Statsutskottets utlåtande nr 218.
5
Nr 218.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ersättning till
marindirektören A. Grunberg för vissa rättegångskostnader.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr Holmström väckt motion (II: 112)
har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till marindirektören av 1 :a
graden i reserven A. Grunberg skall utbetalas ersättning med 5 000 kronor
för honom förorsakade rättegångskostnader i mål, där han blivit av vederbörlig
domstol frikänd från ansvars- och ersättningsskyldighet.
Motionären har till stöd för sitt yrkande anfört följande.
Den 18 oktober 1941 anlände pansarskeppet Drottning Victoria till Stockholms
örlogsvarv å Skeppsholmen för att enligt därom utfärdad order
undergå generalbesiktning. Efter pansarskeppets ankomst till varvet förlädes
förra logementsfartyget Vanadis omedelbart intill detsamma för att
tjänstgöra dels som förvaringsplats för en del av pansarskeppets uppbörd,
dels ock för att fungera som arbetsplats och omklädnadsrum för de arbetare,
som sysselsattes med arbetet å pansarskeppet, allt i avsikt att
minska kostnaderna för själva arbetena. Chefen för ingenjörsdepartementet,
marindirektören av,l:a graden A. Grunberg hade också i tvenne skrivelser
till varvschefen dels i juni 1941 och dels i augusti samma år angivit,
att ingenjörsdepartementets uppbörder huvudsakligen skulle stanna kvar å
psk Drottning Victoria under översynen.
Emellertid förlädes, Grunber.g ovetande, så gott som all lös uppbörd från
psk Drottning Victoria å Vanadis, även sådan tillhörande andra varvsdepartement,
med vilken uppbörd Grunberg icke ägde taga befattning.
Den 27 oktober rapporterades, att Vanadis börjat intaga vatten. Den 28
oktober hade fartyget ytterligare vattenfyllts och sjönk till botten.
1 skrivelse den 30 oktober 1941 anmälde chefen för ekipagedepartementet
det inträffade till chefen för Stockholms örlogsvarv. Sedan denne överlämnat
anmälningen till chefen för Stockholms örlogsstation, hänsköt denne
den 19 november 1941 ärendet till stationskrigsrätten för undersökning.
Målet förekom inför stationskrigsrätten första gången den 28 november
1941. När utslaget avkunnades den 16 juni 1944, hade målet varit före icke
mindre än tjugotvå gånger.
Målet hade till en början karaktären av ett undersökningsmål. Vid rättegångstillfället
den 24 april yrkade emellertid åklagaren, efter förordnande
av överkrigsfiskalen, ansvar å Grunberg för tjänstefel i samband med det
inträffade. Åklagaren utvidgade vid senare rättegångstillfällen sin talan
att avse ansvar även gentemot ett flertal andra personer.
I sitt den 16 juni 1944 meddelade utslag frikände stationskrigsrätten
Grunberg från allt ansvar i målet. Krigsrättens utslag har sedermera fastställts
av kungl. krigshovrätten.
6
Statsutskottets utlåtande nr 218.
För att kunna freda sig gentemot åklagarens yrkanden var Grunberg givetvis
nödsakad att anlita juridisk hjälp. Till sitt biträde, advokaten Gösta
Grönberg, har han i ersättning för hans arbete utbetalat 5 000 kronor.
Det måste för det allmänna rättsmedvetandet vara stötande, att en oförvitlig
tjänsteman, som på grund av honom ovidkommande omständigheter
blivit ställd under åtal men frikänts, skall belastas med utgifter, som allvarligt
påverka hans ekonomiska ställning.
Såsom framgår av utredningen i målet var det, på grund av den synnerligen
brådskande arbetsbörda som under krigsåren åvilade Grunberg, omöjligt
för honom att övervaka alla de åtgärder, som vidtogos i avsikt att
bereda plats för Drottning Victorias uppbörder. Krigsrätten har också i
sin motivering för hans frikännande anfört, att han visserligen genom sin
underlåtenhet att giva den ingenjör, som handhade arbetet, klart besked
om i vilken utsträckning Vanadis finge tagas i anspråk för uppbörd från
Drottning Victoria, gjort sig skyldig till försummelse men att denna försummelse
med hänsyn till omständigheterna — särskilt det förhållandet,
att han tillsagt ifrågavarande ingenjör att själv sätta sig in i alla frågor i
samband med arbetena å Drottning Victoria, ävensom med beaktande av
hans vid ifrågavarande tid obestridligt synnerligen betungande arbetsbörda
— icke skäligen kunde anses vara av beskaffenhet att föranleda ansvar för
honom.
