Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

1

Nr 136.

Kungl Majds proposition till riksdagen angående, anslag till riksråkenskapsverket
för budgetåret 1947148; given Stockholms
slott den 28 februari 1947.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld,

Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
anslag till riksräkenskapsverket för budgetåret 1947/48 och anför därvid följande.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 upptog riksräkenskapsverket
till behandling flera olika spörsmål om verkets organisation och arbetsformer,
vilka aktualiserats av övergången till fredsförhållanden och statsverksamhetens
fortgående vidgning, och framhöll därjämte, att ämbetsverkets
arbetsuppgifter genom uppbördsreformen komme att påverkas i väsentlig
grad.

Då det icke befanns möjligt att utan mera ingående undersökningar taga
ställning till de organisatoriska och revisionstekniska spörsmål, som riksräkenskapsverkets
förslag innefattade, tillkallade jag med stöd av Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 21 december 1945 f. d. landshövdingen S. N.
Linnér (ordförande), generaldirektören P. S. Runemark och kanslichefen G.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 samt. Nr 136. 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

W. Dahlberg att såsom sakkunniga verkställa eu allmän översyn över riksräkenskapsverkets
organisation och arbetsuppgifter.

Vid utverkande av förenämnda bemyndigande anförde jag, bland annat,
följande.

Vid 1939 års riksdag genomfördes en omorganisation av riksräkenskapsverket.
Ämbetsverket omfattade såväl före som efter omorganisationen två
revisionsbyråer och en budgetbyrä. Omorganisationen innebar en viss förstärkning
av budgetbyråns personal, men den väsentligaste organisationsändringen
gällde revisionsbyråerna. Principerna för omorganisationen voro i huvudsak,
att revisionen skulle mera än förut inriktas på förebyggande åtgärder
i form av upplysningar och anvisningar till redogörarna, att uppmärksam™.
ac^. fastigheter skulle, i den mån så läte sig göra, rättas genom direkt
hänvändelse till redogörarna och skriftligt anmärkningsförfarande sålunda
begränsas till de fall, då olika meningar i sak funnes mellan revisionen
och redogörarna, samt att revisionen skulle i större utsträckning än dittills
differentieras efter arbetets svårighetsgrad. För att kravet på en snabbare
revision skulle bliva tillgodosett, skulle i större omfattning än tidigare anordnas
s. k. platsrevision, d. v. s. revision förlagd till det redovisande verkets
lokaler. Genom en sådan anordning skulle vederbörande revisor sättas i tillfälle
att följa myndighetens praxis i sådana tolkningsspörsmål, rörande vilka
olika meningar tidigare yppat sig.

Den åsyftade differentieringen av granskningsarbetet genomfördes på det
sätt, att högre revisionstjänster inrättades för mera kvalificerade systematiska
undersökningar, medan ett antal assistentbefattningar inrättades för vissa
mindre krävande arbetsuppgifter. Arbetsuppgifter av sistnämnda slag avsågos
jämväl skola överföras till biträdespersonal. Utvecklingen har sedermera
gått i den riktningen, att revisionsassistenterna tilldelats egna granskningslotter,
liksom fallet även varit med amanuenspersonalen, medan mindre
krävande arbetsuppgifter — delvis under trycket av krisförhållandena och
statsverksamhetens utvidgning — i avsevärd omfattning kommit att påläggas
biträdespersonal.

Ämbetsverket har sedermera från och med budgetåret 1944/45 utbyggts med
en finansstatistisk byrå.

Vid sidan härav ha omfattande provisoriska förstärkningsåtgärder vidtagits
med anledning av den ökning i ämbetsverkets arbetsbörda, som krisförhållandena
medfört. Dessa förstärkningsåtgärder ha huvudsakligen bestått
av dels en dubblering av ett antal tjänster i ledande ställning, dels en ökning
av den icke-ordinarie personalen med extra och tillfälliga revisionstjänstemän
och biträden. För dessa ändamål ha från och med budgetåret 1940/41
särskilda förstärkningsanslag stått till ämbetsverkets förfogande vid sidan
av de ordinarie avlönings- och omkostnadsanslagen.

Det räkenskapsmaterial, som ingår till riksräkenskapsverket för granskning,
företer en betydande ökning under tiden efter 1939 års omorganisation.
Till stor del är denna ökning att tillskriva krisförhållandena. Såväl försvarsreformen
som företagna utvidgningar inom den civila statsförvaltningen medföra
dock, att en del av ökningen måste förutsättas bli bestående.

Redan med hänsyn till nu anförda omständigheter är en översyn av riksräkenskapsverkets
organisation påkallad. En ytterligare anledning att nu göra
en dylik översyn föreligger i och med uppbördsreformens antagande. Därigenom
kommer nämligen ämbetsverket att ställas inför delvis nya, väsentliga
arbetsuppgifter. De till riksräkenskapsverket ingående skatteräkenskaperna
komma, såvitt angår uppbörden av preliminärskatt, icke att giva lika
goda utgångspunkter för uppbördskontrollen som ämbetsverket för närva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

3

rande har beträffande skatteuppbörden i dess helhet. Vid sådant förhållande
måste, bland annat, ökad vikt fästas vid den av ämbetsverket förda uppbördsstatistikens
omfattning och organisation. Det kan måhända vidare bli
nödvändigt att i större utsträckning än hittills grunda uppbördskontrollen på
inventeringar och inspektioner hos myndigheterna. I detta sammanhang må
även erinras om att efter uppbördsreformen statsverket skall till kommunerna
utbetala vad som beslutats till utdebitering samt i stället uppbära inflytande
kommunalutskylder.

Den sålunda erforderliga översynen av riksräkenskapsverkets organisation
bör, såsom av det anförda framgår, i främsta rummet avse revisionsverksamheten.
Den bör syfta till en avveckling av kristidens provisorier och en anpassning
av den bestående organisationen efter mängden och beskaffenheten
av revisionsuppgifterna, sådana de kunna beräknas gestalta sig i fortsättningen.
Huvudproblemet blir härvid att finna en avvägning av organisationens
omfattning och därav betingade kostnader, som kan anses lämplig
med hänsyn tagen till behovet och möjligheten av kontroll på olika förvaltningsområden.
En av de principfrågor, som härvid möta, gäller den utsträckning,
i vilken olika slag av räkenskaper böra undergå dels siffergranskning
och annan formell granskning, dels granskning av utgifternas och inkomsternas
överensstämmelse med gällande författningar (eftergranskning),
dels slutligen revision ur olika sakliga synpunkter. Jämväl bör en omprövning
ske av riktlinjerna för revisionsarbetets bedrivande i dess olika former.

I den mån man måste räkna med att granskningen icke skall kunna omfatta
hela det föreliggande materialet skärpes vikten av att revisionsarbetets
tyngdpunkt förlägges till de områden, där största kontrollbehovet förefinnes
och största effekten av granskningen kan väntas. De åtgärder för vinnande
av större rörlighet och elaslicitet i revisionsarbetet, vilka innefattas i 1939 års
omorganisation, få anses som ett steg i rätt riktning. Vid utredningen bör med
ledning av erfarenheterna undersökas vad som nu ytterligare kan åtgöras i
samma syfte.

Frågan om en allmän översyn av den statliga revisionsverksamheten har
sedan någon tid varit aktuell. Som ett första led i en sådan översyn ingick
inrättandet från och med år 1944 av statens sakrevision. Även den blivande
utredningen om riksräkenskapsverkets organisation bör betraktas som ett
led i den nu berörda allmänna översynen. Det torde emellertid vara nödvändigt
att begränsa utredningen att i huvudsak omfatta de i det föregående
antydda organisationsfrågor, som aktualiserats närmast av inträdda förändringar
i fråga om granskningsmaterialet, då dessa frågor kräva ett avgörande
utan längre uppskov. Sådana till det allmänna revisionsproblemet hörande,
mera djupgående spörsmål som frågorna om redogörareansvaret och
om anmärkningsprocessens huvudgrunder torde således få hänskjutas till en
kommande fortsatt utredning.

I avvaktan på resultatet av de sakkunnigas utredning upptogos anslagen
till riksräkenskapsverket i årets statsverksproposition med allenast beräknade
belopp, nämligen till Avlöningar 1 050 000 kronor, till Omkostnader
148 000 kronor och till Förstärkning av riksräkenskapsverkets administration
195 000 kronor. Sedan de sakkunniga numera framlagt betänkande med utredning
rörande riksräkenskapsverkets organisation (SOU 1947:13), torde
jag ånyo få anmäla denna anslagsfråga.

Till en början torde böra lämnas eu sammanfattande översikt över de sakkunnigas
förslag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Särskilda frågor.

översikt över den statliga medelsförvaltningen oeh kontrollen över denna.

De sakkunniga ha i sitt betänkande (s. 10—18) inledningsvis lämnat en översiktlig
redogörelse för den statliga medelsförvaltningen och för de bestämmelser
som reglera statens medelsanvisningar, utbetalningar och bokföringsoperationer.
I anslutning härtill ha de sakkunniga (betänkandet s. 19—37)
redogjort för organisationen av kontrollen över denna medelsförvaltning och
därvid behandlat uppdelningen av ansvar och arbetsuppgifter mellan riksräkenskapsverket
såsom ett centralt, hela statsförvaltningen omspännande
revisionsorgan, å ena sidan, och, å andra sidan, myndigheternas egna kameralavdelningar,
specialrevisioner inom myndigheterna, särskilda revisorer
för viss verksamhet, överrevisioner för särskilda förvaltningsområden, överrevisionen
för krisförvaltningen, statens sakrevision och statens organisationsnämnd.
Slutligen ha de sakkunniga i detta sammanhang även berört förhållandet
till riksdagens revisorer. Beträffande innehållet av denna redogörelse
torde jag få hänvisa till de sakkunnigas betänkande.

Resultat av riksräkenskapsverkets kontrollverksamhet. De sakkunniga
ha i ett särskilt avsnitt av sitt betänkande (s. 38—46) konstaterat, att den sedan
budgetåret 1938/39 inträdda ökningen av statsverksamhetens omfattning
fram till och med budgetåret 1945/46 medfört en fördubbling av riksräkenskapsverkets
granskningsmaterial, mätt i folioantal. I anslutning härtill
hava de sakkunniga lämnat en översikt över de revisionsanmärkningar,
som under senare år framställts vid utgifts- och inkomstgranskningen och
därvid konstaterat, att beloppet av inlevererade aktoratsmedel under vart
och ett av de senaste budgetåren uppgått till nära 400 000 kronor. Vid sidan
härav ligger, anföra de sakkunniga, den besparingseffekt, som vinnes genom
erinringar under hand, genom besvarandet av förhandsförfrågningar
och genom att fortlöpande felaktiga utbetalningar förhindras till följd av
framställd anmärkning.Ytterligare erinras om de betydande vinster för det
allmänna, som ernåtts genom åtgärder till förhindrande av försummelse vid
restindrivningen, varvid bland annat nämnes den kontroll som den inom
ämbetsverket numera förda uppbördsstatistiken medför.

