Statsutskottets utlåtande nr 74.
1
tfr 74.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
redovisning av tillgångar och skulder m. m.
vid örlogsvarvens marinverkstäder.
(l:a avd.)
I propositionen nr 112 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 28 februari 1947,
föreslagit riksdagen dels att — med ändring av sitt i statsverkspropositionen
till 1947 års riksdag (bil. 6, punkt 93) därutinnan framlagda förslag — till
Marinen: Underhåll av fartyg m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av 25 700 000 kronor, dels ock att såsom kapitalinvestering
i fonden för förlag till statsverket till Rörelsekapital för marinverkstäderna
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor.
Med den vid 1944 års riksdag beslutade omorganisationen av Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv åsyftades bland annat att skapa möjligheter att
verkställa rättvisande självkostnadsberäkningar för verkstadsrörelsen vid
varven. Fördelningen av utgifterna för den tekniska driften och för den militära
beredskapen kunde nämligen med varvens tidigare organisation icke
helt klarläggas, varjämte vissa med verkstadsdriften sammanhängande kostnader
— såsom kapitalränta, avskrivningar å fastigheter, kostnader för dessas
underhåll och reparation, pensionskostnader och olycksfallsersättningar —
icke belastade verkstadsrörelsens utgiftskonto. De bokförda kostnaderna
kommo härigenom att framstå såsom lägre än de verkliga.
Omorganisationen av berörda två örlogsvarv har planenligt genomförts,
och sedan den 1 juli 1945 har alltså verkstadsdriften vid vartdera varvet
sammanförts till en verkstadsavdelning, marinverkstäderna. Förutsättningar
för tillämpande av mera rättvisande kostnadsberäkningar ha härigenom skapats.
Efter uppdrag av Kungl. Maj:t har marinförvaltningen i samråd med riksräkenskapsverket
tagit frågan om lämpligheten av att redovisa de till örlogsvarven
hörande verkstädernas tillgångar, inkomster och utgifter över särskilda
kapitalfonder under närmare övervägande samt i skrivelse den 11
februari 1947 framlagt resultatet av den verkställda utredningen.
Enligt föredragande departementschefens uttalande i propositionen 1944:166
borde de mål, man velat uppnå genom att giva örlogsvarvens verkstadsorganisationer
ställning såsom affärsdrivande, komma inom närmare räckhåll,
om redovisningen av verkstädernas tillgångar, inkomster och utgifter reglerades
över särskilda kapitalfonder. Konstruktionen av sådana fonder kunde
emellertid ordnas efter flera olika alternativ. Det vore sålunda icke utrett,
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 74—76.
717 47
o
Statsutskottets utlåtande nr 74.
huruvida och i så fall i vilken omfattning örlogsvarvens å fastiglietsfonden
redan redovisade anläggningsvärden borde överföras till dessa nya fonder.
I detta avseende stode ett förslag, som framlagts av 1940 års sakkunniga
för utredning av frågan om fjärde huvudtitelns uppställning — enligt vilket
utnyttjade anläggningsvärden skulle kvarstå å fastighetsfonden, som därför
skulle erhålla ersättning i form av hyra från örlogsvarven — alltjämt öppet.
Vare sig en sådan varvsfond redovisade fastighetsvärdena eller förhyrde
dem av fastighetsfonden, komme varvens verkstadsrörelse att belastas med
de kostnader för dessa fastigheter, d. v. s. underhåll, som nu täckas av å
fjärde huvudtiteln uppförda ersättningsanslagen, avsättning till värdeminskningskonto
och ränta å investerat kapital. Dessa kostnader skulle i så fall,
i den mån de avsåge för varvsrörelsen utnyttjade anläggningar, överföras
från ersättningsanslagen till örlogsvarvens driftstitlar och därmed indirekt
komma att belasta sakanslagen. Detta skulle förutsätta en omräkning av
dessa anslag.
Marinförvaltningen har med utgångspunkt från vad sålunda anförts övervägt
frågan om upptagande av de av marinverkstäderna utnyttjade fastigheterna
ävensom maskiner och för driften erforderligt rörelsekapital till
redovisning å en särskild kapitalfond. Ämbetsverket har emellertid funnit,
att verkstädernas anläggningsvärden tills vidare borde kvarstå å fastighetsfonden,
varvid denna fond borde erhålla ersättning i form av hyra från
verkstäderna.
