Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till livräntetillägg
åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i
arbete, anslag till statsverket åliggande, av andra medel
ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete
m. m. samt anslag till bidrag till fiskartes försäkring,
dels ock Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om fortsatt giltighet av förordningen
den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt
vissa er sättning stag are enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, m. in.
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj;t under femte huvudtiteln (punkterna
41, 42 och 43 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 3 januari 1947) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1947/48 såsom
förslagsanslag anvisa dels till Livräntetillägg åt vissa livräntetagare enligt
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete 336 000 kronor, dels till Statsverket åliggande, av andra medel ej
utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete in. in. 3 550 000
kronor, dels ock till Bidrag till fiskares försäkring 160 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t genom en den 31 januari 1947 dagtecknad proposition,
nr 44, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943
(nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete, in. in., samt
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944
(nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall, m. m.;
dels ock medgiva att Kungl. Maj:t åt personer, som i anledning av olycksfall
eller sjukdom, som inträffat efter 1941 års ingång, äro berättigade till
sjukpenning eller livränta enligt förordningen om olycksfalls- och yrkes
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 0 saml. 2 avd. Nr 2.
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.
sjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen om olycksfalls-
och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl., må för tiden från och
med den 1 januari till och med den 31 december 1948 bevilja sådan dyrtidskompensation,
att beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle
hava utgått, därest den i förordningarna fastställda maximigränsen för inkomst
— 1 764 kronor — höjts med 40 procent.
Nyssnämnda författningsförslag ha följande lydelse:
1) Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående
dyriidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, m. m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg
åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, m. in., vilken förordning gäller till och med den 31 december
1947,1 skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1948.
2) Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående
dyriidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918
(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall, m. m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 19 maj 1944 angående dyrtidstillägg
åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918
(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall, m. m., vilken förstnämnda förordning gäller till och med
den 31 december 1947,2 skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1948.
1 Se SFS 1946 : 351.
* Se SFS 1946 : 352.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 3
Propositionen nr 44 liar, i vad angår det föreslagna medgivandet rörande
viss dyrtidskompensation, hänvisats till statsutskottet. I övrigt har propositionen
hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha
ovan omförmälda i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln upptagna
punkter ävensom propositionen nr 44 hänskjutits till behandling
av sammansatt stats- och andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för de gjorda anslagsäskandena
samt för de genom propositionen nr 44 framlagda förslagen, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionerna.
För innevarande budgetår har anvisats till Livräntetillägg åt vissa livräntetagare
enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete ett förslagsanslag av 336 000 kronor, till Statsverket
aliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av
olycksfall i arbete in. in. ett förslagsanslag av 3 900 000 kronor samt till
Bidrag till fiskares försäkring ett förslagsanslag av 160 000 kronor. I
I propositionen nr 44 har föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, efter en redogörelse för innehållet i förenämnda förordningar den
30 juni 1943 (nr 449) och den 19 maj 1944 (nr 237), anfört följande:
»Procentsatserna för de dvrtidstillägg å livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen
med flera författningar, varom här är fråga, ha i princip avpassats
så, att livräntan jämte dyrtidslillägget i stort sett skall utgå med samma
belopp, som tillkommer ny livräntetagare, vilken erhållit lönekompensation
för inträdda prisstegringar. Då de stora arbetstagargrupperna enligt det
s. k. ramavtalet erhöllo kompensation för ungefär halva levnadskostnadsstegringen
och då denna vid tillkomsten av dyrtidstilläggsförordningen den
30 juni 1943 (nr 449) utgjorde något över 40 procent — socialstyrelsens
levnadskostnadsindex med 1935 som basår hade från tidpunkten närmast
före världskrigets utbrott stigit från 108 till 153 — bestämdes den allmänna
procentsatsen för dyrtidstillägg i sistnämnda förordning till 20. Den högre
dyrtidskompensationen å vissa ersättningar enligt 1909 och 1927 års militär -ersättningsförordningar samt 1946 ärs förordning angående höjning av ersättningar
enligt förstnämnda förordning är betingad av särskilda omständigheter.
Socialstyrelsens levnadskostnadsindex har sedan år 1943 icke undergått
några större förändringar och utgör 157 per den 1 januari 1947. Detta tal
överstiger endast obetydligt det indextal som förelåg vid tillkomsten av de
4
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.
