Statsutskottets utlåtande nr 77.

1

Nr 77.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående
bidrag till främjande av humanistisk forskning
jämte en i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I propositionen nr 74 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 7 februari
1947, föreslagit riksdagen att till Bidrag till främjande av humanistisk
forskning för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av 600 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herrar Andrén och Holmbäck väckt motion (I: 229), vari
hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen nr 74 med i motionen
föreslagna ändringar.

Inledning.

I skrivelse den 25 april 1946 har vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen äska ett årligt anslag av
650 000 kronor såsom bidrag till främjande av humanistisk
forskning. Tillsammans med ränteavkastningen av humanistiska
fonden, omkring 250 000 kronor för år, skulle härigenom ett årligt belopp av
omkring 900 000 kronor bli tillgängligt för utdelande av bidrag till ifrågavarande
ändamål. Anslagsfördelningen skulle enligt förslaget omhänderhavas
av humanistiska fondens nämnd, som därvid skulle erhålla annan sammansättning
än för närvarande.

Sedan akademien preliminärt godkänt ett av en inom akademien utsedd
20-mannaberedning upprättat förslag till skrivelse i ämnet, inhämtade
akademien yttranden häröver från teologiska och juridiska fakulteterna
samt humanistiska sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund, från
humanistiska samt stats-,och rättsvetenskapliga avdelningarna vid Stockholms
högskola ävensom från lärarrådet vid Göteborgs högskola. Med anledning
av vad i de avgivna yttrandena anförts vidtog akademien sedermera
vissa ändringar i sitt preliminära förslag.

Utlåtanden över akademiens slutliga förslag ha avgivits av kanslern för
rikets universitet efter hörande av humanistiska sektionerna vid universiteten
i Uppsala och Lund, statskontoret samt 7.9/7 års universitetsberedning.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19lf7. 6 samt. Nr 77.

2

Statsutskottets utlåtande nr 77.

Behovet av ytterligare åtgärder för stöd åt humanistisk forskning.

Akademien framhåller, efter att ha erinrat om det storartade materiella
framåtskridandet under de senare årtiondena och det starka stöd, som
givits den därpå inriktade forskningen, nödvändigheten av att även åt
de av akademien företrädda vetenskaperna beredas väsentligt ökade möjligheter
att bedriva ett effektivt och något så när omfattande arbete. Härvidlag
utgjorde den första förutsättningen tillgången till betydligt rikligare
anslag än som nu stode till förfogande.

Akademien erinrar i detta sammanhang om att — frånsett anslagen till
universitet, högskolor, arkiv, bibliotek och museer — endast ett fåtal anslag
under åttonde huvudtiteln direkt avse humanistisk forskning, nämligen för
innevarande budgetår anslagen till utgivande av Svenskt biografiskt lexikon,
Svenskt diplomatarium och Nusvensk ordbok om tillhopa 52 000 kronor
(i riksstatsförslaget för nästa budgetår äro dessa tre anslag upptagna med tillhopa-
61 000 kronor) samt en del av anslaget å 200 000 kronor till understöd
för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker. Av sistnämnda anslag
för budgetåret 1945/46, 190 000 kronor, disponerades i runt tal 90 000 kronor
för humanistiska tidskrifter och arbeten.

Vidare påpekar akademien, att vissa allmänna medel indirekt tillföras
humanistisk forskning därigenom att Svenska akademiens stora ordboksverk
bekostas av medel, som inflyta från det denna akademi tillkommande privilegiet
att utgiva Post- och Inrikes Tidningar.

Akademien framhåller slutligen att, förutom nämnda anslag, numera, då
enskilda donationer av större mått av bekanta skäl blivit ytterst sällsynta,
huvudsakligen endast avkastningen av humanistiska fonden stode till förfogande
för understödjande av vetenskaplig humanistisk forskning och publikationsverksamhet.

Beträffande humanistiska fondens tillkomst och hittillsvarande
verksamhet har akademien anfört bland annat följande.

Då humanistiska fonden efter framställning av akademien genom Kungl.
Maj:ts beslut den 22 oktober 1927 instiftades, torde det ha varit Kungl.
Maj:ts avsikt att skapa ett varaktigt och tillräckligt ekonomiskt stöd åt
den humanistiska forskningen i vårt land. Meningen var att genom stora
successiva tilldelningar av s. k. överskottsmedel från de då ännu icke förstatligade
penninglotterierna låta fonden växa tills den uppnått en sådan
storlek, att dess avkastning rimligen kunde anses fylla de behov, för vilka
den var avsedd.

Tyvärr har emellertid humanistiska fondens utveckling icke blivit sådan
som från början avsågs. I och med penninglotteriernas förstatligande indrogos
till lotterimedelsfonden de rikliga s. k. överskottsmedel, tack vare vilka
fondens kapital bildats och tillvuxit. Därmed råkade också dess ränteavkastning
i stagnation. Trots att fonden sedermera kommit i åtnjutande av årliga
tillskott av lotterimedel — från och med år 1940 250 000 kronor — har på
grund av räntefotens samtidiga sjunkande ränteavkastningen icke ökats, utan
visat en tendens att sakta falla. Detsamma gäller givetvis även andra fonder
för allmännyttiga ändamål.

Statsutskottets utlåtande nr 77. 3

Humanistiska f onden 1936—1945.

År

Kapital vid
årets början

kronor

Ränteavkastning

kronor

Omkostnader

kronor

Utdelningsbara
räntemedel
(för följande år)
kronor

1936 ..........

4 236 895

193 440

9 080

184 360

1937 ..........

4 819 570

213 347

11 501

201 846

1938 ..........

5 407 841

217 628

11828

205 800

1939 ..........

6 103 343

238 018

15 433

222 585

1940 ..........

6 653 263

245 264

15 262

230 002

1941..........

6 853 263

270196

16 767

253 429

1942 ..........

6 853 263

252 627

18 113

234 514

1943 ..........

7 253 263

257 962

18 348

239 614

1944 .........

7 253 263

255 651

18 620

237 031

1945 ..........