Å den ifrågasatta varvsfonden skulle därefter endast återstå att till redovisning
upptaga dels av marinverkstäderna nyttjade maskiner, dels eventuellt
rörelsekapital, i vilket värdet av verkstadsförråden vore inräknat. Härom har
marinförvaltningen anfört följande.
Marinverkstädernas maskiner ha anskaffats huvudsakligen med å driftbudgeten
anvisade medel eller med anlitande av driftomkostnadsmedel ävensom
med medel, som ställts till förfogande å diversemedelsfonden Stockholms
varvs byggnadsfond. Enligt för statsbokföringen vedertagna principer
äro ifrågavarande maskiner att betrakta såsom i sin helhet avskrivna, varför
ur statsbokföringens synpunkt något förräntningsbart kapital med avseende
på desamma icke för närvarande förefinnes.
Med hänsyn härtill har marinförvaltningen ansett, att ur självkostnadsberäkningssynpunkt
icke förelåge behov att upptaga marinverkstädernas
maskiner till redovisning i statsbokföringen. Att vid sådant förhållande
upplägga en särskild kapitalfond allenast för redovisning av rörelsekapital
för driften syntes icke böra. ifrågakomma.
Departementschefen har anfört, att, ehuru vissa fördelar skulle stå att
vinna vid en redovisning av marinverkstädernas tillgångar å en särskild
kapitalfond, han av skäl som marinförvaltningen anfört icke ansett sig nu
kunna förorda en sådan omläggning. Departementschefen räknade således
med att marinverkstädernas fastigheter alltjämt skulle vara redovisade å
marinens delfond av försvarets fastighetsfond och att ingen särskild fondredovisning
skulle äga rum beträffande örlogsvarvens tillgångar i övrigt.
Statsutskottets utlåtande nr 74.
3
Riktlinjer för marinverkstädernas självkostnadsberäkningar syntes departementschefen
vid sådant förhållande kunna av Kungl. Maj:t fastställas utan
riksdagens hörande. Då emellertid grunderna för självkostnadsberäkningarna
i några avseenden vore av betydelse för beräkningen av vissa anslag, syntes
berörda spörsmål böra i princip framläggas för riksdagen. Departementschefen
förutsatte härvid, att Kungl. Maj:t skulle äga att besluta om de jämkningar,
som kunde befinnas påkallade.
I enlighet med marinförvaltningens förslag syntes departementschefen
marinverkstäderna böra erlägga hyra till försvarets fastighetsfond för den å
fonden redovisade fasta egendom, som disponerades av verkstäderna. Hyran
borde bestämmas till belopp motsvarande vad ett civilt varv skulle behöva
erlägga vid förhyrning av anläggningar av motsvarande storlek. En exakt
beräkning av hyresbeloppen efter dessa grunder vore uppenbarligen icke
möjlig. Departementschefen ansåge sig emellertid för närvarande kunna godtaga
av marinförvaltningen verkställd beräkning, slutande på en hyreskostnad
av 300 000 kronor för verkstäderna i Stockholm och 400 000 kronor för verkstäderna
i Karlskrona, eller tillhopa 700 000 kronor. Därest — såsom av
marinförvaltningen i skrivelse den 9 oktober 1946 under vissa förutsättningar
föreslagits — marinverkstäderna vid Stockholms örlogsvarv skulle övertaga
driften vid Gustavsviks docka, borde dock en uppräkning av beloppet äga
rum. På sätt föreslagits av marinförvaltningen borde enligt departementschefen
frågan om hyresbeloppens storlek årligen underställas Kungl. Maj:t
i samband med att vederbörande myndighet avgåve förslag till stat för
marinens delfond av försvarets fastighetsfond.
Såsom hyresinkomst för marinens delfond av försvarets fastighetsfond
för nästa budgetår syntes departementschefen tills vidare böra beräknas det
av marinförvaltningen föreslagna beloppet, 700 000 kronor.
Ifrågavarande hyreskostnader måste av marinverkstäderna inkalkyleras i
priserna å utförda arbeten. Dessa priser måste därför höjas i motsvarande
mån. Marinförvaltningen har med hänsyn härtill hemställt, att reservationsanslaget
till underhåll av flottans fartyg m. m. måtte höjas med 700 000
kronor utöver vad ämbetsverket i annat sammanhang äskat för budgetåret
1947/48.
I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 93) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till Marinen: Underhåll av fartyg m. m. för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor. Departementschefen
har, då detta anslag vore tämligen knajipt beräknat och icke syntes
kunna inrymma här avsedda, vid anslagsberäkningen okända merkostnader,
föreslagit uppräkning av anslaget. Ehuru den angivna kostnadsökningen
komme att slås ut på samtliga av marinverkstäderna utförda arbeten och således
icke helt komme att belasta marinens underhållsanslag, ansåge sig
departementschefen för nästa budgetår böra räkna med en höjning av underliållsanslaget
med angivna belopp.
