Statsutskottets utlåtande nr 78.
1
Nr 78.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser
beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande
av rådhusrätterna i samma städer komma att
indragas m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 165 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 7 mars
1947, framlagt förslag rörande statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser
beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av
rådhusrätterna i samma städer komma att indragas m. m.
Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt
avseende äger Kungl. Maj:t med stadsfullmäktiges samtycke förordna,
att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende förenas
med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen ej
bereda sysselsättning åt, förutom borgmästaren, minst två lagfarna ledamöter
i rådhusrätten, må Konungen, jämlikt 2 § nämnda lag, även utan stadsfullmäktiges
samtycke meddela förordnande som nyss nämnts. Har sådant
förordnande meddelats, skall staden åliggande skyldighet beträffande avlöning
till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,
och pension till honom och hans familj övertagas av statsverket.
Uppstår för staden utgift genom förpliktelse att bidraga till hållande av tingshus
eller genom inrättande av nya tjänster eller eljest för stadens förvaltning,
eller nödgas staden avstå från inkomst eller rättighet, skall, såvitt ej
utgiften eller förlusten motsvaras av besparing eller annan ekonomisk förmån
som beredes staden genom rådhusrättens upphörande, sådan utgift och
förlust ersättas av statsverket.
Åmål hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 7 309 personer. Staden
är centralort för Tössbo tingslag av Tössbo och Vedbo domsaga, som dessutom
består av Vedbo tingslag. Domsagan hade vid nyssnämnda tidpunkt
26 674 invånare, varav 6 001 inom förstnämnda och 20 673 inom sistnämnda
tingslag. Tössbo tingslag har tingsställe i eget i Åmål beläget tingshus, vari
jämväl domsagans kansli är inrymt. Vedbo tingslag har tingsställe i eget
tingshus i Bengtsfors. I vartdera tingslaget hållas årligen tio allmänna tingssammanträden.
Rådhusrätten och magistraten i Åmål består av, förutom borgmästaren, två
icke lagfarna rådmän. Borgmästare i staden är för närvarande Ragnar Patrik
S:t Cyr, som är född år 1868 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1908. RådBihang
till riksdagens protokoll 1947. G samt. Nr 78.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 78.
mansbefattningarna innehavas av Gustaf Edvin Lindqvist, född år 1869, och
Emanuel Witalis Mogren, född år 1874, vilka erhållit sina fullmakter år 1928
respektive år 1930. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering föreligger
icke beträffande någon av nämnda befattningshavare och skyldighet
att avgå från tjänsten vid viss ålder har icke i något fall stadgats.
Borgmästarens årslön uppgår till 5 700 kronor, medan envar av rådmännen
åtnjuter en årlig lön av 800 kronor. A nämnda belopp utgår rörligt tillägg
enligt det s. k. ramavtalet, för åren 1945 och 1946 utgörande 20,7 %. Borgmästaren
har dessutom tillerkänts ett tillfälligt lönetillägg å 100 kronor årligen.
Slutligen åtnjuter borgmästaren även sportler, vilka — efter avdrag
av vissa kostnader i och för tjänsten -— åren 1941—1945 i medeltal uppgått
till 6 063 kronor.
Borgmästarens samtliga löneförmåner kunna enligt angivna beräkningsgrunder
för närvarande uppskattas till 13 042 kronor 80 öre årligen. Emellertid
har borgmästaren förklarat sig, i händelse av rådhusrättens upphörande,
åtnöjas med en årlig ersättning av 10 000 kronor. Med det rörliga tillägget
uppgå löneförmånerna för envar av rådmännen till (800 + 165,60 =) 965
kronor 60 öre.
På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Älvsborgs län försorg utredning ägt rum rörande Åmåls förenande i
judiciellt avseende med förenämnda domsaga. Utredningen har verkställts av
e. o. länsnotarien Åke Paulsson.
I utlåtande den 29 januari 1946 har utredningsmannen förordat, att staden
förlägges under landsrätt. Enligt en tablå över de ekonomiska verkningarna
skulle staden härigenom förorsakas en årlig merutgift av 2 806 kronor.
Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 29 mars 1946 tagit ställning
till utredningen. Därvid hava fullmäktige tillstyrkt att — därest staden skulle
i judiciellt avseende förenas med domsagan — detta måtte ske enligt de
grunder som av utredningsmannen föreslagits.
Statskontoret har den 29 november 1946 avgivit infordrat utlåtande i ärendet.
I utlåtandet har statskontoret uttalat, att under angivna förutsättning
skyldighet torde föreligga för statsverket att övertaga stadens förpliktelser
gentemot rådhusrättens ledamöter. I fråga om borgmästaren S:t Cyr tillstyrker
ämbetsverket — i enlighet med dennes förutnämnda förklaring — ett
årligt ersättningsbelopp av 10 000 kronor. För envar av rådmännen Lindqvist
och Mogren syntes ersättningen, med hänsyn till att de redan uppnått
framskriden ålder, lämpligen böra fastställas till belopp, motsvarande nu
utgående förmåner eller 965 kronor 60 öre för år. Samtliga ersättningsbelopp
borde anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten. — Då någon sådan
merutgift, varom förmäles i 2 § sista stycket i 1932 års lag, icke syntes uppkomma
för staden, kunde enligt statskontoret någon ytterligare ersättning av
statsmedel icke komma i fråga.
Departementschefen har anfört följande.
Utredningen i ärendet giver otvetydigt vid handen, att domstols- och magistratsgöromålen
i Åmål icke bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med
Statsutskottets utlåtande nr 7S.
3
minst tre lagfarna ledamöter. Med hänsyn till den organisation av rådhusrätterna,
som förutsättes i nya rättegångsbalken, bör därför stadens egen
jurisdiktion upphöra. Det är också min avsikt föreslå Kungl. Maj:t att, med
stöd av 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932, utfärda förordnande om rådhusrättens
upphörande och stadens förenande i judicielll avseende med Tössbo
och Vedbo domsaga. Föreningen synes böra komma till stånd samtidigt
med rättegångsreformens ikraftträdande den 1 januari 1948. I följd härav
bör — i enlighet med det förslag till tingslagsindelning i rikets domsagor som
upprättats inom justitiedepartementet i anledning av samma reform och som
i fråga om förevarande domsaga lämnats utan erinran av remissmyndigheterna
—• gällande tingslagsindelning i domsagan upphävas och domsagan
förklaras skola utgöra ett tingslag. Domsagans nuvarande båda tingsställen
böra dock bibehållas. Innan beslut om stadens förläggande under landsrätt
kan meddelas, måste emellertid, på grund av 2 § andra stycket i 1932 års lag,
riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens avlöningsförpliktelser
beträffande borgmästaren S:t Cyr samt rådmännen Lindqvist
och Mogren, vilkas tjänster vid rådhusrättens upphörande komma att indragas.
Mot vad statskontoret härutinnan föreslagit har jag intet att erinra.
Beträffande frågan huruvida för staden genom dess förläggande under
landsrätt uppkommer merutgift av beskaffenhet att böra jämlikt 2 § sista
stycket förenämnda lag ersättas av statsmedel, har statskontoret funnit sådan
ersättningsskyldighet icke komma att uppstå. Ehuru den föreliggande utredningen
icke giver full klarhet på denna punkt, synes sannolikt att statskontorets
uppfattning härutinnan kommer att visa sig riktig. Av de i utredningsmannens
ekonomiska tablå upptagna nytillkommande årliga utgifterna för
staden skall nämligen posten å 3 394 kronor, avseende ersättning till stadsfiskalen,
utgå, enär tjänstens senaste innehavare numera avlidit. Bland övriga
nytillkommande årliga utgifter bör ej heller medräknas annuiteten å
1 769 kronor å stadens utlägg för inlösen i Tössbo tingslags egendom. Gällande
lagstiftning medgiver icke ersättning av statsmedel för dylik utgift.
(Jfr prop. nr 41/1945 s. 17.) Enligt min mening föreligga för övrigt bärande
skäl för att staden vid uppgåendet i domsagan hade bort befrias från dylik
inlösningsskyldighet. Därest erbjudande från stadens sida i detta hänseende
icke förelegat, skulle jag också ha föreslagit Kungl. Maj:t meddela bestämmelse
om att dylik ersättning icke skolat utgå. Vid angivna förhållanden och
då staden icke framställt något yrkande i förevarande avseende, synes anledning
icke föreligga att för närvarande vidare ingå på denna fråga.
