Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1947/48 till instituten för socialpolitisk
och kommunal utbildning och forskning m. m.; given
Stockholms slott den 21 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Josef Weijne.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och statsrådet
Mossberg anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Weijne följande.

Enligt den till 1947 års statsverksproposition fogade bilagan 10 (åttonde
huvudtiteln, punkterna 127 och 238) har Ivungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna för budgetåret
1947/48

dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning
och forskning ett anslag av 350 000 kronor,

dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig kurs ett
reservationsanslag av 15 000 kronor.

Sedan ärendena numera färdigberetts, anhåller jag att ånyo få anmäla
desamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt Nr ISS.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

1. Anslag till bidrag till instituten för socialpolitisk och
kommunal utbildning och forskning.

a. Inrättande av ett nytt socialinstitut i Lund.

Tanken på ett tredje socialinstitut, förlagt till Lund, väcktes redan av
socialutbildningssakkunniga (stat. off. utr. 1944: 29) under förutsättning,
att utbildningskapaciteten för instituten i Stockholm och Göteborg skulle
visa sig otillräcklig. Hösten 1945 upptogs frågan till diskussion i Lund, och
i april 1946 bildades Sydsvenska föreningen för socialutbildtiing med representanter
för Lunds universitet, för olika sociala institutioner, för de skånska
landstingen samt för städerna Malmö, Hälsingborg, Lund och Kristianstad.
Nämnda förening har nu gjort framställning om ett statsbidrag av 72 000
kronor från och med nästa budgetår till ett socialinstitut i Lund, vilket i
stort skulle organiseras med instituten i Stockholm och Göteborg som förebilder.
Under förutsättning att statsbidrag beviljas anser föreningen, att
institutet bör kunna starta sin verksamhet höstterminen 1947. Härigenom
skulle, anföres i framställningen, en ny utbildningsväg öppnas för den
sydsvenska ungdomen, som av naturliga skäl endast i begränsad omfattning
kunnat utnyttja möjligheten av utbildning vid instituten i Stockholm och
Göteborg. Ett institut i Lund anses vidare utan svårighet kunna finna
lämpliga lärarkrafter för de undervisningsuppgifter, som icke anförtros åt
institutets fasta lärarstab.

Över framställningen ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
statskontoret, svenska landskommunernas förbund samt styrelserna
för socialinstituten i Stockholm och Göteborg.

Behovet av ökade möjligheter för socialpolitisk
utbildning. I fråga om utbildningsbehovet ha i de avgivna
yttrandena bland annat följande synpunkter kommit till uttryck.

Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm framhåller, att efterfrågan på
utbildad arbetskraft för socialt arbete och kommunernas kamerala uppgifter
befunnit sig i fortsatt oavbruten stegring under de sista åren och att tillströmningen
av sökande till institutet i Stockholm ytterligare ökat trots
tillkomsten av göteborgsinstitutet, samt yttrar vidare:

Stockholmsinstitutet antager för närvarande årligen 150—160 studerande
för en utbildning, som i regel omfattar 2V2 läsår. Denna utbildningskapacitet
kan under inga förhållanden ökas, innan institutets lokalfråga erhållit
tillfredsställande lösning. Sedermera torde en viss ökning kunna äga rum
på den kamerala och den socialkommunala linjen men däremot icke på
den sociala, särskilt med hänsyn till den direkta handledningen av de studerande
och bedömningen av deras lämplighet för socialt arbete. Härtill
kommer att intresset för särskilda påbyggnadskurser för olika områden
visat sig vara mycket stort, och det ar sannolikt, att sådana kurser måste
anordnas i större utsträckning och på flera områden än vad som ursprung -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ligen förutsatts. Anordnandet av dylika kurser är i flera avseenden mycket
krävande. Därest denna uppgift liksom hittills helt och hållet skall lösas
av stockholmsinstitutet, måste detta med hänsyn till såväl lokalförhållandena
och institutets ekonomi som även personalens arbetsbelastning
sannolikt så småningom föranleda en viss begränsning av antalet studerade
i den grundläggande utbildningen. Med hänsyn härtill och till den växande
efterfrågan på socialt utbildad arbetskraft finner styrelsen det önskvärt,
att ytterligare ett socialinstitut kommer till stånd och att det lämpligen
bör förläggas till södra Sverige.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg erinrar om att socialutbildningssakkunniga
beräknade behovet av från socialinstitut examinerade till 200
per år. Sedan göteborgsinstitutet fått rymligare lokaler och vunnit stadga,
hoppas det kunna mottaga cirka 75 personer årligen för utbildning. Då
stockholmsinstitutet för närvarande antager 150—160 studerande årligen,
skulle alltså det årliga behov, som socialutbildningssakkunniga räknat med,
i det närmaste kunna fyllas, även om ej alla, som intoges såsom elever,
nådde fram till diplomering. Styrelsen håller emellertid för sannolikt, att
ett ökat behov av socialt utbildad arbetskraft komme att förefinnas, men
framhåller samtidigt, att det ej funnes någon verklig utredning av det
blivande behovet bakom dessa förmodanden. Styrelsen påkallar även uppmärksamhet
beträffande spörsmålet om elevkårernas vid socialinstituten
fullgoda rekrytering och anser, att en ökning av utbildningskapaciteten
under vissa förhållanden skulle kunna medföra en genomsnittlig försämring
av elevmaterialet. Skulle det emellertid visa sig, att en väsentlig ökning av
socialinstitutens utbildningskapacitet är påkallad, tillstyrker styrelsen
ifrågavarande framställning.

Socialstyrelsen erinrar, att styrelsen i utlåtande över socialutbildningssakkunnigas
betänkande I (stat. off. utr. 1944: 29) framhöll, att behovet
av socialpolitiskt och kommunalrättsligt utbildad personal blivit allt större
på grund av socialvårdens utveckling på olika områden, att det även
vore att förvänta, att kommunerna i ökad omfattning komme att anställa
utbildade tjänstemän samt att en kommunal nyindelning, syftande mot
större enheter, ytterligare komme att understryka denna utveckling. Styrelsen
fann därför socialutbildningssakkunnigas beräkning av rekryteringsbehovet
— 200 utbildade per år — vara hållbart endast på lång sikt. Under
en övergångstid av minst 10 år, innan erforderliga anställningar av diplomerade
socialarbetare ägt rum, måste nämligen efterfrågan på utbildad
arbetskraft komma att bliva väsentligt större. Det finns emellertid, framhåller
socialstyrelsen, en omständighet, som gör, att det nuvarande stora
behovet av personal med högre social fackutbildning även kommer att bestå
efter nämnda övergångstid. Vid centralisering av en kommuns förvaltning
och anställande av en eller flera tjänstemän komme nämligen dessa första
gången ofta att utses bland förtroendemännen. Därefter överginge man
vanligen till att anställa utbildad arbetskraft.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

För att i någon mån kunna bilda sig en uppfattning om hur stor den
nuvarande efterfrågan är på utbildad arbetskraft för socialt arbete och för
kommunernas kamerala uppgifter, hade socialstyrelsen, anför styrelsen
vidare, från socialinstitutet i Stockholm införskaffat uppgift om antalet för
institutet kända lediga sociala platser under fyra månader 1946 samt i
vilken utsträckning dessa platser kunnat besättas med utbildad eller annan
arbetskraft. Såvitt institutet hade sig bekant, hade av 112 lediga platser
endast 30 tillsatts med från institutet diplomerade och 8 med annan
arbetskraft.