Utskottet.
gällande dyrtidstilläggsförordningarna. Beträffande storleken av de stora
arbetstagargruppernas kompensation för levnadskostnadsökningen är situationen
emellertid så till vida förändrad att enligt det nya ramavtalet mellan
huvudorganisationerna på arbetsmarknaden den hittillsvarande av levnadskostnadsökningen
beroende dyrtidskompensationen från och med den 1 maj
1947 skall höjas med 5 procent. Denna höjning är dock oberoende av vilken
utveckling levnadskostnadsindex kan komma att undergå och är sålunda
mera att betrakta som en reallöneförbättring än en dyrtidskompensation.
Tidigare har icke ansetts lämpligen kunna ifrågakomma att avpassa dyrtidstilläggen
efter de olikheter i reallönenivå som kunnat föreligga vid skilda
tidpunkter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att, när sistlidet år
maximibeloppen för ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen höjdes,
under förarbetena till lagändringen fråga väcktes om möjligheten att åstadkomma
skälig kompensation åt livräntetagare, vilka till följd av tidigare
maximeringsregler eller eljest oförmånligare ersättningsgrunder kommit i
avsevärt sämre ställning än de vid tillämpning av de höjda maximibeloppen
skolat intaga. Vid anmälan i statsrådet av ärendet framhöll jag, att detta
spörsmål lämpligen borde bli föremål för övervägande vid socialvårdskommitténs
fortsatta utredning rörande revision av olycksfallsförsäkringslagstiftningen.
Förslag i ämnet torde i sinom tid komma att framläggas av kommittén.
På grund av det anförda förordar jag — i enlighet med vad jag jämväl
förutsatt vid anmälan till årets statsverksproposition av frågor om anslag
för bl. a. vissa av de här ifrågavarande dyrtidstilläggen — att de i det föregående
omnämnda förordningarna den 30 juni 1943 (nr 449) och den 19
maj 1944 (nr 237) givas förlängd giltighet i oförändrad form under ytterligare
ett år eller till och med den 31 december 1948.
Liksom tidigare torde böra begäras riksdagens medgivande för Kungl.
Maj:t att åt personer, som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat
efter 1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta
enligt någon av förordningarna om olycksfalls- och yrkessjulcdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. eller åt fångar m. fl., för tiden den 1 januari—den 31
december 1948 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av nämnda
förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna
fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40
procent.» .*•* i f.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
nr 44 framlagda författningsförslagen eller mot ovan omförmälda i statsverkspropositionen
gjorda anslagsäskanden. Ej heller har utskottet något
att erinra mot det i förstnämnda proposition begärda medgivandet för Kungl.
Maj:t att i vissa fall bevilja dyrtidskompensation åt personer, som äro berättigade
till sjukpenning eller livränta enligt förordningen om olycksfalls
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 5
och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen om
dylik ersättning åt fångar m. fl.
Utskottet får sålunda hemställa,
A. att riksdagen måtte antaga de genom propositionen nr
44 framlagda förslagen till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare
enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete, m. m., och
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)
angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada
till följd av olycksfall, m. in.;
B. att riksdagen måtte för budgetåret 1947/48 under femte
huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisa
1) till Livräntetillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen
den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete 336 000 kronor,
2) till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.
3 550 000 kronor och
3) till Bidrag till fiskares försäkring 160 000 kronor; samt
C. att riksdagen måtte medgiva att Kungl. Maj:t åt personer,
som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat
efter 1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning
eller livränta enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen
om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt
fångar m. fl., må för tiden från och med den 1 januari till
och med den 31 december 1948 bevilja sådan dyrtidskompensation,
att beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad
som skulle hava utgått, därest den i förordningarna fastställda
maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor — höjts
med 40 procent.
Stockholm den 13 mars 1947.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
6
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Mannerskantz,
Gustaf Karlsson, Albertsson, Rubbestad och Mårtensson; samt
från andra lagutskottet: herrar Norman, Forslund, Löfvander,
Johnsson i Kastanjegården och Andersson i Gisselås.
Iduns tryckeri. Esselte sb. Stockholm 1947
716462