6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

Nr 4.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om en utredning angående jårnvägsnämnder.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion nr 50 har herr Forslund m. fl. hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning
av frågan om inrättande av järnvägsnämnder inom respektive län.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

över motionen ha yttranden inhämtats från järnvägsstyrelsen, kommerskollegium,
länsstyrelserna i Stockholms och Blekinge län, statens organisationsnämnd,
handelskamrarnas nämnd, Smålands och Blekinge handelskammare,
Svenska järnvägsföreningen, Svenska landstingsförbundet och
Landsorganisationen i Sverige.

Järnvägsstyrelsen, som under hand erfarit, att motionen avser ej enbart
sekundärbanor utan även huvudlinjerna, anför i huvudsak följande:

Enligt gällande instruktion skola distriktscheferna följa förhållandena
inom respektive distrikts trafikområde och därvid stå i nära förbindelse
med allmänheten för att lära känna dess behov och önskemål.

Motsvarande skyldigheter åligga trafikinspektörerna, en var inom sin
sektion.

Stationsföreståndarna skola stå i nära kontakt med och skaffa sig god
kännedom om ortens näringsliv. De böra därför förskaffa sig kännedom
om det trafikbehov och de önskemål, som finnas inom stationens trafikområde,
och inom ramen för tjänstens ändamålsenliga och ekonomiska
skötsel själva vidtaga eller hos vederbörande befäl föreslå åtgärder för
dessas tillgodoseende.

Inom varje trafiksektion finnas dessutom särskilda trafikombud som
genom personlig kontakt med trafikanter och trafikantsammanslutningar
skola stå dessa till tjänst med upplysningar och hjälp i transport- och
andra frågor.

Vidare åligger det all personal att var och en på sin ort verka för trafikens
främjande.

Å andra sidan finnas också — som även i motionen anförts -— organ för
tillvaratagande av trafikanternas och orternas intressen i avseende på järnvägstrafikens
ordnande. Sådana organ äro handelskamrarna och bl. a. trafiknämnder,
trafikkommittéer, trafikutskott, vilka sistnämnda organ i regel
utsetts av vederbörande kommunala myndigheter oftast efter direkt begäran
från järnvägsledningens sida.

Det är sålunda enligt styrelsens åsikt sörjt för att god kontakt skall

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 7

kunna åstadkommas mellan järnvägen och de berörda bygderna. Särskilt
framträder detta vid behandling av en av de frågor, som motionärerna
omnämnt, nämligen tidtabellsändringar. Innan en tidtabell fastställes —
vilket i regel sker en gång om året — äger nämligen en omfattande kontakt
rum mellan järnvägsledningen och de berörda orterna genom förhandlingar
med de förut angivna lokala organen, genom anordnande av en
mångfald lokala sammanträden med trafikanterna o. dyl. Härvid framföras
i regel önskemål, ej blott i vad avser tidtabellens utformning utan även
berörande andra förhållanden inom trafikens områden. Att ersätta dessa
förhandlingar och sammanträden med remisser till eller annan kontakt
med länsnämnder anser styrelsen icke lämpligt eller ens möjligt, enär det
för en länsnämnd torde bliva omöjligt att i erforderlig grad kunna bedöma
alla de olika lokala förhållandena. Härtill kommer att tiden för tidtabellernas
utarbetande är synnerligen knapp, då arbetet i viss mån är
beroende av internationella förhandlingar, varför ett införande av ytterligare
organ eller instanser icke lämpligen låter sig göra.

Aven om styrelsen sålunda i vissa avseenden måste intaga en negativ
ståndpunkt till möjligheten att genom inrättande av järnvägsnämnder
åstadkomma en ökad kontakt med representanter för trafikområdet, vill
dock styrelsen erkänna, att motionärernas uppslag är värt att upptagas
till närmare utredning. Det synes nämligen kunna vara av intresse och
även till fördel för styrelsen och även för linjemyndighetema att vid
bedömande av viktigare frågor, som icke äro enbart lokalt betonade, kunna
hänvända sig till ett organ, som kan sägas vara representativt för ett visst
område, och av detta erhålla ett uttalande, liksom ock att det å andra sidan
kan vara av stort värde att detta organ genom sin kontakt med järnvägsmyndigheterna
erhåller en fördjupad insikt i föreliggande trafikproblem
och därigenom bättre blir i stånd att bedöma såväl behov av som möjligheter
för en lösning. Huruvida ett dylikt organ skall representera ett helt
län eller om gränsen för dess verksamhet skall bestämmas efter andra
normer, torde kunna ifrågasättas, liksom ock om ledamöterna skola utses
av landsting eller på annat sätt.