Karlshamn hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 10 315 personer.
Staden är centralort för Bräkne tingslag av Bräkne och Listers domsaga.
Denna består dessutom av Listers tingslag, som omger staden Sölvesborg
vars invånarantal den 1 januari 1946 uppgick till 4 356 personer. Invånarantalet
i domsagan uppgick vid nyssnämnda lidpunkt till 43 629 personer,
varav 18 296 inom Bräkne tingslag och 25 333 inom Listers tingslag. Bräkne
tingslag har tingsställe i eget i Bräkne-IIoby beläget tingshus. Listers tingslag
har tingsställe i eget tingshus i Sölvesborg, däri jämväl domsagans kansli är
inrymt. I vartdera tingslaget hållas årligen tio allmänna tingssammanträden.
Domsagopersonalen beslår av, förutom häradshövdingen, en tingssekreterare,
fyra tingsnolarier samt fyra icke rättsbildade biträden, därav ett i Eo 9, två
i Eo 4 och ett i Ex 2.
4
Statsutskottets utlåtande nr 78
Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten och magistraten i Karlshamn
bestå av, förutom borgmästaren, en lagfaren rådman, en andre rådman
och en extra rådman. Sistnämnda två rådmän behöva icke vara lagfarna.
Borgmästartjänsten i staden är vakant sedan den 30 mars 1944. Tjänsten såsom
lagfaren rådman innehaves av Per Erik Adolf Landén, vilken är född år
1898 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1929. Befattningarna såsom andre rådman
och extra rådman innehavas av Johan Johansson, född år 1870, respektive
Nils Kroon, född år 1871, vilka båda erhållit sina fullmakter år 1932.
Rådmannen Landén är skyldig avgå med pension vid 67 års ålder. Länsstyrelsen
äger emellertid efter stadsfullmäktiges i staden hörande medgiva
honom att efter uppnådd pensionsålder kvarstå i tjänsten för ett år i sänder,
dock sammanlagt högst tre år. Däremot är rådmannen Landén ej skyldig att
övergå till annan tjänst hos staden. Framhållas bör dock, att Landén, som
avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven kompetens för att kunna
utses till kommunalborgmästare. För de övriga rådmännen föreligger icke
avgångsskyldighet vid viss ålder.
Tjänsten såsom lagfaren rådman är förenad med en årlig grundlön av 6 000
kronor jämte två ålderstillägg å vartdera 600 kronor. Å grundlönen och ålderstilläggen
utgår dyrtidstillägg — numera förstärkt med kristillägg — efter
samma grunder som angivas i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, vilket
tillämpas så att för närvarande utgå dyrtidstillägg med 26 % och kristillägg
med 17,6% å lönebelopp intill 700 kronor i månaden ävensom barntillägg
med 9 kronor i månaden för varje barn under 16 år. Barntillägg utgår även
för barn, som fötts efter det att statsverket beslutat att dylikt tillägg till statens
befattningshavare icke vidare skall utgå. — Landéns nämnda tillägg uppgå
för närvarande till sammanlagt 3 355 kronor 20 öre för år.
Slutligen är lagfarne rådmannen även tillförsäkrad sportler och är av
staden pensionsförsäkrad i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa. Stadens
årliga andel i pensionsavgiften utgör 1 141 kronor 57 öre och Landéns
andel 450 kronor.
Rådmannen Johansson uppbär, jämlikt gällande iönestat en årlig grundlön
av 720 kronor och har dessutom tillerkänts ett personligt lönetillägg å 372
kronor för år. Rådmannen Kroon åtnjuter en årlig grundlön av 300 kronor.
Å Johanssons och Kroons grundlöner utgå enligt grunder som nyss sagts
dyrtids- och kristillägg, för närvarande uppgående till 306 kronor 60 öre
resp. 123 kronor 60 öre.
Genom beslut den 28 april 1944 har Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelsen i
Blekinge län att föranstalta om utredning dels i de hänseenden, varom i 3 §
förenämnda lag den 17 juni 1932 förmäles, huruvida staden Karlshamn borde
i judiciellt avseende förenas med domsaga, dels ock, i samråd med hovrätten
över Skåne och Blekinge, huruvida i samband med stadens eventuella landsrättsförläggning
ändring i gällande domsagoindelning inom länet borde komma
till stånd. Utredningen, som i förstnämnda hänseende verkställts enligt
3 § sagda lag och särskilt behandlat de därstädes angivna frågor, har jämlikt
Statsutskottets utlåtande nr 78.
o
länsstyrelsens uppdrag utförts av numera assessorn i nämnda hovrätt Otto
Petrén.
I detta sammanhang må nämnas, att utredning för närvarande pågår om
inkorporering av Asarums socken eller del därav med Karlshamns stad. Nämnda
socken hade den 1 januari 1946 7 216 invånare.
Den 1 november 1944 har utredningsmannen avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört, bland annat, alt om landsrättsförläggning komme till stånd,
statsverket hade att övertaga stadens förpliktelser gentemot rådmännen, vilkas
tjänster under angivna förutsättning komme att indragas.
Rörande omfattningen av denna skyldighet i fråga om rådmannen Landén
har utredningsmannen anfört bland annat följande.
Staden vore otvivelaktigt ansvarig för den Landén tillförsäkrade grundlönen
jämte ålders-, dyrtids-, kris- och barntillägg ävensom stadens andel i
pensionsavgifterna för Landén. Likaså vore staden skyldig gottgöra Landén
för mistade sportelinkomster. Dock vore Landéns befattning med den årliga
taxeringen icke att anse såsom ett tjänsteåliggande och den därmed förbundna
ersättningen följaktligen icke en inkomst i tjänsten. Såsom framginge av
propositionen nr 101 till 1936 års riksdag saknade Landén vidare rättsligen
grundade anspråk på ersättning för mistad debiterings- och uppbördsprovision
å landstingsmedel, vilken provision under femårsperioden 1939—1943 i
medeltal uppgått till 3 891 kronor årligen. Fördelades Landéns utgifter för
tjänsten å de olika sportelinkomsterna i förhållande till de influtna beloppen,
uppginge utgifterna för debitering och uppbörd av landstingsmedel under
nämnda femårsperiod till i genomsnitt 2 107 kronor. Den behållna medelinkomsten
av ifrågavarande provision hade sålunda sagda år uppgått till 1 784
kronor. Då Landéns behållna sportelinkomster — efter frånräknande av dels
utgifter för tjänsten dels ock ersättningen för bestyret med den årliga taxeringen
— under femårsperioden uppgått till i medeltal 6 218 kronor, utgjorde
alltså det sportelbelopp, vilket staden måste anses förpliktad ersätta Landén,
4 434 kronor.
Vad anginge statsverkets skyldighet att övertaga stadens ansvarighet för löner
till befattningshavare, vilkas tjänster genom omregleringen indragas, omfattade
densamma icke ersättning till kronouppbördskassör, vars tjänst indroges.
I det föreliggande fallet vore emellertid skyldigheten att ombesörja de
en kronouppbördskassör vanligen åliggande göromålen enligt arbetsordningen
ålagd lagfarne rådmannen. För dessa göromål vore sålunda icke någon
särskild tjänst inrättad. På grund därav hade statsverket att övertaga stadens
ersättningsskyldighet mot Landén i dess helhet.
Statsverkets kostnad för rådmannen Landén skulle enligt utredningsmannen
sålunda uppgå till (6 000 + 1 200 + 3 355: 20 + 4 434 + 1 141: 57) 16 130
kronor 77 öre. Ersättningen till rådmännen Johansson och Kroon skulle utgå
med respektive 1 092 kronor och 300 kronor jämte dyrtids- och kristillägg
enligt vad för närvarande gällde. Ersättningsskyldigheten kvarstode beträffande
Landén till dess han uppnådde pensionsåldern samt i fråga om Johansson
och Kroon under deras återstående livstid.
Sedan stadsfullmäktige vid sammanträde den 23 maj 1945 tillstyrkt landsrättsförläggningen,
ha fullmäktige i en den 24 november 1945 dagtecknad
skrift, med frångående av det tidigare beslutet, uttalat sin önskan att ol>eroende
av förutnämnda inkorporeringsfråga få bibehålla rådhusrätten och
6
Statsutskottets utlåtande nr 78.
magistraten samt anhålla, att med avgörandet av frågan om stadens landsrättsförläggning
i varje fall måtte få anstå intill dess definitivt beslut fattats
i inkorporeringsärendet.
