6
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
Nr 13.
Andra kammarens t r e d j e tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckta motioner om utredning rörande vissa
befolkningspolitiska och näringspolitiska problem samt om
utredning rörande landsbygdens arbetskraftsproblem m. in.
I en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 198, hava herrar
Larsson i Stockholm och Svensson i Ljungskile hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t, med åberopande av i motionen anförda
synpunkter, anhålla om utredning rörande statligt understöd för den lämpliga
avvägningen mellan jordbruk och andra näringar, i syfte att befordra
en sådan utveckling av näringslivet inom olika regioner, att den nu pågående
starka stadsbildningen begränsas och ny företagsamhet i stället må utvecklas
i närmare kontakt med jordbruket, varvid jämväl behovet av en kulturell
utjämning mellan land och stad bör beaktas.
I en likaledes inom andra kammaren väckt och till tredje tillfälliga utskottet
hänvisad motion, nr 199, har herr Svensson i Stenkyrka m. fl. hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära, att Kungl.
Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med de i motionen angivna riktlinjerna
måtte låta utreda möjligheterna, dels till en ökad differentiering av
landsbygdens näringsliv och dels till åstadkommandet av en samordning av
jordbrukets och industriens jämte med den senare jämställda näringars arbetskraftsbehov
i de områden av landet, där detta kan bli möjligt samt att
Kungl. Maj:t därefter måtte vidtaga de åtgärder, som befinnas lämpliga för
att syftet med motionen skall kunna uppnås.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet har funnit ifrågavarande motioner äga så nära samband, att
utskottet beslutat att i ett sammanhang behandla båda motionerna.
över motionerna II: 198—199 har utskottet inhämtat yttranden från
socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, egnahemsstyrelsen, statens bygnadslånebyrå,
statens arbetsmarknadskommission, markutredningen, Sveriges indu
-
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 7
slriförbund, Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk, Landsorganisationen
i Sverige, Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges liantverksoch
småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund och Svenska lantarbetsgivareföreningen.
Socialstyrelsen erinrar om ämnets tidigare behandling i riksdagen och
framhåller att landsbygdens arbetskraftsproblem och de frågor, som därmed
höra samman, fått en ofrånkomlig betydelse för vart land ur ekonomiska,
sociala och kulturella synpunkter. Vissa initiativ, som redan ha tagits inom
näringslivet med syfte att främja en rationell lösning av industriens lokaliseringsproblem,
bära i sin mån vittnesbörd härom. Det har framstått som
ett önskemål att gynna utvecklingen av småindustri och hantverk i skilda
trakter av landet för att därigenom söka bevara och öka arbetstillfällena på
landsbygden. Socialstyrelsen erinrar om att särskilda utredningsmän (lokaliseringsutredningen)
nyligen tillkallats av Kungl. Maj:t för att utreda och
avgiva förslag rörande näringslivets lokalisering. Såvitt socialstyrelsen kan
finna, bör det kunna förutsättas, att de spörsmål, som behandlas i de remitterade
motionerna, övervägas i samband med denna nya utredning. Det är
önskvärt, att de i motionerna och här ovan anförda speciella synpunkterna
på frågan därvid beaktas. Under hänvisning till vad här anförts finner sig
socialstyrelsen icke böra tillstyrka någon ytterligare utredning i detta ämne.
Byggnadsstyrelsen erinrar likaledes om lokaliseringsutredningen och framhåller,
att sådana utredningar, som i motionerna åsyftas, givetvis kunna vara
av stor betydelse med hänsyn till bebyggelsens planmässiga ordnande, som
i möjligaste mån bör grunda sig på omsorgsfulla utredningar angående den
utveckling och de behov, som föreligga eller kunna förväntas uppkomma.
