Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om allmänna barnbidrag, m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkten 53
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 januari
1947) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag
av 135 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom en den 11 april 1947 dagtecknad proposition,
nr 220, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om allmänna barnbidrag,

dels ock till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 210 000 000 kronor.

I anledning av propositionen nr 220 ha väckts sex motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 300 av herr Anderson, Axel Ivar, och

nr 301 av herr Domö in. fl., ävensom

inom andra kammaren

nr 419 av herr Andersson i Dunker m. fl.,

nr 420 av herrar Hansson i Skediga och Persson i Norrby,

nr 443 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. samt

nr 444 av herr Håstad m. fl.

I motionen 1:300 anhålles, att »riksdagen måtte avslå prop. nr 220 och
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om ny och allsidig utredning rörande
frågan om effektiva stödåtgärder för barnfamiljerna».

I motionerna I: 301 och II: 443, vilka äro likalydande, hemställes — under
förutsättning att nuvarande barnavdrag bibehållas — att

»riksdagen måtte antaga prop. nr 220 med förslag till lag om allmänna
barnbidrag m. m., dock med den ändringen dels att barnbidraget skall utgå
med 260 kronor, därest familjens taxerade inkomst är högst 4 999 kronor,

med 200 kronor vid inkomstlägen mellan 5 000 kronor och 8 000 kronor,

med 150 kronor vid inkomstlägen mellan 8 000 kronor och 13 000 kronor

samt med 100 kronor vid inkomstlägen mellan 13 000 kronor och 20 000

Ilihang till riksdagens protokoll 1947. G sand. 2 avd. Nr 4. 1

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

kronor, allt räknat för barn och år, samt dels att bidrag icke skall utgå vid
taxerad inkomst å 20 000 kronor och därutöver;

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i författningstexten,
vilka föranledas vid bifall til! nyssnämnda yrkande; samt

att riksdagen måtte till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1947/48 under
V huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 175 000 000 kronor».

I motionen II: 419 hemställes, att »riksdagen vid behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 220 måtte besluta, att utbetalningen av de allmänna
barnbidragen och utskrivningen av barnbidragsanvisningarna skola ske centralt,
förslagsvis genom postverket, samt att skälig ersättning lämnas kommunerna
för utgifter i samband med barnbidragsverksamheten».

I motionen II: 420 hemställes, att »riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 220 måtte uttala att skälig ersättning lämnas kommunerna
för de kostnader, som orsakas av ökat arbete med registerföring och
utbetalning av de allmänna barnbidragen».

I motionen II: 444 hemställes, att »riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 220 med förslag till lag om allmänna barnbidrag — därest riksdagen
i skattefrågan då redan fattat ett beslut som innebär de skattefria
barnavdragens slopande — måtte besluta att till förmån för de barnrika
familjerna differentiera bidragen förslagsvis enligt skalan 150 kronor för
första barnet, 300 kronor för andra barnet och 450 kronor för ett vart barn
från och med det tredje samt i övrigt fastställa de regler, som i anledning
härav kunna betingas».

Propositionen nr 220 samt motionerna 1:300, 1:301 och 11:443, såvitt
angår anslag under femte huvudtiteln, ävensom motionerna 11:419 och 420
ha hänvisats till statsutskottet. I övrigt ha propositionen nr 220, motionerna
1:300, 1:301 och 1:443 ävensom motionen 11:444 hänvisats till lagutskott
och tilldelats andra lagutskottet.

I samband med att andra kammaren hänvisat propositionen nr 220 till
behandling av statsutskottet och lagutskott har kammaren till utskotten
överlämnat åtskilliga i anledning av propositionen inom kammaren avgivna
yttranden.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha
propositionen nr 220 samt i anledning därav väckta motioner hänskjutits till
behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl som utöver vad nedan angives anförts till stöd för de
genom propositionen nr 220 framlagda förslagen ävensom i fråga om de
skäl motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa
till propositionen och motionerna.

I fråga om ovan omförmälda, inom andra kammaren avgivna yttranden
får utskottet hänvisa till kammarens protokoll för den 22 april 1947.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

3

Inledning.

Med stöd av Kungl. Majds bemyndigande den 12 september 1941 tillkallades
samma dag sakkunniga med uppdrag att inom socialdepartementet
verkställa utredningar rörande vissa befolkningspolitiska spörsmål. De sakkunniga
antogo benämningen 1941 års befolkningsutredning.

Befolkningsutredningen har redovisat sina arbetsresultat i en rad betänkanden
och undersökningar, berörande skilda spörsmål av befolkningspolitisk
och därmed närbesläktad art. I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande
om barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna
barnbidrag in. in. (SOU 1946: 5) har utredningen lämnat en sammanfattande
översikt av olika av utredningen planerade befolkningspolitiska åtgärder,
därvid utredningen jämväl redogjort för förslag, som utredningen i
annat sammanhang tidigare framlagt.

Sedermera har befolkningsutredningen avlämnat ett i juli 1946 dagtecknat
betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. (SOU 1946:53),
i vilket utredningen framlagt vissa synpunkter angående bland annat erforderliga
administrativa åtgärder för genomförande av det av utredningen
föreslagna barnbidragssystemet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juli 1946 ha vidare tillkallats
särskilda sakkunniga med uppdrag att inom socialdepartementet utreda frågan
angående formerna för utbetalning av de av befolkningsutredningen
föreslagna allmänna barnbidragen. Dessa sakkunniga ha i november 1946
överlämnat en utredning i ämnet (SOU 1946:89).

Förenämnda betänkanden ha remissbehandlats i sedvanlig ordning. Frågan
om införande av allmänna barnbidrag har därefter varit föremål för
ytterligare övervägande inom socialdepartementet med beaktande av bland
annat det betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen
m. m., som 1945 års statsskatteberedning den 19 november 1946
avlämnat till statsrådet och chefen för finansdepartementet (SOU 1946: 79).
Ett i nämnda betänkande framlagt förslag till omläggning av inkomstbeskattningen
för fysiska personer har nämligen utarbetats under förutsättning
av att allmänna barnbidrag komme att införas.

Frågan om införande av allmänna barnbidrag.
Barnkostnaderna.

Barnkostnadernas storlek växla givetvis högst avsevärt mellan enskilda
familjer och mellan olika socialgrupper. Befolkningsutredningen har i sitt
betänkande om barnkostnadernas fördelning redogjort för vissa undersökningar
i ämnet, som utredningen låtit verkställa och vilka såsom bilagor
fogats vid betänkandet. Dessa utredningar avse förhållandena inom i huvud -

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

sak den svenska industriarbetarklassen. De avse sålunda familjer i inkomstlagen
mellan 3 000 och 5 000 kronor, boende i städer och industriorter.
Utredningarna grundas i huvudsak på den hushållsbudgetundersökning som
verkställdes av socialstyrelsen år 1933. För en familj med en årsinkomst år
1933 av omkring 4 000 kronor och 1 å 2 barn skulle enligt beräkningarna
behövas en inkomstökning av 700 å 800 kronor för att bibehålla en oförändrad
levnadsstandard, om familjen utökades med ett barn i åldern 7-—8 år.

Beträffande minimikostnaderna för barnens försörjning har utredningen
anfört, att dessa givetvis ligga lägre än de här ovan anförda siffrorna. Utredningen
har liärutinnan åberopat vissa siffror rörande normalbeloppet av
fattigvårdsunderstöden. Siffrorna visa, att under år 1945 understödet för
äkta makar på billigaste ort ökades med 240 kronor för vartdera av första
och andra barnet samt med 180 kronor för varje ytterligare barn. I Stockholm
voro motsvarande siffror för första—femte barnet respektive 480, 420,
360, 300 och 240 kronor.

Genomförda stödåtgärder till barnfamiljernas förmån.

De åtgärder, som från samhällets sida vidtagits till förmån för barnfamiljerna
har befolkningsutredningen ansett sig kunna fördela i tre grupper,
nämligen 1) de socialpolitiska åtgärder, som införts under 1930-talet, till
stor del efter förslag av 1936 års befolkningskommission, 2) de förändringar,
som vidtagits i beskattningens differentiering efter försörjningsbördan, och
3) de särskilda åtgärder som vidtagits under kristiden. En redogörelse för
dessa åtgärder lämnas å s. 12—15 i propositionen.

Beträffande aktuella reformförslag kan nämnas att i fråga om familjernas
bostadsfråga har bostadssociala utredningen framlagt vittgående förslag angående
den framtida bostadspolitiken. Såsom ett led i denna har utredningen
bl. a. föreslagit en statlig bostadssubvention, innebärande ett familjebidrag
om 120 kronor per barn till familjer med 2 eller flera barn, ävensom
vissa odifferentierade subventionsformer. Familjebidragen skola enligt bostadssociala
utredningens förslag utgå till familj med bostad som fyller vissa
krav beträffande såväl utrymme som utrustning. Kungl. Maj:t har genom
propositionen nr 235 till innevarande riksdag framlagt förslag i denna fråga.
I denna proposition föreslås bostadsbidraget utgå med 130 kronor per barn
i stället för 120 kronor.

Befolkningsutredningens förslag om allmänna barnbidrag.

Riktlinjer för ett utvidgat stöd åt barnfamiljerna.

Befolkningsutredningen har uttalat att, trots vad som hittills åtgjorts, ett
behov förelåge av ytterligare och mera omfattande insatser från samhällets
sida i syfte att jämnare fördela kostnaderna för det uppväxande släktet.
Angelägenheten härav ökas i samma mån som krigstidens särskilda stöd -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

5

åtgärder efter krigets slut avvecklas. Både de befolkningspolitiska kraven
på längre sikt och önskemålet att krisåtgärderna avvecklas på ett sådant
sätt att barnfamiljerna icke skadas, motiverar enligt utredningen uppdragandet
av riktlinjer för stort upplagda åtgärder för utjämning av barnkostnaderna.

Med hänsyn härtill har befolkningsutredningen i sitt betänkande avhandlat
dels stödbehovet vid särskilda tillfällen, främst bosättning och barnsbörd,
och formerna att tillgodose detta, och dels olika möjligheter att utjämna
de löpande barnkostnaderna. I sistnämnda hänseende har utredningen
i olika avsnitt behandlat frågan om konsumtionsbundna bidrag till löpande
utgifter för barnen, om kollektiva hjälpformer för familjerna och om
kontanta barnbidrag.

Befolkningsutredningen har vidare funnit att ett familjebostadsbidrag enligt
de grunder som föreslagits av bostadssociala utredningen i dess slutbetänkande
icke kunde anses överflödiggöra ett allmänt barnbidrag. Bostadsbidraget
kunde i enlighet med hela sin utformning endast successivt förverkligas,
medan ett system av kontanta barnbidrag läte sig omedelbart
genomföra.

I fråga om av samhället organiserade kollektiva anordningar till barnfamiljernas
hjälp — i form av förbättrad förlossningsvård, förebyggande
mödra- och barnavård, sjukvård, den halvöppna barnavården, åtgärder för
beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn och social hemhjälp
— har utredningen funnit dessa icke vara av den art eller omfattning, att
de kunna anses minska behovet av allmänna barnbidrag. Däremot har utredningen
funnit tydligt, att de kostnadsfria skolmåltiderna komma att
lämna familjerna en hjälp av sådan storleksordning, att den icke kan förbises
vid diskussionen av behovet av kontanta barnbidrag. För varje barn,
som deltar i skolbespisningen, utgör kostnaden enligt utredningens beräkningar
100 kronor om året, vilket också anger storleken av det bidrag till
familjerna, som denna verksamhet kan anses innebära. Den lättnad skolmåltiderna
innebära för familjerna måste indirekt anses komma även barnen
under skolåldern till godo. Kostnaderna för barnen växa emellertid
med barnens ålder och måste för de äldre skolbarnen antagas högst väsentligt
överstiga de beräknade genomsnittliga barnkostnaderna. Familjernas
kvarstående kostnader för barnen äro sålunda enligt utredningens mening
så stora, att utöver de fria skolmåltiderna ytterligare bidrag äro väl motiverade.

