar.
6. Hovvård.
Enligt Kungl. Maj ds förberörda beslut den 10 maj 1946 må för innevarande
budgetår till demonstration i hovvård och hovbeslag disponeras ett belopp
av 6 000 kronor. Beträffande föreskrifter rörande beloppets användning hänvisas
till statsliggaren s. 765.
Sammanfattningsvis må i fråga om anslagsäskandena nämnas, att lantbruksstyrelsen
i skrivelsen den 31 augusti 1946 hemställt för angivna ändamål
om ett med 2 000 kronor förhöjt belopp eller sålunda 8 000 kronor och för
understödjande av ambulerande hovslagarverksamhet om ett belopp av
15 000 kronor, att utredningen föreslagit skola utgå för ifrågavarande demonstrationer
15 000 kronor och för understöd till hovvårdsföreningar och
hovslagare 55 000 kronor samt att Föreningen skogsarbeten anhållit om ett
anslag å 5 000 kronor till planerad instruktions- och upplysningsverksamhet
angående hästhovvården i Norrbotten. Därjämte har Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande
av statsbidrag till ambulerande hovslagarverksamhet.
Utredningen har i betänkandet, däri framhållits att en förbättrad hovvård
skulle bliva av betydelse icke endast ur militär utan även ur allmän ekonomisk
synpunkt, härutinnan vidare anfört i huvudsak följande.
Fel och sjukdomar i hovarna äro en mycket vanlig orsak till kassation
vid den militära hästuttagningen. Dessa hovfel bero vanligen på en särskilt
i Norrland i hög grad försummad hovvård. En ändring i delta hänseende
skulle skapa ett avsevärt förbättrat läge beträffande tillgången på för krigsbruk
lämpliga hästar.
På grund av felaktigt hovbeslag iir hästarnas prestationsförmåga vid timmerdrivningarna
ofta nedsatt. Fn hastigare förslitning av hästmaterialet anses
allmänt vara en direkt följd av den försummade hovvården i landet.
38
Kungi. Maj:ts proposition nr 14.
Enligt utredningen berodde de påtalade ogynnsamma förhållandena dels
på bristande kunskap hos den hästägande allmänheten för en rationell hovvårds
betydelse, dels på ringa tillgång på utbildade hovslagare, som utövade
sitt yrke.
Beträffande de av lantbruksstyrelsen sedan år 1934 anordnade demonstrationerna
för ökad upplysning om hovvård och hovbeslag har i betänkandet
lämnats följande uppgifter.
Demonstrationerna ha bedrivits på så sätt, att lantbruksstyrelsen i samarbete
med hushållningssällskapen utsatt viss dag och plats i en bygd för demonstrationsmöte.
Vederbörande hushållningssällskap har tillhandahållit lokal
och utlyst mötet, medan styrelsen bestritt de övriga kostnaderna. Till demonstrationerna
få de av bygdens hästägare, som så önska, inställa sig med
sina hästar, vilka användas såsom demonstrationsobjekt. Hovbeslaget m. m.
korrigeras av hovslagare, varjämte den veterinär, som leder förrättningen,
meddelar instruktion och håller föredrag om hovvård och hovbeslag. Det
tillgängliga anslaget har emellertid endast medgivit, att dylika demonstrationer
i varje län kunnat avhållas på 5—7 platser vartannat år.
Enligt utredningen omfattades dessa demonstrationskurser med stort intresse
samt hade dessutom visat sig vara värdefulla för äldre hovslagares
fortbildning. Upplysningsverksamheten genom demonstrationerna borde därför
utökas. En sådan utökning kunde komma till stånd i den mån veterinärpersonal
funnes till förfogande.
Efter samråd med den veterinär, som lett ifrågavarande demonstrationer,
har utredningen föreslagit att bidraget till dessa måtte höjas att årligen utgå
med 15 000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i sitt över betänkandet avgivna utlåtande tillstyrkt
utredningens förslag i denna del samt vidare anfört.
Vissa svårigheter äro förknippade med att finna veterinärer, som äro villiga
att åtaga sig ledarskapet av ifrågavarande demonstrationskurser. Landet
är, vad angår dessa kurser, uppdelat i fyra distrikt med en veterinär som
kursledare inom varje distrikt. Den tid, som åtgår för att avhålla kurserna
inom ett distrikt, uppgår till omkring en månad. Förutom rese- och traktamentsersättning
enligt klass II C i allmänna resereglementet utgår till veterinären
ett arvode av 25 kronor för förrättningsdag. Detta arvode är av allt
att döma icke tillräckligt att kompensera en tjänsteveterinär för mistade löneförmåner
och praktikinkomster under den tid demonstrationskursema pågå.
Styrelsen ifrågasätter därför, huruvida icke ett ökat arvode till ledarna
för demonstrationskursema i fråga är nödvändigt.
Utredningen har även i betänkandet anmärkt, att en omfattande propaganda
för förbättrad hovvård bedrivits inom Norrbottens län.
Föreningen Skogsarbeten har härutinnan i sin skrivelse lämnat följande
uppgifter.
På initiativ av domänverket och föreningen anordnades hösten 1944 kurser
inom ett trettiotal byar i övre Norrbotten för att bibringa hästägama kännedom
om hästhovarnas rätta skötsel och om hovbeslag. Som instruktörer
vid dessa kurser anlitades två hovslagare, vilka efter uppgjord plan reste
från by till by, där hästägarna fingo möta upp med sina hästar. Hovslagarna
skodde en hov på varje häst, varefter hästägarna fingo sko övriga hovar
under instruktörens ledning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
39
Intresset för dessa kurser har visat sig vara synnerligen stort och föreningen
har beslutat att, om medel kan uppbringas, fortsätta med kurserna och i
möjligaste mån genomgå samtliga hästar — omkring 10 500 — inom Norrbotten.
Sådana kurser skola i så fall hållas under två månader årligen under
tre år. Varje år skola omkring 3 500 hästar behandlas. En hovslagare beräknas
hinna behandla cirka 140 hästar i månaden. Tretton instruktörer måste
därför tjänstgöra varje år.
Kostnaden för instruktörer m. m. beräknas till 5 kronor för häst. Den totala
instruktörskostnaden uppgår alltså till 52 000 kronor. Härtill komma utgifter
för hovbeslag m. m., vilka utgifter hästägarna dock själva skola svara
för.
Med stöd av vad sålunda anförts har föreningen anhållit om ett bidrag å
5 000 kronor ur stuteriväsendets fond.
Norrbottens läns hushållningssällskap har tillstyrkt föreningens framställning.
I den av professor Åkerblom upprättade promemorian har däremot framhållits,
att det ur flera synpunkter vore lämpligare att främja bildandet av
hov vårdsföreningar och ekonomiskt stödja dessa än att bidraga till de föreslagna
kurserna.
I detta sammanhang må återgivas vad utredningen i sitt betänkande anfört
beträffande tillgången på yrkesutbildade hovslagare.
Inom landet har bedrivits en tämligen omfattande hovslagarutbildning.
Kurser ha årligen varit anordnade vid veterinärhögskolan, Skara veterinärinrättning
och Alnarps lantbruksinstitut, varjämte från armén alltjämt avgår
fast anställda yrkesmän, som givetvis också äro skolade för hovslagarverksamhet
i det civila livet. Vid truppförbanden utbildas därjämte värnpliktiga
till hovslagare, som vid mobilisering äro avsedda att utöva självständig yrkesverksamhet.
Det förefinnes sålunda inom landet ingen brist på hovslagarutbildade
yrkesmän. Att hovvården och hovbeslaget äro eftersatta beror på att
många av de utbildade hovslagama icke ägna sig åt yrket utan vinna anställning
i annan yrkesutövning. De ha svårt att skaffa sig sin bärgning inom
yrket beroende på bristande intresse från hästägamas sida. Den ersättning,
som hovslagaren under sådana förhållanden måste betinga sig för sitt arbete,
blir ganska betungande för hästägama, varför dessa söka hjälpa sig själva
eller anlita hovslagaren alltför sällan. I norra Sverige synes vara regel, att
sakkunnig hovslagare icke finnes att tillgå inom stora bygder, och att någon
behandling med sjukbeslag icke kan ifrågakomma.
Beträffande möjligheten att göra yrkeskunniga hovslagare i större utsträckning
tillgängliga har inom utredningen diskuterats två olika förslag. Det har
sålunda ifrågasatts dels att hästägarna sammanslöte sig till hovvårdsföreningar,
som skulle komma i åtnjutande av bidrag av allmänna medel, dels
att ekonomisk gottgörelse lämnades åt enskilda hovslagare, som mot fastställd
taxa utövade sitt yrke såsom självständiga yrkesmän. Enligt utredningen
borde bägge dessa slag av stödåtgärder ifrågakomma.
Angående hovvårdsföreningarna har utredningen vidare anfört.
Dessa föreningar lämpa sig bäst inom trakter, där hovvården för närvarande
ägnas ett visst intresse. Särskilt är så förhållandet i de delar av södra
Sverige, där hästavel av större omfattning bedrives och där unghästuppfödningen
ägnas en större omsorg. Inom dylika bygder kan förutsättas, att
40
Kungi. Mcij:ts proposition nr 14.
anslutningen blir livligare. Det är emellertid nödvändigt, att den tidsförlust,
som åsamkas hästägama genom att föra hästarna till hovslagaren, elimineras.
Hovslagaren bör därför föra en ambulerande verksamhet och varannan
månad besöka gårdarna. Härför är nödvändigt, att han bär bil till sitt förfogande
och att han i exempelvis en släpvagn medför erforderlig verktygsutrustning
och materiel. De särskilda kostnader, som bliva en följd av den
ambulerande verksamheten, böra åtminstone delvis bestridas av allmänna
medel. För varje hovslagare i en hovvårdsförening bör beräknas ett årligt anslag
av 1 000—1 500 kronor beroende av lokala förhållanden.