Styrelsen har sålunda icke något att erinra mot att en förutsättningslös
utredning kommer till stånd angående inrättande av särskilda järnvägsnämnder.

Kommcrskollegium åberopar ett från Sveriges industriförbund inhämtat
yttrande, i vilket förbundet, som avstyrker bifall till motionen, erinrar om
att de lokala kommunalmyndigheterna, trafikutskott in. fl. redan nu kunna
hänvända sig till distriktsbefälet, järnvägsstyrelsen eller Kungl. Maj:t med
sina önskemål, och att dessa myndigheter i sin tur ha möjlighet att inhämta
yttranden från ovannämnda och andra institutioner, som företräda
ortens eller länets trafikintressen. För egen del framhåller kollegium, att

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

det måste vara av den största vikt att såväl statens järnvägars ledning som
dess olika lokala organ stå i nära och obyråkratisk kontakt med befolkningen
inom de olika bandelarnas trafikområden. Även med denna allmänna
synpunkt på frågan måste kollegium dock ifrågasätta behövligheten
eller ens lämpligheten av att vid sidan av alla de möjligheter av de mest
skilda slag som allmänheten redan har att framföra sina önskemål beträffande
järnvägstrafiken tillskapa en ny offentlig nämndinstitution sådan
som motionärerna tänkt sig. Jämväl kommerskollegium avstyrker motionen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför i huvudsak följande:

Att döma av den i motionen förebragta motiveringen åsyfta motionärerna
att få till stånd en utredning angående tillskapande inom varje län
av ett organ med uppgift att till ledningen för statens järnvägar förmedla
kännedom om de behov och önskemål, som från allmänhetens sida göra
sig gällande i fråga om den trafik, som sagda järnvägar utöva, och särskilt
beträffande den del därav, som är av mera lokal betydelse. Givetvis är
i och för sig intet att invända mot detta syfte. Åstadkommandet av en fortlöpande
kontakt mellan statens järnvägar och allmänheten i berörda hänseende
skulle otvivelaktigt bliva till nytta. Emellertid synes frågeställningen,
sådan den föreligger i remitterade motionen, innebära en begränsning,
som knappast torde kunna anses vare sig naturlig eller ändamålsenlig.
Enligt länsstyrelsens uppfattning bör nämligen icke endast statens järnvägars
trafik komma i betraktande i förevarande hänseende, utan även
den trafik, som de enskilda järnvägarna bedriva. Av motionen framgår, att
motionärerna räknat med att det av dem avsedda kontaktorganet skulle
ägna uppmärksamhet ej blott åt själva järnvägstrafiken, utan även åt statens
järnvägars biltrafik. I den mån de enskilda järnvägarna utöva trafik
av sistnämnda slag, borde detsamma följdriktigt gälla även beträffande
denna trafik. Ifrågasättas kan emellertid om det är rationellt att stanna
ens härvid och om icke även såväl den reguljära biltrafiken i övrigt som
ock, i kustlänen, skärgårdstrafiken förtjänar att beaktas i förevarande
sammanhang. Länsstyrelsen är för sin del böjd att anse, att kontaktorgan
med sålunda vidgade uppgifter, trafiknämnder, skulle bli till avsevärt större
gagn än de av motionärerna föreslagna järnvägsnämnderna.

Länsstyrelsen i Blekinge län vitsordar behovet av sakkunniga, väl insalta
i de lokala förhållandena, samt svårigheten för vederbörande järnvägsbefäl
att självständigt förvärva och upprätthålla tillräckligt ingående lokalkännedom
samt tillägger, att det synes lämpligt att samla och organisera sådan
lokal sakkunskap i järnvägsnämnder i analogi med de redan existerande
länsvägnämnderna. I enlighet med motionärernas förslag böra järnvägsnämndens
representanter utses av länets landsting. Särskilt i stora län med
helt olika trafikproblem i olika delar av länet torde det vara av vikt, att
länets olika delar bli representerade i nämnden. Antalet ledamöter i nämn -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

9

den bör alltså icke vara så litet, att någon del av länet icke blir representerad
i nämnden. Järnvägsnämnden bör vara rådgivande men även ha rätt
att taga initiativ. Skyldighet för järnvägsmyndigheterna att inhämta yttrande
från nämnden och upptaga till prövning eller vidarebefordra nämndens
framställningar torde böra stadgas. Länsstyrelsen tillstyrker bifall till
motionen.

