Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
1
Nr 117.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av
förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan; given
Stockholms slott den 28 februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari
1947.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld,
Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.
De olika rättsliga och ekonomiska förhållanden, vilka bero av samgåendet
mellan staten och enskilda i fråga om utnyttjandet av de norrbottniska malmfälten,
ha reglerats genom avtal den 29 juni 1927 mellan svenska staten, å
ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund (TGO) — vilket sistnämnda bolag äger
halva aktiestocken i LKAB — å andra sidan. Jag torde nu få anmäla ett förslag
till tilläggsavtal till nämnda avtal, avseende att reglera frågor sammanBihang
till riksdagens protokoll 1947. i samt. Nr 117. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
hängande med vissa leveranser av järnmalm från de norrbottniska malmfälten
till Norrbottens järnverk. I anslutning därtill torde en redogörelse få
lämnas i vissa andra aktuella frågor beträffande statens förhållande till malmbolaget.
Inlösningsfrågan. Enligt avtalets § 25 äger staten den 30 september 1947
och sedermera vart tionde år rätt att enligt vissa i avtalet fastslagna grunder
inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB. Vill staten begagna denna rätt, har staten
att därom göra bindande tillsägelse hos TGO senast två år före inlösningsdagen.
Genom proposition nr 247 underställdes frågan om inlösen jämlikt avtalets
bestämmelser av TGO:s aktier 1945 års riksdags prövning. Propositionen
utmynnade i en hemställan om att riksdagen skulle förklara sig lämna utan
erinran, att tillsägelse om inlösen av de TGO tillhöriga aktierna i LKAB per
den 30 september 1947 enligt bestämmelserna i avtalet icke skulle ske från
statens sida. Vid anmälan av propositionen motiverades detta förslag med
att enligt de i avtalet stadgade grunderna för lösesummans bestämmande
den period, vars vinstresultat komme alt läggas till grund för en inlösen år
1947, för malmbrytningen varit en tid av utpräglad högkonjunktur, varför
lösesumman skulle komma att framstå såsom på längre sikt onormalt hög.
Förhandlingar om eventuell inlösen på för staten förmånligare villkor ansågos
böra tagas upp med bolaget, när riksdagens ställningstagande förelåge.
Det i propositionen framlagda förslaget bifölls av riksdagen (skrivelse nr
367).
Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 12 april 1946 bemyndigat chefen för
finansdepartementet att själv eller genom ombud med styrelsen för TGO upptaga
förhandlingar rörande övertagande av TGO:s aktier i LKAB med utgångspunkt
från vissa i statsrådsprotokollet närmare angivna bedömningsgrunder,
har kontakt i frågan tagits med bolagets styrelse. Denna har sedermera
under hand meddelat, att den på anförda skäl funnit sig i varje fall
icke för närvarande böra upptaga dylika förhandlingar.
Fraktfrågan. § 13 i 1927 års malmavtal reglerar villkoren för transporten
med statens järnvägar av den brutna malmen från LKAB:s gruvor till utskeppningshamnarna
i Luleå och Narvik. I avtalet ha angivits vissa belopp
per ton för frakten mellan ilastningsstationerna och bestämmelsestationerna.
Till dessa fraktbestämmelser har knutits dels -— i samma paragraf —- bl. a.
en klausul om fraktökning, därest bolagets medelförsäljningspris per ton
malm överstiger visst belopp, dels — i § 14 — vissa bestämmelser om frakttillägg
som åsyfta att säkerställa malmbanans förräntning. Därjämte innehåller
avtalet en reglering av ett antal tekniska frågor rörande statens järnvägars
maximala transportskyldighet m. m. § 13 avser tiden till och med
den 30 september 1947. Därest staten icke begagnar sin inlösningsrätt och
därest uppgörelse icke träffas om malmfrakter och övriga i paragrafen omförmälda
villkor för LKAB:s malmfraktning, äger TGO senast ett år före
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
3
nämnda dag påfordra, att staten inlöser TGO:s aktier i LKAB efter vissa i
avtalet (§ 25 mom. 6) angivna grunder. Om TGO framställer sådant krav
och detta icke av staten före viss tid bifalles, skall § 13 automatiskt fortsätta
att gälla.
Efter förhandlingar mellan järnvägsstyrelsen och LKAB har numera träffats
avtal om fraktsättningen för tiden efter den 30 september 1947. Avtalet
har av Kungl. Maj:t godkänts genom beslut den 20 december 1946.
