Statsutskottets utlåtande nr 232.

3

Nr 232.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag till stadsmissionen
i Stockholm för dess förebyggande alkoholistvårdsverksamhet.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Johnsson i Stockholm väckt motion
(II: 140) har hemställts, att riksdagen ville bevilja ett anslag för nästkommande
budgetår av 10 000 kronor att efter socialstyrelsens beprövande tilldelas
stadsmissionen i Stockholm för dess alkoholistvårdsverksamhet.

Beträffande de motiv, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet hänvisa
till motionen.

19i6 års alkoholistvårdsutredning har i anledning av'' motionen gjort ett
uttalande, vilket tillställts utskottet i form av en den 3 juni 1947 dagtecknad
promemoria, fogad såsom bilaga till detta utlåtande. (Bilaga.)

Den verksamhet, till vilken motionären föreslår statsbidrag, bedrives i Utskottet.
form av en poliklinik för medicinsk behandling av alkoholmissbrukare, öppnad
i oktober 1946 i samråd med socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå. Alkoholistvårdsutredningen
har ansett värdefullt, att densamma fortgår såsom
experimentverksamhet under den pågående utredningen. Med hänsyn till vad
utskottet jämväl i övrigt inhämtat om verksamheten, har utskottet funnit sig
böra tillstyrka att visst tillfälligt understöd lämnas densamma av allmänna
medel. Det i motionen föreslagna beloppet, mot vars storlek utskottet ej
funnit anledning till erinran, torde böra anvisas i form av ett särskilt, obetecknat
anslag, benämnt Bidrag till Stockholms stadsmission för viss alkoholistvårdande
verksamhet. På Kungl. Maj:t torde få ankomma att utfärda
närmare bestämmelser rörande anslagets disposition och de villkor, vilka
lämpligen böra förenas med understödets utbetalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Stockholms stadsmission
för viss alkoholistvårdande verksamhet för budgetåret

4

Statsutskottets utlåtande nr 232.

1947/48 under V a huvudtiteln anvisa ett anslag av 10 000
kronor.

Stockholm den 19 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 231.

Statsutskottets utlåtande nr 232.

o

Bilaga.

P. M.

till Riksdagens Statsutskott.

Med anledning av motion nr II: 140 innevarande år av herr Johnsson i
Stockholm om anslag till Stockholms stadsmissions nykterhetsvårdsbyrå har
1946 års alkoholistvårdsutredning beslutat göra följande uttalande.

Intresset för att skapa förbättrade möjligheter att polikliniskt behandla
alkoholmissbrukare och på medicinsk basis lämna dem och deras anhöriga
råd synes vara stort bland både företrädare för det allmännas olika människovårdande
organ och allmänheten. Den förnämsta orsaken härtill är
en allt starkare och allmännare omfattad önskan att med de medicinska
hjälpmedel, som kunna stå till buds, söka bota flera alkoholmissbrukare än
som hittills varit möjligt och icke endast skydda samhället och enskilda mot
dem. En annan viktig orsak till att uppslaget med »öppen», medicinsk behandling
av alkoholmissbrukare vid särskilda polikliniker vunnit allt flera
understödjare är det förhållandet, att allmänheten — både alkoholmissbrukarna
själva och deras anhöriga — endast motvilligt vänder sig till nykterhetsnämnderna.
En alkoholistpoliklinik, som icke använder så repressiva
åtgärds- och behandlingsformer som en nykterhetsnämnd, torde ha större
utsikter att ingiva förtroende och övervinna den psykologiskt förklarliga
motviljan mot att överhuvud söka hjälp och att söka den hos offentlig myndighet.
I den mån man kan få till stånd dylika polikliniker torde man därigenom
kunna få kontakt med allt fler av de säkerligen talrika, anonyma
alkoholmissbrukarna i samhället för att erbjuda och meddela dem sakkunnig
hjälp på ett prognostiskt gynnsammare stadium än vad som för den här
åsyftade gruppen alkoholmissbrukare hittills i allmänhet kunnat ske genom
nykterhetsnämndsverksamheten. Att speciella alkoholistpolikliniker
tydligen möta ett stort vård- och hjälpbehov och också synas kunna göra
viktiga terapeutiska insatser på alkoholistvårdens område måste anses styrkt
genom gynnsamma resultat av hittills gjorda försök med poliklinisk verksamhet
av sådan karaktär. Att dessa polikliniker dessutom kunna få en betydelsefull
uppgift som diagnosticeringsställen är ställt utom allt tvivel.