7 453 263

253 897

17 485

236 412

För att åtminstone tillfälligt möjliggöra för fonden att i ökad utsträckning
tillgodose de viktigaste behoven av understöd åt humanistisk forskning har
Kungl. Maj:t medgivit, att av de årliga för kapitalökning avsedda tillskotten
av lotterimedel 50 000 kronor — för år 1946 100 000 kronor — fingo användas
till utdelning i stället för att avsättas till ökning av fondkapitalet. Den
för utdelning disponibla räntebehållningen uppgick för år 1946 till i runt
tal 236 000 kronor, varför humanistiska fondens nämnd år 1946 kunnat utdela

— jämte vissa besparingar å tidigare anslag å tillhopa omkring 14 000 kronor

— omkring 350 000 kronor, en summa, som motsvarar mindre än hälften
av summan av samtidigt sökta anslag, i runt tal 730 000 kronor.

Akademien anser sig under sådana förhållanden böra hos Kungl. Maj:t
göra framställning om att ett större årligt anslag måtte utverkas av riksdagen
för att tillsammans med humanistiska fondens avkastning användas till att
stödja och främja, humanistisk vetenskaplig forskning samt att fördelningen
av dessa anslagsmedel måtte överlämnas åt humanistiska fondens nämnd,
sedan densamma ombildats på sätt akademien föreslår i det följande.

Akademiens förslag har i de avgivna yttrandena från företrädarna för de
humanistiska och teologiska vetenskaperna hälsats med stor tillfredsställelse.

Verksamhetsområdets omfattning.

I fråga om principerna för användningen av anslagsmedlen till stöd åt
humanistisk forskning har akademien framhållit, att skäl syntes föreligga att
i stort sett bibehålla vad i sådant hänseende stadgades i § 1 av reglementet
för humanistiska fonden.

Vissa tillägg och förtydliganden i dessa bestämmelser anser akademien dock
behövliga. Akademien har bland annat ansett sig böra undersöka, huruvida
det kunde vara önskvärt och lämpligt, att humanistiska fondens verksamhetsområde
utvidgades att omfatta, förutom de egentliga humanistiska
ämnena, jämväl de teologiska och juridiska ämnesgrupperna.
Akademien har därvid kommit till den uppfattningen, att den teologiska
ämnesgruppen lämpligen borde i sin helhet tillgodoses genom anslag ur
humanistiska fonden, medan däremot någon utvidgning av fondens verk -

4

Statsutskottets utlåtande nr 77.

samhetsområde till förmån för de juridiska och samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna
icke ifrågasatts av akademien.

I syfte att förtydliga innebörden av sitt förslag rörande verksamhetsområdets
omfattning har akademien lämnat en specificerad redogörelse för de
ändamål, till vilka bidrag borde kunna utgå ur den på föreslaget sätt förstärkta
humanistiska fonden.

a) Understöd till enskildas forskningsarbeten.
Sådana understöd borde kunna utgå i form av ersättning för mistad lön vid
kortare ledighet och dylikt samt bidrag till arbetshjälp, materialier m. m.

b) Anslag till »forskningsår». Anslag borde, yttrar akademien,
kunna tilldelas en forskare för att möjliggöra för honom att erhålla
ledighet från sin befattning under längre tid, t. ex. ett år, »forskningsår».

c) Reseanslag.

Beträffande de under b) och c) upptagna anslagsändamålen anför akademien
följande.

Akademien har givetvis icke genom dessa ändamåls upptagande bland
humanistiska fondens ändamål avsett att ersätta befintliga eller motverka
ifrågasatta statutenliga möjligheter för statsuniversitetens, eventuellt också
de fria högskolornas professorer och lärare att även på annat och måhända
för dem fördelaktigare sätt ernå här avsedda tjänstledighet med bibehållen
lön ävensom reseanslag och dylikt. Akademien avser att genom sitt förslag
förhjälpa icke minst de många forskare, som icke åtnjuta dylika privilegier, att
kunna frigöra sig en tid från det dagliga tjänste- eller förvärvsarbetet för att
kunna genomföra en forskningsuppgift. Sådana forskare finnas i många olika
ställningar: såsom tjänstemän vid arkiv, bibliotek och museer, vid läroverk
och skolor av olika slag, stundom även i privata tjänsteställningar och såsom
fria yrkesutövare. Deras medverkan i humanistiskt forskningsarbete är synnerligen
önskvärd. Alltför ofta har en god undersökning stannat på ett halvgånget
stadium och blivit utan nytta, därför att vederbörande forskare icke
kunnat ernå den tid av samling och arbetsro, som erfordrats för att föra
arbetet till slut.

Denna uppgift är för övrigt icke ny för humanistiska fondens verksamhet,
ehuru den på grund av medlens knapphet hittills icke kunnat praktiseras i
så stor utsträckning, som varit önskvärd.

Humanistiska sektionen i Uppsala understryker, att statsanställda vetenskapsmän
böra erhålla statutenlig möilighet till »forskningsår» och annan
jämförlig ledighet utan att medel ur det nu begärda anslaget tages i anspråk.
Även i fråga om reseanslagen har sektionen anfört vissa betänk--ligheter. Humanistiska sektionen i Lund har däremot anslutit sig till akademiens
förslag.

Kanslern för rikets universitet har ansett sig icke kunna biträda förslaget,
att anslag ur fonden skulle utgå för att möjliggöra för en forskare att erhålla
ledighet från sin befattning under längre tid, t. ex. ett år, »forskningsår».
Ersättning för dylik ledighet borde tillgodoses i annan ordning.

Universitetsberedningen bär anslutit sig till kanslerns förslag liksom även
statskontoret.

Statsutskottets utlåtande nr 77.

5

d) Anslag för vetenskapliga undersökningar »i
fältet». Härmed avses, anför akademien, expeditioner, undersökningar
eller andra arbeten av bland annat historisk, statsvetenskaplig, konsthistorisk,
arkeologisk, språkvetenskaplig, litteraturhistorisk, kulturgeografisk, etnografisk
och folkloristisk natur såväl inom som utom landet. Hit höra också företag,
som utföras av forskare från vårt land gemensamt med forskare från ett
eller flera andra länder, t. ex. nordiskt samarbete.

e) »H alvpermanenta anslag». Härmed avser akademien anslag
av kortare eller längre varaktighet till forsknings- och utgivningsföretag,
ledda av lärda sällskap eller andra kompetenta sammanslutningar. Såsom
exempel nämnas: Svenskt diplomatarium, Sveriges runinskrifter, Sveriges
kyrkor, Svenskt biografiskt lexikon, arbeten utgivna av Kungl. Samfundet
för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia m. fl.

f) Anslag för redigering och utgivning av urkundspublikationer
av alla slag. Härmed likställer akademien
bibliografier, register och andra likartade hjälpmedel för vetenskaplig
forskning.

g) Anslag till museer, bibliotek och arkiv. Akademien
har tänkt sig, att anslag skulle kunna tilldelas dylika och liknande
institutioner i och för utförande av humanistisk forskning i egen regi samt
för materialier, böcker, fotografier m. m. dylikt för samma ändamål.

