Kungi. Maj:ts proposition nr 113.

Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till
stödjande av oljevåxt- samt lin- och hampodlingen
m.m.; given Stockholms slott den 7 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Yougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.
chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler statsrådet
Sträng fråga om åtgärder till stödjande av oljeväxt- samt lin- och
hampodlingen m. m. och anför därvid.

I. Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.

Alltsedan år 1939 ha statsmakterna genom särskilda åtgärder lämnat stöd
åt odlingen av oljeväxter. I fråga om de under tiden till och med år 1945
vidtagna stödåtgärderna torde jag få hänvisa till propositionerna nr 243/1939
L, IX H.T. 1940 p. 94, 132/1940 L, 29/1941, 345/1941, 177/1943, 199/1944
och 50/1945.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 saml. Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Genom beslut den 5 april 1946 har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens
bemyndigande (prop. nr 108; r. skr. nr 109) fastställt följande garantipriser
å vårsått, till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt av 1946
års skörd, nämligen

för vårraps........................ kronor 0:89 per kilogram

	vitsenap ..............	........ » 0:77 »	>
	Fiskebysenap..........		>
	vallmo................		»
»	linfrö ................	........ » 0: 75 »	»

Beträffande höstraps och höstrybs av 1947 års skörd godkände riksdagen
ett högsta garantipris av 85 öre per kilogram. Härvid förutsattes att Kungl.
Maj:t skulle äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna,
därest några större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa.
Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juli 1946 fastställt garantipriset
för frö av nämnda växter av normalkvalitet av 1947 års skörd till 91
öre per kilogram vid leverans till oljefabrikerna av en till 9 procent vattenhalt
nedtorkad vara.

I fråga om icke kontraktsodlade fröpartier ha fastställts inlösningspriser,
vilka med 4 öre per kilogram understiga de priser, som utbetalas till kontraktsodlare.

I samtliga nu angivna garantipriser ha inräknats kostnaderna för torkning
av fröet m. m.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxtema har uppdragits åt
Sveriges oljeväxtodlares centralförening u. p. a., medan organisationen av
odlingen av lin för spånadsändamål anförtrotts Riksförbundet lin och hampa.
Enligt avtal mellan nyssnämnda centralförening och Svenska lantmännens
riksförbund har emellertid detta förbund åtagit sig att mot viss ersättning
omhänderhava fröets mottagande, torkning och rensning m. m. samt att leverera
fröet till oljefabrik. För denna verksamhet har förbundet inrättat en
särskild avdelning, benämnd Oljeväxtcentralen.

Genom beslut den 10 maj 1946 har Kungl. Maj:t bemyndigat statens livsmedelskommission
att från den inom kommissionen inrättade clearingkassan
för fettvaror täcka förlust å den inhemska odlingen av oljeväxtfrö under
år 1946.

Till befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa
kulturväxter har för löpande budgetår anvisats ett anslag av 35 000 kronor.
Av anslaget ha disponerats dels högst 7 000 kronor för bestridande av livsmedelskommissionens
kostnader under budgetåret 1946/47 för undersökningsoch
försöksverksamhet på oljeväxtodlingens område, dels högst 18 000 kronor
för utbetalning till Sveriges utsädesförening för bestridande av kostnaderna
för av föreningen bedrivna förädlingsarbeten och försök med oljeväxter
m. m. för tiden intill den 1 juli 1947, och dels högst 10 000 kronor för
utbetalning till Algot Holmberg & söner aktiebolag för bestridande av kostnader
för förädlingsarbeten med sojaväxter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

I skrivelse den 14 februari 1947 har statens livsmedelskommission hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att dels godkänna av kommissionen
framlagd plan för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1947/48,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa garantipriser på oljeväxter i huvudsaklig
överensstämmelse med vad kommissionen i skrivelsen föreslagit
och dels medgiva att av förefintlig behållning å reservationsanslaget till Befrämjande
av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter
finge för budgetåret 1947/48 disponeras ett belopp av 40 000 kronor. Vid
kommissionens framställning funnos fogade vissa inom kommissionen upprättade
promemorior, angående bland annat garantipriser för oljeväxter och
oljeväxtodlingens omfattning, försörjningsläget i fråga om fettvaror samt
kostnaderna för framställning av olja ur svenskt oljeväxtfrö. Enligt vad kommissionen
meddelat har statens priskonlrollnämnd förklarat sig instämma i
kommissionens förevarande framställning, varjämte kommissionen rörande
odlingen av oljelin samratt med statens industrikommission.

Tillika har Algot Holmberg & söner aktiebolag i skrivelse den 19 augusti

1946 hemställt om statsbidrag med 25 000 kronor för fullföljande under år

1947 av bolagets förädlingsarbeten med sojaväxter. Över framställningen ha
lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission den 11 oktober 1946
avgivit gemensamt utlåtande och däri förordat statsbidrag till bolaget med
15 000 kronor.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra, att lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 31 augusti 1946 i samband med äskande av medel till bidrag till
Sveriges utsädesförening hemställt om anvisande av ett belopp av 18 000 kronor
för fortsättande av föreningens förädlingsarbeten med oljeväxter m. m.

I den vid livsmedelskommissionens skrivelse fogade förstnämnda promemorian
har rörande omfattningen av oljeväxtodlingen under
åren 1940 — 1946 upptagits följande sammanställning.

	Areal	Ungefärligt
Ar	hektar	antal
	cirka	odlare
1940 ..............		250
1941 ..............		2 800
1942 ..............		5 000
1943 ..............		7 000
1944 ..............		12 600
1945 ..............		8 500
1946 ..............		5 700

Till närmare belysande av de arealförskjutningar, som ägt rum från 1945
till 1946 för de olika oljeväxtslagen, ha i promemorian följande uppgifter
anförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

	Areal		Ökning resp.
	1945	1946	minskning
	hektar	hektar	hektar
Höstraps .......	........... 6 963	5 393	- 1 570
Höstrybs .......	........... 368	429	+ 61
Vårraps.........	........... 7 914	6 906	- 1 008
Vitsenap .......	........... 4 336	5 241	+ 905
Fiskebysenap ...	........... 147	40	- 107
Vallmo.........	........... 1902	259	- 1 643
Oljelin .........	........... 15 372	8 730	- 6 642
	Summa 37 002	26 998	-10 004

I anslutning till här återgivna uppgifter har i promemorian framhållits att
den minskning av odlingen i fråga om vårsådda oljeväxter, som sammanlagt
med undantag för oljelin uppgått till 1 853 hektar, i första hand återspeglade
en nedgång av arealen av vallmo.

Rörande fördelningen av oljeväxtodlingen på olika län har i promemorian

följande tablå uppgjorts.

1946 års oljeväxtareal i hektar enligt odlingskontrakt med Sveriges olieväxtodlares
centralförening den 31 december 1946.

Län

Stockholms ......

Uppsala..........

Södermanlands....
Östergötlands ----

Jönköpings........

Kronobergs ......

Norra Kalmar
S. Kalmar (fastl.)..

S. Kalmar (Öland)

Gotlands..........

Blekinge..........

Kristianstads......

Malmöhus ....
Hallands ....
Göteborgs och Bohus
Älvsborgs ....

Skaraborgs....

Värmlands____

Örebro ......

Västmanlands
Kopparbergs ..

Höstraps 3j	Höstrybs3	Vårraps	Vit- senap	Fiske- by- senap	Vallmo	Oljelin	Summa
2-50		9-50		_	_	2-00	14-00
		_	_	—	l-oo	2-50	3*50
11-00		34-50	5-65	—	—	128-43	183-28
31550	91-90	1 183-69	63*50	5-50	l-oo	2 962-11	4 623-20
0''50	__	13-00	6-50	—	—	—	20-00
		22-80	13-00	—	—	0-25	36*05
4’50	_	24-25	7-50	—	—	77-25	11350
206-70	10-25	495-15	33-00	0-50	—	19-00	764-60
163-60	1-50	63-75	84-97	5-oo	l-oo	3000	349-82
376-85	93-80	857-05	378-35	8-25	16-15	643-45	2 373-90
45-75	6-50	84-40	3-50	—	—	—	140*15
601’50	50-70	262-50	732-15	9-25	51-05	591-94	2 299-09
3 369-46	68-50	3 253-40	3 720-66	11-33	185-06	3 736-90	14 345-31
219-05	37-00	344-85	61"75	—	l-oo	153-00	816 65
		10-50	—	—	—	16-00	26*50
22-40	5*45	48-30	3-oo	--	—	41-90	121-05
11-06	46-56	186*63	113-06	—	1-66	145-33	504-30
		4-00	ll-oo	—	—	0-60	15-50
29-50	13-00	7-60	—	—	—	42-50	92-50
1300		—	—	—	—	13ö''50	149-50
	—	—	3-00	—	100	—	4-00
15 392-87	»428-86	16905 77	5240-69	39-83	258-92	8 729-56	26 996-40

I anslutning till tablån har i promemorian anförts följande.

Av tablån framgår, att de största arealerna eller något mer än hälften av
1946 års oljeväxtodling förekommit inom Malmöhus län. Betydande arealer
med oljeväxter ha dock odlats även inom Östergötlands, Gotlands, Kristianstads,
Kalmar och Hallands län.

i Ursprungligen kontrakterad areal 6 226''03 hektar. — i 2 Ursprungligen kontrakterad areal

553-65 hektar. — 3 1946 års skörd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Då fröleveranserna till oljeväxtcentralen ännu icke avslutats, kan resultatet
av 1946 års oljeväxtodling icke nu exakt angivas. Enligt av oljeväxtcentralen
meddelade preliminära uppgifter angående medelskörden per hektar synes
emellertid skörderesultatet i allmänhet, med undantag för höstraps, icke hava
uppgått till vad som brukar angivas som normalskörd för respektive grödor.
Att skörden blivit mindre torde i första hand bero på angrepp av rapsvivel,
skidgallmygga, gammafly och andra skadeinsekter. En uppskattning av 1946
års oljeväxtskörd på basis av nyssnämnda preliminära uppgifter giver till
lesultat, att skörden av de för produktion av matfett avsedda oljeväxtfröerna
kan beiäknas utgöra cirka 20 400 ton medan skörden av oljelin kan unnskattas
till 7 700 ton.

Rörande inriktningen av odlingen av här ifrågavarande
växter har livsmedelskommissionen i sin skrivelse anfört följande.