Statskontoret har den 10 december 1946 avgivit infordrat utlåtande i ärendet.
Vad angår storleken av ersättningsbeloppen till rådmännen har statskontoret
intet haft att erinra mot vad utredningsmannen föreslagit. Vid bestämmandet
av statsverkets ersättningsskyldighet gentemot rådmannen Landén
för mistade sportler borde sålunda hänsyn icke tagas till andra sportler
än dem, som utgått å rådmansbefattningen. I fråga om statsverkets övertagande
av stadens förpliktelser med avseende å Landéns pensionering har
statskontoret anfört följande.
Vid en landsrättsförläggning av staden lärer statsverket vara skyldigt att
övertaga stadens förpliktelser jämväl med avseende å Landéns pensionering.
Statskontoret anser sig därvid böra utgå ifrån att Landén icke medgives rätt
att uppbära de förenämnda löneinkomsterna längre än till 67 års ålder, från
vilken tidpunkt pensionen således skulle komma att utgå. Beträffande frågan
huru denna förpliktelse lämpligen bör fullföljas, vill statskontoret — i
likhet med vad som skett i tidigare fall — föreslå en sådan anordning, att
Landén bibehålies vid sin delaktighet i de kommunalanställdas pensionskassa
mot att statsverket årligen inbetalar den fastställda pensionsavgiften.
Den Landén åvilande andelen härav skulle givetvis i så fall avdragas från
det utgående ersättningsbeloppet.
Statsverkets årliga kostnader för rådmannen Landén skulle sålunda komma
att utgöra (6 000 + 1 200 + 4 434 + 1 591,57 — 450 =) 12 775 kronor
57 öre jämte dyrtids- och kristillägg enligt förut angivna grunder, att utgå
intill den tidpunkt, då Landén uppnår 67 års ålder. Såsom villkor för den
föreslagna ersättningen syntes dock böra gälla, alt Landén icke överginge
till ordinarie befattning i statens tjänst eller utsåges till kommunalborgmäslare
i Karlshamn eller i annan stad eller till ledamot av annan rådhusrätt
och magistrat. Till rådmännen Johansson och Kroon skulle under deras återstående
livstid av statsmedel utgå årlig ersättning, till Johansson med (720 +
372) 1 092 kronor jämte dyrtids- och kristillägg å 720 kronor enligt de beträffande
rådmannen Landén angivna grunder samt till Kroon med 300 kronor
jämte dyrtids- och kristillägg därå efter samma grunder.
Departementschefen har anfört följande.
Av utredningen framgår, att domstols- och magistratsgöromålen i Karlshamn
för närvarande icke bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med minst
tre lagfarna ledamöter. Från stadens och länsstyrelsens sida har gjorts gällande,
att Asarums sockens inkorporering med staden skulle giva denna
sådan storlek att ett bibehållande av den egna jurisdiktionen vore motiverat.
I likhet med hovrätten anser jag emellertid inkorporeringsfrågan sakna
avgörande betydelse för bedömandet av jurisdiktionsspörsmålet. Även om staden
utökas med hela Asarums socken, varigenom stadens invånarantal skulle
öka från omkring 10 300 till omkring 17 500 personer, kunna enligt min mening
domstols- och magistratsgöromålen icke förväntas nå en sådan omfattning
att sysselsättning kan beredas tre lagfarna ledamöter i rådhusrätten. Stadens
egen jurisdiktion bör därför upphöra. Det är också min avsikt att föreslå
Kungl. Maj:t att, med stöd av 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932, utfärda
förordnande om rådhusrättens upphörande och stadens förenande i judi
-
Statsutskottets utlåtande nr 78.
7
ciellt avseende med domsaga. Innan föreskrifter härom kunna meddelas,
måste emellertid, på grund av andra stycket i samma paragraf, riksdagens
samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande
rådmännen Landén, Johansson och Kroon, vilkas tjänster vid rådhusrättens
upphörande komma att indragas. Mot vad statskontoret i detta hänseende
föreslagit har jag intet annat att erinra än att ersättningen till rådmannen
Landén för mistade sportler skäligen bör beräknas efter medeltalet
av dessa inkomster under femårsperioden 1941—1945. Nämnda ersättning
skulle då, enligt av statskontoret förordade grunder, utgå med 3 759 kronor.
—- Ersättningsskyldighet för statsverket på grund av 2 § sista stycket i 1932
års lag kan, såsom utredningen visar, icke komma i fråga.
Med utgångspunkt från att jämväl Sölvesborgs stad kommer att förläggas
under landsrätt har utredningsmannen framlagt två alternativa förslag i
fråga om den domsagobildning, som lämpligen bör genomföras i samband
med rådhusrätternas upphörande. Enligt det med alternativ I betecknade förslaget
skulle båda städerna ingå i den nuvarande Bräkne och Listers domsaga.
Det andra alternativet avser, att domsagan skulle uppdelas i två domsagor,
bestående den ena av Bräkne härad och Karlshamns stad samt den
andra av Listers härad och Sölvesborgs stad. Utredningsmannen har också
såsom en ytterligare utväg berört frågan om en allmän domsagoreglering i
länet, varigenom länets andra domsaga, Östra och Medelsta domsaga, skulle
undergå någon minskning.
Hovrätten har förklarat, att enligt dess erfarenhet Bräkne och Listers domsaga
med sin nuvarande organisation och omfattning är i hög grad arbetstyngd
och svårskött, varför en minskning av densamma framstått såsom
önskvärd. Då jag, såsom jag närmare kommer att utveckla under nästa
punkt, anser att också Sölvesborg bör förläggas under landsrätt, finner jag
under sådana förhållanden icke försvarligt att ytterligare tynga domsagans
arbetsbörda genom att med domsagan införliva både Karlshamn och Sölvesborg,
varigenom invånarantalet i domsagan skulle stiga till över 58 000 personer.
En ändring i den nu gällande domsagoindelningen genom länets uppdelning
i minst tre domsagor framstår därför såsom en nödvändig konsekvens
av Karlshamns och Sölvesborgs läggande under landsrätt. I sammanhanget
må erinras, att Bräkne och Listers domsaga bildats den 1 januari 1934
genom sammanslagning av dåvarande Bräkne härads och Listers härads domsagor
(II ht 1933 s. 61). På motsvarande sätt förenades förutvarande östra
domsaga från och med den 1 januari 1937 med förutvarande Medelsta domsaga
till Östra och Medelsta domsaga (II ht 1936 s. 56). I ärendet angående
Ronneby stads förenande i judiciellt avseende med sistnämnda domsaga (se
prop. nr 159/1943) föreslog länsstyrelsen utredning om länets indelning i tre
domsagor under framhållande att domsagan redan med dess dåvarande omfattning
vore synnerligen arbetstyngd. På anmodan av hovrätten över Skåne
och Blekinge avgav länsstyrelsen även ett förslag till länets indelning i tre
domsagor. Hovrätten avstyrkte emellertid att frågan om ändrad domsagoindelning
för det dåvarande gjordes till föremål för vidare utredning. Utan
att taga närmare ställning till den väckta frågan om domsagoreglering framhöll
departementschefen — med vitsordande av att östra och Medelsta
domsaga vore en av de större och mera arbetstyngda — att med frågans
prövning i varje fall borde anstå till dess vakans uppstått å något av häradshövdingämbetena
i de nuvarande två Blekingedomsagorna.
Östra och Medelsta domsaga hade den 1 januari 1946 57 154 invånare.
Då vakans å häradshövdingämbetet i domsagan genom nuvarande häradshövdingens
avgång kommer att uppstå den 1 april 1947, har jag med hänsyn
8
Statsutskottets utlåtande nr 78.
till vad nyss anförts i första hand övervägt möjligheterna att genomföra en
ändrad domsagoindelning genom att bland annat överföra en del av Medelsta
härad till den mellersta av länets blivande tre domsagor. Jag har emellertid
kommit till den slutsatsen att en sådan lösning icke är lämplig. På grund
av sitt västliga läge skulle nämligen staden Ronneby härigenom komma att
tillhöra länets mellersta domsaga. Om denna även skulle omfatta staden
Karlshamn, dit domsagokansliet för sådan händelse torde höra förläggas,
skulle det i Ronneby befintliga, tämligen nybyggda tingshuset jämte kanslilokaler
åtminstone icke få full användning. Därest å andra sidan Karlshamn
skulle förenas med länets västra domsaga (Listers härad och Sölvesborg),
skulle visserligen tingshuset i Ronneby bliva fullt utnyttjat, enär sistnämnda
stad då bleve den lämpligaste kansliorten i den mellersta domsagan. Vid
besök å ort och ställe har jag emellertid från tingslagsborna i Bräkne härad
erfarit en synnerligen stark opposition mot att tyngdpunkten i den domsaga,
vari häradet skulle ingå, på detta sätt komme att förskjutas från Karlshamn
till Ronneby. På motsvarande sätt hava invändningar rests från Listerborna
mot alt Karlshamn skulle bliva den västra domsagans kansliort.