Socialstyrelsen framhåller vidare, att, även om det nuvarande stora behovet
av utbildad arbetskraft icke skulle vara av konstant natur — en
uppfattning som styrelsen icke kunde dela — så motsvarade emellertid den
nuvarande utbildningskapaciteten vid instituten i Stockholm och Göteborg
ingalunda 200 examinerade eller det antal, till vilket det årliga behovet
beräknades uppgå av socialutbildningssakkunniga. Att märka vore nämligen,
att avgången av elever, som ej fullföljde sina studier, vore betydande.
Men även efter en ökning av den nuvarande intagningskapaciteten anser
styrelsen, att de båda instituten av olika skäl icke komma att kunna mottaga
det antal elever socialutbildningssakkunniga räknade med. Dessa hade
räknat med en betydande utvidgning av stockholmsinstitutet från 120
till 230 nyintagna elever per år. Även göteborgsinstitutet skulle öka sin
årliga intagningskapacitet från nuvarande 60 till 100 elever. Styrelsen
tillstyrker därför framställningen om statsbidrag till ett socialinstitut i
Lund.

Svenska landskommunernas förbund anser, att efterfrågan på specialutbildad
arbetskraft för landskommunernas behov kommer att avsevärt
överstiga tillgången vid tiden för kommunsammanslagningen och åren
närmast därefter. Inrättandet av ett tredje socialinstitut i Lund redan
hösten 1947 skulle komma att i någon mån lindra övergångssvårigheterna.
Först någon tid efter kommunsammanslagningens genomförande syntes
emellertid det av sammanslagningen föranledda ökade behovet av specialutbildad
personal komma att framträda i full utsträckning. Enligt förbundets
mening talade stor sannolikhet för, att det härvid komme att röra sig om ett
ökat konstant behov av utbildad arbetskraft, ehuru det vore uteslutet att
förebringa någon utredning om detta konstanta behov av arbetskraft för
landskommunernas del.

Förbundet framhåller vidare, att göteborgsinstitutets farhågor beträffande
elevrekryteringen förtjänade största beaktande. Om ett socialinstitut
i Lund skulle få tillräckligt många elever, syntes det med nuvarande läge
på arbetsmarknaden bli nödvändigt med vissa eftergifter i fråga om inträdesfordringarna.
Det torde bli nödvändigt att söka tillvarataga och utbilda
sådana personer, som i förtroendemannaställning eller som lägre tjänstemän
inom kommunalförvaltningen och socialvården visat sig väl skickade

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

för det arbete, varom här vore fråga, även om det i någon mån kunde
brista i det dokumenterade teoretiska underlaget. Ett sydsvenskt socialinstitut
finge även särskilt under de första åren räkna med betydande svårigheter
i fråga om möjligheterna att bereda eleverna lämplig praktik.
Likaså komme det förmodligen att möta vissa svårigheter att erhålla
lämpliga lärarkrafter för de mera praktiskt betonade ämnesgrupper, som
vore av särskilt värde för tjänstemän i landskommunerna. Trots dessa
mindre gynnsamma omständigheter vore förbundet av den meningen, att
starten för det tredje socialinstitutet icke kunde uppskjutas längre än till
hösten 1947.

Statskontoret är däremot tveksamt, om tillräckliga motiv föreligga att
omedelbart inrätta ytterligare ett socialinstitut, samt ifrågasätter, om antalet
kompetenta sökande blir tillräckligt stort, särskilt till den socialkommunala
linjen. Toges hänsyn jämväl till befolkningsutvecklingen under
det närmaste tiotalet år, vore statskontoret för sin del icke berett förorda,
att ett nytt institut i Lund nu upprättades.

Institutets organisation. Enligt Sydsvenska föreningens för
socialutbildning ifrågavarande framställning skall institutet bestå av en
social och en socialkommunal utbildningslinje, båda i huvudsak organiserade
efter motsvarande förebilder vid instituten i Stockholm och Göteborg.
Sammanlagt anses till en början böra intagas omkring 60 elever per år.
Huruvida jämväl en teoretisk linje bör inrättas, bör enligt föreningens
mening först senare upptagas till övervägande. Inrättandet av en kameral
linje anses knappast kunna komma i fråga redan på grund av svårigheten
att finna kompetenta lärare. Undervisningen skulle i likhet med vad som
gäller vid instituten i Stockholm och Göteborg vara kostnadsfri för eleverna.

Socialstyrelsen delar föreningens uppfattning, att en social och en socialkommunal
linje böra inrättas samt att en intagning av 60 elever per år är
lämplig. Även styrelserna för socialinstituten i Stockholm och Göteborg tillstyrka
den föreslagna organisationen samt understryka betydelsen av att
det nya institutet såväl i fråga om utbildningens art och kvalitet samt
utbildningstidens längd som beträffande inträdesfordringarna uppehåller
samma standard och i stort sett följer samma grundsatser som de redan
existerande instituten.

Statsbidrag. Enligt upprättad kostnadsberäkning ha utgifterna
för institutets första verksamhetsår beräknats till sammanlagt 92 000 kronor.
När institutet blir fullt utbyggt, beräknas de årliga utgifterna uppgå
till närmare 120 000 kronor. I fasta, årliga kommunala bidrag räknar Sydsvenska
föreningen för socialutbildning med 20 000 kronor. För budgetåret
1947/48 begäres därför statsbidrag med 72 000 kronor. För den fasta personalen
— en ämneslärare tillika föreståndare, en ledare av den praktiska
kursen samt en kontorist — har räknats med samma löneställning som för
motsvarande tjänstemän vid socialinstituten i Stockholm och Göteborg.