Kontanta allmänna barnbidrag.

Sammanfattningsvis har befolkningsutredningen anfört alt av olika stödåtgärder
till familjernas förmån man närmast hade anledning att koncentrera
sig till tre, vilka kunde anses i mera väsentlig mån minska de
kostnader för barnen, som åvila de enskilda familjerna, och därigenom

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

åstadkomma en utjämning av dessa kostnader. De tre viktigaste åtgärderna
i detta sammanhang vore familjebostadsbidragen, de fria skolmåltiderna
samt kontanta barnbidrag. Härom har utredningen anfört följande.

Familjebostadsbidragen äro avsedda att utgå med ett belopp av 120 kronor
för varje barn i familjer med minst 2 barn och en bostad av godkännbar
beskaffenhet. Skolmåltiderna innebära för dem, som deltaga, en naturaförmån
av ett värde av omkring 100 kronor per år. För de allmänna barnbidragen
har utredningen preliminärt räknat med ett belopp av 200 kronor
per barn och år. Därest det allmänna barnbidraget utgår till samtliga barn
och de övriga förslagen förutsättas fullt genomförda, så skulle man härigenom
erhålla ett system av stöd åt familjerna av följande innebörd.

För familjer med 1 barn erhålles 200 kronor per år tills barnet uppnår
16 års ålder, ökat med understödet till modern i samband med förlossningen,
de förmåner, som kunna erhållas genom institutionerna för den halvöppna
barnavården under förskoleåldern, samt förmånen av fri skolmåltid under
skolåren m. in.

För familjer med 2 eller flera barn tillkommer bostadsbidraget om 120
kronor per barn. Det totala barnbidraget utgör alltså redan från början
320 kronor för att i skolåldern stiga till 420 kronor per barn.

Enligt befolkningsulredningens uppfattning skulle bidrag av denna omfattning
väl vara motiverade ur de synpunkter, som utredningen utgått från.
Även avvägningen mellan bostadsbidrag, skolmåltider och kontantbidrag
synes utredningen lämplig. 1 detta sammanhang kan erinras därom, att
bostadsbidragets bindning vid bostaden avser att under en kort tid ge en
väsentlig bostadspolitisk effekt; sedan denna i huvudsak nåtts, torde en inarbetning
av bostadsbidraget i det allmänna kontanta barnbidraget kunna
övervägas.

Befolkningsutredningen har emellertid också framkastat tanken på ett
barnbidragssystem, begränsat till familjer med mera än ett barn. Härom
har utredningen anfört följande.

Utredningen är klar över, att bidrag av den storleksordning, som det här
är fråga om, måste ställas i sammanhang med övriga kostnadskrävande sociala
reformer, såsom folkpensioneringen, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen
ävensom statsutgifterna för andra ändamål. Det kan icke tillkomma
utredningen att söka göra en avvägning mellan alla aktuella förslag
på dessa olika områden. Därest en befolkningspolitik av den omfattning,
som utredningen här tänkt sig, icke skulle anses möjlig för att för närvarande
genomföra, vill utredningen i varje fall förorda, att barnbidrag om
200 kronor per barn och år omedelbart införas för alla barn utom det första
i varje familj. Utredningen betraktar en sådan anordning endast som ett
provisorium, som snarast bör avlösas av ett fullt utbyggt barnbidragssystem.

Mot den antydda begränsningen av barnbidragssystemet kunna enligt befolkningsutredningen
anföras olika skäl. En begränsning av barnbidragen
till familjer med flera barn innebär sålunda icke med säkerhet, att bidragen
komme att utgå till dem som äro i störst behov av sådant stöd. Jämförelser
mellan relativt välsituerade flerbarnsfamiljer, vilka erhålla bidrag, och
fattigare enbarnsfamiljer, vilka äro uteslutna, måste te sig stötande. Vill

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

7

man icke acceptera en inkomstprövning, framstår alltså en begränsning
efter barnantal icke som rimlig.

Befolkningsutredningen bär i första hand föreslagit ett kontant barnbidrag
om 200 kronor per barn och år. Till närmare motivering för att ett
dylikt bidrag göres enhetligt har utredningen anfört i huvudsak följande.

Barnkostnaderna sliga med barnens ålder. Tages hänsyn jämväl till arbetet
med barnens vård och tillsyn, vilket naturligen är störst för de yngsta
barnen, minskas dock skillnaden i den totala barnkostnaden för barn av
olika åldrar. Härjämte bör beaktas, att vissa samhälleliga förmåner, främst
skolmåltiderna, i större utsträckning hänföra sig till skolbarnen än till de
mindre barnen.

Kostnaderna för barnen variera emellertid icke endast med barnens
ålder utan också med antalet barn i familjerna. Hushållsarbetet är icke
direkt proportionellt mot antalet hushållsmedlemmar; i ett större hushåll
äro möjligheterna att tillvarataga matrester större, i en flerbarnsfamilj
kunna yngre syskon övertaga de äldres urvuxna kläder och så vidare. Kostnaden
per barn är därför mindre i ett stort hushåll än i ett litet. De av utredningen
föreslagna allmänna barnbidragen äro emellertid icke avsedda
och kunna icke beräknas komma alt täcka mer än en del av barnkostnaderna,
och detta även om de sammanräknas med i andra former utgående
förmåner. Den andra delen får även i fortsättningen bäras av familjerna.
Under sådana förhållanden blir en växande barnskara också en växande
belastning på den enskilda familjens ekonomi och flerbarnsfamiljen kommer
alltjämt att vara mera pressad än en familj med ett mindre barnantal.
Det finnes således snarast motiv för att lämna den en högre kompensation
för kostnaderna för barnen. En sådan högre kompensation erhålles, om bidraget
göres enhetligt för alla barn.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att barnbidragen icke skola vara
dyrortsgraderade utan utgå med enhetligt belopp över hela riket.

Beträffande frågan om begränsning av barnbidragen efter inkomstgränser
har befolkningsutredningen förklarat sig betrakta barnbidragen som ett
led i en politik, syftande till att åstadkomma en rättvisare fördelning av
barnkostnaderna, motiverade lika mycket ur befolkningspolitiska och rättvisesynpunkter
som från socialpolitiska och humanitära utgångspunkter.
En begränsning med hänsyn till inkomstens storlek skulle, särskilt om avgränsningen
gjordes snäv, ge barnbidragen en annan prägel än utredningen
avsett.

Befolkningsutredningen bär föreslagit alt vid införande av allmänna barnbidrag
enligt utredningens huvudförslag de i nuvarande statsbeskattning
förekommande skattefria avdragen för barn slopas. Utredningen har emellertid
tillika framlagt ett alternativt förslag innebärande att, utan rubbning
av skattesystemet, barnbidragens storlek anpassas efter den nu gällande
skattedifferentieringen. Rörande denna fråga om sambandet mellan barn -

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

bidragssystemet och skattesystemet hänvisas till den följande framställningen.

Utredningen har i detta sammanhang framhållit, att de föreslagna barnbidragen
icke böra beskattas.

Vid utformandet av sitt förslag till allmänna barnbidrag har befolkningsutredningen
utgått från att bidrag skulle utgå från och med kalenderåret
efter barnets födelse till och med det kalenderår, under vilket barnet fyller
16 år. Efter särskild ansökan skulle barnbidrag dock kunna åtnjutas under
ytterligare två år i sådana fall då barnet är ur stånd att genom egna inkomster
i mera avsevärd grad bidraga till sitt uppehälle. Utsträckning till
18-årsåldern vore motiverad för dem som undergå vidare utbildning, men
jämväl därav att barnavdrag vid beskattningen åtnjutes för barn upp till 18
års ålder. Barnbidrag för 16—18-åring borde bortfalla, då vederbörandes
inkomst av arbete -— jämväl sådant som utfördes inom föräldrahemmet —
uppskattas till belopp överstigande 600 kronor.

Yttranden över bcfolkningsutredningcns förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 27—37 i propositionen, till
vilken redogörelse utskottet får hänvisa.

Barnbidragen och skattesystemet.

Nuvarande skattefria avdrag.

Samhället lämnar för närvarande det största bidraget till en utjämning
av barnkostnaderna i form av den skattedifferentiering som åstadkommes
genom de skattefria avdragen för barn. Innebörden av detta system och
dess verkningar ha utförligt redovisats i 1945 års statsskatteberednings betänkande
(s. 89—92 och 104—107), vartill här må i huvudsak hänvisas.
Skattelättnaden genom barnavdragen är i de lägsta inkomstklasserna obetydlig.
Flerbarnsfamiljer i dessa inkomstlägen kunna icke till fullo utnyttja
avdragen mer än för första eller andra barnet. I ortsgrupp V kan
ännu vid en inkomst, motsvarande ett taxerat belopp å 8 000 kronor, barnavdraget
icke fullt utnyttjas för fjärde barnet. Skattelättnaden för barnavdragen
ökas vidare vid stigande inkomst för att vid mycket höga inkomster
nå betydande belopp. Detta sammanhänger givetvis med skatteskalans
progressiva utformning.

Befolkningsutredningcn.

Befolkningsutredningen har, enligt vad av det tidigare anförda framgår,
föreslagit att vid införande av allmänna barnbidrag de inom statsbeskattningen
nu förekommande barnavdragen skola slopas. Till stöd härför har
utredningen anfört, att då barnfamiljerna skulle beredas förmåner, samhället
icke hade anledning att bidraga till mer än kostnaden för en av sam -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

9

liället accepterad minimistandard; i vart fall måste garanterandet av en
sådan minimistandard föregå införande av speciella förmåner för barn
inom mera bemedlade familjer. Den schematiska rättvisa, som erhölles genom
ett för varje barn lika stort bidrag oberoende av föräldrarnas inkomst,
måste också tillerkännas ett betydande värde.

Utredningen har emellertid tillika framlagt ett alternativt förslag,
närmast tänkt såsom ett provisorium i avbidan på barnavdragens
slopande och innebärande att, utan rubbning av skattesystemet, barnbidraget
anpassas efter den nu gällande skattedifferentieringen. Enligt detta alternativ
skola barnbidrag utgå oavkortat till familjer, för vilka de skattefria avdragen
icke innebära några fördelar, eller sålunda för de lägsta inkomstgrupperna.
Vid något högre inkomster minskas barnbidraget med den
skattelättnad, som de skattefria avdragen medföra, för att helt upphöra
vid inkomstlägen, där skattelättnaden uppgår till barnbidragets belopp.

Yttranden över befolkningsutredningcns förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 40—43 i propositionen, till
vilken redogörelse utskottet får hänvisa.

1945 års siatsskatteberedning.

I sitt betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen
m. m. (SOU 1946: 79) har 1945 års statsskatteberedning utgått från,
att befolkningsutredningens förslag om införande av kontanta allmänna
barnbidrag å 200 kronor per barn och år skulle genomföras och i samband
därmed de skattefria barnavdragen slopas i fråga om den direkta statliga
beskattningen.

Till skatteberedningens betänkande har herr Sundén anfört reservation,
däri han förordat, att barnbidrag skulle utgå först från och med andra
barnet men att samtidigt rätt skulle föreligga att efter därom framställt
yrkande med avstående av barnbidraget erhålla barnavdrag vid beskattningen.
I detta särskilda yttrande har vidare bland annat anförts följande:

Den reform av familjebeskattningssystemet, som enligt mitt förmenande
är ur befolkningspolitisk synpunkt motiverad, bör i första hand gå ut på
att åstadkomma en utjämning av försörjningskostnaderna inom samma inkomstskikt
mellan flerbarnsfamiljer och barnlösa familjer respektive ensamstående,
icke däremot en utjämning mellan olika inkomstskikt. Beredningens
övriga ledamöter ha visserligen uttalat, att föreliggande olikheter i
fråga om familjeförhållanden och försörjningsbörda på ett eller annat sätt
böra bli beaktade ehuru annorledcs än inom skattesystemets ram, men de
ha enligt min mening icke anvisat någon tillfredsställande utväg för lösningen
av denna fråga.

