Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med
förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn, m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna
51, 52 och 92 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 3 januari 1947) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna dels till Barnbidrag ett förslagsanslag
av 10 000 000 kronor, dels till Dyrtidstillägg å barnbidrag ett
förslagsanslag av 2 000 000 kronor, dels ock till Ersättning till barnavårdsnämnderna
för bidragsförskott ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom en den 9 maj 1947 dagtecknad proposition,
nr 288, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialäi''enden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,

2) lag om bidrag till änkor och änklingar med barn samt

3) lag om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382),
dels ock under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa

1) till Barnbidrag ett förslagsanslag av 3 550 000 kronor,

2) till Dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag av 1 650 000 kronor,

3) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag
av 6 200 000 kronor och

4) till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott ett förslagsanslag
av 2 600 000 kronor.

I anledning av propositionen nr 288 ha väckts fem motioner, nämligen
inom första kammaren

nr 357 av fru Sjöström-Bengtsson och herr Eriksson, Einar, samt

nr 358 av fröken Andersson ävensom

inom andra kammaren

nr 510 av fru Ewerlöf och herr Hagård,

nr 511 av fru Ericsson i Luleå m fl. samt

nr 512 av fru Linderot och herr Hagberg i Luleå.

I motionerna 1:357 och 11:511, vilka äro likalydande, hemställes, att
»riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 288 ville besluta,
att föreliggande förslag till lag om bidrag till änkor och änklingar
med barn måtte få vidgad tillämpning i så måtto, att den kommer att omBihang
till riksdagens protokoll 1947. G samt. 2 avd. Nr 5. 1

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

fatta även frånskilda och ogifta mödrar, samt att vederbörande anslag måtte
höjas i erforderlig utsträckning».

I motionerna I: 358 och II: 510, vilka äro likalydande, hemställes,

»att bestämmelserna i nu gällande bidragsförskottslag om inkomstprövning
i princip bibehållas,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning rörande
hur och i vilken omfattning hjälp från det allmänna bör beredas änkor, frånskilda
och ogifta mödrar samt änklingar med barn och

att i avvaktan på resultatet av en dylik utredning som ett provisorium besluta
att bidrag till änka med barn, som icke fyllt 8 år, må utgå i enlighet
med förslaget i förevarande proposition».

I motionen II: 512 föreslås,

»att riksdagen för sin del beslutar sådan ändring i förslag till lag om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, att inkomstprövningen
bortfaller eller, om detta icke anses lämpligt, att den avdragsfria årsinkomsten
höjes med 1 000 kronor,

att särskilda barnbidrag skola utgå oberoende av om moderns make åtnjuter
folkpension,

att särskilda barnbidrag skola utgå oberoende av om faderskapet är fastställt
även under barnets tre första levnadsår,

att staten ensam måtte svara för kostnaderna för barnbidragen,
att beträffande särskilt barnbidrag för barn, vars fader eller moder avlidit,
bidraget utgår med 420 kronor jämväl när barnet stadigvarande bor
tillsammans med den efterlevande av föräldrarna,

att beloppet i samma lag par. 6 mom. 2 höjes från 250 kronor till 420
kronor,

att beträffande förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen bidragsförskottet
maximeras till 500 kronor samt att utskottet måtte göra erforderliga
ändringar i lagtexten i enlighet med vad här anförts».

Propositionen nr 288 samt motionerna 1:357 och 11:511 ha, såvitt angår
anslag under V huvudtiteln, hänvisats till statsutskottet. I övrigt ha propositionen
nr 288, motionerna 1:357 och 11:511 ävensom motionerna 1:358,
11:510 och 11:512 hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha
propositionen nr 288 samt i anledning därav väckta motioner hänskjutits
till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Inledning.

1934 års barnpensioneringssakkunniga framlade år 1936 dels ett betänkande
(SOU 1936: 6) med förslag rörande bidrag åt barn till änkor och vissa
invalider samt åt föräldralösa barn och dels ett betänkande (SOU 1936: 47)
med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äkten -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

3

skap m. fl. Sedan proposition i de av de sakkunniga behandlade ämnena
avlåtits till 1937 års riksdag (nr 276) samt riksdagen med viss ändring antagit
de i propositionen framlagda lagförslagen, utfärdades den 18 juni 1937
lag om barnbidrag (nr 382) och lag om förskottering av underhållsbidrag
till barn (nr 383). Sistnämnda lag har sedermera ersatts av ny bidragsförskottslag
som utfärdades den 11 juni 1943 (nr 382).

Lagarna om barnbidrag och bidragsförskott bygga i fråga om förmånernas
storlek på den i 1935 års folkpensioneringslag tillämpade dyrortsgrupperingen.
Eftersom denna dyrortsgruppering enligt den antagna nya lagen om
folkpensionering skall upphöra att gälla med utgången av 1947, måste bestämmelserna
i lagarna om barnbidrag och bidragsförskott underkastas revision.
Omarbetning av dessa bestämmelser påkallas även därav att allmänna
barnbidrag avses skola utgå till alla barn under viss ålder. Då i skilda sammanhang
väckts förslag jämväl om andra ändringar i förevarande lagstiftning,
torde en allmän omprövning av densamma böra ske.

I ämnet har socialvårdskommittén i mars innevarande år avgivit betänkande
(SOU 1947:21), innefattande förslag till lagar om särskilda barnbidrag,
om bidrag till änklingar och änkor med barn samt om förskottering
av underhållsbidrag till barn.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.

Gällande bestämmelser m. m.

I propositionen lämnas å s. 14—17 en redogörelse för gällande bestämmelser
beträffande barnbidrag och bidragsförskott m. m. Utskottet får hänvisa
till denna redogörelse.

Allmänna synpunkter beträffande de nuvarande hjälpformerna.
Socialvårdskommittén.

Socialvårdskommittén har utan särskild motivering utgått från att de nuvarande
barnbidragen till föräldralösa samt till änkors och invaliders barn
böra i princip bibehållas. För att skilja denna hjälpform från de allmänna
barnbidragen har för densamma föreslagits benämningen särskilda
barnbidrag.

I sitt betänkande har socialvårdskommittén till ingående behandling upptagit
frågan, huruvida den nuvarande bidragsförskottskonstrukt
i o nen för hjälpen åt barn utom äktenskap och barn till frånskilda mödrar
bör bibehållas eller ersättas med understöd i annan form.

Kommittén erinrar om att lagen om bidragsförskott för sin tillämpning
förutsätter, att faderns underhållsskyldighet blivit genom avtal eller dom

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

fixerad till visst underhållsbidrag. Då sådant icke blivit bestämt, kan bidragsförskott
ej utgå. Detta är en nödvändig följd av den valda konstruktionen.
Därmed uteslutas från hjälpverksamheten barn, vilkas fäder äro
okända.

I förevarande betänkande har socialvårdskommittén uttalat, att det med
hänsyn till alla de nackdelar som vore förbundna med bidragsförskottskonstruktionen
för kommittén framstått såsom synnerligen eftersträvansvärt att
kunna ersätta bidragsförskotten med understöd av samma natur som de nuvarande
barnbidragen. Med en sådan uppläggning av hjälpsystemet skulle
barnen utom äktenskap och till frånskilda mödrar bli berättigade till understöd
från födelsen respektive den dag då föräldrarna skilts alldeles oavsett
om fadern förpliktats att utge underhållsbidrag. Understödets belopp skulle
icke stå i något förhållande till faderns förmåga alt bidraga till barnets uppehälle
utan helt bestämmas med hänsyn till barnets behov. Detta finge naturligtvis
ej innebära, att samhället skulle eftergiva underhållsskyldigheten
för fäderna. Det skulle ankomma på samhället att i efterhand kräva dessa.
Just på denna punkt mötte emellertid så stora svårigheter att kommittén
måst avstå från tanken att slopa bidragsförskottskonstruktionen.

Socialvårdskommittén har därför föreslagit, att bidragsförskottskonstruktionen
i princip bibehålies. De förslag till ändringar av lagarna om barnbidrag
och om bidragsförskott, som kommittén framlagt, äro enligt kommitténs
mening ägnade att i väsentlig mån undanröja nackdelarna av konstruktionen.

Yttrandena.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 22 i propositionen.
Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Lagstiftningens omfattning.

Socialvårdskommittén.

Uteslutna från rätt till barnbidrag äro bl. a. 1) barn med okända fäder,
2) barn till änklingar, 3) barn i äktenskap, vars moder är invalid, 4) barn,
vars fader är invalid, då barnet är fött utom äktenskap eller vårdnaden om
detsamma efter äktenskapsskillnad handhaves av modern. Barn tillhörande
sistnämnda kategori kunna i stället erhålla bidragsförskott. Sådant är dock
i fråga om barn utom äktenskap uteslutet, om föräldrarna sammanbo eller
fadern har vårdnaden om barnet. I sistnämnda fall kan varken barnbidrag
eller bidragsförskott utgå.

Socialvårdskommittén har till behandling upptagit frågan om en utvidgning
av tillämpningsområdet för lagstiftningen om barnbidrag till att avse
även nämnda fyra kategorier barn. Såsom tidigare berörts har kommittén
härvid funnit möjligt att bereda sådan hjälp till flertalet barn med okända
fäder. Kommittén har vidare föreslagit, att samtliga barn till invalida fäder

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

5

skola äga åtnjuta barnbidrag men i stället uteslutas från rätten till bidragsförskott.
Däremot har kommittén icke funnit skäl att föreslå en utvidgning
av barnbidragslagen till att omfatta änklingars barn eller invalida mödrars
barn i äktenskap.

Regeln att barnbidrag indrages, då barnets moder ingår äktenskap med
arbetsför man, bör enligt kommitténs förslag avskaffas.

Vad angår spörsmålet om bidrag till barn med okända fäder
har kommittén beträffande antalet sådana barn hänvisat till en av
socialstyrelsen verkställd undersökning, för vilken redogörelse lämnats i
ärvdabalkssakkunnigas betänkande med förslag till föräldrabalk (SOU
1946: 49 s. 170—173).

Efter att ha avvisat framkomna förslag om specialregler för vissa kategorier
barn med okända fäder har kommittén anfört:

Faderskap till barn utom äktenskap fastställas i det stora flertalet fall
under de första åren av barnets levnad. I den mån åren gå utan att något
avgörande kommer till stånd minskas sannolikheten att överhuvud taget få
faderskapet fastställt, och därmed förfaller anledningen att strängt vidhålla
kravet på faderskapsfastställelse såsom villkor för normaliserat understöd.
Detta krav är ju icke något självändamål utan betingas av nödvändigheten
att tillse att de utomäktenskapliga fäderna fullgöra sina skyldigheter mot
barnen. Då så lång tid gått att utsikterna att få faderskapsfrågan uppklarad
och underhållsbidrag utdömt genomsnittligt måste bedömas vara skäligen
små, förlora de skäl som föranlett att kravet uppställts sin bärkraft. Enligt
socialvårdskommitténs mening kan utifrån dessa synpunkter sökas en åtminstone
partiell lösning av frågan om normaliserad hjälp åt barn med
okända fäder. Det anförda leder till att man med bibehållande i princip av
bidragsförskottskonstruktionen kunde låta ifrågavarande barn bli berättigade
till understöd enligt lagen om särskilda barnbidrag sedan de uppnått viss
ålder.

Med hänsyn till det relativt stora antal fall som kvarstå outredda ännu då
barnen uppnått tvåårsåldern synes man knappast kunna draga gränsen för
dem som skola bliva berättigade till barnbidrag lägre än vid tre års ålder.
Kommittén föreslår i enlighet härmed att barn, beträffande vilket faderskapet
ej fastställts, erhåller rätt till särskilt barnbidrag, då det fyllt tre år.

Beträffande spörsmålen om bidrag till änklingars barn och barn
i äktenskap, vars moder är invalid, har socialvårdskommittén
till en början redogjort för 1934 års barnpensioneringssakkunnigas och be1''olkningsu
fred ningens ställningstagande till dessa frågor. De sakkunniga
hade, i fråga om barn till invalida mödrar med tvekan, avvisat tanken att
låta barnbidrag utgå även till dessa kategorier. Den nu gällande lagstiftningen
har kritiserats av befolkningsutredningen, som med hänvisning bland
annat till alt hustruns död eller invaliditet i många fall komme att kännbart
försämra familjens ekonomi funnit det önskvärt, att de speciella hjälpåtgärder,
som samhället berett änkebarnen, i princip utsträcktes att gälla

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

även barn till änklingar och barn i familjer, där modern är invalid men där
fadern är arbetsför.

För egen del har socialvårdskommittén anfört:

Enligt socialvårdskommitténs uppfattning bör man vid bedömandet av förevarande
spörsmål göra skillnad mellan å ena sidan det hjälpbehov, som
har sin grund i att faderns inkomster icke räcka till barnens försörjning ens
om modern lever och är arbetsför, och å andra sidan det som föranledes av
de genom hustruns frånfälle eller invaliditet ökade kostnaderna för skötseln
av hemmet och barnen. Så som lagstiftningen om barnbidrag är upplagd
måste den med nödvändighet begränsas att avse fall där särskilda omständigheter
föreligga, vilka regelmässigt påkalla understöd från det allmänna
och klart avgränsa det föreliggande behovet från understödsbehov i allmänhet.
Vid denna gränsdragning måste man utgå från att de gifta männen i
regel ha förvärvsarbete, de gifta kvinnorna ej, och att sålunda familjerna
i allmänhet leva på männens arbetsinkomst. Om man hänförde fall där mannens
arbetsinkomst icke är tillräcklig för familjens försörjning under lagen
om barnbidrag, skulle denna helt ändra karaktär. I dylika fall bör hjälpen
såsom hittills utgå efter individuell behovsprövning. Rätt till barnbidrag bör
således icke föreligga då såväl fadern som modern leva och äro arbetsföra.
Då en moder som icke har förvärvsarbete dör eller blir invalid, förändras
den ekonomiska situationen för familjen endast såtillvida att kostnaderna
för skötseln av hemmet och barnen kunna bli större än tidigare därigenom
att moderns arbetskraft måste ersättas med lejd. (Det bortses från de särskilda
kostnaderna för vården av modern, om hon är invalid.) Detta bör
icke medföra, att det understödsbehov, som förelåg redan då modern levde
respektive var arbetsför och då måste fyllas genom hjälp efter individuell
behovsprövning, täckes genom understöd i normaliserad form. En annan sak
är att genom moderns frånfälle eller invaliditet uppkommit ett nytt understödsbehov.
Att fylla detta genom att göra barnen berättigade till barnbidrag
finner emellertid kommittén icke lämpligt. Barnbidragen äro ej alls avpassade
för ändamålet. Då endast ett barn finnes, avses barnbidrag enligt kommitténs
förslag skola utgå med högst 300 kronor för år, vilket uppenbarligen
oftast är otillräckligt för att täcka merkostnaden för hemhjälp. Om
barnantalet är stort, kan summan av barnbidragen uppgå till belopp som
överstiger sagda merkostnad. Att vid bestämmandet av barnbidragens belopp
taga hänsyn till dylika omständigheter torde ej låta sig göra. Om man
därför vill bereda hjälp i fall varom här är fråga, torde man böra söka lösningen
efter andra linjer.

