Rungl. Maj:ts proposition nr 106.

1

Xr 106.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande
av vissa kostnader från anslaget till oförutsedda
utgifter; given Stockholms slott den 21 februari
1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Altan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och — såvitt
angår punkt 2:o — med statsrådet Sköld anmäler chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Vougt, följande ärenden angående bestridande av
vissa kostnader från anslaget till oförutsedda utgifter samt anför härutinnan
följande.

Bihang till riksdagens protokoll 194-7. 1 saml. Nr 106.

436 47

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

l:o.

Bestridande av vissa kostnader i samband med bärgandet av tre jagare m. m.

Vid jagarolyckan å Hårsfjärden den 17 september 1941 sjönko jagarna Göteborg,
Klas Uggla och Klas Horn.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionerna 1941: 336 och 1942: 266 anvisade
riksdagen (skrivelserna 1941: 510 och 1942: 375) ett belopp av tillhopa
(16 000 000 + 17 100 000=) 33 100 000 kronor till ersättningsbyggnad av
jagare, varav 9 100 000 kronor för iståndsättning av jagaren Göteborg och
24 000 000 kronor för nybyggnad av jagarna Visby och Sundsvall.

Sedermera har riksdagen (skrivelserna 1942: 393 och 1943: 339) efter förslag
av Kungl. Maj:t i propositionerna 1942:345 och 1943:319 medgivit, dels
att till gäldande av vissa ersättningar för vid jagarolyckan å Hårsfjärden förlorade
enskilda tillhörigheter finge från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av 75 300 kronor, dels
ock att från samma anslag finge tagas i anspråk ett belopp av 1 500 000 kronor
till bestridande av bärgarlön för jagarna Göteborg, Klas Uggla och
Klas Horn.

Genom beslut den 30 juni 1943 förordnade Kungl. Maj:t, bland annat, att
beloppet av 1 500 000 kronor finge tagas i anspråk för bestridande av bärgarlön
för berörda jagare samt förklarade sig vilja framdeles, efter framställning
av marinförvaltningen, till prövning upptaga frågan om ersättande av övriga
kostnader, som förorsakats vid ifrågavarande jagares förolyckande.

I skrivelse den 22 februari 1946 har marinförvaltningen anfört bland annat
följande.

Enligt uppgift från försvarets civilförvaltning uppginge av jagarolyckan
föranledda kostnader, vilka förskottsvis bestritts och för vilka täckning icke
ägt rum, till 962 881 kronor 99 öre. Dessa kostnader fördelade sig i huvudsak
på arbeten i samband med bärgningen, torrsättning av jagarna efter bärgningen,
provisoriska tätningar, ilandtagning av ammunition, tillvaratagande
av artilleri-, min- och torpedmateriel, besiktning och värdering av jagarna efter
olyckan, omhändertagande av skadade inventarier, revidering av ammunition,
begravnings- och transportkostnader för vid olyckan omkomna personer, vissa
sprängningsförsök i samband med krigsrättsutredningen samt resor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att för täckande av ifrågavarande av marinförvaltningen förskjutna kostnader
i samband med jagarolyckan å Hårsfjärden ett belopp av 962 881 kronor 99
öre måtte ställas till ämbetsverkets förfogande från anslaget till oförutsedda
utgifter.

Statskontoret har i utlåtande den 11 mars 1946 anfört, att marinförvaltningens
framställning icke lämnade tillräcklig ledning för bedömande av
frågan om icke vissa av de i framställningen omförmälda utgifterna vore av
beskaffenhet att kunna bestridas av anslag under fjärde huvudtiteln. Endast
i den mån förskotten icke kunde täckas från sådana anslag, syntes anslaget
till oförutsedda utgifter kunna tagas i anspråk utan riksdagens hörande.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Marinförvaltningen har i förnyat utlåtande den 4 maj 1946 anfört i huvudsak
följande.