Med erinran att i marinverkstädernas tillverkningskostnader för närvarande
inräknades avskrivningar å maskiner och inventarier har marinförvalt
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 74.
ningen anfört, att verkstadsdriften även i fortsättningen syntes böra årligen
belastas med å maskinerna i fråga belöpande avskrivningar, vilka borde tillgodoföras
ett särskilt konto under driftomkostnadstiteln. Från ifrågavarande
konto, förslagsvis benämnt maskinersättningskonto, skulle sedermera bestridas
kostnaderna för ersättningsanskaffning av förslitna och utrangerade maskiner.
Marinförvaltningen förutsatte, att vid sådant förhållande av utvidgningar
betingad nyanskaffning av maskiner skulle finansieras av särskilda
driftbudgetanslag allt efter uppkommande behov.
Frågan om avskrivningen å maskiner har synts departementschefen få en
tillfredsställande lösning genom marinförvaltningens förslag. Marinförvaltningen
har icke räknat med att ränta skall beräknas på det i maskinerna
nedlagda kapitalet, enär maskinerna enligt för statsbokföringen vedertagna
principer betraktats såsom i sin helhet avskrivna. Försvarets civilförvaltning
har icke funnit någon saklig grund för denna uppfattning, så mycket
mindre som maskinparken under alla förhållanden med hänsyn till avskrivningarna
måste värdesättas. För egen del har departementschefen funnit
vissa skäl tala för den av civilförvaltningen hävdade uppfattningen. Om i
maskinverkstädernas självkostnadskalkyler skulle ingå samtliga de faktorer,
som enskild industri hade att räkna med, syntes det i princip motiverat att
räkna med ränta å det i maskinerna nedlagda kapitalet. Då emellertid inkalkylering
av dessa räntekostnader — vid det förhållandet att särskild
kapitalfond ej avsåges skola nu inrättas — syntes medföra vissa svårigheter
ur budgetteknisk synpunkt, förordade departementschefen för närvarande
ingen ändring i marinförvaltningens förslag men förutsatte, att frågan fortsättningsvis
uppmärksammades.
Marinförvaltningen har framhållit, att beredskapskostnaderna utgjorde en
avsevärd del av omkostnaderna vid marinverkstäderna. Dessa kostnader utgjordes
av dels de rörliga beredskapskostnaderna, varmed avsåges till överdimensioneringen
hänförliga högre förrådsomkostnader och tomgångsförluster,
vilka huvudsakligen komme att utgöras av fasta material- och arbetsomkostnader,
dels de fasta beredskapskostnaderna, varmed avsåges av beredskapskravet
förorsakad ökning av driftkostnaderna i allmänhet. De rörliga kostnaderna,
vilka huvudsakligen komme att utgöras av lokalhyra, avskrivning
å maskiner, värmekostnader samt vissa delar av tjänstemannaavlöningarna,
syntes i allmänhet tämligen exakt kunna beräknas, under det att de fasta
endast ytterligt approximativt kunde uppskattas. Beredskapskostnadernas
täckning medförde således särpräglade problem för marinverkstäderna på
grund av förutnämnda speciella förhållanden.
Enligt en av marinförvaltningen verkställd uppskattning skulle beredskapskostnaderna
för närvarande utgöra omkring 18 % av den direkta arbetslönen
eller sammanlagt för båda marinverkstäderna omkring 1800 000
kronor. Detta belopp uttages således för närvarande å fakturerade arbeten
för såväl försvarets som övriga statliga och privata beställare för att täcka
verkstädernas tomgångsförluster, merkostnader för snedbelastningar och
transportkostnader samt vissa rent militära uppgifter. Marinförvaltningen
Statsutskottets utlåtande nr 74.
5
liar ansett huvudsakligen två alternativ kunna ifrågakomma för täckande av
beredskapskostnaderna och härom anfört följande.