Ifrågavarande förslag har blivit föremål för invändningar i vissa av de
avgivna yttrandena.

h) Anslag för att möjliggöra publicering av
resultaten av humanistisk forskning (tryckning, klichering,
bindning, översättning till främmande språk m. m.).

i) Anslag till internationella forskningsföretag
av allmänt värde för humanistisk forskning.

k) Anslag för förvärv av föremål till museer,
arkiv och bibliotek. Akademien motiverar ifrågavarande förslag
på följande sätt.

I reglementet för humanistiska fonden återfinnes i § 1 sista stycket en bestämmelse,
som medgiver användande i vissa fall av fondens medel till förvärvande
av föremål till svenska offentliga samlingar. Denna bestämmelse
har under fondens snart 20-åriga tillvaro endast två gånger kommit i tilllämpning
och då med mycket oansenliga belopp. Detta torde huvudsakligen
ha berott därpå, att fondens medel ej ens tillnärmelsevis räckt till för tillgodoseende
av kraven på publicering och forskning. Klart är emellertid å andra
sidan, att de mycket blygsamma inköpsanslag, som i de flesta fall stå till
förfogande för museer, bibliotek, arkiv och dylikt, aldrig kunna förslå till
förvärv av sådana verkligt betydande konstverk, handskrifts- och boksamlingar
eller arkivalier, som stundom av olika anledningar, ofta helt oförmodat,
erbjudas till förvärvande. I vissa fall ha sådana förvärv kunnat genomföras,
dock endast tack vare mellankomst av enskilda donatorer eller föreningar.
Men denna väg för anskaffande av medel lärer nog i framtiden bli

6

Statsutskottets utlåtande nr 77.

allt mindre framkomlig. Därför synes det vitterhetsakademien vara angeläget,
att en möjlighet beredes att — då fråga är om förvärv av för offentliga
samlingar särskilt viktiga föremål — medel mera extraordinärt kunde
ställas till förfogande. Beslut härom torde emellertid, då fråga är om större
summor, t. ex. överstigande 20 000 kronor, böra i varje särskilt fall underställas
Kungl. Maj:ts stadfästelse. Oberoende härav torde det böra lämnas
humanistiska nämnden möjlighet att till mötande av större utgifter av nu
omförmält slag årligen ur anslaget avsätta penningmedel.

Det kan möjligen invändas, att anslag sådana som dessa ej direkt höra
samman med ett humanistiskt forskningsanslag. Men akademien vill då
erinra därom, att offentliga samlingar i sig själva erbjuda den bästa grundval
för mångsidig forskning på åtskilliga områden. Deras berikande med viktiga
ting står sålunda i nära sammanhang med forskningen. Härförutom torde det
få anses vara ett självklart statsintresse, att våra offentliga samlingar av nu
ifrågavarande art kunna för den svenska allmänheten framvisa ett kvalitativt
så högt stående material som möjligt.

Invändningar riktas i flera av de avgivna yttrandena mot ifrågavarande
förslag. Sålunda har bland annat kanslern — varmed universitetsberedningen
och statskontoret instämt — icke funnit lämpligt, att humanistiska
fonden skulle belastas med att utgiva anslag till museer, arkiv och bibliotek
m. fl. för förvärvande av föremål av ifrågavarande slag. Medel för
sådant ändamål syntes i stället böra beräknas under vederbörande institutioners
ordinarie anslag.

Anslagets storlek.

Akademien har, som nämnts, anhållit, att anslaget till bidrag till främjande
av humanistisk forskning måtte fastställas till 650 000 kronor. Akademien
hade därvid beräknat årsbehovet till omkring 900 000 kronor och
humanistiska fondens ränteavkastning till cirka 250 000 kronor.

Akademien har i detta sammanhang framhållit önskvärdheten av att humanistiska
fonden allt fortfarande måtte få påräkna samma årliga tillskott till
sitt fondkapital som hittills beviljats av lotterimedel. En visserligen långsam
men dock stadig stegring av fondens räntemedel ansåge akademien vara viktig,
då dessa medel under alla förhållanden kunde påräknas oberoende av i
övrigt växlande statsfinansiella konjunkturer.

Kanslern har förklarat sig anse, att det av akademien beräknade medelsbehovet
icke syntes vara för högt tilltaget. Härvid räknade kanslern med,
att från den förstärkta humanistiska fonden skulle utgå understöd även för
de av akademien angivna ändamål, vilka nu tillgodosågos genom särskilda
anslag under åttonde huvudtiteln.

Universitetsberedningen tillstyrker, att 650 000 kronor anvisas till ifrågavarande
ändamål.

Statskontoret framhåller, att det undandroge sig ämbetsverkets bedömande,
huruvida och i vilken utsträckning medel borde ställas till förfogande
för ifrågavarande ändamål utöver vad som för närvarande utginge från humanistiska
fonden samt genom anslag å riksstaten.

Statsutskottets utlåtande nr 77.

7

Anslagets administration.

.4 kademien förordar, att humanistiska fondens organ skola handhava det
nya forskningsanslaget.

I fråga om humanistiska fonden stadgas i reglementet för fonden, att densamma
tilldelats akademien och står under dess förvaltning. Förvaltningen
skall vara helt skild från akademiens övriga fondförvaltning och ombesörjas
av tre ekonomidelegerade, av vilka en utses av Kungl. Maj:t och tva av
akademien. Dessa, vilka äro ansvariga för vården av fondens penningmedel,
äga rätt att anställa sekreterare och räkenskapsförare. Ekonomidelegerade må
icke besluta andra utgifter än sådana, som sammanhänga med fondens penningförvaltning.

Beträffande placeringen av fondens medel finnas detaljerade bestämmelser
i reglementet. Fondens kapital får ej tagas i anspråk utan Kungl. Maj:ts
tillstånd.