Statens organisationsnamnet erinrar om de organ inom och utom statens
järnvägar, som redan nu hava till uppgift att förmedla kontakten mellan
järnvägarna och trafikanterna, och framhåller vidare, att om emellertid
det oaktat jämvägsnämnder anses oundgängligen erforderliga, vilken fråga
undandrager sig organisationsnämndens bedömande, de dock icke böra så
inordnas i förvaltningsapparaten, att de komma att utgöra tyngande mellaninstanser
vid trafikfrågornas behandling. Ett inrättande av järnvägsnämnder
får givetvis icke heller inkräkta på redan förefintliga institutioners och
sammanslutningars möjligheter att göra sig hörda i sådana frågor.

Handelskamrarnas nämnd framhåller, att behov synes föreligga av att
åtgärder vidtagas för att en bättre lokal kontakt än hittills skall kunna
ernås mellan trafikanterna och de lokala järnvägsmyndigheterna, och nämnden
har icke något att erinra mot eu förutsättningslös utredning. Nämnden
ifrågasätter emellertid, om ej en sådan utredning lämpligen borde sammankopplas
med en utredning rörande ändrad distriktsindelning vid statens
järnvägar samt distriktschefemas befogenheter att självständigt handlägga
vissa ärenden. Vidare framhåller nämnden, att godslrafikanterna, med
hänsyn till den övervägande betydelse som godstrafiken har för järnvägarnas
ekonomi, böra beredas en häremot svarande representation uti ifrågavarande
samarbetsorgan. Slutligen anser handelskamrarnas nämnd, att det
bör övervägas, om icke lokala trafiknämnder för handläggning av alla
trafikärenden inom en bygd kunna inrättas. Dylika trafiknämnder skulle
sålunda tjäna som trafikanternas rådgivande organ åt myndigheterna icke
enbart i jämvägstrafikfrågor utan även i ärenden rörande biltrafik och i
förekommande fall sjötrafik.

Smålands och Blekinge handelskammare anför bl. a. följande.

1944 års trafikutredning har i skrivelse till Konungen bl. a. hemställt
om utredning dels angående järnvägsstyrelsens organisation, dels angående
ändrad distriktsindelning. Handelskammaren vill ifrågasätta, om det inte
vore lämpligt att den nu begärda utredningen sammankopplas med den av
trafikutredningen begärda. Däremot ställer sig handelskammaren tveksam
till lämpligheten av att inrätta en järnvägsnämnd inom varje län. Det kan
bliva betungande för dislriktschefema att behöva förhandla med många
olika organ. Möjligt är att syftet på ett smidigare sätt vinnes genom inrättande
av distriktsnämnder, sammansatta av representanter för de län,
som distriktet berör. Eftersom förslag har framlagts om inrättande av ett

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr A.

Utskottet.

centralt organ, statens trafiknämnd, borde man överväga lämpligheten av
att komplettera detta med lokala trafiknämnder, vilka hade att yttra sig
över icke blott jämvägsfrågor utan trafikfrågorna i allmänhet. Handelskammaren
har intet att erinra mot att en utredning kommer till stånd.

Svenska järnvägsföreningen anför följande.

Vid de enskilda järnvägarna har i företagens eget intresse alltid upprätthållits
god kontakt mellan trafikledning och trafikanter. Ledningen
är väl förtrogen med de lokala förhållandena samt föreliggande trafikbehov
och önskemål. I stor utsträckning äro dessutom ortsrepresentanter ledamöter
i järnvägsbolagens styrelser.

De skäl, som motionärerna anfört för behovet av trafiknämnder vid
statens järnvägar, synas sålunda ej kunna åberopas beträffande de enskilda
järnvägarna. Förhållandena därstädes motivera ej enligt föreningens förmenande
vidtagande av åtgärder i av motionärerna föreslagen riktning.