Yttranden över skatteberedningens förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 47—48 i propositionen, till
vilken redogörelse utskottet får hänvisa.

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Barnbidragsverksamlietens allmänna utformning.
Befolkningsutredningen.

Befolkningsutredningen har framhållit, att tanken vore att de allmänna
barnbidragen automatiskt skulle — exempelvis genom postverket — tillställas
familjerna kvartals- eller månadsvis. Bidragen skulle utbetalas till
barnens föräldrar eller dem som i deras ställe hade vård om dem. Endast
där föräldrarna kunde förmodas använda bidragen på mindre lämpligt sätt
borde i stället barnavårdsnämnden äga bestämma om deras användning.
Bidragen borde i regel adresseras till modern, som närmast kunde anses
ha tillsynen över barnen och familjens hushållning. I sådana fall, då barnet
för längre tid intagits på anstalt, där vården helt betalades av det allmänna,
borde uppenbarligen föräldrarna icke uppbära något barnbidrag,
utan detta i stället utbetalas till vårdanstalten.

I anslutning till dessa uttalanden har befolkningsutredningen anfört, att
den prövning som skulle föregå utanordningen av barnbidragen kunde inskränkas
till ett minimum. Beträffande bidragen till barn över 16 år fordrades
dock en undersökning av barnets ekonomiska förhållanden i samband
med prövning av den ansökning, som här vore erforderlig. I princip skulle
denna prövning endast behöva avse förekomsten av bidragsberättigat barn.
Detta innebure emellertid i fråga om barn, som fyllt 16 år, även en prövning
huruvida barnet vore ur stånd att genom egna inkomster i mera avsevärd
grad bidraga till sitt uppehälle. Utredningen hade nämligen tänkt sig att
hithörande bestämmelser skulle utformas i nära anknytning till den nuvarande
skattelagstiftningens. Beträffande förfarandet i ifrågavarande fall
har utredningen anfört följande.

För att komma i åtnjutande av bidrag under kalenderår, då vederbörande
fyller 17 eller 18 år, skulle erfordras särskild ansökan. Det kommunala
organet för barnbidragsverksamheten skulle ha att mottaga sådana ansökningar,
kontrollera i dem lämnade uppgifter och införskaffa sådan ytterligare
utredning, som kan erfordras för ansökningarnas bedömning. Någon
egentlig behovsprövning skulle det härvid icke vara fråga om utan endast
eu utredning rörande i vad mån förutsättningarna för erhållandet av bidrag
kunna anses föreligga eller icke. Prövningen skulle sålunda närmast vara
av formell natur, liknande den, som taxeringsmyndigheterna för närvarande
företaga. Då det här rör sig om bidrag, som helt tänkas utgå av
statsmedel, och då det framstår som önskvärt, att de nya bestämmelserna
redan från början erhålla en i möjligaste mån likformig tillämpning i olika
orter, vill utredningen föreslå, att det kommunala organets befattning härmed
endast blir av utredande art och att beslutanderätten förbehålles länsorgan.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att länsstyrelsen skall fungera
som beslutande organ i dessa fall.

Enligt vad befolkningsutredningen vidare anfört, måste före utbetalningen
av barnbidrag — utöver fastställandet av förekomsten av bidrags -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

11

berättigat barn — en prövning såtillvida ske att det måste bestämmas vem
som skall ha rätt att uppbära barnbidraget (bidragsmottagaren).
Med hänsyn till att syftet med förslaget vore, att bidragen
skulle komma barnen till godo, har utredningen för denna prövning
som en allmän grundsats uppställt att bidraget skall utgå till den, som
vårdar eller fostrar barnet. Utredningen har ingående behandlat de förhållanden,
som borde beaktas vid tillämpningen av denna princip, och därvid
skilt mellan tre olika grupper barn, nämligen 1) barn som fostras hos föräldrarna,
2) fosterbarn enligt 7 kap. barnavårdslagen samt 3) omhändertagna
eller å anstalt vårdade barn.

Beträffande barn som fostrades hos föräldrarna har befolkningsutredningen
framhållit, att de största garantierna för att barnbidragen komme barnen
och hela familjens hushållning till del erhölles, om barnbidraget utbetalades
till modern. Härigenom skulle också husmödrarnas ställning inom familjen
och samhället stärkas. Huvudregeln för barn i bestående äktenskap skulle
sålunda vara, att barnbidraget skulle utgå till modern. Utredningen har
dock förutsatt, att barnavårdsnämnd i undantagsfall skulle kunna besluta
om bidragets användning.

Beträffande fosterbarnen har befolkningsutredningen föreslagit, att barnbidraget
skulle tillkomma den som vårdar och fostrar barnet, d. v. s. fosterföräldrarna
och i första hand fostermodern. Med hänsyn till den kontroll
över fosterbarnens vård, som barnavårdsnämnd skall utöva, ville utredningen
dock förorda, att det i varje särskilt fall skulle tillkomma barnavårdsnämnden
att bestämma över sättet för utanordningen av bidrag till fosterbarn.

Vad slutligen angår den tredje gruppen av barn eller sådana, som antingen
äro omhändertagna för samhällsvård eller skyddsuppfostran eller
vårdas och fostras å anstalt, har befolkningsutredningen ansett, att beträffande
barn omhändertagna för samhällsvård eller skyddsuppfostran bidraget
skulle utgå till den barnavårdsnämnd, som vidtagit ifrågavarande åtgärd
beträffande barnet. För barn, som vårdades och fostrades å anstalt, vore
läget mera komplicerat. I den mån sådan anstalt dreves av staten och vården
där vore kostnadsfri borde något barnbidrag icke utgå. För barn som
vårdades å andra anstalter borde frågan om vem som skulle uppbära barnbidraget
avgöras från fall till fall. Om föräldrarna genom avgifter liell eller
till betydande del betalade vården, borde bidragen utgå till dem.

I fråga om det organisatoriska handhavandet av barnbidragsverksamhelen
har befolkningsutredningen för handhavande av bland annat den prövning,
som i det föregående omtalats, förordat tillsättande av en ny familjesocial
nämnd i varje kommun, förslagsvis kallad familjenämnd. På
denna skulle läggas dels vissa familjevårdande uppgifter och dels de uppgifter,
som för närvarande åvila barnavårdsnämnd.

Länsstyrelsen föreslås skola vara besvärsinstans i ärenden angående allmänna
barnbidrag. Dess beslut borde i sin lur kunna överklagas under
samma förutsättningar som gälla för länsstyrelses beslut i socialhjälps- och

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

barnavårdsärenden. Högsta instans skulle därvid i allmänhet bli kammarrätten.

Såsom centralorgan för de av utredningen förordade familjevårdande
uppgifterna förutsättes socialstyrelsen skola fungera. Socialstyrelsen borde
såsom central tillsynsmyndighet utfärda råd och anvisningar beträffande
barnbidragsverksamheten.

Befolkningsutredningen har vidare diskuterat olika alternativ för den
tekniska utformningen av utbetalningssystemet för barnbidragen.
Utredningen finner två linjer tänkbara, den ena att anordna utbetalning
lokalt och i så fall närmast genom något kommunalt organ, som i
saken borde upptaga samarbete med den lokala sjukkassan, den andra åter
att centralisera utbetalningen. I senare fallet kunde centraliseringen tänkas
driven mer eller mindre långt, antingen till länscentraler eller till en central
för hela riket. I sistnämnda fall borde systemet för utbetalningen av folkpensionerna
kunna i tillämpliga delar kopieras. Utredningen har emellertid
icke ansett sig kunna taga ställning beträffande utformningen av utbetalningssystemet
utan föreslagit att denna fråga gjordes till föremål för särskild
utredning genom på området sakkunniga.

Yttranden över befolkiiingsutredningens förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres i propositionen å s. 64—72, till vilken
redogörelse utskottet får hänvisa.

De särskilda utbetalningssakkunniga.

De sakkunniga ha endast i största korthet berört frågan, till vem
barnbidraget skall utbetalas. De sakkunniga ha härvid förutsatt
att ett lokalt organ skall för varje barn påföra en bidragsmottagare.
I huvudsak ha de sakkunniga godtagit vad befolkningsutredningen anfört
om valet av bidragsmottagare. I ett avseende ha dock de sakkunniga förordat
en avvikelse från de av befolkningsutredningen angivna riktlinjerna i
denna del. En majoritet av de sakkunniga (herrar Andersson och Helin) har
nämligen ansett, att bidraget borde, där särskilda skäl icke föranledde till
annat, utbetalas till fadern, som i regel vore den som ansvarade för familjens
ekonomi; ett annat förfarande skulle uppfattas som en markerad brytning
med vad som vore gängse sed inom svenska familjer och därigenom kunna
vålla slitningar. Den tredje av de sakkunniga (herr Cederwall) har icke
ansett skäl föreligga att på denna punkt frångå befolkningsutredningens
uppfattning, att bidraget borde utbetalas till modern, som i allmänhet skötte
hemmet och familjens hushållning.

Beträffande den tekniska utformningen av utbetalningssystemet för barnbidragen
ha de sakkunniga i anslutning till vad befolkningsutredningen
härutinnan anfört övervägt frågan om central eller lokal utbetalning.
Anmärkas må, att de sakkunniga funnit, att även vid en lokal

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

13

utbetalning det lokala organet icke borde handhava några medel utan endast
utskriva särskilda anvisningar på barnbidragen, vilka — jämte en förteckning
på anvisningarna — vid varje utbetalningstillfälle skulle överlämnas
till vederbörande postanstalt. Dessa anvisningar skulle sedan utbäras
och inlösas genom postverket. Efter inlösen skulle anvisningarna
och förteckningen översändas till det centrala organet för revision.

På anhållan av de sakkunniga har ett särskilt utredningsorgan inom
generalpoststyrelsen avgivit en promemoria angående den tekniska utformningen
och kostnadsberäkningen av olika alternativa förslag till utbetalningssystem,
avseende såväl central som lokal utbetalning. Promemorian
har såsom bilaga fogats till de sakkunnigas betänkande (s. 42—100).

På grundval av vad som framkommit vid den inom generalpoststyrelsen
sålunda verkställda utredningen ha de sakkunniga uttalat, att för posten
merbelastningen, såväl vad kostnader som personal beträffade, av att, utom
de verket i varje fall åliggande uppgifterna, även sköta för barnbidragens utbetalning
nödvändig registerföring och utfärda anvisningar vore så förhållandevis
ringa, att posten ur sina synpunkter kunde vaj-a villig att påtaga
sig utbetalningen. Härigenom vunnes även för posten viktiga fördelar
med bättre kontroll över utfärdandet och säkrare garantier för att
anvisningarna bleve riktiga. För det allmänna vunnes bland annat en
automatisk kontroll över att dubbelutbetalningar icke skedde.

De sakkunniga ha härefter framhållit, att skillnaden i arbete mellan de
båda alternativen däremot vore av verklig betydelse för nämnderna.

Yttranden över de uibetalningssakkunnigas förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 78—87 i propositionen, till vilken
redogörelse utskottet får hänvisa.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
bland annat anfört, att det framginge av utredningar att år 1940 den övervägande
delen av landets barnfamiljer hade en inkomst understigande 3 000
kronor. Eftersom barnen vore de som en gång skulle övertaga samhället
och föra den levande generationens verk vidare, vore det uppenbarligen av
största betydelse för samhällets framtida utveckling under vilka förhållanden
barnen finge leva och växa upp. Därmed vore emellertid också klart, att
barnens försörjning vore en hela samhällets angelägenhet. Bördan därav
måste i viss utsträckning fördelas på samhällets alla medborgare efter de
grunder som i allmänhet tillämpades för medborgarnas bidrag till kostnaden
för gemensamma angelägenheter.

