Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1947 48; given Stockholms
slott den 28 februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Altan Vougt.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 februari 1947.
K ärvar ande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,
Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och, såvitt
angår punkt 19, med statsrådet Mossberg anför chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Vougt, följande.
I de anslagsäskanden, som framlagts i årets statsverksproposition vid anmälan
av fjärde huvudtiteln, har ett antal anslag upptagits med allenast beräknade
belopp. Pågående utredningar möjliggjorde en noggrannare anslagsberäkning
först vid en senare tidpunkt. Jag anmäler i detta sammanhang flertalet
av de äskanden, som sålunda tills vidare lämnats öppna, Innan jag
ingår närmare på beräkningarna av de olika anslagen, upptager jag till särskild
behandling vissa specialfrågor av mera allmän räckvidd.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130.
258 47
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Inledningsvis vill jag härvid erinra, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
den 31 december 1946 avgivit betänkande med förslag till lönegradsplaceringar,
tjänstebenämningar m. m. för civila och civilmilitära befattningar
och beställningar vid försvaret (SOU 1946: 94). Förslaget, som för närvarande
är föremål för remissbehandling, torde komma att i sinom tid anmälas för
Kungl. Maj:t av chefen för finansdepartementet. I avvaktan därpå har jag i det
följande vid prövningen av föreliggande frågor om lönegradsplaceringar och
tjänstebenämningar ansett mig böra som regel utgå från nu gällande tjänsteförteckningar.
[1.] Ändrad organisation av infanteriregementes stabs- och förvaltningstjänst i fred.
Såsom jag tidigare och senast i årets statsverksproposition anmält ha under
de senaste åren pågått utredningar i syfte att rationalisera stabs- och förvaltningstjänsten
vid de lägre truppförbanden inom försvaret. Utredningarna ha
närmast avsett armén och i första hand infanteriregemente. Organisationsförsök
ha utförts vid Älvsborgs regemente av försvarets centrala organisationskommitté
på uppdrag av statens organisationsnämnd och resulterat i ett av
nämnden framlagt förslag till ändrad organisation av infanteriregementes stabsoch
förvaltningstjänst. Detta förslag har i huvudsak fastställts av Kungl. Maj:t
genom beslut den 24 januari 1947, att omedelbart genomföras vid Älvsborgs
regemente och successivt vid övriga infanteriregementen. I beslutet ha dock
de viktigare personalfrågorna lämnats öppna. Dessa frågor torde i detta sammanhang
böra underställas riksdagens prövning.
Innan jag övergår till behandling av dessa frågor, torde jag få lämna
en översiktlig redogörelse för hittillsvarande organisation och det rationaliseringsarbete
som bedrivits på ifrågavarande område. Översikten grundar sig
på organisationskommitténs rapport rörande organisationsundersökningarna
vid Älvsborgs regemente, till vilken rapport liksom till övriga handlingar i
ärendet torde få hänvisas.
Hittillsvarande organisation och utredningsverksamheten.
Den hittillsvarande organisationen av regementsstaberna vid infanteritruppförbanden
har icke varit enhetlig. Efter en del på senare år vidtagna partiella
reformer, främst ändring av inskrivningsväsendet, skulle fredsregementsstaben
i huvudsak vara organiserad på följande sätt.
De egentliga förvaltningsärendena — tyg-, intendentur-, sjukvårds-, veterinär-,
kasern vårds- och kassaärenden — ha varit tjänstegrensvis fördelade
på avdelningar. Avdelningscheferna ha varit föredragande för regementschefen
men i vissa allmänna avseenden underställda regementsstabschefen.
En mobiliseringsavdelning för mobiliseringsförberedelser har funnits,
som stått under chefsskap av inskrivningschefen, vilken i denna egenskap
varit direkt underställd regementschefen men i egenskap av chef för den till
regementet anknutna inskrivningsexpeditionen lytt direkt under centrala värnpliktsbyrån.
I övrigt ha praktiskt taget samtliga ärenden rörande den militära
tjänsten handlagts på en avdelning för truppärenden under direkt ledning av
regementsstabschefen.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
1941 års försvar sutredning framlade i sitt betänkande ett principförslag till
sammansättning av en regementsstab i fred. Förslaget vilade på den uppfattningen,
att fredsorganisationen skulle mera än dittills varit fallet anknyta till
och förbereda krigsorganisationen. De olika tjänstegrenscheferna på förvaltningsområdet
skulle sammanföras till en sektion under gemensam chef -—
kvartermästaren. Vid behandlingen av förslaget i propositionen 1942:210
uttalade sig chefen för försvarsdepartementet för att överensstämmelse
mellan organisationen i krig och fred borde eftersträvas, på sätt skett i
principförslaget. Förslaget att sammanföra förvaltningstjänstens olika grenar
under gemensam chef fann departementschefen förtjänt av att prövas i praktiken
i avvaktan på de åtgärder, som kunde komma att vidtagas i syfte att
reformera den militära expeditionstjänsten. Departementschefen anförde
vidare i anslutning till förslaget, att det i princip borde ankomma på truppförbandschefen
att bestämma enskildheterna i stabernas organisation såväl i
vad rörde personalens användning som i fråga om tjänste- och föredragningsvägar,
men att organisationen i stort måste regleras genom centralt utfärdade
bestämmelser. Efter erforderlig prövotid borde det ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma den slutliga organisationen.
Principförslaget godkändes av riksdagen (skrivelse 1942:374). Med utfärdandet
av bestämmelser i ärendet fick emellertid anstå i avvaktan på militära
expeditionstjänstkommitténs utredningar och försöksverksamhet. Denna
kommitté, som tillsattes år 1942, hade förlagt undersökningar rörande regementsstabens
organisation till Upplands regemente. I samband med tillkomsten
inom statens organisationsnämnd i februari 1944 av försvarets centrala
organisationskommitté såsom särskilt organ för organisationsundersökningar
inom försvaret avslutades expeditionstjänstkommitténs arbete, vilket sedermera
fullföljdes av organisationskommittén. Organisationskommitténs undersökningar
ha pågått sedan våren 1944 och, såsom tidigare nämnts, bedrivits
vid Älvsborgs regemente. Resultatet av undersökningarna ha framlagts i en
preliminär rapport av organisationskommittén den 27 september 1945 och i
slutrapport av organisationsnämnden den 13 december 1945.
Syftet med undersökningarna har varit att åstadkomma en ur såväl militär
som ekonomisk synpunkt effektiv organisation av fredsregementets staber
och förvaltningsorgan samt av den verksamhet, som dessa staber och organ
äro avsedda att utöva. Undersökningarna ha alltså icke omfattat utbildningsverksamheten.
Organisationsnämnden har redogjort för gången i stort av
organisationsundersökningarna och därvid anfört i huvudsak följande.
Organisationsundersökningarna hade pågått under nära 15 månaders tid och
utförts av särskilt utbildade, i organisationsarbete erfarna experter. Att
börja med hade inom varje verksamhetsområde en mycket noggrann analys
utförts av alla dithörande arbetsuppgifter. Härvid hade organisationsexperterna
haft tillfälle att ingående diskutera olika spörsmål med därav berörda
befattningshavare. Där så erfordrats, hade vederbörlig verksamhet
varit föremål för noggranna undersökningar enligt tidsstudietekniska metoder
av samma huvudtyp, som under senare år med framgång tillämpats inom
näringslivets kontors- och fabriksorganisationer.
4
Kung!. Maj:ts proposition nr 130.
Med ledning av verkställd analys och utförda tidsstudier hade sedermera
stabs- och förvaltningstjänstens olika verksamheter omorganiserats i avsikt
att undvika onödigt arbete och dubbelarbete och att stegra arbetseffekten.
Organisationerna hade därefter under noggrann kontroll av de civila experterna
praktiskt prövats i så stor utsträckning, som för ändamålet visat sig
nödvändigt. Vid behov hade förnyade, kompletterande tidsstudier utförts och
modifikationer i försöksorganisationen vidtagits. Samtidigt hade inom de
verksamhetsområden, där detta varit möjligt, omfattningen av de normala
arbetsuppgifterna, som förekomme under fredsförhållanden, registrerats och
till sin volym beräknats.
De hastigt påkommande och starka fluktuationerna i beredskapen våren
1945 hade utsatt försöksorganisationen för stora påfrestningar. Dessa hade
utan svårighet kunnat mötas av den ordinarie personalen. Försöksorganisationen
hade därmed bevisat sin hållbarhet på ett oförtydbart sätt. Tidpunkten
för organisationsundersökningarna hade sålunda möjliggjort allsidiga
prov av försöksorganisationen under synnerligen olikartade, delvis mycket
påfrestande förhållanden.
Organisationskommittén har med eftertryck framhållit, att bet3rdande insatser
i rationaliserande syfte gjorts från regementets sida såväl före som
under här ifrågavarande organisationsundersökningar. Redan vid tiden för
dessas början hade sålunda på regementschefens initiativ vissa arbets- och
personalbesparande åtgärder vidtagits, ehuruväl dessa av flera skäl icke
kunnat givas önskad omfattning. Organisationsförslaget. utgjorde därför resul
tatet av ett gemensamt arbete mellan å ena sidan regementets personal, enkannerligen
dess chef, och å andra sidan organisationskommittén.
Organisationsnämndens förslag och förslagets behandling.
En kortfattad redogörelse för innehållet i organisationsnämndens slutrapport
jämte organisationsförslag har jag lämnat till det vid propositionen
1946: 120 fogade utdraget ur statsrådsprotokollet. Vid behandlingen i det följande
av vissa personalfrågor, som uppkomma i anledning av den nya organisationen,
får jag anledning att ytterligare något beröra organisationens utformning.
I övrigt torde jag få hänvisa till nämnda redogörelse och handlingarna
i ärendet.
I förslaget ha till särskild behandling upptagits två principfrågor, som
varit föremål för uttalanden i samband med 1942 års försvarsbeslut, nämligen
strävan efter överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen samt
sammanförandet av tjänstegrenscheferna på förvaltningsområdet till en sektion
under en gemensam chef. Härom anföres i huvudsak följande.
Vad beträffade möjligheten att vinna överensstämmelse mellan en regementsstabs
organisation i fred och i krig hade redan militära expeditionstjänstkommittén
framhållit, att varje organisation självfallet måste vara avpassad
efter den verksamhet, den avsåge att tjäna. Vissa verksamhetsgrenar
vid fredsregementsstaben saknade varje direkt motsvarighet vid fältregementsstaben.
Även i de avseenden, där verksamheten i fält hade enahanda
syfte som verksamheten i fred, finge den under fältförhållanden
av naturliga skäl väsentligt annan karaktär än under fredsförhållanden. Stabsorganisationen
i fred och i fält borde därför uppbyggas var för sig med hänsyn
till i första hand den verksamhet, den skulle tjäna. Däremot borde enligt
Kiingl. Maj:ts proposition nr 130. 5
expeditionstjänstkommitténs mening överensstämmelse mellan fredsregements-
och depåstabens organisation eftersträvas. Det vore nämligen av synnerlig
vikt, att fredsregementsstaben med oförändrad organisation kunde fullfölja
sin verksamhet under hela tiden för mobiliseringens utförande. Organisationskommittén
delade denna uppfattning och fredsregementsstabens organisation
hade i förslaget utformats i enlighet härmed.
I fråga om tjänstegrenschefernas inom förvaltningsområdet sammanförande
under gemensam ledning av regementsofficer — kvartermästare -— ansåge
organisationskommittén i likhet med militära expeditionstjänstkommittén skäl
icke finnas för införande av en kvartermästare i stabsorganisationen i fred.
Under det organisationsundersökningarna pågått, ha efter förslag av organisationsnämnden
vissa rationaliseringar redan beslutats. Sålunda har Kungl.
Maj:t den 13 april 1945 förordnat om rationalisering av verksamheten vid samtliga
arméns stabs- och remontstallar. • Vidare har från och med innevarande
budgetår personalbehovet vid försvarets matinrättningar reglerats på grundval
av ett förslag av organisationsnämnden till rationalisering av driften vid
dessa inrättningar (jfr prop. 1946: 120, punkten 6).
Även tre andra verksamhetsgrenar ha gjorts till föremål för särskilda
undersökningar genom organisationsnämndens försorg, nämligen verksamheten
vid kassaförvaltningarna, sjukvårdstjänsten samt eldnings-, underhållsoch
reparationstjänsten vid ång- och värmecentraler, vilka undersökningar
resulterat i organisationsförslag, berörande hela eller större delar av försvaret.
Jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande har den av organisationsnämnden föreslagna
regementsorganisationen försöksvis varit genomförd vid Älvsborgs
regemente under 1946. De myndigheter och organisationer, av vilka yttranden
över förslaget infordrats, ha beretts tillfälle att genom besök och demonstrationer
vid regementet taga del av försöksorganisationen. Yttranden över förslaget
ha sedermera avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna
lönenämnden, försvarsväsendets lönenämnd, försvarets tjänsteförteckningssakkunniga,
överbefälhavaren, chefen för armén, försvarets civilförvaltning, försvarets
sjukvårdsförvaltning, arméns fortifikationsförvaltning och arméförvaltningen
samt svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet,
försvarsväsendets underbefälsförbund, försvarets civila tjänstemannaförbund,
försvarsverkens civila personals förbund, regementskassörssällskapet och intendenturförvaltarsällskapet.
Dessa yttranden återgivas i det följande i den mån de ha betydelse för bedömningen
av föreliggande personalfrågor. Här torde få anföras några allmänna
uttalanden rörande organisationsundersökningarna och förslaget i
princip.
Statskontoret har ansett metoden att låta mera genomgripande organisatoriska
omläggningar föregås av grundliga över en icke alltför kort tidrymd utsträckta
organisationsundersökningar föredömlig. De huvudprinciper efter
vilka förslaget utarbetats har statskontoret givit sin odelade anslutning.
Riksräkenskapsverket har anfört, att verket erhållit det allmänna intrycket
att det arbete, som av nämnden utförts under medverkan av regementets målsmän,
lämnat ett gott resultat. De åtgärder, som vidtagits för genomförande
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.
av tidsbesparande arbetsmetoder och ett ändamålsenligt utnyttjande av personalen,
syntes på det hela taget medföra ett bättre och säkrare arbetsresultat
till minskade kostnader.
Arméför vältning en har framhållit, att de årliga kostnaderna för regementets
förvaltning och expeditionsverksamhet genom rationaliseringen kunnat icke
obetydligt nedbringas samt att i åtskilliga avseenden större effektivitet ernåtts.
Civilförvaltningen anför, att de resultat som vunnits i åtskilliga fall måste
anses beaktansvärda. Särskilt den rationalisering av arbetsrutinen, som
genom försöksorganisationen kommit till stånd, syntes medföra ett minskat
behov av arbetskraft och således leda till avsevärda besparingar.
Överbefälhavaren har karakteriserat resultatet av organisationsnämndens
arbete såsom gott. Önskemålet att få till stånd en planmässig arbetsordning
och förvaltning inom krigsmakten bleve enligt hans mening tillgodosett,
därest förbandens stabs- och förvaltningstjänst i stort utformades i enlighet
med nämndens förslag. Även om överbefälhavaren icke till alla delar kunde
biträda förslaget, har han dock ansett, att detsamma utgjorde en god grund
för att skapa en rationell och ekonomisk organisation av stabs- och förvaltningstjänsten
vid arméns truppförband. Det arbete, som nämnden nedlagt,
kunde säkerligen lämna många impulser och erfarenheter för liknande förbättringar
inom marinen och flygvapnet.
Chefen för armén har ansett, att resultatet av nämndens verksamhet för
införande av mera effektiv arbetsorganisation och mera rationella arbetsmetoder
kunde betecknas såsom gott. Enkla och praktiska förslag hade framlagts.
De föreslagna rationaliseringsåtgärderna komme säkerligen att medföra förbättrade
arbetsförhållanden, varjämte en eljest erforderlig personalökning
kunde undvikas.
Flertalet av de infanteriregementschefer, som haft tillfälle att taga del av
organisationsförslaget, ha varit eniga om att förslaget i princip kunde bilda
utgångspunkt för den rationalisering av stabs- och förvaltningstjänsten, som
länge varit ett allmänt militärt önskemål.
Officer sförbundet har anfört, att de resultat, som nåtts vid organisationsundersökningarna,
i stort måste anses mycket värdefulla och ägnade att i hög
grad effektivisera arbetet vid berörda organ.
Underbefäls förbundet finner den föreslagna organisationen av stabs- och
förvaltningsorganen effektiv och ändamålsenlig.
Civila tjänstemannaförbundet har uttryckt sitt erkännande för det sätt, på
vilket undersökningarna bedrivits både i vad gällde grundligheten och det
visade intresset.
Försvarsverkens civila personals förbund har ansett de av nämnden föreslagna
och vid regementet försöksvis i huvudsak genomförda ändringarna i
stort sett vara riktiga. Den samordning och centralisering av arbetsuppgifterna,
som inom olika områden av regementets verksamhet föreslagits, syntes
enligt förbundets mening vara till gagn för en effektiv och kostnadsbesparande
tjänst.
Såsom jag inledningsvis anmärkt har Kungl. Maj:t genom beslut den 24
januari 1947 meddelat bestämmelser angående ändrad organisation på förevarande
område. Den organisation av stabs- och förvaltningstjänsten vid infanteriregemente
med därtill anknuten inskrivningsexpedition, som innefattas
i organisationsnämndens i slutrapporten den 13 december 1945 och, såvitt
avser kassaförvaltningen vid infanteriets truppförband, i skrivelse den 27
september 1946 framlagda förslag har därvid fastställts att gälla för Älvsborgs
regemente omedelbart och för övriga infanteriregementen efter hand
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
soin rationaliseringen i enlighet med förslagen genomförts vid regementena.
Vissa smärre avvikelser från förslagen ha dock föreskrivits. Avdelningsindelningen
på den militära ledningssidan skall i visst hänseende göras till föremål
för fortsatta försök.
Huvuddragen av den fastställda organisationen framgå av en tablå, som
bilägges detta protokoll (bilaga 1).
Omorganisationens genomförande vid infanteriförbanden avses skola ske
successivt under arméchefens ledning och beräknas vara avslutat under budgetåret
1947/48.
Personalorganisationen.
Organisationsnämndens förslag med däri gjorda
ändringar.
Den av organisationsnämnden föreslagna personalorganisationen för en regementsstab
efter genomförd rationalisering innebär i vissa delar betydande avvikelser
från den nuvarande. Genom stabs- och förvaltningsarbetets effektivisering
har militär personal kunnat antingen helt frigöras från dylikt arbete
eller ersättas med mindre kvalificerad personal i lägre löneställning. Å andra
sidan föreslår nämnden högre löneställningar för viss militär och civil personal
på grund av ökat ansvar eller ökade arbetsuppgifter.
I Kungl Maj:ts beslut om fastställelse av den föreslagna organisationen
har såsom tidigare nämnts personalfrågorna icke slutligt reglerats. Bestämmelse
har meddelats av innebörd att ändringar i löneställning för ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän tills vidare icke må vidtagas, att civil personal,
som erfordras utöver i personalförteckningar upptagen personal, får anställas,
dock icke såsom ordinarie eller extra ordinarie, samt att officerare och underofficerare,
som frigöras från stabs- och förvaltningstjänst, skola, i den utsträckning
personalläget det medgiver, överföras till utbildningsarbete. Å
andra sidan har ställts i utsikt, att särskild ersättning skall kunna tillerkännas
personal, som i den nya organisationen fullgör mera krävande arbetsuppgifter
än som kan anses motsvara dess löneställning.
Organisationsnämnden har framhållit, att det vore förenat med svårigheter
att få fram en jämförelse mellan den av nämnden föreslagna personalorganisationen
och den för stabs- och förvaltningstjänsten vid regemente hittills
gällande. 1942 års försvarsbeslut, som ligger till grund för den nuvarande
organisationen, lämnade nämligen icke några bestämda uppgifter angående
den personal, som vore avsedd för ifrågavarande stabs- och förvaltningsverk
samhet. Med ledning av försvarsbeslutet och de utredningar, som legat till
grund för detsamma, hade nämnden emellertid i samarbete med arméstaben
gjort en beräkning rörande omfattningen av den personal, som måste tagas
i anspråk vid regementet för att enligt nu gällande ordning kunna under
fredstid bestrida tjänsten vid staber och förvaltningsorgan. På grundval
härav kunna de ändringar i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna
angivas, vilka ett genomförande av den föreslagna personalorganisationen
skulle medföra. Dessa ändringar äro, räknat för ett regemente,
följande.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
1. Från stabs- och förvaltningstjänst frigöras av militär personal på aktiv
stat 1 major, 3 kompaniofficerare, 12 fanjunkare, varav en på trängens stat,
och 3 sergeanter. Av stammanskap redovisas en minskning med 4 furirer.
2. Antalet förvaltare ökas med 4. För överfurirer upptagas oförändrat 18
beställningar, varav en på trängens stat.
3. Av arvodesbefattningar för pensionerad personal upptager förslaget
oförändrat antal, 2, officerare, under det att antalet befattningar för underofficerare
minskas med 5.
4. I fråga om ordinarie civilmilitär personal företer den nya personalorganisationen
ingå andra avvikelser från den nuvarande än att antalet förrådsvaktmästare
ökas från 3 till 4, vilket skulle innebära, att en extra ordinarie
dylik befattning överföres till ordinarie.
5. Av extra ordinarie personal upptar den angivna personalorganisationen
1 ny befattning för kansliskrivare i MEo 11, 1 ny befattning för förste kontorist
i MEo 9, 4 nya befattningar för kanslibiträden samt kontors- och skrivbiträden
ävensom köks-, sjukvårds-, förråds- och eldarpersonal till i huvudsak
samma antal extra ordinarie och extra befattningar, som beräknats för
innevarande budgetår.
6. Antalet för stabs- och förvaltningstjänst ianspråktagna värnpliktiga kan
minskas med 30, vilka emellertid med nuvarande brist på värnpliktiga hade
måst ersättas med kollektivavtalsanställda arbetare.
Den överensstämmelse beträffande antalet extra ordinarie befattningar som
i stort sett föreligger mellan den nya och den nu gällande personalorganisationen
beror på att personalstaterna för innevarande budgetår i dessa hänseenden
beräknats på grundval av organisationsnämndens förslag. Även antalet
kollektivavtalsanställd personal överensstämmer av samma skäl med det
för budgetåret 1946/47 för normalorganisation beräknade.
Med tillämpning inom hela infanteriet av den personalorganisation, som
här angivits för rationaliserat typregemente, skulle personalförändringarna i
förhållande till nuläget totalt utgöra
minskning med 19 majorer, 57 kompaniofficerare, 228 fanjunkare, 57 sergeanter,
76 furirer, 95 befattningar för pensionerade underofficerare och 570
kollektivavtalsanställda arbetare samt
ökning med 76 förvaltare och följande antal extra ordinarie befattningar,
nämligen 19 i 11, 19 i 9 och 76 i 7 lönegraderna.
Till personalökning bör även räknas den ökning av antalet överfurirer i inre
tjänst som skulle bli följden av ett genomförande av förslaget. Å andra sidan
kan till personalbegränsningar hänföras, att sedermera framställda krav på
förstärkning av den hittillsvarande organisationen icke behöva annat än övergångsvis
tillgodoses. Genom den nya organisationen vinnas väsentliga besparingar
i de årliga kostnaderna för stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförbanden.
Organisationsnämnden har framhållit, att besparingarna i själva verket äro
större än vad som framgår av de här redovisade personalförändringarna, enär
åtskilliga befattningshavare, bland andra bataljons- och kompanichefer, vilkas
9
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
arbetstid tidigare till en del tagits i anspråk för stabs- eller förvaltningstjänst,
genom rationaliseringen helt eller i allt väsentligt frigjorts från dylik tjänst,
utan att detta vid jämförelsen mellan nuläget och den nya organisationen
kommit till uttryck i personalreduceringar. Yissa av nämnden redovisade engångskostnader
för byggnadsändringar och expenser vid Älvsborgs regemente,
vilka varit nödvändiga för ett effektivt och förenklat arbete, komma enligt
nämndens mening att mer än väl täckas av besparingar, som uppkomma genom
att planerade byggnader för värnpliktsredovisningsorganen och för förråd
på grund av rationaliseringen icke behöva komma till utförande.
Yttrandena.
Även om huvudlinjerna i organisationsnämndens förslag i det stora hela
godtagits av remissmyndigheterna och lämpligheten av effektiviseringen i
arbetsorganisationen och rationaliseringen av arbetsmetoderna vitsordats, ha
från många håll erinringar riktats mot den föreslagna personalorganisationen
och mot personalberäkningarna. Av de allmänna uttalandena i dessa
frågor återgivas här följande.
Arméchefen har ansett, att de organisationsundersökningar som beröra den
personella organisationen skett inom en alltför snäv ram samt i detta ämne
vidare anfört i huvudsak följande.
Stabs- och förvaltningstjänsten vore ett medel att skapa bästa möjliga betingelser
för utbildningsarbetet, vars yttersta mål vore att skapa fältdugliga
förband. Den förstnämnda tjänstens rationalisering kunde därför icke göras
till en isolerad åtgärd utan måste ske under beaktande av återverkningarna
på krigsorganisationen, utbildningsarbetet, personalrekrytering m. m. Beräknades
personalen för stabs- och förvaltningstjänsten alltför snävt, komme i
praktiken viss för utbildningsarbetet avsedd personal att tagas i anspråk för
den förstnämnda tjänsten. Den militära fredsorganisationen måste vara så
uppbyggd, att befattningshavarna erhölle erforderlig rutin för verksamheten
i krig. Praktisk rutin förvärvad under fredsarbetet kunde endast i viss utsträckning
ersättas av utbildningskurser. Det kunde därför vara nödvändigt
att i viss utsträckning frångå den tidsstudiemässigt mest rationella fredsorganisationen,
därest en mindre rationell sådan medförde påtagliga fördelar för
tjänsten i krig.
Av yttrandena från regementscheferna kan anföras, att organisationen ansetts''
ha blivit för hårt pressad, varför den sannolikt icke skulle hålla för
större påfrestningar under längre tid. Personalen vore icke i stånd till ständiga
topprestationer. — Det har vidare framhållits, att ett tillräckligt antal
aktivt befäl måste ingå i fredsorganisationen för att giva stadga åt de mobiliserade
förbanden och att befälskadern därför måste något överdimensioneras
samt att vid beräkningen av personalens arbetsprestationer hänsyn borde
tagas till att även stabspersonalen borde deltaga i viss befälsutbildning.
Under officer sförbundet har anfört, att många av nämndens förslag tydde
på att nämnden åsidosatt vederbörlig hänsyn till den militära tjänstens specifika
krav på ekonomisk hänsyn och ej minst förståelse för den militära
personalens berättigade anspråk. Förbundet har vidare yttrat, att säkra hållpunkter
saknades för bedömande av möjligheten för organisationen att tåla
de påfrestningar, som uppkomme vid förbandets närmande till övergång till
krigsorganisationen. Den bräcklighet eller bristande fältmässighet, som den
långt drivna rationaliseringen av arbetsuppgifterna otvivelaktigt innebure,
syntes emellertid icke skänka någon tillförsikt för förslagets lämplighet ur
krigsförberedelsesynpunkt.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Vissa myndigheter och personalsammanslutningar ha behandlat frågan
om avvägning mellan civil och militär expeditions- och förvalt
ningspersonal.
Organisationsnämnden har i olika sammanhang redovisat de principer,
som nämnden tillämpat i här angivna hänseende. Sålunda har nämnden i anledning
av ett förslag om utbyte av vissa underofficersbefattningar mot
civil personal, anfört, att den principen varit vägledande för nämnden, att
underofficerare placerats i sådana stabs- och förvaltningsbefattningar, som
krävde viss militär erfarenhet och samtidigt vore väl avpassade efter deras
kvalifikationer. I annat sammanhang har nämnden framhållit, att militär
arvodespersonal endast borde användas i sådana befattningar, där å ena sidan
särskilda krav på militär utbildning och erfarenhet gjorde sig gällande men
å andra sidan personal på aktiv stat icke borde ifrågakomma. I övriga fall
borde för vinnande av ökad arbetseffekt och kontinuitet specialutbildad civilanställd
personal användas.
Riksräkenslcapsverlcet har anfört, att verket funne det befogat att specialutbildad
civil personal toges i anspråk i enlighet med de principer nämnden
angivit, icke minst för att motverka den kaderminskning som uppkomme
som en följd av den ändrade befolkningssammansättningen.
överbefälhavaren har med skärpa framhållit olägenheterna, icke minst ur
beredskapssynpunkt, av att civil manlig personal i större omfattning utnyttjades
inom truppförbandens fredsförvaltning. Därest man i fred genom att
anställa civil personal avsade sig möjligheterna att i förvaltningstjänst använda
underofficerare och underbefäl, komme detta i händelse av krig eller
förstärkt försvarsberedskap med all säkerhet att medföra betänkliga svagheter
vid fältförbanden, där förvaltningstjänsten i stor utsträckning måste
läggas på dessa personalkategorier. Den militära tjänsten krävde ofta övertidsarbete,
varvid dyrbar övertidsersättning måste utgå till civil personal.
Representanterna för förvaltningstjänsten måste dessutom äga god inblick i
och verklig förståelse för utbildningsarbetet samt förmåga att samarbeta med
iruppbefälet. Antalet civila anställda borde därför i möjligaste mån begränsas
genom att alla de befattningar, där fast anställd militär personal, eventuellt
efter kompletterande utbildning, kunde lösa föreliggande arbetsuppgifter, förbehölles
denna kategori. Civil arbetskraft borde endast användas för sådana
speciella uppgifter, för vilka militär personal kunde anses mindre lämplig.
Från regementschefernas sida ha framhållits i huvudsak samma synpunkter
som av överbefälhavaren och därjämte anförts, att den militära personalen i
varje fall borde få konkurrera om befattningarna med den civila, varigenom
placering av rätt man på rätt plats borde kunna underlättas.
Underofficer sförbundet har anmärkt, att organisationsnämnden syntes ha
eftertraktat att placera specialutbildad civil personal i varje aktuell befattning
i stället för att undersöka i vad mån från utbildningsarbetet ledigblivande
befälspersonal effektivt kunde nyttjas inom stabs- och förvaltningstjänsten.
Civila tjänstemannaförbundet har ansett konsekvensen av organisationsnämndens
principiella inställning till förevarande spörsmål fordra, att vissa
angivna befattningar för militär personal besattes med civila befattningshavare,
speciellt skolade för sina uppgifter. Detta vore enligt förbundets mening
ett icke oväsentligt led i bemästrandet av de besvärliga rekryteringsförhållandena
av manskap.
Här kan vidare nämnas, att enligt föreliggande förslag av försvarets civilförvaltning
befattningarna för regementskassör borde hänföras till lönegrad
Ca 18 eller undantagsvis Ca 15.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.
11
Vissa personal- och lönefrågor.
Jag upptager härefter till närmare behandling de personalfrågor, som äro
av betydelse för personalstaternas utformning och för anslagsberäkningarna.
Organisations nämndens förslag.
Vad som i organisationsförslaget tilldragit sig den största uppmärksamheten
äro de begränsningar av den aktiva militära personalen i
stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförbanden, som blir en följd av den
nya organisationen.
Den i det föregående redovisade minskningen med 1 major uppkommer därigenom,
att varken regementsstabschef eller regementskvartermästare, vilka
båda befattningar i 1942 års försvarsbeslut förutsattes skola vara deltidstjänster,
erfordras i normalorganisationen. Mot att kvartermästaren utgår ur
organisationen ha invändningar icke gjorts. Däremot ha de militära remissmyndigheterna
yrkat, att stabschefen bibehålies.
Vad frågan om stabschef beträffar har organisationskommittén som en
huvudprincip för organisationsförslaget anfört, att regementschef borde utan
mellaninstanser utöva en enhetlig ledning av stabsverksamheten inom alla
dess områden. Det antal avdelningar, som verksamheten såväl på militärsom
förvaltningssidan ansetts böra omfatta, vore enligt kommitténs mening
icke heller större än att detta med användning av rationella ledningsmetoder
med fördel läte sig göra. Avgörande vore i detta avseende, att regementschef
medgåves rätt att till avdelningschef delegera sin beslutanderätt i frågor,
som icke voro av grundläggande natur eller större räckvidd eller eljest av
principiell innebörd. Organisationskommittén har om stabschefen vidare anfört
i huvudsak följande.
I den hittills gällande ordningen skulle regementsstabschefen handlägga
sådana ärenden som placering till tjänstgöring av skrivbiträden och fördelning
av inkommande tjänstemeddelanden samt, inom den avdelning för vilken
stabschefen vore chef (truppavdelningen), dels till denna avdelning hörande
ärenden, dels ock ärenden, som icke på grund av gällande organisation handlades
inom annan avdelning. Expeditionstjänstkommittén hade i sitt förslag
rörande regementsstab framhållit, att stabschefen till förfång för handläggningen
av betydelsefulla ärenden rörande trupptjänsten vanligen i stor
utsträckning sysselsattes med göromål, vilka skulle kunna utföras av mindre
kvalificerad personal. Enligt organisationskommitténs mening vore verksamhetsområdet
vid en fredsregementsstab numera av så betydande omfattning
även på den militära sidan att en avdelningsindelning erfordrades, varje avdelning
med sitt bestämda arbetsområde. Avdelningscheferna måste vara direkt
föredragande för regementschefen. I en sådan organisation hade regementschefen
den direkta ledningen av staben och en stabschef skulle endast utgöra
en fördröjande instans. De vid Älvsborgs regemente verkställda försöken
gåve vid handen, att stabschefen både kunde och borde utgå ur organisationen.
En annan huvudfråga vid behandlingen av förevarande ärende har varit,
huruvida såsom kompaniadjutant skulle avses fanjunkare eller överfurir.
För vart och ett av de tolv kompanierna vid ett normalinfanteriregemente
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
avses enligt hittills gällande personalberäkningar en fanjunkare såsom kornpaniaajutant.
Denne svarar för expeditionstjänstens utförande och för ledningen
av den inre tjänsten i kasernen samt beräknas deltaga såsom kompanichefens
adjutant jämväl vid övningar i kompani- eller högre förband utom
kasern. Vid kompaniet tjänstgöra ett underbefäl, undantagsvis menig, såsom
dagkorpral, samt skriv- och handräckningspersonal. Såsom biträdande kompaniadjutanter
avses jämlikt beslut av 1944 års riksdag vid ettvart av nio kompanier
vid ett regemente skola placeras en överfurir.
Med omorganisationen har arbetet vid kompaniexpeditionen i åtskilliga
avseenden omlagts och förenklats. Genom inrättandet av för regementet
gemensamma centraler för budsändning och skrivgöromål har kompaniexpeditionen
frigjorts från ordonnanstjänst och maskinskrivning. Genom särskilda
åtgärder har vidare arbetet vid kompaniexpeditionen i hög grad förenklats
eller kompanierna helt avkopplats från vissa arbetsuppgifter. Sålunda ha
bland annat förråden vid kompaniet slopats, varigenom kompaniadjutantens
uppbördsmannaansvar i huvudsak bortfallit, förrådsbokföringen överflyttats
till ett för regementet gemensamt förrådsbokföringskontor, förandet av vissa
expeditionshandlingar delvis överförts till andra organ och i övrigt avsevärt
förenklats samt ett betydande antal expeditionshandlingar slopats.
Såsom framgår av organisationskommitténs preliminära rapport ha här antydda
förenklingar och omläggningar alltsedan slutet av år 1944 prövats vid
en kompaniexpedition med en personaluppsättning av, förutom kompanichefen,
en överfurir och en dagkorpral (värnpliktig grupp 4), vilken tillika var biträde
åt överfuriren. Städarna voro ersatta med sjukredovisade, delvis tjänstbara
värnpliktiga. Yid övriga kompanier hade genom regementschefens försorg
jämväl de antydda förenklingarna i vissa avseenden tillgodogjorts.
Fanjunkaren hade emellertid här bibehållits som kompaniadjutant och till
dennes biträde hade ställts, förutom dagkorpralen, ett värnpliktigt skrivbiträde.
För alla kompaniexpeditioner hade beredskapsläget förorsakat en icke
oväsentligt ökad arbetsuppgift. Då emellertid organisationen vid försökskompaniet
hållit även under dessa förhållanden, är organisationskommittén
av den bestämda uppfattningen, att försöksorganisationen skulle visa sig
lämplig även under fredsförhållanden. En kompaniexpedition kunde och borde
därför normalt begränsas till att omfatta, förutom kompanichefen, en kompaniadjutant
med en dagkorpral som biträde.
Organisationskommittén har i denna fråga vidare anfört i huvudsak
följande.
Sedan de antydda förenklingarna och omläggningarna av verksamheten vid
kompaniexpeditionen vidtagits, vore det arbete, som på vilade kompaniadjutanten
såsom föreståndare för nämnda expedition, icke längre av den beskaffenhet,
att för ändamålet erfordrades en befattningshavare med fanjunkares
kvalifikationer. Befattningen kunde med fördel bestridas av en för ändamålet
utbildad överfurir.
Då underofficeren genom sin utbildning vore särskilt skickad att tagas i
anspråk för den betydelsefullaste delen av arbetet vid regementet, nämligen
utbildningsarbetet, skulle det vara ett missbruk av arbetskraft att icke utnyttja
honom i utbildningen. Att underofficerarna, såsom hittills i regel skett,
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 13
vid befordran till fanjunkare — ofta redan i ganska tidiga år — placerades
i en kompaniexpedition vore i högsta grad ägnat att motverka det bestämda
kravet att de intill den stadgade pensionsåldern skulle vara fullt dugliga att
föra förband vid mobilisering och i krig. Enligt organisationskommitténs mening
kunde användbarheten i fält endast tillgodoses genom att hålla personalen
borta från expeditionernas stolar.
Om befattning såsom kompaniadjutant i fält allt fortfarande skulle beklädas
med underofficer, finge det i detta sammanhang icke förbises, att
nämnda befattning icke endast krävde full kroppslig vigör av sin innehavare.
Den fordrade också att kompaniadjutanten vore väl förtrogen icke blott med
alla de olika vapen och den mångskiftande tekniska utbildning, som numera
stode till ett kompanis och icke minst till en kompanistabs förfogande, utan
även med de lönetekniska, förvaltningsmässiga och personalvårdande föreskrifter,
som gällde för ett kompani i fält. Den fysiska spänsten vidmakthölles
säkrare och erforderlig kännedom om tjänstens tekniska och taktiska
krav förvärvades bättre under deltagande i det dagliga utbildningsarbetet än
under tjänstgöring på en kompaniexpedition. För allsidig förtrogenhet med
de expeditionella och förvaltningsmässiga uppgifter, som tillkomme en kompaniadjutant
i fält, krävdes under alla förhållanden särskilt anordnade utbildningskurser.
Den från vissa håll anförda synpunkten att det för tillsynen av truppen
inom kompaniförläggningen vore av största värde att vid kompaniet förfoga
över en ständigt där tjänstgörande och även förlagd fanjunkare komme med
hänsyn till kraven på bestämd tjänstgöringstid även för militär personal
och till de ökade krav på omhändertagande av truppen även på fritid, som numera
ställdes på allt kompanibefäl, att förlora i betydelse.
Organisationskommittén funne för sin del, att den prövade organisationen
icke blott ur ekonomisk och arbetssynpunkt utan även ur militär synpunktvore
att förorda. Detta uteslöte självfallet icke att, där fanjunkaren av särskilda
skäl icke lämpligen kunde användas i trupputbildningsarbetet, han
borde kunna användas i adjutant-, expeditions- eller förvaltningstjänst.
Yad sålunda anförts och föreslagits i fråga om kompaniadjutantsbefatt,-ningarnas besättande med överfurirer syntes med hänsyn jämväl till det antal
befattningar i övrigt för underofficerare på aktiv stat som enligt organisationsförslaget
skulle finnas, enligt organisationskommitténs uppfattning icke
i och för sig behöva utöva något menligt inflytande på underofficerskårens
sammansättning och rekrytering. Åtgärden i fråga innebure endast, att fanjunkaren
frigjordes från sådana arbetsuppgifter, som genom vidtagandet
av vissa rationaliseringsåtgärder icke längre kunde sägas vara av den kvalitativa
beskaffenhet att de borde överlämnas till en så högt ställd befattningshavare.
Fastmer skulle starka erinringar kunna göras icke minst från personalens
sida mot att vid sådant förhållande bibehålla fanjunkare i kompaniadjutant-sbefattningar.
Enligt organisationskommitténs mening innebure även
åtgärden i fråga, att de sålunda frigjorda icke minst för utbildningsarbetet
värdefulla underofficerarna skulle överflyttas till sådana arbetsområden, där
deras ställning, utbildning och erfarenhet bättre komme till sin rätt. Vid
särskilda försök med ändrat verksamhetsområde för kompaniadjutanten, som
genom regementschefens försorg utförts, hade den icke oväntade erfarenheten
vunnits, att även en äldre fanjunkare med fördel kunde användas inom vissa
utbildningsgrenar och där bliva ett gott stöd för kompanichefen, icke minst
om denne vore förhållandevis oerfaren.
T sin slutrapport har organisationsnämnden, efter ytterligare arbetsstudier,
vilka givit vid handen att den sammanlagda arbetskvantiteten per dag för
14
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
expeditionsverksamheten vid kompani, dagkorpralsysslorna inräknade, motsvarade
obetydligt mer än ett dagsverke, funnit det lämpligt föreslå, att samtliga
kompaniadjutantsbefattningar vid regementet skulle beklädas med överfurirer,
samt vidare anfört, att de rent expeditionella arbetsuppgifter, som tillkomme
en överfurir i kompaniadjutantsbefattning både kvantitativt och kvalitativt
vore så begränsade, att sysselsättning för en kvalificerad underofficer
därutöver icke funnes inom kompaniexpeditionen. Skulle trots detta -—- såsom
från visst håll föreslagits — en underofficer placeras såsom kompaniadjutant
med en överfurir till biträde, syntes detta organisationsnämnden
komma att ha till följd, att de utförda organisationsundersökningarnas syfte
skulle helt förryckas. Kompanichefen skulle i så fall ej heller få önskvärd
hjälp i utbildningsarbetet av underofficeren. Expeditionsarbetet hade nämligen
en allmänt omvittnad benägenhet att svälla ut över det strängt nödvändiga,
om det uppdelades på ett flertal icke fullt sysselsatta personer. Det
tillkomme icke organisationsnämnden att yttra sig om huruvida en äldre
underofficer borde stå till kompanichefens förfogande för utbildning och inre
tjänst. Denne underofficer borde enligt nämndens mening emellertid icke ha
någon befattning med kompaniexpeditionen.
Såsom av det föregående framgår komma genom omorganisationen att frigöras
beställningar jämväl inom kompaniofficersgraderna, inom underofficersgraderna
i övrigt och inom furirsgraden.
I 1942 års försvarsbeslut beräknades behovet av befattningar för kompaniofficerare
i stabs- och förvaltningstjänst till 5 heltidstjänster och 4 deltidstjänster
eller sålunda 7 befattningar, varav 1 löjtnant. Av dessa befattningar
ingå i den nya organisationen tygofficeren, regementsintendenten och en
officer på truppavdelningen (motsvaras av chefen för personalavdelningen i
organisationen med utbildnings- och personalavdelning). För den nya organisationen
erfordras vidare en regementsadjutant (kapten eller löjtnant). För
utbildningsärenden beräknas därjämte en kompaniofficer (kapten eller löjtnant)
komma att tagas i anspråk vid sidan av annan tjänst. Tillhopa erfordras
sålunda i den nya organisationen 4 heltidstjänster och 1 deltidstjänst. Personalorganisationen
har alltså minskats med minst 2 befattningar, vilka kunna
hänföras till biträdet åt regementsintendenten (löjtnant) och en officer å
mobiliseringsavdelningen. Chefen för yrkeskompaniet, i hittillsvarande organisation
kapten på aktiv stat, förutsättes skola ersättas med pensionerad officer
i arvodesbefattning, chef för kasernkompaniet. Antalet kompaniofficerare
på aktiv stat skulle härigenom minskas med 3.
Yad beträffar underofficerare upptog 1942 års försvarsbeslut — bortsett
från kompaniadjutanterna — på regementets stat 2 befattningar för fanjunkare
nämligen för tygförrådsförvaltare och förrådsunderofficer. För den förra
befattningen förutsättes i den nya organisationen skola inrättas en förvaltarbeställning.
Förrådsunderofficeren motsvaras där av en expeditionsunderofficer
på intendenturavdelningen (sergeant). En befattning såsom biträdande
expeditionsunderofficer på regementsexpeditionen och en såsom de
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
taljchef på mobiliseringsavdelningen tillkomma. Antalet fanjunkare på regementets
stat blir — med bortseende från kompaniadjutanterna — sålunda
oförändrat. En på trängens stat uppförd sjukvårdsunderofficer, fanjunkare,
föreslås skola icke längre handha sjukvårdsmaterielförrådet och det expeditionsarbete
som hittills ålegat honom utan ersättas av en överfurir såsom
uppbördsman och föreståndare för sjukhusets expedition.
I försvarsbeslutet beräknades 4 sergeanter på aktiv stat för stabs- och förvaltningstjänst,
nämligen 3 stabsunderofficerare på bataljonsstaberna och en
biträdande sjukvårdsunderofficer. Samtliga dessa befattningar utgå ur organisationen,
varvid stabsunderofficerarna ersättas av en pensionerad underofficer
i arvodesbefattning för en gemensam bataljonsstab. I stället tillkommer
en befattning för sergeant såsom expeditionsunderofficer på intendenturavdelningen.
En minskning med 3 sergeantbeställningar uppkommer således.
Den nya organisationen upptager arbetsuppgifter för 4 furirer, varav 3 för
vapenverkstaden och 1 i stalltjänst. Organisationskommittén har redovisat 6
furirsbefattningar på regementets stat för stabs- och förvaltningstjänst i den
hittillsvarande organisationen. På trängens stat upptaget sjukvårdsunderbefäl,
av kommittén angivet till 2 furirer, blir med den nya organisationen helt
befriat från sjukhustjänst.
Beträffande de övriga personal- och löneställningsfrågor, som
föranledas av organisationsförslaget, må anföras följande.
Yad angår löneställningsfrågor har organisationsnämnden framhållit, att
dylika frågor principiellt läge vid sidan av organisationskommitténs upp
drag. Organisationskommittén hade tagit särskild ståndpunkt till personalens
löneställning endast i de fall, där den föreslagna omorganisationen pålagt
viss befattningshavare ändrade arbetsuppgifter och ändrat ansvar.
För ett infanteriregemente finnas å intendenturkårens stat upptagna 2 beställningar
för förvaltare i UO 3, nämligen för intendenturförrådsförvaltaren
och'' för regementskassören. Organisationsnämnden har föreslagit, att följande
fyra nya beställningar för förvaltare inrättas, nämligen för tygförrådsförvaltare,
för personalregistrator vid personal-(trupp-) avdelningen, för expeditionsföreståndare
vid regementsexpeditionen samt för kasernförvaltare, chef
för kasernvårdsavdelningen. Benämningen regementskassör har vidare föreslagits
skola utbytas mot kassachef.
Av organisationskommitténs förslag och nämndens motiveringar för de nya
tjänsterna inhämtas följande.
Tygförråden, som tidigare varit uppdelade på fyra uppbördsmän och splittrade
i smågrupper, ha ansetts kunna efter lämplig förrådsplanering och genom
att förrådsbokföringen centraliserats till ett för all dylik bokföring gemensamt
kontor sammanföras under en förvaltare såsom uppbördsman. Beträffande
löneställningen för denne befattningshavare har nämnden anfört, att
tygförrådsförvaltaren erhölle ett verksamhetsområde och ett uppbördsmannaansvar,
som väl kunde mäta sig med eller till och med överstiga intendenturförrådsförvaltarens,
varför han borde placeras i samma löneställning som
denne.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Till personalavdelningen har förlagts handläggningen av i stort sett alla
vid regementet förekommande personalärenden. Personalregistratorn är avsedd
att under avdelningschefen närmast svara för tjänsten vid personalavdelningen.
Ansvaret för att bland annat inkallelserna komma att förlöpa planenligt
och friktionsfritt faller till följd härav till en stor del på personalregistratorn.
Organisationsnämnden har därför funnit starka skäl tala för
befattningens placering i lönegrad U0 3.
Detsamma gäller enligt kommitténs mening expeditionsföreståndaren, som
är avsedd att i allt väsentligt självständigt leda arbetet vid regementsexpeditionen.
Han övertager därmed en hel del betydelsefulla arbetsuppgifter, som
tidigare ålegat andra enheter inom regementsstaben.
Kasernvårdsavdelningen förestås i den hittillsvarande organisationen av en
aktiv officer, kasernofficer, som fullgör befattningen vid sidan av annan tjänst
och till sitt biträde har en pensionerad underofficer, kasernunderofficer. Organisationsförslaget
innebär beträffande denna avdelning, att civil byggnadsteknisk
sakkunskap ställes till regementschefens förfogande och att kasernofficeren
utgår ur organisationen. Kasernunderofficeren är under regementschefen
närmaste målsman för kasernvården samt för förvaltning och underhåll
av övningsfält m. öl. Förekommande byggnads- och underhållsarbeten
skulle i princip utföras med anlitande av entreprenör, vilket komme att medföra
krav på ökade underhållsanslag.
Beträffande kasernförvaltarens löneställning har organisationsnämnden
framhållit, att han enligt förslaget komme att erhålla en självständig och ansvarsfull
befattning. Han måste dessutom erhålla särskild utbildning för att
kunna fullgöra sin befattning på ett tillfredsställande sätt. Denna specialutbildning
komme att ställa honom i jämnbredd med nuvarande underofficerare
i förvaltarställning. Enligt nämndens uppfattning borde kasemförvaltaren
därför erhålla en häremot svarande grad och avlöning.
Organisationsnämnden har förutsatt, att samtliga nytillkommande befattningar
i förvaltargraden komme att besättas med utvald och särskilt utbildad
personal.
De befattningar för överfurirer som den nya organisationen upptager äro
— bortsett från kompaniadjutanter — en expeditionsfurir, chef för budcentralen
på regementsexpeditionen, en sjukvårdsfurir på trängens stat, föreståndare
för sjukhusets expedition, en kasernfurir, på kasernvårdsavdelningen,
en stallfurir, en hundgårdsfurir samt en kompanifurir, chef för kasernkompaniets
arbetsavdelning. I nuvarande organisation beräknad beställning för matsalsfurir
ingår icke i den nya organisationen. Skjutbanefuriren avses skola
ersättas med en civil förrådsman. För en hovslagarbeställningsman finnas
arbetsuppgifter även i den nya organisationen. Övriga i 1944 års beslut angående
långtjänstunderbefäl avsedda befattningar för överfurirer, 2 beställuingsmän,
tillhöra verkstadsorganisationen, vilken icke varit föremål för närmare
prövning i organisationsförslaget. Den nya organisationen ger alltså
enligt organisationsnämndens förslag till personalorganisation — fortfarande
bortsett från kompaniadjutanterna — på regementets stat utrymme för 5 befattningar
i inre tjänst för överfurirer samt för 3 befattningar för överfurirer
såsom beställningsmän.
Av de å innevarande budgetårs personalförteckning upptagna befattningarna
för pensionerad personal i arvodesbefattning bibehålies biträdande
mobiliseringsofficeren. Expeditionsofficeren vid inskrivningsexpeditionen an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
17
ses av organisationsnämnden icke erforderlig i den nya organisationen, enär
det arbete som regelmässigt utföres vid expeditionen utan olägenhet kunde
utföras av inskrivningschefen och å expeditionen placerad expeditionsunderofficer,
som i fortsättningen kunde förestå expeditionen i inskrivningschefens
frånvaro.
Som chef för kasernkompaniet (nuvarande yrkeskompaniet) föreslås en
pensionerad officer i arvodesbefattning i stället för såsom hittills kapten på
aktiv stat, med hänsyn bland annat till behovet av kontinuitet på denna befattning
samt arbetsuppgifternas särart.
Av de nuvarande befattningarna för pensionerade underofficerare bibehålies
biträdet (expeditionsunderofficeren) i inskrivningsexpeditionen. Förslaget
upptager ytterligare 2 befattningar för expeditionsunderofficerare — å
personalavdelningen och å tygavdelningens expedition — samt 1 stabsunderofficer
å den gemensamma bataljonsexpeditionen. Ur organisationen utgå biträdet
åt mobiliseringsofficer, en tygunderofficer, kasernunderofficeren, köksföreståndaren
och biträdet åt regementsintendenten. Sistnämnda befattning
bibehålies dock tills vidare, intill dess arbetsuppgifterna för regementets skomakeri-
och skrädderiverkstäder samt tvättinrättning övertagits av central
tvätt- och reparationsanstalt. Antalet underofficerare i arvodesbefattning
minskas alltså tills vidare med 4 befattningar. Det har blivit möjligt indraga
befattningen som köksföreståndare därigenom att till andra tjänsteställen
(kassaavdelningen, förrådsbokföringskontoret, intendenturavdelningens expedition
m. m.) överflyttats de arbetsuppgifter, som tidigare åvilade denne befattningshavare.
Gällande personalförteckningar upptaga 4 befattningar för förrådsvaktmästare,
varav 1 extra ordinarie. Organisationsförslaget räknar likaledes med
4 förrådsvaktmästare, varav 2 för tyg- och 2 för intendenturavdelningen, samtliga
ordinarie.
Såsom av det föregående framgår föreslår organisationsnämnden, att vissa
högre befattningar för extra ordinarie personal inrättas, nämligen 1 för kansliskrivare
i MEo 11, 1 för förste kontorist i MEo 9 och 4 för kanslibiträde i
MEo 7. Beträffande dessa befattningar framgår av förslaget följande.
Kansliskrivarbefattningen avses för föreståndaren för förrådsbokföringskontoret.
Inom detta kontor skola handläggas alla ärenden angående bokföring
och redovisning av materiel vid regementet med undantag av proviant.
Regementsintendenten skall ha tillsyn över bokföringskontoret och kontrollera
den därvarande personalens arbete. Föreståndaren för kontoret skall deltaga
i bokföringsarbetet samt dessutom ha den direkta ledningen av och ansvaret
för arbetet. Av föreståndaren fordras, förutom kunnighet i förrådsbokföring
och maskinskrivning samt förmåga att leda arbetet, även en ingående
materielkännedom. Med hänsyn till nämnda kvalifikationer borde enligt organisationsnämndens
mening befattningen placeras i lönegraden MEo 11. För
det rutinmässiga bokföringsarbetet avses därjämte två kontorsbiträden.
Enligt organisationsnämndens förslag rörande kassaförvaltningarnas omorganisation
skall kassachefen biträdas av en förste kontorist i MEo 9, ett
kanslibiträde och ett skrivbiträde. Förste kontoristen avses huvudsakligen
för den kamerala bokföringen och kassatjänsten samt är ersättare för kassachefen.
Han mottager och kvitterar inflytande penningmedel under uppbördsmannaansvar.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130.
25» 47 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
Övriga
3 befattningar för kanslibiträden äro avsedda, en för envar av föreståndarna
för skrivcentralen i regementsexpeditionen samt för arbetsorderoch
sökregistergrupperna i personalavdelningen samt en för en tjänsteman
vid proviantredovisningen å intendenturexpeditionen. Organisationsnämnden
har funnit starka skäl tala för de föreslagna lönegradsplaceringarna.
I övrigt innebär organisationsförslaget i förhållande till för innevarande
budgetår upptagna extra ordinarie befattningar utökning med 4 kontors- och
skrivbiträden, varav 1 telefonvakt, och 2 förrådsmän samt minskning med 1
förrådsvaktmästare i MEo 7, vilken befattning föreslås skola överföras till
ordinarie.
Yttrandena.
Av de civila remissmyndigheterna har stabschefsfrågan berörts
allenast av riksräkenskapsverket, vars majoritet helt anslutit sig till organisationsnämndens
uppfattning.
överbefälhavaren, chefen för armén, alla regementschefer utom en samt
officer sförbundet ha bestämt motsatt sig förslaget om regementsstabschefens
avskaffande. Därvid har främst framhållits, att ökningen av antalet föredragande
måste, om därtill stabschefen avskaffades, öka regementschefens befattning
med expeditionsgöromål till allvarligt förfång för hans väsentligaste
uppgift, nämligen utbildningsarbetet.
Vidare har framhållits, att regementsstabschefen erfordrades som en sammanhållande
kraft mellan chefen och regementets personal. Vid regementet
borde finnas en befattningshavare — förutom chefen —• som vore insatt i all
vid regementet förekommande verksamhet. För samordnande av den mängd
ärenden vid ett regemente, som berörde flera avdelningar, erfordrades stabschefen.
Officersförbundet har ansett, att erfarenheterna från ett enda regemente
rörande behovet av stabschef saknade generell beviskraft, då stabschefsbefattningen
utnyttjades på olika sätt vid olika förband. Enligt arméchefen
bör stabschefen tillika vara chef för personalavdelningen.
Med hänsyn till dessa uttalanden från de ansvariga myndigheternas sida
har i förenämnda beslut den 24 januari 1947 lämnats möjlighet att i viss omfattning
ytterligare pröva avdelningsindelningen på den militära ledningssidan
inom regementsstaben och frågan huruvida en stabschef bör ingå i organisationen.
För normalfallet har fastställts organisationsnämndens förslag om,
förutom en regementsexpedition och en mobiliseringsavdelning, en personalavdelning
med en kompaniofficer som chef och en utbildningsavdelning under
chefskap av en regementsofficer, med allenast den avvikelsen från förslaget
att regementsadjutanten skall vara heltidstjänstgörande såsom sådan och tilllika
vara chef för regementsexpeditionen. Därjämte har emellertid i syfte att
pröva en organisation med mindre antal föredragande föreskrivits, att vid
åtta regementen, som arméchefen äger bestämma, personal- och utbildningsavdelningarna
skola försöksvis sammanslås till en truppavdelning med regementsofficer
som chef. Vid fyra av dessa åtta regementen må även särskild
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
stabschef finnas. Arméchefen har ålagts att snarast möjligt inkomma med
redogörelse för resultatet av denna försöksorganisation och därvid särskilt
angiva, vilka självständiga arbetsuppgifter som i en dylik organisation böra
ankomma på en stabschef.
Vad beträffar frågan om kompaniadjutanterna har statskontoret anfört
att, ehuru åtgärden att utbyta fanjunkare mot överfurirer ur vissa synpunkter
kunde vara ägnad inge betänkligheter, statskontoret dock funne organisationsnämnden
ha anfört goda skäl för sitt förslag, vilket bland annat i
betydande grad nedbringade kostnaderna för stabs- och förvaltningstjänsten.
Riksräkenskapsverket avstyrker förslaget. Fanjunkarna borde bibehållas
såsom kompaniadjutanter men tagas i anspråk för såväl expeditionstjänst som
för utbildning.
Lönenämnderna ha, med beaktande av de arbetsuppgifter som enligt förslaget
skulle komma att åvila kompaniexpeditionen, yttrat, att det i och för
sig icke syntes vara något att erinra mot att en överfurir förestode densamma.
Arméförvaltningen ifrågasätter allvarligt, om enbart med anledning av det
minskade förvaltnings- och expeditionsarbetet kompaniadjutanterna böra indragas
och ersättas av överfurirer. Ämbetsverket föreslår även, att kompaniexpeditionen
ur utbildningssynpunkt tillägges i förhållande till organisationsförslaget
ökade arbetsuppgifter.
Civilförvaltningen har antytt möjligheten till en lösning av förevarande
fråga, som skulle innebära, att underofficerare alltjämt bibehölles såsom
kompaniadjutanter i den rationaliserade expeditionstjänsten men samtidigt,
i all den mån deras personliga förutsättningar och arbetsförhållanden det
medgåve, utnyttjades i utbildningsverksamheten. Den förstärkning på kompaniexpeditionerna,
som under sådana förhållanden möjligen kunde påfordras,
syntes kunna beredas genom anlitande av långtidstjänstgörande underbefäl.
Överbefälhavaren har ansett förslaget att ersätta underofficeren såsom
kompaniadjutant med en överfurir medföra betänkliga konsekvenser, vilka
icke komme att begränsa sig till utbildningsresultatet utan skulle göra sig
gällande även på ett stort antal andra områden. Kompaniadjutanten borde
dock icke helt bindas vid expeditionen utan jämväl användas såsom instruktör
i sådana utbildningsgrenar, där hans erfarenhet komme till sin rätt och
större krav på fysisk spänst icke behövde ställas.
Chefen för armén har i denna fråga anfört i huvudsak följande.
Det aktiva befälet måste användas på ett sådant sätt, att bästa effekt ernåddes
i utbildningsarbetet samtidigt som krigsorganisationens krav på utbildat
befäl för olika uppgifter bleve tillgodosett. Befälet måste dessutom
användas för uppgifter, som vore avpassade efter vederbörandes militära
kvalifikationer och fysiska förutsättningar, samtidigt som kravet på omväxling
i arbetet icke finge förbises. Endast det yngre befälet ägde erforderlig
fysisk spänst för tjänstgöring som plutonchef eller i lägre befattningar. Vid
40 års ålder borde befälet tilldelas sådana arbetsuppgifter, som icke bunde
det vid trupputbildning inom plutonens ram. De vidtagna förenklingarna i
fråga om expeditionstjänsten och åtgärderna med avseende å ändrade arbetsuppgifter,
vilka tillstyrktes, finge icke tagas till intäkt för en sänkning av
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
kompanibefälets standard. Kompaniadjutanten borde därför allt fortfarande
vara en äldre underofficer, som skulle svara för tjänsten vid kompaniexpeditionen
utan att dock personligen verkställa expeditionsarbetet. Dessutom
skulle lian svara för den inre tjänsten vid kompaniet samt för ordning och
snygghet i kompaniets lokaler, leda och övervaka persedelvården samt tjänstgöra
som kompaniadjutant vid övningar utom förläggningsorten, verkställa
vissa rekognosceringar för kompaniets övningar samt vara specialinstruktör i
skjutning, rid- och körutbildning, spräng- och mintjänst. Han skulle slutligen
representera kontinuiteten inom kompaniet. Det kunde icke förväntas att
överfurir i regel på ett nöjaktigt sätt komme att fullgöra kompaniadjutantens
alla sålunda angivna arbetsuppgifter. Överfuriren erfordrades dock alltjämt
såsom kompanifurir vid sidan av en såsom kompaniadjutant tjänstgörande
äldre underofficer. Han skulle härvid handhava den egentliga expeditionstjänsten
och fullgöra tjänst som dagkorpral. Överfuriren skulle slutligen
genom att tjänstgöra som specialinstruktör bibehålla kontakten med utbildningsarbetet.
Enligt truppförbandschefernas samstämmiga uppfattning vore en värnpliktig
tillhörande besiktningsgrupp 4, icke kapabel att bestrida tjänsten som
dagkorpral.
Samtliga infanteriregementschefer, som besökt Älvsborgs regemente, äro
överens om att en överfurir väl kan bemästra den rationaliserade expeditionstjänsten
vid kompaniet men att han icke är vuxen kompaniadjutantens övriga,
icke mätbara arbetsuppgifter. Det har framhållits, att han i regel saknar den
allmän- och militära bildning samt den pondus och den erfarenhet, som erfordras
för dessa uppgifter.
Militärbefälhavare och övriga truppförbandschefer avstyrka likaledes, att
fanjunkaren utbytes mot överfurir såsom kompaniadjutant. Ett flertal förorda,
att en överfurir i egenskap av kompanifurir ställes till kompaniadjutantens
förfogande för expeditions- och dagkorpral tjänst.
Yid Hallands regemente har under det senaste året vid flertalet kompanier
tillämpats en förenklad organisation av kompaniexpeditionen i princip
överensstämmande med förslaget, varvid dock kompaniadjutanten alltid varit
underofficer. Endast vid stam- och skolkompanierna har en överfurir stått
till kompaniadjutantens förfogande. Yid övriga kompanier, inberäknat kasernkompaniet,
har värnpliktig, grupp 4, tjänstgjort som dagkorpral. Sistnämnda
kompani har dock haft en extra värnpliktig, grupp 4, utöver dagkorpralen.
Chefen för regementet har anfört, att erfarenheterna från det år under vilket
organisationen tillämpats oförtydbart giva vid handen, att den varit tillfyllest.
Officer sförbundet har ansett, att fanjunkaren bör bibehållas för utbildningsarbetet
och befrias från sådana uppgifter, för vilka hans utbildning gör honom
överkvalificerad. Dessa uppgifter böra enligt förbundets mening handhas
av en överfurir.
Under officer sförbundet har i förevarande fråga anfört i huvudsak följande.
Den fast anställda befälspersonalen måste förutom efter krigsorganisationens
krav i första hand utmätas efter utbildningsarbetets behov. Från
denna utgångspunkt bleve uppbyggandet av de lägre truppförbandens stabsoch
förvaltningsorganisation en markerad andrahandsfråga. Organisationsnämndens
förslag skapade en framtida nödvändighet att, såvitt andra åt
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
21
gärder ej vidtoges, i utbildningsarbetet nyttja underofficerare på få undantag
när ända intill pensionsåldern — 50 år. Sysselsättningsproblem av sådan
svårighetsgrad, att fråga faktiskt kunde uppstå om underofficerskårens vara
eller icke vara, uppkomme utan tvekan. Med den fordran på fysisk spänst
och förutsättningar i övrigt för den betydelsefulla militära lärartjänsten som
måste ställas på utbildningsbefälet vore det ofrånkomligt, att detta befäl vid
inträdande behov skulle kunna frigöras från utbildningsarbetet och i detta
lämna plats åt yngre krafter. Frågan hur detta ledigblivande befäl skulle
kunna nyttiggöras i fortsättningen hade tidigare i vissa fall i viss utsträckning
kunnat lösas genom dess ianspråktagande i stabs- och förvaltningstjänst.
Organisationsnämndens föreliggande förslag uteslöte i stort sett sådant framtida
utnyttjande. Såvitt förbundet kunde finna, hade nämnden totalt bortsett
från den samordning av utbildning och den inre tjänstens krav, som ur
skilda synpunkter bort åvägabringas. För att åstadkomma en lösning av de
lägre truppförbandens rationalisering hade nämnden synbarligen utgått från
den förutsättningen att stabs- och förvaltningsorganisationens uppbyggnad
borde verkställas uteslutande med hänsyn till att skänka dessa organ en konstruktion,
som närmade sig fullkomligheten. Andra hänsyn hade därvid fått
vika och inre-tjänstorganen kunde närmast anses ha förlänats rätten till omvårdnad
till och med före utbildningstjänsten. Förbundet yrkade, att nämndens
förslag på denna punkt måtte lämnas utan åtgärd och att även i en
blivande försvarsorganisation fanjunkare måtte avses för kompaniadjutanttjänsten
samt att en överfurir måtte såsom kompanifurir ställas till kompaniadjutantens
förfogande.
Underbefälsförbundet anser, att å varje utbildningskompani bör placeras
en fanjunkare som adjutant och en överfurir med främsta uppgift att
sköta det expeditionella arbete som kvarstår å en kompaniexpedition
efter genomförande av en omorganisation i övrigt. Även överfuriren borde i
likhet med fanjunkaren kunna disponeras för visst utbildningsarbete såsom
specialinstruktör, t. ex. i skjututbildningen.
I beslutet den 24 januari 1947 med fastställande av den ändrade organisationen
har, med avvikelse härutinnan från förslaget, föreskrivits, att kompaniadjutant
vid kasernkompaniet skall vara fanjunkare, som under kompanichefen
jämväl skall handha utbildningsarbetet vid kompaniet. Såsom kompaniadjutanter
vid övriga kompanier skola enligt beslutet tills vidare tjänstgöra
fanjunkare. Därest förhållandena göra det lämpligt, kan vid dessa kompanier
i stället överfurir placeras såsom kompaniadjutant.
Även mot den föreslagna personalorganisationen i övrigt ha vissa
invändningar framställts, utmynnande i önskemål om personalökningar, ändrad
personalsammansättning samt ändrade löneställningar.
I fråga om kompaniofficerare på aktiv stat har riksräkenskapsverket ifrågasatt,
om icke regementschefen vid handläggningen av ärenden angående användningen
av övningsfälten borde biträdas av en officer. Arméns fortifilcationsförvältning
har yrkat, att kasernofficeren bibehålies. Samma yrkande har
framställts av arméchefen och flertalet regementschefer, vilka därjämte förorda,
att såsom chef för kasernkompaniet placeras en yngre aktiv kapten med en
pensionerad underofficer såsom adjutant och arbetsledare.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Vad beträffar underofficerare på aktiv stat ha riksräkenskapsverket, regementskassör
ssällskapet, underbefälsförbundet och intendenturförvaltar sällskapet
föreslagit utökning med en underofficer på kassaavdelningen. Sjukvårdsförvaltningen,
arméchefen, flertalet regementschefer, under officer sförbundet
samt intendenturförvaltarsällskapet motsätta sig förslaget, att sjukvårdsunderofficeren
utbytes mot överfurir såsom expeditionsföreståndare vid
sjukhuset.
Delade meningar ha yppats huruvida för vissa befattningar skola avses
förvaltare på aktiv stat eller pensionerad personal i arvodesbefattning. Sålunda
har arméchefen anfört, att systemet med arvodespersonal vore mycket
elastiskt och billigt. Om arvodespersonalen ersattes med aktiv personal i
förvaltaregraden samt med civil personal, uppstode risk att vissa befattningar
bekläddes med personer, som med tilltagande ålder måhända förlorade
sin användbarhet men som på grund av anställningsformen icke kunde avlägsnas
från befattningarna i fråga.
Arméchefen, vilken yrkat bibehållande av regementsstabschefen och särskild
regementsadjutant, har ansett, att såsom expeditionsunderofficer å regementsexpeditionen
endast erfordrades en pensionerad underofficer i arvodesbefattning.
Med av arméchefen föreslagen organisation av personal- och kasernvårdsavdelningarna
borde även personalregistratom och kasernunderofficeren vara
arvodister.
överbefälhavaren har mot arméchefens uppfattning framhållit, att svårigheter
redan nu förefunnes att besätta befintliga arvodesbefattningar med lämplig
underofficerspersonal. Om antalet arvodesbefattningar ökades, bleve urvalet
för de viktiga befattningar, som i förslaget avsåges, ännu mera begränsat.
Konkurrensen om förvaltarbeställningarna däremot vore stor (omkring
70 sökande till 8 elevplatser), vilket borgade för att förvaltarbeställningarna
kunde besättas med väl kvalificerad personal. Förslaget att ersätta
vissa arvodesbefattningar med förvaltarbeställningar vore därför att föredraga
men bleve dyrare än arméchefens förslag.
Intendenturförvaltarsällskapet har ansett, att befattningen som kompanichef
vid kasernkompaniet med hänsyn till kompaniets speciella karaktär lämpligen
kunde besättas med underofficer i lönegrad UO 3.
Arméförvaltningen har ansett en revidering uppåt av intendenturförrådsförvaltarens
löneställning befogad med hänsyn till den avsevärda ökningen
av hans verksamhetsområde, arbetsuppgifter och ansvar.
Lönenämnderna ha anfört, att i fråga om förvaltarbeställningarna en skillnad
förelåge mellan å ena sidan expeditionsföreståndaren å regementsexpeditionen,
personalregistratom och kasernförvaltaren, å andra sidan kassaförvaltaren,
intendentur- och tygförrådsförvaltarna. Löneställningen för de
tre sistnämnda borde upptagas till prövning med hänsyn till dem åliggande
arbetsuppgifter och ekonomiska ansvar.
Även riksräkenskapsverket har föreslagit förbättrad löneställning för sistnämnda
tre förvaltare.
Intendenturförvaltarsällskapet har förutsatt, att förrådsförvaltarna skulle
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
erhålla en lönekompensation, som svarade mot det ökade arbete och ansvar,
som följde av centraliseringen av uppbörderna.
Försvarets civila tjänstemannaförbund anser, att för befattningen såsom
chef för kassaavdelningen bör avses civil tjänsteman samt att lägre löneställning
för förrådsförvaltarna än 18 lönegraden icke bör förekomma.
Ytterligare 2 befattningar för överfurirer ha föreslagits av arméförvaltningen,
som ansett, att för utbildningsförrådet borde avses en överfurir,
alternativt förrådsvaktmästare, samt av chefen för armén, som yrkat, att tillsynsmannen
vid skjutbanorna skulle vara överfurir och icke, såsom föreslagits,
civil förrådsman.
I fråga om befattningar för pensionerad personal i arvodesbefattning har
arméchefen och flertalet regementschefer yrkat, att expeditionsofficeren på
inskrivningsexpeditionen skulle bibehållas såsom ersättare åt inskrivningschefen.
En utökning av antalet underofficerare i arvodesbefattning i den nya
organisationen har föreslagits av arméchefen, flertalet regementschefer och
underofficer sförbundet, vilka anse ett biträde åt intendenturförrådsförval faren
nödvändig, av arméförvaltningen, som yrkar bibehållande av köksföreståndaren,
samt av intendenturförvaltarsällskapet, som förordat inrättande av ytterligare
en expeditionsunderofficersbefattning vid inskrivningsexpeditionen.
Överbefälhavaren och chefen för armén ha föreslagit, att föreståndaren för
förrådsbokföringskontoret skall vara pensionerad underofficer i stället för
såsom föreslagits kansliskrivare. Underofficersförbundet och intendenturförvaltar
sällskapet anse, att såsom biträde å mobiliseringsavdelningen bör
finnas en underofficer i stället för en officer i arvodesbefattning. Civila
tjänstemannaf örbund et har föreslagit utbyte av vissa underofficersbefattningar
mot civil personal.
Vad beträffar den civila personalen föreslår arméförvaltningen, arméchefen,
sjukvårdsförvaltningen och civila tjänstemannaförbundet ökning i förhållande
till förslaget med tillhopa 3 kontors- eller skrivbiträdestjänster, avsedda 1
för tygavdelningens expedition, 1 för sjukhuset och 1 för kassaavdelningen.
För förrådsmän föreslår arméförvaltningen ytterligare 5 befattningar för
tygförråden, delvis i utbyte mot arbetarpersonal, och sjukvårdsförvaltningen
1 befattning för sjukhuset.
Riksräkenskapsverket har ansett en placering av föreståndaren för förrådsbokföringskontoret
i 15 lönegraden vara motiverad.
Lönenämnderna anse, att föreståndaren för inskrivningsexpeditionens
registreringsdetalj bör vara kanslibiträde i stället för kontorsbiträde, samt
att kanslibiträdesbefattningen å kassaavdelningen bör utbytas mot kontoristbefattning
i 9 lönegraden.
Civila tjänstemannaförbundet har yrkat, att alla de fyra av organisationsnämnden
föreslagna kanslibiträdesbefattningarna skulle höjas till befattningar
för kontorist i 8 lönegraden, att i samma lönegrad skulle placeras föreståndaren
för inskrivningsexpeditionens registreringsdetalj samt att i stället för
epartementschefen.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
kontoristen å kassaavdelningen skulle där inrättas en befattning i 13 lönegraden.
Förbundet har vidare yrkat höjning av löneställningen för förrådsmän
och förrådsvaktmästare till 10 respektive 14 lönegraden.
Tjänstemannaförbundet har jämväl föreslagit, att följande för militär personal
avsedda befattningar skulle ersättas med civila befattningar i lönegrader
varierande mellan 11 och 18, nämligen expeditionsunderofficerarna å regementsexpeditionen
(U0 2), å intendenturexpeditionen (TJOl), å inskrivningsexpeditionen
och å personalavdelningen (arvoden), föreståndaren för sjukhusexpeditionen
(överfurir) samt kassaförvaltaren (U0 3).
Slutligen har tjänstemannaförbundet yrkat följande personaluppsättning
för förrådsbokföringskontoret, nämligen föreståndare i 15 lönegraden, ställföreträdare
för denne i 11 lönegraden samt 2 biträden i 8 lönegraden.
I detta sammanhang må nämnas, att försvarets tjänsteförteckningssalckunniga
i sitt den 31 december 1946 dagtecknade betänkande med förslag till
lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar m. m. (SOU 1946: 94) beträffande
förrådspersonalen anfört, att de sakkunniga vid övervägande av frågan
om lämplig löneställning för dylik personal vid vissa truppförband utgått
från den av organisationsnämnden föreslagna — och nu fastställda — organisationen,
varför de sakkunnigas förslag i denna del vore giltigt endast i den mån
omorganisationen komme till stånd. För förrådspersonal, motsvarande de
nuvarande förrådsmännen och förrådsvaktmästarna, ha de sakkunniga föreslagit
lönegraderna 6 och 10.
Med fastställandet av ändrad organisation av stabs- och förvaltningstjänsten
vid infanteriregementenas fredsstaber har ett viktigt led i rationaliseringsarbetet
inom försvaret i stort sett avslutats. Det är ett förtjänstfullt
arbete, som härvid utförts av statens organisationsnämnd och i första hand
dess speciella organ, försvarets centrala organisationskommitté, samt av
de militära myndigheter och den personal inom försvaret, som svarat för
försöksverksamheten och medverkat till ett gott arbetsresultat. Av stor betydelse
har varit det arbete som på sin tid utförts av militära expeditionstjänstkommitten,
vars förslag till organisation av en fredsregementsstab legat
till grund för organisationskommitténs utredning.
För infanteriets del återstår nu att vid de övriga förbanden genomföra
den organisation, som utformats vid försöksregementet, Älvsborgs regemente.
Det synes sannolikt, att även vid specialtruppförbanden inom armén samma
organisation bör kunna i huvudsak tillämpas. Organisationsnämnden har
närmast gjort trängförbanden till föremål för de fortsatta undersökningarna
såvitt rör armén. Enligt en nyligen avgiven rapport över organisationsundersökningar
vid Göta trängkår har nämnden kommit till det resultatet, att normalorganisationen
kan i allt väsentligt tillämpas även där. För lösandet av motsvarande
spörsmål inom marinen och flygvapnet torde erfarenheterna från de
vid Älvsborgs regemente verkställda undersökningarna kunna vara till god
ledning.
Det är naturligt, att en omorganisation som den förevarande, vilken inne -
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 130
fattar så förhållandevis genomgripande ändringar på åtskilliga punkter inom
det berörda verksamhetsområdet, mött kritik från många håll. Denna kritik
har riktats såväl mot organisationens utformning i vissa delar som särskilt''
mot beräkningarna av personalbehovet. De invändningar som framställts få
emellertid icke undanskymma det faktum, att förslagets huvudlinjer liksom
ock i stort sett organisationens detaljutformning vunnit de ansvariga myndigheternas
gillande. Detta är heller icke oväntat i betraktande därav att få organisationsförslag
torde ha föregåtts av ett lika grundligt förberedelsearbete i
förening med praktiska prov under lång tid, vilka ägt rum under förhållanden
som i väsentliga avseenden varit mera påfrestande än de i fredstid normalt
föreliggande. Den av Kungl. Maj:t fastställda organisationen (jfr bilaga 1)
ansluter sig också så gott som helt till förslaget.
Den i det föregående lämnade redogörelsen för den nya organisationen avser
huvudsakligen personalfrågorna. Vissa av dessa frågor — närmast antalet
ordinarie tjänster, löneställningen för vissa ordinarie befattningshavare
samt personalorganisationens omfattning i stort — äro av den natur att riksdagens
medverkan erfordras, innan slutliga bestämmelser i ämnet kunna
meddelas. Den redogörelse som i sådant syfte i det föregående lämnats har
gjorts utförligare än som motiveras av ärendets behandling i dessa delar av
riksdagen. Det har nämligen synts mig lämpligt, att riksdagen erhåller en
överblick över de problem som möta på detta område och vilka torde återkomma
vid behandlingen av motsvarande spörsmål inom armén i övrigt liksom
i stort sett också inom marinen och flygvapnet. Jag förutsätter, att det
även i fortsättningen skall ankomma på Kungl. Maj.t att inom ramen för av
riksdagen anvisade medel reglera personalorganisationen vid truppförbanden
såvitt avser lägre icke-ordinarie personal. I den mån dylika frågor i det följande
behandlas sker detta i syfte att erhålla en grund för anslagsberäkningarna.
De företagna organisationsundersökningarna ha skett i syfte att utröna
icke blott den lämpligaste organisationsformen utan även huru många befattningshavare
som erfordras för arbetsuppgifternas utförande. Den organisation
som enligt det föregående fastställts innebär, att ett ej obetydligt antal
beställningar kunna frigöras från stabs- och förvaltningstjänst. Principiellt
borde de beställningar, som enligt 1942 års försvarsbeslut ha tillkommit
eller avsetts för arbetsuppgifter inom stabs- och förvaltningstjänsten men
bortfalla i och med den nya organisationens genomförande, indragas. Så bör
dock icke ske, om beställningarna kunna komma att erfordras för utbildningsändamål
eller för annan tjänst. Sistnämnda fråga kan icke i detta sammanhang
upptagas till bedömande utan måste prövas i samband med frågan om ändringar
i gällande försvarsorganisation med beaktande av vad därvid bestämmes
rörande utbildningstiden för de värnpliktiga m. m. På grund härav har Kungl.
Maj:t uppdragit åt chefen för armén att företaga utredning rörande det framtida
utnyttjandet av personal, som genom rationaliseringen blir övertalig, samt
att till 1945 års försvarskommitté ingiva denna utredning med förslag i ämnet.
I detta sammanhang anser jag mig därför böra endast beröra vissa av de
26 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.
frågor som i angivna hänseende aktualiseras genom den nya regementsorganisationen.
Yad stabs chef en beträffar är frågan om denna befattnings bibehållande i
organisationen ännu icke slutligt avgjord. Försöksvis skall vid visst antal
regementen ytterligare prövas vilka arbetsuppgifter, som kunna ankomma på
en dylik befattning. Sedan närmare erfarenheter av denna försöksorganisation
vunnits, torde Kungl. Maj:t böra fastställa slutlig organisation i denna del.
Med hänsyn till att lediga kaptenslöner liksom hittills böra få utnyttjas för
kompaniofficerare av lägre grad, vill jag vid nuvarande personalläge icke förorda
någon statbegränsning i anledning av att tre kompaniofficersbeställningar
bli övertaliga.
I Kungl. Maj:ts beslut rörande ny regementsorganisation har, med hänsyn
till det faktiska personalläget, frågan om kompaniadjutanterna ställts på framtiden.
Endast såtillvida har ställning redan nu tagits, att, med avvikelse från
förslaget, adjutanten vid kasernkompaniet föreskrivits skola vara fanjunkare,
som vid sidan av denna tjänst även skall fullgöra utbildningsuppgifter. Vid
övriga kompanier skola tills vidare fanjunkare tjänstgöra såsom kompaniadjutanter.
Om förhållandena göra det lämpligt, kan vid dessa kompanier — enligt
sagda beslut — i stället överfurir placeras såsom kompaniadjutant.
I detta sammanhang är det erforderligt att, med tanke i första hand på personalrekryteringen,
närmare ingå på detta spörsmål.
Organisationsnämnden har funnit, att de expeditionella arbetsuppgifter,
som i den nya organisationen förekomma vid ett kompani, kräva endast en
man och ej ens denne helt. Vidare äro enligt nämndens mening de kvarstående
uppgifterna av sådan art, att arbetet kan och bör utföras av en lägre
befattningshavare än fanjunkare, som för detta måste anses överkvalificerad.
På grund härav förordar organisationsnämnden, att överfurirer skola tas i
anspråk såsom kompaniadjutanter. De militära myndigheterna ha ansett, att
kompaniadjutant bör vara fanjunkare, och i regel även yrkat, att vid hans
sida skall finnas en överfurir. Chefen för armén har närmare angivit fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan dessa båda befattningshavare. Fanjunkaren
skulle sålunda, utan att själv ta del i expeditionsgöromålen, svara för
tjänsten vid kompaniexpeditionen och för den inre tjänsten vid kompaniet
samt vara lärare i sådana utbildningsgrenar, för vilka hans utbildning och
erfarenhet gjorde honom lämplig. Underofficersförbundet har bland annat
framhållit, att ett genomförande av förslaget hotade underofficerskårens
existens. Många remissmyndigheter ha betonat det moraliska värdet av att
inom kompaniet ha tillgång till den erfarenhet som fanjunkaren äger och av
att kunna nyttiggöra det inflytande på truppen som denne kan utöva.
Om den föreliggande frågan till en början skärskådas ur organisatorisk
synpunkt — vilket för organisationsnämnden varit det naturliga — kan det
konstateras, att utredningen i detta hänseende givit ett uttömmande och entydigt
resultat därigenom, att det utrönts, att arbetet på en kompaniexpedition
efter de rationaliseringar, som av organisationsnämnden förordats, icke
ger sysselsättning åt mer än högst en befattningshavare i befälsställning.
27
Kungl. May.ts proposition nr 130.
Denna slutsats har verifierats genom praktiska prov under relativt lång tid
och bekräftats även vid de försök som enligt det föregående verkställts vid
Hallands regemente. Erfarenheter från många områden ge vid handen, att
svårigheter icke föreligga att dryga ut arbete eller skapa nya arbetsuppgifter
till försvar för en befintlig överorganisation. Utgångspunkten för organisationsnämnden
har varit att undvika en dylik organisation, och det synes mig
alldeles uppenbart, att detta också måste vara statsmakternas strävan. Det är
att märka, att nämndens förslag i denna del har en mycket väsentlig ekonomisk
betydelse; därest vid en kompaniexpedition sysselsättas både en fanjunkare
och en överfurir, bli de årliga merkostnaderna enligt nuvarande löneläge i
förhållande till nämndens förslag, som förutsätter att endast en överfurir samt
en värnpliktig skall svara för arbetet, icke mindre än omkring 1,3 miljoner
kronor enbart för infanteriet utan att därigenom, av allt att döma, någon
fördel är att vinna ur försvarets synpunkt. En dylik expansiv organisation
lärer icke vara möjlig att finansiera inom den ekonomiska ramen för försvaret.
Jag finner därför, att vid den föreliggande frågans bedömande en utgångspunkt
måste vara, att endast en befattningshavare i befälsställning skall svara
för arbetet på en kompaniexpedition och att sådana lösningar böra undvikas,
som innebära, att med olika motiveringar — exempelvis behovet av personal
för utbildningsarbete — ytterligare ett befäl placeras på denna expedition. Om
kompaniets utbildningspersonal behöver förstärkas, bör det nytillkommande
befälet ägna sig åt utbildningsarbete, ej åt arbete på kompaniexpeditionen.
Om det sålunda är uppenbart, att endast en befattningshavare i befälsställning
bör svara för arbetet på kompaniexpeditionen, lärer det kunna
övervägas, om för denna uppgift bör avses en överfurir, såsom organisationsnämnden
föreslagit, eller en fanjunkare i enlighet med flertalet militära
myndigheters mening. Organisationsnämnden synes ha fog för sin uppfattning,
att det expeditionella arbete som ankommer på kompaniadjutanten icke
är svårare än att det mycket väl skulle kunna utföras av en befattningshavare
utan underofficersutbildning. Å andra sidan förefinnas psykologiska
faktorer som av vissa remissmyndigheter ansetts fälla utslag i den andra riktningen.
Sålunda är det obestridligen av största vikt att kompaniadjutanten
har sådana personliga egenskaper och sådan erfarenhet, att han är väl skickad
för den mången gång svåra uppgiften att föra det omedelbara befälet över
kompaniets värnpliktiga och svara för den närmaste kontakten med dessa.