Förslag till revisionsverksamhetens ordnande.

Allmänna frågor. De sakkunniga hava icke begränsat sin undersökning
till att avse möjligheterna att åstadkomma en effektiv revision inom den
ram, som det till riksräkenskapsverket ingående granskningsmaterialet enligt
nu gällande ordning medför, utan hava i första hand undersökt, vilka
åtgärder som kunna vidtagas i syfte att utnyttja de kontrollmöjligheter,
som erbjuda sig hos de redovisande myndigheterna själva, liksom överhuvud

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

5

taget till att ernå en sådan ordning att det till riksräkenskapsverket inkommande
granskningsmaterialet i möjligaste mån är tillrättalagt ur redovisningssynpunkt.
Vägledande för de sakkunnigas arbete har härvid varit den
uppfattningen att, å ena sidan, dubbelarbete bör undvikas men att, å andra
sidan, några mera väsentliga luckor i granskningen icke få förekomma. De
sakkunniga ha framhållit, att vissa förenklingar i de av Kungl. Maj:t meddelade
statföreskrifterna vore ägnade att underlätta såväl myndigheternas
bokföring som kontrollen av denna, samt vidare att riksräkenskapsverkets
granskning hör anpassas efter arten och omfattningen av de reviderade
myndigheternas egen interna kontroll. Riksräkenskapsverkets inkomstgranskning
och dess utgiftsgranskning böra enligt de sakkunnigas mening
uppläggas efter systematiskt åtskilda riktlinjer, beroende på de för dessa
granskningsområden existerande artskilda förhållandena, såväl beträffande
revisionens uppgifter som dess föremål.

Beträffande revisionsverksamhetens uppläggning anföra
de sakkunniga följande.

Räkenskapsgranskningen sker för närvarande i två etapper, förgranskning
och eftergranskning. Förgranskningen utövas av biträdespersonaldn
— kanslibiträden och kontorsbiträden — under ledning av den kontorist å
varje revisionskontor, som närmast bär ansvaret för densamma och handleder
personalen i arbetet, eftergranskningen av den egentliga revisionspersonalen
— revisorer, revisionsassistenter, amanuenser och aspiranter. Förgranskningen
innefattar den siffermässiga kontroll, som avser att garantera
korrekt redovisning, förhindrande av anslagsöverskridanden och garantier mot
förskingringar och andra oegentligheter. Eftergranskningen avser bland
annat att åvägabringa en riktig författningstillämpning och sålunda en
enhetlig och korrekt tolkning av gällande föreskrifter på medelsförvaltningens
område. Om vid förgranskningen något tinnes att erinra, sammanfattas
det i en promemoria, som bilägges räkenskapen för beaktande och
eventuell åtgärd vid den följande eftergranskningen. I särskilda fall leder
förgranskningen emellertid till omedelbara åtgärder. I övrigt äro de båda
granskningsleden oberoende av varandra.

Vid övervägandet av olika möjligheter att ordna riksräkenskapsverkets revision
hava de sakkunniga funnit, att den nuvarande ordningen i
princip bör bibehållas. Såsom i det följande skall närmare angivas,
hava de sakkunniga emellertid ansett, att granskningen — såväl förgranskning
som eftergranskning — bör kunna starkt beskäras och verksamheten
i stället koncentreras på förebyggande kontrollåtgärder och en närmare kontakt
med de reviderade myndigheterna.

Vad beträffar uppdelningen av arbetet p å olika befattning
s h a v a r e framhålla de sakkunniga, att en effektiv revision förutsätter,
att revisionsverksamheten gives eu mera planmässig och för varje område
mera systematiskt ordnad inriktning än hittills. De sakkunniga ha med
ledning av erfarenheterna under senare år funnit, att även eftergranskning
i större utsträckning än för närvarande kan utövas av biträdespersonalen,
varigenom biträdespersonalens i många fall förvärvade stora erfarenhet och
duglighet till fullo kunde utnyttjas.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De sakkunniga hava vidare funnit det angeläget, att de iakttagelser
av sakrevisions natur, som göras i samband med den av riksräkenskapsverket
utövade kamerala granskningen, fullt utnyttjas. Detta kan
enligt de sakkunnigas uppfattning lämpligen ske i samma former som hittills,
nämligen genom direkta hänvändelser till vederbörande myndigheter, samarbete
med statens sakrevision eller framställningar till Kungl. Maj:t, varvid
valet av form får göras beroende av förhållandena i det konkreta fallet.

Förebyggande kontrollåtgärder. De sakkunniga hava undersökt, hur den
upplysningsverksamhet genom riksräken ska p sverket,
varom bestämmelser meddelats i 1939 års instruktion för ämbetsverket, gestaltat
sig, och därvid funnit att den passiva upplysningsverksamheten, d. v. s.
besvarandet av inkomna förfrågningar, tagit en betydande omfattning. Då
de sakkunniga av denna utveckling ansett sig kunna sluta, att upplysningsverksamheten
haft eu verklig uppgift att fylla och därigenom varit av
betydande värde, hava de förutsatt, att denna verksamhet i fortsättningen
skall utvidgas och fördjupas, ehuru formerna för densamma böra underkastas
vissa jämkningar. En aktiv upplysningsverksamhet, d. v. s. en upplysningsverksamhet
genom cii’kulär eller annorledes på riksräkenskapsverkets
initiativ, har hittills endast sporadiskt förekommit. Då de sakkunniga funnit
anledningen härtill huvudsakligen ligga på det organisatoriska planet, hava
de ansett riksräkenskapsverkets organisation böra så utformas, att en dylik
aktiv upplysningsverksamhet kan bedrivas i erforderlig omfattning.

Den lokala tillsyn, som från riksräkenskapsverkets sida utövas i form av
inventeringar och inspektioner, hava de sakkunniga ansett vara
av mycket stort värde. Mellan inventering och inspektion förelåge den skillnaden,
att inventeringen måste följa visst program och beträffande kassaväsendet
garantera en viss fullständighet, medan däremot inspektionen kunde
inriktas på vissa bestämda uppgifter. Lokal tillsyn utövas enligt de sakkunnigas
mening i alltför ringa omfattning, vilket sammanhänger med att den för
reseverksamheten avsedda anslagsposten i början av kriget starkt beskurits
och sedermera icke höjts till tidigare nivå. Beträffande tillsynen över skatteuppbörden
medför enligt de sakkunnigas mening den lokala verksamheten
betydande vinster för det allmänna genom att känslan att kontrollen är effektiv
i många fall leder till en mera välskött uppbördsverksamhet och således
undvikande av onödiga skatteförluster samt en viss enhetlighet och därmed
rättvisa i fråga om förfarandet vid skatteindrivningen. Fältarbetet vore även
av värde för revisionstjänstemännens utbildning och effektivitet, överhuvud
taget finge det anses utgöra en ändamålsenlig form av revisionsverksamhet.
Inspektionsfonnen vore i många fall att föredraga framför den mera bundna
inventeringsformen, som toge större tid i anspråk. En avvägning borde emellertid
ske med hänsyn till vilka synpunkter som det i det enskilda fallet närmast
gällde att bevaka.

Den av riksräkenskapsverket utövade tillsynen över att av statsmyndigheterna
använda bokföringshandlingar äro rationellt uppställda

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

7

har ansetts höra skärpas, enär därigenom avsevärda besparingar — icke
minst i granskningsarbete för ämbetsverket självt — stå att vinna.

Inkomstkontrollen. De sakkunniga hava funnit en effektiv revision av
statsverkets inkomster icke kunna anordnas utan en förstärkning av riksräkenskapsverkets
organisation. Härom anföra de sakkunniga sammanfattningsvis.

Arbetsökningarna hänföra sig främst till inkomstkontrollen och äro i betydande
omfattning en direkt konsekvens av uppbördsreformen. De sammanhänga
väsentligen med nödvändigheten av att central tillsyn utövas över
att uppbörden blir effektiv. Som hjälpmedel vid denna tillsyn erfordras en
statistik jämväl över preliminäruppbördens förlopp, varigenom man får möjlighet
att överblicka utfallet av preliminäruppbörden i rikets olika delar.
Visst samarbete med postverket förutsättes äga rum i syfte att undvika dubbelarbete.
Lokala inspektioner hos länsstyrelserna och hos uppbördsverken
i städer med egna uppbördsverk måste företagas i syfte att tillse, att avsedda
åtgärder vidtagas för övervakning av att löneavdrag behörigen verkställas
och redovisas. Vid denna tillsyn kunna erfarenheter från ett håll nyttiggöras
på annat håll. Även den redovisningsmässiga kontrollen skulle i fortsättningen
tarva tillsyn i form av inventeringar hos länsstyrelser, kronokamrerare,
stadsfogdar och landsfiskaler i större utsträckning än hittills. De ur
organisatorisk synpunkt speciella förhållandena beträffande uppbörden i städer
med egna uppbördsverk påkalla, enligt vad som redan visat sig, särskild
uppmärksamhet för att uppbördsförfarandet skall förlöpa effektivt och i
möjligaste mån friktionsfritt.

Det förskotts- och avräkningsförfarande mellan länsstyrelserna och kommunerna
(landsting, primärkommuner in. fl.), som sammanhänger med att
kommunaluppbörden och kronouppbörden sammanföras, kräver redan från
början övervakning.

Avräkningsförfarandet mellan slutlig skatt och preliminärskatt föranleder
ett nytillkommande behov av kontroll. Samma är förhållandet med de nya
reglerna för restitution, vilka innebära, att en kvittning mot eventuella oguldna
skattefordringar i regel skall tillämpas. I detta sammanhang bör bemärkas.
att restitutioner på grund av systemet med preliminäruppbörd komma
att bliva ett mera normalt led i mellanhavandet mellan det allmänna och de
skattskyldiga än tidigare. Det skall vidare enligt uppbördsförordningen ankomma
på riksräkenskapsverket att öva tillsyn icke endast såsom förut över
att skatt icke påförts någon med för ringa belopp utan jämväl över att skatt
icke blivit någon påförd med för högt belopp. Viss tillsyn över påföringen
även av olika slags kommunalutskylder är en ny uppgift, föranledd av att
dessa utskylder komma att ingå i den allmänna uppbörden och av att staten
skall till kommunerna utbetala belopp motsvarande hela den påförda utskyldssumman.