Skattedilferentieringen vore i sin nuvarande utformning ett högst ofull -

14

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

ständigt instrument för att åstadkomma en fördelning av barnkostnaderna.
Den avsåge endast den direkta beskattningen; i fråga om den indirekta beskattningen
funnes det grundad anledning antaga, att den proportionsvis
drabbade hårdare ju större en familj vore. Men även differentieringen av
den direkta beskattningen hade endast för ett mindretal av barnfamiljerna
någon verklig effekt. Med rådande inkomstförhållanden kunde familjer i
lägre inkomstskikt icke alls eller endast delvis utnyttja de skattefria avdrag
från inkomsten, genom vilka skattedifferentieringen åstadkommes . Enligt
departementschefens mening borde därför befolkningsutredningens förslag
om kontanta allmänna barnbidrag realiseras.

I avseende å frågan om behovs- eller inkomstprövning har departementschefen
framhållit, att det stora flertalet barnfamiljer i vårt land befunne sig
i en sådan ekonomisk situation, att behov av ytterligare stödåtgärder förelåge.
Skulle man utgå från att endast de mest behövande borde erhålla bidrag
till barnkostnaderna av det allmänna, skulle man endast i begränsad
omfattning åstadkomma en sådan omfördelning av barnkostnaderna som
åsyftades. En behovs- eller inkomstprövning måste fördenskull göras mycket
liberal. Därmed bortfölle ett av skälen för att införa en sådan prövning,
nämligen att man därigenom vunne en begränsning av kostnaderna. Departementschefen
förordade att de ytterligare förmåner, som skulle beredas
barnfamiljerna, icke gjordes beroende av någon behovs- eller inkomstprövning
utan gjordes lika för alla familjer, oavsett inkomstens storlek.

Beträffande frågan om enhetligt bidrag till alla barn har departementschefen
bland annat anfört:

»Befolkningsutredningens förslag att barnbidraget skall utgå med enhetligt
belopp oberoende av barnens antal och ålder har lämnats praktiskt taget
utan erinran i remissvaren. I och för sig torde det väl förhålla sig så att
barnkostnaderna genomsnittligt sett stiga med barnens ålder. Då emellertid,
såsom befolkningsutredningen anmärkt, merkostnaden för barn i skolåldern
i viss mån kompenseras genom de fria skolmåltiderna och dessutom arbetet
med barnens vård och tillsyn minskar med deras stigande ålder, synes anledning
saknas att genomföra någon differentiering av bidragens storlek
efter barnens ålder. På de skäl befolkningsutredningen anfört torde vidare
barnbidragen böra vara lika stora för varje barn oavsett antalet barn i
familjen.»

I fråga om barnbidragen och skattesystemet har departementschefen bland
annat anfört:

»Såvitt angår betydelsen ur barnkostnadsutjämningssynpunkt av frågan
om bamavdragens avskaffande i samband med införandet av allmänna
barnbidrag har mot förslaget härom bland annat anförts, att barnavdragen
tjänade alt inom samma inkomstskikt utjämna barnkostnaderna mellan de
barnlösa och barnfamiljerna, medan barnavdragens ersättande med barnbidrag
endast skulle utjämna barnkostnadema mellan olika inkomstskikt, i

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

15

det att barnfamiljerna med hög inkomst finge deltaga i utjämnandet av
barnkostnaderna för familjer med ringa eller ingen inkomst. Emellertid
komma ju barnbidragen städse att medföra en differentiering även mellan
familjerna i samma inkomstskikt, i det att barnfamiljens inkomst kommer
att vara lika mycket högre än den barnlösa familjens som barnbidragen. Då
barnbidragen förutsättas bli skattefria, kommer detta att gälla även den behållna
inkomsten, sedan skatten frånräknats. Den merinkomst barnbidragen
medför kommer vidare alltid att vara lika stor oavsett i vilket inkomstläge
familjen befinner sig. Uppenbarligen saknar samhället anledning att ersätta
större del av barnkostnaderna för dem som ha högre inkomster och fördenskull
också lättare att försörja barnen. Att måhända i dessa familjer barnkostnaderna
faktiskt äro mycket större än i fattigare familjer kan icke förtaga
det rättvisa i en för alla inkomstklasser lika stor kompensation för barnens
uppfostran och försörjning.

På grund av det anförda kan jag för min del icke finna, att ur barnkostnadsutjämningssynpunkt
anledning finnes att bibehålla barnavdragen vid
den statliga beskattningen, därest allmänna barnbidrag införas. Av vad jag
anfört följer emellertid också, att anledning saknas att utforma barnbidragssystemet
så, att bidragens belopp bliva beroende av skattens storlek eller att
medge den skattskyldige rätt att mot avstående av barnbidraget åtnjuta
barnavdrag vid beskattningen. Intetdera av dessa system tillgodoser nämligen
de rättvisesynpunkter, vilka jag i det föregående funnit böra vara vägledande
i fråga om metoderna för en utjämning av barnkostnaderna.»

Departementschefen har beträffande barnbidragens storlek framhållit, att
denna fråga väsentligen vore ett avvägningsspörsmål och att han för sin del
förordade, att beloppet bestämdes till 260 kronor om året.

Beträffande frågan om barnbidrag till barn i åldern 16—18 år har departementschefen
bland annat anfört:

»Förslaget om en utsträckning av barnbidragssystemet att i viss omfattning
avse även dessa barn har av befolkningsutredningen väsentligen
motiverats med en hänvisning till de grunder, efter vilka enligt gällande bestämmelser
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldig äger
rätt till familjeavdrag för barn. Ilärutinnan gäller som huvudregel att skaltskyldig
äger åtnjuta sådant avdrag, därest han under beskattningsåret haft
hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn under 18
år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst. Befolkningsutredningen har
uttalat, att en tillämpning av motsvarande grundsats i fråga om barnbidragen
skulle innebära, att detta bidrag fölle bort, när vederbörandes inkomst
av arbete — jämväl sådant som utfördes inom föräldrahemmet av hemmavarande
ungdomar i här avsedd ålder — uppskattades till belopp överstigande
600 kronor. Av vad befolkningsutredningen i övrigt i detta sammanhang
yttrat framgår icke tydligt huruvida enligt utredningens mening inkomst
av eget kapital i förevarande fall borde jämställas med inkomst av

IG

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

arbete. Att så bör ske synes emellertid vara en logisk konsekvens av de
skäl som närmast förestavat förslaget.

I några remissyttranden har beträffande den av befolkningsutredningen
sålunda uppställda förutsättningen för barnbidrag i förevarande fall framhållits,
att densamma skulle innebära en orättvisa mot sådana ungdomar,
som tagit förvärvsarbete för att få medel till att samtidigt fortsätta sina
studier. Därest den stipulerade inkomsten härvid uppnås, skulle barnbidrag
icke utgå, medan däremot sådant bidrag skulle utbetalas såsom ett extra
tillskott till förekommande understöd från föräldrar eller det allmänna, om
detta understöd vore tillräckligt för att försörja vederbörande under studietiden.
Dessa anmärkningar kunna icke frånkännas ett visst berättigande.
Den föreslagna regeln är emellertid såvitt jag kan finna önskvärd med hänsyn
till de skattefria avdragens ersättande med allmänna barnbidrag. De
familjer, i vilka finnes studerande ungdom i ifrågavarande åldersklasser,
skulle eljest i många fall — såsom närmare framgår av den förut lämnade
framställningen av förslagets ekonomiska verkningar — komma i sämre
läge i beskattningshänseende än tidigare. Att generellt låta barnbidragen
ulgå ända till dess barnet fyllt 18 år, såsom ifrågasatts i något yttrande,
synes mig däremot ej böra komma i fråga.

Jag förordar alltså, att barnbidrag skola utgå för barn i åldern 16—18 år
enligt de av befolkningsutredningen angivna riktlinjerna. Särskilt med hänsyn
till att den här nödvändiga prövningen av barnets förhållanden — en
prövning, som enligt min mening bör kunna anförtros barnavårdsnämnderna
-— i allmänhet måste äga rum innan ännu de faktiskå omständigheterna,
inkomstens storlek o. s. v., äro bekanta, bör emellertid icke stadgas
någon viss maximal årsinkomst, som icke får överskridas, om ej barnbidraget
skall indragas. I stället torde regeln böra utformas så, att barnbidrag för
ifrågavarande barn må utgå, därest barnet kan antagas på grund av fortsatt
utbildning, sjukdom eller av annan anledning icke kunna genom eget arbete
i mera avsevärd mån bidraga till sitt uppehälle och ej heller äger egna tillgångar
av betydenhet. Vid prövningen bör beaktas att, såsom socialstyrelsen
påpekat, en årsinkomst av 600 kronor numera icke täcker de huvudsakliga
kostnaderna för uppfostran av ett barn i här ifrågavarande åldersklasser.
Först om barnet kommer upp till en arbetsinkomst av omkring
1 000 kronor om året torde det få anses vara i stånd att i mera avsevärd
mån bidraga till silt uppehälle.»

Beträffande frågan om vem som skall vara mottagare av barnbidraget har
departementschefen anfört, att barnbidraget borde utbetalas till modern,
enär man därigenom med större säkerhet kunde räkna med att bidraget
verkligen komme barnet till godo och finge den standardhöjande effekt som
avsåges. Modern hade också i allmänhet större möjligheter än fadern att
personligen utkvittera beloppet. Departementschefen kunde icke förorda, att
föräldrarna själva finge avgöra vem av dem som skulle uppbära bidraget.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

17

Som en generell regel borde gälla att, därest båda föräldrarna hade vårdnaden
om sitt barn, modern skulle äga rätt-till barnbidraget. Motsvarande
regel borde gälla i fråga om adoptivbarn. I enlighet med befolkningsutredningens
förslag borde det tillkomma barnavårdsnämnden att bestämma
över sättet för utanordnande av barnbidrag för fosterbarn. Som allmän
regel för prövningen borde emellertid gälla, att fostermodern i första hand
skulle anses ha rätt till bidraget.

Departementschefen har vidare anfört:

»Har barnet däremot efter omhändertagandet placerats på barnhem
eller annan anstalt, skall nämnden givetvis äga uppbära barnbidraget
och med detsamma täcka sådana vårdavgifter för barnet, för
vilka nämnden i första hand svarar. Motsvarande bör gälla om fattigvårdssamhälle
bestrider kostnaden för anstaltsvård av barn. Hänsyn till barnbidragets
belopp skall givetvis tagas, då kommunen eller fattigvårdssamhället
i mån av befogenhet kräver ut ersättning av enskild person, annan
kommun, landsting eller staten, som i sista hand ansvarar för ifrågavarande
kostnader. Barnbidraget kan på detta sätt indirekt komma även föräldrarna
till omhändertagna barn till godo. Har barnet placerats på anstalt
av föräldrarna själva och dessa genom erläggande av vårdavgifter direkt
betala vården, bör givetvis barnbidraget utgå i vanlig ordning.

I några yttranden har ifrågasatts att, då barnbidraget hade till syfte att
åstadkomma en standardhöjning för barnens del, denna standardhöjning
beträffande anstaltsbarnen borde åvägabringas genom att bidraget utbetalas
till anstaltens föreståndare. Till denna uppfattning kan jag ej ansluta
mig. Det får anses åligga huvudmännen för respektive anstalter att tillse
att de på anstalten omhändertagna barnen erhålla vård och fostran av den
minimistandard, som genom barnbidragens införande avses komma alla
barn till del.