Efter tillkomsten av personalvårdsassistenterna torde många av de uppgifter
av personligt rådgivande natur som tidigare ankommit på kompaniadjutanterna
ha minskat i omfattning och betydelse, men fortfarande är det av
största vikt att kompaniexpeditionen förestås av en person som har förutsättningar
att vinna de värnpliktigas förtroende. Utan tvivel ha underofficerarna
härvidlag gjort en god insats. Det oaktat finner jag det icke utan vidare klart,
att underofficersutbildningen som sådan i detta sammanhang är av utslagsgivande
betydelse. Mycket talar för att det här mer är fråga om personliga
egenskaper än om utbildningens beskaffenhet. Jag håller sålunda icke för
otroligt, att även många överfurirer kunna vara den ifrågavarande uppgiften
28
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
fullt vuxna. Jag vill erinra, att överfurirer i likhet med underofficerare rekryteras
bland furirer och inneha fasta, pensionsberättigande beställningar samt
att till innehavare utses furirer, som äro särskilt förtjänta men icke reflektera
på eller ha möjlighet att erhålla underofficersutbildning. Då endast ett begränsat
antal underofficersplatser står till förfogande, är det endast en del
av furirerna som årligen kan antas för sådan utbildning. Ofta nog torde det
vara tveksamt, om den ene eller den andre skall komma i fråga för fortsatt
utbildning. Det är därför icke osannolikt, att åtskilliga av dem bland det fast
anställda manskapet som icke erhålla underofficersutbildning men konstitueras
till överfurirer äro i och för sig lika lämpade som det fåtal, som uttas till underofficerare,
att leda trupp och sköta de uppgifter som eljest ankomma på en
kompaniadjutant. Jag kan från dessa utgångspunkter icke utan vidare acceptera
den av flertalet militära myndigheter hävdade uppfattningen att kompaniadjutantsbefattningarna
skola förbehållas underofficerare med förbigående av
annat, i personligt hänseende måhända lika förtjänt och för uppgiften lämpat
befäl. En rimligare lösning synes mig vara, att den bör komma i fråga, som
i varje särskilt fall finnes vara den lämpligaste, vare sig vederbörande har
underofficersutbildning eller icke ansett sig böra eller blivit i tillfälle att
skaffa sig sådan.
Emellertid är det icke möjligt att vid bedömandet av den föreliggande
frågan bortse från spörsmålet om möjligheterna att inom ett regemente på
lämpliga arbetsuppgifter placera befälspersonal, som icke längre bör användas
i utbildningsarbete. Ett av skälen till att vissa myndigheter förordat, att
fanjunkare skola i stället för överfurirer tagas i anspråk för arbetet i kompaniexpeditionerna,
torde ha varit önskemålet att sörja för en lämplig användning
av för trupputbildning icke längre lämpade underofficerare. Motsvarande
spörsmål — ehuru först nu aktualiserat — föreligger även för överfurirernas
del. Erinras må, att överfurirsbeställningar med pensionsrätt efter
ingående utredningar inrättats i syfte att minska behovet av mot kontrakt
för ett färre antal år anställt manskap och att dessa åtgärder framtvingats
av svårigheterna att rekrytera de kontraktsbundna manskapsbeställningarna.
Enligt beslut av 1944 års riksdag har sålunda inrättats ett antal överfurirsbeställningar,
avsedda för s. k. inre tjänst, alltså icke för trupputbildning.
Av 1944 års manskapsutredning har framlagts förslag om utbyggande av
denna kader med beställningar för trupputbildare, dock ej till högre antal än
att innehavarna av dessa beställningar kunna i sinom tid — då de nått en ålder
då de icke längre böra användas för trupputbildning — övergå till inre tjänst.
I organisationsnämndens förslag ha — bortsett från kompaniadjutanterna
— på regementets stat beräknats fem befattningar för överfurirer i inre tjänst.
Detta antal är icke tillräckligt som grund för en utökning av kadern
med trupputbildare i enlighet med manskapsutredningens beräkningar, varför
syftet med denna utrednings förslag -— att med hänsyn till rekryteringssvårighetema
begränsa antalet kontraktsanställt manskap — icke synes
kunna tillgodoses i den utsträckning utredningen förutsatt. Därest överfurirer
skulle regelmässigt tagas i anspråk som kompaniadjutanter i enlighet
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
med organisationsnämndens förslag, skulle däremot lösningen av placeringsproblemet
för överfurirer, som icke längre böra användas i trupputbildning,
väsentligt underlättas. Å andra sidan ökas då svårigheterna att på lämpliga
uppgifter placera äldre underofficerare.
Ifrågavarande placeringsspörsmål, som sålunda blir aktuellt oavsett från
vilken personalkategori kompaniadjutanterna rekryteras, har icke behandlats
av organisationsnämnden och ej heller i tillräcklig grad uppmärksammats i
yttrandena över nämndens förslag. Det är emellertid enligt mitt förmenande av
sådan betydelse i detta sammanhang, att det icke är möjligt att slutligt bedöma
den föreliggande frågan förrän problemet ingående belysts genom ytterligare
överväganden, lämpligen i anknytning till pågående utredning rörande
försvarsorganisationen. Sålunda lärer i samband med fråga om omläggning
och rationalisering av utbildningsarbetet vid truppförbanden — vilken fråga
enligt det föregående icke varit föremål för bedömande i detta sammanhang —
böra övervägas, huruvida icke vissa speciella utbildningsuppgifter äro av den
natur att de med fördel skulle kunna fullgöras av äldre befattningshavare, med
eller utan underofficersutbildning. Svårigheterna att rekrytera beställningarna
inom försvaret, vilka svårigheter sannolikt icke äro av övergående natur så länge
brist på arbetskraft allmänt föreligger, torde i och för sig framtvinga överväganden
av denna art. Härjämte bör ytterligare undersökas i vilken omfattning
det kan vara tillrådligt att inrätta beställningar som trupputbildare för
överfurirer. Ifrågavarande utredningar torde böra i första hand utföras genom
arméchefens försorg.
Av det sagda framgår, att jag, i brist på uttömmande utredning, icke finner
mig kunna nu ta slutlig ställning till frågan vilka beställningshavare som i
första hand böra tas i anspråk som kompaniadjutanter. I avbidan på ytterligare
utredning torde tills vidare böra tillämpas de förutnämnda bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts beslut den 24 januari 1947. Av skäl som jag i det följande
anför avser jag dock att föreslå en mindre begränsning av antalet
fanjunkare vid infanteriförbanden, varigenom på längre sikt beredes utrymme
för ytterligare överfurirer i inretjänstbefattningar och då närmast såsom kompaniadjutanter.
De nyss anförda synpunkterna på frågan om sysselsättning för den äldre
underofficers- och överfurirspersonalen leda in på det av överbefälhavaren
och vissa andra remissmyndigheter, delvis från andra utgångspunkter, berörda
spörsmålet om avvägningen mellan civil och militär expeditions- och
förvaltningspersonal, överbefälhavarens yttrande i denna fråga torde få ses
såsom ett principuttalande, enär organisationsnämndens förslag, såvitt möjligheter
till jämförelser finnas, på några få undantag när icke innebär någon förskjutning
mellan personalkategorierna i fråga. Till dessa undantag hör en
befattning för tillsynsman för skjutbanorna, som av nämnden föreslagits vara
civil förrådsman. Enligt 1944 års beslut angående långtjänstunderbefäl vid
armén avsågs för denna befattning en överfurir. Jag finner icke skäl att nu
förorda en ändring av detta beslut och föreslår därför, att skjutbanefuriren,
överfurir, bibehålies i organisationen. Då vid försöksregementet redan finnes
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
en civil befattningshavare för detta ändamål och särskilda skäl kunna anses
tala för att han bibehålies, föreslår jag, att vid Älvsborgs regemente avses
en befattning för förrådsman i MEo 5 som tillsynsman för skjutbanorna, varvid
dock bör föreskrivas, att befattningen vid uppkommande vakans skall
indragas och ersättas med en beställning för överfurir. Den av organisationsnämnden
förordade avvägningen i övrigt mellan militär och civil personal
har jag funnit vara väl motiverad.
Den av organisationsnämnden föreslagna personalorganisationen i övrigt
har av flera remissinstanser ansetts vara alltför snäv, och yrkanden ha framställts
om utökning av personalen på åtskilliga punkter. För egen del anser
jag, att förslaget, som grundats på noggranna undersökningar och prövats i
praktiken i en försöksorganisation, bör kunna godtagas i vad avser personalberäkningarna.
Jag finner mig därför icke böra föreslå några personalökningar
utöver nämndens förslag.
Vissa särskilda personalfrågor av natur att böra underställas riksdagen upptager
jag i det följande till granskning.
Organisationsnämnden har föreslagit inrättande av fyra nya beställningar
för förvaltare, nämligen för föreståndaren för regementsexpeditionen,
personalregistratorn, chefen för kasernvårdsavdelningen samt tygförrådsförvaltaren.
Av arméchefen anförda betänkligheter med avseende å lämpligheten
av att inrätta förvaltarbeställningar torde ha principiell innebörd och icke
rikta sig uteslutande mot de nu föreslagna. Önskvärdheten av en fullgod
rekrytering till dessa viktiga befattningar torde motivera, att för arbetsuppgifterna
avses förvaltare, varför jag tillstyrker förslaget härom. Lönenämnderna
ha förordat åtskillnad i löneställning mellan förrådsförvaltarna
och kassachefen, å ena, samt de övriga förvaltarna, å andra sidan. Även från
andra håll ha framförts önskemål om förbättrade löneförmåner för nämnda
tre förvaltare. I avvaktan på närmare erfarenheter av den nya organisationen
är jag icke beredd att nu upptaga denna lönefråga till prövning. Civilförvaltningens
förslag om inrättande för kassacheferna av beställningar på löneplan
Ca finner jag mig icke böra förorda. Av de nya förvaltarna böra enligt min
mening tygförrådsförvaltaren, liksom motsvarande för försvarsområdena avsedda
beställningar, uppföras på fälttygkårens stat. Liksom i 1942 års försvarsbeslut
förutsatts beträffande de på intendenturkårens stat uppförda regementskassörsbeställningarna
torde de här avsedda tygförrådsförvaltarbeställningarna
böra rekryteras ur förbandens underofficerskårer.
Jag har i det föregående ansett mig i avvaktan på försvarskommitténs förslag
icke böra föreslå någon begränsning av antalet beställningar för aktiv
militär personal i anledning av att befattningshavare frigöras från stabs- och
förvaltningstjänst. Å andra sidan anser jag det icke lämpligt, att personalstaterna
i detta sammanhang utökas utöver deras nuvarande numerär. I och
med inrättandet av fyra förvaltarbeställningar bör därför underofficerskåren
minskas med motsvarande antal beställningar. Denna minskning bör lämpligen
lika fördelas på fanjunkare- och sergeantgraderna. Som övergångsanordning
torde böra föreskrivas, att vid närmast inträffande sådan ledighet
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
å två fanjunkarbeställningar, som uppkommit i samband med innehavarnas
befordran till någon av de nyinrättade förvaltarbeställningama, fanjunkarbeställningarna
icke må återbesättas. Jag vill i detta sammanhang erinra, att
genom den ändring av den lantmilitära indelningen i försvarsområden, som
av Kungl. Maj:t beslutats med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr prop.
1946:120, riksdagens skr. 1946:365), fyra beställningar för förvaltare (tygförrådsförvaltare)
bli övertaliga vid försvarsområdena. Beslut att dessa fyra
beställningar skola placeras vid infanteriet har den 21 februari 1947 meddelats
av Kungl. Maj:t.
Även sergeantgraden borde enligt det nyss anförda minskas med två beställningar.
Såsom av det föregående framgår frigöras därutöver tre sergeantbeställningar
från stabs- och förvaltningstjänst. Med hänsyn till det nuvarande
personalläget och till det trängande behovet av trupputbildare torde
någon vakantsättning av sergeantbeställningar dock icke nu vara nödvändig
eller lämplig.
Organisationsnämnden har avsett sex beställningar för över furir er för
inre tjänst, därav en på trängens stat. I det föregående har jag föreslagit,
att ytterligare en dylik beställning inrättas, skjutbanefurir. Jag förutsätter,
att sistnämnde befattningshavare -— såsom av organisationsnämnden förutsatts
beträffande av nämnden föreslagen civil förrådsman — själv skall deltaga
i förekommande arbeten. Att såsom arméförvaltningen alternativt föreslagit
avse en överfurirsbefattning för utbildningsförrådet finner jag med
hänsyn till arbetsorganisationen inom förråden icke lämpligt, varför jag icke
kan tillstyrka detta förslag. Jämväl beställningen för expeditionsföreståndaré
vid sjukhuset kan lämpligen uppföras på truppförbandets stat och icke, såsom
föreslagits, på trängens stat. Då jag i övrigt tillstyrker organisationsförslaget
med avseende å överfurirsbeställningarna, upptager jag alltså sju inretjänstbefattningar
för överfurirer på staten för typregementet.
Vad beträffar pensionerad personal i arvodesbefattningar
förordar jag, att dylika befattningar upptagas i den omfattning och med
de arbetsuppgifter, som organisationsnämnden föreslagit, överbefälhavaren
och arméchefen ha föreslagit, att jämväl befattningen såsom föreståndare
för förrådsbokföringskontoret, i förslaget upptagen såsom civil befattning i
MEo 11, skall bestridas av pensionerad underofficer. Med hänsyn till att
såsom kvalifikationer för innehavaren av denna befattning angivits, förutom
kunnighet i förrådsbokföring och maskinskrivning, förmåga att leda arbetet
samt en ingående materielkännedom, synes det mig, att befattningen
väl skulle lämpa sig för en pensionerad underofficer, varför jag tillstyrker
överbefälhavarens och arméchefens förslag i denna del. Undantag torde dock
jämväl i detta fall kunna, med giltighet tills vidare, göras för Älvsborgs
regemente och med samma konstruktion, som i det föregående föreslagits
beträffande tillsynsmannen för skjutbanorna. Organisationen skulle således
innefatta två officerare och fem — övergångsvis sex — underofficerare i
arvodesbefattningar.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Civilmilitärochcivilper sonal upptager jag till de antal, som organisationsnämnden
föreslagit, med de jämkningar, som föranledas av vad jag i det
föregående föreslagit beträffande skjutbanefurir och föreståndare för förrådsbokföringskontoret,
d.v. s. minskning med en befattning i MEo 5 och en iMEoll.
Yad beträffar ordinarie personal tillstyrker jag förslaget att överföra en förrådsvaktmästare
i MEo 7 till ordinarie anställning. All den civilmilitära och
civila personal, varom här är fråga, tillhör personalkategorier, vilkas ställning i
tjänsteförteckningshänseende varit föremål för prövning av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.
I avvaktan på prövningen av de sakkunnigas förslag
anser jag mig icke böra nu — utöver vad som kan följa av beslut om
reglerad befordringsgång för biträdespersonal och ställningstagande till förslaget
angående löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal
m. m. — föreslå annan ändring i organisationsförslaget än att,
i enlighet med lönenämndernas förslag, för föreståndaren för inskrivningsexpeditionens
registreringsdetalj avses ett kanslibiträde i stället för ett
kontorsbiträde.
Personalorganisationen för stabs- och förvaltningstjänst vid ett rationaliserat
infanteriregemente skulle vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit
upptaga det antal beställningar och befattningar, med hittills tillämpade
tjänstebenämningar och löneställningar, som framgår av en vid detta
protokoll fogad sammanställning (bilaga 2).
Den personaluppsättning för stabs- och förvaltningstjänsten vid ett rationaliserat
infanteriregementes stab i fred, som här angivits, är beräknad efter
förhållandena vid Älvsborgs regemente och är närmast avsedd för detta
regemente. Den nya organisationen kommer, såsom nämnts, att successivt
genomföras vid övriga infanteriregementen. Allteftersom rationaliseringen
genomföres bör den nya personalorganisationen fastställas för vederbörande
förband. Det kan antagas, att därvid vissa mindre jämkningar i densamma
bli nödvändiga beroende på, bland annat, skiftande lokalförhållanden. I stort
sett torde dock samma personaluppsättning kunna fastställas för hela infanteriet.
Yid beräkningen av arméns avlöningsanslag för nästa budgetår
bör den nya personaluppsättningen läggas till grund, såvitt rör Älvsborgs
regemente. För övriga infanteriregementen böra, i anslutning till vad jag i
det föregående förordat, inrättas fyra nya förvaltarbeställningar och en ny
ordinarie befattning för förrådsvaktmästare vid varje regemente. I övrigt
böra beräknas i stort sett oförändrade personalstater för dessa regementen.
I vad avser kassaförvaltningarna förutsättes den nya organisationen kunna
genomföras redan från och med den 1 juli 1947 och i stort sett vid hela
armén samt vid kustartilleriet och flygvapnet. Därest utredningsarbetet
fortskrider så att rationaliseringar kunna under nästa budgetår genomföras
även i övrigt av specialtruppförband inom armén eller av lokalförband
inom marinen och flygvapnet, bör Kungl. Maj:t äga att, dock
utan förändring av personalstaterna för ordinarie personal, vidtaga jämkning
i vederbörande personalorganisation i enlighet med de grunder som här
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 33
angivits för infanteriet, även om därigenom för en övergångsperiod högre
kostnader skulle uppstå än som förutsatts vid anslagsberäkningarna.
De förändringar i personalstaterna, som föranledas av omorganisationen,
böra vidtagas med beaktande i skälig utsträckning av den redan anställda
personalens intressen. Det bör ankomma på försvarsgrenschefen såsom ansvarig
för rationaliseringarnas genomförande att föreslå Kungl. Maj:t de åtgärder
i ämnet, som kunna påfordra beslut av Kungl. Maj:t.
Till frågan om utformning av personalförteckningar och beräkning av anslag
återkommer jag i det följande. I detta sammanhang får jag hemställa,
ntt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående angivna grunder för den
utformning av personalstaterna, som föranledes av rationaliseringen
av stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförband m. m.
i fred.
[2.] Förrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena. Efter förslag av Kungl.
Maj:t i propositionen 1946: 120 bemyndigade riksdagen (skr. nr 365) Kungl.
Maj:t att genomföra omorganisation av den lantmilitära indelningen i försvarsområden.
Med stöd härav har Kungl. Maj:t den 28 juni 1946 beslutat
ändrad försvarsområdesindelning (se SFS 1946:555). Genom den nya indelningen
minskas antalet lantmilitära försvarsområdesstaber i fred med fyra till
20. I anslutning till beslutet ha meddelats vissa bestämmelser rörande personal,
som genom den ändrade områdesindelningen blir övertalig.
Såsom framgår av propositionen 1946: 120 hemställde chefen för armén i
skrivelse den 15 februari 1946 om utökning av förrådspersonalen vid bland
annat försvarsområdena. Förslaget i denna del föranledde, i avvaktan på en
närmare översyn av förrådstjänsten vid försvarsområdesstaberna, ingen annan
Åtgärd än att medel beräknades för anställande i viss omfattning av extra förrådspersonal
vid staberna samt för prövande försöksvis av ett system med
arvodesavlönade civila förrådsredogörare vid vissa förrådsorter. I detta sammanhang
vill jag erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 7 februari 1947
medgivit, att personal, som i anledning av nämnda ställningstagande erhållit
extra anställning från och med innevarande budgetår, medgivits att återgå
till tidigare innehavd anställning enligt kollektivavtal, sedan det visat sig,
att anställningen såsom extra tjänstemän för dem medfört minskade löneförmåner.
För budgetåret 1947/48 har chefen för armén avgivit förslag till anställande
av förrådspersonal för försvarsområdena i stort sett överensstämmande med
det i skrivelsen den 15 februari 1946 framlagda förslaget och med hänsyn tagen
till den ändrade försvarsområdesindelningen.
I skrivelse den 4 mars 1946 uppdrog jag åt statens organisationsnämnd att
företaga översyn av förrådstjänsten vid försvarsområdesstaberna samt att avgiva
förslag till personalorganisation för nämnda förrådstjänst ävensom de
förslag i övrigt, till vilka verkställd översyn kunde föranleda. I anledning av
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130. 258 u 3
34
Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.
uppdraget har försvarets centrala organisationskommitté företagit organisationsundersökningar
vid ett försvarsområde, Gävle försvarsområde, vilka tjänat
till underlag för översynen av personalorganisationen vid övriga försvarsområdesstaber.
Resultatet av organisationsundersökningarna vid Gävle försvarsområde
har sammanfattats i en rapport, som överlämnats av statens organisationsnämnd
med skrivelse den 27 september 1946.
Undersökningarna inom Gävle försvarsområde med dess försvarsområdesstab
ha i enlighet med uppdraget i första hand omfattat personalorganisationen
vid försvarsområdets förråd med tillhörande serviceverkstäder. Då emellertid
förrådstjänsten mycket nära sammanhänger med förvaltningsarbetet, har
även behovet av förvaltningspersonal gjorts till föremål för undersökningar.
I fråga om den militära ledningssidan i egentlig mening ha undersökningarna
endast haft till syfte att framlägga vissa synpunkter på arbetets organiserande
och att förenkla verksamheten inom vissa arbetsområden.
I fråga om den militära ledningssidan föreslår kommittén, att personalen
sammanföres till en avdelning med stabschefen som chef samt att
expeditionstjänsten ombesörjes av en gemensam expedition, underställd stabschefen.
Förrådsbokföringen för all materiel borde centraliseras och anslutas
till expeditionen. Personaluppsättningen för expeditionen skulle vara en föreståndare,
fanjunkare i UO 2, ett kanslibiträde, MEo 7, i första hand för förrådsbokföringen,
samt kontors- och skrivbiträden i erforderlig omfattning. Mobiliseringsredovisningen
m. m. av hästar och motorfordon borde överföras till
vederbörligt infanteritruppförband, där den utan personalökning kunde ombesörjas
av det redovisningsorgan som enligt organisationsnämndens förslag
till rationalisering av infanteriregemente skulle sköta motsvarande uppgifter
för regemente.
Förvaltningspersonalen vid ett försvarsområde utgöres enligt gällande
ordning normalt av en tygofficer och en försvarsområdesintendent, båda
pensionerade officerare i Oa 10, en tygförvaltare, UO 3, på fälttygkårens stat,
en ammunitionsförvaltare och en förrådsunderofficer, pensionerade underofficerare
i respektive UO 7 och UO 8, samt en uppbördsman för byggnader och
rustningsmateriel (MEx 12).
Organisationskommittén har anfört, att skäl icke syntes förefinnas att hänföra
viss förvaltningspersonal till den aktiva staten och viss till arvodsspersonal.
Kommittén har därför förutsatt, att all förvaltningspersonal hänfördes
till den aktiva staten och erhölle samma avgångsålder — 60 år.
Organisationskommittén har efter verkställda undersökningar funnit, att
nämnda befattningshavare åliggande arbetsuppgifter icke beredde dem full
sysselsättning och i anledning därav föreslagit sammanförande av vissa arbetsuppgifter.
Tygförvaltaren borde sålunda vara uppbördsman även för ammunition.
För intendentur-, veterinär- och sjukvårdsmateriel samt för byggnader
och rustningsmateriel borde finnas en gemensam uppbördsman, fanjunkare på
aktiv stat med särskild utbildning för befattningen. Vid framläggande av
detta förslag har förutsatts, att förrådsbokföringen skall centraliseras, samt, i
fråga om uppbördsmannen för byggnader och rustningsmateriel, att särskild
35
Kungl. Majrts proposition nr 130.
expertis kommer att stå till försvarsområdesbefälhavarens förfogande för uppgörande
av underhållsplaner för byggnader m. m., att utförandet av byggnadsarbeten
i egentlig mening kommer att ske genom regional myndighet samt att
befästningar och bergrum skola sortera direkt under militärområdets fortifikationsofficer.
Vid beräkningen av arbetsomfånget för tygofficeren och försvarsområdesintendenten
har förutsatts, att mobiliseringsredovisningen m. m. av motorfordon
och hästar, som tidigare nämnts, överföres till infanteriregementet samt
att dit också överflyttas vid försvarsområdesstaben förekommande kassaärenden.
Förvaltningstjänsten borde i sin helhet sammanföras till en förvaltningsavdelning
och såsom chef för denna avdelning borde avses en förvaltningsofficer,
kapten på aktiv stat med erforderlig förvaltnings- och teknisk utbildning.
För förrådstjänsten erfordras enligt de verkställda beräkningarna tyghantverkare
för att utföra och leda det mera komplicerade vårdarbetet vad beträffar
tygmateriel samt förrådsvaktmästare för samma ändamål i vad avser
övrig materiel. För vårdarbetet i övrigt skulle avses förrådsmän, av vilka vissa
borde vara specialiserade på skötsel och vård av ackumulatorer och av ammunition.
En förrådsmän skulle tillika vara bilförare. Förrådspersonalen föreslås
skola i viss omfattning förläggas till förrådsorterna, varvid de även kunde
utöva bevakning och tillsyn av förrådsanläggningarna på dessa orter. För de
förrådsanläggningar, där förrådsmän icke vore förlagda, borde bevakningen
och tillsynen av anläggningarna ordnas — i likhet med vad nu vore fallet —
med anlitande av personal på platsen, för vilket ändamål har räknats med visst
antal arvoden om 150 kronor per år.
De verkställda undersökningarna hade, enligt vad organisationskommittén
anfört, givit vid handen, att förrådsredogörare icke kunde ersätta någon befattningshavare
tillhörande den föreslagna förrådspersonalen samt att dylika
redogörare med de uppgifter, som förutsatts skola tillkomma dem, icke erfordrades.
Vid beräkningen av behovet av förrådspersonal har organisationskommittén
utgått från verksamhetens sannolika omfattning under normala fredsförhållanden,
d. v. s. sedan erforderliga förrådsbyggnader kommit till stånd och materielen
blivit upplagd och iordningställd för förrådsförvaring av långtidskaraktär.
Beräkningarna hade grundats på arbetsstudier på vissa platser samt på
upplysningar, som lämnats från arméförvaltningen, krigsmaterielverket och
försvarets forskningsanstalt. Då det vore möjligt, att behovet av personal
kunde komma att nedgå i förhållande till det framräknade, borde visst antal
förrådsmän anställas såsom extra. Organisationskommittén har även framhållit,
att behov av tillfällig förrådspersonal komme att föreligga, intill dess
inflyttning i planlagda fredsförråd m. m. ägt rum.
Med skrivelse den 20 december 1946 har organisationsnämnden sedermera
ingivit rapport av organisationskommittén över den fortsatta översynen av
förrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena, översynen har icke omfattat de
marina försvarsområdena. I fråga om Kiruna—Jokkmokks försvarsområde
med arméns jägarskola har organisationsnämnden avgivit särskilt förslag.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Beträffande kommendantsstaben i Stockholm, tillika försvarsområdesstab, ha
undersökningarna omfattat allenast vad som är att hänföra till försvarsområdesstaben.
I vad gäller Bodens försvarsområde ha undersökningarna begränsats
till att omfatta vad som enligt gällande instruktion tillhör ställföreträdande
försvarsområdesbefälhavarens verksamhetsområde.
Enligt rapporten har organisationskommittén vid den fortsatta översynen
funnit, att förslaget beträffande Gävle försvarsområde kan helt tillämpas
även på de andra försvarsområdena, som varit föremål för organisationsundersökningar.
Undantag har dock ansetts böra göras för Kalix försvarsområde,
där, med hänsyn till antalet där befintliga byggnader, två uppbördsmän (UO 2
eller MEo 12) erfordrades utöver förrådsunderofficeren samt barackofficeren
borde bibehållas.
Personal-förteck-ningarna 0. |
Armé-chefens |
Organisa- tionskom- mitténs förslag |
Ökning (-f) eller minsk-ning (—) enligt orga-nisationskommitténs |
||
ärna för |
budgetåret 1947/48 |
läget 1946/47 |
armé- chefens förslag |
||
Förrådspersonal. Tyghantverkare (Ca 12) ............ |
29 |
29 |
25 |
— 4 |
— 4 |
Förråds vaktmästare (Ca 7).......... |
53 |
52 |
38 |
- 15 |
— 14 |
» (MEo 7)........ |
— |
27 |
— |
— |
— 27 |
» (MEx 7)1 ...... |
10 |
— |
— |
— 10 |
— |
Förrådsmän (MEo 5)................ |
137 |
367 |
202 |
+ 65 |
— 165 |
» (MEx 5)1 .............. |
52 |
— |
49 |
— 3 |
+ 49 |
Vapenmekaniker och ackumulator-skötare (kollektivanställda) ...... |
70 |
2 |
2 |
- 70 |
|
Civila handräckningsmän (kollektiv-anställda)........................ |
115 |
-115 |
|||
Förrådsredogörare med biträden |
43 |
43 |
— |
— 43 |
— 43 |
Förvaltningspersonal. Tygofficerare (Oa 10).............. |
23 |
19 |
- 23 |
- 19 |
|
Fointendenter (Oa 10).............. |
23 |
19 |
— |
- 23 |
— 19 |
Förvaltningsofficerare (Oa 3)........ |
— |
— |
19 |
+ 19 |
+ 19 |
Barackofficer (Oa 10) .............. |
1 |
1 |
1 |
— |
— |
Tygförrådsförvaltare (UO 3)........ |
23 |
19 |
19 |
— 4 |
— |
Förrådsunderofficerare (UO 8)...... |
23 |
20 |
— |
— 23 |
— 20 |
Ammunitionsförvaltare (UO 7)...... |
23 |
19 |
— |
- 23 |
— 19 |
Förrådsunderofficerare (UO 2)...... |
— |
— |
19 |
+ 19 |
+ 19 |
Uppbördsmän för byggnader m. m. |
27 |
27 |
3 2 |
- 25 |
— 25 |
Expeditionsföreståndare (MEx 10) . . |
31 |
— |
— |
- 31 |
— |
Kontors- och skrivpersonal. Kanslibiträden (MEo 7) ............ |
4 19 |
19 |
+ 19 |
||
Kontorsbiträden och skrivbiträden |
46 |
63 |
38 |
— 8 |
- 25 |
Skrivbiträden (MEx 2).............. |
28 |
28 |
9 |
- 19 |
- 19 |
Summa |
757 |
752 |
440 |
— 317 |
-312 |
1 Personalen har medgivits återgå till tidigare innehavd anställning enligt kollektivavtal.
2 Inräknat i antalet förrådsmän.
3 MEo 12 eller pensionerad underofficer i UO 7.
* Föreslagen löneställning MEo 8.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Med tillämpning av de beräkningsgrunder som använts beträffande Gävle
försvarsområde har organisationskommittén beräknat personalbehovet för
de återstående 18 försvarsområdesstaber som varit föremål för undersökningar.
Förslaget till personalstater för förrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena
upptager ett avsevärt mindre antal befattningar än nu gällande personalförteckningar
och arméchefens förslag. Som jämförelse angives i här intagna
tablå (s. 36) personaluppsättningen enligt personalförteckningarna och beräkningarna
för innevarande budgetår, vilka emellertid omfatta jämväl de fyra numera
indragna försvarsområdesstaberna, alltså 23 staber, samt arméchefens och
kommitténs förslag beträffande nyssnämnda 18 staber och Gävle försvarsområdesstab.
Expeditionsunderofficeren, nu pensionerad underofficer med arvode motsvarande
löneklass UO 7, har organisationskommittén icke medtagit i sina
beräkningar men förutsatt, att befattningen skulle bibehållas, ehuru, som i
det föregående nämnts, med ordinarie beställning i UO 2.
Den årliga kostnadsminskningen i förhållande till arméchefens förslag har
kommittén angivit till omkring 1,4 miljoner kronor.
Organisationsnämnden har i skrivelsen den 20 december 1946 föreslagit,
att åtgärder måtte vidtagas för omorganisation av försvarsområdesstaberna i
enlighet med organisationskommitténs förslag. Organisationsnämnden har
även anfört, att det vid undersökningarna av flera skäl visat sig nödvändigt
att underkasta nu tillämpade principer för förvaring och vård av olika materielslag
en översyn. Med anledning härav hade statens sakrevision i samråd
med nämnden igångsatt viss utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga.
Utredningen bedreves i samarbete med representanter för de tre försvarsgrenarna
och försvarets forskningsanstalt.
Över organisationskommitténs rapport och förslag beträffande Gävle försvarsområde
ha utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning samt, genom
överbefälhavaren, av chefen för armén, som i ärendet inhämtat yttranden av
försvarets sjukvårdsförvaltning, arméförvaltningen, svenska officersförbundet,
svenska underofficersförbundet, civilmilitära tjänstemannaförbundet, försvarets
civila tjänstemannaförbund och försvarsverkens civila personals förbund.
Vidare ha chefen för armén och arméns fortifikationsförvaltning avgivit utlåtanden
jämväl över organisationskommitténs slutrapport.
Av jdtrandena inhämtas i huvudsak följande.
Överbefälhavaren har anfört i huvudsak följande.
Beslut i organisatoriska frågor sådana som de förevarande borde principiellt
icke fattas, förrän de kunnat grundas på praktiska försök. De allvarliga
betänkligheter, vilka av ansvariga myndigheter anförts beträffande personalminskningarna,
talade också för inhämtande av ytterligare erfarenheter
genom försök och mot en skyndsam övergång till den ifrågasatta organisationen.
Den angivna förutsättningen, att erforderliga förrådsbyggen kommit
till stånd och materielen blivit mera beständigt upplagd, kunde icke föreligga
förrän tidigast om något år, varför mellantiden kunde användas för försök
utan att omorganisationens genomförande fördröjdes. Försöken borde utföras
inom minst 2—3 försvarsområden med särskilt beaktande av frågan om
organisationens lämplighet vid beredskap och krig. I görligaste mån borde
38
Kungl. Maj.ts ■proposition nr 130.
hänsyn tagas till resultatet av statens sakrevisions materielvårdskommittés
arbete, då genom moderna metoder för långtidsförvaring av materiel en ytterligare
reducering i den av arméchefen föreslagna personalorganisationen
kunde vara tänkbar
Utan att vilja taga definitiv ställning till frågan, innan resultat från försök
förelåge, ansåge sig överbefälhavaren redan nu böra framhålla, att införandet
av en gemensam förvaltningsofficer samt en minskning av antalet
uppbördsman till två i princip syntes innebära såväl lämpliga personalbesparingar
som ock en del organisatoriska fördelar. Frågan om utbildning av
förvaltningsofficerare och uppbördsmän borde särskilt utredas.
Arvodespersonalen borde i avvaktan på resultatet av försvarskommitténs
arbete icke ersättas med aktiv personal med högre pensionsålder.
Civilförvaltningen har anfört, att en viss försöksverksamhet på förevarande
område syntes vara önskvärd, varför den föreslagna personalorganisationen
borde under begränsad tid praktiskt prövas vid ett mindre antal försvarsområden,
innan densamma sattes i kraft.
Sjukvårdsförvaltningen anhåller, att med en omorganisation måtte anstå
till dess normala arbetsförhållanden inträtt och nya undersökningar därefter
verkställts.
Arméns fortifikationsförvaltning har ansett, att särskild uppbördsman för
handläggning av fortifikatoriska ärenden under försvarsområdesbefälhavaren
tills vidare måste bibehållas i avvaktan på avvecklingsarbetets avslutande och
på beslut angående den regionala förvaltningsorganisationens blivande utformning.
Arméförvaltningen har funnit anledning till sådana erinringar mot undersökningsresultaten,
att ämbetsverket ansåge sig för närvarande, innan erfarenhet
vunnits under normala fredsförhållanden, böra avstyrka på desamma
grundade förslag till mera väsentliga ändringar i gällande organisation beträffande
förvaltningspersonal eller i chefens för armén förslag i fråga om förrådspersonalens
omfattning. Förvaltningspersonalen syntes dock kunna minskas
med en uppbördsman för byggnader m. m. och förrådspersonalen med
en förrådsman och förrådsredogörare.
Av personalförbunden har officer sförbundet av utbildnings- och rekryteringsskäl
samt med hänsyn till arbetsbelastningen motsatt sig sammanslagningen
av intendents- och tygofficersbefattningarna. Under officer sförbundet
har ansett, att som förrådsunderofficer borde avses förvaltare på aktiv stat,
att den decentraliserade bokföringen borde bibehållas samt att förråds- och
kontorspersonalen borde ökas i förhållande till förslaget. Även civilmilitära
tjänstemannaförbundet har funnit löneställningen UO 3 motiverad för förrådsunderofficeren.
Förbundet föreslår utökning av antalet förrådsvaktmästare
och ifrågasätter civilmilitär anställningsform för tygförvaltaren i Ca 18 eller
Ca 15, beroende på uppbördens storlek. Försvarets civila tjänstemannaförbund
har ansett personalorganisationen för snäv samt i likhet med försvarsverkens
civila personals förbund föreslagit vissa ökningar av förrådspersonalen.
Tjänstemannaförbundet har även föreslagit civil anställningsform för expeditionsföreståndaren
samt ansett, att ytterligare kontorspersonal borde anställas.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Chefen för armén har i yttrandet över Gävlerapporten i fråga om inrättande
av beställningar på aktiv stat och höjning av pensionsåldrar anfört, att denna
fråga vore av så stor principiell betydelse, att den borde lösas i ett större
sammanhang och närmast i anslutning till 1945 års försvarskommittés arbete.
Arméchefen har föreslagit viss ökning av antalet förrådsvaktmästare och förrådsmän
med differentiering av personalen på skilda materielgrupper, bibehållande
av ammunitionsförvaltaren, vilken tillika skulle vara uppbördsman
för byggnader m. m. och anförtros vissa krigsplanläggnings- och utbildningsuppgifter
beträffande min- och sprängtjänst, samt ökning av kontorspersonalen.
Vidare anför arméchefen, att samtliga hörda militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare
antingen ställt sig tveksamma till eller helt motsatt
sig förslaget om gemensam förvaltningsofficer. Det framhålles även, att
knappheten på personal vid staberna medför, att förvaltningspersonal i icke
ringa omfattning måste tagas i anspråk för uppgifter, som ligga utanför den
egentliga förvaltningstjänsten. Med hänsyn till frågans synnerliga vikt och
då konsekvenserna av förslaget ej minst ur officersutbildningssynpunkt vore
svåröverskådliga, måste enligt arméchefens mening systemet med förvaltningsofficer
prövas vid två eller flera försvarsområden, innan slutlig ståndpunkt
toges till detsamma. Allmänt har arméchefen anfört, att organisationsnämnden
i sin berättigade strävan efter besparingar ej beaktade det faktum,
att en för snävt tilltagen förvaltningsapparat ovillkorligen måste i praktiken
föra med sig att för utbildningen avsedd personal nödtvunget toges i anspråk
för expeditions- och förvaltningsuppgifter.
I sitt yttrande över organisationskommitténs slutrapport har chefen för
armén anfört, att försvarsområdenas olika struktur och de inom skilda områden
rådande speciella förhållandena nödvändiggjorde noggranna organisationsundersökningar
i varje särskilt fall, innan personalbehovet kunde fastställas.
Förslaget till personalorganisation vid de övriga försvarsområdena
hade granskats av militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare, vilka
även nu anfört starka och väl motiverade skäl för att förslaget i nuvarande
form icke borde genomföras. Arméchefen hade därför fått sin tidigare uppfattning
beträffande svagheten i den föreslagna organisationen än mera bestyrkt.
Arméchefen har ansett sig böra bestämt motsätta sig en omorganisation
i överensstämmelse med organisationsnämndens förslag från och med
nästa budgetår och hemställt, att Gävle försvarsområde måtte under nästa
budgetår omorganiseras enligt av arméchefen angivna grunder samt att
omorganisation av övriga försvarsområdesstaber måtte genomföras först
senare på grundval av erfarenheter från Gävle försvarsområde och från viss försöksverksamhet
vid andra försvarsområden.
Enligt beslut av 1945 års riksdag (prop. 170, riksd. skr. 353) har KirunaJokkmokks
försvarsområdesstab och arméns jägarskola i Kiruna erhållit en
gemensam förvaltningsorganisation. Kungl. Maj:ts förslag i ämnet grundades
på ett organisationsförslag, som framlagts av ordföranden i försvarets centrala
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
organisationskommitté, generalmajoren A. Bredberg. Sedermera har Kungl.
Maj:t uppdragit åt chefen för armén att i samråd med statens organisationsnämnd
genomföra fredsorganisationen vid försvarsområdesstaben och jägarskolan.
Med skrivelse den 6 februari 1947 har organisationsnämnden ingivit
rapport av organisationskommittén över organisationsundersökningar, som
kommittén verkställt vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområden och jägarskolan
i samband med fredsorganisationens genomförande därstädes och med översynen
av förrrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena.
Organisationskommittén har i rapporten anfört, att undersökningarna visat,
att behov förelåge av vissa ändringar i personalberäkningarna. Härom har
kommittén anfört i huvudsak följande.
Den för försvarsområdet och jägarskolan avsedda organisationen med en
gemensam förvaltningsofficer hade av särskilda skäl icke givit resultat av
värde för bedömningen av lämpligheten av en dylik organisation. Med ledning
av andra undersökningar och i samband därmed gjorda överväganden
ansåge kommittén frågan om gemensam förvaltningsofficer böra principiellt
lösas så, att särskilda målsmän för tygtjänsten och för intendenturtjänsten
borde finnas vid förband, där trupp vore förlagd, under det att vid andra
enheter såsom försvarsområdesstaberna en gemensam målsman borde beräknas
för dessa båda tjänster. I fråga om Kiruna—Jokkmokks försvarsområde
föresloge kommittén därför, att förvaltningstjänsten där skulle bestridas
av en tygofficer och en intendenturofficer.
Intenclenturexpeditionen, förrådsbokföringskontoret och kasernvålden
borde organiseras på samma sätt som vid Älvsborgs regemente och kassaväsendet
borde ordnas efter samma grunder. Personalorganisationen vid försvarsområdesstabens
sjukhus borde ordnas efter 1944 års militärsjukvårdskommittés
förslag. Viss personalförstärkning erfordrades i fråga om förrådsoch
kontorspersonal i enlighet med verkställda organisationsundersökningar.
Överfurirsbefattningar borde tillkomma ■—• utöver för sjukhuset och sjukvård
— för stalltjäiisten, hundtjänsten och kasernvården. För kasernvården
borde i likhet med vad fallet vore vid Älvsborgs regemente avses viss
yrkespersonal. Även erfordrades viss verkstadspersonal såsom för cykel-,
signal- och vapenreparationer. Särskild uppbördsman för byggnader m. m.
vore erforderlig på grund av försvarsområdets stora utsträckning, förekomsten
av vissa barackläger m. m.
Slutligen syntes böra nämnas, att kompaniadjutantsfrågan icke ansetts i
detta sammanhang böra upptagas till prövning.
Organisationskommitténs förslag till personalorganisation för Kiruna—
Jokkmokks försvarsområdesstab innebär i förhållande till personalförteckningarna
för innevarande budgetår utökning med
1 kapten, tygofficer,
1 sergeant, expeditionsunderofficer å intendenturavdelningens expedition,
5 överfurirer, nämligen en stallfurir, en hundgårdsfurir, en kasernfurir, en
föreståndare för sjukhusexpeditionen och en sjukvårdsfurir för utbildning,
1 underofficer i arvodesbefattning, XJO 7, uppbördsman för byggnader;
alternativt har föreslagits bibehållande av den nuvarande befattningen i
MEx 12 för samma ändamål,
3 förrådsvaktmästare, Ca 7, samt
41
Kungl. Maj:ts •proposition nr 130.
följande antal extra ordinarie befattningar, nämligen — med de löneställningar,
som upptagits i organisationsnämndens förslag beträffande infanteriregemente
—- 1 kansliskrivare, MEo 11, 1 kontorist, MEo 9, 2 kanslibiträden,
MEo7, 4 kontors- och skrivbiträden, MEo 4 eller 2, samt 12 förrådsmän, MEo 5.
Av övrig personal upptar förslaget 2 förrådsmän, MEx 5, 12 förrådsvakter,
arvoden, samt 15 kollektivavtalsavlönade arbetare, varav 4 för servicetjänst
för värme.
I yttrande över förslaget har chefen för armén förklarat sig intet ha att
erinra mot att förslaget tillämpades från och med nästa budgetår. Yad beträffar
kompaniadjutantsfrågan, borde denna i enlighet med ett av arméchefen
i skrivelse den 25 oktober 1946 avgivet förslag lösas så att skolan,
utöver överfurirerna, tillfördes fyra underofficerare såsom kompaniadjutanter.
Sistnämnda framställning av chefen för armén har överbefälhavaren avstyrkt
och hänvisat till möjligheten att i stället kommendera underofficerare
såsom kompaniadjutanter till jägarskolan.
Såsom framgår av redogörelsen gjorde chefen för armén i medelsäskandena
för innevarande budgetår framställning om en väsentlig utökning av
förrådspersonalen vid försvarsområdesstaberna. Denna framställning aktualiserade
frågan om översyn av personalorganisationen vid försvarsområdena.
Enligt uppdrag har statens organisationsnämnd genom försvarets centrala
organisationskommitté verkställt en dylik översyn av förrådstjänsten och
framlagt förslag till personalorganisation, grundat på organisationsundersökningar
vid ett försvarsområde och undersökningar jämväl vid övriga försvarsområden
samt erfarenheter från nämndens verksamhet i övrigt. Undersökningarna
och förslagen ha ansetts böra omfatta även förvaltningssidan och i
viss mån den militära ledningssidan vid försvarsområdesstab. Yad beträffar
Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab och arméns jägarskola ha särskilda
undersökningar företagits i samband med genomförandet av den av
1945 års riksdag beslutade organisationen därstädes, och på grundval av
dessa och övriga undersökningar har nämnden förordat vissa personalökningar.
För egen del finner jag resultatet av dessa undersökningar utvisa, att möjligheter
föreligga att i ej oväsentlig omfattning beskära personalorganisationen
vid försvarsområdena utom det sistnämnda, i all synnerhet när verksamheten
icke längre tynges av de arbetsuppgifter som sammanhänga med beredskapens
avveckling. Att så skulle bli fallet är i och för sig naturligt. Försvarsområdena
såsom en i fred bestående organisation kommo till stånd genom
1942 års försvarsbeslut och ha organiserats under en tid då särskilt maktpåliggande
arbetsuppgifter till följd av beredskapen ankommit på denna organisation.
Arbetsförhållandena under denna tid ha omöjliggjort en säker beräkning
av personalbehovet i fredsmässig verksamhet och kunna ha medfört
en överdimensionering av personalen för fredsförhållanden. Ehuru arbetsförhållandena
ännu icke helt stabiliserats, synes en reglering av personalorganisationen
dock kunna nu påbörjas.
Departements
cliefen.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I likhet med överbefälhavaren och arméchefen anser jag, att den av organisationskommittén
väckta frågan om höjd pensionsålder för aktiv personal
icke nu bör upptagas till prövning. Frågan bör ses i sitt samband med det
förslag som avgivits av 1944 års militära pensionsutredning angående avgångsskyldighet
för beställningshavare vid försvarsväsendet m. m. och som
överlämnats till 1945 års försvarskommitté för övervägande. Något utbyte av
befattningar för pensionerad personal mot beställningar för aktiv personal
såsom föreslagits torde för övrigt i nuvarande personalläge icke kunna ifrågakomma.
Vad beträffar ledningen av förvaltningsuppgifterna vid förbanden (försvarsområdena)
bör enligt organisationskommitténs mening finnas både tygofficer
och intendent vid förband, där trupp ständigt är förlagd, men gemensam
målsman för tyg- och intendenturärenden vid övriga förband. Kommittén
har i enlighet härmed förordat, att särskild befattningshavare skall omhänderha
tygförvaltningen vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab. Detta
förslag finner jag mig böra tillstyrka. Med hänsyn till rekryteringssvårigheterna
beträffande pensionerad personal bör, såsom också föreslagits, för
ändamålet inrättas en kaptensbeställning på aktiv stat för försvarsområdet.
Vid övriga försvarsområden bör enligt kommitténs riktlinjer finnas gemensam
förvaltningsofficer. Detta förslag har överbefälhavaren ansett i princip
innebära såväl lämpliga personalbesparingar som ock en del organisatoriska
fördelar. Arméchefen har emellertid kraftigt motsatt sig förslaget och framställt
yrkande om försök i viss omfattning, innan ställning tages till detsamma.
För egen del vill jag framhålla, att vid rekryteringen av tygofficerare och
intendenter vid försvarsområdena uppkommit sådana svårigheter, att en omprövning
av denna personalorganisation synes nödvändig oavsett det nu framlagda
förslaget. Enligt inhämtade uppgifter har av befattningarna för tygofficerare
endast omkring hälften och av befattningarna för intendenter
mindre än en tredjedel rekryterats i normal ordning, d. v. s. bland pensionerade
officerare med utbildning för respektive befattning. Av de återstående
befattningshavarna är en del—vad beträffar intendenterna flertalet — reservofficerare,
medan andra äro extraanställda värnpliktiga officerare eller civila
—• enligt vad som uppgivits utan särskild utbildning för befattningarna. Det
förhållandet att annan personal än från aktiv stat pensionsavgången tages i
anspråk för arvodesbefattningar har tidigare i olika sammanhang varit föremål
för uppmärksamhet icke minst av den anledningen att avsevärda merkostnader
för fjärde huvudtiteln uppkomma härigenom. Det har till och med
gjorts gällande, att för pensionerade officerare avsedda befattningar, för vilka
kräves intendenturutbildning, är större än som kan fyllas med tillgänglig personal
(jfr prop. 1945:570 s. 298). I avvaktan på närmare erfarenheter har
hittills fått anstå med åtgärder i anledning av den konstaterade bristen på
personal, som i formellt hänseende är kvalificerad för ifrågavarande arvodesbefattningar.
Det får förutsättas, att 1945 års försvarskommitté, därest systemet
med arvodesbefattningar för pensionerad personal kommer att bibehållas i
större utsträckning, kommer att med beaktande av erfarenheterna under de
43
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
senare åren ägna uppmärksamhet åt frågan om möjligheterna att rekrytera
dylika befattningar.
Vad nu anförts talar starkt till förmån för organisationskommitténs förslag,
vilket skulle innebära en avsevärd minskning av antalet för pensionerad personal
avsedda officersbefattningar vid försvarsområdena. Mot förslaget har
gjorts gällande att med hänsyn till arbetets omfattning två befattningshavare
erfordras i ledningen av förvaltningstjänsten. För egen del är jag, med beaktande
jämväl av överbefälhavarens yttrande, ej övertygad om att så är
fallet vid alla försvarsområden. I brist på närmare utredning rörande dels
arten och omfattningen av den utbildning som bör krävas av en förvaltningsofficer,
avsedd för både tyg- och intendenturtjänst, dels möjligheterna
att rekrytera dylika befattningar anser jag mig dock icke nu kunna
ta slutlig ställning till förslaget. Närmare utredning i dessa hänseenden
synes böra verkställas genom arméchefens försorg, vid vilken utredning jämväl
bör belysas i vilken utsträckning ifrågavarande befattningshavare tagas
i anspråk för andra arbetsuppgifter än förvaltningsgöromål. Därest utredningen
utvisar, att möjligheter föreligga att helt eller delvis genomföra ifrågavarande
förslag, lärer det böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser
i ämnet.
Vad beträffar uppbördsmännen synes enighet råda därom, att deras antal
bör kunna begränsas. Arméchefen har dock yrkat, att ammunitionsförvaltaren
bibehålies. I detta fall har åberopats, att jämväl visst utbildningsarbete
skulle ankomma på befattningshavaren i fråga. Då det med hänsyn till nuvarande
förrådsläge under alla förhållanden torde vara nödvändigt att behålla
ammunitionsförvaltarna under nästa år, behöver slutlig ställning till
denna fråga icke tagas nu. Frågan torde böra ytterligare övervägas av chefen
för armén vid den utredning, som, enligt vad jag nyss anfört, bör av honom
verkställas. Tills vidare räknar jag därför icke med att ammunitionsförvaltarbefattningen
indrages. För byggnader m. m. torde av skäl som fortifikationsförvaltningen
anfört särskilda uppbördsmän böra bibehållas även under nästa
budgetår. Frågan om behovet av dessa uppbördsmän bör uppmärksammas vid
de fortsatta övervägandena rörande den regionala och lokala fortifikationsoch
byggnadsförvaltningens utformning.
Behovet av personal för arbetsledning och vård vid förråden är beroende
av vårdarbetets omfattning, förvaringsmetoderna och utlämningsfrekvensen.
Dessa faktorer äro för närvarande svårbedömbara, och möjligheter torde med
hänsyn härtill saknas att angiva exakta beräkningsgrunder. Det är min
förhoppning, att den utredning rörande materielvården, som pågår inom
statens sakrevision, skall kunna leda till både bättre materielvard och
billigare förrådsomkostnader. Då det, innan förrådsuppläggningen för fred
kunnat helt genomföras, för närvarande och någon tid framåt kräves mera
förrådspersonal än som kan bli erforderlig framdeles, gäller frågan nu, hur
stor del av personalen, som bör erhålla fastare anställningsform. I detta
hänseende anser jag mig kunna följa organisationsnämndens förslag. Dock
torde samtliga där upptagna förrådsmän lämpligen böra nu erhålla extra
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
ordinarie anställning. Även i fråga om antalet förrådsvakter synes förslaget
kunna godtagas. Den ytterligare förrådspersonal, som övergångsvis måste
finnas, synes böra avlönas enligt kollektivavtal.
Enligt organisationskommitténs förslag skulle av de nu befintliga ordinarie
förrådsvaktmästarbefattningarna 15 bli övertaliga. Genom minskningen av
antalet försvarsområdesstaber bli därjämte, vid bifall till organisationskommitténs
förslag, 4 tyghantverkarbeställningar övertaliga. Av förrådsvaktmästarbefattningarna
böra i mån av vakanser 3 disponeras för den utökning
vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab, som organisationsnämnden föreslagit.
Övriga 12 befattningar kvarstå övergångsvis, i den mån befattningarna
ha ordinarie innehavare, och dessa böra, liksom nämnda 4 tyghantverkare, i
den mån de icke kunna placeras i andra befattningar, bibehållas i tjänst vid försvarsområdesstaberna.
En mot sålunda kvarstående tyghantverkare och förrådsvaktmästare
svarande begränsning av antalet förrådsmän bör föreskrivas.
Även organisationskommitténs förslag beträffande antalet befattningshavare
tillhörande kontorspersonalen kan jag biträda.
Förslagen att till vederbörliga infanteriregementen överföra försvarsområdesstabernas
kassaärenden samt mobiliseringsredovisningen m. m. av
motorfordon och hästar synas mig ändamålsenliga, varför jag tillstyrker desamma.
\ ad särskilt Kiruna—Jokkmokks försvarsområden och jägarskolan beträffar
innebär nämndens nu framlagda förslag en väsentlig utökning av den
personal, som beräknades erforderlig i det för 1945 års riksdag framlagda
organisationsförslaget. Det nu avgivna förslaget grundar sig på den nya organisationen
av infanteriregementsstab och på undersökningar rörande försvarsområdena.
Inrättande av en beställning för tygofficer samt tre nya befattningar
för förrådsvaktmästare har jag redan tillstyrkt. Jag anser mig, med
hänsyn till den ståndpunkt i fråga om personalens omfattning som jag angivit
i det föregående, icke heller i övrigt böra motsätta mig förslagets genomförande
vad beträffar personalens antal. Jag föreslår därför, att en beställning
för sergeant nyinrättas vid staben. Vad beträffar överfurirer föreligger
här det förhållandet, att fyra beställningar för överfurirer finnas, vilka äro
avsedda för kompaniadjutantstjänst. Såsom framgår av vad jag anfört under
punkt 1 i det föregående kan slutlig ställning icke nu tagas i kompaniadjutantsfrågan.
Att nu för jägarskolan — i enlighet med arméchefens förslag
— inrätta underofficersbeställningar för kompaniadjutanter kan därför icke
komma i fråga. Å andra sidan bör slutligt ståndpunktstagande till kompaniadjutantsfrågan
ej heller föregripas genom inrättande av alltför stort antal nya
överfurirsbeställningar. Av de föreslagna fem nya överfurirsbeställningarna
bör den för utbildningsverksamhet avsedde sjukvårdsöverfuriren tillhöra
trängens stat. I enlighet med vad jag föreslagit för infanteriregementsstab
bör i stället för förrådsmän avses överfurir såsom tillsynsman för skjutbanorna.
En ny beställning för överfurir vid försvarsområdesstaben bör därför
tillkomma. För de övriga för överfurirer avsedda befattningarna kunna de
nuvarande kompaniadjutanterna vid skolan tagas i anspråk, om de lämpa
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
sig bättre för dessa befattningar än såsom kompaniadjutanter. I den mån
kompaniadjutantsbefattningar på sådant sätt bli lediga böra, i anslutning till
överbefälhavarens förslag, fanjunkare ur andra förband kunna kommenderas
att tills vidare tjänstgöra såsom kompaniadjutanter vid skolan.
Särskilda uppbördsman för byggnader m. m. ha föreslagits, förutom för
Kiruna—Jokkmokks försvarsområden, för Kalix försvarsområde, där två befattningar
avsetts för detta ändamål. I anslutning till fortifikations- och
byggnadsförvaltningsutredningens förslag har förutsatts alternativt underofficer
i arvodesbefattning och civil tjänsteman i MEo 12. Med hänsyn till
svårigheterna att särskilt i Yl. militärområdet besätta arvodesbefattningar
för pensionerad personal räknar jag med civila tjänstemän i MEo 12 för ifrågavarande
tre befattningar. Av samma skäl tillstyrker jag för Kiruna—Jokkmokks
försvarsområdesstab civil befattningshavare, kansliskrivare i MEo 11,
såsom föreståndare för förrådsbokföringskontoret.
Övrig icke-ordinarie personal vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab
beräknar jag till det antal som organisationsnämnden föreslagit med undantag
av att, vid bifall till mitt förslag om överfurir såsom tillsynsman för skjutbanor,
antalet förrådsmän minskas med 1.
I det följande vid behandlingen av arméns avlöningsanslag och anslag till
avlöningar till viss arbetarpersonal återkommer jag till frågan om erforderliga
ändringar i personalförteckningar och till anslagsberäkningar. I detta sammanhang
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna de grunder för utformningen av personalorganisationen
för försvarsområdesstaberna som av mig i det föregående
angivits.
[3.] Försvarets manskapsorganisation.
Inledning.
Antalet fast anställt manskap är bestämt med hänsyn till å ena sidan fredstjänstens
behov av att kunna disponera erforderligt underbefäl för tjänstgöring
såsom instruktörer under utbildningsarbetet eller såsom yrkes- och
förhandsmän och å andra sidan behovet av personal i krigsorganisationen med
gedignare militär utbildning och större militär rutin än de värnpliktiga erhålla.
Krigsorganisationens ifrågavarande personalbehov kan icke överallt
täckas genom ianspråktagande av personal på aktiv stat. Bland annat till följd
härav har en viss omsättning inom den fast anställda manskapskadern ansetts
erforderlig. Genom att krigsorganisationens befälsbehov numera avses skola
i avsevärd utsträckning tillgodoses genom ianspråktagande av särskilt ut
bildade värnpliktiga kunna såväl manskapskadern som omsättningen inom
denna väsentligen bestämmas med hänsyn till fredstjänstens krav.
Omsättningen har kunnat regleras därigenom, att manskap i allmänhet
anställes med kontrakt för viss tid. Den första kontraktstiden är numera bestämd
till 4V* år vid samtliga delar av krigsmakten utom flygvapnet, där den
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
för huvuddelen av manskapet är 4 år. Anställningskontraktet kan förlängas,
i regel för ett år i sänder. Kontraktsanställt manskap äger emellertid inte
kvarstå längre tid i tjänst än till en uppnådd levnadsålder av 34 år. För den
genom beslut vid 1946 års riksdag inrättade kategorien stamflygförare gälla
vissa särbestämmelser.
Ur det fast anställda manskapets led rekryteras underofficerskåren och till
en del också officerskåren. I viss utsträckning tillsättes en del civilmilitära
beställningar med fast anställt manskap. Den årliga rekryteringen till nu
ifrågavarande militära och civilmilitära beställningar är emellertid mycket
ringa i förhållande till antalet kontraktsanställt manskap. Framtida utkomst
i den militära tjänsten genom dylik befordran har alltså endast ett fåtal kunnat
erhålla.
Utbildningstiden för det fast anställda manskapet är för närvarande i regel
3 år. I denna utbildningstid äro inlagda vissa perioder av praktisk tjänstgöring.
På grund av den korta tid, som en stor del av manskapet kvarblir i
tjänst efter utbildningens avslutande, blir systemet med kontraktsanställt manskap
förhållandevis dyrbart. I främsta rummet utbildningskostnaderna måste
bliva oproportionerligt stora i förhållande till den vunna effekten såväl i avseende
på fredstjänsten som krigsorganisationen. Dessa kostnader hänföra
sig både till en ökad anskaffning av övnings- och undervisningsmateriel och
till utgifter för lärarpersonal, militär och civil.
Genom att bereda fast anställt manskap långtidsanställning i underbefälsgrad
ha statsmakterna sökt att begränsa omsättningen bland de kontraktsanställda
och fastare knyta en del underbefäl till krigsmakten. Hittills har
detta huvudsakligen gällt personal, som avsetts för och varit särskilt lämpad
för tjänstgöring i vissa slag av befattningar.
För flottans vidkommande bereddes redan genom 1925 års försvarsbeslut
möjlighet för ett mindre antal underbefäl att genom anställning i en då nyinrättad
underbefälsgrad — högbåtsman — kvarstå i tjänst längre än som
eljest är medgivet för fast anställt manskap. Vid flygvapnet beträddes samma
väg genom 1942 års försvarsbeslut, då även vid denna försvarsgren en ny
underbefälsgrad — överfurir -— inrättades, huvudsakligen avsedd för viss
teknisk personal. Vid armén och kustartilleriet inrättades genom beslut av
1944 års riksdag en motsvarande underbefälsgrad, jämväl här benämnd överfurir
och avsedd för personal i vissa angivna befattningar, företrädesvis inom
stabs- och förvaltningstjänsten.
Överfurirs- och högbåtsmannabeställningarna äro pensionsberättigande
med en tjänstepensionsålder av 55 år.
Det fast anställda manskapet hänföres till fyra olika lönegrader i manskapsavlöningsreglementet,
nämligen Mb 1 för överfurirer och högbåtsmän, Ma 3
för furirer, Ma 2 för korpraler (konstaplar) samt Ma 1 för vicekorpraler
(vicekonstaplar) och meniga. Utöver nu angivna beställningar finnas vid
marinen jämväl beställningar i lönegraden Mb 2 för flaggkorpraler. I enlighet
med 1942 års försvarsbeslut avvecklas dessa emellertid successivt, och
för närvarande kvarstår i nämnda lönegrad allenast- ett fåtal beställningshavare.
47
Kungl. May.ts proposition nr 130.
1942 års försvarsbeslut förutsatte en avsevärd ökning av manskapskadern.
Det förbisågs emellertid icke, att en så stor ansvällning av manskapsorganisationen
skulle komma att ställa stora krav på civilanställningsorganen och även
medföra rekryteringssvårigheter. I syfte att närmare utreda dessa spörsmål
igångsattes två utredningar, den ena, 1942 års civilanställningssakkunniga, beträffande
civilanställningsverksamheten och därmed sammanhängande frågor
och den andra, 1942 års underbefälsutredning, med uppgift att verkställa utredning
om vilka åtgärder som borde vidtagas för att nedbringa antalet kontraktsanställda
i manskaps grad genom anställande av långtjänstunderbefäl,
genom ianspråktagande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer och genom
ökad användning av civil arbetskraft till uppgifter, för vilka kontraktsanställt
manskap dittills tagits i anspråk. På grundval av förslag av sistnämnda utredning
(SOU 1944: 2) fattades vid 1944 års riksdag (prop. nr 143; rd. skr.
nr 273) beslut om vissa ändringar i arméns och kustartilleriets manskapsstater,
innefattande bland annat att ett antal beställningar för långt jänstunderbefäl
inrättades vid dessa delar av krigsmakten samt att kadern av kontraktsanställt
manskap till följd därav minskades. Emellertid förutsågs i samband
med nyssnämnda beslut — under hänsynstagande bland annat till att numerären
hos de åldersgrupper, som vid rekryteringen till manskapsbeställningarna
komma i fråga, avsevärt nedgått och komme att ytterligare minskas — att
en ytterligare nedskärning av antalet kontraktsanställda skulle bliva nödvändig,
för att en tillfredsställande rekrytering skulle bliva möjlig att genomföra.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 november 1944 tillkallade därför
min företrädare i ämbetet fem sakkunniga1 att inom försvarsdepartementet biträda
med utredning av frågan om nedbringande av antalet kontraktsanställda
i manskaps grad inom försvaret.
De sakkunniga — 1944 års manskapsutredning — avgåvo den 29 december
1945 betänkande med förslag rörande åtgärder i berörda syfte (SOU 1946: 7).
Sedan remissutlåtanden över manskapsutredningens förslag i vanlig ordning
infordrats, upptog jag förslagen till behandling vid anmälan av propositionen
1946: 120, angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens
fjärde huvudtitel för budgetåret 1946/47 (s. 10 ff.). Då emellertid de av utredningen
behandlade spörsmålen innefattade åtskilliga problem, som syntes
erfordra ytterligare överväganden, ansåg jag mig för det dåvarande kunna tillstyrka
allenast vissa begränsade delar av utredningens förslag. Bland spörsmål,
som borde ytterligare utredas, nämnde jag särskilt frågan, i vad mån
civil, kollektivavtalsanställd personal borde kunna tagas i anspråk i stället för
vissa civilmilitära beställningshavare, varmed manskapsutredningen räknat.
Vissa av utredningen berörda lönefrågor syntes mig även vara i behov av närmare
övervägande, liksom åtskilliga detaljproblem. Vad sålunda anförts föranledde
icke erinran från riksdagens sida (skrivelse 1946: 365).
* Konteramiralen M. E. Giron, ordförande, samt majoren vid flygvapnet K. B. G. F.
II:son Falk, ledamoten av riksdagens andra kammare, deputeraden i riksbanken D. E.
Hall, förste byr&sekreteraren II. V. Kanin och utnämnde överstelöjtnanten vid Jämtlands fält
jägarregemente T. K. E. Wiklund
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I enlighet med vad sålunda förutsatts har inom försvarsdepartementet enligt
Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 15 mars och den 6 september 1946 verkställts
utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga1 — 1946 års manskapslöneutredning
—- beträffande manskapslönerna vid försvaret m. m.
1946 års manskapslöneutredning har den 20 december 1946 avgivit betänkande
med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid
försvaret m. m. (SOU 1946:95). över manskapslöneutredningens betänkande
ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och statliga organ samt av
viSsa personalsammanslutningar.
Jag anhåller nu att få upptaga till behandling 1944 års manskapsutrednings
förslag i de delar detsamma ännu icke blivit föremål för statsmakternas prövning.
I samband därmed torde även böra behandlas av 1946 års manskapslöneutredning
framlagda förslag rörande anställningsform för vissa tekniker
inom armén och flygvapnet. Övriga av manskapslöneutredningen framlagda
förslag torde komma att framdeles anmälas för Kungl. Maj:t av chefen för
finansdepartementet. Jag avser att i förevarande avsnitt beröra förslagen
allenast i stora drag. Till vissa detaljer torde jag få återkomma vid behandlingen
i det följande av de olika försvarsgrenarnas avlöningsanslag. I den mån
annat icke angivits ha de framlagda förslagen i stort sett tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i de avgivna remissutlåtandena.
Allmänna synpunkter.
1944 års manskapsutredning har inledningsvis berört förutsättningarna
för manskapsrekryteringen och därvid bland annat framhållit, att manskapsrekryteringen
vid skilda tillfällen varit ägnad att inge allvarliga bekymmer
ur såväl kvantitativ som kvalitativ synpunkt. De närmare orsakerna till
de besvärliga rekryteringsförhållandena måste enligt utredningen vara att söka
i ett flertal orsaker, vilka vid skilda tillfällen gjort sig mer eller mindre starkt
gällande. Utredningen erinrade om att anställningsförhållandena för det
kontraktsanställda manskapet alltid varit relativt osäkra och att endast för
en ganska ringa del framtidsmöjligheter inom militärtjänsten förefunnits.
Löneförhållandena hade vidare i allmänhet varit sådana, att erforderlig kon
kurrenskraft i förhållande till lönerna på den allmänna arbetsmarknaden icke
uppnåtts. Tidvis hade också en försvarsfientlig propaganda motverkat krigsmaktens
naturliga och ur allmän synpunkt nödvändiga strävan att nå ett tillfredsställande
rekryteringsresultat. Vidare hade behovet av kontraktsanställt
manskap vid vissa tidpunkter tmrit oproportionerligt stort i förhållande till
andra föreliggande behov av yngre arbetskraft.
Utredningen hade med utgångspunkt från att kadern av fast anställt manskap
på grundval av 1944 års riksdagsbeslut från och med budgetåret 1948/49
1 Ledamoten av riksdagens andra kammare B. I. Jansson i Kalix, ordförande, samt
byråchefen i försvarets fabriksstyrelse J. T. A. Broomé, avdelningschefen i statens arbetsmarknadskommission
C. W. Curtman och huvudsekreteraren i 1945 års lönekommitté, numera
kanslirådet i finansdepartementet F. C. W. Ericson jämte ett antal militära sakkunniga
ävensom sakkunniga från vederbörliga personalorganisationer.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
skulle utgöra omkring 22 000 man, därav 20 000 kontraktsanställda, beräknat
det årliga rekryteringsbehovet till omkring 4 000 man. Erfarenheterna beträffande
manskapsrekryteringen under senare år gåve emellertid vid handen,
att en numerärt så betydande rekrytering icke vore möjlig, om kvaliteten hos
manskapet samtidigt skulle kunna upprätthållas vid en tillfredsställande nivå.
Detta belystes närmare i följande tabell.
Rekryteringsresnltatet vid höstrekryteringen under åren 1935—1945.
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
|
Beräknat antal 17-åringar .......... |
52 300 |
51 800 |
61 500 |
57 500 |
52 600 |
51 600 |
49 600 |
48 700 |
46 500 |
44 700 |
44 800 |
Beräknat nyrekryte-ringsbehov ...... |
1590 |
2 163 |
2 318 |
2 582 |
2 956 |
4 002 |
4 566 |
4 938 |
5 458 |
6 070 |
5 976 |
Nyre kry teringsb e-hov i förhållande |
304 |
4*17 |
3''76 |
4-49 |
5é61 |
7-75 |
9''20 |
10-13 |
11-73 |
1357 |
13-33 |
Antal sökande .... |
4 667 |
5 581 |
5164 |
5 159 |
5 418 |
12 018 |
12 194 |
12 202 |
9 669 |
6 324 |
3 290 |
Antal anställda .... |
1564 |
1989 |
2133 |
2 281 |
2 489 |
3 924 |
4174 |
4167 |
4 022 |
3 095 |
1667 |
Antal anställda i för-hållande till anta-let sökande ..(%) |
33''5i |
35''6 3 |
4130 |
44-21 |
45''93 |
32-65 |
34-22 |
34-15 |
41-59 |
48-94 |
50-66 |
Antal sökande i för-hållande till anta-let 17-åringar {%) |
8''92 |
10-7 7 |
8''3 9 |
8-97 |
10''30 |
23-2 9 |
2458 |
25-05 |
20-7 9 |
14-14 |
7.34 |
Antal anställda iför-hållande till anta-let 17-åringar (%) |
2''99 |
3''83 |
3''46 |
396 |
473 |
7-60 |
8''41 |
8-55 |
8-64 |
6-92 |
3-72 |
Utredningen ville rikta uppmärksamheten på att det beräknade rekryteringsbehovet
för krigsmakten i dess helhet aldrig kunnat helt tillgodoses,
främst beroende på att olika delar av krigsmakten vore mera lättrekryterade
än andra. Utredningen hänvisade härutinnan till följande tabell, utvisande
antalet sökande till 100 platser vid de olika försvarsgrenarna under elvaårsperioden
1935—1945.
Försvarsgren |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
1943 |
1944 |
1945 |
Armén ...... |
253 |
240 |
188 |
178 |
161 |
233 |
187 |
179 |
135 |
74 |
34 |
Marinen...... |
296 |
179 |
288 |
179 |
172 |
303 |
218 |
142 |
105 |
61 |
37 |
Flygvapnet . . |
1057 |
823 |
397 |
459 |
314 |
314 |
613 |
593 |
390 |
253 |
158 |
Utredningen har i anslutning till dessa uppgifter framhållit, att manskapsrekryteringen
i stor utsträckning påverkades av förhållandena på den allmänna
arbetsmarknaden och av psykologiska faktorer. Utredningen har härom
anfört i huvudsak följande.
Under högkonjunkturen på arbetsmarknaden vid mitten av 1930-talet hade
anställningen vid krigsmakten tilldragit sig ett relativt ringa intresse från
ynglingarnas sida. Detta intresse hade avsevärt ökats under krigsåren, vilket
närmast syntes sammanhänga med den allmänna uppslutning kring försvars
Bihang
till riksdagens protokoll 1047. 1 samt. Nr 130. 258 47 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
tanken, som under dessa år gjort sig märkbar. Från och med år 1943 kunde
man dock iakttaga en väsentlig minskning i intresset för att söka fast anställning
såsom manskap vid krigsmakten. För närvarande vore också anställningsmöjligheterna
på den civila arbetsmarknaden osedvanligt goda för ynglingar
i åldern under 20 år, och löneläget på samma arbetsmarknad sådant,
att anställning vid krigsmakten inte utövade någon större lockelse.
Vidare hade en nedgång inträtt i antalet ynglingar, vilka vore i den för
anställning vid krigsmakten lämpligaste åldern. Denna nedgång komme att
fortsätta under ytterligare ett par år och nådde ett bottenläge år 1950, då
antalet 17-åringar kunde beräknas till omkring 40 000. Därest den årliga
rekryteringen till krigsmakten då komme att omfatta omkring 4 000 ynglingar,
måste följaktligen omkring var tionde yngling tagas i anspråk för fast anställning
såsom manskap. Praktiska förutsättningar för en så omfattande manskapsrekrytering
måste anses saknas. Om rekryteringen vid nämnda tidpunkt
överhuvudtaget skulle lyckas syntes det i första hand vara nödvändigt, att
krigsmakten erbjöde det fast anställda manskapet högre löner än dem som
utginge på den allmänna arbetsmarknaden. Därigenom skulle emellertid
systemet med kontraktsanställt manskap komma att bli väsentligt dyrare,
utan att ändock några garantier förelåge för att rekryteringen ur kvantitativ
och kvalitativ synpunkt komme att lämna ett fullt tillfredsställande resultat.
Det syntes nödvändigt, att åtgärder vidtoges i syfte att minska krigsmaktens
årliga behov av att rekrytera kontraktsanställt manskap. Detta vore befogat
jämväl ur synpunkten, att det måste anses ligga i krigsmaktens eget intresse
att kunna redovisa en faktiskt förefintlig och inte enbart i gällande personalförteckningar
upptagen personaltillgång. Det sistnämnda vore för närvarande
förhållandet vid stora delar av krigsmakten.
Utredningen har anfört, att utfallet av manskapsrekryteringen under den
sistförflutna elvaårsperioden enligt utredningens uppfattning givit vid handen,
att krigsmakten med någorlunda säkerhet borde kunna påräkna att uppnå
en även ur kvalitativ synpunkt godtagbar rekrytering, om det årliga rekryteringsbehovet
uppginge till högst 5 % av en årsklass 17-åringar. Då ifrågavarande
årsklasser under de närmast följande åren komme att nedgå till omkring
40 000 man, syntes det nödvändigt, att sådana ändringar vidtoges i
fråga om manskapsorganisationen, att denna vid en normal omsättning bland
det kontraktsanställda manskapet inte komme att kräva större årlig rekrytering
än omkring 2 000 man.
Manskapsutredningen har härefter angivit de olika möjligheter att
minska antalet kontraktsanställt manskap, som stå till buds, och
härvid till en början framhållit, att en minskning av det årliga rekryteringsbehovet
icke nödvändigtvis måste medföra en förändring av manskapsorganisationen.
Att minska den årliga rekryteringen vore nämligen i främsta rummet
en fråga om att begränsa omsättningen inom kadern av fast anställt manskap.
En kader av omkring 20 000 kontraktsanställt manskap skulle sålunda kunna
hållas med en årlig rekrytering av 2 000 man, om den genomsnittliga anställningstiden
uppginge till 10 år.
Utredningen har emellertid funnit utsiktslöst att genom förlängning av kontraktstiden
nedbringa rekryteringsbehovet i erforderlig omfattning. Å andra
sidan skulle en minskning av den årliga rekryteringen till 2 000 man utan samtidig
ökning av den genomsnittliga anställningstiden komma att avsevärt
51
Kungl. Maj.ts proposition nr l:)0.
minska tillgången på fast anställt manskap. Om man räknade med att en genomsnittlig
anställningstid av fem år skulle vara möjlig att uppnå, kunde manskapskadern
vid en årlig rekrytering av här nämnd storlek inte givas större
omfattning än omkring 10 000 man, d. v. s. ungefär hälften av den enligt 1944
års riksdagsbeslut förutsatta. En kompensationslös reducering av den fullständigt
underbefälsutbildade delen av manskapskadern vore emellertid endast
i ringa utsträckning praktiskt genomförbar. Utredningen hade därför funnit
en minskning av det årliga rekryteringsbehovet kunna åvägabringas endast
genom vissa förändringar i manskapsorganisationen, syftande till minskad omsättning
i manskapsgraderna genom förbättring av manskapets framtidsmöjligheter
inom krigsmakten.
Utredningen har härom anfört i huvudsak följande.
Förbättrade framtidsmöjligheter i militärtjänsten kunde i och för sig beredas
det kontraktsanställda manskapet genom en ökning av det antal pensionsberättigande
militära, civilmilitära eller civila beställningar (befattningar),
vilka kunde rekryteras av detta manskap. Ett mera effektivt resultat nåddes
emellertid, om en del av det kontraktsanställda manskapet direkt ersattes av
konstitutorial- eller fullmaktsanställd personal med pensionsrätt, d. v. s. om
ett antal för dylikt manskap nu avsedda beställningar omvandlades till pensionsberättigande
sådana. En dylik omvandling av ett antal beställningar för
kontraktsanställt manskap komme att medföra en minskning av omsättningen,
till följd varav rekryteringsbehovet kunde nedbringas. Hur långt så kunde ske
vore i främsta rummet en militär effektivitetsfråga, Därest någon omsättning
bland det fast anställda manskapet vid delar av krigsmakten inte längre vore
erforderlig med hänsyn till möjligheten att i viss utsträckning värnpliktsvägen
tillgodose krigsorganisationens behov av befäl och yrkesmän, och det fast
anställda manskapet till följd därav huvudsakligen erfordrades för fredstjänsten,
måste ändock enligt utredningens uppfattning hänsyn tagas till de kvalitetsfordringar,
som för enskilda arbetsuppgifter anmälde sig. Det kunde
nämligen inte vara naturligt eller med krigsmaktens intresse förenligt
att uppställa lika höga kvalitetskrav på allt fast anställt manskap oberoende
av tjänstgöringsuppgifternas art i det enskilda fallet. Vissa arbetsuppgifter
kunde sålunda fullgöras av personal med relativt ringa utbildning,
medan andra krävde ett större mått av utbildning och längre tids praktisk
erfarenhet. Allt kontraktsanställt manskap kunde följaktligen inte med fördel
ersättas med konstitutorial- eller fullmaktsanställd personal.
Hur mycket kontraktsanställt manskap, som kunde komma att erfordras vid
sidan av den konstitutorial- eller fullmaktsanställda personalen, bleve i främsta
rummet beroende på föreliggande möjligheter att utbyta sådant manskap
mot annan korttidstjänstgörande personal. Därvid spelade det sätt varpå det
kontraktsanställda manskapet utnyttjades en framträdande roll. Där detta
skedde för arbetsuppgifter av teknisk art och där krav på en relativt lång utbildningstid
måste uppställas, kunde ett utbyte mot annan korttidstjänstgörande
personal inte med fördel ifrågakomma. Vore arbetsuppgifterna däremot
av den natur, att längre utbildningstid inte krävdes för deras fullgörande, vore
ett utbyte tänkbart. Med korttidstjänstgörande personal avsåge utredningen
här personal med sådan anställningsform och sådana anställningsvillkor, att
personalen efter relativt kort tid kunde tänkas självmant söka sig över till
andra sysselsättningsområden eller vore uppsägbar med kort varsel. Detta vore
förhållandet huvudsakligen med kontrakts- eller kollektivavtalsanställd personal.
Då sådan personal inte annat än i undantagsfall syntes i vidare mån än
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
som skett på grundval av 1942 års underbefälsutrednings förslag kunna ersätta
fast anställt manskap, syntes utbytet kunna ske endast mot värnpliktig personal,
som erhållit en för ändamålet avpassad utbildning. Sådan värnpliktig
personal funnes redan nu vid såväl armén som marinen, och det syntes vara
möjligt att på denna väg nå ytterligare resultat.
Inom de delar av krigsmakten, där nära samstämmighet rådde mellan fredsoch
krigsorganisationens personalbehov och där det kontraktsanställda manskapet
i stor utsträckning utnyttjades för arbetsuppgifter av teknisk art, vore
det enligt utredningens uppfattning möjligt att helt eller nära nog helt ersätta
det kontraktsanställda manskapet med långtidstjänstgörande personal. Någon
omsättning bland det fast anställda manskapet för att tillgodose krigsorganisationens
behov av personal med relativt långvarig utbildning och rutin i den
speciella tjänst, varom här vore fråga, kunde enligt utredningens förmenande
inte vara erforderlig, och bibehållandet av ett system med kontraktsanställt
manskap vore alltså ur denna synpunkt föga rationellt. Det kontraktsanställda
manskapet borde vid ifrågavarande delar av krigsmakten till större delen
ersättas med konstitutorial- eller fullmaktsanställd personal. Det syntes i och
för sig vara av relativt underordnad betydelse, huruvida personalen därvid
finge militär, civilmilitär eller civil anställning. Militära effektivitetssynpunkter
talade emellertid, såvitt utredningen kunnat finna, för att personalen finge
militär eller civilmilitär ställning, eftersom den måste utnyttjas såsom handledare
av utbildningen och såsom föregångsmän för den värnpliktiga personal,
som utredningen förutsatte alltfort måste utbildas även inom ifrågavarande
delar av krigsmakten.
På här antydda vägar — genom en kompensationslös reducering, utbyte
mot konstitutorial- eller fullmaktsanställd personal eller ock mot värnpliktiga
— har utredningen ansett det vara möjligt att åstadkomma en avsevärd
minskning av antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten.
Manskapsutredningens enligt dessa grunder utformade förslag rörande
förändrad manskapsorganisation innefattar i första hand en avsevärd
utökning av antalet långtjänstunderbefäl vid armén och marinen (överfurirer
och högbåtsmän) för uppgifter, som för närvarande fullgöras av kontraktsanställt
manskap.
Utredningen har framhållit, att det vid utredningens överläggningar med
myndigheter och representanter för krigsmaktens olika personalgrupper rests
vissa invändningar mot förslaget att taga långt jänstunderbefäl (motsvarande) i
anspråk för dylika uppgifter. Därvid hade anförts, att personalen i underbefälsställning
inte med fördel kunde tagas i anspråk för instruktörstjänst
under någon längre följd av år och heller inte med hänsyn till de många
gånger svåra tjänstgöringsförhållandena överhuvud utnyttjas under längre tid
för arbetsuppgifter, som hittills åvilat kontraktsanställt underbefäl. Det hade
vidare framhållits, att en ökning av antalet underofficerare (motsvarande civilmilitära
beställningshavare) kunde beräknas komma att medföra samma effekt
som en ökning av antalet långt jänstunderbefäl (motsvarande). Dessa erinringar
hade utredningen icke i alla sammanhang kunnat finna tillräckligt
vägande. Av militära myndigheter och representanter för den berörda personalen
till utredningen framförda synpunkter hade emellertid så långt möjligt
beaktats vid utformningen av utredningens förslag till manskapsorganisation.
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Manskapsutredningen har vidare räknat med inrättande av ett flertal civilmilitära
beställningar för mekaniker vid armén och flygvapnet — delvis såsom
ersättning för överfurirsbeställningar — samt med en mindre ökning av
antalet underofficersbeställningar vid armén.
Utredningen har slutligen föreslagit införande av en ny kategori kontraktsanställt
manskap vid flygvapnet, stamflygförare, såsom ersättning för underofficerare
på aktiv stat m. fl.
Manskapsutredningens förslag innebär i stort, att antalet kontraktsanställt
manskap inom försvaret — i 1942 års försvarsbeslut beräknat till 23 000 och
enligt 1944 års riksdagsbeslut avsett att nedbringas till omkring 20 000
— skulle minskas med ytterligare inemot 10 000. I stället skulle tillkomma
ett 20-tal underofficersbeställningar, omkring 2100 civilmilitära
beställningar, varav drygt 800 såsom ersättning för överfurirsbeställningar
vid flygvapnet, samt drygt 300 beställningar för långtjänstunderbefäl ävensom
ett 40-tal civila biträdesbefattningar (vid flygvapnet). Ett genomförande
av utredningens förslag skulle således medföra en nettominskning av försvarets
personal med omkring 7 000 man.
Yad manskapsutredningen anfört beträffande förutsättningarna för manskapsrekryteringen
och föreliggande möjligheter att minska antalet kontraktsanställt
manskap har i huvudsak lämnats utan erinran i de avgivna remissutlåtandena.
Vissa betänkligheter ha dock anförts av statskontoret, som i betraktande av
att rekryteringsresultatet vid höstrekryteringen 1945 stannat vid 3,7 2 % av en
årsklass på 44 800 17-åringar framhållit, att utredningens beräkningar förefölle
väl optimistiska. Ämbetsverket kunde icke heller frigöra sig från det
allmänna intrycket, att själva den nuvarande försvarsorganisationen vore alltför
stor för landets såväl personella som ekonomiska resurser. Man syntes
därför böra uppskjuta ställningstagandet till frågan om den blivande manskapsorganisationens
storlek och utformning, till dess resultatet av 1945 års
försvarskommittés undersökningar förelåge. Detta i sin tur innebure, att de
åtgärder, som nu kunde vidtagas för att begränsa, antalet kontraktsanställt manskap,
måste givas karaktär av provisorium.
1945 års för svar skommitté har i stort sett icke haft något att erinra mot principerna
i det förslag, som manskapsutredningen i det rådande tvångsläget framlagt.
Till frågan om omfattningen av det av utredningen för framtiden beräknade
behovet av långtjänstunderbefäl och civilmilitärer kunde försvarskommittén
vid remissutlåtandets avgivande icke taga ställning. De åtgärder i dessa hänseenden,
som avsetts skola vidtagas under budgetåret 1946/47, syntes emellertid
ej vara av den beskaffenhet, att betänkligheter mot dem behövde möta med
hänsyn till den pågående utredningen om försvarets organisation efter utgången
av nu löpande femårsperiod.