Leverans av malm till inhemska förbrukare. I 1927 års malmavtal § 17
stipuleras skyldighet för LKAB att, däiest staten så påfordrar, årligen bryta
och till ett pris, motsvarande självkostnaden, ökad med 10 procent, tillhandahålla
staten eller den, till vilken staten överlåter sin rättighet, intill 100 000
ton malm från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som
taller vid årets brytning i dess helhet. I avtalet angivas vissa grunder för
självkostnadens beräknande. Dessa grunder ange emellertid icke, hur ifrågavarande
leveransers andel i bolagets fasta kostnader skall fastställas, annat
än såtillvida att självkostnaden icke må beräknas högre än den i bolagets
räkenskaper beräknas för annan under året bruten malm.
I 1938 års malmavtal, vilket på vissa punkter kompletterar 1927 års avtal,
tillförsäkras staten rätt att i den mån nyssnämnda malm användes för
järntillverkning inom Norrbottens län, utan höjning av priset utesluta malm
med högre fosforhalt. Härvid skulle den i avtalet angivna maximikvantiteten
av 100 000 ton minskas med den uteslutna kvantiteten. För samma ändamål
tillförsäkras staten rätt att till bolagets självkostnadspris erhålla intill 100 000
ton fosformalm från Gellivare och/eller Kiirunavaara. Staten tillförsäkras vidare
rätt att i den mån malmen användes för järntillverkning inom Norrbottens
län utbyta malmkvantitet med hög fosforhalt, disponibel enligt 1927
eller 1938 års malmavtal, mot slig med lägre fosforhalt från LKAB:s anrikningsverk
i Malmberget, allt på i avtalet närmare angivna villkor.
Sedan 1939 års riksdag beslutat anvisa 10 miljoner kronor till aktieteckning
i Norrbottens järnverk aktiebolag (NJA), har detta företag successivt
utbyggt ett tackjärnsverk i Luleå, vars årliga kapacitet vid full utbyggnad
skulle uppgå till 90 000 ton tackjärn. Genom beslut den 19 september 1941
har Kungl. Maj:t för att säkerställa denna produktion förklarat bolaget berättigat
att taga i anspråk den staten enligt 1927 och 1938 års malmavtal tillkommande
rätten till malmleveranser från LKAB.
1945 års riksdag har sedermera efter förslag av Kungl. Maj:t (proposition
nr 302) beslutat en omfattande utvidgning av järnverket, vilket efter slutförande
av en första utbyggnadsetapp skulle uppnå en maximiproduktion av
300 000 ton tackjärn om året och efter genomförandet av en andra etapp
eu maximiproduktion av 500 000 ton tackjärn om året.
I anledning av det behov av en bredare råvarubas för NJA, som uppkommit
i samband med den beslutade utvidgningen, har avtal träffats mellan
LKAB och NJA om försäljning till NJA av årligen intill 500 000 ton malm
från LKAB utöver vad som följer av den NJA tillerkända rätten till leveran
-
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
ser enligt 1927 och 1938 års malmavtal, med rätt för NJA att efter anmälan
erhålla en höjning efter viss tid av den levererade kvantiteten till 800 000
ton. Avtalet är från LKAB:s sida träffat med förbehåll för att överenskommelse
kan nås om hur ifrågavarande leveranser skola behandlas vid tillämpningen
av 1927 års malmavtal. För reglering av sistnämnda problem har
sedermera efter överläggningar mellan finansdepartementet och bolaget upprättats
förslag till särskilt avtal mellan svenska staten, å ena sidan, samt
LKAB och TGO, å andra sidan. Avtalet mellan LKAB och NJA samt ifrågavarande
förslag till tilläggsavtal mellan staten, LKAB och TGO torde såsom
bilagor få fogas vid detta protokoll (Bilagor 1 och 2).
Av de båda avtal rörande vissa leveranser av järnmalm från de norrbottniska
malmfälten till Norrbottens järnverk, vilkas allmänna bakgrund angivits
i det föregående, är den överenskommelse som träffats mellan malmbolaget
och järnverket grundläggande. Förslaget till statsavtal är helt beroende
av ifrågavarande överenskommelses innehåll.