Det sagda gäller även statliga anstalter, där vården är kostnadsfri. Såsom
befolkningsutredningen framhållit skulle det emellertid innebära en onödig
dubbelföring att överhuvudtaget låta barnbidrag utgå för de barn, som
vårdas på sådana anstalter t. ex. de flesta blinda och dövstumma barn i
skolåldern. Barnbidrag bör fördenskull ej utgå för tid varunder barn är
intaget i sådan anstalt som här avses. I den mån å dylika anstalter intagna
barn under ferier vistas i föräldrahemmet kan det ifrågakomma, att barnbidrag
för det kvartalet i vanlig ordning utgår till modern eller annan bidragsberättigad.

Befolkningsutredningen har i ett väsentligt avseende förordat en avvikelse
från huvudregeln, att barnbidraget skall kontant utbetalas till den som vårdar
och fostrar barnet d. v. s. i regel modern. För sådana fall, då anledning
funnes till antagande att ett till modern utbetalat bidrag icke skulle komma
att användas till barnets bästa, har utredningen nämligen förutsatt, att
bidraget omhändertages av barnavårdsnämnden för att

liihang till riksdagens protokoll 104 7. 6 sand. 2 avd. A r 4.

2

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

begagnas på ett för barnet lämpligt sätt, till exempel till inköp av skodon
och kläder. Utredningen har framhållit, att en sådan åtgärd av nämnden
borde anses som ett ingrepp av nära nog samma natur som omhändertagande
av barn för skyddsuppfostran eller sambällsvård och därför endast
företagas, då starka skäl därför förelåge. Vad befolkningsutredningen sålunda
föreslagit är tydligen avsett att i förekommande fall gälla även om
barnets fader eller förmyndare är bidragsmottagare.

Den av befolkningsutredningen sålunda föreslagna regeln synes mig vara
av värde som ett komplement till barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande
av barn, som i hemmet utsättas för vanvård. Regeln kan
måhända möjliggöra att sådant omhändertagande stundom ej behöver ske,
därför att den varning som omhändertagandet av det kontanta barnbidraget
innebär visar sig vara tillfyllest för föräldrarnas tillrättaförande. Särskilt torde
detta gälla om åtgärden förknippas med ett förordnande om övervakning.
Jag vill därför i princip förorda att den föreslagna regeln lagfästes.

I fråga om valet av utbetalningssystem för barnbidragen ha
de särskilt tillkallade sakkunniga förordat utbetalning genom ett centralt
organ, och det övervägande antalet remissinstanser ha anslutit sig till de
sakkunnigas uppfattning på denna punkt. Endast i några få yttranden har
i stället förordats en utbetalning genom lokala organ. De sakkunniga ha till
stöd för sin uppfattning anfört, bland annat, att för de lokala organen ett
decentraliserat utbetalningssystem skulle medföra ett väsentligt merarbete.
Jag är icke övertygad om riktigheten av denna uppfattning. Såsom tidigare
nämnts, torde förarbetet för uppläggande av för utbetalningen erforderliga
register bliva detsamma vare sig utbetalningen skall skötas centralt eller
lokalt. Skillnaden i nämndernas arbete skulle bestå däri att vid en lokal
utbetalning nämnderna skulle vara nödsakade att — utöver utskrivandet av
anvisningar å barnbidragen — föra för utbetalningen erforderliga register,
under det att enligt de sakkunnigas uppfattning så icke skulle behöva ske
vid en central utbetalning, där registerföringen kunde ske centralt. För min
del håller jag dock före att även vid en central utbetalning de lokala nämnderna
skulle för att kunna besvara förfrågningar och hålla nödig kontakt
med verksamheten vara nödsakade att, åtminstone i viss omfattning, ordna
en registerföring. Vid sådant förhållande torde för kommunernas vidkommande
den centrala utbetalningen icke medföra en så väsentlig arbetsbesparing
att hänsyn därtill bör tagas vid valet av utbetalningssystem.

Det torde vara uppenbart att såväl den centrala som den lokala utbetalningen
har sina fördelar. Vid en central utbetalning kunna maskinella anordningar
utnyttjas i avsevärd omfattning och den centrala registreringen av
alla barn och bidragsmottagare måste innebära vissa fördelar. Å andra sidan
lärer det icke kunna undvikas att vid en central utbetalning det kommer
att krävas en omfattande skriftväxling mellan det centrala utbetalnings -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

19

organet och de lokala nämnderna. Till förmån för en lokal utbetalning talar
särskilt att det för allmänheten måste te sig naturligare och enklare att vid
förfrågningar och dylikt kunna vända sig till ett lokalt organ, som omedelbart
kan föranstalta om erforderliga åtgärder i ena eller andra riktningen.
Särskilt i fråga om den första tiden efter barnbidragssystemets införande
torde denna synpunkt böra tillmätas betydelse.

Ett avgörande skäl för att välja ett system med lokal utbetalning är emellertid
att tidpunkten för barnbidragssystemets ikraftträdande måhända
måste förskjutas, därest ett centralt utbetalningssystem väljes. Det är härvid
att märka, att vid ett centralt utbetalningssystem måste, sedan det förberedande
uppläggningsarbetet avslutats ute i kommunerna, uppläggas för hela
landet gemensamma register över alla barn och alla bidragsmottagare. Vid
ett lokalt utbetalningssystem kan däremot registerarbetet utföras i omedelbar
anslutning till förberedelsearbetet. Härtill kommer att vissa svårigheter
kunna yppas i fråga om anskaffning av erforderlig maskinell utrustning för
det centrala utbetalningssystemet. Även lokal- och personalfrågor synas
kunna vålla bekymmer. Då det enligt min uppfattning är av synnerlig vitt
att barnbidragssystemet får börja fungera redan från 1948 års ingång vill
jag för min del bestämt förorda, att — i vart fall vid barnbidragssystemets
införande — handhavandet av utbetalningen anförtros de lokala organen.
Detta innebär, såsom tidigare antytts, att åt barnavårdsnämnderna uppdrages
att, utöver det förberedande arbete varom tidigare talats, upplägga för
utbetalningen erforderliga register och med ledning av dessa svara för utanordningen
av bidragen. För det tekniska arbetet med utbetalningen torde
det i regel vara lämpligt att barnavårdsnämnden anlitar annat kommunalt
organ som har vana och erfarenhet av liknande arbete. I fråga om detaljutformningen
av utbetalningssystemet torde det böra ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela närmare föreskrifter. I stort sett torde de sakkunnigas förslag
till ett decentraliserat utbetalningssystem därvid kunna tagas till utgångspunkt.
»

Departementschefen har anslutit sig till befolkningsutredningens förslag
att socialstyrelsen skall vara rådgivnings- och tillsynsorgan för barnbidragsverksamheten.

Förslaget att besvär över barnavårdsnämndernas beslut i första hand skola
prövas av länsstyrelserna har icke föranlett någon erinran från departementschefens
sida. Departementschefen har framhållit, att inkopplandet av
en mellaninstans syntes önskvärt för att icke högsta besvärsinstansen i barnbidragsärenden
skulle bliva alltför betungad.

Mera tveksam har departementschefen ställt sig till förslaget att besvär
över länsstyrelsens beslut i allmänhet skulle prövas av kammarrätten. Departementschefen
har framhållit, att denna domstol icke torde ha någon
större erfarenhet av barnavårdsfrågor. Garantier för eu sakkunnig handläggning
av ärendena syntes enklast kunna ernås därigenom att socialsty -

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

relsen finge pröva besvär över länsstyrelses utslag i barnbidragsärenden.
Departementschefen har därför stannat för att anförtro socialstyrelsen uppgiften
att pröva besvär över länsstyrelses utslag i barnbidragsmål.

Den författningsmässiga regleringen av barnbidragsverksamheten.

Utskottet får i denna del hänvisa till propositionen s. 100—109.

Anslagsfrågorna.

Utskottet får i denna del hänvisa till propositionen s. 110.

Utskottet.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att barnens försörjning
är en hela samhällets angelägenhet och att bördan därav i viss utsträckning
måste fördelas på alla samhällets medborgare. I detta hänseende ha redan
vissa kostnadsutjämnande åtgärder vidtagits, men dessa åtgärder äro icke
tillfyllest.

För närvarande lämnar samhället det största bidraget till utjämning av
barnkostnaderna i form av den skattedifferentiering som åstadkommes genom
de skattefria avdragen för barn. I sin nuvarande utformning är emellertid,
såsom departementschefen också framhållit i propositionen, skattedifferentieringen
ett synnerligen ofullständigt instrument för att åstadkomma
en fördelning av barnkostnaderna. Familjer i lägre inkomstskikt kunna icke
alls eller endast delvis utnyttja de skattefria barnavdragen. Dessa ha betydelse
endast för familjer i högre inkomstlägen. Det i propositionen framlagda
förslaget om allmänna barnbidrag bygger på att barnavdragen slopas.
I propositionen föreslås införandet av ett allmänt kontant barnbidrag. I
motionen I: 300 yrkas, att propositionen måtte avslås och att en ny och
allsidig utredning verkställes angående frågan om effektiva stödåtgärder för
barnfamiljerna. Enligt utskottets mening är någon ytterligare utredning av
denna fråga icke erforderlig. Utskottet tillstyrker, att ett allmänt kontant
barnbidrag införes, och avstyrker de i motionen I: 300 framställda yrkandena.
Härvid utgår utskottet från att de nuvarande barnavdragen vid den
statliga beskattningen komma att slopas. Förslag om slopande av dessa barnavdrag
har framlagts av Kungl. Maj:t till årets riksdag genom propositionen
nr 212. Enligt vad utskottet inhämtat har detta förslag tillstyrkts av bevillningsutskottet.

I propositionen nr 220 föreslås, att de allmänna barnbidragen skola utgå
med enhetliga belopp — 260 kronor per barn och år — för alla bidragsberättigade
barn. I motionerna I: 301 och II: 443 hemställes — under förutsättning
att nuvarande barnavdrag bibehållas — att förslaget till lag om

Sammansatt stats- och andra lagatskotts utlåtande nr 4. 21

allmänna barnbidrag ändras på det sätt, att barnbidragen skola utgå med
belopp, som variera med föräldrarnas inkomst efter en sådan skala, att ju
högre inkomster föräldrarna ha desto lägre skola barnbidragen bliva. Utskottet
anser, att en gradering av barnbidragen efter föräldrarnas inkomster
är olämplig. Härtill kommer att motionärerna utgå från att de nuvarande
barnavdragen vid den statliga beskattningen bibehållas. Utskottet avstyrker
av dessa skäl motionerna 1:301 och 11:443.

Till förmån för de barnrika familjerna föreslås i motionen II: 444 en differentiering
av barnbidragen på det sätt, att barnbidrag föreslås skola utgå
förslagsvis enligt skalan 150 kronor för första barnet, 300 kronor för andra
barnet och 450 kronor för ett vart av följande barn. Såsom befolkningsutredningen
framhållit är kostnaden per barn mindre i ett stort hushåll än i ett
litet. Detta skulle närmast motivera, att de familjer som ha få barn erhålla
högre bidrag per barn än familjer med många barn. Å andra sidan täcker
det föreslagna allmänna barnbidraget endast en del av barnkostnaderna. En
växande barnskara blir därför en växande belastning på den enskilda familjens
ekonomi. Skäl kunna därför anföras för att lämna flerbarnsfamiljerna
högre kompensation för barnkostnaderna. En sådan högre kompensation
erhålles emellertid, om bidraget göres lika för alla barn. Enligt utskottets
mening saknas skäl att i fråga om de allmänna barnbidragen tillerkänna
flerbarnsfamiljerna ytterligare kompensation på sätt föreslagits i motionen
II: 444. Utskottet får därför avstyrka denna motion.