Statens arbetsmarknadskommission och försvarets anställningsbyrå ha med
hänsyn till läget på den allmänna arbetsmarknaden understrukit vikten av att
rekryteringsbehovet i fråga om fast anställt manskap i möjligaste mån nedbringades.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Överbefälhavaren har framhållit, att försvarsmaktens effektivitet i hög grad
vore beroende av tillgången på fast anställt, och förutvarande fast anställt
manskap. Militärt sett vore därför en omfattande beskärning av dessas antal
ingalunda önskvärd. Ansträngningarna borde snarare inriktas på att finna
lämpliga åtgärder för att fylla och vidmakthålla en kader, som motsvarade
det verkliga behovet. Det bästa sättet att avvärja den kris, som hotade försvarets
utbildningsorganisation, vore att genomgående höja de kontraktsanställdas
och långtidsanställdas löneförmåner.
Statens organisationsnämnd har uttryckt farhågor för att de av utredningen
föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna i praktiken skulle visa sig
svåra att rekrytera. Därvid borde särskilt uppmärksammas, att de befattningar,
som nu avsåges tillkomma, vore avsedda för instruktörstjänst vid de värnpliktigas
utbildning. En otillfredsställande rekrytering av dessa befattningar kunde
medföra vida allvarligare konsekvenser än bristfälligheter i den nuvarande
rekryteringen av kontraktsanställt manskap.
Organisationsnämnden har även berört frågan, huruvida rekryteringen av
underbefälskåren överhuvud borde byggas på samma allmänna grund som hittills,
d. v. s. volontärsystemet, och om man icke borde övergå till ett på den
allmänna värnpliktens grund utarbetat system. Det syntes icke uteslutet att
därvid förenhetliga den enligt nämndens mening ur flera synpunkter allt annat
än tillfredsställande indelningen i skilda befälskårer. Därtill komme, att ett på
värnpliktens grund utarbetat system skulle, även om väsentliga höjningar av
penningbidrag och premier för det värnpliktiga underbefälet vidtoges, bliva
ojämförligt mycket billigare än det nuvarande systemet för manskapsrekryteringen.
Ifrågavarande spörsmål vore enligt nämndens uppfattning av sådan
vikt, att det sjmtes lämpligt att utredning därom uppdroges åt särskilda sakkunniga.
Svenska underofficersförbundet har framhållit, att utredningen förbisett
möjligheten att genom en fortsatt utbyggnad av civilanställningsåtgärderna
ernå en ökning av rekapitulationsfrekvensen. Enligt förbundets uppfattning
hade utredningen vidare bort undersöka möjligheterna av att genom förkortad
första anställningstid utvinna bättre garantier för en tillfredsställande rekrytering.
Eörbundet ställde sig även tvekande till åtgärden att i enlighet med utredningens
förslag avsevärt nedbringa antalet kontraktsanställt manskap
genom inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl med placering i
befattningar, som tidigare huvudsakligen bestritts av förstnämnda personalkategori.
Anledningen därtill vore svårigheten att förutsäga dels de nya befattningshavarnas
lämplighet för trupptjänst, dels ock återverkningarna av
långtjänstunderbefälskaderns ansvällning på omkringstående personalgrupper.
Förbundet har i sistnämnda hänseende framhållit bland annat följande.
De underofficersutbildade eller under sådan utbildning stående furirerna
ha tidigare haft förmånen av att få förkovra sina färdigheter och kvalificera
sig för den kommande utnämningen till underofficer i de mest krävande underbefälstjänsterna.
I fortsättningen torde detta hindras genom att överfurirer
och högbåtsmän i kraft av högre tjänstegrad och större praktisk färdighet
55
Kiingl. Maj:ts proposition nr 130.
placeras i just sådana befattningar. Därest utvecklingen tager denna riktning,
tvingas man att för framtiden räkna med underofficersutnämning av furirer,
som ej fått tillfälle att pröva sin förmåga ens i kvalificerade underbefälsbefattningar.
Det säger sig självt, att en sådan utsikt ger anledning till bestämd
tvekan gentemot alltför långt, driven ökning av antalet överfurirer och
högbåtsman.
Svenska reservunder officersförbundet har anfört, att enligt förbundets mening
ett nedbringande av försvarets manskapskader och en reducering av omsättningen
bland det kontraktsanställda manskapet likaväl kunde ske genom
en utökning av antalet underofficerare. Denna utväg vore enligt förbundets
mening ur vissa synpunkter att föredraga.
Armén.
1944 års manskaps utredning har beträffande arméns manskapskader i första
hand upptagit till behandling frågan om utökning av antalet beställningar för
överfurirer. Med erinran att de genom 1944 års riksdagsbeslut tillkomna
överfurirsbeställningarna främst avsetts för stabs- och förvaltningstjänst (s. k.
inre tjänst) har utredningen anfört, att ett fortsatt utbyggande av organisationen
med dylika befattningar icke vore möjligt. Om en önskvärd ökning av
antalet överfurirer skulle kunna åstadkommas, måste överfurirerna följaktligen
avses även för andra befattningar. Utredningen hade funnit den lämpligaste
metoden därvid vara att utnyttja överfurirer som truppinstruktörer.
Utredningen har i denna fråga anfört i huvudsak följande.
Denna möjlighet hade i samband med studiebesök vid olika truppförband
ingående diskuterats. Därvid hade det framkommit, att överfurirer såsom truppinstruktörer
— instruktörer vid avdelning om grupps storlek, såsom plutonchefs
ställföreträdare (motsvarande) samt såsom specialinstruktörer i diverse
utbildningsgrenar, t. ex. spräng- och mintjänst, pionjärtjänst, körutbildning,
skjutning, materielkännedom m. m. — ansetts kunna vara till stor nytta men
att de icke borde tagas i anspråk för dylik verksamhet längre än till 40 års
ålder. Därvid skulle de under yngre år, 25—35 års ålder, företrädesvis kunna
användas i utbildningsarbete vid förband om grupps storlek och därefter såsom
plutonchefs ställföreträdare eller specialinstruktörer i viss tjänst. Ett
utnyttjande av överfurirer i dylik tjänst längre än till 40 års ålder hade ansetts
olämpligt av många skäl, främst på grund av risken att arbetsuppgifterna
komme att bliva för enahanda och att till följd därav överfurirens intresse för
de förelagda uppgifterna komme att slappna och ett sämre utbildningsresultat
nås. Utredningen hade funnit de militära synpunkterna i denna fråga vägande
och räknade sålunda med att en utökning av överfurirsgraden med ett antal
truppinstruktörer måste ske på sådant sätt, att övergång från trupptjänst till
inre tjänst skulle kunna äga rum vid 40 års ålder. Möjligheterna att tillskapa
överfurirsbefattningar i trupptjänst bleve sålunda beroende på tillgången på
inretjänstbefattningar, vilka helt borde avses för de överfurirer, som varit
truppinstruktörer. Utredningen hade räknat med att de enligt 1944 års riksdagsbeslut
tillskapade överfurirsbefattningarna i inre tjänst i princip komme
att bibehållas men att vissa justeringar måste ske med hänsyn till ändringar
i bland annat stamhästbeståndets fördelning. Då pensionsåldern för överfurirer
vore 55 år, övergång till inre tjänst borde ske vid 40 års ålder och utnämning
till överfurir kunde påräknas tidigast vid 24 års ålder, vore det antal
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
överfurirer, som kunde beräknas för trupptjänst — d. v. s. beställningshavare
i åldern 24—40 år — endast obetydligt större än antalet i inre tjänst.
Med dessa utgångspunkter har utredningen, med beaktande jämväl av att
en viss avgång bland de yngre överfurirerna kunde påräknas, beräknat antalet
överfurirer inom armén till 1 510, varav 833 i trupptjänst och 677 i inre tjänst.
Utredningen har verkställt detaljerade beräkningar rörande behovet av utbildningsbefäl
i övrigt vid armén och på grundval därav utarbetat sammanställningar
rörande personalbehovet inom de olika manskapsgradema. Härutinnan
torde få hänvisas till utredningens betänkande, s. 26 ff.
En avsevärd del av manskapskadern inom armén utgöres av beställning smän,
d. v. s. vapen-, pjäs-, signal-, bil-, instrument-, stridsvagns- och maskinmekaniker
ävensom hovslagare. Till samma kategori kan även sjukvårdsbefäl
hänföras. Uttagning till beställningsmannautbildning sker vid slutet av
korpralskolans teoretiska del. Alla volontärer genomgå alltså gemensamt klass
1, volontärrekrytskola samt korpralskolans teoretiska del, och först därefter
sker inriktningen på beställningsmannautbildning. Sistnämnda utbildning
äger rum dels såsom provtjänstgöring och förberedande utbildning, dels i centralt
anordnad furirskola på vederbörlig beställningsmannalinje och dels
därefter i form av praktisk tjänstgöring. För dem som äro lämpliga för fortsatt
utbildning finnes möjlighet att genomgå klasserna 2 och 3 vid försvarets
läroverks tekniska linje samt underofficerskurs vid arméns underofficersskola.
Några särskilda underofficersbeställningar för sålunda utbildade beställningsmän
finnas emellertid ej. Befordran till underofficer måste för deras del ske
inom ramen av de för trupptjänsten beräknade underofficersstaterna.
Manskapsutredningen har framhållit, att i det nuvarande systemet förelåge
vissa väsentliga brister, samt därom anfört i huvudsak följande.
Inom den militära tjänsten funnes för närvarande endast ett fåtal framtidsplatser,
som direkt vore avsedda för dem, som genomgått beställningsmannautbildning.
Genom beslut av 1944 års riksdag hade tillskapats 286 beställningar
för överfurirer i beställningsmannatjänst. Dessutom funnes 36 överfurirer i
sjukvårdstjänst. Några enligt angivna principer beställningsmannautbildade
underofficerare funnes ännu ej, då nu gällande utbildningsbestämmelser inte
tillämpats under härför erforderlig tid. Yissa beställningsmannautbildade
furirer inom mekanikerlinjerna kunde få framtidsplats såsom civilmilitära
beställningshavare inom tygstaten (tyghantverkare) eller såsom tygarbetare.
Något bestämt antal platser inom tygstaten vore dock inte förbehållet beställningsmännen
utan lediga beställningar inom tygstaten söktes i fri konkurrens.
Det ringa antalet framtidsplatser medförde, att det årliga utbildningsbehovet
för att täcka det erforderliga antalet beställningsmän för fredstjänsten bleve
onödigt stort. Detta påverkade i sin tur det årliga rekryteringsbehovet, som
skulle kunna nedbringas genom ökning av antalet framtidsplatser. Bristen på
framtidsplatser medförde nämligen, att huvuddelen av beställ ningsmännen
toge avsked efter tilländalupen första kontraktstid. Yid denna tidpunkt hade
de ännu ej förvärvat den praktik i yrket, som vore önskvärd för att de skulle
vara fullgoda yrkesmän. Ur ren yrkesutbildningssynpunkt vore det önskvärt,
att de kvarstannade längre tid än som nu vore fallet.
På grund av teknikens utveckling hade armén blivit allt mer och mer mekaniserad
och tekniskt betonad. Därför måste nya krav uppställas på beställ
-
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
ningsmännens kvalitet. En fullgod rekrytering till beställningsmannalinjerna
syntes aldrig kunna erhållas, om inte framtidsmöjligheterna inom dessa linjer
vore i huvudsak lika goda som på trupplinjen.
För att höja yrkesstandarden bland beställningsmännen och minska det
årliga utbildnings- och rekryteringsbehovet har utredningen därför föreslagit
inrättande av ett ökat antal framtidsplatser inom beställningsmannalinjerna.
I princip syntes det system lämpligt, som enligt 1942 års försvarsbeslut tilllämpades
inom trängtrupperna i vad avsåge sjukvårdsbefälet. Sjukvårdsfurirerna
kunde antingen bli överfurirer i sjukvårdstjänst eller — efter genomgången
underofficersutbildning — sjukvårdsunderofficerare. Befordran och
kommendering till fortsatt utbildning skedde gemensamt inom hela truppslaget
oberoende av tjänstgöringsplacering. På detta sätt kunde rättvisa befordringsförhållanden
säkerställas.
Inom varje beställningsmannalinje borde finnas ett antal beställningar
för underofficerare (motsvarande) och överfurirer (motsvarande). Rekryteringen
till beställningsmannautbildningen syntes i princip böra vara så ordnad,
att varje truppförband läte utbilda det antal beställningsmän, som erfordrades
inom de vid förbandet förekommande beställningsmannalinjerna, samt
att de utbildade beställningsmännen tjänstgjorde vid moderförbandet. Något
absolut hinder för en fast anställd att bli utbildad i beställningsmannatjänst,
som ej förekomme vid moderförbandet, borde dock inte föreligga. Uttagningen
borde ske enligt det vid armén nu tillämpade systemet,
Utredningen har undersökt, vilka slag av framtidsplatser, som lämpligen
borde förekomma inom olika beställningsmannalinjer — militära eller civilmilitära
beställningar — samt därvid förordat civilmilitära beställningar. Till
stöd härför har anförts bland annat följande.
Avgörande i denna fråga vore dels beställningsmännens användning i fred
och krig, dels vilka befattningar som redan funnes inom de olika linjerna. Av
särskild betydelse vore i detta sammanhang fördelningen av tygstatens personal
på tygverkmästar- och tyghantverkarbeställningar. Inom alla mekanikerlinjer
funnes tygstatspersonal placerad till tjänstgöring vid arméns truppförband.
Inom samma mekanikerlinjer funnes jämlikt 1944 års riksdagsbeslut ett
antal överfurirer. Ett tillskapande av ytterligare framtidsplatser inom mekanikerlinjerna
kunde antingen ske genom att öka antalet överfurirsbeställningar
samt dessutom tillskapa ett antal underofficersbefattningar i beställningsmannatjänst
eller genom att utöka tygstaten med erforderligt antal beställningar,
vilka såsom framtidsplatser vore förbehållna dem som utbildats beställningsmannavägen.
Ur militär synpunkt hade man i fred behov av beställningsmän
dels såsom utbildningsbefäl åt de värnpliktiga, som skulle utbildas i beställningsmannatjänst
för att utfylla krigsorganisationens behov av värnpliktiga
beställningsmän, dels för verksamhet under tillämpningsövningar, dels slutligen
för att tillgodose behovet av arbetskraft i truppförbandens reparationsverkstäder.
I krigsorganisationen förelåge behov av beställningsmannabefäl för
olika reparationsorgan. Vissa kvalificerade befattningar i krigsorganisationen
ansåges inte kunna fyllas med värnpliktig mekanikerpersonal utan härför
måste avses i tjänst varande eller förutvarande fast anställda beställningsmän,
som erhållit dels erforderlig militär utbildning, dels den grundliga yrkesutbildning,
som endast kunde erhållas under flerårig verksamhet såsom yrkes
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
man. Yare sig mekanikerpersonalen i högre befattningar vore militär eller
civilmilitär, syntes dess militära användbarhet vara densamma, då någon
egentlig militär utbildning inte avsåges förekomma efter korpralskolan. Vid
utbildningen av värnpliktiga i fred syntes det likaså vara betydelselöst, om
instruktörerna i yrkest jänst vore militärer eller civilmilitärer. Ur tjänstens
synpunkt hade utredningen därför funnit, att det vore oväsentligt, huruvida
militär eller civilmilitär form valdes vid tillskapandet av framtidsplatser av
högre grad än furirs. När det gällde mekanikerlinjerna ansåge utredningen,
att framtidsplatserna lämpligen borde tillskapas såsom en tillbyggnad av tygstaten
och i form av civilmilitära beställningar. Därav följde, att utredningen
ej kunde förorda inrättandet av ett antal militära beställningar för underofficerare
och överfurirer i beställningsmannatjänst tillhörande en för varje beställningsmannalinje
gemensam personalorganisation, då detta skulle'' medföra,
att ett flertal personalkategorier med olikartade anställningsförhållanden
komme att bliva sysselsatta i exakt samma slags arbete vid truppförbanden.
Oklara personal- och befälsförhållanden komme att uppstå genom en sådan
organisation. Klarare och redigare förhållanden i fråga om framtidsplatserna
inom de olika mekanikerlinjerna uppkomme, om alla beställningar högre än
furir vore civilmilitära och tillhörde samma personalorganisation.
Utredningen har däremot ansett, att militär anställningsform borde bibehållas
i vart fall till och med furirgraden. I fråga om sjukvårdsbefäl, som nu
tillhörde trängtrupperna och för vilket framtidsplatserna vore tillgodosedda
genom överfurirs- och underofficersbeställningar, hade utredningen funnit, att
såväl freds- som krigsorganisatoriska skäl talade för att det nuvarande systemet
bibehölles. Samma skäl talade för att även hovslagarpersonalen i olika
grader borde vara militär personal.
Personalbehovet inom beställningsmannalinjerna borde alltså enligt utredningens
uppfattning tillgodoses på följande sätt:
volontärrekryteringen borde ske utan inriktning på viss yrkesgren;
uttagning till beställningsmannautbildning borde äga rum vid slutet av
korpralskolans teoretiska del;
militär anställningsform inom samtliga beställningsmannalinjer borde bibehållas
till och med furirgraden;
framtidsplatserna i fråga om sjukvårds- och hovslagarpersonal borde vara
militära beställningar för överfurirer och underofficerare;
framtidsplatserna inom mekanikerlinjerna borde vara civilmilitära beställningar.
Utredningen har erinrat om att de fast anställda, som genomgått furirskola
på beställningsmannalinje, borde praktisera i yrket i 2—3 års tid för att befästa
kunskaperna och förvärva erforderlig yrkesrutin. Det syntes av flera
skäl lämpligt och rimligt, att de som finge genomgå yrkesutbildning (furirskola)
och bleve godkända förbunde sig att kvarstå i militär tjänst ett år
utöver den ursprungliga första anställningstiden, så att de efter furirskolan
kunde utnyttjas för praktisk tjänstgöring i 2V2 år, varunder de samtidigt
kunde förvärva yrkesrutin (detta gällde endast de egentliga beställningsmannalinjerna,
ej sjukvårdslinjen). Den första anställningstiden bleve alltså
572 år, överstatshalvåret inräknat. Det funnes då anledning antaga, att huvuddelen
kvarstannade till 6 tjänstår för att komma i åtnjutande av de bättre
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
civilanställningsförmånerna samt att de som kunde påräkna militär eller
civilmilitär framtidsplats kvarstannade intill den tidpunkt, då dylik plats
kunde påräknas. Samtliga befattningar högre än furir borde av befordringsskäl
inom varje beställningsmannalinje tillhöra en gemensam personalstat och
befordringarna ske i tur och oberoende av tjänstgöringsplacering. Det syntes
lämpligt, att även furirerna inom beställningsmannalinjerna tillhörde en för
vederbörlig linje gemensam personalstat, så att furirbefordran kunde ske i
tur efter utgången från furirskolan och så att kommendering till fortsatt utbildning,
utnämning till högre grad m. m. reglerades enhetligt inom varje
linje. Utredningen har framhållit, att de som skulle erhålla framtidsplatser
inom mekanikerlinjerna såsom tyghantverkare framför allt syntes böra erhålla
fortsatt utbildning och fördjupade kunskaper och färdigheter inom yrkesgrenens
område, givetvis med beaktande av att de erhölle ett lämpligt mått
av allmänbildning i övrigt. I sin fortsatta gärning vore de avsedda att själva
vara både arbetare och arbetsledare, inte enbart arbetsledare och övervakare.
Den förbättrade yrkesskickligheten skulle sålunda utnyttjas genom att de
personligen utförde svårare arbeten men av samma art, som utfördes av de
mindre yrkesskickliga. För dem som enligt utredningens förslag skulle få
framtidsplatser inom tygstaten borde det förslagsvis ordnas så, att de beställningsmannafurirer,
som ansåges lämpliga att bli tyghantverkare av 2. eller
1. klassen (Ca 12 respektive Ca 14), vilket närmast motsvarade underofficer
i lönegrad UO 1 och 2, genomginge »hantverkarkurs» vid tygförvaltningsskolan
(arméns signalskola), motsvarande underofficersskolan, samt att de
som avsåges gå vidare och bli tj^gverkmästare av 1. klassen (Ca 17), vilket
närmast motsvarade underofficer i lönegrad U0 3, sedermera genomginge
även »verkmästar- eller mästarkurs» motsvarande förvaltarkurs eller dylikt
vid samma skolor. Utan annan utbildning efter furirskolan än fortsatt yrkespraktik
skulle beställningsmannafurierna kunna bli civilmilitära beställ -ningshavare inom tygstaten i en nyinrättad beställning, som närmast skulle
motsvara överfurir på trupplinjen. Utredningen föresloge härför en ny grad,
tekniker, i lönegrad Ca 10 (vapentekniker, signaltekniker, motortekniker
o. s. v.).
De, som skulle bli hovslagarbefäl av högre grad än överfurir, syntes
likaledes böra genomgå en fortsatt utbildning, som mera vore inriktad på
ökad yrkesskicklighet än vad en genomgång av försvarets läroverks tekniska
linje samt vanlig underofficerskurs kunde ge. De borde därvid ej bli egentliga
underofficerare utan i vederbörlig personalförteckning redovisas såsom
hovslagarbefäl å kavalleriets stat.
De beställningsmän på mekanikerlinjerna, som skulle erhålla framtidsplatser
inom tygstaten, syntes enligt utredningen böra ha den pensionsålder, som
gällde för tygstatens övriga personal. Pensionsåldern för tekniker borde dock
fastställas till 55 år. Då dessa vore avsedda att krigsplaceras vid fältförband,
syntes nämligen de krav som därvid komme att ställas på dem oj kunna
tillfredsställande fyllas vid högre levnadsålder.
På grundval av verkställda beräkningar har utredningen föreslagit inrät -
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
tande av 370 civilmilitära beställningar för tekniker. Behovet av överfurirsbeställningar
för sjukvårds- och hovslagarpersonal har beräknats till 187.
Till jämförelse må nämnas, att enligt uppgift av utredningen 111 av de för
budgetåret 1945/46 uppförda 536 överfurirsbeställningarna hösten 1945 uppehöllos
av tekniker-, sjukvårds- och hovslagarpersonal. Såsom förut anmärkts
har utredningen förutom här angivna framtidsplatser föreslagit inrättande
av ett 20-tal underofficersbeställningar, varjämte utredningen räknat med
viss utökning av antalet tyghantverkare och tygverkmästare.
Manskapsutredningens förslag beträffande arméns personalstater innebär
sammanfattningsvis — i förhållande till de personalstater som förutsatts i
1944 års riksdagsbeslut — inrättande av nya beställningar för 19 underofficerare,
437 civilmilitärer och 766 överfurirer samt minskning med 5 188 underbefäl
i övrigt och meniga. Det årliga rekryteringsbehovet har beräknats till
1 177 man.
Utredningens förslag ha i sina huvuddrag tillstyrkts i flertalet remiss utlåtanden.
I fråga om beställningsmännen ha dock anförts delade meningar.
Chefen för armén har framhållit, att det av utredningen angivna befälsbehovet
för fredsutbildningsarbetet vid flertalet truppförband vore ett absolut
minimum. Med hänsyn till de premisser som utredningen haft och med utgångspunkt
från den volontärrekrytering som utredningen ansett möjlig under
de närmaste åren syntes dock förslaget vara väl avvägt och godtagbart såsom
en framkomlig väg för att säkerställa befälstillgången. För att ernå största
effektivitet i utbildningsarbetet vore emellertid en bättre tillgång på underbefäl
än den av utredningen föreslagna önskvärd; särskilt gällde detta tillgången
på äldre, kvalificerade instruktörer. Arméchefen ifrågasatte, huruvida
icke åtgärder borde vidtagas för åstadkommande av en högre rekapitulationsfrekvens.
överbefälhavaren har i likhet med arméchefen framhållit, att det av utredningen
för armén beräknade fredsbehovet av kontraktsanställt manskap
vore ett minimum även med hänsyn tagen till den föreslagna ökningen av
antalet långtjänstunderbefäl och vederlikar. Flerstädes vore befälstillgången
så knappt tillmätt, att övningstidens rationella utnyttjande måste försvåras.
Överbefälhavaren ansåge att, i den mån läget förbättrades, antalet äldre
underbefäl (rekapitulerande furirer) ånyo borde ökas utöver utredningens
förslag. Åtgärder borde därför vidtagas för att stimulera furirer till rekapitulation.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har förklarat sig icke ha hunnit överblicka
de verkningar, som den föreslagna organisationen kunde tänkas ha på behovet
av utbildad sjukvårdspersonal under krigsförhållanden, och har därför förutsatt,
att en omorganisation i enlighet med utredningens förslag icke företoges
beträffande sjukvårdspersonalen utan att denna fråga vore fullt utredd.
Statens organisationsnämnd har framhållit, att ehuru den av utredningen
föreslagna anordningen att samtliga överfurirer skulle intill uppnådda 35
å 40 års ålder tjänstgöra i instruktörsbefattningar och först därefter överflyt
-
61
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
tas i befattningar avsedda för stabs- och förvaltningstjänst vore ofrånkomlig
ur synpunkten av instruktörst jänstens tillgodoseende enligt det framlagda
förslaget, det icke kunde anses lämpligt att för befattningar i stabs- och förvaltningstjänst,
vilka i de flesta fall icke fordrade mer än värnpliktsutbildning
och på tjänsten i fråga inriktad särskild utbildning, uppställa •— förutom
såsom nu vore fallet med hänsyn till den nuvarande volontärinstitutionens
upprätthållande avlagd furirsexamen och vissa tjänsteår — fordran på ytterligare
omkring tio års instruktörstjänst. Detta kunde leda till att genomförandet
av 1944 års riksdagsbeslut i fråga om överfurirer för stabs- och förvaltningstjänst
ytterligare försvårades och måhända helt omöjliggjordes. Att så
icke skedde vore en förutsättning för att resultatet av organisationsundersökningarna
vid armén skulle kunna tillgodogöras.
Organisationsnämnden har slutligen framhållit, att resultatet av pågående
organisationsunderökningar på ett flertal områden kunde leda till
behov av andra befattningar för överfurirer i stabs- och förvaltningstjänst än
dem utredningen räknat med.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har ifrågasatt, huruvida icke ett än
större antal beställningar för kontraktsanställt manskap än utredningen föreslagit
med fördel skulle kunna överföras till beställningar för långtjänstunderbefäl.
Förbundet ville i vart fall betrakta genomförandet av utredningens
förslag som en första etapp. Slutmålet måste vara att icke hålla större kader
av kontraktsanställt manskap än som erfordrades såsom rekryteringsunderlag
för en långtjänstunderbefälskader, avsedd att helt täcka behovet av mera
kvalificerade instruktörer och specialister, samt för underofficerskåren och den
del av officerskåren, som avsåges att rekryteras från det fast anställda manskapet.
Den av utredningen förordade levnadsåldern, vid vilken en övergång
till befattning i inre tjänst för överfurir i trupptjänst senast borde äga
rum, borde kunna jämkas med stöd av vunna erfarenheter. Enligt förbundets
uppfattning syntes denna jämkning kunna ske uppåt, vilket skulle
möjliggöra en överflyttning av ytterligare ett antal furirsbeställningar till
långtjänstkategorien. Förbundet ville starkt understryka, att utvecklingen på
detta område väsentligen berodde på hur tjänstgöringsförhållandena för överfurirerna
i allmänhet tillrättalädes. Det borde bland annat genom utnyttjande
av lämpliga värnpliktiga såsom biträdande instruktörer bli möjligt att mera
markerat lägga de trupp tjänstgörande överfurirernas arbetsuppgifter på instruktions-
och lärarverksamhet.
Svenska under officers förbundet har framhållit, att överfurirernas placering
i utbildningstjänst vore ett ofrånkomligt villkor för överfurirkaderns
utbyggnad. Förbundet hade intet att erinra mot att överfurirerna toges i anspråk
såsom gruppchefer (motsvarande). Däremot hyste förbundet betänkligheter
mot att utnyttja överfurirer i befattning såsom plutonchefs ställföreträdare
(motsvarande). Utredningens förslag kunde leda till att överfurirer
till följd av sin högre tjänstegrad trängde fram till befattningar såsom plutonchefs
ställföreträdare före till och med underofficersutbildade furirer. En
sådan utveckling kunde enligt förbundets mening icke anses önskvärd. Mot
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
utredningens förslag i fråga om inretjänstbefattningarna hade förbundet
intet att erinra. Därvid förutsatte förbundet emellertid, att den i annat sammanhang
föreslagna åtgärden om utbyte av kompaniadjutant mot kompanifurir
icke komme till stånd.
Såsom nyss anförts ha i fråga om manskapsutredningens förslag beträffande
beställningsmännen anförts olika meningar.
Chefen för armén har anfört, att han biträdde de principer, som utredningen
föreslagit beträffande beställningsmannalinjerna, och att han med tillfredsställelse
hälsade utredningens förslag till förbättring av framtidsmöjligheterna
för dem som utbildades på de tekniska linjerna. Utredningens förslag
att ett visst antal beställningar inom tygstaten skulle vara förbehållet
dem, som gått beställningsmannavägen, syntes arméchefen lämpligt. Detta
medförde emellertid att särskilda åtgärder måste vidtagas, enär tygstatens
personal tillsattes efter ansökningsförfarande.
Även civilmilitära tjänstemannaförbundet har i princip anslutit sig till utredningens
förslag i fråga om beställningsmannalinjerna. Förbundet har
emellertid gjort vissa invändningar mot det av utredningen föreslagna befordringssystemet
inom tygstaten. Det syntes nämligen förbundet ur tjänstesynpunkt
och även av rent psykologiska skäl icke vara befrämjande för det
bästa urval vid befordran, att en bestämd kategoriklyvning mellan tekniker
och tyghantverkare företoges före anställningen såsom tekniker. Detta komme
att försvåra rekryteringen av teknikerna. Utsikten att få stå kvar i denna
relativt lågt avlönade befattning i 30 år utan befordringsmöjligheter vore
föga lockande. Teknikerna syntes därför böra beredas möjlighet till befordran
inom tygstaten.
Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha däremot med hänsyn till de
arbetsuppgifter, som avsetts skola åvila teknikerna, icke kunnat ansluta sig
till utredningens förslag, att ifrågavarande personal skulle erhålla tjänstemannaanställning.
De sakkunniga ansåge för sin del mest naturligt, att för
personalen i fråga valdes den anställningsform, som plägade tillämpas beträffande
personal med motsvarande arbetsuppgifter inom försvaret, nämligen
kollektivavtalsanställning. Tre av de sex sakkunniga ha dock anmält
avvikande mening och förordat civilmilitär tjänstemannaanställning.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har förordat, att mekanikerpersonalen
rekryterades direkt bland ynglingar som genomgått yrkesskola eller
hade minst två års verkstadspraktik inom lämpligt fack samt fullgjort värnpliktstjänstgöring.
Den för tjänsten nödvändiga militära utbildningen syntes
nämligen kunna meddelas vederbörande under värnpliktstjänstgöringen, då
dels den värnpliktige hade tillfälle att skaffa sig kännedom om den militära
miljön och sina förutsättningar att trivas inom denna och dels den militära
myndigheten hade möjlighet att intressera lämpliga ynglingar för anställning
inom försvarsmakten. Pensionsåldern för tekniker borde i varje fall icke
sättas lägre än för arbetare i statens tjänst, nämligen 60 år.
Försvarsverkens civila personals förbund har anfört, att utredningen i fråga
om mekanikerpersonalen icke kommit fram till de organisations- och anställ
-
63
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
ningsformer, som medförde den största effektiviteten till de lägsta kostnaderna.
Förbundet ifrågasatte, huruvida utredningen beaktat den inverkan en
så avsevärd utökning av antalet i långtjänst anställda, som utredningen föreslagit,
komme att få på arbetstillgången vid verkstäderna. Det syntes icke
kunna undvikas, att den föreslagna utökningen komme att medföra antingen
att personalen icke bleve utnyttjad i tillfredsställande utsträckning eller också
att arbetsuppgifter, som nu åvilade verkstäderna och dess personal, överfördes
till annan personal och andra arbetsplatser, där instrument-, verktygsoch
maskinutrustning icke funnes i sådan utsträckning att arbetet kunde utföras
under de gynnsammaste formerna. Reparations- och serviceverksamheten
borde i stället samordnas och personalbehovet beräknas med utgångspunkt
därifrån. Anställningsformerna för likvärdig personal borde vara desamma.
För här ifrågavarande personal syntes arbetaranställning vara naturlig.
Utbildningen av personalen borde planeras och bedrivas så att skickliga
yrkesarbetare erhölles. Befordringsfrågorna borde lösas så att jämväl verkstädernas
yrkesarbetare bereddes möjligheter till befordran till tyghantverkar-
och tygverkmästarbeställningar.
I ett flertal yttranden ha anförts invändningar mot den av manskapsutredningen
föreslagna löneställningen för teknikerna. Även mot den av utredningen
förordade tjänstebenämningen tekniker ha erinringar framställts från
åtskilliga håll. Sålunda ha försvarets civilförvaltning, statskontoret och försvarets
tjänsteförteckningssakkunniga i stället förordat benämningen tygmekaniker.
Civilmilitära tjänstemannaförbundet har för sin del föreslagit benämningen
tyghantverkare av 3. klassen.
Såsom förut anförts var jag icke vid behandlingen i propositionen 1946:
120 av frågan om manskapsstaterna för budgetåret 1946/47 beredd att taga
ställning till manskapsutredningens förslag. Bland annat borde, framhöll jag,
överväges i vad mån civil, kollektivavtalsavlönad personal borde kunna tagas i
anspråk i stället för de civilmilitära beställningshavare, varmed utredningen
räknat. Ehuru jag alltså icke vore beredd att taga ställning till manskapsutredningens
förslag i hela dess vidd, hade jag övervägt, huruvida icke vissa åtgärder
i syfte att minska rekryteringsbehovet ändock skulle kunna vidtagas
från och med budgetåret 1946/47 utan att därigenom det slutliga ställningstagandet
till förslaget föregrepes. För arméns del hade en framkomlig väg
synts mig vara, att det genom 1944 års riksdagsbeslut fastställda slutläget beträffande
sammansättningen av manskapsstaterna intoges redan under budgetåret
1946/47. De avsevärda vakanserna inom de lägre manskapsgraderna möjliggjorde
de minskningar å manskapsstaterna, som en dylik åtgärd innebure.
I enlighet med angivna grunder ökades för innevarande budgetår antalet
beställningar för överfurirer med 389 till 925, medan manskapsbeställningarna
i övrigt minskades med 1 421 till 9 268.
Chefen för armén har i skrivelse den 12 november 1946 framlagt förslag
till manslcapsstater för budgetåret 1947/48 enligt två alternativ, det ena, I,
64
Kungl. Maj:ts proposition n? 130.
under förutsättning av bifall till manskapsutredningens förslag beträffande
beställningsmannalinjen, det andra, II, med i princip oförändrad beställningsmannaorganisation.
Båda alternativen hänföra sig med vissa mindre justeringar
till manskapsutredningens förslag till stater för nämnda budgetår, dock
att antalet överfurirsbeställningar med hänsyn till de begränsade rekryteringsmöjligheterna
beräknats något lägre. Arméchefen har icke räknat med någon
iitökning av antalet beställningar för tyghantverkare och tygverkmästare,
enär för erhållande av sådana beställningar förutsatts genomgång av vissa
kurser, som kunna anordnas tidigast under budgetåret 1947/48.
Enligt arméchefens alternativ I skulle antalet överfurirsbeställningar ökas
med 315 till 1 240, vartill skulle komma 224 civilmilitära beställningar för
tekniker i Ca 10 och 10 radiofurirer i MEo 12. Antalet manskapsbeställningar
i övrigt skulle minskas med 2 053 till 7 215, varjämte antalet underofficersbeställningar
vid trängen skulle minskas med 1 för fanjunkare och 9 för
sergeanter. Alternativ II avviker från alternativ I allenast såtillvida, att de
föreslagna beställningarna för tekniker och radiofurirer skulle ersättas med
överfurirsbeställningar, vilkas antal därigenom skulle ökas med ytterligare
234 till 1 474.
1946 års nianskapslöneutredning har i sitt den 20 december 1946 avgivna
betänkande förebragt ytterligare utredning rörande anställningsform och avlöningsvillkor
för de av 1944 års manskapsutredning föreslagna teknikerna.
Manskapslöneutredningen har anfört, att utredningen i syfte att bilda sig
en uppfattning om arbetets art för den tekniska personalen vid olika arbetsställen
företagit vissa studiebesök. Såvitt avser studiebesöken vid armén har
utredningen anfört i huvudsak följande.
Under studiebesöken hade uppmärksammats, att skillnaden i arbetsuppgifter
för kollektivanställd personal och beställningsmän där vore betydligt
mindre än för motsvarande personalkategorier vid flygvapnet. Det hade
emellertid konstaterats, att beställningsmännens arbetsuppgifter, framför allt
i samband med denna personals deltagande i skarpskjutningar och övningar
utom förläggningsorten — varvid beställningsmännen bleve väl förtrogna med
materielens utnyttjande och funktion — vore av mera allsidig karaktär,
medan däremot de kollektivanställda arbetarna, vilka endast sällan deltoge
i förenämnda övningar, vore specialutbildade för vissa arbetsdetaljer och
mera lämpade för arbete i med specialutrustning försedda permanenta verkstäder.
Yid studiebesöken hade de militära cheferna framhållit, att de kollektivanställda
vid tjänstgöring utom förläggningsorten hade avsevärt bättre ekonomiska
förmåner i form av traktamenten och övertidsersättning än den militära
och civilmilitära personalen och att detta bidroge till att de kollektivanställda
av kostnadsskäl endast då så oundgängligen erfordrades finge deltaga
i övningar utom förläggningsorten. Yid dylika övningar vore det vanligt,
att tjänstgöringstiden bleve oregelbunden och oftast överstigande föreskriven
normal arbetstid. Därvid åtnjöte den kollektivanställda personalen, bland
annat, övertidsersättning enligt bestämmelserna i kollektivavtalet, medan den
militära och civilmilitära personalen icke erhölle någon särskild ersättning
härför. Vidare utginge vid tjänstgöring utom förläggningsorten till kollektiv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
65
anställda traktamenten i huvudsak enligt bestämmelserna i allmänna resereglemente!,
varvid, om exempelvis portion kunde tillhandahållas av kronan,
den anställde ägde inköpa sådan portion mot erläggande av den härför fastställda
ersättningen. Den militära och civilmilitära personalen erhölle i stället
fri förläggning och förplägnad — oftast efter fältmässiga grunder — jämte
viss mindre traktamentsgottgörelse.
Yid inom armétruppförbanden företagna studiebesök hade vidare uppmärksammats,
att de civilmilitära tyghantverkarna och tygverkmästarna i allmänhet
börjat som fast anställt manskap men att de därefter måst taga avsked
från den militära anställningen och övergå till kollektivanställning som tygarbetare
för att kunna vinna befordran till tyghantverkare.
Utredningen hade slutligen också vid sina besök under hand tillfrågat
olika kategorier berörd personal, vilken anställningsform de skulle föredraga
vid eventuell anställning såsom tekniker. Endast ett fåtal hade därvid uttalat
sig för militär anställning, några enstaka för kollektivanställning, medan
en betydande majoritet förordat civilmilitär anställning. Skälen för sistnämnda
anställningsform hade främst angivits vara, att man ansett, att denna
anställningsform innebure en fast anställning, att man genom en sådan anställningsform
bleve frigjord från vissa rent militära arbetsuppgifter — såsom
dagbefäls- och vakttjänst — samt att ställningen såsom teknisk yrkesman
därvid bättre komme till uttryck.
Sedan utredningen närmare redogjort för vissa av vederbörande myndigheter
och personalsammanslutningar anförda synpunkter, har utredningen anfört,
att det enligt utredningens mening vore nödvändigt, att ett visst antal
av det för teknisk tjänst avsedda stammanskapet kunde erbjudas en tryggad
framtidsanställning. Utredningen hade därvid kommit till den uppfattningen,
att den ur rekryteringssynpunkt önskvärda tryggheten i anställningen bäst
ernåddes genom tjänstemannaanställning. Såsom motivering härför har utredningen
anfört bland annat följande.
Utredningens uppfattning stöddes av det övervägande antalet personalsammanslutningar,
militära chefer och anställda, som utredningen haft överläggningar
med.
Beträffande principerna för gränsdragningen mellan kollektiv- och tjänstemannaanställning
för arbetarpersonal hos andra statliga myndigheter syntes
tjänstemannaanställning såsom regel ha valts för den personal, vars arbetsuppgifter
med hänsyn till samhällsintresset under alla förhållanden måste
utföras. Vidare syntes denna anställningsform i allmänhet ha valts för dem,
som vore sysselsatta med sådana underhålls- och reparationsarbeten av teknisk
natur, som icke utfördes fabriksmässigt. Underhållsarbeten av icke teknisk
natur, såsom väg- och banarbeten, utfördes däremot regelmässigt av
kollektivanställd arbetskraft.
Såsom ett argument för kollektivanställning av tekniker hade framhållits,
att yrkesskickligheten vid dylik anställnings form bleve tillgodosedd på ett
bättre sätt än vid den av manskapsutredningen förordade. Utredningen ansåge,
i likhet med vissa representanter för personalorganisationerna, det icke
vara riktigt att sammanknyta anställningsform och yrkesskicklighet. Av vikt
vore endast, att varje kategori arbetstagare hade den mot arbetsuppgifterna
svarande utbildningen och yrkesfärdigheten.
Den yrkesutbildning, som erfordrades för ifrågavarande allsidiga arbetsuppgifter
och som meddelades i det militära, syntes, sedan undervisningen
numera systematiserats och förbättrats samt standarden på undervisnings
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130.
258 47 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
lokaler och undervisningsmateriel avsevärt höjts, med hänsyn till sitt syfte
stå i paritet med den, som vunnes under arbetaranställning.
Utredningen har förordat, att de tjänstemannabefattningar, som sålunda
borde avses för den tekniska tjänsten, skulle erhålla civilmilitär karaktär,
samt till stöd härför framhållit bland annat följande.
Bland de uppgifter, som åvilade flertalet tekniker, inginge även undervisning
och instruktion i teknisk tjänst för bland andra de värnpliktiga. Dessa
tekniker måste med hänsyn därtill besitta erforderlig pedagogisk skicklighet.
Den utbildning härutinnan, som erhölles i det militära, syntes vara att föredraga
framför civil utbildning särskilt med tanke på att den av teknikerna
meddelade undervisningen inginge såsom ett led i den militära utbildningen,
vars syfte vore att göra de värnpliktiga skickade att utöva sin yrkestjänst under
krigsmässiga förhållanden. Dessa skäl talade för militär eller civilmilitär anställningsform.
Såsom skäl mot civil anställningsform kunde även framhållas
den omständigheten, att ifrågavarande tekniker måste äga förutsättningar för
att i fält föra befäl över reparationsorgan.
Även för ernående av en önskvärd normal befordringsgång för teknikerna
syntes militär eller civilmilitär anställningsform böra komma till användning.
Ur mobiliseringssynpunkt borde vidare beaktas, att civil personal, såväl
tjänstemän som arbetare, ofta på grund av under militärtjänstgöringen genomgången
specialutbildning krigsplacerats vid den försvarsgren eller det truppslag,
där specialutbildningen erhållits, varför denna personal vid mobilisering
icke utan vidare kunde disponeras för innehavande civil anställning.
Även ur denna synpunkt vore sålunda militär eller civilmilitär anställning att
förorda.
En rent militär anställningsform hade icke förordats vare sig av manskapsutredningen
eller av de myndigheter — såsom försvarsgrenscheferna —
vilka i anledning av remiss av nämnda utrednings betänkande haft att
avgiva utlåtande. Icke heller utredningen funne skäl förorda en dylik anställningsform.
Beträffande löneställningen för teknikerna har manskapslöneutredningen,
efter att ha inhämtat yttrande av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga,
i likhet med dessa sakkunniga förordat inplacering i 8 lönegraden, eller samma
lönegrad som utredningen förordat för överfurirerna.
Särskilda yttranden ha avgivits av två sakkunniga från personalorganisationer.
Sålunda har den sakkunnige från försvarsverkens civila personals förbund
ansett, att den av förbundet föreslagna kollektivavtalsanställningen
skulle innebära den bästa lösningen, varvid särskilt understrukits nödvändigheten
av att enhetliga anställningsformer eftersträvades för personalgrupper
med sinsemellan likartade arbetsuppgifter. Den sakkunnige för försvarsväsendets
underbefälsförbund har uttalat, att teknikerna enligt hans mening
bort placeras i 10 lönegraden. I
I de remissutlåtanden, som avgivits över manskapslöneutredningens betänkande,
ha beträffande anställningsformen för teknikerna anförts i huvudsak
samma synpunkter som i yttrandena över 1944 års manskapsutrednings förslag.
Medan sålunda förslaget om tjänstemannaanställning tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av de militära myndigheterna och flertalet personalorganisa
-
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
tioner, har försvarsverkens civila personals förbund vidhållit sin uppfattning,
att ifrågavarande personalkategori borde anställas mot kollektivavtal. Försvarets
civila tjänstemannaförbund har ansett, att teknikerna borde erhålla
civil ställning.
I flera utlåtanden har påyrkats högre löneställning för teknikerna. Sålunda
har civilmilitära tjänstemannaförbundet ansett, att teknikernas lönegradsplacering
under inga förhållanden finge bli lägre än förrådsvaktmästarnas, dock
lägst 10 lönegraden. Försvarsverkens civila personals förbund har anfört att,
om den av manskapslöneutredningen förordade anställningsformen skulle tilllämpas,
nuvarande civila mekaniker eller montörer med lång anställningstid
och lång erfarenhet inom yrket vid anställning som tekniker borde placeras i
10 lönegraden med tjänstetiteln förste mekaniker. Övriga tekniker borde placeras
i 8 lönegraden. Försvarsväsendets underbefälsförbund har biträtt förslaget
om teknikernas placering i 8 lönegraden, eller samma löneställning som
förbundet ansett sig kunna godtaga för överfurirerna. Förbundet har emellertid
för båda dessa personalkategorier påyrkat en större spännvidd mellan begynnelse-
och slutlönen än som förutsatts av manskapslöneutredningen. Därest
detta av lönetekniska skäl icke skulle anses vara möjligt beträffande teknikerna,
borde den förordade lösningen ändock kunna vinnas genom att teknikerna vid
armén bibehölles i militära beställningar såsom överfurirer.
Marinen.
1944 års manskapsutredning har erinrat, att flottan bestode av ett antal
rörliga enheter, fartygen, och för dessas funktion nödvändiga landorgan.
Örlogsstationer, örlogsvarv och andra flottan tillhörande, under fredstid
organiserade anläggningar i land vore närmast att betrakta såsom utbildningsanstalter
samt utrustnings- och underhållsdepåer. Redan under fredsförhållanden
uppställdes relativt höga krav på flottans stridsberedskap. Ett
antal rörliga enheter måste till följd därav ständigt vara rustat och bemannat
med färdigutbildad eller i vart fall nära nog färdigutbildad personal.
Krigsorganisationens personalbehov vore avsevärt större än fredsorganisationens.
Dessa förhållanden utövade inflytande på flottans organisation också
i vad avsåge det fast anställda manskapet.
Beträffande den nuvarande manskapsorganisationen samt möjligheterna
att minska rekryteringsbehovet har utredningen anfört bland annat följande.
Det fast anställda manskapet vore fördelat på följande yrkesavdelningar,
nämligen däcksavdelningen, ekonomiavdelningen, maskinavdelningen och
hantverksavdelningen. Inom dessa yrkesavdelningar funnes ett flertal yrkesgrenar.
Tjänsten vid flottan vore alltså ytterligt specialiserad, och det fast
anställda manskapet utnyttjades i stor utsträckning såsom yrkesmän. Behovet
av underbefäl för mera renodlad trupptjänst vore jämförelsevis ringa. Ur
utbildnings- och framförallt lönesynpunkt hade det emellertid ansetts nödvändigt
att till och inom underbefälsgraderna befordra även sådant fast
anställt manskap, som toges i anspråk huvudsakligen för yrkestjänst. Rekryteringen
av det fast anställda manskapet skedde till de olika yrkesavdel
ningarna och strävan vore att direkt rekrytera också de särskilda yrkesgrenarna.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Vid bestämmandet av antalet fast anställt manskap vid flottan måste hänsyn
tagas till graden av stridsberedskap, som flottan redan under fredsförhållanden
måste upprätthålla, till behovet av under längre tid utbildad,
yrkeskunnig personal för krigsorganisationen samt till möjligheten att giva
flottan tilldelade värnpliktiga en sådan utbildning, att de under fredstid
och/eller i krigsorganisationen kunde användas i mera kvalificerade befattningar.
Den ökning av personalbehovet, som vid flottan uppkomme vid övergång
från freds- till krigsorganisation, hänförde sig i avsevärd utsträckning till personal
för den rena yrkestjänsten. På denna personal måste krav uppställas
i avseende på en tidigare erhållen, relativt omfattande utbildning, som på
grund av ständigt fortskridande moderniseringar av och förändringar beträffande
fartygens komplicerade tekniska utrustning ej kunde tillåtas ligga
alltför långt tillbaka i tiden. Flottans krigsorganisation krävde följaktligen
ständig tillgång till relativt modernt utbildad personal. På grund därav kunde
man vid flottan inte avvara en viss tillgång på förutvarande fast anställt
manskap. En reglerad omsättning inom stamkadern av manskap vore alltså
nödvändig.
Behovet av en dylik omsättning sammanhängde nära med den utbildning,
de värnpliktiga kunde erhålla under fullgörandet av sin tjänstgöring. I den
mån de värnpliktiga under tiden för fredstjänstgöring kunde utbildas till
2. klass sjömän och underbefäl minskades behovet av fast anställda dylika.
Sedan utredningen närmare granskat ett av chefen för marinen i skrivelse
den 22 juni 1944 framlagt förslag rörande minskning av flottans manskaps
stater, har utredningen framhållit, att rekryteringsbehovet vid flottan syntes
kunna nedbringas på i huvudsak tre vägar, genom åtgärder som stimulerade
de fast anställda till rekapitulation i anslutning till den första anställningstidens
utgång, genom utökning av antalet långtjänstunderbefälsbeställningar
samt genom ökat utnyttjande av värnpliktiga i befattningar, som nu uppehölles
av fast anställt manskap.
På grundval av verkställda utredningar har utredningen föreslagit utökning
av den nuvarande högbåtsmannakadern till 511, samtidigt som en minskning
med 1 943 beställningar för manskap i lägre grader ansetts möjlig. Det
årliga rekryteringsbehovet har beräknats till 660 man. Utredningen har räknat
med att 312 högbåtsmän skola kunna vara sjökommenderade, medan
återstoden avsetts för landtjänstgöring och reserv. Därvid har förutsatts, att
högbåtsmän tillhörande däcksavdelningen normalt skulle kunna vara sjökommenderade
intill en levnadsålder av 47 år, vilket marinledningen underhand
förklarat vara godtagbart. För högbåtsmän tillhörande övriga yrkesavdelningar
syntes en ökning av antalet tjänstår ombord till 22 (innebärande
en levnadsålder av 50 år) vara möjlig att genomföra.
Manskapskadern vid kustartilleriet är fördelad på ett antal yrkesavdelningar,
artilleriavdelningen, signal- och minavdelningen, ekonomiavdelningen,
musikavdelningen, maskinavdelningen samt hantverksavdelningen.
Inom flera av yrkesavdelningarna finnas särskilda yrkesgrenar.
Manskapsutredningen har erinrat om att tjänsten vid kustartilleriet liksom
vid flottan vore i hög grad specialiserad. Det fast anställda manskapet
utnyttjades i stor utsträckning såsom yrkesmän, men behovet av underbefäl
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 6&
för ren trupptjänst vore likväl mera framträdande än vid flottan. Flertalet fast
anställt manskap vid kustartilleriet måste alltså efter helt eller delvis genomgången
underbefälsutbildning kunna disponeras såsom instruktörer vid utbildningen
av de värnpliktiga. Rekryteringen skedde direkt till de olika
yrkesavdelningarna och i någon utsträckning också till de särskilda yrkesgrenarna.
Utredningen har framhållit, att manskapskadern syntes kunna i huvudsak
bestämmas under hänsynstagande endast till fredsbehovet. Yid beräkningarna
av personalbehovet hade utredningen förutsatt en minskning av kustartilleriets
värnpliktskontingent med omkring en tredjedel. Antalet instruktörer sammanhängde
emellertid inte endast med numerären av utbildningskontingenten
utan även med antalet utbildningsenheter. De senare kunde vid kustartilleriet
med hänsyn till den specialiserade tjänsten inte i avsevärd mån minskas,
varför reduceringen av årskontingenten värnpliktiga enligt inom marinledningen
verkställda beräkningar kunde medföra en kompensationslös reducering
av antalet fullständigt underbefälsutbildade, d. v. s. furirer, med allenast
15 % inom artilleriavdelningen och med 10 % inom övriga yrkesavdelningar.
I motsvarande mån borde givetvis antalet beställningar för korpraler och
meniga minskas.
Det syntes vidare vara möjligt att genomföra en ökning av långtjänstunderbefälsbeställningarnas
antal. Överfurirerna vore för närvarande avsedda
allenast för arbetsuppgifter inom stabs- och förvaltningstjänsten samt
såsom yrkesmän. På enahanda skäl, som anförts för arméns vidkommande,
ansåge utredningen det emellertid vara möjligt att också vid kustartilleriet
taga överfurirer i anspråk för instruktörstjänst. Härigenom finge därtill
villigt och lämpligt underbefäl möjlighet att kvarstå i militärtjänsten, och en
sådan åtgärd syntes komma att medföra ökad benägenhet hos det kontraktsanställda
manskapet att förlänga sina anställningskontrakt och följaktligen
minska det årliga rekryteringsbehovet. Avgörande för frågan om antalet
överfurirer såsom instruktörer bleve den tidpunkt, vid vilken övergång till
fysiskt mindre ansträngande tjänstgöring borde äga rum, och det antal befattningar,
som för nu ifrågavarande ändamål stode till förfogande. Ehuru
vissa mindre jämkningar kunde bliva nödvändiga beträffande de av 1942
års underbefälsutredning föreslagna befattningarna inom stabs- och förvaltningstjänst
för överfurirer tillhörande artilleri- samt signal- och minavdelningarna,
räknade utredningen med att antalet beställningar, d. v. s. 42,
alltfort komme att erfordras. Från den utgångspunkten, att befordran till
överfurirsbeställning normalt skulle kunna vinnas senast vid en levnadsålder
av 28 år och antalet tjänstår såsom överfurir till följd därav komme att uppgå
till 27 samt att överfurir icke borde sysselsättas såsom instruktör längre än
till en uppnådd levnadsålder av 42 år, svarade mot 42 överfurirsbefattningar
i stabs- och förvaltningstjänst 45 överfurirsbefattningar för instruktörer.
Dessa 45 beställningar borde tillkomma i utbyte mot samma antal furirsbeställningar,
varvid övriga manskapsbeställningar borde i motsvarande mån
minskas.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 1F.O.
Inom övriga yrkesavdelningar dominerade de tekniska arbetsuppgifterna,
för vilka överfurirer med fördel kunde tagas i anspråk under hela tjänstetiden,
utan att de vid högre levnadsålder behövde överföras till befattningar
inom stabs- och förvaltningstjänsten. Antalet överfurirer inom dessa yrkesavdelningar
syntes lämpligen kunna bestämmas till 15 % av antalet furirsbeställningar.
Antalet överfurirsbeställningar skulle enligt dessa grunder utgöra
131, innebärande en ökning i förhållande till den av 1944 års riksdag
beslutade personalstaten med 64. Å andra sidan skulle antalet beställningar
i övriga manskapsgrader kunna minskas med sammanlagt 838. Det årliga
rekryteringsbehovet beräknades till 160 man.
Chefen för marinen har med beaktande av möjligheterna att utnyttja yrkesoch
underbefälsutbildade värnpliktiga beräknat behovet av stamunderbefäl
för utbyggd krigsorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut och därvid funnit,
att den av utredningen föreslagna staten för flottans stamunderbefäl
kunde godtagas. En absolut förutsättning därför vore dock, att tiden för de
värnpliktigas fredstjänstgöring icke minskades under den enligt 1941 års
värnpliktslag nu gällande. Erfarenheten från den tid flottans sjömansskola
varit i verksamhet visade, att den av utredningen beräknade reserven för att
täcka oförutsedda avgångar under den första anställningstiden vore otillräcklig.
Då dessa erfarenheter förskreve sig till tider med dåliga urvalsmöjligheter,
kunde emellertid ingå siffror på normal avgång anföras. Då de
av utredningen beräknade reserverna under nu rådande förhållanden vore
helt otillräckliga, måste man tills vidare räkna med större rekryteringsbehov
än det av utredningen angivna. Därtill komme, att vakanserna inom sjömanskåren
nu vore så stora, att en överrekrytering erfordrades under de närmaste
åren för att uppbringa manskapskadern till den föreslagna staten.
Ett genomförande av utredningens förslag till manskapsorganisation förutsatte,
att flottans årliga värnpliktstilldelning för säkerställande av krigsberedskapen
i fred ökades med 800 man. Då för fredstjänsten föreliggande värnpliktsbehov
sammanhängde med möjligheten att utnyttja civil arbetskraft
m. m., vore det emellertid möjligt att det utökade värnpliktsbehovet kunde
begränsas. Resultaten av pågående undersökningar, bland annat genom statens
organisationsnämnds försorg, borde avvaktas innan slutlig ställning till
förevarande spörsmål toges.
Marinchefen har vidare framhållit, att växlingarna för högbåtsmännen
mellan sjö- och landtjänst komme att bliva avsevärt olika för de olika yrkesavdelningarna
samt att härvid ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna
tillhörande högbåtsmän finge längre sjötjänstgöring än däcksavdelningen tillhörande.
Den förstnämnda kategorien komme att få så lång sjötjänstgöring,
att man icke helt kunde bortse från risken för att olägenheter kunde uppkomma
för den enskilde. Den föreslagna utökningen av antalet ombord tjänst
görande högbåtsmän komme enligt marinchefen sannolikt att medföra krav
på förbättring av fartygens förläggningslokaler. Särskilt med hänsyn till den
levnadsålder, intill vilken högbåtsmännen förutsattes skola tjänstgöra ombord,
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
kunde dylika klav i den mån de rimligen kunde tillgodoses, icke tillbakavisas.
Avsevärda förbättringar härutinnan bleve mycket dyrbara att genomföra.
I princip borde därför överföring av underbefäl från furirer till högbåtsmän
icke i och för sig medföra ändrade förläggningsförhållanden.
Mot utredningens beräkning av manskapsstat för kustartilleriet har
marinchefen i huvudsak icke haft något att erinra. Förutsättningarna för att
rekrytera den ökade kadern av överfurirer genom rekapitulering av furirer
syntes dock ha bedömts väl optimistiskt. Det syntes marinchefen utan tvivel
vara betydligt lättare att förmå manskapet att rekapitulera om utsikterna till
underofficersbefordran förbättrades genom ökning av antalet underofficersbeställningar.
Med anledning därav borde genomförandet av den föreslagna
utökningen av överfurirsbeställningarna göras beroende av framtida erfarenheter
rörande möjligheterna att besätta desamma och beslut om kustartilleriets
slutliga stat för sådana beställningshavare tills vidare anstå.
Marinförvaltningen har ur de synpunkter ämbetsverket hade att företräda
i huvudsak icke haft annat att erinra mot utredningens förslag till
manskapsstater än att det av betänkandet icke framginge, huruvida genomförandet
av förslaget tillgodosåge flottans behov av yrkeskunnigt manskap
för den teknisk-ekonomiska förvaltningen i land och ombord. Ett långt drivet
utbyte av stammanskap mot värnpliktiga kunde medföra stora olägenheter
och merkostnader för underhållstjänsten och det vore därför angeläget, att
denna fråga beaktades vid fördelningen av manskapet på yrkesgrenar.
I fråga om den föreslagna utökningen av antalet högbåtsmän har marinförvaltningen
anfört i huvudsak följande.
En utökning av högbåtsmannainstitutionen för flottan i sådan omfattning
och med tjänstgöring ombord till så hög ålder, som utredningen föreslår,
kommer enligt tidigare erfarenheter sannolikt att i sinom tid medföra krav
från högbåtsmännens sida på betydligt bättre förläggningsförhållanden än
som erbjudas övrigt manskap. Speciella mässar kunna på större fartyg bliva
erforderliga. På flera av de nuvarande örlogsfartygen torde ett krav på förbättrade
förläggningsförhållanden icke kunna lösas, varför redan på nämnda
grund en begränsning av det föreslagna antalet sjökommenderade högbåtsmän
är önskvärd. De kostnader, som kunna uppstå för ändring av befintliga
inredningar på fartygen, synas ej ha tillräckligt beaktats.
Marinförvaltningen hyser vidare vissa betänkligheter beträffande möjligheten
för en fullgod rekrytering av högbåtsmän för andra yrkesavdelningar
än däcks- och ekonomiavdelningarna. Detta gäller i första hand maskinavdelningen,
vilkens högbåtsmän under större delen av sin tjänstgöring måste
bliva sjökommenderade. Piekryteringen av denna yrkesgrupp är för närvarande
synnerligen ojämn.
Försvarets anställningsbyrå, som icke haft någon principiell erinran att
göra mot den av utredningen föreslagna manskapsorganisationen vid marinen,
har emellertid framhållit, att den beräknade tillgången på rekapitulanter vid
flottan kunde synas väl hög, om hänsyn toges till den särskilt under senaste
är från underbefälets sida visade obenägenheten att kvarstanna i tjänst.
Statens organisationsnämnd har framhållit, att även vid flottan den förlängda
värnpliktstiden borde kunna medgiva, att värnpliktiga utnyttjades i ett
72
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
antal befattningar, för vilka hittills avsetts fast anställt manskap. Under den
senaste tiden hade också enligt vad nämnden erfarit utbildning av värnpliktiga
i sådant syfte med framgång ägt rum. Ett ytterligare beträdande
av denna väg skulle självfallet påverka storleken av manskapskadern.
Organisationsnämnden har vidare framhållit, att nämndens organisationsundersökningar
kunde resultera i ett annat antal högbåtsmän än utredningen
räknat med.
Beträffande kustartilleriet har organisationsnämnden uttalat, att i huvudsak
samma synpunkter kunde göras gällande som av nämnden anförts i fråga
om armén.
För svar sväsendets underbefälsförbund har med hänsyn till vad utredningen
anfört beträffande nödvändigheten av att vid flottan bibehålla en förhållandevis
stor omsättning bland det fast anställda manskapet framhållit
vikten ur rekryteringssynpunkt av att de avgåendes civilanställning bleve tillfredsställande
ordnad. I samband med förverkligandet av utredningens förslag
borde de befattningar, som högbåtsmännen avsåges att bestrida,
preciseras.
Svenska under officers förbundet har beträffande utredningens förslag i vad
avser flottan uttalat, att förbundet knappast kunde finna, att det i landtjänsten
funnes så mycket utrymme för högbåtsmän, som utredningen för sin del
räknat med. Möjligen hade utredningen räknat med att i befattningar, som
nu bestredes av underofficerare, i viss utsträckning skulle tjänstgöra högbåtsmän.
Skulle detta förmodande emellertid vara riktigt, inträdde avsevärt
svårbemästrade förhållanden för flottans underofficerare.
Vad avser kustartilleriet har förbundet hänvisat till sina i det föregående
återgivna uttalanden beträffande armén. Sålunda borde bibehållandet av
tidigare inrättade befattningar för kompanifurirer icke innebära ett avskaffande
av underofficerare i tjänst såsom kompaniadjutanter Ej heller borde
de föreslagna instruktionsfurirerna avses för uppgifter som vore jämförbara
med dem som vid armén avsåges för plutonchefs ställföreträdare.
Svenska reservunderofficersförbundet har framhållit, att ett avsevärt utökat
antal reservunderofficerare skulle bidraga till att krigsorganisationens
befälsbehov kunde tillgodoses oaktat en minskad omsättning bland det fast
anställda manskapet.
Manskapsstaterna för budgetåret 1946/47 ha utformats i enlighet med
manskapsutredningens förslag. I jämförelse med staterna för budgetåret
1945/46 har för flottans del antalet högbåtsmannabeställningar ökats med 85
till 265, medan antalet manskapsbeställningar i övrigt minskats med 1 580
till 3 790. Antalet beställningar för överfurirer vid kustartilleriet har
ökats med 12 till 50, medan kustartilleriets manskapsbeställningar i övrigt
bestämts till 910, innebärande en minskning med 569. I
I det av försvarets civilförvaltning avgivna förslaget till manskaps stat er
för budgetåret 1947/48 har i enlighet med av chefen för marinen på grundval
av manskapsutredningens betänkande angivna riktlinjer föreslagits utbyte av
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
75 korpralsbestäliningar vid flottan mot samma antal beställningar för
högbåtsman. För kustartilleriet har föreslagits inrättande av 30 nja beställningar
för överfurirer, varigenom antalet dylika beställningar skulle
uppgå till 80. Å andra sidan har antalet korpralsbestäliningar ansetts kunna
nedbringas med 40.
Flygvapnet.
1944 års manskapsutredning har i fråga om flygvapnet dels framlagt förslag
om en ny yrkesgren, stamflygförare, och dels förordat inrättande av ett stort
antal civilmilitära beställningar, avsedda för de tekniska yrkesgrenarna. I samband
därmed skulle överfurirsgraden begränsas att omfatta allenast ett antal
trupputbildare. Även för flygvapnets del har utredningen räknat med en avsevärd
begränsning av antalet kontraktsanställt manskap. Vid upprättandet av förslagen
har utredningen beaktat ett av flygvapnets ledning utarbetat och av överbefälhavaren
biträtt förslag till plan för flygvapnets krigs- och fredsorganisation
efter den nu löpande femårsperiodens utgång, i det följande benämnd
flygledningens plan.
Förslaget om införande av kategorien stamflygförare har redan godtagits av
statsmakterna (proposition 1946: 120; riksdagens skrivelse 1946: 365) och torde
icke här behöva ytterligare behandlas.
Manskapsutredningen har erinrat om att flygvapnets stammanskap enligt
1942 års försvarsbeslut uppdelats på — förutom musikmanskap — följande
yrkesgrenar, nämligen flygplanmekaniker, vapenmekaniker, torpedmekaniker,
signalmekaniker, trupputbildare och sjukvårdare.
Liksom vid övriga försvarsgrenar vore manskapsorganisationen vid flygvapnet
för närvarande så uppbyggd, att endast en ringa del av det kontraktsanställda
manskapet kunde påräkna pensionsberättigande anställning inom vapnet.
Då flygvapnets freds- och krigsorganisation i stort sett överensstämde,
förelåge emellertid vid mobilisering intet större behov av förutvarande fast
anställt manskap. Utstötningen av stammanskap till den civila arbetsmarknaden
vore alltså inte nödvändig i den utsträckning, som måste ske vid fullt
utbyggd personalorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut. Yrkesgrenen
signalmekaniker utgjorde dock i någon mån undantag härifrån.
Liksom fallet vore vid marinen syntes också vid flygvapnet en minskning av
den årliga värnpliktskontingenten komma att vidtagas. Till följd därav hade
en omorganisation av de vid flottiljerna för vakt, brandberedskap och räddningstjänst
organiserade vaktplutonerna — till övervägande delen bestående
av värnpliktig personal — föreslagits av flygledningen. Det skulle därigenom
bliva möjligt att vidtaga en kompensationslös reducering inom yrkesgrenen
trupputbildare, som bland annat utnyttjades som befäl i nyssnämnda vaktplutoner.
Stammanskap tillhörande yrkesgrenen sjukvårdare toges i fred i anspråk
för sådana arbetsuppgifter, där krav ej behövde uppställas på att befattningshavaren
skulle ha militär eller civilmilitär ställning. De inom denna yrkesgren
anställda syntes därför kunna ersättas med civil manlig sjukvårdspersonal.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Personalorganisationen för den tekniska tjänsten företer enligt
utredningen vissa brister. Utredningen har härom anfört bland annat
följande.
Den svårskötta, ömtåliga och dyrbara flygmaterielen krävde förstklassig
och rutinerad mekanikerpersonal. Stammanskap tillhörande de tekniska yrkesgrenarna
hade emellertid på grund av sin militära anställning kommit att
tagas i anspråk för arbetsuppgifter vid sidan om den tekniska tjänsten. Deras
tekniska yrkesskicklighet hade därför ofta icke kommit att till fullo utnyttjas.
I högre grad än som nu vore fallet borde utbildningen av och tjänstgöringen
för flygplan-, vapen- och torpedmekaniker samt signaltekniker (för signalmaterielens
skötsel och vård avsedda signalmekaniker) koncentreras på den rent
tekniska tjänsten.
I den tekniska tjänsten vid flygförbanden sysselsattes för närvarande — förutom
värnpliktiga — dels militära mekaniker och stationsbefäl (vicekorpraler,
korpraler, furirer, överfurirer, sergeanter, fanjunkare och förvaltare), dels
civilmilitära mästare och verkmästare, dels slutligen kontraktsanställd civil
mekanikerpersonal (flygplanmontörer, motormontörer, radiomontörer, elektriker
och instrumentmekaniker). Personalen vore alltså synnnerligen heterogent
sammansatt, vilket bland annat medfört en föga rationell uppdelning av arbetsuppgifterna
inom stationstjänsten på de olika personalkategorierna och därmed
för tjänsten olägliga slitningar. En enhetlig anställningsform för ifrågavarande
tekniska personal hade därför synts böra åvägabringas.
Utredningen har anfört, att den tekniska personalen numera i allmänhet
rekryterades genom fast anställning såsom manskap, varvid strävan
vore att förvärva ynglingar, som genomgått de vid vissa civila verkstadsskolor
organiserade flygmekanikerkurserna. Detta manskap hade för närvarande befordringsmöjligheter
till överfurir och därifrån till de civilmilitära beställningarna
för mästare (Ca 12 och Ca 14) samt verkmästare (Ca 14 och Ca 17).
I mindre utsträckning kunde kontraktsanställt manskap inom ifrågavarande
tekniska yrkesgrenar därjämte — efter genomgången utbildning till flygförare
— vinna befordran till underofficer eller officer.
I flygledningens plan hade genomgripande förändringar i personalorganisationen
inom de tekniska yrkesgrenarna föreslagits. I samband härmed hade
framhållits i huvudsak följande.
Personalen borde utbildas till skickliga yrkesarbetare inom respektive
yrkesgrenar och ej till militärer med viss teknisk skolning. Den militära utbildningen
borde begränsas till det som skulle erfordras för att bibringa personalen
erforderlig disciplin och förmåga till självförsvar. Då denna personal
utgjorde rekryteringsunderlag för mästare och verkmästare och sålunda i framtiden
inom sin yrkesutövning kunde komma i befälsställning, syntes viss utbildning
i arbetsledning därjämte nödvändig. Utbildning i egentlig truppföring
borde däremot utgå, då för denna del av tjänsten funnes specialister,
nämligen trupputbildarna. Grunden för att ifrågavarande mekaniker borde
vara militärer — och därmed även kunna få en rent militär befälsställning —
hade således bortfallit.
En civil anställningsform för ifrågavarande tekniska personal borde å andra
sidan inte ifrågakomma. Av personalen måste nämligen krävas förmåga att i
samband med yrkesutövningen leda den värnpliktiga tekniska personalens
arbete. Med hänsyn därtill — men även ur allmän ordningssynpunkt — vore
det därför av betydelse, att mekanikerpersonalen hade befälsställning och bure
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
uniform. Med ett system av civila, kontrakts- eller kollektivavtalsanställda
mekaniker komme därutöver bland annat följande nackdelar:
Personalen hade möjligheter att strejka. Detta måste tillmätas den största
betydelse. Vid flygvapnets förband kunde man sålunda med hänsyn till den
dyrbara materielen, som kontinuerligt måste skötas för att inte stora värden
skulle gå till spillo, ej utsätta sig för risken av strejk. En strejk kunde dessutom
helt spoliera programmet för utbildning av flygande personal, varvid
krigsdugligheten äventyrades.
Personalen skulle i fredstid inte komma att lyda under strafflagen för
krigsmakten; så vore emellertid av betydelse särskilt vid övningar utom förläggningsorten.
Den tekniska personalen vid flygvapnet borde därför hänföras till kategorien
civilmilitärer, varigenom såväl det militära som det civila systemets fördelar
kunde utnyttjas och nackdelar undvikas.
För att understryka skillnaden mellan å ena sidan de civilmilitära tekniska
och å andra sidan de rent militära yrkesgrenarna, varmed i senare fallet förstodes
— utom musikmanskap — stamflygförare, signalister och trupputbildare,
borde den tekniska personalen, intill dess pensionsberättigande beställning
vunnes, benämnas »hjälptekniker» samt därefter »tekniker» respektive
mästare och verkmästare.
Pensionsåldern för teknikerna borde — i likhet med vad nu vore fallet med
överfurirema — sättas till 55 år.
Rekryteringen av denna civilmilitära personal borde äga rum bland yrkesarbetare
— inom med hänsyn till den blivande tjänsten vid flygvapnet lämpliga
yrken — med sådan kompetens, att utbildningen vid flygvapnet kunde
begränsas till endast kompletterande specialutbildning.
Med dessa utgångspunkter ansåges rekryteringen och utbildningen av flygvapnets
tekniska personal böra äga rum på följande sätt. I åldern 16—18 år
civil verkstadsskola (motsvarande utbildning eller praktik), i åldern 18—20 år
lärling vid verkstäder (företrädesvis flygverkstäder) etc., i åldern 20—21 år
värnpliktstjänstgöring vid flygvapnet (förtidsinskrivna), i åldern 21—23 år
hjälptekniker (MEx 10) vid flygvapnet samt i anslutning därtill antagning till
tekniker (Ca 10) vid flygvapnet.
Möjlighet borde vidare hållas öppen att även direkt såsom tekniker eller
hjälptekniker kunna anställa yrkesarbetare, som vore därför villiga och
lämpliga.
Med detta system skulle vinnas bland annat den fördelen, att utbildningstiden
inom flygvapnet kunde förkortas. Därigenom bleve också behovet av
hjälptekniker relativt ringa, vilket tillsammans med den förenklade utbildningsorganisationen
komme att medföra avsevärda besparingar i förhållande
till den nuvarande personal- och utbildningsorganisationen. Personalen skulle
vidare från början komma att vara helt yrkesinriktad och hade i regel förvärvat
en önskvärd verkstadsrutin redan före anställningen vid flygvapnet. Dessutom
skulle den värnpliktige redan vid anställningens början ha skaffat sig känne
dom om den militära miljön och sina förutsättningar för att trivas inom denna
och med förekommande arbetsuppgifter.
Manskapsutredningen har anfört vissa betänkligheter mot det av flygledningen
föreslagna rekryteringssystemet.
Det syntes sålunda vara tveksamt, om flygvapnet med framgång skulle kunna
konkurrera med den civila industrien om yrkesutbildade arbetare, vilka i flertalet
fall efter avslutad värnpliktstjänstgöring syntes ha möjlighet att återgå
till tidigare innehavd anställning eller i vart fall att erhålla arbete inom yrket.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Därtill komme, att omskolning av arbetare i detta fall kunde anses oekonomisk
ur samhällssynpunkt. Statens arbetsmarknadskommission, som av utredningen
under hand tillfrågats i berörda avseende, hade också efter samråd med
överstyrelsen för yrkesutbildning anfört vissa betänkligheter mot ifrågavarande
rekryteringsväg. Till de bestämda olägenheterna med föreliggande
förslag syntes också böra räknas, att hjälpteknikern under utbildnings- och
praktikanttiden inte syntes kunna ges annan anställningsform än att han när
som helst kunde säga upp sin anställning. På grund därav synes det inte vara
möjligt att med större noggrannhet beräkna avgången för denna personal
under hjälpteknikertiden. Det årliga rekryteringsbehovet bleve därför svårare
att överblicka.
Ett rekryteringssystem enligt flygledningens plan hade tidigare prövats
endast i ringa utsträckning och då i samband med anställning av yrkesarbetare
såsom civilmilitära mästare eller såsom civila, kontraktsanställda mekaniker.
T stort sett saknades alltså erfarenheter om hur systemet i verkligheten
komme att fungera. Med hänsyn därtill och då vissa olägenheter kunde förväntas
uppkomma, vore utredningen för sin del inte beredd att nu taga ställning
till ett genomförande av detsamma, Utredningen hade emellertid intet att
erinra mot att systemet under erforderlig tid praktiskt prövades vid lämpligt
antal flygflottiljer, och att de därvid uppnådda resultaten lades till grund för
definitivt beslut i den föreliggande rekryteringsfrågan.
Utredningen har emellertid principiellt velat framhålla, att anförda synpunkter
rörande en enhetligare personalorganisation inom flygvapnets tekniska
tjänst syntes bärande. Det syntes också innebära vissa olägenheter att i
den ifrågavarande tjänsten taga i anspråk personal, som erhållit längre tids
militär utbildning och till följd därav till förfång för yrkesskickligheten toges
i anspråk för militära tjänstgöringsuppgifter. Sistnämnda förhållande syntes
emellertid, sedan kadern av trupputbildare utbyggts, vara möjligt att ändra
genom reglementariska föreskrifter, hur den tekniskt utbildade personalen
skulle utnyttjas. Allmänt taget syntes dock arbetsuppgifterna för denna personal
vara av den art, att densamma väl kunde givas civilmilitär ställning.
Under sådana förhållanden syntes övervägande skäl tala för att personalen
direktrekryterades till civilmilitära beställningar. Skulle rekryteringen därvid
inriktas på ynglingar i ungefär samma ålder som det nuvarande kontraktsanställda
manskapet, borde civilmilitära manskapsbeställningar inrättas, från
vilka sedermera de civilmilitära pensionsberättigande beställningarna rekryterades.
Ett sådant system syntes vara det mest logiska. En förutsättning därför
vore emellertid, att för det civilmilitära manskapet uppgjordes en särskild löneplan,
varjämte det syntes nödvändigt att för personalen avsåges i stort sett
samma anställningsform som för kontraktsanställt militärt manskap. Vidare
syntes det bliva erforderligt att i ett flertal andra avseenden likställa anställning
såsom civilmilitärt manskap med anställning såsom kontraktsanställt
militärt manskap, vilket skulle medföra en omfattande överarbetning av texten
i ett flertal lagar och förordningar, reglementen och andra tjänstgöringsföreskrifter.
Det kunde måhända vara tveksamt, huruvida fördelarna med systemet
skulle bliva så framträdande, att de uppvägde de med detsamma tvivelsutan
förenade olägenheterna. Utredningen hade därför i förhandenvarande
sammanhang räknat med att — även om den i teknisk tjänst sysselsatta per
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
77
sonalen vid flygvapnet i vad gällde de pensionsberättigande beställningarna
genomgående finge civilmilitär ställning —- rekryteringen av ifrågavarande
personal åtminstone tills vidare skedde från kontraktsanställt militärt manskap.
Enligt utredningens förslag borde rekryteringen ocb utbildningen av
detta manskap ske på sätt, som närmare framginge av efterföljande tablå.
Levnadsålder 16 17 IS 19 20 21 22 23
< -> |
< — > |
- > |
|
Civil verk- |
Hjälptekniker vid flygvapnet |
Tekniker vid flygvapnet |
|
stadsskola |
(lönegraderna Ma 1—Ma 3) |
(lönegrad Ca 10) |
|
(motsvarande |
|||
utbildning eller |
|||
praktik) |
Beträffande utbildningsorganisationens närmare utformning har utredningen
anfört i huvudsak följande.
Möjlighet borde hållas öppen att i viss utsträckning direkt kunna anställa
yrkesarbetare, som vore villiga till och lämpliga för anställning som hjälptekniker
eller som tekniker.
Den av utredningen sålunda förordade rekryteringsvägen medförde — jämförd
med den av flygledningen föreslagna — en större utbildningsorganisation
och därmed ökade utbildningskostnader. Vid yrkesutbildningens början
syntes de anställda vidare i regel sakna erfarenheter från egentlig verkstadstjänst.
De väsentliga fördelarna med systemet vore emellertid möjligheten att
inom flygvapnet ordna en direkt för det framtida yrket avpassad, grundlig utbildning
samt en sannolikt säkrare och mindre heterogen rekryteringsgrund.
Därtill komrne, att det av utredningen föreslagna rekryteringssystemet praktiskt
prövats under ett flertal år. Erfarenheterna vore i stort sett goda, i vart
fall sedan rationellare utbildningsmetoder numera börjat tillämpas.
Den rent militära utbildningen av hjälpteknikerna syntes böra begränsas till
förmån för den egentliga yrkesskolningen. Den i nuvarande manskapsskolor
ingående allmänbildande undervisningen borde i samband därmed givas en
mera teknisk och huvudsakligen för yrkesutbildningen avpassad inriktning.
Förutsättningen för en ökning av antalet pensionsberättigande beställningar
vore, att beställningshavarna kunde erbjudas tillräckligt kvalificerade arbetsuppgifter,
så att deras intresse för tjänsten vidmakthölles. De befattningar,
som i 1942 års försvarsbeslut avsåges för flygplanmekaniker, kunde — med
undantag för befattningarna som 2:e och 3:e mekaniker — anses väl fylla
dessa anspråk. Samma sak gällde beträffande de befattningar, som innehades
av vapen- och torpedmekaniker samt signaltekniker.
En del av de mera kvalificerade arbetena vid divisionerna utfördes •—- förutom
av överfurirer och mästare — för närvarande av kontraktsanställd civil
personal i mekanikertjänst. För att skapa enhetligare personalorganisation
och samtidigt kvalitativt höja teknikernas arbetsuppgifter borde den civila,
kontraktsanställda mekanikerpersonalen ersättas med tekniker. Utredningen
förutsatte därvid, att de nu civilanställda arbetarna bereddes möjlighet att
övergå till teknikeranställning, om de vore villiga och lämpliga därför.
Utvecklingen på instrumentområdet hade under de senaste åren gått emot
en nästan fullständig elektrifiering av i flygplan använda instrument. Instrument-
och signalteknikernas verksamhetsområden hade därmed blivit alltmer
likartade. En sammanslagning av dessa båda yrken till yrkesgrenen »elektrotekniker»
syntes därför, enligt vad utredningen erfarit, kunna och böra ske.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Det. totala behovet av tekniker och hjälptekniker inom flygvapnet samt det
antal stammanskap och kontraktsanställda civila montörer, som komme att
avlösas av teknikerna, framginge av följande tabell.
Yrkesgren enligt föreslagen organisation |
Behov |
enligt |
Ökning ( + ) |
1912 års |
utredningens förslag |
||
Flygplantekniker................................ |
808 |
1208 |
+ 400 |
Vapentekniker 1 ................................ |
88 |
240 |
+ 152 |
Elektrotekniker ................................ |
180 |
247 |
+ 77 |
Hjälptekniker2 ................................ |
3 2 5-''!5 |
485 |
- 2 050 |
Summa |
3 611 |
2180 |
— 1 431 |
1 Inklusive torpedtekniker. |
|||
2 Fördelade på samtliga yrkesgrenar. |
|||
3 Volontärer, vicekorpraler, korpraler och furirer. |
Det sammanlagda antalet teknikerbeställningar bleve enligt föregående
tabell (1 208 + 240 +247 =) 1 695. Dessa motsvarades i nuvarande personalorganisation
av sammanlagt 817 överfurirer och 259 civila, kontraktsanställda
mekaniker. Antalet beställningar för långtidstjänstgörande personal inom
ifrågavarande yrkesgrenar hade alltså ökats med omkring 600. Detta hade medfört,
att beträffande flygplan-, vapen-, torped- och signalmekaniker antalet
volontärer, vicekorpraler, korpraler och furirer kunnat minskas med sammanlagt
över 2 000 beställningar.
Enligt 1942 års försvarsbeslut utgjordes stationsbefälet inom en division
dels av underofficerare, dels av mästare. Underofficerare i flygstationstjänst
(stationsavdelningschefer och stationsunderofficerare) avsåges för närvarande
skola rekryteras bland flygande underofficerare, som på grund av hög levnadsålder
eller annan anledning inte längre borde kvarstå i flygtjänst. Mästare
rekryterades företrädesvis bland överfurirer tillhörande de tekniska yrkesgrenarna
och i viss utsträckning bland civila yrkesarbetare.
I flygledningens jjlan hade denna organisation betecknats som föga rationell.
Allt stationsbefäl borde — såsom uttagningen av blivande underofficerare
enligt nuvarande system måste tillämpas — rekryteras från tekniskt utbildad
personal och ej såsom nu delvis skedde från flygande underofficerare med jämförelsevis
ringa teknisk utbildning och med i regel föga teknisk praktik. Ifrågavarande
arbetsledare borde sålunda uttagas bland de skickligaste teknikernayrkesarbetarna,
som förenade mångårig kvalificerad, praktisk tjänst inom yrket
med förmågan att leda arbeten vid en stationsavdelning. En sådan rekrytering
krävde emellertid, att stationsbefälet utgjordes av civilmilitär personal. Detta
vore sålunda ett ytterligare skäl för att teknikerna borde vara civilmilitärer
med en befästad färdighet i arbetsledning.
En dylik organisation kunde — vid ett flygvapen organiserat enligt nu gällande
försvarsbeslut — beräknas komma att omfatta 468 civilmilitära beställningshavare
i lönegraderna Ca 12, Ca 14 och Ca 17, varvid inräknats de nuvarande
306 civilmilitära beställningarna för mästare och verkmästare.
Under förutsättning att en dylik personalorganisation komme att genomföras
och att befordran till tekniker och mästare därvid normalt kunde ske vid
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
23 respektive 30 års ålder samt att åldersfördelningen inom dessa personalkategorier
vore den jämnast tänkbara, liar utredningen beräknat, att 92 hjälptekniker
årligen kunde påräkna befordran till tekniker. För att täcka avgång under
utbildningstiden hade utredningen vidare räknat med en reserv av 15 % hjälptekniker.
Det årliga rekryteringsbehovet av denna personalkategori vid konsoliderad
personalorganisation bleve således omkring 105 man. Med nuvarande
organisation utgjorde motsvarande behov cirka 500 man.
Utredningen har erinrat om att personal tillhörande den nuvarande yrkesgrenen
signalmekaniker sysselsattes dels med signaltrafiktjänst och signaltjänstutbildning,
dels såsom signaltekniker. I anslutning till utredningens i
det föregående behandlade förslag, att signalteknikerna skulle benämnas elektrotekniker
och mera direkt hänföras till de tekniska yrkesgrenarna, syntes
den för signaltrafiktjänst och signaltjänstutbildning avsedda personalen böra
benämnas signalister.
Enligt vad utredningen av flygledningen erfarit, ansåges anledning inte
föreligga att ändra signalisternas nuvarande anställnings- och utbildningsförhållanden.
Däremot kunde av olika skäl en kraftig beskärning av personalorganisationen
genomföras. I samband därmed kunde de för signalister avsedda
överfurirsbeställningarna utgå ur organisationen. Såvitt avsåge manskapet
innebure dessa minskningar indragning av 51 beställningar för överfurirer och
274 beställningar för manskap i övrigt.
Det årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap komme enligt utredningens
förslag vid stabiliserad personalorganisation att nedgå från omkring
120 till omkring 80 man. Omkring 14 % av de nyanställda volontärerna
kunde påräkna befordran till pensionsberättigande beställning.
Fast anställt underbefäl tillhörande yrkesgrenen trupputbildare användes
enligt 1942 års försvarsbeslut i fred i följande befattningar, nämligen
såsom befäl vid flottiljernas vaktplutoner (de för vakt, brandberedskap och
räddningstjänst särskilt organiserade avdelningarna), såsom instruktörer vid
allmän militärutbildning av värnpliktigt och fast anställt manskap samt såsom
biträden åt expeditions- och stabsunderofficerare.