I sådant hänseende har kommittén beträffande änkling med barn föreslagit,
att särskilt bidrag i vissa fall skall kunna utgå till änklingen. Vad angår
familjer, där modern är invalid, vore frågan enligt kommitténs mening mera
komplicerad. Spörsmålet gällde om särskilt bidrag borde lämnas för täckande
av merkostnaden för skötseln av hemmet och barnen i dessa familjer.
Kommittén hade förklarat sig komma att överväga spörsmålet i samband
med utarbetandet av den nya socialhjälpslagen. Enligt kommitténs
mening borde frågan om särskilt understöd till täckande av merkostnad för
hemhjälp i barnfamiljer, där hustrun vore invalid, upptagas i detta sammanhang.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

7

Socialvårdskommittén har icke funnit skäl föreslå, att särskilt barnbidrag
skall kunna utgå till änklings barn eller till barn i familjer där hustrun är
invalid.

I fråga om barn, vars fader är invalid, utgår för närvarande
såsom i det föregående omnämnts i vissa fall bidragsförskott men ej barnbidrag
och i några fall varken barnbidrag eller bidragsförskott. Socialvårdskommittén
har härom anfört:

Skälet till att understödet åt barn utom äktenskap ansetts böra utgå i form
av bidragsförskott, då modern har vårdnaden, är naturligtvis att fadern kan
åläggas betala underhållsbidrag. Detta fall har ansetts kunna behandlas lika
med andra i vilka fadern är skyldig utgiva underhållsbidrag. Emellertid synes
man därvid ha förbisett, att meningen med normaliserat understöd vid
faderns invaliditet är att täcka det hjälpbehov som uppstår på grund av
hans bristande försörjningsförmåga, d. v. s. att ge barnet något mera än
vad fadern kan prestera, vilket icke blir fallet om understödet utgår i form
av bidragsförskott. Detta får nämligen icke överstiga underhållsbidraget, vilket
när det gäller invalider oftast torde vara synnerligen lågt.

Socialvårdskommittén har icke ansett skäl föreligga att förvägra barn
utom äktenskap till invalid fader barnbidrag, då fadern har vårdnaden om
barnet.

Socialvårdskommittén har vidare på de skäl som anförts i fråga om de
utomäktenskapliga barnen ansett barnbidrag böra utgå även till samtliga
barn i äktenskap, vilkas fader är invalid; alltså även i det fall då modern
vid äktenskapsskillnad fått vårdnaden om barnet. Regeln skulle alltså enligt
kommitténs förslag bli att barnbidrag alltid utgår,- då fadern är invalid.
Barn med invalida fäder borde i stället undantagas från tillämpningen av
bidragsförskottslagen.

Beträffande den nuvarande regeln, att barnbidrag indrages om
modern ingår äktenskap med arbetsför man, har socialvårdskommittén
framhållit att det huvudsakliga skälet för densamma var att
det enligt civilrättsliga bestämmelser åligger styvfader att, så länge äktenskapet
består, efter sin förmåga bidraga till styvbarns underhåll. Kommittén
har hänvisat till att frågan om avskaffande av denna regel i anledning
av en vid 1944 års riksdag väckt motion varit föremål för riksdagens prövning.
Andra lagutskottet hade härvid i utlåtande, som godkänts av riksdagen,
bland annat yttrat att det avgörande för frågan om omfattningen av
samhällets hjälpverksamhet i förevarande hänseende endast torde vara skälighets-
och rättvisesynpunkter. Om det ur sådana synpunkter skulle vara
önskvärt att utvidga tillämpningsområdet för lagen om barnbidrag att omfatta
jämväl barn, som hade styvfader, syntes den omständigheten att styvfadern
vore underhållspliktig icke i och för sig böra utgöra hinder mot en
sådan åtgärd.

Socialvårdskommittén har instämt i vad utskottet yttrat.

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Yttrandena.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 30—32 i propositionen.
Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

De särskilda barnbidragens och bidragsförskottens maximbelopp.
De nuvarande förmånerna.

Såväl barnbidragen som bidragsförskotten äro dyrortsgraderade i anslutning
till bestämmelserna i 1935 års folkpensioneringslag.

Barnbidragens maximibelopp äro för närvarande inklusive dyrtidstillägg:

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

föräldralöst barn ............................

425

510

595

övriga fall:

för ett barn ..............................

350

425

510

för två barn..............................

613

744

892

för tre barn ..............................

875

1 062

1 275

och för varje barn därutöver ytterligare ....

175

212

255

Bidragsförskottens maximibelopp äro 252 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor
i ortsgrupp 2 och 360 kronor i ortsgrupp 3. Har modern vårdnaden om två
eller flera till bidragsförskott berättigade barn utgår dock bidragsförskottet
med följande belopp:

Antalet till bidragsförskott berättigade barn
under moderns vårdnad

Bidragsförskott (för barn räknat)

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

två ......................................

228

276

336

tre .......................................

204

252

300

fyra eller flera..............................

180

228

276

För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas
såväl barnbidrag som bidragsförskott med 60 kronor om året, vartill beträffande
barnbidragen komma ytterligare dyrtidstillägg.

Socialvårdskommittén.

Beträffande frågan om d y r o r t s g r a d e r i n g av de särskilda barnbidragens
och bidragsförskottens maximibelopp har kommittén föreslagit,
att den nuvarande dyrortsgraderingen skall slopas och alltså maximibeloppen
vara lika över hela landet.

Vidkommande spörsmålet om reduktion av maximibeloppet
vid större barnantal har socialvårdskommittén erinrat om att den
nuvarande regeln, enligt vilken maximibeloppet för barn räknat är lägre ju
större barnantalet är, tillkommit av kostnadsskäl och motiverats därmed att

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 9

i en familj försörjningskostnaden för varje barn bleve lägre ju flera barnen
vore.

Efter övervägande av flera omständigheter har emellertid kommittén stannat
för att det särskilda barnbidraget liksom det allmänna skall till sin storlek
vara oberoende av barnantalet.

Vid bedömandet av frågan om maximibeloppets storlek har
kommittén utgått ifrån att det allmänna barnbidraget icke komme att understiga
det av befolkningsutredningen föreslagna beloppet 200 kronor per barn
och år. Ehuru kommittén ansett det önskvärt, att beloppet för särskilt barnbidrag
kunde sättas något högre än 300 kronor, har kommittén likväl stannat
för detta belopp.

Enligt kommitténs förslag bör bidragsförskottet bestämmas till samma
belopp.

Kommittén har erinrat om att enligt den gällande barnbidragslagen
maximibeloppet för föräldralösa barn är högre än för övriga bidragsberättigade
och icke funnit anledning frångå denna ordning. Maximibeloppet
för barn tillhörande denna grupp bör enligt kommitténs förslag lämpligen
fastställas till 480 kronor om året.

Beträffande frågan om begränsning av de sammanlagda förmånerna
för familjer med större barnantal har kommittén
anställt vissa jämförelser mellan barnfamiljer utan särskilda barnbidrag
med antagen årlig arbetsinkomst å 3 000 kronor samt familjer med dylika
bidrag men ingen eller ringa arbetsinkomst. I samband därmed har kommittén
gjort uttalanden, som kunna sammanfattas sålunda, att kommitténs
förslag skulle, om barnantalet vore stort, leda därtill att familjer med särskilda
barnbidrag skulle komma i en bättre ställning än åtskilliga familjer,
vilka icke ha rätt till sådana bidrag. Härigenom skulle vissa egendomliga
konsekvenser kunna uppstå. Med hänsyn härtill borde lämpligen särskilt
barnbidrag begränsas till att utgå högst med den summa som motsvarade
bidrag för fem barn eller 1 500 kronor.

Enligt kommitténs förslag borde jämväl bidragsförskottens summa begränsas
till 1 500 kronor.

Beträffande kommitténs förslag om begränsning av de särskilda barnbidragens
och bidragsförskottens summa till 1 500 kronor har en ledamot av
kommittén, generaldirektören Bexelius, anmält avvikande mening. Enligt
dennes åsikt vore det icke rationellt att konstruera ifrågavarande förmåner
så att bidragsberätligade familjer med flera än fem barn måste hänvända
sig till fattigvården, sedermera socialhjälpen, för att få full försörjning.

Yttranden över socialvårdskonimitténs förslag.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 42—43 i propositionen.
Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Böra särskilda barnbidrag och barnbidragsförskott inkomstprövas ?
Gällande bestämmelser.

Såväl barnbidragen som bidragsförskotten utgå efter inkomstprövning.
Sådan är anordnad med hänsyn dels till försörjarens inkomst och dels till
barnets egen inkomst.

Inkomstprövningen med avseende å försörjarens inkomst sker enligt ett
system som nära ansluter sig till det som tillämpas inom folkpensioneringen.
Sålunda är inkomsten intill visst belopp avdragsfri; överstiger inkomsten
detta belopp, minskas barnbidraget respektive bidragsförskottet med viss
kvotdel (avdragsfaktor) av det överskjutande beloppet. Den avdragsfria inkomsten,
som är högre beträffande bidragsförskott än beträffande barnbidrag,
är dyrortsgraderad.

Den avdragsfria inkomsten är för närvarande:

Försörjaren ogift

Försörjaren gift

Barnbidrag

Bidragsförskott

Barnbidrag

Bidragsförskott

Ortsgrupp 1 ..............

1200

1 450

1 400

1 900

» 2 ..............

1 600

1 850

1 900

2 400

» 3 ..............

2 000

2 250

2 400

2 900

Avdragsfaktorn är i både barnbidragslagen och bidragsförskottslagen B/io.
På grund av det sätt på vilket reglerna angående dyrtidstillägg å barnbidrag
utformats uppgår emellertid den verkliga avdragsfaktorn beträffande barnbidrag
till minst 75 procent.

Beträffande såväl barnbidrag som bidragsförskott gäller, att barnets egen
inkomst i sin helhet avdrages å det belopp som uträknats enligt de förut
nämnda reglerna. Dock är barnets arbetsinkomst avdragsfri. I fråga om
föräldralösa barn gäller en särskild bestämmelse, enligt vilken inkomstprövningen
sker efter friare normer.

Socialvårdskommittén.

Kommittén har föreslagit, att inkomstprövningen bibehålies beträffande
de särskilda barnbidragen men avskaffas i fråga om bidragsförskotten.

Rörande barnbidrag till invaliders barn har kommittén erinrat
om att enligt 1946 års folkpensioneringslag inkomstprövningen bibehållits
för invalidernas tilläggspensioner och att detta skett huvudsakligen
med hänsyn till de svårigheter som eljest skulle kunna uppstå vid invaliditetsprövningen.
Enligt kommittén torde man icke kunna undgå att ta samma
hänsyn vid övervägande av frågan om inkomstprövning av barnbidrag till
invaliders barn. Barnbidragen hade här i realiteten karaktär av tillägg till
invalidpensionen, och samma skäl som talade för att göra själva pensionen
inkomstprövad talade också för inkomstprövning av tillägget.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 11

Vad angår frågan om inkomstprövningen av barnbidrag till änkors
barn bär kommittén påpekat, att enligt kommitténs förslag visst
bidrag skall kunna utgå till änka med barn och att detta bidrag skall vara
inkomstprövat. 1 anslutning härtill har kommittén anfört:

I och för sig kunde det väl låta sig göra att inkomstpröva änkans eget
bidrag men icke barnbidraget, men det får likväl anses ligga närmast till
hands att i detta avseende låta de båda samtidigt utgående bidragsformerna
följas åt. Man kan knappast för änkors barn i fråga om hänsynstagande
till den ekonomiska ställningen välja en helt annan linje än för invaliders
barn. I fråga om båda grupperna torde man därjämte böra ta hänsyn till
att det för medborgarna i gemen sannolikt skulle te sig egendomligt, om
invalider och änkor i god ekonomisk ställning (med förmögenhet eller med
en hög tjänstepension eller livränta) skulle med helt bortseende därifrån
erhålla särskilda barnbidrag. Situationen synes i detta avseende vara annorlunda
än i fråga om den allmänna ålderspensionen.

Beträffande frågan om inkomstprövning av bidragsförskotten
har kommittén anlagt dels principiella, dels vissa praktiska synpunkter.

I principiellt avseende har kommittén anfört, att frånskilda och ogifta
kvinnors barn genom samhällets förskottering av faderns underhållsbidrag
kunde sägas bliva i görligaste mån jämställda med barn, om vilket fadern,
i regel gemensamt med modern, hade vårdnaden och mot vilket han faktiskt
fullgjorde sin underhållsskyldighet genom att han hade barnet hos sig och
i hemmet lämnade barnet det underhåll som tillkomme detsamma. När man
gjorde rätten till bidragsförskott beroende av moderns, eventuellt hennes
makes, ekonomiska ställning, innebure detta att man begärde, att modern
respektive hennes make, när vissa inkomstgränser passerats, skulle bära
även den underhållsskyldighet som lagligen gällde för fadern. Därmed hade
man fört in ett helt nytt moment i förskotteringen, som givit bidragsförskottslagen
en enligt kommitténs mening olycklig dubbelkaraktär. Vad särskilt
anginge de fall där modern gift sig vore det ur barnets egen synpunkt olyckligt
att genom vägran av bidragsförskott styvfadern tvingades att svara för
underhållet. •— Den omständigheten att man funne de särskilda barnbidragen
till änkors och invaliders barn böra utgå efter inkomstprövning borde
ej få vara anledning till inkomstprövning av bidragsförskotten. Man torde
ej behöva befara, att ett borttagande av inkomstprövningen ur bidragsförskottslagen
komme att uppfattas som eif otillbörligt gynnande av frånskilda
och ogifta kvinnors barn i förhållande till änkors och invaliders barn.