Nära nog samtliga de i marinförvaltningens skrivelse den 22 februari 1946
angivna utgiftsposterna vore av den natur, att de enligt marinförvaltningens
uppfattning borde inräknas under s. k. haveriskador. Medel till bestridande
av dylika kostnader hade marinförvaltningen sedan en lång följd av år icke
inräknat bland sina framställningar om medel vare sig inom anslaget till underhåll
av flottans fartyg m. m. eller i annat sammanhang under fjärde huvudtiteln.
Såsom framginge av Kungl. Maj:ts proposition nr 49 till 1945 års riksdag
hade dessa kostnader i enlighet med tillämpad praxis bestritts från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter. Endast de i marinförvaltningens förenämnda
skrivelse angivna poster, som avsåge begravnings- och transportkostnader
för vid olyckan omkomna personer, cirka 4 950 kronor, ävensom kostnaderna
för vissa sprängningsförsök i samband med krigsrättsutredningen,
cirka 23 300 kronor, syntes vara sådana, att de eventuellt icke borde hänföras
till haveriskador. Medel för bestridande av dessa kostnader syntes kunna utgå
från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter. Emellertid hade försvarets
civilförvaltning under hand förklarat, att detta anslag icke lämnade tillgång
till bestridande av ifrågavarande utgifter. Yid dylikt förhållande syntes aven
dessa kostnader böra belasta förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Marinförvaltningen har vidare lämnat en redogörelse för, bland annat, de
anslag, som anvisats för ersättningsanskaffning av jagare samt i anslutning
härtill anfört, att vissa besparingar å berörda anslag visserligen uppstått, varför
det kunde ifrågasättas att täcka de i ämbetsverkets förenämnda skrivelse angivna
kostnaderna från dessa besparingar. Övervägande skäl talade emellertid
för att ifrågavarande kostnader, i likhet med vad som eljest tillämpats i fråga
om haverikostnader, borde belasta anslaget till oförutsedda utgifter.

I förnyat utlåtande den 13 maj 1946 har statskontoret anfört, att av den
av marinförvaltningen gjorda utredningen visserligen syntes framgå, att samtliga
ifrågavarande utgifter, med undantag för begravnings- och transportkostnader
för vid olyckan omkomna personer samt kostnaderna för vissa sprängningsförsök,
kunde hänföras till haverikostnader. Enligt ämbetsverkets mening
syntes det dock påkallat, att för klarläggande av frågor, huruvida förevarande
utgifter till någon del bort belasta anslag under fjärde huvudtiteln, utlåtande i
ärendet införskaffades från försvarets civilförvaltning.

I utlåtande den 24 september 1946 har försvarets civilförvaltning anfört följande.

Marinens ordinarie underhålls- eller nybyggnadsanslag lämnade icke tillgång
till medel för mera avsevärda haverikostnader. Marinförvaltningen plägade
fördenskull förskottera sådana kostnader i särskild ordning och — vanligen
en gång om året — anmäla desamma för Kungl. Maj:t. Täckning för
kostnaderna anvisades därefter från anslaget till oförutsedda utgifter.

Med anledning av jagarolyckan hade emellertid vissa särskilda medel ställts
till förfogande, vilka i detta sammanhang kunde bli aktuella. Sålunda hade
riksdagen anvisat särskilda anslag för ersättningsbyggnad och iståndsättning
av jagare å tillhopa 33 100 000 kronor. Vidare hade Kungl. Maj: t anvisat
8 000 000 kronor för iståndsättning av jagaren Klas Horn från förskottsanslag.
Slutligen hade genom att vid bärgningen omhändertagen materiel kunnat användas
vid annan nybyggnad, besparingar kunnat ernås å vissa nybyggnads -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

anslag. Härigenom hade 791 000 kronor kunnat inbesparas å de för nybyggnad
av jagarna Hälsingborg och Kalmar under anslaget till fartygsbyggnader för
flottan anvisade medlen.