I fråga om humanistiska fondens nämnd samt beträffande
utdelningen av anslag från fonden finnas föreskrifter i §§ 5—12 i
förutnämnda reglemente.

Såsom förut nämnts har akademien förordat viss ändrad sammansättning
av humanistiska fondens nämnd. Syftet härmed angives vara att vid dess
tillsättande ett större inflytande än hittills garanteras universiteten och högskolorna
i Stockholm och Göteborg. Akademiens förslag att den teologiska
ämnesgruppen skall inbegripas inom fondens verksamhetsområde har även
ansetts göra en ökning av antalet nämndledamöter ofrånkomligt.

Nuvarande sammansättning:

4 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t (därav ordförande och vice ordförande)
.

6 ledamöter, utsedda av akademien (3 av vardera klassen).

Av akademien föreslagen sammansättning:

3 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t (därav ordförande och vice ordförande),

4 ledamöter, utsedda av akademien (2 av vardera klassen),

4 ledamöter, utsedda, 1 av humanistiska sektionen i Uppsala, 1 av humanistiska
sektionen i Lund, 1 av humanistiska avdelningen vid Stockholms
högskola samt 1 av lärarrådet vid Göteborgs högskola,

1 ledamot, utsedd gemensamt av de teologiska fakulteterna i Uppsala och
Lund.

Härtill skulle komma suppleanter för envar av de ledamöter, som icke
förordnats av Kungl. Maj:t. Akademien skulle tillse, att den forskningsverksamhet,
som bedrives utanför universitet och högskolor även blir representerad
i nämnden genom de av akademien valda ledamöterna.

8

Statsutskottets utlåtande nr 77.

Mandattiden för ledamöterna i nämnden borde sättas till fem år och bestämmelser
införas till befrämjande av önskvärd cirkulation i nämndens
sammansättning.

I flera yttranden ha förslag framlagts om annan sammansättning av
nämnden än den av akademien förordade. Motivet har därvid varit att
tillförsäkra de fyra humanistiska avdelningarna vid universiteten och högskolorna
en förhållandevis starkare representation i nämnden. Denna uppfattning
har framförts av humanistiska sektionen i Uppsala, universitetskanslern,
universitetsheredningen och statskontoret. Kanslern har anfört
bland annat följande.

Från universitets- och högskolehåll har framhållits betydelsen av att ett
avgörande inflytande i nämnden förbehålles de humanistiska sektionerna vid
universiteten samt Stockholms högskolas humanistiska avdelning och lärarrådet
vid Göteborgs högskola. I anslutning härtill har humanistiska sektionen
i Uppsala föreslagit, att nämnden skulle bestå av tolv ledamöter, av vilka
Kungl. Maj:t skulle utse ordförande och vice ordförande samt de humanistiska
sektionerna i Uppsala och Lund vardera två ledamöter, humanistiska
avdelningen vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs högskola
vardera en ledamot, teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt
en ledamot samt vitterhetsakademien tre ledamöter; för de akademiska organens
och akademiens representanter skulle personliga suppleanter väljas.

För egen del vill jag framhålla, att jag anser det i hög grad betydelsefullt,
att nämnden får en sådan sammansättning, att tillräckligt inflytande i densamma
beredes yngre, i aktivt forskningsarbete verksamma akademiska
lärare. Detta önskemål torde bäst tillgodoses genom att de fyra humanistiska
avdelningarna vid universiteten och högskolorna beredas en förhållandevis
stark representation i nämnden. Jag ansluter mig därför till det förslag, som
framlagts av humanistiska sektionen i Uppsala, dock med den jämkningen,
att vitterhetsakademien i enlighet med dess förslag bör utse fyra ledamöter
i nämnden, av vilka akademiens båda klasser skulle välja vardera två. Härvid
synes likväl böra iakttagas, att minst två av dessa ledamöter företräda
humanistisk forskning utanför de akademiska lärosätena. För att likväl kunna
hålla nämnden inom det föreslagna medlemsantalet av tolv anser jag mig
böra föreslå, att vice ordförande icke förordnas av Kungl. Maj:t utan utses
av nämnden bland dess valda ledamöter.

De olika läroanstalterna samt vitterhetsakademien böra före valens förrättande
samråda med varandra för att ernå största möjliga allsidighet i
nämndens sammansättning och härvid eftersträva att i regel ingen lärdomsgren
erhåller mer än en företrädare.

I likhet med akademien anser jag att mandattiden bör fastställas till fem
år och i överensstämmelse med vad humanistiska sektionen i Uppsala framhållit
håller jag före, att bestämmelse bör införas om att ingen må omedelbart
kunna omväljas för en ny femårsperiod. En successiv förnyelse av nämnden
genom cirkulation synes mig också ändamålsenlig.

Jag är jämväl av den uppfattningen, att en viss åldersgräns för valbarhet
till nämnden lämpligen bör fastställas. I sådant avseende torde för de av
universiteten och högskolorna valda ledamöterna pensionsåldern för akademiska
lärare vid statsuniversiteten få anses utgöra en rimlig norm. För de
av akademien utsedda ledamöterna torde uppnådd levnadsålder av 70 år
böra fastställas som gräns.

Statsutskottets utlåtande nr 77.

9

Vad sålunda av mig föreslagits i fråga om de valda ledamöterna bör givetvis
icke gälla den av Kungl. Maj:t förordnade ordföranden.

Vniversitetsberedningen har anslutit sig till kanslerns förslag.