I betänkandet har härefter beträffande förslaget om ekonomisk gottgörelse
åt enskilda hovslagare anförts.
Hovslagare, som arbeta självständigt mot fastställd taxa och med bidrag av
totalisatormedel, synes vara den bästa organisationsformen för områden med
gles bebyggelse och ringa intresse för liovvård. Där skogsbruket dominerar
över lantbruket såsom i stora delar av Norrland och Bergslagen, är så särskilt
fallet. Också dessa hovslagare böra vara utrustade med bilar in. m.,
och deras verksamhet får vintertid jämväl omfatta besök å skogsavverkningsplatser
eller andra tillfälliga arbetsplatser, där hästar finnas. För varje
hovslagare bör liksom beträffande liovvårdsföreningarna beräknas ett årligt
bidrag av 1 000—1 500 kronor.
Enligt utredningen borde bidragen till såväl hovvårdsföreningarna som
enskilda hovslagare fördelas av lantbruksstyrelsen efter ansökan och förslag
av hushållningssällskapen. Om den ena eller andra formen av hovslagarverksamhet
skulle ifrågakomma, finge i första hand bedömas av vederbörande
hushållningssällskap. Det borde ankomma på lantbruksstyrelsen att
utarbeta och utfärda närmare föreskrifter angående hovvårdsföreningarnas
organisation, kompetensfordringar för hovslagare m. m. Ett intimt samarbete
beträffande såväl organisationsfrågor som hovslagarnas yrkesutbildning
borde äga rum mellan hushållningssällskapen samt läns- och distriktsveterinärerna.
Det kunde även ifrågasättas, huruvida icke den statliga verksamheten
beträffande hovvård och hovbeslag borde stå under central veterinär
ledning. Utan tvivel förefunnes i Norrland och norra Svealands skogsområden
det största behovet av den föreslagna understödsverksamheten. Statsmakternas
intresse borde därför i första hand inriktas å dessa landsdelar.
Utredningen har föreslagit, att anslagsgivningen under de närmaste åren
inskränktes till understöd av 35 till 40 hovslagare. I den mån erfarenhet
vunnes och verksamheten kunde utökas, syntes ökade bidrag av totalisatormedel
böra lämnas. Tills vidare borde anslag för den hovvårdande verksamheten
årligen utgå med 55 000 kronor för understöd av hovvårdsföreningar
och hovslagare.
I de avgivna yttrandena har utredningens förslag i förevarande del tillstyrkts.
7. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område.
Av ifrågavarande uppställning över vissa för innevarande budgetår beviljade
anslag från medel, som avsatts till stuteriväsendets fond, framgår att
Kungl. Maj:t äger disponera ett belopp om 50 000 kronor för nu angivna
Kungi. Maj:ts proposition nr 14.
41
åtgärder. Av uppställningen framgår tillika, att lantbruksstyrelsen i sin skrivelse
den 31 augusti 1946 hemställt att för budgetåret 1947/48 måtte anvisas
enahanda belopp för sådant ändamål.
Totalisatormedlens användning och stuteriväsendets fond.
I skrivelse den 27 februari 1923 (nr 31) anhöll riksdagen, att Ivungl. Maj:t
för beredande av medel åt landets liästavel ville medgiva att vissa av Kungl.
Maj:t godkända föreningar skulle tillåtas att vid offentliga kapplöpningar
och travtävlingar anordna vadhållning för allmänheten med totalisator. Som
förutsättning angavs att föreningarnas vinst av totalisatorn med avdrag för
omkostnaderna skulle inbetalas till statsverket för att komma den svenska
hästaveln till godo.
I anledning härav utfärdade Kungl. Maj:t kungörelsen den 4 maj 1923
(nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator.
Denna kungörelse har sedermera ersatts av kungörelsen den 7 juni 1934
(nr 237) angående vadhållning i samband med tävlingar.
Beträffande tidigare redovisning av totalisatormedlen och om tillkomsten
av stuteriväsendets fond, vilken bildats av sådana medel, må hänvisas till en
av utredningen upprättad, vid betänkandet såsom bilaga fogad promemoria
angående totalisatormedlen. Här torde endast böra erinras, att dessa medel
sedan ett flertal år tillbaka redovisats å särskild specialbudget på så sätt
att till avsättning till fonden uppförts ett anslag, till beloppet motsvarande
beräknade inflytande totalisatormedel, sedan summan av samtliga å driftbudgeten
uppförda anslag för hästavelsändamål frånräknats.
I enlighet med beslut av 1946 års riksdag (r. skr. nr 9) är för innevarande
budgetår uppfört ett på angivet sätt beräknat förslagsanslag till avsättning
till fonden å 3 945 600 kronor.
Uppgifter om fondens ställning lämnas i det av riksräkenskapsverket den
20 augusti 1946 över utredningens betänkande avgivna utlåtandet i samband
med att däri berörts frågan om upplösande av specialbudgeten för totalisatormedlen.
Till detta utlåtande återkommer jag i följande.
Dessförinnan torde emellertid böra anmärkas, att inkomsterna av totalisatormedel
för budgetåret 1947/48 beräknats av lantbruksstyrelsen i skrivelsen
den 31 augusti 1946 till 5 000 000 kronor samt av riksräkenskapsverket i dess
skrivelse den 7 december 1946 med inkomstberäkning för budgetåret 1947/48
till 6 000 000 kronor.
I detta sammanhang torde jämväl böra återgivas vissa förslag angående
totalisatormedlens användning.
I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, alt avsättningsanslaget
till stuteriväsendets fond för budgetåret 1947/48 måtte uppföras
med 3 840 400 kronor. Beträffande storleken av anslaget har styrelsen
framhållit följande.
I till Kungl. Maj:t avlåtna framställningar angående medelsbehovet under
budgetåret 1947/48 å stuteriväsendet berörande anslag har styrelsen hem
-
42
Kungi. Maj:ts proposition nr 14.
ställt om anslag å tillhopa 1 159 600 kronor för stuteribyrån i lantbruksstyrelsen,
för statens hingstdepåer och stuteri samt för hästavelns befrämjande.
Vid bifall till vad styrelsen föreslagit skulle av den för budgetåret 1947/48
beräknade inkomsten av totalisatormedel återstå (5 000 000 — 1 159 600 =)
3 840 400 kronor, till vilket belopp avsättningsanslaget till stuteriväsendets
fond sålunda bör beräknas.
Även utredningen har beträffande samtliga av utredningen framförda yrkanden
om bidrag under nionde huvudtiteln, för vilka yrkanden i det föregående
närmare redogjorts, föreslagit, att erforderliga belopp skulle utgå av
totalisatormedel. Såsom inledningsvis omnämndes, har emellertid utredningen
jämväl föreslagit, att bidrag skulle utgå under fjärde huvudtitelns remonteringsanslag.
Enligt utredningen skulle också detta bidrag bestridas av totalisatormedel.
Angående utredningens sistnämnda förslag till bidrag, om vilket förslag
utförligare uppgifter lämnats i årets statsverksproposition (1947/48: IV C. 29),
må här ur betänkandet återgivas allenast följande.
Arméns ackordshästbestånd bör årligen tillföras omkring 100 varmblodiga
hästar. Den årliga merkostnaden härför utgör ungefär 22 500 kronor. Särskild
ersättning bör utgå till fodervärd för varmblodig ackordshäst med 250
kronor för häst och år. Dessa utackorderingskostnader uppgå för första året
till 27 000 kronor och efter femte året till 135 000 kronor.
Nu angivna merkostnader borde egentligen bestridas från de under fjärde
huvudtitelns remonteringsanslag beräknade posterna för ackordshästar. I betraktande
av den utomordentliga betydelse ett varmblodigt ackordshästbestånd
skulle få för ridhästaveln — främst i form av ökade avsättningsmöjligheter
för avelsproduktema — har utredningen emellertid ansett sig böra
taga under övervägande, huruvida icke ifrågavarande merkostnader borde
utgå av totalisatormedel. Såvitt utredningen kan finna, skulle en dylik anordning
icke strida mot vad riksdagen vid olika tillfällen uttalat i fråga om användningen
av dessa medel.
I budgettekniskt hänseende torde emellertid samtliga kostnader för arméns
ackordshästar alltjämt böra anvisas att utgå av förenämnda anslag
under fjärde huvudtiteln och totalisatormedlen tagas i anspråk för ändamålet
med tillämpning av samma förfaringssätt, som kommit till användning
för att med totalisatormedel bestrida kostnaderna för lantbruksstyrelsens stuteribyrå.
Statskontoret har i avgivna utlåtanden över lantbruksstyrelsens förevarande
framställning och utredningens betänkande anfört.
Utredningens förslag att merkostnader, föranledda av ökad utackordering
av varmblodiga hästar, skulle täckas av totalisatormedel, har motiverats med
den utomordentliga betydelse, ett varmblodigt ackordshästbestånd skulle få
för ridhästaveln. Med detta motiv borde emellertid totalisatormedlen disponeras
för bestridande jämväl av kostnaderna för inköp av remonter och
varmblodiga ackordshästar ävensom av kronans kostnader för vård och utfodring
i kronans stall av officerares egna hästar. Det framgår nämligen av
betänkandet, att den varmblodiga ridhästaveln i stor utsträckning bäres upp
av remonteringen för försvarsväsendet.