I flygledningens plan förutsättes en avsevärd begränsning av denna personalkategori.
Utredningen har härom anfört följande.
I flygledningens plan har angivits, att flygvapnets fredskontingent av värnpliktiga
torde komma att nedskäras med omkring 1 000 man. En så avsevärd
personalreducering vore möjlig att genomföra endast om de nyssnämnda vaktplutonerna
avvecklades och deras uppgifter övertoges av annan personal. Yid
varje flottilj (motsvarande) borde som en direkt följd av den minskade värnpliktskontingenten
tillkomma en polisorganisation med uppgift att svara för
vakt-, brand- och räddningstjänst.
Flottiljpoliserna ansåges böra erhålla civilmilitär anställning och rekryteras
bland fast anställt manskap inom yrkesgrenen trupputbildare, som erhållit härför
kvalificerande utbildning. Flottiljpolisorganisationen beräknades omfatta
sammanlagt 2(50 man i lönegraderna Ca 12 och Ca 10.
Utredningen har framhållit att, därest en flottiljpolisorganisation tillkomme,
samtliga för vaktplutonema avsedda trupputbildare kunde utgå, varigenom
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
vunnes en kraftig beskärning av det kontraktsanställda manskapet inom ifrågavarande
yrkesgren och en minskning av det årliga rekryteringsbehovet. Härom
har utredningen anfört i huvudsak följande.
Av de i nuvarande organisation ingående två trupputbildarna per division
avsåges en som truppinstruktör och den andre som expeditionsbiträde. Truppinstruktörens
arbetsuppgifter komme att öka i och med att de tekniska yrkesgrenarna
renodlades och teknikerna avsåges enbart för stationstjänst. Truppinstruktören
borde därför enligt utredningens uppfattning vara en i trupputbildning
och truppföring väl rutinerad man. Denna befattning borde därför
besättas med en överfurir. Detsamma gällde även flertalet av de vid krigsflygskolan
och flygvapnets centrala skolor erforderliga, skolfria trupputbildarna.
Därigenom skapades också överfurirsbeställningar för trupputbildare — sådana
funnes inte i nuvarande organisation — vilket i sin tur ytterligare minskade
det årliga rekryteringsbehovet av och omsättningen bland trupputbildare.
Den för närvarande vid divisionerna som expeditionsbiträde tjänstgörande
trupputbildaren syntes genom rationalisering av expeditionstjänsten kompen -sationslöst kunna utgå.
Behovet av beställningar för trupputbildare vid den av utredningen skisserade
organisationen framginge av efterföljande tablå, i vilken befäl vid vaktplutonema
vore frånräknat. Om flottiljpolisorganisation ej tillkomme, erfordrades
en ökning av motsvarande militära beställningar.
Lönegrad |
Behov |
enligt |
Ökning ( + ) |
1942 års |
utredningens förslag |
||
Mb 1 |
84 |
+ 84 |
|
Ma 3 |
149 |
90 |
— 59 |
Ma 2 |
66 |
25 |
— 41 |
Ma 1 |
115 |
55 |
— 60 |
Summa |
330 |
254 |
— 70 |
Antalet beställningar för underofficerare inom här ifrågavarande yrkesgren
hade — med utgångspunkt från principerna i flygledningens plan — beräknats
till 174.
Det årliga rekryteringsbehovet komme enligt utredningens förslag vid konsoliderad
personalorganisation att nedgå från omkring 80 till omkring 30 man.
Av dessa syntes omkring 70 % kunna påräkna befordran till pensionsberättigande
beställning som underofficer eller överfurir. Då personalorganisationen
konsoliderats, syntes, därest en flottiljpolisorganisation komme till stånd,
samtliga överfurirer vid en levnadsålder av 30—35 år kunna erhålla anställning
såsom flottiljpoliser.
Vid varje flottilj (motsvarande) funnes för närvarande två fast anställda
furirer tillhörande yrkesgrenen sjukvårdare. Det sammanlagda antalet av
denna personalkategori utgjorde alltså 38 man vid fullt utbyggt flygvapen
(F 18 inräknad).
Det fast anställda sjukvårdsmanskapet rekryterades med sjukvårdsutbil -
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 81
dåde furirer från armén eller marinen. Någon grundläggande yrkesutbildning
av denna personal skedde alltså inte vid flygvapnet.
Sjukvårdsfurirerna hade ingen befordringsmöjlighet inom flygvapnet, enär
beställningar för sjukvårdsunderofficerare inte erfordrades vid denna försvarsgren.
De kunde dock sägas utgöra det huvudsakliga rekryteringsunderlaget
för de civila sjukvårdsförmännen, av vilka skulle finnas en förman vid
varje flottiljs (motsvarande) sjukvårdsavdelning. Förmännen avlönades för
närvarande enligt lönegraden MEo 7. I flygledningens plan hade de emellertid
föreslagits uppflyttade till lönegraden MEo 10, vilket ungefärligen motsvarade
den av utredningen föreslagna löneställningen för överfurir.
Det årliga rekryteringsbehovet för att täcka avgången bland förmännen utgjorde
endast 1—2 man. Detta medförde, att flertalet av de kontraktsanställda
sjukvårdsfurirerna förr eller senare nödgades övergå till civil verksamhet
utanför flygvapnet. Någon omsättning bland det fast anställda sjukvårdsmanskapet
för att täcka krigsbehovet vore inte nödvändig. Utredningen ansåge
därför, att detta manskap borde ersättas med långtidsanställd personal
i pensionsberättigande beställning.
Militär eller civilmilitär anställning för denna personal vore icke erforderlig
av tjänsteskäl. Den kunde och borde enligt utredningens uppfattning
vara civil. Med hänsyn till sjukvårdarnas ansvar och arbetsuppgifter syntes
de böra upptagas i lönegraden MEo 7.
Utredningen föresloge, att de nuvarande 38 kontraktsanställda sjukvårdsfurirerna
ersattes med samma antal civila sjukvårdare i lönegraden MEo 7.
Såsom en sammanfattning av det resultat, vartill utredningen kommit såvitt
avsåge flygvapnet, har utredningen hänvisat till följande tablå, vari även
de i detta sammanhang icke närmare omnämnda stamflygförarna redovisats.
Yrkesgren |
Lönegrad |
Ärligt rekry- terings- behov |
||||||
Över stat |
Ma 1 |
Ma 2 |
Ma 3 |
Mb 1 |
MEo 7 |
Ca 10 |
||
Tekniker .................... |
190 |
90 |
205 |
1 695 |
105 |
|||
Signalister.................. |
— |
125 |
60 |
200 |
_ |
_ |
80 |
|
Trupputbildare................ |
— |
55 |
25 |
90 |
84 |
_ |
30 |
|
Sjukvårdare............... |
— |
— |
— |
_ |
38 |
|||
Stamflygförare................ |
220 |
180 |
80 |
350 |
— |
_ |
220 |
|
Summa enligt utredningens |
||||||||
förslag .................... Summa enligt 1942 års försvars- |
220 |
550 |
255 |
845 |
84 |
38 |
1695 |
435 |
beslut (inkl. F 18)1 ....... |
— |
1224 |
705 |
1663 |
910 |
— |
— |
820 |
Ökning ( + ) Minskning (—) 1 Befäl vid vaktplutoner frånräkna! |
+ 220 |
-674 |
-450 - 1 942 |
-818 |
—826 |
+ 38 + 9Ö7 |
+ 1 695 |
— 385 |
Chefen för flygvapnet, som icke haft något att i princip erinra mot man
skapsutredningens förslag, har beträffande rekryteringen av teknikerna förordat,
att flygledningens förslag måtte göras till föremål för försök. Härför
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.
258 47 6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
talade dels den relativt begränsade omfattning, i vilken det i flygledningens
plan förordade rekryteringssystemet hittills kunnat prövas, och dels det
ovissa framtida läget på den civila arbetsmarknaden.
Yad anginge de av utredningen föreslagna sjukvårdarna (lönegrad MEo7)
har flygvapenchefen, med hänsyn till att denna personal komme att bemanna
bland annat flygsäkerhetsambulans, vilket ställde vissa krav på fysisk spänst,
framhållit såsom nödvändigt, att pensionsåldern för dem bleve högst 55 år.
Det vore därjämte med hänsyn till sjukvårdarnas arbetsuppgifter önskvärt
att de innehade civilmilitär ställning. Skulle kravet på sänkt pensionsålder
icke visa sig möjligt att uppfylla, föresloges att de i stället bleve överfurirer.
Försvarets civilförvaltning har anfört, att ämbetsverket icke kunnat frigöra
sig från det intrycket, att det för flygvapnet föreslagna antalet befattningar
för den tekniska tjänsten vore väl högt beräknat. Det ville vidare synas, som
om utredningen räknat med en vidgad användning vid flygvapnet av civilmilitär
personal i befattningar, för vilka underofficerare för närvarande toges
i anspråk. En organisationsändring i sådant syfte syntes emellertid knappast
böra komma under bedömande i förevarande sammanhang utan borde anstå
i avvaktan på resultatet av 1945 års försvarskommittés arbete.
Beträffande utbildningsgången för flygvapnets teknikerpersonal har civilförvaltningen
uttalat, att utredningens förslag syntes vara att föredraga framför
flygvapenchefens.
Försvarets anställningsbyrå har tillstyrkt den av utredningen föreslagna
personalorganisationen vid flygvapnet. Beträffande sättet för den tekniska
personalens rekrytering har anställningsbyrån anfört följande.
För flygledningens förslag talar, att utbildningskostnaderna bliva mindre
och att personalen vid inträde i flygvapnets tjänst förvärvat större praktisk
erfarenhet. Emellertid torde rekryteringen denna väg kunna bliva kvalitativt
otillfredsställande. För utredningens förslag talar, att en väsentlig del av
utbildningen kommer att äga rum inom flygvapnet och följaktligen kan direkt
anpassas efter flygvapnets speciella förhållanden. Om hela eller del av utbildningstiden
i verkstadsskola kan få tillgodoräknas för löneklassplacering i
manskapsanställning och om utbildningen vid flygvapnet anpassas efter de kunskaper
och färdigheter, som av de anställda förvärvats i verkstadsskolorna,
torde denna väg giva en ur såväl kvantitativ som kvalitativ synpunkt under
alla förhållanden fullt tillfredsställande rekrytering.
Även den föreslagna flottiljpolisorganisationen har synts anställningsbyrån
lämplig, och det funnes icke något att erinra mot att befattningarna såsom
flottiljpoliser tillsattes med trupputbildare vid flygvapnet. En förutsättning
för att ifrågavarande poliser skulle kunna väl fylla sin uppgift vore emellertid
att de finge genomgå särskild polisutbildning. Sådan utbildning vore för
övrigt nödvändig för att de skulle kunna av vederbörlig länsstyrelse tilldelas
»polismans skydd och befogenhet». Erforderlig polisutbildning syntes emellertid
i mån av behov kunna utan svårigheter anordnas; kostnaderna för den
samma borde täckas av flygvapnets anslag, enär här icke vore fråga om civilanställningsutbildning
i vanlig mening.
Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha beträffande de föreslagna tek -
Kungl. Maj.ts proposition nr 130. 83
nikerna vid flygvapnet anfört motsvarande synpunkter som i fråga om teknikerna
vid armén. Kollektivavtalsanställning vore sålunda den för ifrågavarande
personal naturligaste anställningsformen.
Statens organisationsnämnd har i fråga om sättet för rekrytering av den
tekniska personalen uttalat sig för förslaget att rekryteringen skulle ske
direkt till civilmilitär beställning och äga rum bland yrkesarbetare med erforderlig
kompetens.
Nämnden har vidare framhållit, att pågående organisationsundersökningar
vid vissa flygflottiljer kunde leda till andra resultat i fråga om befattningarna
för överfurirer än utredningen räknat med.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har erinrat om att i syfte att tillgodose
flygvapnets behov för teknisk tjänst av kontraktsanställt manskap med viss
föregången utbildning särskilda åtgärder vidtagits genom inrättande med
statsbidrag av flygmekanikeravdelningar vid vissa centrala och kommunala
verkstadsskolor, varjämte den förutvarande verkstadsskolan i Mölndal för
viss arbetslös ungdom omorganiserats till en flygmekanikerskola. Sammanlagt
vore vid dessa skolor inrättade 38 flygmekanikeravdelningar, vars totala
elevantal under senare hälften av oktober 1945 utgjort 468. Undervisningen
vore tvåårig.
Efter att ha framhållit, att en stor del av eleverna vid verkstadsskolornas
avdelningar för flygmekaniker visat sig icke vara hågad att binda sig för den
långa anställningstiden i egenskap av kontraktsanställt manskap vid flygvapnet,
har överstyrelsen vidare anfört i huvudsak följande.
Ökade möjligheter att i sinom tid erhålla pensionsberättigade civilmilitära
tjänster syntes väl i någon mån kunna medverka till en förändrad inställning
i detta hänseende. Det årliga rekryteringsbehovet vid genomförandet av ufredningens
förslag till personalorganisation bleve därjämte avsevärt mindre
än för närvarande, varför några oöverstigliga svårigheter att numerärt tillgodose
detta icke syntes behöva uppstå. Kvar komme emellertid att stå, att
den långa kontraktstiden kunde antagas komma att verka så, att i varje fall
de bättre av de från flygmekanikeravdelningarna avgående eleverna, vilka
efter ytterligare ett par års utbildning i industrien ansåge sig kunna räkna
på väl betalda sysselsättningar där, föredroge att taga sådan anställning framför
att binda sig vid en femårig manskapsanställning. Överstyrelsen ville därför
starkt ifrågasätta, huruvida man icke borde överväga att reducera tiden
för kontraktsanställningen till tre år och att därefter bereda hjälpteknikerna
~ normalt vid 21 års ålder — civilmilitär anställning i lönegrad MEx 10. Befordran
till pensionsberättigad anställning som tekniker borde därefter ske i
den ordning, utredningen förutsatt.
Enligt överstyrelsens uppfattning talade goda skäl också för att den del
av utbildningen, som fullgjorts redan före anställningen i manskapsgrad, på
något sätt tillgodoräknades, så att de ynglingar, som före anställningen förberett
sig för den kommande tjänsten, i lönehänseende komme i bättre ställning
än de, som intoges utan någon sådan föregången utbildning.
Svenska underofficersförbundet har funnit sig icke vilja avstyrka utredningens
förslag rörande den tekniska personalens ställning i flygvapnets fram
tida organisation. Vad gäller den ifrågavarande personalens rekryteringsoch
utbildningsförhållanden har förbundet anslutit sig till utredningens för
-
84
llungl. Maj:ts proposition nr 130.
slag härutinnan, vilket enligt förbundets uppfattning bättre än flygledningens
förslag tillgodosåge de anspråk som komme att ställas på personalen.
Beträffande förslaget att ersätta underofficerare i stationstjänst med civilmilitär
personal har underofficersförbundet anfört i huvudsak följande.
Ifrågavarande underofficerare utgjordes vid varje division av en stationsavdelningschef
och en stationsunderofficer. Hittillsvarande erfarenheter av
deras tjänsteuppgifter gåve vid handen, att dessa till hälften vore av teknisk
natur och i övrigt helt militärt betonade. Ett genomförande av nyssnämnda
förslag kunde alltså anses innebära ett tillgodoseende av den tekniska
tjänstens fordringar i den mån dessa vore större än att så kunde ske
med befattningshavare av nuvarande art. Det återstode dock att fylla ett
alltjämt kvarstående behov av befälspersonal med militär orientering. Fullgod
anledning syntes därför enligt förbundets uppfattning föreligga att bibehålla
förutvarande stationsbefäl, kompletterat i erforderlig utsträckning med
tekniskt skolad personal. Möjligt vore att flygledningen för dessa militära
uppgifter räknat med tillgång till personal av officers grad. Skulle så ej ha
skett syntes en sådan lösning det oaktat så småningom av omständigheterna
bliva framtvingad.
Förbundet ville för sin del förorda, att nuvarande stationsbefäl av underofficers
grad tills vidare bibehölles såsom ett nödvändigt komplement till
föreslagen organisation.
Underofficersförbundet har slutligen beträffande sjukvårdspersonalen
ifrågasatt, huruvida icke lämpligen borde övervägas en centralisering av försvarets
sjukvårdspersonal på sådant sätt att en försvarsgren, t. ex. armén,
rekryterade, utbildade och tillhandahölle samtliga förband erforderlig militär
sjukvårdspersonal.
Försvar sväsendets underbefälsförbund har bestämt förordat utredningens
förslag i fråga om sättet för rekryteringen av flygvapnets tekniska personal. I
fråga om den föreslagna yrkesgrenen signalister ville förbundet ifrågasätta,
om icke beställningar för överfurirer borde finnas för chefsignalisterna. Skäl
talade också för att befattningarna för telegrafister vid flottiljernas markradiostationer
besattes med militär personal. Denna anordning skulle enligt förbundet
underlätta personalens utnyttjande för olika uppgifter inom signaltjänsten.
Försvarsverkens civila personals förbund har beträffande den tekniska personalen
vid flygvapnet framhållit i huvudsak samma synpunkter som i fråga
om mekanikerpersonalen vid armén.
Mot den av utredningen föreslagna löneställningen för teknikerna vid flygvapnet
och dessas tjänstebenämning ha framställts motsvarande erinringar
som beträffande de föreslagna teknikerna vid armén. Den av utredningen föreslagna
löneställningen för sjukvårdarna vid flygflottiljerna, MEo 7, har godtagits
av försvarsväsendets lönenämnd, som framhållit, att den av chefen för
flygvapnet ifrågasatta placeringen av sjukvårdsförmännen i MEo 10 syntes
väl hög.
Såsom i det föregående anförts ha i manskapsstaterna för budgetåret 1946/47
upptagits beställningar för den nya manskapskategorien stamflygförare. Man
-
85
Iiungl. Maj.ts ''proposition nr 130.
skapsstaterna i övrigt ha utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 1942
års försvarsbeslut och 1944 års riksdags beslut angående uppsättande av Södertörns
flygflottilj. I jämförelse med staterna för budgetåret 1945/46 innebära
de för innevarande budgetår fastställda staterna en ökning av antalet överfurirer
med 200 till 460 och en minskning av antalet manskapsbeställningar
i övrigt med 403 till 3 532. Av manskapsbeställningarna äro 92 avsedda för
stam flygförare Till det av manskapsutredningen framlagda förslaget till omorganisation
av den tekniska tjänsten har ställning icke tagits, och några
civilmilitära beställningar för tekniker ha därför icke inrättats.
I försvarets civilförvaltnings förslag till manskapsstater för budgetåret
1947/48 har förutsatts bifall till manskapsutredningens förslag om inrättande
av civilmilitära beställningar för tekniker. I enlighet med förslag av chefen
för flygvapnet har civilförvaltningen — utan att därmed taga ställning till
förslaget — räknat med 900 dylika beställningar i lönegrad Ca 10. Det har
förutsatts, att denna personal skulle rekryteras dels av för närvarande förefintligt
antal överfurirer, vilkas beställningar skulle utgå ur personalförteckningen,
dels bland furirer, som under nästa budgetår komme att bliva kompetenta
för befordran till överfurir, och dels bland den civila kontraktsanställda
mekanikerpersonal, som för närvarande finnes anställd med avlöning från
anslaget till drift och underhåll av flygmateriel.
Civilförvaltningen har vidare räknat med fortsatt utbyggande av stamflygförarkadern.
Antalet stamflygförare har beräknats till 250, varav dock endast
140 förutsatts skola vara anställda under hela budgetåret. Antalet manskapsbeställningar
i övrigt har beräknats till 2 890.
1946 års manskapslöneutredning har föreslagit samma anställningsform
och löneställning för de av 1944 års manskapslöneutredning föreslagna
teknikerna vid flygvapnet som för motsvarande personalkategori vid armén.
Vad särskilt angår flygvapnets mekanikerpersonal har manskapslöneutredningen
anfört följande rörande sina vid studiebesök gjorda iakttagelser.
Vid flygvapnets arbetsplatser har iakttagits, att en divisionsmekanikers
arbetsuppgifter omfatta klargöring före och efter flygning — såsom tankning,
startning, varmkörning, viss kontroll etc. — daglig tillsyn, utbyte av motorer
och skadade delar av flygplan samt kontroll och i förekommande fall byte av
instrument. Denna personal avdelas för översyn och vård av bestämda flygplan
och åtföljer dessa vid omgrupperingar m. m. Vid flottiljverkstäderna
åter utföras mera omfattande reparationer av motorer och propellrar såsom
isärtagning, besiktning och hopsättning ävensom flertalet stora och medelstora
reparationer på själva flygplanen. Därjämte verkställes viss översyn
av instrument och radioutrustning. Vid en flottiljverkstad är arbetsfördelningen
långt driven, och arbetarna äro i regel specialiserade på en viss art av
arbete och ofta även på en viss materieltyp. Vidare har konstaterats att arbetet
vid en flottiljverkstad kan planeras för längre tidsperioder samt flyter relativt
jämnt, medan däremot arbetet vid division i hög grad är beroende av flygningens
intensitet under olika perioder ävensom av de tider på dygnet, varunder
flygning utföres. Härtill kommer att, då division är förlagd utom
etablissementet, arbetet som regel utföres i tillfälliga arbetslokaler.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Utredningen har sålunda funnit, att en bestämd skillnad förefinnes mellan
arbetsuppgifterna för mekanikerna vid division och arbetarna vid flottilj verk
stad. Arbetsuppgifterna vid de centrala flygverkstäderna äro i stort sett
likartade dem vid flottiljverkstäderna, ehuru i utpräglad grad av industriell
karaktär.
Utöver de skäl, som manskapslöneutredningen enligt det föregående anfört
till stöd för förslaget om civilmilitär tjänstemannaställning för teknikerna,
har utredningen beträffande flygvapnets personal framhållit, att arbetsuppgifterna
för de föreslagna teknikerna utgjordes av sådana service- och underhållsarbeten
å i allmänhet komplicerad teknisk materiel, vilka under alla förhållanden
måste utföras för att den militära organisationen skulle fungera.
Detta hade också understrukits av flertalet personalrepresentanter. I överensstämmelse
med de principer, som i stort sett syntes ha följts inom annan
statlig verksamhet, borde sålunda ur denna synpunkt för flygvapnets tekniker
förordas tjänstemannaanställning.
Försvarsverkens civila personals förbund har vidhållit sin tidigare uttalade
uppfattning, att teknikerna borde anställas mot kollektivavtal. I övriga remissutlåtanden
har manskapslöneutredningens förslag om tjänstemannaanställning
lämnats utan erinran.
I flera remissutlåtanden har påyrkats placering av teknikerna i 10 lönegraden,
varvid som regel förutsatts, att mekanikertilläggen skulle slopas. Sålunda
ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen framhållit att, efter hand
som den nu pågående materiella omdaningen av flygvapnet fullföljdes, tjänstgöring
i luften för berörd personal komme att förekomma i än mer begränsad
utsträckning, samtidigt som det ansvar, som åvilade denna personal ökades
genom att materielen blivit alltmer komplicerad. Det nuvarande mekanikertillägget
överginge därmed till att praktiskt taget uteslutande bliva ett oundgängligen
nödvändigt arvode för synnerligen ansvarstyngd mekanikertjänst.
Det vore då skäligt, att denna förmån toges i beaktande vid avvägningen av
pensionsbeloppen, varför den — åtminstone vad teknikerna beträffade — borde
inräknas i vederbörandes grundlön.
Samma uppfattning har uttalats av försvarsväsendets underbefäls förbund.
Försvarsväsendets lönenämnd, som tillstyrkt teknikernas placering i 8 lönegraden
vid såväl armén som flygvapnet, har förutsatt att, därest mekanikerfillläggen
indroges, frågan om en differentiering av teknikernas lönegradsplacering
upptoges till övervägande.
Civilmilitära tjänstemannaförbundet har även förordat teknikernas inplacering
i 10 lönegraden, även om detta skulle medföra, att mekanikertillägget
slopades.
Vissa \[särskilda med manskapsrekryteringen
sammanhängande Jnågor.
1944 års manskapsutredning har i samband med de av utredningen framlagda
förslagen om nedbringande av rekryteringsbehovet beträffande fast
anställt manskap upptagit till behandling vissa särskilda med rekryteringen
sammanhängande frågor.
87
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I fråga om rekryteringsperioderna har utredningen sålunda framhållit,
att erfarenheten givit vid handen att den nuvarande koncentrationen
av rekryteringen till hösten (den 1 oktober eller den 1 november) vore ägnad
att försämra rekryteringsresultatet. Det syntes utredningen ej uteslutet, att
en förbättring av rekryteringsresultatet skulle kunna uppnås om rekryteringen
i stället ägde rum vid skilda tidpunkter till olika försvarsgrenar och yrkesavdelningar
(motsvarande). Man syntes härmed kunna vinna större möjligheter
för krigsmakten att i konkurrens med den civila arbetsmarknaden nå
kontakt med den yngre arbetskraften, ökade förutsättningar att tillgodose
de sökandes intresse av att vinna anställning vid den ur deras synpunkt
lämpligaste tidpunkten samt bättre urvalsmöjligheter vid rekryteringen.
Utredningen har med beaktande härav förordat, att ynglingar med realexamen
eller däremot svarande kunskaper, i likhet med vad som gäller vid
armén, skola kunna erhålla anställning vid kustartilleriet under våren.
Med tanke på ett rationellt utnyttjande av undervisnings- och verkstadslokaler
syntes det vara mest ändamålsenligt, att flottans manskapsrekrytering
ägde rum såväl höst som vår och att anställning därvid kunde beredas vid
samtliga yrkesavdelningar.
Då teknikerna vid flygvapnet huvudsakligen borde rekryteras bland ynglingar,
som genomgått verkstadsskola på flygmekanikerlinje, samt verkstadsskolorna
avslutades under juni månad, ville det synas utredningen, som
om den lämpligaste tidpunkten för rekrytering av denna personalgrupp skulle
vara den 1 juli. Signalisterna vid flygvapnet, som i stor utsträckning rekryterades
bland ynglingar som avlagt realexamen eller förvärvat häremot svarande
kunskaper, syntes med hänsyn till att realexamen i allmänhet avlades
under maj månad likaledes böra rekryteras den 1 juli. Den nya yrkesgrenen
stamflygförare borde åtminstone tills vidare rekryteras den 1 februari. Yad
slutligen gällde yrkesgrenen trupputbildare syntes denna som hittills böra
rekryteras på hösten.
Vidare har utredningen föreslagit vissa ändrade bestämmelser beträffande
antagningsåldern. Fast anställning såsom manskap kan enligt gällande
bestämmelser erhållas tidigast under det kalenderår, då sökanden fyller 17,
och senast under det kalenderår, då han fyller 23 år. Anställning över stat
må dock börja redan det år sökanden uppnår 16 års ålder.
Utredningen har framhållit nödvändigheten av att krigsmakten kunde till
sig knyta ynglingar med erforderlig psykisk mognad och lämplig fysik för
att bestrida de uppgifter, som nödvändigtvis måste kunna anförtros utbildaren
av och föregångsmannen för de värnpliktiga. Att för dylika uppgifter
taga i anspråk ynglingar i 16-årsåldern, låt vara att deras utnyttjande i förmansställning
komme att ske först i 19-årsåldern, vore enligt utredningens förmenande
ej särskilt lämpligt. Vid sidan av andra åtgärder för att kvalitativt
förbättra manskapsrekryteringen syntes alltså en höjning av antagningsåldern
vara befogad. I syfte att minska vissa därmed förenade nackdelar —
bland annat komme det kvantitativa underlaget för rekryteringen att begränsas
— ville utredningen emellertid endast föreslå, att antagningsåldern
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
genomgående bestämdes till lägst 17 och högst 23 år. Undantagsvis borde
dock den som uppnått 16 års ålder kunna ifrågakomma, om han nämligen
i avseende på kroppskonstitution och i övrigt befunnes härför särskilt lämplig.
Beträffande yrkesgrenen stamflygförare vid flygvapnet borde antagningsåldern
bestämmas till lägst 18 och högst 22 år.
Utredningen har föreslagit, att övergången till den nya manskapsorganisationen
skulle påbörjas under budgetåret 1946/47 och i stort sett
slutföras under loppet av en femårsperiod. Utredningen har i denna fråga
anfört bland annat följande.
Den av utredningen föreslagna minskningen av antalet kontraktsanställt
manskap erbjöde i allmänhet mycket ringa svårigheter, då vakanserna inom
manskapskadern den 1 november 1945 voro betydande och rekryteringen under
åren 1944 och 1945 i kvantitativt avseende givit ett otillfredsställande resultat.
Att genomföra kaderminskningen i vad avsåge det kontraktanställda manskapet
under loppet av en femårsperiod hade utredningen funnit möjligt, utan
att personal därför behövde meddelas avsked såsom en följd av organisationsändringarna.
Svårigheter förelåge däremot att genomföra den föreslagna ökningen av
antalet långtjänstunderbefäl och civilmilitära beställningar. Att inom loppet
av en femårsperiod rekrytera samtliga nytillkommande beställningar för
långtjänstunderbefäl eller civilmilitärer bland kontraktsanställt manskap
skulle också — om en sådan rekrytering överhuvud vore praktiskt möjlig —
medföra en ur framtida befordringssynpunkt synnerligen olycklig åldersför
delning inom vederbörliga personalgrupper. Denna nackdel måste elimineras.
Ett sätt därför vore, att rekryteringen av långtjänstunderbefäl och civilmilitära
beställningar under uppsättningsperioden i någon utsträckning ägde rum
bland förutvarande fast anställt manskap eller civil personal med erforderliga
yrkeskvalifikationer. Ett dylikt system för rekryteringen syntes vara det enda
möjliga, om föreslagna förändringar inom manskapsorganisationen skulle
kunna genomföras inom överskådlig tid. Om rekryteringen av långtjänstunderbefälsbeställningarna
och motsvarande uteslutande skulle ske ur
det fast anställda manskapets led, ansåge utredningen det vara nödvändigt
med en mycket lång övergångsperiod i syfte att därigenom skapa
en någorlunda jämn åldersfördelning inom kadrerna av pensionsberättigad
personal. Detta skulle emellertid i sin tur förlänga den tidsperiod, under
vilken begränsningen av den kontraktsanställda manskapskadern kunde genomföras,
och denna syntes med hänsyn till önskvärdheten att nedbringa det
årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap till det praktiskt möjliga
böra vara så kort som förhållandena medgåve.
Därest kvalificerad och lämplig personal bland förutvarande fast anställt
manskap eller med eljest erforderliga yrkeskvalifikationer icke skulle kunna
i önskvärd utsträckning erhållas under tiden för uppsättningen av kadern
av långtjänstunderbefäl eller civilmilitära beställningshavare, kunde enligt
utredningens uppfattning övergången till ny manskapsorganisation ej ske
under en femårsperiod. Övergångsperioden måste då utsträckas i vad gällde
nyinrättandet av långtjänstunderbefäls- och civilmilitära beställningar. I
vilken utsträckning detta komme att erfordras kunde för närvarande ej be
dömas. Det syntes därför böra ankomma på vederbörande försvarsgrenschef
att budgetårsvis inkomma med förslag rörande utökningen av antalet ifrågavarande
beställningar, varvid erfarenheterna från första uppsättningsåret
syntes kunna ge viss vägledning.
89
Kungi. Maj:ts proposition nr ISO.
I vissa fall komme som en följd av utredningens förslag till ändrad manskapsorganisation
ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar att utbytas
mot civilmilitära beställningar. Detta utbyte kunde enligt utredningens uppfattning
ej ske utan medgivande av vederbörande beställningshavare. Därest
någon härav berörd skulle önska kvarstå i långtjanstunderbefälsbeställnin"
syntes det erforderligt att i dylikt fall föreskriva, att motsvarande antal civilmilitära
beställningar tills vidare skulle hållas vakant.
Utredningen har erinrat om att de vid armén och kustartilleriet tidigare
anställda överfurirerna vore avsedda för befattningar inom stabs- och förvaltningstjänsten
samt vid armén jämväl såsom beställningsmän. Beställningshavarna
befunne sig i allmänhet i den levnadsåldern, att de enligt utredningens
förslag till förändrad manskapsorganisation borde avses för tjänstgöring
såsom truppinstruktörer. Ifrågavarande överfurirer hade emellertid
på ansökan erhållit överfurirsbeställning med placering i viss angiven befattning.
Huruvida de nu generellt borde överföras till tjänstgöring såsom instruktörer
syntes tveksamt. Något formellt hinder förelåge emellertid ej härför.
Beställningshavare vore nämligen enligt militära avlöningsreglementet
pliktiga att underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller
eljest kunde varda stadgad. Det syntes utredningen lämpligast, att vederbörande
förbandschef från fall till fall prövade, huruvida redan anställd överfurir
med placering i stabs- och förvaltningstjänst skulle bibehållas i sådan
tjänst eller omplaceras till instruktörstjänst.
Manskapsutredningen har slutligen berört vissa lönefrågor och i anslutning
därtill framlagt förslag rörande en provisorisk reglering av överfurirernas
löneställning och uppflyttning av förrådsvaktmästarna—vilka i stor
utsträckning rekryteras bland det fast anställda manskapet — från lönegrad
Ca 7 till lönegrad Ca 11. Enär dessa frågor torde komma under statsmakternas
bedömande i annat sammanhang, upptager jag icke här förslagen till närmare
behandling.
Utredningens förslag till omläggning av rekryteringsperioderna har
i stort sett lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna och sammanslut
ningarna.
Chefen för marinen har emellertid framhållit, att undersökning för närvarande
påginge rörande möjligheterna att upplägga en utbildningsorganisation,
som möjliggjorde rekrytering varje kvartal.
Chefen för flygvapnet har anfört att rekryteringstiderna, i avvaktan
på ytterligare erfarenheter, icke nu borde slutgiltigt fastställas.
överstyrelsen för yrkesutbildning har förordat, att tidpunkten för rekrytering
av teknikerna vid flygvapnet, med hänsyn till att de från verkstadsskolorna
avgående eleverna sannolikt behövde en kortare tids ledighet innan
de inträdde i tjänst vid flygvapnet, sattes till den 15 juli.
Utredningens förslag i fråga om antagningsålder vid första anställ
ning såsom manskap har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar.
90
Kungl. Majds proposition nr 130.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har dock ifrågasatt, om inte den
lägsta antagningsåldern borde sättas högre än utredningen föreslagit, helst
som påtagliga fördelar därmed skulle kunna vinnas även i andra hänseenden.
Mot de av utredningen anförda allmänna synpunkterna beträffande övergången
till den föreslagna nya manskapsorganisationen ha
icke riktats några principiella erinringar av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.
Överbefälhavaren har emellertid framhållit, att de åtgärder, som nu vidtoges,
borde få provisorisk karaktär med häns3rn till att frågan om försvarets
framtida organisation vore under utredning.
Försvarets civilförvaltning har anfört, att även om, såsom utredningen framhållit,
formellt hinder för ett utnyttjande i trupptjänst av de nu i stabs- och
förvaltningstjänst eller såsom beställningsmän anställda överfurirerna icke
förelåge, anordningen dock syntes vara av natur att påkalla riksdagens medverkan.
Svenska under officer sförbundet har anfört, att ett uppsättande enligt utredningens
förslag under kort tidrymd av den föreslagna långtjänstunderbafälskadern
med ianspråktagande i icke obetydlig omfattning av f. d. fast anställt
underbefäl icke förefölle förbundet vara en säker väg att garantera det
önskvärda resultatet. Enligt förbundets uppfattning bjöde omsorgen om att
åstadkomma ett fullgott urval till beställningarna i fråga att uppsättningsperioden
utsträcktes under längre tid än den föreslagna och att rekryteringen
ur de f. d. fast anställdas led avsevärt begränsades.
Kos tnads beräkningar.
1944 års manskapsutredning har framlagt beräkningar rörande kostnaderna
för genomförande av utredningens förslag och beträffande de grunder, som
tillämpats vid beräkningen av avlöningskostnaderna, anfört i huvudsak följande.
Utredningen har vid kostnadsberäkningarnas utförande ansett sig böra utgå
från läget den 1 december 1945 i vad gäller rörligt tillägg och kristillägg samt
provisoriskt lönetillägg (med undantag för barntillägg). Rörligt tillägg och
kristillägg ha alltså beräknats efter sammanlagt 31 %.
För beställningshavare tillhörande löneplan Ma har utredningen räknat
med naturaförmåner till ett årligt värde av 1 000 kronor. 1942 års underbefälsutredning
beräknade dessa förmåner till ett värde av 990 kronor, varvid
utredningen utgick från ett värde för fri förplägnad av kronor 1: 90 per dag,
för fri beklädnad av kronor 0: 65 per dag och för fri inkvartering av 60
kronor per år. Därest för ifrågavarande beräkningar användas dagskostnaderna
för värnpliktiga vid armén och hänsyn härvid tages till s. k. öresanslag,
har utredningen kommit till den uppfattningen, att naturaförmånernas värde
för år om 365 dagar skulle utgöra kronor 1 029: 30.
För beställnings-(befattnings )havare tillhörande någon av löneplanerna
UO, Ca, MEo och Mb har utredningen räknat med lön enligt näst högsta
löneklassen i vederbörlig lönegrad. Lönebeloppet har beräknats efter dyrortsgrupp
F.
För beställningshavare tillhörande någon av löneplanerna UO och Ca har
utredningen räknat med årligt ekiperingsbidrag om 180 kronor och för beställningshavare
tillhörande löneplan Mb med dylikt bidrag om 120 kronor.
91
Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.
Med tillämpande av angivna grunder har utredningen beräknat, att de
årliga avlöningskostnaderna skulle minskas med i runt tal 9 870 000 kronor.
Utredningen liar härvid framhållit, att utredningen vid beräkningen av dessa
kostnader ej tagit hänsyn till vissa lönetillägg. Hänsyn hade sålunda icke
tagits till utgående mekanikertillägg och flygtillägg, då kostnaderna för dessa
tillägg å ena sidan komme att minska på grund av föreslagen reducering av
antalet stammanskap inom de tekniska yrkesgrenarna och å andra sidan
komme att öka på grund av tillkomsten av en särskild yrkesgren för stamflygförare.
Några möjligheter att exakt beräkna utgiftsökningen respektive
utgiftsminskningen hade ej förefunnits. Utredningen hade närmast kommit
till den uppfattningen, att någon besparing här ej uppkomme men å andra
sidan heller ingen utgiftsökning.
Utredningen har framhållit, att den årliga minskningen av avlöningskostnaderna
motverkades av uppkommande merkostnader för pensionering av
personal i pensionsberättigande beställningar. Dessa merkostnader ha av utredningen
uppskattats till i runt tal 4 760 000 kronor. Vidare uppkomme vissa
merkostnader för ekiperingshjälp, beräknade till 39 800 kronor per år.
Å andra sidan uppkomme avsevärda kostnadsminskningar med avseende å
rekryteringskostnaderna. Dessa kostnadsminskningar kunde beräknas till
omkring 200 000 kronor per år.
De årliga kostnadsbesparingar, med vilka utredningen räknat, belöpa sig
alltså till (9 870 000 — 4 760 000 — 39 800 + 200 000 =) i runt tal 5 300 000
kronor.
Utredningen har framhållit, att kostnadsbesparingarna med all sannolikhet
komme att bliva avsevärt större, då utredningen icke ansett sig kunna
beräkna utbildningskostnaderna för det manskap, som enligt förslaget skulle
utgå ur organisationen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan om storleken av
försvarets manskapskadrer alltsedan 1942 års försvarsbeslut ägnats särskild
uppmärksamhet. Det har nämligen befarats, att den störa manskapsorganisation,
som enligt försvarsbeslutet beräknades bli erforderlig, på grund av
rekryteringssvårigheter icke skulle kunna vidmakthållas under normala förhållanden.
De sålunda yppade farhågorna ha besannats. Medan manskapsrekryteringen
under de tidigare krigsåren gav tillfredsställande resultat, har det
från och med år 1943 visat sig omöjligt att nyrekrytera tillräckligt antal ynglingar.
Den vid 1944 års riksdag beslutade utbyggnaden av manskapskadrema
med ett antal överfurirsbeställningar vid armén och kustartilleriet innebär
visserligen, att rekryteringsbehovet på längre sikt kommer att bli något lägre
än om försvarsbeslutets manskapsstater bibehållits oförändrade. Emellertid
är rekryteringsbehovet, såsom framgår av 1944 års manskapsutrednings betänkande,
även med beaktande av 1944 års beslut alltför stort för att en nöjaktig
rekrytering skall kunna ernås. Den utredning, som manskapsutredningen
framlagt, synes mig ge vid handen, att det årliga rekryteringsbehovet beträffande
fast anställt manskap bör ytterligare avsevärt nedbringas.
Departements
chefen.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
De åtgärder, som manskapsutredningen föreslagit i syfte att nedbringa
rekryteringsbehovet — en kompensationslös reducering av manskapskadern i
viss omfattning samt utbyte av kontraktsanställt manskap mot långtidstjänstgörande
personal med pensionsrätt och mot värnpliktiga — ha synts mig i
princip godtagbara. Såsom av det följande framgår är jag emellertid nödsakad
att föreslå icke oväsentliga jämkningar i utredningens förslag.
Yad först armén beträffar skulle enligt manskapsutredningens förslag
tillkomma ett stort antal överfurirsbeställningar och civilmilitära beställningar
för tekniker, varjämte vissa jämkningar skulle vidtagas beräffande personalstaterna
i övrigt.
De nytillkommande överfurirsbeställningarna skulle avses för trupputbildare,
varvid förutsatts, att överfurirerna skulle fullgöra trupptjänst intill 40 års
ålder för att därefter utnyttjas i stabs- eller förvaltningstjänst. Antalet trupputbildare
blir därför avhängigt av i vilken utsträckning för överfurirer lämpliga
befattningar i stabs- och förvaltningstjänst (inretjänstbefattningar) finnas tillgängliga.
Manskapsutredningen har vid sina personalberäkningar i stort sett
utgått från det antal dylika befattningar, som enligt 1944 års beslut beräknats
skola kunna uppehållas av överfurirer. Med hänsyn till det pågående rationaliseringsarbetet
inom armén måste emellertid väsentliga jämkningar, åtminstone
för närvarande, göras i dessa beräkningar. Till belysning härav torde till mera
ingående behandling böra upptagas personalbehovet vid ett av truppslagen,
lämpligen infanteriet, där rationaliseringsarbetet, såsom av punkt 1 framgår,
fortskridit längst.
Enligt manskapsutredningens på grundval av 1944 års beslut verkställda
beräkningar skulle vid ett normalinfanteriregemente finnas 15 för överfurirer
avsedda inretjänstbefattningar. Med denna utgångspunkt har utredningen räknat
med 19 befattningar i trupptjänst, varför det sammanlagda antalet överfurirer
vid ett dylikt förband skulle utgöra 34. Såsom framgår av punkt 1 räknar
jag emellertid för närvarande med 7 inretjänstbefattningar vid rationaliserat
infanteriregemente. Antalet befattningar för trupputbildare torde med denna
utgångspunkt kunna beräknas till 10. I förhållande till manskapsutredningens
förslag innebär denna beräkning relativt sett något flera trupputbildar- än
inretjänstbefattningar. Härvid har jag bland annat beaktat, att vissa vid utbildningsanstalter
inrättade inretjänstbefattningar komma att rekryteras bland
truppförbandens trupputbildare, varjämte jag ansett sannolikt, att överfurirer
skola kunna i viss utsträckning tjänstgöra såsom trupputbildare efter fyllda 40
år. Jag vill erinra om att motsvarande arbetsuppgifter vid kustartilleriet ansetts
kunna fullgöras av överfurirer intill 42 års ålder.
Det sammanlagda antalet överfurirsbeställningar vid ett normalinfanteriregemente
skulle således utgöra (7 + 10 =) 17, eller samma antal som enligt
personalförteckningen för innevarande budgetår. De för sistnämnda budgetår
uppförda beställningarna avses emellertid för — förutom trupputbildar- och
inretjänstbefattningar — jämväl befattningar såsom beställningsmän. I det
följande kommer jag att i huvudsak tillstyrka manskapsutredningens förslag
om inrättande av särskilda civilmilitära beställningar för beställningsmän. De
93
Kungl. Maj:is proposition nr 130.
Överfurirsbeställningar, som för närvarande innehas av beställningsmän, kunna
härigenom frigöras för rekrytering bland för trupputbildning lämpliga furirer.
Antalet överfurirsbeställningar, som innehas av beställningsmän, varierar för
infanteriregementenas del mellan 1 och 4 samt utgör i genomsnitt för hela
infanteriet drygt 2 per regemente.
Antalet för trupputbildning avsedda överfurirer skulle enligt det föregående
utgöra 10 vid varje infanteriregemente, i förhållande till manskapsutredningens
förslag en minskning med 9 beställningar. Denna avsevärda begränsning korn
mer emellertid att motverkas av att vid den under punkt 1 berörda rationaliseringen
av regementena ett antal officerare, underofficerare och underbefäl,
som tidigare utnyttjats i stabs- eller förvaltningstjänst, beräknas kunna frigöras
för trupptjänst. Den personal, som i samband med rationaliseringsarbetets
fortskridande successivt skulle bli disponibel för trupputbildning, utgöres,
med reservation för smärre jämkningar beträffande de olika förbanden,
av 3 kompaniofficerare, 1 underofficer och 2 furirer vid varje infanteriregemente.
Såsom av nämnda punkt framgår måste emellertid den framtida dispositionen
av beställningarna för denna personal övervägas i samband med pågående
utredning rörande försvarets organisation.
De synpunkter, som i det föregående anförts beträffande sammansättningen
av överfurirskadern vid infanteriförbanden, äro i stort sett tillämpliga även
beträffande arméns övriga truppslag. Antalet överfurirer för inre tjänst bör
således icke heller här beräknas högre än som kan antagas bli erforderligt efter
genomförd rationalisering av stabs- och förvaltningstjänsten. För vissa truppslag
skulle det med dessa utgångspunkter bli nödvändigt att minska överfurirskadern.
Med hänsyn till ovissheten rörande den framtida sammansättningen
av personalstaterna anser jag mig dock böra i stort sett begränsa minskningen
till det antal beställningar, som vid respektive truppslag enligt erhållna uppgifter
motsvarar antalet beställningsmän. Beräkningarna måste uppenbarligen
bli tämligen osäkra. I nuvarande läge torde emellertid ingen annan grund för
beräkningarna kunna tillämpas.
Med angivna utgångspunkter har jag, efter inhämtande av yttrande under
hand från chefen för armén, beräknat antalet för trupputbildning och inre
tjänst avsedda överfurirsbeställningar för nästa budgetår på sätt framgår av
följande sammanställning (s. 94), jämväl utvisande sammansättningen av överfurirskadern
enligt personalförteckningen för innevarande budgetår.
Antalet här avsedda överfurirsbeställningar skulle alltså understiga det
för innevarande budgetår fastställda antalet med (925 — 760=) 165. Emellertid
kommer jag, såsom av det följande framgår, att föreslå inrättande av ytterligare
ett antal överfurirsbeställningar — avsedda för hovslagare- och sjukvårdsfurirer
— samt av ett flertal civilmilitära beställningar för armétekniker.
Dessa överfurirs- och teknikerbeställningar avses skola delvis rekryteras
bland de nuvarande överfurirerna. En viss nyrekrytering av överfurirer för
inre tjänst eller trupputbildning kommer därför att kunna äga rum även under
nästa budgetår.
Vad därefter angår frågan om beställningsmiinnen inom manskapsgraderna
94
Kungl. Majits proposition nr 130.
T r u p p s 1 a g m. m. |
Budgetåret 1946/47 |
Budgetåret 1947/48 |
Infanteriet.......................... |
330 |
324 |
Kavalleriet ........................ |
58 |
44 |
Pansartrupperna.................... |
83 |
57 |
Artilleriet.......................... |
154 |
121 |
Luftvärnet.......................... |
101 |
84 |
Ingenjörtrupperna.................. |
39 |
36 |
Signaltrupperna .................... |
28 |
17 |
Trängen............................ |
113 |
56 |
Fälttygkåren ...................... |
6 |
3 |
Intendenturkåren .................. |
3 |
7 |
Infanteriskjutskolan ................ |
3 |
4 |
Kidskolan .......................... |
3 |
2 |
Arméns jägarskola.................. |
4 |
1 5 |
Summa 1 Varav 1 vid forsvarsområdesstaben. |
9*25 |
760 |
framgår av vad manskapsutredningen anfört, att det nuvarande utbildningsoch
rekryteringssystemet är behäftat med väsentliga brister. Manskapsutredningen
har därför föreslagit dels en omläggning av rekryteringen och utbildningen
på beställningsmannalinjerna, dels inrättande av ett stort antal civilmilitära
beställningar — för tygverkmästare, tyghantverkare och tekniker —
avsedda såsom framtidsplatser för manskapet på beställningsmannalinjerna,
och dels vissa jämkningar beträffande de för hovslagare och sjukvårdspersonal
avsedda militära beställningarna.
Förslagen ha i sina huvuddrag tillstyrkts av flertalet remissmyndigheter. Delade
meningar ha emellertid yppats beträffande teknikerbeställningarna. Medan
sålunda samtliga militära myndigheter tillstyrkt förslaget, har detsamma föranlett
erinringar av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga och försvarsverkens
civila personals förbund, vilka förordat, att för fyllande av de arbetsuppgifter,
för vilka teknikerna avsetts, skulle anställas personal enligt kollektivavtal. Med
anledning av de invändningar, som sålunda riktats mot manskapsutredningens
förslag i detta hänseende, har frågan gjorts till föremål för ytterligare utredning
genom 1946 års manskapslöneutredning. Sistnämnda utredning har, efter
att bland annat ha företagit studiebesök vid olika arbetsställen ävensom inhämtat-
yttranden av såväl myndigheter och personalsammanslutningar som enskilda
befattningshavare, uttalat sig i samma riktning som manskapsutredningen
och sålunda förordat inrättande av civilmilitära beställningar för ändamålet.
En till manskapslöneutredningens förfogande ställd sakkunnig —
representant för försvarsverkens civila personals förbund — har dock anfört
avvikande mening och uttalat sig för kollektivavtalsanställning.
För egen del har jag funnit de av manskaps- och manskapslöneutredningarna
anförda skälen för inrättande av civilmilitära beställningar för här avsedda
personalkategorier bärande. De berörda befattningshavarna önska enligt föreliggande
utredning i allmänhet själva en dylik lösning. I anslutning till vad utredningarna
anfört vill jag bland annat framhålla, att det ur rekryteringssyn
-
95
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.
punkt är nödvändigt, att ett antal av det för teknisk tjänst avsedda stammanskapet
kan erbjudas tryggad framtidsanställning. Tryggheten i anställningen
vinnes tydligen bättre med tjänstemannaanställning än genom anställning
enligt kollektivavtal. Givetvis bör i möjligaste mån undvikas, att personal
med olika anställningsvillkor erhåller likvärdiga arbetsuppgifter. Av manskapslöneutredningens
betänkande synes emellertid framgå, att det icke lärer
möta svårigheter att göra en avgränsning mellan tjänstemännens och de kollektivavtalsanställda
arbetarnas arbetsuppgifter. -Tåg delar sistnämnda utrednings
uppfattning, att frågan om anställningsformen bör prövas utan avseende
å yrkesskickligheten hos den ena eller andra kategorien. Uppenbarligen föreligger
intet hinder för att den av mig förordade tjänstemannakategorien skall
kunna bibringas samma yrkesskicklighet som kollektivavtalsanställda arbetare
Innehavarna av de nya beställningarna synas i enlighet med utredningarnas
förslag böra erhålla civilmilitär ställning och tillhöra tygstaten. För beställningarna
bör lämpligen bestämmas samma löneställning som för överfurirerna.
Manskapslöneutredningen har med denna utgångspunkt förordat 8 lönegraden.
Utan att nu fatta ståndpunkt till frågan om överfurirernas löneställning räknar
jag med att här avsedda civilmilitära beställningar upptagas i löne
grad Ca 8. Innehavarna av beställningarna torde böra benämnas armétekniker.
Därest för överfurirer skulle beslutas en annan löneställning än den av manskapslöneutredningen
föreslagna, bör lönegradsplaceringen för teknikerna anpassas
därefter. Frågan om pensionsåldern för teknikerna bör tagas underövervägande
i samband med att vissa andra inom försvaret aktuella frågor
rörande pensionsåldrar komma under bedömande.
Manskapsutredningens förslag innebär som nämnts även en viss utökningav
antalet beställningar för tyghantverkare och tygverkmästare. Enär någon
rekrytering av dylika beställningar icke torde kunna ske under nästa budgetår,
är det icke erforderligt att nu taga slutlig ställning till förslaget i denna
del. Det synes emellertid i princip riktigt, att även på beställningsmannalinjerna
skapas möjligheter för därtill kvalificerade att vinna befordran till högre beställningar.
För dylik befordran måste, såsom manskapsutredningen anfört,
förutsättas särskild utbildning. Det bör ankomma på chefen för armén att före
bringa närmare utredning härutinnan. I samband därmed bör närmare övervägas,
huruvida, på sätt civilmilitära tjänstemannaförbundet förordat, möjlighet
bör beredas teknikerna att vinna befordran till högre beställningar inom
tygstaten.
Manskapsutredningens förslag beträffande utbildning och rekrytering avpersonal
å de tekniska beställningsmannalinjerna synas i huvudsak lämpliga.
Jag förordar således, att volontärrekryteringen äger rum vid respektive truppförband.
Enligt manskapsutredningens förslag skulle beställningsmännen i
furirsgraden sammanföras till en gemensam personalkår. Då jag icke kan helt
överblicka de konsekvenser, bland annat i organisatoriskt hänseende, som
genomförandet av detta förslag skulle medföra, kan jag icke för närvarande
taga ställning därtill. Jag föreslår därför, att furirsbeställningarna fortfarande
anknytas till respektive truppförband. Beställningarna torde emellertid böra
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
i personalförteckningen hållas åtskilda från övriga furirsbeställningar. Med
hänsyn härtill och för underlättande av möjligheterna till en omfördelning
torde samtliga för beställningsmän avsedda furirsbeställningar böra uppföras
gemensamt under särskild rubrik, att fördelas på de olika förbanden m. m.
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter
förslag av chefen för armén närmare reglera utbildnings- och rekryteringsfrågorna.
Därvid bör ställning bland annat tagas till manskapsutredningens förslag
om höjning av första anställningstiden för manskap på beställnings
mannalinjerna till 5V2 år.
I enlighet med manskapsutredningens förslag torde för sjukvårdsbefäl och
hovslagare böra avses framtidsplatser av militär karaktär — underofficerare
och överfurirer — redovisade å trängens respektive kavalleriets stat. Även de
för dessa utbildningslinjer avsedda beställningarna för furirer böra upptagas
å trängens och kavalleriets stater, medan däremot den grundläggande rekryteringen
till dessa linjer torde böra äga rum vid de särskilda truppförbanden.
Till vissa av manskapsutredningen berörda frågor rörande utbildning m. m.
torde Kungl. Maj:t framdeles få taga ställning.
Av de på signaltruppernas stat uppförda överfurirsbeställningarna avses 10
för radiofurirer med uppgift att betjäna arméns fasta radionät. Manskapsutredningen
har framhållit, att dessa beställningar befunnits svåra att rekrytera, och
föreslagit, att beställningarna skulle utbytas mot civila befattningar för radiotelegrafister
i MEo 12. Häremot har jag intet att erinra.
Chefen för armén har hemställt, att för nästa budgetår måtte inrättas beställningar
för 224 tekniker, 51 överfurirer i hovslagartjänst och 74 sjuk
vårdsöverfurirer. Till jämförelse må nämnas, att manskapsutredningen för
nämnda budgetår räknat med allenast 178 teknikerbeställningar, medan
det av utredningen beräknade antalet överfurirsbeställningar för angivna personalkategorier
i stort sett överensstämmer med arméchefens förslag. Då en
viss försiktighet torde vara motiverad vid organisationens uppbyggande, förordar
jag, att antalet beställningar för armétekniker bestämmes till det av
manskapsutredningen angivna. Mot arméchefens förslag beträffande beställningar
för hovslagar- och sjukvårdsbefäl har jag intet att erinra.
Den osäkerhet beträffande överfurirsgradens fortsatta utbyggnad, som enligt
vad i det föregående anförts för närvarande föreligger, försvårar i hög grad
beräkningarna av behovet av beställningar i de lägre manskapsgraderna. Beräkningarna
måste med hänsyn härtill för närvarande i stort sett grundas på det
nuvarande personalläget. Enär arméchefens förslag till manskapsstater enligt
vad jag inhämtat uppgjorts med denna utgångspunkt, kan jag, med en mindre
jämkning, godtaga detsamma såsom underlag för anslagsberäkningarna.
De i det föregående framlagda förslagen beträffande arméns manskapsorganisation
framgå, såvitt avser personalstaternas sammansättning — bortsett
från musikmanskap — av följande sammanställning.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.
97
Budgetåret 1946/47 |
Budgetåret 1947/48 |
|
Vicekorpraler, vicekonstaplar och |
||
meniga .......................... |
3 735 |
2 137 |
Korpraler och konstaplar .......... |
1 941 |
1353 |
Furirer ............................ |
3 592 |
3 765 |
9 268 |
7 255 |
|
Överfurirer ........................ |
925 |
885 |
Armétekniker ...................... |
— |
178 |
Badiotelegrafister .................. |
— |
10 |
925'' |
1 073 |
|
10193 |
8 328 |
Antalet beställningar för kontraktsanställt manskap skulle alltså minskas
med (9 268 — 7 255=) 2 013, medan antalet pensionsberättigande framtidsplatser
skulle ökas med (1 073 —• 925 =) 148.
Vad därefter angår marinen innebär manskapsutredningens förslag i
stort sett en fortsatt utbyggnad av den nuvarande långtjänstunderbefälskadem,
varjämte värnpliktiga förutsatts kunna i ökad omfattning utnyttjas i befattningar,
som tidigare uppehållits av fast anställt manskap.
Uppenbart är, att även inom marinen rekryteringssvårigketerna framtvinga
én avsevärd begränsning av det kontraktsanställda manskapet. Den av manskapsutredningen
anvisade vägen att söka utnyttja värnpliktiga i befattningar,
där tidigare krävts fast anställning, synes därför böra beträdas i så stor utsträckning
som möjligt. Enligt vad jag under hand erfarit har man redan med
hänsyn till bristen på fast anställt manskap nödgats taga värnpliktiga i anspråk
för dylika mera kvalificerade uppgifter. Erfarenheterna härav uppgivas ha
varit gynnsamma.
Beträffande den föreslagna utbyggnaden av långtjänstunderbefälskadern
kunna i viss mån samma synpunkter anföras som i det föregående framhållits
beträffande armén. Inom såväl flottan som kustartilleriet verkställas för närvarande
organisationsundersökningar av försvarets centrala organisationskommitté,
och det är icke osannolikt, att dessa komma att leda till minskat behov
av befattningar, lämpliga för äldre högbåtsmän respektive överfurirer. Det är
därför icke möjligt att nu taga ställning till vilket antal beställningar för högbåtsmän
och överfurirer som slutligen kan inrymmas i organisationen. Den
ökning av antalet dylika beställningar, som föreslagits för nästa budgetår,
är emellertid av relativt begränsad räckvidd.
Medan för flottans del slutläget beträffande högbåtsmannabeställningar
enligt manskapsutredningens förslag skulle utgöra 511, ha för nästa budgetår
föreslagits allenast 340 dylika beställningar, innebärande en ökning med 75 i
förhållande till det för innevarande budgetår fastställda antalet. Det torde
finnas anledning antaga, att det även vid en eventuell begränsning av antalet
för högbåtsmän lämpliga inretjänstbefattningar skall finnas utrymme för de sålunda
för nästa budgetår föreslagna beställningarna. Med hänsyn till att hög
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.
258 47 7
98
Iiungl. Maj:ts proposition nr 130.
båtsmannakadern utbyggts under en relativt lång tidsperiod föreligger därjämte
goda möjligbeter att redan under de närmaste åren, om så skulle erfordras,
genom vakantsättning av ledigblivande beställningar minska högbåtsmannakadem.
Jag tillstyrker alltså, att för nästa budgetår inrättas 75 nya beställningar
för högbåtsmän. Manskapsstaterna i övrigt torde jämväl kunna utformas
i enlighet med marinchefens förslag.
För kustartilleriets del har föreslagits en ökning av antalet överfurirsbeställningar
med 30 till 80. Slutläget enligt manskapsutredningens förslag utgör
131, varav 43 beräknats för trupputbildare. Även vid en avsevärd begränsning
av antalet inretjänstbefattningar torde antalet trupputbildare kunna bibehållas
oförändrat. Vid bifall till marinchefens förslag för nästa budgetår skulle
antalet inretjänstbefattningar — inberäknat vissa därmed likartade befattningar
— alltså kunna beräknas till (80 — 43=) 37. Då det kan förutsättas,
att antalet inretjänstbefattningar även efter en omorganisation kommer att
överstiga detta antal, föreligger intet hinder mot utökning av överfurirskadern
på angivet sätt. Marinchefens beräkningar rörande manskapskadern i övrigt
synas jämväl kunna godtagas.
Manskapsstaterna vid marinen för nästa budgetår skulle i enlighet med vad
här anförts få följande sammansättning.
Fl o |
11 a n |
Kustartilleriet |
||
Budgetåret |
Budgetåret |
Budgetåret |
Budgetåret |
|
1946/47 |
1947/48 |
1946/47 |
1947/48 |
|
Vicekorpraler och meniga.......... |
1590 |
1590 |
316 |
316 |
Korpraler.......................... |
500 |
425 |
204 |
164 |
Furirer............................ |
1700 |
1700 |
422 |
422 |
3 790 |
3 715 |
942 |
902 |
|
Högbåtsman och överfurirer ...... |
265 |
340 |
50 |
80 |
4 055 |
4 055 |
992 |
982 |
Härtill skulle liksom för innevarande budgetår komma 5 övergångsvis
kvarstående flaggkorpraler vid flottan.
Såsom framgår av sammanställningen innebär förslaget en mycket obetydlig
begränsning av det totala antalet manskapsbeställningar. Att begränsningen
icke kan göras större sammanhänger med att antalet manskapsbeställningar
redan för innevarande budgetår minskats med mer än 2 000.
För flygvapnets del har beslut redan fattats om genomförande av en
betydelsefull del av manskapsutredningens förslag, införandet av den nya
manskapskategorien stamflygförare. På sätt av försvarets civilförvaltning
förutsatts bör den nya organisationen planenligt utbyggas under nästa
budgetår.
Yad därefter angår den av manskapsutredningen föreslagna teknikerorganisationen
synes denna, åtminstone för närvarande, innebära en god lösning
av föreliggande organisations- och utbildningsfrågor. I likhet med vad i det
99
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
föregående förordats för motsvarande personalkategori inom armén böra för
teknikerna — vilka torde böra benämnas flygtekniker — inrättas civilmilitära
beställningar. Manskapslöneutredningen har för denna personalkategori
föreslagit samma lönegradsplacering som för armétekniker, varvid emellertid
förutsatts, att flygtekniker utöver lön skulle äga uppbära mekanikertillägg.
I en del remissutlåtanden har i stället föreslagits, att ifrågavarande personal
kategori skulle — utan rätt till mekanikertillägg — placeras i 10 lönegraden.
Denna fråga lärer komma att närmare övervägas i samband med prövningen
av manskapslöneutredningens förslag i övrigt. Tills vidare anser jag mig
böra räkna med den av nämnda utredning föreslagna löneställningen, 8 löne1
graden. I fråga om pensionsåldern för flygtekniker får jag hänvisa till vad
jag anfört beträffande arméteknikerna. Flygteknikerna torde åtminstone tills
vidare böra i huvudsak rekryteras — förutom bland de för närvarande kontraktsanställda
mekanikerna — från det fast anställda manskapet. Vid vissa
flygflottiljer pågående försök med rekrytering av hjälptekniker på den civila
arbetsmarknaden synas dock böra fullföljas, varefter säkrare erfarenheter böra
kunna föreligga till ledning för rekryteringsfrågornas slutliga lösande. Det
lärer ankomma på Kungl. Maj:t att besluta såväl härom som beträffande vissa
andra av manskapsutredningen och remissmyndigheterna berörda, med den
nya organisationen samanhängande detaljfrågor.
Till övriga av manskapsutredningen föreslagna organisationsförändringar
vill jag i avvaktan på resultatet av 1945 års försvarskommittés utredningsarbete
taga ställning allenast i den omfattning, som är erforderlig för bedömande
av personalbehovet vid flygvapnet för nästa budgetår. Jag anser
mig med angivna utgångspunkt icke nu behöva pröva förslaget om ersättande
a\ underofficerare i flygstationstjänst med civilmilitära beställningshavare.
Ej heller frågan om inrättande av beställningar för flottiljpoliser torde nu
böra upptagas till behandling. Behovet av trupputbildare kan med hänsyn härtill
icke för närvarande slutligt bedömas.
Manskapsutredningens förslag, att sjukvårdsfurirerna skola ersättas av
civila sjukvårdare, torde böra tagas under övervägande i samband med prövningen
av 1944 års militärsjukvårdskommittés den 15 januari 1947 avgivna
betänkande (SOU 1947:5), vari bland annat behandlats frågan om behovet
av sjukvårdspersonal vid de olika försvarsgrenarna.
Personalbehovet för nästa budgetår för här behandlade personalkategorier
bortsett från musikmanskap — beräknar jag, i enlighet med försvarets civilförvaltnings
på grundval av manskapsutredningens betänkande uppgjorda
förslag, pa sätt framgår av följande sammanställning (s. 100), jämväl utvisande
sammansättningen för innevarande budgetår av de personalkategorier, som beröras
av de av mig framlagda förslagen.
Antalet korttidsanställd personal skulle alltså minskas med (3 791 ___
.5 140=) 651, medan antalet pensionsberättigande beställningar och befattningar
skulle ökas med (900 — 460 =) 440.
Det lärer ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i de av manskapsutred -
100
Kungl. Maj:is proposition nr 130.
Budgetåret 1946/47 |
Budgetåret 1947/48 |
|
Vicekorpraler och meniga .......... |
932 |
540 |
Korpraler.......................... |
850 |
750 |
Furirer ............................ |
1750 |
1850 |
Kontraktsanställda mekaniker ...... |
259 |
— |
3 791 |
3 140 |
|
Överfurirer ........................ |
460 |
_ |
Flygtekniker........................ |
— |
900 |
460 |
900 |
|
4 251 |
4 040 |
ningen särskilt behandlade frågorna rörande rekryteringsperioder och
antagningsålder. Det torde därför icke vara erforderligt att här närmare
ingå på dessa spörsmål.
Även de med övergången till den nya manskapsorganisationen
sammanhängande frågorna torde få närmare övervägas av Kungl. Maj:t. Jag
förutsätter härvid, att Kungl. Maj:t skall äga besluta om de jämkningar i personalorganisationen,
som må befinnas erforderliga, dock utan överskridande
av antalet beställningar för överfurirer, högbåtsman och tekniker. Yad angår
de lägre manskapsbeställningarna torde däremot med hänsyn till den avsevärda
brist på utbildningsbefäl, som för närvarande föreligger, ett överskridande
av staterna få äga rum, därest rekryteringen under nästa budgetår skulle
utfalla gynnsammare än som av militärmyndigheterna förutsatts.
I det föregående har föreslagits utbyte av ett stort antal överfurirsbeställningar
mot civilmilitära teknikerbeställningar. Det förutsättes härvid, att
överfurirerna som regel skola överföras till de nya teknikerbeställningarna.
Då det icke för närvarande kan med säkerhet bedömas i vilken takt denna
övergång kan äga rum, torde i vederbörliga personalförteckningar böra inflyta
bestämmelser om att, därest ledig teknikerbeställning icke kan besättas
med därtill kompetent beställningshavare, beställningen må tills vidare ersättas
med för budgetåret 1946/47 uppförd överfurirsbeställning.
Till de av utredningen berörda lönefrågorna kan jag icke här taga
ställning. Frågan om överfurirernas och högbåtsmännens löneställning torde,
såsom av det föregående framgår, komma att framdeles anmälas för Kungl.
Maj:t. I avvaktan på prövningen av försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande kan jag heller icke nu upptaga frågan om förrådspersonalens lönegradsplacering
till behandling.
Enligt manskapsutrednmgens kostnadsberäkningar skulle den årliga
kostnadsbesparingen efter genomförande av utredningens förslag uppgå till
minst 5 300 000 kronor. Med hänsyn till den begränsade utbyggnad av överfurirskadern,
som i nuvarande läge kunnat tillstyrkas, torde besparingen
komma att bli mindre. I brist på utredning rörande manskapsstaternas slutliga
Sammansättning vid en organisation med på detta sätt begränsad över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 101
furirskader kunna emellertid inga beräkningar framläggas rörande besparingens
storlek.
Det fast anställda manskapet har hittills redovisats å personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän och avlönats av medel under vederbör^
liga anslagsposter till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Enär manskapet
— med undantag av överfurirer och högbåtsmän — såsom kontraktsanställt
är att hänföra till kategorien icke-ordinarie personal, borde avlöningskostnaderna
rätteligen bestridas från vederbörlig anslagspost till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal. En ändring i denna riktning bör lämpligen
genomföras i samband med den omläggning av fjärde huvudtitelns uppställning,
som enligt förslag i årets statsverksproposition avses skola äga rum
från och med budgetåret 1947/48. Jag vill framhålla, att genomförande av
ett av 1946 års manskapslöneutredning framlagt förslag om extra ordinarie
anställning för vissa furirer måste föranleda, att åtminstone furirernas
avlöningar bestridas från icke-ordinarieposterna. Överfurirer och
högbåtsmän böra givetvis såsom ordinarie tjänstemän fortfarande upptagas
på personalförteckning för ordinarie tjänstemän och avlönas från vederbörliga
anslagsposter till avlöningar till dylika tjänstemän.
Åberopande vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att besluta, att försvarets personalorganisation, såvitt avser i
det föregående berörda personalkategorier, skall utformas efter
i huvudsak de riktlinjer, som här angivits.
[4.] Reglering av vissa läkararvoden in. m. I försvarets personalorganisation ingår
viss fast anställd icke-ordinarie läkar-, tandläkar- och veterinärpersonal,
vilken avlönas medelst arvode och är skyldig fullgöra begränsad årlig tjänstgöringsskyldighet.
Här avsedda personalkategorier äro vid armén bataljonsläkare
vid fältläkarkåren, fältläkarstipendiater samt bataljonsveterinärer vid
fältveterinärkåren, vid marinen marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater,
vid flygvapnet flygläkare av 2. graden ävensom vid försvarets
tandvård extra tandläkare.
De vid olika tillfällen meddelade bestämmelserna rörande tjänstgöringsskyldighet
och ekonomiska förmåner till berörda personalkategorier ha, såsom
framgår av följande sammanställning (s. 102), utformats efter i viss mån olikartade
grunder.
Beträffande de berörda läkarkategorierna har Sveriges läkarförbund, under
åberopande av vissa mellan försvarets civilförvaltning och förbundet förda
förhandlingar, i skrivelse den 20 december 1946 gjort framställning om dels
nedsättning av den föreskrivna årliga tjänstgöringsskyldigheten till 60 dagar
för samtliga kategorier, dels ock förbättrade ekonomiska förmåner.
På uppdrag av Kungl. Maj:t har civilförvaltningen sedermera, efter
hörande av förs varsgrenscheferna, i skrivelse den 24 januari 1947 avgivit för
slag till ändrade bestämmelser rörande ekonomiska förmåner för samtliga före
-
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Årlig tjänst- |
Årsarvode m. m. |
Dagarvodo |
||
Kategori |
görings- |
under tjänst- |
Övriga förmåner |
|
skyldighet |
göring |
|||
Läkare (veterinärer) med legitimation. |
||||
Bataljonsläkare vid |
75 dagar |
2 400 kr. + 2 ålders- |
6 kr. inom |
Ekip eringshj älp |
fältläkarkåren o.ba- |
tillägg å 300 kr. + |
ock 12 kr. |
||
taljons veterinär vid |
dyrtidstillägg |
utom egen |
||
fältveterinärkåren |
bostadsort |
|||
Marinläkare av 2. |
90 dagar |
2 700 kr. + 1 ålders- |
12 kr. i land |
Ekiperinjrshiäln. Vid |
graden |
tillägg å 300 kr. + |
tjänstgöring till |
||
dyrtidstillägg |
sjöss sjötillägg med |
|||
Flygläkare av 2. |
90 dagar |
2 700 kr. + 1 ålders- |
6 kr. inom |
Ekiperingshjälp. |
graden |
tillägg å 300 kr. + |
och 12 kr. |
||
dyrtidstillägg |
utom egen |
|||
Läkare utan legitimation. |
||||
Fältläkarstipendiat |
75 dagar |
1 800 kr. |
12 kr. |
Erforderlig uni- |
formsbeklädnad |
||||
Marinläkarstipen- |
90 dagar |
1 410 kr. + dyrtids- |
12 kr. i land |
Ekiperingshjälp. Vid |
diat |
tillägg |
tjänstgöring till |
||
Tandläkare. |
||||
Extra tandläkare |
1 månad |
1 200 kr. |
0 kr. inom |
nämnda personalkategorier, därvid ämbetsverket utgått från att den årliga
tjänstgöringsskyldigheten för samtliga läkarkategorier skulle minskas till 60
dagar samt att tjänstgöringsskyldigheten för bataljons veterinär i fältveterinärkåren
och extra tandläkare skulle bibehållas oförändrad. Civilförvaltningen
har föreslagit, att årsarvodena, varå skulle utgå rörligt tillägg såsom för löneklassplacerad
personal, fastställas till 3 900 kronor för bataljonsläkare vid
fältläkarkåren, bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren, marinläkare av 2.
graden och flygläkare av 2. graden, till 2 340 kronor för fält- och marinläkarstipendiater
och till 1 950 kronor för extra tandläkare. Dagarvodet har föreslagits
för samtliga kategorier skola utgå med 17 kronor vid all tjänstgöring.
Utöver nämnda förmåner skulle enligt civilförvaltningens förslag till marinläkare
av 2. graden och marinläkarstipendiater utgå sjötillägg och mässpenningar
enligt de grunder, som gälla för officerare av motsvarande tjänste
-
Ku.ngl. Maj:ts proposition nr 130. 103
klass, samt till samtlig berörd personal, utom fältläkarstipendiater och extra
tandläkare, därjämte ekiperingshjälp.
Civilförvaltningens nyss i huvudsak återgivna förslag är för närvarande
föremål för remissbehandling.
För egen del finner jag det angeläget, att nu gällande bestämmelser angående
tjänstgöringsskyldighet och förmåner för här avsedda personalkategorier
ersättas med bestämmelser av mera enhetlig karaktär. Beträffande
tjänstgöringsskyldigheten synes böra övervägas, huruvida icke densamma bör
något minskas och erhålla enahanda omfattning för samtliga här avsedda
kategorier med undantag av extra tandläkare. En minskning av tjänstgöringsskyldigheten
framkallar behov av en häremot svarande ökning av antalet befattningshavare.
Nu utgående arvoden och övriga ekonomiska förmåner synas
vidare böra regleras i syfte att åstadkomma största möjliga enhetlighet. Det
synes härvid berättigat att vidtaga viss förhöjning av de ekonomiska förmånerna
inom ramen för civilförvaltningens förslag. Erinras må, att berörda
förmåner i huvudsak fastställdes år 1921 och att de därefter icke varit föremål
för reglering. Till berörda spörsmål är jag emellertid i avbidan på slutförandet
av remissbehandlingen av civilförvaltningens förslag icke beredd
att nu ta ställning. Då det emellertid är önskvärt, att reglerande bestämmelser
i ämnet meddelas redan till nästkommande budgetår, torde Kungl.
Maj:t böra äga att härutinnan träffa avgörande på grundval av den efter remissbehandlingens
slutförande föreliggande utredningen. Riksdagens bemyndigande
härtill bör inhämtas.
Ett genomförande av civilförvaltningens förslag skulle medföra en ökad
belastning på försvarsgrenarnas avlöningsanslag med, i avrundade tal, 250 000
kronor för armén, 185 000 kronor för marinen och 22 000 kronor för flygvapnet.
I avvaktan på slutligt ställningstagande till nämnda förslag och med
beaktande av förefintliga vakanser anser jag mig emellertid icke böra föreslå
någon uppräkning av respektive anslagsposter.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda reglerande bestämmelser
angående tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner
för här avsedda befattningshavare samt att fastställa det
antal dylika befattningshavare som under nästa budgetår må
finnas anställda.
[5.] Löneställningen för viss sjukvårds- och ekonomipersonal vid försvaret m. m.
1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, har den 30
september 194G avgivit betänkande angående löneställningen för viss statsanställd
sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. (SOU 1946:67). All den personal,
avlönad från försvarsgrenarnas avlöningsanslag, som beröres i betänkandet,
innehar icke-ordinarie anställning. Frågan om personalens löne
-
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
ställning är sålunda icke i och för sig av beskaffenhet att behöva underställas
•riksdagens prövning. Jag har emellertid ansett mig böra här lämna en kortfattad
redogörelse för innebörden av kommitténs förslag. Förslaget innefattar
de förändringar beträffande löneställning och tjänstebenämning för här avsedd
personal, som framgår av följande sammanställning. I sammanställningen
upptagen befattning finnes, därest annat icke angives, vid samtliga
försvarsgrenar.
För närvarande |
Kommitténs förslag |
||
Benämning |
Lönegrad |
Benämning |
Lönegrad |
Husmoder av 1. klass........ |
MEo 10 |
||
» » 2. » |
MEo 8 |
MEo 8 |
|
llnstruktionssköterska (5 st. vid |
|||
Sjuksköterska .............. |
MEo 7 |
MEo 11 |
|
lOversköterska .............. |
MEo 9 |
||
Biträdande husmoder........ |
MEo 5 |
Biträdande köksföreståndare. . |
MEo 5 |
Sjukbesökare (vid marinen) .. |
MEo 4 |
Sjukbesökare................ |
MEo 8 |
Kokerska (vid armén och ma- |
|||
rinen) .................... |
MV 3 |
MY 2 |
|
Första biträde (för kök och |
|||
servering) ................ |
MVc |
HVb |
|
Biträde (för kök och servering) |
MVd |
» |
MVc |
Sjukvårdsbiträde (vid armén |
|||
och marinen).............. |
MVd |
MVb |
|
Sjukvårdsbiträde (vid flyg- |
|||
vapnet).................... |
MEo 3 |
MVb |
|
Ehuru jag utgår från att för berörda befattningar en reglering genomföres
i huvudsaklig anslutning till kommitténs förslag, är jag icke beredd
att redan nu taga slutlig ställning till detsamma, bland annat med
hänsyn till att jämväl försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i sitt nyligen
avgivna betänkande (SOU 1946:94) upptagit vissa frågor angående
löneställning och tjänstebenämning för ifrågavarande personal och därvid
förordat vissa avvikelser från kommittéförslaget. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t att efter ytterligare överväganden meddela beslut i dessa
frågor. Anslagsberäkningarna synas böra, i avbidan på frågans slutliga prövning,
baseras på nu gällande löner.
I detta sammanhang anser jag mig vidare böra upptaga vissa spörsmål, som
sammanhänga med den i årets statsverksproposition berörda frågan rörande
reglerad befordringsgång för personal i skrivbiträdes- och kontorsbiträdesgraderna.
Ett genomförande helt av den av riksdagen numera godkända befordringsgången
skulle vad beträffar försvarsgrenarna, där för närvarande ordinarie kontorspersonal
finnes endast vid försvarsgrensstaberna, förutsätta inrättande
även vid lägre staber, truppförband m. m. av ett stort antal nya ordinarie kontorsbiträdesbefattningar
i 4 lönegraden. Såsom chefen för finansdepartementet
framhållit vid anmälan till årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar
105
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
gemensamma frågor (s. 21) bör biträdespersonalen vid försvarsväsendet i princip
icke undantagas från befordringsgången. Ett antal ordinarie kontorsbiträdesbefattningar
bör alltså såsom ett led i befordringsgången inrättas även vid
lägre staber och truppförband. Jag anser det emellertid försiktigast att härmed
får anstå i avbidan på resultatet av den pågående utredningen rörande
försvarets framtida organisation. I anslutning härtill vill jag framhålla, att
det synes riktigt att i viss utsträckning bereda även annan extra ordinarie
personal vid försvaret, exempelvis husmödrarna vid truppförbanden, ordinarie
ställning.
En följd av befordringsgången blir, att antalet extra ordinarie befattningar
i 2 och 4 lönegraderna för avsedd personal icke kan preciseras i personalförteckningarna.
Yid anslagsberäkningarna i det följande räknar jag därför med
medellönekostnader enligt nämnda lönegrader för denna personal. Då beford
ringsgången innefattar jämväl extra befattningar, uppkomma förskjutningar
mellan de beräknade kostnaderna för extra ordinarie och för extra personal.
[6.] Försvarets civilförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 75) ...................... kronor 1500 000
» 1947/48 (departementschefens förslag) .......... » 2 260 000
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (bil. 6, punkt 4) har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1947/48 med beräknat belopp upptaga förevarande anslag.
Anslaget föreslogs därvid med utgångspunkt i anslagsbeloppet för innevarande
budgetår och med beaktande av de avlöningsförhöjningar, som föranledas
av den allmänna löneregleringen, till 2 185 000 kronor.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 31 augusti 1946 angående
medelsbehovet för förvaltningens verksamhet under budgetåret 1947/48 föreslagit
vissa ändringar i ämbetsverkets personalstat men räknat med oförändrat
anslagsbehov för nämnda budgetår.
Civilförvaltningen har ånyo hemställt, att krigsråden, nu i A 30, måtte
placeras i C 8.
För kameralbyrån har civilförvaltningen föreslagit inrättande av två befattningar
såsom byråinspektör samt en befattning för pensionerad officer
i löneklass Oa 10 i utbyte mot en kontoristbefattning i A 9. Såsom motivering
för dessa förslag har civilförvaltningen anfört i huvudsak följande.
Jämlikt ett nytt, från och med den 1 juli 1946 gällande kassareglemente
för försvaret ålåge det civilförvaltningen att om möjligt årligen låta inspektera
försvarets samtliga kassor. Statens organisationsnämnd hade i sitt
förslag angående kassaorganisationens vid Älvsborgs regemente omorganisation
som ett viktigt led i kontrollsystemet förutsatt dylika inventeringar
minst en gång varje år. Dessa inventeringar skulle enligt såväl organisationsnämndens
som civilförvaltningens mening erhålla icke blott kontrollerande
utan jämväl och måhända i första rummet rådgivande karaktär. Inspektionsverksamheten
måste för att fylla sitt ändamål anförtros åt särskilda,
106 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
därför specialutbildade befattningshavare med ingående kunskaper i fråga
om såväl kassaväsendets samtliga grenar som den militära organisationen
över huvud taget. De måste behärska gången av den centrala kålkortsbokföringen
samt civilförvaltningens uppgifter i övrigt i egenskap av central
kassamyndighet. Ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter kunde av
olika skäl icke begränsas till enbart inspektionsförrättningar, enär det bland
annat kunde visa sig lämpligt att taga deras sakkunskap i anspråk för med
kassaväsendet sammanhängande utrednings- med flera uppdrag. Vidare syntes
befattningshavarna i fråga komma att anlitas för den undervisning i kassatjänst
vid militära skolor och kurser, som plägade bestridas av tjänstemän
hos civilförvaltningen. För ifrågavarande uppgifter erfordrades minst två
befattningshavare. Med hänsyn till arbetets natur och de krav — icke minst
i personligt hänseende — som måste ställas på vederbörande, finge en placering
i 22 lönegraden anses motiverad. Tjänsterna syntes tills vidare böra
uppföras såsom extra ordinarie med tjänstebenämningen byråinspektör. Vid
inrättande av dessa två befattningar kunde två amanuensbefattningar indragas.
I enlighet med förslag i propositionen 1946: 120 hade från och med innevarande
budgetår inrättats en kontoristbefattning i A 9, vars innehavare avsåges
handha de med mobiliseringsärendena sammanhängande registreringsuppgifterna
m. m. De uppgifter, som vore förenade med mobiliseringsärendenas
handhavande, vore emellertid av den beskaffenhet, att de omöjligen
kunde medföra tjänstens inordnande i 9 lönegraden. Civilförvaltningen
ville tillägga, att vissa verkställda undersökningar givit underlag för den
bestämda uppfattningen, att det överhuvudtaget icke vore möjligt att med
dylik löneställning förvärva person med erforderlig kompetens. Det läte sig
nämligen med hänsyn till övrig arbetsbelastning icke göra att — såsom
förutsatts vid inrättandet av kontoristbefattningen — lägga ut de mera kvalificerade
delarna av dithörande uppgifter å annan eller andra befattningshavare
i högre löneställning å kameralbyrån. Den bästa lösningen av dessa
svårigheter syntes vara att tjänsten omändrades till en arvodesbefattning för
pensionerad militär beställningshavare. Detta skulle även i kostnadsliänseende
vara förmånligt för statsverket, då kostnaderna utöver till vederbörande
utgående pensionsförmåner även för beställningshavare i lönegrad
Oa 3 vore mindre än avlöningen till en kontorist i A 9. Med hänsyn till
bland annat gällande föreskrifter angående handhavande av hemliga" handlingar
borde officer avses för ändamålet.
Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kar
civilförvaltningen räknat med inrättande av en ny extra ordinarie befattning
i 9 lönegraden för en specialutbildad kontorist för handhavande av den s. k.
saldokontrollen vid bokföringskontoret, vilken borde ske fortlöpande i stället
för såsom hittills i efterhand.
De ökade kostnader å avlöningsanslaget, som föranledas av civilförvaltningens
förslag, har ämbetsverket beräknat kunna inrymmas i ramen för
nuvarande anslagsbelopp under förutsättning att i anslaget för innevarande
budgetår inräknat belopp om 15 000 kronor, som avsetts för tillfällig personalförstärkning
i anledning av övergången till ny bokföringsmetod, icke
indroges.
Allmänna lönenämnden har erinrat, att nämnden i utlåtande över 1941 års
militära förvaltningsutrednings betänkande förordat, att krigsråden i civilförvaltningen
placerades i lönegrad A 32. — Med hänsyn till angelägenheten
107
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
av att kvalificerade revisorer kunde disponeras för de av civilförvaltningen
omnämnda inspektionerna av försvarets kassaförvaltningar har lönenämnden
ansett sig icke böra framställa erinran mot den för byråinspektörerna föreslagna
placeringen i Eo 22.
Statskontoret har, med hänsyn till att civilförvaltningens anslagsäskanden
för innevarande budgetår blivit föremål för översyn av särskilt tillkallad utredningsman
och under beaktande av att en omprövning av försvarets centrala
förvaltningsorganisation skall komma till stånd, ansett en jämkning i
civilförvaltningens av 1946 års riksdag fastställda personalorganisation icke
kunna förordas utan synnerligen vägande skäl. Av de i framställningen
väckta förslagen hade statskontoret funnit sådana skäl föreligga allenast beträffande
ifrågasatt utbyte av två amanuensbefattningar mot tjänster i högre
lönegrad. Vidkommande löneställningen för befattningshavarna i fråga hade
vad i ärendet anförts icke övertygat statskontoret, att de borde hänföras till
högre lönegrad än revisorer i allmänhet eller 21 lönegraden. Erinras kunde
särskilt, att i denna lönegrad numera vore placerade även revisorerna i riksräkenskapsverket,
vilka tidigare tillhört 22 lönegraden. Även nu föreslagna
befattningar syntes böra erhålla tjänstebenämningen revisorer.