Det är härvid av största vikt att äga noggrann kännedom om bl. a. ekonomisk-geografiska
och befolkningspolitiska förhållanden. Det material, som de
i motionen föreslagna utredningarna skulle kunna framlägga, kan förväntas
vara ägnat att underlätta en rationell planläggning, i synnerhet om utredningarna
inriktade sig på att undersöka förhållandena i större sammanhängande
delar av landet.
Egnahemsstyrelsen finner det vara en angelägenhet av största betydelse
för främjandet av en sund samhällsutveckling att statsmakterna medverka
till att landsbygden kan erbjuda med städernas utkomstmöjligheter och
andra bosättningsbetingelser mera likvärdiga förhållanden. Hithörande problem
ha i skilda sammanhang varit föremål för överväganden inom olika
utredningar. Vissa av de i motionerna anförda problemen torde för närvarande
vara föremål för studier i elkraftutredningen, småföretagsutredningen
och markutredningen. Egnahemsstyrelsen föreslår, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om motionernas överlämnande till den nya
lokaliseringsutredningen för att tagas under övervägande vid fullgörandet av
utredningens uppdrag.
8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
Statens bgggnadslånebyrå anför bl. a. följande.
På byggnadslånebyråns verksamhetsfäli äro de av motionärerna berörda
problemen givetvis av största vikt. De beräkningar rörande hushållsbeståndets
sannolika utveckling, som utförts inom byrån och delvis redovisats i bostadssociala
utredningens slutbetänkande, del I, ge exempel på de fundamentalt
forandrade betingelser för utvecklingen, som hålla på att arbeta sig fram.
et säger sig självt, att en utveckling innefattande flyttningsförlust för landsbygden
måste betyda väsentlig skärpning av de tendenser till »utglesning» avlandsbygden,
som redan framträtt inom vissa bygder, och detta i eu grad.
som gör planmässiga åtgärder nödvändiga.
Eland de i motionen företrädda programmatiska punkterna framstå ur
den för byrån givna synvinkeln såsom särskilt betydelsefulla de rekommendationer,
som syfta till åtgärder för neddämpning av storstädernas utveckling
samt till befordrandet av egnahemsbyggandet på bekostnad av den
»stadsmässiga» bebyggelsen. Det kan här först påpekas, att den faktiska
utvecklingen under de senaste åren gått i en riktning, som i väsentlig grad
motsvarar motionärernas önskemål. Problemet om hur kostnaden för en viss
social standard — häri inbegripet icke endast den direkta konsumtionen av
materiella förnödenheter utan även sådant som arbetsförhållanden, särskilt
för de hemarbetande kvinnorna, kulturella möjligheter, ett rikare gemensamhetsliv
o. s. v. ställa sig inom ramen av olika samhälls- och bebyggelsetyper
icke gjorts till föremål för en systematisk, allsidig behandling; endast
vissa delproblem ha mera rationellt bearbetats. Här föreligger enligt byråns
mening en mycket omfattande uppgift för ekonomiska och sociologiska undersökningar,
som kunna få en utomordentlig betydelse som vägledning för
en rationell politik med avseende på näringslokalisering och samhällsbildning
i framtiden. Frågan huruvida dylika undersökningar lämpligen böra
anfortros åt en särskild utredning eller åt permanenta institutioner med kapacitet
för uppgiften lämnar byrån öppen.
Avslutningsvis vill byrån som sin uppfattning framhålla, att de av motionärerna
diskuterade problemen äro av den bestående men dock med de allmänna
konjunkturväxlingarna och jämväl med strukturförskjutningar i samhället
skiftande karaktär, att uppgiften för en tidsbegränsad kommittéutredning
huvudsakligen torde vara att finna den lämpliga formen för permanenta
organ, framförallt till länen knutna sådana, med fortlöpande utredande
och planerande uppgifter samt sättet för samordning av dessa organ
redan befintliga eller i framtiden nybildade — inom ramen av en gemensam
grundplan, bestämd av allmänna näringspolitiska, sysselsättningspolitiska
och befolkningspolitiska mål.