Vad gäller oljeväxtodlingens omfattning under produktionsåret 1946/47 må
först anföras, att den för kontraktsodling per den 30 november 1946 anmälda
arealen höstsådda oljeväxter omfattade cirka 9 105 hektar höstraps och 775
hektar höstrybs eller sammanlagt 9 880 hektar. Närmast föregående år uppgingo
de ursprungligen kontraktstecknade arealerna till cirka 6 230 hektar
höstraps och 550 hektar höstrybs eller sammanlagt 6 780 hektar. Genom uppplöjning
och annullering av kontrakt nedgingo dock dessa arealer till cirka
5 820 hektar, d. v. s. med icke mindre än 960 hektar. Den nu med höstraps
och höstrybs enligt odlingskontrakten besådda arealen är i runt tal 4 000
hektar större än den ar 1946 skördade arealen. På grund av att en del odlingar
med all säkerhet av skilda orsaker, främst den rådande starka kylan,
komma att utgå, far man emellertid räkna med att arealökningen för de
höstsadda oljeväxterna innevarande år blir mindre än den nyss angivna.

Storleken av den areal av vårsådda oljeväxter, som borde eftersträvas, beror
enligt livsmedelskommissionens uppfattning i första hand på försörjningsläget
i fråga om matfett och linolja samt kostnaderna för de producerade
oljarna. Kommissionen har räknat med att vårt land för kalenderåret 1947 av
International Emergency Food Council skxdle beviljas en importkvot, motsvarande
cirka 20 000 ton matnyttigt fett. För att nuvarande låga fettransoner
skulle kunna bibehållas under året erfordrades ett avsevärt tillskott av olja
från inhemsk oljeväxtodling. Då priserna på margarinråvaror i utlandet stigit
kraftigt, vilket medfört att Sverige för vissa partier fått betala 2 kronor
50 öre eif räknat per kilogram olja, har kommissionen även med hänsyn till
kostnadsläget ansett en ökning av 1947 års odling av vårsådda oljeväxter synnerligen
önskvärd. I detta sammanhang har kommissionen vidare anfört.

Arealen av vårsådda oljeväxter vilka användas som råvaror i margarinframställningen
utgjorde under år 1946 12 450 hektar. Motsvarande areal torde
för år 1947 böra utökas till minst 15 000 hektar. Om sistnämnda areal uppnås,
skulle man, under förutsättning att med höstraps och höstrybs nu besådda
arealer icke behöva upplöjas i mer än normal omfattning, kunna räkna
med en sammanlagd odling på omkring 25 000 hektar av de för produktion
av matfett avsedda oljeväxterna.

Rörande odlingen av oljelin har livsmedelskommissionen samrått med statens
industrikommission. Härvid har industrikommissionen på grund av de
begränsade möjligheterna att importera linolja och linfrö uttalat sig för en

Kungl. Maj.ts proposition nr 113

mycket kraftig utökning av odlingen av oljelin, nämligen från 8 700 hektar
år 1946 till minst 20 000 och högst 30 000 hektar 1947. Med hänsyn till att
vår preliminära importkvot av International Emergency Food Council angivits
till endast 4 000 ton, medan det aktuella årsbehovet av linolja, bl. a. till
följd av bristen under tidigare år, icke kan anses understiga 20 000 ton, måste
en sådan utökning också anses i och för sig önskvärd. För en relativt stor
odling talar även det förhållandet, att importpriset på linolja stigit ännu kraftigare
än motsvarande pris på matnyttigt fett. Prisläget på olika marknader
varierar för närvarande mellan 3 och 5 kronor eif Sverige, räknat per kilogram
olja. Emellertid måste en odling av den av industrikommissionen ifrågasatta
omfattningen, vilken endast kan åstadkommas genom en mycket
kraftig höjning av odlarepriset på linfrö, komma att inkräkta på odlingen
av såväl övriga oljeväxter som andra för folkförsörjningen betydelsefulla
växtslag, därest icke priset på dessa höjes i motsvarande mån. Med hänsyn
härtill synes odlingen av oljelin enligt livsmedelskommissionens uppfattning
icke lämpligen böra utökas till att omfatta mer än 15 000 eller högst 20 000
hektar under år 1947.

Beträffande de priser, som böra gälla för 1947 års odlingar, har livsmedelskommissionen
anfört följande.

Kommissionen har kommit till den uppfattningen, att därest den önskvärda
utökningen av arealen av sådana oljeväxter, vilkas oljor äro avsedda
att användas för framställning av margarin, skall kunna påräknas,
priset till odlare för vårraps och vitsenap, vilket för närvarande,
räknat för vara med 18 procent vattenhalt, utgör 75 respektive 65 öre
per kilogram, synes böra höjas med ungefär 10 öre per kilogram. För att
denna prishöjning skall kunna komma till stånd, erfordras en höjning av garantipriset
för frö med 9 procent vattenhalt med 12 öre per kilogram för vårraps
och 13 öre per kilogram för vitsenap. Härvid har kommissionen räknat
med att den marginal, som erfordras för bestridande av kostnaden för fröernas
omhändertagande, torkning m. m. kan begränsas till 4 å 5 öre per kilogram
nedtorkad vara. För vallmo, som trots oljans höga kvalitet icke synes
kunna konkurrera med nyssnämnda oljeväxtslag vid produktion av margarinråvaror,
föreslås en något mindre höjning av garantipriset, nämligen 6 öre
per kilogram. Priset på Fiskebysenap torde, liksom föregående år, böra sättas
i relation till priset på vitsenap. För oljelin, i fråga om vilket växtslag, enligt
vad tidigare anförts, den kraftigaste arealökningen anses av behovet påkallad,
föreslås i år en höjning av garantipriset med 17 öre per kilogram.

För frö av hampa av 1946 års skörd fastställdes icke något garantipris.
Praktiskt taget hela produktionen torde ha åtgått till utsäde och till fågelföda.
Garantipris på detta fröslag synes ej heller erforderligt i fråga om 1947
års skörd. För att eventuellt uppkommande överskottspartier hampfrö skola
kunna tillgodogöras för oljeutvinning, torde emellertid livsmedelskommissionen
liksom tidigare höra äga befogenhet att föranstalta om inlösen av hampfrö
till pris, som med hänsyn till oljehalten i fröna motsvarar högst garantipriset
för vårraps. Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen även
beträffande andra oljehaltiga fröslag, t. ex. solros, soja, crambe, lindådra
m. fl.

Under åberopande av det anförda föreslår kommissionen följande garantipriser
för till 9 procent vattenhalt nedtorkade och till oljefabrikerna levererade
fröer av vårsådda oljeväxter av 1947 års skörd:

Kungi. Maj.ts proposition nr 113.

för vårraps.....

» vitsenap.....

» Fiskebysenap

» vallmo......

» lin.........

kronor 1:01 per kilogram
» 0:90 » »

» 0:95 » »

» 1:01 » »

» 0:92 » »

Priset till odlare synes liksom tidigare böra beräknas på frövara med 18
procent vattenhalt. Därest nämnda garantipriser fastställas, har Sveriges oljeväxtodlares
centralförening utfäst sig att till sådana odlare, som med föreningen
tecknat kontrakt om odling av här avsedda oljeväxter, betala följande
grundpriser för vara med 18 procent vattenhalt, nämligen för vårraps
85, för vitsenap 75, för Fiskebysenap 80, för vallmo 85 och för oljelin 77 öre,
allt per kilogram frö.

Då man ännu icke har möjlighet bilda sig någon bestämd uppfattning om
behovet av höstraps- och höstrybsodling under produktionsåret 1947/48, torde
det icke vara lämpligt att redan nu definitivt fastställa priset på frö av
dessa oljeväxter av 1948 års skörd. I stället torde riksdagen, liksom de senaste
åren, böra fastställa det högsta garantipris för frö av höstraps och
höstrybs, som må tillämpas för ifrågavarande års skörd. Anledning synes nu
icke föreligga att fastställa berörda pris till högre belopp än det garantipris,
som gäller för höstraps och höstrybs av 1947 års skörd, alltså 91 öre per
kilogram för en till 9 procent vattenhalt nedtorkad och till oljefabrikerna
levererad vara. Härvid torde emellertid böra förutsättas, att Kungl. Maj:t
skall äga befogenhet att vidtaga erforderlig höjning av priset, därest så med
hänsyn till försörjningsläget skulle visa sig av behovet påkallat.

Vad angår organisationen av odlingen av här ifrågavarande
kulturväxter har livsmedelskommissionen uttalat följande.

Beträffande egentliga oljeväxter, d. v. s. samtliga förut omförmälda växtslag
utom spånadslin och hampa, torde livsmedelskommissionen böra erhålla
bemyndigande att uppdraga åt Sveriges oljeväxtodlares centralförening att
dels med odlarsammanslutningar och enskilda odlare teckna kontrakt om
odling våren 1947, dels ombesörja mottagning, nedtorkning och rensning
m. m. av fröet jämte leverans av den färdigställda varan till oljefabrik. Kontraktsteckning
rörande odling av spånadslin torde liksom tidigare böra ombesörjas
av linberedningsföreningarna, vilka äro sammanslutna i Riksförbundet
lin och hampa. Livsmedelskommissionen bör därför vidare bemyndigas att
uppdraga åt Riksförbundet lin och hampa att till fastställt garantipris, på
samma sätt som Sveriges oljeväxtodlares centralförening beträffande frö av
egentliga oljeväxter, ombesörja iordningställande, försäljning och leverans
till oljeslageri av det frö, som framkommer vid linberedningsverken.

I fråga om medelsbehovet under budgetåret 1947/48 har
livsmedelskommissionen anfört i huvudsak följande.

Livsmedelskommissionen förordar, att för nästa budgetår ett belopp av
18 000 kronor ställes till Sveriges utsädesförenings förfogande för bestridande
av kostnaderna för av föreningen bedrivna förädlingsarbeten och försök med
oljeväxter m. in. Vidare torde, såsom kommissionen och lantbruksstyrelsen
i sill ullåtande den 1 I oktober 1946 anfört, Algol Holmberg & söner aktiebolag
böra tilldelas ett belopp av 15 000 kronor lill fortsatt förädlingsverksamhet
med sojaväxter. Det belopp å högst 7 000 kronor, som kommissionen
äger använda för bestridande av kommissionens kostnader under budgetåret
1946/47 för undersökningar och försöksverksamhet på oljeväxtodlingens om -

Kungi. Maj.ts proposition nr 113.

råde, avser kommissionen att ställa till statens växtskyddsanstalts förfogande
för fortsatta undersökningar rörande bekämpning av skadeinsekter på oljeväxter
och därmed sammanhängande frågor. Då kommissionen finner angeläget,
att dessa undersökningar fortsättas, vill kommissionen föreslå att ett
belopp av högst 7 000 kronor ställes till anstaltens förfogande även för nästa
budgetår. För budgetåret 1947/48 skulle sålunda för ifrågavarande ändamål
erfordras sammanlagt 40 000 kronor. Emellertid beräknar kommissionen, att
av de under tidigare budgetår för ändamålen anvisade medlen vid utgången
av löpande budgetår kommer att återstå en behållning av omkring 67 000
kronor. Med hänsyn härtill torde någon särskild medelsanvisning för nästa
budgetår icke vara erforderlig utan nu förordade belopp kunna utgå ur
nyssnämnda behållning.