Statskontoret har bland annat framhållit, att lotterimedel icke vidare
borde anvisas till förstärkning av humanistiska fonden ävensom att fonden
borde överflyttas till statskontorets förvaltning.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Vår tid kännetecknas av en snabb utveckling inom naturvetenskapernas,
teknikens och medicinens områden, och framtidsperspektiven synas öppna
utsikter mot nya stora landvinningar på dessa områden. Den naturvetenskapliga,
tekniska och medicinska forskningens grundläggande betydelse för detta
materiella uppsving är numera uppenbar för alla. För det kulturella livet
och dess framåtskridande spelar den humanistiska forskningen en motsvarande
roll. Försummas denna forskningsgren, uppstår fara för att den kulturella
utvecklingen sackar efter den materiella. De åtgärder, som vidtagits
eller planeras för att bereda större ekonomiska resurser åt de naturvetenskapliga,
tekniska och medicinska forskningsområdena, böra därför enligt min
mening följas av motsvarande åtgärder till stöd åt den humanistiska forskningen.
Jag är därför beredd att i princip ge mitt stöd åt det förslag i dylikt
syfte, som framlagts av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Akademien erinrar, att den till förvaltning erhållit den s. k. humanistiska
fonden, vilken vid sin tillkomst för 20 år sedan avsågs skola genom årliga
kapitaltillskott av lotterimedel uppbringas till sådan storlek, att dess årligen
utdelade ränteavkastning på ett tillfredsställande sätt skulle kunna sörja för
behovet av medel till stöd åt svensk humanistisk forskning. Fonden är för
närvarande relativt betydande — dess kapitalbelopp uppgår till omkring
7,8 miljoner kronor — men dess ränteavkastning, i runt tal 250 000 kronor
om året, är till följd av penningvärdets försämring, räntesatsens sjunkande
m. fl. omständigheter ännu icke på långt när tillräcklig för att fylla sin uppgift.
Det nu äskade anslaget är avsett till förstärkning av dessa för årlig utdelning
tillgängliga räntemedel. Med hänsyn härtill torde det vara ändamålsenligt,
att samma organ, som har att fördela dessa räntemedel, även får sig
anförtrott att fördela de nu ifrågasatta anslagsmedlen. För närvarande utdelas
anslagen från humanistiska fonden av »humanistiska fondens nämnd». Även
anslagsmedlens fördelning torde därför böra ankomma på denna nämnd, som
i samband därmed torde böra omorganiseras på sätt jag i det följande förordar.

I ärendet har till närmare granskning upptagits vissa av de ändamål, till
vilka anslag för närvarande kunna beviljas från humanistiska fonden och vartill
enligt akademiens förslag anslag alltjämt borde kunna beviljas även om
fondavkastningen förstärktes medelst anslag å riksstaten. Från några håll ha
därvid framförts mer eller mindre bestämt uttalade önskemål om begränsningar
i det anslagsbeviljande organets befogenhet att anslå medel till vissa
av akademien närmare angivna ändamål. Med anledning av dessa erinringar
må till en början framhållas, att det icke synes önskvärt att i fråga om fördelningen
av anslaget till humanistisk forskning uppställa begränsningar, som
icke ansetts lämpliga eller erforderliga beträffande dispositionen av motsvarande
anslag till främjande av medicinsk eller naturvetenskaplig forskning.
Fastmera synes det böra hävdas, att humanistiska nämnden i princip bör
åtnjuta lika stor frihet som de medicinska och naturvetenskapliga forsknings -

10

Statsutskottets utlåtande nr 77.

råden med avseende på fördelningen av forskningsanslagen. Genom en allsidig
och även i övrigt väl avvägd sammansättning av nämnden torde för
övrigt vinnas en fullgod garanti för att anslag icke komma att beviljas för
ändamål, som falla utom ramen för syftet att främja humanistisk forskning.

Jag är således av principiella skäl icke benägen att förorda, att den bidragsbeviljande
nämnden alltför mycket bindes genom statliga direktiv och ställer
mig därför tveksam till de av en del remissmyndigheter framställda förslagen
att i vissa hänseenden begränsa verksamhetsområdets omfattning. Jag kan
sålunda icke dela de från universitetshåll uttalade betänkligheterna mot beviljande
i nu ifrågavarande ordning av anslag till s. k. »forskningsår», d. v. s.
anslag för att bereda en forskare möjlighet till en längre tids ledighet från sin
tjänst för att kunna odelat ägna sig åt en forskningsuppgift. Detta ställningstagande
får givetvis icke anses prejudicerande i vare sig ena eller andra
riktningen i fråga om statsmakternas ställningstagande till universitetens
önskemål om införande av en författningsenlig rätt för universitetslärare att
erhålla »forskningsår» med bibehållna löneförmåner.

Invändningar ha även gjorts mot tanken att humanistiska nämnden skulle
äga möjlighet att bevilja anslag till museer, bibliotek och arkiv för humanistisk
forskning i dessas egen regi. För egen del vill jag framhålla, att det härvid,
såvitt gäller statliga institutioner, givetvis icke kan bli fråga om annat
än undantagsfall, då det torde få förutsättas, att medel för dylika ändamål
skola av statsmakterna ställas till förfogande i annan ordning. Med hänsyn
härtill och framför allt av det skälet, att icke-statliga institutioner av ifrågavarande
slag icke böra frånhändas möjligheten att erhålla forskningsanslag,
kan jag icke finna de framförda invändningarna bärande.

Erinringar ha även framställts mot att medel skulle kunna beviljas för
förvärvande av föremål till museer, arkiv och bibliotek. Det bör i detta sammanhang
erinras om att enligt det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet
för humanistiska fonden dennas avkastning må användas bland annat till att,
då synnerliga skäl därtill äro, till svenska offentliga samlingar förvärva sådana
föremål (konstverk, handskrifter, trycksaker och dylikt), vilka äro ägnade att
tjäna såsom vetenskapligt material eller hjälpmedel för humanistisk forskning
och vilkas bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara av större
vikt. Formuleringen är sålunda i sig själv så snäv, att något oberättigat intrång
på andra forskningsändamål icke torde behöva befaras. En allsidig
sammansättning av den anslagsfördelande nämnden torde därjämte utgöra
garanti mot missbruk. Jag är för övrigt för egen del beredd att medverka till,
att statliga museer, bibliotek och arkiv till sitt förfogande erhålla så avpassade
anslag på riksstaten, att krav från deras sida icke regelmässigt skola
behöva framställas om bidrag från de för humanistisk forskning avsedda
anslagsmedlen. Jag anser mig på anförda skäl icke böra ifrågasätta någon uttrycklig
inskränkning i humanistiska nämndens nuvarande möjligheter att
bevilja anslag även för ifrågavarande ändamål, vilka möjligheter i fortsättningen
liksom hittills icke lärer komma att utnyttjas annat än i sällsynta
fall. På sätt akademien förordat torde dock beslut om bidrag för ändamålet
böra underställas Kungl. Maj:ts prövning, såvitt fråga är om anslag på
över 20 000 kronor, en regel som för övrigt, i likhet med vad som stadgats
för beslut av medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden, torde böra
gälla generellt oavsett anslagsändamålets art.