Vad anginge den å anslaget till fartygsbyggnader för flottan uppkomna besparingen
å 791 000 kronor, hade Kungl. Maj:t genom beslut den 24 maj 1940
föreskrivit, att medlen i fråga järnte vissa andra besparingar skulle tillgodoföras
den i staten för anslaget till fartygsbyggnader för flottan för budgetåret
1946/47 uppförda anslagsposten till fortsatt byggande av jagaren Uppland.
Med hänsyn till att kostnaderna för tillvaratagande av den materiel, som lett
till besparingar vid byggandet av jagarna Hälsingborg och Kalmar, inginge
i det belopp å 962 881 kronor 99 öre, för vilket täckning nu begärts, kunde
det ifrågasättas att i viss mån taga den uppkomna besparingen i anspråk för
ändamålet. Hur stort belopp, som i så fall borde tagas i anspråk, syntes emellertid
icke med tillförlitlighet kunna klarläggas.

De för iståndsättning av jagaren Klas Horn avsedda medlen hade anvisats
från förskottsanslag. Återstoden av dessa medel hade jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 21 december 1945 överförts till budgetutjämningsfonden så när som
på ett belopp av 460 000 kronor, vilket av marinförvaltningen finge disponeras
för anskaffning av vissa eldrör m. m. I den mån jämväl sistnämnda belopp
till någon del bleve obehövligt, skulle det jämlikt samma beslut tillgodoföras
budgetutjämningsfonden.

Av ovanberörda särskilda anslagsmedel återstode efter vad sålunda anförts
allenast anslagen till ersättningsbyggnad av jagare å tillhopa 33 100 000 kronor.
varav 9 100 000 kronor avsetts för iståndsättning av jagaren Göteborg och
24 000 000 kronor för nybyggnad av jagarna Visby och Sundsvall. I detta
sammanhang syntes allenast de för iståndsättning av jagaren Göteborg anvisade
medlen vara av betydelse. Av nämnda medel hade för utgifter disponerats
6 362 756 kronor 99 öre. Huvudparten av återstoden, 2 375 421 kronor
38 öre, hade överförts till det under anslaget till fartygsbyggnader för flottan
upplagda särskilda kontot Besparingar å äldre anvisningar, under det att
361 821 kronor 63 öre fortfarande redovisades såsom behållning å anslaget till
ersättningsbyggnad av jagare.

De kostnader, för vilka marinförvaltningen begärt täckning, avsåge bland
annat omhändertagande och iståndsättning av viss materiel. Det syntes fördenskull
antagligt, att dessa till en del kunde vara av natur att böra bestridas
av sistnämnda anslagsmedel. I första hand borde fördenskull utredas, hur stor
del av ifrågavarande kostnader, som avsåge arbeten på jagaren Göteborg.
Marinförvaltningen hade anmält, att en fullständig uppdelning av kostnaderna
på respektive jagare numera icke kunde åvägabringas. Marinförvaltmngen
hade emellertid framhållit, att ämbetsverket med utgångspunkt från vissa
närmare angivna bedömanden funnit skäligt att antaga, att kostnaderna fördelade
sig fika på samtliga tre jagare eller med omkring 320 000 kronor per
jagare. Civilförvaltningen hade för sin del intet att erinra mot den antagna
kostnadsfördelningen. En undersökning av tillgängligt räkenskapsmateriel
hade givit vid handen, att för klarläggande av den berörda frågan skulle krävas
ett synnerligen tidsödande arbete, innefattande, bland annat, genomgång av
samtliga räkenskaper för budgetåren 1941/46 vid marinförvaltningen, Stockholms,
Karlskrona och Göteborgs örlogsvarv m. fl. myndigheter. Icke ens en
sådan undersökning skulle för övrigt fullständigt klarlägga kostnadsfördelningen,
då vissa kostnader, t. ex. för dykeriarbeten, vore gemensamma för
samtliga jagare. Med hänsyn härtill syntes det rimligt att utgå från marinförvaltningens
antagande, att av förevarande kostnader 320 000 kronor belöpte
sig på jagaren Göteborg. Härnäst syntes böra klarläggas, huruvida samtliga
berörda kostnader avsåge sådana iståndsättningsarbeten, för vilka ifrågava -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