Berättigade ortsintressen skulle sålunda komma att trädas för nära hur domsagogränserna
än dragas, vartill kommer en i och för sig icke önskvärd
rubbning av nuvarande häradsgränser och sannolikt även ändring i bestående
indelning i landsfiskalsdistrikt.
Återstår sålunda endast utredningsmannens med alternativ II betecknade
förslag, vilket förordats av såväl utredningsmannen själv som, bland annat,
hovrätten. Detta förslags genomförande har också tillstyrkts av 1943 års
domsagoutredning i dess nyligen avgivna betänkande. Även jag har funnit
mig böra biträda förslaget, vilket enligt min mening innefattar den i förevarande
jäge bästa lösningen av spörsmålet. En nackdel synes visserligen
vara att östra och Medelsta domsaga härigenom fastlåses vid sin nuvarande
omfattning. Emellertid bör anmärkas, att utredning för närvarande pågår
om inkorporering av Augerums och Lösens socknar eller delar därav med
Karlskrona stad. Genomföres inkorporeringen, kommer Östra och Medelsta
domsaga att underkastas åtminstone någon minskning. För övrigt torde för
bemästrande av domsagans arbetsbörda utökning av domsagopersonalen få
ske i den mån så erfordras.
De nybildade domsagorna böra benämnas resp. Bräkne och Karlshamns
domsaga samt Listers och Sölvesborgs domsaga. Till Karlshamn bör förläggas
såväl tingsställe som kansli för förstnämnda domsaga. Det nuvarande
tingsstället i Bräkne-Hoby torde med hänsyn till dess närbelägenhet
till Karlshamn böra indragas. Tingshuset i Bräkne-Hoby lärer enligt vad jag
erfarit kunna säljas eller nyttjas för annat ändamål. Vid sammanträffande
i Karlshamn med stadens representanter har jag övertygats om att ändamålsenliga
kansli- och tingslokaler för domsagan kunna efter vissa omändringsarbeten
beredas i rådhuset därstädes. Någon nybyggnad synes sålunda
icke bliva erforderlig. — I den andra domsagan är Sölvesborg den naturliga
orten för såväl tingsställe som domsagokansli.
Beslut rörande Karlshamns och Sölvesborgs förläggande under landsrätt
samt om den därav föranledda ändringen i domsagoindelningen böra lämpligen
träda i kraft samtidigt. Ikraftträdandet bör dock ej "ske innan den
nuvarande häradshövdingen i Bräkne och Listers domsaga avgått, vilket inträffar
senast i oktober 1949. De erforderliga ombyggnadsarbetena i Karlshamns
rådhus utgöra också hinder för denna stads landsrättsförläggning
redan från och med den 1 januari 1948. Därtill kommer att Karlshamns och
Sölvesborgs förenande med domsaga medför så betydande kostnader för
Statsutskottets utlåtande nr 78.
9
statsverket att ett uppskov med indelningsändringarnas genomförande av
statslinansiella skäl framstår såsom önskvärt. Denna synpunkt har också
beträffande Sölvesborg framhållits av statskontoret (se s. 24). Av hänsyn
till den organisation av rådhusrätterna som förutsättes i nya rättegångsbalken,
vilken kommer att träda i kraft vid nästa årsskifte, är det å andra
sidan angeläget att städer av Sölvesborgs storlek snarast förenas med domsaga.
På grund av vad nu anförts anser jag att med ikraftträdandet icke
bör anstå längre än till den 1 januari 1950.
Emellertid bör redan nu principbeslut fattas om upphörande av rådhusrätterna
i Karlshamn och Sölvesborg. Då tidpunkten för indelningsändringarnas
genomförande blir aktuell, torde jag få återkomma med en närmare
beräkning av de kostnader, som åsamkas statsverket med anledning av den
föreslagna ändringen i domsagoindelningen, ävensom med hemställan i sådant
avseende.
Sölvesborg hade den 1 januari 1946 4 356 invånare. Enligt gällande arbetsordning
skall rådhusrätten och magistraten i Sölvesborg bestå av, förutom
borgmästaren, två rådmän, vilka icke behöva vara lagfarna. Borgmästartjänsten
i staden innehaves för närvarande av Olof Edvard Törnwall, som
är född år 1893 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1926. Rådmansbefattningarna
äro tillsatta allenast på förordnande. Borgmästaren är skyldig avgå
med pension vid 67 års ålder. Skyldighet för honom att övergå till annan
tjänst hos staden föreligger däremot icke. Framhållas må emellertid, att
borgmästaren Törnwall, som avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven
kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.
Törnwall åtnjuter enligt fastställd lönestat en årlig lön av 5 760 kronor
jämte tre ålderstillägg å vartdera 420 kronor eller sålunda tillhopa 7 020 kronor.
A nämnda belopp utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt samma grunder
som gälla för statens tjänstemän, dock med den inskränkningen att den
sålunda uträknade procentsatsen skall minskas med 2. Vidare är borgmästartjänsten
förenad med sportelinkomster, som under åren 1942—1946 i medeltal
uppgått till 8 368 kronor årligen. Slutligen uppbär Törnwall en årlig
ersättning av 275 kronor, utgörande gottgörelse i anledning av inteckningsförnyelsernas
avskaffande. -— Törnwall är av staden pensionsförsäkrad i
Sveriges kommunalanställdas pensionskassa. Stadens årliga andel i pensionsavgiften
uppgår till 943 kronor 58 öre och Törnwalls andel till 471 kronor
72 öre. Törnwall är jämlikt stadsfullmäktiges beslut den 27 augusti 1942 berättigad
att å pensionen åtnjuta »samma rörliga dyrtids- och krislillägg som
stadens ordinarie befattningshavare».
I detta sammanhang må nämnas, att stadsfiskalen i staden Karl Birger
Bengtsson, som är född år 1899, tillika innehar befattningen såsom stadsfogde.
Före uppbördsförfarandets omläggning var Bengtsson jämväl kronouppbördskassör.
På grund av Kungl. Maj ds beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Blekinge län försorg utredning ägt rum rörande Sölvesborgs förenande
i judiciellt avseende med domsaga. Utredningen bär enligt länsstyrelsens
uppdrag utförts av juris kandidaten G. Sällström.
10
Statsutskottets utlåtande nr 78.
I sitt den 25 februari 1946 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen
anfört, att förutsättningar att inom överskådlig tid organisera rådhusrätten
med tre lagfarna ledamöter icke förelåge. Staden borde därför förläggas
under landsrätt.
Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 24 oktober 1946 tagit ställning
till utredningen. Därvid hava fullmäktige bestämt motsatt sig att staden
förlägges under landsrätt.
Hovrätten har i en till sitt utlåtande fogad promemoria även behandlat
spörsmålet om de ekonomiska verkningarna för staden av dess förenande
med domsaga. Hovrätten har härvid uttalat, att frågorna om bibehållandet
av stadsfogde- och stadsfiskalsbefattningama samt, i all synnerhet, omorganisationen
av stadens polisväsende samt den av uppbördsreformen föranledda
indragningen av kronouppbördsverket icke hade det samband med förevarande
ärende att de borde inverka på bedömandet av detta spörsmål. Med
dessa utgångspunkter bär hovrätten beräknat att stadens förening med domsaga
måste för staden vara — åtminstone på längre sikt — ekonomiskt fördelaktig.