Vad akademien i övrigt anfört rörande verksamhetsområdets omfattning,
har icke givit mig anledning till erinran.

Akademiens framställning utmynnar i förslag om anvisande av ett riks i -

Statsutskottets utlåtande nr 77.

11

statsanslag av 650 000 kronor, varvid akademien emellertid tänkt sig, att de
särskilda å riksstaten uppförda anslagen å tillhopa 52 000 kronor till utgivande
av Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt diplomatarium och Nusvensk
ordbok skulle indragas och det ekonomiska ansvaret härför övertagas av
humanistiska nämnden. Akademiens anslagsberäkningar föranleda icke^ annan
erinran från min sida än att — då riksstatsförslaget för nästa budgetår alltjämt
upptager särskilda anslag för nämnda ändamål — det anslag till främjande
av humanistisk forskning, som torde böra anvisas för nästa budgetår,
synes böra reduceras till i avrundat tal 600 000 kronor. Jag förutsätter härvid
i likhet med akademien, att från detta anslag hädanefter skola bestridas
vissa utgifter, vilka hittills belastat anslaget till utgivande av tidskrifter, lärda
verk och läroböcker. Till denna fråga torde jag få återkomma framdeles
vid anmälan av frågan om anslagsbehovet för nästa budgetår till sistnämnda
ändamål.

I fråga om sammansättningen av den nämnd, som skall få i uppdrag att
fördela ifrågavarande anslagsmedel, ha delade meningar gjort sig gällande.
Humanistiska fondens nämnd består för närvarande av 10 ledamöter, varav
Kungl. Maj:t utser 4, därav en ordförande och en vice ordförande, och akademien
6. Det är givet, att universiteten och de fria högskolorna hädanefter böra
få en förhållandevis stark egen representation i nämnden. Det ligger härvid
nära till hands att universitets- och högskolerepresentationen blir följande,
nämligen en teolog, gemensamt utsedd av de teologiska fakulteterna i Uppsala
och Lund, samt 4 humanister, varav en bör utses av humanistiska sektionen
i Uppsala, en av humanistiska sektionen i Lund, en av humanistiska avdelningen
vid Stockholms högskola samt en av Göteborgs högskolas lärarråd.
Det förefaller vidare rimligt, att vitterhetsakademien får representeras av 2
ledamöter från vardera av dess klasser. Slutligen torde Kungl. Maj:t böra
utse en ordförande och en vice ordförande. Inalles skulle således nämnden
bestå av (1 + 4 + 4 + 2=) 11 ledamöter, varav universiteten och högskolorna
skulle utse 5, akademien 4 och Kungl. Maj:t 2. En dylik sammansättning,
vilken jag för egen del finner lämplig, överensstämmer med kanslerns
förslag med den skillnaden, att Kungl. Maj:t skulle komma att utse
två ledamöter i stället för en samt att de humanistiska sektionerna vid statsuniversiteten
skulle komma att utse vardera en i stället för vardera två ledamöter.
Sistnämnda förslag skulle få den enligt min mening mindre lyckliga
konsekvensen, att statsuniversitetens humanistiska sektioner komme att få
en dubbelt så stark representation som de fria högskolorna.

Såsom kanslern föreslagit torde de olika läroanstalterna samt vitterhetsakademien
före valen av ledamöter i nämnden böra samråda med varandra
för att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall kunna
ernås. Mandattiden synes lämpligen böra bestämmas till högst fem år och
föreskrift meddelas i syfte att åstadkomma en successiv förnyelse av ledamöterna
samt för att förhindra omedelbart omval av ledamot, som innehaft
mandat två perioder i följd. Vad som från universitetshåll och av kanslern
anförts rörande viss maximiålder för valbarhet synes även beaktansvärt; ett
uttryckligt stadgande härom torde dock kunna undvaras. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att på förslag av akademien meddela erforderliga
detaljbestämmelser rörande nämndens sammansättning och vad därmed står
i samband.

Akademien har förutsatt, att även vid bifall till dess förslag om anvisande
av ett större riksstatsanslag till främjande av humanistisk forskning avsättningar
av lotterimedel till ökning av humanistiska fondens kapital alltjämt

12

Statsutskottets utlåtande tit 77.

skulle företagas. Då denna fråga icke är av beskaffenhet att kräva riksdagens
medverkan, påkallas icke nu något ställningstagande till densamma. För egen
del är jag dock av den principiella uppfattningen, att anslag av lotterimedel
som regel icke bör beviljas för ändamål av beskaffenhet att böra tillgodoses
genom anslag å riksstaten. Med hänsyn härtill är jag för egen del benägen
att ansluta mig till den av statskontoret uttalade meningen, att lotterimedel
hädanefter icke böra anvisas till förstärkning av humanistiska fonden. Däremot
är jag icke beredd att tillstyrka statskontorets förslag, att humanistiska
fondens förvaltning skulle fråntagas akademien och att fondens ränteavkastning
skulle redovisas över riksstaten såsom särskilda uppbördsmedel. Jag förordar
således, att fondförvaltningen alltjämt skall vara uppdragen åt akademien
genom särskilda ekonomidelegerade. Vid sådant förhållande ifrågasätter
jag icke anvisande av ett särskilt förvaltningsanslag utan torde förvaltningskostnaderna
tills vidare böra bestridas på samma sätt som hittills.

Det anslag till »bidrag till främjande av humanistisk forskning», vars anvisande
jag i det föregående tillstyrkt, torde vid bifall till vad jag förordat böra
uppföras såsom obetecknat. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela bestämmelser rörande anslagets disposition och angående humanistiska
nämndens sammansättning m. m.

I detta sammanhang torde få anmälas, att lektorn vid högre allmänna läroverket
i Ystad, docenten Martin Fries hos Kungl. Maj:t anhållit om tjänstledighet
från sin lektorstjänst under läsåret 1947/48 för fortsättandet av det
av honom påbörjade arbetet med utgivandet av framlidne professorn Axel
Hägerströms skrifter samt om ekonomiskt vederlag, svarande mot de avlöningsförmåner,
som han på grund av tjänstledigheten skulle komma att
mista. Beträffande betydelsen för svensk humanistisk forskning av detta editionsarbete
synes icke råda någon tvekan. Jag utgår därför ifrån, att vid bifall
till förslaget om anvisande av ett större riksstatsanslag till främjande av
humanistisk forskning Fries skall kunna påräkna anslag av dessa medel
med belopp svarande mot vad han visar sig avstå under tjänstledighet budgetåret
1947/48 för ifrågavarande forskningsuppgift.