Beträffande den förlust, som kan uppkomma på 1947 års oljeväxtodling,
anser kommissionen det lämpligast, att denna, liksom under tidigare år, täckes
med anlitande av kommissionens clearingkassa för fettvaror.

På samma sätt som tidigare torde clearingkassans medel vidare böra få
tagas i anspråk för utlämnande av förskott till inlösen av oljeväxtfrö, i den
mån så prövas erforderligt.

II. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171)
medgavs att lån till anläggande av lin- och hampberedningsanstalter finge
beviljas från hemslöjdslånefonden. Till förstärkande av fonden anvisades
för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten ett anslag å 300 000 kronor. Riksdagen
medgav tillika, att viss garanti finge lämnas rörande priserna för frö
av oljelin. De ändrade bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden
utfärdades genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 605).

1940 års urtima riksdag (prop. nr 51; r. skr. nr 67) anvisade å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 till hemslöjdslånefonden ett anslag
av 1 500 000 kronor. I samband härmed beslöts tillika att lämna linodlingen
ytterligare stöd genom prisgaranti. Enligt detta beslut skulle priset
på linhalm under treårsperioden 1941—1943 för kvalitetsklass I garanteras
utgöra 80 procent av inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd,
dock med den begränsning att statligt stöd icke skulle utgå med högre belopp
än 200 kronor per hektar spånadslin. Vissa jämkningar i bestämmelserna
om lån godkändes även av riksdagen. Kungörelse härom utfärdades den 22
november 1940 (nr 952).

Vid 1941 års riksdag (prop. nr 333; r. skr. nr 501) medgavs, att för uppförande
av lin- och hampberedningsverk statsbidrag utan återbetalmngsskyldighet
skulle kunna lämnas. Å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisades dels för sistnämnda ändamål ett anslag av 500 000 kronor
och dels såsom förstärkning av hemslöjdslånefonden ett anslag av
1 500 000 kronor. Tillika medgav riksdagen, att prisgaranti för hamphalm
finge lämnas. Detta beslut innebar, att priset på hamphalm under femårsperioden
1942—1946 för kvalitetsklass I garanterades utgöra 50 procent av
inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd, dock med samma be -

Kungi. Maj:ts proposition nr 113.

gränsning som beslutats i fråga om linhalm. I anslutning till detta beslut
utsträcktes tiden för garantien för linhalm t. o. m. år 1946. Vissa ändringar
skulle även genomföras i fråga om bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden.
Kungörelser utfärdades den 13 mars 1942 dels beträffande
dessa ändringar (nr 152) och dels angående statsbidrag för anläggande
av lin- och hampberedningsanstalter (nr 153).

Å riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisade 1942 års riksdag ett anslag
av 1 000 000 kronor till hemslöjdslånefonden.

1943 års riksdag (prop. nr 2 och 344; r. skr. nr 20 och 474) har till bidrag
till lin- och hampberedningsanläggningar anvisat dels å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43 ett anslag av 800 000 kronor och dels å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 ett anslag av 130 000 kronor.
Härjämte ha (prop. nr 2 och 344; r. skr. nr 20 och 474) å sistnämnda tillläggsstater
till förstärkning av hemslöjdslånefonden anvisats 3 000 000 respektive
600 000 kronor. Vid 1943 års riksdag (prop. nr 176; r. skr. nr 178)
höjdes vidare maximibeloppet för statsbidrag till upprätthållande av garantipriset
på lin- och hamplialm till 450 kronor per hektar för lin samt till 350
kronor per hektar för hampa. I samband härmed beslöt riksdagen att garantitiden
skulle omfatta en period av fem år från amorteringstidens början
för vederbörande beredningsanstalt, dock att garantitiden i intet fall finge
utsträckas längre än till och med utgången av år 1950.

1944 års riksdag (prop. nr 103; r. skr. nr 314) anvisade för budgetåret
1944/45 ett anslag av 250 000 kronor till Befrämjande av fröodlingen m. m.:
Bidrag till lin- eller hampbex-edningsanläggningar samt ett anslag av 1 400 000
kronor till hemslöjdslånefonden.

För budgetåret 1945/46 har riksdagen (skr. nr 177), med bifall till propositionen
nr 201, anvisat dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag
till lin- eller hampberedningsanläggningar ett anslag av 145 000 kronor, dels
till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å
hamphalm ett anslag av 1 961 000 kronor och dels till hemslöjdslånefonden
ett investeringsanslag av 400 000 kronor. Tillika har Kungl. Maj:t, i anslutning
till vad i förenämnda proposition nr 201/1945 anförts beträffande frågan
om anstånd för hampberedningsverken med fullgörande av intill den
1 juli 1946 förfallande amorteringar å ur hemslöjdslånefonden erhållna lån,
genom beslut den 21 december 1945 medgivit dylikt anstånd tills vidare.

Genom beslut av 1946 års riksdag (prop. nr 108; r. skr. nr 109) anvisades
å riksstaten för budgetåret 1946/47 till Befrämjande av fröodlingen m. m.:
Bidrag till stödjande av priset å linhalm ett reservationsanslag av 610 000
kronor. Tillika anvisade samma års riksdag (prop. nr 311, bil. 7, p. 5; r. skr.
nr 515) å tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1946/47 lill Befrämjande
av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm ett reservationsanslag
av 580 000 kronor. Sedermera har Kungl. Maj:t i anslutning
lill vad i nyssnämnda proposition nr 108/1946 uttalats genom beslut den 20
december 1946 medgivit hampberedningsverken anstånd tills vidare med erläggande
av intill den 1 juli 1947 förfallande amorteringar å från hemslöjdslånefonden
erhållna lån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 85) har Kungl Maj:t på min
hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjandi av priset
å hamphalm och linhalm för budgetåret 1947/48 beräkna ett reservationsanslag
av 1 200 000 kronor.

Jag torde här även få erinra, att Kungl. Maj:t genom bes’ut den 9 februari
1945 meddelat bestämmelser angående reglering av marknadspriset å mjukfibrig
hampa, innebärande bland annat att inom statens industrikommission
en särskild clearingskassa inrättats för ändamålet.

Vidare torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut den 4 maj
1945 anbefallt lantbruksstyrelsen och kommerskollegium att gemensamt
verkställa utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling
och hampberedning framdeles borde bedrivas.

I skrivelse den 28 oktober 1946 har lantbruksstyrelsen, med överlämnande
av en den 22 juli 1946 dagtecknad framställning i ämnet från statens linnämnd,
hemställt, att till stödjande av priset å hamphalm och linhalm måtte
för budgetåret 1947/48 anvisas ett reservationsanslag av 1 200 000 kronor,
därav 700 000 kronor såvitt gäller hamphalm och 500 000 kronor såvitt avser
linhalm.

Tillika ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i gemensam skrivelse
den 27 december 1946 anhållit, att för budgetåret 1947/48 måtte till Befrämjande
av fröodlingen m. m.: Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar
anvisas ett reservationsanslag av 95 000 kronor, över framställningen
ha remissutlåtanden avgivits av statskontoret, statens livsmedelskommission,
statens iinnämnd och statens industrikommission.

Slutligen ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i anledning av förut
omförmälda utredningsuppdrag med skrivelse den 6 november 1946 överlämnat
utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling och
hampberedning framdeles böra bedrivas. I utredningen ha ämbetsverken hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för fortsatt stöd åt den inhemska
hampodlingen i huvudsaklig överensstämmelse med av ämbetsverken
i utredningen förordade riktlinjer och i sådant syfte dels hos riksdagen anhålla
om bemyndigande att successivt i den mån hampberedningsföretagen,
Sveriges hampodlareförening u. p. a. i Värmbol och Aktiebolaget hampberedning
i Visby, från hemslöjdslånefonden beviljade hampberedningslån förfalla
till återbetalning medgiva befrielse från erläggande av amortering ävensom
av ränta å sagda lån, dels föreslå riksdagen att för budgetåret 1947/48 till bidrag
till stödjande av priset å hamphalm anvisa ett belopp av 700 000 kronor,
dels bemyndiga statens reservförrådsnämnd att i samråd med statens linnämnd
träffa uppgörelse med hampberedningsföretagen angående uppköp av
inhemsk hampfiber och dels vidtaga åtgärder för beredande av viss representation
för staten i styrelserna för nyssnämnda hampberedningsföretag.
Över utredningen ha remissutlåtanden avgivits av statskontoret, statens linnämnd,
statens livsmedelskommission, statens priskontrollnämnd, statens in -

Kungl. Majds proposition nr 113.

dustrikommission, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppala, Södermanlands,
Östergötlands, Gotlands, Skaraborgs och Örebro län, Sveriges
lantbruksiorbund, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet, Svenska
lin-, jute- och hampindustriföreningen, Sveriges hampodlareförening u. p. a.
samt Aktiebolaget hampberedning.

Statens linnämnd har i sin förenämnda skrivelse den 22 juli 1946 anfört i
huvudsak följande.

Behovet av statsbidrag till stödjande av priset på linhalm under budgetåret
1947/48 är ännu mycket svårt att angiva. Bidragsbehovet är beroende av följande
tre omständigheter, nämligen företagens ekonomiska ställning vid föregående
räkenskapsårs slut den 30 juni 1946, 1946 års skörderesultat samt
prisutvecklingen på linfiber under produktionsåret 1946/47. Då bokslut ännu
icke föreligga från samtliga företag, kan deras ekonomiska ställning icke helt
överblickas. De preliminära resultat, som linnämnden inhämtat, tyda emellertid
på, att Hallands läns, östra Götalands samt Mellersta Sveriges linodlareföreningar
ha möjlighet att bestrida samtliga kostnader och verkställa nödiga
avskrivningar med inkomsterna av försålda produkter. Sistnämnda förenings
förlust under räkenskapsåret 1944/45 beräknas bliva täckt med tidigare av
statsmakterna beviljade statsbidrag. På grund av den dåliga kvaliteten på
1945 års linskörd inom Uppsala-Stockholms och Hälsinglands linodlareföreningars
odlingsområden har det ekonomiska utbytet för dessa föreningar
blivit sämre än beräknat. Sedan amorteringarna fullgjorts, torde därför ett
underskott på 100 000—150 000 kronor kunna förväntas uppstå för vartdera
av sistnämnda företag. Föreningen Norrlandslin har på grund av förseningar
i maskinleveranserna ännu icke kunnat påbörja beredningen. Föreningen har
därför måst lagra såväl 1944 som 1945 års linskördar. Dröjsmålet med beredningens
igångsättande har förorsakat föreningen betydande förluster. Enligt
erfarenhet från de övriga linodlareföretagen måste man räkna med ett sämre
ekonomiskt utbyte under beredningsverkets första verksamhetsår än vad senare
blir fallet, enär viss tid åtgår, innan driftsledning och arbetare i beredningsverket
hinna bliva fullt förtrogna med den invecklade rötningsproceduren
och med förefintliga specialmaskiner i fabriken. Föreningen Norrlandslin
torde därför sannolikt bliva i behov av hela det statsbidrag, som enligt
gällande bestämmelser kan utgå till företaget under budgetåret 1947/48, nämligen
450 kronor per hektar under år 1946 odlat lin. Arets odlingsareal utgör
487 hektar, varför erforderligt statsbidrag kan beräknas till 219 150 kronor.
Sammanlagda medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål under budgetåret
194748 kan alltså preliminärt beräknas till i runt tal 500 000 kronor under
förutsättning att nuvarande priser på linfibem bibehållas oförändrade
under hela produktionsåret 1946/47. Hittills ha priserna på linfiber på utlandsmarknaden
i allmänhet legat avsevärt över nu gällande inhemska priser.
Någon prissänkning på inhemska produkter kan därför icke förutses under
det närmaste produktionsåret.

