Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
5
Nr 2.
Första kammarens and r a tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående en plan för utvecklingen
och inriktningen av landets produktiva
resurser in. in.
I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 171 har herr Linderot m. fl. föreslagit, dels att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att så snart ske kan och helst vid 1947
års riksdag en plan framlägges för utvecklingen och inriktningen av landets
produktiva resurser samt att i fortsättningen regelbundet framläggas
dylika planer, dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om skyndsam utredning om de lämpligaste administrativa formerna
för den ekonomiska planeringen.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Förevarande fråga var föremål för behandling jämväl vid 1946 års riksdag.
I två likalydande motioner 1:189 och 11:296 föreslogs då, dels att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att så snart kunde
ske och senast vid 1947 års lagtima riksdag en plan framlades för utvecklingen
och inriktningen av landets produktiva resurser, i vilken samhällsekonomiska
plan den direkta statsbudgeten inginge som en reglerande och
balanserande faktor, samt att i fortsättningen regelbundet framlades dylika
planer, dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om förslag angående inrättande av ett permanent statligt planeringsverk eller
planeringsinstitut för uppgörande av de nödvändiga planerna och prognoserna
för samhällsekonomiens utveckling.
Första kammarens andra tillfälliga utskott, dit motion I: 189 hänvisades,
inhämtade yttranden över densamma från konjunkturinstitutet, Sveriges
industriförbund, kooperativa förbundet, landsorganisationen i Sverige,
Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens folk. I sitt
över motionen avgivna utlåtande nr 8 anförde utskottet, efter att ha refererat
yttrandena, för egen del följande:
»En planering i stort för utnyttjande av landets produktiva resurser bör
enligt utskottets uppfattning helt visst vara av värde för alla parter. Utskottet
anser emellertid, att planeringsverksamheten, om den skall giva
önskat resultat, bör bedrivas efter väsentligen andra linjer än som i motionen
angivits. Det får nämligen anses helt uteslutet, att i ett samhälle som
6
Forsla kammarens andra tillfälliga ulskolls utlåtande nr 2.
vårl, vars näringsliv är i så hög grad baserat på export, såsom i motionen
föreslagits göra upp detaljerade flerårsplaner, vilka skulle kunna garantera
en på samma gång fullständig och effektiv samt jämn sysselsättning inom
alla delar av näringslivet. Dylika planer skulle svårligen kunna anpassas
efter de i stor utsträckning oförutsebara konjunkturväxlingarna på
världsmarknaden. Det synes i stället vara angeläget, att planeringsverksamheten
tager sikte på att i största omfattning söka lämpa de åtgärder, som
behöva vidtagas, allt efter det aktuella lägets krav för att på så sätt så effektivt
som möjligt söka motverka ogynnsamma inflytelser utifrån på det
ekonomiska livet.
Utskottet anser det önskvärt, att de årliga prognoser för samhällsekonomien,
som redan nu regelmässigt lämnas, om möjligt erhålla en fastare utformning.
Vidare föreligger enligt utskottets mening ovedersägligen på vissa
områden av näringslivet behov av rationalisering i olika avseenden, därvid
även samhällets medverkan kan visa sig erforderlig. Utskottet kan däremot
icke dela motionärernas uppfattning i fråga om lämpligheten att för
ändamålet inrätta ett planeringsverk av i motionen angivet slag. Det förefaller
utskottet i stället mera ändamålsenligt, om statsmakterna i samverkan
med det enskilda näringslivet fortsätta på de vägar, som redan beträtts,
och i görligaste mån söka bringa samstämmighet mellan enskilda och samhälleliga
åtgärder för vinnande av en jämn och trygg utveckling.
Utskottet vill dessutom erinra om att riksdagen de senaste åren begärt
el i flertal utredningar inom olika områden av samhällslivet, vilka skulle ha
till ändamål att — envar inom sitt område —- få till stånd en planering på
längre sikt. Utskottet syftar härvid på de av riksdagen begärda utredningarna
dels angående åtgärder mot landsbygdens avfolkning (riksdagens skrivelse
1944:437), dels angående befolknings- och näringsförhållanden i Sverige
(riksdagens skrivelse 1945:536), dels ock angående samhällsplanering
och beskattning av jordvärdestegring m. in. (riksdagens skrivelse 1945:
538). 1 allt fall synas resultaten av dessa utredningar böra avvaktas, innan
ytterligare åtgärder vidtagas.
Då utskottet såsom av det anförda framgår icke kan finna, att ett bifall
till motionen skulle medföra ökade förutsättningar för ett effektivt utnyttjande
av landets produktiva resurser eller för ökad behovstillfredsställelse,
får utskottet hemställa, att ifrågavarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.»
Utskottets hemställan bifölls av första kammaren. Andra kammaren avslog
motionen II: 296.
1 anledning av den till behandling nu förevarande motionen får utskottet
anföra.
Såvitt utskottet kan finna har, sedan riksdagen år 1946 behandlade den
föreliggande frågan, icke inträffat något, som kan motivera ett ändrat
ståndpunktstagande.
Däremot vill utskottet framhålla ett par omständigheter, som giva ytterligare
stöd åt utskottets förra året uttalade uppfattning. Under år 1946
tillsattes den s. k. markutredningen med uppgift att verkställa utredning av
frågan om utformningen av en rationell markpolitik, såvitt angår jordens
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
7
användning för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Under innevarande
år ha tillkallats särskilda sakkunniga med uppgift att utreda frågan
om näringslivets lokalisering. Dessa utredningar torde komma att behandla
spörsmål, som sammanhänga med frågan om utvecklingen av landets
produktiva resurser. Utskottet kan icke finna annat än alt en mera
vittomfattande utredning i motionens syfte med nödvändighet först och
främst måste komma att undersöka de spörsmål, som nämnda båda utredningar
ha till uppgift att närmare överväga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 mars 1947.
På utskottets vägnar:
OLOF LÖTHNER.
Närvarande: herrar Löthner, Nils Elowsson, Birger Anderson, fru Svenson,* herrar
Rosenberg, Ramberg, Albertsson och Einar Eriksson.*
Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.