6

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 133.

De för första verksamhetsåret beräknade utgifterna framgå närmare av
följande sammanställning:

1 fast lärare, lönegrad A 27, ortsgrupp D, grundlön......kronor 9 390

1 ledare av den praktiska kursen, lönegrad Eo 26, grundlön » 8 400

1 kontorist, lönegrad Eo 9, grundlön.................... » 3 237

rörligt tillägg och kristillägg, 31 procent å förestående lönebelopp
........................................... » 6 518

provisoriskt lönetillägg, 3 X 690 kronor ................ » 2 070

vikariatsersättning och sjukvård....................... » 800

arvode till institutets föreståndare...................... » 2 000

bibliotek, engångsanslag för upprättande av ett handbibliotek,
bokinköp, bindning m. m....................... » 8 000

bibliotekets katalogisering, bokurval m. m. samt arbete i

samband med upprättandet......................... » 2 500

föreläsningsarvoden m. m. (220 föreläsningar å i genomsnitt
30 kronor per timme, 100 föreläsningar ä i genomsnitt
55 kronor per övning och 300 tentamina ä 10 kronor) .... » 15 100

omkostnader för inventarier, skrivmateriel, porto, tryckning,

bokföring m. m.................................... » 6 000

kostnad för inträdesprov............................. » 1 000

kostnad för upprättande av undervisningscentra........ » 3 500

lokalkostnader ...................................... » 4 000

stipendier (beräknat efter 15 st. å 1 080 kronor).......... » 16 200

oförutsedda utgifter.......................... » 3 285

Summa kronor 92 000.

Statskontoret framhåller, att kostnaden för seminarieövning icke syntes
behöva beräknas högre än vid socialinstitutet i Göteborg eller till 45 kronor
för var tvåtimmarsövning i stället för beräknade 55 kronor. Några medel
för upprättande av undervisningscentra torde under ett första verksamhetsår
— innan eleverna erhållit tillräckligt teoretiskt underlag — icke
behöva beräknas. Det äskade statsanslaget, 72 000 kronor, syntes sålunda
efter en mindre jämkning av posten till oförutsedda utgifter kunna minskas
med 5 000 kronor till 67 000 kronor.

Socialstyrelsen tillstyrker statsbidrag beräknat efter samma grunder, som
gälla för göteborgsinstitutet.

Att förebringa en på fakta grundad utredning om det framtida behovet
av socialpolitiskt och kommunalrättsligt utbildad arbetskraft torde icke
vara möjligt. En arbetsmarknadsprognos kan endast bygga på hittillsvarande
erfarenheter och kännedom om beslutade eller planerade reformer.
Uppenbart är dock att behovet av socialpolitiskt utbildad personal blivit
allt större på grund av socialvårdens snabba utveckling på olika områden.
Även från kommunalförvaltningens sida resas ökade anspråk på kvalificerad
arbetskraft. Tendensen att i allt större utsträckning anförtro kommunernas
socialvårdande uppgifter åt tjänstemän i stället för oavlönade förtroende -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

män är vidare påfallande, och det är icke osannolikt, att den nya kommunindelningen
kan komma att påskynda denna utveckling. Det är därför angeläget,
att socialinstitutens utbildningskapacitet verkligen motsvarar behovet
av utbildade socialarbetare och kommunalkamrerare.

Såsom bland annat framgår av avgivna yttranden över den föreliggande
framställningen, är efterfrågan på från socialinstituten utbildad arbetskraft
för närvarande synnerligen stor och måste anses överstiga tillgången.
Den nuvarande utbildningskapaciteten vid socialinstituten i Stockholm
och Göteborg motsvarar icke heller 200 examinerade per år eller det antal,
till vilket det årliga behovet av socialutbildningssakkunniga beräknades
uppgå. Utan att fullständigt spränga ramen för institutens nuvarande organisation
synas de icke ens med tillgång till större lokaler kunna komma
upp till den högsta utbildningskapacitet, som de sakkunniga räknade med,
nämligen för stockholmsinstitutet 230 nyintagna elever per år och för göteborgsinstitutet
100 per år. Att märka är nämligen, att avgången av elever,
som ej fullfölja sina studier, är betydande. Härtill kommer att stockholmsinstitutet
sannolikt måste begränsa antalet elever i den grundläggande utbildningen,
om institutet framdeles i ökad utsträckning även skall kunna
anordna särskilda special- och påbyggnadskurser för tjänstemän. Under
sådana förhållanden anser jag, att frågan om ett tredje socialinstitut icke
kan skjutas på framtiden. Det andra alternativet — en ytterligare utvidgning
av de nuvarande instituten — anser jag framför allt av pedagogiska
skäl icke vara att rekommendera. Det initiativ, som nu tagits till inrättande
av ett socialinstitut i Lund, torde därför förtjäna stöd från det allmännas
sida.

Tveksamhet har uttalats, huruvida antalet kompetenta sökande skulle
bli tillräckligt stort till ett sydsvenskt socialinstitut, framför allt när det
gäller den socialkommunala linjen. Dessa farhågor beträffande elevrekryteringen
böra givetvis beaktas, och med nuvarande läge på arbetsmarknaden
är det tänkbart, att vissa eftergifter i fråga om inträdesfordringarna till
socialinstituten bli nödvändiga. Tillfälliga konjunkturer på arbetsmarknaden
kunna emellertid icke i och för sig vara argument mot inrättandet av
ett tredje socialinstitut, när behovet därav kan påvisas. Dessutom torde
ett sydsvenskt socialinstitut få åtskilliga sökande, som ej skulle anmäla sig
till instituten i Stockholm och Göteborg.

Mot den föreslagna förläggningen av det nya institutet finner jag icke
anledning till erinran. Även de sakkunniga räknade med Lund som en
lämplig förläggningsort, därest ett tredje socialinstitut skulle inrättas. Den
planerade organisationen av institutet synes mig likaledes vara ändamålsenlig.

Frågan om institutets inrättande befinner sig ännu på ett förberedande
stadium. Denna omständighet synes emellertid icke böra utgöra hinder för
att statsbidragsfrågan redan nu upptages till prövning, särskilt som en

8

Kungl. Maj ds -proposition nr 133.

förutsättning för att institutet kommer till stånd torde vara, att statsbidrag
till verksamheten kan påräknas. Givetvis bör dock statsbidraget icke utanordnas,
förrän institutets organisation erhållit mera definitiv utformning.