Därest specialbudgeten bibehålies, böra ytterligare kapitalökningar å statens
utlåningsfonder för hästavelns främjande på det sätt belasta totalisatormedlen,
att sammanlagda beloppet av erforderliga avskrivningsanslag avräknas
före fastställande av avsättningen till stuteriväsendets fond.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
43
Nyss berörda fråga om upplösning av specialbudgeten för totalisatormedlen
har tidigare varit föremål för framställningar. Jag torde sålunda få erinra
att jag, såsom av föregående års statsverksproposition framgår (1946/47:
IX E. 5), i anledning av en av riksräkenskapsverket gjord framställning förklarade
att jag icke fann skäl att då till övervägande upptaga förevarande
fråga utan att med avgörandet av frågan finge anstå ännu någon tid.
I skrivelse den 30 mars 1946 (nr 9) uttalade riksdagen, att riksdagen motsatte
sig riksräkenskapsverkets förslag, eftersom detta skulle medföra att
totalisatormedlen i fortsättningen i mindre utsträckning än som från början
varit avsett komme hästaveln till godo.
Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande den 20 augusti 1946 yttrat, att
ämbetsverkets förslag byggde på förutsättningen, att totalisatormedlen i verkligheten
icke komme till den användning, som riksdagen ursprungligen avsett.
Av dessa medel hade i stället betydande belopp dels återförts till budgeten,
dels reserverats i stuteriväsendets fond, medan ur samma fond endast
obetydliga belopp använts till hästavelns befrämjande, samtidigt som hästaveln
inom landet gått tillbaka.
I utlåtandet har vidare anförts.
Under 1920-talet användes de influtna totalisatormedlen i huvudsak för
hästavelns befrämjande. Detta tillgodosågs genom att de hithörande medel,
som under ett visst budgetår icke blevo disponerade, reserverades under ett
reservationsanslag till hästavelns befrämjande. Från och med budgetåret
1930/31 avsattes i stället totalisatormedlen till stuteriväsendets fond. Därvid
togos av den kvarstående reservationen å anslaget till hästavelns befrämjande
385 000 kronor i anspråk för allmänna budgeten. Hur relationen mellan
influtna och använda totalisatormedel därefter förändrats, framgår av följande
sammanställning, i vilken medräknats från driftbudgetanslag och från
nyssnämnda fond gjorda utgifter utan hänsyn till omföringar mellan fonden
och driftbudgeten.
Budgetår
Influtna totalisatormedel -
Över anslag å
budgeten disponerade
totalisatormedel
-
Utgifter från Summa ut
stuteriväsen-
gifter av to
dets
fond talisatormedel
1930/31
1931/32
1932/33
1933/34
1934/35
1935/36
1936/37
1937/38
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
1942/43
1943/44
1944/45
1945/46
1 041 630: 70
910 998: 25
876 118:25
888 623: 75
1 035 827: 15
1 140 906: 10
1 256 350: 26
1 346 313: 15
1 473 990: 34
1 268 286: 61
1 321517: 10
1 739 964: 64
2 652 177:44
3 464 851: 70
4 545 452: 50
5 895 681: 74
1 004 763: 09 1 004 763: 09
1 137 108:26 1 137 108:26
306 367: 77
458 428:01
731 900: 00
1 019 900: 00
806 900: 00
776 100: 00
777 800: 00
858 400: 00
926 500: 00
844 000: 00
970 000: 00
873 728: 02 873 728: 02
948 442: 59 948 442; 59
622 651:32 622 651:32
394 859:36 701 227:13
409 446: 31 867 874: 32
97 519: 80 829 419: 80
102 016:33 1 121 916:33
177 554:83 984 454:83
81 161:43 857 261:43
82 871:57 860 671:57
48 625: 20 907 025: 20
39 794: 80 966 294: 80
120 700: 85 964 700: 85
209 829:15 1 179 829:15
u
Kungi. Maj:ts proposition nr 14.
Medan sålunda inkomsterna av totalisatormedel alltsedan budgetåret 1933/
34 visat stark ökning, ha utgifterna hållits vid en i stort sett oförändrad
nivå. Om förestående siffror ställas i relation till under samma tidsperiod inträffade
förändringar i penningvärdet och i priser på jordbrukets produkter,
är det uppenbart, att statens stöd till hästavelns främjande under angivna
tidsperiod i verkligheten blivit reducerat, trots att totalisatormedlen redovisats
över en specialbudget.
Under angivna tidrymd ha av influtna totalisatormedel, sammanlagt omkring
31 000 000 kronor, och av reservationen den 30 juni 1930 å 1 000 000
kronor till allmänna budgeten över riksstatstiteln diverse inkomster återförts
ungefär 7 000 000 kronor och i stuteriväsendets fond reserverats närmare
11 000 000 kronor. För med specialbudgeten avsedda ändamål ha endast använts
cirka 14 000 000 kronor. Medan vid periodens början huvuddelen av
totalisatormedelsinkomsten anlitades för hästavelns befrämjande, användes
för närvarande knappt en femtedel av denna inkomst för sitt avsedda ändamål.
Fondens behållning per den 30 juni 1946 utgjorde 10 851 097 kronor 4 öre.
Vad utredningen i det remitterade betänkandet föreslagit, innebär en ökning
av utgifterna av totalisatormedel. Denna ökning är dock icke så stark,
att de inflytande totalisatormedlen bliva disponerade mera än till en del.
Man måste därför, om specialbudgetens nuvarande konstruktion bibehålies
och inkomstnivån icke visar stark nedgång, räkna med en fortsatt avsevärd
fondbildning.
Avsikten med en specialbudget är och måste alltid vara, att de inkomster,
som ingå i specialbudgeten, skola användas för ett med specialbudgeten avsett
bestämt ändamål. Endast så länge detta krav upprätthålles, kan en specialbudget
anses berättigad. I fråga om totalisatormedlen har kravet på specialbudgetens
redovisning så till vida formellt upprätthållits att de medel,
som icke över budgeten anvisats för hästavelns befrämjande, avsatts till stuteriväsendets
fond. Från denna fond, som endast i mycket begränsad omfattning
kommit till användning för hästavelns befrämjande, ha emellertid
på sätt förut angivits betydande belopp återförts till budgeten. Om riksräkenskapsverket
förordat avveckling av totalisatormedlens specialbudget, beror
detta icke på någon önskan att minska beloppet av de medel, som komma
hästaveln till godo. Men väl har riksräkenskapsverket velat vinna, att
redovisningen mot budgeten skall vara så ordnad, att av budgetredovisningen
framgår hur totalisatormedlen i verkligheten användas. Det måste enligt
riksräkenskapsverkets uppfattning vara orimligt om man i ett läge, där hästaveln
av brist på medel befinner sig i tillbakagång, i budgeten redovisar de
medel, som avsetts skola komma hästaveln till godo, såsom om de använts
för sådant ändamål, trots att detta i verkligheten icke varit fallet. Specialbudgeten
har genom sin konstruktion blivit ett instrument för begränsning
av medelstilldelningen till hästaveln.
Även statskontoret har i sitt över utredningens betänkande avgivna utlåtande
hävdat att specialbudgeten för totalisatormedlen borde slopas.
Övriga statliga fonder för hästavelns befrämjande.
Dessa fonder äro statens hästavelsfond samt tre utlåningsfonder, nämligen
dels lånefonden för inköp av ädla avelsston, dels lånefonden för inköp av
avelsliingstar av ardennerras, dels ock lånefonden för inköp av avelsston av
nordsvensk ras,
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
45
Utredningen har, som förut nämnts, i sitt betänkande hemställt, att av
totalisatormedel måtte bildas en särskild fond för beviljande av lån för uppförande
av ridhus.
I det av riksräkenskapsverket den 20 augusti 1946 över utredningens betänkande
avgivna utlåtandet bar förordats, att en sammanslagning av förevarande
fonder måtte ske.
Med bifall i huvudsak till ett av Kungl. Maj:t i proposition nr 172 till 1916
års riksdag framställt förslag medgav riksdagen (skr. nr 248), att vissa till
statsverket influtna inkomster genom andelar i försäljningsmedlen för hästar,
vilka utförts ur riket, finge avsättas till en under statskontorets förvaltning
ställd fond, benämnd statens hästavelsfond, vilken skulle av statskontoret
göras räntebärande. Tillika beslöt riksdagen att, sedan årligen minst
en tiondel av fondens avkastning lagts till kapitalet, så stor del av återstoden
utav fondens avkastning, som riksdagen för varje år anvisade, finge av
Kungl. Maj:t användas till åtgärder för hästavelns främjande.
År 1917 beslöt riksdagen (skr. nr 336) att å lån, som intill ett belopp av
250 000 kronor utlämnades från ifrågavarande fond för inköp av avelshingstar
av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras, ränta icke skulle beräknas under
lånens amorteringstid; dock skulle vid bestämmande av den del av fondens
avkastning, som årligen skulle fonderas, jämväl ett belopp, motsvarande en
tiondel av beräknad ränta å berörda lånemedel, läggas till fonden. Den 30
oktober 1917 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (nr 719; ändrad genom kungörelsen
nr 138/1946) angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande
av lån ur statens hästavelsfond för inköp av avelshingstar av nordsvensk eller
gudbrandsdalsk ras. Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 54; r. skr. nr 88)
beslöts, att högsta utlåningsbeloppet skulle höjas från 250 000 kronor till
450 000 kronor ävensom att vid bestämmandet av den del av fondens avkastning,
som årligen skulle fonderas, jämväl ett belopp, motsvarande en
tiondel av beräknad ränta å det för inköp av avelshingstar utlånade beloppet,
skulle läggas till fonden.
Beträffande den under räkenskapsåret 1945/46 upplupna avkastningen av
statens hästavelsfond beslöt 1946 års riksdag (prop. nr 24; r. skr. nr 146),
att, sedan ett belopp av 5 400 kronor lagts till fondens kapital, ett belopp av
35 000 kronor finge av Kungl. Maj:t disponeras till åtgärder för hästavelns
främjande samt återstoden reserveras.