I skrivelsen den 27 december 1946 ha kommerskollcgiiim och lantbruksstijrclscn
yttrat väsentligen följande.

Till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar ha hittills anvisats
reservationsanslag å sammanlagt 1 825 000 kronor. Av nämnda anslag är
emellertid för närvarande endast ett belopp av 6 700 kronor disponibelt för
ifrågavarande bi drags verksam het.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Vid anvisande av anslag till ändamålet för budgetåret 1944/45 beslöt 1944
års riksdag, att medel jämväl skulle beräknas för uppförande av en ny linberedningsanstalt
i Norrland. Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen ha
jämväl sedermera beviljat Föreningen Norrlandslin u. p. a. linberedningslån
från hemslöjdslånefonden samt statsbidrag från förevarande anslag för uppförande
av en linberedningsanstalt i Mellansel. Denna anstalt, som ursprungligen
beräknades komma att draga en kostnad av 1 000 000 kronor, har numera
i huvudsak färdigställts. De totala kostnaderna för anstalten ha emellertid
till följd av olika omständigheter kommit att uppgå till ett väsentligt
högre belopp än vad som ursprungligen beräknades eller 1 608 000 kronor.
Den merkostnad av 608 000 kronor, som sålunda uppkommit för beredningsanstaltens
uppförande, är i huvudsak att tillskriva omständigheter, över vilka
föreningen icke kunnat råda. Det synes med hänsyn härtill skäligt, att föreningen
beviljas bidrag och lån av statsmedel jämväl för sagda merkostnad.
Ämbetsverken ha också i anledning av en ansökning från föreningen om lån
och bidrag för ändamålet beviljat föreningen linberedningslån med 516 800
kronor från hemslöjdslånefonden för bestridande av viss del av sagda merkostnad.
Till följd av otillräcklig medelstillgång har det däremot icke varit
möjligt att tillgodose föreningens ansökning i vad densamma avser statsbidrag.

Enligt gällande bestämmelser må statsbidrag utgå med belopp motsvarande
högst 15 procent av den beräknade och godkända kostnaden och för tillgodoseende
av nu ifrågavarande ändamål skulle sålunda erfordras ett belopp
av högst 91 200 kronor. Då det belopp av 6 700 kronor, vilket enligt vad förut
nämnts för närvarande är disponibelt för bidragsverksamheten, torde
komma att tagas i anspråk för vidtagande av vissa kompletterande åtgärder
vid linberedningsanstalten i Hybo, för vilket ändamål därutöver ett mindre
belopp torde bliva erforderligt, beräkna ämbetsverken det sammanlagda medelsbehovet
för ändamålet under budgetåret 1947/48 komma att uppgå till i
runt tal 95 000 kronor.

Statskontoret, statens livsmedelskommission, statens linnämnd och statens
industrikommission ha i sina remissutlåtanden över förevarande framställning
tillstyrkt bifall till densamma.

Jag övergår härefter till en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i
förberörda utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling
och hampberedning framdeles böra bedrivas.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen ha till en början intagit i det
följande återgivna uppställning rörande hampodlingens omfattning
i landet under åren 1941—1946.

Hampodlingens omfattning i Sverige.

År Hektar

1941 ................................. 160

1942 ................................. 1 870

1943 ................................. 1800

1944 ................................. 1 880

1945 ................................. 1 940

1946 (preliminärt)..................... 1 999

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 13

I anslutning till dessa uppgifter ha ämbetsverken framhållit bland annat
följande.

Hampa har under de senaste åren odlats inom flertalet län, i Norrland
dock endast sporadiskt. De viktigaste odlingsområdena äro Gotland, som ensamt
svarar för omkring hälften av hampodlingen, samt Uppsala, Östergötlands,
Skaraborgs och Örebro län.

Ifrågavarande odling har i det närmaste omfattat den areal, som vid odlingens
upptagande ansågs erforderlig för att tillgodose det inhemska behovet
av mjukfibrig hampa. Den önskvärda arealen beräknades nämligen då
till omkring 2 000 hektar. Vad gäller avkastningen per arealenhet ha däremot
förväntningarna icke på långt när infriats. Genomsnittsskörden under
åren 1942—1945 har sålunda på grund av olika omständigheter icke uppgått
till hälften av den kvantitet, med vilken man från början ansåg sig hava
anledning kalkylera, eller 5 500 kilogram hamphalm per hektar.

Rörande hampberedningens omfattning i landet under åren
1944 och 1945 ha ämbetsverken lämnat bland andra följande uppgifter.

Beredningsanstalt och skördeår	Beredd hamphalm, ton	Framställd fiberkvan-titet, ton
Värmbol:
1944 .....................	.......... 2 059	280
1945 .....................	......... 2 614	380
Visby:
1944 .....................	.......... 2 822	388
1945 ..................... Båda anstalterna:	.......... 3 621	517
1944 .....................	.......... 4 881	668
1945 (preliminärt).........	.......... 6 235	897

Ämbetsverken ha härefter meddelat vissa uppgifter till belysande av förbrukningen
av hampa inom landet. Härvid har — under erinran
att inom handeln kunde särskiljas två huvudgrupper av hampa, nämligen
hårdfibrig och mjukfibrig — anförts, att den genomsnittliga årsförbrukningen
av hampfiber under senare delen av 1930-talet uppgick till 8 900 ton, varav
omkring 6 900 ton kunde beräknas ha utgjorts av hårdfibrig och återstoden
eller 2 000 ton av mjukfibrig hampa. Under krigsåren hade förbrukningen
till följd av de starkt minskade importmöjligheterna måst avsevärt
begränsas. Enligt ämbetsverkens mening borde man emellertid åtminstone
för den närmaste framtiden räkna med att den totala förbrukningen av
hampfiber i huvudsak komme att uppgå till ungefär samma kvantiteter som
nyss angivits.

För tillgodoseende av det svenska hampbehovet förelåge,
framhålla ämbetsverken vidare, tvenne möjligheter, nämligen import
och inhemsk hampodling. I dessa hänseenden ha ämbetsverken yttrat bland
annat följande.

Under tiden fram till det andra världskriget har det svenska behovet av
hampfiber måst och även kunnat helt tillgodoses genom import. Såvitt nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

kan bedömas synas emellertid under den närmaste efterkrigstiden vissa svårigheter
möta att i erforderlig omfattning tillgodose behovet av vissa fiberslag.
Hårdfiberbehovet, måste av naturliga skäl alltjämt helt täckas genom
import, men tillkomsten av en mera omfattande inhemsk bampodling har
skapat förutsättningar för att i viss utsträckning fylla behovet av mjukfiber
medelst inhemsk råvara. Den svenska hampfibem har sålunda under krigsåren
fått ersätta en del av den importerade mjuklibriga hampan. Det synes
dock uteslutet, att den svenska hampodlingen helt skall kunna fylla det inhemska
behovet av mjukfibrig hampa. Även om den svenska hampan ytterligare
förbättras torde det nämligen få anses omöjligt, att den framdeles kan
nå en sådan kvalitet, att den kan taga upp tävlan med den bättre importerade
mjukfibriga hampan. Beträffande sådan hampa måste man sålunda förutsätta,
att landet allt framgent blir hänvisat till att fylla sitt fredsbehov
genom import.

Med ledning av den erfarenhet, som hittills vunnits beträffande den inhemska
hampfiberns användbarhet för framställning av hampprodukter, uppskattas
inom hampindustrien den kvantitet dylik fiber, som — sett ur enbart
teknisk synpunkt — skulle kunna finna användning inom landet under samma
förhållanden på hampspinneriområdet, som de vilka rådde mot slutet av
mellankrigstiden, till omkring 300 ton tåga och 600 ton blånor. Även om nyssnämnda
fibermängder måhända torde böra betraktas såsom minimikvantiteter
och således ytterligare förbrukning av inhemsk hampfiber ligger inom
möjligheternas ram, synas dock nämnda kvantiteter i huvudsak ägnade att
tagas till utgångspunkt vid övervägande av den fortsatta framställningens
omfattning. Det måste emellertid härvid hållas i minnet, att en fortsatt förbättring
av den inhemska hampfiberns kvalitet skapar ökade förutsättningar
för en stegring av förbrukningen utav inhemsk hampfiber.

I anslutning till det anförda ha ämbetsverken framhållit att, då fiberutbytet
vid hampberedningen med ledning av den hittillsvarande utvecklingen
kunde beräknas till 5 procent tåga och 9 procent blånor, en hampskörd som
motsvarade 300 ton tåga samtidigt komme att lämna 540 ton blånor eller
ungefär den blånkvantitet, som förutsatts kunna finna avsättning på den inhemska
marknaden. En odling, som avpassades med hänsyn till endera fiberkvaliteten,
komme följaktligen att också i stort sett motsvara den odling, som
krävdes för produktion av erforderlig mängd utav den andra kvaliteten. Denna
omständighet underlättade i hög grad bedömandet av den inhemska odlingsarealens
önskvärda omfattning.

I ett följande avsnitt ha ämbetsverken lämnat en redogörelse för h a m pberedningsanstalternas
driftsförhållanden m. m. Härom
ha ämbetsverken anfört i huvudsak.