Statens arbetsmarknadskommission erinrar om att i betänkanden av småföretagsutredningen
angående åtgärder för hantverkets och småindustriens
befrämjande vissa av de i motionen II: 199 berörda frågorna behandlats och
Andra kammarens fred j e tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 9
vissa åtgärder föreslagits. Nämnda utredning torde för närvarande vara föremål
för övervägande inom handelsdepartementet. Sedan numera lokaliseringsutredningen
tillsatts, synas de i motionerna framställda önskemålen beträffande
utredning i huvudsak ha tillgodosetts.
Markutredningen anför, att åtskilliga av de förhållanden, som beröras i
motionerna, emellertid stå i nära sammanhang med spörsmål, som ligga
inom ramen för utredningens arbetsuppgifter och som därför senare synas
böra bliva föremål för behandling från utredningens sida. I samband därmed
torde utredningen även få att taga ställning till i motionerna åsyftade
problem. Av direktiven för den nyligen tillsatta lokaliseringsutredningen
framgår, att bland dessa uppgifter även ingår att verkställa utredning rörande
i motionerna berörda frågor, i den mån dessa icke skola beaktas av
markutredningen. På grund härav avstyrkes bifall till motionerna.
Sveriges industriförbund åberopar direktiven för lokaliseringsutredningen
och finner därav framgå, att lokaliseringsutredningen kommer att syssla i
huvudsak med sannna problem, som behandlas i de remitterade motionerna.
Resultaten av denna utredning bör enligt förbundets åsikt avvaktas, innan
ytterligare utredningar igångsättas eller andra åtgärder på området vidtagas,
varför förbundet hemställer, att de remitterade motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Kooperativa förbundet avstyrker bifall till båda motionerna under hänvisning
till lokaliseringsutredningen, som uppvisar intima beröringspunkter
med den av motionärerna önskade »regionalplaneringen» av näringslivet,
och med sina enligt vad styrelsen kunnat finna mycket vida direktiv kan
lörutsättas komma att i stor utsträckning täcka de önskemål, som framlagts
i motionerna.
Riksförbundet landsbygdens folk ger uttryck för liknande inställning.
Landsorganisationen delar visserligen ej i alla stycken den motivering
som i motionen lämnas för en statlig utredningsverksamhet på nu ifrågavarande
område men är ense med motionärerna om att en dylik utredningsverksamhet
är behövlig. Kärnan i detta utredningsarbete måste uppenbarligen
bli undersökningar av samhällets möjligheter att öka sitt inflytande
över näringslivets lokalisering. Landsorganisationen avstyrker likväl motionerna
under hänvisning till lokaliseringsutredningen, som torde i allt väsentligt
tillgodose de i motionen framförda önskemålen, varför någon ytterligare
utredning åtminstone för närvarande inte synas vara behövlig. Frågan kan
däremot få förnyad aktualitet så snart den nu tillsatta kommittén hunnit
slutföra sitt arbete, som omspänner ett mindre område än det i motionen
II: 198 berörda och täcker området för motionen II: 199.
Svenska lantarbetareförbundet framhåller, att proposition redan avgivits
till riksdagen i vissa frågor berörande jordbrukspolitiken, grundad på
resultatet av 1942 års jordbrukskommitté. Spörsmålet om skapandet av nya
10 Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
arbetsmöjligheter på landsbygden har därvid ej tagits upp av denna kommitté
i hela sin vidd, och förbundet ansluter sig därför till tanken på en
allsidig utredning. Starka lämplighetsskäl tala emellertid för att resultatet
av lokaliseringsutredningen avvaktas, innan andra åtgärder vidtagas.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, som såvitt gäller hantverkets
och den mindre industriens förhållanden, i stort sett delar de av
motionärerna framförda synpunkterna, vill såsom en lämplig lösning av
problemen i första hand anvisa ett realiserande av de av småföretagsutredningen
framförda förslagen, vilka ännu icke gjorts till föremål för någon
statsmakternas åtgärd. Organisationen saknar anledning avstyrka, att den
av motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd, men anser, att
såvitt gäller hantverket och småindustrien frågan för närvarande får anses
tillfredsställande utredd i de av småföretagsutredningen framlagda betänkandena.