Genom avtalet om ytterligare malmleveranser har järnverket tillförsäkrats
möjligheter att erhålla malm i all erforderlig utsträckning och med lämpliga
specifikationer till ur affärsmässiga synpunkter för verket skäliga och
såvitt möjligt stabila priser. Grundläggande för prisbestämningen är självkostnaden.
Vid beräkningen av denna skall, i vad den avser de fasta kostnaderna,
tillämpas en för avtalstiden fixerad kvot för den andel i malmbolagets
totala fasta kostnader som skall bäras av järnverket. Denna kvot har fastställts
till vad som kan beräknas under normala förhållanden i genomsnitt
vara de nu avtalade leveransernas andel i den totala bortfraktningen av
malm från Kiirunavaara respektive Malmberget. Å självkostnaden skall beräknas
ett vinsttillägg å 10 procent.
Ifrågavarande reglering av priset innebär, att järnverket är skyddat mot
prishöjning till följd av ökade fasta kostnader per ton vid sämre konjunkturer
och minskad total produktion. Skulle järnverket uttaga mindre än den
avtalade kvantiteten malm, kommer det att belastas med full andel i de
fasta kostnaderna och å-priset på den levererade malmen alltså att i motsvarande
mån ligga högre än eljest. De här i korthet redovisade grunderna
för prisbestämningen synas innefatta en lämplig lösning på frågan om prisbasen
för järnverkets produktion och om riskfördelningen mellan järnverket
och malmbolaget.
Den överenskommelse som träffats mellan LKAB och NJA påkallar vissa
nya bestämmelser till klarläggande av rättsförhållandet mellan staten och
malmbolaget. Detta beror därpå, att malmbolagets rätt till bortfraktning av
malm i 1927 års avtal på visst sätt maximerats och att avtalsbestämmelserna
angående beräkningen av inlösningssumma och vinstfördelning direkt anknyta
till den på detta sätt avtalsreglerade bortfraktningen av malm. De betydande
malmkvantiteter som malmbolaget nu åtagit sig att leverera till järnverket
böra — i vad avser såväl rätten till bortfraktning av malm som underlaget
för beräkningen av inlösningsvärdet — falla utom den i avtalet upp
-
Kungl. May.ts proposition nr 117.
5
dragna ramen. Vid beräkningen av den för inlösningsvärdet avgörande medelnettovinsten
bör då också vinsten på leveranserna till järnverket undantagas
från det belopp som skall slås ut på den totalkvantitet malm vilken
brvtes enligt 1927 års avtal. Slutligen bör, vid tillämpningen av avtalets regler
om fördelningen mellan staten och TGO av löpande vinst på malmbolagets
rörelse — vilka regler anknyta till storleken av bolagets bortfraktning
av malm — förfaras så, att TGO icke genom malmleveransema till järnverket
försättes i ett sämre läge.
Det förslag till tilläggsavtal till 1927 års malmavtal, som upprättats vid
förhandlingar mellan finansdepartementet och malmbolaget, innefattar bestämmelser
angående malmleveransema till järnverket i enlighet med vad
här anförts. Någon redogörelse för avtalets innehåll utöver det sagda synes
i detta sammanhang icke erforderlig.
Då förslaget till tilläggsavtal synes mig på ett riktigt sätt fullfölja principerna
för 1927 års malmavtal och då icke heller dess tekniska utformning
givit mig anledning till erinran, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet i
detta ärende (bil. 2) fogade förslaget till tilläggsavtal till
1927 års malmavtal mellan staten, å ena sidan, och Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag samt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Ericsson.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
Bilaga 1.
Avtal.
Mellan Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan benämnt LKAB,
och Norrbottens järnverk aktiebolag, här nedan benämnt NJA, har träffats
följande avtal.
§ 1.
LKAB säljer och NJA köper för förbrukning vid eget verk intill femhundratusen
(500 000) ton järnmalm per kalenderår räknat från och med
den 1 januari 1950 enligt nedan angivna bestämmelser, med rätt för NJA att
på sätt i § 10 stadgas hö ja kvantiteten intill åttahundratusen (800 000) ton.
§ 2.
Sortiment.
375 000 ton Gellivare-D-malm,
125 000 ton Kiruna-D-malm.
Vid uttag av mindre kvantitet än 500 000 ton skall sortimentet ungefär
motsvara ovan angivna fördelning. Den genomsnittliga fosforhalten å KirunaD-malm
under kalenderåret skall ej understiga 1,7 °/o.
§ 3.
Leverans.