Skatteförluster på restantier drabba på grund av nyssberörda förhållande
helt statsverket. Som följd därav kan det kommunala intresset för restindrivningen
i många fall förväntas minska, vilket fordrar att även restindrivningen
följes med ökad uppmärksamhet. Här erinras om det tidigare berörda
förhållandet, att städer med egna uppbördsverk själva hava alt helt bestrida
kostnaderna jämväl för restindrivning.

Även övriga egentliga statsinkomster än de direkta skaltema på inkomst,
förmögenhet och rörelse böra bliva föremål för skärpt kontroll i form av
systematisk tillsyn.

8

Kungl. Mcij.ts proposition nr 136.

Det förutsattes, att granskningen på inkomstsidan även i fortsättningen bibehåller
sin hittillsvarande karaktär av stickprovsgranskning. Den formella
granskningen är i avseende på de direkta skatterna helt oberoende av frågan
om redogörareansvarets utformning, enär något redogörareansvar ej föreligger,
utan anmärkningar avseende för ringa påfört skattebelopp rikta sig direkt
mot den skattskyldige (sakägaren). Granskningen av skatteuppbördens
effektivitet är eu systematisk granskning av utpräglat saklig innebörd.

Utgiftskontrollen. Även för en effektivisering av utgiftskontrollen förutses
viss ökning av riksräkenskapsverkets arbete; denna arbetsökning sammanhänger
med nyssnämnda effektivisering av de förebyggande åtgärderna.
Däremot anse de sakkunniga, att den hittillsvarande räkenskapsgranskningen
bör göras mera stickprovsmässig, varigenom en minskning av arbetet skall
kunna vinnas, och anföra härom.

Beskärningen av räkenskapsgranskningen avser såväl förgranskningen som
eftergranskningen. Förgranskningen, den siffermässiga kontrollen, koncentreras
på myndigheter med svag kameral organisation. I fråga om myndigheter,
som äro starkt organiserade ur kameral synpunkt, förutsättes det höra till
god ordning att myndigheterna själva föranstalta om siffermässig kontroll.
Detta har förutsatts kunna ske utan ökade kostnader. Riksräkenskapsverket
skall öva tillsyn över att sådan intern kontroll fungerar effektivt. Den nuvarande
eftergranskningen ersättes i viss utsträckning av systematiska undersökningar,
syftande till att utreda eventuella feltolkningar av principiell natur
och större räckvidd samt regionala ojämnheter i författningstillämpningen.
Detta gäller särskilt i avseende på granskningen av de till mycket betydande
belopp uppgående statsbidragen. Eftergranskningsarbete av mindre kvalificerad
art bör i ökad omfattning kunna utföras av biträdespersonal.

Det formella anmärkningsförfarandet bör tillämpas med stor urskillning
och icke beträffande alltför små belopp samt i viss utsträckning utbytas mot
ett enklare förfarande.

Beträffande räkenskapsgranskningen anföra de sakkunniga vidare.

Riksräkenskapsverkets arbetsinsats i avseende på granskningen av de olika
myndighelernas räkenskapsmaterial bör noga avvägas med hänsyn till den
större eller mindre kontroll som räkenskaperna varit underkastade, innan de
inkommit till verket, allt i syfte att undvika dubbelarbete. Möjligheten all
verkställa personalbesparingar i avseende på den med förgranskning sysselsatta
personalen beror av ett bedömande av den interna kontrollen inom de
redovisande myndigheterna. Den genomgång av myndigheternas interna kontroll,
som de sakkunniga verkställt, har föranlett dem till det antagandet att
förgranskningen inom riksräkenskapsverket skulle kunna reduceras i fråga
om de ur kameral synpunkt starkast organiserade myndigheternas räkenskaper
till i genomsnitt omkring 30 procent av full granskning och i fråga om
övriga ur kameral synpunkt relativt starkt organiserade myndigheters räkenskaper
till omkring 50 procent av full granskning, medan förgranskningen i
fråga om de svagt organiserade redovisningsenheterna i genomsnitt torde
böra omfatta omkring 80 procent av full granskning. Beträffande den sistnämnda
kategorien är emellertid att märka att i fråga om nytillkommande
smärre redovisningsenheter, kommittéer och dylika, förgranskningen bör vara
100-procentig. Så bör även vara fallet, då undantagsvis särskilda skäl
föranleda därtill. Med utgångspunkt från dessa antaganden skulle förgranskningen
sammanlagt komma att omfatta 60 å 65 procent av hela räkenskapsmaterialet.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 13G.

Eftergranskningen är redan nu i stor utsträckning stickprovsmässig, och
denna metod bör i allmänhet kunna komma till användning i större utsträckning
än hittills. Vid avvägningen av den arbetstid och kostnad som bör ägnas
de olika räkenskaperna bör fasthållas, att här gäller den avtagande avkastningens
lag. Det kan sålunda icke allmänt förutsättas, att en granskningstid
av två månader i fråga om en viss räkenskap skall giva dubbelt utbyte
mot en granskningstid av en månad. Tillägget av en månad i granskningstid
kan snarare regelmässigt förväntas giva endast en bråkdels förbättring
i granskningsresultat.

Förslag till ändrad organisation av riksräkenskapsverket.

Uppdelning på byråer och kontor. De sakkunniga föreslå, att för inkomstgranskningen
inrättas en särskild byrå inom riksräkenskapsverket och
anföra härom.

Inkomstgranskningen är till sin natur helt artskild från utgiftsgranskningen,
och har tidigare varit eftersatt i förhållande till utgiftsgranskningen. Under
senare år har den påkallat allt större uppmärksamhet och nya omfattande
och högst väsentliga kontrolluppgifter beträffande inkomstgranskningen
påläggas riksräkenskapsverket genom källskattereformen. Skattekontorets arbetsuppgifter
äro redan nu av betydande omfattning. Organisatoriskt lyder
kontoret under andra revisionsbyrån. I sina anslagsäskanden för budgetåret
1944/45 hemställde riksräkenskapsverket om en dubblering av byråchefstjänsten
å denna byrå, så att en uppdelning kunde komma till stånd av handläggningen
av de ärenden, som berörde inkomstgranskningen respektive utgiftsgranskningen,
motiverad av den betydligt utökade arbetsbördan på skattekoutoret
och av omöjligheten för en byråchef att helt överblicka de sinsemellan
heterogena arbetsuppgifterna och bära ansvaret för tillsynen över deras effektiva
fullgörande. Nämnda begäran föranledde allenast att från och med den
1 oktober 1944 en uppdelning av revisionskommissarietjänsten å skattekontoret
kom till stånd. Sedermera har från och med den 1 januari 1947 dubbleringen
av revisionskommissarietjänsten utbytts mot en dubblering av byråchefstjänsten
å andra revisionsbyrån. Förhållandet bör också ses mot bakgrund
av att skattekontoret de facto synes hava kommit att intaga en relativt
självständig ställning vid handläggningen av vissa på detsamma ankommande
ärenden, vilket framdrivits av omständigheternas egen utveckling — den
alltmer skärpta och invecklade skattelagstiftningen och det ökade behovet
av tillsyn över dess tillämpning. Med hänsyn till inkomstgranskningens från
utgiftsgranskningen helt artskilda karaktär och redan nu kvantitativt betydande
omfattning samt särskilt de nya väsentliga arbetsuppgifter på hithörande
område, som riksräkenskapsverket genom källskattereformens genomförande
ställes inför, anse de sakkunniga, att den första förutsättningen
för eu ändamålsenlig organisation av riksräkenskapsverkets revision är,
att inkomstgranskningen definitivt hänföres till en särskild revisionsbyrå.

Utgiftsrevisionen föreslås, efter viss omfördelning av räkenskapsmaterialet,
skola uppdelas på de två nuvarande revisionsbyråerna, vilka liksom även inkomstgranskningsbyrån
föreslås organiserade envar pa lvu revisionskontor.
Revisionsverksamheten skall sålunda enligt förslaget fördelas pa tre revisionsbyråer.
Första och andra byråerna föreslås skola handhava utgiftsgranskningen,
den tredje revisionsbyrån inkomstgranskningen. Med hänsyn

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

till omfattningen av det granskningsmaterial, mätt i sidantal, som med sådan
fördelning pålägges varje revisionsbyrå, anse de sakkunniga detsamma tämligen
väl balanserat.

Härom anföra de sakkunniga.

A\ andra revisionsbyrån kvarstår, sedan det hittillsvarande skattekontoret
utbrutits, det nuvarande tredje revisionskontoret, å vilket räkenskaperna för
overstathallarämbetet och länsstyrelserna, statskontoret, domkapitlen och
stiftsnämndema granskas. Första revisionsbyrån, å vilken räkenskaperna för
verk och myndigheter i (ivrigt granskas, är sedan några år tillbaka uppdelad
pa tre kontor. Detta sammanhänger med den militära medelsförvaltningens
starka ansvällning till följd av försvarsorganisationens utbyggnad samt beredskapen,
vilket gjorde det nödvändigt att utbryta granskningen av den militära
medelsförvaltningen till ett särskilt kontor, första kontoret A, varvid
Övriga å första kontoret granskade räkenskaper hänfördes till första kontoret
B.