Även om man helt bortsåge från den principiella motiveringen för den
föreslagna reformen vore denna, enligt vad kommittén vidare anfört, påkallad
av starka praktiska skäl. Härutinnan har kommittén till en början
givit uttryck för uppfattningen att reglerna i bidragsförskottslagen om inkomstuppskattningen
äro otillfredsställande. Ytterligare har framhållits, att
bidragsförskottslagen skulle bliva mera lättbegriplig och lättillämplig, om
inkomstprövningen borttoges. Slutligen har påpekats, att man genom eu

12

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

sådan åtgärd skulle få möjlighet att välja kalenderåret i stället för budgetåret
såsom bidragsförskottsperiod, vilket skulle vara till fördel i två hänseenden.
Dels skulle den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskott,
alltid förbli mantalsskrivningskommun under hela perioden, varigenom
beträffande ansvarighet för kommundelen av kostnaderna skulle
uppnås full överensstämmelse med folkpensionerings- och barnbidragslagarna.
Dels torde det vara en fördel för alla parter, att den med den enhetliga
bidragsförskottsperioden följande anhopningen av ansökningar i
början av en period komme under januari i stället för under juli månad.

Kommittén har ansett, att den kostnadsökning som komme att följa av
borttagandet av inkomstprövningen icke vore av den storleksordning att den
borde få utöva något större inflytande vid frågans bedömande.

De nu återgivna skälen för avskaffande av inkomstprövningen i bidragsförskottslagen
ha hänfört sig endast till frågan om sådan prövning med
hänsyn till försörjarens inkomst. Då det vore sällsynt, att barn tillhörande
bidragsförskottsklientelet hade inkomst som icke härrörde från dess eget
arbete, har kommittén funnit det ur enkelhetens synpunkt riktigt, att man
vid bestämmande av bidragsförskott bortsåge även från barnets egen
inkomst.

Tre ledamöter av kommittén, /. d. landshövdingen Eriksson, lasarettssysslomannen
Hagård och fru Nordgren, ha icke biträtt förslaget om avskaffande
av inkomstprövningen i bidragsförskottslagen. Till stöd för sin ståndpunkt
ha nämnda ledamöter anfört i huvudsak följande: Den nuvarande
inkomstprövningen av bidragsförskotten hade motiverats därmed att faderns
underhållsbidrag icke borde utgivas av det allmänna, då modern vore i stånd
att ensam försörja barnet. Inkomstprövningen medförde i tillämpningen, att
barn som erhölle bidragsförskott jämställdes med barn för vilka utginge
barnbidrag. Ehuru samhället vid lämnande av bidragsförskott övertoge barnets
fordringsrätt mot fadern, förändrades icke därigenom det förhållandet
att förskottet i verkligheten vore ett försörjningsbidrag. Om försörjningsbidraget
till änkors och invaliders barn skulle utgå efter inkomstprövning men
till ogifta och frånskilda kvinnors barn utan sådan prövning, vore det
uppenbart att dessa sistnämnda barn skulle komma i en gynnad ställning
i förhållande till de förstnämnda barnen. Detta vore ur rättvisans synpunkt
stötande och ur psykologisk synpunkt olämpligt. — Kommitténs majoritet
hade uttalat, att när man gjorde rätten till bidragsförskott beroende av moderns,
eventuellt hennes makes, ekonomiska ställning, detta innebure att
man begärde, att modern respektive hennes make, när vissa inkomstgränser
passerats, skulle bära även den underhållsskyldighet som lagligen gällde
för fadern. Majoriteten hade vidare framhållit, att det i de fall där modern
gift sig ur barnets egen synpunkt vore olyckligt att genom vägran av bidragsförskott
styvfadern tvingades att svara för underhållet. Liknande förhållande
förelåge emellertid även beträffande änkorna. Om en änka gifte om

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

13

sig, finge styvfadern samma förpliktelse mot styvbarnen som en styvfader
till barn, vilka erhölle bidragsförskott. Minoriteten kunde icke finna några
övertygande skäl för att understödet borde utgå efter andra grunder och i
rikligare mån för de barn som erhölle bidragsförskott än för änkors barn.
— Vad anginge de praktiska skäl majoriteten anfört till stöd för sin mening
hade den lättnad, som med avseende å inkomstuppskattningen skulle uppkomma
genom borttagande av inkomstprövningen, av majoriteten i hög grad
överskattats.

Yttrandena.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 49—51 i propositionen.
Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Inkomstprövningen för särskilda barnbidrag.
Socialvårdskommittén.

Beträffande spörsmålet om anordnande av inkomstprövningen med hänsyn
till försörjarens inkomst har kommittén till en början uppehållit
sig vid frågorna om den avdragsfria inkomstens och avdragsfaktorns
storlek. Kommitténs allmänna överväganden i dessa hänseenden kunna, såvitt
angår barnbidrag till invaliders barn, i korthet sammanfattas sålunda:
Enligt 1946 års folkpensioneringslag komme tilläggspension och bostadstilllägg
att utgå vid relativt höga inkomster. Om icke inkomstprövningen beträffande
barnbidragen väsentligen skulle förlora sin mening, vore det därför
nödvändigt att bestämma den avdragsfria inkomsten såvitt anginge barnbidragen
så att inom vissa inkomstgränser avdrag skedde samtidigt på pensionen
och barnbidraget. Avdragsfaktorn för summan av förmånerna borde
yäljas så att det å ena sidan icke bleve meningslöst för pensionstagaren att
skaffa sig större inkomster och att å andra sidan barnbidrag icke kunde
fortsätta att utgå vid alltför höga inkomster. Kommittén föresloge, att avdragsfaktorn
för summan av förmånerna bestämdes till 75 procent, vilket
innebure, att avdraget å själva barnbidraget bleve 25 procent vid inkomstlägen
då avdrag samtidigt skedde å pensionen och ökades till 75 procent
tidigast då inkomstprövad pension ej längre utginge.

Kommittén har ansett, att barnbidragen till änkors barn böra utgå med
samma belopp som bidragen till invaliders barn.

Från dessa utgångspunkter har kommittén med hänsyn till frågan om
dyrortsgradering utarbetat tre olika alternativ för inkomstprövning av barnbidragen.
I nedanstående tablåer redovisas den avdragsfria inkomsten och
avdragsfaktorn enligt dessa alternativ för de bostadskostnadsgrupper som
avses i den nya folkpensioneringslagen.

14

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Försörjaren ogift.

Å

barn

) i d r a

get av

drag

s

Alt. I

Alt. II

Alt.

III

25 % av
inkomst
över

ytterligare
50 % av
inkomst

25 % av
inkomst
över

ytterligare
50 % av
inkomst

25 % av
inkomst
över

ytterligare
50 % av
inkomst

över

över

över

Bostadskostn adsgrupp

I..

1 800

3 200

2 000

2 000

1 200

2 000

It

II..

1 800

3 200

2 000

2 300

1 400

2 300

»

III..

1 800

3 200

2 000

2 600

1 600

2 600

»

IV. .

1 800

3 200

2 000

2 900

1 800

2 900

»

V..

1 800

3 200

2 000

3 200

2 000

3 200

Försörjaren gift.

A

barn

d i d r a

get av

d r a g

S

Alt. I

Alt. II

Alt.

in

25 % av
ink omst

ytterligare
50 % av
inkomst

25 % av
inkomst

ytterligare
50 % av
inkomst

25 % av
inkomst

ytterligare
50 % av
inkomst

över

över

över

över

över

över

Bostadskostnadsgrupp

I..

2 200

4 600

2 400

3 000

1 600

3 000

fl

II. .

2 200

4 600

2 400

3 400

1 800

3 400

»

III..

2 200

4 600

2 400

3 800

2 000

3 800

»

IV..

2 200

4 600

2 400

4 200

2 200

4 200

»

V..

2 200

4 600

2 400

4 600

2 400

4 600

I alternativ I förekommer ingen form av dyrortsgradering.

I alternativ II äro de avdragsfria inkomsterna ej dyrortsgraderade. Den
högre avdragsfaktorn insätter emellertid i varje bostadskostnadsgrupp vid
det inkomstläge där inkomstprövad invalidpension i den gruppen upphör
att utgå. Den gräns, vid vilken avdraget på barnbidraget ökas från 25 till
75 procent, är alltså dyrortsgraderad.

I alternativ III har anordnats dyrortsgradering beträffande såväl de avdragsfria
inkomsterna som den inkomstgräns vid vilken avdragsfaktorn
ökas från 25 till 75 procent.

Kommittén har funnit alternativ I böra väljas.

Yttrandena.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 55—58 i propositionen.
Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

15

Bidrag till änkor och änklingar med barn.
Socialvårdskommittén.

Kommittén har föreslagit, att änka med barn under 10 år skall kunna
erhålla bidrag till egen försörjning under förutsättning att änkan har barnet
under sin vårdnad och stadigvarande bor tillsammans med detta. Bidraget
skulle följa samma regler som änkepensionen enligt 1946 års folkpensioneringslag.

Kommittén har även övervägt frågan, huruvida bidrag av föreslagen art
borde utgå jämväl till andra ensamstående mödrar än änkor.
Härom har kommittén anfört:

De svårigheter som möta en änka med barn äro i viss mån desamma för
alla ensamstående kvinnor med barn. En ogift kvinna, som har vårdnaden
om barn och vill söka behålla barnet eller barnen hos sig, är därför även
hon i behov av ekonomiskt stöd utöver det som i form av underhållsbidrag
från fadern eller bidragsförskott utgår för barnets eller barnens del. Likväl
ligga förhållandena här annorlunda till. Änkan har i regel redan bildat ett
hem, som hon kan ha utsikter att hålla samman om hon får något ekonomiskt
stöd. Man behöver beträffande änkorna icke räkna med att de på
grund av möjligheten att erhålla ifrågavarande bidrag i nämnvärd utsträckning
skola undandraga arbetsmarknaden sin arbetskraft. I fråga om ogifta
mödrar har man däremot anledning befara, att en del, särskilt unga sådana,
skola med barnet stanna hemma hos sina kanske relativt välställda föräldrar
och ansöka om bidrag för egen del. Bidraget skulle sålunda leda till att
deras arbetskraft undandroges arbetsmarknaden.

Ehuru det principiellt måste anses önskvärt, att varje ensamstående
kvinna med barn under sin vårdnad erhölle ekonomisk hjälp för att kunna
behålla barnet hos sig, har kommittén med hänsyn till nämnda överväganden
icke velat giva förevarande förslag en så starkt vidgad innebörd. Otvivelaktigt
är saken mest angelägen för änkornas del, och kommittén har
därför ansett, att man åtminstone tills vidare bör stanna härvid.

Beträffande spörsmålet om särskilt bidrag till änkling med minderårigt
barn har kommittén ansett att, ehuru det vore uppenbart att behovet
av bidrag vore oftare förekommande för änkors del än för änklingars, dessa
senare dock ej sällan vore i en svår situation, där ett bidrag till de ökade
omkostnader för familjen som följde av att hustrun-modern avlidit kunde
vara påkallat.

Beträffande ifrågavarande förslag har avvikande mening anmälts av ledamoten
av kommittén lasarettssgsslomannen Iiagård, som ansett att änkehidrag
borde utgå endast till dess yngsta barnet fyllt åtta år och alt motsvarande
bidrag till änklingar icke för närvarande borde förekomma. I det
förra hänseendet har Ilagård yttrat, att det under nuvarande förhållanden
måste anses såsom synnerligen betydelsefullt, att samhället avvägde den understödjande
verksamheten så att den icke motverkade benägenheten hos
t. ex. mycket unga änkor att söka och mottaga arbete, med vilket de kanske

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

tidigare varit förtrogna, så snart detta ur barnens synpunkt vore möjligt.
Vid åtta års ålder hade barnet börjat sin skolgång, erhållit skolvana och
kommit i åtnjutande av olika med skolgången förenade förmåner, såsom
skolmåltider samt tand- och annan hälsovård.

Byråchefen Broberg har ansett det föreslagna bidraget till änkling med
barn ineffektivt. Då man icke ville tillerkänna änklingen barnbidrag, kunde
man ej heller med fog åberopa likställigheten mellan könen såsom grund
för införandet av änklingsbidrag. Herr Broberg har förty avstyrkt förslaget
i denna del.

Ledamoten i kommittén fru Nordgren har utan att framställa yrkande om
ändring i kommitténs förslag uttalat vissa synpunkter till förmån för särskilt
bidrag även till andra ensamstående mödrar än änkor.

Yttrandena.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 63—65 i propositionen.
Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört följande allmänna synpunkter:

»Införandet av allmänna barnbidrag av föreslagen storleksordning och
andra särskilda stödåtgärder för familjerna innebär, att en väsentlig del av
kostnaderna för barnens uppehälle och uppfostran överflyttas från föräldrarna
till samtliga medborgare. Föräldrarna komma dock även i fortsättningen
att få bära en icke ringa del av dessa kostnader. För barn till änkor
och invalider, utomäktenskapliga barn och andra barn, som omfattas av de
nuvarande lagarna om barnbidrag och bidragsförskott, kan man emellertid
icke påräkna att försörjaren har inkomster som äro jämförliga med dem
som en fullt arbetsför familjefader åtnjuter. Behov av alt komplettera de
allmänna barnbidragen, som utgå till alla barn oavsett familjens ekonomiska
ställning, med särskilt stöd föreligger därför alltjämt i dessa fall. Härom
torde också råda allmän enighet.

Socialvårdskommittén har i anslutning till bl. a. förslaget om allmänna
barnbidrag framlagt förslag till vissa jämkningar av den nuvarande lagstiftningen
på här förevarande område. Därvid har kommittén till övervägande
upptagit frågan huruvida icke bidragsförskotten borde kunna ersättas med
barnbidrag av samma karaktär som de vilka utgå till änkors och invaliders
barn. Kommittén har dock icke ansett sig kunna förorda en sådan anordning.
Dess förslag om bibehållande av bidragsförskottskonstruktionen har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden. Även jag finner
mig kunna biträda kommitténs förslag. Trots de nackdelar som otvivelaktigt
äro förenade med konstruktionen torde den, såvitt jag för närvarande

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

17

kan överblicka, vara den enda lämpliga, om man vill vidhålla kravet på att
fädernas underhållsskyldighet skall i möjligaste mån fullgöras.

I ett yttrande har berörts frågan om benämningen av de speciella bidrag
som skola utgå till änkors och invaliders barn m. fl. Vad därutinnan anförts
har icke föranlett mig att frångå kommitténs förslag i vidare mån än
att i lagens rubrik bör angivas att bidragen äro avsedda för änkors och invaliders
m. fl. barn.