Redan anläggandet av beredningsanstaltema visade sig ställa större anspråk
på företagens ekonomiska resurser än vad man från början ansåg sig
hava anledning räkna med. Hösten 1941 beräknades anläggningskostnaden
för den beredningsanstalt, som då planerades vid Värmbol, till 1 300 000 kronor.
Anläggningskostnaden för beredningsanstalten i Visby beräknades vid
samma tid till 1 200 000 kronor. På grund av de sedermera inträdda prisstegringarna
ävensom vissa ändringar i de ursprungligen uppgjorda byggnadsplanerna
hava emellertid kostnaderna blivit ungefär dubbelt så stora
som beräknat. Den totala anläggningskostnaden för hampberedningsanstalten
i Värmbol utgjorde sålunda sommaren 1946 i runt tal 2 807 000 kronor, däri

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

inberäknat kostnaden för uppförande av kraftverksanläggning i anslutning
till anstalten. För anstalten i Visby beräknades totalkostnaderna sommaren

1944 till i runt tal 2 984 000 kronor. Till bestridande av nu nämnda kostnader
ha hampberedningsföretagen i enlighet med gällande bestämmelser erhållit
statsbidrag och lån. För uppförande av anstalten i Värmbol ha sålunda beviljats
statsbidrag med 327 750 kronor och lan från hemslöjdslånefonden med
1 857 250 kronor, medan motsvarande belopp för anstalten i Visby uppgått
till 347 100 respektive 1 966 900 kronor. Härjämte har företaget i Värmbol
beviljats lan från vattenkraftslanefonden med 230 000 kronor för uppförande
av nyssnämnda kraftverksanläggning.

Båda hampberedningsanstalterna dimensionerades från början så att årligen
vid varje anstalt kunde beredas 5 000 å 6 000 ton hamphalm. Då emellertid,
såsom förut antytts, hampskördama icke blivit de beräknade, har anstalternas
fulla kapacitet icke kunnat utnyttjas. Detta har i hög grad rubbat
förutsättningarna för anstalternas driftsekonomi. Bland annat ha beredningskostnaderna
per kilogram hamphalm blivit omkring dubbelt så störa som
man från början kalkylerat med. Resultatet har därför blivit, att en driftsförlust
uppstått, som — inberäknat avskrivningar — fram till den 1 juli

1945 för Sveriges hampodlareförenings u. p. a. anstalt i Värmbol uppgått till
i runt tal 1 200 000 kronor och för Aktiebolaget hampberednings anläggning
i Visby omkring 1 060 000 kronor.

Vid övervägande av frågan om hampodlingens och hampberedningens
framtida omfattning i landet ha ämbetsverken främst
med hänsyn till de ovissa importmöjligheterna samt ur beredskapssynpunkt
kommit till den uppfattningen, att en inhemsk hampodling under tiden för
den nuvarande odlingsgarantien — intill utgången av år 1950 — bör upprätthållas
i ungefär samma omfattning som hittills. Såsom framginge av vad
tidigare anförts innebure detta, att inom landet skulle produceras sammanlagt
900 ton hampfiber årligen, vilken kvantitet kunde beräknas erhållas vid
beredning av ungefär 6 000 ton hamphalm. Då denna kvantitet under den
närmaste framtiden icke kunde påräknas inom någotdera odlingsområdet,
måste båda beredningsanstalterna vara i drift för att nyssnämnda kvantitet
hampfiber skulle kunna framställas inom landet. Härvid syntes man böra
räkna med, att vid vardera anstalten bereddes omkring 3 000 ton hamphalm.
Enligt ämbetsverkens uppfattning borde emellertid, så snart större
möjligheter förelåge att bedöma förutsättningarna för en framtida import av
hampfiber och i vart fall i god tid före utgången av nyssnämnda odlingsgaranti,
frågan om den inhemska odlingen och beredningen av hampa efter
år 1950 upptagas till övervägande.

Med utgångspunkt från vad sålunda föreslagits ha ämbetsverken verkställt
en beräkning av hampberedningsanstalternas ekonomiska resultat under förutsättning
av nuvarande prisläge å hampfiber av i medeltal 2 kronor 64 öre
per kilogram och att icke några avskrivningar gjordes. Denna beräkning har
givit till resultat, att vid företaget i Värmbol skulle uppstå ett underskott av
156 000 kronor och vid företaget i Visby 95 000 kronor. Det bättre resultatet
vid Visby har angivits bero på lägre transport- och arbetskostnader.

Emellertid finge man, framhålla ämbetsverken, med hänsyn till förhållandena
på världsmarknaden räkna med att priset på den inhemska hamp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

fibern komme att ej obetydligt nedgå. Därest detta bleve fallet, finge man en
väsentligt ogynnsammare bild av hampodlingens framtidsutsikter. Till belysande
härav ha ämbetsverken utfört beräkningar av kostnaderna för produktion
av 900 ton hampfiber under antagande av olika fiberpriser men under
i övrigt samma förutsättningar som vid förstnämnda undersökning av
driftsresultatet vid hampberedningsanstalterna. För att möjliggöra en jämförelse
har även en kalkyl verkställts av kostnaderna för lagring i beredskapssyfte
av samma kvantitet hampfiber. De erhållna resultaten, vilka även
torde ha en viss betydelse för bedömande av hampodlingens och hampberedningens
omfattning efter utgången av år 1950, ha sammanförts i följande
uppställning.

Kostnad för produktion respektive lagring i beredskapssgfte av hampfiber
(300 ton tåga och 600 ton blånor), kronor

Antaget prisläge lör hampfiber

Fiberpris, öre per kilo-gram	Alter-nativ 1	Alter-nativ 2	Alter-nativ 3	Alter-nativ 4	Alter-nativ 5
tåga..............	150	200	250	300	350
blånor............ Nuvarande råvaru- och beredningskostnader oförändrade: Driften uppehälles vid	85	115	140	170	200
båda anstalterna...	906 000	592 000	304 000	- 11000	-326 000
Enbart lagring ......	325 000	420 000	506 000	602 000	697 000

I anslutning till uppställningen ha ämbetsverken understrukit, att frågan
huruvida inhemsk produktion eller lagring komme att ställa sig ekonomiskt
mest fördelaktigt nära sammanhängde med det allmänna prisläget å hampfiber.
Vid vissa prislägen skulle, såsom sammanställningen utvisar, inhemsk
produktion vara fördelaktigare, vid andra lagring.

Med hänsyn till de kostnader, som sålunda vore förenade med driftens
uppehållande vid de båda hampberedningsanstalterna, bleve det enligt ämbetsverkens
mening nödvändigt att — därest icke kostnaderna i fråga ansåges
böra komma till uttryck i priserna på de slutliga hampproduktema — hampodlingen
lämnades stöd från statsmakternas sida. Detta stöd
borde i första hand innefatta befrielse för hampberedningsföretagen från
skyldigheten att erlägga amorteringar och räntor å de från hemslöjdslånefonden
beviljade hampberedningslånen. Härvid syntes i betraktande av den
allmänna osäkerheten rörande den framtida utvecklingen på förevarande område
lämpligast att dylik befrielse efter beslut av Kungl. Maj:t medgåves successivt
i den mån lånen förfölle till återbetalning. I andra hand borde statsunderstödet,
enligt vad ämbetsverken vidare uttalat, lämnas genom odlingsbidrag.
För nästa budgetår syntes för detta ändamål i så fall böra beräknas

Kunyl. Maj.ts proposition nr 113.

ett belopp av 700 000 kronor eller det maximala odlingsbidrag, som enligt
gällande bestämmelser kunde utgå för 1946 års hampodling.

Såsom ytterligare stöd åt hampodlingen ha ämbetsverken ifrågasatt införande
av en viss avsättningsgaranti för den vid hampberedningsföretagen
framställda hampfibern. Denna garanti, som borde gälla till och med 1950
års hampskörd, har föreslagits skola få den formen, att statens reservförrådsnämnd
eller det organ, som framdeles kunde komma att få sig nämndens
nuvarande uppgifter anförtrodda, bemyndigades att under vissa förutsättningar
för lagring i beredskapssyfte inköpa hampfiber av inhemskt
ursprung. I detta sammanhang ha ämbetsverken vidare ansett erforderligt
att den nuvarande importregleringen av hampa, vilken handhas av statens
handelskommission, bibehölles jämväl framdeles.

Slutligen ha ämbetsverken uttalat, att staten med hänsyn till det stöd som
sålunda föreslagits skola på olika sätt givas den inhemska hampodlingen
borde erhålla viss representation i styrelserna för hampberedningsföretagen.

Av de myndigheter och sammanslutningar, vilka avgivit utlåtande över
utredningen, ha statskontoret, statens linnämnd, statens industrikommission,
hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,
Gotlands, Skaraborgs och Örebro län, Sveriges lantbruksförbund
samt Sveriges hampodlareförening u. p. a. tillstyrkt de i utredningen framförda
förslagen eller lämnat desamma utan väsentlig erinran. Dock har statskontoret
framhållit, att i den mån anstånd medgåves med förfallande amorteringar
å hampberedningslånen uttryckligen borde angivas, om dröjsmålsränta
skulle utgå å de förfallna beloppen. Ur yttrandena må i övrigt här
blott återgivas följande.

Statens livsmedelskommission har ansett sig böra tillstyrka, att den inhemska
hampodlingen och hampberedningen även för budgetåret 1947/48
lämnades det stöd, som erfordrades för att densamma skulle kunna upprätthållas
i ungefär oförändrad utsträckning. Kommissionen har icke haft något
att erinra mot att odlingsbidraget för nämnda budgetår i enlighet med
vad i utredningen ifrågasatts beräknades till 700 000 kronor. Däremot har
kommissionen beträffande frågan om befrielse för hampberedningsföretagen
från amorteringsskyldighet funnit lämpligare, att de nuvarande amorteringslånen
förvandlades till amorterings- och räntefria sådana. Kommissionen har
slutligen icke velat motsätta sig, att reservförrådsnämnden erhölle ett bemyndigande
av den art som föreslagits.

Statens priskontrollnämnd har yttrat i huvudsak följande.

Vad beträffar frågan om inhemsk hampproduktion under tiden fram till
och med 1950, vartill förevarande utredning i huvudsak begränsat sig, vill
nämnden uttala, att en fortsatt inhemsk produktion synes böra upprätthållas
i den mån importläget gör en sådan produktion motiverad ur försörjningssynpunkt.
Därvid torde beslut årligen böra fattas om de erforderliga stödåtgärderna
från statsmakternas sida. Emellertid anser nämnden att under
sådana förhållanden den clearing mellan priserna å importerad och svenskodlad
hampa, som infördes i början av år 1945, bör avvecklas så snart för Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

hållandena det medgiva. Nämnden finner det nämligen principiellt oriktigt,
att ett högstpris på svenskodlad hampa på detta sätt sänkes genom uttagande
av avgifter på billigare importerad hampa, varigenom priset på sistnämnda
slag av hampa och därmed prisnivån på hampprodukter höjes.