Föreskrift om tid för ingivande av ansökning om understöd från statens
liästavelsfonds avkastning har meddelats i kungörelse den 25 oktober 1918
(nr 814).
I skrivelsen den 30 november 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att beträffande den under räkenskapsåret
1946/47 upplupna avkastningen av statens hästavelsfond besluta, att,
sedan 4 800 kronor lagts till fondens kapital, ett belopp av 32 000 kronor
finge av Kungl. Maj:t disponeras till åtgärder för hästavelns främjande samt
återstoden reserveras. Till stöd för denna hemställan har styrelsen anfört
följande.
46
Kungi. Maj.ts proposition nr 14.
Statskontoret har uppgivit, alt statens hästavelsfonds tillgångar den 30
juni 1946 belöpte sig till 1 496 799 kronor 60 öre, att samma dag 362 340
kronor av fondens kapital vore tagna i anspråk till räntefria lån för inköp
av avelshingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras samt att fondens
ränteavkastning under budgetåret 1946/47 kunde uppskattas till i runt tal
36 800 kronor.
Under förutsättning att det för hingstlån utlånade kapitalet i likhet med
fondens övriga tillgångar gjorts räntebärande och avkastat en ränta av 3,2ö
procent eller 11 776 kronor, skulle enligt riksdagens ovanberörda beslut nu
till fondens kapital läggas — förutom en tiondel av fondens beräknade avkastning
eller 3 680 kronor — ett belopp av 1 177 kronor 60 öre, motsvarande
en tiondel av nyssnämnda antagna ränteinkomst, vadan sålunda fondkapitalet
skulle ökas med sammanlagt 4 857 kronor 60 öre. Lantbruksstyrelsen
förordar, att 4 800 kronor av berörda avkastning nu överföras till fonden.
Av den beräknade ränteinkomsten skulle vid bifall härtill återstå
(36 800 — 4 800 =) 32 000 kronor.
Sistnämnda belopp torde i sin helhet böra tagas i anspråk för de olika
ändamål i samband med främjandet av landets hästavel, som under år 1947
kunna finnas vara förtjänta av understöd, sedan till Kungl. Maj:t ställda
ansökningar i sådant syfte enligt kungörelsen den 25 oktober 1918 inkommit
till lantbruksstyrelsen senast den 1 maj 1947.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 april 1946 skulle av det belopp om
35 000 kronor av fondens avkastning under räkenskapsåret 1945/46, som
1946 års riksdag ställde till Kungl. Maj ds förfogande, 3 000 kronor under år
1946 användas till arvoden åt ordförandena i statens hästpremieringsnämnder
såsom konsulenter i hästavelsfrågor. I det föregående har redogörelse
lämnats beträffande fördelningen av återstående belopp, 32 000 kronor, och
av beloppet om 100 000 kronor från reservationsanslaget till hästavelns befrämjande
(1946/47: IX E. 4).
Slutligen må beträffande denna fond, från vilken utanordnas räntefria
lån till högst 8 000 kronor för inköp av hingst av nordsvensk eller gudbrandsdalsk
ras, nämnas, att utredningen framhållit såsom önskvärt, att
dessa lån liksom vid långivningen för inköp av ardennerhingstar kunde utgå
med belopp intill 10 000 kronor.
Gällande bestämmelser för lån från de tre lånefonderna för inköp av dels
ädla avelsston, dels avelshingstar av ardennerras, dels ock avelsston av nordsvensk
ras återfinnas i kungörelsen den 4 juli 1913 (nr 226) med däri genom
kungörelserna nr 366/1917, 116/1920 och 630/1937 gjorda ändringar, i kungörelsen
den 12 juni 1931 (nr 217), ändrad genom kungörelsen nr 631/1937,
samt i kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 440), vilken ändrats genom kungörelsen
nr 179/1939.
De tre fondernas tillgångar den 30 juni 1946 utgjorde respektive 782 000,
830 000 och 310 000 kronor.
I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för
budgetåret 1947/48 måtte som kapitaltillskott till dessa fonder anvisas belopp
om respektive 60 000, 280 000 och 20 000 kronor. Styrelsen har härvid
anfört i huvudsak följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
47
Enligt från statskontoret inhämtade uppgifter utgjorde fondernas disponibla
kapital den 30 juni 1946 respektive 381 200, 106 200 och 98 900 kronor.
Statskontoret har vidare beräknat att under budgetåret 1946/47 i amorteringar
å från fonderna utlämnade lån komnie att inflyta respektive 160 000,
200 000 och 80 000 kronor. Inberäknat de av riksdagen för budgetåret
1946/47 till fonderna anvisade anslagen å respektive 30 000, 90 000 och
55 000 kronor utgöra de tillgängliga medlen alltså (381 200 + 160 000 +
30 000 =) 571 200 kronor, (106 200 + 200 000 + 90 000 =) 396 200 kronor
och (98 900 + 80 000 + 55 000 =) 233 900 kronor. Från ettvart av dessa
tre belopp skall dock avdragas summan av genom Kungl. Maj:ts beslut den
14 juni 1946, den 7 december 1945 och den 1 mars 1946 beviljade men den
30 juni 1946 icke i anspråk tagna lån från fondema eller 325 500, 275 500
och 120 500 kronor. Till styrelsen har därjämte inkommit en ansökan om
lån å 5 000 kronor ur fonden för inköp av ädla avelsston. För ny utlåning
under år 1947 skulle därför finnas tillgängliga i fonden för inköp av ädla
avelsston (571 200 — 325 500 — 5 000=) 240 700 kronor, i fonden för inköp
av avelshingstar av ardennerras (396 200 — 275 500=) 120 700 kronor och
i fonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras (233 900 — 120 500 =)
113 400 kronor.
De för utlåning sålunda tillgängliga beloppen torde emellertid icke förslå
till täckande av 1947 års lånebehov, som icke kan beräknas understiga respektive
300 000, 400 000 och 135 000 kronor. För möjliggörande av utlåning
i sådan omfattning torde för budgetåret 1947/48 böra anvisas som
kapitalinvestering i fonden för inköp av ädla avelsston 60 000 kronor, i fonden
för inköp av avelshingstar av ardennerras 280 000 kronor och i fonden
för inköp av avelsston av nordsvensk ras 20 000 kronor.
Utredningen har föreslagit att långivningen för inköp av nordsvenska avelsston,
vilken enligt nu gällande bestämmelser vore begränsad till Värmlands
och Kopparbergs län samt de norrländska länen, måtte utvidgas att omfatta
hela landet med undantag för Malmöhus län, där den nordsvenska rasen icke
premierades.
I särskilda remissutlåtanden den 17 september 1946 över lantbruksstyrelsens
framställningar har statskontoret, som vitsordat styrelsens uppgifter om
lånefondernas ställning, ifrågasatt, huruvida av styrelsen beträffande fonderna
för inköp av ädla avelsston och av avelshingstar av ardennerras beräknad
utlåning icke borde beskäras och anslagsbeloppen därigenom nedbringas.
Vad åter angår fonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras har statskontoret
förklarat sig icke ha något att erinra mot den föreslagna kapitalinvesteringen.
Förslag om sammanslagning av statens hästavelsfond och de nuvarande tre
utlåningsfonderna har förut framförts. Riksräkenskapsverket föreslog sålunda
i utlåtande den 9 oktober 1943 i anledning av statskontorets utlåtande angående
behandlingen av de statskontorets förvaltning underställda räntebärande
fonderna in. m., att statens hästavelsfond skulle avvecklas, varvid utestående
lån skulle överföras till en utlåningsfond, till vilken de tre nyssnämnda
utlåningsfonderna skulle överföras.
I sitt utlåtande den 20 augusti 1946 har riksräkenskapsverket förklarat sig
vidhålla, att eu sammanslagning av de fyra nämnda fonderna skulle avsevärt
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
förenkla redovisningen. En sådan sammanslagning skulle även vara ägnad
att främja de syften, som utredningen med sina förslag velat tillgodose. Med
hänsyn till vad utredningen föreslagit, frånträdde emellertid ämbetsverket
sitt tidigare förslag till den del detta avsåge ianspråktagande av den icke utlånade
delen av statens hästavelsfond och förordade i stället att denna fond
i sin helhet överfördes till den nya lånefonden. Därutöver erfordrades överföring
till den nya fonden av medel från stuteriväsendets fond för lån till
ridhusanläggningar.
Riksräkenskapsverket har i sistnämnda utlåtande vidare anfört.
Den nya kapitalfonden borde benämnas lånefonden för hästavelns befrämjande
samt enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen,
användas för finansiering av all hithörande utlåning. Det högsta årliga belopp,
intill vilket fondens medel få användas för lån till inköp av olika slag
av avelshingstar och avelsston samt till ridhusanläggningar bör beslutas av
riksdagen. Den föreslagna fonden blir icke räntebärande. Dess kapital bör
följaktligen vara helt avskrivet. Överföring av medel från statens hästavelsfond
och stuteriväsendets fond till den föreslagna nya kapitalfonden föranleder
alltså icke någon kapitalökning.
Departementschefen.
Det torde vara allmänt erkänt att vårt lands hästavel i stort sett befinner
sig på en hög nivå. Ett omfattande och betydelsefullt arbete har på detta
område lagts ned av jordbrukarna inom skilda delar av landet. Emellertid
har genom inriktningen av avelsarbetet under de senaste årtiondena en förskjutning
ägt rum från en lättare typ av hästar till tyngre sådana. Detta har
haft till följd att vissa svårigheter uppstått att tillgodose försvarsmaktens
behov av hästar framförallt vid mobilisering eller större beredskap. Dessa
svårigheter gälla i fråga om såväl ridhästar som dragare. Till en del sammanhänga
dessa olägenheter med att aveln av ridhästar och för försvaret lämpliga
dragare bedrives inom vissa förhållandevis begränsade områden i landet.