Driftkostnaderna för institutet ha för första verksamhetsåret beräknats
till 92 000 kronor, varav statsbidrag begäres med 72 000 kronor. I likhet
med statskontoret anser jag emellertid, att kostnaderna för seminarieövning
icke böra beräknas högre än vid socialinstitutet i Göteborg eller till 45 kronor.
Några medel för upprättande av s. k. undervisningscentra torde icke
behöva beräknas under första verksamhetsåret, innan eleverna erhållit tillräckligt
teoretiskt underlag och innan institutets verksamhet kommit
ordentligt igång. Det begärda statsbidraget torde med hänsyn härtill kunna
minskas med 4 500 kronor. Mot den föreslagna personalstaten och den
fast anställda personalens löneställning torde anledning till erinran icke
föreligga. Jag erinrar emellertid, att såsom villkor för utgående av bidrag
till de nuvarande socialinstituteten gäller, bland annat, att fast anställda
befattningshavare skola tillförsäkras den kontanta avlöning och de avlöningsförmåner
i övrigt, som enligt civila avlöningsreglementet, respektive
civila icke-ordinariereglementet skulle tillkomma dem, om de vore befattningshavare
i statens tjänst i befattning med arbetsuppgifter, närmast
motsvarande de uppgifter, som vid institutet åligga dem. De statsbidragsvillkor,
som sålunda och i övrigt gälla i fråga om bidraget till de nuvarande
socialinstituten, torde i huvudsak böra gälla jämväl beträffande det nu
ifrågasatta bidraget. Enligt den i det föregående återgivna sammanställningen
av de beräknade utgifterna under det första verksamhetsåret ha
lönekostnaderna för den fast anställda personalen beräknats till (9 390 +
+ 8 400 + 3 237 + 6 518 + 2 070 =) 29 015 kronor. Med anledning av
den allmänna löneregleringen torde utgifterna för avlönande av den fast
anställda personalen under det första verksamhetsåret till följd av nyss
återgivna statsbidragsvillkor och med utgångspunkt från det antagandet
att Lund (nu D-ort) kommer att hänföras till ortsgrupp 3 i stället böra
beräknas till 32 892 kronor, innebärande en ökning med (32 892 — 29 615 =)
i runt tal 3 300 kronor. Då jag i övrigt ansett mig kunna godtaga de framlagda
utgiftsberäkningarna torde det begärda statsbidragsbeloppet, 72 000
kronor, å ena sidan böra minskas med 4 500 kronor och å den andra ökas
med 3 300 kronor och sålunda böra beräknas till (72 000 — 4 500 +
+ 3 300 =) 70 800 kronor, vilket belopp torde böra avrundas uppåt till
71 000 kronor. Av bidragsbeloppet torde minst 8 100 kronor böra användas
till beredande av stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever. Jag
förutsätter härvid att minst samma belopp kommer att utgå för ändamålet
av medel, som anslås från annat håll.

b. Anslagsberäkningar.

Anslaget till bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning
och forskning är för innevarande budgetår uppfört med 239 000 kronor,

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

varav 153 000 kronor tilldelats institutet i Stockholm och 86 000 kronor
institutet i Göteborg. Gällande statsbidragsbestämmelser framgå av sid.
585 i statsliggaren.

Socialinstituten i Stockholm och Göteborg ha därjämte för innevarande
budgetår erhållit bidrag till bestridande av utgifter för provisoriskt lönetillägg
med 8 400 kronor respektive 2 400 kronor från det å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisade anslaget till bidrag till provisoriskt
lönetillägg m. m. åt vissa institutioner.

Styrelsen för institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och
forskning i Stockholm har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt,
att det till institutet från nu förevarande anslag utgående bidraget
å 153 000 kronor måtte höjas med det belopp, som med hänsyn till gällande
statsbidragsvillkor kunde föranledas av en allmän lönereglering för befattningshavare
i statens tjänst.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg har för sin del i första hand begärt
en höjning av det nu från förevarande anslag utgående bidraget å 86 000
kronor med 17 000 kronor till 103 000 kronor. Därjämte har styrelsen hemställt,
att bidraget måtte höjas med det ytterligare belopp, som med hänsyn
till gällande statsbidragsvillkor kunde föranledas av en allmän lönereglering
för befattningshavare i statens tjänst. Den i första hand begärda bidragshöjningen
har motiverats med ökade utgifter för institutet till följd av
elevantalets stegring och institutets vidgade verksamhet i övrigt samt institutets
inflyttning i andra, rymligare lokaler. Därvid har räknats med
en utgiftsökning med 6 832 kronor för avlönande av fast anställd personal,
med 600 kronor till tentamensarvoden i anledning av elevantalets- stegring,
med 3 500 kronor för anordnande av undervisningscentra, med 4 840 kronor
för lokaler och med 1 864 kronor för inventarier, tryckning, telefonabonnemang
m. in. I den beräknade utgiftsökningen å 6 832 kronor för löner ingår
ett belopp av 3 240 kronor till provisoriskt lönetillägg. Återstoden avser
kostnader för avlönande av ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Ett dylikt
biträde hade, framhåller styrelsen, måst anställas, enär arbetet på expeditionen
stegrats högst avsevärt på grund av elevantalets ökning.

Såsom förut nämnts gäller såsom villkor för utgående av statsbidrag till
socialinstituten i Stockholm och Göteborg, bland annat, att fast anställda
befattningshavare skola tillförsäkras den kontanta avlöning och de avlöningsförmåner
i övrigt, som enligt civila avlöningsreglementet, respektive
civila icke-ordinariereglementet skulle tillkomma dem, om de vore befattningshavare
i statens tjänst med arbetsuppgifter, närmast motsvarande de
uppgifter, som vid institutet åligga dem. Med anledning av den allmänna
löneregleringen synes med hänsyn till nyss återgivna statsbidragsvillkor en
höjning av de nuvarande statsbidragsbeloppen vara påkallad. Nuvarande
bidrag ha beräknats med utgångspunkt från bruttolönebeloppen i de sär -

Departe mentschefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

skilda lönegraderna. Vid utbetalning av avlöning till befattningshavare med
lön enligt löneplan A eller löneplan Eo skall jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
innehållas ett belopp, motsvarande tjänste- och familjepensionsavdragen
för statlig befattningshavare med samma lönegradsplacering som ifrågavarande
befattningshavare vid institutet. De sålunda innehållna beloppen
skola fonderas. Fonderingen torde ha avsetts skola äga rum i avvaktan på
att den till 1944 års pensionsutredning hänskjutna frågan om beredande av
pensionsrätt i statens pensionsanstalt åt fast anställda lärare m. fl. befattningshavare
vid socialinstituten vinner sin lösning. Övergången från bruttotill
nettolönesystem för motsvarande befattningshavare i statens tjänst
torde böra föranleda, att till grund för beräknande av statsbidraget till
avlönande av fast anställda befattningshavare vid socialinstituten i fortsättningen
läggas de i den nya löneplanen nr 1 upptagna nettolönebeloppen.
Vad jag sålunda förordat innebär givetvis också, att någon ytterligare
fondering av pensionsavgifter icke skall äga rum.

