10

Statsutskottets utlåtande nr 56.

Nr 56.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande
av förslag till avtal mellan staten, å ena
sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra
sidan.

(4:e avd.)

I propositionen nr 117 har Kungi. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 februari 1947,
föreslagit riksdagen att godkänna ett såsom bilaga till berörda statsrådsprotokoll
fogat förslag till tilläggsavtal till 1927 års malmavtal mellan staten, å
ena sidan, och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag samt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan.

De olika rättsliga och ekonomiska förhållanden, vilka bero av samgåendet
mellan staten och enskilda i fråga om utnyttjandet av de norrbottniska malmfälten,
ha reglerats genom avtal den 29 juni 1927 mellan svenska staten, å
ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund (TGO) — vilket sistnämnda bolag äger
halva aktiestocken i LKAB — å andra sidan. Nämnda avtal kompletteras på
vissa punkter av 1938 års malmavtal. I fråga om innebörden av dessa båda
avtal i vad avser leverans av malm till inhemska förbrukare torde få hänvisas
till propositionen (s. 3).

Genom beslut den 19 september 1941 har Kungl. Maj:t för att säkerställa
produktionen vid Norrbottens järnverk aktiebolag (NJA) förklarat bolaget
berättigat att taga i anspråk den staten enligt 1927 och 1938 års malmavtal
tillkommande rätten till malmleveranser från LKAB.

I anledning av det behov av en bredare råvarubas för NJA, som uppkommit
i samband med den av 1945 års riksdag beslutade utvidgningen av järnverket,
har avtal träffats mellan LKAB och NJA om försäljning till NJA av
årligen intill 500 000 ton malm från LKAB utöver vad som följer av den NJA
tillerkända rätten till leveranser enligt 1927 och 1938 års malmavtal, med rätt
för NJA att efter anmälan erhålla en höjning efter viss tid av den levererade
kvantiteten till 800 000 ton. Avtalet är från LKAB:s sida träffat med förbehåll
för att överenskommelse kan nås om hur ifrågavarande leveranser skola behandlas
vid tillämpningen av 1927 års malmavtal. För reglering av sistnämnda
problem har sedermera efter överläggningar mellan finansdepartementet
och bolaget upprättats nu ifrågavarande förslag till särskilt avtal mellan
svenska staten, å ena sidan, samt LKAB och TGO, å andra sidan.

Statsutskottets utlåtande nr 56.

11

Departementschefen som funnit förslaget till tilläggsavtal på ett riktigt sätt
fullfölja principerna för 1927 års malmavtal har vidare anfört följande.

Av de båda avtal rörande vissa leveranser av järnmalm från de norrbottniska
malmfälten till Norrbottens järnverk, vilkas allmänna bakgrund angivits
i det föregående, är den överenskommelse som träffats mellan malmbolaget
och järnverket grundläggande. Förslaget till statsavtal är helt beroende
av ifrågavarande överenskommelses innehåll.

Genom avtalet om ytterligare malmleveranser har järnverket tillförsäkrats
möjligheter att erhålla malm i all erforderlig utsträckning och med lämpliga
specifikationer till ur affärsmässiga synpunkter för verket skäliga och
såvitt möjligt stabila priser. Grundläggande för prisbestämningen är självkostnaden.
Vid beräkningen av denna skall, i vad den avser de fasta kostnaderna,
tillämpas en för avtalstiden fixerad kvot för den andel i malmbolagets
totala fasta kostnader som skall bäras av järnverket. Denna kvot har fastställts
till vad som kan beräknas under normala förhållanden i genomsnitt
vara de nu avtalade leveransernas andel i den totala bortfraklningen av malm
från Kiirunavaara respektive Malmberget. Å självkostnaden skall beräknas
ett vinsttillägg å 10 procent.

Ifrågavarande reglering av priset innebär, att järnverket är skyddat mot
prishöjning till följd av ökade fasta kostnader per ton vid sämre konjunkturer
och minskad total produktion. Skulle järnverket uttaga mindre än den
avtalade kvantiteten malm, kommer det att belastas med full andel i de
fasta kostnaderna och å-priset på den levererade malmen alltså att i motsvarande
mån ligga högre än eljest. De här i korthet redovisade grunderna
för prisbestämningen synas innefatta en lämplig lösning på frågan om prisbasen
för järnverkets produktion och om riskfördelningen mellan järnverket
och malmbolaget.

Den överenskommelse som träffats mellan LKAB och NJA påkallar vissa
nya bestämmelser till klarläggande av rättsförhållandet mellan staten och
malmbolaget. Detta beror därpå, att malmbolagets rätt till bortfraktning av
malm 1927 års avtal på visst sätt maximerats, och att avtalsbestämmelserna
angående beräkningen av inlösningssumma och vinstfördelning direkt anknyta
till den på detta sätt avtalsreglerade bortfraktningen av malm. De betydande
malmkvantiteter som malmbolaget nu åtagit sig att leverera till järnverket
böra — i vad avser såväl rätten till bortfraktning av malm som underlaget
för beräkningen av inlösningsvärdet — falla utom den i avtalet uppdragna
ramen. Vid beräkningen av den för inlösningsvärdet avgörande medelnettovinsten
bör då också vinsten på leveranserna till järnverket undantagas
från det belopp som skall sias ut pa den totalkvantitet malm vilken
brytes enligt 1927 års avtal. Slutligen bör, vid tillämpningen av avtalets regler
om fördelningen mellan staten och TGO av löpande vinst på malmbolagets
rörelse — vilka regler anknyta till storleken av bolagets bortfraktning
av malm -—- förfaras så, att TGO icke genom malmleveranserna till järnverket
försättes i ett sämre läge.

Det förslag till tilläggsavtal till 1927 års malmavtal, som upprättats vid
förhandlingar mellan finansdepartementet och malmbolaget, innefattar bestämmelser
angående malmleveranserna till järnverket i enlighet med vad
bär anförts. Någon redogörelse för avtalets innehåll utöver det sagda synes
i detta sammanhang icke erforderlig.

Genom det mellan LKAB och NJA träffade avtalet bar NJA tillförsäkrats
möjligheter att erhålla malm i erforderlig omfattning. Detta avtal påkallar i

Utskottet.

12

Statsutskottets utlåtande nr 56.

sin tur kompletterande bestämmelser med avseende å rättsförhållandet mellan
staten och LKAB. Det i sådant hänseende upprättade förslaget till tillläggsavtal
till 1927 års malmavta! har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 28 februari 1947 fogade
förslaget till tilläggsavtal till 1927 års malmavtal mellan
staten, å ena sidan, och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å
andra sidan.

Stockholm den 15 april 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Larsson,
Karl Andersson, Bergvall, Heiding, Boman, fröken Andersson, herrar Näsström,
Rosenberg, Gustav Emil Andersson, Hesselbom och Ragnar Bergh;
samt

från andra kammaren: herrar Malmborg i Skövde, Falla, Andersson i
Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Åkerström, Holmström, Thapper,
Persson i Vinberg, Johansson i Mysinge och Jansson i Kalix.

477547. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.