Antingen kunna desamma täckas genom förhöjning av produktpriserna
såsom för närvarande är fallet och komma då i sista hand att bestridas av
de anslag under fjärde huvudtiteln, ur vilka beställningarna företrädesvis
likvideras (huvudsakligen anslaget till underhåll av flottans fartyg m. in.)
eller också kunna särskilda medel anvisas under fjärde huvudtiteln för
täckande av desamma. Enligt det förra alternativet skulle även beställningar
från privata komma att belastas med täckning för sådana beredskapskostnader,
som icke äro hänförliga till rena tomgångsförluster. En sådan anordning
kan emellertid komma att medföra svårigheter för marinverkstäderna,
då det gäller att hävda sig i konkurrens med privata företag, som icke behöva
räkna med andra beredskapskostnader än dem som sammanhänga med
tomgångsförluster.
Marinförvaltningen har för sin del kommit till den uppfattningen, att
beredskapskostnaderna i varje fall tills vidare böra täckas från en särskild
delpost å anslaget till underhåll av flottans fartyg m. m.
Departementschefen har anfört, att en uppskattning av beredskapskostnaderna
åtminstone för närvarande måste bli i hög grad osäker. I brist på
säkrare utgångspunkter ansåge departementschefen sig emellertid kunna godtaga
marinförvaltningens beräkningar. Beredskapskostnaderna syntes, i principiell
överensstämmelse med marinförvaltningens förslag, böra bestridas från
en särskild anslagspost under anslaget Marinen: Underhåll av fartyg m. m.
Marinförvaltningen har ansett, att erforderliga rörelsemedel borde ställas
till ämbetsverkets förfogande för marinverkstädernas verkstadsdrift. Marinverkstäderna
borde därför i likhet med vad som på sin tid skett beträffande
krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse tilldelas ett särskilt
anvisat rörelsekapital, vilket borde beräknas till sådant belopp, att
verkstadsförråden kunde inlösas och förekommande bristsaldon å verkstädernas
drifttitlar kunde täckas. Det sålunda erforderliga rörelsekapitalet
syntes böra anvisas å fonden för förlag till statsverket. Enligt av marinförvaltningen
verkställd beräkning skulle för ändamålet erfordras ett kapital av
6 000 000 kronor.
Departementschefen har anfört, att, i likhet med krigsmaterielverket och
försvarets fabriksverk, även marinverkstäderna borde erhålla särskilda rörelsemedel
till sitt förfogande. Marinförvaltningens beräkning av medelsbehovet
syntes kunna godtagas, och för ändamålet borde således under fonden för
förlag till statsverket anvisas ett investeringsanslag av 0 000 000 kronor.
Genom beslut den 17 maj 1946 har Kungl. Maj:t bland annat föreskrivit,
att vid örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm finge uppläggas särskilda
vinst- och förlustkonton avseende arbeten för beställare utom marinen,
vilka konton skulle få belastas med uppkommande icke förutsedda förluster
å enskilda arbeten samt tillgodoföras uppkommande vinster å utförda dylika
arbeten. Prissättning av tillverkningar för marinens och även övriga statliga
beställares räkning sker däremot vanligen enligt s. k. bok- och räkningsförfarande,
varvid s. k. anvisningar ställts till förfogande för kostnadernas
6
Statsutskottets utlåtande nr 74.
bestridande. Storleken av dessa anvisningar har gjorts beroende av preliminära
kostnadsberäkningar. Sedan arbetet slutförts, bär avräkning skett,
varvid den slutliga belastningen av anvisningen fastställts. I vissa fall ha
fasta anbud avgivits, vilket emtellertid endast torde ha förekommit i sådana
fall, då kostnaderna i förväg kunnat tämligen exakt beräknas.
Marin förvaltningen har framhållit, att man i samband med att marinverkstäderna
erhållit liknande organisation som de affärsdrivande verken finge
lägga andra synpunkter på prissättningsfrågan. Det syntes sålunda kunna
krävas, att marinverkstäderna i regel skulle avgiva fasta anbud även å arbeten,
som skulle utföras för marin eller annan statlig myndighet, såvida icke
särskilda förhållanden omöjliggjorde detta. Ett sådant förfaringssätt syntes
för övrigt vara helt i överensstämmelse med gällande upphandlingsförordning.
Detta medförde emellertid, att förlustrisker komme att föreligga i avsevärt
större utsträckning än hittills liksom givetvis även vinstmöjligheter.
Marinförvaltningen har således föreslagit, att i marinverkstädernas bokföring
skulle uppläggas vinst- och förlustkonton för redovisning av resultatet
av rörelsen enligt inom t affärsverksamhet i allmänhet gängse principer. Det
syntes böra ankomma på marinförvaltningen att årligen i samband med avslutandet
av räkenskaperna för marinverkstäderna underställa Kungl. Maj:t
frågan om disposition av överskottsmedlen och täckning av eventuellt underskott.