rande riksstatsanslag anvisats. Enligt civilförvaltningens mening kunde det
härvid icke anses befogat att göra åtskillnad mellan tillvaratagande och reparation
av materiel. Båda dessa arbetsmoment måste anses utgöra led i iståndsättningen
av jagaren Göteborg. Civilförvaltningen hade emellertid efterhört
hos marinförvaltningen, hur kostnaderna fördelade sig på arbeten å jagaren
före, respektive efter det datum, då densamma omhändertogs på varv. Marinförvaltningen
hade härutinnan allenast framhållit, att inga anslagsdispositioner
gjorts efter den 11 maj 1942, då jagaren intogs på varv för reparation, och att
samtliga kostnader sålunda hänförde sig till uppdrag eller arbeten, som utlagts
före nämnda datum. Detta förhållande syntes emellertid icke vara av betydelse
för bedömandet av gränsdragningen mellan bärgnings- respektive reparationskostnader.
Av samma skäl syntes det icke heller böra tillmätas betydelse,
huruvida arbetena på jagaren hänförde sig till tiden före eller efter det datum,
då nu ifrågavarande ersättningsbyggnadsanslag ställts till marinförvaltningens
förfogande.

Yissa nu ifrågavarande kostnader vore emellertid av sådan natur, att de
icke kunde anses sammanhänga med istånSsättningen. Så vore fallet med
exempelvis begravnings- och transportkostnader för vid olyckan omkomna personer
samt sprängningsförsök i samband med krigsrättsutredningen. Fördelade
på envar av de tre jagarna syntes dessa kostnader emellertid vara av
så ringa storlek, att från desamma kunde i detta sammanhang bortses.

Även om de förebragta beräkningarna i många hänseenden vore synnerligen
schematiska och grundats på osäkra antaganden, syntes på grundval av det
anförda kunna antagas, att av ifrågavarande kostnader i runt tal 320 000 kronor
avsåge iståndsättning av jagaren Göteborg. Det syntes riktigast, att dessa
kostnader bestredes från återstående medel under förenämnda anslag till ersättningsbyggnad
av jagare, å vilket anslag en för ändamålet tillräcklig behållning
förefunnes.

Övriga nu ifrågavarande kostnader borde bestridas från anslaget till oförutsedda
utgifter. Att, på sätt marinförvaltningen och statskontoret antytt, för
viss del därav taga i anspråk fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter
syntes icke befogat.

För täckande av vissa ytterligare av jagarolyckan å Hårsfjärden föranledda Departement«
kostnader har marinförvaltningen hemställt, att ett belopp av 962 881 kronor chefen.

99 öre måtte ställas till förfogande från anslaget till oförutsedda utgifter. I
anslutning till statskontorets uppfattning och i överensstämmelse med försvarets
civilförvaltnings förslag finner jag mig böra förorda, att av ifrågavarande
kostnader ett belopp av 320 000 kronor, vilka hänföra sig till iståndsättningen
av jagaren Göteborg, bestrides med anlitande av återstående medel å de för
ersättningsbyggnad av jagare anvisade anslagsmedlen. Återstående kostnader,

(962 881:99 — 320 000=) 642 881 kronor 99 öre, böra bestridas från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter.

Sistnämnda anslag kan jämlikt av riksdagen lämnat bemyndigande (jfr propositionen
nr 24 till årets riksdag) av Kungl. Maj:t tagas i anspråk för täckande
av uppkommande haverikostnader, avseende marinens fartyg. De kostnader,
som i det föreliggande ämnet avses, äro att anse som haverikostnader.

Då emellertid viss tvekan förelegat rörande kostnadernas fördelning mellan
olika anslag, torde berörda bemyndigande ej böra i detta särskilda ärende utnyttjas
utan ärendet underställas riksdagens prövning.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 106''.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

medgiva, att för gäldandet av angivna kostnader må av det i
riksstaten för budgetåret 1946/47 uppförda förslagsanslaget till
oförutsedda utgifter tagas i anspråk ett belopp av 642 881 kronor
99 öre.