Staten bör givetvis vara intresserad av att tränga tillbaka alkoholskadorna
i samhället och bör då också finna det förenligt med detta intresse att främja
jämväl tillkomsten av alkoholistpolikliniker genom ekonomiska insatser,
vilka bli ännu angelägnare i samma mån som statsmakterna genom reformerad
lagstiftning giver alkoholistvården eu mera medicinsk betoning. Frågan
gäller endast formen för statens ekonomiska medverkan. Bör det allmänna
självt anordna och driva medicinska hjälpstationer av öppen typ för
alkoholmissbrukare eller lämna ekonomiska bidrag till dylika på enskilt
initiativ tillskapade stationer? De polikliniker, som f. n. äro i verksamhet
och alla nyligen öppnats, ha tillkommit på initiativ av både det allmänna
(vid sjukhus i Stockholm, Umeå och Sundsvall) och enskild institution
(Stockholms stadsmissions nykterhetsvårdsbyrå, som upprättades efter att
socialstyrelsen uttalat sitt positiva intresse för att en sådan byrå kom til!
stånd). Den större förmåga att hos vårdbehövande alkoholmissbrukare
väcka vilja att låta sig omhändertagas för anstaltsvård, som enligt vad den

6

Statsutskottets utlåtande nr 232.

praktiska alkoholistvårdsverksamheten visat den enskilda alkoholistanstalten
i jämförelse med den statliga äger, torde ha sin motsvarighet i den i enskild
regi bedrivna alkoholistpoliklinikens övertag, då det gäller att draga till sig
alkoholskadade, som äro i behov av behandling i en eller annan form. Bland
de omkring 200 fall stadsmissionens nykterhetsvårdsbyrå hittills tagit befattning
med finnes ett stort antal alkoholmissbrukare, vilka ännu icke hunnit
socialt förfalla men utan att upptäckas av de offentliga nykterhetsvårdsorganen
med stor sannolikhet skulle ha gjort detta, om ej de själva eller
deras anhöriga sökt hjälp hos byrån. Omkring 10 procent av hela antalet
fall, bland vilka även återfinnas personer hemmahörande i orter utanför
Stockholm, ha efter samtal med byråns läkare frivilligt ingått å alkoholistanstalt.
Skäl tala sålunda för att visst utrymme och ekonomiskt stöd av det
allmänna lämnas även på enskilt initiativ tillkomna alkoholistdispensärer
eller -polikliniker, vilka såsom i här förevarande fall utrustats med för
arbetsuppgifterna fullt kvalificerad personal.

Gentemot den genom ifrågavarande motion gjorda framställningen om
statsbidrag kan den invändningen göras, att anslag icke bruka beviljas för
att möta ett nytt behov inom ett verksamhetsområde, vars förhållanden äro
föremål för utredning. Här är det emellertid fråga om ett engångsanslag
till vad man närmast kan beteckna som experimentverksamhet på alkoholistvårdens
område. Genom ett sådant anslag, som skapar förutsättningar
för att stadsmissionens alkoholistpoliklinik fortsätter sin verksamhet ytterligare
ett år, skulle praktiska erfarenheter rörande i enskild regi bedriven,
poliklinisk verksamhet för alkoholmissbrukare kunna samlas, vilka kunde
bil av värde vid sådana alkoholistvårdsreformers genomförande, som nu endast
kunna teoretiskt skisseras. Anslaget skulle då närmast få karaktären av
en utredningskostnad och invändningen att anslag ej böra beviljas till nya
ändamål, innan pågående utredningsarbete avslutats, bortfalla.

Då utredningen ännu icke behandlat frågan om allmänna åtgärder för
förbättrade medicinska vård- och behandlingsmöjligheter för alkoholister,
anser sig utredningen förhindrad att härutöver göra några principiella uttalanden.
Utredningen anser dock med hänsyn dels till att Stockholms stadsmissions
initiativ ligger i linje med utredningens direktiv och vad som torde
komma att utgöra en del av utredningens blivande förslag till reformer på
ifrågavarande område, dels till det begärda anslagets engångskaraktär, dels
ock till önskvärdheten av att experimentverksamhet efter denna linje bedrives
skäl tala för beviljande av det begärda anslaget. Såsom villkor för ett
eventuellt anslag synes böra föreskrivas, att stadsmissionens nykterhetsvårdsbyrå
skall samarbeta med de offentliga nykterhetsvårdsorganen samt
vid verksamhetens utövande i tillämpliga delar iakttaga alkoholistlagens
bestämmelser.

Stockholm den 3 juni 1947.

THORWALD BERGQUIST.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

717082