Socialvårdskommittén har icke närmare gått in på frågan om en omprövning
av bidragsverksamhetens organisation utan ansett denna fråga böra
anstå i avbidan på eu allmän översyn av organisationsfrågorna inom socialvården.
Kommitténs förslag innebär således, att ärenden angående barnbidrag
liksom hittills skola handhavas av pensionsnämndema och pensionsstyrelsen
samt ärenden angående bidragsförskott av barnavårdsnämnderna.
Om, såsom föreslagits i propositionen nr 220 till årets riksdag, de allmänna
barnbidragen komma att utbetalas genom barnavårdsnämnderna, kan det
synas märkligt att de särskilda barnbidragen fortfarande skola handhavas
av pensionsmyndiglieterna. Emellertid komma här i betraktande omständigheter
som göra en sådan anordning naturlig. Sålunda böra de särskilda
barnbidragen enligt min mening, som jag skall närmare redogöra för i det
följande, fortfarande vara inkomstprövade. Vad beträffar barnbidragen till
invaliders barn bör denna prövning lämpligen verkställas i samband med
den invaliditets- och inkomstprövning som skall äga rum beträffande invalidpensionerna.
Vidkommande barnbidragen till änkors barn märkes, att
enligt vad jag kommer att föreslå i ett senare avsnitt särskilt bidrag bör
utgå till änkornas egen försörjning och att detta bidrag skall följa samma
regler som änkepensionen enligt folkpensioneringslagen. Då frågan angående
dylika änkebidrag således kommer att prövas av pensionsmyndigheterna,
synes jämväl frågan angående bidrag till barnen böra handläggas av dessa
myndigheter. På grund av vad sålunda anförts biträder jag socialvårdskommitténs
förslag att den nuvarande organisationen tills vidare bibehålies.»

Beträffande lagstiftningens omfattning har departementschefen
anfört:

»Spörsmålet om hjälp åt barn med okända fäder var aktuellt redan vid
tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen. Att de då lämnades utanför
lagarna om barnbidrag och bidragsförskott ansågs vara en nödvändig följd
av bidragsförskottskonstruktionen, som för rätt till hjälp förutsätter alt faderskapet
blivit fastställt och underhållsbidrag bestämt genom dom eller
avtal. Socialvårdskommittén bär nu försökt finna en partiell lösning av
problemet utifrån den synpunkten att anledning ej funnes att strängt vidhålla
kravet på faderskapsfaslställelse såsom villkor för normaliserat understöd
då så lång tid gått alt utsikterna att få faderskapsfrågan uppklarad
och underhållsbidrag utdömt genomsnittligt måste bedömas vara skäligen
små. På grundval av denna tankegång och viss statistisk utredning har
llihang till riksdagens protokoll 1917. G samt. 2 avd. Nr 5. 2

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

kommittén föreslagit, att barn med okända läder skulle bli beiättigade till
särskilda barnbidrag då de uppnått tre års ålder. Endast ed fåtal av remissinstanserna
ha ställt sig avvisande till förslaget. Dessa ha framhållit bl. a.
att barnets moder — eventuellt i samförstånd med fadern kunde vägra
lämna sådana upplysningar om denne att faderskapet kunde fastställas, för
att sedan barnet fyllt tre år övervältra försörjningsbördan på det allmänna.
Det kunde därför föreligga risk att antalet barn med okända fäder komme
att ökas. I några av yttrandena har förordats, att den av kommittén föreslagna
bestämmelsen kompletteras med särskilda föreskrifter avsedda att
förebygga missbruk.

Då antalet barn med okända fäder är betydande och dessa barn oftast
torde befinna sig i ett särskilt prekärt läge, finner jag det angeläget att de
såvitt möjligt beredas understöd i normaliserad form. Att utan vidare inordna
samtliga dessa barn under lagen om särskilda barnbidrag torde av de
skäl som anförts för bibehållande av bidragsförskottskonstruktionen icke
vara möjligt. Däremot är jag beredd att acceptera den av kommittén föreslagna
partiella lösningen av frågan. De farhagor som yppats beträffande
möjligheterna till missbruk av den förordade bestämmelsen kunna icke frankännas
viss betydelse men äro enligt min mening överdrivna. Mödrar med
barn utom äktenskap befinna sig i det övervägande flertalet fall i sådan ekonomisk
situation att omedelbar hjälp till barnets underhåll är av nöden.
För att komma i åtnjutande av bidragsförskott måste modern medverka i utredningen
angående fastställande av faderskapet till barnet. Fall kunna visserligen
tänkas, då modern kan vara villig att i samförstånd med fadern
undanhålla barnavårdsmyndigheterna kännedomen om vem som är fader,
men det torde mera sällan kunna inträffa att faderskapet kan hållas hemligt,
om modern erhåller underhållsbidrag från fadern. Att barnavardsmännen
skulle visa sig mindre nitiska i sin verksamhet för uppspårande av
faderskapet borde icke kunna befaras. Jag finner icke lämpligt att såsom
föreslagits i vissa yttranden för rätten till barnbidrag uppställa särskilda villkor
med avseende å utredningen angaende faderskapet. Prövningen huruvida
ett sådant villkor vore uppfyllt komme att bliva i hög grad formell
och därför av ringa värde. Däremot synes, sasom socialstyrelsen föreslagit,
böra krävas en försäkran av modern, att hon icke uppbär eller uppburit något
underhållsbidrag eller annan gottgörelse från någon som rätteligen är
underhållsskyldig mot barnet. Bestämmelser härom synas kunna utfärdas
i administrativ ordning.

Kommittén har föreslagit, att barn till invalida fäder skulle bliva berättigade
till barnbidrag även i fall då för närvarande utgår bidragsförskott.
Om, såsom jag föreslår, inkomstprövningen avskaffas beträffande bidragsförskotten
men icke beträffande barnbidragen, skulle kommitténs förslag
medföra att barn som för närvarande äro berättigade till bidragsförskott
kunde komma i ett sämre läge än om den nuvarande ordningen bibehölles.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 19

Detta skulle inträffa i fall då inkomstprövningen med hänsyn till moderns
inkomst skulle leda till lägre bidrag än det belopp fadern förpliktats betala
i underhållsbidrag. Jag kan icke finna denna konsekvens tillfredsställande.
Enligt min mening bör därför bidragsförskott även i fortsättningen utgå
i fall då fadern förpliktats betala underhållsbidrag. Möjligheten att vid sidan
av bidragsförskott erhålla barnbidrag i fall då faderns underhållsbidrag är
lågt och moderns inkomst ringa bör emellertid kvarstå. På grund härav
vill jag föreslå endast den ändringen av kommitténs förslag att barn med
invalida fäder icke undantagas från tillämpningen av bidragsförskottslagen.

I fråga om kommitténs förslag att barn till änklingar och till gifta invalida
kvinnor skola vara uteslutna från rätt till barnbidrag samt att bidragsförskott
icke skall kunna utgå å moderns underhållsbidrag finner jag vad kommittén
anfört vara övertygande. Jag kan således ej förorda någon ändring
av kommittéförslaget i dessa delar.

Förslaget om avskaffande av regeln att barnbidrag skall indragas, då
barnets moder gifter sig med arbetsför man, finner jag välbetänkt.»

I fråga om de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens
maximibelopp bar departementschefen anfört följande: »Beträffande

frågan om dyrortsgradering av maximibeloppen må erinras
om att i propositionen nr 220 föreslagits, att de allmänna barnbidragen icke
skola vara dyrortsgraderade. Till stöd för detta förslag har anförts bl. a.,
att verkställda utredningar syntes ge vid handen, att skillnaden i levnadskostnadernas
höjd olika orter emellan i stor utsträckning berodde på olika
höga bostadskostnader. Bostäder som uppfyllde de av bostadssociala utredningen
uppställda minimikraven i fråga om standard och utrustning torde
även på billigare orter betinga relativt höga kostnader, varför variationerna
olika orter emellan, om hänsyn endast toges till dylika bostäder, icke vore
alltför betydande. De lägre bostadskostnaderna å billigare orter torde sålunda
i viss mån bero på att bostäderna i större utsträckning än å dyra
orter vore av lägre standard. Då därjämte ett enhetligt barnbidrag avsevärt
underlättade det administrativa handhavandet av barnbidragssystemet, torde
anledning saknas att dyrortsgradera de allmänna barnbidragen. Samma
skäl böra enligt min mening föranleda avskaffande av dyrortsgraderingen
för de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten.

Socialvårdskommittén har föreslagit, att maximibeloppet skulle bestämmas
så att det tillsammans med det allmänna barnbidraget skulle uppgå till
omkring (380 kronor om året för föräldralösa barn och omkring 500 kronor
om året för övriga. Jag finner dessa belopp väl avpassade och vill erinra om
att förslaget för det stora flertalet fall innebär en väsentlig ökning av förmånerna.
Kommittén har i enlighet med befolkningsutredningens förslag
beräknat det allmänna barnbidraget till 200 kronor om året och på grundval
härav ansett de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten böra fastställas

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

till 480 kronor för föräldralösa och 300 kronor för de övriga. Därest det
allmänna barnbidraget, såsom föreslagits i propositionen nr 220, höjes till
260 kronor om året, synas de av kommittén föreslagna beloppen böra i motsvarande
mån reduceras. Jag förordar fördenskull, att nu ifrågavarande förmåner
bestämmas till 420 kronor för föräldralösa och 250 kronor för de
övriga. Det sistnämnda beloppet har jämkats något uppåt i förhållande till
kommitténs förslag.

Enligt gällande lagstiftning reduceras det å varje barn belöpande barnbidraget
eller bidragsförskottet, i den mån barnantalet växer. Detta har
motiverats därmed att försörjningskostnaden för varje barn i en familj blir
lägre ju flera barnen äro. I sitt betänkande angående barnkostnadernas fördelning
har befolkningsutredningen förordat bibehållande av en dylik reduktionsregel.
Socialvårdskommittén åter har föreslagit, att maximibeloppet
skulle utgå ominskat till varje barn oavsett barnantalet, dock med visst
undantag vartill jag återkommer i det följande. Väl synes det obestridligt,
att de faktiska kostnaderna för ett barns uppehälle och uppfostran minskas
ju flera barnen äro, men fråga är om hänsyn härtill bör tagas vid bestämmandet
av storleken av ett understöd som icke differentieras med hänsyn
till de varierande försörjningskostnaderna för barn i olika åldrar. Kostnaden
för ett barn i exempelvis fjortonårsåldern är avsevärt större än för ett tvåårigt
barn. Om understödet, såsom nyss föreslagits, bestämmes till 250
kronor om året, kan detta sägas innebära en överkompensation för det yngre
barnet men en underkompensation för det äldre. Denna underkompensation
reduceras i viss mån för flerbarnsfamiljernas del, om man låter vart och ett
av barnen få hela det föreslagna maximibeloppet. Till detta skäl för slopande
av den nuvarande reduktionsregeln kommer, att densamma, såsom
socialvårdskommittén framhållit, är helt omotiverad då barnen i en familj
icke bo tillsammans och att den föranleder vissa svårigheter vid tillämpningen.
På grund av det anförda tillstyrker jag kommitténs förslag i förevarande
avseende.

Ehuru kommittén ansett, att de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens
belopp i princip böra vara oberoende av barnantalet, bär kommittén
likväl föreslagit den begränsningen, att barnbidrag och bidragsförskott icke
skall utgå med sammanlagt högre belopp än som motsvarar förmånerna för
fem barn. En ledamot av kommittén har reserverat sig mot detta förslag. I
yttrandena har förslaget utsatts för stark kritik.

Därest i enlighet med vad jag förordat de allmänna barnbidragen höjas
och de speciella understöden sänkas i förhållande till de belopp, med vilka
socialvårdskommittén räknat, förlora de skäl i bärkraft som kommittén anfört
till stöd för den föreslagna begränsningen. På grund härav och på de
skäl reservanten i övrigt anfört anser jag att någon dylik begränsning icke
bör införas.

Beträffande frågan om förhöjning av förmånerna för späda barn må er -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

21

inras om att den nuvarande bestämmelsen därom motiverats med att ett
barn under sina första levnadsår behövde mera tillsyn än äldre barn och
därför minskade moderns möjlighet till förvärvsarbete. Med hänsyn till
detta motiv borde förhöjningen egentligen ej tillämpas då modern ej själv
omhänderhar barnet. Om man, såsom jag föreslår i det följande, lämnar
särskilt bidrag till änka som stadigvarande bor tillsammans med sitt barn,
förfaller därför anledningen till förhöjning av själva barnbidraget såvitt
angår änkors barn. Något likartat bidrag föreslås däremot icke skola utgå
till ogifta och frånskilda mödrar. Det kunde på grund härav anses föreligga
viss anledning att bibehålla den nuvarande förhöjningen såvitt angår bidragsförskott.
Jag är emellertid icke benägen att komplicera bidragsförskottslagen
med en dylik bestämmelse, för vars tillämpning borde uppställas
villkoret att modem hade barnet hos sig. Det är att märka, att de sammanlagda
förmåner som i form av allmänt barnbidrag och bidragsförskott
komma att utgå till sådant barn, alltid komma att överstiga de nuvarande
bidragsförskotten. Vad beträffar invalidernas barn bör framhållas, att folkpensionerna
numera avsevärt höjts. Med hänsyn till vad sålunda anförts är
jag ense med kommittén därom, att de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten
icke böra höjas under barnens första levnadsår.»

Vad angår frågan huruvida särskilda barnbidrag och
bidragsförskott böra inkomstprövas har departementschefen
anfört:

»Beträffande frågan om inkomstprövning av barnbidrag till invaliders barn
må erinras om att själva invalidpensionen — frånsett ett grundbelopp å
200 kronor — enligt 1946 års folkpensioneringslag är inkomstprövad. Detta
sammanhänger med den förutsättningen för att invalidpension överhuvudtaget
skall utgå att pensionssökandens arbetsförmåga är så nedsatt att han
saknar förmåga att försörja sig genom eget arbete. Har han avsevärda inkomster,
minskas i hög grad presumtionen för att denna förutsättning är
för handen. Såsom socialvårdskommittén framhållit ha barnbidragen till
invaliders barn i realiteten karaktär av tillägg till invalidpensionen. De skäl
som föranlett inkomstprövning av invalidpensionen tala därför för samma
anordning beträffande barnbidragen.

Jag delar socialvårdskommitténs uppfattning att man knappast i fråga
om änkors barn kan välja en annan linje än när det gäller invaliders barn.
Enligt min mening måste det te sig stötande, om till en arbetsför änkas
barn utmättes barnbidrag i rikligare mån än till eu invalids barn.

På grund av det anförda tillstyrker jag kommitténs förslag, att hänsyn i
form av inkomstprövning skall tagas till försörjarens inkomst, såvitt angår
barnbidrag till invaliders och änkors barn.