Statskontoret har den 10 januari 1947 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
såvitt angår förpliktelser som må uppkomma för statsverket i händelse
stadens egen jurisdiktion förklaras skola upphöra. I utlåtandet har statskontoret
uttalat, att under angivna förutsättning statsverket hade att övertaga
stadens förpliktelser allenast gentemot borgmästaren Törnwall. Enär vid bestämmandet
av statens framtida ersättningsskyldighet en tillämpning av de av
staden beslutade beräkningsgrunderna för borgmästarens rörliga tilläggsförmåner
torde komma att stöta på vissa praktiska svårigheter, föresloge statskontoret,
att ersättningen för nämnda tilläggsförmåner anpassades enligt grunderna
för statliga tilläggsförmåner. Detta skulle innebära en höjning av sagda
ersättning från 29 procent till 31 procent. I anslutning härtill borde borgmästarens
fasta löneförmåner i motsvarande mån nedräknas till 6 912 kronor
för år.
Vid övertagandet av kostnaderna för Törnwalls pensionering torde — i likhet
med vad som skett i tidigare fall — Törnwall bibehållas vid sin delaktighet
i de kommunalanställdas pensionskassa, varvid statsverket hade att inbetala
den fastställda pensionsavgiften 1 415 kronor 30 öre. Det till Törnwall
utgående ersättningsbeloppet borde i så fall minskas med belopp som
motsvarade på honom belöpande del av pensionsavgiften. — Statsverket torde
vidare ha att svara för de av staden utfästa tilläggsförmånerna till Törnwalls
pension. Storleken av dessa förmåner kunde självfallet icke nu bestämmas,
varför medgivande torde böra inhämtas av riksdagen att till Törnwall
finge vid inträffat pensionsfall utgivas tilläggsförmåner å pensionen i enlighet
med den av staden givna utfästelsen.
Statsverkets årliga kostnader för borgmästaren Törnwall skulle enligt statskontoret
sålunda utgöra (6 912 + 8 368 + 275 + 1 415,30 — 471,72=) 16 498
kronor 58 öre jämte rörligt tillägg och kristillägg å 6 912 kronor enligt för
statens befattningshavare gällande grunder, att utgå intill den tidpunkt, då
Statsutskottets utlåtande nr 78.
11
han uppnådde 67 års ålder. Såsom villkor för den föreslagna ersättningen
syntes dock böra gälla, att Törnwall icke överginge till ordinarie befattning i
statens tjänst eller utsåges till kommunalborgmästare i Sölvesborg eller i annan
stad eller till ledamot av annan rådhusrätt och magistrat.
Departementschefen har anfört följande.
Ej heller i staden Sölvesborg kunna domstols- och magistratsgöromålen
bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med tre lagfarna ledamöter. Stadens
egen jurisdiktion bör därför upphöra. Det är också min avsikt att föreslå
Kungl. Maj :t att, med stöd av 2 § i 1932 års lag, utfärda föi-ordnande om
rådhusrättens upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med
domsaga. Innan så sker, måste emellertid, på grund av 2 § andra stycket
samma lag, riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens
förpliktelser beträffande borgmästaren Törnwall. vars tjänst vid rådhusrättens
upphörande kommer att indragas. Mot vad statskontoret i detta
hänseende föreslagit har jag intet att erinra.
Beträffande landsrättsförläggningens verkningar för staden i ekonomiskt
avseende råda olika meningar. Jag är av samma uppfattning som hovrätten
1 fråga om beräkningarna härutinnan. En eventuell utökning av stadens polispersonal
ävensom den redan skedda indragningen av kronouppbördsverket
beror nämligen icke av den judiciella indelningsändringen. Då jag vidare
ämnar föreslå Kungl. Maj:t att i samband med beslutet om landsrättsförläggningen
meddela föreskrifter om bibehållande tills vidare av stadsfogde- och
stadsfiskalsbefattningarna i staden, kunna genom indelningsändringen merkostnader
för staden icke heller uppkomma på grund av dessa tjänster. Med
anledning av det nu sagda torde ersättningsskyldighet för statsverket jämlikt
2 § sista stycket i 1932 års lag icke komma i fråga. I likhet med hovrätten
anser jag ej heller rimligt att ålägga staden skyldighet utgiva lösen för vinnande
av delaktighet i tingslagets tillgångar.
Beträffande övriga hithörande spörsmål får jag hänvisa till vad jag anfört
beträffande Karlshamn.
Laholm hade den 1 januari 1946 2 732 invånare. Staden omgives av Höks
tingslag av Hallands södra domsaga, som dessutom består av Halmstads och
Tönnersjö tingslag. Invånarantalet i domsagan utgjorde vid nyssnämnda tidpunkt
42 484 personer, därav 18 215 inom förstnämnda och 24 269 inom sistnämnda
tingslag. Höks tingslag har tingsställe i eget tingshus i Laholm.
Halmstads och Tönnersjö tingslag har tingsställe i eget i Halmstad beläget
tingshus, vari jämväl domsagans kansli är inrymt. I vartdera tingslaget hållas
årligen tio allmänna tingssammanträden.
Rådhusrätten och magistraten i Laholm består av, förutom borgmästaren,
två rådmän och en extra rådman. Borgmästaren är ensam lagfaren ledamot.
Borgmästare i staden är för närvarande Axel Herman Malmquist, som är
född år 1895 och erhållit fullmakt å befattningen år 1926. Den ena rådmanstjänsten
inneliaves av Alfred Teodor Lindström, som är född år 1866 och erhållit
fullmakt å tjänsten år 1913. Den andra rådmansbefattningen och tjänsten
såsom extra rådman äro tillsatta allenast på förordnande. Borgmästaren
är skyldig avgå med pension vid 70 års ålder. Skyldighet för honom att övergå
till annan tjänst hos staden föreligger däremot icke. Framhållas må em el
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 78.
lertid, att Malmquist, som avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven
kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare. För rådmannen
Lindström har icke stadgats skyldighet att avgå vid viss ålder.
Malmquist åtnjuter en årslön av 7 000 kronor jämte två ålderstillägg å
vartdera 500 kronor eller sålunda tillhopa 8 000 kronor. Å lönen, dock högst
å 6 000 kronor, utgår, jämlikt stadsfullmäktiges beslut den 19 december 1940,
rörligt tillägg med för närvarande 1 500 kronor. Genom beslut den 3 oktober
1946 hava stadsfullmäktige tillerkänt stadens samtliga genom kollektivavtal
icke anställda befattningshavare, vilka för närvarande uppbära rörliga tillägg
enligt de av stadsfullmäktige fastställda grunder, provisoriskt dyrtidstillägg
med 6 procent för tiden den 1 januari 1946—den 31 december 1947. Borgmästaren
uppbär även sportler, som under åren 1941—1945 i medeltal uppgått
till 4 367 kronor årligen. Hans kostnader för skrivhjälp uppgingo under
ett vart av åren 1941—1944 till 900 kronor och under år 1945 till 1 200 kronor.
Borgmästaren är tillförsäkrad pension från stadens pensionskassa med
5 000 kronor om året vid uppnådd ålder av 70 år. Stadens årliga andel i pensionsavgiften
uppgår till 754 kronor 32 öre och borgmästarens andel till 377
kronor. Stadens pensionstagare åtnjuta enligt nyssnämnda stadsfullmäktigebeslut
den 19 december 1940 rörligt tillägg efter samma grunder som stadens
befattningshavare. Rådmannen Lindström uppbär ett årligt arvode å 600
kronor utan tilläggsförmåner.
Pa grund av Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Hallands län försorg utredning ägt rum rörande Laholms förenande i
judiciellt avseende med Hallands södra domsaga. Utredningen har enligt
länsstyrelsens uppdrag utförts av borgmästaren i Varberg Axel Lindskog.
I sitt den 19 juli 1946 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen
uttalat, att förutsättningar saknades att inom en överskådlig framtid organisera
rådhusrätten med tre lagfarna ledamöter.
Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 12 december 1946 tagit ställning
till frågan. Därvid hava fullmäktige samtyckt till föreningen under
förutsättning dels att statsverket övertoge stadens skyldigheter i avseende å
lön och pension åt borgmästaren Malmquist samt arvode åt rådmannen
Lindström, dels ock att staden befriades från skyldighet att utgiva lösen till
Höks tingslag för andel i detsammas tillgångar.
Statskontoret har den 28 februari 1947 avgivit infordrat utlåtande i ärendet.