Den varmblodiga hästaveln, som frambringar lämpliga ridhästar, uppehälles
sålunda i huvudsak i Skåne och andra därtill gränsande områden i södra
Sverige, under det att den nordsvenska hästen, vilken är den för försvaret
lämpligaste dragaren, till övervägande delen uppfödes i de norrländska länen
samt Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus län. Uppenbarligen
medför detta, då försvaret av en eller annan anledning har behov
av ett större antal hästar, svårigheter att uppsätta förbanden inom de
delar av landet, där hästaveln icke bedrives i tillräcklig omfattning.
En av de viktigaste orsakerna till hästavelns läge torde vara, att jordbrukarna
icke finna det lönande att i större omfattning uppföda hästar av nu
ifrågavarande slag. För att stimulera aveln av varmblodiga hästar och hästar
av nordsvensk ras att nå önskvärd omfattning torde det vara nödvändigt att
på olika sätt underlätta uppfödningen och avsättningen. En utökning av
Kungl. Maj:ts proposition nr li.
49
hästavelns omfattning i landet skulle uppenbarligen bliva till gagn icke blott
för försvaret utan även för hästuppfödarna, som härigenom skulle kunna
tillföras avsevärda inkomster. Då det stöd som hittills lämnats liästaveln
icke synes ha varit tillräckligt för att densamma skall få önskad omfattning,
synes erforderligt att ytterligare åtgärder vidtagas. Med hänsyn till att endast
minst fyraåriga hästar kunna tagas i anspråk för försvarets behov, kommer
det att taga avsevärd tid, innan nu ifrågasatta åtgärder avsätta resultat av
betydelse för försvarsmakten. Det är därför önskvärt, att åtgärderna vidtagas
snarast möjligt.
Innan jag närmare ingår på de åtgärder, som enligt min uppfattning nu
böra vidtagas, torde jag något få beröra den ordning i vilken behövliga medel
böra anvisas. Det är uppenbarligen skäligt att de ytterligare medel, som
erfordras för ifrågavarande ändamål, i viss mån utgå i relation till totalisatorinkomsterna.
Medel för stödjande åtgärder å hästavelns område ha förut beviljats dels
under särskilda anslag till statens hingstdepåer och stuteri, dels ock under
anslaget till hästavelns befrämjande. Därjämte ha av medel, som avsatts
till stuteriväsendets fond, belopp ställts till Kungl. Maj ds förfogande för vissa
särskilt angivna åtgärder, ägnade att främja hästaveln. Av dessa medel ha
sålunda, bland annat, belopp utgått för inköp av hästar till statens hingstdepåer
och stuteri samt föreslagits skola utgå till åtgärder för förbättrad hovvård.
Samtidigt ha emellertid medel anvisats å omkostnadsanslaget till depåerna
och stuteriet för häst- och fölinköp samt under anslaget för hästavelns
befrämjande för demonstrationer i hovvård och hovbeslag. Denna
form av anslagsgivning kan knappast anses vara tillfredsställande. Den försvårar
möjligheterna att överblicka de olika men ofta sinsemellan sammanhängande
behoven och de för dessa ändamål beviljade anslagen. De belopp,
som förut utgått under anslaget: Avsättning till stuteriväsendets fond, torde
därför i fortsättningen böra upptagas under det anslag, vartill utgifterna i
fråga sakligt sett äro att hänföra.
Vad härefter angår anslagen till statens hingstdepåer och stuteri, i första
hand avlöningsanslaget, har jag icke något att erinra mot lantbruksstvrelsens
anslagsäskanden beträffande icke-ordinarieposten. Frågan om löneförbättring
till hushållerskan vid Flyinge hingstdepå och stuteri torde böra prövas
i anslutning till genomförandet av den allmänna löneregleringen.
Med beaktande härav och med hänsyn till beräknade löneklassförändringar
in. m. skulle avlöningsstaten erhålla följande utseende.
Ordinarieposten skulle minskas med 1 300 kronor till 42 900 kronor på
grund av beräknade löneklassförändringar, medan icke-ordinarieposten skulle
uppräknas med (1 300 + 450 + 2 000 + 75 +5 250 =) i runt tal 9 100 kronor
till 180 100 kronor. Arvodesposten och posten särskilda löneförmåner skulle
uppföras med oförändrade belopp eller 4 400 respektive 1 600 kronor. För
rörligt tillägg skulle beräknas 33 300 kronor. Med hänsyn till vad jag i del
följande kommer att föreslå, skulle övriga poster bortfalla.
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr It -
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
I anledning av genomförandet av den allmänna löneregleringen för befattningshavare
i statens tjänst torde ordinarieposten uppräknas med 24 500 kronor
till 67 400 kronor, arvodesposten med 400 kronor till 4 800 kronor och
icke-ordinarieposten med 126 100 kronor till 306 200 kronor. För rörligt tilllägg
torde beräknas 22 400 kronor.
Avlöningsanslaget bör i enlighet härmed för nästa budgetår upptagas med
(67 400 + 4 800 + 306 200 + 1 600 + 22 400 =) 402 400 kronor.
I fråga om omkostnadsanslaget har lantbruksstyrelsen föreslagit oförändrat
belopp eller 2 000 kronor till sjukvård m. m. Beträffande posten reseersättningar
torde Kungl. Maj:t komma att utfärda nya bestämmelser angående
traktamentsersättningar, innebärande en förhöjning av stallbetjänternas
tjänstgöringstraktamenten under vistelse å beskällarstation samt av
dessa befattningshavares traktamentsersättning under tjänsteresor. Med hänsyn
härtill torde posten reseersättningar böra uppräknas med 4 500 kronor
till 19 500 kronor. Ytterligare ökning av denna post torde icke böra äga rum.
Lantbruksstyrelsens förslag beträffande följande utgiftsposter, nämligen lyse
och vatten, övriga expenser, beklädnad, bränsle, furage, lantbeskällares underhåll,
byggnaders underhåll, inventariers underhåll, jordbruket och häslskötarskola,
vilka poster upptagits till respektive 7 000, 5 000, 8 000, 5 000,
120 000, 68 000, 23 000, 10 500, 10 500, och 2 500 kronor, synas mig böra
godtagas. Ej heller föranleder styrelsens förslag om att för häst- och fölinköp
bör anvisas 40 000 kronor, i och för sig någon erinran från sin sida. Styrelsen
har tillika hemställt att av medel, som föreslagits skola avsättas till stuteriväsendets
fond, 50 000 kronor skola ställas till Kungl. Maj:ts disposition för
inköp av avelshingstar. Mot detta förslag har jag icke något att invända. Beloppet
torde emellertid i överensstämmelse med det förut sagda böra upptagas
under sistnämnda delpost. I enlighet med styrelsens förslag torde vidare
dispositionsrätten till återstoden av det belopp om 30 000 kronor, som för
budgetåret 1942/43 ställts till förfogande för inköp av stambeskällare för
Flyinge stuteri, utsträckas att omfatta jämväl budgetåret 1947/48.
Av de för häst- och föiinköp anvisade medlen ha årligen för rekrytering
av hingstbeståndet inköpts 15 till 20 varmblodiga föl för en genomsnittlig
kostnad av 1 200 kronor, varjämte förbindelse lämnats om ett tilläggspris av
likaledes 1 200 kronor att utbetalas om fölet vid fyra års ålder kunnat insättas
som beskällare vid någon av depåerna. Utredningen har föreslagit, att
ytterligare 10 till 15 föl skola inköpas för en beräknad kostnad av omkring
15 000 kronor samt att tilläggsprisema skola höjas till 2 500 kronor. Kostnaderna
för tilläggsprisema skulle enligt utredningen uppgå till 20 000 kronor.
Mot förslaget om att inköpa ytterligare föl har lantbruksstyrelsen framfört
vissa erinringar. Tillgången å föl skulle sålunda icke vara tillräcklig.
Dessutom skulle erfordras ytterligare personal och nya stallutrymmen. Förslaget
synes mig emellertid vara ägnat att främja den varmblodiga ridhästaveln.
Tillgången å föl torde komma att öka i och med att ytterligare försäljningsmöjligheter
erbjudas. Såsom utredningen framhållit, lära depåernas
omkostnader komma att nedgå på grund av minskning av antalet olden
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
burgska hingstar. Så småningom torde även förhållandevis höga belopp
komma att inflyta vid försäljning av de hingstar, som icke uttagas som beskällare.
Med hänsyn härtill tillstyrker jag utredningens ifrågavarande förslag.
Mot beräkningen av kostnaderna har jag icke något att erinra. För nästkommande
budgetår erfordras dock icke särskilda medel för tilläggspriser.
Utredningens förslag om inköp av tre nordsvenska hingstar för ett belopp
av tillhopa 36 000 kronor anser jag mig däremot endast delvis kimna biträda.
Skiljaktiga meningar ha framkommit, huruvida det är lämpligt och möjligt
att söka utvidga avelsområdena för den nordsvenska hästaveln i södra Sverige.
Om så skall ske, torde dock ytterligare hingstar böra uppställas i de
områden, som kunna vara av intresse ur denna synpunkt. Därigenom förbilligas
betäckningskostnaderna och de nordsvenska stona kunna i större
utsträckning föras till framstående avelshingstar. Jag anser mig för närvarande
böra föreslå, att eu hingst av denna ras inköpes. Lantbruksstyrelsen
har framhållit, att de statliga nordsvenska hingstarna tillfördes ett alltför
ringa antal ston. För att kunna väcka intresse hos stoägama i dessa trakter,
varest den nordsvenska aveln är stadd i tillbakagång, böra de statliga hingstarna
vara av förhållandevis hög klass. Priserna a de bästa nordsvenska
hingstarna uppgå för närvarande till belopp mellan 20 000 och 25 000 kronor.