Vad härefter angår bidragsförskotten finner jag frågan mera svårlöst. Det
kan enligt min mening ur rättvisesynpunkt göras berättigade invändningar
mot kommitténs förslag om avskaffande av inkomstprövningen vid denna

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

hjälpform. Här kommer emellertid i betraktande att en inkomstprövning av
bidragsförskotten icke lämpligen kan anordnas på samma sätt som inkomstprövningen
i fråga om barnbidragen till änkors barn. Frågan om en likordning
av inkomstprövningen var föremål för övervägande såväl vid lagstiftningens
tillkomst som vid 1943 års revision av bidragsförskottslagen, därvid
en sådan väg icke ansågs framkomlig. De skäl som då anfördes torde fortfarande
äga giltighet. På grund av den olikartade inkomstprövningen har
man i de gällande lagarna ansett nödvändigt att sätta de avdragsfria inkomsterna
högre beträffande bidragsförskotten än beträffande barnbidragen.
Detta har motiverats därmed att bidragsförskottslagen till stor del avsåge
barn, vilkas mödrar utövade yrke med lön huvudsakligen i form av naturaförmåner.
Om dessa förmåner, såsom skedde vid taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt, uppskattades till relativt högt belopp, skulle sagda
kategori mödrar i stor utsträckning utestängas från möjlighet att erhålla bidragsförskott.
Samma skäl torde enligt min mening leda till att man med
bibehållen inkomstprövning av bidragsförskotten även framdeles bestämde
de avdragsfria inkomsterna för dessa högre än för barnbidragen. Om, såsom
jag föreslår i det följande, dyrortsgraderingen avskaffas även beträffande
inkomstprövningen, skulle därför en sådan prövning beträffande bidragsförskotten
i det stora hela bliva meningslös såvitt angår de billigare
orterna. Det skulle vid sådant förhållande innebära en orättvisa att behålla
sn inkomstprövning som huvudsakligen utövade verkan i de dyrare orterna.
Till detta skäl för avskaffande av inkomstprövningen beträffande bidragsförskotten
kommer, att dessa dock till stor del återkrävas av den underhållsskyldige
fadern. Genom att slopa inkomstprövningen vinner man även
en viss lättnad i tillämpningen av bidragsförskottslagen.

Jag tillstyrker på grund härav socialvårdskommitténs förslag i denna del.

Socialvårdskommittén har föreslagit att såsom bidragsförskottsperiod
skulle väljas kalenderåret i stället för det statliga budgetåret. Av skäl som
anförts av Stockholms stads barnavårdsnämnd kan jag icke biträda detta
förslag utan förordar att budgetåret bibehålies som bidragsförskottsperiod.

I det föregående har jag hänfört mig endast till frågan om inkomstprövning
med hänsyn till försörjarens inkomst. Beträffande spörsmålet om sådan
prövning i förhållande till barnets egen inkomst anser jag icke skäl föreligga
att i annan mån frångå den nuvarande regeln såvitt angår barnbidragen
än att viss avdragsfri inkomst bör medgivas. Till frågan härom återkommer
jag i det följande. Då de barn som tillhöra bidragsförskottsklientelet
endast i sällsynta undantagsfall ha egen inkomst av sådan beskaffenhet
att den bör avdragas å bidragsförskottet, finner jag i likhet med socialvårdskommittén
befogat att bortse från barnets inkomst vid bestämmandet av
förskottet.»

Angående inkomstprövningen för särskilda barnbidrag
har departementschefen tillstyrkt det av socialvårdskommittén utarbetade
alternativ I.

23

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

I fråga om bidrag till änkor och änklingar med barn
har departementschefen bland annat anfört:

»I likhet med socialvårdskommittén anser jag det påkallat, att änkor, som
ha att vårda minderåriga barn och därigenom äro bundna vid hemmet, av
allmänna medel erhålla bidrag till sin egen försörjning. Frågan är emellertid,
när en änka kan anses bunden vid hemmet i sådan mån att hennes möjligheter
att utöva förvärvsarbete äro i avsevärd mån beskurna. Bidraget bör
icke erhålla sådan karaktär att det kan tänkas i större utsträckning verka
återhållande på änkornas vilja att genom eget arbete sörja för familjens
uppehälle. Sett ur denna synpunkt sammanhänger hjälpbehovet nära med
barnens antal och ålder. Ju flera och yngre barnen äro, desto större maste
behovet av stöd vara. Men även eu änka med endast ett barn kan vara i
behov av understöd för egen del, om barnet är sjukligt eller eljest svårskött
eller nödig tillsyn ej kan beredas detsamma under tid då modern kunde taga
förvärvsarbete. I sistnämnda hänseende ma särskilt framhallas, att tillgången
på daghemsplatser ej svarar mot behovet. Och även om sådant hinder
för förvärvsverksamhet ej föreligger, är modern mången gång genom
hemsysslorna betagen möjligheten att fullt utnyttja sin förvärvsförmåga. På
grund härav är jag icke benägen att, såsom föreslagits i vissa yttranden, i
princip begränsa rätten till ifrågavarande bidrag att gälla endast vid större
barnantal. Hänsyn till de synpunkter som föranlett kravet på sådan begränsning
synes emellertid böra tagas vid bestämmandet av bidragets belopp.
Detta bör sålunda ej sättas så högt att en änka, som har möjlighet att skaffa
sig förvärvsarbete, kunde tänkas hellre vilja lyfta bidrag än åtaga sig arbetet.
Det lärer knappast kunna påstås, att det av socialvårdskommittén
föreslagna maximibeloppet, 600 kronor om året jämte bostadstillägg, kan i
nämnvärd omfattning hava sådan verkan. Med hänsyn härtill och på de
skäl kommittén i övrigt anfört godkänner jag kommitténs förslag i fråga
om beloppets storlek.

Jag finner ej anledning frångå kommitténs förslag att här avsett bidrag
skall kunna utgå till dess barnet eller, om flera barn finnas, yngsta barnet
fyllt tio år.

Såsom förutsättning för rätt till bidrag bör i enlighet med vad kommittén
anfört stadgas, att änkan har vårdnaden om barnet och stadigvarande
bor tillsammans med detta. Såsom kommittén löreslagit bör bidraget upphöra
att utgå, om änkan gifter om sig.

Kommittén har på anförda skäl ansett, att bidrag av den art varom här
är fråga icke bör utgå till andra ensamstående mödrar än änkor. Otvivelaktigt
tala vissa skäl för en utvidgning av hjälpformen till att omfatta även
ogifta och frånskilda mödrar. Jag är emellertid med hänsyn till de av kommittén
befarade och andra tänkbara konsekvenser av en sådan utvidgning
icke beredd alt nu taga ståndpunkt till frågan.

För eu änkling med minderåriga barn uppkommer ofta genom hustruns
frånfälle behov av särskild barnhjälp, vilket för lägre inkomsttagare regel -

24

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

mässigt lorde medföra en ökning av kostnaderna för familjens uppehälle.
Då änklingen endast sällan torde kunna öka sina inkomster, kan det bereda
honom stor svårighet att få dessa att räcka till de ökade utgifterna. Med hänsyn
härtill kan det vara påkallat att tillerkänna honom särskilt understöd
från det allmänna. Kommittén har föreslagit att till änkling skall kunna
utgå bidrag efter samma normer som till änka, därvid kommittén emellertid
själv framhållit, att sådant änklingsbidrag med hänsyn till de föreslagna
inkomstgränserna komme att utgå endast i mera sällsynta fall. Om hjälpen
till änklingarna skulle erhålla ett vidsträcktare tillämpningsområde,
måste inkomstprövningen göras lindrigare. Om det föreslagna änkebidraget
i detta hänseende anses godtagbart, bör det emellertid enligt min mening
icke förekomma att hjälpen till änklingarna göres rikligare. Ehuru jag inser,
att ett änklingsbidrag av den utformning som kommittén förordat icke
kan komma till någon större användning, vill jag likväl med hänsyn till de
allra mest behövande fallen tillstyrka att förslaget genomföres.»

Specialmotivering.

Beträffande specialmotiveringen får utskottet hänvisa till propositionen
s. 67—84.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Angående kostnadsberäkningarna och anslagsfrågorna får utskottet hänvisa
till propositionen s. 84—88.

Utskottet.

Förslaget till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.

barn.

Detta förslag är en omarbetning av lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag.
Omarbetningen är delvis föranledd av det till årets riksdag i propositionen
nr 220 framlagda förslaget om allmänna barnbidrag.

Enligt 5 § första stycket 2. i den föreslagna lagen om särskilda barnbidrag
skall särskilt barnbidrag utgå med 420 kronor om året för barn, vars fader
eller moder avlidit, såframt vårdnaden om barnet överflyttats till särskilt
förordnad förmyndare samt barnet ej stadigvarande bor tillsammans med
den efterlevande av föräldrarna. Sådant barn som nu nämnts kommer genom
denna bestämmelse att i bidragshänseende bliva likställt med barn,
vars föräldrar avlidit, vilket innebär alt barnbidraget utgår med högre belopp
än andra enligt lagen bidragsberättigade barn erhålla. Förslaget inne -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 25

bär i denna del en nyhet i förhållande till nu gällande bestämmelser. Enligt
1937 års lag utgår nämligen — härvid bortses från adoptivbarn — det högre
barnbidraget endast för barn, vars föräldrar avlidit. I motionen 11:512 föreslås,
att beträffande särskilt barnbidrag för barn, vars fader eller moder avlidit,
bidraget skall utgå med 420 kronor även när barnet stadigvarande bor
tillsammans med den efterlevande av föräldrarna. Enligt utskottets mening
bör den i propositionen föreslagna förutsättningen att barnet icke stadigvarande
bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna bibehållas.
Ett slopande av denna förutsättning är icke sakligt motiverad och skulle
kunna medföra risk för missbruk.

I 1937 års lag om barnbidrag stadgas, att barnbidraget indrages då kvinna,
vars barn eller adoptivbarn erhåller barnbidrag, ingår äktenskap med man,
som icke är arbetsoförmögen. Departementschefen har i propositionen uttalat,
att han funne det välbetänkt att avskaffa denna bestämmelse. Förslaget
till lag om särskilda barnbidrag innehåller ingen bestämmelse om att barnbidrag
skall indragas, då barnets moder gifter sig med arbetsför man. I 6 §
1 mom. första stycket 4. i förslaget stadgas emellertid, att särskilt barnbidrag
skall utgå för barn, vars moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern
åtnjuter folkpension samt modern bär vårdnaden om eller stadigvarande
bor tillsammans med barnet. Motionärerna i motionen 11:512 anse
denna bestämmelse strida mot departementschefens uttalande om avskaffande
av regeln alt barnbidrag skall indragas, då barnets moder gifter sig
med arbetsför man. Motionärerna yrka, att särskilt barnbidrag skall utgå
oberoende av om moderns make åtnjuter folkpension. Detta motionärernas
yrkande torde grunda sig på en missuppfattning av den föreslagna lagens
innehall. Särskilt barnbidrag kommer icke att indragas därför att barnets
moder gifter sig med arbetsför man. Ett bifall till ifrågavarande yrkande i
motionen II: 512 skulle leda till orimliga konsekvenser. Särskilt barnbidrag
skulle komma att utgå till praktiskt taget varje styvbarn uteslutande av det
skälet, att barnets moder gift sig med annan än barnets fader. Utskottet får
avstyrka motionen II: 512 i denna del.

Enligt 6 § 1 mom. första stycket 1. i den föreslagna lagen utgår allmänt
barnbidrag för barn, vars fader avlidit. För barn, vars moder avlidit, utgår
däremot icke särskilt barnbidrag. Den svenska familjerättsliga lagstiftningen
gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att mannen i de flesta fall är huvudförsörjaren
återspeglar sig icke i lagstiftningen. Rent principiellt måste det
därför vara riktigt att barn, vars moder avlidit, i bidragshänseende skola
vara likställda med barn, vars fader avlidit. Särskilda barnbidrag till barn,
vars moder avlidit, skulle emellertid i den praktiska tillämpningen kunna
leda till egendomliga konsekvenser. Det skulle bliva nödvändigt att låta det
särskilda barnbidraget utgå även om den efterlevande fadern gifter om sig.
Detla skulle få till följd afl eu man, som gift om sig efter sin första hustrus
död, skulle kunna uppbära särskilt barnbidrag till sina och sin första hustrus

26

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

barn, vilket han icke kunnat göra så länge hans första hustru levde. Det
torde därför vara ofrånkomligt att undantaga barn, vars moder avlidit, från
rätten till särskilt barnbidrag.

För närvarande utgår icke vare sig barnbidrag eller bidragsförskott till
barn med okända fäder. Enligt 6 § 1 mom. 5. i den föreslagna lagen om
särskilda barnbidrag skola emellertid sådana bidrag utgå för barn utom
äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år.
I motionen II: 512 yrkas, att särskilt barnbidrag skall utgå för sådant barn
även under barnets tre första levnadsår. Utskottet kan icke tillstyrka detta
yrkande. Det är synnerligen önskvärt att barn med okända fäder av samhället
erhålla det stöd, som de så väl behöva, och utskottet tillstyrker att
detta sker i den omfattning som föreslås i propositionen. En utvidgning av
rätten till barnbidrag är i detta fall icke tillrådlig. Redan den i propositionen
föreslagna bestämmelsen är i viss utsträckning ägnad att inbjuda till
missbruk. Risken för missbruk skulle bliva mycket större, därest motionen
II: 512 bifölles i denna del, och detta skulle kunna leda till att antalet barn
med okända fäder komme att stiga. Det är inte minst för barnens del av
stor vikt att faderskapet blir fastställt.

Enligt 6 § 2 mom. i den föreslagna lagen skall särskilt barnbidrag enligt
1 mom. i samma paragraf utgå med 250 kronor för barn och år. I motionen
II: 512 yrkas, att detta belopp höjes till 420 kronor, d. v. s. samma belopp
som enligt 5 § i den föreslagna lagen utgår till föräldralösa och med dem
likställda barn. De i propositionen föreslagna bidragsbeloppen grunda sig
på noggranna beräkningar, och utskottet finner beloppen väl avvägda. Det
synes riktigt att särskilt barnbidrag för föräldralösa och med dem likställda
barn utgår med högre belopp än som utgår för övriga bidragsberättigade
barn. Utskottet avstyrker således motionen 11:512 även i denna del.