Beträffande ersättningen till borgmästaren Malmquist har statskontoret
funnit gottgörelse av statsmedel icke böra medgivas för det provisoriska dyrtidstillägg,
vilket beslutats så sent som den 3 oktober 1946. I likhet med vad
ämbetsverket förordat beträffande ersättningen till borgmästaren Tömwall i
Sölvesborg borde av praktiska skäl ersättningen för de rörliga tilläggsförmånema
å lönen anpassas enligt grunderna för statliga tilläggsförmåner på så
sätt att Malmquists lön omräknades till lön, varå utginge 31 procent å högst
6 000 kronor för år. Grundlönen skulle i enlighet därmed bliva 6 640 kronor.
Den borgmästaren åvilande kostnaden för skrivhjälp borde uppskattas
till 1 000 kronor för år.
Statsutskottets utlåtande nr 78.
13
Vid övertagandet av kostnaderna för Malmquists pensionering borde — i
likhet med vad som skett i tidigare fall — Malmquist bibehållas vid sin kommunala
pensionsrätt genom fortsatt delaktighet i stadens pensionskassa mot
att statsverket till staden årligen inbetalade den fastställda pensionsavgiften.
Det till Malmquist utgående ersättningsbeloppet borde därvid minskas med
belopp som motsvarade på honom belöpande del av pensionsavgiften. —
Statsverket hade vidare att svara för av staden utfästa tilläggsförmåner till
Malmquists pension. Medgivande borde inhämtas av riksdagen att kronan
finge bereda staden ersättning för vad denna i enlighet med för stadens pensionärer
generellt gällande grunder komme att tillerkänna Malmquist i tillläggsförmåner
å pensionen.
I enlighet med vad sålunda anförts skulle statsverkets årliga kostnader för
Malmquist intill den tidpunkt då han uppnår 70 års ålder komma att utgöra
11761 kronor 32 öre jämte rörligt tillägg och krigstillägg å 6 000 kronor
enligt för statens befattningshavare gällande grunder. Såsom villkor för åtnjutande
av den föreslagna ersättningen syntes dock böra gälla, att Malmquist
icke överginge till ordinarie befattning i statens tjänst eller utsåges till
kommunalborgmästare i Laholm eller i annan stad eller till ledamot av annan
rådhusrätt och magistrat.
Beträffande rådmannen Lindström, vilken uppnått en ålder av 80 år och
för vilken någon avgångsskyldighet icke blivit föreskriven, borde ersättningen
bestämmas till samma belopp som det till honom utgående arvodet eller
600 kronor för år, varå ej skulle utgå rörliga tilläggsförmåner.
Departementschefen har anfört följande.
Såsom framgår av utredningen och de däröver avgivna yttrandena saknas
förutsättningar att inom överskådlig tid organisera rådhusrätten och magistraten
i Laholm med tre lagfarna ledamöter. Stadens egen jurisdiktion bör
således upphöra. Det är också min avsikt föreslå Kungl. Maj:t att, med stöd
av 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932, utfärda förordnande om rådhusrättens
upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med Hallands
södra domsaga. Att i samband härmed företaga en omreglering av domsagorna
i länet finner jag åtminstone icke för närvarande motiverat. Föreningen
synes böra komma till stånd samtidigt med rättegångsreformens
ikraftträdande den 1 januari 1948. I följd härav bör — i enlighet med det
förslag till tingslagsindelning i rikets domsagor som upprättats inom justitiedepartementet
i anledning av samma reform och som i fråga om förevarande
domsaga tillstyrkts av Göta hovrätt — gällande tingslagsindelning i domsagan
upphävas och domsagan förklaras skola utgöra ett tingslag. Det må i
sammanhanget påpekas, att enligt ett innevarande års riksdag förelagt förslag
till lag om tingshusbyggnadsskyldigheten i vissa fall (prop. nr 49) möjlighet
skulle öppnas att i ekonomiskt avseende bibehålla den nuvarande tingslagsindelningen.
Därest nämnda lagförslag antages, synes, då domsagans
tingsställen i Halmstad och Laholm böra bestå även i fortsättningen, någon
olägenhet av tingslagssammanslagningen icke vara att befara. På de av utredningsmannen,
länsstyrelsen och hovrätten anförda skälen finner jag en
förflyttning av domsagans kansli från Halmstad till Laholm icke böra äga
rum. Ej heller förefaller det skäligt ålägga staden lösensskyldighet för vinnande
av delägarskap i tingshuset.
Innan beslut om stadens förenande i judiciellt avseende med domsagan
14
Statsutskottets utlåtande nr 78.
kan meddelas, måste, på grund av 2 § andra stycket 1932 års lag, riksdagens
samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser gentemot
borgmästaren Malmquist och rådmannnen Lindström. Mot vad statskontoret
härutinnan anfört har jag intet att erinra.
Ängelholm hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 6 922 personer.
Staden omgives av Södra Åsbo och Bjäre domsaga, som vid samma tidpunkt
hade 30 018 invånare. Domsagan består av ett tingslag och har tingsställe i
eget i Ängelholm beläget tingshus, vari jämväl domsagans kansli är inrymt.
I domsagan hållas årligen tjugo allmänna tingssammanträden.
Enligt en av Kungl. Maj:t den 15 november 1918 fastställd stadga består
rådhusrätten och magistraten i Ängelholm av, förutom borgmästaren, två
rådmän och en extra rådman, vilka icke behöva vara lagfarna. Borgmästare
i staden är för närvarande Gustaf Viktor Berg von Linde, som är född den
20 februari 1884 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1919. Rådmännen och
extra rådmannen väljas enligt stadgan av stadsfullmäktige för en tid av tre
kalenderår. Enligt stadgan är borgmästaren skyldig avgå från tjänsten vid
67 års ålder, därest en årlig pension av 4 500 kronor bestämmes åt honom.
Beslut om dylik pension har icke fattats. Skyldighet att övergå till annan
tjänst hos staden föreligger däremot icke för Berg von Linde. Med hänsyn
till hans ålder synes sådan övergång för övrigt icke kunna komma i fråga,
ehuru han innehar föreskriven kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.
Enligt stadgan är borgmästaren tillförsäkrad en årslön av 2 500 kronor.
Genom olika beslut av stadsfullmäktige, därå Kungl. Maj ds fastställelse icke
sökts, hava borgmästarens löneförmåner sedermera höjts väsentligt. Sålunda
hava stadsfullmäktige den 18 januari 1939, i samband med lönereglering
för stadens samtliga befattningshavare, beviljat en grundlön för borgmästaren
av 6 893 kronor jämte tre ålderstillägg å vartdera 545 kronor, eller sammanlagt
8 528 kronor, med rörligt tillägg å nämnda förmåner efter de för
statliga befattningshavare gällande grunder. Nämnda tillägg ävensom sedermera
tillkommet kristillägg uppgå för närvarande till 2 643 kronor. Genom
beslut den 19 juni 1946 hava stadsfullmäktige vidare tillförsäkrat borgmästaren
jämte stadens övriga ordinarie befattningshavare förhöjning av ett
från och med den 1 juli 1945 utgående provisoriskt lönetillägg med 420 kronor
till 720 kronor om året, att gälla från och med den 1 juli 1946. Slutligen
hava fullmäktige den 23 oktober 1946, enär Ängelholms stad från och med
den 1 juli samma år uppflyttats från dyrortsgrupp C till dyrortsgrupp D,
beviljat stadens ordinarie befattningshavare provisoriskt ortstillägg med 4 %
å utgående grundlön och ålderstillägg från och med sistnämnda datum. Senast
avsedda tillägg uppgår för borgmästarens del till 341 kronor årligen.
Dyrtidstillägg utgår varken å det provisoriska lönetillägget eller å det provisoriska
ortstillägget. — Borgmästaren åtnjuter även sportler. Hans behållna
sportelinkomster uppgingo under åren 1941—1945 till i medeltal 6 434
kronor för år. Borgmästaren Berg von Lindes sammanlagda löneförmåner
kunna sålunda för närvarande beräknas till (6 893 + 1 635 + 720 + 341 +
15
Statsutskottets utlåtande nr 78.
6 434=) 16 023 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg med 31 % av
8 528 kronor.
För borgmästaren Berg von Linde har staden träffat avtal med S. P. P. om
en familjepensionsförsäkring, avseende s. k. helkollektiv familjepension med
ett grundbelopp för enbart änka å 1 500 kronor. De årliga kostnaderna för
denna försäkring hava uppdelats så att borgmästaren betalar 471 kronor 12
öre och staden 165 kronor 60 öre. Familjepensionsavgiften till S. P. P. skall
enligt försäkringsavtalet fullgöras till och med februari 1951, såvida borgmästaren
ej dessförinnan avlider eller bliver till minst 50 % arbetsoförmögen
för längre tid än tre månader.