Vad beträffade krigsrådens löneställning ville statskontoret allenast framhålla,
att en omprövning icke borde ske isolerat utan hänsynstagande till
statsförvaltningen i övrigt. Härutöver ansåge sig statskontoret böra understryka,
att en placering av krigsråden å C-löneplan enligt ämbetsverkets mening
med hänsyn till tjänsternas karaktär vore olämplig och måste möta bestämda
invändningar.
En omläggning av arbetet å bokföringskontoret för åstadkommande av
fortlöpande kontroll i stället för efterhandskontroll syntes av framställningen
att döma kunna ske inom ramen för nu gällande personalorganisation.
Riksräkenskapsverket har i likhet med statskontoret ansett, att de för den
särskilda inspektionsverksamheten avsedda befattningshavarna borde vara
placerade i 21 lönegraden och benämnas revisorer. Eör möjliggörande även
god rekrytering av befattningarna och för vinnande av kontinuitet i arbetet
borde befattningarna uppföras såsom ordinarie, vilket syntes befogat jämväl
med hänsyn till det stora antalet amanuensbefattningar. Biksräkenskapsverket
hade intet att erinra mot förslagen om utbyte av en kontoristbefattniug
mot en befattning för pensionerad officer i Oa 10 och inrättande av en
ny kontoristtjänst i Eo 9 för den s. k. saldokontrollen.
I skrivelse den 27 november 1946 har civilförvaltningen gjort framställning
•om förstärkning av personalen vid advokatfiskalskontoret.
Av civilförvaltningens avlöningsanslag avlönas för närvarande följande
juristpersonal vid advokatfiskalskontoret, nämligen 1 advokatfiskal, A 28, 1 biträdande
advokatfiskal, Eo 24, 2 byråsekreterare, Eo 21, samt 4 amanuenser,
Eo 18. Av avvecklingsanslag uppbära två av amanuenserna arvoden med
belopp motsvarande lönen i 21 löncklassen samt avlönas ett antal extra tjänstemän,
vid tiden för framställningens avgivande 6 befattningshavare, i Ex 17
samt 4 tillfälliga befattningshavare mot arvoden.
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Av civilförvaltningens skrivelse inhämtas, att Sveriges yngre juristers förening
vid förhandlingar med ämbetsverket yrkat väsentligt förbättrade löneförhållanden
för juristpersonalen vid advokatfiskalskontoret. För att erhålla en allsidig
belysning av de spörsmål som sammanhängde med en lönereglering för
denna personal hade civilförvaltningen uppdragit åt en särskild utredningsman,
advokaten Å. Skiöld, att verkställa utredning rörande advokatfiskalskontorets
personalorganisation. Efter fullgjort uppdrag hade utredningsmannen
avgivit förslag rörande organisation av kontoret och löneställningen för personalen
därstädes.
Utredningsmannen har kommit till den uppfattningen, att advokatfiskalsbefattningen
med hänsyn till med densamma förenat ansvar och för densamma
erforderlig kompetens borde vara likvärdig med ett byråchefsämbete
hos en central myndighet. Kontoret vore i behov av minst två kvalificerade
jurister vid sidan av advokatfiskalen, vilkas arbete syntes vara av den beskaffenhet
att de måste placeras, den ene i Eo 26 och den andre i Eo 24.
Vidare erfordrades en kamrerare med juridisk utbildning men framför allt
kamerala kvalifikationer, vilken borde placeras i Eo 21 eller möjligen i Eo 24.
De vid advokatfiskalskontoret förekommande uppdrag av juridisk art, som
icke skulle utföras av kontorets chef och de föreslagna två förste byråsekreterarna,
vore i en betydande mängd av den beskaffenhet att de motiverade inrättande
av ett antal extra ordinarie tjänster i Eo 21, till en början förslagsvis
ytterligare två. Denna lönegradsplacering motiverades, förutom av göromålens
art, även av en jämförelse mellan amanuensernas nuvarande löner och det
rådande löneläget för andra jurister i viss enskild eller kommunal tjänst.
Sammanfattningsvis har utredningsmannen sålunda ifrågasatt följande tjänstereglering
vid advokatfiskalskontoret redan under nuvarande förhållanden,
nämligen ombildning av den nuvarande advokatfiskalsbefattningen i A 28
till en chefsbefattning i A 30 samt av den nuvarande befattningen som biträ
dande advokatfiskal i Eo 24 till befattning som biträdande chef i Eo 26, inrättande
av befattningar för 1 förste byråsekreterare i Eo 24 och 1 kamrerare
i Eo 21, eventuellt Eo 24, samt utökning av antalet befattningar för byråsekreterare
i Eo 21 från 2 till 4. Därest tidpunkten med hänsyn till budgetarbetet
icke lämpade sig för en så omfattande tjänstereglering, syntes det utredningsmannen
som om i avvaktan på tillfälle för denna reglering de mest
trängande av de föreslagna åtgärderna skulle vara inrättandet av 1 förste byråsekreterartjänst
i Eo 24 och 2 byråsekreterartjänster i Eo 21. Yad beträffar
rekryteringspersonalen borde enligt utredningsmannens mening 1944 års personalutrednings
förslag kulnna tillämpas även beträffande rekryteringspersona!
å advokatfiskalskontoret och underlätta rekryteringen till detsamma.
Utredningsmannen har även framhållit nödvändigheten av att uppmärksamheten
utan dröjsmål riktas på de särskilda frågor rörande juristpersonalens
lämplighet, som uppställa sig vid genomförandet av rättegångsreformen och
att åtgärder vidtagas, så att kronan vore rustad för den nya rättegångsordningen,
då densamma skall tillämpas. Det vore möjligt att i samband därmed
hela löneproblemet för advokatfiskalskontorets jurister måste tagas under
förnyad omprövning med hänsyn till vikten för kronan att försäkra sig om
kompetenta domstolsadvokater.
Civilförvaltningen har i skrivelsen vidare anfört i huvudsak följande.
Civilförvaltningen hade för egen del funnit, att i det uppkomna läget här
ifrågavarande lönespörsmål redan nu borde tagas under omprövning. De av
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
utredningsmannen framförda synpunkterna funne civilförvaltningen beaktansvärda
och beräkningarna av personalbehov och löneställningen — såvitt
nu kunde bedömas —• i huvudsak väl avvägda.
Civilförvaltningen ansåge sig emellertid böra intaga en avvaktande hållning
vid bedömandet av frågan om inrättandet av nya fredsmässiga befattningar
för advokatfiskalskontoret. Kontorets personalbehov hade så sent
som i början av år 1946 varit föremål för utredning av särskilt tillkallad
sakkunnig. Arbetet inom kontoret påverkades fortfarande i måhända
större utsträckning än någon annan organisation inom försvaret av
beredskapstidens följdverkningar, vilket jämväl måste beräknas bli förhållandet
under icke ringa tid framåt. Den arbetsanhopning, som härav följt,
försvårade i särskilt hög grad ett bedömande av det slutliga fredsmässiga
personalbehovet. Detta bedömande komplicerades i nuvarande läge ytterligare
genom ikraftträdandet av den nya rättegångsordningen, vilket emellertid
otvivelaktigt komme att medföra ytterligare krav på kvalificerade jurister.
Ehuru icke oväsentliga skäl till tveksamhet förelåge, hade det likväl stått
klart för civilförvaltningen, att ökade krav på den personal, som hade att uppträda
inför rätta, redan gjort sig gällande i och med att den muntliga förhandlingsformen
börjat tillämpas vid vissa domstolar. Från och med den 1 januari
1948 komme den nya rättegångsordningen i sin helhet att genomföras. Civilförvaltningen
funne därför uppenbart, att åminstone den av utredningsmannen
föreslagna utökningen med en befattning i lönegrad Eo 24 och två i Eo 21
borde komma till stånd redan från och med den 1 juli 1947. Därutöver syntes
civilförvaltningen böra få räkna med att under nästa budgetår av tillgängliga
medel få den förstärkning, som på grund av eventuellt vunna ytterligare erfarenheter
kunde visa sig nödvändig med hänsyn till såväl löneställningar som
personalantal.
Det finge slutligen erinras, att civilförvaltningen, därest kvalificerad personal
för ändamålet icke stode till förfogande inom ämbetsverket, syntes bli
tvingad att såsom rättegångsombud anlita praktiserande advokater, varvid
kostnaderna syntes bli betydande.
I skrivelse den 29 november 1946 anmälde civilförvaltningen, att tolv befattningshavare
å advokatfiskalskontoret uppsagt sina anställningar från och
med den 16 januari 1947. Med förmälan,-att åtgärden uppenbarligen vore
avsedd att giva uttryck för missnöje med ämbetsverkets inställning till de
aktuella anställnings- och lönefrågorna, har civilförvaltningen vidare anfört i
huvudsak följande.
Civilförvaltningen funne anledning understryka, att ämbetsverket hölle för
möjligt att vad från personalhåll begärts kunde komma att visa sig befogat,
men med hänsyn till att tillräckligt säkra bedömningsgrunder ännu ej förelåge,
hade civilförvaltningen icke ansett sig kunna för det dåvarande framlägga
förslag av större omfattning än som skett. Därest Kungl. Maj:t emellertid
skulle finna, att förutsebara verkningar av rättegångsreformen och omständigheterna
i övrigt gåve anledning att i vidsträcktare omfattning än civilförvaltningen
ifrågasatt tillmötesgå de framställda önskemålen, vore självfallet
häremot för ämbetsverkets del intet att erinra.
I ärendet ha utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet, allmänna lönenämnden
och statskontoret.
Justitiekanslersämbetet har anfört i huvudsak följande.
Det vore tydligt, att ökade ekonomiska förmåner och tryggare anställningsformer
för advokatfiskalskontorets juristpersonal vore av stor betydelse för
110
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
att kontoret skulle kunna förvärva och behålla arbetskrafter med sådana kvalifikationer,
som vore erforderliga, därest kontoret skulle kunna med framgång
fylla sina uppgifter. Med hänsyn till de ökade krav processreformen
ställde å rättegångsombuden och till den allmänna konkurrensen syntes utredningsmannens
förslag måttfullt. Justitiekanslersämbetet hade för sin del
av de i utredningen anförda uppgifterna om arten och mängden av de arbetsuppgifter,
som ankomme å advokatfiskalskontorets ledning, samt det ekonomiska
värdet av de angelägenheter, varmed kontoret hade att syssla, bibragts
den uppfattningen, att en höjning av tjänsteställningen för kontorets chef och
hans närmaste man vore befogad. Med hänsyn till det ovissa läge, vari frågan
om kontorets organisation befunne sig på grund av olika omständigheter
kunde möjligen ifrågasättas att inrätta en extra ordinarie byråchefstjänst.
Oavsett nämnda ovisshet syntes däremot höjningen av den biträdande advokatfiskal
tjänsten till Eo 26 kunna tillstyrkas. För den föreslagna kamreraren
syntes den i och för sig icke så höga lönegradsplacering, Eo 21, som utredningsmannen
föreslagit, böra godtagas. Yad rekryteringspersonalen beträffade
syntes det förslag som avgivits av 1944 års personalutredning innebära en tillfredsställande
lösning. Sedan erfarenhet om det nya rättegångsförfarandet
vunnits, kunde det bliva nödvändigt att på nytt upptaga till övervägande, huru
advokatfikalskontorets organisation borde vara beskaffad.
Allmänna lönenämnden har med hänsyn till angelägenheten av att behovet
av kvalificerade arbetskrafter för ifrågavarande verksamhet bleve väl tillgodosett
icke funnit anledning motsätta sig, att det av utredningsmannen framlagda
mera omfattande förslaget till inrättande av nya tjänster vid advokatfiskalskontoret
lades till grund för en omorganisation av kontoret. Lönenämnden
ville emellertid framhålla, att i samband därmed verksamheten vid kontoret
borde göras till föremål för organisationsundersökning särskilt beträffande
den av utredningsmannen föga beaktade frågan om kontorets behov av
arbetskrafter av biträdeskaraktär.
Frågan om löneställning för advokatfiskalen borde enligt lönenämndens
mening upptagas till behandling i ett vidare sammanhang, eventuellt i samband
med en allmän översyn av det statliga ombudsmannaväsendet.
Mot förslagen om uppflyttning av kontorets biträdande chef från Eo 24
till Eo 26 samt om inrättande av en ny förste byråsekreterarbefattning i
Eo 24 och ytterligare två byråsekreterarbefattningar i Eo 21 har lönenämnden
ej funnit skäl till erinran. Den föreslagna kamreraren borde enligt lönenämndens
förmenande placeras såsom byråsekreterare i Eo 21. Lönenämnden
har även ifrågasatt, huruvida icke ledningen av kontorets indrivningsavdelning,
som det enligt utredningsmannens förslag skulle ankomma på kamreraren
att handhava, i stället kunde med fördel anförtros en befattningshavare
i något lägre löneställning, förslagsvis en kontorsskrivare i 15 lönegraden.
Statskontoret har funnit den nuvarande personalorganisationen för
advokatfiskalskontoret med hänsyn till de kvalifikationer, som krävdes av
personalen, inrymma ett för stort antal tjänster i lägre lönegrader. Av flera
skäl syntes emellertid tidpunkten för en mera omfattande reglering av löneställningen
för personalen icke vara lämplig. Yid bifall till 1944 års personalutrednings
förslag syntes särskilda åtgärder i anledning av föreliggande
111
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
framställning icke vara påkallade för inrättande av befattningar i 21 lönegraden.
Då ändringar icke borde vidtagas i löneställningen för advokatfiskalen
och biträdande advokatfiskalen, innan civilförvaltningens organisation
underkastats ytterligare granskning, syntes det föreliggande spörsmålet närmast
avse, om och i vilken utsträckning utbyte borde ske av befattningar i
21 eller lägre lönegrader mot högre tjänster. I sådant hänseende har statskontoret
för sin del ansett civilförvaltningens förslag om inrättande av
ytterligare en tjänst i 24 lönegraden i nuvarande läge väl avvägt.
Yid anmälan av frågan om anslag till civilförvaltningen för innevarande Depa.temcn
budgetår (propositionen 1946: 120) anförde jag, att jag ansåge spörsmålet om ^efcn.
löneställningen för krigsråden vid civilförvaltningen vara väl värt övervägande.
I detta uttalande instämde riksdagen (skrivelse nr 365). Riksdagen
förutsatte också, att det skulle bli möjligt för Kungl. Maj:t att utan
större tidsutdräkt för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Den pågående
översynen av försvarets centrala förvaltningsorganisation synes mig emellertid
omöjliggöra, att denna lönefråga nu upptages till slutlig prövning. Jag
förutsätter, att frågan uppmärksammas i samband med denna översyn.
Med hänsyn till vikten av den inspektion av kassaförvaltningarna, som
det numera åligger civilförvaltningen att utföra, är det angeläget, att civilförvaltningen
för denna verksamhet kan disponera kvalificerad personal. Då
uppgiften kräver förtrogenhet jämväl med det centrala arbetet inom civilförvaltningen,
torde man böra räkna med att befattningshavare inom verket
kommer att anförtros densamma. Arbetsuppgifterna i fråga synas mig icke böra
bindas till vissa befattningar, utan civilförvaltningen bör äga möjlighet att för
ändamålet utvälja de lämpligaste personerna, oberoende av löneställning. Det
synes mig skäligt med hänsyn till de förhållanden, under vilka arbetet skall
utföras, att särskild ersättning utgår för detsamma. Jag föreslår därför, att
arvoden må utgå till de två befattningshavare inom verket, åt vilka uppdrages
att utföra ifrågavarande inspektionsverksamhet. Arvodet bör skäligen bestämmas
till för var och en 1 800 kronor för år. Jag förutsätter, att den ifrågavarande
inspektionsverksamheten kommer att bedrivas så, att den kan leda
till en minskning av behovet av revisionsarbete inom civilförvaltningen.
Mot utbyte av en kontoristbefattning i A 9 mot en befattning för pensionerad
officer i Oa 10 har jag intet att erinra. Likaledes tillstyrker jag, att
en ny befattning för kontorist i Eo 9 inrättas å bokföringskontoret för den
s. k. saldokontrollen.
Yad advokatfiskalskontoret beträffar har från vederbörande personalförbunds
sida önskemål framställts om en väsentlig utökning av personalorganisationen.
Den av civilförvaltningen anlitade utredningsmannen har också
funnit, att arbetets omfattning vid kontoret och arbetsuppgifternas kvalitet
motiverade inrättande av ett antal högre tjänster för juristpersonalen vid
kontoret. Civilförvaltningen har med hänsyn till de många ovissa faktorer,
som påverkade bedömandet av förevarande personalfrågor, föreslagit inrättande
av endast ett mindre antal nya befattningar från och med nästa
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
budgetår. Statskontoret har i sak intagit samma ståndpunkt som civilförvaltningen.
Däremot ha justitiekanslersämbetet och allmänna lönenämnden i
sina utlåtanden gått utöver civilförvaltningens förslag och i huvudsak anslutit
sig till utredningsförslaget.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att kontorets nuvarande
personalorganisation icke är tillfredsställande vare sig ur statsintressets
eller personalens synpunkt. På grund av arbetsmängden vid kontoret
måste lägre sekreterar- och amanuenspersonal anlitas för i stor utsträckning
självständig handläggning av viktiga mål, där mången gång stora ekonomiska
värden stå på spel. Den nuvarande löneställningen för denna personal
får anses väl låg för de kvalificerade arbetsuppgifter, som på detta speciella
område komma i fråga. Löneläget är heller icke ägnat att i längden trygga
en god rekrytering till juristbefattningarna vid kontoret. Fm ökning av antalet
tjänster i mellangraden synes därför enligt vad utredningen i ärendet
ger vid handen motiverad. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art synes en
högre löneställning för advokatfiskalen vara berättigad. Den nya rättegångsordningen
kommer att ställa än högre krav på juristpersonalen vid kontoret.
Då rättegångsreformen träder i kraft den 1 januari 1948 och redan nu i viss
utsträckning tillämpas, torde det icke vara möjligt att, såsom eljest varit
önskvärt, låta helt anstå med prövningen av här förevarande spörsmål till
dess resultatet av pågående utredning rörande försvarets centrala förvaltningsorganisation
föreligger.
Under ärendets behandling inom försvarsdepartementet ha från civilför
valtningens sida under hand anförts ytterligare synpunkter på förevarande
fråga, varvid angivits de löneställningar för personalen, som med hänsyn till
advokatfiskalskontorets motsedda omfattning och arbetsuppgifter i anledning
av rättegångsreformen kunde anses befogade. Därjämte ha närmare upplysningar
i ärendet inhämtats av representanter för den berörda personalen. Med
beaktande av i det föregående anförda synpunkter har jag ansett mig nu böra
föreslå följande personalorganisation för advokatfiskalskontoret.
För advokatfiskalen föreslår jag höjning av löneställningen till 30 lönegraden.
För mera kvalificerade arbetsuppgifter vid kontoret torde, såvitt nu kan
bedömas, erfordras — utöver advokatfiskalen — ytterligare sex befattningshavare.
Av dessa bör en, biträdande advokatfiskal, placeras i 26 lönegraden och
de övriga fem i 24 lönegraden. Med avseende å anställningsformen föreslår jag
extra ordinarie befattningar för advokatfiskalen, för biträdande advokatfiskalen
samt för tre av 24-gradstjänsterna. För de återstående två befattningarna bör,
i avbidan på ytterligare erfarenheter rörande behovet av dessa befattningar
på längre sikt, avses arvoden, motsvarande lön och övriga förmåner i 24
lönegraden. I förhållande till personalförteckningen för innevarande budgetår
innebär detta förslag, att följande befattningar inrättas, nämligen 1 i Eo 30,
varvid befattningen för advokatfiskal i A 28 bör föras på övergångsstat, 1 i
Eo 26 samt 2 i Eo 24. Utöver här angivna sju befattningar räknar jag med
de nuvarande fyra amanuensbefattningarna för rekryteringspersonal. Löneställningen
för denna personal bör bestämmas med tillämpning av reglerna
113
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
om reglerad befordringsgång. Därest med hänsyn till arbetets omfattning
mera kvalificerade uppgifter måste anförtros även rekryteringspersonalen,
bör civilförvaltningen emellertid äga möjlighet att bereda dylik personal den
särskilda ersättning, som med hänsyn till arbetets art och vederbörandes
kvalifikationer kan befinnas skälig, dock högst med belopp, som svarar mot
lönefyllnad till 20 lönegraden.
Jag vill understryka, att de av mig föreslagna befattningarna i 26 och 24
lönegraderna icke i och för sig äro avsedda för en förhöjning av de nuvarande
befattningshavarnas löneställning. Befattningarna böra i vanlig ordning utlysas
till ansökan lediga, och största avseende bör självfallet fästas vid sökandenas
lämplighet såsom partsombud i det rättegångsförfarande, som kommer
att tillämpas enligt den nya rättegångsordningen.
Yid bifall till förslaget om reglerad befordringsgång för biträdespersonalen
skulle på civilförvaltningens personalförteckning tillkomma 6 befattningar
för ordinarie kontorsbiträden. Av dessa befattningar skulle 1 erfordras
för befattningshavare, som nu innehar extra ordinarie befattning i
högre lönegrad. Vikariatsförordnande å sistnämnda befattning förutsättes
icke skola meddelas.
I enlighet med vad jag sålunda föreslagit och med beaktande av uppkommande
merkostnader i anledning av löneklassuppflyttningar samt de ändringar
i beräkningarna, som föranledas av förslaget till reglerad befordringsgång för
biträdes- och amanuenspersonal samt avlöningsregleringen för befattningshavare
i statens tjänst, beräknar jag under civilförvaltningens avlöningsanslag
för nästa budgetår anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu
545 000 kronor, till 800 000 kronor och utgifterna för arvoden till pensionerad
personal i arvodesbefattmngar till 35 000 kronor (nu 14 764 kronor). Utgifter
för övriga arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
ingå med 1 236 kronor i arvodesposten för innevarande budgetår. Härtill
bör läggas dels det arvode om 1 200 kronor, som i anledning av riksdagens
beslut utgår till generaldirektörens ställföreträdare från och med budgetåret
1946/47, dels ock de av mig i det föregående föreslagna två arvodena om tillhopa
3 600 kronor. Den nya anslagsposten Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, bör därför upptagas med (1 236 + 1 200 +
3 600 =) 6 036 kronor. Anslagsposterna till avlöningar till övrig icke-ordi
narie personal (nu 750 000 kronor) och till rörligt tillägg (nu 200 000 kronor)
böra upptagas med 1 310 000 kronor respektive 128 964 kronor. I uppbördsmedel
(nu 11 000 kronor) beräknar jag 20 000 kronor. Anslagsbeloppet
skulle således uppgå till (800 000 + 35 000 + 6 036 + 1310 000 + 128 964 —
20 000=) 2 260 000 kronor. Anslagshöjningen utgör 760 000 kronor, varav
belöpa på reglerad befordringsgång för viss personal 80 000 kronor och på
löneregleringen 639 000 kronor.
Åberopande det anförda och vad av chefen för finansdepartementet anförts
vid anmälan i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.
258 47 8
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
dels medgiva följande förändringar i personalförteckningen
för försvarets civilförvaltning, nämligen uppförande under
rubriken Tjänstemän å ordinarie stat av ytterligare 10 befattningar
för kontorsbiträden i lönegraden A 4, minskning med en
befattning för kontorist i lönegraden A 9 under samma rubrik
samt överförande från nämnda rubrik av befattningen för advokatfiskal
i lönegraden A 28 till rubriken Tjänstemän å övergångsstat,
ävensom uppförande bland befattningar för extra ordinarie
tjänstemän i högre lönegrad än 21 av nya befattningar för 1
advokatfiskal i lönegraden Eo 30, 1 biträdande advokatfiskal i
lönegraden Eo 26 och 3 förste byråsekreterare i lönegraden Eo 24
samt uteslutande ur förteckningen i sist angivna del av 1 befattning
för biträdande advokatfiskal i lönegraden Eo 24;
dels fastställa följande avlöningsstat för försvarets civilförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................ kronor 800 000
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes
befattningar,
förslagsvis...................... » 35 000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t.............................. » 6 036
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 1 310 000
5. Körligt tillägg, förslagsvis.......... »_128 964
Summa kronor 2 280 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 20 000
Nettoutgift kronor 2 260 000
dels ock till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 2 260 000 kronor.
[7.] Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 92).................... kronor 74 200 000
» 1947/48 (departementschefens förslag) ........ » 110 000 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 24) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Armén: Avlöningar
till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag
av 118 000 000 kronor. Denna anslagsfråga upptager jag nu till behandling.
115
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Försvarets civilförvaltning har på grundval av försvarsgrenschefernas anvisningar
avgivit förslag till medelsäskanden för budgetåret 1947/48 under
respektive försvarsgrens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. Civilförvaltningen
har därvid anfört, att överbefälhavaren hos ämbetsverket anmält,
att han icke hade något att erinra mot de anvisningar, som lämnats av
cheferna för marinen och flygvapnet. I fråga om arméchefens anvisningar hade
överbefälhavaren anmält, att han anmodat arméchefen att i anslagsunderlaget
räkna med att indragning av Skånska kavalleriregementet och sammanslagning
av Norrbottens artillerikår och Bodens artilleriregemente verkställdes
under budgetåret 1947/48 och att minskning av Livregementet till häst påbörjades.
överbefälhavaren hade vidare meddelat, att arméchefens yrkanden
beträffande bland annat fältläkarkåren, armöhundväsendet och försvarsområdesmobiliseringslottor
icke borde upptagas i anslagsunderlaget för budgetåret
1947/48. I anledning av vad överbefälhavaren anfört hade arméchefen
erinrat, att av de år 1942 och senare beslutade organisatoriska förändringarna
ännu återstode uppsättandet av Signalregementets kompani i Kristianstad och
Tredje tygkompaniet samt det fullständiga utbyggandet av Skånska kavalleriregementet.
Åtgärder för uppsättning och fortsatt utbyggnad av dessa förband
kunde dock vidtagas i huvudsak inom ramen för gällande personal stater.
Med hänsyn till tjänstens krav hade arméchefen funnit det nödvändigt föreslå,
att vissa personalökningar genomfördes vid bland annat fältläkarkåren och
armöhundväsendet. Civilförvaltningen hade ansett sig böra i viss begränsad
omfattning biträda av arméchefen i nämnda hänseenden framförda förslag.
I anledning av vad överbefälhavaren anfört vill jag framhålla angelägenheten
av att i försvarsorganisationen redan nu vidtagas sådana förenklingar
och rationaliseringar, som kunna genomföras utan att avvakta 1945 års försvarskommittés
förslag. I det föregående har i detta syfte av mig förordats
en serie åtgärder som leda till ej obetydliga kostnadsminskningar. Såsom av
det följande närmare framgår har jag dock ej ansett mig kunna ansluta mig
till överbefälhavarens uppfattning, att Skånska kavalleriregementet nu bör indragas.
Den av överbefälhavaren förordade sammanslagningen av vissa
artilleriförband och minskningen av Livregementet till häst torde böra övervägas
i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1948/49, varför det
bör ankomma på chefen för armén att närmare undersöka de konsekvenser i
ekonomiskt hänseende och i övrigt, som bli en följd av åtgärder i sådant hänseende.
Av det följande kommer att framgå den ståndpunkt jag ansett mig
böra intaga i de av överbefälhavaren i övrigt berörda frågorna.
Under de senaste åren ha förelegat vissa svårigheter att besätta samtliga
de å personalförteckning uppförda kaptensbeställningarna. Med hänsyn härtill
har inhämtats riksdagens medgivande att, därest ledig kaptensbeställning
icke kunnat besättas med därtill kompetent beställningshavare, ett mot uppkommande
vakanser svarande antal löjtnantsbeställningar i stället får tillsättas.
Samma anordning torde erfordras jämväl för nästa budgetår. Medgivande
av denna innebörd synes böra intagas i form av anmärkning i vederbörlig
personalförteckning.
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Under hänvisning till vad jag tidigare anfört i vissa frågor, som beröra
flera försvarsgrenar, övergår jag härefter till behandlingen av de olika anslagsposterna
samt lämnar i anslutning därtill en redogörelse för de huvudsakliga
ändringar i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna
som böra vidtagas.
I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Såsom under punkt 3 anförts böra kostnaderna för avlöningar till manskap
av lägre grad än överfurir från och med nästa budgetår bestridas från
anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Förändringar beträffande
dylik personal komma därför att beröras först vid behandlingen av
nämnda anslagspost.
Generalitetet.
Generalmajoren A. Bredberg, född den 24 februari 1884, utnämndes den
15 november 1945 till militärbefälhavare för Y. militärområdet (lönegrad
Öb 4). Bredberg har emellertid på grund av honom beviljad tjänstledighet
för fullgörande av uppdrag som vice ordförande i statens organisationsnämnd
och ordförande i försvarets centrala organisationskommitté icke tillträtt befattningen
som militärbefälhavare. Det är att antaga att Bredberg icke kommer
att återinträda i aktiv militär tjänst utan tagas i anspråk för fortsatt
uppdrag i organisationsnämnden. Beställningen som militärbefälhavare och
flera lägre beställningar måste på grund av detta förhållande uppehållas allenast
på förordnande, vilket medför avsevärda olägenheter för den berörda
personalen. För att undanröja dessa olägenheter föreslår jag att för Bredberg
inrättas en särskild beställning såsom generalmajor i lönegrad Öb 4 på
generalitetets stat, vilken beställning vid Bredbergs avgång bör indragas.
Vid fortsatt tjänstledighet för fullgörande av uppdraget i organisationsnämnden
har Bredberg givetvis att avstå samtliga löneförmåner i den militära beställningen.
Generals tabs kåren.
I enlighet med förslag av chefen för armén synes antalet kaptener vid
generalstabskåren kunna minskas med 3 till 41.
Arméstaben.
Antalet beställningar för kaptener eller löjtnanter med arvoden enligt Oa 3
eller Oa 2, synes i enlighet med förslag av chefen för armén kunna minskas
med 3 till 6.
En av de i gällande personalförteckning för arméstaben upptagna kontorsbiträdesbefattningarna
i A 4 är avsedd för hemvärnsstaben. Vid anmälan av
årets statsverksproposition föreslog jag, att kostnaderna för avlöningar m. m.
till fast anställd personal vid hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola
skola redovisas under hemvärnets anslag. Den ifrågavarande kontorsbiträdes
-
Kungl. Maj:ts •proposition nr 180.
117
befattningen bör i enlighet härmed överflyttas till personalförteckning för
hemvärnet. Förslag härom torde i detta sammanhang böra föreläggas riksdagen.
Centrala värnpliktsbyrån.
Enär jag vid anmälan av årets statsverksproposition föreslagit, att kostnaderna
för centrala värnpliktsbyråns verksamhet från och med nästa budgetår
skola bestridas från särskilda för byrån avsedda anslag, böra de för närvarande
under förevarande rubrik upptagna beställningarna utgå ur arméns personalförteckning.
Arméinspektionen.
Under denna rubrik äro för innevarande budgetår upjutagna 14 beställningar
för kaptener med arvoden enligt Oa 3. Då det visat sig svårt att med
nuvarande befälstillgång besätta dessa beställningar med enbart kaptener,
har chefen för armén hemställt, att beställningarna för möjliggörande av ökad
frihet vid personvalet måtte utbytas mot samma antal beställningar för kaptener
eller löjtnanter med arvoden i Oa 3 eller Oa 2.
För egen del har jag, i likhet med civilförvaltningen, icke funnit något att
erinra mot vad arméchefen sålunda hemställt.
Hemvärnsstaben.
I anslutning till vad jag i det föregående under rubriken Arméstaben anfört
böra de för närvarande under förevarande rubrik upptagna beställningarna
utgå ur arméns personalförteckning.
Militärområdena m. m.
I personalförteckningen för innevarande budgetår är under rubriken Militärbefälhavare
jämte militärbefälsstaber i I.—VI. militärområdena uppförd
en befattning för maskinist i Ca 12, avsedd för förutvarande fästningsbataijonens
kasern i Vaxholm. Enligt en till personalförteckningen fogad not skall
befattningen indragas vid nuvarande innehavarens avgång. Denne tjänstgör
numera vid Svea livgardes förutvarande kasern i Stockholm och torde komma
att, när beslutad militär högskolebyggnad uppförts å kasernområdet, anställas
såsom maskinist för denna. Det ändrade förhållandet bör komma till uttryck
i personalförteckningen.
Enligt vad jag under punkt 2 i det föregående anfört bör staten för
Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab utökas med 1 kapten, 1 sergeant, 1
överfurir och, efter hand, 3 förrådsvaktmästare.
Antalet ordinarie förrådsvaktmästare vid de övriga lantmilitära försvarsområdesstaberna
uppgår enligt personalförteckningen för innevarande budgetår
till sammanlagt 53. På sätt angivits under punkt 2 i det föregående bör i anslutning
till statens organisationsnämnds förslag rörande försvarsområdesstaberna
detta antal minskas till 38 genom överflyttning av 3 befattningar
till Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab samt genom successiv indragning
av ytterligare 12 befattningar.
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Truppförbanden.
I gällande personalförteckning äro för Kronobergs regementes förutvarande
detachement och Göta ingenjörkårs kustingenjöretablissement i Karlskrona
upptagna befattningar för 1 maskinist (Ca 12) och 1 eldare av 1.
klass (Ca 7) respektive 1 eldare av 1. klass (Ca 7), vilka befattningar vid nuvarande
innehavares avgång icke må återbesättas med ordinarie innehavare
utan därefter skola tills vidare uppehållas med vikarie. Ifrågavarande befattningar
disponeras numera, efter etablissementens överförande till förvaltning
av marinens myndigheter, av Karlskrona kustartilleriregemente respektive
Blekinge kustartilleriförsvar. Yid angivna förhållande böra befattningarna i
enlighet med förslag av chefen för armén, vilket tillstyrkts av civilförvaltningen,
utgå ur arméns personalförteckning och i stället redovisas under
marinens motsvarande förteckning.
I enlighet med vad jag förordat i det föregående under punkt 1 böra följande
ändringar och tillägg vidtagas beträffande personalförteckningen för
ordinarie militär personal såvitt avser infanteriet. Yid varje infanteriregemente
tillkomma 3 förvaltarbeställningar, vilka må finnas inrättade
först sedan rationaliseringen genomförts vid vederbörligt regemente, och
därefter, intill dess de kunna besättas med personal särskilt utbildad för
de avsedda befattningarna —• regementsexpeditionsföreståndare, personalregistrator
och kasernförvaltare — må uppehållas endast på förordnande.
Beträffande fanjunkarbeställningarna vid infanteriregementena bör, med giltighet
från det den beslutade omorganisationen genomförts vid vederbörligt
regemente, föreskrivas, att vid närmast inträffande sådan ledighet å två dylika
beställningar vid varje regemente, som uppkommit i samband med innehavarnas
befordran till någon av nyssnämnda tre förvaltarbeställningar eller
nyinrättad beställning för tygförrådsförvaltare å tygstaten, avsedd för infanteriets
truppförband, beställningarna icke må återbesättas eller uppehållas
på förordnande.
På sätt framgår av punkt 3 bör antalet överfurirsbeställningar vid infanteriet
minskas från 330 till 324. Pör samtliga infanteriregementen utom två
böra upptagas 17 beställningar. Med hänsyn till Södra Skånska infanteriregementets
dubbelförläggning beräknas för detta regemente 19 beställningar,
medan antalet beställningar vid Älvsborgs regemente, där en civil befattningshavare
övergångsvis finnes anställd för tillsynen av regementets skjutbanor,
bör tills vidare upptagas till 16.
Pör varje infanteriregemente bör vidare i enlighet med förslag under
punkt 1 tillkomma en befattning för förrådsvaktmästare (Ca 7). Enär här är
fråga om överförande till ordinarie anställning av redan befintliga extra ordinarie
befattningar, äro övergångsbestämmelser icke erforderliga.
Enligt en i not till personalförteckningen meddelad föreskrift skola vid
uppkommande ledighet å majorsbeställningar vid kavalleriet två sådana
beställningar vakantsättas. Denna föreskrift är meddelad för att möjliggöra
indragande successivt av ifrågavarande två beställningar (prop. 1945: 170,
s. 283). Då en majorsbeställning vid kavalleriet blivit ledig under innevarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 119
budgetår, bör antalet dylika beställningar för nästa budgetår minskas
med 1.
Såsom framgår av punkt 3 böra vid kavalleriet upptagas 51 överfurirsbeställningar
för hovslagarebeställningsmän. Antalet överfurirsbeställningar i
övrigt vid kavalleriet bör upptagas till 44, eller 11 vid varje regemente. Det
sammanlagda antalet överfurirsbeställningar vid kavalleriet skulle alltså utgöra
(51 + 44 =) 95. För innevarande budgetår finnas 58 överfurirsbeställningar.
Enligt 1942 års försvarsbeslut har vid Skånska pansarregementet organiserats
musikkår av typ II. Regementet är för närvarande förlagt till Hälsingborg
men beräknas under nästa budgetår komma att överflyttas till den beslutade
nya förläggningsorten Hässleholm. Enligt beslut av 1945 års riksdag
har vidare för Skånska kavalleriregementet, Hälsingborg, avsetts musikkår
av typ III, i samband varmed beslutats att musikkåren vid Skånska trängkåren,
Hässleholm, skulle indragas. Det förutsattes emellertid att, intill dess
musikkår kunde uppsättas vid kavalleriregementet, personalförteckningen för
budgetåret 1944/45 fortfarande skulle gälla beträffande trängkårens musikpersonal.
I enlighet härmed tjänstgör fortfarande hela den för kavalleriregementet
enligt 1945 års beslut avsedda musikpersonalen vid trängkåren.
Chefen för armén har med hänsyn till av honom föreslagen organisation
efter utgången av femårsperioden 1942747 föreslagit, att den för pansarregementet
nu avsedda musikkåren av typ II överflyttas till trängkåren.
Arméchefen har därvid avsett, att den vid trängkåren alltjämt förlagda musikkåren
av typ III skulle bibehållas därstädes samt utbyggas till musikkår av
typ II genom överflyttande dit av härför erforderlig personal från pansarregementets
musikkår i Hälsingborg. Sistnämnda musikkår, som härigenom
komme att reduceras till musikkår av typ III, skulle i samband därmed överflyttas
till kavalleriregementet.
Frågan angående armémusikens framtida organisation torde komma att bli
föremål för omprövning inom 1945 års försvarskommitté. Med hänsyn härtill
synes det mig önskvärt, att kostnadskrävande omflyttningar av musikpersonal
mellan Hälsingborg och Hässleholm nu undvikas. Enligt min mening
är det i nuvarande läge mest rationellt, att — i avbidan på försvarskommitténs
förslag — den vid trängkåren alltjämt förlagda musikkåren av
typ III bibehålies därstädes samt att den för pansarregementet nu avsedda
musikkåren av typ II övertages av kavalleriregementet. I enlighet med vad
sålunda föreslagits bör kavalleriets personalstat ökas med 1 musiksergeant
(UOl).
För att underlätta övergång till ny arméorganisation böra i enlighet med
förslag av arméchefen 2 majorsbeställningar vid pansartrupperna utbytas
mot 2 beställningar för alternativt majorer eller kaptener.
Antalet överfurirsbeställningar vid pansartrupperna bör, såsom anförts
under punkt 3, minskas från 83 till 57, fördelade på de fyra pansarregementena
efter nummerordning med 11, 17, 15 och 14.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört bör pansartruppernas per -
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
sonalstat minskas med 1 musikdirektör av 1. eller 2. graden (Oa 3 eller Oa 2),
2 musikfanjunkare (UO 2) och 4 musiksergeanter (UO 1).
Vad angår artilleriets truppförband bör för underlättande av övergång
till ny arméorganisation i enlighet med förslag av arméchefen 1 majorsbeställning
vid ettvart av följande förband, nämligen Svea, Göta, Wendes,
Norrlands, Smålands, Bodens och Bergslagens artilleriregementen samt Norrbottens
artillerikår, utbytas mot 1 beställning för alternativt major eller
kapten. Vidare torde i enlighet med arméchefens förslag kunna indragas följande
beställningar, nämligen 1 kaptensbeställning vid vartdera av Svea och
Wendes artilleriregementen, 1 kaptensbeställning vid vardera av Norrbottens
och Gotlands artillerikårer, 1 löjtnantsbeställning vid vartdera av Svea och
Wendes artilleriregementen ävensom 1 löjtnantsbeställning vid Gotlands artillerikår.
Härjämte bör, såsom anförts under punkt 3, antalet överfurirsbeställningar
vid artilleriet minskas från 154 till 121. Dessa torde böra fördelas sålunda,
att vartdera av Svea och Wendes artilleriregementen erhåller 15 beställningar,
Göta artilleriregemente 16 beställningar, Norrlands artilleriregemente
18 beställningar, Norrbottens artillerikår — med beaktande av ifrågasatt
sammanslagning med Bodens artilleriregemente — 9 beställningar samt Smålands
artilleriregemente, Gotlands artillerikår ävensom Bodens och Bergslagens
artilleriregementen vartdera 12 beställningar.
Luftvärnet. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 upptog
chefen för armén frågan angående lönegradsplaceringen för, bland andra,
träng- och luftvärnskårcheferna (nu i lönegraderna Oa 6 respektive Oa 5)
samt föreslog därvid, att frågan om truppförbandschefernas lönegradsplacering
skulle göras till föremål för utredning. Arméchefen anförde därvid bland
annat följande.
Den skillnad i fråga om löneställning, som för närvarande tillämpades beträffande
truppförbandschefer vid olika truppslag, syntes icke tillräckligt
motiverad av motsvarande olikheter i fråga om arbetsbörda och representationsplikter.
Starka skäl talade därför för en reglering av truppförbandschefernas
löneställning.
Beträffande trängkårerna finge framhållas, att dessa till sin personalstyrka
närmast motsvarade ett infanteriregemente. Vid en trängkår uppginge sålunda
värnpliktsstyrkan under 4 månader av året till cirka 1 400 man och
under 3 månader till cirka 1 250 man samt understege aldrig 1 000 man. Som
jämförelse finge anföras, att personalstyrkan vid ett normalinfanteriregemente
i medeltal under året uppginge till cirka 1 150 man. Därtill komme, att
utbildningsorganisationen vid trängkårerna vore mera komplicerad än vid infanteriregementena
på grund av flera artskilda utbildningslinjer samt att
kårerna i olika omgångar mottoge personal från flertalet övriga truppförband
i och för omskolning.
Vad luft värnskårerna anginge kunde en jämförelse göras med flygflottiljerna.
En jaktflottilj exempelvis, vars chef uppbure lön enligt lönegrad
Oa 6, utbildade en värnpliktskontingent på cirka 260 man, under det att antalet
stamanställt manskap uppginge till cirka 250. Motsvarande siffror för
en luftvärnskår vore 240 värnpliktiga (jämte ytterligare 400 man årligen för
omskolning) samt 135 stamanställda. Därtill komme, att vid luftvärnstrupp
-
121
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
förbanden truppregistrering skedde för samtliga de luftvärnsförband, som
skulle organiseras inom vederbörligt militärområde. Motsvarande arbetsbelastning
förekomme icke vid flygflottiljerna. Slutligen finge framhållas, att
kårcheferna vid luftvärnet i flera fall vore ensamma truppförbandschefer
inom vederbörliga garnisonsorter (Malmö, Sundsvall och Luleå) med därav
följande stora representationsplikter.
I anledning av arméchefens förslag anförde min företrädare i ämbetet vid
anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 282), att han, då frågan om förbandschefernas
löneställning syntes komma under bedömande i samband med den
blivande försvarsutredningen, icke funne skäl att föreslå särskild utredning
av denna fråga.
I skrivelse den 27 september 1946 har chefen för armén återkommit till
frågan angående löneställningen för berörda kårchefer och hemställt, att i avvaktan
på beslut därom dessa chefer måtte erhålla ekonomisk gottgörelse,
motsvarande, för trängkårcheferna, skillnaden mellan lönen i lönegraderna
Öb 1 och Oa 6 samt, för luftvärnskärcheferna, skillnaden mellan lönen i lönegraderna
Oa 6 och Oa 5.
Försvarets civilförvaltning har anfört, att, även om det finge anses behjärtansvärt
att i avvaktan på resultatet av blivande utredning rörande förbandschefernas
löneställning bereda gottgörelse på i framställningen föreslaget
sätt åt träng- och luftvärnskärcheferna, en åtgärd av sådan innebörd
komme att utgöra ett föregripande av det slutliga ställningstagandet till ifrågavarande
lönefrågor. Under sådana omständigheter syntes, såvitt civilförvaltningen
kunde finna, framställningen knappast böra vinna tillmötesgående.
Försvarsväsendets lönenämnd har i denna fråga anfört följande.
På sätt chefen för armén närmare utvecklat, synas cheferna för trängkårerna
i fråga om ansvar och arbetsuppgifter väsentligen vara att jämställa
med de i lönegrad Öb 1 placerade förbandscheferna. Lönenämnden vill fördenskull
ej motsätta sig en provisorisk reglering av trängkårchefernas löneställning,
särskilt som en dylik åtgärd, såvitt lönenämnden kan finna, icke
skulle behöva få konsekvenser i fråga om löneförmånerna för andra förbandschefer.
Beträffande luftvärnskärcheferna är lönenämnden icke övertygad om det
befogade i kravet på en omedelbar reglering av löneförmånerna. Lönenämnden,
som bland annat finner tveksamt, om luftvärnskärcheferna böra i lönehänseende
jämställas med flottiljcheferna vid flygvapnet, kan därför icke biträda
framställningen i denna del.
För egen del har jag blivit övertygad om att trängkårcheferna icke böra
inneha lägre löneställning än infanteriregementscheferna, med vilka de såväl
beträffande ansvar som arbetsbörda närmast kunna jämställas. Jag finner
ej heller tillräcklig anledning föreligga att bibehålla luftvärnskärcheferna vid
lägre löneställning än exempelvis artillerikårcheferna. Trängkårcheferna böra
alltså uppflyttas till lönegrad Öb 1 och luftvärnskärcheferna till lönegrad
Oa 6. En sådan uppflyttning synes mig kunna genomföras redan från och
med budgetåret 1947/48, utan att det av 1945 års försvarskommitté bedrivna
utredningsarbetet härigenom föregripes. Jag förordar alltså i detta sammanhang,
att å luftvärnets stat från och med nästa budgetår uppföras 4 beställ
122 Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.
ningar för kårchefer i Oa 6 i utbyte mot samma antal beställningar för överstelöjtnanter
i Oa 5.
För luftvärnet är i gällande personalförteckning upptagen en beställning
för överste, chef för luftvärnsskjutskolan, i lönegrad Oa 6. Denna beställning
bör enligt förslag av arméchefen utbytas mot en beställning för
chef för luftvärnsskjutskolan i alternativt Oa 6 eller Oa 5. Såsom arméchefen
vidare föreslagit bör luftvärnets personalstat minskas med 1 majorsbeställning
och 6 löjtnantsbeställningar, medan å andra sidan bör tillkomma 1 beställning
för alternativt major eller kapten.
Antalet överfurirsbeställningar vid luftvärnet bör, såsom anförts under
punkt 3, minskas från 101 till 84, eller 12 vid varje förband.
I skrivelse den 4 februari 1947 har överbefälhavaren, efter hörande av
cheferna för armén och marinen, gjort framställning om överförande till luftvärnet
av ett luftvärnsbatteri ur Gotlands kustartillerikår, vilken framställning
alltjämt är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Därest ett sådant överförande
skulle komma till stånd, vilket torde kunna ske utan att frågan angående
kustartilleriets framtida ställning föregripes, kan det bliva erforderligt
att viss stampersonal, avsedd för bemanning av berörda batteri, överföres
från kustartilleriets till arméns personalstater. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela beslut härom.
Vid ingenjörtrupperna böra, såsom anförts under punkt 3, upptagas
36 överfurirsbeställningar, 12 vid varje kår, innebärande en minskning för hela
truppslaget med 3 beställningar.
Beträffande signaltrupperna har arméchefen föreslagit ökning av antalet
fanjunkarbeställningar med 1 till 23, vilket antal enligt 1942 års försvarsbeslut
fastställts för fullt utbyggd organisation. Förslaget har tillstyrkts
av civilförvaltningen. För egen del anser jag mig emellertid med hänsyn till
pågående undersökningar rörande försvarsorganisationen icke för närvarande
böra förorda någon ökning av antalet fanjunkarbeställningar vid signaltrupperna.
Yid signaltrupperna finnas enligt personalförteckningen för innevarande
budgetår 28 beställningar för överfurirer. Av dessa ha 10 avsetts för radiofurirer.
Såsom anförts under punkt 3 böra för denna personal avses civila
radiotelegrafistbefattningar i MEo 12. Överfurirsbeställningar, som redan
blivit tillsatta med radiofurirer, böra därvid uppföras på övergångsstat. Antalet
överfurirsbeställningar i övrigt vid signaltrupperna bör minskas från
18 till 17.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört böra för trän gen uppföras
beställningar för 4 kårchefer i Öb 1 i utbyte mot samma antal beställningar
för kårchefer i Oa 6.
För trängen finnes i gällande personalförteckning bland annat en beställning
för överste (avdelningschef vid arméinspektionens trängavdelning,
tillika chef för trängens personalkår) i lönegrad Oa 6. Emellertid har Kungl.
Maj:t i anledning av framställning av chefen för armén genom brev den 6
september 1946 förordnat, att inspektören för underhållstrupperna utan hin
-
123
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
der av i ämnet gällande bestämmelser från och med den 1 oktober 1946 tills
vidare jämväl skall vara chef för trängens personalkår. I anslutning härtill
har Kungl. Maj:t föreskrivit, att nämnda överstebeställning, som genom förutvarande
innehavarens utnämning till inspektör blivit ledig från och med
samma den 1 oktober, tills vidare icke finge återbesättas, ävensom medgivit
att erforderligt belopp av därigenom uppkommande medelsbesparing finge
tagas i anspråk för beredande av vikariatslön åt beställningshavare som förordnades
att bestrida göromål, som ankomma på beställningshavare i lönegrad
Oa 5 eller Oa 4. I anledning härav har arméchefen föreslagit, att den
för trängen nu upptagna överstebeställningen i Oa 6 utbytes möt en beställning
för överstelöjtnant eller major i Oa 5 eller Oa 4. För egen del har jag,
i likhet med civilförvaltningen, intet att erinra mot att detta utbyte kommer
till stånd.
Enligt nuvarande organisation avses 49 underofficersbeställningar, varav
20 fanjunkare- och 29 sergeantbeställningar, för sjukvårdsunderofficerare vid
arméns olika truppförband och skolor. 1944 års manskapsutredning har förutsatt,
att — i samband med genomförande av det under punkt 3 berörda förslaget
om inrättande av beställningar för sjukvårdsöverfurirer — antalet beställningar
för sjukvårdsunderofficerare skulle kunna nedbringas till 39, varav
15 fanjunkare och 24 sergeanter. Häremot synes intet annat vara att erinra
än att för bibehållande av nuvarande proportion mellan de olika underofficersgraderna
antalet fanjunkare torde böra bestämmas till 16 och antalet
sergeanter till 23. Chefen för armén har för nästa budgetår räknat med indragning
av 1 fanjunkar- och 9 sergeantbeställningar. Med beaktande av det
nuvarande personalläget biträder jag arméchefens förslag. Jag förutsätter
emellertid, att antalet fanjunkare i fortsättningen successivt nedbringas med
ytterligare 3 med en motsvarande ökning av antalet sergeantbeställningar.
Yid trängen böra vidare, såsom framgår av punkt 3, finnas 74 beställningar
för sjukvårdsöverfurirer. Antalet överfurirsbeställningar i övrigt vid trängen
bör upptagas till 56, eller 14 vid varje trängkår. Det sammanlagda antalet
överfurirsbeställningar vid trängen skulle alltså utgöra (74 + 56 =) 130. För
innevarande budgetår finnas 113 dylika beställningar.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört bör för trängen tillkomma
följande för Skånska trängkåren avsedda musikpersonal, nämligen 1 musikdirektör
av 1. eller 2. graden (Oa 3 eller Oa 2), 2 musikfanjunkare (UO 2) och
3 mu^jksergeanter (UO 1).
Fälttygkåren,
Chefen för armén har i skrivelse den 5 februari 1947, med hänsyn till de
arbetsuppgifter och det ansvar, som åvilade de såsom byråchefer inom arméförvaltningens
tygavdelning placerade regementsofficerarna, och i syfte att
åstadkomma en önskvärd överensstämmelse i fråga om antalet regementsofficersbeställningar
mellan fälttygkåren respektive intendenturkåren och
arméns övriga truppslag (personalkårer), hemställt, att en överstelöjtnantsbeställning
vid fälttygkåren och två dylika beställningar vid intendenturkåren
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
måtte utbytas mot samma antal beställningar för alternativt överste eller
överstelöjtnant. I avvaktan på en slutlig lösning av personalfrågorna vid fälttygkåren
och intendenturkåren och för att icke föregripa nu pågående utredning
om den centrala förvaltningens organisation syntes emellertid berörda
beställningar under budgetåret 1947/48 böra tillsättas endast genom förordnande.
Med hänsyn till såväl den av arméchefen berörda förvaltningsutredningen
som den pågående utredningen rörande försvarets framtida organisation anser
jag mig icke böra för närvarande biträda arméchefens förevarande förslag.
I personalförteckningen för innevarande budgetår har föreskrivits, att vid
uppkommande ledighet å fyra av de 27 förvaltarbeställningama vid fälttygkåren
frågan om deras återbesättande skulle, i anledning av beslutet om
ändrad försvarsområdesindelning, underställas Kungl. Maj:ts prövning. Såsom
framgår av punkt 1 har Kungl. Maj:t numera medgivit, att dessa fyra
beställningar må placeras vid infanteriet från och med den 1 juli 1947. De
återstående (19 — 4=) 15 beställningar för förvaltare, som vid bifall till vad
jag under samma punkt föreslagit, skola avses för tygförrådsförvaltare vid
infanteriet, böra nyinrättas på fälttygkårens stat. Beträffande dessa beställningar
böra meddelas övergångsbestämmelser motsvarande dem, som i det
föregående föreslagits för förvaltare å infanteriregementenas stater.
Vid fälttygkåren finnas för innevarande budgetår upptagna 6 beställningar
för överfurirer, avsedda för tjänstgöring vid tygkompanierna. Antalet dylika
beställningar bör för nästa budgetår, såsom av punkt 3 framgår, nedbringas
till 3.
Tygstaten.
Enligt 1942 års försvarsbeslut redovisas under tygstaten inom tygförvaltningstjänsten
verksam civilmilitär personal utom ingenjörpersonalen. Undantag
ha vidare gjorts för ingenjör- och signalförrådsförvaltare samt fortmaskinisterna
i Boden. Under särskild rubrik upptagas därvid de tygförvaltare
och tygverkmästare, som tjänstgöra vid fabriker, som numera ingå i försvarets
fabriksverk. Från och med budgetåret 1944/45 har vidare under särskild
rubrik sammanförts den vid krigsmaterielverkets förråd tjänstgörande personal,
som tillhör tygstaten. Den för krigsmaterielverket och fabriksverket sålunda
redovisade personalen skall efter hand avvecklas. Från och med budgetåret
1945/46 är vidare under tygstaten redovisad en dessförinnan å staten
för förutvarande kemiska anstalten upptagen beställning för tygförvaltare av
1. klassen, vilken beställning är avsedd att indragas vid nuvarande innehavarens
avgång. Frånräknas berörda övergångsvis redovisade personal, upptager
den för innevarande budgetår gällande personalförteckningen följande beställningar,
nämligen 10 tygförvaltare av 1. klassen (Ca 18), 34 tygverkmästare av
1. klassen (Ca 17), 29 tygförvaltare av 2. klassen (Ca 15), 36 tvgverkmästare
av 2. klassen (Ca 14), 29 tyghantverkare av 1. klassen (Ca 14), 12 tygskrivare
(Ca 12) och 178 tyghantverkare av 2. klassen (Ca 12).
I skrivelse den 12 september 1946 har civilmilitära tjänstemannaförbundet
125
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
hemställt om viss förskjutning i proportionen mellan tygförvaltare av 1. och
2. klassen, innebärande att antalet tygförvaltare av 1. klassen skulle ökas med
3 samt att motsvarande minskning skulle ske av antalet tygförvaltare av 2.
klassen. Förslaget, som biträtts av chefen för armén och civilförvaltningen,
har motiverats med bland annat de ändringar i proportionen mellan berörda
beställningar, som föranletts av vakantsättandet av nämnda för krigsmaterielverket
avsedda beställningar.
För egen del får jag erinra att min företrädare i ämbetet (propositionerna
1944: 185, s. 153, och 1945: 170, s. 289) varit inne på tanken, att de
förändringar i tygstatens struktur, som föranledas av ett vakantsättande av
de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna, skulle kunna medföra behov
av jämkning av de i försvarsbeslutet fastställda grunderna för beställningarnas
fördelning mellan olika lönegrader. Något förslag härutinnan har
emellertid icke ännu förelagts riksdagen. Då jag anser en för personalens befordringsmöjligheter
gynnsammare proportion mellan antalet tygförvaltare av
1. klassen och antalet lägre beställningar vid tygstaten böra komma till stånd
redan från och med nästa budgetår, finner jag mig kunna godtaga det av
civilmilitära tjänstemannaförbundet framlagda förslaget. Jag räknar alltså
med att ytterligare 3 beställningar för tygförvaltare av 1. klassen tillkomma
från och med budgetåret 1947/48 och att samtidigt därmed antalet beställningar
för tygförvaltare av 2. klassen minskas med 3.
Såsom jag föreslagit i det föregående under punkt 2 bör i anledning av
den ändrade försvarsområdesindelningen antalet beställningar för tyghantverkare
minskas med 4. I anledning härav föreslår jag, att antalet tyghantverkare
av 2. klassen successivt minskas från 178 till 174. Anmärkning härom
bör intagas i personalförteckningen.
I enlighet med vad jag i det föregående under punkt 3 anfört böra å tygstaten
tillkomma 178 beställningar för armétekniker. Det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att efter förslag av chefen för armén fastställa beställningarnas
fördelning på de olika beställningsmannalinjerna.
På grund av avgång bland den personal vid krigsmaterielverket och försvarets
fabriksverk, som för innevarande budgetår redovisas å tygstaten,
kunna dessa beställningar minskas, såvitt avser krigsmaterielverket, med 1
tygskrivare och, såvitt avser fabriksverket, med 1 tygverkmästare av 1. klassen.
Fortifikationskåren.
Chefen för armén har i sina. förslag till medelsäskanden för budgetåret
1947/48 erinrat, att han senast i sina äskanden för budgetåret 1944/45 för förbättring
av befordringsläget inom fortifikationskåren föreslagit införande av
vissa alternativa regementsofficersbeställningar vid kåren samt utbyte av 2
sergeantsbeställningar vid kåren mot fanjunkarbeställningar samt uttalat att,
under förutsättning att fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningens
förslag (SOU 1945: 65) icke komme att leda till resultat från och med nästa
budgetår, berörda önskemål nu borde tillgodoses. Civilförvaltningen har i
avvaktan på resultatet av nämnda utrednings arbete icke ansett sig böra räkna
med de av arméchefen ifrågasatta personalförändringarna.
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Sedermera har 1946 års militära förvaltningsutredning i anledning av remiss
av en framställning i ämnet av chefen för fortifikationskåren anfört att, utan
föregripande av frågan om fortifikationskårens framtida sammansättning, arméchefens
förslag syntes kunna bifallas på det sätt, att en regementsofficersbeställning
i Oa 4 utbyttes mot en beställning i Oa 5 eller Oa 4 och att två
underofficersbeställningar i UO 1 utbyttes mot samma antal beställningar i
UO 2 eller UO 1. Utredningen har tillika framhållit, att en jämn befordringsgång
alltid måste vara svår att ernå inom en så begränsad kår som fortifikationskåren
vore och även syntes komma att förbli i framtiden. Utredningen
ifrågasatte därför, att utredning borde ske rörande lämpligheten av en återgång
till förhållanden före år 1936, då de nuvarande ingenjörtruppernas och fortifikationskårens
officerare tillhörde samma personalkår. För en sådan åtgärd talade
även det förhållandet, att fortifikationsofficerarnas uppgifter med all sannolikhet
komme att väsentligen begränsas till det rent fortifikatoriska området. Nödvändigheten
av en för denna officerskategori speciell, så omfattande och dyrbar
rent »civil» utbildning, som föreslagits av 1944 års fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredning,
syntes därför böra omprövas.
Jag biträder 1946 års förvaltningsutrednings förslag beträffande fortifikationskårens
sammansättning för nästa budgetår och förordar alltså, att 1 beställning
i Oa 4 utbytes mot 1 beställning i Oa 5 eller Oa 4 och att 2 beställningar
i UO 1 utbytas mot samma antal beställningar i UO 2 eller UO 1. Den
av utredningen berörda frågan om en sammanslagning av fortifikationskåren
med ingenjörtruppernas personalkår torde böra närmare övervägas inom 1945
års försvarskommitté.
Intendentur kår en.
I enlighet med förslag av chefen för armén bör antalet kaptensbeställningar
från och med nästa budgetår minskas med 1.
Antalet överfurirsbeställningar bör, såsom av punkt 3 framgår, ökas från 3
till 7.
Fältläkarkåren.
I sina äskanden för innevarande budgetår föreslog arméöverläkaren på anförda
skäl inrättande av särskilda bataljonsläkarbeställningar, avsedda för
arméns jägarskola, Göta trängkårs kompani i Nora samt arméns intendenturförråd
i Stockholm och Första intendenturkompaniet. Förslaget tillstyrktes
av chefen för armén, sjukvårdsförvaltningen och civilförvaltningen. För egen
del uttalade jag vid anmälan av propositionen 1946: 120, s. 148, att jag icke
vore beredd att, innan ställning tagits till det förslag angående militärsjukvårdens
framtida organisation, som 1944 års militärsjukvårdskommitté hade
att avgiva, förorda att ordinarie batalj onsläkarbeställning inrättades vid annat
förband än Göta trängkårs kompani i Nora. Det syntes mig böra ankomma
på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida den nya beställningen skulle uppehållas
på förordnande eller tillsättas med ordinarie innehavare. Riksdagen (skrivelse
nr 365) beslöt i enlighet med vad jag sålunda förordat. Kungl. Maj:t har
127
Kungl. May.ts proposition nr 130.
sedermera bemyndigat arméöverläkaren att ledigförklara den nyinrättade
bataljonsläkarbeställningen för tillsättande med ordinarie innehavare.
Arméöverläkaren har i äskandena för nästa budgetår till förnyad behandling
upptagit frågan rörande läkarvården vid arméns jägarskola samt arméns
intendenturförråd i Stockholm och Första intendenturkompaniet, därvid
arméöverläkaren ånyo föreslagit inrättande av ordinarie bataljonsläkarbefattningar
för ändamålet. Förslaget har tillstyrkts av arméchefen och civilförvaltningen.
Beträffande överbefälhavarens uppfattning hänvisas till det föregående.
Militärsjukvårdskommittén har den 15 januari 1947 avgivit betänkande
med förslag rörande militärsjukvårdens organisation m. m. (SOU 1947:5).
Då jag emellertid icke är beredd att redan nu taga ställning i de av kommittén
behandlade organisationsfrågorna, kan jag icke biträda förevarande
förslag i vidare mån än att jag tillstyrker inrättande från och med nästa budgetår
av ytterligare en beställning för bataljonsläkare (Ca 22), avsedd för
arméns jägarskola.
Vissa utbi/dningsanstalter.
I enlighet med förslag av chefen för armén förordar jag, att de nu i Oa 6
upptagna beställningarna såsom chefer för arméns underofficersskola, krigsskolan,
infanteriskjutskolan och artilleriskjutskolan för underlättande av övergång
till ny arméorganisation utbytas mot beställningar i alternativt Oa 6
eller Oa 5.
Enligt 1942 års försvarsbeslut lyder under chefen för infanteriskjutskolan
bland annat viss försöksverksamhet av infanteriteknisk natur. Såsom chef
för försöksavdelningen är enligt gällande personalförteckning avsedd en major
eller kapten (Oa 4 eller Oa 3) på skolans stat. Chefen för armén har i skrivelse
den 23 november 1946 beträffande personalbehovet vid försöksavdelningen
anfört i huvudsak följande.
För försöksavdelningens verksamhet hade viss tillfälligt kommenderad
handräckningspersonal biträtt chefen för försöksavdelningen. Någon annan
personal hade icke stått till avdelningens förfogande. Enär den tekniska försöksverksamheten
vid infanteriskjutskolan under de senaste åren ökats högst
väsentligt och i fortsättningen — i samverkan med försvarets forskningsanstalt
och arméförvaltningen — komme att få en än större omfattning, vore
nuvarande organisation icke tillräcklig för att lösa de uppgifter, som åvilade
försöksavdelningen. Chefen för armén hade i sitt förslag till arméns fredsorganisation
efter utgången av innevarande femårsperiod föreslagit följande
personal för avdelningen, nämligen, med lön på skolans stat, 1 major,
kapten eller ryttmästare (Oa 4 eller Oa 3) såsom chef för avdelningen, 1 överfurir
(Mbl) och 1 kansliskrivare, ritare, (MEo 11) samt, kommenderad,
1 officer till förfogande (kapten, ryttmästare eller löjtnant). Kansliskrivaren
erfordrades för att biträda chefen för försöksavdelningen bland annat vid
uppgörande av försöksprotokoll och ritningar samt för tabellberäkningar
m. m. Han avsåges dessutom för fotograferings- och filmverksamhet vid avdelningen.
Överfuriren erfordrades för försöksverksamheten på fältet. Enär
emellertid redan nu stort behov förelåge av att försöksavdelningen utvidgades,
hade chefen för armén i sitt förslag till manskapsstater för budgetåret 1947/48
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
upptagit en överfurir i befattning materielfurir, avsedd för försöksavdelningen.
Från och med den 1 juli 1947 borde dessutom en officer ställas till chefens
för försöksavdelningen förfogande. Chefen för armén komme slutligen att i
äskandena för budgetåret 1948/49 upptaga en kansliskrivare, ritare, i MEo 11.
För att intill den 1 juli 1948 tillgodose behovet av sådan befattningshavare,
komme chefen för armén att hos försvarets civilförvaltning begära att intill
sistnämnda tidpunkt en ritare finge anställas i lönegrad MEx 11.
Den försöksverksamhet som bedrives vid infanteriskjutskolan är av sådan
betydelse, att jag finner mig kunna förorda, att de av arméchefen berörda
personalfrågorna lösas på föreslaget sätt. Å skolans stat bör således från
och med nästa budgetår uppföras ytterligare 1 överfurirsbeställning. Jag
har vidare övervägt, huruvida icke den föreslagna civila biträdesbefattningen
lämpligen bör inrättas såsom extra ordinarie redan från och med nästa budgetår.
Denna fråga synes böra prövas av Kungl. Maj:t. Det förhållandet att innehavaren
av befattningen är avsedd att fullgöra huvudsakligen tekniska arbetsuppgifter
torde böra föranleda, att befattningen erhåller en annan benämning
än kansliskrivare, förslagsvis tekniskt biträde eller tekniker. Huruvida placering
i 11 lönegraden bör ifrågakomma synes tveksamt och bör närmare övervägas
av Kungl. Maj:t.
Antalet överfurirsbeställningar vid ridskolan bör, såsom av punkt 3 framgår,
minskas från 3 till 2.
Centrala sjukvårdsförråd.
Under rubriken Sjukvårdsväsendet äro i gällande personalförteckning uppförda
4 förrådsvaktmästarbefattningar i Ca 7, avsedda för centrala sjukvårdsförråd.
I enlighet med civilförvaltningens förslag böra dessa befattningar uppföras
under den nya rubriken Centrala sjukvårdsförråd.
Arméhundväsendet.
Chefen för armén framlade i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46
förslag till omorganisation av arméhundväsendets ledning, innebärande, bland
annat, att arméhundchefen skulle erhålla ställning såsom tjänstegrensinspektör,
att arméhundgården med arméhundskolan skulle utgöra självständig
förvaltande myndighet samt att befattningen såsom chef för arméhundväsendet
skulle från arvodesbefattning (löneklass Oa 11) ändras till beställning
för aktiv officer med placering i Oa 5 eller Oa 4. Arméchefen föreslog vidare,
att chefen för arméhundskolan skulle upptagas i alternativt Oa 4 eller Oa. 3
i stället för, såsom för närvarande, i Oa 3. Överbefälhavaren, civilförvaltningen
och försvarsväsendets lönenämnd, som yttrat sig över berörda förslag,
hade icke funnit anledning till erinran mot desamma. Min företrädare
i ämbetet uttalade emellertid vid anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 295),
att han i avbidan på en närmare omprövning av arméhundväsendets ställning
och arbetsuppgifter i samband med en blivande översyn av försvarsorganisationen
icke fann sig kunna förorda berörda förslag
Arméchefen har i sina äskanden för budgetåret 1947/48 upprepat sina tidigare
framförda förslag samt till stöd härför anfört bland annat följande.
129
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Cheferna för arméhundväsendet och arméhundskolan avgå — den senare
efter ett års anstånd — 1 april 1947. Avsikten är att från sagda datum (eventuellt
från 1 juli 1947) föreslå den nuvarande skolchefen till chef för arméhundväsendet.
Frågan om skolchefsbefattningen blir då aktuell.
Arméhundtjänsten är en speciell verksamhetsgren inom armén. Urvalet
vid tillsättande av arméhundchef och skolchef är för närvarande begränsat,
beroende av de framtidsmöjligheter, som kunna erbjudas vederbörande inom
arméhundväsendet. För att lämplig personal skall kunna erhållas efter 1
april (1 juli) 1947 är det av vikt, att den länge uppskjutna frågan om organisationen
av arméhundväsendets ledning ordnas. Jag finner det därför nödvändigt,
att framlagt förslag genomföres från och med budgetåret 1947/48.
Beträffande överbefälhavarens uppfattning hänvisas till det föregående.
Civilförvaltningen har anfört, att det med hänsyn till det åldersläge, i
vilket de nuvarande cheferna för arméhundväsendet och arméhundskolan befunne
sig, givetvis vore av värde att frågan om arméhundväsendets framtida
organisation och personaluppsättning snarast vunne sin lösning. Då emellertid
dessa spörsmål icke syntes böra lösas för sig utan först i samband med
den allmänna omprövningen av försvarets framtida organisation, hade civilförvaltningen,
ehuru goda skäl syntes tala för arméchefens förslag, ansett
sig i avbidan på resultatet av försvarskommitténs arbete icke böra räkna med
annan förändring i den nuvarande personalorganisationen än att ett vid arméhundväsendets
expedition anställt extra kanslibiträde i MEx 7 upptoges såsom
extra ordinarie. Frågan om chefskapet för arméhundväsendet och arméhundskolan
syntes civilförvaltningen kunna lösas på det sätt att, i enlighet
med vad redan för innevarande budgetår tillämpats beträffande skolchefbefattningen,
de nuvarande innehavarna av befattningarna medgåves tills vidare
kvarstå i tjänst.
Till frågan om berörda kanslibiträdestjänst återkommer jag i det följande.
Beträffande arméchefens förslag till omorganisation av arméhundväsendets
ledning får jag anföra följande. Till den av min företrädare år 1945 intagna
ståndpunkten i denna fråga kan jag i princip ansluta mig. Emellertid har
jag övervägt, huruvida det icke med hänsyn till vikten av att för framtiden tillförsäkra
arméhundväsendet en för denna synnerligen speciella verksamhetsgren
lämplig ledning är befogat att redan nu tillmötesgå de av arméchefen
framförda önskemålen beträffande cheferna för arméhundväsendet och arméhundskolan.
Detta synes kunna ske utan att försvarskommitténs arbete härigenom
föregripes. Med beaktande jämväl av de fördelar som härigenom
skulle stå att vinna med hänsyn till det åldersläge, vari de nuvarande cheferna
befinna sig, anser jag mig således icke böra motsätta mig, att den
nuvarande arvodesbefattningen (Oa 11) för chefen för arméhundväsendet från
och med budgetåret 1947/48 utbytes mot en beställning såsom chef för arméhundväsendet
i alternativt Oa 5 eller Oa 4 samt att den nuvarande beställningen
såsom chef för arméhundskolan med arvode i Oa 3 från och med
samma budgetår utbytes mot en beställning såsom chef för arméhundskolan
i alternativt Oa 4 eller Oa 3.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130.
258 47 9
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Till löner för den personal som bör uppföras å personalförteckningen för
ordinarie tjänstemän — med undantag av den personal vid försvarets fabriksverk,
som redovisas under tygstaten — skulle för nästkommande budgetår med
utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser erfordras ett belopp av i
runt tal 35 700 000 kronor. Denna beräkning förutsätter, att samtliga beställningar
komma att vara besatta under hela budgetåret. Man torde emellertid
kunna räkna med att vissa beställningar med hänsyn till rekryteringssvårigheter
komma att under hela eller någon del av året vara vakanta. Med hänsyn härtill
kan anslagsbelastningen för löner till ordinarie tjänstemän beräknas komma
att icke oväsentligt understiga det enligt förutnämnda grunder beräknade
beloppet. Jag uppskattar de verkliga lönekostnaderna enligt nuvarande löneläge
till ett belopp av 34 800 000 kronor.
Kostnaderna för avlöningar till personal å avgångsstat ha för innevarande
budgetår beräknats till 39 000 kronor. Med tillämpande av samma beräkningsgrunder
som för innevarande budgetår har civilförvaltningen uppskattat
kostnaderna för nästa budgetår till i runt tal 37 000 kronor. Denna beräkning
synes böra godtagas.
För personal å disponibilitetsstat torde enligt motsvarande grunder som beträffande
personal å avgångsstat böra beräknas i runt tal 20 000 kronor (nu
10 000 kronor).
Med hänsyn till minskat antal kvarstående indelta kan medelsbehovet för
avlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap, för innevarande budgetår
beräknat till 73 000 kronor, för budgetåret 1947/48 i enlighet med civilförvaltningens
kalkyler uppskattas till omkring 70 000 krcnor enligt nuvarande löneläge.
Jag får emellertid erinra, att försvarets civilförvaltning avgivit förslag
till förbättrade förmåner för indelt manskap. Denna fråga torde i annat sammanhang
komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.
Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän utgå, förutom
lön enligt löneplan, vissa i avlöningsreglementena angivna fasta lönetillägg och
flygtillägg. Dessa förmåner kunna liksom för innevarande budgetår beräknas
draga en kostnad av omkring 950 000 kronor.
I enlighet med vad i det föregående anförts kan alltså förevarande anslagspost
för budgetåret 1947/48 enligt nuvarande löneläge beräknas till (34 800 000
+ 37 000 + 20 000 + 70 000 + 950 000 =) i runt tal 35 800 000 kronor. Den
allmänna löneregleringen medför, att anslagsposten bör uppräknas med omkring
20 200 000 kronor till 56 000 000 kronor (nu 48 000 000 kronor). 2
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar.
Arméstaben.
Till följd av omorganisation inom arméledningen bör i enlighet med förslag
av chefen för armén 1 befattning såsom expeditionsunderofficer (löneklass
UO 7) utgå ur personalförteckningen.
Militärområdena m. m.
Med hänsyn till att förvaltningen av Järvafältet överflyttats från kommendantsstaben
i Stockholm till fjärde militärbefälsstaben böra befatt
-
131
Kungl. Maj:is ''proposition nr 130.
ningarna såsom domänofficer för Järvafältet, förvaltningsunderofficer vid
Järvafältet samt tillsynsman och kyrkogårdsfogde på Järvafältet i personalförteckningen
överföras från kommendantstaben till redovisning under I.—VT.
militärbefälen.
Vidare bör med hänsyn till personalavgång antalet befattningar för inspektörer
för lokalförsvaret (löneklass Öb 1) minskas med 3, varav 1 från och med
den 1 oktober 1947.
Vad angår VII. militärbefälet har militärbefälhavaren hemställt om
inrättande av befattningar för en försvarsområdesofficer i löneklass Oa 10 och
en hemvärnsunderofficer i löneklass UO 7. Till stöd härför har militärbefälhavaren
anfört, att militärbefälsstaben hade att handlägga jämväl de ärenden,
som eljest tillkomme försvarsområdesstab. För dessa ärenden disponerades
endast hemvärnsofficeren (utan hemvärnsunderofficer). Denna organisation
vore ohållbar, särskilt i betraktande av de omfattande åtgärder, som
just inom här berörda arbetsområden åvilade ledningen av Gotlands försvar.
Chefen för armén har biträtt förslaget med den jämkningen att han föreslagit,
att befattningen såsom försvarsområdesofficer för erhållande av kompetent
innehavare skulle placeras i löneklass Oa 11.
Civilförvaltningen har i nuvarande läge och i avvaktan på resultatet av
1945 års hemvärnskommittés utredning ansett sig allenast kunna tillstyrka
inrättandet av den föreslagna befattningen såsom försvarsområdesofficer med
placering i löneklass Oa 10. Befattningen såsom hemvärnsunderofficer (expeditionsunderofficer)
syntes tills vidare få, på sätt hittills skett, uppehållas genom
kommendering av lämplig beställningshavare på aktiv stat ur truppförband
på Gotland.
För egen del är jag, i avvaktan på resultatet av försvarskommitténs arbete,
icke beredd tillstyrka, att någon av de ifrågasatta befattningarna nu inrättas.
Kommendant samt f örsvarsområdesbef älhavare. Försvarsområdesstaber.
Genom kungörelse 1946:555 har bland annat i besparingssyfte
den militärterritoriella indelningen ändrats. Genom sammanslagning
av vissa försvarsområden har, såsom jag i det föregående anfört under
punkt 2, antalet försvarsområdesstaber i fred minskats med 4. Då sammanslagningen
ansetts böra genomföras med beaktande i skälig utsträckning av
den redan anställda personalens intressen, har Kungl. Maj:t förordnat,
bland annat, att arvodesanställd personal, vars befattningar i samband med
omorganisationen skulle indragas och som icke kunde beredas annan anställning
vid försvarsväsendet, finge kvarstå i tjänst med bibehållna avlöningsförmåner
högst intill den 1 oktober 1947 samt utnyttjas enligt vederbörande
militärbefälhavares bestämmande.
Chefen för armén har i sina äskanden för budgetåret 1947/48 räknat med
den sålunda förutsatta personalminskningen utom vad angår antalet hemvärnsofficerare
(biträdande hemvärnsofficerare) och hemvärnsunderofficerare,
vilket antal arméchefen i avvaktan på resultatet av försvarskommitténs arbete
föreslagit skola bibehållas oförändrat. I skrivelse den 25 oktober 1946 har
arméchefen emellertid föreslagit, att för Sundsvalls försvarsområde skola till
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
komma en hemvärnsofficers- och en hemvärnsunderofficersbefattning. Arméchefen
har därjämte föreslagit, att för Kalmar—-Växjö försvarsområdesstab
skulle inrättas ytterligare en befattning för förrådsunderofficer flöneklass
U0 8), avsedd såsom uppbördsman för sjukvårdsmateriel. Vidare har arméchefen
förutsatt, att med indragning av 2 befattningar för försvarsområdesbefälhavare
skulle anstå till den 1 april 1948. Arméchefens berörda förslag ha
biträtts av civilförvaltningen.
För egen del måste jag vidhålla, att den personalminskning, som av statsmakterna
i fjol förutsattes kunna ske i samband med den beslutade ändringen
av försvarsområdesindelningen, i sin helhet genomföres under nästa budgetår.
Jag kan alltså icke tillstyrka, att undantag sker beträffande hemvärnsofficerare
och hemvärnsunderofficerare. Visserligen har 1945 års hemvärnskommitté
i sitt den 3 september 1946 avgivna betänkande (SOU 1946: 59) föreslagit
viss ökning av antalet hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare.
Detta förslag bör emellertid bedömas i samband med beslut rörande den
framtida försvarsområdesorganisationen. Arméchefens förslag om inrättande
av ytterligare en förrådsunderofficersbefattning för Kalmar—Växjö försvarsområdesstab
är jag icke nu beredd att förorda. I anslutning till det anförda
föreslår jag, att av de i gällande personalförteckning för försvarsområdesbefälhavare
och personal vid försvarsområdesstaberna uppförda arvodesbefattningarna
följande indragas från och med nästa budgetår, nämligen 4 försvarsområdesbefälhavare
(löneklass Oa 14), 4 hemvärnsofficerare (löneklass
Oa 10), 4 tygofficerare (löneklass Oa 10), 4 intendenter (löneklass Oa 10), 4
expeditionsunderofficerare (löneklass UO 7), 4 hemvärnsunderofficerare (löneklass
U0 7), 4 ammunitionsförvaltare (löneklass UO 7) och 4 förrådsunderofficerare
(löneklass U0 8). De ifrågavarande befattningarna böra dock, med
hänsyn till de förut berörda bestämmelserna rörande omorganisationens
genomförande och med bifall härutinnan till arméchefens förslag, få disponeras,
två försvarsområdesbefälhavare längst till och med utgången av mars
1948 och övriga befattningar längst intill den 1 oktober 1947.
Såsom framgår av punkt 2 i det föregående skall frågan om begränsning
av antalet befattningar för pensionerad personal i arvodesbefattningar jämväl
vid de kvarvarande försvarsområdesstaberna i anledning av ett av statens organisationsnämnd
avgivet förslag rörande dessa stabers organisation göras till
föremål för ytterligare utredning.
Truppförbanden m. m.
I anslutning till vad jag anfört under punkt 1 i det föregående angående
utformningen av personalstaterna för infanteriets truppförband föreslår
jag, att för Älvsborgs regemente, såsom typregemente för rationaliserat
infanteriregemente, från och med nästa budgetår upptagas följande befattningar
för pensionerad personal i arvodesbefattningar, nämligen 1 biträdande
mobiliseringsofficer (Oa 10), 1 kompanichef (Oa 10), 3 expeditionsunderofficerare,
varav 1 å inskrivningsexpeditionen, (U0 7), 1 stabsunderofficer
(UO 7) samt övergångsvis — intill dess centraliseringen av tvätt- och repara
-
133
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
tionstjänsten genomförts — 1 verkstadsunderofficer (TJ0 7). Denna personalstat
bör, efterhand som rationaliseringarna genomföras, fastställas att gälla
även för övriga infanteriregementen, dock med den ändringen, att ytterligare
1 befattning för pensionerad underofficer (UO 7) upptages för dessa regementen
för föreståndaren för förrådsbokföringskontoret, vilken befattning vid
Älvsborgs regemente bör övergångsvis bestridas av civil befattningshavare,
samt med de jämkningar inom ramen för nuvarande personaluppsättning,
som kunna föranledas av förhållandena vid olika förband. I avvaktan på omorganisation
och för att bereda övertalig personal skälig uppsägningstid bör
den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen i förevarande
del gälla för här avsedda övriga infanteriregementen.
I gällande personalförteckning äro upptagna 2 befattningar för tillsynsmän
vid stabsmobiliseringscentraler vid Jämtlands fältjägarregemente och Norrbottens
regemente. Då begreppet stabsmobiliseringscentral numera slopats,
böra de ifrågavarande befattningarna i stället benämnas tillsynsmän vid förråd.
I gällande förteckning å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar är
upptaget ett arvode å 1410 kronor för tillsynsman vid övningsfältet vid
Rommehed. Å arvodet utgå rörliga tilläggsförmåner. Vidare åtnjuter tillsynsmannen
vissa naturaförmåner, värderade till 720 kronor för år. Chefen
för Dalregementet har i samband med den i det följande berörda frågan angående
reglering av vissa med dyrtidstillägg förenade arvoden ifrågasatt, om
det icke ur skilda synpunkter vore lämpligare, att befattningen utbyttes mot
en arvodesbefattning för pensionerad underofficer i löneklass UO 7 eller UO 8.
Civilförvaltningen har, då ifrågavarande tillsynsmannabefattning syntes
representera ett stadigvarande behov och de med densamma förenade arbetsuppgifterna
syntes vara av den omfattning, att skäl förelåge för befattningens
inrättande som heltidstjänst, ansett sig böra biträda förslaget om tillsynsmannabefattningens
utbytande mot en arvodesbefattning för pensionerad
underofficer. Befattningen syntes civilförvaltningen böra hänföras till löneklass
UO 7.
För egen del har jag intet att erinra mot att detta utbyte kommer till stånd.
Befattningen i fråga bör hänföras till löneklass UO 7 och benämnas tillsynsman.
Under rubriken artilleriets truppförband äro i gällande personalförteckning
uppförda bland annat 8 befattningar för skjutfältsunderofficerare i
löneklass UO 7, varav en är avsedd för Svea artilleriregementes skjutfält å
Marma. För detta skjutfält äro därjämte å förteckningen å vissa andra arvoden
och särskilda ersättningar uppförda arvoden å dels 1 050 kronor för en vaktare,
dels 1 410 kronor för en förrådsförvaltare, dels ock 250 kronor för en skogvaktare.
Vaktaren och förrådsförvaltaren, vilka förutom arvodet jämväl åtnjuta
förmånen av fri bostad, ha under de senare åren genom särskilda beslut av
Kungl. Maj:t tillerkänts särskilda arvodestillägg, för innevarande budgetår å
100 respektive 125 kronor för månad. Förrådsförvaltaren är uppbördsman för
all vid skjutfältet befintlig intendenturmateriel samt tyg- och målmateriel samt
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
svarar för skötsel och underhåll av byggnader m. m. Vaktaren tjänstgör som
biträde åt förvaltaren och utövar den närmaste tillsynen över skjutfältet.
Chefen för Svea artilleriregemente har framhållit, att förvaltaren och vaktaren
efter verkställda utvidgningar av skjutfältet erfordrades för full daglig
tjänstgöring, samt föreslagit, att förvaltarbefattningen skulle sammanslås med
skjutfältsunderofficersbefattningen och ombildas till arvodesbefattning i löneklass
UO 8 samt att de med vaktarbefattningen förenade göromålen skulle
anförtros en arbetare med lön enligt kollektivavtal.
Chefen för armén har, då den föreslagna ändringen av befattningshavarnas
anställnings- och avlöningsförhållanden syntes lämplig och avlöningskostnaderna
vid förslagets genomförande minskades, tillstyrkt förslaget. Arméns
fortifikationsförvaltning har uttalat, att vaktaren borde erhålla tjänstemannaanställning.
Civilförvaltningen har i dessa frågor anfört i huvudsak följande.
Då befattningarna såsom förrådsförvaltare och vaktare vid Marma skjutfält
vore heltidstjänster, av vilka stadigvarande behov förelåge, borde befattningshavarnas
löneförmåner avvägas enligt eljest för heltidstjänstgörande befattningshavare
gällande avlöningsgrunder och befattningarna avföras från förteckningen
å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar. Det syntes lämpligt
att, på sätt chefen för Svea artilleriregemente föreslagit, förrådsförvaltarbefattningen
sammansloges med befattningen såsom skjutfältsunderofficer och
att den sålunda sammanslagna befattningen upptoges såsom arvodesbefattning,
avsedd för pensionerad underofficer. Tjänstebenämningen syntes därvid
böra vara förvaltningsunderofficer. I betraktande av de förhållandevis kvalificerade
arbetsuppgifterna syntes befattningen böra hänföras till löneklass
UO 8. Yad vaktaren anginge syntes övervägande skäl tala för att denne i
enlighet med fortifikationsförvaltningens förslag bereddes tjänstemannaställning.