Allmänt barnbidrag skall enligt förslaget utgå till och med det kvartal,
varunder barnet fyller 16 år. För barn mellan 16 och 18 år skall enligt 2 §
andra stycket i den föreslagna lagen under vissa omständigheter utgå barnbidrag.
Så må ske om barnet kan antagas på grund av fortsatt utbildning,
sjukdom eller annan anledning icke kunna genom eget arbete i mera avsevärd
mån bidraga till sitt uppehälle och barnet icke äger egna tillgångar av
betydenhet. Förslaget om att utsträcka barnbidragssystemet att i viss omfattning
avse även barn i åldern 16—18 år har av befolkningsutredningen
motiverats väsentligen med en hänvisning till de grunder, efter vilka enligt
gällande bestämmelser om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldig
äger rätt till familjeavdrag för barn. Enligt utskottets mening är den
föreslagna utsträckningen av barnbidragen till barn i åldern 16—18 år icke
lämplig. Bestämmelsernas tillämpning torde medföra betydande svårigheter
för de beslutande myndigheterna, framför allt för barnavårdsnämnderna,
som anförtrotts prövningen av barnets förhållanden. Med den elastiska
formulering bestämmelserna erhållit kan det också befaras, att barnavårdsnämnderna
komma att tillerkänna barn i åldern 16—18 år barnbidrag i
väsentligt större omfattning än som är avsett. Den omständighet att nu gällande
bestämmelser rörande skattskyldigs rätt till barnavdrag för barn under
18 år skola avskaffas utgör enligt utskottets mening icke tillräckligt skäl
för alt på det sätt som föreslagits i propositionen utsträcka barnbidragen

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i

till barn i åldern 16—18 år. Utskottet föreslår därför, att allmänt barnbidrag
icke utgår för barn i åldern 16—18 år. Statligt stöd till studerande ungdom
över 16 år bör i stället lämnas i form av stipendier. I fråga om barn i åldern
16—18 år, som på grund av sjukdom icke kan i mera avsevärd grad bidraga
till sin försörjning, bör stöd lämnas i annan form än i form av allmänt
barnbidrag. I den mån redan vidtagna åtgärder på dessa områden icke
kunna anses utgöra tillräcklig kompensation för barnavdragens bortfallande
beträffande barn i åldern 18—18 år bör en utbyggnad av åtgärderna snarast
möjligt komma till stånd.

Utskottets förslag att slopa allmänt barnbidrag för barn i åldern 16—18
år medför bland annat, att 4 och 11 §§ i den föreslagna lagen komma att
utgå. Till följd liärav måste paragrafnumreringen i lagen ändras. Den i följande
framställning använda paragrafbeteckningen hänför sig emellertid till
Kungl. Maj:ts förslag.

Enligt 7 § i den föreslagna lagen skall allmänt barnbidrag icke utgå för
kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller för kost
och bostad åt barnet helt bestridas av statsmedel. I lagen angives icke hur
den myndighet, som skall verkställa utbetalningen av barnbidraget, skall få
vetskap om dylikt förhållande. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl.
Maj:t eller socialstyrelsen kommer att utfärda bestämmelser om uppgiftsskyldighet
till förhindrande av att barnbidrag utbetalas för tid, då sådant
bidrag rätteligen icke skall utgå.

För att de allmänna barnbidragen skola kunna utbetalas fordras uppgifter
angående förekomsten av barn samt upprättande av register över
dessa och vederbörande bidragsmottagare. Dessa primäruppgifter ha de sakkunniga
funnit kunna införskaffas antingen genom uppgifter från folkbokföringen
eller genom anmälningar från allmänheten. De sakkunniga ha förordat
ett anmälningsförfarande. Departementschefen har icke ansett det
lämpligt att uteslutande bygga på folkbokföringsuppgifterna och har anslutit
sig till de sakkunnigas ståndpunkt i denna fråga. Utskottet har icke något
att erinra mot att ifrågavarande uppgifter inhämtas genom anmälningar. Utskottet
vill emellertid framhålla vikten av att anmälningsförfarandet utformas
på ett sådant sätt, att anmälningarna bliva så litet betungande som
möjligt. Därest ett skriftligt anmälningsförfarande väljes, böra anmälningsblanketterna
göras så enkla och lättfattliga att de kunna ifyllas av bidragsmottagarna
utan att dessa skola behöva anlita särskilt biträde.

I 10 § tredje stycket i den föreslagna lagen stadgas, att barnavårdsnämnden
kan medgiva, att beslut, varigenom den som har vårdnaden om visst
barn berättigas uppbära allmänt barnbidrag för barnet, må meddelas å
nämndens vägnar av ledamot av nämnden eller tjänsteman hos densamma.
De beslut, varom här är fråga, torde bliva av mycket enkel beskaffenhet.
Enligt utskottets mening är det därför synnerligen praktiskt, såsom föreslås i
propositionen, att barnavårdsnämnderna i dessa fall få möjlighet att delegera

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

23

sin beslutanderätt till ledamot eller tjänsteman. Till förhindrande av att
barnavårdsnämnd lämnar generellt medgivande till alla nämndens ledamöter
att meddela dylika beslut, vilket kan befaras medföra oreda i fråga om
registreringen av barnbidragen, synes emellertid Kungl. Maj:t eller socialst
yreisen böra meddela närmare föreskrifter om denna barnavårdsnämndernas
delegationsrätt.

De särskilt tillkallade utbetalningssakkunniga ha förordat, att de allmänna
barnbidragen skola utbetalas genom ett centralt organ. Det övervägande
antalet remissinstanser har anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning på
denna punkt. I propositionen föreslås emellertid, att barnbidragen skola utbetalas
genom barnavårdsnämndernas försorg. Detta innebär att Kungl.
Maj:t valt ett system med lokal utbetalning i stället för den av de sakkunniga
föreslagna centrala utbetalningen. Departementschefen har som ett avgörande
skäl för att välja ett system med lokal utbetalning framhållit, att
tidpunkten för barnbidragssystemets ikraftträdande måhända måste förskjutas,
därest ett centralt utbetalningssystem valdes. Därvid har departementschefen
bland annat pekat på att vissa svårigheter kunde uppstå i fråga om
anskaffning av erforderlig maskinell utrustning för det centrala utbetalningssystemet.
I motionen 11:419 hemställes, att riksdagen måtte besluta, att utbetalningen
av de allmänna barnbidragen och utskrivningen av barnbidragsanvisningarna
skola ske centralt. Motionärerna framhålla bland annat, att
ett lokalt utbetalningssystem icke kan medföra några påtagliga fördelar utan
i stället kommer att avsevärt öka barnavårdsnämndernas arbete, försvåra
kontroll och revision samt medföra väsentligt höjda kostnader jämfört med ett
centralt utbetalningssystem. Vidare ha motionärerna uppgivit, att vid förfrågan
hos en av landets främsta kontorsmaskinfirmor erhållits det beskedet, att vid
ett riksdagsbeslut i denna fråga under juni månad garantier kunde lämnas för
att erforderliga maskiner kunde anskaffas och tryckande register iordningställas
i god före den första utbetalningen av bidragen i mars månad 1948. Utskottet
har närmare undersökt denna fråga och kommit till det resultatet,
att även om erforderlig maskinell utrustning kan anskaffas i tid, vilket dock
i och för sig är något tveksamt, så skulle, därest ett centralt utbetalningssystem
valdes, vissa organisatoriska svårigheter kunna medföra, att de första
utbetalningarna av barnbidragen icke skulle kunna ske på beräknad tid.
Enligt utskottets mening är det bland annat med hänsyn till källskattesystemet
absolut nödvändigt, att utbetalningen av barnbidragen icke fördröjes.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka, att vid barnbidragssystemets
införande utbetalningen av bidragen ordnas centralt. Ur
vissa synpunkter skulle dock ett centralt utbetalningssystem måhända vara
alt föredraga framför ett lokalt. Utan att taga ställning till detta spörsmål
förutsätter utskottet, att frågan om centralt eller lokalt utbetalningssystem
senare göres till föremål för ytterligare överväganden.

I motionerna 11:419 och 11:420 yrkas, alt skälig ersättning lämnas kommunerna
för utgifter i samband med barnbidragsverksamlieten. Införandet

24

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

av allmänna barnbidrag torde otvivelaktigt medföra kostnader för kommunerna.
Departementschefen har i propositionen förklarat, att han icke vore
beredd att framlägga förslag om gottgörelse av statsmedel till kommunerna
för det arbete de lokala myndigheterna komme att nedlägga å barnbidragsverksamheten.
I anslutning härtill har departementschefen anmärkt, att
barnbidragen i viss omfattning torde komma att medföra att kommunernas
1''attigvårdsutgifter och utgifter för omhändertagna barn komma att minskas.
Enligt utskottets mening äro de allmänna barnbidragen att anse som en rent
statlig angelägenhet. Även om de allmänna barnbidragen kunna medföra
en minskning av kommunernas fattigvårdsavgifter, motiverar detta i och
för sig icke, att kommunerna utan ersättning skola ombesörja en betydande
del av de allmänna barnbidragens administrativa handhavande. Frågan bör
enligt utskottets mening ytterligare övervägas. Utskottet föreslår, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t ville till omprövning
upptaga frågan om ersättning till kommunerna för kostnader i anledning
av de allmänna barnbidragen och för riksdagen framlägga förslag härom.

över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag kan
enligt 17 § i den föreslagna lagen klagan föras hos länsstyrelsen. Enligt 19 §
kan den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i ärende angående allmänt
barnbidrag anföra klagan däröver hos socialstyrelsen, över socialstyrelsens
utslag kan klagan icke föras. Utskottet har icke något att erinra mot
att klagan över länsstyrelses beslut i ärende angående allmänt barnbidrag
tills vidare skall anföras hos socialstyrelsen. Utskottet förutsätter emellertid,
att denna anordning icke får bliva prejudicerande för framtiden.

Lagen om allmänna barnbidrag föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1947.
Med hänsyn till att lagen icke kunnat antagas av riksdagen före nämnda dag
synes tidpunkten för ikraftträdandet böra bestämmas till den 1 augusti 1947.
Någon olägenhet uppkommer icke härigenom, eftersom allmänna barnbidrag
icke skola utgå för tid före 1948 års ingång.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget.

Beträffande anslagsäskandet har i propositionen angivits, att bruttokostnaderna
för allmänna barnbidrag för barn under 16 år för år 1948 beräknas
uppgå till omkring 416 miljoner kronor. Härtill kommer den kostnad,
som kunde beräknas uppkomma genom allmänna barnbidrag till barn som
fyllt 16 år. Denna kostnad har beräknats till inemot 4*4 miljoner kronor.
Totalkostnaderna för de allmänna barnbidragen under år 1948 har i propositionen
beräknats till omkring 420 miljoner kronor. Kostnaderna för allmänna
barnbidrag för budgetåret 1947/48 har upptagits till hälften av beloppet
420 miljoner kronor eller alltså 210 miljoner kronor. Utskottet har
föreslagit, att allmänt barnbidrag icke skall utgå för barn i åldern 16—18 år.
Därest detta förslag bifalles av riksdagen, torde kostnaderna för allmänna
barnbidrag under budgetåret 1947/48 kunna beräknas till omkring 208 miljö -

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

25

ner kronor. Utskottet föreslår därför, att riksdagen till allmänna barnbidrag
för budgetåret 1947/48 anvisar ett förslagsanslag av 208 miljoner kronor.

Utskottet får slutligen erinra, att här ifrågavarande anslag icke kunnat
medtagas i riksstaten för budgetåret 1947/48. Anslaget bör därför anvisas å
tilläggsstat I till nämnda riksstat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionerna I: 300, I: 301,
11:443 och 11:444 och med förklaring att det genom förevarande
proposition, nr 220, framlagda lagförslaget icke
kunnat i oförändrat skick antagas — måtte för sin del antaga
följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om allmänna barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag
med 260 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som
icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt
och mantalsskriven i riket.