För inköp av ytterligare en hingst bör därför anvisas ett något högre
belopp än vad utredningen avsett skola utgå för varje hingst, eller sålunda
15 000 kronor.
Det sammanlagda belopp, som sålunda bör upptagas under posten hästoch
fölinköp, skulle följaktligen uppgå till (40 000 + 50 000 + 15 000 +
15 000=) 120 000 kronor. Angivna specifikation av berörda belopp om
120 000 kronor bör icke vara bindande för medelsdispositionen utan det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att, allteftersom förhållandena kunna befinnas
lämpliga, använda beloppet i fråga till inköp av hästar av ettdera slaget i
större omfattning än vad de specificerade beloppen avse att täcka, ävensom
till förstärkning av förenämnda reserverade belopp om 30 000 kronor.
Lantbruksstyrelsens beräkning av medelsbehovet till hästsjukvård samt
till utskylder och utgifter i övrigt, vilka poster upptagits till 1 500 respektive
21 500 kronor, föranleder icke någon erinran från min sida. Summa utgifter
utgör alltså (2 000 + 19 500 — 7 000 + 5 000 + 8 000 +5 000
120 000 + 68 000 + 23 000 + 10 500 + 10 500 + 2 500 — 120 000 + 1 500 +
21 500 =) 424 000 kronor. Med hänsyn härtill och då inkomsterna böra beräknas
till det av styrelsen angivna beloppet, 181 500 kronor, torde till omkostnader
vid statens hingstdepåer och stuteri för nästa budgetår böra anvisas
ett förslagsanslag av (424 000 —181 500 =) 242 500 kronor.
Den av lantbruksstyrelsen föreslagna reparationen av magasinsbyggnaden
vid Flyinge hingstdepå och stuteri synes icke kunna utan olägenhet vidare
uppskjutas. Medel torde även böra anvisas för omändring och modernisering
av ett bostadshus vid Flyinge depå och stuteri samt jämväl för anordnande
av toalettrum i personalbostäder vid Strömsholms hingstdepå och för reparation
av fönster och dörrar i veterinärbostaden vid denna depå. Mot de för
52
Kungl. Mcij:ts proposition nr 14.
dessa arbeten beräknade kostnaderna (80 000 + 40 000 + 26 000 + 5 000 =)
151 000 kronor har jag icke något att erinra.
Styrelsens medelsäskande i skrivelsen den 11 september 1946 anser jag
mig emellertid kunna biträda allenast i vad avser 1 800 kronor till reparation
av södra hingststallet vid Strömsholms hingstdepå. Beloppet i fråga synes
mig böra upptagas som anslag för nästa budgetår.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde för nämnda budgetår till byggnadsarbeten
vid statens hingstdepåer och stuteri böra anvisas ett reservationsanslag
av (151 000 + 1 800=) 152 800 kronor.
I det föregående har under rubriken hästavelns befrämjande redogjorts för
ett flertal anslagsäskanden för skilda ändamål, vilka framställningar sammanförts
under vissa delpostrubriker. Vad angår den första av dessa poster
eller hästpremieringen har jag i och för sig icke något att erinra mot det
av lantbruksstyrelsen i detta hänseende beräknade beloppet 336 300 kronor.
I anslutning till vad Hushållningssällskapens ombud uttalat, vill jag emellertid
förorda att skådepenningar av silver i stället för sådana av vitmelall
utdelas. För detta ändamål erfordras ytterligare 23 000 kronor. För hästpremieringen
skulle sålunda anvisas sammanlagt (336 300 + 23 000 =)
359 300 kronor.
Beträffande uppfödningspremiema anser jag mig kunna tillstyrka, att till
premier för särskilt framstående varmblodiga avelsston bör ställas till förfogande
ett belopp av 20 000 kronor. Premiema böra som förut utgå med 500
kronor för varje sto, som finnes förtjänt att premieras. Till premier för framstående
varmblodiga hingstar har förut utgått 10 000 kronor. I detta hänseende
har icke föreslagits någon ändring. Enahanda belopp torde böra anvisas
även för budgetåret 1947/48. Båda dessa premiebelopp böra i fortsättningen
upptagas under delposten uppfödningspremier.
Utredningen har föreslagit, att ytterligare premier skola utgå till uppiödare.
Således bör utbetalas för varje inköpt remont, varmblodig ackordshäst
och uttaget avelssto en premie om 200 kronor samt för varje inköpt
ackordshäst, som är fallen efter premierad nordsvensk hingst, en premie
om 100 kronor. Ur vissa synpunkter kan det vara lämpligt att på detta
sätt med förbigående av eventuella mellanhänder direkt till uppfödaren
lämna ett mindre tillskott till köpesumman. Då det föreslagna premiesystemet
torde vara ägnat att stödja de avelsgrenar, varom nu är fråga, synes det
vara försvarligt att låta ifrågavarande medel utgå under nionde huvudtiteln.
Mot de av utredningen för de varmblodiga hästarna beräknade beloppen
respektive 107 200, 15 000 och 30 000 kronor torde icke vara något att invända.
Till premier för inköpta ackordshästar av'' nordsvensk härstamning
synes böra anvisas ett något högre belopp än vad utredningen föreslagit eller
sålunda 50 000 kronor.
För uppfödningspremier erfordras följaktligen (20 000 + 10 000 + 107 200
15 000 + 30 000 ~r 50 000 =) 232 200 kronor. Därest riksdagen bifaller
förevarande förslag, torde det sedermera få ankomma på Kungl. Maj:t att
utfärda särskilda bestämmelser rörande dessa premier.
Kumgl. Maj:ts proposition nr 14.
53
Ett genomförande av utredningens förslag om premier för inridning finner
.iag däremot knappast komma alt i någon väsentlig grad medföra ett större
och för försvarets behov bättre lämpat ridhästbestånd.
Till lantbruksstyrelsens disposition torde även för nästkommande budgetar
böra ställas ett belopp om 2 000 kronor att av styrelsen efter förslag av
premieringsnämndemas ordförande utdelas för framstående treåriga nordsvenska
ston, som premierats under året.
För främjande av den nordsvenska aveln har utredningen framlagt ett flertal
förslag, vilka i stort sett synas mig böra genomföras. Ytterligare medel
synas erforderliga för understödjande av hingstföreningar. För den enskilda
hingsthållningen bör sålunda utgå bidrag med det av utredningen förordade
beloppet 50 000 kronor. Beloppet torde efter förslag av hushållningssällskapen
och efter yttrande från lantbruksstyrelsen böra fördelas av Kungl. Maj:t.
Utredningen har vidare föreslagit, att en ökad anskaffning av nordsvenska
sloföl, ungston och yngre avelsston till landets södra och mellersta delar
skulle ske genom att hushållningssällskapen företoge inköp av sådana föl
och ston samt därefter försålde desamma å auktion. Även detta förslag anser
jag mig kunna tillstyrka. För täckande av sällskapets kostnader torde
emellertid böra anvisas högre belopp än vad utredningen ifrågasatt. För
detta ändamål torde sålunda erfordras 50 000 kronor. De av lantbruksstyrelsen
mot förslaget framförda betänkligheterna i fråga om redovisning och
kontroll över anvisade medel torde icke vara av sådan beskaffenhet att de
böra hindra förslagets genomförande. Beloppet i fråga bör med ledning av
från sällskapen inkomna ansökningar och efter förslag av styrelsen fördelas
av Kungl. Maj:t.
Särskilt i Norrland medföra de stora avstånden att kostnaderna för betäckning
av ston bliva förhållandevis höga. Utredningens förslag om särskilda
betäckningsbidrag för framstående nordsvenska avelsston torde åstadkomma
att dylika ston i större utsträckning än vad nu sker, bliva betäckta
av lämpligaste hingst. Då därigenom en hastigare kvalitetsförbättring av
rasen skulle kunna ernås, synes förslaget värt att prövas. Bidragen böra utgå
efter självkostnad, dock med högst 400 kronor. Omkring 25 sådana transporter
anses enligt utredningen årligen vara önskvärda och för varje transport
bör i genomsnitt beräknas ett bidrag av 250 kronor. Med hänsyn härtill har
medelsbehovet angivits till 6 250 kronor. Denna uppskattning av medelsbehovet
synes mig dock väl låg. För ändamålet torde böra anvisas ett
något högre belopp än vad utredningen föreslagit eller ett belopp av 10 000
kronor. Medlen torde böra fördelas av lantbruksstyrelsen efter hörande av
ordförandena i premieringsnämnderna.
Utredningen har vidare framhållit, att uppfödningsförhållandena utgöra
det största hindret för en utvidgning av den nordsvenska aveln i de större
sammanhängande avelsområdena. Ekonomibyggnader, beten och rastgårdar
äro i allmänhet icke tillräckligt stora. Många avelsstoägare äro därför av
ekonomiska skäl nödsakade att försälja fölen omedelbart efter avvänjningen.
Trots att efterfrågan på unghästar under de sista åren icke gått ner, har
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
nedslaktning av friska ungföl förekommit. Dessa missförhållanden synas
kunna i viss mån undanröjas om. såsom utredningen föreslagit, bidrag kunna
utgå för anordnande och underhåll av gemensamlietsbeten för unghästar.
Dessa bidrag torde även böra användas till vinteruppfödning av unghästar
i anslutning till sådana beten. Jag anser mig därför i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens förslag böra föreslå, att för ifrågavarande ändamål
må anvisas ett belopp av 125 000 kronor. Det torde böra ankomma på
Kungl. Maj:t att efter förslag av lantbruksstyrelsen fördela anvisat belopp
mellan de hushållningssällskap eller andra sammanslutningar, som böra
komma i fråga.
Utredningens förslag om ett engångsanslag för uppförande av ett stostall
vid hingstuppfödningsanstalten Vången anser jag mig däremot icke för närvarande
kunna tillstyrka.