Leveransen äger rum:
av Gellivare-D-malmen fbv Malmberget och/eller Koskullskulle.
av Kiruna-D-malmen fbv Kiruna.
§ 4.
Pris.
Malmen levereras till självkostnaden, ökad med 10 procent, varvid som
självkostnad under ett kalenderår gäller självkostnaden under det LKAB:s
bokföringsår, som slutar den 30 september samma år, som leveransen äger
rum. Självkostnaden skall utgöras av:
a) direkta brvtningskostnader, vilka per ton icke få sättas högre än brytningskostnaden
för samma malm i LKAB:s bokslut. (Vid fördelningen av
den totala brytningskostnaden på den brutna malmkvantiteten skall i den
sistnämnda icke inräknas s. k. varpmalm.)
b) andel i:
1) respektive lokalförvaltningars allmänna omkostnader;
2) ränta motsvarande svenska bankernas officiellt annonserade räntesats
avseende lån på tre månader (förlagskredit) å LKAB:s bokföringsvärden å
fastigheter, anläggningar, inventarier och materialier i Gellivare/Malmberget
respektive Kiruna/Luossavaara;
3) avskrivningar å under 2) angivna fastigheter, anläggningar och inventarier
enligt de i gällande statsavtal fastställda riktlinjerna för avskrivning;
4) fastighetsskatten i Gellivare/Malmberget respektive Kinma/Luossavaara.
Kungl. Maj.ts proposition nr 117. 1
Andelarna skola utgöras av Vs av Malmbergets kostnader och V«o av Kirunas
kostnader.
c) V14 av:
1) LKAB:s förvaltningskostnader, som icke ingå i de lokala förvaltningarnas
kostnader;
2) LKABrs kostnader för pensioner och understöd.
d) 5 öre per ton, så länge royalty erlägges till Broms’ arvingar.
§ 5.
De under § 4 b) och c) angivna andelarna i LKAB:s kostnader skola erläggas,
oavsett om någon malm under året uttages eller ej.
§ 6.
Om NJA påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden skall
granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med rätt för
VfH-v?1 aU anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt
8 7.
Anmälan.
, Omfamningen av de leveranser, som skola äga rum enligt detta avtal, skall
taststallas genom av NJA till LKAB gjord anmälan
BväSde*»Ä;"” är Ieveran«" ska" ä®> K* kvantitet ej
sveUrÄoä transen ska11 äsa rum för tvan,i,ei-SOm
som ö“g^n3Äa,onäret innan ^ ^ ™m Kr
Om anmälan skett enligt c), må NJA komplettera densamma medelst ny
anmälan enligt a) och b), och likaledes må verkställd anmälan enligt b)
i .n?.nfilmälaa eaIigt a^’ dock sammanlagt högst intill den
i g 1 resp. § 10 faststallda maximikvantiteten.
delas^under åre” ^ ^ anmälda kvantiteten skall någorlunda jämnt för -
§ 8-
Betalning.
Betalning efter provisoriskt pris erlägges för den under varje kalender
en''.
kvant!tete^ den 15 i den på leveransen följande månaden
IV; föregående ars pris eller enligt det pris, varom parterna enas.
följande Tret611^ ^ Vt PnS regleras den 15 januari det på leveransen
utÄfÄ i mIäof35 å- de fastställda betalningsdagarna, skall ränta
ut„a enligt den i g 4 b) 2) angivna räntesatsen.
8 9.
Därest naturhinder krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftyarover
LKAB icke kan råda, vållar inskränkning i LKAB s brvt
h1indrfp°frmå8a’
ll|i,phT LKA.B:? .leveransskyldighet enligt detta avtal, så länge
hindret varar och i den man hindret vållar inskränkning i brytningen- dock
ma NJA icke vidkännas minskning i leveransen i vidare mån än som svarar
!pv0 r nVeraunSM NdA storlek 1 förhållande till LKAB:s samtliga avtalade
leveranser från Malmberget respektive Kiruna för ifrågavarande tid
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
Därest driftstörning av det slag, som ovan nämnts, vållar inskränkning i
NJA:s drift, äger NJA i motsvarande utsträckning minska sitt malmuttag
under den anmälda kvantiteten, och skola de sålunda icke uttagna kvantiteterna
anses vara annullerade. Denna bestämmelse skall icke föranleda inskränkning
i NJA:s skyldighet att erlägga de i § 5 angivna kostnaderna.