För att få till stånd eu rationell uppdelning av utgiftsgranskningen och
en såvitt möjligt jämn arbetsbelastning bör en del av första revisionsbyråns
rakenskapsmaterial överflyttas till granskning inom andra revisionsbyrån.
Därigenom vinnes en rationalisering av första revisionsbyråns organisation,
det nu alltför omfattande granskningsmaterialet å byrån nedbringas,
och bättre balans mellan de båda utgiftsgranskningsbyråema åstadkommes
Det kan emellertid icke vara ändamålsenligt att från första revisionsbyråns
granskning utbryta räkenskaper utan hänsyn till deras beskaffenhet,
endast i syfte att granskningsmaterialet kvantitativt bleve ungefär lika
fördelat. De sakkunniga hava däremot vid sina strävanden att effektivisera
revisionsverksamheten och giva densamma en rationell inriktning kommit till
den uppfattningen, att granskningen av de stora statsbidragsutbetalande
myndigheterna i princip bör förläggas till ett särskilt revisionskontor under
andra revisionsbyrån. Att just statsbidragsräkenskaperna i första hand ansetts
böra överflyttas till granskning inom samma byrå, som handhar granskningen
av länsräkenskaperna, sammanhänger med att förstnämnda räkenskapei
i avseende pa granskningens rutin och teknik torde ligga närmast
länsräkenskaperna och de ävenledes å andra revisionsbyrån granskade räkenskaperna
för° statskontoret. Det bör erinras, att de sakkunniga, såsom tidigare
framhållits, funnit att granskningen av de numera till högst avsevärda
belopp uppgående statsbidragen — för närvarande omkring 1.2 miljarder
kronor — i fortsättningen bör ägnas större uppmärksamhet, och att
denna granskning bör få eu mera systematisk prägel och ske efter andra
metoder än granskningen av myndigheternas utgifter för sin egen verksamhet.
Statsbidragen utbetalas förutom av länsstyrelserna av ett mindre antal
centrala förvaltningsmyndigheter och representera den övervägande delen
av dessas medelsförvaltning. Om man bortser från statskontoret, återfinnas
ifrågavarande centrala förvaltningsmyndigheter i riksstaten i huvudsak uppförda
under femte och nionde huvudtitlarna. Samma författningar, som
reglera medelsdispositionen för dessa myndigheter, äga aktualitet i fråga
om vissa övriga under samma huvudtitlar uppförda myndigheter. För att
undvika dubbelarbete och möjliggöra en koncentration av erforderlig speciell
författningskunskap har det ansetts lämpligt, att granskningen av samtliga
räkenskaper under femte och nionde huvudtitlarna överflyttas till nyssnämnda
kontor inom andra revisionsbyrån.

Å andra revisionsbyrån böra sålunda finnas två revisionskontor, ett för
granskningen av länsstyrelsernas räkenskaper och ett för granskningen av,

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

11

bland annat, femte och nionde huvudtitlarnas räkenskaper. Till sistnämnda
kontor bör vidare förläggas granskningen av statskontorets räkenskaper samt
domkapitlens och stiftsnämndernas räkenskaper, vilken granskning för närvarande
åvilar länskontoret, ävensom granskningen av de kommittéers räkenskaper,
vilka erhålla sina medel från statskontoret. Det synes vidare
lämpligt, att granskningen av vissa pensionsanstalters räkenskaper äger rum
på detta kontor, där statskontorets räkenskaper granskas. Kontoret hör benämnas
tredje revisionskontoret. Om exempelvis den kamerala granskningen
av arbetsmarknadskommissionens och byggnadslånebyråns räkenskaper
i en framtid skulle inordnas under riksräkenskapsverket, förutsättes den
kunna hänföras till det föreslagna tredje kontoret. Granskningsmaterialet å
tredje kontoret blir under alla förhållanden stort, men det avser i allmänhet
kameralt relativt starkt organiserade myndigheter, och eftergranskningen har
förutsatts komma att få en övervägande systematisk karaktär.

Länsstyrelsernas medelsförvaltning är självfallet synnerligen omfattande
och arbetsbelastningen för den revisionskommissarie, som förestår länskontoret.
erkänt betungande. För att i någon mån lätta arbetsbördan hava överståthållarämbetets
räkenskaper, vilka äga visst samband med statskontorets,
ansetts kunna hänföras till det nyssnämnda tredje revisionskontoret. Starka
skäl tala däremot för att granskningen av länsstyrelsernas räkenskaper, även
om densamma är omfattande, sammanhålles inom ett kontor. Detta kontor
bör benämnas fjärde revisionskontoret. Visst samarbete vid granskningen av
statsbidragsutbetalningar, som i stor utsträckning äga rum genom länsstyrelsernas
försorg, framför allt på skolväsendets område, torde böra förekomma
mellan de båda revisionskontoren å andra revisionsbyrån.

Efter den minskning av första revisionsbyråns arbetsområde, som föranledes
av att granskningen av de under femte och nionde huvudtitlarna uppförda
myndigheternas räkenskaper överflyttas till andra revisionsbyrån, bör
första revisionsbyrån i fortsättningen kunna organiseras på två
revisionskontor.

Vad beträffar arbetsfördelningen mellan de båda revisionskontoren å första
revisionsbyrån synes den militära medelsförvaltningen liksom hittills böra
granskas å ett kontor, första revisionskontoret. Med hänsyn till att den militära
medelsförvaltningen numera nedbringats i omfattning har emellertid
första revisionskontoret ansetts kunna övertaga även vissa andra granskningsuppgifter.
Detta motiveras även av att försvarets civilförvaltning förfogar
över egen omfattande specialrevision. Till detta revisionskontor har sålunda
ansetts böra hänföras tillsynen över affärsverken, vilka ju i regel hava
egna specialrevisioner.

Sedan sålunda från det nuvarande första revisionskontoret B och andra
revisionskontoret utbrutits dels granskningen av affärsverken, vilken hänförts
till det blivande första revisionskontoret, och dels granskningen av femte
och nionde huvudtitlarnas räkenskaper in. fl., vilken granskning hänförts
till andra revisionsbyrån, har granskningen av övriga civila verks och myndigheters
räkenskaper ansetts kunna handhavas ä el t kontor inom första
revisionsbyrån, nämligen andra revisionskontoret. Kärnan i granskningsmaterialet
kommer här liksom förut att utgöras av de allmänna läroverkens
samt universitetens och övriga under åttonde huvudtiteln uppförda myndigheters
räkenskaper. Omfattningen av det till detta revisionskontor hänförliga
räkenskapsmalerialet har begränsats med hänsyn till att det i allmänhet
gäller myndigheter med svag kameral organisation.

Inkomstgranskningsbyrån, t r e d j e r e v i s i o n s b y r å n, bör även den
arbeta på två revisionskontor, ell för den formella granskningen och ett för
tillsynen över det statliga uppbördsväsendets effektivitet. Det förstnämnda

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

kontoret övertager de uppgifter, vilka ankomnio på skattekontoret enligt dess
före 1944 gällande organisation, sålunda bland annat kontrollen över uppbördens
redovisning, skatternas uträknande, uppbörden av automobilskatt,
bötesredovisningen, redovisningen av nöjesskatt in. m. samt den redovisningsmässiga
kontrollen över de omkring 500 uppbördsredogörarna (länsstyrelser,
kronokamrerare, landsfiskaler). Källskatteuppbördens komplicerade
redovisnings- och avräkningsförfarande och de ökade risker, som detsamma
innebär, kommer att starkt påverka arbetsbördan för detta kontor. Det andra
revisionskontoret inom inkomstgranskningsbyrån förutsattes skola utöva tillsynen
över uppbördsförfarandets effektivitet. Hit bör sålunda förläggas arbetet
med den hittillsvarande uppbördsstatistiken samt den nya statistik över
preliminäruppbördens förlopp, som de sakkunniga föreslagit. Vidare skall
detta kontor utöva tillsyn även i övrigt över att preliminäruppbörden fungerar
effektivt och att restindrivningen handhaves på rätt sätt. Arbetsuppgifterna
för detta kontor äro sålunda i hög grad betingade av det nya sättet för
skatteuppbörden. Den systematiska tillsyn över uppbörden även av vissa
andra statsinkomster än skatter, som de sakkunniga funnit böra komma till
stånd, bör vidare utövas å detta konor, enär arbetsmetoderna bliva likartade
med de vid tillsynen över skatteuppbörden tillämpade. Det förutsättes. att
arbetet på detta kontor i stor utsträckning utövas i form av lokala inspektioner
hos länsstyrelser, kronokamrerare och landsfiskaler in. fl.

Slutligen föreslå de sakkunniga, att vissa för ämbetsverket gemensamma
arbetsuppgifter sammanföras till ett gemensamt kansli under en
revisionskommissarie, och anföra härom.

1 sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 hemställde riksräkenskapsverket
om inrättande av en tjänst i lönegrad A 26, avsedd närmast för arbetsuppgifter,
sammanhängande med behovet av en aktivare upplysningsverksamhet,
utarbetandet av den av riksdagen önskade revisionsberättelsen
över statsverket i dess helhet in. fl. för revisionen gemensamma arbetsuppgifter.

Såsom framgår av det i föregående kapitel framlagda programmet för revisionsverksamhetens
bedrivande anse de sakkunniga, att inrättandet av en
befattning för ifrågavarande uppgifters handhavande organisatoriskt sett är
starkt motiverat och för revisionsverksamhetens effektivitet värdefullt. På
denne befattningshavare skulle ankomma att ombesörja revisionsberättelsen
för statsverket, att redigera de meddelanden från riksräkenskapsverket, som
förutsatts skola utgöra ett medel för den aktiva upplysningsverksamheten
samt att föredraga vissa remisser av allmän inebörd. Vidare bör har förestå
kansliet — alltå registrators- och kassörskontoren — samt handlägga ekonomi
och personalärenden, de senare i den mån föredragningen icke ansetts
böra ankomma å byråchef. Befattningen kan sägas få karaktären av en specialtjänst,
främst avsedd för allmänna revisionsuppgifter.

Nu ifrågavarande arbetsuppgifter äro väsentligen gemensamma för hela
ämbetsverket och böra därför hänföras till ett särskilt, utanför byråindelningen
organiserat kontor, benämnt kansliet.

Personalorganisation. Sammanfattningsvis innebära de sakkunnigas förslag
följande förändringar beträffande riksräkenskapsverkets personal.

t. Riksräkenskapsverkets skattekontor, å vilket vid utgången av 1946 funnos
2 revisionskommissarier, ntbrytes från andra revisionsbyrån till en byrå
för inkomstgranskningen, varvid följande tjänster tillkomma, nämligen 1 byråchef
(A 30), 2 förste revisorer (A 24), 2 kansliskrivare (A 11) samt 1 kon -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

13

torist (A 9). Bemärkas bör, att frågan om inrättande av en eller flera förste
revisorstjänster å skattekontoret vid 1939 års omorganisation lämnades öppen
i avbidan på en uppbördsreform.

2. För upplysningsverksamhet (periodiska meddelanden till myndigheter
och redogörare) och övriga förebyggande åtgärder, för föredragning av vissa
ärenden samt för utarbetande i enlighet med riksdagens uttalade önskan av
revisionsberättelse för statsverket i dess helhet tillskapas 1 revisionskommissarietjänst
(A 26), tillika föreståndare för riksräkenskapsverkets kansli.