Det föreslås i propositionen, att de särskilda barnbidragen skola vara inkomstprövade.
Förslaget innebär att särskilt barnbidrag skall minskas enligt
vissa regler, när moderns årsinkomst överstiger 1 800 kronor. Är modern
gift och sammanlever hon med sin man, börjar barnbidraget minskas först
då makarnas gemensamma årsinkomst överstiger 2 200 kronor. I motionen
II: 512 yrkas, att inkomstprövningen beträffande de särskilda barnbidragen
slopas eller, om detta icke anses lämpligt, att den avdragsfria årsinkomsten
höjes med 1 000 kronor. En inkomstprövning av de särskilda barnbidragen
är enligt utskottets mening ofrånkomlig. Folkpensionen till invalider är inkomstprövad.
Särskilda barnbidrag till invaliders barn äro i realiteten tillägg
till invalidpensionen. De skäl som tala för inkomstprövning av invalidpension
leda till att även de särskilda barnbidragen till invaliders barn måste
inkomstprövas. Det torde icke vara möjligt att i fråga om änkors barn i
detta hänseende uppställa andra regler än som gälla beträffande invaliders
barn. Såsom departementschefen framhållit måste det te sig stötande, om
till en arbetsför änkas barn utmättes barnbidrag i rikligare mån än till en

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

27

invalids barn. Beträffande de avdragsfria inkomsternas storlek finner utskottet
de belopp, som i detta hänseende föreslagits i propositionen, väl avvägda.
Av nu anförda skäl avstyrker utskottet motionen 11:512 i denna del.

I 17 § tredje stycket i den föreslagna lagen stadgas, att särskilt barnbidrag,
som utgår under tid då barnet är omhändertaget för skyddsuppfostran eller
samhällsvård, skall utbetalas till det kommunala organ, som svarar för
vårdkostnaden. Staten betalar i vissa fall vårdkostnaden för barn, som är
omhändertaget för skyddsuppfostran. I dylikt fall skall särskilt barnbidrag
givetvis icke utbetalas till kommunalt organ. Detta ligger i sakens natur och
framgår även av att barnbidrag endast skall utbetalas till kommunalt organ
som svarar för vårdkostnaden.

För närvarande bidraga kommunerna till kostnaderna för barnbidrag enligt
1937 års lag om barnbidrag i enlighet med bestämmelser, som i princip
överensstämma med vad som enligt 1935 års folkpensioneringslag gäller beträffande
kommunbidragen till tilläggspensionen. I en av innevarande års
riksdag antagen lag om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
har bestämts de grunder, efter vilka kommunernas bidrag till
folkpensionskostnaderna enligt 1946 års lag om folkpensionering skola beräknas.
I 19 § i den föreslagna lagen om särskilda barnbidrag stadgas, att
kommunerna skola bidraga till kostnaderna för de särskilda barnbidragen
efter i huvudsak samma grunder, som gälla för kommunernas bidrag til!
kostnaderna för folkpensioneringen enligt den i år antagna lagen i ämnet.
I motionen 11:512 yrkas, att staten ensam skall svara för kostnaderna för
barnbidragen. Eftersom de särskilda barnbidragen utformats i nära anslutning
till folkpensioneringen anser utskottet att fördelningen av kostnaderna för
de särskilda barnbidragen bör ske efter samma grunder som gälla för folkpensioneringen.
Utskottet avstyrker därför motionen II: 512 även i denna del.

Förslaget till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn.

I propositionen har föreslagits, att om änka eller änkling under sin vårdnad
har barn i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn, som
vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, och barnet icke
fyllt tio år, äger vårdnadshavaren av allmänna medel erhålla bidrag. Bidraget
utgår med belopp motsvarande änkepension och bostadstillägg enligt
1946 års lag om folkpensionering. Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap
upphör rätten till bidrag. I motionerna 1:358 och 11:510 yrkas, att riksdagen
i skrivelse till Kungi. Maj:t måtte begära utredning rörande hur och
i vilken omfattning hjälp från det allmänna bör beredas änkor, frånskilda
och ogifta mödrar samt änklingar med barn. Vidare yrkas i motionerna, att
riksdagen i avvaktan på resultatet av en dylik utredning som ett provisorium
måtte besluta, att bidrag till änka — men ej änkling — med barn, som icke
fyllt åtta år, måtte utgå i enlighet med de i propositionen föreslagna bestäm -

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

melserna. Departementschefen har i likhet med socialvårdskommittén ansett
det påkallat, att änkor, som ha att vårda minderåriga barn och därigenom
äro bundna vid hemmet, av allmänna medel erhålla bidrag till sin
egen försörjning. Utskottet delar denna departementschefens uppfattning.

En änkling med minderåriga barn kan till följd av hustruns död komma
i ekonomiska svårigheter. Genom hustruns död uppkommer ofta behov avsärskild
barnhjälp. Med hänsyn härtill kan det vara påkallat att tillerkänna
änklingen särskilt understöd från det allmänna. I propositionen föreslås,
att till änkling skall kunna utgå bidrag efter samma normer som till änka.
Utskottet tillstyrker detta förslag. Det kan synas inkonsekvent, att utskottet
tillstyrker bidrag till änklingar, då utskottet tidigare avvisat tanken på att
särskilt barnbidrag skulle utgå till änklingars barn. Denna skillnad i bidragshänseende
är emellertid sakligt motiverad. Utskottet avvisade tanken
på särskilt barnbidrag till änklings barn med hänsyn till de egendomliga
konsekvenser detta skulle få, då änklingen gifte om sig. Sådana egendomliga
konsekvenser kunna icke uppstå i fråga om bidragen till änklingar med
barn, eftersom dessa bidrag föreslås skola upphöra, då vårdnadshavaren ingår
nytt äktenskap.

Utskottet finner icke anledning att frångå det i propositionen framlagda
förslaget om att bidrag till änka och änklingar skall kunna utgå till dess
barnet eller, om flera barn finnas, yngsta barnet fyller tio år.

De svårigheter som möta en änka med barn äro i viss mån desamma för
alla ensamstående kvinnor med barn. I motionerna 1:357 och 11:511 hemställes,
att lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn måtte komma
att omfatta även frånskilda och ogifta mödrar. Det måste enligt utskottets
mening ur flera synpunkter anses önskvärt, att varje ensamstående kvinna
med barn under sin vårdnad erhåller ekonomisk hjälp för att kunna behålla
barnet hos sig. Det torde emellertid icke vara tillrådligt att utan närmare
utredning utvidga den föreslagna lagen om bidrag till änkor och änklingar
med barn till att omfatta även andra ensamstående kvinnor med barn.
Utskottet förordar därför att en utredning av denna fråga kommer till stånd.

Förslaget Ull lag om ändring i bidragsförskottslagen.

I propositionen föreslås, att bidragsförskott skall utgå med högst 250
kronor för år räknat. I motionen 11:512 yrkas, att bidragsförskott skall
utgå med högst 500 kronor för år. Enligt utskottets mening bör bidragsförskottets
maximibelopp uppgå till samma belopp som särskilt barnbidrag enligt
6 § i den föreslagna lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn. Utskottet avstyrker därför motionen II: 512 i denna del.

För närvarande äro bidragsförskotten beroende av inkomstprövning med
avseende å försörjarens inkomst. Denna inkomstprövning är i princip anordnad
på likartat sätt som inkomstprövningen enligt 1937 års lag om barn -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

29

bidrag. Den skillnaden föreligger dock, att de avdragsfria inkomstbeloppen i
bidragsförskottslagen äro högre än i 1937 års lag och beräknas på ett annat
sätt. I propositionen föreslås, att inkomstprövningen i bidragsförskottslagen
skall slopas. I motionerna I: 358 och IT: 510 hemställes, att bestämmelserna i
bidragsförskottslagen om inkomstprövning i princip bibehållas. Såsom ovan
framhållits har utskottet ansett det nödvändigt med inkomstprövning beträffande
bidrag enligt 6 § i den föreslagna lagen om särskilda barnbidrag. Mot
avskaffande av inkomstprövningen beträffande bidragsförskotten kunna
göras starka invändningar. Om de särskilda barnbidragen till änkors och
invaliders barn utgå efter inkomstprövning men bidragsförskotten till ogifta
och frånskilda kvinnors barn utan sådan prövning, så är det, som tre reservanter
i socialvårdskommittén framhållit, uppenbart att dessa sistnämnda
barn komma i en gynnad ställning i förhållande till de förstnämnda barnen.
Detta är ur rättvisesynpunkt stötande och ur psykologisk synpunkt olämpligt.
Utskottet kan icke tillstyrka att inkomstprövningen i bidragsförskottslagen
slopas. Den föreslagna lagen om ändring i bidragsförskottslagen bör
därför kompletteras med bestämmelser om inkomstprövning. Dessa bestämmelser
synas i huvudsak böra överensstämma med motsvarande bestämmelser
i den föreslagna lagen om särskilda barnbidrag. Dock synes den årsinkomst,
som skall ligga till grund för beräknande av bidragsförskott, liksom
hittills böra upptagas till det belopp, för vilket vederbörande blivit taxerad.
Enligt den föreslagna lagen om särskilda barnbidrag sker inkomstberäkningen
på annat sätt. Med hänsyn till denna skillnad böra de avdragsfria
inkomsterna sättas högre beträffande bidragsförskotten än beträffande de
särskilda barnbidragen. Skillnaden i fråga om avdragsfria inkomstbelopp
synes lämpligen böra uppgå till 200 kronor för ensamstående och 400 kronor
för makar.

De i 6 § i den föreslagna lagen om bidrag till änkors och invaliders barn
angivna avdragsfaktorerna, 25 och 75 procent, äro närmast avpassade med
tanke på alt folkpension och barnbidrag utgå samtidigt. Avdragsfaktorn har
i princip bestämts till 75 procent, vilket innebär att avdraget å själva barnbidraget
blir 25 procent vid inkomstlägen då avdrag samtidigt sker å pensionen
och ökas till 75 procent då inkomstprövad pension ej längre utgår.
Beträffande bidragsförskotten föreligga icke dessa förutsättningar. Personer
som uppbära bidragsförskott ha i allmänhet icke folkpension. Enligt utskottets
mening utgör emellertid denna omständighet icke något hinder för att
beträffande bidragsförskotten använda samma avdragsfaktorer som föreslagits
beträffande de särskilda barnbidragen. Särskilda barnbidrag utgå för
övrigt i vissa fall utan kombination med folkpension.

Utskottet har i enlighet med ovan angivna grunder utarbetat ett förslag
till lag om ändring i bidragsförskottslagen.

Vid det förhållande att utskottet föreslår eu inkomstprövning av bidragsförskotten
med hänsyn till försörjarens inkomst synes det riktigast att vid

30

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

bestämmandet av bidragsförskott även taga hänsyn till barnets inkomst.
Utskottet föreslår därför, att i bidragsförskottslagen bibehålies den nuvarande
bestämmelsen om minskning av bidragsförskottet med hänsyn till barnets
inkomst, som ej härrör från dess eget arbete. Denna bestämmelse synes
emellertid för erhållande av överensstämmelse med den föreslagna lagen om
särskilda barnbidrag böra erhålla det innehåll, att bidragsförskottet skall
minskas med ifrågavarande inkomst, i vad den överstiger 100 kronor. Självfallet
skall bidragsförskott icke minskas med allmänt barnbidrag som utgår
för barnet. Någon bestämmelse härom är emellertid icke erforderlig.

Bestämmelsen i nuvarande 8 § 6 mom. bidragsförskottslagen om att bidragsförskott
icke skall utgå vid belopp understigande 60 kronor synes böra
bibehållas.

I 9 § 1 mom. bidragsförskottslagen i dess nuvarande lydelse stadgas, att
såsom inkomst, vilken enligt 8 § 2 mom. första stycket skall läggas till grund
för beräknandet av bidragsförskott, anses det belopp, för vilket vederbörande
blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid den senaste
taxeringen före barnavårdsnämndens beslut i ärendet. Enligt ett genom
propositionen nr 212 till årets riksdag framlagt förslag till förordning om
statlig inkomstskatt, vilket förslag enligt vad utskottet inhämtat i huvudsak
tillstyrkts av bevillningsutskottet, skall förordningen den 28 september 1928
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, såvitt angår skatt för inkomst,
upphöra att gälla från och med den 1 januari 1948, då förordningen om
statlig inkomstskatt föreslås skola träda i kraft. Med hänsyn härtill föreslår
utskottet den ändring i 9 § 1 mom. bidragsförskottslagen, att såsom inkomst,
vilken skall läggas till grund för beräknandet av bidragsförskott, skall anses
det belopp, för vilket vederbörande blivit taxerad till statlig inkomstskatt.
Emellertid stadgas i en övergångsbestämmelse till den föreslagna förordningen
om statlig inkomstskatt, att äldre bestämmelser fortfarande skola
tillämpas vid 1948 års taxering. Utskottet har därför i en övergångsbestämmelse
till sitt förslag till ändring i bidragsförskottslagen upptagit ett stadgande
av innehåll, att under tid innan taxering till statlig inkomstskatt skett
skall vad i 9 § 1 mom. sägs om statlig inkomstskatt gälla statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt. Någon ändring i 9 § 2 mom. bidragsförskottslagen är
icke erforderlig.

Eftersom utskottet föreslår att bidragsförskotten skola vara beroende på
inkomstprövning, har utskottet ingen anledning att föreslå någon ändring i
12 § 2 mom. bidragsförskottslagen i dess nuvarande lydelse.

Anslagsäskandena.

De i propositionen gjorda anslagsäskandena föranleda ingen erinran från
utskottets sida.

Utskottet får emellertid erinra om att här ifrågavarande anslag icke kun -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

31

nät medtagas i riksstaten för budgetåret 1947/48. Anslagen böra därför anvisas
å tilläggsstat I till nämnda riksstat.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga följande genom förevarande
proposition, nr 288, framlagda förslag till

I) Lag

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till uppehälle och uppfostran åt barn skall i fall som angivas i denna
lag, utöver allmänt barnbidrag, av allmänna medel utgivas särskilt barnbidrag.

2 §.

Ärenden rörande barnbidrag enligt denna lag handläggas av pensionsstyrelsen
och pensionsnämnderna.

3 §•

Rätt till särskilt barnbidrag tillkommer endast barn som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen träffa
överenskommelse med främmande makt i fråga om tillämpning av denna
lag å dess här i riket bosatta medborgare.

4§-

Särskilt barnbidrag utgår icke för längre tid än till och med den månad
under vilken barnet fyller sexton år.

5 §•

Särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad eljest stadgas i
denna lag,

1. för barn, vars föräldrar avlidit; samt

2. för barn, vars fader eller moder avlidit, såframt vårdnaden om barnet
överflyttats till särskilt förordnad förmyndare samt barnet ej stadigvarande
bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna.

Bidraget utgör 420 kronor för år. Har barnet inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses
täcka kostnaden för dess uppehälle och uppfostran, skall dock särskilt barnbidrag
antingen ej utgå eller ock nedsättas efter vad som finnes skäligt. Såsom
inkomst skall jämväl räknas underhållsbidrag samt bidragsförskott,
vartill barnet må vara berättigat enligt bidragsförskottslagen.