§ io.
NJA äger när som helst under kontraktstiden rätt att påfordra, att den i
§ 1 angivna kvantiteten 500 000 ton höjes intill 800 000 ton för tiden från
det att två år förflutit efter den därom gjorda tillsägelsen. Den i § 2 fastställda
proportionen mellan de båda malmsorter, som avtalet gäller, skall därvid
bibehållas oförändrad. De på NJA enligt § 4 b) och c) fallande andelarna
i där specificerade kostnader skola för sadant fall jämkas uppåt i förhållande
till den påfordrade höjningen. I övrigt skola avtalets bestämmelser gälla
oförändrade.
8 11.
Detta avtal är träffat för tiden t. o. m. den 31 december 1959. Därest avtalet
icke uppsäges senast tre år före sagda dag, förlänges avtalet på tio ar
med enahanda bestämmelser rörande uppsägning resp. vidare förlängning.
§ 12.
Uppstår tvist mellan kontrahenterna angående tolkningen eller rättspåföljd
av detta kontrakt eller om påföljderna av försummelse å någondera
sidan att fullgöra kontraktet, får sådan tvist icke dragas inför domstol utan
skall avgöras av skiljemän utsedda av styrelsen för Sveriges Tekniska Skiljedomsinstitut.
Av kontraktet äro tvenne exemplar utfärdade, av vilka kontrahenterna
tagit var sitt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
9
Bilaga 2.
Förslag till avtal.
I anslutning till och såsom förutsättning för ett samtidigt härmed ingånget
avtal mellan Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan kallat LKAB,
å ena, och Norrbottens järnverk aktiebolag, här nedan kallat NJA, å andra
sidan, angående leveranser från LKAB till NJA av intill 500 000 ton järnmalm
per år under tiden 1 januari 1950—31 december 1959 — med viss
optionsrätt för NJA — efter vilken sistnämnda tidpunkt avtalet kan genom
underlåten uppsägning från någondera sidan automatiskt förlängas, är följande
överenskommelse träffad mellan svenska staten, å ena, samt LKAB och
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, här nedan kallat TGO, å andra
sidan:
§ 1.
All malm, som enligt ovannämnda leveransavtal levereras från LKAB till
NJA skall såtillvida vara undantagen från bestämmelserna i 1927 års malmavtal,
a) att den icke inräknas i de kvantiteter malm, som LKAB enligt § 3 i
malmavtalet är berättigat bortfrakta från gruvfälten Kiirunavaara, Gellivare
och Luossavaara.
b) att den icke medtages i det antal ton malm, på vilket enligt § 5 i malmavtalet
LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,
skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas för beräkning av den
nettovinst per ton, som ligger till grund såväl för vinstfördelningen mellan
preferensaktier (staten) och stamaktier (TGO) som även för beräkningen av
lösesumman vid av staten enligt § 25 eller § 26 i malmavtalet företagen inlösen
av TGO:s aktier i LKAB,
c) samt att den slutligen icke heller inräknas i de bortfraktade malmkvantiteter,
som avses i § 13 mom. 2, § 14, tredje stycket, § 25 mom. 2, tredje
stycket, och § 25 mom. 6 i malmavtalet.
§ 2.
Den genom det procentuella tillägget till självkostnadspriset uppkomna
nettovinsten skall, efter skatter och avskrivningar, undantagas vid beräkningen
av nettovinsten per ton enligt § 5 i 1927 års malmavtal.
Vid vinstfördelningen mellan preferens- och stamaktier skall den genom
tillägget uppkomna nettovinsten fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna, såvida icke den under bokslutsåret
bortfraktade kvantiteten malm, frånsett leveranserna till Norrbottens
järnverk aktiebolag, understiger 3 750 000 ton, i vilket fall så mycket av
nettovinsten å sagda leveranser, som svarar mot underskottet, fördelas lika
mellan preferens- och stamaktierna.
8 3.
Vad ovan i §§ 1 och 2 stadgas skall äga tillämpning jämväl å malm som
i övrigt levereras från LKAB till NJA till pris ej överstigande självkostnaden
med visst procentuellt tillägg i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant
hänseende stadgats i ovannämnda leveransavtal med NJA.
Denna överenskommelse är utskriven i tre originalexemplar, av vilka staten,
LKAB och TGO erhållit ett var.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. I samt. .Vr 117.
2