Bidraget från förevarande anslag till socialinstitutet i Göteborg utgör nu
86 000 kronor. På grund av institutets ökade utgifter till följd av dess
vidgade verksamhet och inflyttning i rymligare lokaler finner jag mig böra
tillstyrka en höjning av bidraget med 14 400 kronor. Med hänsyn till den
allmänna löneregleringen torde bidraget böra höjas med ytterligare 7 200
kronor och sålunda böra beräknas till (86 000 -f- 14 400 7 200 =) 107 600

kronor. Av sistnämnda skäl torde vidare bidraget till institutet i Stockholm,
nu 153 000 kronor, böra höjas med 17 200 kronor till 170 200 kronor. Vid
beräkningarna har jag utgått från det antagandet, att Göteborg kommer
att hänföras till ortsgrupp 4 och Stockholm till ortsgrupp 5 samt att rörligt
tillägg kommer att utgå efter 6 procent.

Under ifrågavarande anslag torde jämväl det av mig i det föregående
förordade bidraget till socialinstitutet i Lund å 71 000 kronor böra anvisas.
Anslaget bör därför för nästa budgetår uppföras med (107 600 + 170 200 +
+ 71 000 =) 348 800 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 109 800
kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal
utbildning och forskning för budgetåret 1947/48 anvisa ett
anslag av............................kronor 348 800.

2. Anslag till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskapliga
kurser.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1945:153 anvisade riksdagen
för budgetåret 1945/46 under rubriken Folkhögskolor: Förberedande
samhällsvetenskaplig kurs ett reservationsanslag av 15 000 kronor. Jämväl

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

för innevarande budgetår bär anslag anvisats för ändamalet. Anslaget har
med hänsyn till förefintlig reservation begränsats till 5 000 kronor.

Beträffande anslagets tillkomsthistoria må erinras om följande.

För att giva ungdomar med god intellektuell begåvning och fallenhet för
socialt arbete tillfälle att erhålla förberedande utbildning för inträde vid
socialinstituten förordade social utbildningssakkunniga i sitt
den 29 juni 1944 avgivna betänkande (stat. off. utr. 1944: 29) med utredning
och förslag angående den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen
i anknytning till ett förslag av 1927 års skolsakkunniga inrättandet
av en samhällsvetenskapligt orienterad tredje årskurs vid vissa folkhögskolor.
Genom en sådan åtgärd skulle det även bliva möjligt att fylla det
behov av utbildning i samhällsvetenskapliga ämnen, som icke kunde tillgodoses
vid läroanstalter med huvudsaklig uppgift att meddela en kombinerad
teoretisk och praktisk fackutbildning för tjänster hos stat och kommun.
Kursen borde förekomma endast vid ett fatal folkhögskolor, och
elevantalet borde vara så pass begränsat, att undervisningen kunde bliva
verkligt intensiv. Den borde omfatta dels ämnen, som utgjorde en nödvändig
grundval för samhällsvetenskapliga studier, dels ämnen, som direkt
hänförde sig till detta studieområde. Huvudämnena borde vara: svensk
skrivning, historia (företrädesvis modern historia), näringsgeografi, nationalekonomi,
statskunskap, kommunalkunskap, socialpolitik samt ett främmande
språk. Inträde vid samhällsvetenskaplig tredje årskurs borde kunna
medgivas var och en, som genomgått andra arskurs eller pa annat sätt förvärvat
däremot svarande kunskaper. Över deltagande i tredje årskurs
borde meddelas betyg, uppgjort efter vissa normer. Inträdessökande till
socialinstituten, vilka med goda betyg genomgått samhällsvetenskaplig
tredje årskurs vid folkhögskola, borde kunna vinna inträde utan särskilt
inträdesprov.

I yttrande över betänkandet anslöt sig skolöverstyrelsen till förslaget
om inrättande av en samhällsvetenskaplig tredje årskurs vid vissa
folkhögskolor som förberedelse till studier vid socialinstituten samt hade i
huvudsak intet att erinra beträffande arten och omfånget av de föreslagna
lärokurserna. Överstyrelsen ansag dock, att undervisningstiden borde utökas.
Detta borde enligt överstyrelsens förslag tillgå så, att en del av det
för tredje årskursen avsedda lärostoffet infogades i andra årskursen. Detta
kunde enligt överstyrelsens mening ske, utan att den senare förändrades till
sin allmänna karaktär. Genomgång av andra årskurs, för vilken kursplan
uppgjorts i anknytning till samhällsvetenskaplig tredje årskurs, borde krävas
av dem, som sökte inträde vid den sistnämnda.

Departementschefen förordade i propositionen 1945:153, att
till cn början endast en samhällsvetenskapligt orienterad tredje årskurs försöksvis
anordnades (socialutbildningssakkunniga hade föreslagit, att samhällsvetenskapliga
tredje årskurser till cn början anordnades vid tre folkhögskolor),
och anförde därvid bland annat följande.

12

Kungl. May.ts proposition nr 133.

Da det gäller att för aspiranter utan högre skolutbildning underlätta
inhämtandet av nödiga förkunskaper för inträde vid socialinstituten synes
mig den av de sakkunniga föreslagna utbildningsvägen, nämligen inrättandet
av en särskild samhällsvetenskaplig kurs vid vissa folkhögskolor, vara
i hög grad beaktansvärd. Det må erinras om att 1927 års skolsakkunniga
tidigare förordat införande av en på olika linjer uppdelad tredje årskurs
vid folkhögskola. Detta förslag har visserligen icke föranlett utfärdande av
allmänna bestämmelser i ämnet men har delvis förverkligats vid några
folkhögskolor. Specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande
vid Hvilans folkhögskola bör särskilt nämnas i detta sammanhang. Till sitt
innehåll erinrar den nu föreslagna kursen närmast om den humanistisktmedborgerliga
linjen enligt 1927 års skolsakkunnigas förslag, ehuru den är
mera socialpolitiskt inriktad. Av centralförbundet för socialt arbete har
icke utan skäl påpekats, att just denna omständighet vittnar om en viss
oklarhet i målbestämningen för den planerade kursen. Om denna skall utgöra
en ren förskola till socialinstituten, föreligger knappast anledning att
giva de speciellt samhällsvetenskapliga ämnena ett så framträdande rum
i dess kursprogram, som nu föreslagits. Snarare borde då tonvikten läggas
pa de allmänbildande studier, som möjliggöra deltagande i undervisningen
vid socialinstitut. Emellertid synas socialutbildningssakkunniga hava ansett,
att den föreslagna kursen icke kan rätt försvara sin plats inom folkhögskolornas
undervisning, om den icke vid sidan av sin särskilda uppgift även
skänker en speciell medborgerlig utbildning. Av remissyttrandena framgår,
att man på flera håll lagt synnerlig vikt vid just denna svnpunkt.