32

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

6§-

1 mom. Särskilt barnbidrag utgår jämväl, där ej annat följer av vad eljest
stadgas i denna lag,

1. för barn, vars fader avlidit;

2. för barn, vars fader åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag
enligt lagen om folkpensionering;

3. för barn, vars moder åtnjuter sådan folkpension, då föräldrarna ej
sammanleva samt modern bar vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans
med barnet;

4. för barn, vars moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern
åtnjuter folkpension samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande
bor tillsammans med barnet; samt

5. för barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej fastställts
och som fyllt tre år.

Barnbidrag enligt femte punkten må ej utgå, där i mål angående fastställande
av faderskap rätten genom beslut, som må omedelbart verkställas,
förpliktat den uppgivne fadern att utgiva underhållsbidrag.

2 mom. Barnbidrag enligt 1 mom. utgår, där ej nedan annorlunda stadgas,
med 250 kronor för barn och år räknat.

3 mom. I fall som avses i 1 mom. första stycket 1 samt 3—5 minskas barnbidraget
med 25 procent av moderns årsinkomst i vad den överstiger 1 800
kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten i vad den överstiger
3 200 kronor. Är modern gift och sammanlever hon med sin man, minskas
barnbidraget med 25 procent av makarnas sammanlagda årsinkomst i vad
den överstiger 2 200 kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten i
vad den överstiger 4 600 kronor.

Motsvarande minskning äger rum i fall som avses i 1 mom. första stycket
2, därvid hänsyn tages, om föräldrarna sammanleva, till deras sammanlagda
årsinkomst samt, om de ej sammanleva, till årsinkomsten för den av
dem hos vilken barnet stadigvarande vistas eller, därest denne är gift och
sammanlever med sin make, till makarnas sammanlagda årsinkomst. Vistas
i fall, då föräldrarna ej sammanleva, barnet icke stadigvarande hos någon
av dem, skall minskningen av barnbidraget ske med hänsyn till inkomsten
för den av föräldrarna, som har eller senast haft vårdnaden om barnet, eller,
därest denne är gift och sammanlever med sin make, med hänsyn till makarnas
sammanlagda inkomst.

Finnas, då avdrag å barnbidrag skall äga rum, flera till särskilt barnbidrag
berättigade barn, minskas bidraget för ett vart av dem allenast med så
stor del av det enligt bestämmelserna ovan i delta moment beräknade avdragsbeloppet
som enligt fördelning efter huvudtalet belöper på varje barn.

Är den, vars inkomst skall läggas till grund för beräknandet av barnbidrag,
underhållsskyldig mot barn under sexton år som icke är berättigat

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

33

till särskilt barnbidrag, skall vid bestämmandet av avdrag å barnbidraget
så anses som om alla barnen vore berättigade till sådant bidrag.

4 mom. Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall
barnbidraget minskas med nämnda inkomst, i vad den överstiger 100 kronor
för år. Kan barnet antagas komma att uppbära underhållsbidrag från
någon som enligt lag är skyldig utgiva sådant bidrag eller är barnet berättigat
till bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen, skall dock underhållsbidraget
eller bidragsförskottet i sin helhet avdragas å barnbidraget.

7 §•

För barn, som är adopterat, utgår särskilt barnbidrag endast om barnet
i sin egenskap av adoptivbarn enligt bestämmelserna nedan i denna paragraf
är berättigat till sådant bidrag.

I fråga om rätt till barnbidrag för barn, som adopterats av makar eller
av faders eller moders make, skall så anses som om barnet vore barn i
äktenskapet mellan makarna.

För annat adoptivbarn än i andra stycket avses utgår barnbidrag:

1. enligt 5 §, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyttats
till särskilt förordnad förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans
med adoptanten;

2. enligt 6 §, då adoptanten ävensom, om barnet adopterats av kvinna, då
dennas make åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag enligt
lagen om folkpensionering; samt

3. enligt 6 §, om barnet adopterats av kvinna som före eller efter adoptionen
ingått äktenskap, då mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket 2 och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. minskning av barnbidrag ske med hänsyn till adoptantens
årsinkomst eller, om adoptanten är gift och sammanlever med sin
make, med hänsyn till makarnas sammanlagda årsinkomst.

Där ej särskilda omständigheter till annat föranleda utgår icke barnbidrag
av den anledningen att adoptant eller adoptants make åtnjuter folkpension
med mindre adoptionen skett minst två år före den dag då pensionen söktes.

8 §•

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall läggas till
grund för beräknandet av barnbidrag uppskattas i enlighet med de grunder
som angivas i 14 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering. Såsom inkomst
skall icke räknas bidrag, vartill änka må vara berättigad enligt lagen om
bidrag till änkor och änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas till närmaste hela tiotal kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 sand. 2 avd. Nr 5. 3

34 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

9 §•

Särskilt barnbidrag avrundas för år räknat till närmaste hela krontal.
Bidrag som för barn räknat understiger 12 kronor om året höjes till detta
belopp.

10 §.

Har i fall då särskilt barnbidrag utgått för barn, adoptivbarn eller styvbarn
till någon, som uppburit invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen
om folkpensionering, folkpensionen indragits enligt 15 § 1 mom. första stycket
nämnda lag eller den för sjukbidrags åtnjutande bestämda tiden gått till
ända, må, där särskilda skäl föreligga, barnbidrag med efter hand nedsatt
belopp utgå under ytterligare högst ett år. Ej må dock på grund av vad sålunda
stadgats barnbidrag utgå för längre tid än till och med den månad
varunder barnet fyller sexton år.

11 §•

Har inkomst, efter vilken särskilt barnbidrag blivit bestämt, ökats till sådant
belopp att rätt till barnbidrag ej längre föreligger, indrages barnbidraget.
Sker eljest mera avsevärd ändring i den inkomst, efter vilken barnbidrag
blivit bestämt, skall barnbidraget i enlighet därmed ökas eller minskas.

Befinnes barn, för vilket särskilt barnbidrag utgår, icke längre vara svensk
medborgare eller stadigvarande vistas här i riket, skall barnbidraget indragas,
såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.

12 §.

Den vars inkomst jämlikt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket lagts till
grund för beräknandet av barnbidrag är pliktig att till pensionsstyrelsen
eller pensionsnämnd utan oskäligt dröjsmål anmäla:

1. om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens
död eller annorledes eller om sammanlevnaden med make upphör eller
återupptages;

2. om hans, hans makes eller barnets ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättras;

3. där barnbidrag utgår enligt 6 § 1 mom. första stycket 3 eller 4, om
modern skiljes från vårdnaden om barnet eller, därest barnbidrag utgår utan
att modern har vårdnaden, om barnet får stadigvarande bostad annorstädes
än tillsammans med modern; samt

4. där barnbidrag utgår enligt 6 § 1 mom. första stycket 5, om faderskapet
fastställes eller uppgiven fader förpliktas utgiva underhållsbidrag till
barnet.

Har barn särskilt förordnad förmyndare, åligger det denne att göra anmälan
som nu sagts, om barnets ekonomiska förhållanden väsentligt förbätt -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 35

rats samt, där barnbidrag utgår enligt 5 § första stycket 2, om barnet får
bostad tillsammans med fader, moder eller adoptant.

Uppbäres barnbidrag av myndighet eller annan person än ovan avses, är
jämväl sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

13 §.

Har för bestämmande av särskilt barnbidrag åberopats oriktig uppgift av
beskaffenhet att kunna påverka rätten till sådant bidrag, ehuru skäligen
kunnat fordras att uppgiften varit riktig,

eller har någon, vars inkomst skall läggas till grund för beräknande av
särskilt barnbidrag, utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt
vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhändelsen
avsevärt inverkar vid beräkning av bidraget, ehuru det bort förutses
att avhändelsen skulle få sådan inverkan,

eller har förmyndare låtit sådant förfarande komma sig till last med avseende
å myndlingens egendom,

skall ansökning om särskilt barnbidrag avslås och redan beviljat sådant
bidrag indragas; dock att, då avhändelse av inkomst eller egendom föreligger,
bidrag likväl må utgå men bestämmas som om vederbörande fortfarande,
helt eller delvis, vore i besittning av inkomsten eller egendomen.

Har någon försummat den honom enligt 12 § åliggande anmälningsskyldigheten
må, där försummelsen inverkat på rätten till eller beloppet av särskilt
barnbidrag och icke kan anses ursäktlig, bidraget indragas.

Avslås ansökan om eller indrages särskilt barnbidrag enligt denna paragraf
skall, där ej annat finnes påkallat, bestämmas viss tid under vilken rätten
till sådant bidrag skall vara förverkad. I samband med sådant beslut
skall ock bestämmas, huruvida rätten att erhålla särskilt barnbidrag efter
den angivna tidens utgång skall vara beroende av ny ansökning.

14 §.

Särskilt barnbidrag utgår icke för tid, under vilken kostnaderna för barnets
vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestridas av
statsmedel.

Där på grund av vad sålunda stadgats särskilt barnbidrag skulle innehållas
för del av kalendermånad, skall dock bidraget utgå oavkortat för den
månaden.

15 §.

Ansökning om särskilt barnbidrag skall göras:

1. om barnbidrag sökes enligt 5 § av den anledningen att barnets föräldrar,
adoptant eller adoptivföräldrar avlidit, hos pensionsnämndens ordförande
i det pensionsdistrikt där den sist avlidne av föräldrarna eller, om
barnet varit adopterat, där adoptanten eller den sist avlidne av adoptivföräldrarna
senast varit mantalsskriven;

36

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

2. om barnbidrag sökes enligt 5 § av den anledningen att vårdnaden
överflyttats till särskilt förordnad förmyndare, hos pensionsnämndens ordförande
i det pensionsdistrikt där fader eller moder, från vilken vårdnaden
överflyttats, vid tiden för överflyttningen var mantalsskriven; samt

3. om barnbidrag sökes enligt 6 §, hos pensionsnämndens ordförande i
det pensionsdistrikt där den, vars inkomst enligt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde
stycket skall ligga till grund för beräknande av bidraget, eller, om bidraget
skall beräknas i förhållande till makars eller sammanlevande föräldrars inkomst,
mannen senast blivit mantalsskriven.

Finnes ej mantalsskrivningsort som ovan sagts, skall ansökning göras hos
pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet stadigvarande
vistas.

Ansökning göres, då särskilt förordnad förmyndare finnes, av denne och
eljest av den vars inkomst enligt 6 ''§ 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall
ligga till grund för beräknande av bidraget. Har barnavårdsman förordnats
för barnet, vare ock denne behörig att göra ansökning om särskilt
barnbidrag.

Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga
upplysningar för utredande av rätten till särskilt barnbidrag ävensom en av
sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna
äro med sanningen överensstämmande. Göres ansökningen av
annan än särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman och är sökanden
gift och sammanlever med sin make, skall även denne avgiva förklaring
som nyss sagts. Är sökanden eller dennes make ur stånd att själv avgiva
sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga,
med sökandens, makens och barnets förhållanden förtrogna personer.
Vad nu sagts om make till sökanden skall, om sökanden, ehuru ogift,
sammanlever med barnets fader eller moder, tillämpas å denne.

Vid ansökningen skall fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där
hinder därför möter, annat bevis som pensionsstyrelsen må finna skäl
godtaga.

Vad sålunda stadgats angående ansökning om särskilt barnbidrag gäller
även beträffande ansökning om ökning av sådant bidrag.

16 §.

1 mom. Angående handläggning av ärenden rörande barnbidrag enligt
denna lag skall i tillämpliga delar gälla vad i 34—37 §§ lagen om folkpensionering
stadgas beträffande annan folkpension än allmän ålderspension.
Därvid skola ärenden om bidrag för barn, adoptivbarn eller styvbarn till
någon, som uppbär invalidpension eller sjukbidrag, handläggas i den ordning
som gäller beträffande sådan pensionsförmån och övriga ärenden handläggas
i den ordning som gäller beträffande änkepension. Minskning eller
indragning av särskilt barnbidrag beslutas av pensionsnämnd, som vid den

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

37

tid då fråga därom uppkommer är behörig att upptaga ansökning om sådant
bidrag för barnet. Ändring i pensionsnämnds beslut rörande särskilt barnbidrag
må sökas jämväl av barnavårdsman för barnet.

Bestämmelserna i 38 § första—fjärde, sjunde och åttonde styckena samt
39 och 41 §§ lagen om folkpensionering skola äga motsvarande tillämpning
beträffande barnbidrag.

2 mom. Då ärende rörande barnbidrag skall förekomma vid pensionsnämnds
sammanträde, åligger det nämndens ordförande att, såvitt möjligt
i god tid före sammanträdet, därom underrätta ordföranden i barnavårdsnämnden
i den kommun, där barnet stadigvarande vistas; och äger denne
eller annan, av barnavårdsnämnden därtill utsedd ledamot rätt att vid handläggningen
av sådant ärende deltaga i överläggningarna men ej i besluten
samt att få sin mening antecknad till protokollet.

17 §•

Särskilt barnbidrag utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas, till barnets
förmyndare. Pensionsstyrelsen må, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva
att utbetalning skall ske till barnavårdsnämnd eller annan, med skyldighet
för mottagaren att utlämna erhållna belopp i den ordning som är
för barnet mest gagnelig.

Under förutsättningar som angivas i 18 § 1 mom. lagen om folkpensionering
må bambidragsbelopp motsvarande kostnad som myndighet utgivit för
barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

Särskilt barnbidrag, som utgår under tid då barnet är omhändertaget för
skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas på
anstalt i annat fall än i 14 § sägs, utbetalas till det kommunala organ, som
svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad
täckas. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den som enligt första
stycket har att uppbära barnbidrag.

18 §.

Rätt till särskilt barnbidrag kan ej överlåtas och må förty icke tagas i
mät för gäld.

19 §.

Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för särskilda
barnbidrag med viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för dylika
bidrag, som under året utbetalats för barn, beträffande vilka pensionsnämnd
inom kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barnbidrag
av det slag, varom fråga är, dock högst hälften av nämnda kostnad.
Är pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner, avgöres dessa
kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med hänsyn till vederbörandes
mantalsskrivningsort eller, där sådan ej finnes, vistelseort.

38

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5

Angående beräknandet av varje kommuns andel samt tid och sätt för dess
gäldande skall i övrigt gälla vad i lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen stadgas.

20 §.

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948, då lagen den 18 juni 1937
(nr 382) om barnbidrag skall upphöra att gälla.