I motionen I: 229 anföres i huvudsak följande.

I proposition nr 74 föreslår Kungl. Maj:t, att riksdagen måtte bevilja ett
anslag av 600 000 kronor till främjande av humanistisk forskning. Initiativet
till detta förslag är taget av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
Det är uppenbart, att vårt lands humanistiska vetenskaper
synnerligen väl förtjäna och behöva det stöd, som sålunda föreslagits. Det
torde icke^ heller kunna bestridas, att vetenskapliga forskningar på teologiens
område lämpligen böra stödjas på samma sätt och av samma medel
som övriga humanistiska vetenskaper.

Därempt måste man ifrågasätta, om en nämnd, som helt eller nästan
helt består av vetenskapsmän (av vilka kanske ingen är konsthistoriker),
kan vara det rätta organet att besluta om inköp av konstföremål m. m. till
museer. Invändningar mot detta förslag ha också gjorts av humanistiska
sektionen i Uppsala, av Göteborgs högskolas lärarråd, av universitetskanslern,
universitetsberedningen och statskontoret. Det förefaller, som om
museernas konstinköp bäst främjas genom särskilda anslag, utdelade av
därför lämpade organ.

Det synes icke heller lämpligt att låta det nu föreslagna anslaget användas
för »forskningsår» (tjänstledighet med bibehållen lön) åt befattningshavare
vid vetenskapliga läroanstalter och institutioner. Sådan ledighet för
forskning bör likformigt ordnas för samtliga vetenskapsidkare vid univer -

Statsutskottets utlåtande nr 77.

13

sitet, högskolor och andra vetenskapliga institutioner och ej genom någon
specialanordning för de humanistiska vetenskapsmännen. Detta önskemål
har med styrka framhållits av humanistiska sektionen i Uppsala, teologiska
fakulteten i Lund, universitetskanslern, universitetsberedningen och statskontoret.
Kungl. Maj:t förutsätter tydligen, att vid sidan av den nu föreslagna
ordningen för beviljande av »forskningsår» även andra former skola
kunna anlitas härför. Det torde icke vara lämpligt att samma ändamål tillgodoses
på helt olika vägar.

Det är uppenbarligen av största vikt, att de för den humanistiska forskningens
främjande anslagna medlen få bästa möjliga användning. Härför
fordras, att det organ, som har den ömtåliga uppgiften att besluta om utdelningen,
har en så mångsidig och intim kontakt som möjligt med modern
forskning och de yngre forskarna.

När vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien tog sitt berömvärda
initiativ avsåg den endast att främja den humanistiska forskningens allmänna
intressen, ej att tillgodose några ensidiga akademiska önskemål. Icke
desto mindre föreslog den emellertid i sitt första förslag, att nämnden skulle
inrymma 6 ledamöter (med 2 suppleanter) från akademien och 4 representanter
för universitetens och de fria högskolornas humanistiska forskare.
Någon annan akademi än vitterhetsakademien skulle icke vara företrädd i
nämnden. Detta förslag väckte mycken opposition från universitet och
högskolor. I akademiens slutliga förslag nedbringades därför dess egen representation
till 4 ledamöter. Kungl. Maj:t har följt detta förslag och föreslår
sålunda att akademien skall hava cn lika stark representation som
samtliga humanistiska avdelningar vid våra universitet och högskolor. Såväl
den humanistiska sektionen vid Uppsala universitet och Göteborgs högskolas
lärarråd som universitetskanslern, universitetsberedningen och statskontoret
ha velat åt universitet och högskolor (tillsammantagna) bereda
en starkare representation än åt vitterhetsakademien. Starka skäl kunna
också anföras för denna ståndpunkt. Vitterhetsakademien inrymmer normalt
50 »arbetande ledamöter». Av dessa ha för närvarande mer än hälften
överskridit pensionsåldern (65 år). Akademien återspeglar med denna
ålderssammansättning icke det aktuella läget i svensk vetenskap. Universitetens
i tjänst varande lärare göra det långt bättre än denna ärevördiga
institution. Därtill kommer, att stockholmsintressena lätt få en av förhållandena
icke motiverad överrepresentation inom akademien. Olika vetenskapsgrenar
äro också mycket ojämnt företrädda inom akademien, som
dessutom ganska ensidigt representerar vår historiska forskning. Akademien
företräder icke så allsidigt vår humanistiska vetenskap och har icke
den kontakt med de yngre forskarna, som man måste fordra av de institutioner,
som skola ha ett dominerande inflytande vid fördelningen av det
nu föreslagna anslaget. Med hänsyn till dessa förhållanden torde det vara
motiverat, att akademien endast får två — eller högst tre -—■ representanter
i den humanistiska fondens nämnd. För övrigt torde Kungl. Maj:ts
förslag till nämndens sammansättning kunna bifallas.

T syfte att tillgodose kravet på nödig kontakt med den nyare forskningen
har universitetskanslern — med instämmande från universitetsberedningen
—- föreslagit, att för nämndens ledamöter stadgas en övre åldergräns på
70 år. Även detta mycket moderata förslag har icke upptagits av Kungl.
Maj:t. Det kunde föreligga starka skäl att sänka denna övre gräns till 65
är. Vi skola dock icke bestämt yrka på cn sådan sänkning. Däremot förefaller
det oss riktigt att riksdagen beslutar, att eu övre åldersgräns skall
fastslås vid 65 eller 70 år.

14

Statsutskottets utlåtande nr 77.

Utskottet.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att de åtgärder, som
vidtagits eller planeras för att bereda större ekonomiska resurser åt de
naturvetenskapliga, tekniska och medicinska forskningsområdena, böra följas
av motsvarande åtgärder till stöd för den humanistiska forskningen,
vilken spelar en avgörande roll för det kulturella livet och dess framåtskridande.
Utskottet biträder därför i likhet med departementschefen det av
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i detta syfte framställda
förslaget om anvisande av ett särskilt anslag på riksstaten till förstärkning
av de räntemedel, varöver humanistiska fonden för närvarande förfogar
för utdelande av understöd åt svensk humanistisk forskning. I enlighet
med vad departementschefen förordat torde detta anslag för nästa budgetår
böra uppföras med 600 000 kronor.