I fråga om den inhemska hampproduktionen under tiden efter 1950 har
nämnden ingen erinran mot att detta spörsmål upptages till förutsättningslös
provning i särskild ordning längre fram, men nämnden anser att utredningen
redan i detta sammanhang bort kunna på grundval av del förebragta
materialet komma fram till den principiella ståndpunkten, att inhemsk statsunderstödd
hampproduktion icke bör förekomma sedan normala förhållanden
åter inträtt på världsmarknaden. Vid en förutsättningslös avvägning i
denna fråga mellan de synpunkter som kunna tala för självförsörjningslinjen
och de ekonomiska synpunkterna måste enligt nämndens mening de senare
komma att fälla utslaget.

Sveriges industriförbund har förklarat, att förbundet icke vilie motsätta
sig en fortsatt inhemsk hampproduktion under en begränsad tid, men att det
knappast syntes motiverat att beslut redan nu fattades i frågan för en så
lång tid framåt som till och med år 1950. Tillika har förbundet ansett, att
gällande importreglering samt clearingförfarande beträffande hampfiber
snarast möjligt borde upphävas, då den svenska hampindustrien respektive
dess köpare icke borde tvångsvis belastas med den merkostnad som den inhemska
beredskapsproduktionen av hampfiber föranledde.

Samma synpunkter ha anförts av Svenska lin-, jute- och hampindustriföreningen.

Kooperativa förbundet har tillstyrkt fortsatt statligt stöd för uppehållande
av en begränsad inhemsk beredskapsodling av mjukfibrig hampa i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i utredningen föreslagits, dock tills
vidare endast för budgetåret 1947/48. Härjämte har förbundet understrukit,
att stödet icke borde utsträckas att gälla längre tid än som nödvändiggjordes
av importförhållandena.

Aktiebolaget hampberedning har framhållit såsom önskvärt, att hampberedningsföretagen
snarast möjligt finge klargjort, huru statsmakterna ämnade
ordna deras förhållande till staten, och att detta avgörande icke såsom
i utredningen föreslagits uppskötes till en senare tidpunkt.

III. Odling av gummiförande växter.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 258 framlagda förslag anvisade
1943 års riksdag (skr. nr 444) för budgetåret 1943/44 under elfte huvudtiteln
ett reservationsanslag av 70 000 kronor till försöksodling av den
gummiförande maskrosväxten Taraxacum koksagys. Odlingarna avsågos skola
anförtros därav intresserade enskilda odlare, som förklarade sig villiga att
med Svenska spannmålsaktiebolaget sluta kontrakt härom. För att stimulera
till odling av här avsett slag förutsattes odlarna skola erhålla bestämda
priser för levererat frö till blivande utsäde och för levererad rot, varur
gummi utvanns. Vidare skulle odlarna garanteras viss ersättning för det

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

fall, att beräknad rotskörd icke uppnåddes, dock endast under förutsättning
att odlingen skett med iakttagande av för densamma givna anvisningar.

Genom beslut den 25 februari 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt industrikommissionen
att i samråd med lantbruksslyrelsen vidtaga de åtgärder, som kunde
befinnas erforderliga för bedrivande under år 1944 av försöksodling av
gummiförande växter i huvudsaklig överensstämmelse med ett av lantbruksstyrelsen
framlagt förslag, innebärande bland annat, att den vetenskapliga
ledningen av försöksodlingen och arbetet med förädling av koksagysen skulle
uppdragas åt Sveriges utsädesförening. Vidare ställde Kungl. Maj:t till kommissionens
förfogande från det under elfte huvudtiteln anvisade anslaget till
Vissa utredningar och undersökningar ett belopp av 35 000 kronor för bestridande
av kostnaderna för försöksodlingarna.

Sedermera anvisade Kungl. Maj:t genom beslut den 25 augusti 1944 till
kommissionens förfogande från nämnda anslag ett belopp av ytterligare
30 000 kronor, att av kommissionen användas för bestridande av utgifter under
tiden intill den 1 mars 1945 för fortsatta odlingsförsök och förädlingsarbeten
med koksagysväxten i huvudsaklig överensstämmelse med en av
Sveriges utsädesförening uppgjord arbetsplan.

Härefter har 1945 års riksdag (skr. nr 24), med bifall till Kungl. Maj:ts i
proposition nr 2, bil. 10 p. 1, framlagda förslag, å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1944/45 under elfte huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag
av 107 500 kronor till odling av gummiförande växter. Av sagda belopp avsågos
dels 30 000 kronor för fullföljande av det av Sveriges utsädesförening
vetenskapligt bedrivna arbetet med odlingsförsök och förädlingsverksamliet
av koksagys under tiden 1 mars—30 augusti 1945, dels 37 500 kronor för
vissa försöksodlingar med koksagys sommaren 1945, och dels 40 000 kronor
för konstruktion och utprovning av en planteringsmaskin för ifrågavarande
växt.

Vid 1946 års riksdag (prop. nr 108; r. skr. nr 109) har å riksstaten för budgetåret
1946/47 under nionde huvudtiteln till odling av gummiförande växter
anvisats ett reservationsanslag av 65 000 kronor, därav 30 000 kronor för ytterligare
fullföljande av den av Sveriges utsädesförening bedrivna försöksoch
förädlingsverksamheten samt 35 000 kronor till täckande av kostnaderna
för vissa tidigare av statens industrikommission gjorda utgifter vid odlingsförsök
rörande koksagysväxten.

Med utlåtande den 11 september 1946 bar lantbruksstyrelsen överlämnat
en den 11 juli 1946 dagtecknad framställning från Sveriges utsädesförening,
däri föreningen hemställt om anvisande för budgetåret 1947/48 av ett anslag
av 30 000 kronor till försöks- och förädlingsverksamliet med koksagys. över
framställningen har statens industrikommission den 16 oktober 1946 avgivit
infordrat utlåtande.

Sedermera bar Sveriges utsädesförening i en promemoria den 1 februari
1947 framlagt en plan, avseende de närmaste åren, för bedrivande av förädlings-
och försöksverksamhet med koksagys ävensom hemställt, att för hud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

getåret 1947/48 ett anslag av 60 000 kronor måtte ställas till förfogande för
ändamålet. Härvid har föreningen avsett 30 000 kronor för växtförädlingsverksamhet
och 30 000 kronor för odlingsförsök.

I skrivelsen den 11 juli 1946 har Sveriges utscidesförening anfört i huvudsak
följande.

Den hittills av utsädesföreningen bedrivna verksamheten med koksagys
har dels utgjorts av rena odlingsförsök, alltså försök för att utröna de för
växten lämpligaste odlingsmetoderna, dels av förädling för att framskaffa
ett förbättrat och för vårt lands förhållanden lämpat odlingsmaterial. De
odlingstekniska försöken, vilka i första hand utförts vid statens försöksgård
vid Flahult, ha givit värdefulla erfarenheter angående de för koksagys lämpligaste
jordarna och odlingsområdena samt rörande metoderna för sådd,
skötsel och skörd. En fortsatt försöksverksamhet är dock av nöden för att
än mera kunna förbättra odlingstekniken och därigenom öka utsikterna för
ett lyckat odlingsresultat av denna relativt svårodlade växt.

Beträffande växtförädlingsarbetena med koksagysen ha dessa enligt vad utsädesföreningen
omförmäler bland annat omfattat analyser av gummihalten
i olika plantor, urval av oförädlade plantor, förökning av dessa plantor samt
nytt urval. Dessutom ha arbetena inbegripit förädling genom korsning mellan
olika utvalda plantor, röntgenbestrålning och colchicinbehandling. Resultaten
av förädlingsarbetena tala enligt föreningens uppfattning för att verksamheten
icke bör uppphöra utan fortsätta. Med hänsyn till de synpunkter
som i propositionen nr 108/1946 uttalades ville föreningen dock ej motsätta
sig en viss ytterligare inskränkning av den ifrågavarande verksamheten. Då
emellertid å andra sidan en viss eftersläpning vid anslagsanvisningen kommit
till stånd och denna eftersläpning enligt föreningens mening snarast möjligt
borde bringas ur världen, har föreningen föreslagit att samma summa som
under innevarande budgetår, eller 30 000 kronor, ställdes till utsädesföreningens
förfogande under budgetåret 1947/48, allt under förutsättning, att viss del
av de för tiden 1 september 1945—30 juni 1946 åsamkade utgifterna även
kunde täckas genom sagda anslag.

Lantbruksstgrelsen har tillstyrkt utsädesföreningens framställning och tilllika
anfört.

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att odlingen i
driftsmässig skala av koksagysen är förknippad med åtskilliga, ännu olösta
problem av teknisk eller liknande art. Det synes därför lantbruksstyrelsen
önskvärt, att den genom industrikommissionens försorg tidigare påbörjade
verksamheten för lösande av problem av nyssberörda slag kunde fortsättas.
Lantbruksstyrelsen håller för sannolikt, att en verksamhet av sistnämnda
slag under tillhopa omkring fem år skulle vara erforderlig för att åstadkomma
en ur beredskapssynpunkt något så när tillfredsställande lösning av berörda
problem. Därest industrikommissionen skulle vara i behov av särskilda
statsmedel för ifrågavarande verksamhet, vill lantbruksstyrelsen därför här
förorda, att erforderliga statsmedel ställas till kommissionens förfogande för
ändamålet. Framhållas må, att enbart det av utsädesföreningen bedrivna arbetet
med koksagysen icke är tillfyllest för att säkerställa tillfredsställande
möjligheter till odling av växten under en avspärrningsperiod, utan sagda ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 21

bete; måste för detta ändamål kompletteras med odlingstekniska och liknande
försök huvudsakligen av den art, industrikommissionen igångsatt.

Statens industrikommission har likaledes förordat utsädesföreningens
framställning. Kommissionen har vidare uttalat följande.

Lantbruksstyrelsen har framhållit önskvärdheten av att odling i driftsmässig
skala av koksagys fortsättes för lösande av problem av teknisk eller
liknande art i huvudsaklig överensstämmelse med den tidigare genom kommissionens
försorg påbörjade verksamheten. I skrivelse till kommissionen
har Sveriges utsädesförening framfört liknande synpunkter som lantbruksstyrelsen.
I likhet med lantbruksstyrelsen och utsädesföreningen anser industrikommissionen,
att nämnda odling bör fortsättas. Kommissionen torde
emellertid icke nu vara det lämpligaste organet att utöva denna verksamhet,
utan får kommissionen hänvisa till sin i skrivelse av den 10 april 1946
till Kungl. Maj :t uttalade uppfattning, att denna uppgift borde handhavas
av Svenska spannmålsaktiebolaget i samråd med särskilda av Kungl. Maj:t
utsedda sakkunniga. Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna detta lämpligt,
torde lantbruksstyrelsen vara mest ägnad härtill.

I promemorian den 1 februari 1947 har Sveriges utsädesförening inledningsvis
berört de hittills vunna erfarenheterna i fråga om
koksagys väx ten och därom anfört i huvudsak följande.