För min del anser jag, att en tredje årskurs vid folkhögskola kan få betydelse,
både då det gäller att för ungdomar, som icke kunnat förvärva
högre skolutbildning, öppna tillträde till socialinstituten, och då det gäller
att skänka kunskap om samhällsförhållandena åt dem, som inom folkrörelserna
eller i kommunerna vilja ägna sig åt allmänna värv. Anordnandet av
en kurs med detta dubbla syfte möter dock vissa svårigheter. Måhända
bör en uppdelning på två olika linjer äga rum. I så fall måste av praktiska
och ekonomiska skäl frågan om deras samordning undersökas. Vad skolöverstyrelsen
anfört rörande fördelningen av det lärostoff, som socialutbildningssakkunniga
velat sammanpressa inom den tredje årskursens ram, på
tvä årskurser, synes mig välgrundat. Förslagets genomförande torde sålunda
få en allmännare och mera ingripande betydelse för folkhögskolornas undervisning
än de sakkunniga förutsatt. Det måste å ena sidan tillses, att folkhögskolans
centrala, medborgerligt fostrande verksamhet icke röner ofördelaktigt
inflytande av de speciella utbildningsuppgifter, som åläggas den.
Å andra sidan får en folkhögskolekurs, som skall skänka en avslutad socialpolitisk
utbildning, icke utvecklas till en form av lägre yrkesutbildning med
syfte på social och kommunal tjänst. Därigenom skulle den av instituten
vidmakthållna utbildningsstandarden på detta område äventyras. Nu
nämnda frågor och även andra, företrädesvis pedagogiska spörsmål böra
noggrant undersökas, innan den föreslagna tredje årskursen vid folkhögskolorna
erhåller sin definitiva utformning. Jag anser därför, att till en
början endast en samhällsvetenskapligt orienterad tredje årskurs bör försöksvis
anordnas. Det torde böra uppdragas åt skolöverstyrelsen att med
särskild uppmärksamhet följa denna kurs och att med stöd av därunder
gjorda iakttagelser verkställa en utredning av de berörda problemen ur alla
ifrågakommande synpunkter.

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

Riksdagen (skrivelsen 1945: 354) ansåg sig kunna bevilja anslag till
den föreslagna, förslagsvis anordnade kursen endast under förutsättning
dels att denna icke finge karaktären av tredje årskurs utan bleve en fristående,
till viss folkhögskola förlagd kurs i samhällsvetenskapliga ämnen,
dels ock att graderade betyg icke skulle förekomma. Riksdagen anförde:

Vad beträffar den föreslagna samhällsvetenskapliga tredje årskursen vid
folkhögskolorna finner riksdagen en utbildningskurs av detta slag i och för
sig kunna få ett betydande värde både ur den allmänt medborgerliga bildningens
synpunkt och såsom en förberedelse för dem som ämna söka inträde
vid något av socialinstituten. Kursens föreslagna organisation är emellertid
ägnad att väcka vissa farhågor. Folkhögskolans centrala uppgift, den
medborgerligt fostrande verksamheten, kan möjligen röna mindre fördelaktiga
verkningar genom tillkomsten av en tredje årskurs, vid vilken betyg
skola ges och som är avsedd som förberedelse för annan högre utbildning
av specialiserad karaktär. Skola å andra sidan graderade betyg icke förekomma,
torde emellertid konsekvensen kräva, att de som efter genomgång
av en sådan kurs söka inträde vid socialinstituten i likhet med flertalet
övriga sökande underkastas inträdesprov. Riksdagen beaktar de fördelar
för denna kategori sökande, vilka skulle kunna följa med den av departementschefen
föreslagna anordningen, men måste för sin del tillmäta de
ovan anförda riskerna för folkhögskolans allmänna karaktär större betydelse.
Riksdagen anser sig sålunda kunna bevilja anslag till den föreslagna, försöksvis
anordnade kursen endast under förutsättning dels att denna icke
får karaktären av en tredje årskurs utan blir en fristående, till viss folkhögskola
förlagd kurs i samhällsvetenskapliga ämnen, dels ock att graderade
betyg icke skola förekomma. I enlighet med vad departementschefen
framhållit bör skolöverstyrelsen med särskild uppmärksamhet följa kursen
och med stöd av därunder gjorda iakttagelser verkställa en utredning av de
berörda problemen ur alla ifrågakommande synpunkter.

Genom beslut den 14 december 1945 medgav Kungl. Maj:t, att en specialkurs
i socialvetenskapliga ämnen finge läsåret 1945/46 försöksvis anordnas
vid Viskadalens folkhögskola i huvudsaklig överensstämmelse med en i
ärendet företedd studieplan, vilken uppgjorts av folkhögskolans rektor i
samråd med socialinstituten i Stockholm och Göteborg. Tillika anvisade
Kungl. Maj:t till bestridande av kostnaderna för kursen ett belopp av högst
9 400 kronor att utgå från det å riksstaten för budgetåret 1945/46 uppförda
reservationsanslaget å 15 000 kronor till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig
kurs. Av de sålunda anvisade medlen togos omkring 8 153
kronor i anspråk. Kursen, som omfattade 21 veckor, pågick samtidigt med
folkhögskolans huvudkurs. Till kursen anmälde sig ett 30-tal sökande. Av
dessa antogos 16 såsom elever. Omkring två tredjedelar av eleverna komino
från folkrörelserna, de flesta med folkhögskolans andra årskurs bakom sig.
Enligt en av rektor vid folkhögskolan till skolöverstyrelsen avgiven redogörelse
har studieplanens ämnesfördelning i stort sett visat sig lämplig. Den
i studieplanen ingående nybörjarkursen i engelska, omfattande två veckotimmar,
har dock icke motsvarat förväntningarna, varför den icke med -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

tagits i studieplanen för den specialkurs i socialvetenskapliga ämnen, som
under innevarande budgetår anordnas vid Viskadalens folkhögskola och
till vilkens anordnande Kungl. Maj:t förut denna dag anvisat ett belopp
av högst 9 000 kronor från reservationsanslaget till Folkhögskolor: Förberedande
samhällsvetenskaplig kurs.