Departementschefen har funnit det mest ändamålsenligt, att samma
organ — humanistiska fondens nämnd — som har att fördela fondens
räntemedel, även får sig anförtrott att fördela ovannämnda anslagsmedel,
i samband varmed departementschefen framlagt förslag beträffande nämndens
omorganisation.

Enligt departementschefens förslag skulle nämnden bestå av elva ledamöter,
varav universiteten i Uppsala och Lund samt högskolorna i Stockholm
och Göteborg skulle utse fem, akademien fyra och Kungl. Maj:t två
(ordförande och vice ordförande). I motionen 1:229 har på anförda skäl
föreslagits, att akademien skulle utse två eller högst tre ledamöter.

Jämväl utskottet anser att humanistiska fondens nämnd, på lämpligt
sätt omorganiserad, bör handhava fördelningen av samtliga ifrågavarande
till den humanistiska forskningens stödjande avsedda medel. Vad nämndens
sammansättning beträffar har utskottet liksom motionärerna funnit
övervägande skäl tala för att akademiens inflytande vid fördelningen av
anslagsmedlen i viss mån reduceras genom att antalet akademiledamöter i
nämnden begränsas att avse ett lägre antal än vad departementschefen
förutsatt. Utskottet har därför funnit sig böra förorda, att antalet av
akademien valda ledamöter begränsas till tre. Av dessa torde lämpligen
akademiens båda klasser böra utse vardera en ledamot och den tredje
ledamoten väljas av båda klasserna gemensamt.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att mandattiden lämpligen
synes böra bestämmas till högst fem år och att föreskrift bör meddelas
i syfte att åstadkomma en successiv förnyelse av ledamöterna samt
för att förhindra ett omedelbart omval av ledamot, som innehaft mandat
två perioder i följd. Vad beträffar den såväl av departementschefen som i
motionen I: 229 berörda frågan om viss maximiålder för valbarhet får
utskottet — som delar departementschefens uppfattning om att ett uttryckligt
stadgande härom synes kunna undvaras — framhålla angelägenheten
av att nämndens ledamöter rekryteras med beaktande av att nödig
kontakt från ledamöternas sida kan upprätthållas med den nyare forskningen.

Statsutskottets utlåtande nr 77.

15

Vidkommande omfattningen av det anslagsbe viljande organets verksamhetsområde
ansluter utskottet sig till den uppfattning, varåt departementschefen
givit uttryck.

Nämnden torde alltså böra äga befogenhet att efter prövning i varje
särskilt fall utdela anslag av till dess förfogande stående medel för att
möjliggöra för en forskare att erhålla ledighet från sin befattning under
längre tid. Utskottet vill emellertid framhålla, dels att begreppet »forskningsår»
för undvikande av missförstånd icke synes böra användas i förevarande
sammanhang, dels ock att en förmån av nu angivet slag allenast
synes böra tillkomma forskare av utmärkt skicklighet för genomförandet
av en viss konkret vetenskaplig arbetsuppgift. Enligt departementschefen
borde ett ställningstagande till här förevarande spörsmål givetvis icke få
anses prejudicerande i vare sig den ena eller andra riktningen i fråga om
statsmakternas ståndpunktstagande till universitetens önskemål om införande
av en författningsenlig rätt för universitetslärare att erhålla ledighet
med bibehållna löneförmåner för bedrivande av forskningsverksamhet.
Utskottet ansluter sig till denna uppfattning.

Departementschefen har icke ansett sig böra ifrågasätta någon uttrycklig
inskränkning i humanistiska nämndens nuvarande möjligheter att bevilja
anslag för förvärvande av föremål till museer, arkiv och bibliotek,
men förutsatte, att dessa möjligheter liksom hittills icke komme att utnyttjas
annat än i särskilda fall. I motionen I: 229 har gjorts gällande
att dylika inköp bäst främjades genom särskilda anslag, utdelade av därför
lämpade organ. Utskottet — som hyser den principiella uppfattningen att
medel för ifrågavarande ändamål i regel torde böra beräknas under vederbörande
institutioners ordinarie anslag — har likväl icke velat motsätta
sig att möjligheter hållas öppna för nämnden att i undantagsfall använda
de till nämndens förfogande stående medlen för att till svenska offentliga
samlingar förvärva sådana föremål, som äro ägnade att tjäna som vetenskapligt
material eller hjälpmedel för humanistisk forskning och vilkas
bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara av större vikt. I enlighet
med vad departementschefen förordat, torde beslut om bidrag för ifrågavarande
ändamål böra — såvitt fråga är om anslag överstigande 20 000
kronor — underställas Kungl. Maj:ts prövning.

På av departementschefen anförda skäl anser jämväl utskottet, att lotterimedel
hädanefter icke böra anvisas till förstärkning av humanistiska
fonden.

Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang yttrat och
föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad utsköttet sålunda anfört hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
I: 229 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet
här ovan anfört;

16

Statsutskottets utlåtande nr 77.

b) till Bidrag till främjande av humanistisk forskning
för budgetåret 1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett anslag av 600 000 kronor.

Stockholm den 22 april 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar
Olsson, Pauli, Larsson, Karl Andersson, Bergvall, Gustaf Karlsson, Mannerskantz,
Gillström, von Heland och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Ward, Bergström, Falla, Rubbestad, Lindholm, Åkerström,
Hoppe, Sefve och Persson i Svensköp.

Reservation

av herrar Larsson och Karl Andersson, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag beträffande sammansättningen av humanistiska
fondens nämnd och att sålunda det stycke mitt på s. 14 i utskottets
yttrande, som börjar med orden »Jämväl utskottet» och slutar
med orden »klasserna gemensamt», bort hava följande lydelse:

»Jämväl utskottet anser att humanistiska fondens nämnd, på lämpligt
sätt omorganiserad, bör handhava fördelningen av samtliga ifrågavarande
till den humanistiska forskningens stödjande avsedda medel. Beträffande
nämndens sammansättning har utskottet funnit departementschefens förslag
innebära en riktig avvägning mellan olika intressen, varför utskottet
tillstyrker bifall till detta förslag.»

Stockholm 1947 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
471818