3. Utgiftsrevisionen i övrigt tillföres 1 förste revisor (A 24) och 4 kansliskrivare
(A 11); samtidigt indragas två för närvarande vakantsatta revisorstjänster
(A 21) och en kontoristtjänst (A 9).

4. På budgetbyrån uppflyttas en kontorist (A 9) till kansliskrivare (A 11).

5. På finansstatistiska byrån tillskapas en kansliskrivarebefattning (A 11).

6. Förste expeditionsvakten (A 7) uppflyttas till materialförvaltare (A 10).

7. 2 skrivbiträden (A 2) uppflyttas till kontorsbiträden (A 4).

Den föreslagna ändringen i personalorganisationen sammanfattas i nedanstående
tablå.

Riksräkenskapsverkets ordinarie personal (inkl. dubblerade tjänster

med vlkariatslön).

31/ia 1946

Enligt

förslaget

Ökning (+)
Minskning (—)

Styrelsen.

Generaldirektör (B 3)..........................

1

1

—

Byråchefer (A 30).............................

4

5

+ 1

Säger

5

6

+ 1

Kansliet.

Revisionskommissarie (A 26)...................

—

1

+ 1

Registrator (A 11).............................

1

1

—

Kassör (A 11).................................

1

1

—

Säger

2

3

+ 1

1 Revisionsbyrån (två revisionskontor).

Revisionskommissarier (A 26)..................

3

2

- 1

Förste revisorer (A 24)........................

2

2

—

Kansliskrivare (A 11).........................

—

2

+ 2

Kontorister (A 9).............................

2

1

- 1

Säger

7

7

—

11 Revisionsbyrån (två revisionskontor).

Revisionskommissarier (A 26)..................

3

2

- 1

Förste revisorer (A 24)........................

1

2

+ 1

Kansliskrivare (A 11).........................

—

2

+ 2

Kontorist (A 9)...............................

1

1

—

Säger

5

7

+ 2

III Revisionsbyrån (två revisionskontor).

Revisionskommissarier (A 26)..................

—

2

+ 2

Förste revisorer (A 24)........................

—

2

+ 2

Kansliskrivare (A 11).........................

—

2

+ 2

Kontorist (A 9)...............................

-

1

+ 1

Säger

-

7

+ 7

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Bndgetbyrån.

S1/n 1946

Enligt

förslaget

Ökning (+)
Minskning (—)

Byrådirektör (A 28).......................

1

1

_.

Förste revisor (A 24)....................

1

1

Kansliskrivare (A 11).............„......

—

1

+ 1

Kontorister (A 9)....... .................

2

1

- 1

Säger

4

4

_

Finansstatistiska byrån.

Kansliskrivare (A 11).................

1

+ 1

+ 1

Säger

—

1

1 Gemensam revisionspersonal.

Revisorer i tjänst (A 21)............

24

24

_

Vakantsatta revisorer (A 21) .......

o

_

_ 2

Revisionsassistenter (A 18)..........

8

8

_

Säger

34

32

- 2

| Gemensam bilrädespersonal.

Kanslibiträden (A 7).........

16

16

Kontorsbiträden (A 4).........

11

13

. 2

Skrivbiträden (A 2)..........

2

—

— 2

Säger

29

29

_

I Vaktpersonal.

Materialförvaltare (A 10)..........

—

1

+ i

Förste expeditionsvakt (A 7) ...........

1

_

-. i

Expeditionsvakter (A 5)............

4

4

Säger

5

5

_

Sammanfattning.

Generaldirektör (B 3) ...........

1

1

Byråchefer (A 30) ..............

4

5

+ i

Byrådirektör (A 28)..................

1

1

Revisionskommissarier (A 26)....

6

7

+ i

Förste revisorer (A 24)......

4

7

+ 3

Revisorer (A 21).................

26

24

- 2

Revisionsassistenter (A 18).........

8

8

Kansliskrivare (A 11).........

2

10

+ 8

Materialförvaltare (A 10)......

1

+ 1

Kontorister (A 9).............

5

4

- 1

Förste expeditionsvakt (A 7) .........

1

_

- 1

Kanslibiträden (A 7)..........

16

16

Expeditionsvakter (A 5)...........

4

4

Kontorsbiträden (A 4).........

11

13

+ 2

Skrivbiträden (A 2)...........

2

- 2

Summa

91

101

+ 10

Av de sakkunnigas motivering härför må, utöver vad som framgår av vad
nyss anförts, följande här återgivas.

Antalet revisions kommissarier (lönegrad A 26) på rev is
i o n s k o n t o r e n blir med den föreslagna organisationen samma som
efter de för nagra ar sedan vidtagna dubbleringarna av två tjänster, d. v s.
sex.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

15

Den befattningshavares åligganden, som enligt vad nyss sagts föreslagits
skola förestå det för ämbetsverket gemensamma kansliet, äro närmast
jämförliga med eu revisionskommissaries men gå i vissa avseenden utöver
dessa, särskilt såvitt angår åvägabringandet av enhetlighet i fråga om
revisionsverksamheten; åliggandena äro därjämte mera mångsidiga. De sakkunniga
hava övervägt en placering i 28 lönegraden men med hänsyn till svårigheten
att i förväg närmare bedöma, hur den av de sakkunniga föreslagna
organisationen kommer att verka, hava de likväl ansett sig böra stanna för
att föreslå att tjänsten placeras i 2ö lönegraden.

Det nödvändiga antalet förste revisorer (lönegrad A 24) bör bedömas
med hänsyn till det av de sakkunniga föreslagna införandet i långt större
utsträckning än hittills av systematisk granskning samt den föreslagna ökningen
av rese- och inspektionsverksamheten. För närvarande finnas å nuvarande
första revisionsbyrån två förste revisorsbefattningar och å andra
revisionsbyrån eu dylik befattning. Att endast en förste revisorstjänst för
närvarande finnes å andra revisionsbyrån sammanhänger med att frågan
om inrättandet av en eller flera förste revisorsbefattningar å det hittills
under andra revisionsbyrån lydande skattekontoret vid 1939 års omorganisation
ställdes på framtiden i avvaktan på uppbördsreformen. De sakkunniga
anse, att å var och en av de tre föreslagna revisionsbyråerna böra finnas två
förste revisorer, sålunda eu förste revisor för varje revisionskontor. Antalet
förste revisorstjänster föreslås sålunda skola ökas med tre. Då a budgetbyrån
finnes en förste revisorstjänst, skullt sammanlagda antalet förste revisorstjänster
bliva sju i stället för det nuvarande antalet fyra.

Den ordinarie revisionspersonalen i övrigt representeras i avlöningsstaten
för närvarande av 26 revisorstjänster (lönegrad A 21) och 8 revisionsassistentbefattningar
(lönegrad A 18). Av revisorstjänsterna äro emellertid två vakantsatta.
Vad det för framtiden erforderliga antalet revisorst j änster beträffar,
vilja de sakkunniga erinra om följande. Den högst väsentliga utökningen
av granskningsmaterialet kunde i och för sig synas motivera ett ökat
antal revisorer. A andra sidan har revisionsverksamheten redan genom den
inträdda utvecklingen i viss mån ändrat karaktär, och detta kommer i än
högre grad att bliva fallet med en enligt de sakkunnigas riktlinjer anordnad
revisionsverksamhet. Förändringen går i den riktningen att den tidigare i
självständiga lotter på bredden utlagda eftergranskningen i betydande grad
ersättes av förebyggande åtgärder, av tillsyn över andra revisions- och kontrollorgans
effektivitet i syfte att undvika dubbelarbete och av systematiska
undersökningar, dirigerade av den ledande revisionspersonalen. Vidare är
att märka, att eftergranskningen i större utsträckning än hittills förutsatts
skola ske stickprovsmässigt och att en viss uppdelning av eftergranskningen
efter svårighetsgrad ansetts böra ske, så att enklare eftergranskningsuppgifter
utföras av biträdespersonal. Dessa rationaliseringsåtgärder syfta till att
bibehålla revisionens effektivitet och om möjligt höja densamma utan nämnvärd
ökning av kostnadsramen. Det må uppmärksammas, att granskningsmaterialet
till sin omfattning fördubblats jämfört med tiden närmast före
kriget. I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att granskningsverksamheten
enligt det framlagda förslaget i betydligt större utsträckning än
hittills skall ske i form av inventeringar och inspektioner, för vilka förrättningar
revisorspersonal tages i anspråk. Vad beträffar skattekontrollen och
särskilt tillsynen över preliminäruppbördens effektivitet kommer detta i hög
grad att bliva fallet. Vid beräknandet av antalet revisorstjänster hava de
sakkunniga efter omsorgsfull avvägning av de nu nämnda förhållandena —•
dock efter tvekan — ansett sig kunna stanna för att föreslå att de båda va -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

kantsatta revisorstjänsterna avföras ur personalstaten, i följd varav antalet
revisorstjänster skulle minskas från 26 till 24. På den framtida erfarenheten
får bero. om detta antal skall visa sig tillräckligt.

Det förutsattes, att de år 1939 inrättade 8 revisionsassistentb efattningarna
bibehållas. De sakkunniga anse sig icke hava anledning
räkna med annat. Vid ett genomförande av de riktlinjer för amanuenspersonalens
befordringsgång, som uppdragits av särskilda sakkunniga och framlagts
i del 1 av nämnda sakkunnigas betänkande angående reglering av anställningsförhållandena
för viss civil personal inom statsförvaltningen (SOU
1946: 66) kommer frågan om revisionsassistentbefattningarnas bibehållande
i annat läge och därmed även frågan om antalet revisorstjänster.

