Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån till
svenska lastbilaktiebolaget m. m.; given Stockholms
slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Yougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om lån
till svenska lastbilaktiebolaget m. m. samt anför därvid följande.

Genom det vid 1945 års riksdag beslutade statsförvärvet av Stockholm—
Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolags järnvägar m. m. överfördes i
statens järnvägars ägo även ett bolagets dotterföretag, svenska lastbilaktiebolaget,
vilket omhänderhaft järnvägsbolagets lastbilstrafik.

I skrivelse den 31 januari 1947 har järnvägsstyrelsen äskat anslag för
nästa budgetår till utvidgning av svenska lastbilaktiebolagets verksamhet.
Styrelsen har inledningsvis meddelat, att lastbilaktiebolaget bildades år 1937

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 132.

405 47 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

med ett aktiekapital av 25 000 kronor, som i sin helhet tecknades av järnvägsbolaget.
Företagets verksamhet skulle omfatta dels utkörning och avhämtning
av järnvägsgods å större orter, dels direkt biltransport där så
befanns erforderligt, dels ock linjetrafik å vissa sträckor, allt i syfte att utvidga,
komplettera eller ersätta järnvägens godstransportturer. Bolaget förvärvade
därefter lastbilsrörelser i Enköping, Västerås, Hallstahammar, Sörstafors
och Dala-Järna samt igångsatte å dessa orter biltrafik efter nyss angivna
riktlinjer. Verksamheten visade sig motsvara de förväntningar, som
av järnvägsbolaget ställts på densamma. Sålunda kunde i Hallstahammar
sådant gods, som tidigare befordrats landsvägsledes direkt till Stockholm,
efter inköp av de härvid använda bilarna återföras till järnvägen och bilarna
i stället sysselsättas med lokala transporter och sporadiska linjetransporter.
I Västerås användes de inköpta bilarna dels för utkörning och avhämtning
av järnvägsgods och dels för sådana körningar, som bilarna tidigare haft att
ombesörja. Distributionen av järnvägsgods ökade successivt, främst till följd
av den goda service, som genom bolagets verksamhet lämnades trafikanterna,
och behov uppstod därför av nya trafiktillstånd, vilka även beviljades bolaget.
Genom förvärvet av bilrörelsen i Enköping fick bolaget övertaga en
huvudsakligen mellan Enköping och Stockholm bedriven beställningstrafik
för gods, vilken trafik senare utvidgats därhän att den blivit ett komplement
till järnvägens godstransportturer å berörda sträcka mot att tidigare ha utgjort
ren konkurrenstrafik.

Ifrågavarande, successivt utvidgade verksamhet kunde, fortsätter styrelsen,
givetvis icke finansieras av bolagets eget blygsamma aktiekapital eller med
den uppkomna vinsten å rörelsen utan måste i viss utsträckning bekostas
av järnvägsbolaget såsom reell ägare av företaget. Järnvägsbolaget hade med
andra ord icke blott varit ägare utan även förlagsgivare till svenska lastbilaktiebolaget.

Järnvägsstyrelsen uttalar härefter såsom sin mening, att lastbilaktiebolaget
även i fortsättningen borde bibehållas som ett i bolagsform drivet, av statens
järnvägar ägt företag med i huvudsak liknande arbetsuppgifter som dem
bolaget hittills haft att ombesörja. Bolagets verksamhetsområde borde dock
utvidgas till att så småningom omfatta hela statens järnvägar. Nödvändigheten
för järnvägen att i större utsträckning än hittills taga lastbilen i sin
tjänst för att därigenom kunna bjuda trafikanterna en bättre service framstode
nämligen som uppenbar, och det syntes järnvägsstyrelsen under sådana
förhållanden lämpligt, att då styrelsen redan nu förfogade över ett
särskilt bilföretag, detta företag finge övertaga den utvidgade verksamheten.

Järnvägsstyrelsen förklarar i detta sammanhang, att styrelsen icke vore
ensam i sin uppfattning om nödvändigheten av en utvidgad bilrörelse i
järnvägens tjänst. Sålunda hade trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—
Gävle redan planerat och även igångsatt en omfattande biltrafik för bland
annat utförande av godstransporter till och från ett antal större järnvägsstationer
vid sina linjer i syfte att i större utsträckning än hittills kunna
fullgöra transporter från dörr till dörr och minska transporttiden ävensom
att ernå viss besparing i utgifterna för järnvägsrörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H2. 3

Beträffande fördelarna av en utvidgad bilrörelse i järnvägens tjänst har
styrelsen anfört följande.

Genom att i ökad utsträckning taga bilen i järnyägens tjänst kan exempelvis
utkörning och avhämtning av järnvägsgods anordnas å många orter,
där dylik service nu icke erbjudes trafikanterna, och i viss omfattning torde
bilen även med fördel kunna ersätta järn vägsbefordran, framförallt å kortare
sträckor där järnvägens godsturer av transportekonomiska skäl icke kunna
läggas så att ens tillnärmelsevis samma korta transporttid kan ernås som
med direkt biltransport. Aven i fråga om längre transporter kan i vissa fall
en väsentlig tidsbesparing ernås genom en kombination av järnvägs- och
bilbefordran på så sätt att gods till ett visst område sändes med järnväg
till en centralpunkt inom området (kretsstation) för att därifrån spridas med
bil direkt till trafikanterna vid småstationerna i närheten. Därigenom möjliggöres
således även utkörning av godset å orter, där dylik utkörning eljest
vore av ekonomiska skäl otänkbar. För järnvägens del torde som tidigare
nämnts i många fall en dylik kombinerad transport kunna medföra icke
obetydliga kostnadsbesparingar.