Genom de utförda odlingsförsöken har kunnat konstateras, att koksagys
är odlingsbar i vårt land på vissa typer av jordar, ehuru odlingen är förknippad
med en del svårigheter. Enligt vad hittills kunnat utrönas finnes
icke någon annan gummiförande växt, som kan komma i fråga som leverantör
av naturkautschuk inom vårt land. Koksagysgummit har befunnits vara
av mycket god kvalitet, jämförbar med den hos importerat Hevea-gummi,
men det har under hittills rådande odlingsbetingelser blivit mycket dyrbart.

Beträffande förädlingsarbetets möjligheter och resultat
framhålles i promemorian, att redan nu framkommit stammar, som i
gummiskörd per hektar ligga mera än 80 procent över ursprungspopulationen,
och att enstaka plantor utvalts, vilka ha flerdubbelt högre kautschukhalt
än genomsnittet. Det hittills framvunna koksagysgummit hade blivit mycket
dyrt produktionspriset torde ha rört sig om 25 kronor per kilogram eller
mera. Efterhand som ett bättre sortmaterial och billigare odlingsmetoder
komme till användning, kunde produktionspriset dock beräknas sjunka avsevärt.
Att denna prissänkning skulle kunna drivas så långt, att det svenskodlade
koksagysgummit skulle kunna framställas till priser, som motsvarade
världsmarknadspriset å Hevea-gummi, syntes dock för närvarande föga troligt.
Koksagysväxtens roll i vårt land torde därför i huvudsak böra bedömas
ur ren beredskapssynpunkt. Att inrikta arbetena på att i en avspärrningssitualion
täcka hela vårt oundgängliga gummibehov genom koksagysodling
— för att därigenom inbespara de avsevärda kostnader för konstgummiproduktion
och därmed förenad forskningsverksamhet redan i fredstid — syntes
emellertid icke tillrådligt bland annat emedan erfarenheten visat, att det
i en plötsligt inträdande avspärmingssituation icke vore möjligt att med
ens få fram en storodling av en ny eller förut endast i obetydlig omfattning
odlad växt.

Kunql. Maj.ts proposition nr 113.

Med dessa utgångspunkter har utsädesföreningen framlagt en plan
för verksamheten med köksa g y s under de närmaste
åren och härvid anfört.

Vid en fortsatt verksamhet med koksagys i syfte att förbilliga den producerade
kautschuken torde det vara lämpligt att gå fram på två vägar, dels
att genom växtförädling förbättra odlingsmaterialet och dels att genom försök
rörande odlingsmetodiken, kombinerade med maskintekniska försök,
söka förenkla, rationalisera och förbilliga själva odlingen. De vid utsädesföreningen
bedrivna förädlingsarbetena med koksagys böra sålunda fullföljas.
Samtidigt härmed bör en viss försöksverksamhet upprätthållas, avseende
att dels utprova lämpligaste odlingsplatser och lämpligaste jordar, dels
att undersöka möjligheterna att förenkla och förbilliga driften genom mekanisering.
Att de viktigaste problemen rörande koksagysens odling inom
de närmaste åren bliva lösta får nämligen anses vara en förutsättning för
att de genom växtförädlingsverksamheten vunna framstegen efter hand skola
kunna utnyttjas.

Av de under senaste år bedrivna försöksarbetena med koksagys har en
mindre del, nämligen parcellförsöken för utrönande av olika odlingsåtgärders
inverkan på avkastningen, stått under utsädesföreningens ledning, dock så,
att föreningen överlåtit denna gren av verksamheten till statens försöksgård
vid Flahult. Vid nämnda försöksgård finnas lämpliga jordar för dylika
försök, och föreningen vill därför tillstyrka, att försöksverksamheten i fråga
fortsättes på Flahult.

Förutom den vid Flahult bedrivna försöksverksamheten har en försöksverksamhet
av annat slag bedrivits av statens industrikommission. Industrikommissionen
har nämligen ombesörjt dels ett fåtal odlingar i större, fältmässig
skala, dels ett större antal smärre provodlingar inom olika delar av
landet. Genom industrikommissionens försorg har dessutom en rätt omfattande
försöksverksamhet bedrivits syftande till att framskaffa lämpliga maskiner
för koksagysodlingens mekanisering och förbilligande. Jämväl dessa
verksamhetsgrenar synas böra upprätthållas. Då genom industrikommissionens
arbeten redan förslag till en del lovande maskintyper framkommit, anser
föreningen det synnerligen lämpligt, att även detta arbete får fortgå. För
att det skall bliva möjligt att utföra praktiska prov med de maskiner av olika
slag, som därvid kunna framkomma, är det nödvändigt att varje år utlägga
ett antal odlingar i fältmässig skala. Härigenom vinnes dessutom den fordelen,
att kalkyler över odlingens ekonomi och produktionskostnader för det
framställda gummit kunna uppgöras, vilket ej är möjligt i parcellförsök.
Dessutom kan, om en eller ett par av dessa odlingar användas för fröskörd,
en viss fröreserv erhållas, vilket är nödvändigt, om odlingsarealen i en avspärrningssituation
någorlunda snabbt skall kunna utökas. Enligt föreningens
mening skulle det vara lämpligt med två dylika odlingar på organogen
jord och två på fastmarksjord i södra och mellersta Sverige samt en i södra
Norrland. Lämplig storlek på varje odling kunde vara 1 hektar. Som en
komplettering av dessa maskinskötta odlingar borde dessutom finnas smärre
provodlingar inom olika trakter och jordar av det slag, som industrikommissionen
hittills ombesörjt genom J. U. F.-organisationen.

Rörande organisationen av ifrågavarande verksamhet
har utsädesföreningen framhållit följande.

Om det icke anses möjligt eller lämpligt, att statens industrikommission
fortsätter förenämnda försöksverksamhet vill utsädesföreningen föreslå, att
all försöksverksamhet med koksakys — alltså saväl den av utsädesföreningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

hittills ombesörjda verksamheten vid Flahult som den av industrikommissionen
omhänderhavda — överlåtes på statens jordbruksförsöksanstalt, som
i fråga om de maskintekniska försöken borde kunna samarbeta med Jordbrukstekniska
föreningen. Om emellertid förfarandet att lämna anslag för
den planerade försöksverksamheten direkt till jordbruksförsöksanstalten och
Jordbrukstekniska föreningen av någon anledning anses vara mindre lämpligt
än att låta hela anslaget gå genom utsädesföreningen, vill föreningen icke
motsätta sig detta sistnämnda förfarande. Även under dylika omständigheter
räknar föreningen dock med att odlingsförsöksverksamheten och maskinförsöken
skola kunna ombesörjas av de båda förut nämnda institutionerna, och
torde det i så fall vara lämpligt, att ledningen av verksamheten omhänderhaves
av en samarbetsdelegation, bestående av representanter för Sveriges utsädesförening,
statens jordbruksförsöksanstalt och Jordbrukstekniska föreningen.

Utsädesföreningen har beräknat kostnaderna för den sålunda
föreslagna verksamheten till 60 000 kronor för år, därav 30 000
kronor till växtförädlingsarbetena vid utsädesföreningen samt 30 000 kronor
till verksamheten i övrigt. Av sistnämnda belopp ha 10 000 kronor avsetts
för de egentliga odlingsförsöken, 10 000 kronor för experimentodlingarna
samt återstående 10 000 kronor för de maskintekniska försöken.

Utsädesföreningen har slutligen uttalat, att därest statsmakterna beslöte
att under några år stödja försöksverksamheten med koksagys ungefär i den
omfattning, som sålunda föreslagits, man måhända kunde påräkna att gummiindustrien,
som under sistlidna år lämnat ekonomiskt stöd åt denna försöksverksamhet,
även i fortsättningen ville stödja densamma.

Föredraganden.

Såsom livsmedelskommissionen anfört är frågan om den omfattning, i vilken
odling av oljeväxter inom landet bör eftersträvas under år 1947, i första
hand beroende av försörjningsläget beträffande matfett och linolja samt kostnaderna
för de producerade oljorna. Enligt vad i ärendet upplysts torde man
för år 1947 få räkna med en i förhållande till behovet otillräcklig import av
ifrågavarande produkter. Härtill kommer att importprisema å matfett och
linolja stigit mycket kraftigt under den senaste tiden. Med hänsyn till båda
dessa omständigheter synes det erforderligt, att även under år 1947 en inhemsk
odling av oljeväxter kommer till stånd i icke obetydlig omfattning. En
förutsättning härför torde emellertid vara att det statsstöd, som hittills under
krisåren lämnats oljeväxtodlingen, jämväl under nämnda år upprätthålles.
Härvid torde stödåtgärderna i huvudsak böra givas samma utformning som
förut varit fallet. Sålunda bör i fråga om den odling, som kommer till stånd
under år 1947, garanteras ett visst pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö,
medan beträffande höstraps och höstrybs av 1948 års skörd bör fastställas
ett högsta garantipris. Något garantipris å hampfrö synes däremot icke heller
för innevarande år behöva fastställas.

Med hänsyn till den skada som till följd av den stränga kylan under vin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

tern kan ha uppkommit å de under sistförflutna höst besådda oljeväxtarealerna
synes särskilt angeläget att betydande odlingar av vårsådda oljeväxter
åstadkommas. I fråga om garantiprisemas storlek anser jag mig därför i huvudsak
kunna biträda livsmedelskommissionens förslag, vilket i fråga om vårsådda
oljeväxter innefattar vissa prishöjningar i förhållande till år 1946. Garantipriserna
per kilogram vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent
vattenhalt torde alltså böra fastställas till 1 krona 1 öre för frö av vårraps,
90 öre för frö av vitsenap, 95 öre för frö av fiskebysenap, 1 krona 1 öre
för frö av vallmo och 92 öre för linfrö. Enligt vad kommissionen anfört skulle
odlarna vid nämnda garantipriser kunna för frö med 18 procent vattenhalt
av vårraps och vitsenap påräkna en ersättning, som med 10 öre överstiger
samma ersättning för innevarande produktionsår. Garantipriset för frö av höstraps
och höstrybs av 1948 års skörd synes i likhet med vad som fastställts för
1947 års skörd icke höra överstiga 91 öre per kilogram. Härjämte torde livsmedelskommissionen
för att eventuellt uppkommande överskottspartier av
hampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning böra äga befogenhet att
föranstalta om inlösen av dessa fröslag till pris, som med hänsyn till oljehalten
i fröna motsvarar högst garantipriset för vårraps eller sålunda 1 krona
1 öre per kilogram. Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen
även beträffande andra oljehaltiga fröslag, till exempel solros, soja, crambe,
lindådra med flera. Hinder torde emellertid icke böra möta mot att i fråga
om icke kontraktsodlade fröpartier fastställas inlösningspriser, vilka understiga
de priser, som i anslutning till vad jag i det föregående förordat böra
utgå till kontraktsodlare.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxterna synes jämväl under
det kommande produktionsåret böra handhavas av Sveriges oljeväxtodlares
centralförening, medan organisationen av odlingen av spånadslin torde
böra ombesörjas av linberedningssammanslutningarna samt Riksförbundet
lin och hampa.