Sveriges lantbruksförbund delar de av motionärerna uttryckta farhågorna
för de problem, som uppstå genom landsbygdens avfolkning. Emellertid har
riksdagen ännu icke hunnit taga ställning till den utredning och därpå grundade
förslag, som framlagts av 1942 års jordbrukskommitté. Därjämte har
lokaliseringsutredningen enligt direktiven att utreda sådana förhållanden,
varom även motionärerna begärt utredning. Resultaten av propositionen och
lokaliseringsutredningens arbete böra avvaktas, innan eventuellt några ytterligare
utredningar angående dessa spörsmål igångsättas. Det synes önskvärt,
att kommittén angående näringslivets lokalisering finge sina direktiv något
vidgade, så att den även beaktade de möjligheter, som kunde finnas för en
samordning av jordbrukets, industriens och andra näringars arbetskraftsbehov
i de områden av landet, där detta kunde bli möjligt, på sätt som
framhållits i motion nr II: 199.
Svenska lantarbetsgivareföreningen finner i likhet med motionärerna önskvärt
att möjligheterna till ernående av en samverkan mellan industri och
jordbruk ifråga om arbetskraftens utnyttjande närmare undersökas. Emellertid
har nyligen efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallats sakkunniga för
en utredning om näringslivets lokalisering. Även om, såsom framgår avdirektiven
till denna utredning, densamma icke kommer att upptaga till
prövning alla de synpunkter, som framförts i förevarande motioner, synes
den dock bliva av den omfattningen, att föreningen för sin del anser att
resultatet av den redan tillsatta utredningen bör avvaktas, innan förnyad
utredning sker.
Det med motionerna ifråga avsedda spörsmålet har redan vid flera tillfällen
varit föremål för riksdagens prövning och vid 1944 och 1945 års riksdagar
föranlett framställningar från riksdagens sida.
Sålunda hemställde riksdagen 1944 i sin skrivelse nr 437 i anledning av
Andra kammarens tred j e tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
11
bl. a. motionerna II: 173 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. och 11:244
av herr andre vice talmannen Carlström m. fl. om översyn och samordnande
av verkställda eller pågående utredningar, som berörde landsbygdens avfolkning,
i syfte att därigenom snarast möjligt erhålla en plan, utvisande
i vilken ordning erforderliga åtgärder mot denna befolkningsrörelse borde
vidtagas med hänsyn till angelägenhetsgraden av olika sådana åtgärder,
ävensom om framläggande snarast möjligt av förslag till sådana åtgärder på
området, som i första hand måste komma till utförande.
1945 års riksdag anhöll i sin skrivelse nr 536 i anledning av motion II: 135
av herr Andersson i Tungelsta m. fl. om utredning av de i motionen behandlade
problemen rörande befolknings- och näringsförhållanden i Sverige
och att de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, förelädes riksdagen.