I skrivelse den 18 november 1940 har skolöverstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel till anordnande under nästa budgetår av tre
specialkurser i socialvetenskapliga ämnen. Överstyrelsen har därvid föreslagit,
att kurstiden utsträckes till att omfatta högst 27 veckor och att
betygsgradering skulle få förekomma i en eller annan form. Till stöd för
sitt förslag har överstyrelsen anfört bland annat följande.

Av de 16 elever, som bevistade den vid Viskadalens folkhögskola läsåret
1945/46 anordnade specialkursen i socialvetenskapliga ämnen, sökte 13 inträde
vid något av socialinstituten. Av dessa vunno 11 inträde, varav 9 vid
socialinstitutet i Stockholm och 2 vid socialinstitutet i Göteborg. Någon
erfarenhet av dessa elevers deltagande i undervisningen vid instituten föreligger
efter så kort tid av naturliga skäl ännu ej. Frågan om ett bibehållande
av försökskursen ännu ett år i dess nuvarande form eller om en omläggning
av densamma bör ske kan därför blott till en del prövas utifrån denna
elevkategoris förmåga att vid instituten väl tillgodogöra sig undervisningen.
Med hänsyn bland annat härtill har överstyrelsen ansett sig böra ur företrädesvis
andra och mera principiella synpunkter till övervägande uppta
frågan om förutbildningens mål och medel. Överstyrelsen har därvid haft
muntliga samråd med rektorn vid Viskadalens folkhögskola, folkhögskolinspektören
samt rektorn vid socialinstitutet i Stockholm.

Målet för förutbildningen anser överstyrelsen allt fortfarande i huvudsak
vara att förbereda den stora kategori ungdomar till inträde vid socialinstituten,
vilka icke tidigare av olika skäl — förvärvsarbete och dylikt — kunnat
genomgå läroverk. Därvid synes till en början departementschefens
uttalande i propositionen till 1945 års riksdag böra bringas i erinran. Han
framhöll, att om kursen skulle utgöra en ren förskola till socialinstituten
det knappast förelåge anledning att giva de speciellt samhällsvetenskapliga
ämnena ett så framträdande rum i dess kursprogram, som föreslagits. Även
om modifikationer i enlighet härmed i det för specialkursen vid Viskadalens
folkhögskola senare fastställda ämnesschemat ägt rum, har dock de
samhällsvetenskapliga ämnena en framträdande plats. Det synes överstyrelsen
kunna ifrågasättas om icke denna undervisning väsentligen bör tillhöra
socialinstituten och om ej allmänbildande ämnen i större omfattning än
vad som nu är fallet bör beredas plats på schemat. Uppenbart är nämligen,
att den kategori, för vilken denna förutbildning i första hand bör stå öppen,
i flertalet fall icke har den allmänbildningsgrund att bygga på, som för
andra inträdessökande till socialinstituten redan lagts under tidigare skolgång.
Det gäller framförallt vid en jämförelse med den stora grupp elever
vid socialinstituten, som avlagt studentexamen. Då det ansetts värdefullt,
att institutens elevrekrytering sker från olika befolkningsgrupper och med
studerande, som även haft förvärvsarbete, synes det önskvärt att möjligheter
beredas dem, som ej avlagt studentexamen eller inneha ett mot densamma
svarande kunskapsmått att inhämta speciellt dessa kunskaper i
form av en av för dem särskilt utformad förutbildning.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

För att uppnå det mål för förutbildningen som ovan angavs, borde densamma
i huvudsak avse att ge de studerande studentexamenskunskaper i
vissa humaniora, framför allt modersmålet och levande språk. Speciellt bör
engelska diirvid uppmärksammas. De differentierade inträdesprov, som
inträdessökande till socialinstituten utan studentexamen för närvarande
underkastas skulle i samband därmed upphöra och de på detta sätt förutbildade
vinna inträde till socialinstituten på samma villkor som studenter.

För att tillgodose detta förutbildningsbehov har överstyrelsen övervägt,
huruvida icke ett specialgymnasium för socialstuderande skulle utgöra den
bästa lösningen. Specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande
å Hvilan, som enligt socialutbildningssakkunniga givit anmärkningsvärt
goda resultat — en uppfattning som delas av överstyrelsen och de
berörda fackhögskolorna — borde med de modifikationer, som betingas av
utbildningens mål kunna utgöra en förebild. Dels skulle studierna vid en
sådan läroanstalt kunna ske i fastare former och med inriktning på att bibringa
eleverna ett visst fixerat kunskapsmått, vilket i huvudsak borde
motsvara fordringarna för studentexamen, dels gåves ock möjligheter att
genom betygsgradering bedöma elevernas förmåga och förutsättningar att
fullfölja mera omfattande studier. Icke minst viktigt synes det överstyrelsen
vara att graderade betyg såsom vid specialgymnasiet å Hvilan skulle kunna
utdelas. Riksdagens uttalade mening, att vid nuvarande specialkurs för
socialstuderande graderade betyg ej får givas, utgör icke någon pedagogisk
lättnad vid den krävande förutbildning det här är fråga om, utan är tvärtom
till förfång för studiernas rationella bedrivande. Eleverna, som vid instituten
genast måste deltaga i betygsgraderade skrivningar och tentamina,
ha ett legitimt intresse av att få sina prestanda bedömda enligt en vedertagen
skala. Härtill kommer att rektor och lärare vid den nuvarande specialkursen
icke kunna undgå att i samband med intagningarna till instituten
lämna upplysningar av i realiteten betygsgraderande karaktär. Då
det för överstyrelsen skulle vara värdefullt att samla ytterligare erfarenheter
från specialkursen vid Viskadalen och från andra specialkurser, som
överstyrelsen i fortsättningen av denna skrivelse ämnar föreslå, vill överstyrelsen
icke för närvarande framlägga förslag om upprättande av specialgymnasium
för socialstuderande.

Överstyrelsen vill sålunda föreslå -—■ även för att möta det stegrade
utbildningsbehovet och efter samråd med de ovannämnda företrädarna för
folkhögskolor och socialinstitut — att under budgetåret 1947/48 ytterligare
försökskurser anordnas. En kontinuerlig och organiskt uppbyggd förutbildning
i vissa ämnen bör därvid eftersträvas alltifrån folkhögskolans första
årskurs.