Beträffande mera kvalificerad biträdespersonal finnas för
närvarande två kansliskrivartjänster, den ena för ämbetsverkets registratorsgöromål
och den andra för kassörsgöromålen, samt fem kontoristtjänster, av
vilka två äro hänförliga till budgetbyrån och avsedda för särskilda arbetsuppgifter,
nämligen ledningen av avdelningen för bokföring av kassarapporternas
och huvudböckernas poster respektive debiteringsbokföringen. Återstående
tre kontoristbefattningar äro hänförliga till revisionen.---

De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen att på varje revisionskontor
bör finnas en kansli skr i vare tjänst, avsedd för den befattningshavare,
som har att närmast bära ansvaret för och organisera den av
biträdespersonalen utförda räkenskapsgranskningen. Dessa befattningshavares
arbetsuppgifter bliva krävande och ansvarsfulla. De bliva relativt självständiga
ledare av förgranskningsarbetet. På dem överföras vidare, vad de
fyra utgiftsgranskningskontoren beträffar eftergranskningsuppgifter, som enligt
gällande organisation ankommit på egentlig revisionspersonal. Beträffande
de båda inkomstgranskningskontoren, där det ej låter sig göra att på samma
sätt som vid utgiftsgranskningen skilja mellan förgranskning och eftergranskning,
erfordras två arbetsledare. Biträdespersonalens arbete är här i
stor utsträckning redan nu av eftergranskningsnatur och utmynnar i anmärkningar
avseende felaktigheter vid skattepåföringen samt promemorior angående
felaktigheter i uppbördsredovisningen, vilka granskas av arbetsledare!!
och underskrivas av denne. På arbetsledarna inom de två inkomstgranskningskontoren
måste ställas krav på full förtrogenhet med uppbördsredovisningens
alla detaljer. Med den av de sakkunniga föreslagna organisationen
föranledes sålunda ett behov av sex kansliskrivaretjänster för revisionsbyråernas
del.

Vidare bör den befattningshavare å budgetbyrån, som har att ansvara för
avdelningen för bokföringen av kassarapporternas och huvudböckernas poster
vara placerad i It lönegraden; eu sådan placering har tidigare tillstyrkts
av allmänna lönenämnden. Det arbete, varom här är fråga, innefattar en
fortlöpande övervakning av den nämnda bokföringen, som de sakkunniga
icke tveka att beteckna såsom mycket krävande. Ett förbiseende eller en
felaktighet skulle nämligen medföra betydande merarbete vid det efterföljande
riksbokslutsarbetet. De sakkunniga hava vidare funnit motiverat att
även å finansstatistiska byrån inrättas en kansliskrivarebefattning med kvalifikationer
motsvarande de å revisionsbyråerna och budgetbyrån föreslagna
kansliskrivarebefattningarna. Behovet av kvalificerad arbetsledare å denna
byrå sammanhänger med att biträdespersonalen här har att bearbeta ett
ofta mycket omfattande uppgiftsmaterial. Finansstatistiska byråns arbetsuppgifter
omfatta i huvudsak statistiken över statens inkomster och utgifter
samt kapital och i anslutning till utgiftsstatistiken även statistik över i
statens tjänst anställd personal. Utarbetandet av denna omfattande statistik

. Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

17

kräver för sin ledning en på erfarenhet grundad kunskap om det statliga
räkenskapsväsendets uppbyggnad och funktion samt om den statliga förvaltningens
organisation. För åt! leda biträdespersonalens arbetsuppgifter
med denna statistik bör därför avses en befattningshavare i kansliskrivares
ställning. På denna befattningshavare bör också kunna ställas kravet på att
självständigt utföra vissa till byrån hörande utredningsuppgifter. Det bör i
detta sammanhang bemärkas, att tillgången till amanuenspersonal på denna
byrå är ylterst begränsad. Antalet kansliskrivarebefattningar (lönegrad A 11)
skulle sålunda bliva tio, varav sex på revisionskontoren, en på budgetbyrån,
en på finansstatistiska byrån och två (registratom och kassören, vilka redan
för närvarande äro placerade i 11 lönegraden) på kansliet.

Expeditionerna å de särskilda revisionskontoren böra sammanslås till en
expedition för varje revisionsbyrå. Den befattningshavare, som skall förestå
en sådan expedition, har att bära ansvaret för diarieföringen, att övervaka
att räkenskaperna inkomma i behörig ordning samt att ombesörja och ansvara
för den betydande utlåningen av räkenskaper in. in. Med anlitande
av tillkallad expertis från statens organisationsnämnd hava de sakkunniga
låtit uppgöra ett förslag till förenkling och modernisering av diarieföringen
inom ämbetsverket, varigenom viss erforderlig lättnad skulle ernås i arbetsuppgifterna
för ämbetsverkets registrator. Dessa förenklingar innebära bland
annat, att diarieföringen i viss utsträckning förlägges till expeditionerna.
På så vis undgås även onödigt dubbelarbete. Enligt de principer, åt vilka
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga givit uttryck, borde föreståndarna
för expeditionerna, som i viss mån kunna anses såsom underregistratorer till
ämbetsverkets i 11 lönegraden inplacerade registrator, icke vara högre placerade
än i 9 lönegraden. Ehuruväl arbetsuppgifternas betydelse och det
med befattningarna förenade ansvaret i och för sig måhända motivera en
placering i 11 lönegraden, särskilt i betraktande av att kontorsexpeditionema
här föreslagits skola sammanslås till en gemensam expedition för varje byrå,
vilja de sakkunniga i anslutning härtill föreslå bibehållandet av tre kontoristbefattningar
i lönegrad A 9 för ifrågavarande arbetsuppgifter. Då
å budgetbyrån numera finnes inrättad en kontoristtjänst för den befattningshavare,
som har till uppgift att förestå debiteringsbokföringen, skulle sammanlagda
antalet kontoristtjänster i lönegrad A 9 i fortsättningen bliva fyra,
alltså en mindre än för närvarande.

Beträffande kansli b iträden, kon tors biträden och skrivbiträden
föreslå de sakkunniga ingen annan ändring än att de två i senaste
personalförteckningen upptagna skrivbiträdesbefattningarna i lönegrad A 2
utgå och uppflyttas till kontorsbiträdesbefattningar i lönegrad A 4.---

Förste expeditions vakten är ansvarig för skötseln av inom riksräkenskapsverket
befintliga räkenskapsarkiv. De räkenskaper, som årligen
passera genom riksräkenskapsverket, torde kunna uppskattas till omkring 900
längdmeter. Härutöver har han att ansvara för blankettexpeditionen. Riksräkenskapsverkets
blankettryck är redan nu mycket omfattande, och blanketter
och räkenskapsformulär av olika slag tillhandahållas så gott som hela
statsförvaltningen. Anslagsposten till expenser för annat än eget behov är för
budgetåret 1946/47 uppförd i omkostnadsstaten för verket med 80 000 kronor.
I samband med uppbördsreformen kommer visst blankettryck, som förut
omhänderhafts av blankettkommissionen, att överföras till riksräkenskapsverket.
Vidare äro postgöromålen naturligt nog omfattande. Under år 1944
expedierades till och från posten 7 735 paket, varav omkring hälften assurerade.
Med hänsyn till ovan åberopade förhållanden — .särskilt den ansvarsfulla
omvårdnaden om det stora räkenskapsmaterialel och det utökade,
krävande arbetet med blankellexpedilionen anse de sakkunniga, all den

liihang till riksdagens protokoll I9Y7. I smnl. Nr 130. --

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 136,

nuvarande befattningen som förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 bör utbytas
mot en befattning som materialförvaltare i lönegrad A It).

Beträffande behovet av icke-ordinarie personal må anföras
följande. Vad först beträffar den icke-ordinarie revisionspersonalen, amanuenser
och aspiranter, är behovet av densamma i viss mån obestämt. Det beror
på hur långt man vill driva eftergranskningen. Som tidigare framhållits
gäller i fråga om eftergranskningen i stort sett den avtagande avkastningens
lag. De sakkunniga hava utgått från alt tiden för granskningslotterna som
regel bör tillmätas så snävt att redan härigenom stickprovsgranskning framtvingas.
Vidare har biträdespersonalen förutsatts kunna i viss utsträckning
utnyttjas för eftergranskningsuppgifter. Trots att räkenskapsmaterialet fördubblats
i jämförelse med tiden före kriget och att ökningen sannolikt efter
hand kommer att fortgå, hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen
att den icke-ordinarie revisionspersonalen hör kunna bibehållas vid ungefär
nuvarande antalet, 22 tjänstemän. Vad beträffar behovet av icke-ordinarie biträdespersonal
må först framhållas, att hela biträdespersonalen å revisionsbyråerna
för närvarande uppgår till sammanlagt omkring 50 personer. På
grund av den av de sakkunniga föreslagna begränsningen av förgranskningen
synes eu minskning kunna ske av biträdespersonalen å utgiftsgranskningsbyråerna.
— — —

En verkställd detaljerad beräkning av biträdesbehovet har lett de sakkunniga
till det antagandet att riksräkenskapsverkets arbetsuppgifter efter
den föreslagna utökningen av den ordinarie personalen med hänsyn till de
föreslagna förenklingarna i granskningsmetoderna böra tills vidare kunna
utföras med en icke-ordinarie biträdespersonal av ungefär samma omfattning
som nu, oaktat räkenskapsmaterialets ökning och de i samband med
uppbördsreformen nytillkommande arbetsområdena.

Kostnadsberäkning.

De sakkunnigas förslag innebär i jämförelse med innevarande budgetårs
anslag en ökning av avlöningskostnaderna för riksräkenskapsverkets personal
med 88 500 kronor vid nu gällande avlöningsbestämmelser, varvid hänsyn
icke tagits till den besparing, som indragandet av de två vakantsatta
revisorstjänsterna innebär. Vidare beräknas utgifterna för omkostnader stiga
med 23 500 kronor. Härom anföra de sakkunniga.

Ökningen av avlöningskostnaderna, tillhopa 88 500 kronor, kan beräknas
fördela sig på kostnader hänförliga till uppbördsreformen med (SO 000 kronor,
till upplysningsverksamhet och övriga förebyggande åtgärder med
23 500 kronor samt till budgetbyrån och 1''inansstatistiska byrån med 5 000
kronor. Härtill kommer kristillägg. Av ökningen å omkostnadsanslaget, 23 500
kronor, hänföra sig 19 500 kronor (8 500 kronor till ökade resor, 8 000 kronor
iill ökat blankettryck och omkring 3 000 kronor i övrigt) till uppbördsreformen.
Av den sålunda beräknade totala kostnadsökningen, 112 000 kronor,
hänföra sig 79 500 kronor eller 71 procent till uppbördsreformen samt 32 500
kronor eller 29 procent till övriga, väsentligen nya arbetsuppgifter.

Anslagen för nästa budgetår föreslås uppförda med följande belopp, nämligen
för avlöningar 961 500 kronor och för omkostnader 181 000 kronor, därvid
avlöningskostnaderna beräknats med utgångspunkt från nu gällande avlöningsbestämmelser.

Kungl. Mctj:ts proposition nr 136.

19

Yttranden.