Till särskilda åtgärder för främjande av den nordsvenska hästaveln torde
sålunda böra utgå (2 000 + 50000 + 50 000 + 10 000 + 125 000 =) 237 000
kronor.
Till understöd åt hästavelsföreningar och för stamboksföring har för innevarande
budgetår anvisats ett belopp om 100 000 kronor. Därjämte ha av medel,
som avsatts till stuteriväsendets fond, utgått till Svenska ridsportens centralförbund,
Jockeyklubben och Svenska travsportens centralförbund som bidrag
till priser särskilt angivna belopp. Även i fortsättningen torde till vissa
större föreningar böra utgå särskilda belopp men dessutom böra anvisas ett
särskilt belopp att fördelas efter Kungl. Maj ds bestämmande. För vinnande
av bättre överskådlighet beträffande anslagsgivningen torde dessa belopp böra
upptagas såsom en särskild delpost under anslaget för hästavelns befrämjande.
Av utredningen har framhållits den stora betydelse såväl tävlings- som
uppfödningspriser ha för hästavelns utveckling. Det synes för att om möjligt
medelst högre priser söka ernå största möjliga resultat nödvändigt att höja
bidragen till dessa priser i den mån de utgå till förmån för den varmblodiga
ridhästaveln och den nordsvenska hästaveln. Bidrag böra emellertid utgå
även för andra ändamål än för priser, bland annat i viss om än mindre utsträckning
till täckande av föreningarnas förvaltningskostnader. I enlighet
med det anförda torde böra ställas till förfogande för Svenska ridsportens
centralförbund ett väsentligt förhöjt belopp eller 100 000 kronor, varav minst
90 000 kronor som bidrag till priser. Till Jockeyklubben, som för innevarande
budgetår erhållit 46 000 kronor i huvudsak som bidrag till priser, torde böra
utgå 50 000 kronor. Till Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen har
utredningen föreslagit skola anvisas 35 000 kronor, varav 12 000 kronor avsetts
som premier för inkörning av avelsston, 2 000 kronor till betäckningspremier,
6 000 kronor till uppvisningar, likaledes 6 000 kronor till utställningsändamål,
4 000 kronor till upplysningsverksamhet och återstående
5 000 kronor till förvaltningskostnader. Mot det av utredningen sålunda föreslagna
beloppet, 35 000 kronor, har jag icke något att erinra. Även till De
svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund, som förut i bidrag er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
oo
hållit 10 000 kronor, bör lämnas ett större bidragsbelopp. Dessa föreningar,
vilkas medlemmar i stor utsträckning utgöras av yngre lantbrukare och
lantbrukarsöner, utföra ett förtjänstfullt arbete för den varmblodiga ridhästaveln.
Bidrag bör därför utgå med det av utredningen förordade beloppet,
30 000 kronor. Till Svenska travsportens centralförbund, som förut
tilldelats 53 000 kronor, bör anvisas ett något högre belopp eller 60 000 kronor.
Bidraget till Föreningen nordsvenska hästen torde böra höjas från
8 000 kronor till 15 000 kronor med hänsyn till önskvärdheten av att föreningens
upplysningsverksamhet utvidgas. Såsom bidrag till förenämnda sex
föreningar skulle sålunda beräknas sammanlagt (100 000 + 50 000 + 35 000 +
30 000 + 60 000 + 15 000 =) 290 000 kronor. Av beloppen i fråga torde
dock allenast ringa del böra få användas för täckande av respektive föreningars
förvaltningskostnader. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
närmare bestämma om de anvisade medlens disposition och om de villkor,
som skola iakttagas för utbekommande av bidragen. I föreningarnas styrelse
torde i regel böra finnas en av statlig myndighet utsedd ledamot.
Utöver angivna belopp synes emellertid under denna delpost ytterligare
medel böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för understödjande av hästavelsföreningar.
Ett flertal mindre, ofta lokalt begränsade föreningar finnas,
som utöva en för hästaveln gagnelig verksamhet. Bidragsäskanden komma att
framställas i ett flertal olika avseenden och dessa framställningar torde i stor
utsträckning komma att vara väl grundade. Ett oförändrat belopp av 100 000
kronor synes böra anvisas för ändamålet.
Utredningens förslag att civila ryttare skola få rätt till fria järnvägsfrakter
för hästarna från och till tävlingsplatsen kan jag icke biträda.
För att popularisera ridsporten och samtidigt därmed skapa en reserv av
ridhästar för försvaret har utredningen föreslagit bildande av en riksorganisation
— Ridfrämjandet — som skulle understödja anläggandet av ridhus samt
anskaffandet av ridhästar för lokala ridklubbar i olika delar av landet. Utredningen
synes härvid ha haft såsom förebild de riksorganisationer, som nu
finnas för andra sportgrenar, exempelvis Skidfrämjandet. Det synes ju önskvärt,
att ungdomen kan få tillfälle att bedriva även ridsporten. Utredningens
tanke finner jag väl beaktansvärd, men å andra sidan kan jag icke anse
lämpligt att staten på sätt utredningen förutsatt skulle taga initiativ till denna
organisation och i stor utsträckning ekonomiskt bekosta dess uppbyggande
och övriga utgifter. Enligt min uppfattning bör en organisation av ifrågavarande
art igångsättas av det enskilda initiativet och i varje fall till en början
framföras och uppbäras av de enskilda intressen, som ute i landet finnas
för ridsporten. Sedan ett sådant intresse manifesterats, bör givetvis hinder
icke möta att överväga dess stödjande med allmänna medel. Dylikt ekonomiskt
bistånd från statmakterna har ju lämnats till sporten i övrigt. Emellertid
synes nödvändigt att redan nu ett visst stöd lämnas ridsporten om
denna skall kunna bliva cn folksport med hänsyn till de stora kostnader, som
äro förenade med densammas utövande. Möjlighet synes därför i anslutning
till vad utredningen föreslagit böra beredas alt erhålla lån och bidrag för an
-
56
Kunol. Maj:ts proposition nr 14
läggande eller inköp av ridhus och anskaffande av behövligt hästmaterial
m. in. För sådant ändamål torde böra beviljas räntefria lån intill högst 75
procent av köpesumman samt i övrigt i huvudsak på de av utredningen angivna
villkoren. Särskilda lånemedel, lämpligen till ett belopp av 250 000 kronor,
torde härför böra ställas till förfogande. I det följande skall jag närmare
yttra mig om dessa medel. Vidare synes ett belopp av 70 000 kronor böra anvisas
såsom bidrag åt klubbar till ridhusdrift eller till annat understöd åt
klubbar för bedrivande av ridning. Dessa medel skulle närmast avses för
nedbringande av kostnaderna för ridningen i redan förefintliga ridhus. Uppenbart
är att med hänsyn till läget på byggnadsmarknaden för närvarande
några nya ridhus knappast kunna komma att uppföras.
I anledning av vad sålunda anförts torde såsom särskild delpost under anslaget
till hästavelns befrämjande böra anvisas till understöd åt hästavelsföreningar
m. m. (290 000 + 100 000 + 70 000 =) 460 000 kronor.
De framförda förslagen om bidrag till åstadkommande av förbättrad hovvård
finner jag förtjänta att prövas. Hovvården är särskilt i Norrland eftersatt
och utan tvekan kommer en förbättrad hovvård ej allenast att skapa
större uttagningsmöjligheter för hästar till militärt bruk utan även att bliva
av stor betydelse för lant- och skogshushållningen. En förbättrad hovvård
torde, såsom ock föreslagits, kunna åstadkommas dels genom utökad demonstrationsverksamhet
och dels genom bidrag till hovvårdsföreningar och
ambulerande hovslagare. Jag biträder därför förslagen om att till demonstrationer
i hovvård och hovbeslag måtte anslås ett med 9 000 kronor förhöjt belopp
eller sålunda 15 000 kronor samt till understödjande av hovvårdsföreningar
och ambulerande hovslagare 55 000 kronor eller tillhopa 70 000 kronor.
Särskilda bestämmelser böra, därest riksdagen bifaller förevarande förslag,
sedermera utfärdas av Kungl. Maj:t.
Utöver nu nämnda belopp, som föreslagits skola utgå till hästpremieringen,
till uppfödningspremier, till särskilda åtgärder för främjande av den
nordsvenska hästaveln, till understöd åt hästavelsföreningar m. m. och till
förbättrad hovvård, tillhopa (359 300 + 232 200 + 237 000 + 460 000 +
70 000 =) 1 358 500 kronor, synes emellertid, såsom även skett föregående
år, böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande ett särskilt belopp för åtgärder,
ägnade att främja hästaveln i allmänhet. För sådant ändamål har för innevarande
budgetår anvisats 50 000 kronor av medel, som avsatts till stuteriväsendets
fond. Enahanda belopp torde för budgetåret 1947/48 böra upptagas
för understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område.
Till hästavelns befrämjande torde sålunda böra uppföras ett reservationsanslag
om (1 358 500 + 50 000 =) 1 408 500 kronor.
Även framställningen från Svenska ridsportens centralförbund om anslag
för inköp av tävlingshästar till de olympiska spelen 1948 finner jag böra bifallas.
Föreslagna inköp synas vara nödvändiga, om Sverige skall ha möjlighet
att med utsikt till framgång deltaga i dessa tävlingar. Dessutom tillföres
armén genom inköpen värdefullt hästmaterial. Ett belopp om 75 000
kronor bör sålunda ställas till förfogande för angivna ändamål. Beloppet
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
57
torde böra utgå av medel, som för budgetåret 1946/47 avsatts till stuteriväsendets
fond. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma
om användningen av anvisat belopp.