Återstående medel borde tillgodoföras riksstatens inkomsttitel för diverse
inkomster.
Marinförvaltningen har förutsatt, att de båda verkstädernas vinst- och
förlustkonton skola redovisas åtskilda. Överförande av överskottsmedel från
en marinverkstad till täckande av underskott å den andra verkstadens vinstoch
förlustkonto skulle således icke förekomma.
I samband med införandet av en rationell självkostnadsberäkning vid
marinverkstäderna har marinförvaltningen funnit bestämmelser böra meddelas
jämväl angående disposition av inkomster vid skrotförsäljning. Det syntes
ändamålsenligt, att inkomster vid försäljning av sådant skrot, som kunde
hänföras till viss bestämd arbetsorder, krediterades vederbörligt konto för
arbete samt att övriga skrotinkomster krediterades särskilt konto under
driftomkostnaderna. I sistnämnda fall komme således skrotinkomsterna att
medföra minskning av omkostnaderna för verkstädernas produkter i sin helhet,
vilket syntes marinförvaltningen riktigt.
Marinförvaltningen har föreslagit, att den kamerala revisionen av marinverkstädernas
räkenskaper verkställes av försvarets civilförvaltning samt att
en driftsteknisk och driftsekonomisk granskning av verksamheten utföres
av marinförvaltningens varvs- och verkstadsbyrå jämte en av Kungl. Maj:t
förordnad revisor.
Vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona finnas inrättade vissa
s. k. självförsörjande inrättningar, nämligen oljefabriken och repslagarverkstaden
i Karlskrona samt Karlskrona och Stockholms varvs kraftcentraler.
Beträffande dessa gäller, att vid kalkylerandet av verkstädernas produktpriser
skall iakttagas att inkomsterna ej blott skola balansera de lö
-
Statsutskottets utlåtande nr 74.
pande utgifterna utan jämväl kunna bestrida kostnaderna för den förnyelse
av arbetsmaskiner m. in., som är nödvändig för driftens uppehållande i
erforderlig omfattning och som i övrigt betingas av dess rationella bedrivande.
Yidare skola för verkstädernas behov uppläggas särskilda förnyelsefonder,
till vilka vid varje budgetårs utgång skola överföras de medel, som
skola avsättas till förnyelse av maskiner och inventarier. Frågan om användande
av medel från förnyelsefonderna till anskaffande av nya objekt i
ersättning för utrangerade m. m. skall för varje budgetår underställas Kungl.
Maj:ts prövning.
De båda kraftcentralerna omfatta alla anläggningar, som erfordras för
distribution av den för örlogsvarven inklusive marin verkstäderna behövliga
elektriska energien.
Marinförvaltningen har funnit önskvärt, att de föreslagna reglerna för
självkostnadsberäkningens anordnande vid marinverkstäderna skulla kunna
tillämpas även vid kalkylerandet av de fyra självförsörjande inrättningarnas
produktpriser. XJr organisatorisk synpunkt kunde beträffande de båda kraftcentralerna
ifrågasättas, huruvida de borde underställas vederbörande militärtekniska
avdelningar eller inordnas i marinverkstäderna. Marinverkstäderna
vore otvivelaktigt de största kraftförbrukarna. Driften som sådan av
kraftcentralerna hade å andra sidan föga samband med driften av marinverkstäderna.
Marinförvaltningen ansåge emellertid övervägande skäl tala
för att kraftcentralerna kvarstode under respektive marinverkstäder såsom
särskild produktionsavdelning samt att självkostnadsberäkningen vid desamma
anordnades efter samma riktlinjer, som komrne att uppdragas för
verkstäderna. På enahanda sätt borde förfaras med oljefabriken och repslagarverkstaden
i Karlskrona. A förnyelsefonderna för ifrågavarande inrättningar
förefintliga behållningar borde i anslutning därtill öveidöras till de
föreslagna maskinersättningskontona vid respektive marinverkstäder.
Marinförvaltningens förslag beträffande vinst- och förlusträkning har
synts departementschefen i huvudsak godtagbart. Även de av marinförvaltningen
framlagda förslagen i fråga om inkomster vid skrotförsäljning och
örlogsvarvens självförsörjande inrättningar har departementschefen i princip
biträtt.
Vad beträffar revisionen av marinverkstädernas räkenskaper, såväl kameral
som tekniskt-ekonomisk, har departementschefen ansett ytterligare överväganden
erforderliga. Det syntes departementschefen få ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.
