Statsutskottets utlåtande nr 46.
3
Nr 46.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa frågor om befrielse frän ei''sättningsshyldighet.
(l:a avel.)
l:o) Avgörandet av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet. I propositionen
nr 56 har Kungl. Maj:t (punkt 1 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 7 februari 1947) föreslagit riksdagen
bemyndiga Kungl. Maj:t att fortfarande och tills vidare avgöra frågor om
avstående av fordringsrätt m. m. i den utsträckning, som av departementschefen
i nämnda statsrådsprotokoll angivits.
Vid anmälan av propositionen 1945:87 (punkt 1 av utdraget av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 16 februari 1945) framhöll
dåvarande departementschefen önskvärdheten att åstadkomma en förenklad
handläggning av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan och
förordade, att Kungl. Maj: t måtte utverka riksdagens bemyndigande att i viss
utsträckning avgöra dylika frågor. Enär frågan om Kungl. Maj:ts rätt att
avstå statsverkets fordringar mot enskilda samt formerna härför vore föremål
för övervägande, syntes emellertid vid bemyndigandets utformning viss försiktighet
böra iakttagas. Bemyndigandet borde sålunda utverkas endast för
tiden till utgången av budgetåret 1945/46 samt avse ersättningsanspråk där
fråga vore om kapitalbelopp — eventuella räntefordringar icke medräknade
— icke överstigande 10 000 kronor. Bemyndigandet syntes böra preciseras
att med denna begränsning avse dels frågor om befrielse från i judiciell ordning
ålagd ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust av eller skada
a egendom tillhörande krigsmakten, dels ock frågor om efterskänkande av
fordran som grundar sig på kronans regressrätt mot förare av kronans motorfordon,
luftfartyg etc. enligt de i ämnet gällande ansvarsreglerna. I propositionen
framlades förslag i överensstämmelse härmed.
Riksdagen uttalade i skrivelse 1945: 155 att, även om riksdagen ur principiell
synpunkt hyste betänkligheter mot ett bifall till Kungl. Maj ds förslag,
riksdagen å andra sidan ansåge, att under nuvarande förhållanden vissa liimpliglietsskäl
onekligen talade för tillmötesgående av detsamma i viss utsträckuing.
Riksdagen hade därför icke velat motsätta sig förslaget, särskilt som
bemyndigandet endast avsåge tiden intill den 1 juli 1946, men hade begränsat
det kapitalbelopp, intill vilket Kungl. Maj :t sålunda skulle äga att besluta
om avstående av kronans skadeståndsanspråk, till 5 000 kronor. Såsom förutsättning
för bemyndigandet skulle gälla, att i fråga om grunderna för prov
-
Utskottet.
4 Statsutskottets utlåtande nr 46.
ningen av hithörande ärenden av riksdagen hittills godkänd praxis i möjligaste
mån följdes. Vidare borde Kungl. Maj:t lämna 1946 års riksdag en redogörelse
över av Kungl. Maj:t meddelade beslut om befrielse från ersättningsskyldighet,
varom här vore fråga.
I propositionen 1946: 82 hemställde Kungl. Maj:t om enahanda bemyndigande
jämväl för budgetåret 1946/47, vilket av riksdagen bifölls (riksdagens
skrivelse 1946:310).
Med stöd av nämnda bemyndiganden har Kungl. Maj:t under tiden från
den 15 februari intill den 1 december 1946 medgivit befrielse från ersättningsskyldighet
i enlighet med vad som framgår av en redogörelse, vilken
såsom bilaga fogats vid statsrådsprotokollet. Vid dessa ärendens behandling
har beaktats vad riksdagen framhållit i förstnämnda skrivelse.
De erfarenheter, som härvid vunnits, syntes departementschefen utvisa,
att bemyndigandet varit ägnat att medföra fördelar. Sålunda förelåge möjligheter
att förenkla och påskynda handläggningen av ärendena till fördel för
de enskilda personer, som dessa ärenden avsåge. Med hänsyn härtill och då
jämväl i fortsättningen ett betydande antal ärenden av här avsedd art påkallade
beslut, syntes departementschefen enahanda bemyndigande böra utverkas
för tiden efter utgången av löpande budgetår. Enär frågan om omarbetning
av de allmänna bestämmelserna rörande avskrivning av statsverkets
fordringar och därmed sammanhängande spörsmål alltjämt vore under övervägande,
syntes bemyndigandet böra begränsas att gälla tills vidare. Departementschefen
förutsatte, att Kungl. Maj:ts med stöd av bemyndigandet fattade
beslut skulle successivt tillhandahållas riksdagens statsutskott.