Med hänsyn till arbetsgöromålen borde vederbörande såsom tillsynsman
inplaceras i lönegrad MEo 6.
Jag biträder civilförvaltningens förslag och räknar i detta sammanhang med
att en arvodesbefattning för förvaltningsunderofficer vid Marma skjutfält i
löneklass UO 8 tillkommer samt att en arvodesbefattning såsom skjutfältsunderofficer
i löneklass UO 7 utgår ur personalförteckningen.
Vissa utbildningsanstalter.
Chefen för arméns underofficer sskola har anfört, att avdelningschefen
ur intendenturkåren vid skolan icke vore helt upptagen av sin tjänst
utan jämväl syntes kunna medhinna de med arvodesbefattningen såsom intendent
och redogörare, tillika kasernofficer, i löneklass Oa 10 förenade göromålen.
Berörda arvodesbefattning borde därför indragas, vilket emellertid
borde ske först vid den nuvarande innehavarens avgång. Häremot ha chefen
för armén och civilförvaltningen icke haft något att erinra. För egen del anser
jag, att befattningen bör indragas från och med nästa budgetår.
För ridskolan äro i gällande personalförteckning uppförda, bland andra,
befattningar för 1 förrådsunderofficer i löneklass UO 8 samt 1 köksföreståndare
och furageuppbördsman i löneklass UO 7. I enlighet med förslag av chefen
för armén böra dessa befattningar sammanslås till 1 befattning för förvaltningsunderofficer
i löneklass UO 8.
135
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Centrala sjukvårdsförråd.
I gällande personalförteckning äro under rubriken Sj ukvårdsväsendet upptagna
4 befattningar för förrådsunderofficerare i löneklass UO 7, avsedda för
centrala sjukvårdsförråd. Arméchefen har hemställt, att i enlighet med förslag
av försvarets sjukvårdsförvaltning en av dessa befattningar måtte uppflyttas
till löneklass UO 8. Som motivering har anförts, att med den ifrågavarande
befattningen vore förenat ett betydligt större ansvar än med återstående
förrådsunderofficersbefattningar. Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen.
Även jag anser mig böra biträda arméchefens förslag och räknar alltså med
att en av förrådsunderofficersbefattningarna i löneklass UO 7 utbytes mot en
motsvarande befattning i löneklass UO 8. I anslutning till vad arméchefen enligt
handlingarna i ärendet anfört synes i personalförteckningen böra anmärkas,
att en av de återstående befattningarna i löneklass UO 7 skall indragas i samband
med att viss centralisering av förrådsorganisationen sker. I enlighet med
civilförvaltningens förslag böra vidare här avsedda befattningar för nästa
budgetår uppföras under den nya rubriken Centrala sjukvårdsförråd.
Remonterings väsendet.
I gällande personalförteckning äro för Herrevadsklosters remontdepå
uppförda två arvodesbefattningar för pensionerad personal, den ena, för
depåchefen, i Oa 11 och den andra, för expeditionsunderofficer, i UO 7. Jag
vill erinra om att jämlikt en av Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 meddelad föreskrift
(jfr proposition 1945: 170, s. 271) personalförteckningen för budgetåret
1944/45 i tillämpliga delar skall fortfarande gälla intill dess Skånska kavalleriregementet
organiserats och de därmed sammanhängande personalförändringarna
kunnat genomföras. På grund härav och med hänsyn till den begränsade
uppsättning av regementet, som, enligt vad som anföres vid behandlingen
av anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förutsättes för
nästa budgetår, kommer depåchefsbefattningen att under budgetåret bibehållas
i Oa 12, varjämte två underofficersbefattningar i UO 7, den ena för
expeditionsunderofficer och den andra för underofficer vid Herrevadsklosters
dressyranstalt, komma att finnas kvar vid depån.
Arméhund väsendet.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört under ordinarieposten bör
den för närvarande i personalförteckningen upptagna befattningen såsom chef
för arméhundväsendet i löneklass Oa 11 utgå ur förteckningen.
Avlöningskostnaderna för den personal i arvodesbefattningar, som för nästa
budgetår bör uppföras å personalförteckningen, beräknar jag med utgångspunkt
i nu gällande avlöningsbestämmelser till i runt tal 5 600 000 kronor.
Emellertid torde beloppet med hänsyn till den allmänna löneregleringen böra
höjas med 3 200 000 kronor till 8 800 000 kronor.
Do pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola
upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, kunna, under för
-
136
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
utsättning att alla arvodesbefattningarna vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången
personal, uppskattas till omkring 5 300 000 kronor. Emellertid
skola befattningarna i första hand uppehållas av personal, som tvångsvis överförts
på övergångsstat, varjämte i åtskilliga fall, då det visat sig omöjligt att
besätta befattningarna med dylik personal eller från aktiv stat pensionsavgången,
Kungl. Maj:t medgivit, att jämväl andra personalkategorier — såsom
personal å frivillig övergångsstat eller på reservstat eller i reserven utnämnd
personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna beställningshavare
ävensom värnpliktiga officerare och underofficerare och i vissa fall civil personal
— finge förordnas att uppehålla befattningarna. Detta förhållande medför,
att pensionsmedlen minskas. Minskningen för nästa budgetår synes kunna
uppskattas till i runt tal 500 000 kronor. De pensionsmedel, vilka såsom särskilda
uppbördsmedel böra upptagas i avlöningsstaten för nästa budgetår,
kunna alltså beräknas till (5 300 000—500 000=) 4 800 000 kronor.
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.
Från ifrågavarande anslagspost bestridas kostnaderna för dels arvoden
och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän, dels ock vissa
andra arvoden och särskilda ersättningar.
Arvoden utöver lön till militär och civilmHitär personal.
De arvoden, som för innevarande budgetår må utgå till ordinarie tjänstemän,
äro uppförda i en av Kungl. Maj:t genom brev den 28 juni 1946 fastställd
förteckning. Härjämte må enligt i brevet meddelade föreskrifter övergångsvis
utgå vissa arvoden. För innevarande budgetår har i propositionen
1946:120, i vad avser armén, för ändamålet beräknats ett belopp av 275 000
kronor.
Under rubriken Övriga arvoden har i förteckningen upptagits ett arvode
å 1 895 kronor till chefen för arméstaben, motsvarande skillnaden mellan
nettoavlöningarna i Öb 4 och Öb 2. I anslutning till den allmänna löneregleringen
bör detta arvode uppräknas med 205 kronor till 2 100 kronor.
I anledning av riksdagens uttalande i skrivelse 1945: 353 (s. 22) får jag
anmäla, att några ändringar hittills icke vidtagits beträffande de arvodesbelopp,
som finnas upptagna i det förslag till arvodesförteckningar, som i samband
med avlämnandet av propositionen 1946: 120 tillställts riksdagens vederbörande
utskott.
Medelsbehovet för ifrågavarande arvoden beräknar jag — med beaktande
av att de övergångsvis utgående arvodena successivt bortfalla — för nästa
budgetår till 270 000 kronor.
Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.
Arméstaben.
Under rubriken Ärméstaben är i gällande arvodesförteckning upptaget ett
arvode å 6 760 kronor till majoren å reservstat N. O. Malmström. Arvodet
till den del det icke motsvarar provisoriskt lönetillägg, 55 kronor för månad,
137
Kungi. May.ts proposition nr 130.
motsvarar skillnaden mellan nettoavlöningen i löneklass Oa 11 och reservstatslönen
(jfr proposition 1945: 170, s. 300, 301 och 308). Jag föreslår, att
ifrågavarande arvode i anslutning till den allmänna löneregleringen från och
med nästa budgetår höjes till 8 100 kronor.
Centrala värnpliktsbyrån.
Enär jag vid anmälan av årets statsverksproposition föreslagit, att kostnaderna
för centrala värnpliktsbyråns verksamhet från och med nästa budgetår
skola bestridas från särskilda för byrån avsedda anslag, bör det för närvarande
under förevarande rubrik upptagna beloppet å 16 800 kronor till sakkunniga
m. fl. vid personalprövningsdetaljen utgå ur arvodesförteckningen.
Militärområdena m. m.
Åtskilliga av de under förevarande rubrik liksom under rubrikerna Arméförvaltningens
tygavdelnings anstalter och Väg- och vattenbyggnadskårens
chefsexpedition i arméns arvodesförteckning för innevarande budgetår upptagna
arvodena äro förenade med dyrtidstillägg. Samma är förhållandet med
vissa av de under marinens och flygvapnets motsvarande förteckningar upptagna
arvodena. Då det ansetts angeläget, att här avsedda arvoden från och
med nästa budgetår bli så reglerade, att dyrtidstillägg icke längre utgår å desamma,
har civilförvaltningen, efter uppdrag av Kungl. Maj:t, med skrivelse
den 22 november 1946 framlagt förslag till sådan reglering, vilket lämnats
utan erinran av statskontoret i utlåtande den 9 januari 1947. Förslaget
innefattar i huvudsak icke andra jämkningar i för närvarande utgående arvoden
än att desamma höjas med belopp, motsvarande å dem belöpande dyrtidstillägg.
Civilförvaltningen har framhållit, att det för åvägabringande av
enhetliga grunder för arvodenas bestämmande hade varit önskvärt, att i förevarande
sammanhang jämväl värdet av utgående naturaförmåner kunnat inarbetas
i arvodena. Med hänsyn till beslutad ändrad dyrortsgruppering och
de återverkningar å de till grund för bostadsförmånernas bestämmande liggande
hyresvärdena, som härav syntes följa, hade civilförvaltningen, frånsett
de för vissa vaktkarlar m. fl. vid kustartilleriförsvaren avsedda arvodena,
likväl ansett, att med en sådan åtgärd tills vidare borde anstå.
Vad civilförvaltningen sålunda föreslagit har jag ansett mig kunna i huvudsak
biträda.
Beträffande de under rubriken Militärområdena m. m. upptagna arvodena
påkallas för nästa budgetår jämkningar endast i vad avser arvoden, som utbetalas
vid truppförband eller försvarsområdesstaber (nu tillhopa 186 913
kronor). Oaktat vissa av dessa arvoden med hänsyn till den nyssnämnda
regleringen av nu med dyrtidstillägg förenade arvoden böra uppräknas, medför
den i det föregående under punkt 2 berörda ändrade organisationen av
förrådstjänsten inom försvarsområdena, att arvodesbeloppet kan avsevärt nedräknas.
Jag beräknar för nästa budgetår här avsedda arvoden till sammanlagt
85 000 kronor.
Beträffande vissa andra ändringar i fråga om nu utgående arvoden får jag
hänvisa till vad jag anfört vid behandlingen av medelsbehovet för arvoden till
pensionerad personal i arvodesbefattningar.
138
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I detta sammanhang får jag erinra, att Kungl. Maj:t den 22 november
1946 bemyndigat chefen för armén att tillkalla högst fyra sakkunniga för
att biträda med utredning rörande bevakning av vissa militära skyddsföremål
vid armén, vilken utredning ännu icke är avslutad. Därest utredningen
skulle leda till ändringar i den nuvarande eller, vad beträffar
försvarsområdena, den för nästa budgetår beräknade bevakningsorganisationen,
kan detta påverka behovet av medel för bevakningsarvoden.
Intill dess förrådsplaneringen vid försvarsområdena genomförts, kan vidare
behov föreligga att jämväl under nästa budgetår bibehålla vissa nu utgående
arvoden. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t skall äga att för här antydda ökade
medelsbehov medgiva överskridande av förevarande anslagspost.
Arméförvaltningens tygavdelnings anstalter.
Under förevarande rubrik upptager jag för nästa budgetår allenast ett
arvode å 438 kronor (nu 348 kronor jämte dyrtidstillägg) för en portvakt vid
Stockholms tygstation. För innevarande budgetår utgör det sammanlagda
arvodesbeloppet under denna rubrik 3 534 kronor.
Veterinärväsendet.
Under denna rubrik är för innevarande budgetår upptaget, bland annat, ett
belopp av 14 000 kronor för veterinärvården vid de truppförband m. m., där
dylik vård icke bestrides av militärveterinär. Då detta belopp visat sig vara
för knappt tillmätt, föreslår jag att beloppet för nästa budgetår höjes med
1 000 kronor till 15 000 kronor.
Läkemedel scentralerna.
För innevarande budgetår är under denna rubrik upptaget ett belopp av
19 200 kronor till arvoden åt föreståndarna för vissa läkemedelscentraler. Såsom
framgår av vad jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition
(bil. 6, punkt 8) av anslaget Försvarets sjukvårdsförvaltning: Förrådsorganisationen
ha motsvarande kostnader för nästa budgetår beräknats under nämnda
anslag. Berörda belopp å 19 200 kronor bör därför utgå ur förevarande förteckning.
Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.
Under denna rubrik äro i arvodesförteckningen för innevarande budgetår
upptagna dels ett belopp å 3 000 kronor till arvode åt kårchefen och dels ett
belopp å 1 500 kronor till arvode åt adjutant ur väg- och vattenbyggnadskåren.
Då dessa arvoden äro förenade med dyrtidstillägg, förordar jag, under
hänvisning till vad jag i det föregående under rubriken Militärområdena
m. m. anfört, att desamma för nästa budgetår upptas med 3 780 respektive
1 890 kronor.
Civila timlärare vid truppförbanden.
Till detta ändamål är i arvodesförteckningen för närvarande upptaget ett
belopp å 525 000 kronor. Då jag anser motsvarande kostnader för nästa bud
-
139
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
getår böra redovisas under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, bör berörda belopp utgå ur arvodesförteckningen.
Hemvärnet.
För innevarande budgetår är å arvodesförteckningen för hemvärnet upptaget
ett belopp av 12 700 kronor, avsett för avlönande av erforderligt antal
biträden i kök och servering vid hemvärnets stridsskola. Vid behandlingen
i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 58) av anslaget till Armén:
Hemvärnets avlöningar har jag för nästa budgetår beräknat motsvarande kostnader
under nämnda anslag. I anslutning härtill bör förenämnda belopp utgå
ur arvodesförteckningen.
Summan av de för innevarande budgetår å förteckningen å vissa andra
arvoden och särskilda ersättningar uppförda beloppen utgör 981 443 kronor.
Med beaktande av i det föregående föreslagna ändringar kan beloppet för nästa
budgetår beräknas till i runt tal 306 000 kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, bör enligt vad sålunda anförts för budgetåret 1947/48 uppföras med ett
belopp av (270 000 + 306 000 =) i runt tal 575 000 kronor (nu 1 250 000 kronor).
Vederbörliga arvodesförteckningar böra i vanlig ordning fastställas av
Kungl. Maj:t. Det lärer vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att, i anslutning
till vad i det föregående anförts, meddela närmare bestämmelser rörande fördelningen
av den del av anslagsposten, som belöper på vissa andra arvoden
och särskilda ersättningar.
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Såsom under punkt 3 anförts böra kostnaderna för avlöningar till manskap
av lägre grad än överfurir från och med nästa budgetår bestridas från förevarande
anslagspost. Antalet beställningar för dylikt manskap, med undantag
av musikmanskap, har i berörda sammanhang beräknats till 7 255, varav 3 765
för furirer, 1 353 för korpraler (konstaplar) och 2 137 för vicekorpraler (vicekonstaplar)
och meniga. Beträffande beställningarnas fördelning på olika
truppförband m. m. torde jag få hänvisa till en vid detta protokoll fogad förteckning
(bilaga 3), vari jämväl redovisats beställningarna för musikmanskap.
I fråga om sistnämnda personalgrupp ha förutsatts de jämkningar i den nuvarande
organisationen, som följa av vad jag i det föregående vid behandlingen
av anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän föreslagit beträffande
musikorganisationen vid Skånska kavalleriregementet, Skånska pansarregementet
och Skånska trängkåren. Medelsbehovet för här avsedda avlöningar — inklusive
avlöningar till volontärer över stat —- kan med utgångspunkt i nu
gällande avlöningsbestämmelser uppskattas till 10 600 000 kronor. I
I personalförteckning redovisade extra ordinarie tjänstemän.
Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid armén för budgetåret
1946/47 har av Kungl. Maj:t fastställts den 28 juni 1946.
140
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Kostnaderna för avlöningar till den extra ordinarie personal, som uppförts
å personalförteckning för innevarande budgetår, ha beräknats till förslagsvis
9 210 000 kronor. För nästa budgetår beräknar jag motsvarande kostnader
med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser till förslagsvis
10 500 000 kronor.
Arméstaben.
I anslutning till vad jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition
av hemvärnets avlöningsanslag (bil. 6, punkt 58) bör en för hemvärnsstaben
avsedd befattning för kontorsbiträde i MEo 4 utgå ur förevarande personalförteckning.
Centrala värnpliktsbyrån.
Vid anmälan av årets statsverksproposition har jag föreslagit, att kostnaderna
för centrala värnpliktsbyråns verksamhet från och med nästa budgetår
skola bestridas från särskilda för byrån avsedda anslag. I anledning härav
böra de för närvarande under förevarande rubrik uppförda befattningarna utgå
ur arméns personalförteckning.
Militärområdena m. m.
För närvarande är för varje militärbefälsstab upptagen en vaktmästare i
MEo 5, avsedd att jämväl tagas i anspråk såsom förare av militärbefälhavarens
bil. Chefen för armén har nu upprepat ett av honom redan för innevarande
budgetår (prop. 1946: 120, s. 174) framställt förslag, att för varje militärbefälsstab
skulle inrättas en överfurirsbeställning, avsedd för bilförare. Arméchefen
har därvid framhållit, att särskilda bilförare vore erforderliga, då berörda
vaktmästare så gott som helt komme att vara upptagna av portvakts-,
eldnings- och andra göromål och endast undantagsvis kunde anlitas såsom
bilförare. Med hänsyn till de förhållanden och förutsättningar, under vilka
körningar ägde rum, samt ur disciplinär synpunkt borde befattningarna såsom
bilförare uppehållas av militär personal.
Civilförvaltningen har förordat, att för ändamålet inrättas befattningar för
bilförare i lönegrad MEo 5.
För egen del får jag erinra, att vaktmästarbefattningarna vid I., III., IV.,
\ I. och VII. militärbefälsstaberna inrättades från och med innevarande budgetår
just för att tillgodose behovet av bilförare vid dessa staber. Motsvarande
behov vid II. och V. militärbefälsstaberna hade redan tidigare tillgodosetts
genom inrättande därstädes av motsvarande befattningar. Under
sådana förhållanden anser jag mig icke kunna tillstyrka, att därutöver vid
militärbefälsstaberna nu inrättas särskilda befattningar, avsedda för bilförare.
Arméchefen har vidare föreslagit, att vid varje militärbefälsstab skulle inrättas
en befattning för kanslibiträde i A 7 samt till stöd härför anfört i huvudsak
följande.
141
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Föregående år har kontorspersonalen vid arméledningen något utökats och
tillerkänts högre löneförmåner. De skäl, som föranlett denna utökning, föreligga
även beträffande militärbefälsstaberna. En utökning av den nuvarande
kontorspersonalen är nödvändig och förordas i chefens för armén förslag till
arméns organisation efter innevarande 5-årsperiod (ytterligare 3—5 befattningshavare
per militärbefälsstab). För att — i konkurrens med civila företag
m. m. — erhålla och behålla personal måste efter verksamheten avpassade
löner eftersträvas. I avvaktan på slutligt ställningstagande till chefens för
armén ovannämnda förslag bör utöver nuvarande personal tills vidare endast
ett kanslibiträde i lönegrad A 7 anställas vid varje militärbefälsstab.
Civilförvaltningen har beträffande förevarande förslag anfört följande.
För egen del anser civilförvaltningen det nödvändigt att, för erhållande av
kvalificerad kontorspersonal för handhavande av mera självständiga och ansvarsfulla
arbetsuppgifter vid staber och truppförband, bättre löneförmåner
än vad för närvarande är fallet kunna erbjudas personalen. I likhet med vad
som redan skett vid försvarsgrensstaberna torde därför vid staber och truppförband
böra inrättas vissa befattningar i 7 lönegraden för befattningshavare
med sådana arbetsuppgifter, som nyss sagts. Med hänsyn till pågående utredningar
synes dock försiktigheten bjuda, att befattningarna uppföras allenast
såsom extra ordinarie. Vad militärbefälsstaberna angår synas goda skäl
tala för att dessa tillföres en kanslibiträdesbefattning.
Såsom av det föregående framgår har jag förutsatt inrättande vid truppförbanden
av ett antal kanslibiträdesbefattningar i MEo 7. Då behov av dylika
befattningar får anses föreligga jämväl vid militärbefälsstaberna, har jag ansett
mig böra biträda civilförvaltningens förevarande förelag. Jag räknar
alltså för nästa budgetår med tillkomsten av 7 befattningar för kanslibiträden
i MEo 7.
I enlighet med förslag av arméchefen, som tillstyrkts av civilförvaltningen,
böra vidare vid VII. militärbefälsstaben tillkomma 5 befattningar för förrådsmän
i MEo 5, avsedda för vissa ammunitions- och intendenturförråd.
Ett i 1942 års statsverksproposition framlagt förslag om anvisande av
medel till modernisering av arméns telefonanläggningar bifölls av riksdagen,
därvid förutsattes att för hela armén erfordrades högst nio telefonister, huvudsakligen
för betjänande av anläggningar, gemensamma för flera truppförband
m. m. I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår hemställde civilförvaltningen
om inrättande vid militärbefälsstaber och truppförband av särskilda
extra ordinarie befattningar för växeltelefonister, innebärande att telefonister
skulle beräknas även för övriga staber och förband m. m. Vid anmälan
av denna fråga i propositionen 1946: 120 (s. 171 f.) anförde jag, att,
ehuru jag väl insåge, att telefonanläggningarna skulle komma att i allmänhet
bättre betjänas av för ändamålet särskilt anställd personal, jag icke för
det dåvarande kunde biträda en dylik avsevärd utökning av den icke-ordinarie
personalen. Jag förutsatte därvid, att växlarna i viss utsträckning kunde
betjänas av kvinnlig personal, som anställts för skrivgöromål eller liknande
uppgifter. I enlighet härmed räknade jag för innevarande budgetår allenast
med att förenämnda 9 telefonister överfördes till extra ordinarie anställning.
I gällande personalförteckning ha i överensstämmelse härmed upptagits 1
142
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
telefonvakt av 1. klass och 1 telefonvakt av 2. klass för VI. militärbefälsstaben
samt 1 telefonvakt av 2. klass för vardera av I. och III. militärbefälsstaberna.
Arméchefen har nu återkommit till frågan om telefonistpersonalen vid
staber och truppförband och därvid föreslagit, att vid envar av II., IV., V.
och VII. militärbefälsstaberna inrättas en befattning för telefonvakt av 2. klass.
För truppförbandens vidkommande hade personal för telefonisttjänstgöring inräknats
i föreslaget antal skrivbiträden.
Civilförvaltningen har anfört, att erfarenheterna givit vid handen, att särskild
person erfordrades för betjänande av telefonväxeln jämväl vid de militärbefälsstaber,
som hittills icke tilldelats växeltelefonist, samt att personalen
i övrigt vore så knappt beräknad, att annan befattningshavare icke, utan
att andra arbetsuppgifter eftersattes, kunde avses för växelns betjänande.
Ämbetsverket ansåge sig därför böra tillstyrka arméchefens förslag.
För egen del har jag på grund av vad civilförvaltningen anfört ansett mig
kunna nu biträda förevarande förslag och räknar därför med tillkomsten från
och med nästa budgetår av 4 nya befattningar för telefonvakter vid militärbefälsstaberna.
Civilförvaltningen har i anledning av framställning från militärbefälhavaren
för IY. militärområdet föreslagit inrättande av 2 extra ordinarie och 1 extra
befattning för kontors- och skrivbiträden vid domänofficerens å Järvafältet
expedition. Med biträdande av förslaget räknar jag med 3 kontors- eller skrivbiträden
för ilämnda expedition.
Under rubriken Kommendantsstaben i Boden är uppförd en befattning
för förrådsvaktmästare i MEo 7, avsedd för fortifikationsförvaltningen
i Boden. Civilförvaltningen har anfört, att innehavaren av befattningen icke fullgjorde
arbetsuppgifter, som ankomme på förrådsvaktmästare, utan vore anförtrodd
mera kvalificerade kontorsgöromål såsom biträde å fortifikationsförvaltningens
kassaförvaltning, och i anledning härav föreslagit, att befattningen
ombildades till kontoristbefattning i MEo 8 samt, i likhet med den för fortifikationsförvaltningen
avsedda kanslibiträdesbefattningen, redovisades under
rubriken I.—Yl. militärbefälsstaberna.
Denna personalfråga torde få närmare prövas i samband med den fortsatta
översyn av försvarets kassaförvaltningar, som förutsättes skola ske. Jag är
därför icke beredd att nu taga ställning till densamma.
Ä vederbörlig personalförteckning för garnisonssjukhuset i Boden (statsliggaren,
s. 175) finnes upptagen en befattning för automobilförare i MEo 6,
vars innehavare är avsedd att tjänstgöra såsom förare av sjukhusets ambulansbil.
Enligt bestämmelse i den för sjukhuset gällande instruktionen ankommer
det på eldarna vid sjukhuset att även tjänstgöra såsom biträdande
automobilförare. Denna ordning för handhavande av ambulansförartjänsten
har medfört, att eldarna vid sjukhuset icke kunnat tagas i anspråk för reparation
och underhåll av de maskinella anläggningarna i önskvärd omfattning.
Kungl. Maj:t har därför den 6 december 1946, i enlighet med förslag av civilförvaltningen,
förordnat, att det skall ankomma på personalen vid militära
brandstationen i Boden att tjänstgöra såsom biträdande förare av garnisons
-
143
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
sjukhusets ambulansbil. I anslutning härtill föreslår jag, att förenämnda befattning
för automobilförare i MEo G från och med nästa budgetår uppföres
på arméns personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän under rubriken
Kommendantsstaben i Boden.
För försvarsområdesstaberna med undantag av staben för Kiruna—
Jokkmokks försvarsområden böra i enlighet med vad jag anfört under
punkt 2 tillkomma 2 befattningar för uppbördsmän för byggnader m. m. i
MEo 12 för Kalix försvarsområde och sammanlagt 114 befattningar för förrådsmän
i MEo 5. Av sistnämnda befattningar må dock 16 icke besättas, så
länge de övertaliga 4 tyghantverkarna och 12 förrådsvaktmästarna kvarstå i
tjänst vid försvarsområdesstaberna. Till frågan om medelsbehov för övergångsvis
erforderlig reservpersonal för förrådsändamål återkommer jag i det
följande under anslaget till avlöningar till viss arbetarpersonal. Yidare böra
i enlighet med organisationsnämndens förslag tillkomma sammanlagt 19 kanslibiträden
i MEo 7. Antalet extra ordinarie befattningar för kontors- och skrivbiträden
uppgår nu till 46, vari ingår jämväl viss personal avsedd enbart för
kommendantsstaberna. Organisationsnämndens förslag upptager sammanlagt
47 extra ordinarie och extra kontors- och skrivbiträdesbefattningar. Med hänsyn
till behovet av dylik personal jämväl vid kommendantsstaberna och med
beaktande av förslaget om reglerad befordringsgång för biträdespersonal
räknar jag här tills vidare med 50 befattningar för kontors- eller skrivbiträden
(MEo 4 eller 2), d. v. s. en ökning med 4 befattningar. Även beträffande biträdespersonalen
är en reserv övergångsvis erforderlig. Medel härför beräknar
jag i det följande vid behandlingen av frågan om behovet av extra personal.
För försvarsområdesstaben i Kiruna—Jokkmokks försvarsområden
böra i anslutning till vad jag förordat under punkt 2 tillkomma följande
extra ordinarie befattningar, nämligen 1 uppbördsman för byggnader
m. m. (MEo 12), 1 kansliskrivare (MEo 11), 1 kontorist (MEo 9), 2 kanslibiträden
(MEo 7), 13 förrådsmän (MEo 5) samt 4 kontors- eller skrivbiträden
(MEo 4 eller 2).
Truppförbanden m. m.
Chefen för armén har för nästa budgetår föreslagit viss utökning av antalet
extra ordinarie befattningar för förråds- och kontorspersonal vid truppförbanden.
Beträffande förrådspersonalen avgav arméchefen, såsom framgår av redogörelsen
för ärendet i propositionen 1946:120, för innevarande budgetår förslag
om en utökning — i förhållande till under budgetåret 1945/46 befintligt antal
befattningar — med 90 förrådsvaktmästare och 353 förrådsmän. Framställningen
bifölls på det sätt att från och med innevarande budgetår nyinrättades 76 befattningar
för förrådsvaktmästare och 219 befattningar för förrådsmän, varjämte
medel anvisades för anställande i övrigt av extra förrådsmän. Arméchefen
har nu yrkat, att även återstående av honom tidigare föreslagna befattningar
skulle inrättas, vilket alltså, med extra ordinarie anställningsform, skulle innebära
en utökning med 14 förrådsvaktmästare i MEo 7 och 134 förrådsmän i
144
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
MEo 5. Civilförvaltningen har emellertid icke ansett sig böra i förevarande
sammanhang räkna med någon utökning av den befintliga extra ordinarie förrådspersonalen
vid truppförbanden. Personalbehovet därutöver syntes civilförvaltningen
liksom för innevarande budgetår få tillgodoses genom anställande av
extra befattningshavare. Då emellertid det för detta budgetår för ändamålet
anvisade beloppet, 290 000 kronor, varit väl lågt beräknat, syntes för budgetåret
1947/48 viss ökad medelsanvisning vara erforderlig. Ämbetsverket räknade
för sin del med att ett belopp av 350 000 kronor skulle vara tillfyllest.
I det föregående vid behandlingen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän har jag föreslagit överförande till ordinarie anställning av 1
extra ordinarie förråds vaktmästare vid varje infanteriregemente. Motsvarande
minskning bör därför ske under icke-ordinarieposten, varför jag räknar
med att 19 extra ordinarie befattningar för förrådsvaktmästare (MEo 7)
utgå ur förteckningen. Den för Älvsborgs regemente enligt punkt 1 i det föregående
föreslagna organisationen innebär beträffande icke-ordinarie förrådspersonal
utökning med 2 förrådsmän i förhållande till personalförteckningen
för innevarande budgetår, av vilka 1 framdeles avses skola ersättas med överfurir.
En tillämpning av normalorganisationen inom infanteriet i övrigt skulle
medföra en ökning med sammanlagt 18 förrådsmän, 1 för varje regemente. Förhållandena
inom olika förband kunna föranleda jämkningar i antalet. Tills
vidare räknar jag dock med detta antal.
Vad beträffar övriga truppförband kan jag på grundval av personalberäkningarna
för rationaliserat infanteriregemente icke tillstyrka annan utökning
av antalet förrådsvaktmästare än med 1 dylik befattning för Skånska
kavalleriregementet, vilket med hänsyn till beslutet om regementets fortsatta
uppsättande, till vilket jag återkommer i det följande, bör i detta hänseende
likställas med de övriga kavalleriregementena. Av samma skäl räknar jag med
ytterligare 3 befattningar för förrådsmän vid Skånska kavalleriregementet. Såsom
under punkt 1 anförts, har statens organisationsnämnd numera framlagt
rapport rörande organisationsundersökningarna vid Göta trängkår. Med hänsyn
till resultatet av dessa undersökningar finner jag mig kunna tillmötesgå arméchefens
förslag om utökning av antalet förrådsmän vid envar av trängkårerna
med 3 eller sammanlagt 12 befattningar. Ytterligare utökningar av den extra
ordinarie förrådspersonalen anser jag mig icke kunna nu föreslå.
Jag räknar således med en sammanlagd ökning av antalet befattningar för
extra ordinarie förrådspersonal vid armén från och med nästa budgetår med 1
förrådsvaktmästare (MEo 7) och (2 + 18 + 3 + 12 =) 35 förrådsmän (MEo 5).
övrig erforderlig förrådspersonal bör anställas enligt kollektivavtal. Till beräkningen
av medel härför återkommer jag i det följande.
Beträffande kontorspersonalen vid truppförbanden har arméchefen, med
utgångspunkt från det av statens organisationsnämnd beträffande Älvsborgs
regemente framlagda förslaget, föreslagit inrättande av sammanlagt 182 kanslibiträdesbefattningar
i MEo 7. I samband härmed förutsätter arméchefen
minskning av antalet kontorsbiträden i MEo 4 med 14 och av antalet skriv
-
145
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
biträden i MEo 2 med 90. Civilförvaltningen, som ansett sig icke kunna för
närvarande tillstyrka inrättande av extra ordinarie befattningar i MEo 7 i
den omfattning arméchefen förordat, har för sin del föreslagit, att antalet
kanslibiträdesbefattningar i MEo 7 för nästa budgetår begränsas till 110. Samtidigt
borde enligt ämbetsverket antalet kontorsbiträden i MEo 4 ökas med
9 till 223 och antalet skrivbiträden i MEo 2 minskas med 42 till 300.
Normalorganisationen för infanteritruppförbanden innebär i fråga
om kontorspersonalen i förhållande till antalet extra ordinarie dylik personal
vid typregementet för innevarande budgetår en utökning med 1 kontorist
(MEo 9), 5 kanslibiträden (MEo 7) och 3 kontors- eller skrivbiträden (MEo 4
eller 2). Av skäl som framgå av punkt 1 i det föregående tillkommer därjämte
för Älvsborgs regemente tills vidare 1 kansliskrivare (MEo 11). Tillämpad
inom hela infanteriet skulle denna organisation alltså innebära utökning med
19 befattningar i MEo 9, 95 i MEo 7 och 57 i MEo 4 eller 2. I medelsberäkningen
utgår jag från detta antal. Jag vill dock framhålla, att befattningarna
över kontorsbiträdesgraden, vilka avsetts för speciella uppgifter i den rationaliserade
organisationen, icke böra inrättas, förrän rationaliseringen i den del,
som berör befattningen i fråga, är genomförd. Som jag tidigare anfört, kunna
jämkningar i personalantalet föranledas av skiftande förhållanden vid olika
förband.
Även vid övriga truppförband bör såsom arméchefen föreslagit en utökning
av den extra ordinarie kontorspersonalen kunna komma till stånd med
normalorganisationen vid infanteriet som beräkningsgrund. Omorganisationen
av kassaförvaltningarna beräknas kunna ske inom hela armén i stort sett från
och med den 1 juli 1947. Normalorganisationen för en kassaavdelning innefattar
1 kontorist, 1 kanslibiträde och 1 kontors- eller skrivbiträde. Jag beräknar
med hänsyn härtill nu medel för nya befattningar för 30 kontorister (MEo
9) och 30 kanslibiträden (MEo 7) vid armén i övrigt. Något ställningstagande
till personalens lönegradsplacering innebär icke detta. Denna fråga bör närmare
prövas — förutom på grundval av försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag — vid den detaljutredning rörande kassaförvaltningarnas organisation,
som nu pågår. Beträffande tidpunkten för tjänsternas inrättande
bör gälla vad nyss anförts i fråga om infanteriet.
I förhållande till arméchefens och civilförvaltningens förslag innebära de av
mig här gjorda beräkningarna av antalet extra ordinarie befattningar en ytterligare
ökning med omkring 150 befattningar. Någon ökning härutöver av antalet
extra ordinarie befattningar för kontorspersonal vid truppförbanden
räknar jag icke med nu. Chefen för armén har i sitt förslag jämväl upptagit
viss reservpersonal, som angivits erforderlig innan rationaliseringen genomförts
och under pågående rationalisering. I likhet med arméchefen och civilförvaltningen
anser jag, att dylik personal bör upptagas såsom extra tjänstemän.
Till beräkningen av medelsbehovet för detta ändamål återkommer jag i
det följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.
258 47 ] 0
146 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Beträffande övrig extra ordinarie personal vid truppförbanden får jag anföra
följande.
Yid anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 271) uttalade min företrädare
i ämbetet, att han förutsatte, att den minskning av stamhästantalet, som föreslogs
i 1945 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 44), skulle
föranleda en minskning i det av 1942 års underbefälsutredning beräknade
totala antalet remontryttare (MEo6). Såsom framgår av propositionen 1946:
120 (s. 181) ansågs emellertid någon minskning av antalet remontryttare
icke kunna genomföras redan från och med innevarande budgetår. Arméchefen
har nu för nästa budgetår föreslagit viss minskning av antalet remontryttare
ävensom viss ändring i fördelningsgrunden beträffande dessa och härutinnan
anfört bland annat följande.
Antalet remontryttare vid kavalleriet kan minskas med 4, medan antalet
däremot icke kan nedbringas vid artilleriet, då en eventuell nedskärning av
stamhästbeståndet återverkar på remontantalet först från och med våren 1949.
Viss omplacering av remonter kan dock bli nödvändig under budgetåret
1947/48, bland annat genom planlagd motorisering vid Svea artilleriregemente.
Bemonterna kunna bli fördelade även på andra än artilleriförband. De för
artilleriförbanden nu uppförda 34 remontryttama böra därför icke upptagas
för visst truppförband utan fördelas enligt arméchefens bestämmande.
Yad sålunda föreslagits har biträtts av civilförvaltningen.
Även jag biträder arméchefens förevarande förslag och räknar därför för
kavalleriets del med en minskning av antalet remontryttare med 4 till 86.
I propositionen 1945: 170 (s. 266 o. f.) behandlade min företrädare i ämbetet
frågan om personalbehovet för Skånska kavalleriregementet, vilket jämlikt
beslut av 1943 års riksdag skulle uppsättas i samband med att Skånska
pansarregementet överflyttades till Hässleholm. Det i propositionen framlagda
förslaget till personalförändringar, vilket riksdagen bifallit (skrivelse
1945:353), innebar i huvudsak endast en omfördelning av redan befintliga
beställningar och befattningar; dock skulle för det nya regementet inrättas''
— förutom en regementschefsbeställning — vissa beställningar och befattningar
för förvaltningspersonal.
Genom beslut den 27 september 1945 meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser
rörande organiserandet av regementet, innebärande bland annat att uppsättandet
skulle ske i tre omgångar, av vilka den första skulle börja den 1 oktober
1945, den andra den 1 april 1946 och den tredje vid tidpunkten för pansarregementets
slutliga överflyttande till Hässleholm. Under första omgången
skulle organiseras en ryttarskvadron genom överflyttning av den
skvadron ur Livregementets husarer som dittills varit förlagd till Ljungbyhed.
Under andra omgången skulle organiseras reducerad regementsstab och
ytterligare en ryttarskvadron samt under hösten 1946 en remontdressyrskvadron,
i samband varmed dressyranstalten vid Herrevadsklosters remontdepå
skulle nedläggas. Under tredje omgången skulle uppsättningen av regementet
i övrigt slutföras. Vad personalen angår skulle från och med den 1
oktober 1945 vid regementet från andra förband placeras omkring fem kompaniofficerare
och omkring fem underofficerare, och från och med den 1 april
147
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
1946 skulle tillkomma —• förutom viss annan personal — ytterligare omkring
fem kompaniofficerare och omkring fem underofficerare, likaledes från andra
förband. Enligt chefens för armén bestämmande skulle vidare erforderlig personal
för handläggning av personalredovisnings- och förvaltningsärenden samt
för bestridande av materiel- och kasemvård få placeras och tillträda tjänstgöring
vid regementet före dess slutliga organiserande.
I skrivelse den 8 februari 1946 hemställde överbefälhavaren med hänsyn
till pågående utredningar rörande försvarets framtida organisation, att åtgärder
måtte vidtagas i syfte att tills vidare inhibera organiserandet av
Skånska kavalleriregementet. Genom beslut den 8 mars 1946 och den 24
januari 1947 meddelade härefter Kungl. Maj:t bestämmelser rörande omorganisationens
genomförande, innebärande bland annat vissa inskränkningar i den
genom beslutet den 27 september 1945 fastställda planen. Sålunda föreskrevs,
att den planerade remontdressyrskvadronen vid regementet tills vidare icke
skulle uppsättas och att följaktligen remontdressyranstalten vid Herrevadsklosters
remontdepå tills vidare skulle bibehållas.
Från Kungl. Majrts sida föreligger sålunda beslut om att uppsättningen av
Skånska kavalleriregementet skall fullföljas på sätt riksdagen redan beslutat,
dock med viss begränsning. Jag får erinra, att uppsättandet av
Skanska kavalleriregementet ej innebär någon egentlig utvidgning av kavalleriet,
då det nya regementets organiserande förutsatts skola i huvudsak ske
inom ramen för kavalleriets nuvarande kader av personal och hästar. Ett fullföljande
av det av statsmakterna redan fattade beslutet om regementets uppsättande
har med hänsyn härtill icke ansetts behöva föregripa arbetet inom
1945 års försvarskommitté, där frågan om kavalleriets organisation självfallet
bör bli föremål för grundlig omprövning. Vid mitt ställningstagande i denna
fråga har jag särskilt beaktat de synnerligen otillfredsställande förläggningsförhållandena
för de till Ljungbyhed förlagda ryttarskvadronerna
och ansett ofrånkomligt, att denna förläggning så snart ske kan utbytes
mot en ur personalens och de värnpliktigas synpunkt lämpligare. Därvid
har det synts mig vara mest rationellt att de genom Skånska pansarregementets
överflyttande till Hässleholm i höst ledigblivande kasernbyggnaderna
i Hälsingborg utnyttjas, särskilt som detta kan ske utan att större kostnader
behöva nedläggas på byggnadsarbeten. Att nu överföra personal och hästar ur
berörda skvadroner till de äldre kavalleriregementena torde av utrymmesskäl
icke kunna ifrågakomma.
I anslutning till vad sålunda anförts och då Skånska kavalleriregementet
beräknas kunna slutligt organiseras under budgetåret 1947/48 bör i personalförteckningen
ytterligare upptagas följande för regementet avsedd extra ordinarie
personal, nämligen 1 husmoder av 2. klass i MEo 8, 1 biträdande husmoder
i MEo 5, 2 första biträden (för kök och servering) i MVc samt 11 köksoch
servisbiträden i MVd. Till behovet av förråds- och kontorspersonal vid
regementet har jag tagit hänsyn i det föregående vid beräkningen av dylik
personal vid truppförbanden.
Chefen för armén har föreslagit, att för ettvart av pansartruppförban -
148 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
den samt två av artilleriets truppförband, nämligen Smålands och
Bergslagens artilleriregementen, inrättas en befattning för vägmästare i
ME o 13. Till stöd för förslaget har anförts, att särskild personal erfordrades
vid pansartruppförbanden och de motoriserade artilleriregementena för att
övervaka och leda arbetet med att reparera de ofta omfattande skador, som
uppstode å förbanden tillhöriga vägar och övningsfält ävensom å enskilda
vägar vid framförande av stridsvagnar och andra banddrivna fordon.
Civilförvaltningen, som tillstyrkt arméchefens förevarande förslag, har
framhållit, att de föreslagna befattningshavarnas verksamhetsområde visserligen
syntes bliva något mindre än vägmästares vid vägförvaltningarna
lönegrad A13 — men att arbetsuppgifterna ofta komme att bliva mycket
kvalificerade med hänsyn till de svåra och omfattande skador, som de tunga
motorfordonen förorsakade på vägar och övningsfält. Det syntes därför motiverat,
att vederbörande placerades i 13 lönegraden.
Statens sakrevision har den 3 februari 1947 avgivit utlåtande över ett av
civilförvaltningen i skrivelse den 2 augusti 1946, på framställning av arméchefen,
avgivet förslag om anställande under innevarande budgetår av extra
vägmästare i MEx 13 vid förenämnda förband. Sakrevisionen har därvid på
anförda skäl förordat, att erforderligt antal vägmästare skulle för ändamålet
ställas till förfogande av vägväsendet. Detta läte sig emellertid icke göra utan
ökning av vägväsendets personalstat.
Sakrevisionens ordförande, generaldirektören E. R. Stridsberg, har i denna
fråga anmält avvikande mening och uttalat, att erforderliga befattnmgshavaie
borde anställas vid vederbörligt regemente, förslagsvis som arbetsförmän av
1. klass (MEo 12).
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 15 februari 1947
biträtt det av sakrevisionens ordförande framlagda förslaget.
För egen del har jag blivit övertygad om behovet av sakkunnig personal
för ledning av arbetena med reparation av de skador å vägar och övningsfält,
som uppkomma vid pansarregementena och de motoriserade artilleriregementena.
Jag är emellertid icke beredd att för närvarande taga ställning
till frågan, huruvida särskilda befattningar böra inrättas för ändamålet vid
de olika regementena eller, såsom av sakrevisionens majoritet föreslagits, personal
å vägväsendets stat bör disponeras för ändamålet. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att härutinnan träffa avgörande.
De för artilleriets truppförband upptagna 34 remontryttarbefattningarna,
enligt gällande personalförteckning fördelade med 10 vid ettvart av Svea,
Göta och Norrlands artilleriregementen samt 4 vid Norrbottens artillerikår,
synas i enlighet med vad förut anförts för nästa budgetår böra få fördelas
enligt chefens för armén bestämmande.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört under anslagsposten till
arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar räknar jag vidare för
artilleriets truppförband med tillkomsten av 1 befattning för tillsynsman i
MEo 6, avsedd för Marma skjutfält.
Såsom under punkt 3 anförts räknar jag för signaltrupperna med in -
149
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
rättande av 10 befattningar för radiotelegrafister i MEo 12 såsom ersättning
för motsvarande antal för radiofurirer avsedda överfurirsbeställningar. Vid
behandlingen av anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän har jag
anfört, att överfurirsbeställningar, som redan blivit tillsatta med radiofurirer,
borde uppföras på övergångsstat. Föreskrift bör meddelas i syfte att säkerställa,
att de nya civila befattningarna i första hand förbehållas de på övergångsstat
uppförda överfurirerna.
Ett av arméchefen i skrivelse den 29 juni 1946 framlagt förslag rörande
omförläggning av tygkompanierna förelädes 1946 års riksdag (propositionen
nr 311) såvitt rörde frågan om medel till ordnande av tygkompaniernas
förläggningar. Sedan riksdagen (skr. nr 516) anvisat erforderliga investeringsmedel
för ändamålet, har Kungl. Maj:t genom beslut denna dag förordnat,
att tygkompanierna skola provisoriskt förläggas, Första tygkompaniet vid
Svea trängkår, Andra tygkompaniet vid Skaraborgs pansarregemente och Göta
trängkår samt Tredje tygkompaniet vid Skånska trängkåren. Åtgärderna, vilka
beräknas komma att genomföras under budgetåret 1947/48, leda till en
minskning av behovet av förvaltningspersonal vid tygkompanierna. Å förteckning
över pensionerad personal i arvodesbefattningar upptagna befattningar
för mobiliseringsofficerare och expeditionsunderofficerare ävensom
befintlig förråds- och kontorspersonal ha dock ansetts böra bibehållas
tills vidare. Däremot erfordras icke kökspersonalen efter åtgärdernas
genomförande. I anledning härav böra för Första tygkompaniet avsedda husmodersbefattningar
utgå ur förteckningen och befattningshavarna endast
övergångsvis bibehållas i avvaktan på omförläggningen.
Såsom framgår av propositionen 1946: 120 (s. 175 o. f.) gjorde chefen för
armén för innevarande budgetår framställning om reglering av anställningsförhållandena
för viss förråds- och kontorspersonal m. m. vid anstalter
under arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar.
Förslaget, som jämväl innebar överförande av personalkostnader från sakanslag
till avlöningsanslag, föranledde, i avvaktan på remissbehandling, intet
förslag från min sida.
I sedermera avgivna utlåtanden i ärendet har civilförvaltningen tillstyrkt
överförande i viss omfattning av kostnader för ifrågavarande personal till
avlöningsanslag, under det att försvarets sakanslagsutredning ansett sig i
avvaktan på organisationsundersökningar vid ifrågavarande anstalter icke
kunna taga ställning till förslaget. Arméchefen har ifrågasatt, att förslaget
skulle på nytt upptagas för nästa budgetår. För egen del är jag icke heller
nu beredd att taga ställning till här ifrågavarande personalfrågor. Vid ärendets
behandling i propositionen 1946: 120 förutsatte jag, att Kungl. Maj:t
skulle äga att beträffande bland annat denna personal förordna om överförande
av avlöningskostnader till avlöningsanslag med överskridande av ickeordinarieposten
under arméns avlöningsanslag och med motsvarande begränsning
av dispositionsrätten till vederbörligt sakanslag. Mot en sådan anordning
har riksdagen (skr. nr 365) icke uttalat någon erinran. Därest under
nästa budgetår en säkrare grund för bedömandet av det stadigvarande per
-
150
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.
sonalbehovet vid ifrågavarande anstalter kan erhållas, torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att i enlighet med vad nyss anförts närmare reglera avlönings-
och anställningsförhållandena för personalen. Intill dess så kan ske,
bör sakanslag enligt hittills tillämpade grunder få anlitas för att bestrida lönekostnaderna
för personalen i fråga.
Vissa utbildningsans talter.
Chefen för armén har föreslagit, att vid infanteriskjutskolan inrättas
1 kanslibiträdesbefattning i MEo 7 samt att antalet skrivbiträdesbefattningar
i MEo 2 ökas med 1 vid envar av, bland andra, arméns underofficersskola
jämte försvarets läroverks internat, krigshögskolan,
infanteriskjutskolan och artilleriskjutskolan. Förslaget
har tillstyrkts av civilförvaltningen och kan även av mig biträdas med den
jämkningen, att befattningarna böra upptagas alternativt i MEo 4 eller MEo 2.
Personalbehovet vid infanteriets och kavalleriets kadettskola
och vid krigsskolan har i enlighet med vad jag anmälde i propositionen
1946: 120 varit föremål för utredning av statens organisationsnämnd. Såsom
tidigare förutsatts torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter vederbörlig
prövning meddela beslut i denna fråga.
Sjukvårdsväsendet.
En av de i gällande personalförteckning upptagna sjuksköterskebefattningarna
är avsedd för artilleriskjutskolan. I anledning av ett av försvarets
sjukvårdsförvaltning framlagt förslag, vilket biträtts av civilförvaltningen, bör
denna befattning i stället avses för Gotlands infanteriregemente, därvid befattningens
innehavare bör vara tjänstgöringsskyldig vid militärsjukhusen i
Visby och Fårösund.
I enlighet med förslag av försvarets civilförvaltning böra under rubriken
Sjukvårdsväsendet upptagas allenast befattningar för sjuksköterskor (översköterskor)
och sjukvårdsbiträden, medan övriga under denna rubrik nu redovisade
befattningar — förste kontorist, kontorister och förrådsmän — tillika
med de nu under rubriken Läkemedelscentralerna upptagna förrådsmännen
böra redovisas under den nya rubriken Centrala sjukvårdsförråd och läkemedelscentraler
(jfr 1947 års statsverksproposition, bil. 6, s. 25).
I anslutning till det anförda upptager jag under rubriken Sjukvårdsväsendet
befattningar för 96 sköterskor och 173 sjukvårdsbiträden.
Centrala sjukvårdsförråd och läkemedels
centraler.
Under förevarande rubrik upptager jag i enlighet med vad nyss anförts
1 förste kontorist i MEo 10, 2 kontorister i MEo 8 och 16 förrådsmän i MEo 5.
Civilförvaltningen har föreslagit inrättande av befattningar för 1 förrådsvaktmästare
i MEo 7, 2 förrådsmän i MEo 5. och 1 skrivbiträde i MEo 2, avsedda
att ersätta personal vid sjukvårdsförråd, vilken nu avlönas av sjukvårdsmaterielanslag.
Då jag vid behandlingen i årets statsverksproposition av anslaget
Försvarets sjukvårdsförvaltning: Förrådsorganisationen under nämnda
151
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
anslag beräknat medel för avlöning åt nämnda förrådspersonal, upptager jag
icke här medel för detta ändamål.
Läkemedelscentralerna.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört bör denna rubrik utgå ur
förteckningen.
Bemonterings väsendet.
I anslutning till förslag av chefen för armén, som tillstyrkts av civilförvaltningen,
räknar jag med tillkomsten av 1 kontors- eller skrivbiträdesbefattning
i MEo 4 eller MEo 2 vid Utnäslöts remontdepå.
Arméhundväsendet.
I enlighet med förslag av civilförvaltningen bör ett för närvarande vid
arméhundväsendet såsom extra tjänsteman anställt kanslibiträde från och
med nästa budgetår beredas extra ordinarie anställning. Jag räknar därför
med tillkomsten vid arméhundväsendet av 1 kanslibiträdesbefattning i MEo 7.
Viss extra personal m. m.
I enlighet med förslag av civilförvaltningen beräknar jag medelsbehovet
under förevarande delpost under rubrikerna Vikarier för i personalförteckningen
uppförda extra ordinarie befattningshavare, Betjäningspersonal m. fl.,
övrig extra personal samt Tillfälligt anställd personal.
Kostnaderna för avlönande av sådana extra tjänstemän, som anställas
såsom vikarier för i personalförteckningarna uppförda extra ordinarie
befattningshavare, ha för innevarande budgetår upptagits till förslagsvis
79 000 kronor, i vilket belopp kostnaderna för vikarier för den extra
•ordinarie sjukvårdspersonalen ingå med ett till 27 000 kronor beräknat belopp.
Civilförvaltningen har föreslagit höjning av förevarande post med
450 000 kronor för anställande av vikarier på grund av tjänstledighet, semestrar
och dylikt för biträdespersonalen vid matinrättningama.
Med godtagande i huvudsak av civilförvaltningens beräkning uppskattar
jag med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser medelsbehovet
för avlöningar till vikarier till ett till 500 000 kronor avrundat belopp.
Den för innevarande budgetår med förslagsvis 46 000 kronor upptagna
posten Betjäningspersonal m. fl. kan på grund av minskat antal befattningshavare
för nästa budgetår uppskattas till 30 000 kronor enligt nuvarande
löneläge.
Under posten Övrig extra personal beräknar jag medel för extra kontors-
och skrivbiträden, extra uppbördsmän och övrig ej blott tillfälligt anställd
personal.
Såsom framgår av vad jag anfört i det föregående i samband med beräkningen
av kostnaderna för den extra ordinarie personalen föreligger under
nästa budgetår behov av en reserv av kontorspersonal vid försvarsområdesstaber
och truppförband. Sålunda erfordras övergångsvis personal, intill
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
dess avsedda rationaliseringar kunnat genomföras. Vidare kommer med all
sannolikhet, särskilt för försvarsområdesstaberna, att jämväl under nästa
budgetår finnas behov av personal för avvecklingsarbete. På grundval av uppgifter
från arméstaben beträffande personal vid försvarsområdena och arméchefens
beräkningar av personalbehovet för truppförbanden uppskattar jag
medelsbehovet för ifrågavarande extra kontorspersonal till 700 000 kronor
enligt nuvarande löneläge.
Då dessa anslagsmedel alltså äro beräknade för att täcka hela reservbehovet
av kontorspersonal vid försvarsområdesstaberna och truppförbanden, böra
sakanslag icke vidare få tagas i anspråk för avlönande av dylik personal vid
försvarsområdesstaberna och vid truppförbanden med undantag för tygverkstäder
och tyganstalter. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva
den begränsning av dispositionsrätten till sakanslag av reservationsanslags
natur, som kan föranledas härav.
I det föregående under punkt 2 har jag ansett mig böra räkna med att
extra uppbördsmän för byggnader m. m. vid försvarsområdesstaberna måste
bibehållas tills vidare under nästa budgetår även vid försvarsområdesstaber,
där enligt statens organisationsnämnds förslag deras arbetsuppgifter skulle
övertagas av annan personal. För innevarande budgetår har räknats med 30
dylika befattningar och en kostnad av 115 000 kronor. Vid beräkningen av
medelsbehovet för extra ordinarie personal har jag emellertid räknat med
att 3 av dessa skulle erhålla extra ordinarie anställning. En ytterligare begränsning
med 4 torde kunna göras med hänsyn till minskningen av antalet
försvarsområdesstaber. Jag räknar därför här med 23 befattningar i MEx 12
och, enligt nuvarande löneläge, 90 000 kronor.
Civilförvaltningen har i anledning av förslag av arméchefen under
posten Övrig extra personal för avlöning av viss vid kommendantsstaben i
Boden och militärbefälsstaberna anställd ingenjörpersonal, nu avlönad från avvecklings-
eller sakanslag, och för avlöning av en stallföreståndare vid infanteriskjutskolan
beräknat omkring 70 000 kronor, varav 67 900 kronor för ingenjörpersonalen.
Med biträdande härav upptages för ifrågavarande ändamål
70 000 kronor.
Vidare har beräknats ett belopp av 33 000 kronor för arvoden till vissa
mobiliseringslottor. Beträffande denna fråga får jag erinra, att arméchefen
redan i sina äskanden för innevarande budgetår hemställde, att medel
för ändamålet måtte upptagas å arméns förteckning å vissa andra
arvoden och särskilda ersättningar. Vid anmälan av propositionen 1946: 120
(s. 161) anförde jag i denna fråga, att jag ansåg resultatet av pågående
utredning angående försvarets framtida organisation böra avvaktas,
innan medel upptoges å arvodesförteckningen. Jag uttalade vidare, att,
därest det skulle befinnas oomtvistligt, att det ifrågavarande arbetet vore ur
krigsberedskapssynpunkt ofrånkomligt och att det icke kunde utföras på
annat sätt, exempelvis genom ianspråktagande av befintlig personal, fjärde
huvudtitelns anslag till extra utgifter syntes få anlitas för ändamålet. Genom
153
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
brev den 27 september 1946 har Kungl. Maj:t sedermera medgivit, att för
budgetåret 1946/47 finge disponeras ett belopp av högst 32 750 kronor från
nyssnämnda anslag, att såsom månatliga arvoden av, i ett för allt, 250 kronor
fördelas enligt i brevet angivna grunder mellan vissa för mobiliseringsuppgifter
anlitade lottor vid arméledningen och försvarsområdesstabema. Jag
vill ej motsätta mig, att jämväl för nästa budgetår medel anvisas för avlöning
av här avsedda lottor. Med hänsyn till medelsbehovets storlek synes
det emellertid icke lämpligt att fortsättningsvis taga i anspråk anslaget till
extra utgifter, varför jag förordar, att medel för ändamålet för budgetåret
1947/48 beräknas under arméns avlöningsanslag. Medelsbehovet uppskattar
jag till samma belopp som anvisats för innevarande budgetår, eller 32 750
kronor, vilket belopp jag dock föreslår skola redovisas under posten till tillfälligt
anställd personal i avbidan på frågans omprövning i samband med
pågående utredning angående försvarets framtida organisation.
För avlöningar till övrig extra personal beräknar jag alltså för nästa budgetår
enligt nuvarande löneläge ett belopp av (700 000 + 90 000 + 70 000=)
860 000 kronor.
För tillfälligt anställd personal upptager jag i anslutning till civilförvaltningens
beräkningar 1200 000 kronor, i vilket belopp ingår förenämnda
belopp om 32 750 kronor till lottor.
Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar till viss extra personal
m. m. beräknar jag således enligt nuvarande löneläge till (500 000 + 30 000 +
860 000 + 1 200 000=) 2 590 000 kronor (nu enligt statsliggaren 2 760 000
kronor).
Fänrikar.
För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av förslagsvis 1 154 000 kronor, varvid antalet fänrikar beräknats till
omkring 370.
Chefen för armén har anmält, att nämnda antal för nästa budgetår beräknades
uppgå till omkring 380. Civilförvaltningen har på grundval härav
räknat med ett medelsbehov av 1 185 000 kronor för nästa budgetår. Enligt
vad jag under hand inhämtat ha emellertid av de för innevarande budgetår
beräknade antalet fänrikslöner endast omkring 275 behövt tagas i anspråk.
Med hänsyn härtill synes med utgångspunkt i nuvarande avlöningsbestämmelser
medelsbehovet för avlöningar till fänrikar icke behöva för nästa budgetår
beräknas till högre belopp än 880 000 kronor.
Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden ha för innevarande
budgetår upptagits med ett belopp av 14 000 kronor, beräknat efter
7 fänrikar. Enligt uppgift av chefen för armén har antalet nytillkommande
fänrikar vid Bodenförbanden under nästa budgetår beräknats till 6. Civilförvaltningen
har därför räknat med att för stipendier erfordras ett belopp
av 12 000 kronor.
Med godtagande av dessa beräkningsgrunder räknar jag med ett medelsbehov
enligt nuvarande löneläge för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål
av förslagsvis (880 000 + 12 000 =) 892 000 kronor (nu 1 168 000 kronor).
154
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Viss icke-ordinarie personal vid fältläkarkåren.
För innevarande budgetår har beräknats ett belopp av 280 000 kronor för
arvoden m. m. åt dels 39 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, i vilket antal äro
inräknade jämväl beställningshavare, vilka före den 1 juli 1939 erhållit ordinarie
beställning, dels ock 60 fältläkarstipendiater i fältläkarkåren.
För nästkommande budgetår beräknar jag under hänvisning till vad jag i
det föregående under punkt 4 anfört oförändrat medelsbehov, 280 000 kronor.
Bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.
För innevarande budgetår ha beräknats medel för arvoden m. m. till 10
bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren. För nästa budgetår räknar jag
under hänvisning till vad jag under punkt 4 anfört med oförändrat medelsbehov
för ändamålet, 25 000 kronor.
Musikelever.
För innevarande budgetår ha medel beräknats för kontant ersättning till
157 musikelever med 360 kronor för elev och år. Någon höjning härutinnan
förutsättes icke för nästa budgetår, varför jag för ändamålet upptager oförändrat
belopp, 57 000 kronor. Jag får emellertid erinra, att försvarsväsendets
underbefälsförbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om höjning av den
kontanta ersättningen till musikelever, vilken framställning enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 26 april 1946 icke föranlett annan åtgärd än att handlingarna
i ärendet överlämnats till 1945 års försvarskommitté för att tagas under övervägande
vid fullgörandet av det kommittén meddelade uppdraget.
Civila lärare.
För arvoden till civila timlärare vid truppförbanden är för innevarande
budgetår i förteckningen å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar
upptaget ett belopp av 525 000 kronor. Arvodena utgå enligt av Kungl. Maj:t
den 3 augusti 1945 meddelade bestämmelser, graderade efter ortsgrupper
och med olika belopp allt efter läroämnets art och lärarnas utbildningsgrad.
På grund av att volontärrekryteringen vid armén under de senaste åren
utfallit synnerligen ogynnsamt, har det icke varit möjligt att organisera stamskolor
vid samtliga regementen och kårer. Utbildningen har i stället centraliserats
till vissa förband, vilket medfört att kostnaderna för den allmänbildande
undervisningen blivit avsevärt lägre än de beräknade. Då en dylik
centralisering torde bli nödvändig även under utbildningsåret 1947—1948, bör
hänsyn härtill tagas vid beräkningen av kostnaderna för civila timlärare under
budgetåret 1947/48. Enligt under hand inhämtade uppgifter skulle dessa
kostnader icke behöva upptagas till större belopp än 275 000 kronor. Såsom
jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 145)
av anslaget Försvarets läroverk: Avlöningar är emellertid frågan om timlärararvodenas
anpassning till det nya löneläge, som för statstjänstemännen i
övrigt uppnås genom den av 1946 års riksdag beslutade allmänna löneregle
-
155
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
ringen, för närvarande föremål för utredning. Det torde böra ankomma på
Kungl. Maj:t att, sedan berörda utredning avslutats, meddela beslut rörande
arvodesbeloppens storlek. Såsom jag i det föregående förordat böra dessa
arvodeskostnader redovisas under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal för nästa budgetår skulle således enligt nu gällande
löneläge utgöra (10 600 000 -f- 10 500 000 + 2 590 000 + 892 000 + 280 000
+ 25 000 + 57 000 + 275 000 =) i runt tal 25 200 000 kronor. Med hänsyn till
rådande rekryteringssvårigheter kan emellertid belastningen å anslagsposten
beräknas komma att understiga berörda belopp med åtminstone 800 000
kronor, varför anslagsposten med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser
borde upptagas till 24 400 000 kronor.
1946 års manskapslöneutredning har i sitt i det föregående berörda betänkande
framlagt förslag om lönereglering för försvarets fast anställda manskap,
innebärande avsevärda förbättringar i nu utgående förmåner och övergång
beträffande vissa furirer från biandlön till kontantlön. Utan att nu taga
ställning till utredningens förslag anser jag mig böra vid beräkningen av
medelsbehovet under försvarsgrenarnas avlöningsanslag räkna med att detsamma
i stort sett kommer att genomföras. Med beaktande härav och under
hänsynstagande jämväl till den allmänna löneregleringen för övriga personalkategorier
uppskattar jag medelsbehovet under förevarande anslagspost
till 43 700 000 kronor, varav omkring 19 300 000 kronor belöpa på den allmänna
löneregleringen och den ifrågasatta löneregleringen för manskapet. Det
må framhållas, att en del av kostnadsökningen sammanhänger med den
föreslagna övergången från biandlön till kontantlön och motsvaras av en
minskad belastning å vissa sakanslag. Till en dylik kostnadsbegränsning har
hänsyn tagits vid beräkningen i årets statsverksproposition av ifrågakommande
anslag.
Vad i det föregående anförts är — på sätt hittills skett —- att betrakta endast
som en grund för beräkningen av ifrågavarande anslagspost. På Kungl.
Maj:t bör i vanlig ordning ankomma att besluta rörande postens disposition.
5. Rörligt tillägg.
Pör rörligt tillägg beräknar jag för nästa budgetår ett belopp av i runt tal
5 725 000 kronor (nu 9 950 000 kronor). Minskningen, 4 225 000 kronor, är
i huvudsak föranledd av den allmänna löneregleringen.
Det sålunda beräknade medelsbehovet under arméns anslag till avlöningar
till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1947/48 uppgår till 110 000 000 kronor.
Anslagshöjningen utgör 35 800 000 kronor. Merkostnaderna på grund av den
allmänna löneregleringen och löneregleringen för fast anställt manskap beräknas
till omkring 38 000 000 kronor.
156
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och under hänvisning
till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan till årets statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor får jag hemställa
ej
mindre, att Kungl. Maj:t — med ändring av Sitt i årets statsverksproposition
(bil. 6, punkt 58) framlagda förslag beträffande personalförteckning för
hemvärnet — måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att till personalförteckning för hemvärnet må
överflyttas en beställning för hemvämschef i lönegrad Öb 2, en
beställning för överstelöjtnant eller major i lönegrad Oa 5 eller
Oa 4, en beställning för kapten eller löjtnant med arvode enligt
lönegrad Oa 3 eller Oa 2 samt en befattning för kontorsbiträde i
lönegrad A 4;
än även, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåret 1947/48 vidtaga
de ändringar i personalförteckningarna för ordinarie tjänstemän
och för pensionerad personal i arvodesbefattningar vid armén,
som i det föregående angivits;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts fastställa stater för
arméns manskap av lägre grad än överfurir;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med avseende å personalförteckningarna
meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga
delar samma innehåll som innefattas i de särskilda bestämmelser,
som genom Kungl. Maj:ts brev den 28 juni 1946 fastställts att
lända till efterrättelse för tillämpningen av arméns personalförteckningar
budgetåret 1946/47;
dels godkänna följande avlöningsstat för arméns anslag till
avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret
1947/48:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -
slagsvis ...................................... kronor 56 000 000
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,
förslagsvis.............. » 8 800 000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 575 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis............................ » 43 700 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. » 5 725 000
Summa kronor 114 800 000
157
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis.................... kronor 4 800 000
Nettoutgift kronor 110 000 000
dels ock till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 110 000 000
kronor.
[8.] Armén: Ekiperingsersättningar, förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 99) ...................... kronor 1 450 000
» 1947/48 (departementschefens förslag) .......... * 1450 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 29) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Armén:
Ekiperingsersättningar för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av
1 450 000 kronor.
Såsom framgår av 1944 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln,
punkt 17) har förutsatts, att storleken av den till reservpersonal utgående
ekiperingshjälpen årligen skall bli föremål för prövning i samband med framläggande
av medelsäskande till riksdagen. Beträffande de för innevarande
budgetår fastställda grunderna torde få hänvisas till statsliggaren, s. 99.
Försvarets civilförvaltning har för nästa budgetår med utgångspunkt i hittills
tillämpade grunder beträffande ekiperingsersättningar beräknat medelsbehovet
under förevarande anslag till 1 575 000 kronor.
Vid anmälan i årets statsverksproposition av anslagsäskandena under
fjärde huvudtiteln föreslog jag, att försvarsgrenarnas anslag till ekiperingsersättningar
skulle i avvaktan på resultatet av 1945 års lönekommittés
arbete i propositionen upptagas med allenast beräknat belopp.
Jag anförde händd, att en av 1944 års uniformspliktskommitté (SOU
1946:4) väckt fråga, huruvida icke den rätt till ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag,
som för närvarande tillkommer vissa personalkategorier
inom försvaret, borde ersättas med en rätt att erhålla rabatt vid inköp av
uniformspersedlar, vore under övervägande inom lönekommittén. Sistnämnda
kommitté har icke ännu hunnit helt slutföra sitt arbete. Jag har emellertid
under hand erfarit, att kommittén i princip icke ämnar föreslå några huvudsakliga
förändringar beträffande rätten till ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag.
Med hänsyn härtill utgår jag vid beräkningen av försvarsgrenarnas
anslag till ekiperingsersättningar från i huvudsak oförändrade grunder för
dylika ersättningar.
Yad beträffar arméns ifrågavarande anslag synes intet i och för sig vara att
erinra mot den av civilförvaltningen verkställda beräkningen. Emellertid anser
jag, med beaktande av att nettoutgifterna under anslaget för budgetåret
1945/46 icke uppgått till högre belopp än i runt tal 1 273 000 kronor, anslaget
kunna för budgetåret 1947/48 upptagas till samma belopp som för innevarande
budgetår, eller 1 450 000 kronor.
Departements
chefen.
158
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I detta sammanhang får jag erinra, att Kungl. Maj:t genom brev den 8
november 1946 på grundval av uniformspliktskommitténs förslag meddelat
bestämmelser angående uniformsplikt för viss personal vid försvaret, varvid
i särskild förteckning upptagits den personal i arvodesbefattningar för pensionerad
militär personal, som skall vara uniformspliktig. Härvid har förutsatts,
att dylik personal, som tidigare icke ägt rätt åtnjuta ekiperingsbidrag,
skulle äga uppbära sådant bidrag. Ehuru detta kan beräknas medföra en
ökad belastning å anslagen till ekiperingsersättningar, anser jag det icke erforderligt
att på grund härav verkställa någon uppräkning av dessa anslag.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Armén: Ekiperingsersättningar för budgetåret 1947/48
anvisa ett förslagsanslag av 1 450 000 kronor.
[9.] Armén: Avlöningar till viss arbetarpersonal, förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 99) .................... kronor *7 000 000
» 1947/48 (departementschefens förslag.).......... » 8 675 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 30) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår
beräkna ett förslagsanslag av 8 000 000 kronor till avlöningar till viss arbetarpersonal.
Angående anslagets benämning och beräkningsgrunden får jag hänvisa
till statsverkspropositionen.
Under anslaget bör, liksom skett för innevarande budgetårs motsvarande
anslag, beräknas medel för förråds-, handräcknings- och eldarpersonal.
Behovet av kollektivavtalsanställd förråds- och handräckningspersonal
för nästa budgetår har arméchefen beräknat till 1 022 man, varav för
vissa militärområden, skolor och anstalter 68 och för truppförbanden 899 förrådsarbetare
och handräckningsmän samt för vård av remonter 55 remontskötare.
Vad beträffar truppförbanden ha beräkningarna grundats på försvarets
centrala organisationskommittés förslag till personaluppsättning för
rationaliserat infanteriregemente, vari upptagits 16 förrådsarbetare jämte 2
handräckningsmän för skjutbanor. Vid denna beräkning har organisationskommittén
förutsatt tillgång vid förbandet på 53 värnpliktiga, tillhörande besiktningsgrupp
4, i handräckningstjänst — ekonomivärnpliktiga. Detta antal
representerar det maximibehov av ekonomivärnpliktiga, som tillsammans med
övrig arbetande personal erfordras för ett rationellt utförande av på dylik
personal ankommande arbetsuppgifter. Organisationskommittén har i annat
sammanhang framräknat ett minimibehov — för Älvsborgs regemente angivet
till 40 man — utgörande den minsta styrka, varmed förbandet kan bestrida
tjänsten i fråga utan eftersättande av densamma. I den mån efter vissa åtgärder
för utjämning förbanden emellan av tillgången på ekonomivärnpliktiga
samt för lämplig anpassning av deras tjänstgöringstid minimibehovet icke kan
fyllas måste civil personal anställas i erforderlig omfattning. Chefen för
1 Anslaget benämnt Armén: Avlöningar till civil bandräckningspersonal.
159
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
armén har i skrivelse den 8 november 1946 angivit behovet av civil handräckningspersonal,
som under budgetåret 1947/48 måste anställas av angiven anledning,
till 125 man.
Vidare har arméchefen angivit behov av en reserv av kollektivavtalsanställd
personal, vilken borde bestämmas med hänsyn till att planlagda förråd icke
bleve färdiga till den 1 juli 1947 samt att förbanden icke med säkerhet komme
att rationaliseras under innevarande budgetår.
Behovet av eldarpersonal har på sätt framgår av propositionen 1946: 120
på grundval av ett av statens organisationsnämnd framlagt förslag i ämnet
beräknats till 720 man för hela försvaret, varav 26 man utgjorde reserv. I det
angivna antalet ingå helårsanställda eldare med vid armén 376, vid marinen
71 och vid flygvapnet 107 man samt säsonganställd personal, erforderlig så
länge ersättningsbränslen måste komma till användning, med vid armén 72,
vid marinen 17 och vid flygvapnet 51 man. Av denna personal har — förutom
den för armén särskilt avsedda — även den för försvaret gemensamma reserven
beräknats under arméns anslag.
Med skrivelse den 27 juni 1946 har statens organisationsnämnd ingivit av
försvarets centrala organisationskommitté verkställd utredning angående eldnings-,
underhålls- och reparationstjänsten vid försvarets ång- och värmecentraler.
I det förslag till personaluppsättning för eldnings tjänst, som i denna
utredning framlagts, har, såvitt rör armén, principiellt icke förutsatts någon
ändring i tidigare behovsberäkningar.
Det av arméchefen angivna normalbehovet av förrådsarbetare och handräckningsmän
— 1022 man — överensstämmer med det för innevarande budgetår
beräknade och kan av mig godtagas. I det föregående vid behandlingen av
frågorna om extra ordinarie förrådspersonal vid försvarsområdena och truppförbanden
har jag förutsatt, att personal, som i avvaktan på rationaliseringarnas
och, vad särskilt beträffar försvarsområdesstaberna, på förrådsplaneringens
genomförande icke ansetts böra nu erhålla extra ordinarie anställning,
skulle tills vidare avlönas enligt kollektivavtal. Det hade nämligen visat
sig, att anställning såsom extra tjänstemän för denna personal, vilket förekommit
under innevarande budgetår, inneburit försämrade löneförmåner för
personalen i förhållande till vad som tidigare utgått till densamma. Jag uppskattar
behovet av dylik arbetarpersonal för nästa budgetår till 300 man,
vilket antal motsvarar skillnaden i antal av arméchefen föreslagna och av mig
tillstyrkta befattningar för extra ordinarie förrådspersonal vid försvarsområdena
och truppförbanden.
Ytterligare ett antal befattningshavare med lön enligt kollektivavtal torde
böra beräknas av den av arméchefen angivna anledningen att för ekonomitjänst
avsedda värnpliktiga icke uppgå till beräknat minimiantal. Slutligen torde,
liksom i det föregående under arméns avlöningsanslag föreslagits beträffande
kontorspersonal, även det av kvarstående avvecklingsuppgifter för nästa budgetår
föranledda merbehovet av här ifrågavarande personal lämpligen kunna
tillgodoses av medel under detta anslag.
Departements
chefen.
160
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Den reserv av förråds- och handräckningspersonal, som enligt vad jag sålunda
anfört bör beräknas under anslaget för nästa budgetår, uppskattar jag
till omkring 480 man och totalbehovet sålunda till (1 022 + 480 =) i runt tal
1 500 man. Med hänsyn till att svårigheter torde föreligga att anställa denna
personal kan medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål, grundat på nu
gällande avtal, uppskattas till 6 500 000 kronor.
Organisationsnämndens förslag rörande eldningstjänst m. m. vid försvarets
ång- och värmecentraler innefattar även förslag om ändrade löneställningar för
därav berörd tjänstemannapersonal. Denna fråga kan icke nu upptagas till
prövning utan torde böra bedömas vid den utredning av motsvarande spörsmål
inom statsförvaltningen i övrigt som inom kort torde komma att igångsättas.
Det nu framlagda förslaget om eldningstjänstens ordnande påverkar
därför icke prövningen av behovet av eldarpersonal vid försvaret för nästa
budgetår.
Yad eldarpersonalen beträffar får jag erinra, att — enligt vad jag anfört
vid anmälan i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 37) vid behandlingen
av arméns bränsleanslag — oljeeldning beräknas komma att i viss utsträckning
äga rum vid försvarets anläggningar under nästa budgetår. Enligt av
civilförvaltningen meddelade föreskrifter skall i anledning härav eldarpersonalen
vid armén minskas med sammanlagt 5 helårsanställda och 8 säsonganställda
eldare. Avsikten är att inom den närmaste tiden förse ytterligare
ett antal anläggningar med utrustning för oljeeldning. Den minskning av
personalbehovet, som härvid uppkommer, kan med hänsyn till de långa leveranstiderna
för dylik utrustning icke beräknas för nästa budgetår kunna i full
utsträckning påverka anslagsberäkningarna. En viss hänsyn härtill torde dock
kunna tagas. Jag räknar för nästa budgetår för armén med 370 helårsanställda
och 60 säsonganställda arbetare i eldningstjänst. Den övergångsvis i avvaktan
på färdigställande av vissa anläggningar upptagna reserven torde för nästa
budgetår kunna begränsas till 15 man.
Kostnaderna för den sålunda beräknade helårsanställda och säsonganställda
eldarpersonalen uppskattar jag till 2 100 000 kronor enligt nu gällande avtal.
För reservpersonalen kan medelsbehovet beräknas till 75 000 kronor.
Med hänsyn till vad sålunda anförts skulle medelsbehovet under detta anslag
för nästa budgetår uppgå till (6 500 000 + 2 100 000 + 75 000 =) 8 675 000
kronor, innebärande en anslagshöjning med 1 675 000 kronor. Till stor del är
denna anslagshöjning att hänföra till den ökning av lönerna för här ifrågavarande
personal, som blivit en följd av de nya avtal för försvarets arbetare som
slötos under våren 1946. En betydande del av anslagshöjningen har uppkommit
genom förutberörda överflyttning av kostnader från avvecklingsanslag till
förevarande anslag.
Såsom framgår av redogörelsen i det föregående för detta ärende är behovet
av civil arbetarpersonal i viss mån avhängigt av tillgången inom försvaret på
värnpliktiga, som kunna tagas i anspråk för ekonomitjänst. Då tillgången på
sådan personal icke kan på förhand med säkerhet bedömas, bör Kungl. Maj:t
161
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
äga att för tillgodoseende av dylikt oförutsett behov av civil personal medgiva
överskridande av det antal anställda, varpå anslagsberäkningarna grundats.
Utöver det antal av 18 kollektivavtalsanställda arbetare, varmed enligt det
föregående räknats för rationaliserat infanteriregemente, samt eldarpersonal
enligt här angivna beräkningar, erfordras enligt organisationskommitténs förslag
till personaluppsättning för rationaliserat regemente 4 civilanställda arbetare
för kasernvårdsverksamhet. Lönekostnaderna för dessa böra liksom
hittills, åtminstone tills vidare, bestridas av medel för fastighetsunderhåll.
Härtill kommer personal för städning av vissa gemensamma lokaler och dylikt,
vilken tills vidare liksom hittills bör avlönas från bränsleanslag. Då i det
föregående hänsyn tagits till behovet av all annan kollektivavtalsanställd
personal — med undantag av personal vid verkstäder och tyganstalter — vid
försvarsområden och förband, böra från och med nästa budgetår, med angivna
undantag, sakanslag icke vidare få tagas i anspråk för avlönande av kollektivavtalsanställd
personal vid försvarsområden och förband. Det bör ankomma
på Kungl. Maj:t att föreskriva den begränsning av dispositionsrätten till
vederbörligt sakanslag av reservationsanslags natur, som kan följa härav.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Armén: Avlöningar till viss arbetar per sonal för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 8 675 000 kronor.
[10.] Armén: Uppförande av vissa baracker i Visby, reservationsanslag. På
förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1944: 175 (s. 33 ff.) beslöt 1944
års riksdag (skrivelse nr 322), att gamla S:t Olofs sjukhus i Yisby skulle
tagas i anspråk för anordnande av expeditionslokaler för VII. militärbefälsstaben.
Därvid beslöts tillika att sjukhusbyggnaderna skulle överföras från
medicinalstyrelsens till försvarets förvaltning och att i samband därmed
genom försorg av medicinalstyrelsen och med anlitande av särskilt å riksstaten
under fjärde huvudtiteln anvisat anslag skulle uppföras två baracker
att av styrelsen användas som evakueringslokaler vid upprättande av beredskapssjukhus.
Härvid förutsattes, att jämväl en central dispensär skulle beredas
plats i barackerna. I anslutning härtill anvisade samma års riksdag
(proposition nr 185; riksdagens skrivelse nr 321) till Armén: Uppförande
av vissa baracker i Visby för budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av
132 000 kronor.
Genom beslut den 13 april 1945 medgav Kungl. Maj:t, att merkostnaden
för iordningställande av en av berörda evakueringsbaracker till centraldispensär
finge intill ett belopp av högst 7 125 kronor tills vidare bestridas från
den å staten för arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond
upptagna posten till reparations- och underhållskostnader. Sedan denna
fråga i propositionen 1942: 62 (s. 15) underställts riksdagens prövning, föreskrev
Kungl. Maj:t den 24 maj 1946, att ifrågavarande merkostnad finge slutligt
bestridas på angivet sätt.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. Nr 130.
258 47 11
162
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
I skrivelse den 18 januari 1947 har arméns fortifikationsförvältning efter
samråd med försvarets civilförvaltning, föreslagit anvisande å riksstaten för
budgetåret 1947/48 av ett reservationsanslag av 16 000 kronor för täckande
av uppkomna merkostnader för ifrågavarande baracker. Till stöd härför har
fortifikationsförvaltningen åberopat innehållet i en av medicinalstyrelsen till
förvaltningen avlåten skrivelse i ämnet, däri anförts i huvudsak följande.
Arbetet med barackernas uppförande vore praktiskt taget avslutat, och
kunde de slutliga kostnaderna beräknas till 162 000 kronor. På det anvisade
anslaget komme sålunda att uppstå en brist av 30 000 kronor. Detta överskridande
av anslaget berodde till en del på stegrade byggnadskostnader, till
en del därpå, att vissa tilläggsarbeten utförts, betingade av att den ena baracken
skolat apteras till lokaler för Gotlands läns centraldispensär. Kostnaderna
för barackens apterande till dispensär uppginge till 14 292 kronor.
I skrivelse till medicinalstyrelsen den 4 november 1946 hade Gotlands läns
landstings hälsovårdsberedning meddelat, att landstingets förvaltningsutskott
beslutat för täckande av nämnda kostnad bidraga med ett belopp av 7 292
kronor medan återstoden, 7 000 kronor, förutsatts skola bestridas av förenämnda
anslagspost å fastighetsfondens stat. Underskottet på hela byggnadsföretaget
skulle under nämnda förutsättningar uppgå till (162 000-—132 000
— 7 292 — 7 000 =) 15 708 kronor eller avrundat 16 000 kronor, vilket belopp
syntes böra äskas hos 1947 års riksdag.
epartements- Då de uppkomna merkostnaderna böra täckas, får jag hemställa, att Kungl.
chefen. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Armén: Uppförande av vissa baracker i Visby för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 16 000 kronor.
[11.] Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 125).................... kronor 30 200 000
» 1947/48 (departementschefens förslag).......... » 46 000 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 69) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinen: Avlöningar
till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag
av 46 000 000 kronor. Denna anslagsfråga upptager jag nu till behandling.
Under hänvisning till vad jag förut anfört rörande vissa frågor, som beröra
flera försvarsgrenar, behandlar jag här de olika anslagsposterna och lämnar
i anslutning därtill en redogörelse för de huvudsakliga ändringar i de för
innevarande budgetår fastställda personalförteckningar som böra vidtagas.
I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Såsom under punkt 3 anförts böra kostnaderna för avlöningar till manskap
av lägre grad än överfurir (högbåtsman) från och med nästa budgetår bestridas
från anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Förändringar
beträffande dylik personal beröras därför icke vid behandlingen av
förevarande anslagspost.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
163
Flottan.
Civilförvaltningen har tillstyrkt ett av chefen för marinen framställt förslag
att för nästa budgetår ytterligare inrätta dels en kommendörsbeställning
(Oa 6), avsedd för den tredje av de enligt 1942 års försvarsbeslut förutsedda
högre förbandscheferna inom kustflottan, dels ock en beställning för kommendörkapten
av 1. graden (Oa 5), avsedd för fartygschef, tillika förbandschef, för
jagare typ Öland, samt att i samband därmed minska antalet beställningar för
löjtnanter (Oa 2) med 2. I anledning av förslag av chefen för försvarsstaben
har vidare civilförvaltningen, efter hörande av marinchefen, föreslagit, att
flottans personalstat till följd av minskat behov av kompaniofficerare för
tjänstgöring vid försvarsstaben minskas med 1 kaptensbeställning (Oa 3) och
3 löjtnantsbeställningar (Oa 2).
Jag kan icke för närvarande biträda förevarande förslag i vad detsamma
avser inrättande av de båda regémentsofficersbeställningarna. Däremot anser
jag mig böra i enlighet med myndigheternas förslag räkna med att 1 kaptensbeställning
(Oa 3) och 3 löjtnantsbeställningar (Oa 2) indragas.
I skrivelse den 23 februari 1946 har marinförvaltningen, efter samråd med
marinstaben, framlagt förslag rörande löneställning m. m. för vissa högre militära
och civilmilitära befattningshavare vid örlogsvarven, vilket förslag chefen
för marinen i sina äskanden för budgetåret 1947/48 upptagit såsom sitt eget.
Ifrågavarande förslag innebär i huvudsak följande.