Även för nästa budgetår torde medel böra ställas till förfogande för viss
förädlings- och försöksverksamhet med oljeväxter. För detta ändamål torde
böra beräknas ett belopp av tillhopa 40 000 kronor. Härav synas 18 000 kronor
böra avses för Sveriges utsädesförening, 15 000 kronor för Algot Holmberg
& söner aktiebolag samt återstående 7 000 kronor för statens växtskyddsanstalt.
Då emellertid enligt vad livsmedelskommissionen upplyst av de
under tidigare budgetår för ändamålet anvisade medlen en behållning av omkring
67 000 kronor kan beräknas återstå vid utgången av innevarande budgetår,
synes någon särskild medelsanvisning icke vara erforderlig för budgetåret
1947/48 utan torde de av mig nu förordade medlen kunna utgå ur
nyssnämnda behållning.

De förluster, som kunna komma att uppstå i anslutning till 1947 års oljeväxtodling,
böra liksom fallet varit under år 1946 täckas med anlitande av
livsmedelskommissionens clearingkassa för fettvaror. Clearingkassans medel
torde även i den mån så prövas erforderligt fa tagas i anspråk för utlämnande
av förskott till inlösen av oljeväxtfrö.

Kungi. Maj:ts proposition nr 113.

Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för
stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, att, därest några
större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa, Kungl. Maj:t må äga
befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna.

Liksom fallet varit med oljeväxtodlingen har även odlingen av lin och
hampa under krisåren erhållit ett avsevärt stöd från statsmakternas sida.
Detta stöd har i huvudsak utgått i form av statsmedel för utlämnande av
bidrag och lån till uppförande av lin- och hampheredningsanstalter, varjämte
prisgarantier lämnats odlarna av ifrågavarande växtslag. Det stöd som på
detta sätt kommit den inhemska lin- och hampodlingen tillgodo har, såsom
den föregående redogörelsen giver vid handen, uppgått till betydande belopp.

Enligt vad statens linnämnd anfört torde tre av landets sex linodlareföreningar
få möjlighet att bestrida samtliga kostnader för verksamhetsåret
1945/46 och verkställa nödiga avskrivningar. Däremot torde övriga tre föreningar,
nämligen Uppsala-Stockholms och Hälsinglands linodlareföreningar
samt Föreningen Norrlandslin u. p. a. komma att redovisa förluster å rörelsen
under nämnda verksamhetsår. Med hänsyn härtill har nämnden hemställt,
att såsom bidrag till stödjande av priset å linhalm av 1945 års skörd
måtte anvisas ett belopp av 500 000 kronor. Då denna anslagsberäkning synes
stå i överensstämmelse med förberörda statsgaranti tillstyrker jag, att ett belopp
av nämnda storlek äskas för ändamålet.

Såsom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 27 december
1946 framhållit ha kostnaderna för uppförande av Föreningens Norrlandslin
u. p. a. linberedningsanstalt i Mellansel kommit att uppgå till väsentligt
högre belopp än som ursprungligen beräknats, eller 1 608 000 kronor i
stället för 1 000 000 kronor. Då emellertid den merkostnad av 608 000 kronor,
som sålunda uppstått, ansetts vara att tillskriva omständigheter över vilka
ifrågavarande förening icke kunnat råda, vill jag i likhet med de hörda
remissmyndigheterna icke motsätta mig, att föreningen beredes möjlighet till
erhållande av statsbidrag även för nämnda merkostnad. Enligt gällande bestämmelser
skulle dylikt bidrag kunna utgå med högst 91 200 kronor. Emellertid
finnes enligt vad som uppgivits för ändamålet blott tillgängligt ett belopp
av 6 700 kronor. Med hänsyn härtill och då dessa medel ävensom ett
ytterligare mindre belopp torde komma att erfordras för vissa kompletterande
åtgärder vid linberedningsanstalten i Ilybo, synes i enlighet med vad ämbetsverken
föreslagit för ifrågavarande bidragsverksamhet böra beräknas ett belopp
av sammanlagt 95 000 kronor. Jag tillstyrker sålunda, alt å riksstaten
för budgetåret 1947/48 uppföres ett reservationsanslag av 95 000 kronor för
ändamålet. Anslaget torde liksom förut böra benämnas Befrämjande av fröodlingen
m. m.: Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar.

Vad härefter angår hampodlingen och hampberedningen, som i vårt land
endast omfattat mjukfibrig hampa, har såsom av det i föregående lämnade
redogörelsen framgår frågan om dess framtida omfattning varit föremål för

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

särskild utredning av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen. Härvid ha
ämbetsverken kommit till det resultatet, att en inhemsk, vid behov statsunderstödd
hampodling och hampberedning bör upprätthållas i nuvarande
omfattning, motsvarande en areal av omkring 2 000 hektar eller cirka 900 ton
mjuk hampa, åtminstone under tiden för gällande odlingsgaranti eller sålunda
intill utgången av år 1950. Uppenbarligen bör vid bedömande av denna
fråga en avvägning ske mellan å ena sidan möjligheterna att tillgodose
det inom landet förefintliga behovet av hampa och å andra sidan de ekonomiska
förutsättningarna för en fortsatt inhemsk hampodling och hampberedning.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att det i varje fall
i nuvarande läge — främst med hänsyn till de ovissa importmöjligheterna —
icke är tillrådligt att nedlägga ifrågavarande verksamhet, även om detta kommer
att medföra ytterligare behov av statsstöd. Med hänsyn till rådande osäkerhet
om den framtida utvecklingen på området är jag icke beredd att förorda
att beslut nu fattas beträffande hampodlingens omfattning för så lång
tid som ämbetsverken ifrågasatt. Enligt min mening torde det tills vidare få
anses vara tillfyllest, därest den inhemska hampodlingen och hampberedningen
upprätthålles även under nästkommande budgetår i ungefär samma
utsträckning som hittills skett. Härvid förutsätter jag, att driften hålles
i gång vid båda hampberedningsanstalterna.

En förutsättning för en fortsatt hampodling och hampberedning under
budgetåret 1947/48 torde vara, att statsmakterna jämväl under nämnda budgetår
giva sitt stöd åt hampberedningsföretagen. Detta stöd torde böra lämnas
på samma sätt som för innevarande budgetår eller i form av odlingsbidrag
och anstånd med erläggande av under budgetåret förfallande amorteringar
och räntor å erhållna hampberedningslån. Till frågan om en eventuell avskrivning
av nämnda lån torde sålunda enligt min mening ståndpunkt icke
nu böra fattas. Enligt verkställda beräkningar skulle för stödjande av priset å
hamphalm av 1946 års skörd kunna utgå bidrag med 700 000 kronor. Då
dessa beräkningar torde böra godtagas anser jag mig höra förorda, att ett
belopp av nämnda storlek äskas för ändamålet. I anslutning härtill och med
beaktande av vad jag i det föregående förordat beträffande stöd åt linodlingen
tillstyrker jag, att å riksstaten för budgetåret 1947/48 under anslagstiteln
Befrämjande av fröodlingen m. nr: Bidrag till stödjande av priset
å linhalm och hamphalm uppföres ett reservationsanslag av (500 000 +
700 000 =) 1 200 000 kronor. Det torde få ankomma å Kungl. Maj:t att
meddela närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.

Därest så skulle befinnas nödvändigt för hampberedningsföretagens bedrivande
under nästkommande budgetår torde dessa böra kunna medgivas
anstånd med erläggande av intill den 1 juli 1948 förfallande amorteringar å
erhållna hampberedningslån, ehuru fortsatt amortering enligt hittillsvarande
plan utgjort förutsättningen för fastställandet av de förut omförmälda
odlingsbidragen.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit i fråga om den inhemska hampodlingens
och hampberedningens fortsatta bedrivande torde anledning saknas att

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

i förevarande sammanhang till prövning upptaga de väckta frågorna om
viss avsättningsgaranti för inhemsk hampfiber samt om representation för
staten i styrelserna för hampberedningsföretagen. Ej heller torde skäl föreligga,
att nu taga ställning till spörsmålen om upphävande av gällande importreglering
och prisclearingsförfarande beträffande hampa.

I propositionen nr 108/1946 uttalade jag beträffande odlings- och försöksverksamheten
med koksagys, att tills vidare huvudsakligen den av Sveriges
utsädesförening vetenskapligt bedrivna försöks- och förädlingsverksamheten
med denna växt borde ytterligare fullföljas. Häremot hade riksdagen icke
något att erinra. Enligt vad den i ärendet förebragta utredningen giver vid
handen torde den verksamhet, som på grund härav under innevarande budgetår
ägt rum vid utsädesföreningen, få anses vara så lovande med hänsyn
till möjligheterna att uppnå en beredskapsodling av ifrågavarande växtslag,
att densamma bör fortsätta även under nästkommande budgetår. Jag vill
därför i likhet med lantbruksstyrelsen och statens industrikommission tillstyrka,
att det av utsädesföreningen äskade beloppet av 30 000 kronor ställes
till förfogande för ändamålet. Såsom utsädesföreningen uttalat torde emellertid
en förutsättning för att de vid föreningen bedrivna förädlingsarbetena till
fullo skola kunna utnyttjas vara, att jämsides därmed företagas vissa odlingsoch
maskintekniska försök rörande koksagysväxten. Med hänsyn härtill anser
jag mig böra förorda, att en dylik försöksverksamhet under nästa budgetår
kommer till stånd i den omfattning som utsädesföreningen ifrågasatt. Till
bestridande av kostnaderna för denna försöksverksamhet torde i anslutning
till vad utsädesföreningen föreslagit böra avses ett belopp av 30 000 kronor,
varav 20 000 kronor synas böra ställas till förfogande för statens jordbruksförsöksanstalt
och 10 000 kronor för Jordbrukstekniska föreningen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle för ifrågavarande ändamål
erfordras ett belopp av sammanlagt (30 000 + 30 000 =) 60 000 kronor. Å
riksstaten för budgetåret 1947/48 bör alltså upptagas ett reservationsanslag
av denna storlek. Anslaget synes liksom förut böra benämnas Odling av gummiförande
växter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de
närmare föreskrifter angående anslagets disposition, som må befinnas erforderliga.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda
kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig uppdragna riktlinjer;

2) å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvud
1 i teln anvisa

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till lineller
hampberedningsanläggningar ett reservationsanslag
av ........................ kronor 95 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till
stödjande av priset å linhalm och hamphalm ett reservationsanslag
av..........................kronor 1 200 000

och dels till Odling av gummiförande växter ett reservationsanslag
av........................... kronor 60 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

477404. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.