2:o.

Bestridande av ytterligare kostnader för vissa byggnadsföretag vid Svea flygflottilj.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i 1937 och 1938 års statsverkspropositioner
samt i propositionerna 1938: 8 och 76 anvisade riksdagen (skrivelserna 1937: 26
samt 1938: 54 och 55) såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket
till vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader särskilda
reservationsanslag, av vilka anslag ett belopp av tillhopa (6 000 000 + 1 983 500
+ 7 200 000 =) 15 183 500 kronor avsetts för byggnadsarbeten m. m. för flygvapnet.

Genom särskilda beslut den 13, den 20 och den 27 maj 1938 fastställde
Kungl. Maj:t ritningar till bland annat följande byggnader vid Svea flygflottilj,
nämligen en verkstadsbyggnad med monteringshall, en intendentur- och
sjukhusbyggnad samt en gymnastik- och skolsalsbyggnad, samt bemyndigade
flygförvaltningen att för uppförande av ifrågavarande och vissa andra byggnader
vid flottiljen disponera ett belopp av tillhopa (348 000 + 358 000 +
260 000 =) 966 000 kronor av förenämnda reservationsanslag till vissa engångskostnader
för försvarsväsendets byggnader.

I skrivelse den 21 november 1946 har flygförvaltningen anfört följande.

Enligt två särskilda mellan flygförvaltningen, å ena, samt aktiebolaget Asa
och byggnadsingenjören J. E. Liljegren, å andra sidan, den 13 och den 27 maj
1938 dagtecknade entreprenadkontrakt hade bolaget och Liljegren åtagit sig
att uppföra förenämnda gymnastik- och skolsalsbyggnad för ett pris av 197 700
kronor samt ovan berörda verkstadsbyggnad med monteringshall för ett pris
av 161 000 kronor. Vidare hade enligt ett mellan ämbetsverket, å ena, och ovan
omförmälda bolag, å andra sidan, den 21 maj 1938 dagtecknat entreprenadkontrakt
bolaget åtagit sig att uppföra förenämnda intendentur- och sjukhusbyggnad
för ett pris av 173 700 kronor. Sedan bolaget och Liljegren härefter
mot kronan anhängiggjort rättegång med yrkande om utbekommande av
— utöver kontrakterade belopp — ytterligare 126 595 kronor 94 öre jämte ränta
för vissa utöver kontrakten utförda arbeten m. m., förpliktades kronan genom
Kungl. Maj:ts dom den 11 november 1946 att till bolaget och Liljegren gemensamt
utgiva 13 501 kronor 33 öre samt till bolaget ensamt 6 331 kronor 25
öre jämte i båda fallen ränta med 5 % från och med stämningsdagen. I syfte att
undvika vidare ränteutgifter hade ämbetsverket den 21 november 1946 förskottsvis
utbetalat det utdömda kapitalbeloppet jämte ränta, tillhopa
(13 501: 33 + 6 331: 25 + 5 426: 42 =) 25 259 kronor. Härjämte hade ämbetsverket
från särskilt för ändamålet tillgängligt anslag utbetalat i målet utdömt
rättegångskostnadsbelopp.

Då de genom förenämnda brev till flygförvaltningens förfogande ställda
medlen för ifrågavarande byggnadsföretag icke längre stode till ämbetsverkets

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

förfogande, hemställde ämbetsverket, att Kungl. Maj:t måtte ställa för bestridande
av ifrågavarande kostnader erforderligt belopp till förfogande från anslaget
till oförutsedda utgifter.

Statskontoret har i avgivet yttrande tillstyrkt flygförvaltningens framställning.

I likhet med flygförvaltningen och statskontoret anser jag, att ifrågavarande
genom Kungl. Majrts dom utdömda belopp jämte ränta, tillhopa
25 259 kronor, bör bestridas med anlitande av anslaget till oförutsedda utgifter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

medgiva, att för gäldandet av angivna kostnader må av det
i riksstaten för budgetåret 1946/47 uppförda förslagsanslaget till
oförutsedda utgifter tagas i anspråk ett belopp av 25 259
kronor.