Det av Föreningen nordsvenska hästen i dess yttrande framförda förslaget
synes förtjänt av beaktande men, då ytterligare utredning beträffande detta
förslag synes påkallad, torde jag framdeles, sedan sådan utredning kommit
till stånd, ånyo få anmäla frågan för Kungl. Maj:t. Även de av riksdagsmannen
Holmström väckta förslagen synas böra bliva föremål för ytterligare
utredning och överväganden. Ett användande av ädla varmblodiga travhästar
såsom ridhästar torde under vissa förhållanden vara ändamålsenligt och
medföra fördelar.
Under föregående år ha totalisatormedlen redovisats å särskild specialbudget
på så sätt att till avsättning till stuteriväsendets fond uppförts ett anslag
motsvarande beräknade inflytande totalisatormedel, sedan summan av de för
stuteribyrån i lantbruksstyrelsen, för statens hingstdepåer och stuteri samt
till hästavelns befrämjande å driftbudgeten uppförda beloppen frånräknats.
Fondens behållning utgör för närvarande omkring 11 000 000 kronor. Riksräkenskapsverket
har beräknat, att under budgetåret 1947/48 i totalisatormedel
komme att inflyta 6 000 000 kronor. Därest specialbudgeten i oförändrat
skick bibehölles, skulle av totalisatormedel för budgetåret 1947/48 för
nedan angivna ändamål följande belopp utgå:
Stuteribyrån i lantbruksstyrelsen
Avlöningar ........................ kronor 52 800
Omkostnader ...................... » 8 000 kronor 60 800
Statens hingstdepåer och stuteri
Avlöningar ........................ kronor 402 400
Omkostnader ...................... » 242 500
Byggnadsarbeten ................... » 152 800 kronor 797 700
Hästavelns befrämjande ............................ » 1 408 500
Summa kronor 2 267 000.
Det belopp, som skulle avsättas till stuteriväsendets fond, skulle alltså uppgå
till (6 000 000 — 2 267 000 =) 3 733 000 kronor. Såvida icke i fortsättningen
dessa anslag höjas eller andra anslag skola på enahanda sätt läckas av totalisatormedel,
lärer fonden komma att årligen öka med betydande belopp.
En sådan fondbildning kan emellertid icke anses fylla någon uppgift men
medför däremot budgettekniskt sett onödiga komplikationer. Jag finner det
därför nu, sedan i någon mån överblick åvägabragts angående anslagsbehoven
å hästavelns område, vara lämpligt att upplösa denna specialbudget.
Ifrågavarande behov böra alltså ej längre täckas av totalisatormedel
och vidare avsättning till stuteriväsendets fond bör icke ske. Däremot kan
lämpligen årligen i samband med att medel äskas hos riksdagen för hästBihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 14.
5
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
avelsändamål, lämnas en sammanställning av därför erforderliga belopp
samt även uppgift i vilken omfattning totalisatormedel kunna beräknas inflyta
under budgetåret i fråga.
Beträffande den under räkenskapsårets 1946/47 upplupna avkastningen av
statens hästavelsfond, vilken avkastning beräknats till 36 800 kronor, torde,
såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, ett belopp av 32 000 kronor böra ställas
till Kungl. Maj:ts disposition för tillgodoseende av ändamål, ägnade att
främja hästaveln. Återstoden av avkastningen bör läggas till fondens kapital.
En ytterligare förenkling i budgettekniskt hänseende synes böra genomföras
beträffande fondema för hästavelns främjande. Såsom riksräkenskapsverket
framhållit, torde det ur praktiska synpunkter vara lämpligt att sammanföra
statens hästavelsfond, från vilken fond lån utlämnas för inköp avhingstar
av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras, och de tre utlåningsfonderna
för inköp av ädla avelsston, för inköp av avelshingstar av ardennerras och
för inköp av nordsvenska avelsston till en gemensam lånefond. Den nybildade
fonden torde böra benämnas statens lånefond för hästavelns befrämjande.
Förberörda nuvarande fonders behållning per den 30 juni 1946 uppgick
till (1 496 799 + 782 000 t• 830 000 + 310 000 =) sammanlagt i avrundat
tal 3 500 000 kronor. Fondernas sammanlagda behållning per den 30 juni
1947 torde kunna beräknas till ungefär samma belopp. Från stuteriväsendets
fond bör till den nybildade fonden överföras så stort belopp att denna fonds
behållning uppgår till sammanlagt 7 000 000 kronor. Därest behållningen även
eller annan anledning skulle nedgå, böra medel tillskjutas för att täcka
minskningen. Fonden skall icke vara räntebärande. Beträffande lån från den
nybildade fonden för inköp av hästar böra utfärdas i huvudsak samma bestämmelser,
som gälla för lån från statens hästavelsfond och de tre utlåningsfonderna.
Såsom utredningen föreslagit, torde dock i sak genomföras den
förändringen att långivningen beträffande nordsvenska avelsston, för vilka
ston lån för närvarande utlämnas endast i de norrländska länen samt i Kopparbergs
och Värmlands län, må utvidgas att omfatta samtliga hushållningssällskaps
områden, inom vilka denna ras premieras. I övrigt torde däremot
icke någon ändring beträffande villkoren för lån för inköp av hästar böra
äga rum. Lantbruksstyrelsen har ansett, att behovet av lån för inköp av nordsvenska
avelsston för år 1947 icke skulle understiga 135 000 kronor. Med
hänsyn till vad nyss anförts angående denna långivning torde emellertid detta
belopp icke vara tillräckligt. Från fonden bör i enlighet med det förut sagda
även utgå lån för förvärv av ridhusbyggnader m. m. Beträffande dessa lån
böra likaledes bestämmelser utfärdas. Årligen bör med riksdagens bifall bestämmas
huru stora belopp, som må utlånas för de olika ändamålen. Till
täckande av 1947 års lånebehov böra beräknas till lån för inköp av ädla
avelsston 300 000 kronor, av hingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk
ras 200 000 kronor, av nordsvenska avelsston likaledes 200 000 kronor och av
avelshingstar av ardennerras 400 000 kronor samt till lån för förvärv av
ridhusbyggnader m. in. 250 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
59
Stuteriväsendets fond bör upphöra och dess behållning, bortsett från förut
berörda tillskott till den nybildade fonden, tillföras den allmänna budgeten.
Behållningen i stuteriväsendets fond per den 30 juni 1946 utgjorde omkring
10 850 000 kronor. Inkomsterna av totalisatormedel under innevarande budgetår
kunna antagas uppgå till ungefär 6 000 000 kronor. Enligt 1946 års riksdags
beslut skulle emellertid av dessa inkomster cirka 1 050 000 kronor utgå
för täckande av anslag för häslavelsändamål samt 360 000 kronor ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande för diverse ändamål, ägnade att främja hästaveln.
Därjämte böra, såsom här förut nämnts, 75 000 kronor tagas i anspråk för
inköp av tävlingshästar. Med hänsyn härtill skulle fondens behållning vid
budgetårets slut uppgå till (10 850 000 + 6 000 000 — 1 050 000 — 360 000
— 75 000 =) 15 365 000 kronor. Därav böra tillskjutas till den nybildade
fonden i runt tal 3 500 000 kronor. Det belopp, som sålunda skulle tillföras
den allmänna budgeten, kan följaktligen beräknas ''till (15 365 000 — 3 500 000
=) närmare 12 000 000 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) godkänna följande avlöningsstat för statens hingstdepåer
och stuteri, att tillämpas tills vidare från och med bud
-
getåret 1947/48:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis
.......................... kronor 67 400
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj:t ............ » 4 800
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal
............................. * 306 200
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän .......... » 1 600
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 22 400
Summa kronor 402 400;
2) till Statens hingstdepåer och stuteri: Avlöningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 402 400;
3) till Statens hingstdepåer och stuteri: Omkostnader för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av .................................... kronor 242 500;
4) till Statens hingstdepåer och sluten: Byggnadsarbeten
för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av................... ...... kronor 152 800:
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
5) till Hästavelns befrämjande för budgetåret 1947/48 anvisa
ett reservationsanslag av .......... kronor 1 408 500;
6) medgiva, att av medel, som för budgetåret 1946/47 tillförts
stuteriväsendets fond, må för inköp av tävlingshästar till
de olympiska spelen 1948 tagas i anspråk ett belopp av högst
75 000 kronor;
7) beträffande den under räkenskapsåret 1946/47 upplupna
avkastningen av statens hästavelsfond besluta, att ett belopp
av 32 000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras till åtgärder
för hästavelns främjande samt återstoden läggas till fondens
kapital;
8) godkänna det i det föregående framförda förslaget att
genom sammanslagning av statens hästavelsfond, lånefonden
för inköp av ädla avelsston, lånefonden för inköp av avelshingstar
av ardennerras och lånefonden för inköp av avelsston
av nordsvensk ras samt genom tillskott från stuteriväsendets
fond bilda en lånefond, benämnd statens lånefond för
hästavelns befrämjande, med ett kapital om 7 000 000 kronor;
9) medgiva, att lån ur den nybildade fonden för inköp av
avelsston av nordsvensk ras må beviljas inom de hushållningssällskaps
områden, varest nordsvenska hästar premieras;
10) medgiva, att ur den nybildade fonden må under budgetåret
1947/48 tagas i anspråk till lån för inköp av varmblodiga
avelsston 300 000 kronor, för inköp av hingstar av nordsvensk
eller gudbrandsdalsk ras 200 000 kronor, för inköp av
nordsvenska avelsston 200 000 kronor, för inköp av avelshingstar
av ardennerras 400 000 kronor och för förvärv av
ridhusbyggnader m. m. 250 000 kronor;
11) besluta, att stuteri väsendets fond skall upphöra från
och med den 1 juli 1947 och dess återstående behållning tillföras
allmänna budgeten.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
468983. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.