2 §•

Allmänt barnbidrag utgår från och med kvartalet efter det, varunder barnet
fötts eller rätt till sådant bidrag eljest uppkommit, till och med det kvartal,
varunder barnet fyller sexton år.

För barn, som fyllt sexton år och
som kan antagas på grund av fortsatt
utbildning, sjukdom eller av annan
anledning icke kunna genom eget arbete
i mera avsevärd män bidraga till
sitt uppehälle, må, om barnet ej heller
äger egna tillgångar av betydenhet,
allmänt barnbidrag utgå jämväl
för senare tid än i första stycket
sägs, dock längst till och .med det
kvartal, varunder barnet fyller aderton
år. Åtnjuter barnet folkpension

26

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller försörjes det eljest i väsentlig
mån av det allmänna, skall vad nu
sagts dock ej gälla.

3 §■

Avlider barn, för vilket allmänt barnbidrag utgår, eller inträffar eljest
omständighet, på grund varav sådant bidrag icke längre må utgå för barnet,
skall bidraget indragas från och med kvartalet efter det, varunder dödsfallet
inträffade eller förändringen ägde rum.

^ §■

Den som uppbär allmänt barnbidrag
för barn som fyllt sexton år är
pliktig att, om barnets förhållanden
så förändrats att det i mera avsevärd
mån kan bidraga till sitt uppehälle,
utan dröjsmål meddela detta till den
barnavårdsnämnd, genom vars försorg
bidraget utbetalas.

5 §. 4 §.

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller,
om modern till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är för längre
tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, barnets fader samt i annat fall den
som har vårdnaden om barnet.

I fråga om fosterbarn eller barn, som eljest fostras i annat enskilt hem
än hos den som har vårdnaden om barnet, skall dock rätten att uppbära
allmänt barnbidrag för barnet i stället tillkomma barnafostraren, såframt ej
barnavårdsnämnden annorlunda förordnar.

övergår rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn å annan
person än den som tidigare uppburit bidraget, må barnavårdsnämnden, om
särskilda skäl därtill prövas föreligga, omhändertaga bidraget för löpande
kvartal och fördela detsamma å de för kvartalet bidragsberättigade.

6 .§■

Finnes någon, som enligt 5 § äger
uppbära allmänt barnbidrag, icke
vara skickad att handhava detsamma,
må barnavårdsnämnden förordna
att bidraget i stället skall utbetalas
till den andre av föräldrarna eller

5 §■

Finnes någon, som enligt 4 § äger
uppbära allmänt barnbidrag, icke
vara skickad att handhava detsamma,
må barnavårdsnämnden förordna
att bidraget i stället skall utbetalas
till den andre av föräldrarna eller

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.)
barnavårdsinan för barnet eller annan
lämplig person. Nämnden må
ock, då synnerliga skäl äro därtill,
själv omhändertaga bidraget för att
användas för barnets bästa på sätt
som prövas vara för barnet mest
gagneligt.

(Utskottets förslag.)
barnavårdsinan för barnet eller annan
lämplig person. Nämnden må
ock, då synnerliga skäl äro därtill,
själv omhändertaga bidraget för att
användas för barnets bästa på sätt''
som prövas vara för barnet mest
gagneligt.

7 §. 6 §.

För kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller
för kost och bostad åt barnet helt bestridas av statsmedel, utgår icke allmänt
barnbidrag.

8 §■

Där vid ingången av visst kvartal
barn, för vilket allmänt barnbidrag
utgår, på allmän bekostnad vårdas
å anstalt i annat fall än i 7 § avses,
äger det kommunala organ, som svarar
för vårdkostnaden, uppbära på
kvartalet belöpande allmänt barnbidrag
för barnet och därav gottgöra
sig för nämnda kostnad i den mån
ersättning därför må uttagas av barnet
eller annan enskild person. Uppkommer
överskott, skall detta redovisas
till den bidragsberättigade.

7 §■

Där vid ingången av visst kvartal
barn, för vilket allmänt barnbidrag
utgår, på allmän bekostnad vårdas
å anstalt i annat fall än i 6 § avses,
äger det kommunala organ, som svarar
för vårdkostnaden, uppbära på
kvartalet belöpande allmänt barnbidrag
för barnet och därav gottgöra
sig för nämnda kostnad i den mån
ersättning därför må uttagas av barnet
eller annan enskild person. Uppkommer
överskott, skall detta redovisas
till den bidragsberättigade.

9 §.

Vill någon uppbära allmänt barnbidrag
för barn som ej fyllt sexton
år, skall han därom göra anmälan till
barnavårdsnämnden i den kommun,
där barnet är kyrkobokfört.

« §■

Vill någon uppbära allmänt barnbidrag,
skall han därom göra anmälan
till barnavårdsnämnden i den
kommun, där barnet är kyrkobokfört.

Anmälan alt barnbidrag för visst barn synes böra utgå må ock göras av
annan person, som vårdar barnet eller eljest svarar för detsamma, samt av
styrelse för anstalt, där barnet är intaget, ävensom av fattigvårdsstyrelse
och barnavårdsnämnd.

10 §.

Har anmälan som avses i 9 § blivit
gjord, skall barnavårdsnämnden

•9 §.

Har anmälan som avses i 8 § blivit
gjord, skall barnavårdsnämnden

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
besluta, huruvida allmänt barnbidrag
skall utgå för barnet, ävensom fastställa
vem som äger uppbära bidraget.

Även utan att anmälan som avses
i 9 § blivit gjord må barnavårdsnämnd,
om förhållandena därtill föranleda,
besluta om utbetalning av allmänt
barnbidrag för visst barn.

(Utskottets förslag.)
besluta, huruvida allmänt barnbidrag
skall utgå för barnet, ävensom fastställa
vem som äger uppbära bidraget.

Även utan att anmälan som avses
i 8 § blivit gjord må barnavårdsnämnd,
om förhållandena därtill föranleda,
besluta om utbetalning av allmänt
barnbidrag för visst barn.

Beslut, varigenom den som har vårdnaden om visst barn berättigas uppbära
allmänt barnbidrag för barnet, må, därest barnavårdsnämnden så medgivit,
å nämndens vägnar meddelas av ledamot av nämnden eller tjänsteman
hos densamma.

11 §.

Ansökning om allmänt barnbidrag
för barn som fgllt sexton är göres av
den, som anser sig berättigad att åtnjuta
sådant bidrag, hos barnavårdsnämnden
i den kommun, där barnet
år kgrkobokfört.

Beslut i anledning av ansökningen
meddelas av barnavårdsnämnden.

n §.

För kvartal, som gått till ända mer
än ett år före det anmälan enligt 9 §
gjordes eller beslut enligt 10 § andra
stycket meddelades, utgår icke allmänt
barnbidrag. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
allmänt barnbidrag för barn som fgllt
sexton år.

10 §.

För kvartal, som gått till ända mer
än ett år före det anmälan enligt 8 §
gjordes eller beslut enligt 9 § andra
stycket meddelades, utgår icke allmänt
barnbidrag.

13 §. 11 §.

Barnbidrag utbetalas kvartalsvis genom vederbörande barnavårdsnämnds
försorg. Angående sättet och tiden för utbetalningen meddelar Konungen
närmare bestämmelser.

U §■

Har någon genom oriktiga uppgifter
eller genom underlåtenhet att fullgöra
honom enligt 4 § åliggande anmälningsskyldighet
eller annorledes

12 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter
eller annorledes förorsakat att allmänt
barnbidrag för visst barn obehörigen
utgått eller har någon eljest

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.)

förorsakat att allmänt barnbidrag för
visst barn obehörigen utgått eller har
någon eljest obehörigen eller med för
högt belopp uppburit sådant bidrag
och har han skäligen bort inse detta,
skall återbetalning ske av vad för
mycket utbetalats, där ej i särskilt
fall socialstyrelsen finner anledning
att helt eller delvis eftergiva sådan
återbetalningsskyldighet.

(Utskottets förslag.)

obehörigen eller med för högt belopp
uppburit sådant bidrag och har han
skäligen bort inse detta, skall återbetalning
ske av vad för mycket utbetalats,
där ej i särskilt fall socialstyrelsen
finner anledning att helt
eller delvis eftergiva sådan återbetalningsskyldighet.

15 §. 13 §.

Rätt till allmänt barnbidrag må ej överlåtas och kan förty icke tagas i mät
för gäld.

16 §. U §.

Socialstyrelsen har att öva tillsyn över tillämpningen av denna lag och
med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt äger i sådant avseende
till ledning för barnavårdsnämnderna meddela råd och anvisningar.

17 §. 15 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag må
klagan föras hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola hava inkommit
till länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden erhöll kännedom om
beslutet.

Utan hinder av anförda besvär lände barnavårdsnämndens beslut till efterrättelse,
där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

Finner länsstyrelsen anledning därtill
föreligga, må länsstyrelsen, även
om besvär ej anförts, till omprövning
upptaga barnavårdsnämnds beslut,
varigenom någon berättigats uppbära
allmänt barnbidrag för barn som
fyllt sexton år.

18 §. 16 §.

Är någon missnöjd med länsstyrelses beslut i ärende angående allmänt
barnbidrag, må han däröver anföra besvär hos socialstyrelsen senast å trettionde
dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet,
över socialstyrelsens utslag må klagan ej föras.

30

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

19 §. 17 §.

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1947, dock att allmänna barnbidrag
icke skola utgå för tid före 1948 års
ingång.

Denna lag träder i kraft den 1
augusti 1947, dock att allmänna barnbidrag
icke skola utgå för tid före
1948 års ingång.

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville till omprövning upptaga frågan
om ersättning till kommunerna för kostnader i anledning
av de allmänna barnbidragen och för riksdagen framlägga
förslag härom;

C. att riksdagen måtte till Allmänna barnbidrag å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 208 000 000 kronor;

D. att motionen 11:420 måtte anses besvarad genom vad
utskottet under B. hemställt; samt

E. att motionen 11:419, i den mån den icke besvarats
genom vad utskottet under A. och B. hemställt, icke matte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juli 1947.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från statsutskottet: herrar Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Albertsson,
Mårtensson, Pettersson i Dahl och Petterson i Degerfors; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Forslund, Wahlund,
Hagård, fru Nordgren och herr Jacobsson i Igelsbo.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

31

Reservation

av herrar Mannerskantz och Hagård, vilka ansett, att utskottets utlåtande
hade bort erhålla följande lydelse:

En reform i ändamål att lätta barnkostnaderna för familjerna har länge
betraktats som en angelägen samhällsuppgift. Det har ansetts rimligt, att
i synnerhet de familjer bli föremål för hjälp, vilka icke ha så stora inkomster,
att de skattefria avdragen vid beskattningen kunna fullt utnyttjas.
Utskottet delar uppfattningen, att detta är en fråga, som snarast bör lösas.

I motion nr 1: 300 har föreslagits, att riksdagen måtte avslå den nu föreliggande
propositionen och hemställa om ny allsidig utredning rörande frågan
om effektiva stödåtgärder för barnfamiljerna. Såsom skäl härför har
anförts bland annat, att det allmänna ekonomiska läget med de ytterst
starka inflationistiska tendenserna nu kräver den största återhållsamhet med
statens utgifter. Det är enligt motionärens uppfattning icke uteslutet, att
inflationen kan taga sådan fart och få sådana verkningar för stora folkgrupper,
att kraftålgärder måste vidtagas från det allmännas sida för att
bringa hjälp åt barnfamiljerna efter helt andra synpunkter och riktlinjer
än dem som legat till grund för Kungl. Maj ds förslag.

Utskottet delar uppfattningen, att lägets allvar ger anledning till frågan
huruvida det icke föreligger skäl att uppskjuta barnbidragsreformen samt
ställa sig avvaktande och se hur den närmaste ekonomiska utvecklingen
kommer att gestalta sig. Ett sådant uppskov skulle emellertid i nuvarande
politiska läge förutsätta en allmän anslutning, som icke varit möjlig att
åvägabringa.