På grund av Kungl. Maj ds beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Kristianstads län försorg utredning ägt rum rörande Ängelholms förenande
i judiciellt avseende med Södra Åsbo och Bjäre domsaga. Utredningen,
som verkställts jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt
behandlat de i samma paragraf angivna frågor, har jämlikt länsstyrelsens
uppdrag utförts av häradshövdingen i Ingelstads och Järrestads domsaga
Sture Petersson.
I sitt den 4 juni 1946 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen
tillstyrkt att staden i judiciellt avseende förenas med domsaga.
Departementschefen har anfört följande.
Samma skäl som jag funnit motivera förut omnämnda städers förenande
i judiciellt avseende med domsaga föreligga, enligt vad utredningen i förevarande
ärende utvisar, beträffande staden Ängelholm. Jag ämnar alltså
föreslå Kungl. Maj:t att utfärda förordnande om rådhusrättens upphörande
och stadens förenande i judiciellt avseende med Södra Åsbo och Bjäre domsaga.
Indelningsändringen synes böra träda i kraft samtidigt med nya rättegångsbalken
den 1 januari 1948.
Förutsättning för meddelande av dylikt förordnande är, såsom jag vid
behandlingen av föregående punkter anfört, att statsverket övertager stadens
förpliktelser gentemot innehavare av befattning som vid rådhusrättens upphörande
kommer att indragas. I förevarande ärende uppstår sådan skyldighet
för statsverket allenast beträffande borgmästaren Berg von Linde. Beträffande
omfattningen av denna statsverkets ersättningsskyldighet hava utredningsmannen
och statskontoret haft olika meningar. Vissa skäl kunna
visserligen synas tala för statskontorets uppfattning att begränsa ersättningsskyldigheten
till sådana löneförmåner, som prövats och godkänts av
Kungl. Majd. Grundtanken i 1932 års lag är emellertid, att statsverket vid
en stads förläggande under landsrätt mot dess vilja har att övertaga de förpliktelser
som staden faktiskt iklätt sig gentemot befattningshavare, vilkas
tjänster vid rådhusrättens upphörande indragas. Den omständigheten att
Kungl. Maj ds fastställelse icke sökts å ett beslut om förbättrade löneförmåner
har sålunda i tidigare ärenden av förevarande slag icke ansetts böra
utesluta statsverkets ersättningsskyldighet, därest Kungl. Maj:ts godkännande
av beslutet efter underställning uppenbarligen skulle ha givits. Däremot
bör statens åtagande icke utsträckas till att jämväl omfatta sådana löneförmåner
eller lönetillägg, som tillerkänts befattningshavare varom här är fråga,
efter det utredning om landsrättsförläggning påbörjats och då det varit uppenbart
att rådhusrätten skulle indragas (jfr prop. nr 41/1945 s. 16). Kungl.
Maj ds av statskontoret åberopade beslut angående ändrad lönestat för rådhusrätten
i Nora står i full överensstämmelse med den uppfattning varåt jag
nu givit uttryck.
16
Statsutskottets utlåtande nr 78.
På de sålunda anförda skälen anser jag att statens ersättningsskyldighet
beträffande borgmästaren Berg von Linde bör omfatta — förutom hans mistade
sportelinkomster — de löneförmåner som tillerkänts honom genom
stadsfullmäktiges beslut den 18 januari 1939, helst som dessa blivit bestämda
i samband med en allmän lönereglering för stadens befattningshavare.
Däremot bör statsverket icke åläggas ersättningsskyldighet för nu utgående
provisoriskt lönetillägg och provisoriskt ortstillägg. Den sålunda bestämda
ersättningen bör emellertid utgå allenast intill dess borgmästaren uppnår 67
års ålder. I likhet med statskontoret anser jag nämligen den i stadgan för
rådhusrätten intagna bestämmelsen om skyldighet för borgmästaren att avgå
ur tjänsten vid 67 års ålder, därest en årlig pension av 4 500 kronor åt
honom bestämmes, kunna av kronan åberopas. För borgmästarens återstående
livstid efter fyllda 67 år synes ersättningen sålunda böra bestämmas
till 4 500 kronor årligen. Måhända kan en sålunda bestämd ersättning, som
har beräknats efter 1918 års penningvärde, förefalla låg i betraktande av att
den år 1939 genomförda höjningen av borgmästaren Berg von Lindes lön godtagits
såsom grund för bestämmandet av hans ersättning intill fyllda 67 år.
Därtill komma de höjningar av löne- och pensionsbelopp som i allmänhet
vidtagits efter år 1918. Emellertid torde frågan om en eventuell förhöjning
av nu ifrågavarande belopp lämpligen böra avgöras senare i samband med
att borgmästaren uppnår sagda ålder. Härmed vinnes ock att ersättningen
kan anpassas efter den då genomförda allmänna löne- och pensionsregleringen
för statens befattningshavare. -— Såsom statskontoret föreslagit har
statsverket också att övertaga stadens andel i Berg von Lindes familjepensionsförsäkring
med 165 kronor 60 öre.
Någon ersättningsskyldighet i övrigt för statsverket gentemot staden på
grund av landsrättsförläggningen kan enligt den i ärendet förebragta ekonomiska
utredningen icke uppstå.
Efter propositionens avlämnande har till statsutskottet överlämnats en den
31 mars 1947 dagtecknad, inom justitiedepartementet upprättad promemoria
av i huvudsak följande lydelse.
I propositionen nr 165 till innevarande års riksdag angående statsverkets
övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar,
vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att
indragas m. m., har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att från
allmänna indragningsstaten må under närmare angivna tider utgå vissa ersättningsbelopp
till bland andra borgmästaren i Sölvesborg Olof Edvard
Törnwall, borgmästaren i Laholm Axel Herman Malmquist och borgmästaren
i Ängelholm Gustaf Viktor Berg von Linde. Vidare skulle till dem i viss utsträckning
utgå dyrtids- och kristillägg enligt de för statliga befattningshavare
stadgade grunder.
Rätteligen borde ha föreslagits, att i stället för dyrtids- och kristillägg
skulle utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt de för statliga befattningshavare
nu gällande grunder. I anslutning till de ändringar beträffande dylika
tilläggsförmåner, som äro avsedda att i samband med den allmänna löneregleringen
genomföras från och med den 1 juli 1947, torde emellertid en
omräkning lämpligen böra ske, så att de fasta ersättningsbeloppen till ifrågavarande
befattningshavare höjas i motsvarande mån som tilläggen för statliga
befattningshavare genom de ändrade bestämmelserna komma att
minskas.
Med utgångspunkt från ett rörligt tillägg av 6 % och från kristilläggets
bortfallande skulle de fasta ersättningsbeloppen sålunda bestämmas till för
Statsutskottets utlåtande nr 78.
17
borgmästaren Törnwall 16 716 kronor, för borgmästaren Malmquist 12 132
kronor samt för borgmästaren Berg von Linde 16 500 kronor. Rörligt tillägg
enligt de för statliga befattningshavare från och med den 1 juli 1947 gällande
grunder skulle beräknas för Törnwall å 8 544 kronor, för Malmquist å 6 000
kronor samt för Berg von Linde å 10 536 kronor.
I en vid promemorian fogad utredning ha de nya fasta beloppen uträknats
så, att desamma jämte 6 procent å samma belopp motsvarat summan
av de i propositionen föreslagna beloppen jämte 31 procent, varjämte ersättningsbeloppen
avrundats till närmaste med 12 delbara tal.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Robert Berg och Petersson (I: 241) och den andra inom andra
kammaren av herrar Skantze och Törnkvist (11:359), i vilka hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 165 måtte hos Kungl. Maj:t
hemställa om ny utredning rörande den juaiciella indelningen i Blekinge län
samt att vid sådan utredning de i motionerna anförda synpunkterna måtte
vinna beaktande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionen II: 359.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag förutsätter, att i samband med landsrättsförläggning
av städerna Karlshamn och Sölvesborg en uppdelning äger rum
av Bräkne och Listers domsaga. Det i motionerna I: 241 och II: 359 framförda
yrkandet om förnyad utredning rörande den judicielia indelningen av
Blekinge län åsyftar, att i nu förevarande sammanhang åvägabringa en
minskning eller delning jämväl av östra och Medelsta domsaga.