Den samordning av undervisningen i andra och tredje årskurs som i
överstyrelsens utlåtande över socialutbildningssakkunnigas betänkande förutsattes
komma till stånd bör emellertid enligt vunnen erfarenhet äga rum
redan från och med första årskursen vad gäller ämnena engelska och nationalekonomi.
Elementära kunskaper i dessa ämnen böra sålunda för de
elever vid folkhögskola, som ämna ägna sig åt socialpolitiska studier, utgöra
villkor för intriidc i andra årskurs med anknytning t ill samhällsvetenskapligt
inriktad specialkurs. Framför allt synes det vara angeläget att förmågan
att läsa engelska före inträdet vid socialinstituten bringas upp i nivå
med den som motsvarar studentexamen. Från socialinstituten ha icke utan
skäl klagats på icke-studenternas bristande kunskaper härutinnan, vilket
till förfång för undervisningen medfört, att man ej kunnat begagna sig av

Departe mentschefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

den viktiga engelskspråkiga samhällslitteraturen. För att åstadkomma en
viss enhetlighet vad gäller undervisningens omfattning och utformning vid
folkhögskolan i nämnda ämnen bör överstyrelsen få i uppdrag att efter
samråd med socialinstituten utfärda studievägledning m. in.

Beträffande de föreslagna förberedande samhällsvetenskapliga kursernas
organisation torde fortfarande och intill möjligheter skapats att i särskild
form ge aspiranterna från folkhögskolan en mot studentexamen svarande
utbildning i framförallt modersmålet och språk, ett betydande mått av rent
samhällsvetenskapliga ämnen vara erforderligt för att med nuvarande anordning
av inträdesproven övergångsvis trygga en rekrytering på bred basis
till instituten. Större utrymme bör dock såsom ovan anförts givas de humanistiska
ämnena, i synnerhet undervisningen i engelska men även i svenska
språket. En viss förlängning av kurstiden synes därför bliva nödvändig.
Överstyrelsen vill föreslå, att kurserna få en utsträckning av högst 27 veckor,
motsvarande huvudkurs om 21 veckor jämte 6 veckors fortsättningskurs.
Studieplan bör som hittills av rektor vid folkhögskolan upprättas i samarbete
med socialinstituten och av överstyrelsen godkännas, och bör därvid
eftersträvas att giva de olika försökskurserna en något skild karaktär.
Betygsgradering i en eller annan form bör få förekomma.

Rörande kursernas antal och förläggning har överstyrelsen funnit det
lämpligt föreslå att tvenne kurser utöver den nuvarande å Viskadalens
folkhögskola inrättas. Omkring ett femtiotal studerande skulle därigenom
kunna mottagas. Förläggningen av kurserna bör ske till sådana skolor, som
i viss utsträckning tidigare ägnat den socialvetenskapliga utbildningen uppmärksamhet,
t. ex. Brunnsviks, Gripsholms, Jakobsbergs eller Marieborgs
folkhögskolor. Av dessa ha Gripsholms folkhögskola i skrivelse till skolöverstyrelsen
den 26 augusti 1946 anhållit om att från och med nästa läsår
få inrätta en specialkurs. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att,
sedan överstyrelsen närmare undersökt förutsättningarna för en förläggningav
kurserna, bestämma om förläggningsorterna.

Kostnaderna för anordnande under budgetåret 1947/48 av tre specialkurser
av 27 veckors längd ha — oavsett eventuella utgifter för bestridande
av provisoriskt lönetillägg — av skolöverstyrelsen beräknats till i runt tal
36 000 kronor.

Jag delar skolöverstyrelsens uppfattning om önskvärdheten av att den
kursverksamhet i socialvetenskapliga ämnen, vilken under föregående och
innevarande budgetår försöksvis anordnats vid Viskadalens folkhögskola,
erhåller en vidgad omfattning. Härför talar enligt min mening icke endast
behovet av att erhålla mera omfattande erfarenheter av ifrågavarande kursverksamhet
än den, som den nuvarande mycket begränsade kursverksamheten
erbjuder, utan även angelägenheten av att skapa en så bred bas som
möjligt för elevrekryteringen till socialinstituten. Sistnämnda skäl gör sig
särskilt starkt gällande i och med realiserandet av planerna på ett nytt
socialinstitut i Lund. Jag tillstyrker därför, att medel utverkas till anordnande
av ytterligare två fristående specialkurser i socialvetenskapliga
ämnen, förlagda till de folkhögskolor, som Kungl. Maj:t efter förslag av
skolöverstyrelsen bestämmer. Med hänsyn till den ståndpunkt riksdagen

17

Kungl. May.ts proposition nr 133.

så sent som år 1945 intog till frågan om förekomsten av graderade betyg och
då några nya skäl, som kunna anses tala för ett ändrat ståndpunkttagande
i denna fråga, knappast föreligga, är jag icke beredd att tillstyrka överstyrelsens
förslag, att bctygsgradering skulle få förekomma vid ifrågavarande
kurser. För överstyrelsens förslag om en utökning av den hittills
tillämpade kurstiden från 21 till högst 27 veckor synes mig bärande skäl ha
anförts.

Medelsbehovet för anordnande under nästa budgetår av tre specialkurser
i socialvetenskapliga ämnen om 27 veckors längd har skolöverstyrelsen —
oavsett eventuella kostnader för provisoriskt lönetillägg — beräknat till i
runt tal 36 000 kronor. Även om hänsyn tages till den kostnadsökning för
anordnande av ifrågavarande kurser, som uppstår vid bifall till det riksdagen
tidigare i år underställda förslag om provisoriskt lönetillägg under
nästa budgetår åt lärarpersonalen vid folkhögskolorna, torde det likväl vara
tillräckligt, att ett anslag å 36 000 kronor utverkas för ändamålet. Härför
talar dels den omständigheten, att kostnaderna synas vara väl högt beräknade
av överstyrelsen, dels ock det förhållandet, att omkring 2 850 kronor
torde komma att stå till förfogande för ändamålet av hittills anvisade medel.
Anslaget torde med hänsyn till den förordade utvidgningen av kursverksamheten
böra uppföras under den ändrade rubrik, som i det följande
angives.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskapliga
kurser för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 36 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda under
punkterna 1 och 2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Bihang till riksdagens protokoll 19lf7. 1 sand. Nr 133.

2