Barn, som vid nya lagens ikraftträdande åtnjuter barnbidrag och är berättigat
till särskilt barnbidrag enligt nya lagen, skall erhålla sådant utan
särskild ansökan. Det åligger pensionsstyrelsen att omräkna nu utgående
barnbidrag i enlighet med bestämmelserna i nya lagen. I den mån omräkningen
ej kan ske med ledning av de hos pensionsstyrelsen tillgängliga handlingarna,
skall den som enligt 12 § är anmälningsskyldig beträffande förhållanden
som där nämnts efter anmaning lämna erforderliga uppgifter. Angående
sådana uppgifter samt påföljd av oriktiga upplysningar däri skall i
tillämpliga delar gälla vad om ansökning om särskilt barnbidrag i nya lagen
stadgas. Underlåter vederbörande att lämna uppgifter som nu sagts, må
särskilt barnbidrag tills vidare innehållas.

I den utsträckning pensionsstyrelsen bestämmer skola pensionsnämnderna
under år 1947 fastställa inkomst, efter vilken barnbidrag skall beräknas,
såväl jämlikt äldre lag som jämlikt bestämmelserna i nya lagen.

Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda lagen,
skall hänvisningen anses avse den nya lagen. Där hänvisning skett till
Visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda
bestämmelse i stället tillämpas.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet
av nya lagen, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande
av pensionsstyrelsen.

2) Lag

om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Har änka eller änkling under sin vårdnad barn i äktenskapet med den
avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande vistades
i makarnas hem, och bär barnet icke fyllt tio år, äger vårdnadshavaren,
under förutsättning att han stadigvarande bor tillsammans med barnet, av
allmänna medel för egen del erhålla bidrag i enlighet med vad nedan stadgas.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

39

Rätt till bidrag föreligger ej, där vårdnadshavaren åtnjuter folkpension.
Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap, upphör rätten till bidrag.

Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension och bostadstillägg
enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta, att till bidragsberättigad
som är mantalsskriven inom kommunen därjämte skall utgå särskilt
bostadstillägg i enlighet med grunder som kommunen har att bestämma.
Beträffande bidraget skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i lagen om
folkpensionering stadgas om änkepension, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.
Vid tillämpning av 14 § 1 mom. skall såsom inkomst ej räknas
bidrag enligt denna lag.

Vårdnadshavare, som åtnjuter bidrag enligt denna lag, är pliktig att ofördröjligen
till pensionsstyrelsen eller pensionsnämnd anmäla, om barnet får
stadigvarande bostad annorstädes än tillsammans med vårdnadshavaren.

Vid tillämpningen av lagen skall barn, som adopterats av makar eller av
faders eller moders make, anses som barn i äktenskapet mellan makarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

B. att riksdagen — med förklaring att det genom förevarande
proposition, nr 288, framlagda förslaget till lag om
ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)
icke kunnat i oförändrat skick antagas — måtte för sin del
antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382).

Härigenom förordnas, dels att 9 §
bidragsförskottslagen den It juni
1943 skall upphöra att gälla, dels ock
att 8 §, 11 § 2 och 3 inom., 12 § 2
mom. samt 23 och 25 §§ samma lag
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

8 §•

Bidragsförskott utgår med det belopp
barnets fader jämlikt rättens

Härigenom förordnas, att 8 §, 9 §

I mom., 11 § 2 och 3 mom. samt 23
och 25 §§ bidragsförskottslagen den

II juni 1943 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

/ mom. Där ej vad nedan stadgas
till annat föranleder, utgår bidrags -

40

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
beslut eller enligt avtal är skyldig att
utgiva till barnets underhåll, dock
högst med 250 kronor för dr räknat.

(Utskottets förslag.)
förskott för barn och år räknat med
250 kronor.

2 mom. Bidragsförskottet minskas,
med undantag för fall som i 9 § 2
mom. sägs, med 25 procent av moderns
årsinkomst i vad den överstiger
2 000 kronor och med ytterligare
50 procent av inkomsten i vad
den överstiger 3 400 kronor. År modern
gift och sammanlever hon med
sin man samt år denne underhållsskyldig
gentemot barnet, minskas bidragsförskottet,
med undantag för
fall som i 9 § 2 mom. sågs, med 25
procent av makarnas sammanlagda
årsinkomst i vad den överstiger 2 600
kronor och med ytterligare 50 procent
av inkomsten i vad den överstiger
5 000 kronor.

Har modern flera till bidragsförskott
berättigade barn, minskas dock
förskottet för ett vart av dem allenast
med så stor del av det enligt
bestämmelserna ovan i detta moment
beräknade avdrag sbeloppet som enligt
fördelning efter huvudtalet belöper
på varje barn.

År den, vars inkomst skall läggas
till grund för beräknandet av bidragsförskott,
underhållsskyldig mot barn
under sexton dr, som icke år berättigat
till bidragsförskott, skall vid bestämmandet
av avdrag å bidragsförskottet
så anses som om alla barnen
vore berättigade till sådant förskott.

Har barn inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete, skall bidragsförskottet
minskas med nämnda inkomst,
i vad den överstiger 100 kronor
för år.

3 mom. överstiger det enligt bestämmelserna
i 1 och 2 mom. beråk -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

41

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nade bidragsförskottet det belopp,
som barnets foder jämlikt rättens beslut
eller avtal är skyldig att utgiva
till barnets underhåll, skall bidragsförskottet
nedsättas till nämnda belopp.

4 mom. Bidragsförskott skall icke
utgå, därest beloppet av detsamma
eller, dår fråga är om flera barn under
moderns vårdnad, förskottens
sammanlagda belopp icke skulle uppgå
till minst 60 kronor för år räknat.

9 §■

1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt
8 § 2 mom. första stycket skall
läggas till grund för beräknandet av
bidragsförskott, anses det belopp, för
vilket vederbörande blivit taxerad till
statlig inkomstskatt vid den senaste
taxeringen före barnavårdsnämndens
beslut i ärendet.

11 §•

2 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas icke för tid, under vilken kostnaderna
för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt
bestridas av statsmedel. Där på grund av vad sålunda stadgats bidragsförskott
skulle innehållas för del av kalendermånad, skall dock förskottet utgå
oavkortat för den månaden.

3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper å tid under vilken barn är
omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad
vårdas å anstalt i andra fall än förut i denna paragraf avses, skall
minst en gång varje kalenderhalvår utbetalas till det kommunala organ som
svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad
täckas. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till barnets moder eller,
där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne.

n §.

2 mom. Beviljat bidragsförskott
skall genom särskilt beslut indragas

a) om, där barnet är fött utom äktenskap
eller föräldrarnas äktenskap

42

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

upplösts genom äktenskapsskillnad,
föräldrarna sammanflytta;

b) om barnet får bostad tillsammans
med sin fader; eller

c) om barnet be finnes icke vidare
vara svensk medborgare eller stadigvarande
vistas hår i riket samt bidragsförskottets
indragande icke med
hänsyn till omständigheterna prövas
oskäligt.

Beslut om indragning av bidragsförskott
meddelas av den barnavårdsnämnd
som beviljat förskottet samt
avser tiden från dagen för beslutet.

Har dessförinnan förskott utbetalats
för tid efter sagda dag, må sådant
belopp icke återkrävas från mottagaren.

23 §.

Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av
denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.

25 §.

Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos
Konungen i vederbörande statsdepartement senast å trettionde dagen efter
den då klaganden erhöll del av beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948. Bidragsförskott, som före
den 1 januari 1948 beviljats för tid efter nämnda dag, skall till beloppet
jämkas i överensstämmelse med vad som stadgas i denna lag. I fråga om
beloppet av bidragsförskott, som efter den 1 januari 1948 beviljas för tid
dessförinnan, skola de äldre bestämmelserna tillämpas.

Under tid innan taxering till statlig
inkomstskatt skett skall vad i 9 §
1 mom. sägs om statlig inkomstskatt
gälla statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

43

C. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta föranstalta om en utredning
angående möjligheterna att bereda andra ensamstående kvinnor
med barn än änkor samma stöd som lämnas änkor enligt
den föreslagna lagen om bidrag till änkor och änklingar
med barn samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda;

D. att riksdagen måtte å tilläggstat I till riksstaten för
budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln anvisa

1) till Barnbidrag ett förslagsanslag av 3 550 000 kronor,

2) till Dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag av
1 650 000 kronor;

3) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn
m. m. ett förslagsanslag av 6 200 000 kronor;

4) till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott
ett förslagsanslag av 2 600 000 kronor;

E. att motionerna I: 357, I: 358, II: 510 och II: 511, i den
mån de icke besvarats genom vad utskottet ovan hemställt,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

F. att motionen 11:512 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juli 1947.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från statsutskottet: herrar Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Albertsson,
Mårtensson, Pettersson i Dahl och Petterson i Degerfors; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Forslund, Wahlund,
Hagård, fru Nordgren och herr Jacobsson i Igelsbo.

44

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Reservationer:

1) av herrar Pettersson i Dahl och Wahlund;

2) av herrar Gustaf Karlsson. Mårtensson, Petterson i Degerfors och Forslund,
som anfört:

De av utskottet föreslagna ändringarna i förslaget till lag om ändring i
bidragsförskottslagen innebära, att bidragsförskotten skulle bliva beroende
av inkomstprövning. Utskottet har motiverat detta med att det ur rättvisesynpunkt
skulle vara stötande och ur psykologisk synpunkt olämpligt att
bibehålla inkomstprövningen beträffande de särskilda barnbidragen och låta
bidragsförskotten utgå oberoende av inkomstprövning. I likhet med utskottet
anse vi att det icke är möjligt att slopa inkomstprövningen beträffande de
särskilda barnbidragen. Enligt vår mening utgör emellertid denna omständighet
icke något hinder för att slopa inkomstprövningen i fråga om bidragsförskotten.
De av utskottet åberopade rättvisesynpunkterna få icke tillmätas
alltför stor betydelse. Fullständig likställighet mellan de båda hjälpformerna
har icke erhållits genom utskottets förslag och torde icke heller vara
möjlig att uppnå. Inkomstprövningen av bidragsförskotten kan icke lämpligen
ordnas på samma sätt som inkomstprövningen i fråga om de särskilda
barnbidragen. Ett skäl till att slopa inkomstprövningen beträffande bidragsförskotten
är att dessa dock till stor del återkrävas av den underhållsskyldige
fadern.

Den av utskottet föreslagna inkomstprövningen kommer att i stort sett
bliva utan betydelse såvitt angår de billigare orterna. Däremot får den
betydelse i fråga om de dyrare orterna. Utskottets förslag kommer uppenbarligen
att medföra verkningar, som icke kunna ur rättvisesynpunkt försvaras.

Vi kunna av dessa skäl icke biträda utskottets förslag i ovan angivet
hänseende.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition,
nr 288, framlagda förslaget till lag om ändring i bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943 (nr 382) oförändrat.

3) av herrar Mannerskantz och Hagård, som anfört:

Det genom propositionen framlagda förslaget till lag om bidrag till änkor
och änklingar med barn innebär, såsom framgår av lagens benämning,
att bidrag skola kunna utgå icke endast till änkor utan även till änklingar.
Utskottet har tillstyrkt förslaget.

De föreslagna bidragen till änkor och änklingar utgöra en helt ny hjälpform.
Enligt vår mening är det av vikt att varsamhet iakttages vid in -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

45

förandet av nya hjälpformer. Frågan om bidrag till änklingar med barn
synes böra bliva föremål för ytterligare utredning, och i avbidan därpå
torde den föreslagna lagen kunna begränsas till att avse allenast änkor
med barn. Det är otvivelaktigt mest angeläget, att änkor med barn erhålla
det stöd, varom här är fråga. Vi få i detta sammanhang erinra om att
departementschefen i propositionen framhållit, att ett änklingsbidrag av
den utformning det erhållit i förslaget icke kan komma till någon större användning.

Andra ensamstående kvinnor med barn än änkor befinna sig ofta i en
situation, som icke är bättre än änkornas, och torde ha lika stort behov av
stöd som änkor. Utskottet har i enlighet med yrkande i motionerna I: 358
och II: 510 hemställt om utredning angående möjligheterna att bereda andra
ensamstående kvinnor med barn än änkor samma stöd som lämnas änkor.
Vi biträda denna hemställan och förutsätta, att utredningen även kommer
att omfatta frågan om stöd till änklingar med barn.

Enligt förslaget till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn skall
i lagen avsett bidrag kunna utgå till dess barnet eller, om flera barn finnas,
yngsta barnet fyllt tio år. Åldersgränsen tio år synes vara godtyckligt vald
och är icke sakligt motiverad. Syftet med bidraget är givetvis att en änka
skall erhålla stöd så länge hon med hänsyn till barnet är förhindrad att
genom arbetsinkomst erhålla sin fulla försörjning. Någon förändring i detta
hänseende inträffar icke då barnet fyller tio år. Vid åtta års ålder däremot
har barnet börjat sin skolgång och erhållit skolvana. Bidragsverksamheten
får icke utformas på ett sådant sätt, att den motverkar benägenheten hos
t. ex. mycket unga änkor att söka och mottaga arbete. Enligt vår mening
bör därför bidrag till änkor med barn utgå allenast tills barnet fyllt åtta år.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen — med förklaring att det genom förevarande
proposition, nr 288, framlagda förslaget till lag om bidrag
till änkor och änklingar med barn icke kunnat i oförändrat
skick antagas — måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

om bidrag till änkor med barn.

Har änka under sin vårdnad barn i äktenskapet med den avlidne maken
eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande vistades i makarnas
hem, och har barnet icke fyllt åtta år, äger änkan, under förutsättning att
hon stadigvarande bor tillsammans med barnet, av allmänna medel för egen
del erhålla bidrag i enlighet med vad nedan stadgas.

Rätt till bidrag föreligger ej, där änkan åtnjuter folkpension. Ingår änkan
nytt äktenskap, upphör rätten till bidrag.

46

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension och bostadstillägg
enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta, att till bidragsberättigad
som är mantalsskriven inom kommunen därjämte skall utgå särskilt
bostadstillägg i enlighet med grunder som kommunen har att bestämma.
Beträffande bidraget skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i lagen om
folkpensionering stadgas om änkepension, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.
Vid tillämpning av 14 § 1 mom. skall såsom inkomst ej räknas
bidrag enligt denna lag.

Änka, som åtnjuter bidrag enligt denna lag, är pliktig att ofördröjligen
till pensionsstyrelsen eller pensionsnämnd anmäla, om barnet får stadigvarande
bostad annorstädes än tillsammans med änkan.

Vid tillämpningen av lagen skall barn, som adopterats av makar eller av
faders eller moders make, anses som barn i äktenskapet mellan makarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

Iduns tryckeri, Essclle ab. Stockholm 1947
717212