Över de sakkunnigas förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, statens sakrevision
och statens organisationsnämnd.

Statskontoret har framhållit den rådande splittringen på olika organ av det
statliga revisionsväsendet och anfört, att den valda metoden med partiella
reformer icke vore lycklig eller ändamålsenlig, då man riskerade att fastlåsa
förhållanden, som måhända vore i behov av en ganska radikal omgestaltning,
och försvårade en önskvärd förenkling av hela revisionsverksamheten.
Ämbetsverket har även ifrågasatt huruvida sammanförandet av statsbokföring,
finansstatistik, inkomstberäkning och allmänt budgetära frågor med revisionsverksamhet
i egentlig mening under en gemensam styrelse verkligen innebure
den rätta lösningen av revisionsproblemet, eller om icke tanken på ett centralt
riksrevisionsverk med lokala förgreningar inom de förvaltningsområden, vilkas
storlek och särpräglade verksamhet påkallade särskilda specialrevisioner,
vore förtjänt att närmare övervägas. Det kunde härvid tänkas, framhåller
statskontoret, att den nyinrättade sakrevisionen inordnades under det centrala
revisionsverket, vars granskningsverksamhet genom en dylik kontakt med
moderna revisionsmetoder måhända finge en mera praktisk och mindre formell
inriktning. Eu annan möjlighet vore att sammanslå sakrevisionen och
organisationsnämnden till ett särskilt organ för organisationsundersökningar
och andra större specialutredningar i rationaliserings- och besparingssyfte.

I frågans nuvarande läge har statskontoret emellertid ansett, att man vore
nödsakad att tills vidare inskränka sig till den omedelbart erforderliga förstärkningen
av riksräkenskapsverkets organisation, och anför härom.

De förslag, som för detta ändamål framlagts av de sakkunniga, hava icke
givit statskontoret anledning till någon viktigare erinran. Det förefaller dock
statskontoret tveksamt, om den personalorganisation, med vilken de sakkunniga
räknat och som omfattar en ökning med allenast tio befattningar, skall
visa sig tillfyllest för att riksräkenskapsverket på tillfredsställande sätt skall
kunna bemästra såväl den nya starkt utvidgade inkomstkontrollen som utgiftsgranskningen
av ett räkenskapsmaterial, som till sin omfattning fördubblats
jämfört med tiden före kriget. Svaret på den frågan torde emellertid
i främsta rummet bliva beroende på möjligheterna till förenkling och
begränsning av den nuvarande utgiftskontrollen.

Vad beträffar de av de sakkunniga föreslagna lönegradsplaceringarna bar
statskontoret ansett alt en uppflyttning av förste expeditionsvakten till lönegrad
A 9 vore tillfyllest.

Inom riksräkenskapsverket har majoriteten (tre ledamöter) ingått på en
kritisk granskning av de sakkunnigas förslag huvudsakligen vad beträffar
utgiftsrevisionens uppläggning. Riksräkenskapsverket har därvid framhållit,
alt del icke vore möjligt alt utan eu mycket omfattande och kostnadskrävande
utbyggnad av ämbetsverkets personalorganisation skapa förutsättningar
för en fullständig räkenskapsgenomgång, men att å andra sidan stick -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

provsgranskningen redan nu fått eu sådan omfattning, att någon ytterligare
inskränkning av revisionsarbetet icke kunde anses tillrådlig. Redan nu måste
varje år ett stort antal räkenskaper avskrivas såsom helt ogranskade. Riksräkenskapsverket
har icke ansett sig kunna svara för följderna av en så radikal
begränsning av granskningsverksamheten som av utredningsmännen föreslagits.

I fråga om den ifrågasatta minskade granskningen av räkenskapsmaterial
Irån myndigheter med stark kameral organisation och myndigheter med egna
specialrevisioner har riksräkenskapsverket framhållit, att de sakkunniga icke
till fullo beaktat specialrevisionernas och de kamerala organens beroende av
den centrala ledningen inom vederbörande verk, och ansett, att även dessa
myndigheters åtgärder borde underkastas revision i betydligt större omfattning
än de sakkunniga förordat, därest en enhetlig författningstillämpning
skulle kunna upprätthållas.

I likhet med de sakkunniga anser riksräkenskapsverket en revisionsverksamhet
av systematisk art erbjuda stora fördelar, speciellt då fråga vore
om sakgranskning, samt även funnit den lokala inventerings- och inspektionsverksamheten
vara av stort värde. Alla räkenskaper lämpade sig dock
enligt riksräkenskapsverkets uppfattning icke lika väl för systematisk revision
och en förutsättning för en ökning av dessa grenar av ämbetsverkets
arbetsuppgifter anser riksräkenskapsverket vara en därefter anpassad tillgång
på personal. Härvidlag har även riksräkenskapsverket framhållit, att en
intensifiering av inventerings- och inspektionsverksamheten icke finge leda till
att vederbörande myndigheter eftersatte den inventeringsskyldighet, som nu
ålåge dem.

Upplysningsverksamheten bjöde enligt riksräkenskapsverkets uppfattning
flera svårbemästrade problem, särskilt i vad rörde mera tveksamma fall,
där ämbetsverket anmärkningsvägen kunde tänkas fatta annat beslut än vad
som under hand i form av upplysning meddelats av vederbörande revisionstjänsteman,
men a andra sidan vore upplysningsverksamheten i många avseenden
av stort värde, ehuru den icke kunde ersätta granskningsverksamheten
utan snarare finge betraktas som ett komplement till denna.

Riksräkenskapsverket framhåller särskilt den ökning av ämbetsverkets arbetsbörda,
som under senare år inträtt därigenom att ämbetsverket alltmer
anlitats som remissinstans. Enligt riksräkenskapsverkets mening borde revisionsbyråerna
befrias från bestyret med utarbetandet av remissvar, vilket för
närvarande åstadkomme svåra rubbningar i den ordinarie verksamheten. Det
av de sakkunniga föreslagna kansliet borde därför enligt riksräkenskapsverkets
mening organiseras på sådant sätt, att det jämväl kunde överta handläggningen
av de på revisionsbyråerna förekommande remissärendena.

Vad rör personaluppsättningen inom ämbetsverket anser riksräkenskapsverket,
att kansliet i samband med övertagandet av remisserna borde organiseras
med en byrådirektör i A 28 såsom chef och en förste byråsekreterare i
A 24 samt den kvalificerade personal i övrigt, som kunde anses erforderlig.
Utan att ha ansett sig kunna taga ställning till personalbehovet i detalj, vilken

Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.

21

fråga enligt ämbetsverkets mening borde underkastas särskild undersökning,
har riksräkenskapsverket ansett att eu icke oväsentlig personalförstärkning
för utgiftsgranskningens del erfordrades utöver de sakkunnigas förslag, därest
icke revisionens effekt skulle alldeles äventyras. Riksräkenskapsverket anser
sig därför icke kunna biträda utredningsmännens förslag att personal
från utgiftsrevisionskontoren överflyttas till andra arbetsuppgifter inom ämbetsverket.

Sammanfattningsvis innebära riksräkenskapsverkets här framlagda förslag
beträffande personaluppsättningen följande utöver vad de sakkunniga föreslagit:
å vardera första och andra revisionsbyråerna inrättas en befattning
såsom förste revisor i A 24, de vakantsatta två revisorstjänstema återbesättas,
revisionsassistenttjänstema utbytas mot revisorsbefattningar i A 21, fyra befattningar
såsom kontorsskrivare i A 15 nyinrättas såsom sluttjänster för
därtill meriterade befattningshavare ur biträdeskarriären, kassörs- och registratorsbefattningarna
uppflyttas till lönegrad A 14 och ytterligare en kontoristtjänst
å budgetbyrån omändras till kansliskrivartjänst i A 11.

Två ledamöter i riksräkenskapsverket ha uttalat avvikande mening och
ansett sig böra biträda vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga om
verkets organisation och arbetsformer. Då emellertid reservanterna ansett
den inträdda ökningen av räkenskapsmaterialet och antalet remisser samt
även ämbetsverkets upplysningsverksamhet ha medfört en stark stegring av
riksräkenskapsverkets arbetsbörda, ha de funnit de sakkunnigas förslag i vad
avser riksräkenskapsverkets personalorganisation vara relativt blygsamt. Med
utgångspunkt därifrån ha reservanterna i huvudsak anslutit sig till majoritetens
förslag om inrättande av ytterligare tjänster och uppflyttningar i lönegrad.

Allmänna lönenämnden har lämnat de sakkunnigas förslag om personalorganisationen
vid riksräkenskapsverket utan erinran.

Statens sakrevision har ej funnit anledning till erinran mot att riksräkenskapsverkets
räkenskapskontroll anordnas efter de riktlinjer, som de sakkunniga
uppdragit, eller mot de i anslutning därtill förordade organisationsändringarna.
Sakrevisionen har i sitt yttrande närmare ingått på frågan om hur
samarbetet mellan riksräkenskapsverket och sakrevisionen borde anordnas
beträffande iakttagelser av sakrevisionell natur, vilka genom utvidgningen
av den systematiska granskningen och ökningen av inspektion sresorna kunde
förväntas bliva mer omfattande än förut. Sakrevisionen har därvid uttalat
sig för att riksräkenskapsverket fortlöpande meddelar sakrevisionen gjorda
iakttagelser av sakrevisionell natur, varefter de båda revisionsorganen skulle
gemensamt överenskomma om den fortsatta handläggningen av dessa frågor.
Frågor som angå inkomslkontrollen anser sakrevisionen dock tills vidare
böra handläggas uteslutande inom riksräkenskapsverket.

Statens organisationsnämnd har tillstyrkt de sakkunnigas förslag såväl i
vad de avse en omläggning av riksräkenskapsverkets arbetsformer som en
utbyggnad av verkets nuvarande organisation. Organisationsnämnden har
därvid starkt understrukit behovet av eu utvidgad upplysningsverksamhet
från riksräkenskapsverkets sida.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Departementschefen.