Den planerade utvidgningen av svenska lastbilaktiebolagets verksamhet
vore, fortsätter järnvägsstyrelsen, avsedd att ske successivt allt efter som behovet
därav framträdde. I första hand skulle utvidgningen ske genom förvärv
av redan existerande trafikföretag, som hade tillstånd till yrkesmässig
trafik; därjämte skulle privata lastbilsåkare anlitas för vissa köruppdrag.

Lastbilaktiebolaget saknade emellertid för egen del möjligheter att finansiera
den sålunda planerade utvidgningen. För att denna skulle kunna
komma till stånd erfordrades därför, att statens järnvägar i sin egenskap av
ägare av ifrågavarande bilföretag tillhandahölle de för en sådan utvidgning
erforderliga medlen. Enligt järnvägsstyrelsens mening syntes detta böra ske
i form av dels lån till bolaget, dels ökad aktieteckning. Att i fortsättningen
driva företaget med ett så litet aktiekapital som 25 000 kronor ansåge styrelsen
av praktiska skäl i längden icke möjligt. Det borde få ankomma på
styrelsen att närmare bestämma fördelningen mellan lån och aktieteckning,
varvid givetvis komme att tillses, att en skälig proportion mellan bolagets
låneskuld och aktiekapital bleve rådande. Enligt styrelsens mening syntes
för nyss angivna ändamål erfordras ett sammanlagt belopp av 1 000 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller emellertid styrelsen, att styrelsen efter
den omläggning av kapitalredovisningen, som ägde rum från och med den
1 juli 1944, icke längre förfogade över några egna likvida medel, som skulle
kunna ställas till lastbilaktiebolagets förfogande. Därest statens järnvägar
skulle kunna på avsett sätt finansiera utvidgningen av lastbilaktiebolagets
verksamhet, erfordrades därför att å riksstatens kapitalbudget anvisades ett
anslag till ändamålet och att styrelsen erhölle rätt att med anlitande av
detta anslag bevilja lån till eller teckna aktier i bolaget i den mån och på
det sätt som befunnes av förhållandena påkallat. Enligt styrelsens mening
borde anslaget benämnas »Förlag för lån m. m. till svenska lastbilaktiebolaget».
Den sålunda tänkta formen för finansieringen överensstämde ur budgetsynpunkt
helt med det sätt, på vilket kostnaderna för elektrifiering av
linjen Stockholm—Tillberga—Köping bestridits under det första anslagsåret,
efter det staten förvärvat samtliga aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

nya järnvägsaktiebolag men bolaget i formellt hänseende alltjämt ägt fortbestånd.

På grund av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att ett anslag å
1 000 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår till Förlag för lån m. m.
till svenska lastbilaktiebolaget.

Över järnvägsstyrelsens framställning har utlåtande avgivits av riksräkensTcapsverket
den 18 februari 1947.

Riksräkenskapsverket tillstyrker, att i enlighet med järnvägsstyrelsens
förslag såsom kapitalinvestering i statens järnvägars fond anvisas ett anslag
å 1 000 000 kronor till förevarande ändamål, dock att detta anslag bör benämnas
»Lån till svenska lastbilaktiebolaget m. m.» Riksräkenskapsverket
framhåller nämligen, att enligt de ändrade grunderna för kapitalbudgetens
uppställning borde det lån, som lämnades bolaget, liksom betalningen för
nytecknade aktier i detsamma avföras direkt å ifrågavarande anslag. Anslagsbeloppet
borde därför icke överföras till särskild redovisningstitel, varigenom
det, i den mån det ej toges i anspråk för aktieteckning, skulle kunna användas
för ett slags rörlig kredit till bolaget.

För statens järnvägar föreligger behov att i större utsträckning än hittills
taga lastbilen i sin tjänst för att bjuda kunderna en bättre service. Med
hänsyn härtill finner jag, i likhet med järnvägsstyrelsen, önskvärt att medel
för här avsedda ändamål ställas till styrelsens förfogande under nästkommande
budgetår. I avvaktan på att närmare erfarenheter vinnas rörande
statens järnvägars lastbilstrafik har jag intet att erinra mot att det bilföretag,
som jänvägsstyrelsen redan förfogar över, får övertaga den utvidgade
verksamheten. Mot storleken av det av styrelsen föreslagna anslagsbeloppe t
har jag intet att erinra. Anslaget torde böra erhålla den av riksräkenskapsverket
föreslagna benämningen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lån till svenska lastbilaktiebolaget m. m. å kapitalbudgeten
under statens affärsverksfonder, statens järnvägar,
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av........................................ 1 000 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven G. Karlson.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.
495 47