Departementschefen har slutligen framhållit, att det vore svårt, för att
icke säga ogörligt, att i alla hänseenden ernå ett helt rättvisande underlagför
självkostnadsberäkningen, vilket sammanhängde därmed, att rörelsen vid
dessa verkstäder bedreves under förhållanden som så väsentligt skilde sig
från vanlig varvsdrift. Å andra sidan finge förslagets genomförande sägas
innebära en avsevärd förbättring i jämförelse med nu tillämpade grunder
för självkostnadsberäkningen och borde vara ägnat att öka möjligheterna att
bedöma verkstadsdriftens ekonomiska resultat och därigenom tillgodose syftet
med omläggningen.
Utskottet.
o Statsutskottets utlåtande nr 74.
Såsom departementschefen framhållit åsyftades med den vid 1944 års
riksdag beslutade omorganisationen av Stockholms och Karlskrona örlogsvarv
bland annat att skapa möjligheter att verkställa rättvisande självkostnadsberäkningar
för verkstadsröreisen vid varven. Sedan de båda varvens omorganisation
planenligt genomförts och verkstadsdriften vid vartdera varvet
sammanförts till en verkstadsavdelning, marinverkstäderna, ha sådana möjligheter
numera ansetts föreligga. Förevarande proposition innefattar förslag
till åtgärder i syfte att ernå ett så långt möjligt rättvisande underlag för
självkostnadsberäkningen.
I propositionen har till en början behandlats spörsmålet om redovisningen
av marinverkstädernas anläggningsvärden. Med hänsyn till de svåligheter,
som för närvarande föreligga att avgöra vilka örlogsvarvens fastigheter,
som böra hänföras till marinverkstäderna, har departementschefen förordat,
att verkstädernas fastigheter alltjämt skola vara redovisade å marinens
delfond av försvarets fastighetsfond och att ingen särskild fondredovisning
skall äga rum beträffande örlogsvarvens tillgångar i övrigt. Utskottet har
icke funnit anledning till erinran mot detta förslag.
Såsom i ärendet föreslagits skulle marinverkstäderna erlägga hyra till försvarets
fastighetsfond för den å fonden redovisade fasta egendom, som disponeras
av verkstäderna. Hyreskostnaden har för verkstäderna i Stockholm
och Karlskrona beräknats till sammanlagt 700 000 kronor för nästa budgetår.
Denna beräkning kan av utskottet godtagas. Nyssnämnda förhållande bör i
enlighet med departementschefens förslag medföra, att motsvarande belopp
beräknas såsom hyresinkomst för marinens delfond av fastighetsfonden. Till
denna fråga återkommer utskottet vid behandlingen av propositionen nr 108
med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1947/48.
Vidare bör, såsom departementschefen framhållit, berörda hyresbelopp av
marinverkstäderna inkalkyleras i priserna å utförda arbeten. Detta medför
en ökad belastning å det av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition, fjärde
huvudtiteln, punkt 93, äskade anslaget Marinen: Underhåll av fartyg m. m.
Utskottet anser sig kunna tillstyrka, att under nämnda anslag för mötande
av denna merbelastning beräknas ett belopp av 700 000 kronor, samt gör vid
behandlingen av fjärde huvudtiteln härav föranledd hemställan.
Departementschefen har vidare förordat, att i likhet med vad fallet är
vid krigsmaterielverket och försvarets fabriksverk, särskilda rörelsemedel
skola ställas till marinverkstädernas förfogande. Medelsbehovet för ändamålet
har beräknats till 6 000 000 kronor, vilket belopp föreslagits skola anvisas
såsom investeringsanslag under fonden för förlag till statsverket. Utskottet
har ansett sig böra tillstyrka förslaget i fråga och har icke något att
invända vare sig mot beräkningen av det ifrågavarande medelsbehovet eller
mot det föreslagna sättet för medlens anvisande.
Utskottet, som ej heller i övrigt har någon erinran att framställa mot vad
departementschefen i detta ärende anfört, får i nu förevarande sammanhang
hemställa,
Statsutskottets utlåtande nr 74.
9
att riksdagen må till Rörelsekapital för marinverkstäderna för
budgetåret 1947/48 under fonden för förlag till statsverket anvisa
ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor.
Stockholm den 22 april 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Gränebo, Larsson, Karl Andersson, Bergvall, Gustaf Karlsson, Mannerskantz,
Gillström, von Heland och Lundgren; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson
i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Rubbestad, Hall, Lindholm, Åkerström,
Holmström, Thapper och Persson i Svensköp.