Mot det i propositionen framlagda förslaget ha rests vägande invändningar
vid remissbehandlingen samt i ett flertal motioner i anledning avpropositionen.
I synnerhet har man riktat sig emot den sammankoppling
som skett av frågan om barnbidrag med frågan om skattefria barnavdrag.
Utskottet delar de betänkligheter, som anförts härutinnan. Huvuduppgiften
är att genom kontanta barnbidrag skapa lättnad för de familjer, som ha
så låga inkomster, att de icke kunna fullt utnyttja det skattefria barnavdraget,
d. v. s. familjer som verkligen äro i behov av stöd. Detta bör, enligt utskottets
mening, dock icke medföra, att bördan för andra familjer ökas
genom att de skattefria barnavdragen slopas. Genom en sådan anordning
skulle dessa senare familjer på ett mycket mera kännbart sätt än förut
komma att drabbas av progressiviteten i skattesystemet, något som är av vikt
att beakta med hänsyn till den avsevärda skärpning av progressiviteten vilken
föreslås i proposition nr 212 till denna riksdag. Det i denna proposition
framlagda skatteförslaget samt föreliggande barnbidragsförslag skulle för
barnfamiljernas del medföra, att dessa själva finge betala kostnaderna för
en reform, som i stället borde syfta till att på andra kategorier fördela en

32 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

del av utgifterna för barnen. Det förefaller som om den befolkningspolitiska
linje, vilken hittills legat till grund för diskussionen, väsentligen förlorats i
de föreliggande förslagen till skatte- och barnbidragsreformen.

Enligt utskottets uppfattning bör den viktiga principen om skatt efter
förmåga upprätthållas i beskattningssyslemet. Barnfamiljerna böra bidraga
med ett förhållandevis mindre belopp än andra familjer, då det gäller att
bestrida kostnaderna för allmänna angelägenheter. Med hänsyn härtill anser
utskottet, att de skattefria barnavdragen böra bibehållas vid beskattningen.
I den mån kontanta barnbidrag skola införas — härutinnan delar utskottet
såsom ovan framhållits departementschefens uppfattning —- kunna dessa
till följd härav bestämmas att utgå i sådan ordning, att de komma huvudsakligen
sådana familjer till godo, vilka behöva detta extra tillskott för bestridande
av barnkostnaderna. Om de skattefria barnavdragen bibehållas
föreligger icke skäl att bestämma barnbidragens belopp lika för alla utan
hänsyn till föräldrarnas ekonomiska ställning.

Vid övervägande av frågan angående barnbidragens storlek med hänsyn
till de härovan anförda synpunkterna har utskottet ansett sig kunna biträda
det förslag som framlagts i motionerna 1:301 och 11:443. Eftersom man
vid bibehållna skattefria barnavdrag icke torde komma ifrån att bestämma
bidragen efter en graderad skala, bör denna vara så beskaffad, att därav
tydligt och utan vidlyftiga utredningar framgår, huru stort belopp som
skall utgå i varje särskilt fall. Under förutsättning att nuvarande barnavdrag
bibehållas, böra barnbidragen bestämmas att utgå med 260 kronor
vid en taxerad inkomst intill högst 5 000 kronor, med 200 kronor i inkomstlägena
5 000—8 000 kronor, med 150 kronor i inkomstlägena 8 000—13 000
kronor samt med 100 kronor i inkomstlägena 13 000—20 000 kronor, allt
räknat per barn och år. Vid inkomster å 20 000 kronor och däröver böra
bidrag icke utgå.

I övrigt har utskottet icke något att erinra emot det framlagda förslaget
till lag om allmänna barnbidrag. Kostnaderna för en barnbidragsreform
efter de av utskottet biträdda grunderna kunna för budgetåret 1947/48 beräknas
till 175 miljoner kronor.

Den av utskottet härovan intagna ståndpunkten förutsätter, såsom härovan
antytts, att barnavdragen bibehållas i beskattningssystemet. Därest
riksdagen emellertid vid behandling av proposition nr 212 beslutar att slopa
dessa bidrag förfaller utskottets berörda förslag. Under sådana förhållanden
skulle det icke vara skäligt att motsätta sig, att barnbidrag utgå till alla barnfamiljer
oavsett deras ekonomiska ställning. Däremot kan det enligt utskottets
mening ifrågasättas, om barnbidragen lämpligen böra utgå med lika
belopp för alla barn. Även om ett sådant system skulle i och för sig medföra
en administrativ förenkling synes detta, såsom framhållits i motionen
II: 444, dock icke kunna få vara det enda eller utslagsgivande motivet. Även
familjesociala och befolkningspolitiska synpunkter måste tillbörligt beaktas

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

33

och bli avgörande. Den angelägnaste familjesociala uppgiften nu måste vara
att lämna just de stora familjerna, där föräldrarna tagit på sig omsorgen
om och ansvaret för en stor barnskaras fostran, en så verksam hjälp, att
dessa familjer inte tvingas ned till en avsevärt lägre levnadsstandard än
barnlösa eller barnfattiga. En förskjutning av hjälpen till flerbarnsfamiljernas
favör synes utskottet både socialt rättvis och befolkningspolitiskt påkallad.
En gradering av bidragen alltefter barnantalet skulle för övrigt icke
innebära någon principiell nyhet, alldenstund det nuvarande skattesystemets
barnavdrag som bekant äro differentierade och lägre för de två första
barnen än för de efterföljande.

I den senast berörda motionen har anförts, att det med hänsyn till det
statsfinansiella läget nu inte är tänkbart att endast höja bidragen till barnen
i de stora familjerna utöver det i propositionen föreslagna beloppet. En
viss nedsättning därav till enbarnsfamiljerna och i mindre utsträckning till
tvåbarnsfamiljerna bleve enligt motionärernas mening ofrånkomlig, såvitt
hjälpen till de stora familjerna skulle bli något så när verksam. Motionärerna
bortsåge härvid inte ifrån att det första barnets ankomst inte sällan
medför stora förändringar i en familjs försörjningsförhållanden. Å andra
sidan torde man ha fog för den uppfattningen att en nutida svensk familj
i normala fall efter den allmänna inkomststegringen borde kunna ha råd att
fostra ett enda barn utan att därigenom åsamkas några större ekonomiska
bekymmer. Det kunde knappast heller hävdas att det vore enbarnsfamiljerna
som aktualiserat kravet på allmänna barnbidrag. Som regel torde de största
bekymren bland de mindre bemedlade vid det förstå barnets födelse vara att
hänföra till engångsutgifter, men dessa torde i de flesta fall kunna lättas
genom mödrahjälpen. I vart fall syntes det motionärerna vara alldeles tydligt,
att enbarnsfamiljernas behov av bistånd icke kunde vara proportionellt lika
stort som de stora barnfamiljernas.

I anslutning till vad sålunda anförts har i motionen 11:444 föreslagits att
barnbidragen fastställas till olika belopp alltefter barnens antal i familjen.
Två alternativ hava ansetts vara de närmast till hands liggande, nämligen
dels 150 kronor för första barnet, 300 kronor för andra barnet och 450 kronor
för tredje och efterföljande barn, dels 200 kronor, 300 kronor resp. 400
kronor. Därest riksdagen vid beslut om differentiering av barnbidragen inte
i år skulle anse sig kunna fastställa regler för vissa i motionerna angivna
och andra tänkbara tveksamma fall — exempelvis då det gäller barnen inom
ett äktenskap, vilka uppfostras på skilda ställen, utomäktenskapliga barn,
samt fall, då en familj helt övertagit fostran t. ex. av en släktings barn -—
borde det enligt motionärerna till nöds vara tillräckligt att sådana frågor
efter särskild utredning löstes i början av nästkommande års riksdag och
att bidragen eller bidragstillskotten därefter retroaktivt utbetalades för de
barn, som berördes av de erforderliga kompletterande bestämmelserna. Här -

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. 2 avd. Nr A.

3

34

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

vid torde även barnbidragens förhållande till övriga former av familjesocial
hjälp bättre preciseras än som enligt regeringsförslaget skett.

Utskottet ansluter sig i princip till det sålunda i motionen II: 444 väckta
förslaget, därest de skattefria barnbidragen slopas och till följd därav förutsättningarna
för en efter familjernas ekonomiska förhållanden graderad
skala för barnbidragens belopp skulle bortfalla. Därvid vill utskottet förorda,
att barnbidragens belopp bestämmas enligt alternativ I till 150 kronor
för första barnet, 300 kronor för andra barnet och 450 kronor för tredje och
ett vart av efterföljande barn, vilka belopp synas lämpligen avvägda. Barnbidragsbeloppen
torde icke böra sättas högre än nu angivits, innan erfarenhet
vunnits av den helt nya hjälpform som barnbidragssystemet utgör.

Kostnaderna för en barnbidragsreform enligt sist angivna grunder torde
komma att uppgå till 380 miljoner kronor om året. För budgetåret 1947/48
skulle följaktligen erfordras ett anslag för ändamålet av 190 miljoner kronor.

Med det anförda anser sig utskottet hava tagit ställning jämväl till övriga
i ämnet väckta motioner.

Utskottets hemställan.

A. Under förutsättning, att riksdagen vid behandling av prop. nr 212 med
förslag till ändringar i kommunalskattelagen m. m. avslår förslaget att slopa
de skattefria barnavdragen vid statsbeskattningen, hemställer utskottet,

1) att riksdagen — med bifall till motionerna I: 301 och
11:443 och med förklaring att riksdagen funnit vissa ändringar
böra vidtagas i det genom förevarande proposition,
nr 220, framlagda lagförslaget — måtte för sin del antaga
nämnda förslag med den ändring, att 1 § ävensom ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna erhålla följande
lydelse:

1 §•

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag.

Allmänt barnbidrag utgår för år och barn räknat med 260 kronor, därest
föräldrarnas årsinkomst understiger 5 000 kronor, med 200 kronor därest
årsinkomsten uppgår till 5 000 kronor men understiger 8 000 kronor, med
150 kronor därest årsinkomsten uppgår till 8 000 kronor men understiger
13 000 kronor och med 100 kronor därest årsinkomsten uppgår till 13 000
kronor men understiger 20 000 kronor.

Såsom inkomst, vilken enligt denna paragraf skall läggas till grund för
bestämmandet av barnbidragets storlek, anses det belopp, för vilket vederbörande
under nästföregående kalenderår blivit taxerad till statlig inkomstskatt.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

35

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som
icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt
och mantalsskriven i riket.

(Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser:)

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1947, dock att allmänna barnbidrag
icke skola utgå för tid före 1948 års ingång.

Vad i 1 § sägs om taxering till statlig inkomstskatt skall till och med år
1949 gälla taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

2) att riksdagen måtte till Allmänna barnbidrag å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 175 000 000 kronor.

B. Därest riksdagen vid behandling av prop. nr 212 med förslag till ändringar
i kommunalskattelagen m. m. antager förslaget om slopande av de
skattefria barnavdragen vid statsbeskattningen hemställer utskottet,

1) att riksdagen — med bifall till motionen II: 444 och
med förklaring att riksdagen funnit vissa ändringar böra
vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 220, framlagda
lagförslaget — måtte för sin del antaga nämnda förslag
med den ändring att 1 § ävensom ikraftträdandebestämmelserna
erhålla följande lydelse:

1 §•

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag
med för år räknat 150 kronor för första barnet, 300 kronor för andra
barnet och 450 kronor för ett vart av följande barn.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som
icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt
och mantalsskriven i riket.

(Ikraftträdandebestämmelserna:)

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1947, dock att allmänna barnbidrag
icke skola utgå för tid före 1948 års ingång.

2) att riksdagen måtte till Allmänna barnbidrag å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 190 000 000 kronor.