Beställningarna såsom chefer för Karlskrona och Stockholms örlogsvarv i
Öb 2 respektive Öb 1, vilka nu må uppehållas allenast på förordnande, skulle
tillsättas med ordinarie innehavare, varjämte chefen för Göteborgs örlogsvarv,
nu kommendörkapten av 1. graden i Oa 5, skulle placeras i Oa 6. Dessa
varvschefer skulle upptagas på en särskild örlogsvarvens stat. Cheferna
för vapenavdelningarna vid örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm
skulle placeras i alternativt Oa 6 eller Oa 5 med iakttagande av att, om
vederbörande placerades i Oa 5, tilläggsarvode tillerkändes honom motsvarande
skillnaden i avlöning (inberäknat samtliga tillägg) mellan Oa 6 och
Oa 5. Cheferna för fartygsavdelningarna vid Karlskrona och Stockholms örlogsvarv
skulle uppbära avlöning enligt Ca 30, varvid befattningshavare, som icke
redan tillhörde denna lönegrad, förutsattes skola erhålla tilläggsarvode motsvarande
skillnaden i avlöning (inberäknat samtliga tillägg) mellan Cb 1 och
Ca 30. Cheferna, för intendenturavdelningama vid Karlskrona och Stockholms
örlogsvarv skulle placeras, den förre i alternativt Oa 5 eller Oa 4 och den
senare i Oa 4. Slutligen borde Kungl. Maj:t föreskriva, att vissa sektionschefsbefattningar
vid förenämnda örlogsvarv skulle uppehållas av beställningshavare
i vissa angivna tjänste- och lönegrader.
Civilförvaltningen har i dessa frågor anfört i huvudsak följande.
Det ifrågavarande förslaget innebure icke slutligt ställningstagande till
samtliga frågor rörande örlogsvarvens personalbehov och löneställningen för
där tjänstgörande personal utan allenast reglering av löneförhållandena förvissa
chefstjänstemän. Civilförvaltningen ville dock ifrågasätta, huruvida det
kunde vara iämpligt att, medan ännu vissa förslaget berörande allmänna spörsmål
vore föremål för överväganden, vidtaga åtgärder ens i den begränsade
omfattning, som marinförvaltningen föreslagit. Åtskilliga skäl talade för att
med avgörandet av de av marinförvaltningen framlagda förslagen tills vidare
164
Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.
borde anstå. I ett avseende ansåge civilförvaltningen sig dock kunna ansluta
sig till marinförvaltningens förslag, nämligen i fråga om cheferna för örlogsvarven.
Frågan om dessas löneställning vore fortfarande svävande och kunde
knappast komma att vinna sin lösning inom den närmaste framtiden. Man
syntes emellertid kunna utgå från att löneställningarna för varvscheferna i
Karlskrona och Stockholm icke komme att bli lägre än de nu gällande. Ifrågavarande
beställningshavare vore födda 1888 respektive 1893 och skulle i egenskap
av kommendör respektive kommendörkapten av 1. graden vid flottan avgå
med ålderspension den 1 oktober 1948 respektive den 1 april 1949. Vederbörande
hade varit förordnade såsom varvschefer alltsedan den 1 april respektive
den 1 oktober 1944. Billighetsskäl syntes tala för att de icke på grund av
den uppskjutna frågan om varvschefernas löneställning skulle frånkännas
möjligheten att erhålla pension enligt de grunder, som gällde för fullmaktshavare
å beställning i Öb 2 respektive Öb 1. Civilförvaltningen ansåge sig
därför böra tillstyrka förslaget, att de nuvarande varvscheferna erhölle fullmakt
å respektive varvschefsbeställning. I en not till personalförteckningen
syntes böra angivas, att vid nuvarande innehavares avgång frågan om beställningarnas
uppehållande skulle bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Såsom chef för Göteborgs örlogsvarv vore placerad en kommendörkapten av
1. graden. Med hänsyn till vikten av de arbetsuppgifter, som ankomme på
ifrågavarande befattningshavare, syntes skäl tala för att viss förbättrad löneställning
bereddes vederbörande. Civilförvaltningen hade härför funnit sig
böra räkna med att det föreslagna utbytet av en beställning i lönegrad Oa 5
mot en beställning i lönegrad Oa 6, avsedd för ifrågavarande befattningshavare,
komme till stånd.
Marinchefens förslag att varvschefsbeställningarna skulle uppföras å en
särskild örlogsvarvens stat ansåge civilförvaltningen sig icke kunna tillstyrka.
Vederbörande borde alltså liksom hittills redovisas under flottans personalstat.
För egen del är jag med hänsyn till pågående utredningar icke beredd att
för närvarande taga slutlig ställning i de av marinförvaltningen berörda frågorna,
Liksom civilförvaltningen anser jag emellertid rimligt, att de nuvarande
cheferna för örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm erhålla
pensionsförmåner, som svara mot de beställningar i vilka de nu inneha
förordnanden. De böra därför från och med nästa budgetår erhålla fullmakter
å respektive varvschefsbeställningar. Beträffande nuvarande chefen
för Karlskrona örlogsvarv är emellertid detta icke tillfyllest för att bereda
honom full pension i beställningen, då han vid pensionsålderns inträde med
utgången av september 1948 kommer att ha innehaft beställningen under kortare
tid än tre år. Kungl. Maj:t synes därför i enlighet med 16 § allmänna tjänstepensionsreglementet
böra pröva, huruvida icke vid bestämmandet av ålderspensionen
för honom må tillämpas det mot varvschefsbeställningen svarande
tjänstepensionsunderlaget. Därest i enlighet med vad jag förordat varvscheferna
i Karlskrona och Stockholm erhålla fullmakter å beställningarna i fråga,
bör, såsom civilförvaltningen föreslagit, i personalförteckningen angivas, att
vid nuvarande innehavares avgång frågan om beställningarnas uppehållande
skall bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Enligt min mening bör nämligen
eftersträvas att ställa de statliga varven under ledning av befattningshavare,
som genom sin tidigare verksamhet blivit förtrogna med affärsmässigt skött
varvsdrift. I avvaktan på en omprövning av möjligheterna i detta hänseende
165
Kungl. Maj:ts proposition m 130.
kan jag i likhet med civilförvaltningen icke tillstyrka, att varvschefsbeställningarna
nu uppföras å särskild stat för örlogsvarven. Vad beträffar chefen
för Göteborgs örlogsvarv är det med hänsyn till det sagda tveksamt, om det
av marinförvaltningen och civilförvaltningen framlagda förslaget om utbyte
av en beställning i lönegrad Oa 5 mot en beställning i lönegrad Oa 6, avsedd
för ifrågavarande befattningshavare, nu bör komma till stånd. Då det emellertid
synes skäligt, att ett sådant utbyte sker, och en dylik åtgärd ej torde
föregripa en blivande omprövning, vill jag ej motsätta mig förslaget, dock med
den jämkningen att en för ifrågavarande befattning avsedd beställning som
kommendör inrättas i utbyte mot beställningen i Oa 5.
Chefen för handelsdepartementet kommer att senare denna dag anmäla
fråga om organisationen av den statliga isbrytarverksamheten. Ledningen
av denna verksamhet förutsättes skola ankomma på kommerskollegium. För
ledningen av de på marinen ankommande uppgifterna beträffande isbrytarverksamheten
avses en kommendörkapten. För vinnande av större frihet vid personvalet
förutsättes, att såväl aktiv som pensionerad officer skall kunna komma
i fråga, Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som skulle ankomma
på denne, torde, därest aktiv officer utnyttjas, en löneställning i Oa 5 eller
Oa 4 vara motiverad, medan för pensionerad officer bör avses arvode motsvarande
nettoavlöning i löneklass Oa 14. I gällande personalstat för flottan har
beräknats en beställning i Oa 4 eller Oa 3 för den befattning vid marinstaben,
som för närvarande avses för motsvarande uppgifter. För närvarande uppehälles
befattningen av en beställningshavare i Oa 4. Jag föreslår, att för nästa
budgetår på flottans stat inrättas en för ifrågavarande uppgifter avsedd beställning
i Oa 5 eller Oa 4 i utbyte mot en nu befintlig beställning i sistnämnda
lönegrad samt att i personalförteckningen för pensionerad personal i arvodesbefattningar
uppföres en ny officersbefattning i Oa 14. Det torde böra föreskrivas,
å ena sidan, att sistnämnda befattning skall hållas vakant, därest nu
avsedda befattning uppehälles av aktiv officer vid flottan, samt å andra sidan
att en beställning vid flottan i Oa 5 eller Oa 4 skall hållas vakant, så länge
arvodesbefattningen är tillsatt. Det förutsättes, att ifrågavarande officer, i den
mån han icke tages i anspråk för isbrytarverksamheten, skall utnyttjas för förekommande
arbetsuppgifter inom marinstaben.
Chefen för marinen har föreslagit nyinrättande från och med nästa budgetår
av 6 förvaltarbeställningar (UO 3) samtidigt varmed antalet beställningar för
underofficerare av 2. graden (UO 1) föreslagits skola minskas med 6. De föreslagna
förvaltarbeställningarna ha av marinchefen avsetts skola disponeras med
en vid Stockholms örlogsvarv såsom ubåtsingenjörens biträde, tillika uppbördsman
för reservdelsförrådet för ubåtars, mindre minsvopares m. fl. fartygs
motorer, tre såsom uppbördsmän för teleförråden vid respektive Stockholms,
Karlskrona och Göteborgs örlogsvarv samt två såsom uppbördsmän för intendenturinventarieförråden
vid respektive Karlskrona och Stockholms örlogsvarv.
Civilförvaltningen har med hänsyn till omfattningen och värdet av den
166
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
materiel, varom här vore fråga, ansett sig böra tillstyrka marinchefens förevarande
förslag. Civilförvaltningen har i detta sammanhang ifrågasatt, huruvida
icke vissa allmänna riktlinjer borde uppdragas med avseende å dels de befattningar,
i vilka förvaltare skulle placeras, dels ock förutsättningarna för befordran
till förvaltare, närmast med avseende på kvalifikationer och utbildning
m. m.
För egen del är jag med hänsyn till pågående utredningar angående försvarets
framtida organisation icke beredd att nu förorda inrättande av ytterligare
förvaltarbeställningar vid flottan. Huruvida, såsom civilförvaltningen
ifrågasatt, allmänna riktlinjer böra uppdragas med avseende å de befattningar,
i vilka förvaltare skola placeras, samt förutsättningarna för befordran till förvaltare
synes böra övervägas av Kungl. Maj:t.
Flaggkorpralsgraden har i 1942 års försvarsbeslut förutsatts skola successivt
avvecklas och har enligt gällande personalförteckning nedbringats att omfatta
5 beställningar. Någon ytterligare minskning av antalet dylika beställningar
synes icke kunna vidtagas för nästa budgetår. I likhet med vad som
gäller för innevarande budgetår bör, så länge flaggkorpralsbeställningar finnas
tillsatta, ett motsvarande antal beställningar för underofficerare av 2. graden
hållas vakant.
Såsom i det föregående anförts under punkt 3 bör antalet beställningar för
högbåtsmän ökas med 75 till 340.
Kustartilleriet.
Med hänsyn till minskat behov av kompaniofficerare för tjänstgöring vid
försvarsstaben bör i enlighet med förslag av civilförvaltningen antalet löjtnantsbeställningar
(Oa 2) vid kustartilleriet minskas med 2.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört under arméns avlöningsanslag
upptager jag under förevarande rubrik de befattningar för 1 maskinist
(Ca 12) och 1 eldare av 1. klass (Ca 7), vilka enligt gällande personalförteckning
för armén äro avsedda för Kronobergs regementes förutvarande detachement
i Karlskrona, ävensom den befattning för eldare av 1. klass (Ca 7), vilken
enligt samma förteckning är avsedd för Göta ingenjörkårs kustingenjöretablissement
i Karlskrona.
Såsom under punkt 3 framgår bör antalet överfurirsbeställningar ökas med
30 till 80.
Vissa utbi/dningsansta/ter.
Under denna rubrik är å staten för flottans sjömansskola uppförd en befattning
för eldare av 1. klass i Ca 7. Då befattningen för närvarande är
obesatt och, enligt vad jag under hand inhämtat, icke är behövlig, föreslår
jag att densamma utgår ur personalförteckningen.
Löneutgifterna enligt nu gällande löneplaner för de ordinarie tjänstemän,
som enligt vad sålunda föreslagits böra finnas upptagna i personalförteckningen
för nästa budgetår, beräknas för helt budgetår utgöra 16 500 000
167
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
kronor. Från anslagsposten till avlöningar till nämnda personalkategori böra
emellertid i enlighet med gällande grunder för statuppställningen utgå jämväl
dels avlöningar till personal å avgångs- och disponibilitetsstat, dels ock vissa
i lönereglementena avsedda fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.
Kostnaderna för avlöningar till personal på avgångs- och disponibilitetsstat
kunna enligt gällande avlöningsbestämmelser uppskattas till 11 000 kronor
(nu 11 300 kronor). Kostnaderna för sjötillägg m. fl. lönetillägg beräknar
jag till samma belopp som för innevarande budgetår, eller 1 300 000 kronor.
Slutsumman under anslagsposten skulle således enligt nuvarande löneläge
utgöra (16 500 000 + 11 000 + 1 300 000=) 17 811 000 kronor. Detta
belopp lärer emellertid kunna minskas med förslagsvis 1 000 000 kronor på
grund därav att belastningen å posten under nästkommande budgetår kan
beräknas komma att understiga det belopp, som vid de föregående beräkningarna
framkommit. Härutinnan torde få hänvisas till vad i motsvarande
hänseende yttrats beträffande arméns avlöningsanslag. Posten synes alltså
böra enligt nuvarande löneläge upptagas med i avrundat tal 16 800 000 kronor.
Den allmänna löneregleringen beräknas medföra en ökning av medelsbehovet
med omkring 9 400 000 kronor till 26 200 000 kronor.
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar.
Marinstaben.
Under hänvisning till vad jag anfört vid behandlingen av anslagsposten
Avlöningar till ordinarie tjänstemän föreslår jag inrättande av en befattning
i Oa 14 för ledningen av isbrytarverksamheten.
Ostkustens marindistrikt.
I enlighet med förslag av chefen för marinen, som biträtts av civilförvaltningen,
bör antalet för pensionerade underofficerare avsedda befattningar i
löneklass UO 7 vid Ostkustens marindistrikt minskas med 2. Minskningen kan
genomföras till följd av omorganisation av beklädnadstjänsten vid Stockholms
örlogsstation.
Avlöningskostnaderna för den personal i arvodesbefattningar, som för nästa
budgetår bör uppföras å personalförteckningen, ha av civilförvaltningen beräknats
till 900 000 kronor. Mot denna beräkning har jag intet annat att erinra
än att beloppet med hänsyn till den allmänna löneregleringen bör höjas med
530 000 kronor till 1 430 000 kronor.
De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola
upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, skulle under förutsättning
att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången
personal kunna uppskattas till omkring 870 000 kronor. Emellertid
måste man, av skäl som jag anfört vid behandlingen av motsvarande
anslagspost under arméns avlöningsanslag, räkna med en minskning av pensionsmedlen.
Denna minskning anser jag mig böra uppskatta till i runt tal
100 000 kronor. De pensionsmedel, vilka i avlöningsstaten böra upptagas så
-
168
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
som särskilda uppbördsmedel för nästa budgetår, kunna således här beräknas
till (870 000 — 100 000 =) 770 000 kronor.
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.
Arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal.
De arvoden, som för innevarande budgetår må utgå till ordinarie tjänstemän,
äro uppförda i en av Kungl. Maj:t den 28 juni 1946 fastställd förteckning.
Härjämte må enligt i brevet meddelade föreskrifter övergångsvis utgå
vissa arvoden.
För nästkommande budgetår föreslår jag följande jämkningar i vad avser
anslagsbeloppen för utbildningsarvoden.
Chefen för marinen har föreslagit en höjning av det för sjökrigshögskolan
upptagna arvodesbeloppet från 33 000 kronor till 35 000 kronor. Civilförvaltningen,
som inhämtat att den föreslagna höjningen bland annat vore motiverad
av att ämnena artilleri-, min- och torpedteknik tillkommit samt att arvode
beräknats för lärare i förbindelsetjänst i förbindelsekursen, har icke haft något
att erinra mot förslaget. Jämväl för egen del anser jag mig böra tillstyrka, att
den föreslagna höjningen kommer till stånd.
I enlighet med förslag av chefen för marinen bör det för sjökrigsskolan
upptagna arvodesbeloppet minskas från 37 140 kronor till 37 000 kronor.
Jag anser mig böra godtaga chefens för marinen av civilförvaltningen tillstyrkta
förslag, att det för marinens underofficersskola upptagna
arvodesbeloppet höjes från 23 680 kronor till 24 000 kronor.
Under rubriken Övriga arvoden är för närvarande upptaget ett arvode å 1 895
kronor till chefen för marinstaben, vilket arvode motsvarar skillnaden mellan
nettoavlöningarna i lönegraderna Öb 4 och Öb 2. Detta arvode bör i anslutning
till den allmänna löneregleringen höjas med 205 kronor till 2 100 kronor.
I anledning av riksdagens uttalande i skrivelse 1945: 353 (s. 22) får jag
anmäla, att några ändringar hittills icke vidtagits beträffande de arvodesbelopp,
som finnas upptagna i det förslag till personalförteckningar, som i
samband med avlämnandet av propositionen 1946: 120 tillställts riksdagens
vederbörande utskott.
För innevarande budgetår ha för stabs-, utbildnings- och övriga arvoden
upptagits tillhopa 116 975 kronor. Härtill komma vissa kostnader för övergångsvis
utgående arvoden.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört och i betraktande av de
extra kostnader, som föranledas av de övergångsvis utgående arvodena, torde
medelsbehovet för arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal i
huvudsaklig överensstämmelse med civilförvaltningens förslag för nästa budgetår
böra uppskattas till i runt tal 120 000 kronor (nu 130 000 kronor).
Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.
Marindis trikten.
Vid anmälan av propositionen 1946:120 (s. 218) anförde jag, att en inom
försvarsdepartementet tillkallad utredningsman, med uppdrag att inkomma
169
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
med förslag rörande bostäder m. m. för kustartilleriförsvarens regionala uppbördsorganisation,
bland annat föreslagit indragning av vissa under förevarande
rubrik utgående arvoden, därest i utredningen föreslagna byggnadsarbeten
komme till utförande. Då dessa arbeten icke syntes kunna vara
genomförda innevarande budgetår, ansåg jag mig för det dåvarande icke böra
ifrågasätta minskning av ifrågavarande arvoden.
Chefen för marinen har anmält, att inom kustartilleriinspektionen för närvarande
uppgjordes förslag till berörda arvoden för budgetåret 1947/48, varvid
i görligaste mån enhetliga principer skulle tillämpas för samtliga kustartilleriförsvar
under hänsynstagande till resultatet av nämnda utredning. I
avvaktan på detta förslag utgår jag vid anslagsberäkningen för nästa budgetår,
såvitt här är i fråga, från oförändrade arvodesbelopp men förutsätter,
att Kungl. Maj:t skall äga att meddela de ändrade bestämmelser rörande fördelningen
av ifrågavarande arvoden, som av pågående utredning kunna föranledas.
Med beaktande av vad jag vid behandlingen av arméns avlöningsanslag anfört
rörande reglering av vissa nu med dyrtidstillägg förenade arvoden och
med hänsyn till ändrade behov av arvoden upptager jag för nästa budgetår
följande arvodesbelopp, nämligen för Norrlandskustens mar in dis t rikt
18 420 kronor (nu 13 920 kronor), för Ostkustens marindistrikt 45 084
kronor (nu 48 050 kronor), för Gotlands marindistrikt 5 459 kronor (nu
6640 kronor), för Sydkustens marindistrikt 47 562 kronor (nu 46 379
kronor), för Öresunds marindistrikt 2 600 kronor (oförändrat belopp)
och för Västkustens marindistrikt 16182 kronor (nu 19 820 kronor).
Marinläkarkåren.
Under förevarande rubrik äro för närvarande upptagna ett arvode å 4 000
kronor till ögonläkare vid Ostkustens marindistrikt samt ett å 5 000 kronor
till ögonläkare vid Sydkustens marindistrikt. Förstnämnda arvode, som nu
är förenat med dyrtidstillägg, torde i anslutning till vad jag i det föregående
anfört rörande reglering av vissa arvoden böra höjas till 5 040 kronor. Arvodet
till ögonläkare vid Sydkustens marindistrikt åter bör, då det numera icke
utnyttjas, utgå ur förteckningen.
Hissa utbildningsanstalter. Särskilda kurser m. m.
Under rubriken Vissa utbildningsanstalter äro för marinens olika skolor
upptagna belopp å tillhopa 481 275 kronor, avsedda för beredande av arvoden
åt civila lärare. Vidare är för motsvarande ändamål i förteckningen under
rubriken Särskilda kurser m. m. upptaget ett belopp av 28 740 kronor. Motsvarande
kostnader för nästa budgetår ha synts mig böra i stället beräknas
under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Förenämnda
arvodesbelopp böra därför utgå ur arvodesförteckningen.
Läkemedels cen träl er na.
För innevarande budgetår är under denna rubrik upptaget ett belopp av
4 800 kronor till arvoden åt föreståndarna för vissa läkemedelscentraler. Så
-
170
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.
som framgår av vad jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition
(bil. 6, punkt 8) av anslaget Försvarets sjukvårdsförvaltning: Förrådsorganisationen
ha motsvarande kostnader för nästa budgetår beräknats under nämnda
anslag. Berörda belopp å 4 800 kronor bör därför utgå ur förevarande förteckning.
Persona/vårdsassistenter.
I gällande arvodesförteckning är för ifrågavarande ändamål upptaget ett
belopp av 14 000 kronor. För att möjliggöra anställande av en deltidstjänstgörande
personalvårdsassistent vid marinens skolor å Berga bör arvodesbeloppet
för nästa budgetår höjas till 15 000 kronor.
Summan av de för innevarande budgetår å förteckningen å vissa arvoden
och särskilda ersättningar uppförda beloppen utgör 677 174 kronor. Med beaktande
av i det föregående föreslagna ändringar, varigenom beloppet skulle
minskas med 519 877 kronor, kan detsamma för nästa budgetår beräknas till
(677 174 — 519 877 =) i runt tal 157 000 kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, bör enligt vad sålunda anförts för budgetåret 1947/48 uppföras med
ett belopp av (120 000 + 157 000=) i runt tal 275 000 kronor (nu 800 000
kronor). På sätt förutsatts beträffande arméns motsvarande anslagspost lärer
det få ankomma på Kungl. Maj:t att, i anslutning till vad i det föregående
anförts, meddela närmare bestämmelser rörande postens fördelning.
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Såsom av punkt 3 framgår bör marinens manskap av lägre grad än överfurir
(högbåtsman) från och med nästa budgetår redovisas under förevarande
anslagspost. Jag beräknar därför under denna post, i anslutning till vad som
anförts under nämnda punkt, medel för avlöning av 1 700 furirer, 425 korpraler
och 1 590 meniga vid flottan ävensom 422 furirer, 164 korpraler samt
316 vicekorpraler och meniga vid kustartilleriet. Medelsbehovet för ändamålet
kan med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser uppskattas till
5 800 000 kronor. I
I personalförteckningen redovisade extra ordinarie tjänstemän.
Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid marinen för innevarande
budgetår har av Kungl. Maj:t fastställts den 28 juni 1946. Beträffande
personalförteckningen för nästa budgetår må anföras följande.
Marinstaben.
"Vid marinens personaluttagningsdetalj (central) finnes efter medgivande av
Kungl. Maj:t, senast den 23 augusti 1946 för tiden intill den 1 juli 1947, såsom
chef anställd en extra tjänsteman i MEx 27.
Civilförvaltningen har tillstyrkt ett av chefen för marinen framställt förslag,
att ifrågavarande tjänsteman skulle beredas extra ordinarie anställning i
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 130.
171
MEo 27. Marinchefen har till stöd för förslaget anfört bland annat, att marinens
militärpedagogiska verksamhet under senare tid erhållit en allt större
omfattning och betydelse därigenom att kursomfånget för officersutbildningen
inom ämnesområdet vidgats och elevernas tidigare självstudier ställts under central
ledning samt att förberedelser vidtagits för att utsträcka undervisningen
till att omfatta jämväl kurser för underofficerare. Övriga arbetsuppgifter, som
ålåge chefen för personaluttagningsdetaljen, kvarstode oförminskade. Befattningen
hade i realiteten varit inrättad sedan år 1942, de första åren med utnyttjande
av den nuvarande befattningshavaren i dennes egenskap av beredskapsinkallad
reservofficer.
För egen del får jag framhålla, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1946: 94) ifrågasatt, huruvida varaktigt
behov av denna befattning förefunnes eller om icke ifrågavarande göromål
skulle kunna fullgöras av tillfälligt anställd befattningshavare eller överföras
på centrala värnpliktsbyrån. Dessa frågor synas, såsom av de sakkunniga förordats,
böra göras till föremål för närmare utredning. Med hänsyn härtill är
jag icke beredd att förorda att befattningen i fråga nu omändras till extra
ordinarie.
För tjänstgöring inom marinstabens förbindelsedetalj har för innevarande
budgetår medgivits anställande av en extra tjänsteman i MEx 7, avsedd att
handhava kryptoärenden inom marinstaben. Chefen för marinen har nu hemställt,
att ifrågavarande befattningshavare måtte erhålla extra ordinarie anställning
och placeras i MEo 11. Till stöd härför har marinchefen anfört
följande.
Sedan år 1937 ha marinens kryptoärenden handlagts inom marinstaben
av en inkallad officer i reserven, vilken under åren före den förstärkta försvarsberedskapen
tjänstgjort enligt särskilda medgivanden av Kungl. Maj:t.
Anledningen till att en civil befattningshavare begärdes för ifrågavarande
göromål år 1945, då nämnda officer slutade sin tjänstgöring vid staben, var
att större kontinuitet erfordrades än som kunde uppnås vid vanliga officerskommenderingar.
Handhavandet av kryptoärenden inom marinstaben innebär
att föra kryptodiarier, iordningställa koder, chiffer och dylikt. När
framställningen om den nuvarande extra befattningen år 1945 gjordes, var
det svårt att avgöra, i vilken lönegrad befattningen efter återgång till normala
förhållanden borde placeras. På grund härav föreslogs befattningen till
inplacering så lågt som i lönegrad MEx 7.
Civilförvaltningen har, då ett permanent behov av ifrågavarande befattning
syntes föreligga, ansett sig böra tillstyrka, att densamma upptages såsom
extra ordinarie. Med hänsyn till de ansvarsfulla och kvalificerade arbetsuppgifter,
som skulle ankomma på befattningshavaren, ville civilförvaltningen icke
framställa någon erinran mot den av marinchefen föreslagna löneställningen.
[ likhet med civilförvaltningen finner jag mig böra tillstyrka, att ifrågavarande
befattningshavare erhåller extra ordinarie anställning. Löneställningen
bör dock bedömas i samband med prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag.
Chefen för marinen har vidare föreslagit dels inrättande vid marinstaben
172
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.
av ytterligare en kanslibiträdesbefattning i MEo 7 i utbyte mot en kontorsbiträdesbefattning
i MEo 4, dels ock att extra ordinarie anställning beredes
fem för närvarande i MEx 4 placerade extra tjänstemän, nämligen en operatris
och fyra kontorsbiträden, av vilka senare två föresloges placerade i MEo 4
och två i MEo 2. Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen.
För egen del anser jag mig böra förorda, att det föreslagna utbytet av en
kontorsbiträdesbefattning i MEo 4 mot en kanslibiträdesbefattning i MEo 7
kommer till stånd. Vid marinstaben bör vidare tillkomma en kontorsbiträdesbefattning
i MEo 4, avsedd för biträde i den vid behandlingen av ordinarieposten
berörda isbrytarverksamheten. I övrigt anser jag mig icke böra räkna
med annan ändring beträffande den extra ordinarie personalen vid marinstaben
än som följer av det i årets statsverksproposition framlagda förslaget om reglering
av befordringsgången för viss biträdespersonal.
Marindis t rik ten.
Vid anmälan av propositionen 1946:120 lämnade jag en redogörelse för
utvecklingen av den ekonomiska organisationen vid marinens lokala myndigheter
(s. 30 ff.) samt för det förslag till ny sådan organisation, som försvarets
civilförvaltning framlagt beträffande kameralförvaltningarna vid Ostkustens
och Sydkustens marindistrikt. Med hänsyn, bland annat,
till det åt statens organisationsnämnd givna uppdraget att bedriva vissa
organisationsundersökningar vid marinen och 1945 års försvarskommittés utredningsuppdrag
ansåg jag mig för det dåvarande icke kunna taga slutlig
ställning till förslaget. Som förslaget emellertid innebar en kostnadsminskning
i förhållande till dåvarande organisation och då genomförandet av förslaget
icke uteslöt framtida ytterligare rationalisering, fann jag mig böra tillstyrka,
att kameralkontoren vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt
organiserades i huvudsak enligt ämbetsverkets förslag. Såsom chefer för
dessa kontor avsågos marinintendenturofficerare eller, därest sådana icke
skulle finnas att tillgå, civil personal avlönad med ianspråktagande av medel
för tillfälligt anställande av personal.
Statens organisationsnämnd har sedan nämndens undersökningar på området
slutförts i skrivelse den 27 juni 1946 framlagt förslag till organisation
av kassaorganen vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt. I skrivelsen
föreslås, att kassaorganen i princip skola överensstämma med det vid Älvsborgs
regemente befintliga med de modifikationer, som betingas av det större
arbetsomfånget och de vid flottan rådande särskilda förhållandena. Den
väsentligaste olikheten är en särskild kassaexpedition för löneutbetalningar
till de värnpliktiga.
Med den avgränsning av verksamhetsområdet, som föreslagits av nämnden,
borde som chefer för ifrågavarande kassaorgan i likhet med vad som
föreslagits för kassaavdelningen vid Älvsborgs regemente och Göteborgs
örlogsstation avses förvaltare i UO 3, eventuellt med den högre löneställning,
som med hänsyn till göromålens större omfattning kunde anses befogad. En
förvaltare som chef syntes bättre trygga kontinuiteten i ledningen än civil
befattningshavare eller intendenturofficer.
Iiungl. Maj:ts proposition nr 1HU.
173
Med ledning av de verkställda undersökningarna hade kassaorganet, som
föreslagits skola anslutas till vederbörande örlogsstation, uppdelats på expedition,
avlöningsdetalj, bokföringsdetalj och kassaexpedition. Personalbehovet
beräknades till, förutom 1 förvaltare såsom chef, 1 flaggunderofficer i lönegrad
IJO 2, 1 kassör i Eo 15, 2 kanslibiträden i Eo 7 och 10 kontorsbiträden
i Eo 4.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har i anledning av organisationsnämndens
förslag förordat en avsevärd ökning av antalet befattningshavare
och högre löneställning för flertalet av dem. Såsom chef och ställföreträdande
chef för kassaorganet har förbundet föreslagit civila tjänstemän i
26 respektive 21 lönegraden.
Chefen för marinen har anfört, att det föreliggande förslaget för närvarande
icke syntes böra komma till utförande på försök. Detta berodde
dels på att ett beslut om krigs- och fredsorganisationen av marindistriktet i
dess helhet borde komma till stånd, innan man grepe sig an med sådana
organisationsändringar, som, i likhet med förevarande förslag, på ett ganska
väsentligt sätt måste ingripa i övriga organs och chefers inom marindistriktet
verksamhet, dels på att viss omorganisation enligt i huvudsak av civilförvaltningen
framlagt förslag redan beslutats och vore i färd med att genomföras
efter i viss mån andra linjer. Däremot vore det icke uteslutet, att vissa
detaljer i förslaget vore av den art, att hänsyn därtill kunde tagas vid den
pågående omorganisationen. Med hänsyn till önskemålet att kunna bättre
utnyttja marinintendenturkårens personal och lösa denna berörande ersättnings-
och utbildningsfrågor funne marinchefen det lämpligare bibehålla
intendenturofficerare på de ledande posterna vid kameralkontoren än att
där placera militär personal med lägre kompetens.
överbefälhavaren har i yttrande den 13 september 1946 anfört, att han
med hänsyn till pågående utredningar angående försvarets organisation efter
utgången av budgetåret 1946/47 icke ansåge sig för det dåvarande kunna taga
någon slutlig ställning till utformandet av den ekonomiska organisationen
vid marinens lokala myndigheter.
Överbefälhavaren instämde vidare med marinchefen däri, att organisationsnämndens
förslag icke borde föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att
detsamma överlämnades till försvarets civilförvaltning för att tagas under
övervägande i samband med det åt ämbetsverket av Kungl. Maj:t den 14
juni 1946 givna uppdraget angående omorganisation av de kameralkontor,
varom här vore fråga.
Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 7 december 1946 anfört
bland annat.
Organisationsnämndens nu föreliggande förslag innebure i fråga om
kameralkontoren vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt bland annat,
att dessa anknötes till vederbörlig örlogsstation samt att deras arbetsuppgifter
väsentligen begränsades. Från och med den 1 juli 1946 — efter den omorganisation
som genomförts i anslutning till ikraftträdandet av gällande
kassareglemente — fungerade kameralkontoren uteslutande såsom organ för
kassatjänst, bokföring och avlöningsuträkning i huvudsaklig överensstäm
-
174
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
melse med vad organisationsnämnden föreslagit. Försvarets civilförvaltnings
tidigare förslag angående organisationen av kameralkontoren vid Sydkustens
och Ostkustens marindistrikt grundade sig på under beredskapsåren verkställda
approximativa beräkningar rörande arbetsvolymen under fredstid. Av
organisationsnämnden sedermera verkställda statistiska undersökningar
rörande arbetsfördelningen vid marindistrikten finge emellertid förutsättas ha
skapat ett säkrare underlag för bedömande av hithörande spörsmål. Detta
förhållande samt den omständigheten att till tjänstegrensförvaltningarna
överflyttats vissa arbetsuppgifter, som civilförvaltningen i sitt förslag förutsatt
skola ankomma på kameralkontoren, hade föranlett, att av civilförvaltningen
respektive organisationsnämnden framlagda beräkningar rörande
personalbehovet vid kameralkontoren skilde sig på väsentliga punkter.
Frågan om kameralkontorens överflyttning till örlogsstationerna saknade
i stort sett betydelse ur de synpunkter, civilförvaltningen hade att företräda.
Det ville emellertid förefalla, som om goda skäl talade för att kameralkontoren
bibehölle sin nuvarande plats i organisationen. På vederbörande marindistriktschef
ankomme bland annat avgivandet av anslagsäskanden och förslag
till stater jämväl i vad avsåge örlogsstationen inom distriktet. Marindistriktschefen
borde därvid givetvis kunna påkalla biträde av chefen för kameralkontoret,
vilken jämväl i övrigt borde ha att fungera såsom marindistriktschefens
rådgivare i frågor av ekonomisk-administrativ natur.
Civilförvaltningen delade organisationsnämndens mening därutinnan, att
fiagan om chofsskapet vid kameralkontoren borde avgöras under hänsynstagande
till att kontinuiteten i arbetet icke åsidosattes. Med hänsyn bland
annat därtill förefölle det ämbetsverket å ena sidan icke lämpligt att befattningarna
förbehölles officerare på aktiv stat, vilka kunde beräknas bliva kommenderade
i annan befattning efter kortare tjänstgöring vid kameralkontor. Å
andra sidan kunde civilförvaltningen icke ansluta sig till organisationsnämndens
uppfattning, att kontinuiteten skulle säkrast bevaras, därest underofficerare
avsåges för befattningarna i fråga. Detta intresse syntes kunna tillgodoses
i minst samma utsträckning, om civila tjänstemän i jämförelsevis hög löneställning
placerades såsom chefer för kameralkontoren.
Sedan vid marindistriktet tjänstgörande stabsintendenter utgått ur organisationen,
ankomme på chef för kameralkontor — utöver av kassatjänsten
direkt föranledda göromål — att biträda marindistriktschef i frågor av ekonomisk-administrativ
och personell art. Det vore enligt civilförvaltningens
»»''ning icke rimligt, att en dylik befattning avsåges för en person i underofficers
löneställning låt vara med viss avlöningsförstärkning. Befattning
som chef för kameralkontor borde avses för civil ordinarie tjänsteman. Civib
förvaltningen, som tidigare förordat sådan befattnings inplacering i A 26, ansåge
numera med hänsyn till den begränsning av kameralkontorens arbetsuppgiftei,
som föranletts av det nya kassareglementets ikraftträdande, en inplacering
av befattningen i 24 lönegraden skälig.
Civilförvaltningen har vidare förordat, att chefen för avlöningsdetaljen,
tillika ställföreträdare för chefen för kassaorganet, skulle vara en tjänsteman
i A 21 i stället för en flaggunderofficer. Med hänsyn till arbetsuppgifterna
mom kassaorganet borde utöver organisationsnämndens förslag tillkomma
följande befattningshavare, nämligen 1 i MEo 8, 6 i MEo 7 — därav 4 för
arbetsuppgifter i samband med källskatten, vilka uppgifter icke medtagits i
organisationsnämndens beräkningar — samt 1 i MEo 4.
Beträffande kassaorganets organisation har civilförvaltningen uttalat, att
ämbetsverket, i likhet med försvarets civila tjänstemannaförbund, ansåge det
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 175
lämpligast att kassaexpeditionen och bokföringsdetaljen organiserades som
en enhet.
Såsom framgår av det anförda ansåg jag mig vid anmälan av propositionen
1946: 120 icke kunna framlägga slutligt förslag rörande den ekonomiska organisationen
vid marinens lokala myndigheter. Sedan riksdagen i skrivelse 1946:
365 anmält, att riksdagen icke hade något att erinra mot vad sålunda anförts,
uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juni 1946 åt försvarets civilförvaltning
att genomföra ifrågavarande omorganisation. Vidare medgav
Kungl. Maj: t, att, därest lämpliga marinintendenturofficerare icke kunde erhållas
för de ledande befattningarna vid kameralkontoren vid Ostkustens och
Sydkustens marindistrikt, vid vartdera av dessa kameralkontor finge för tiden
högst intill den 1 juli 1947 anställas en tjänsteman med arvode motsvarande
avlöning enligt högst lönegrad Eo 18. I vederbörlig personalförteckning för
innevarande budgetår har vidare föreskrivits, att extra ordinarie befattningar
vid ifrågavarande kameralkontor vid uppkommande ledighet icke må återbesättas
utan Kungl. Maj:ts medgivande.
Fortfarande är det icke möjligt att taga slutlig ställning i denna organisationsfråga.
Rådande brist på marinintendenturofficerare synes emellertid
nödvändiggöra förnyad omprövning av frågan om anställningsformen för
cheferna för kameralkontoren. Organisationsnämnden har i sin förenämnda
skrivelse förordat underofficerare i lönegrad U0 3 såsom kassachefer, medan
civilförvaltningen ansett civila ordinarie tjänstemän i 24 lönegraden mest
lämpade. För egen del anser jag arbetsuppgifterna för ifrågavarande chefer
samt den nuvarande bristen på kassörsutbildade förvaltare tala för att civila
tjänstemän placeras på dessa poster. En inplacering av dessa tjänstemän —
som böra benämnas kamrerare — i 22 lönegraden synes vara tillfyllest. Befattningarna
torde, i avbidan på slutligt ställningstagande i organisationsfrågan,
böra inrättas som extra ordinarie. I enlighet med det anförda räknar
jag med att från och med nästa budgetår vid vartdera av Ostkustens och Sydkustens
marindistrikt tillkommer 1 befattning för kamrerare i MEo 22.
Vad personalbehovet i övrigt beträffar synes det av organisationsnämnden
framlagda förslaget vara väl knappt tillmätt. Å andra sidan torde vissa begränsningar
i det av civilförvaltningen angivna personalbehovet icke vara
uteslutna. Då det emellertid här är fråga om extra ordinarie personal i lägre
lönegrader lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut härutinnan.
Nuvarande extra ordinarie personal bör få kvarstå i innehavande befattningar,
men vid uppkomna vakanser böra befattningar få nytillsättas endast inom den
nya personalramen. Kostnaderna för ifrågavarande personal beräknar jag till
oförändrat belopp.
I anledning av förslag av chefen för marinen har civilförvaltningen vidare
förordat inrättande av följande extra ordinarie befattningar, nämligen vid
Norrlandskustens marindistrikt 2 kanslibiträden i MEo 7, 1 telefonvakt
av 1. klass i MEo 4 och 1 sjuksköterska i MEo 7, avsedd för Härnösands
kustartilleri detachement, vid Ostkustens mar in distrikt 4 kanslibiträden
i MEo 7, avsedda 1 för marindistriktsstaben, 1 för Stockholms örlogsstation
176
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
och 2 för Vaxholms kustartilleriregemente, 1 sjukvårdsbiträde, avsett för
Stockholms örlogsstation, samt 2 telefonvakter av 1. klass i MEo 4 i utbyte
mot 1 telefonvakt av 2. klass i MEo 2, avsedda för Hårsfjärdens örlogsdepå,
vid Gotlands marindistrikt 2 kanslibiträden i MEo 7, avsedda för Gotlands
kustartillerikår, vid Sydkustens marindistrikt 3 kanslibiträden i
MEo 7, avsedda 1 för Karlskrona örlogsstation och 2 för Karlskrona kustartilleriregemente,
1 förste kontorist i MEo 10 i utbyte mot 1 kontorist i MEo 8, avsedd
för marindistriktets intendenturförvaltning, 1 kontorsskrivare av 2. klass i
MEo 13, avsedd för biträde vid det med vården av militärpatienter å länslasarettet
i Karlskrona sammanhängande expeditionsarbetet, 1 telefonvakt av 1.
klass i MEo 4, avsedd för kustartilleriförsvarsstaben vid Blekinge kustartilleriförsvar,
samt 1 kontorist i MEo 8, avsedd för intendenturförvaltningen vid
kustartilleriförsvaret, vid Västkustens marindistrikt 3 kanslibiträden i
MEo 7, avsedda 1 för Göteborgs örlogsstation och 2 för Älvsborgs kustartilleriregemente.
Därutöver har civilförvaltningen förordat inrättande av ytterligare ett
antal extra ordinarie kontors- och skrivbiträdesbefattningar.
Med hänsyn bland annat till pågående organisationsundersökningar är jag
icke beredd att nu taga ställning till om och i vad mån utökning av den extra
ordinarie personalen vid marindistrikten bör ske från och med nästa budgetår.
Av samma skäl har jag ansett mig icke kunna tillstyrka ett av civilförvaltningen
framlagt förslag om inrättande av en ordinarie expeditionsvaktsbefattning vid
Västkustens marindistrikt. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter
ytterligare överväganden meddela bestämmelser om den extra ordinarie personalen.
Vid uppskattningen av medelsbehovet för nästa budgetår räknar jag
med de av civilförvaltningen angivna extra ordinarie befattningarna.
Vissa utbildningsanstalter.
Civilförvaltningen har föreslagit inrättande vid sjökrigshögskolan av
ytterligare en kontorsbiträdesbefattning i MEo 4. För egen del förordar jag,
under hänvisning till vad jag anfört under punkt 5, att för denna skola för
nästa budgetår i personalförteckningen uppföras 2 extra ordinarie befattningar
för kontors- eller skrivbiträden.
Såsom jag anförde vid anmälan av propositionen 1946: 120 (s. 226) uppdrog
jag den 4 februari 1946 åt statens organisationsnämnd att verkställa utredning
beträffande personalorganisationen vid marinens underofficer sskola.
På grundval av den av nämnden verkställda utredningen har Kungl.
Maj:t sedermera i vederbörlig för innevarande budgetår fastställd personalförteckning
upptagit viss extra ordinarie personal för skolan.
I nämnda förteckning har för skolan upptagits, bland annat, 5 befattningar
för vaktmästare i MEo 5. Med hänsyn till att en av vaktmästarna uteslutande
sysslade med bilkörning har civilförvaltningen, i likhet med chefen för marinen,
tillstyrkt ett av skolchefen framställt förslag att en av vaktmästarbefattningarna
omändras till en befattning för bilförare i samma lönegrad. Häremot har jag
intet att erinra.
177
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Chefen för underofficersskolan har vidare föreslagit inrättande vid skolan
av en befattning för biträdande husmoder, avsedd att närmast ha tillsynen
över inkvartering, förplägnad och renhållning i slottet, i samband varmed
antalet första biträden för kök och servering skulle minskas med ett. Förslaget
har tillstyrkts av marinchefen. Civilförvaltningen har förordat, att vid skolan
inrättas 1 extra ordinarie befattning för biträdande husmoder i MEo 5 samt
att i samband därmed antalet första biträden för kök och servering minskades
med 1.
Då även jag blivit övertygad om behovet av en kvalificerad befattningshavare
för ifrågavarande ändamål, räknar jag för nästa budgetår med tillkomsten
av 1 befattning för biträdande husmoder i utbyte mot 1 befattning
för första biträde i kök och servering.
Yid s jömansskolan finnes nu 1 befattning för skrivbiträde i MEo 2. I anledning
av förslag av civilförvaltningen om inrättande vid s jömansskolan av
ytterligare en skrivbiträdesbefattning i MEo 2 förordar jag, att för skolan
i personalförteckningen för nästa budgetår uppföras 2 extra ordinarie kontorseller
skrivbiträdesbefattningar.
I sina äskanden för innevarande budgetår förordade civilförvaltningen, att
en köksmästare och en skolkökslärarinna, anställda vid sjömansskolans förplägnadsskola
och åtnjutande arvoden motsvarande lön enligt MEx 15, skulle
erhålla extra ordinarie anställning i MEo 15. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets
lönenämnd anförde härom, att det på grund av befattningarnas
speciella art förelåge särskilda svårigheter att pröva löneställningen, varför
lönenämnderna funno det önskvärt, att detta spörsmål hänskötes till försvarets
tjänsteförteckningssakkunniga. För egen del ansåg jag mig vid anmälan av
propositionen 1946: 120 (s. 227) icke böra biträda förslaget.
Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha i sitt nyligen avgivna betänkande
(SOU 1946: 94) icke berört ifrågavarande löneställningsfråga. Jag anser
emellertid, att sådana erfarenheter nu vunnits rörande verksamheten vid förplägnadsskolan,
att beslut nu bör fattas om köksmästarbefattningens överförande
på extra ordinarie stat. Frågan om löneställningen torde få övervägas
i samband med prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande.
Marinens poliskår.
I enlighet med förslag i propositionen 1946: 120 (s. 227 ff.) beslöts vid
1946 års riksdag viss omorganisation av bevakningen av Göteborgs örlogsstation
och örlogsvarv. I enlighet med detta beslut utgöres den för bevakningen
avsedda personalen av 1 polisöverkonstapel i MEo 12, 6 poliskonstaplar
i MEo 9 och 3 extra poliskonstaplar.
Civilförvaltningen har i likhet med chefen för marinen tillstyrkt ett av
chefen för Västkustens marindistrikt framställt förslag, enligt vilket nämnda
personalorganisation skulle förstärkas med en poliskommissariebefattning.
Civilförvaltningen har därvid föreslagit, att befattningen skulle inplaceras
i MEo 14.
För egen del får jag erinra, att civilförvaltningen redan i sina äskanden
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 130. 268 47 12
178
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
för innevarande budgetår föreslog, att berörda bevakningsorganisation skulle
inrymma jämväl en poliskommissariebefattning. Vid anmälan av förenämnda
proposition anförde jag emellertid, att jag icke kunde förorda att en befattning
som kommissarie inrättades. De åligganden som skulle ankomma på
denne befattningshavare syntes mig kunna utföras av en överkonstapel. Jag
har icke funnit anledning att nu intaga annan ståndpunkt i denna fråga.
Marinens väderlekstjänst.
I 1943 års riksdags beslut rörande den militära väderlekstjänstens organisation
(propositionen nr 354; riksdagens skrivelse nr 510) förutsattes, att av
personalen i det inom flygledningen anordnade centralorganent för väderlekstjänsten
1 förste militärmeteorolog, 1 militärmeteorolog av 2. graden och
1 militärmeteorolog av 3. graden skulle uppföras på marinens personalförteckning.
Därjämte avsågs för lokala väderleksorgan vid marinen 1 militärmeteorolog
av 1. graden och 4 militärmeteorologer av 3. graden. I enlighet
med förslag i propositionerna 1945: 170 (s. 344) och 1946: 120 (s. 229) ha av
dessa befattningar i marinens personalförteckning hittills uppförts 1 militärmeteorolog
av 2. graden i MEo 15 och 3 militärmeteorologer av 3. graden i
ME o 13.
Eör nästa budgetår har chefen för marinen, efter samråd med chefen för
flygvapnet, föreslagit inrättande av ytterligare 1 befattning för militärmeteorolog
av 3. graden i MEo 13.
I likhet med civilförvaltningen räknar jag med att den föreslagna befattningen
inrättas från och med nästa budgetår. Löneställning och tjänstebenämning
torde böra bedömas i samband med prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag.
Kostnaderna för avlöningar till den extra ordinarie personal, som
bör uppföras å personalförteckningen för nästa budgetår, beräknar jag med
utgångspunkt i gällande avlöningsbestämmelser till omkring 1 700 000 kronor
(nu i runt tal 1 450 000 kronor).
Viss extra personal m. m.
Till avlöningar åt vikarier för i personalförteckningen uppförda
extra ordinarie tjänstemän är för innevarande budgetår upptaget
ett belopp av 10 000 kronor. Civilförvaltningen har för nästa budgetår
föreslagit höjning av denna post dels med 3 500 kronor för anställande av
vikarier för extra ordinarie sjuksköterskor och dels med 75 000 kronor för
anställande av vikarier för köks- och servisbiträden under tjänstledighet,
semester och dylikt. Sistnämnda kostnader bestridas för innevarande budgetår
från posten till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. Civilförvaltningen
har alltså beräknat det sammanlagda medelsbehovet under förevarande
post till (10 000 + 3 500 + 75 000 =) 88 500 kronor.
Med godtagande i huvudsak av civilförvaltningens beräkning upptager jag
med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser medelsbehovet för
avlöningar till vikarier med ett till 85 000 kronor avrundat belopp.
179
Kv.ngl. Maj:ts proposition nr 130.
Under posten Betjäningspersonal m. fl. har för innevarande budgetår
upptagits ett belopp av 900 kronor för avlönande av en kokerska å Kungsholms
fort. För nästa budgetår torde böra beräknas samma belopp. Vidare
bör under denna post beräknas ett belopp av 1 500 kronor för avlönande intill
utgången av år 1947 av ytterligare en kokerska, vilken är övergångsvis
anställd vid Vaxholms kastells matinrättning. Det sammanlagda medelsbehovet
för betjäningspersonal skulle alltså enligt nuvarande löneläge uppgå
till (900 + 1 500 =) 2 400 kronor.
Under posten övrig extra personal har civilförvaltningen beräknat
medel dels för extra kontors- och skrivbiträdespersonal, för vars avlönande
innevarande budgetår en särskild post finnes upptagen, dels ock sådan extra
personal, som nu avlönas från posten till tillfälligt anställande av tjänstemän.
Kostnaderna för extra kontors- och skrivbiträden har civilförvaltningen
för nästa budgetår uppskattat till i runt tal 315 000 kronor (nu 450 000 kronor)
samt kostnaderna för annan extra personal till 240 000 kronor. För avlönande
medelst arvode av springpojkar och springflickor har civilförvaltningen
vidare under denna post beräknat ett belopp av 40 000 kronor. Civilförvaltningen
har alltså för avlöningar till övrig extra personal enligt
nuvarande löneläge beräknat sammanlagt (315 000 + 240 000 + 40 000 =)
595 000 kronor. Denna beräkning kan av mig godtagas, med reservation dock
för att höjning av medelsanvisningen kan bli erforderlig, därest extra ordinarie
personal icke anställes i den omfattning som av civilförvaltningen
förutsättes (jfr det föregående).
Tillfälligt anställd personal. Linder denna post har civilförvaltningen
beräknat ett sammanlagt medelsbehov av 159 300 kronor, därav för
tillfällig köks- och servispersonal 75 000 kronor, för extra sjuksköterskor vid
ökad sjukledighet, epidemier m. m. 3 000 kronor, för mobiliseringslottor vid
marinen 6 300 kronor samt för tillfällig personal i övrigt 75 000 kronor.
Dessa beräkningar kunna av mig godtagas utom såvitt avser medelsbehovet
till mobiliseringslottor. För detta ändamål har Kungl. Maj:t genom
brev den 27 september 1946 för innevarande budgetår anvisat ett belopp av
högst 5 250 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter, att såsom
månatliga arvoden av, i ett för allt, 250 kronor fördelas enligt i brevet
angivna grunder mellan vissa för mobiliseringsuppgifter anlitade lottor.
Under erinran om vad jag anfört i det föregående beträffande motsvarande
medelsbehov för armén förordar jag, att medel för ändamålet för nästa budgetår
beräknas under förevarande post. Medelsbehovet bör beräknas till samma
belopp som anvisats för innevarande budgetår, eller 1 050 kronor mindre än
enligt civilförvaltningens beräkning. I enlighet med det anförda och med utgångspunkt
i nu gällande avlöningsbestämmelser skulle medelsbehovet för
tillfälligt anställd personal uppgå till (159 300 — 1 050=) i runt tal 158 000
kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår således
enligt nuvarande löneläge till (85 000 + 2 400 + 595 000 + 158 000 =)
i runt tal 840 000 kronor (nu enligt statsliggaren (>10 900 kronor).
180
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Fänrikar.
För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av förslagsvis 330 000 kronor, varvid antalet fänrikslöner, fördelat över
hela budgetåret, beräknats till 105.
Enligt marinchefens beräkningar kan antalet fänrikslöner för nästa budgetår
uppskattas till 93. Civilförvaltningen har på grundval härav och med utgångspunkt
i nu gällande avlöningsbestämmelser räknat med ett medelsbehov
av 290 000 kronor för nästa budgetår. Denna beräkning anser jag mig kunna
godtaga.
Viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren.
I enlighet med civilförvaltningens förslag räknar jag under hänvisning till
vad jag i det föregående under punkt 4 anfört för här avsedda ändamål med
oförändrat medelsbehov, 168 000 kronor.
Musikelever.
För kontant ersättning åt musikelever -— 25 vid flottan och 15 vid kustartilleriet
— bör, liksom för innevarande budgetår, för budgetåret 1947/48
beräknas ett belopp av 15 120 kronor, i runt tal 15 100 kronor. Beträffande
en av försvarsväsendets underbefälsförbund väckt fråga om höjning av den
kontanta ersättningen till musikelever får jag hänvisa till vad jag anfört under
arméns avlöningsanslag.
Civila lärare.
I det föregående har jag förordat, att de för närvarande i förteckningen å
vissa andra arvoden och särskilda ersättningar under rubrikerna Vissa utbildningsanstalter
och Särskilda kurser m. m. upptagna beloppen, 481 275 respektive
28 740 kronor, till arvoden åt civila lärare utgå ur arvodesförteckningen
och att motsvarande kostnader för nästa budgetår beräknas under anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
För sjökrigshögskolan är i arvodesförteckningen upptaget ett belopp
av 18 325 kronor. I likhet med chefen för marinen och civilförvaltningen har
jag ansett mig böra biträda ett av skolchefen framställt förslag om höjning
av detta belopp med 2 450 kronor till 20 775 kronor.
Beträffande det i arvodesförteckningen för sjökrigsskolan upptagna beloppet,
24 450 kronor, ifrågasätter jag ingen ändring.
För marinens underofficersskola är för innevarande budgetår upptaget
ett belopp av 2 400 kronor, avsett till arvode åt civil lärare i författningskunskap.
Med erinran att enligt gällande utbildningsbestämmelser vissa elever
vid denna utbildningsanstalt skola undervisas i svenska och engelska språken
har chefen för marinen hemställt, att för undervisning i dessa ämnen
måtte, i likhet med vad fallet är vid marinens övriga utbildningsanstalter, få
anställas civila lärare mot arvoden till ett sammanlagt belopp av 1 800 kronor.
I likhet med civilförvaltningen biträder jag denna hemställan och föreslår,
att för underofficersskolan beräknas ett arvodesbelopp av tillhopa 4 200 kronor.
181
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
För arvoden till lärare vid flottans underbefälsskolor har chefen för
marinen beräknat ett belopp av 94 000 kronor, innebärande en ökning i förhållande
till medelsanvisningen för innevarande budgetår med 4 000 kronor,
ökningen sammanhänger med att jämväl medel för semesterersättning beräknats
åt här avsedda lärare. Liksom civilförvaltningen anser jag mig kunna
godtaga denna beräkning.
Beträffande det för flottans sjömansskola upptagna beloppet å
228 100 kronor för arvoden åt lärare ifrågasätter jag ingen annan ändring än
att beloppet, med hänsyn till att jag i det föregående föreslagit inrättande av
en extra ordinarie befattning för den nu arvodesavlönade köksmästaren vid
förplägnadsskolan, kan minskas med 5 445 kronor till 222 655 kronor.
Rekryteringskontingenten vid kustartilleriet beräknas komma att minskas,
varför jag i likhet med civilförvaltningen uppskattar det för lärararvoden vid
kustartilleriets underbefäls- och rekrytskolor för nästa budgetår
erforderliga beloppet till 100 000 kronor, innebärande en minskning i förhållande
till medelsanvisningen för innevarande budgetår med 18 000 kronor.
För innevarande budgetår är i arvodesförteckningen under rubriken Särskilda
kurser m. m. upptaget ett sammanlagt arvodesbelopp av 28 740 kronor.
I anledning av förslag av chefen för marinen har civilförvaltningen med
hänsyn till att furirskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid radioskola
avsåges skola anordnas även vid Göteborgs örlogsstation förordat en
höjning av arvodesbeloppet med 1260 kronor till 30 000 kronor. Häremot
har jag intet att erinra.
Het sammanlagda medelsbehovet till arvoden åt civila lärare skulle alltså
för nästa budgetår uppgå till (481 275 + 28 740 + 2 450 + 1 800 + 4 000 —
5 445 —18 000 + 1 260=) i runt tal 496 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det anförda (5 800 000 + 1 700 000
+ 840 000 + 290 000 + 168 000 + 15 100 + 496 000 =) 9 309 100 kronor. Med
hänsyn till rådande rekryteringssvårigheter kan emellertid belastningen å anslagsposten
beräknas komma att understiga berörda belopp med åtminstone
500 000 kronor, varför anslagsposten med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser
borde upptagas till i runt tal 8 800 000 kronor.
Under hänvisning till vad jag vid behandlingen av motsvarande anslagspost
under arméns avlöningsanslag anfört beträffande merkostnader på grund
av den allmänna löneregleringen och löneregleringen för fast anställt manskap
beräknar jag angivna merkostnader till 7 400 000 kronor, varför det sammanlagda
medelsbehovet under förevarande anslagspost skulle utgöra 16 200 000
kronor.
5. Rörligt tillägg.
För rörligt tillägg beräknar jag för nästa budgetår ett belopp av i runt tal
2 665 000 kronor (nu 3 700 000 kronor). Minskningen, 1 035 000 kronor, är i sin
helhet föranledd av den allmänna löneregleringen.
182
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Enligt vad i det föregående anförts skulle det sammanlagda medelsbehovet
under marinens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. uppgå till
46 000 000 kronor, innebärande en anslagsökning med 15 800 000 kronor. Anslagsökningen
belöper i sin helhet på den allmänna löneregleringen och löneregleringen
för fast anställt manskap.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och under hänvisning
till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan till årets statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1947/48
vidtaga de ändringar i personalförteckningarna för ordinarie
tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattningar
vid marinen som i det föregående angivits;
dels godkänna följande avlöningsstat för marinens anslag
till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under
budgetåret 1947/48:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... kronor 26 200 000
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,
förslagsvis.............. » 1430 000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis...... » 275 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordiDarie personal,
förslagsvis............................ » 16 200000
5. Körligt tillägg, förslagsvis ................ » 2 665 000
Summa kronor 46 770 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis .................... kronor 770 000
Nettoutgift kronor 46 000 000
dels ock till Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 46 000 000 kronor.
[12.] Marinen: Ekiperingsersättningar, förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 130) ...................... kronor 800 000
» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 800 000 I
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 74) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinen: Ekiperingsersättningar
för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 800 000
kronor.
183
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Såsom anförts vid behandlingen av motsvarande anslag för armén har
förutsatts, att storleken av den till reservpersonal utgående ekiperingshjälpen
årligen skall bli föremål för prövning i samband med framläggande
av medelsäskanden till riksdagen. Beträffande de för innevarande budgetår
fastställda grunderna torde få hänvisas till statsliggaren, s. 130.
Försvarets civilförvaltning har för nästa budgetår med utgångspunkt i hittills
tillämpade grunder beträffande ekiperingsersättningar beräknat medelsbehovet
under förevarande anslag till samma belopp som för innevarande
budgetår, eller 800 000 kronor.
Såsom jag anfört i det föregående vid behandlingen av arméns motsvarande
anslag utgår jag vid beräkningen av försvarsgrenarnas anslag till ekiperingsersättningar
för nästa budgetår från i huvudsak oförändrade grunder för
dylika ersättningar.
Yad beräffar marinens förevarande anslag har jag intet att erinra mot
den av ämbetsverket verkställda anslagsberäkningen. Jag upptager alltså anslaget
till samma belopp som för innevarande budgetår, eller 800 000 kronor.
Beträffande ekiperingsbidrag till viss personal i arvodesbefattningar får
jag hänvisa till vad jag anfört under arméns motsvarande anslag.
Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Marinen: Ekiperingsersättningar för budgetåret 1947/48
anvisa ett förslagsanslag av 800 000 kronor.
[13.] Marinen: Avlöningar till viss arbetarpersonal, förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 131)...................... kronor 1375 000
» 1947/48 (departementschefens förslag)............ » 935 000 I
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 75) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår
beräkna ett förslagsanslag av 880 000 kronor till avlöningar till viss arbetarpersonal.
Angående anslagets benämning och beräkningsgrunden får jag hänvisa
till arméns motsvarande anslag.
Marinens anslag till civil handräckningspersonal har för innevarande budgetår
beräknats efter ett antal av 71 helårsanställda eldare och grov- och
diversearbetare samt 17 säsonganställda grov- och diversearbetare.
Chefen för marinen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslagit,
att medel skulle anvisas under ifrågavarande anslag för avlönande av,
förutom eldarpersonal, handräckningspersonal vid sjukvårdsförråden vid
marinens lokalförvaltningar, vid kustartilleriets regionala uppbörder och vid
marinens matinrättningar, samt har även anmält behov av övrig handräckningspersonal
vid örlogsstationerna och kustartilleriets truppförband.
Behovet av eldar personal för nästa budgetår har marinchefen i anslutning
till beräkningar av statens organisationsnämnd angivit till 76 helårsanställda
och 15 säsonganställda extra eldare.
Departements
chefen.
Anslaget benämnt Marinen: Avlöningar till civil handräckningspersonal.
Departements
chefen.
184 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Försvarets civilförvaltning har i avvaktan på det resultat, vartill statens
organisationsnämnds utredning i ämnet kunde leda, icke upptagit frågan om
behovet av eldarpersonal till prövning.
Beträffande marinchefens äskanden i övrigt under anslaget har civilförvaltningen
anfört i huvudsak följande.
Behovet av civil handräckningspersonal för marinens lokala
sjuk vårdsförråd och kustartilleriets regionala uppbö r dsorg anisation
vore föranlett av bristande tillgång på fast anställt manskap och
värnpliktig personal till följd av det stora antalet vakanser i manskapsbeställningarna
och värnpliktskontingenternas minskning. Kungl. Maj:t hade också
för innevarande budgetår medgivit, att civila handräckningsmän, varom här
vore fråga, finge anställas till visst högsta antal. Lönekostnaderna, som tidigare
bestritts från sak- och avvecklingsanslag, skulle för innevarande budgetår
utgå från anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Med hänsyn till anställningens natur syntes det emellertid riktigast,
att i likhet med vad som tillämpades i fråga om arméns motsvarande personal
avlöningen till ifrågavarande personal i fortsättningen bestredes av marinens
anslag till avlöningar till civil handräckningspersonal.
Marinchefen hade för nästa budgetår beräknat personalbehovet vid marinens
lokala sjukvårdsförråd till 12 handräckningsmän och för kustartilleriets
regionala uppbördsorganisation till 112 anställningshavare, varav 15 i förmansställning.
Civilförvaltningen ansåge beräkningarna böra godtagas och uppskattade i
enlighet härmed medelsbehovet för handräckningsmän vid marinens lokala
sjukvårdsförråd till 56 000 kronor och för kustartilleriets regionala uppbördsorganisation
till 451 000 kronor eller tillhopa 507 000 kronor.
Behovet av manlig handräckning i matinrättningarna hade i den
utredning av statens organisationsnämnd, som legat till grund för beslutet om
rationalisering av driften vid matinrättningarna, förutsatts skola i första hand
fyllas av värnpliktiga, tillhörande besiktningsgrupp 4. Huruvida och i vad
mån denna personal nu lämpligen borde, såsom marinchefen föreslagit, i viss
omfattning utbytas mot civil handräckningspersonal syntes ännu vara för
tidigt att yttra sig om, innan närmare erfarenheter vunnits rörande utfallet av
den pågående rationaliseringen i övrigt av driften vid försvarets matinrättningar.
I allt fall kunde kollektivavtalsanställningsformen, vilken regelmässigt
tillämpades för civil handräckningspersonal, knappast anses lämplig för
personal i matinrättningarna med hänsyn bland annat till de skiftande förhållanden,
varunder arbetet i matinrättningarna bedreves. Civilförvaltningen
hade därför icke ansett sig böra för nästkommande budgetår beräkna medel för
här ifrågavarande ändamål.
Med hänsyn till att statens organisationsnämnds undersökningar angående
behovet av övrig handräckningspersonal vid örlogsstationerna
och kustartilleriets truppförband icke avslutats, hade marinchefen
föreslagit, att lönekostnaderna för erforderlig personal tills vidare skulle bestridas
av posten till tillfälligt anställda tjänstemän m. m. under marinens allmänna
avlöningsanslag. Då denna post icke syntes böra tagas i anspråk för
ändamålet, ville civilförvaltningen såsom lämplig utväg föreslå, att Kungl.
Maj:t inhämtade riksdagens bemyndigande att för tillgodoseende av här avsett
oundgängligt personalbehov få överskrida marinens här förevarande anslag.
Vad först eldarpersonalen beträffar kan av skäl, som jag anfört i det föregående
vid behandlingen av arméns motsvarande anslag, den av statens orga
-
185
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
nisationsnänmd verkställda utredningen rörande eldnings-, underhålls- och
reparationstjänsten vid försvarets ång- och värmecentraler icke nu upptagas
till prövning. Organisationsnämnden har i denna utredning ansett sig böra
tillmötesgå framställda yrkanden på viss utökning av här avsedd eldarpersonal
vid marinen. Denna ökning torde böra beaktas i detta sammanhang.
Emellertid föranleder den övergång till oljeeldning, som kan beräknas ha
skett till nästa budgetår, en minskning av personalbehovet. Jag räknar med
hänsyn härtill för nästa budgetår med 76 helårsanställda och 9 säsonganställda
arbetare för detta ändamål. Lönekostnaderna för denna personal uppskattar
jag till 435 000 kronor.
För tillgodoseende av det behov av handräckningspersonal vid kustartilleriets
regionala uppbörder liksom av viss personal i övrigt för marinen, som
uppstått i anledning av bristen på vissa underofficerare, manskap och värnpliktiga,
har Kungl. Maj:t, såsom civilförvaltningen erinrat, för budgetåren
1945/46 och 1946/47 medgivit anställande av civil personal. De kostnader som
föranletts härav ha motsvarats av besparingar å för avlöningar till underofficerare
och manskap avsedda anslagsmedel. Behov av dylik personal torde
med säkerhet komma att föreligga även under nästa budgetår. Hänsyn till
detta behov bör därför tagas i samband med anslagsberäkningarna för nämnda
budgetår. För personal, som avlönas enligt kollektivavtal, böra lönekostnaderna
bestridas från. här ifrågavarande anslag. I den mån annan anställningsform
ifrågakommer, bör marinens avlöningsanslag, icke-ordinarieposten, få anlitas.
Från anslaget torde jämväl få bestridas kostnaderna för oundgängligt behov
av civil arbetarpersonal i övrigt vid marinen. Närmare stöd i verkställda
organisationsundersökningar saknas för närvarande för bedömande av omfattningen
av denna personal. Försöksorganisation beträffande stabs- och förvaltningstjänsten
vid Stockholms kustartilleriförsvar på grundval av där verkställda
undersökningar har av Kungl. Maj:t anbefallts genom beslut den 20
december 1946. Vidare föreligger en rapport från statens organisationsnämnd
över organisationsundersökningarna vid Göteborgs örlogsstation och Västkustens
marindistrikt med förslag till försöksorganisation. Det är därför min
förhoppning, att en tillförlitligare uppskattning av behovet av personal i
stabs- och förvaltningstjänst m. m. och därmed även av här ifrågavarande personal
skall bli möjlig längre fram.
Vid min uppskattning av medelsbehovet under detta anslag för nästa
budgetår utgår jag från de av civilförvaltningen beräknade kostnaderna för
personal vid de lokala sjukvårdsförråden och de regionala uppbörderna och
upptager alltså för detta ändamål i avrundat tal 500 000 kronor. I likhet med
civilförvaltningen finner jag icke skäl att nu ifrågasätta någon ändring i den
nyligen beslutade personalorganisationen vid matinrättningarna. I övrigt uppkommande
oundgängligt behov av civil arbetarpersonal vid marinen torde, i
den mån sakanslag icke normalt bör tagas i anspråk för ändamålet, få tillgodoses
med anlitande av förevarande anslag. Jag förutsätter härvid givetvis, att
ett medgivande av Kungl. Maj:t till anställande av ytterligare personal skall
föregås av en noggrann prövning av behovet i värjo särskilt fall, varvid jämväl
186
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
böra beaktas erfarenheterna från pågående organisationsutredningar inom
marinen.
Yid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle förevarande anslag
upptagas med (435 000 + 500 000 =) 935 000 kronor, innebärande en anslagshöjning
med 560 000 kronor. Anslagshöjningen föranledes till en del av
höjda löner för arbetarpersonalen.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Marinen: Avlöningar till viss arbetarpersonal för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 935 000 kronor.
[14 ] Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 144).................... kronor 25 650 000
» 1947/48 (departementschefens förslag) ........ » 41800 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 99) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flygvapnet: Avlöningar
till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag
av 39 500 000 kronor.
Under hänvisning till vad jag förut anfört i vissa frågor, som beröra flera
försvarsgrenar, övergår jag nu till behandlingen av de olika anslagsposterna
och lämnar i anslutning därtill en redogörelse för de huvudsakliga ändringar
i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna som böra
vidtagas.
I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Såsom under punkt 3 anförts böra kostnaderna för avlöningar till manskap
av lägre grad än överfurir från och med nästa budgetår bestridas från anslagsposten
Avlöningar till övrig icke ordinarie personal. Förändringar beträffande
dylik personal komma därför att beröras först vid behandlingen av
nämnda anslagspost.
Flygstaben.
Chefen för flygvapnet har framlagt förslag om beredande av ordinarie anställning
för ett extra ordinarie kanslibiträde vid flygstaben. Förslaget har
biträtts av civilförvaltningen. Jag anser mig böra nu tillstyrka detta förslag.
I anledning av den reglerade befordringsgången för viss kontorspersonal
böra vid flygstaben inrättas ytterligare 3 kontorsbiträdesbefattningar i A 4.
Personal vid flygvapnet.
Enligt 1942 års försvarsbeslut och senare beslut angående uppsättande
av Södertörns flygflottilj skola vid fullt utbyggd organisation — utom chefen
för flygvapnet — vid flygvapnet finnas följande antal officerare (utom i
intendenturbefattning) och underofficerare, nämligen 4 eskaderchefer
187
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Öb 2), 1 chef för flygstaben (Öb 2), 4 överstar (Oa 6), 17 flottiljchefer (Oa 6),
1 chef för krigsflygskolan (Oa 6), 28 överstelöjtnanter (Oa 5), 1 överstelöjtnant
eller major (Oa 5 eller Oa 4), 39 majorer (Oa 4), 2 majorer eller kaptener (Oa 4
eller Oa 3), 266 kaptener (Oa3), 243 löjtnanter (Oa 2), 59 förvaltare i flygstationsbefattning,
40 förvaltare i förrådsbefattning och 9 förvaltare i kassörsbefattning
(alla i U0 3), 297 fanjunkare och 10 fanjunkare i kassörsbefattning
(UO 2) samt 444 sergeanter (UO 1). Med hänsyn till minskat behov av kompaniofficerare
för tjänstgöring vid försvarsstaben bör emellertid antalet kaptens-
och löjtnantsbeställningar vid utbyggd flygvapenorganisation minskas
till 264 respektive 241.
Frågan om löneställningen för flottiljcheferna har varit aktuell alltsedan
försvarsbeslutet, då chefen för flygvapnet och flygförvaltningen föreslogo, att
dessa beställningar skulle upptagas i lönegraden Öb 1. Denna fråga har emellertid
hittills ställts på framtiden. Med hänsyn till det betydande ansvar för
människoliv och materiel, som åvilar flottiljcheferna, och i betraktande av den
förbättring i löneställning som, vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit,
skulle komma cheferna för luftvärnskårerna till del, anser jag mig böra
föreslå, att flygmyndigheternas önskemål i förevarande hänseende tillgodoses.
Jag förordar fördenskull, att för flottiljchefer och för chefen för krigsflygskolan,
vilken härvidlag bör jämställas med flottiljchef, inrättas sammanlagt
18 beställningar i Öb 1 i utbyte mot samma antal beställningar i Oa 6.
Chefen för flygvapnet har föreslagit, att antalet officerare (utom i intendenturbefattning)
och underofficerare för nästa budgetår skall utökas med beställningar
för 3 överstelöjtnanter, 6 majorer, 149 kaptener, 20 löjtnanter, 34 förvaltare
i flygstationsbefattning och 169 fanjunkare. Härigenom skulle sammanlagda
antalet beställningar i dessa grader för här avsedda officerare och
underofficerare för samma budgetår komma att uppgå till 11 överstelöjtnanter,
39 majorer, 265 kaptener, 220 löjtnanter, 59 förvaltare i flygstationsbefattning
och 294 fanjunkare. De föreslagna ökningarna ligga således inom ramen för
det antal officerare och underofficerare, som enligt statsmakternas hittills
fattade beslut skall finnas vid flygvapnet vid fullt utbyggd organisation.
Civilförvaltningen har i förevarande fråga anfört i huvudsak följande.
1941 års försvarsutredning hade i sina kalkyler rörande flygvapenorganisationens
utbyggnad och konsolidering räknat med att nämnda organisation
i vad avsåge här berörda personalkategorier skulle vara fullt utbyggd
vad beträffade majorer år 1949, kaptener år 1952, förvaltare i flygstationsbefattning
år 1950 och fanjunkare år 1951. Av de föreslagna nya beställningarna
beräknades också 5 majors-, samtliga kaptens-, 24 förvaltar- och
134 fanjunkarbeställningar komma att stå vakanta under nästa budgetår.
Förslaget om inrättande av beställningar, vilka förutsåges icke komma att
besättas, finge ses mot bakgrunden av gällande bestämmelser rörande vikariatsersättning
vid placering i viss befattning. Förutsättning för att vikariatsersättning
i dylika fall skulle kunna utgå vore nämligen att beställning, svarande
mot den befattning å vilken vederbörande förordnades eller placerades, funnes
upptagen i personalförteckningen. Sålunda hade inom armén och marinen, där
personalstaterna utbyggts i enlighet med försvarsordningen, ett stort antal
beställningshavare tillerkänts vikariatsersättning vid placering i högre befatt
-
188
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
ning, medan däremot motsvarande förmån under i övrigt lika förhållanden
förvägrats beställningshavare vid flygvapnet, enär häremot svarande beställningar
icke funnits upptagna i personalstaten.
Ehuru en dylik ojämnhet försvarsgrenarna emellan framstode såsom föga
tilltalande, förefölle det icke rationellt att till förebyggande härav i personalförteckningen
uppföra ett större antal beställningar än som förutsåges
kunna tillsättas. Det ville synas civilförvaltningen, som om den önskvärda
likformigheten försvarsgrenarna emellan skulle kunna vinnas genom utverkande
av riksdagens medgivande att beställningshavare vid flygvapnet vid
placering i befattning, som jämlikt 1942 års försvarsbeslut avsetts för beställningshavare
inom högre lönegrad, finge — oberoende av att mot den utbyggda
organisationen svarande antalet beställningar icke uppförts i personalförteckningen
— tillerkännas dylik ersättning. Kostnaderna för vikariatsersättning i
här avsedda fall beräknade civilförvaltningen till sammanlagt omkring 160 000
kronor. I enlighet med det anförda föresloge civilförvaltningen att å personalförteckningen
för nästa budgetår tillkomme allenast följande beställningar,
nämligen för 3 överstelöjtnanter, 1 major, 20 löjtnanter, 10 förvaltare i flygstationsbefattning
och 35 fanjunkare.
Liksom civilförvaltningen finner jag det önskvärt, att den av ämbetsverket
påtalade ojämnheten försvarsgrenarna emellan i fråga om möjligheten att
bereda vikariatsersättning åt beställningshavare, som placerats i befattning,
avsedd för beställningshavare i högre lönegrad, undanröjes. För ernående av
detta syfte finner jag det vara mest ändamålsenligt att, såsom tidigare skett
vid armén och marinen, i personalförteckningen i huvudsak upptaga det antal
beställningar som svarar mot organisationens utbyggnad i övrigt, även om
vissa av dessa beställningar beräknas icke kunna tillsättas med ordinarie innehavare
förrän vid tidpunkt efter utgången av nästa budgetår. Yid beräkningen
av anslagsbehovet bör självfallet hänsyn tagas till det beräknade antalet vakanser.
Från dessa utgångspunkter anser jag mig böra godtaga chefens för flygvapnet
förevarande förslag med den jämkningen att ökningen av antalet kaptensbeställningar
med hänsyn till det förut berörda minskade behovet av kompaniofficerare
för tjänstgöring vid försvarsstaben bör begränsas till 148. Jag
förordar alltså, att för nästa budgetår i personalförteckningen uppföras ytterligare
beställningar för 3 överstelöjtnanter, 6 majorer, 148 kaptener, 20 löjtnanter,
34 förvaltare i flygstationsbefattning samt 169 fanjunkare.
I enlighet med vad som anförts under punkt 3 böra de i gällande personalförteckning
uppförda överfurirsbeställningarna indragas.
I fråga om flygvapnets civilmilitära personal har chefen för flygvapnet,
såvitt avser ingenjör sper sonalen, föreslagit, att i personalförteckningen för
nästa budgetår uppföres sammanlagt det antal flygdirektörs- och flygingenjörsbeställningar,
som enligt statsmakternas beslut avsetts skola finnas vid genomförd
flygvapenorganisation. Förslaget innebär, att följande beställningar skulle
tillkomma, nämligen för 1 flygdirektör av 1. graden (Ca 30), 4 flygingenjörer av
1. graden (Ca 27) och 4 flygingenjörer av 2. graden (Ca 26), samt att 8 beställningar
för flygingenjörer av 3. graden (Ca 24) skulle utgå ur personalförteckningen.
Civilförvaltningen har icke funnit anledning till erinran mot vad sålunda
föreslagits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
189
Förslaget biträdes även av mig.
Vid anmälan i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 52) av anslaget
Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m. upptog jag till behandling en av
överbefälhavaren i skrivelse den 13 december 1946 gjord framställning om
anvisande av medel för anskaffning av viss ekoradiomateriel för luftbevakningen.
Jag uttalade därvid, att den ifrågavarande materielen kunde komma
i fråga för anskaffning i samband med att Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
rörande dispositionen av vissa överskotts- och rabattmedel. Jag förutsatte,
att kostnaderna för vård och underhåll av materielen, som avsåges skola
handhavas av flygvapnet, skulle bestridas av flygvapnets anslag. Vidare uttalade
jag, att jag i samband med framläggande av förslag rörande flygvapnets
anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. för nästa budgetår ville återkomma
till frågan om den för materielens handhavande m. m. erforderliga personalorganisationen.
I sin berörda skrivelse har överbefälhavaren nämligen anfört, att jämsides
med materielanskaffningen krävdes skapandet av en personalorganisation för
utbildning och för materielens handhavande. För budgetåret 1947/48 borde
flygvapnet för detta ändamål tillföras beställningar för 1 flygingenjör, 3 elektromästare
och 3 överfurirer (eller elektrotekniker).
Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket saknade säkra hållpunkter
för att bedöma i vilken utsträckning ett genomförande av överbefälhavarens
förslag till ekoradioorganisation påkallade förstärkning av flygvapnets personal.
Det ville emellertid förefalla ämbetsverket, som om den föreslagna
personalökningen vore motiverad. Civilförvaltningen tillstyrkte därför, att å
flygvapnets personalförteckning för nästa budgetår uppfördes beställningar för
1 flygingenjör av 1. graden (Ca 27), 3 mästare av 2. klassen (Ca 12) och 3
överfurirer (eller tekniker).
Såsom av det anförda framgår har jag förutsatt, att frågan huruvida den
ifrågavarande ekoradiomaterielen nu bör anskaffas skall prövas av Kungl.
Maj:t i samband med att bestämmelser meddelas rörande dispositionen av vissa
överskotts- och rabattmedel. Jag är därför icke för närvarande beredd att ta
slutlig ställning till frågan angående inrättande av den berörda personalorganisationen.
Emellertid anser jag mig kunna förorda, att i personalförteckningen
för nästa budgetår uppföres ytterligare 1 beställning för flygingenjör av
1. graden (Ca 27), avsedd för en dylik organisation. Härvid förutsätter jag,
att beställningen icke tillsättes, förrän vid den tidpunkt, då detta enligt Kungl.
Maj:ts beprövande befinnes erforderligt. Skulle det visa sig nödvändigt
att under nästa budgetår därjämte ha tillgång till viss lägre teknisk personal
för handhavande av materiel som här avses, torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att för ändamålet medgiva anställande av erforderlig icke-ordinarie
personal.
I enlighet med statsmakternas beslut avses meteor ologper sonalen vid det
centrala väderleksorganet i flygstaben skola utgöras av 1 stabsmeteorolog
(Ca 30), 2 förste militärmeteorologer (Ca 26), 3 militärmeteorologer (Ca 23)
och 5 militärmeteorologer av 2. graden (MEo 15). På grund av bristande till
-
190
Eungl. Maj:ts proposition nr 130.
gång på kompetent personal ha emellertid i personalförteckningen för ordinarie
tjänstemän hittills upptagits beställningar endast för 1 stabsmeteorolog, 1
förste militärmeteorolog och 2 militärmeteorologer. Chefen för flygvapnet har
med hänsyn till att viss ytterligare förbättring i personalläget kunde förutses
för nästa budgetår föreslagit inrättande av ytterligare 1 beställning för militärmeteorolog
(Ca 23). I likhet med civilförvaltningen tillstyrker jag detta förslag.
Beträffande antalet mästare har chefen för flygvapnet föreslagit utökning
med 15 mästare av 1. klassen och 15 av 2. klassen. Härigenom skulle antalet
mästare komma att uppgå till sammanlagt 200. I 1942 års försvarsbeslut har
antalet mästare vid slutligt genomförd organisation beräknats till sammanlagt
265. Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen och kan även av mig godtagas.
Såsom anförts under punkt 3 böra i personalförteckningen vidare upptagas
900 beställningar för flygtekniker. Löneställningen för denna personal har
jag preliminärt angivit till 8 lönegraden.
Kostnaderna för löner åt de ordinarie tjänstemän, som enligt vad jag sålunda
föreslagit böra finnas upptagna i personalförteckningen för nästa budgetår,
beräknar jag med utgångspunkt i gällande avlöningsbestämmelser för helt
budgetår till 13 200 000 kronor. Av motsvarande skäl som anförts vid behandlingen
av arméns avlöningsanslag torde emellertid detta belopp kunna
minskas till 11 200 000 kronor.
För avlöningar till personal å avgångsstat eller disponibilitetsstat synas
liksom för innevarande budgetår icke böra beräknas särskilda medel.
Till bestridande av kostnader för de övriga förmåner, som skola bestridas från
förevarande anslagspost, beräknar jag i enlighet med civilförvaltningens förslag
i runt tal 3 500 000 kronor. Anslagsposten bör således för nästa budgetår
enligt gällande löneläge upptagas till (11 200 000 + 3 500 000 =) 14 700 000
kronor. Emellertid kan den allmänna löneregleringen beräknas medföra en
ökning av medelsbehovet med omkring 6 500 000 kronor till 21 200 000 kronor. 2
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar.
Flygförbanden.
Antalet expeditionsunderofficerare har —- liksom för innevarande budgetår
— av chefen för flygvapnet föreslagits skola beräknas till 4 vid flygbaskåren
och 3 vid varje flottilj, enär en minskning till det i propositionen 1942: 210
förutsatta antalet icke kunde genomföras, förrän behovet av stamunderofficerare
fyllts. I likhet med civilförvaltningen har jag intet att erinra häremot.
Underofficers-, signal- och tekniska skolorna.
I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas upptagna,
bland andra, befattningar för 1 expeditionsofficer i löneklass Oa 10 och
1 expeditionsunderofficer i löneklass UO 7, avsedda för tekniska skolan.
Sedan chefen för flygvapnet hemställt, att berörda expeditionsofficersbefattning
måtte få ersättas med två arvodesbefattningar för pensionerade under
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
191
officerare, föreskrev Kungl. Maj:t den 6 september 1946, att expeditionsofficersbefattningen,
ledig från och med den 1 oktober samma år, icke finge återbesättas,
samt medgav, att i stället finge tillsättas ytterligare en expeditionsunderofficersbefattning
vid flygvapnets centrala skolor. Genom samma beslut
medgav Kungl. Maj:t därjämte, att vid nyssnämnda skolor finge för tiden den
1 oktober 1946—den 30 juni 1947 anställas en extra tjänsteman med avlöning
enligt de grunder som gälla för innehavare av för pensionerad underofficer avsedd
arvodesbefattning. Till stöd för nämnda framställning anfördes i huvudsak
följande.
Den omfattande centrala materieluppbörden vid flygvapnets centrala skolor
hade medfört, att den i gällande personalförteckning för pensionerad personal
i arvodesbefattning för flygvapnets tekniska skola upptagna expeditionsunderofficeren
måst överflyttas till den för skolorna gemensamma chefsexpeditionen
för att såsom uppbördsman handhava vården och redovisningen av den materiel,
varom här vore fråga. Med den omfattning som tekniska skolan nu erhållit
komme emellertid den för skolan avsedde expeditionsunderofficeren att
erfordras för det ändamål, för vilket han från början avsetts. Till följd härav
förelåge behov av ytterligare en arvodesbefattning för underofficer vid flygvapnets
centrala skolor. Detta behov syntes utan större kostnadsökning kunna
tillgodoses genom att den i personalförteckningen upptagna expeditionsofficersbefattningen
vid tekniska skolan utbyttes mot två arvodesbefattningar för
underofficerare.
Civilförvaltningen har tillstyrkt, att den av chefen för flygvapnet föreslagna
jämkningen i personaluppsättningen vid flygvapnets centrala skolor genomföres
från och med nästa budgetår. För egen del har jag intet att erinra häremot
och förordar alltså, att i personalförteckningen upptages ytterligare 2
befattningar för pensionerade underofficerare i löneklass UO 7 i utbyte mot
1 befattning för pensionerad officer i löneklass Oa 10.
Kostnaderna för arvoden motsvarande nettolön i respektive löneklasser beräknar
jag med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser i enlighet
med civilförvaltningens förslag till samma belopp som för innevarande budgetår,
900 000 kronor. Emellertid torde beloppet med hänsyn till den allmänna
löneregleringen böra höjas med 500 000 kronor till 1 400 000 kronor.