Utskottet vill erinra, att frågan om en allmän domsagoreglering i länet
varit föremål för prövning i samband med den utredning, som föregått Kungl.
Maj:ts förslag, och tagits under övervägande i samband med förslaget. Det
må jämväl framhållas, att eu uppdelning av Bräkne och Listers domsaga på
sätt i propositionen förutsatts icke utgör hinder för en framtida delning av
östra och Medelsta domsaga. Med hänsyn härtill och då frågan om domsagoindelningen
i landet kan förutsättas vara föremål för fortlöpande uppmärksamhet
från Kungl. Maj ds sida, anser utskottet att särskild framställning
till Kungl. Maj:t om utredning i ämnet icke kan anses påkallad.
I enlighet med innehållet i ovannämnda till utskottet överlämnade promemoria
synas de ersättningar, som från allmänna indragningsstaten skola utgå
till borgmästaren i Sölvesborg O. E. Törnwall, borgmästaren i Laholm A. II.
Malmquist och borgmästaren i Ängelholm G. V. Berg von Linde, böra på föreslaget
sätt omräknas med hänsyn till att rörligt tillägg till befattningshavare
i statens tjänst kommer att efter den 1 juli 1947 utgå efter ändrade grunder
och att kristillägg icke längre skall utgå.
Vad departementschefen i övrigt anfört beträffande landsrättsförläggning
av städerna Åmål, Karlshamn, Sölvesborg, Laholm och Ängelholm och därmhnny
till riksdagens protokoll 19A7. 0 samt. Nr 78. i
U tskott,,
18
Statsutskottets utlåtande nr 78.
med sammanhängande ersättningsfrågor föranleder icke någon erinran från
utskottets sida.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa.
I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj ds förslag
medgiva
a) att till borgmästaren i Åmål Ragnar Patrik S:t Cyr samt
rådmännen i samma stad Gustaf Edvin Lindqvist och Emanuel
Witalis Mogren må från och med den dag, då föreskrift
om stadens förenande i judiciellt avseende med Tössbo
och Vedbo domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
under deras återstående livstid utbetalas årlig
gottgörelse, till S:t Cyr med 10 000 kronor samt till envar av
Lindqvist och Mogren med 965 kronor 60 öre, med iakttagande
av att å förmånerna dyrtids- eller annat tillägg icke
skall utgå;
b) att till rådmännen i Karlshamn Per Erik Adolf Landén,
Johan Johansson och Nils Kroon må från och med
den dag, då föreskrift om stadens förenande i judiciellt avseende
med domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
utbetalas årlig ersättning, till Landén — intill
den tidpunkt då han uppnår 67 års ålder — med 10 509
kronor jämte dyrtids- och kristillägg å ett belopp av 7 200
kronor enligt de för befattningshavare i statens tjänst stadgade
grunder, till Johansson med 1 092 kronor jämte dyrtids-
och kristillägg å ett belopp av 720 kronor samt till
Kroon med 300 kronor jämte dyrtids- och kristillägg därå,
dock med iakttagande att, därest Landén skulle övergå till
ordinarie befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare
i Karlshamn eller i annan stad eller till ledamot
av annan radhusrätt och magistrat, han ej vidare
skall vara i åtnjutande av berörda gottgörelse,
samt att från och med dagen för landsrättsförläggningens
ikraftträdande må till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa
från allmänna indragningsstalen för Landén årligen,
intill dess han uppnår 67 års ålder eller skyldighet
att erlägga pensionsavgift för honom eljest bortfaller, erlägges
dylik avgift med 1 591 kronor 57 öre;
c) att till borgmästaren i Sölvesborg Olof Edvard Törnwall
må från och med den dag, då föreskrift om stadens förenande
i judiciellt avseende med domsaga träder i kraft, intill
den tidpunkt då han uppnår 67 års ålder från allmänna
indragningsstaten utbetalas årlig ersättning med 16 716 kronor
jämte rörligt tillägg å ett belopp av 8 544 kronor enligt
de för befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder,
dock att. därest Tömwall skulle övergå till ordinarie be
-
Statsutskottets utlåtande nr 78.
19
fattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare
i Sölvesborg eller i annan stad eller till ledamot av annan
rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande
av berörda gottgörelse,
att från och med dagen för landsrättsförläggningens ikraftträdande
må till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa''
från allmänna indragningsstaten för Tömwall årligen, intill
dess han uppnår 07 års ålder eller skyldighet att erlägga
pensionsavgift för honom eljest bortfaller, erläggas dylik
avgift med 1 415 kronor 30 öre,
samt att till Törnwall må, efter inträffat pensionsfall, från
allmänna indragningsstaten årligen under hans därefter återstående
livstid utbetalas tilläggsförmåner å pensionen i enlighet
med en av Sölvesborgs stad genom beslut den 27 augusti
1942 given utfästelse;
d) att till borgmästaren i Laholm Axel Herman Malmquist
och rådmannen i samma stad Alfred Teodor Lindström
må från och med den dag, då föreskrift om stadens förenande
i judiciellt avseende med Hallands södra domsaga träder
i kraft, från allmänna indragningsstaten utbetalas årlig ersättning
till Malmquist — intill den tidpunkt då han uppnår
70 års ålder — med 12 132 kronor jämte rörligt tillägg
å ett belopp av 6 000 kronor enligt de för befattningshavare
i statens tjänst stadgade grunder samt till Lindström under
hans återstående livstid med 600 kronor utan dyrtids- eller
annat tillägg, med iakttagande av att, därest Malmquist
skulle övergå till ordinarie befattning i statens tjänst eller
utses till kommunalborgmästare i Laholm eller i annan stad
eller till ledamot av annan rådhusrätt och magistrat, han
ej vidare skall vara i åtjutande av berörda gottgörelse,
att från och med dagen för landsrättsförläggningens ikraftträdande
må till Laholms stads pensionskassa från allmänna
indragningsstaten för Malmquist årligen, intill dess han
uppnår 70 års ålder eller skyldighet att erlägga pensionsavgift
för honom eljest bortfaller, erläggas dylik avgift med
1 131 kronor 32 öre,
samt att till staden må från allmänna indragningsstaten
årligen under borgmästaren Malmquists efter inträffat pensionsfall
återstående livstid utbetalas ersättning med belopp
motsvarande vad staden i enlighet med de för dess pensionärer
generellt gällande grunder kan komma att tillerkänna
Malmquist i tilläggsförmåner å pensionen;
e) att till borgmästaren i Ängelholm Gustaf Viktor Berg
von Linde må från och med den dag, då föreskrift om stadens
förenande i judiciellt avseende med Södra Åsbo och
20
Statsutskottets utlåtande nr 78.
Bjäre domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
utbetalas årlig ersättning, intill den tidpunkt då han
uppnår 67 års ålder, med 16 500 kronor jämte rörligt tillägg
å ett belopp av 10 536 kronor enligt de för befattningshavare
i statens tjänst stadgade grunder och under hans därefter
återstående livstid med 4 500 kronor,
samt att från och med dagen för landsrättsförläggningens
ikraftträdande må till Sveriges privatanställdas pensionskassa
från allmänna indragningsstaten för Berg von Linde årligen,
intill dess han uppnår 67 års ålder eller skyldighet
att erlägga familjepensionsavgift för honom eljest bortfaller,
erläggas dylik avgift med 636 kronor 72 öre.
II. att motionerna I: 241 och II: 359 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 april 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar
Olsson, Pauli, Larsson, Karl Andersson, Bergvall, Gustaf Karlsson, Mannerskantz,
Gillström, von Heland och Lundgren; samt
från andra kammaren: herrar Tömkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson
i Grönvik, Ward, Bergström, Falla, Rubbestad, Lindholm, Åkerström,
Iloppe, Sefve och Persson i Svensköp.
Reservation
av herr Törnkvist, som ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 241
och II: 359 och att i anledning därav
dels andra stycket i utskottets motivering bort hava följande lydelse:
»Utskottet anser, att frågan om en allmän domsagoreglering i länet bör
bli föremål för ny utredning på sätt i motionerna föreslagits»;
dels ock nedannämnda punkt i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:
»II. att riksdagen må i anledning av motionerna 1:241 och 11:359 i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om ny utredning rörande den judiciella indelningen
i Blekinge län, vid vilken utredning de i motionerna anförda synpunkterna
böra vinna beaktande.»
Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
471570