Arbetsförhållandena voro dessutom vid ingenjörsdepartementet den ifrågavarande
tiden, på grund av den förstärkta försvarsberedskapen, fullkomligt
hektiska, och Grunberg var på grund därav alldeles överhopad av sin arbetsbörda,
så att han utöver arbetstiden varje kväll hemma i bostaden
måste arbeta 4 timmar så gott som dagligen.
Trots hemställan till högre myndigheter kunde Grönberg ej få tillräckligt
antal ingenjörer till hjälp, när han under denna tid utförde ett synnerligen
viktigt arbete för försvaret, nämligen att dels hålla den sjögående
flottan på östkusten i tekniskt stridsfärdigt skick och att genomföra ombyggnad
och omorganisation av ingenjörsdepartementet för att effektivisera
driften därstädes och därmed kunna förbilliga och öka verkstädernas arbete.
Denna rättegång åsamkade Grunberg mycket lidande under de hektiska
former, med vilka hans arbete alltjämt fortgick för att vidmakthålla beredskapen,
vilket allvarligt inverkade på hans hälsa.
På grund av sitt fruktbringande arbete blev Grunberg tillagd kommendörs
tjänsteklass och erhöll den nytillsatta befattningen som verkstadsdirektör
och chef för marinverkstäderna i tävlan med talrika medsökande.
Grönberg har i mars 1946 gjort en underdånig hemställan till Kungl.
Maj:t att erhålla ersättning för juridiskt biträde, vilket dock ej föranledde
någon Kungl. Majrts vidare åtgärd.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 3 april 1936 beviljat flygingenjören
av 1 :a graden greve C. E. Sparre och den 24 mars 1944 kaptenen B. E.
Hjorth ersättning för anlitande av juridiskt biträde i fall, som väsentligen
överensstämma med Grönbergs, och dessutom har, sedan Kungl. Maj:t genom
beslut den 27 oktober 1944 avslagit en liknande hemställan av kaptenen
Å. K. L. Eriksson, riksdagen med anledning av en motion (II: 257)
medgivit att Eriksson beviljades viss ersättning för sina kostnader för anlitande
av rättegångsbiträde.
Med anledning av framställning från försvarets civilförvaltning har Sveriges
advokatsamfund uttalat, att det belopp, som advokaten Grunberg begärt
för det biträde han lämnat Grönberg, anses skäligt.
De till målet hörande handlingarna komma att tillhandahållas vederbörligt
utskott.
Statsutskottets utlåtande nr 218.
7
Av krigsrättens i målet meddelade utslag framgår att Grunberg visserligen
gjort sig skyldig till försummelse men att densamma med hänsyn till
omständigheterna — däribland hans vid ifrågavarande tid obestridligt betungande
arbetsbörda — icke skäligen kunde anses vara av beskaffenhet att
föranleda ansvar å honom. I nu angivna hänseende företer detta ärende
vissa likheter med det i motionen åberopade fallet kaptenen Å. K. L. Eriksson,
vilken av 1945 års riksdag i anledning av väckt motion beviljades viss
ersättning för havda rättegångskostnader. Därvid förelåg dock det förhållandet,
vilket särskilt underströks av riksdagen, att det av Erikssons rättegångsbiträde
utförda utredningsarbetet syntes hava varit av värde för kronan i
samband med målets fullföljande i andra hänseenden. Vad nu förevarande
fall beträffar är att märka att, såsom försvarets civilförvaltning i sitt till
Kungl. Maj:t avgivna utlåtande i ärendet framhållit, Grunberg för att behörigen
tillvarataga sina intressen knappast varit nödsakad att anlita juridiskt
biträde i den utsträckning kostnaderna härför gåve vid handen, då Grunbergs
talan till väsentliga delar syntes ha grundats på redogörelser för organisatoriska
och andra förhållanden vid örlogsvarvet samt upplysningar rörande
fakta av teknisk art, d. v. s. omständigheter som Grunberg i sin egenskap av
chef för örlogsvarvets ingenjördepartement ägt kännedom om och själv bort
ha kunnat göra tillgängliga för domstolen.
Oaktat vad sålunda sist anförts synes utskottet omständigheterna i det
föreliggande fallet dock vara sådana, att vissa billighetsskäl onekligen tala
för att någon ersättning beredes Grunberg. Enligt utskottets mening bör
emellertid högre belopp än 3 000 kronor därvid skäligen icke ifrågakomma.
Kostnaderna synas lämpligen böra bestridas frän det å riksstaten uppförda
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av motionen II: 112 medgiva,
att sasom bidrag till marindirektören av 1 graden i reserven
A. Grunberg för havda kostnader för anlitande av rättegångsbiträde
i mål angående ansvar för försummelse i tjänsten
må från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter beviljas ett belopp av 3 000 kronor.
Stockholm den 19 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Utskottet.
y
Närvarande: se under utlåtandet nr 217.