Kungl. Maj ds förevarande förslag innebär, att ett av riksdagen för innevarande
budgetår lämnat bemyndigande för Kungl. Maj:t att i viss utsträckning
avgöra frågor om avstående av fordringsrätt m. m. skulle utsträckas
att gälla tills vidare. Utskottet finner skäl föreligga till förlängning av
ifrågavarande bemyndigande men förordar att detsamma till tiden begränsas
att gälla under budgetåret 1947/48. I likhet med vad som gällt för innevarande
budgetår bör Kungl. Maj:t även till 1948 års riksdag lämna en
redogörelse för av Kungl. Maj:t meddelade beslut om befrielse från ersättningsskyldighet,
varom här är fråga.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga
Kungl. Maj:t att under budgetåret 1947/48 avgöra
frågor om avstående av fordringsrätt m. m. i den utsträckning
som av departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 7 februari 1947 angivits.
2:o) Efterskänkande av fordran på ingenjören K. A. H. Wetterviks dödsbo. Kungl.
Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 2) att i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 7 februari 1947 angiven fordran på ingenjören K. A. H.
Wetterviks dödsbo må efterskänkas.
Statsutskottets utlåtande nr 46. 5
Enligt kontrakt den 8 december 1919 med dåvarande arméförvaltningens
artilleridepartement förband sig Karlshamns mekaniska verkstadsaktiebolag
att leverera viss ammunition. I kontraktet föreskrevs, att bolaget skulle
till artilleridepartementet avlämna säkerhet för dels återgäldandet av erhållet
förskott å likviden för leveransen, 7 956 kronor, dels fullgörandet av övriga
bolaget åliggande förbindelser intill ett ersättningsbelopp av 4 800 kronor.
I anledning härav iklädde sig direktören M. M. Goldschmidt, ingenjören A. A.
Ahlström och ingenjören K. A. H. Wettervik borgen för såväl förskottet som
ersättningsbeloppet. Då bolaget icke inom föreskriven tid kunde fullgöra sitt
åtagande, träffade artilleridepartementet avtal med annan firma, varvid kostnaderna
med 16 541 kronor 65 öre överstego det med bolaget kontrakterade
beloppet. Bolaget återbetalade därefter till departementet förskottet jämte
ränta. Under första hälften av år 1921 måste bolaget gå i konkurs, varvid
artilleridepartementet bevakade kronans fordran. Sedan konkursen avslutats
utan att bevakningen lett till någon irtdelning, uppfordrade artilleridepartementet
Goldschmidt, Ahlström och Wettervik att inbetala beloppet å 4 800
kronor. Hos Kungl. Maj:t anhöllo den 6 april 1926 borgensmännen att, då
de saknade medel och ej hade möjlighet att uppdriva sådana, av nåd bli
befriade från erläggande av ifrågavarande belopp. Ansökningen föranledde
ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.
Genom utslag den 2 april 1935 av Stockholms rådhusrätt, dit kronan genom
artilleridepartementet erhållit stämning å Goldschmidt, Ahlström och Wettervik,
förpliktades borgensmännen, vilken bäst gälda gitte, att utgiva nämnda
belopp jämte 5 % årlig ränta, till dess betalning skedde.
Hos Kungl. Maj:t har den 4 juli 1946 ingenjören H. Wetterviks dödsbo
anhållit att, då varken Goldschmidt, Ahlström eller Wettervik varit i stånd
att gälda sagda belopp, dödsboet av nåd måtte befrias från skyldigheten att
inbetala detsamma. Av skriften framgår att Wettervik avlidit den 18 juli 1945
och såsom enda sterbhusdelägare efterlämnat hustru (född år 1875) i små
omständigheter. Makarna hade sedan år 1921 varit boskilda. Av eu till
handlingarna fogad transumt av bouppteckningen framgår, att boet utvisat
eu brist av 1 198 kronor 26 öre.
Departementschefen har, efter hörande av försvarets civilförvaltning och
arméförvaltningens tygavdelning samt statskontoret, ansett sig böra tillstyrka,
att dödsboet befrias från ifrågavafande skuld.
Utskottet, som tillstyrker att ingenjören Wetterviks dödsbo befrias från utskottet.
berörda skuld till statsverket, får hemställa,
att riksdagen må medgiva, att kronans i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 7 februari 1947 angivna fordran
på ingenjören K. A. H. Wetterviks dödsbo må efterskänkas.
Stockholm den 11 april 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
6
Statsutskottets utlåtande nr 46.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Mannerskantz,
Gustaf Iwar Anderson, fröken Andersson, herrar Gillström och Albertsson;
samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson
i Grönvik'', Ward, Bergström, Falla, Bubbestad, Mårtensson, Lindholm, Boman
i Kieryd, Holmström och Thapper.
Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.