Sedan utskottet beslutat inhämta ovan refererade yttranden, har i anledning
av riksdagens framställningar och efter Kungl. Maj ds bemyndigande
den 17 februari 1947 av statsrådet Ericsson tillkallats utredningsmän med
uppdrag att utreda och avgiva förslag rörande näringslivets lokalisering. I
direktiven för de sakkunniga anföres bl. a., att näringslivets lokalisering bör
inriktas så, att befolkningen kommer att fördela sig på landsbygd och olika
tätorter på ett sätt, som icke blott är rationellt ur ekonomisk synpunkt utan
även tillgodoser intresset av en gynnsam samhällsbildning. Efter en rad
olika synpunkter på frågan om den önskvärda befolkningsfördelningen och
samhällsbildningen påpekas vidare, att erfarenheten visat, att det inom vissa
gränser är möjligt att utan skada för ett enskilt företag påverka dess lokalisering
i en för samhället önskvärd riktning. Det bör vara möjligt att genom
en positiv lokaliseringspolitik, byggd på utförligt material om förutsättningarna
för näringslivets utveckling inom olika delar av landet, nå ur nationalekonomiska
synpunkter betydande vinster. Härvidlag böra de företagsekonomiska
synpunkterna tillmätas en grundläggande betydelse. Endast erfarenheten
från enskilda, konkreta fall kan visa, hur alla i detta sammanhang
uppkommande avvägningsproblem lämpligen böra lösas. Man måste akta
sig för på förhand uppgjorda, teoretiska principer och gå till verket utan
förutfattade meningar. Det skulle vara synnerligen olyckligt, om man inriktade
sig på att mer eller mindre tvångsvis lokalisera företagen inom vissa
områden, alldeles oberoende av dessas allmänna förutsättningar. Samhällets
åtgärder böra därför i första hand inskränkas till en i samråd med näringsorganisationerna
bedriven rådgivande verksamhet rörande företagens lokalisering.
Som eu sista utväg från samhällets sida bör möjlighet finnas atl
förhindra ett företags lokalisering till en olämplig ort. Utredningen bör föreslå
under vilka förutsättningar och på vad sått denna befogenhet bör utövas.
För egen del får utskottet anföra följande.
Utan tvivel äro de i motionerna berörda spörsmålen av avsevärd sam -
12 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
hällelig betydelse. De ha ock vid skilda tillfällen och i olika sammanhang
uppmärksammats från såväl det allmännas sida som i form av motioner
vid tidigare riksdagar. Till en del torde nu förevarande spörsmål vara utredda
av kommittéer, exempelvis småindustriutredningen, som avgivit förslag,
och 1942 års jordbrukskommitté, som föranlett framläggande av proposition
(nr 75) till innevarande års riksdag angående riktlinjerna för den
framtida jordbrukspolitiken. Till en del äro de för närvarande föremål för
utredning, exempelvis genom elkraftutredningen, markutredningen, som har
att undersöka frågan om utformningen av en rationell markpolitik, såvitt
angår jordens användning för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,
och genom sakkunniga för utredning rörande näringslivets lokalisering. I
direktiven för sistnämnda utredning betonas bl. a. den betydelse, som den
planerade rationaliseringen av jordbruket kan komma att få för landsbygdens
befolkning och bebyggelse, och i samband härmed anbefalles en prövning
av i vad mån det kan vara möjligt att med lokaliseringsåtgärder förhindra
en alltför kraftig uttunning av landsbygdens befolkning. Det framhålles
också som en uppgift för den nya utredningen att hålla kontakt med
det utrednings- och forskningsarbete, vilket redan flerstädes bedrives på
detta område, och att undersöka möjligheterna för dess samordning och utnyttjande
i praktiskt syfte. Att för tillgodoseende av önskemålen i här ifrågavarande
motioner tillsätta ytterligare utredningar finner utskottet ej anledning,
men synas skäl föreligga att bringa motionernas innehåll till lokaliseringsutredningens
kännedom för att tagas i övervägande vid fullgörande av
dess uppdrag.
Utskottet får därför, under åberopande av innehållet i de avgivna yttrandena
och vad i övrigt här ovan anförts hemställa,
att andra kammaren i anledning av motionerna II: 198 och
II: 199 måtte för sin del besluta, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller, att motionerna måtte överlämnas till utredningen rörande
näringslivets lokalisering för att av utredningen tagas
i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag.
Stockholm den 8 maj 1947.
På utskottets vägnar:
L. O. SKANTZE.
Närvarande: se under utlåtandet nr 12.