Den nu framlagda utredningen om ändrad organisation av riksräkenskapsverket
utgör ett led i den översyn av del statliga revisionssystemet, varom
riksdagen tidigare gjort framställning. Det hade givetvis varit önskvärt, att
denna översyn kunnat göras i ett sammanhang och sålunda utan den uppdelning
av arbetet i olika utredningar av begränsad omfattning, som nu ägt
rum. Emellertid ha inträdda förhållanden gjort det nödvändigt att bryta ut
vissa särskilt aktuella organisationsfrågor och bringa dessa till en snar lösning.
För riksräkenskapsverkets del ha den under kriget inträdda ansvällningen
av räkenskapsmaterialets omfattning och uppbördsreformens genomförande
gjort en omedelbar översyn av verkets organisation nödvändig. Det
är angeläget, att den förstärkning av riksräkenskapsverkets effektivitet, som
härvid åsyftas, sker på sådant sätt, att den bidrager till att skapa det organisatoriska
underlag, som under alla omständigheter är erforderligt för bedrivande
av den statliga revisionsverksamheten. Därigenom underlättas det
definitiva ställningstagande till frågan om samordning av de olika revisionsorganens
arbete, som framdeles bör ske så snart förhållandena det medgiva.
Av vikt är även att, såsom de sakkunniga framhållit, den föreslagna organisationen
av riksräkenskapsverket icke föregriper en framtida omreglering av
redogöraransvaret och anmärkningsprocessen, vilka centrala spörsmål ännu
återstå att lösa.

I den föreliggande utredningen ha de sakkunniga i fråga om utgiftskontrollen
fortsatt på den genom 1939 års omorganisation beträdda utvecklingslinjen.
Den omfattning, i vilken de olika delarna av det statliga räkenskapsmaterialet
underkastas granskning, inskränktes år 1939 väsentligt,
och de sakkunniga föreslå nu eu ytterligare begränsning av
granskningens omfattning i förhållande till det inkommande räkenskapsmaterialets
omfång. Erforderlig kontroll anses i stället kunna upprätthållas
genom systematiska undersökningar över större områden jämte
stickprovsmässig s. k. eftergranskning. En av förslagets grundförutsättningar
i organisatoriskt hänseende ligger i ett samarbete med de olika myndigheternas
kamerala avdelningar och specialrevisioner, vilket anses kunna minska
behovet av rutinmässig granskning. Vidare anses riksräkenskapsverkets under
de senare åren allt mera framträdande upplysningsverksamhet böra ytterligare
utbyggas, och en särskild befattning föreslås för detta ändamål.

Beträffande inkomstkontrollen föreslås en väsentlig förstärkning av verkets
granskningsverksamhet. Denna betingas till den övervägande delen av
det genom uppbördsreformen aktualiserade behovet av central statlig tillsyn
men till en del även av konstaterade brister i nuvarande ordning.

I riksräkenskapsverkets remissyttrande har majoriteten inom ämbetsverket
gjort gällande, att stickprovsgranskningen redan drivits så långt, att revisionsverksamhetens
effektivitet sattes i fara, om man genomförde en så
radikal begränsning av granskningsverksamheten som de sakkunniga före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

23

slagit. Därjämte har i yttrandet gjorts gällande, att de sakkunniga underskattat
behovet av en central revision från riksräkenskapsverkets sida vad
angår myndigheter med starkare kameral organisation och myndigheter med
specialrevision. Övriga remissmyndigheter ävensom reservanterna i riksräkenskapsverket
ha anslutit sig till de sakkunnigas förslag, statskontoret dock
med uttalande av viss tveksamhet såvitt gäller den föreslagna revisionspersonalens
tillräcklighet och riksräkenskapsverkets minoritet under yrkande om
ytterligare personalförstärkning.

För egen del håller jag före, att — trots de betänkligheter, varåt riksräkenskapsverkets
majoritet givit uttryck — en lösning av de föreliggande organisationsproblemen
bör sökas efter de riktlinjer de sakkunniga föreslagit.
Den framtida erfarenheten torde få visa, hur långt man lämpligen bör avlägsna
sig från det äldre systemet i riktning mot en mera översiktlig, rådgivande
revision. Såvitt för närvarande kan bedömas torde de sakkunnigas
förslag få betraktas som en lämplig medelväg.

Vad rör personalorganisationens omfattning hålla de sakkunniga före, att
genom den föreslagna ytterligare inskränkningen av den rutinmässiga granskningen
av räkenskapsmaterialet det skall lyckas riksräkenskapsverket att
med en förhållandevis måttlig utbyggnad av organisationen bemästra det
under krigsåren starkt ökade omfånget av räkenskaperna. Den fortsatta utvecklingen
mot systematisk kontroll och stickprovskontroll anses emellertid
böra föranleda inrättande av ett ökat antal befattningar i högre löneställning.
Vidare föreslås inrättande av en särskild byrå för inkomstkontrollen.

De föreslagna ändringarna i personalförteckningen framgå av den i det
föregående återgivna tablån och ha i remissbehandlingen icke mött annan
erinran än att från riksräkenskapsverket påyrkats inrättandet av ytterligare
nya tjänster och uppflyttning i lönegrad av vissa befattningar, under det
att statskontoret ansett den föreslagna lönegradsplaceringen för materialförvaltartjänsten
för hög.

Då jag kan ansluta mig till den av de sakkunniga föreslagna uppläggningen
av revisionsverksamheten, anser jag mig icke böra rikta erinran mot att hos
riksräkenskapsverket inrättas följande föreslagna nya befattningar i högre
lönegrader, nämligen en byråchefstjänst, två revisionskommissariebefattningar,
ersättande de vid 1946 års utgång bestående dubbleringarna av två sådana
befattningar, ävensom Ire förste revisorsbefattningar, varvid två för närvarande
vakanta revisorsbefattningar skola indragas. Beträffande den av de
sakkunniga för upplysningsverksamheten in. fl. arbetsuppgifter föreslagna
revisionskommissariebefattningen, vars innehavare tillika skulle förestå ämbetsverkets
kansli, ha de sakkunniga övervägt en placering i 28 lönegraden.
Fn sådan placering har även förordats av riksräkenskapsverket. Med hänsyn
till arbetsuppgifternas omfattning och svårighetsgrad anser jag mig också
böra förorda, att ifrågavarande befattning uppföres som byrådirektörstjänst
i 28 lönegraden. Tills vidare synes den inom verket befintliga kadern av ickeordinarie
revisionspersonal böra bibehållas, Med anledning av övergången
till reglerad befordringsgång för amanuenspersonal torde de hos verket in -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

rättade revisionsassistentbefattningarna i nuvarande lönegrad A 18 böra indragas
vid uppkommande vakanser och i personalförteckningen för nästa
budgetår sålunda upptagas på övergångsstat. Med hänsyn till innebörden av
de föreslagna bestämmelserna angående befordringsgången för amanuenspersonal
torde anslagsposten för icke-ordinarie personal böra i motsvarande
mån uppräknas.

Även vad rör de föreslagna lönegraderna för biträdespersonalen ha enligt
min mening vägande skäl för sakkunnigförslaget blivit förebragta. I avbidan
på den pågående allmänna översynen av de statliga myndigheternas behov
av biträdespersonal i olika lönegrader är det emellertid tillrådligt att för det
närmaste budgetåret något begränsa upporganisationen på denna punkt. Jag
förordar sålunda, att man i år inskränker sig till inrättande av sju nya befattningar
i nuvarande lönegrad Eo 9. Härvid förutsätter jag, att frågan om antalet
av och lönegradsplaceringen för högre biträdestjänster inom riksräkenskapsverket
snarast möjligt skall tagas under förnyad prövning i anslutning
till berörda allmänna översyn. Antalet kanslibiträdesbefattningar
torde tills vidare böra bibehållas, medan antalet kontorsbiträdesbefattningar
böra utökas med två och nu på personalförteckningen uppförda befattningar
i 2 lönegraden böra utgå ur personalförteckningen. Materialförvaltartjänsten
torde böra upptagas i den av de sakkunniga förordade lönegraden.

Vid bifall till dessa av mig förordade jämkningar i sakkunnigförslaget
skulle personalförteckningen för riksräkenskapsverket vid nuvarande lönebestämmelser
få följande utseende.

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör ............................................ B 3

5 byråchefer ................................................ A 30

2 byrådirektörer .............. A 28

6 revisionskommissarier ......................... A 26

7 förste revisorer .............................................A 24

24 revisorer .................................................A 21

2 kansliskrivare .............................................A 11

1 materialförvaltare .......................................... A 10

5 kontorister ................................................ A 9

16 kanslibiträden .............................................A 7

4 expeditionsvakter ........................................... A 5

13 kontorsbiträden ...........................................A 4

Därjämte skulle på övergångsstat uppföras 8 revisionsassistentbefattningar.

Avlöningskostnaderna för nästa budgetår komma vid bifall till det i det
föregående förordade förslaget och med iakttagande av de kostnadsökningar
å icke-ordinarieposten, som enligt vad nyss sagts inträda vid bifall till det i
statsverkspropositionen framlagda förslaget om reglerad befordringsgång för
amanuens- och biträdespersonal, att vid nuvarande lönebestämmelser uppgå
till sammanlagt 983 000 kronor, varav för ordinarie tjänstemän 508 000 kro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

25

nor, för icke-ordinarie personal 350 000 kronor och för rörligt tillägg 125 000
kronor. Med hänsyn till den förestående löneregleringen böra emellertid avlöningsstatens
summa och förenämnda poster för nästa budgetår upptagas
med respektive 1340 000, 730 000, 540 000 och 70 000 kronor. Till omkostnader
torde böra anvisas det av de sakkunniga föreslagna beloppet 181 000
kronor. Något anslag till förstärkning av riksräkenskapsverkets organisation
bör således icke äskas för nästa budgetår. Av omkostnadernas bruttobelopp
187 000 kronor, beräknas för sjukvård m. m. 10 000 kronor, för reseersättningar
15 000 kronor, för bränsle, lyse och vatten 10 000 kronor, för övriga
expenser för eget behov 49 000 kronor, för övriga expenser för annat än eget
behov 88 000 kronor samt för publikationstryck 15 000 kronor. En uppbördspost
av 6 000 kronor för försålda blanketter minskar anslagsbehovet till
181 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga i det föregående
angivna ändringar i den för riksräkenskapsverket gällande
personalförteckningen;

dels godkänna följande avlöningsstat för riksräkenskapsverket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

........................ kronor 730 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal » 540 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ........... » 70 000

Summa kronor 1 340 000;

dels ock för budgetåret 1947/48 under sjunde huvudtiteln
anvisa följande förslagsanslag, nämligen
till Riksräkenskapsverket:

Avlöningar .........................kronor 1 340 000

samt till Riksräkenskapsverket:

Omkostnader ...................... kronor 181 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid delta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Ericsson.

Bihang titt riksdagens protokoll 1947. t sand. Nr 136.

3