3:o.

Bestridande av hyreskostnader för vissa bostäder i Arboga. Efter förslag av

Kungl. Maj:t i propositionen 1942:322 beslutade riksdagen (skrivelse nr
409), att ny central flygverkstad skulle förläggas till Arboga, samt anvisade
medel för markförvärv och för påbörjande av byggnadsarbeten m. m.

Genom brev den 7 augusti 1942 godkände Kungl. Maj:t ett mellan flygförvaltningen,
å ena, och Arboga stads drätselkammare, å andra sidan, slutet
avtal, dagtecknat den 10 juli 1942 rörande upplåtelse av för flygverkstaden erforderlig
mark m. m. Enligt avtalet åtog sig staden bland annat att i närheten
av verkstadsområdet till den 1 juli 1943 eller den senare tidpunkt, varom
överenskommelse kunde träffas, ha uppfört bostadshus inrymmande 30 lägenheter.

I annat sammanhang har Arboga stad åtagit sig att för de anställda vid flygvapnets
centrala materielförråd i staden uppföra bostadshus med tillhopa 15
lägenheter.

I skrivelse den 11 juli 1946 har flygförvaltningen anfört följande.

Med staden hade sedermera överenskommelse träffats, att en del av ifrågavarande
bostäder skulle vara färdigställda senast den 1 oktober och återstoden
senast den 1 december 1944. Emellertid hade verkstadsanläggningens
fullbordande fördröjts, vilket haft till följd, att bostäderna icke kunnat uthyras
på avsedd tid till verkstadens personal. Vid förhandlingar under hösten
1944 mellan staden och flygförvaltningen hade från stadens sida ifrågasatts,
att för undvikande av hyresförluster bostäderna skulle uthyras i allmänna
marknaden. Då detta skulle ha äventyrat tillgodoseendet av bostadsbehovet för
verkstadens personal, hade ämbetsverket påfordrat, att bostäderna skulle
reserveras för ifrågavarande personal. Från stadens sida hade gjorts det förbehållet,
att flygförvaltningen skulle, räknat från och med den 1 december 1944

Departements chefen.

chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

hålla staden skadeslös för hyresförlust. Sedermera hade staden begärt ersättning
för sålunda uppkommen hyresförlust under tiden december 1944—
juli 1945 med tillhopa 16 324 kronor 52 öre.

För att så vitt möjligt programenligt kunna igångsätta verkstadens arbete
hade flygförvaltningen funnit det nödvändigt att påfordra, att lägenheterna
hölles lediga. Den ersättning som staden på grund härav gjorde anspråk på
vore synnerligen ringa i förhållande till de kostnader, som vid ett uppskov
med verkstadens flyttning från Stockholm skulle ha uppstått för fortsatt förhyrning
av verkstadslokaler, högre löner m. m. Under åberopande av det anförda
hemställde flygförvaltningen, som icke hade något att erinra mot stadens
beräkning av ersättningsbeloppet, att Kungl. Maj:t måtte för bestridande av
ifrågavarande hyreskostnader ställa ett belopp av 16 324 kronor 52 öre till
förfogande.

Försvarets civilförvaltning och statskontoret ha i avgivna utlåtanden tillstyrkt,
att erforderliga medel anvisas för ifrågavarande ändamål, samt förordat,
att för bestridande av kostnaderna disponeras förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter.

I likhet med flygförvaltningen och de hörda myndigheterna anser jag, att
Arboga stad bör beredas ersättning för ifrågavarande hyresförluster, 16 324
kronor 52 öre. Kostnaderna synas böra bestridas från anslaget till oförutsedda
utgifter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

medgiva, att för gäldandet av angivna kostnader må av det i
riksstaten för budgetåret 1946/47 uppförda förslagsanslaget till
oförutsedda utgifter tagas i anspråk ett belopp av 16 324 kronor
52 öre.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna l:o—3:o hemställt förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Kourtzman.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.