Andra Icammarens andra tilli ätliga utskotts utlåtande nr 2.

3

Nr 2.

Andra Icammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande över motion
angående en plan för utvecklingen och inriktningen av landets
produktiva resurser m. m.

I motion nr 326 har herr Hagberg i Luleå m. fl. hemställt, dels att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att eå snart ske kan och helst vid 1947
års riksdag en plan framlägges för utvecklingen och inriktningen av landets
produktiva resurser samt att i fortsättningen regelbundet framläggas dylika
planer, dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj d hemställer om skyndsam
utredning om de lämpligaste administrativa formerna för den ekonomiska
planeringen.

Vid 1946 års riksdag väckte samma motionär m. fl. en motion, nr 296j vari
yrkades, dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att så snart
ske kan och senast vid 1947 års lagtima riksdag en plan framlägges för utvecklingen
och inriktningen av landets produktiva resurser, i vilken samhällsekonomiska
plan den direkta statsbudgeten ingår som en reglerande och balanserande
faktor, samt att i fortsättningen regelbundet framläggas dylika planer, dels ock
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag angående inrättande
av ett permanent statligt planeringsverk eller planeringsinstitut för uppgörande
av de nödvändiga planerna och prognoserna för samhällsekonomiens
utveckling. Reellt sett var yrkandet alltså detsamma som i nu förevarande
motion.

Detta utskott, till vilket fjolårets motion hänvisades, inhämtade yttrande över
motionen från ett antal myndigheter och organisationer. Efter att ha refererat
de inkomna yttrandena anförde utskottet följande:

”Utskottet hyser för sin del visserligen den uppfattningen, att en planering i
stort för utnyttjande av landets produktiva resurser bör vara av värde för alla
parter men att detta syfte kan nås på betydligt enklare sätt än som i motionen
föreslagits. Det får nämligen anses helt uteslutet att i ett samhälle som vårt, som
är i så hög grad beroende av världsmarknaden för avsättning av framställda,
produkter, göra upp detaljerade flerårsplaner, vilka skulle kunna garantera både
fullständig, effektiv och jämn sysselsättning inom alla delar av näringslivet. Det
synes i stället vara angeläget, att planeringen göres så, att man så effektivt som
möjligt kan motverka ogynnsamma inflytelser utifrån och i vid omfattning lämpa
de åtgärder, som behöva vidtagas, efter lägligheten.

Utskottet vill för sin del uttala, att det kan vara önskvärt, att de årliga
prognoser, som redan nu regelmässigt ges, måtte om möjligt få en fastare utformning
och att det på vissa områden föreligger behov av rationalisering i strukturellt
hänseende, därvid även samhällets medverkan kan visa sig erforderlig. Därav
följer emellertid icke, såvitt utskottet kan finna, att ett planeringsverk, sådant

4

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

som i motionen föreslagits, härvid skulle kunna verksamt bidraga. Det förefaller
utskottet mera ändamålsenligt, om statsmakterna i samverkan med det enskilda
näringslivet i stället fortsätta på de vägar, som redan beträtts, och i görligaste
mån söka bringa samstämmighet mellan enskilda och samhälleliga åtgärder för
vinnando av en jämn och trygg utveckling.

Utskottet vill dessutom erinra om att riksdagen de senaste åren begärt utredning
bl. a. om åtgärder mot landsbygdens avfolkning, om samhällsplanering
och om befolknings- och näringsförhållandena i Sverige. I vart fall synas resultaten
av dessa utredningar höra avvaktas, innan ytterligare åtgärder vidtagas.

Då utskottet av vad ovan framgår således icke kan finna, att ett bifall till
motic-nen skulle medföra ökade förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av
landets produktiva resurser eller för ökad behovstillfredsställelse, får utskottet
hemställa, att motionen ej måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.”

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren. Första kammaren avslog
likaledes där väckt likalydande motion.

Utskottet vill nu erinra om att under år 1946 tillsatts den s. k. markutredningen
med uppgift att utreda frågan om utformningen av en rationell markpolitik,
såvitt angår jordens användning för annat ändamål än jordbruk eller
skogsbruk, samt i år en utredning med uppgift att utreda frågan om näringslivets
lokalisering, därvid man svårligen torde kunna undgå att även behandla
många olika spörsmål, som sammanhänga med frågan om utvecklingen av landets
produktiva resurser.

Utskottet kan icke finna annat än att en mera vittomfattande utredning
i motionens syfte med nödvändighet först och främst måste undersöka de ovan
nämnda spörsmålen. Det synes därför utskottet, som om det icke gärna kan
komma i fråga att nu igångsätta ny utredning, som delvis skulle få att syssla med
samma frågor som de redan pågående utredningarna.

Därtill kommer att såvitt utskottet kan finna intet inträffat, sedan riksdagen
sistlidet år hade att behandla frågan, som kan motivera ett ändrat ståndpunktstagande.
Utskottet får därför hemställa,

att motion II: 326 ej måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1947.

På utskottets vägnar:

SIGRID EKENDAHL.

Närvarande: fru Ekendahl, herrar Fahlmxm, Johansson i Kalmar, Olsson i
Oskarshamn, Antby, Malmborg i Stockholm, Ljungqvist, Hansson i Skegrie,
Larsson i Luttra och Johansson i Torp.

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1947