Svenska landstingsförbundet framhåller svårigheten för lokala intressen
att göra sig gällande i samma mån förvaltningen av landets järnvägar
centraliseras. Något organ för sammanförande och samordnande av de
lokala intressena finnes ej. Fn länsnämnd av den i motionen ifrågasatta
beskaffenheten skulle otvivelaktigt kunna få en viss betydelse härvidlag.
I likhet med motionärerna finner styrelsen, att landstinget, såsom representant
för den samlade opinionen inom länet, skulle vara ägnat att utse
ledamöter i en dylik nämnd. Därvid finge emellertid tillses, att nämnden
bleve relativt allsidigt sammansatt, varvid icke blott olika länsdelar utan
även skilda trafikantgrupper borde vara representerade. Detta förutsätter,
att antalet ledamöter i nämnden ej blir alltför snävt tilltaget.

Landsorganisationen tillstyrker bifall, då förbindelseorgan av den typ och
med de uppgifter motionärerna ifrågasätta tvivelsutan skulle vara av betydelse
för en ändamålsenlig reglering av vissa lokala trafikproblem.

För att trafikanstalterna skola kunna fylla sin uppgift på ett för alla
parter tillfredsställande sätt kräves samarbete mellan trafikorganen och
den trafikerande allmänheten. Sådan kontakt har också, såsom av de i
ärendet avgivna yttrandena framgår, i ej ringa omfattning etablerats mellan
vårt lands järnvägar genom olika funktionärer och allmänheten, varvid
kommunala trafikutskott och dylikt samt sammanslutningar av skilda slag
inom närings- och reselivet fått företräda trafikanternas intressen. Några
särskilda organ för samordnande av dessa olika intressen finnas emellertid
icke. Värdet av dylika organ har vitsordats i flertalet av remissyttrandena.
Även järnvägsstyrelsen, som genom det successiva förstatligandet av rikets
järnvägar kommit att i överväldigande grad representera järnvägarna i vårt
land, har ansett motionärernas förslag värt att närmare utredas. Utskottet
är för sin del också berett att tillstyrka en utredning i motionens syfte.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr A.

11

Enligt motionen skulle de föreslagna jämvägsnämnderna inrättas länsvis.
I likhet med några av remissinstanserna anser emellertid utskottet det
vara ovisst, om länsindelningen lämpligen bör vara normgivande, när det
gäller att bestämma verksamhetsområdena för dylika nämnder. Det kan
sålunda tänkas, att det vid fastställandet av gränserna för dessa områden
vore ändamålsenligt att beakta den inom statens järnvägar gällande distriktsindelningen.
Frågan synes böra ägnas uppmärksamhet vid den föreslagna
utredningen.

Motionärerna ha uttalat sig för lämpligheten av att landstingen skulle
vara valkorporationer för utseende av ledamöter i de föreslagna järnvägsnämndema.
Utskottet får i anslutning härtill framhålla vikten av att nämnderna
erhålla en sådan sammansättning, att de verkligen komma att utgöra
representativa organ för de olika trafikantgrupper, vilkas intressen de skola
bevaka. Att beakta är sålunda bl. a., att huvudparten av järnvägarnas verksamhet
hänför sig till godstransporterna samt att alltså även näringslivet
har stora intressen att bevaka i sammanhanget. Den föreslagna utredningen
torde böra få överväga även detta spörsmål.

I ett par yttranden har framkommit tanken att i stället för de i motionen
föreslagna jämvägsnämnderna inrätta allmänna lokala trafiknämnder med
uppgift att handlägga trafikfrågor, som beröra icke blott statens järnvägar
utan även enskilda järnvägar samt bil- och sjötrafik. Härigenom skulle
tvivelsutan skapas förutsättningar för ett mera allsidigt bedömande av trafikproblemen.
Det vill därför synas utskottet, som om dylika vidgade trafiknämnder
skulle kunna bliva till större gagn än de i motionen föreslagna
jämvägsnämnderna. Då emellertid motionen icke tagit sikte härpå, anser
sig utskottet förhindrat framlägga något förslag i sådant hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning avfrågan
om inrättande av järnvägsnämnder.

Stockholm den 11 april 1947.

På utskottets vägnar:

OLOF LÖTHNER.

Närvarande: Herrar Löthner, Nils Elowsson, Birger Andersson, fru Svenson
samt herrar Rosenberg*, Ramberg*, Albertsson ocli Einar Eriksson*.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.