Å avlöningsstatens inkomsttitel inflytande pensionsmedel skulle, under
förutsättning att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stab pensionsavgången
personal och med beaktande av beräknad reglering av tjänstepensionerna,
kunna uppskattas till 862 000 kronor. Av skäl som jag anfört vid
behandlingen av arméns motsvarande anslag torde emellertid inflytande pensionsmedel
icke böra beräknas till högre belopp än 800 000 kronor.
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.
Från ifrågavarande anslagspost bestridas kostnaderna för dels arvoden utöver
lön till militär och civilmilitär personal, dels ock vissa andra arvoden
och särskilda ersättningar.
192
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal.
De arvoden, som för innevarande budgetår må utgå, äro uppförda i en av
Kungl. Maj:t genom brev den 28 juni 1946 fastställd förteckning. I förteckningen
äro upptagna stabsarvoden till ett belopp av 5 040 kronor, utbildningsarvoden
till ett belopp av 57 760 kronor och övriga arvoden till ett belopp av
8 195 kronor. Härjämte må enligt i brevet meddelade föreskrifter övergångsvis
utgå vissa utbildningsarvoden, vilka för budgetåret beräknats till 8 000
kronor.
Chefen för flygvapnet har med hänsyn till förutsedd ökad omfattning av
utbildningen av stamflygförare ävensom av övrig utbildning vid flygvapnets
skolor uppskattat kostnaderna för utbildningsarvoden under nästa budgetår
till i runt tal 81 800 kronor, av vilket belopp omkring 7 900 kronor belöpte på
övergångsvis utgående arvoden. I likhet med civilförvaltningen anser jag
mig böra godtaga denna beräkning men förutsätter, att det skall ankomma
på Kungl. Maj:t att i detalj pröva vilka arvodesbelopp, som —- i enlighet med
av riksdagen tidigare godkända grunder — äro erforderliga för de olika
skolorna.
Förenämnda belopp å 8 195 kronor till övriga arvoden är beräknat dels
för ett arvode å 1 895 kronor — motsvarande skillnaden mellan nettolönerna
i lönegraderna Öb 4 och Öb 2 — till chefen för flygstaben, dels ock för tre
arvoden å 2100 kronor — motsvarande skillnaden mellan nettolönerna i
lönegraderna C 7 och Ca 30 (prop. 1946: 120, s. 236) —• till styresmännen vid
de centrala flygverkstäderna. Motsvarande arvoden böra utgå jämväl under
nästa budgetår. Med hänsyn till den allmänna löneregleringen synes emellertid
förstnämnda arvode böra höjas till 2 100 kronor. För här avsedda arvoden upptager
jag alltså för nästa budgetår ett belopp av (4 x 2 100 =) 8 400 kronor.
Beträffande stabsarvodena ifrågasätter jag ingen ändring för nästa budgetår.
I anledning av riksdagens uttalande i skrivelse 1945: 353 (s. 22) får jag
anmäla, att några ändringar hittills icke vidtagits beträffande de arvodesbelopp,
som finnas upptagna i det förslag till personalförteckningar, som i samband
med avlämnandet av propositionen 1946: 120 tillställts riksdagens vederbörande
utskott.
Kostnaderna för arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal för
budgetåret 1947/48 böra alltså upptagas till (5 040 + 81800 + 8 400 =)
95 240 kronor (nu 70 995 kronor).
Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.
Fly g staben.
Chefen för flygvapnet har upprepat ett i äskandena för innevarande budgetår
framställt förslag, att nu utgående arvode å 5 000 kronor till sekreteraren
vid flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning, tillika juridiskt biträde
åt chefen för flygstaben, höjes till 7 000 kronor. Någon ändring beträffande
den ersättning å 2 000 kronor, som enligt chefens för flygvapnet bestämmande
utgår till annat biträde åt flygvapnets haverikommission än nyssnämnda
sekreterare, har icke ifrågasatts.
193
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd, som yttrade sig
i anledning av det för innevarande budgetår framställda förslaget, ansågo
sig icke kunna tillstyrka böjning av arvodet till sekreteraren, enär erfarenhet
rörande haveriernas omfattning och behovet av juridiskt biträde under normala
fredsförhållanden först borde avvaktas. Av skäl som lönenämnderna
anfört föreslog jag icke för innevarande budgetår någon ändring i berörda
arvode (prop. 1946:120, s. 240).
Till stöd för sitt förnyade förslag, som tillstyrkts av civilförvaltningen,
har chefen för flygvapnet förebragt utredning angående antalet haverier under
budgetåren 1940/46 — för respektive budgetår 32, 56, 53, 38, 48 och 51 —
samt därvid framhållit, bland annat, att antalet haverier budgetåret 1945/46
icke påverkats av beredskapsförhållanden.
Tyvärr torde det — såsom jag i annat sammanhang haft anledning framhålla
— icke vara att vänta, att haverifrekvensen kommer att mera väsentligt
nedgå, även om en viss förbättring kunnat konstateras. På ifrågavarande
befattningshavare torde därför även i fortsättningen ankomma ett maktpåliggande
arbete. Jag förordar därför, att ifrågavarande arvode höjes med
1 000 kronor till 6 000 kronor, och upptager på grund härav för nästa budgetår
arvodessumman under denna rubrik, nu 7 000 kronor, till 8 000 kronor.
Flygbasområdesstaberna.
Under denna rubrik är i gällande arvodesförteckning upptaget ett belopp
av 39 870 kronor för tillsynsmän vid krigsflygfält och övningsplatser. För
nästa budgetår beräknar jag för ändamålet ett belopp av 40 230 kronor.
Flygförbanden. Flygkrigshögskolan. Flygkadettskolan.
Aspirantskolan. Under
officerssko/an.
Signalskolan. Tekniska
skolan.
Under dessa rubriker äro i gällande arvodesförteckning upptagna belopp
å tillhopa 266 520 kronor, avsedda för arvoden till civila lärare. Då motsvarande
kostnader för nästa budgetår böra redovisas under anslagsposten till
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, böra nyssnämnda arvodesbelopp
utgå ur förteckningen.
Personalvårds assistenter.
Civilförvaltningen har föreslagit höjning av det för arvoden till personalvårdsassistenter
avsedda beloppet från 16 000 kronor till 17 100 kronor. Höjningen
är föranledd av att ytterligare en assistent, avsedd för Södertörns flygflottilj,
ansetts erforderlig. Mot detta förslag har jag intet att erinra.
Kostnaderna för vissa andra arvoden och särskilda ersättningar uppgå i
enlighet med det anförda till (8 000 + 40 230 + 17 100—) 65 330 kronor.
Sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, utgör sålunda (95 240 -f 65 330--)
i runt tal 160 000 kronor (nu 425 000 kronor).
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 130.
258 47 13
194
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Såsom av punkt 3 framgår bör flygvapnets manskap från och med nästa
budgetår redovisas under förevarande anslagspost, I enlighet med vad jag
under nämnda punkt anfört beräknar jag därför under denna post medel för
avlöning av 1 850 furirer, 750 korpraler samt 540 vicekorpraler och meniga
ävensom av musikmanskap i enlighet med gällande personalförteckning. Av
manskapsbeställningarna avses 250 för stamflygförare. Medelsbehovet för här
avsedda avlöningar —- inklusive avlöningar till volontärer över stat — kan
med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser uppskattas till 4 700 000
kronor.
1 personalförteckningen redovisade extra ordinarie tjänstemän.
Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid flygvapnet för
innevarande budgetår har av Kungl. Maj:t fastställts den 28 juni 1946. Beträffande
beräkningen av lönekostnader för ifrågavarande tjänstemän för nästa
budgetår må anföras följande.
Flygsi aben.
Från och med innevarande budgetår ha i personalförteckningen upptagits
4 stabstrafikledare i MEo 20. Chefen för flygvapnet har föreslagit, att dessa
befattningar placeras i MEo 22, och till stöd härför anfört i huvudsak följande.
Motsvarande befattningshavare inom den civila luftfarten, såvitt avsåge
de större flygplatserna vore inplacerade i 22 lönegraden. Den militära trafikledartjänsten
finge anses vara mer komplicerad än motsvarande civila verksamhet.
I motsats till vad regelmässigt vore fallet beträffande det civila
trafikflyget företoges de militära flygningarna icke efter vissa bestämda
router. Flygvapnet förfogade över fler och snabbare flygplantyper, vilka
sinsemellan ägde högst varierande fartkapacitet. Den militära flygverksamheten
fördelade sig över hela dygnet och ägde i större omfattning rum
nattetid.
På grund härav och i betraktande jämväl av den bundenhet, som följde
med den militära tjänsten, ansåge chefen för flygvapnet att stabstrafikledarna
rätteligen borde i lönehänseende äga försteg framför motsvarande civila befattningshavare.
Flygvapenchefen hade likväl icke velat föreslå inplacering
i högre lönegrad än MEo 22.
Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket, som funne de av flygvapenchefen
sålunda anförda synpunkterna värda beaktande, i vart fall ansåge,
att befattningarna för stabstrafikledare i lönehänseende borde jämställas
med motsvarande befattningar inom det civila trafikflyget. Civilförvaltningen
tillstyrkte sålunda, att befattningarna för stabstrafikledare inplacerades i lönegrad
MEo 22.
Jag får erinra, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i sitt den 31
december 1946 avgivna betänkande (SOU 1946: 94) förordat, att de ifrågavarande
stabstrafikledarna placeras i 22 lönegraden. Nu föreliggande förslag
synes böra upptagas i samband med prövningen av de sakkunnigas betänkande.
Chefen för flygvapnet har framlagt förslag om ändrad signaltjänstorganisation
inom flygledningen. Förslaget innebär dels att det stammanskap, som
195
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
för närvarande betjänar flygledningens radiostation, skulle utbytas mot 3
civila radiotelegrafister i MEo 12, dels ock att vid flygstabens signalavdelning
i teleprintercentralen tjänstgörande värnpliktiga skulle ersättas av 7
civila tekniska biträden i MEo 7.
Till stöd för förslaget har chefen för flygvapnet anfört bland annat följande.
Flygledningens radiostation, som beräknades bliva fullt färdigställd innevarande
år, utgjorde huvudstation i flygvapnets fasta radionät. Här utövades
bland annat flygvapnets centrala radiokontroll. Stationen utgjorde även
reservsignalorgan för teleprintercentralen i flygstaben.
Efter tillkomsten av den centrala flygsäkerhetsorganisationen i flygledningen
hade radiostationen härutöver fått särskild betydelse såsom signalorgan
för den centrala flygsäkerhetsledningen vid dess trafik med flygvapnets
olika förband. Det vore därför av stor vikt, att personalen vid denna radiostation
besutte kvalifikationer, minst motsvarande dem, som krävdes av personalen
vid flygvapnets övriga fasta radiostationer. I motsats till dessa
senare, som var och en betjänades av tre civilanställda signalister, hade flygledningens
radiostation hittills varit bemannad av stamanställda signalmekaniker.
Dessa ägde emellertid icke den omfattande praktiska erfarenhet, som
numera obetingat måste fordras av en signalist vid denna viktiga radiostation.
På grund av ännu under avsevärd tid framåt rådande brist på stamsignalpersonal
och genom att denna, liksom övrig stampersonal, tid efter annan för
fortsatt egen utbildning måste kommenderas till skolor och utbildningskurser
vore det för övrigt svårt att, med bemanning av uteslutande stammanskap,
erhålla erforderlig kontinuitet i tjänstgöringsförhållandena vid radiostationen.
Det vore därför ett starkt önskemål, att de tre stamanställda signalmekanikerna
vid flygledningens signalstation snarast ersattes med 3 väl kvalificerade
civila radiotelegrafister. Löneförhållandena för dessa borde överensstämma
med dem som gällde för förste signalist vid flottiljernas fasta radiostationer.
De borde sålunda inplaceras i lönegrad MEo 12.
Beträffande de tekniska biträdena i teleprintercentralen finge anföras, att
den i ftygstaben, i anslutning till militära väderlekscentralen, befintliga
teleprinterstationen utgjorde central för krigsmaktens och den civila väderlekstjänstens
fjärrskriftförbindelser. Denna vore för närvarande bemannad
med, utöver ett antal vaktchefer, 9 civilanställda kvinnliga kontors- och skrivbiträden
och 7 värnpliktiga teleprintersignalister.
Erfarenheterna av den värnpliktiga personalens användbarhet i denna tjänst
vore icke tillfredsställande.
För att arbetet i teleprintercentralen skulle kunna bedrivas med erforderlig
effektivitet, vore det ett starkt önskemål, att personalen i teleprintercentralen
byttes så sällan som möjligt.
Personalbehovet i centralen vore detsamma i fred som i krig. Detta förhållande
talade ytterligare för att de värnpliktiga borde utbytas mot fast anställd
(civil) personal.
Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen.
För egen del anser jag mig i varje fall för närvarande icke kunna biträda
förslaget i vidare mån än att jag räknar med tillkomsten av de föreslagna 3
radiotelegrafistbefattningarna i MEo 12. Jag får härvid erinra, att jag i det
föregående förordat utbyte av ett antal på signaltruppernas stat uppförda överfurirsbeställningar
mot civila befattningar för radiotelegrafister i nämnda
lönegrad.
196
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Chefen för flygvapnet har föreslagit, att ytterligare 1 kanslibiträde i lönegrad
MEo 7 och 1 skrivbiträde i lönegrad MEo 2 tilldelas flygstaben från
och med nästa budgetår. Kanslibiträdet vore avsett såsom biträde åt studierektorn,
medan skrivbiträdet skulle tjänstgöra å personalavdelningen, vilken
avdelning för närvarande saknade tillgång till dylikt biträde. Därjämte har
flygvapenchefen föreslagit, att 5 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden, vilka
för innevarande budgetår redovisas i personalförteckningen under rubriken
Väderlekstjänsten, från och med nästa budgetår upptagas under rubriken
Elygstaben. Som skäl för sistnämnda förslag har anförts, att ifrågavarande
personal, som tjänstgör i teleprintercentralen, icke vore sysselsatt enbart med
arbetsuppgifter för väderlekstjänstens räkning utan jämväl toges i anspråk
för annan inom flygstaben förekommande verksamhet, särskilt flygsäkerhetstjänsten.
Berörda förslag ha biträtts av civilförvaltningen.
Jag anser mig icke böra tillstyrka, att vid flygstaben nu inrättas någon
ytterligare extra ordinarie kanslibiträdesbefattning. I stället får jag, under
erinran om vad jag i det föregående under punkt 5 anfört, förorda, att staben
tillföres ytterligare 2 birädesbefattningar i MEo 4 eller MEo 2. Mot förslaget
att 5 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden, vilka för närvarande redovias under
rubriken Väderlekstjänsten, för nästa budgetår skola upptagas under rubriken
Flygstaben har jag intet att erinra.
Eskaderstaberna och flygbasområdesstaber.
I enlighet med förslag av chefen för flygvapnet, som tillstyrkts av civilförvaltningen,
förordar jag, att för västra flygbasområdesstaben i personalförteckningen
uppföres 1 befattning för telefonvakt av 2. klass i MEo 2.
Civilförvaltningen har föreslagit, att från och med nästa budgetår vid envar
av eskaderstaberna en skrivbiträdesbefattning i MEo 2 utbytes mot en kontorsbiträdesbefattning
i MEo 4. Under hänvisning till vad jag under punkt 5
anfört kan jag icke förorda annan ändring beträffande ifrågavarande biträden
än som må följa av den reglerade befordringsgången för viss kontorspersonal.
Flygförbanden.
Den nuvarande trafikledarpersonalen vid flygförbanden utgöres av 1 förste
trafikledare i MEo 18 och 1 andre trafikledare i MEo 15 vid varje förband.
Chefen för flygvapnet har föreslagit, att därutöver befattningar för distriktstrafikledare
i MEo 20 inrättas vid fyra av flygvapnets förband, och i anslutning
därtill anfört i huvudsak följande.
Allt större krav ha under senare åren ställts och komma framdeles att
ställas på flygsäkerhetstjänsten. Därtill har flygteknikens snabba utveckling
bidragit, varvid särskilt bör nämnas tillkomsten av reaktionsflygplan, som i
avsevärd grad ökat flyghastigheten och flyghöjden och gjort säkerhetstjänsten
mera komplicerad och krävande. Även de tekniska hjälpmedel, som tillkommit
för efterforskning och ledning av flygplan, främst ekoradion, ha med
-
197
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
fört ökade fordringar såväl på tillgången av flygsäkerhetspersonal som på
dennas utbildning ocli kunnighet.
De befattningar, avsedda för den direkta flygsäkerhetstjänsten, som först
tillsattes, voro tvenne trafikledare vid varje flygflottilj. För flygsäkerhetstjänstens
centrala ledning i flygledningen tillkom under budgetåret 1945/46
fyra stabstrafikledare. Enligt de nya ordnings- och säkerhetsföreskrifter för
flygning, som nyligen fastställts av chefen för flygvapnet, har landet indelats
i 5 militära flygsäkerhetsdistrikt, nämligen Södra, Yästra, östra, Norra samt
övre Norrlands flygsäkerhetsdistrikt. Avsikten har därvid varit, att inom
varje dylikt distrikt samordna och leda flygsäkerhetstjänsten för inom detsamma
belägna militära flygplatser. Detta sker genom att flygsäkerhetsledningen
vid en flottilj inom varje flygdistrikt samtidigt utgör
distriktstrafikledning för distriktet i fråga. Emellertid komma de sålunda
berörda flottiljernas flygsäkerhetstjänst att starkt betungas, varför personalen
bör utökas med en särskild distriktstrafikledare.
Distriktstrafikledningens uppgifter äro enligt ordnings och säkerhetsföreskrifterna
bland annat:
att, utöver vad som gäller för flygsäkerhetsledningen vid flottilj, inom
vederbörligt flygdistrikt reglera flygning vid nedsatt sikt och under mörker,
så att kollisionsrisk undvikes;
att vid planläggning av flygning kontrollera att lämpliga flygvägar och
flyghöjder väljas samt vid behov förbjuda flygning inom visst område;
att uppehålla samband samt vid behov vidarebefordra signalmeddelanden
och dylikt angående flygsäkerheten.
Enär den centrala flygsäkerhetsledningen i flygledningen samtidigt kommer
att utgöra distriktstrafikledning inom östra flygdistriktet, kan antalet
distriktstrafikledare begränsas till fyra.
Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket icke ansåge sig kunna bedöma
i vad mån förstärkning av flygvapnets lokala trafikledarpersonal
erfordrades för de avsedda arbetsuppgifterna, särskilt med hänsyn till den
avgränsning av arbetsområdet, såvitt avser flygsäkerhetstjänsten, i förhållande
till luftfartsstyrelsen, som syntes vara erforderlig. Civilförvaltningen
hade emellertid ansett sig böra för nästa budgetår räkna med tillkomsten av
de föreslagna befattningarna.
Då det är av den största vikt, att flygsäkerhetstjänsten erhåller en tillfredsställande
organisation och fungerar väl, förordar jag bifall till föreliggande
förslag. Härvid förutsätter jag, att de fyra distriktstrafikledarna skola,
i den mån så påkallas, tagas i anspråk jämväl för den civila flygsäkerhetstjänsten.
Chefen för flygvapnet har för nästa budgetår ånyo upptagit tidigare vid
olika tillfällen och senast i medclsäskandena för innevarande budgetår framlagda
förslag om löneregleringar för signalister, sjukvårdsförmån och garageförmän
samt tillika föreslagit, att benämningen signalist måtte utbytas mot
benämningen radiotelegrafist.
Jag får erinra, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i sitt förenämnda
betänkande avgivit förslag till lönegradsplacering och tjänstebenämning
för, bland annat, här avsedd personal. Dessa lönefrågor komma därför
under bedömande vid prövningen av de i betänkandet framlagda förslagen,
varför jag nu icke ingår på desamma.
198
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
För närvarande finnes enligt medgivande av Kungl. Maj:t vid envar av
krigsflygskolan, Svea flygflottilj och Norrbottens flygbaskår anställd 1 förrådsman
i MEo 5 med avlöning från sakanslag. Förrådsmännen vid krigsflygskolan
och Norrbottens flygbaskår tjänstgöra vid respektive förbands drivmedelsförråd.
Förrådsmännen vid Svea flygflottilj handhar det för den i
ffygle(fningen tjänstgörande personalen avsedda persedelförrådet och står i
övrigt till chefens för flygflottiljen förfogande för tjänstgöring inom därvarande
intendenturförråd.
Civilförvaltningen har, då personal med jämförbara arbetsuppgifter vid
flygvapnets övriga förband vore avlönad från avlöningsanslag, tillstyrkt ett
av flygförvaltningen avgivet förslag att överföra kostnaderna för avlöning av
berörda förrådsmän till avlöningsanslaget.
Även jag biträder förslaget och föreslår alltså, att i personalförteckningen
för nästa budgetår uppföras ytterligare 3 förrådsmän i MEo 5, avsedda 1 för
krigsflygskolan, 1 för Svea flygflottilj och 1 för Norrbottens flygbaskår.
Väderleks tj än sten.
I det föregående har jag förordat, att 5 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden,
vilka för närvarande redovisas under förevarande rubrik, för nästa budgetår
upptagas under rubriken Flygstaben.
I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas under rubriken
Väderlekstjänsten upptagna, bland andra, befattningar för 17 militärmeteoroioger
av 1. graden (MEo 20), 35 militärmeteorologer av 2. graden (MEo 15)
och 28 militärmeteorologer av 3. graden (MEo 13). Chefen för flygvapnet har
föreslagit, att befattningarna för militärmeteorologer av 1., 2. och 3. graden
från och med nästa budgetår upptagas till det antal, som enligt 1943 års riksdags
beslut rörande den militära väderleksorganisationen avsetts skola finnas
vid flygvapnet vid genomförd organisation, eller 19 militärmeteorologer av
1. graden, 43 militärmeteorologer av 2. graden och 23 militärmeteorologer av
3. graden. Med hänsyn till svårigheten att nu i detalj överblicka möjligheterna
för tillsättande av de nytillkommande befattningarna med kompetenta
innehavare syntes emellertid till personalförteckningen böra fogas en not av
innehåll att, därest befattning för militärmeteorolog icke kunde besättas med
därtill kompetent befattningshavare, befattningen finge tills vidare ersättas
med befattning i lägre, för meteorologpersonal gällande lönegrad, dock att befattning
för militärmeteorolog av 2. eller 3. graden vid behov borde tills
vidare få ersättas jämväl med väderleksassistent såsom extra ordinarie eller
extra tjänsteman i motsvarande lönegrad.
I fråga om löneställningen för meteorologpersonalen har chefen för flygvapnet
i sitt förslag till personalförteckning för nästa budgetår upptagit befattningarna
för militärmeteorolog av 2. graden i MEo 18 och befattningarna
för militärmeteorolog av 3. graden i MEo 15.
Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket icke funnit anledning till
erinran mot det av flygvapenchefen för nästa budgetår föreslagna antalet befattningar
för meteorologpersonal. I avvaktan på beslut om löneställningen
199
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
för den lägre civila meteorologpersonalen liade ämbetsverket emellertid ansett
sig böra tills vidare räkna med oförändrad löneställning för militärmeteorologer
av 2. och 3. graden.
För egen del kan jag i denna fråga ansluta mig till vad civilförvaltningen
anfört. Jag får härvid erinra, att frågan angående tjänstebenämning och löneställning
för den militära meteorologpersonalen upptagits till behandling av
försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, varför slutlig ställning härutinnan
bör tagas först i samband med prövningen av de sakkunnigas förslag.
Civilförvaltningen har tillstyrkt ett av chefen för flygvapnet framställt förslag
om inrättande av ytterligare 2 befattningar för tekniska biträden i MEo 7.
Häremot har jag intet att erinra.
Yid envar av flygförbandens väderleksstationer är för närvarande anställt
1 skrivbiträde, tillika kartritare, i MEo 4. I skrivelse den 24 januari 1947 har
chefen för flygvapnet föreslagit, att ytterligare en dylik befattning inrättas
vid varje flygförband. Förslaget, som tillstyrkts av civilförvaltningen, kan
även av mig biträdas. Jag räknar alltså med tillkomsten av ytterligare 19 befattningar
för skrivbiträden, tillika kartritare, i MEo 4.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört böra således i personalförteckningen
för budgetåret 1947/48 under rubriken Väderlekstjänsten upptagas
befattningar för 19 militärmeteorologer av 1. graden i MEo 20, 43 militärmeteorologer
av 2. graden i MEo 15, 23 militärmeteorologer av 3. graden i
MEo 13, 5 föreståndare för observationscentralstation i MEo 10, 8 tekniska
biträden i MEo 7, 13 kontorsbiträden eller skrivbiträden i MEo 4 eller MEo 2
samt 38 skrivbiträden, tillika kartritare, i MEo 4. Därest befattning för rnililärmeteorolog
icke skulle kunna tillsättas med kompetent person, torde befattningen
böra få tills vidare ersättas av lägre befattningshavare i enlighet
med chefens för flygvapnet förslag.
Underofficers-, signal- och tekniska skolorna.
Chefen för flygvapnet har föreslagit, att för underofficers-, signal- och tekniska
skolorna (flygvapnets centrala skolor i Västerås) i personalförteckningen
för nästa budgetår upptages en befattning för garageförman i MEo 10. Till
stöd härför har flygvapenchefen framhållit, att skolornas motorfordonspark
utgjordes av 10 transportabla markradioanläggningar, 4 trådsignalbilar, 2 lastbilar,
1 paketbil, 1 personbil och 1 omnibus, eller sammanlagt 19 fordon. För
underhåll och vård av denna materiel hade hittills funnits anställd en bilmontör.
Erfarenheten hade emellertid givit vid handen, att denne icke i erforderlig
utsträckning hunne tillse vården av fordonen, varför det vore synnerligen
angeläget att anställa en garageförman vid skolorna.
Civilförvaltningen, som funnit den föreslagna personalförstärkningen befogad,
har emellertid föreslagit, att den nya befattningen i likhet med motsvarande
befattningar vid flygförbanden i avvaktan på resultatet av försvarets
tjänsteförteckningssakkunnigas arbete tills vidare hänföres till lönegrad
MEo 7.
Även jag anser mig böra tillstyrka, att ifrågavarande befattning inrättas.
200
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Löneställningen lärer få bli beroende av prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag.
Enligt 1942 års försvarsbeslut finnas vid flygvapnets centrala skolor i
Västeras inrättade 3 extra ordinarie befattningar för förrådsmän i MEo 5.
vilka befattningar äro uppförda i gällande personalförteckning för extra ordinarie
tjänstemän. Innehavarna av dessa befattningar äro placerade till tjänstgöring
vid ettvart av de olika skolornas specialförråd. Utöver nämnda befattningshavare
är vid skolorna anställd följande förrådspersonal, nämligen, med
anlitande av sakanslag, 1 förrådsvaktmästare med arvode motsvarande avlöning
enligt löneklass MEx 6 och 1 extra förrådsförman i MEx 5 samt, med
avlöning från flygvapnets avlöningsanslag, ytterligare 2 extra förrådsmän i
MEx 5. Vidare är för tjänstgöring vid skolornas huvudförråd anställt 1 extra
skrivbiträde i MEx 2, avlönat från sakanslag.
I enlighet med förslag av flygförvaltningen har civilförvaltningen i skrivelse
den 31 januari 1947 förordat, att samtliga nämnda tjänstemän från och
med nästa budgetår beredes extra ordinarie anställning med avlöning från
avlöningsanslaget. Civilförvaltningen har vidare föreslagit, att de å personalförteckningen
redan uppförda tre befattningarna för förrådsmän för nästa
budgetår uppföras under den ändrade tjänstebenämningen vaktmästare.
Enligt 1942 års försvarsbeslut är en flygingenjör på aktiv stat placerad till
tjänstgöring såsom lärare vid flygvapnets centrala skolor i Västerås. Därjämte
finnes vid signalskolan anställd en civil lärare i elektrolära med ett årligt
arvode av 7 G40 kronor, vilket bestrides av den å flygvapnets avlöningsstat
uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t. Utöver nämnda tjänstemän äro vid skolorna anställda följande
från sakanslag avlönade extra ordinarie befattningshavare såsom lärare i tekniska
ämnen, nämligen 1 konstruktör av 2. klass i MEo 21 vid underofficersskolan,
1 ritare av 1. klass i MEo 15 vid signalskolan (med lön enligt MEx 23,
lägsta löneklassen) och 1 arbetsförman av 1. klass i MEo 12 vid tekniska skolan.
Sedan flygförvaltningen föreslagit, att berörda från sakanslag avlönade
lärare skulle överföras till avlöning från flygvapnets avlöningsanslag, har civil
förvaltningen i förenämnda skrivelse den 31 januari 1947 på anförda skäl föreslagit,
att i personalförteckningen för nästa budgetår måtte uppföras två extra
ordinarie befattningar i 24 lönegraden med tjänstebenämningen ingenjör, avsedda
för lärarverksamhet vid de centrala skolorna. Även för arbetsförmannen
av 1. klass i MEo 12 borde å personalförteckningen uppföras en särskild befattning,
med tjänstebenämningen förste montör.
Jag delar myndigheternas uppfattning, att avlöningskostnaderna för förenämnda
vid flygvapnets centrala skolor i Västerås anställda, från sakanslag
avlönade förråds- och lärarpersonal böra överföras till flygvapnets avlöningsanslag.
Emellertid är jag icke beredd att utan ytterligare utredning förorda,
att av den ifrågavarande personalen de nu mot arvode eller såsom extra tjänstemän
anställda beredes extra ordinarie anställning från och med nästa budgetår.
Medel för avlöning åt dessa beräknar jag därför tills vidare under delposten
till avlöningar till extra personal.
201
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
Däremot böra å personalförteckningen för extra ordinarie tjänstemän uppföras
befattningar för de berörda extra ordinarie lärarna i tekniska ämnen.
Jag anser mig härvid kunna tillstyrka, att å förteckningen uppföres en befattning
för förste montör i MEo 12. Till frågan angående lönegradsplaeeringen
för de båda övriga lärarna är jag emellertid i avvaktan på prövningen av försvarets
tjänsteförteckningssakkunnigas förslag icke beredd att nu taga ställning.
För dessa befattningshavare torde därför böra uppföras extra, ordinarie
befattningar i de nu gällande lönegraderna, MEo 15 och MEo 21. Kungl.
Maj:t torde, på sätt redan skett i fråga om den ena befattningen, vid behov
äga besluta om högre löneställning i extra eller arvodesanställning. Jag förutsätter,
att löneställningen prövas under beaktande av lönegradsplaeeringen för
personal med motsvarande utbildning och likartade arbetsuppgifter vid andra
jämförliga läroanstalter.
Civilförvaltningens förslag att utbyta de nu i personalförteckningen uppförda
3 befattningarna för förrådsmän i MEo 5 mot vaktmästare i samma lönegrad
anser jag mig böra biträda.
Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som
sålunda bör uppföras å personalförteckningen för nästa budgetår, beräknar
jag med utgångspunkt i gällande avlöningsbestämmelser till omkring 3 100 000
kronor (nu 2 900 000 kronor).
Viss extra personal m. m.
Till avlöningar åt vikarier för i personalförteckningen uppförda
extra ordinarie tjänstemän är för innevarande budgetår upptaget
ett belopp av 25 000 kronor. Civilförvaltningen har för nästa budgetår
föreslagit höjning av denna post dels med 3 500 kronor för anställande av
vikarier för extra ordinarie sjuksköterskor och dels med 100 000 kronor för
anställande av vikarier för köks- och servisbiträden under tjänstledighet,
semester och dylikt. Sistnämnda kostnader bestridas för innevarande budgetår
från posten till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. Civilförvaltningen
har alltså beräknat det sammanlagda medelsbehovet under förevarande
post till (25 000 + 3 500 -f 100 000 =) 128 500 kronor. Med godtagande i
huvudsak av civilförvaltningens beräkning upptager jag med utgångspunkt i
nu gällande avlöningsbestämmelser medelsbehovet för avlöningar till vikarier
med ett till 125 000 kronor avrundat belopp.
Medelsbehovet till avlöning av övrig extra personal har civilförvaltningen
beräknat till sammanlagt 495 000 kronor, därav till extra kontors- och
skrivbiträdespersonal, för vars avlönande innevarande budgetår en särskild
post å 60 000 kronor finnes upptagen, 100 000 kronor, till viss extra personal,
huvudsakligen förrådspersonal, som för innevarande budgetår avlönas
från posten till tillfälligt anställande av tjänstemän, 120 000 kronor, till avlöning
åt 60 hjälptekniker i MEx 10 200 000 kronor samt till extra personal
i övrigt 75 000 kronor.
Beträffande det anmälda medelsbehovet till avlöning åt hjälptekniker får
202
Kungl. Maj:Is proposition nr 130.
jag erinra, att jag vid anmälan av propositionen 1946: 120 (s. 21) anförde,
att den omständigheten, att jag icke för det dåvarande kunde taga ställning
till 1944 års manskapsutrednings förslag om inrättande av civilmilitära beställningar
för de tekniska yrkesgrenarna, icke syntes böra utesluta, att under
innevarande budgetår enligt Kungl. Maj:ts bestämmande tillfälligt anställdes
personal i MEx 10 för sådan tjänst. I anslutning härtill medgav Kungl. Maj:t
den 20 september 1946, att 30 hjälptekniker i nämnda lönegrad finge försöksvis
anställas vid flygvapnet för tiden den 1 oktober 1946 — den 30 juni
1947. Med anledning härav och då anställandet av ifrågavarande tekniker
motväges av att ett motsvarande antal manskapsbeställningar hålles obesatt,
har jag intet att erinra mot att medel för ifrågavarande ändamål beräknas
under förevarande post. Dock förutsätter jag, att frågan om löneställningen
för ifrågavarande befattningshavare omprövas med beaktande av den i annat
sammanhang föreslagna löneställningen för flygmekaniker. Med godtagande
av civilförvaltningens beräkningar upptager jag för nästa budgetår medelsbehovet
enligt nuvarande löneläge till övrig extra personal till 495 000
kronor, därvid jag utgår från att inom detta belopp skola kunna rymmas även
kostnaderna för avlöning av viss nu från sakanslag avlönad extra personal vid
öyg^''aPnets centrala skolor i Västerås, som jag i det föregående föreslagit
skola överföras till avlöning från förevarande anslag.
Tillfälligt anställd personal. Civilförvaltningen har under denna
post beräknat ett sammanlagt medelsbehov av 173 000 kronor, därav för tillfällig
köks- och servispersonal 75 000 kronor, för extra läkarhjälp 20 000 kronor,
för extra sjuksköterskor vid ökad sjukledighet, epidemier m. m. 3 000
kronor samt för tillfällig personal i övrigt 75 000 kronor.
Mot denna beräkning har jag intet att erinra. Emellertid har Kungl.
Maj:t den 31 januari 1947 medgivit, att såsom ersättning till en representant
för lottaöverstyrelsen i flygledningen (mobiliseringslotta) finge för innevarande
budgetår disponeras ett belopp av högst 1 000 kronor från fjärde huvudtitelns
anslag till extra utgifter, att såsom månatligt arvode av, i ett för allt,
250 kronor, utgå för en tid av fyra månader. Under erinran om vad jag i
det föregående anfört beträffande motsvarande medelsbehov för armén
förordar jag, att medel för ändamålet, 1 500 kronor, för nästa budgetår beräknas
under förevarande post. Medelsbehovet för tillfälligt anställd personal
upptager jag alltså med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser
till (173 000 + 1 500 =) 174 500 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår
således enligt nuvarande löneläge till (125 000 + 495 000 + 174 500=) i avrundat
tal 795 000 kronor (nu enligt statsliggaren 341400 kronor).
Fänrikar.
Medel böra för nästa budgetår beräknas för avlönande av dels de fänrikar,
som antagits år 1946, dels ock för dem, som beräknas komma att bli antagna
våren 1947 och våren 1948. För de år 1946 antagna, 46, liksom för de våren
1947 antagna, 45, bör lön beräknas för hela budgetåret och för de våren 1948
antagna, 48, för en tid av två och en halv månader.
208
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Kostnaderna för löner till nu nämnd personal beräknas med utgångspunkt
I nu gällande avlöningsbestämmelser för nästa budgetår till i runt tal 315 000
kronor (nu 405 000 kronor). Flygtillägg och andra särskilda avlöningsförmåner
beräknas draga en kostnad av i runt tal 255 000 kronor. Sammanlagda medelsbehovet
enligt nuvarande löneläge utgör således för budgetåret 1947/48 (315 000
+ 255 000=) 570 000 kronor (nu 740 000 kronor).
Viss icke-ordinarie läkarpersonal.
För innevarande budgetår ha beräknats medel för 6 arvoden till flygläkare
av 2. graden.
Arvodeskostnaderna beräknar jag, under hänvisning till vad jag under punkt
4 anfört, till oförändrat belopp, 24 000 kronor.
Musikelever.
Medelsbehovet för detta ändamål beräknas för nästkommande budgetår till
oförändrat belopp, 14 600 kronor. Beträffande en av försvarsväsendets underbefälsförbund
väckt fråga om höjning av den kontanta ersättningen till musikelever
får jag hänvisa till vad jag anfört under arméns avlöningsanslag.
Civila lärare.
Under rubrikerna Flygförbanden, Flygkrigshögskolan, Flygkadettskolan,
Aspirantskolan, Underofficersskolan, Signalskolan
och Tekniska skolan äro i gällande förteckning å vissa andra arvoden
och särskilda ersättningar upptagna belopp å tillhopa 266 520 kronor, avsedda
att bestrida arvoden till civila lärare. I det föregående har jag förordat, att
motsvarande kostnader för nästa budgetår skola redovisas under anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Civilförvaltningen har för nästa budgetår tillstyrkt anvisande för dessa
ändamål av tillhopa 170 560 kronor. Härvid har civilförvaltningen emellertid
icke beaktat, att chefen för flygvapnet i sina anvisningar till ämbetsverket för
samma budgetår beräknat ett belopp av 49 200 kronor till bestridande av kostnader
för timlärararvoden vid undervisning i allmänbildande ämnen av starnflygförare.
Med beaktande härav beräknar jag för ändamålet i runt tal 220 000
kronor. Såsom i det föregående anförts pågår för närvarande utredning genom
särskilt tillkallade sakkunniga av frågan om timlärararvodenas anpassning till
det nya löneläge, som för statstjänstemännen i övrigt uppnås genom den beslutade
allmänna löneregleringen.
Viss kontraktsanställil civil personal.
För budgetåren 1940/47 har under flygvapnets avlöningsanslag funnits
upptagen en särskild anslagspost för bestridande av avlömngskostnadema föi
viss kontraktsanställd civil personal. Syftet med anställandet av donna pcisonal
har varit att med hänsyn till rådande knapphet på militärt utbildad personal
under den pågående utbyggnaden av flygvapenorganisationen frigöra
dylik personal från sådana sysslor och befattningar, som icke nödvändigt
204
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
kräva militära kvalifikationer hos sina innehavare. För budgetåret 1946/47"
har för ändamålet beräknats ett belopp av 580 000 kronor, avsett för 166 befattningshavare
i expeditionstjänst.
Chefen för flygvapnet har uppgivit, att personalläget syntes komma att medgiva,
att under budgetåret 1947/48 en viss avveckling av den kontraktsanställda
personalen kunde påbörjas. Sålunda har behovet av dylik personal
lör nämnda budgetår beräknats till 131. Medelsbehovet för avlönande av
denna personal beräknar jag i enlighet med förslag av civilförvaltningen och
med utgångspunkt i nuvarande löneläge till i runt tal 470 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det förut anförda och med utgångspunkt
i nu gällande avlöningsbestämmelser (4 700 000 + 3 100 000 + 795 000
+ 570 000 + 24 000 + 14 600 + 220 000 + 470 000 =) i runt tal 9 900 000 kronor.
Med hänsyn till rådande rekryteringssvårigheter kan emellertid belastningen
å anslagsposten beräknas komma att understiga berörda belopp med
100 000 kronor, varför anslagsposten med utgångspunkt i nu gällande avlöningsbestämmelser
borde upptagas till 9 800 000 kronor.
Under hänvisning till vad jag vid behandlingen av motsvarande anslagspost
under arméns avlöningsanslag anfört beträffande merkostnaderna på grund av
den allmänna löneregleringen och löneregleringen för fast anställt manskap
beräknar jag angivna merkostnader till 7 900 000 kronor, varför det sammanlagda
medelsbehovet under förevarande anslagspost skulle utgöra 17 700 000
kronor.
5. Rörligt tillägg.
För rörligt tillägg beräknar jag för nästa budgetår ett belopp av i runt tal
2 140 000 kronor (nu 2 725 000 kronor). Minskningen, 585 000 kronor, är i
sin helhet föranledd av den allmänna löneregleringen. I
I enlighet med vad i det föregående anförts beräknar jag det sammanlagda
medelsbehovet under flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv personal
m. fl. till 41 800 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 16 150 000
kronor, xåv anslagshöjningen belöpa omkring 14 700 000 kronor på den allmänna
löneregleringen och löneregleringen för manskapet.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och under hänvisning
till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan till årets statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor får jag hem
ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1947/48 vidtaga
de ändringar i personalförteckningarna för ordinarie tjänstemän
och för pensionex-ad personal i arvodesbefattningar vid
flygvapnet som i det föregående angivits;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts fastställa stat för flygvapnets
manskap;
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 205
dels godkänna följande avlöningsstat för flygvapnets anslag
till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under
budgetåret 1947/48:
Avlöningsstat.
1.
2.
3.
4.
5.
Utgifter:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... kronor 21 200 000
Arvoden till pensionerad personal i ar
vodesbefattningar,
förslagsvis.............. » 1 400 000
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 160 000
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis............................ * 17 700 000
Rörligt tillägg, förslagsvis......... »_2 140 000
Summa kronor 42 600 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis .................... kronor 800 000
Nettoutgift kronor 41 800 000
dels ock till Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl.
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 41800 000
kronor.
[15.] Flygvapnet: Ekiperingsersättningar. förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 147) ...................... kronor 525 000
» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 470 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 103) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flygvapnet:
Ekiperingsersättningar för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av
525 000 kronor.
Såsom anförts vid behandlingen av motsvarande anslagsfråga för armén
har förutsatts, att storleken av den till reservpersonal utgående ekiperingshjälpen
årligen skall bli föremål för prövning i samband med framläggande
av medelsäskanden för riksdagen. Beträffande de för innevarande budgetår
fastställda grunderna torde få hänvisas till statsliggaren, s. 147.
Försvarets civilförvaltning har för nästa budgetår med utgångspunkt i hittills
tillämpade grunder beträffande ekiperingsersättningar beräknat medelsbehovet
under detta anslag till 470 000 kronor.
Såsom jag anfört i det föregående vid behandlingen av arméns motsvarande
anslag utgår jag vid beräkningen av försvarsgrenarnas anslag till ekiperingsersättningar
för nästa budgetår från i huvudsak oförändrade grunder för dylika
ersättningar.
Departements
chefen.
206
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Vad beträffar flygvapnets förevarande anslag liar jag intet att erinra mot
den av ämbetsverket verkställda anslagsberäkningen. Jag upptager alltså anslaget
till 470 000 kronor, innebärande en anslagsminskning med 55 000 kronor.
Beträffande ekiperingsbidrag till viss personal i arvodesbefattningar får jag
hänvisa till vad jag anfört under arméns motsvarande anslag.
Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Flygvapnet: Elciperingsersättningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 470 000 kronor.
[16.] Flygvapnet: Avlöningar till viss arbetarpersonal, förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 147)...................... kronor *825 000
» 1947/48 (departementschefens förslag)............ » 660 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 104) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår’
beräkna ett förslagsanslag av 625 000 kronor till avlöningar till viss arbetarpersonal.
Angående anslagets benämning och beräkningsgrunden får jag hänvisa
till arméns motsvarande anslag.
Från flygvapnets anslag till civil handräckningspersonal bestridas under
innevarande budgetår lönekostnader för handräckningspersonal i renhållningstjänst
och personal i eldningstjänst.
I statsverkspropositionen (bil. 6, punkt 110) har jag beräknat medel för
handräckningspersonal i renhållningstjänst under flygvapnets bränsleanslag.
Jag upptager därför icke några medel för ändamålet här.
För vård och skötsel av värmeanläggningarna vid flygvapnet ha för inne''
arande budgetår beräknats 107 helårsanställda och 51 säsonganställda arbetare.
I likhet med vad jag föreslagit för armén och av samma skäl som
där angivits förutsätter jag ingen ändring i beräkningsgrunden. Övergången
till oljeeldning torde emellertid möjliggöra en minskning av personalbehovet
med 3 helårsanställda och 11 säsonganställda arbetare, således till 104 respektive
40.
Lönekostnaderna för här avsedd personal uppskattar jag med beaktande
härav och av att nytt kollektivavtal tillkommit, sedan anslagsberäkningarna
för innevarande budgetår verkställdes, till 660 000 kronor, med vilket belopp
anslaget således bör upptagas för nästa budgetår.
Under erinran, att anslagsminskningen utgör 165 000 kronor hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Flygvapnet: Avlöningar till viss arbetarpersonal för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 660 000 kronor.
[17.] Försvarets forskningsanstalt: Anordnande av provisoriska lokaler,
reservationsanslag. Efter förslag i proposition 1944:293 anmälde riksdagen
(skrivelse nr 498), bland annat, att riksdagen beslutat, att en försvarets forsk
-
A ris läge t benämnt Flygvapnet: Avlöningar till civil handräckningspersonal.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.
207
ningsanstalt skulle från och med tidpunkt, som finge av Kungl. Maj:t bestämmas,
inrättas och organiseras efter i huvudsak den plan, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 20 oktober 1944
angivits, ävensom att riksdagen till nybyggnad för försvarets forskningsanstalt
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under försvarsväsendets
fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, anvisat ett investeringsanslag
av 100 000 kronor.
Yid anmälan av förenämnda proposition anförde dåvarande chefen för försvarsdepartementet,
bland annat, att beträffande den lämpliga platsen för
uppförande av erforderliga nybyggnader för den militärtekniska forskningen
ett flertal alternativ förelåge. De två huvudförslagen hade av byggnadsstyrelsen
kostnadsberäknats till 3 019 000 respektive 2 775 000 kronor. Av olika
skäl vore det emellertid icke möjligt att fatta ståndpunkt till frågan om anstaltens
förläggning utan ytterligare utredning. För bestridande av kostnaderna
för denna utredning borde ett anslag av 100 000 kronor anvisas. Sedan
utredningen slutförts, borde förslag föreläggas riksdagen angående anstaltens
förläggning och därmed sammanhängande byggnadsfrågor.
Genom beslut den 23 februari 1945 förordnade Kungl Maj:t, att försvarets
forskningsanstalt skulle inrättas från och med den 1 april 1945 och organiseras
efter i huvudsak den plan, som i förenämnda statsrådsprotokoll angivits.
På byggnadsstyrelsen skulle ankomma att, i samråd med styrelsen för forskningsanstalten,
ytterligare utreda frågan om anstaltens förläggning och därmed
sammanhängande spörsmål rörande nybyggnader för anstalten och kostnaderna
därför samt i anslutning därtill låta utarbeta erforderliga ritningar
in. m. ävensom att inkomma till Kungl. Maj:t med därav föranledda förslag.
Byggnadsstyrelsen skulle vidare åligga att biträda forskningsanstalten vid
anskaffande av de provisoriska lokaler, som kunde vara erforderliga i avbidan
på en slutlig lösning av anstaltens lokalfråga. Slutligen bemyndigade Kungl.
Maj:t arméns fortifikationsförvaltning att med anlitande av förenämnda investeringsanslag
av 100 000 kronor tillhandahålla byggnadsstyrelsen de medel,
som erfordrades för fullgörandet av det byggnadsstyrelsen lämnade uppdraget.
Genom beslut den 16 augusti 1946 medgav Kungl. Maj:t, att till forskningsanstalten
finge för beredande av uppställningsplatser för vissa för försöksändamål
erforderliga apparater och övrig materiel överlämnas sju av arméns
övertaliga baracker.
Genom beslut den 22 november 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t arméns
fortifikationsförvaltning att till byggnadsstyrelsen tills vidare upplåta vissa
utrymmen inom Svea artilleriregementes kasernetablissement i Stockholm.
Vidare förordnade Kungl. Maj:t, att ofrånkomliga kostnader för lokalernas
iordningställande tills vidare skulle av fortifikationsförvaltningen förskjutas
från den å staten för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1946/47 upptagna
titeln reparations- och underhållskostnader m. m., arméns delfond.
Slutligen uppdrog Kungl. Maj:t åt fortifikationsförvaltningen att, i samråd
med byggnadsstyrelsen, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande slut
-
208
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
ligt bestridande av de med lokalernas iordningställande förenade kostnaderna.
Yissa av de ifrågavarande lokalerna ha ställts till forskningsanstaltens förfogande.
I skrivelse den 20 november 1946 har byggnadsstyrelsen överlämnat ett
av ritningar och kostnadsberäkningar åskådliggjort förslag till förläggning av
forskningsanstalten med huvuddelen vid Lilla Ursvik samt återstoden vid
Lilla Frösunda. Kostnaderna för en förläggning av forskningsanstalten enligt
detta förslag ha beräknats till 9 200 000 kronor, varav 6 000 000 kronor
för byggnadsarbeten vid Lilla Ursvik och 3 200 000 kronor för arbeten
vid Lilla Frösunda.
I skrivelse den 17 februari 1947 till arméns fortifikationsförvaltning har
försvarets forskningsanstalt anfört följande.
Enligt meddelande under hand från försvarsdepartementet komme frågan
om nybyggnad för försvarets forskningsanstalt icke att föreläggas 1947 års
riksdag. Med hänsyn därtill hade anstalten i samråd med byggnadsstyrelsen
uppgjort program för vissa inom den närmaste tiden erforderliga kompletteringar
av nuvarande lokaler.
Bristen på ändamålsenliga lokaler för forskningsanstalten gjorde det
mycket svårt att fullgöra de uppdrag, som av forskningsanstalten utfördes
för militära myndigheter. Då flera av dessa uppdrag vore av synnerligen
brådskande natur, hade ett starkt behov av provisorisk komplettering och
utvidgning av lokalerna gjort sig gällande. Följande arbeten erfordrades.
Avdelning 1.
Av de sju baracker, som av Kungl. Maj:t ställts till förfogande, skulle
fyra uppföras vid Ursvik. Dessa baracker borde i nuvarande läge inredas
till mera permanenta arbetslokaler med tillhörande installation av värme och
elektricitet. Härför erfordrades även utökning av avdelningens värmecentraler.
Avdelningens avloppsledning borde vidare omläggas och tillhörande reningsverk
ombyggas. Det för raket- och sprängförsök avsedda området skulle
provisoriskt inhägnas, varvid en ny spränggård avsåges anläggas därstädes.
För området erfordrades därjämte vattenledning. Arbetslokaler borde inredas
i nuvarande skyddsrum. Fönstren i materialbyggnadens vindsvåning
borde förstoras för att utrymmena skulle kunna utnyttjas som fullgoda arbetslokaler.
Slutligen borde terrassen i laboratoriebyggnaden överbyggas för vinnande
av ökat köks- och matsalsutrymme.
Avdelning 2.
Av de baracker, som ställts till förfogande, borde en inredas mera permanent
till matsal och förläggningslokal vid avdelningens försöksstation. Vidare
erfordrades en byggnad för krut- och sprängämnesbearbetning samt en
barack för erhållande av ökade förläggnings- och arbetslokaler. Befintligt
kallförråd borde omändras till varmförråd. För kärnfysikalisk forskning borde
en provisorisk barack uppföras invid ingenjörsvetenskapsakademiens försöksstation
vid Drottning Kristinas väg i Stockholm. Slutligen erfordrades inredning
av vissa lokaler vid Svea artilleriregementes förutvarande etablissement
i Stockholm.
Avdelning 3.
De två baracker, som ställts till förfogande och uppsatts invid laboratoriebyggnaden
inom Signalregementets område i Frösunda, borde erhålla en
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
209
mera permanent inredning än från början förutsatts. Vidare erfordrades uppmontering
och inredning av ytterligare fyra baracker på samma plats, varav
två avsåges till arbetslokaler, en till förråd och en till föreläsningssal samt
matsal med kök. Laboratoriebyggnaden borde tillbyggas med en våning och
förses med takterrass. Vid Bromma flygplats disponerade avdelning 3 vissa
baracker, därav en del gemensamt med flygvapnet för ekoradioförsök. Dessa
baracker avsåges skola inredas mera permanent. Vissa möjligheter förefunnes
att på denna plats anordna en försöksstation för fältförsök och försök
i samband med flygverksamhet. Då en dylik försöksstation vore erforderlig
även sedan anstaltens byggnadsfråga fått sin slutliga lösning, hade hänsyn
tagits till att nu föreslagna åtgärder kunde nyttiggöras i samband med
en dylik försöksstation på denna plats. Lokalbehovet för försvarsgrensförvaltningarnas
teletekniska laboratorier på längre sikt hade avsetts tillgodoses i
samband med nybyggnad för avdelning 3. Det provisoriska tillstånd, som nu
uppkommit, återverkade därför även på nämnda laboratorier. Ehuru det syntes
böra ankomma på respektive försvarsgrensförvaltningar att begära inom den
närmaste tiden eventuellt erforderliga medel för provisoriska lokaler för sådana
behov, som vore specifikt försvarsgrensbetonade, hade dock, i samband
med de för avdelning 3 föreslagna lokalerna, vederbörlig hänsyn tagits till
gemensamma behov så långt dessa nu kunde bedömas. Den grundläggande
idén, att goda möjligheter till samverkan mellan försvarsgrensförvaltningarnas
teletekniska laboratorier och avdelning 3 skulle skapas genom att laboratorierna
förlädes tillsammans, syntes i största möjliga utsträckning böra beaktas
även i nuvarande läge.
Forskningsanstalten hade uppgjort preliminära beräkningar av kostnaderna
för angivna provisoriska utbyggnads- och inredningsarbeten. Yttrande över
beräkningarna hade inhämtats från byggnadsstyrelsen, varefter desamma
reviderats med hänsyn till vissa av styrelsen gjorda smärre erinringar. Kostnaderna
uppginge enligt de reviderade beräkningarna till sammanlagt 687 500
kronor, varav 149 500 kronor hänförde sig till avdelning 1, 273 500 kronor till
avdelning 2 och 264 500 kronor till avdelning 3.
Under åberopande av det anförda hemställde forskningsanstalten, att fortifikationsförvaltningen
ville hos Kungl. Maj:t göra framställning om anvisande
av medel för angivna byggnads- och inredningsändamål.
T skrivelse den 21 februari 1947 har arméns fortifikationsförvaltning anfört
följande.
Med hänsyn till forskningsanstaltens speciella verksamhetsområde hade
fortifikationsförvaltningen icke haft möjlighet att, på den korta tid som stått
till ämbetsverkets förfogande, bedöma behovet och ändamålsenligheten av de
föreslagna åtgärderna. Kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten hade
av forskningsanstalten uppskattats till 687 500 kronor. I detta belopp hade
icke inräknats av fortifikationsförvaltningen från reparations- och underhållsmedel
förskotterade kostnader, 80 000 kronor, för iordningställande i
enlighet med förenämnda beslut den 22 november 1946 av lokaler i Svea
artilleriregementes kasernetablissement i Stockholm för forskningsanstaltens
räkning. Jämväl för bestridande av dessa kostnader borde medel i detta sammanhang
anvisas.
Under åberopande av det anförda har fortifikationsförvaltningen hemställt,
att för ordnande av provisoriska lokaler för försvarets forskningsanstalt
måtte anvisas ett belopp av (087 500 + 80 000=) i avrundat tal 770 000
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll. 1917. 1 sand. Nr 130.
258 47 1 4
epartements
chefen.
210 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Med hänsyn till rådande knapphet på arbetskraft och material har frågan
om nybyggnad för försvarets forskningsanstalt icke ansetts böra för närvarande
underställas riksdagens prövning. Frågan har därjämte prövats lämpligen
böra komma under bedömande vid pågående översyn av försvarsorganisationen.
Yissa provisoriska åtgärder måste emellertid vidtagas för att anstalten
skall kunna fullgöra de synnerligen angelägna arbetsuppgifter som
ankomma på densamma. Kostnaderna för oundgängligen erforderliga byggnads-
m. fl. arbeten ha beräknats till 687 500 kronor. Härtill komma kostnader
till ett belopp av 80 000 kronor, vilka arméns fortifikationsförvaltning
förskotterat för iordningställande av lokaler för anstaltens räkning i Svea
artilleriregementes kasernetablissement i Stockholm. Det sammanlagda
medelsbehovet uppgår således till (687 500 + 80 000 =) i runt tal 770 000
kronor. Ehuru kostnaderna äro höga, särskilt i betraktande av att åtgärderna
äro av provisorisk natur, har det synts mig oundvikligt, att anslag nu anvisas
för ändamålet med det äskade beloppet. Dock förutsätter jag att, innan
medlen ställas till förfogande, en närmare undersökning företages rörande
möjligheterna att nedbringa kostnaderna.
Med hänsyn till byggnadsarbetenas art torde medel för ändamålet böra
anvisas å riksstatens fjärde huvudtitel såsom reservationsanslag, alltså ej å
kapitalbudgeten.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Försvarets forskningsanstalt: Anordnande av provisoriska
lokaler för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av 770 000 kronor.
[18.] Militärapoteket: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 176) ...................... kronor 220 000
» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 323 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 152) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Militärapoteket:
Avlöningar för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av
310 000 kronor. Denna anslagsfråga torde nu böra upptagas till behandling.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har försvarets civilförvaltning
icke ifrågasatt annan ändring beträffande detta anslag än att ämbetsverket
föreslagit höjning av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal med i runt tal 6 000 kronor för anställande av ytterligare ett apoteksbiträde
i lönegrad Ex 4 och en förrådsman i lönegrad Ex 5. Denna personalförstärkning
erfordrades, enligt vad chefen för militärapoteket framhållit,
på grund av utvidgning av apotekets verksamhet. Sålunda hade
apoteket i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 april 1946
övertagit leveranserna av läkemedel till vanföreanstalten i Stockholm, vartill
komme ökade läkemedelsleveranser i samband med att verksamheten
211
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
vid den dermatologiska klinik, som för närvarande vore under uppförande
vid karolinska sjukhuset, hösten 1947 toge sin början.
Civilförvaltningen har således beräknat medelsbehovet under anslaget
till (220 000 + 6 000 =) 226 000 kronor.
Å militärapotekets personalförteckning finnas under rubriken Tjänstemän Departem
& ordinarie stat uppförda — förutom 1 befattning såsom chef för militärapo- etieftn
teket i C 6 — 8 befattningar för apotekare, varav 2 med arvoden i A 24 och
6 med arvoden i A 20, samt 2 befattningar för farmacie kandidater med
arvoden i A 15. Arvodena utgå med belopp motsvarande avlöningen enligt
angivna lönegrader, varvid dock avdrag skall göras med belopp motsvarande
tjänste- och familjepensionsavdragen för vederbörlig lönegrad, minskat med
belopp motsvarande vad befattningshavaren visar sig ha utgivit i personliga
pensionsutgifter till apotekarpensioneringsfonderna. Beträffande befattningarna
i 20 lönegraden ha särskilda bestämmelser meddelats i syfte att tillförsäkra
befattningshavarna samma avlöningsförmåner som skulle ha utgått
vid tjänstgöring såsom farmaceut å enskilt apotek.
Yid anmälan av frågan om militärapotekets avlöningsanslag i statsverkspropositionen
anförde jag, att vid den allmänna lönereglering, som trädde
i kraft från och med den 1 juli 1947, övergång för statstjänstemännens del
komme att ske till s. k. nettolönesystem, vilket innebure, att intet särskilt bidrag
till kostnaderna för pensioneringen, i form av avgift eller avdrag å lönen,
erlades av löntagarna. Utan särskilda bestämmelser kunde detta system icke
göras tillämpligt å befattningshavare, som vore undandragna från de statliga
pensionsreglementenas tillämpning, såsom fallet vore med angivna befattningshavare
vid militärapoteket. Med erinran om vad chefen för finansdepartementet
vid anmälan av propositionen angående den allmänna löneregleringen
anfört i ämnet anförde jag vidare, att inom försvarets civilförvaltning
igångsatts utredning i fråga om anställningsvillkor och avlöningsförmåner
för ifrågavarande personal.
Slutligt förslag i ämnet kan icke av civilförvaltningen avgivas förrän 1945
års lönekommitté framlagt förslag om anställningsform m. m. för arvodespersonal.
Den personal, varom här är fråga, avses icke skola erhålla vare sig ordinarie
eller extra ordinarie anställning i statens tjänst. Enligt vedertagna
principer lärer det vid sådant förhållande böra ankomma på Kungl. Maj:t att
besluta om personalens anställningsvillkor. Med beaktande härav har jag, med
hänsyn till angelägenheten av att förslag i ämnet förelägges riksdagen inom
den för avgivande av propositioner angivna tiden, ansett mig redan nu böra
upptaga denna anslagsfråga till behandling.
Beträffande nyssberörda arvodesanställda personal räknar jag härvid med
en uppräkning av lönerna enligt i huvudsak de grunder, som tillämpats för
övriga befattningshavare i statens tjänst. Sannolikt är, att vissa specialbestämmelser
liksom nu bli erforderliga i syfte att tillförsäkra personalen
samma avlöningsförmåner som vid tjänstgöring å privata apotek. Anledning
212
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
saknas att bibehålla ifrågavarande befattningar å militärapotekets personalförteckning,
varför denna från och med nästa budgetår bör upptaga allenast
chefsbefattningen. Avlöningskostnaderna för nyssberörda arvodespersonal bestridas
enligt militärapotekets avlöningsstat från en särskild anslagspost.
Kostnaderna torde emellertid från och med nästa budgetår böra, med tillämpning
av eljest gällande principer, utgå från anslagsposten Avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal.
Då den av civilförvaltningen förordade förstärkningen av den lägre personalen
torde vara behövlig för mötande av ökade arbetsuppgifter i samband
med utvidgning av apotekets verksamhet, beräknar jag under sistnämnda anslagspost
erforderliga medel härför. Avsikten är, att genom statens organisationsnämnds
försorg organisationsundersökningar skola verkställas vid militärapoteket.
I vad mån besparingar beträffande personalorganisationen kunna
vinnas härigenom kan icke nu bedömas.
På sätt i årets statsverksproposition (bil. 6, s. 12) förutsatts bör anslagsposten
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilken
i sin helhet disponeras för bestridande av kostnaderna för arvode till pensionerad
personal i arvodesbefattning (en underofficer med arvode i U0 7),
erhålla den ändrade benämningen Arvode till pensionerad personal i arvodesbefattning.
I enlighet med vad jag sålunda föreslagit och med beaktande av uppkommande
merkostnader i anledning av löneklassuppflyttningar samt de
ändringar i beräkningarna, som föranledas av avlöningsregleringen för befattningshavare
i statens tjänst, beräknar jag under militärapotekets avlöningsanslag
för nästa budgetår anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän
(nu 13 100 kronor) till 18 700 kronor och utgifterna för arvode till pensionerad
personal i arvodesbefattning till 9100 kronor (nu 5 750 kronor). Anslagsposterna
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal (nu 98 000 kronor) och
Rörligt tillägg (nu 28 800 kronor) böra upptagas med 282 000 kronor respektive
18 200 kronor. I uppbördsmedel (nu 3 650 kronor) beräknar jag 5 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet skulle således uppgå till (18 700 + 9 100 +
282 000 + 18 200—5 000 =) 323 000 kronor. Anslagshöjningen utgör 103 000
kronor, varav 97 000 kronor belöpa på löneregleringen. Förslaget till reglerad
befordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal påverkar icke anslagsberäkningarna.
Åberopande det anförda och vad chefen för finansdepartementet anfört vid
anmälan i årets statsverksprojmsition av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring i personalförteckningen
för militärapoteket, som i det föregående
angivits;
dels fastställa följande avlöningsstat för militärapoteket, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:
213
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis kronor 18 700
2. Arvode till pensionerad personal i arvodes -
befattning, förslagsvis............................ » 9100
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.. » 282 000
4. Eörligt tillägg, förslagsvis ...................... » 18 200
Summa kronor 328 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis ........................ »_5 000
Nettoutgift kronor 323 000
dels ock till Militärapoteket: Avlöningar för budgetåret 1947/48
anvisa ett förslagsanslag av 323 000 kronor.
[19.] Omskolning av i militärtjänst skadade, förslagsanslag.
Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 193) ...................... kronor 600000
» 1947/48 (departementschefens förslag) ............ » 500 000
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 183) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Omskolning av i
militärtjänst skadade för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av
400 000 kronor. Denna anslagsfråga upptager jag nu till behandling.
Statens arbetsmarknadskommission har i skrivelse den 27 februari 1947
hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte för nästa budgetår anvisas
samma belopp som för innevarande budgetår, 600 000 kronor. Enligt kommissionens
framställning skulle medelsbehovet enligt verkställda beräkningar
uppgå till 678 300 kronor, fördelade på följande utgiftsändamål.
1. Kommissionens direkta kostnader för redan beviljad ut
3 4 5 6
bildning ..................................................................... kronor 139 300
2 Kostnader för redan beviljad utbildning i särskilda kurser,
anordnade av överstyrelsen för yrkesutbildning ............ » 25 000
3. Kostnader för anskaffning av maskiner och annan utrustning
........................................................................ » 10 000
4. Kostnader för utbildning av längre varaktighet än ett år
(under förutsättning att Kungl.Maj :ts medgivande erhålles) » 60 000
5. Kommissionens direkta kostnader för utbildning, som beräknas
komma att beviljas i fall, som av riksförsäkringsan
stalten
redovisats till kommissionen .............................. » 250 000
6. Kostnader för utbildning, som beräknats komma att beredas
i särskilda kurser, anordnade av överstyrelsen för yrkesutbildning
i fall, som av riksförsäkringsanstalten redovisats
till kommissionen ...................................................... » 42 000
7. Kostnader för fall, som ännu icke av riksförsäkringsan
stalten
redovisats till kommissionen .............................. » 30 000
8. Kostnader för nytillkommande skadofall ........................ » 120 000
partements
chefen.
214 Kungl. Maj-.ts proposition nr ISO.
Den av kommissionen beräknade begränsningen av medelsbehovet till
600 000 kronor har motiverats med att beräkningen av medelsbehovet under
den sista av de av kommissionen angivna posterna betraktats såsom synnerligen
osäker.
Kommissionen har till jämförelse anfört, att av kommissionen beviljad
utbildning hittills dragit följande kostnader:
under budgetåret 1945/46 ................................................ kronor 615 000
» första hälften av budgetåret 1947/48 ........................ » 408 000
Rörande grunderna för kommissionens beräkningar torde få hänvisas till
kommissionens skrivelse.
Vid anmälan av motsvarande anslagsfråga för innevarande budgetår (propositionen
1946: 250, s. 75) framhöll jag, att den under år 1945 påbörjade
verksamheten för att förhjälpa under militärtjänstgöring skadade till utkomst
genom eget arbete — arbetsvärd — visat sig fylla ett stort behov.
De ytterligare erfarenheter, som sedermera vunnits, ha än mer bestyrkt angelägenheten,
såväl ur samhällets synpunkt som med hänsyn till de skadades
intressen, av dylik arbetsvärd. Det synes därför erforderligt, att verksamheten
fortgår även under nästa budgetår efter i huvudsak oförändrade riktlinjer.
Kostnaderna för arbetsvärden ha befunnits icke oväsentligt överstiga vad
man vid verksamhetens igångsättande ansåg sig ha anledning räkna med.
Med hänsyn till svårigheterna att beräkna verksamhetens omfattning synes
detta icke oförklarligt. Då emellertid, såsom av arbetsmarknadskommissionens
framställning framgår, kostnaderna även under nästa budgetår, två år efter
försvarsberedskapens upphörande, beräknas bli i stort sett oförändrade,
finner jag skäl tala för en strängare prövning av föreliggande behov. Härför
kan även åberopas den för närvarande föreliggande situationen på arbetsmarknaden,
vilken torde möjliggöra, att i militärtjänst skadade i större omfattning
än tidigare kunna erhålla försörjning utan omskolning. Utan att taga
bestämd ståndpunkt i denna fråga anser jag mig kunna räkna med ett något
lägre anslagsbelopp än arbetsmarknadskommissionen äskat. Jag föreslår, att
anslaget uppföres med ett belopp av 500 000 kronor, innebärande en anslagsminskning
med 100 000 kronor.
Enligt de för omskolningsverksamheten gällande bestämmelserna må utbildning
av längre varaktighet än ett år icke ifrågakomma utan Kungl. Maj:ts
medgivande i varje särskilt fall. Det synes mig böra övervägas, huruvida
icke även dessa frågor böra avgöras av arbetsmarknadskommissionen.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Omskolning av i militärtjänst skadade för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor.
Sammanställning
över de i det föregående äskade anslagen ävensom de anslag under riksstatens
fjärde huvudtitel, varom slutliga äskanden framlagts i de i annat sammanhang
215
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
anmälda propositionerna med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för
budgetåret 1947/48, angående redovisning av tillgångar och skulder m. m. vid
örlogsvarvens marinverkstäder samt angående omorganisation av fortifikations-
och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m.
Försvarets civilförvaltning: Avlöningar..................
Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar..................
» : Omkostnader................
Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar ............
» o : Omkostnader ..........
Marinförvaltningen: Avlöningar ........................
» : Omkostnader........................
Flygförvaltningen: Avlöningar ..........................
» : Omkostnader ........................
Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl.............
» : Ekiperingsersättningar..........................
» : Avlöningar till viss arbetarpersonal ............
» : Uppförande av vissa baracker i Visby ..........
» : Ersättning till försvarets fastighetsfond: Arméns
delfond ......................................
Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl.............
» : Ekiperingsersättningar ........................
» : Avlöningar till viss arbetarpersonal............
» : Underhåll av fartyg m. m.....................
» : Ersättning till försvarets fastighetsfond: Marinens
delfond................................
Flygvapnet: Avlöningen till aktiv personal m. fl.........
» : Ekiperingsersättningar......................
» : Avlöningar till viss arbetarpersonal ........
» : Ersättning till försvarets fastighetsfond: Flygvapnets
del fond..........................
Försvarets forskningsanstalt: Anordnande av provisoriska
lokaler ..............................................
Militärapoteket: Avlöningar ............................
Försvarets bostadsanskaffningsuämnd: Avlöningar........
» » : Omkostnader......
Omskolning av i militärtjänst skadade ..................
Summa
I statsverks-propositionen |
Slutligt |
2 185 000 |
2 260 000 |
— |
650 000 |
— |
105 000 |
1 500 000 |
478 000 |
185 000 |
95 0i ''0 |
620 000 |
665 000 |
400 000 |
415 000 |
700 000 |
850 000 |
380 000 |
375 000 |
118 000 000 |
110O0O000 |
1 450 000 |
1 450 000 |
8 000 000 |
8 675 000 |
— |
16 000 |
18 962 000 |
20 150 000 |
46 000 000 |
46 000 000 |
800 000 |
800 000 |
880 000 |
935 000 |
25 000 000 |
25 700 000 |
7 465 000 |
6 763 000 |
39 500 000 |
41 800 000 |
525 000 |
470 000 |
625 000 |
660 000 |
11 599 000 |
11757 000 |
_ |
770 000 |
310 000 |
323 000 |
89 000 |
45 000 |
30 000 |
15 000 |
400 000 |
500 000 |
285 605 000 |
282 722 000 |
Enligt årets statsverksproposition (bil. 6, s. 313) skulle fjärde huvudtitelns
slutsumma för budgetåret 1947/48 vid bifall till vad däri föreslagits uppgå till
798 449 400 kronor. Vid bifall till de här berörda förslagen skulle slutsumman
minskas med (285 605 000—282 722 000=) 2 883 000 kronor till (798 449 400
2 883 000 =) 795 566 400 kronor. Slutliga äskanden ha dock icke ännu kunnat
framläggas beträffande två i statsverkspropositionen med beräknade belopp
upptagna anslag — Avveckling av beredskapen m. m. och Barntillägg åt
vissa befattningshavare i statens tjänst — varför även den nu angivna slutsumman
är att betrakta såsom preliminär.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Stig Roswall.
BILAGOR
Organisation av normalinfanteriregemente i fred.
218
Kung!. Maj:ts proposition nr 130.
Bilaga 1.
,3 |
||||
JS co |
! |
•H 1 |
£> V. |
N s \3i |
& |
|
O |
- |
8 |
O
Anm. Vid högst åtta regementen skola tillsvidare utbildnings- och personalavdelningarna försöksvis vara sammanförda till on avdelning
truppavdelningen. Vid högst fyra av dessa regementen må särskild stabschef finnas.
Personalorganisationen vid rationaliserat infanteriregementes stabs- och förvaltningsorgan m. m. enligt departementschefens förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
219
Bilaga 2.
Värnpliktiga |
1 1 |
OJ 1 1 1 •*—* 1 1 |
''MM |
i i |
i |
A fl 1 |
1 |
1 ''r? |
eo KO |
||
Kollektivanställda arbetare |
1 1 |
1 1 1 1 1 1 1 |
Öb OJ | | |
A 1 |
i |
fl II 1 |
CO |
ii m |
m |
||
Köks- och ser-yi sbiträden |
MV d |
1 1 |
II II 1 1 1 |
1 1 fl |
1 1 |
i |
lllll |
1 |
IMI |
tH |
|
c3 a O to |
Sjukvårdsbitr. |
g- |
1 1 |
1 1 1 1 II 1 |
1 II 1 |
1 1 |
iO o |
II I! 1 |
1 |
m ii |
»O |
Första biträden |
£ O |
1 1 |
II 1 1 1 II- |
1 1 fl |
1 1 |
1 |
lllll |
1 |
ii ii |
OI |
|
P- OJ M |
Kontors- och |
MEo |
v-H -H CM |
1 1 1 *"• ^ 1 1 |
i fl 1 |
1 ” |
1 |
1 A II |
1 |
" li 1 |
CO |
O M o |
Förrådsraän |
MEo 5 |
1 1 |
1 1 1 1 M ! |
° 1 II |
iO 1 |
1 |
lllll |
1 |
II II |
TH |
o o |
Eldare av 2. klass |
MEo 5 |
1 1 |
1 1 II 1 1 1 |
1 1 1 1 |
1 1 |
1 |
lllll |
vH |
II II |
tH |
ai a ''S m |
Bitr. husmoder |
O ä 10 |
1 1 |
1 II 1 1 M |
! ! fl |
1 1 |
1 |
lllll |
1 |
II II |
|
Oj H |
Kanslibiträden |
!■'' |
1 T_'' |
1 fl 1 |
i 1 |
1 |
IA ! 1 |
1 |
"III |
kO |
|
S ’P |
Sjuksköterskor |
o |
1 1 |
MIMI! |
1 1 1 1 |
1 1 |
OJ 0» |
1111! |
1 |
II II |
OI |
d |
Förste kontorist |
MEo 9 |
1 1 |
II II II l |
II 1 1 |
1 1 |
1 |
1 A II |
1 |
II II |
|
Husmoder 1. klass |
MEo 10 |
1 1 |
II II II 1 |
M fl |
1 1 |
1 |
lllll |
1 |
II II |
rH |
|
Eldare av 1. kl |
03 , O 1 |
1 1 |
1 1 II |
1 1 |
1 |
lllll |
v-H |
II II |
rH |
||
.5 a |
Maskinist |
Ca 12 |
1 1 |
II II 1 M |
II 1 1 |
i 1 |
1 |
lllll |
t-H |
1 II 1 |
tH |
»a ® O kH o ® |
Förrå ds vaktm. |
c3 5 l- |
1 1 |
II II II 1 |
"III |
OJ I |
1 |
lllll |
I |
II II |
|
*-« :cc5 .O .fl ‘p |
Ty g hantver-kare 2. klass |
Ca 12 |
! 1 |
m m m r |
II II |
1 1 |
I |
lllll |
1 |
II II |
|
II |
Bataljonsläk. |
03 C-J O (M |
1 1 |
m m m i |
IMI |
1 1 |
lllll |
1 |
II II |
TH |
|
O |
Rcgementsläk |
03 tO |
1 1 |
m m i m |
II II |
1 1 |
v-H CO |
lllll |
1 |
M II |
|
P 6 p .2 £ |
Underofficerare |
g- |
1 1 |
1 1 1 1 H | |
II i 1 |
1 ^ |
1 |
lllll |
1 |
"" 1 1 |
iO |
•■a _ o |
Officerare |
0a 10 |
1 1 |
| | H | | 1 1 |
II II |
1 1 |
1 |
lllll |
1 |
1 A 1 |
OI |
Furirer |
Ma 3 |
1 1 |
1 1 1 1 I 1 CO |
IMI |
! 1 |
1 |
MAI |
1 |
II II |
||
oeS P- |
Överfurirer |
fl a ^ |
1 1 |
^ il II II |
All |
1 1 |
A A1-1 |
1 |
1 A 1 |
r» |
|
C3 a fl |
Fanjunkare el. |
DO 2 el .1 |
t-H I |
II M II 1 |
MM |
1 1 |
I |
lllll |
1 |
1 ! |
KO rH |
g. .3 3- .14 |
Förvaltare |
UO 3 |
- 1 |
r i i i |
r i |
1 |
Ar M |
1 |
II II |
CO |
|
ä |
Kompani- officerare |
0a 3 el. 2 |
- I |
i r i m" i |
m r i |
i i |
; |
lllll |
1 |
1 1 II |
»O |
Överstelöjtnant |
cö O ® |
1 1 |
M- II II |
m m |
i i |
i |
lllll |
1 |
"III |
©1 |
bc >
O o M
•s V *
s s
£ o >
s fl
sMs
M ^ ^
>H 2 ®
O Ä ro
£ S S
P. ^ *
P S .id
Sh.s
d" 00
B a
bo
.s
o
fl
bo -g «
.5^ 2
fl p- 2 ®
® g o e«
.3 5 •* =
g-g S m
O • ——h ©a
tO ce w _H
^ rS
•§ ® .s g.
° s &
i aS 2
m In Ph ”
bo :o hf
C bo
bo
C3
fl
fl a
P
a
13
a ^
S)f
■ a
:
b0.2fl
.fl a ra
''S T?^
S k o •
7? rf o,
—< tons -
S S>.2 2
a.s SM
<D 2 CO *•
o t3 C2 *1)
fl .fl ''X fi
fl .o *2 sc®
PO £.SW
a> |
|||
fl |
|||
fl |
|||
ci |
! bo |
||
fl >1 |
• C |
||
bo |
S ^2 |
||
fl n |
fl |
M O) u |
rÖ) ri fl S |
c3 fl
fl eu
?, %
W>-3<g
c iS o
a u bo
<D
^ ^ fl
C M oc3
eu eu t_,
Oh''O M
- -C aj a O
O M
PhH
A * O fl
® -fl o
fl «<« o °
3 S » M>
a t2 w>.9
t* å g 73 o «
os .3 bnd''”?
9 Ö l « «
fl +J M ''fl fl 55
• bo • |
|
• .2 • |
|
bOfl • |
|
.2 ^ |
|
B t bo 0) & fl |
|
''fi ''fl |
-m |
-O ^
fl
i? „
(fl fl
> fl M
’ -fl A
3 -fl ''fl
; a a
• .fl
'' ►■g
o fl
p na o fl
*h «d fl w
:2 k > -
o P 03 5
iJ fl co -fl
*) tfl
o; a ci 2
S®
''A .2
p S:
►2 fl
W 05
.2 fl
•fl fl
TJ .2 .
fl % <
&■■? i
S Ph t
bo M t
a fl f
• fl w <
a a a
3 ►.£ |
a M 3 !
o S.''
£ CQ t
^ ''Ö to .
:e« -*->
» u -H o!
''fl »S «
c :<a
cS Q
B fl ^4*1
s -a g.*
o! I»+j 5i
t/3 a
^ Ph cfl
■s''2
■8 3
220
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Bilaga 3.
Sammanställning av antalet beställningar i vissa manskapsgrader vid armén.
Truppslag och truppförband m. m. |
Eurirer Ma 3 |
Korpraler (kon- staplar) Ma 2 |
Vice- korpraler (vicekon- staplar) och meniga |
Musik- furirer Ma 3 |
Musik- korpraler (musik- kon- staplar) Ma 2 |
Musikvice-korpraler Mai |
Infanteriet. |
||||||
I 1. Svea livgarde.............. |
65 |
20 |
40 |
4 |
4 |
14 |
I 2. Värmlands regemente ...... |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
I 3. Livregementets grenadjärer |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
I 4. Livgrenadjärregementet .... |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
I 5. Jämtlands fältjägarregemente |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
I 6. Norra Skånska infanterirege- |
||||||
mentet .................... |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
I 7. Södra Skånska infanterirege- |
||||||
mentet .................... |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
I 8. Upplands regemente........ |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
111. Kronobergs regemente...... |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
112. Jönköpings-Kalmar rege- |
||||||
mente .................... |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
113. Dalregementet.............. |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
114. Hälsinge regemente........ |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
I 15. Älvsborgs regemente ...... |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
116. Hallands regemente........ |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
I 17. Bohusläns regemente ...... |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
118. Gotlands infanteriregemente |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
119. Norrbottens regemente . |
65 |
20 |
40 |
4 |
4 |
14 |
120. Västerbottens regemente.... |
65 |
28 |
40 |
4 |
2 |
8 |
121. Västernorrlands regemente.. |
65 |
20 |
40 |
4 |
2 |
8 |
1 235 |
388 |
760 |
76 |
42 |
164 |
|
Kavalleriet. |
||||||
K 1. Livregementet till häst .... |
35 |
20 |
26 |
3 |
1 |
5 |
K 2. Skånska kavalleriregementet |
35 |
20 |
26 |
4 |
2 |
8 |
K 3. Livregementets husarer . . . |
35 |
25 |
26 |
— |
— |
— |
K 4. Norrlands dragonregemente. . |
35 |
25 |
26 |
— |
— |
— |
Hovslagarpersonal .............. |
82 |
— |
— |
— |
— |
|
222 |
90 |
104 |
7 |
3 |
13 |
|
Pansartrupperna. |
||||||
P 1. Göta pansarlivgarde ........ |
50 |
35 |
40 |
— |
— |
— |
P 2. Skånska pansarregementet . . |
75 |
65 |
70 |
— |
— |
1 |
P 3. Södermanlands pansarrege- |
||||||
mente...................... |
64 |
35 |
66 |
4 |
2 |
8 |
P 4. Skaraborgs pansarregemente |
75 |
35 |
66 |
4 |
2 |
8 |
264 |
170 |
242 |
8 |
4 |
16 |
|
Artilleriet. |
||||||
A1. Svea artilleriregemente .... |
60 |
20 |
40 |
— |
— |
_ |
A 2. Göta artilleriregemente .... |
60 |
20 |
40 |
3 |
1 |
5 |
A 3. Wendes artilleriregemente .. |
65 |
30 |
42 |
— |
— |
— |
A 4. Norrlands artilleriregemente |
60 |
20 |
40 |
— |
— |
— |
A 5. Norrbottens artillerikår .... |
35 |
16 |
23 |
— |
— |
_ |
A 6. Smålands artilleriregemente.. |
65 |
30 |
42 |
3 |
1 |
5 |
A 7. Gotlands artillerikår........ |
35 |
16 |
23 |
3 |
1 |
5 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
221
Truppslag ocli truppförband ra. m. |
Furirer Ma 3 |
Korpraler (kon- staplar) Ma 2 |
Vice- korpraler (vicekon- staplar) och meniga |
Musik- furirer Ma 3 |
Musik- korpraler (musik- kon- staplar) Ma 2 |
Musikvice-korpraler Ma 1 |
A 8. Bodens artilleriregemente .. |
70 |
45 |
60 |
|||
A 9. Bergslagens artilleriregemente |
55 |
22 |
42 |
— |
— |
— |
505 |
219 |
352 |
9 |
3 |
15 |
|
Luftvärnet. Lv 1. Karlsborgs luftvärnsrege- |
||||||
mente .................... |
65 |
29 |
59 |
3 |
1 |
5 |
Lv 2. Ostgöta luftvärnsregemente |
85 |
29 |
59 |
— |
- . |
— |
mente .................... |
65 |
29 |
59 |
— |
— |
—. |
Lv 4. Skånska luftvärnskåren .... |
45 |
27 |
38 |
3 |
1 |
5 |
Lv 5. Sundsvalls luftvämskår .... |
36 |
18 |
38 |
3 |
1 |
5 |
Lv 6. Göteborgs luftvärnskår .... |
40 |
18 |
38 |
— |
— |
— |
Lv 7. Luleå luftvärnskår ........ |
36 |
18 |
38 |
— |
— |
— |
372 |
168 |
329 |
9 |
3 |
15 |
|
Ingenjörtrupperna. |
||||||
Ingl. Svea ingenjörkår.......... |
55 |
34 |
36 |
— |
— |
— |
Ing 2. Göta ingenjörkår.......... |
50 |
25 |
44 |
— |
— |
- '' |
Ing 3. Bodens ingenjörkår ...... |
40 |
16 |
32 |
— |
— |
— |
145 |
75 |
112 |
— |
— |
— |
|
Signaltrupperna. |
||||||
S1. Signalregementet .......... |
95 |
47 |
70 |
— |
— |
— |
Trängen. |
||||||
T 1. Svea trängkår.............. |
60 |
45 |
39 |
— |
— |
— |
T 2. Göta trängkår.............. |
60 |
66 |
39 |
— |
— |
— |
T 3. Norrlands trängkår ........ |
60 |
40 |
45 |
— |
— |
— |
T 4. Skånska trängkåren ........ |
60 |
45 |
45 |
3 |
1 |
5 |
Sjukvårdsbeställningsmän........ |
141 |
— |
— |
— |
— |
— |
381 |
196 |
168 |
3 |
1 |
5 |
|
Fälttygkåren..................... |
9 |
— |
— |
— |
— |
— |
Intendenturkåren ................ |
27 |
— |
— |
— |
— |
— |
Arméhundväsendet................ |
1 2 |
— |
— |
— |
— |
— |
Beställningsmän vid truppförband |
||||||
m. m........................... |
510 |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
2 3 767 |
1353 |
2137 |
112 |
50 |
228 |
1 Alternativt sergeanter. |
||||||
2 Varav 2 beställningar alternativt för sergeanter. |
222
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sia.
1. Ändrad organisation av infanteriregementes stabs- och förvaltningstjänst
i fred................................................................
2. Förrådstjänsten m. m. vid försvarsområdena ............................
3. Försvarets manskapsorganisation..........................................
4. Reglering av vissa läkararvoden m. m...................................
5. Löneställningen för viss sjukvårds- och ekonomipersonal vid försvaret
m. m.......................................................................
6. Försvarets civilförvaltning: Avlöningar ..................................
7. Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl.............................
8. » : Ekiperingsersättningar............................................
9. » : Avlöningar till viss arbetarpersonal..............................
10. » : Uppförande av vissa baracker i Visby ..........................
11. Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl...........................
12. » : Ekiperingsersättningar ..........................................
13. » : Avlöningar till viss arbetarpersonal............................
14. Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl.........................
15. » : Ekiperingsersättningar........................................
16. » : Avlöningar till viss arbetarpersonal ........................
17. Försvarets forskningsanstalt: Anordnande av provisoriska lokaler......
18. Militärapoteket: Avlöningar ..............................................
19. Omskolning av i militärtjänst skadade ..................................
2
33
45
101
103
105
114
157
158
161
162
182
183
186
205
206
206
210
213
Bilagor
217
Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.