Statsutskottets utlåtande nr 205.

5

Nr 205.

Utlåtande i anledning av KungL Maj:ts proposition angående
anslag till bidrag till vissa plankostnader m.m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln (punkt
59) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till Bidrag till upprättande av regionplan
för Borås-trakten för budgetåret 1947/48 beräkna ett reservationsanslag av
35 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 245, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
den 11 april 1947, föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa plankostnader
m. m. för budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 100 000 kronor.

Kungl. Maj:t har genom propositionen 1947: 131 förelagt riksdagen förslag
till byggnadslag m. m. Förslaget, vilket grundar sig på ett av stadsplaneutredningen
1942 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1945: 15), förutsätter att
förskott av statsmedel ävensom statsbidrag i vissa fall skall kunna utgå till
plankostnader m. m.

Genom beslut den 11 april 1947 har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén för
stadsplaneväsendets omorganisation att överarbeta de av stadsplaneutredningen
1942 framlagda förslagen rörande bidrag till vissa plankostnader m. m. i
vad avser byggnads- och generalplaner samt att till Kungl. Maj:t inkomma
med därav föranledda förslag.

Med hänsyn härtill behandlas i förevarande proposition allenast de frågor
som sammanhänga med förskottering av plankostnader samt bidragsgivningen
till regionplaner.

Förskott till vissa plankostnader.

Från och med budgetåret 1936/37 ha å kapitalbudgeten funnits anvisade
medel under ett anslag, benämnt Förskott av kostnader för uppgörande av
byggnadsplaner, avsett att bereda tillgång till medel för förskjutande av kost
nader för uppgörande av byggnadsplaner, som avses i 60 § gällande stadsplanelag.
Anslaget har anvisats- å kapitalbudgeten under fonden för förlag
till statsverket. En närmare redogörelse för användningen av anslaget har
lämnats i 1944 års statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 44).

I vissa undantagsfall då delar av en kommun, för vilken byggnadsplan upprättats,
inkorporerats med en stad har Kungl. Maj:t — sedan vederbörande
stad förklarat sig villig bidraga till bestridande av allenast viss del av de av

6

Statsutskottets utlåtande nr 205.

statsverket förskotterade kostnaderna för upprättande av byggnadsplanen —
medgivit att återstående del av det förskotterade beloppet finge avskrivas
genom anlitande av medel från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Stadsplaneutredningen 1942 har i sitt betänkande (SOU 1945: 15) uttalat,
att den möjlighet, som för närvarande funnes att erhålla förskott av statsmedel
till kostnaderna för upprättande av byggnadsplan, borde bibehållas. Behov
av dylikt förskott torde i regel föreligga i alla fall utom i sådana, då
byggnadsplan utlades över ett område uteslutande för att tillmötesgå markägares
önskan att kunna exploatera sin jord för byggnadsändamål.

Statskontoret har i utlåtande över utredningens förslag förklarat sig icke
vilja framställa erinran mot förslaget att förskott av statsmedel skulle utgå
till kostnaderna för uppgörande av byggnadsplan.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län ävensom överlantmätarna
i Kalmar och Västernorrlands län hava utlåtit sig i förevarande
fråga (s. 3 och 4).

Bidrag till regio np lånekostnad er.

Direkta bidrag av statsmedel till plankostnader ha tidigare utgått endast
i två fall nämligen för upprättande av regionplaner för Stockholm och för
Göteborg med omgivningar.

Stadsplaneutredningen 1942 har räknat med att bidrag av statsmedel skall
kunna utgå till bestridande av kostnaderna för upprättande av regionplan.
Bidragets storlek borde bestämmas efter skälighetsprövning, varvid nyttosynpunkten
borde tillmätas avgörande vikt.

Statskontoret har intet haft att erinra häremot.

Departementschefen har anfört följande.

Enligt det i propositionen 1947: 131 framlagda förslaget till byggnadslag
skall generalplan och stadsplan upprättas av vederbörande kommun. Kostnaderna
härför skola bestridas av kommunen. Underlåter kommun att vidtaga
erforderliga åtgärder för upprättande av generalplan eller stadsplan, äger länsstyrelsen
eller Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar låta upprätta sådan plan
på kommunens bekostnad. Med kommuner ha jämställts vissa stadsliknande
samhällen. Förskott av statsmedel till kostnaderna för uppgörande av generalplan
och stadsplan i stad eller stadsliknande samhälle som nyss nämnts torde
med hänsyn härtill icke böra utgå, och detta har icke heller ifrågasatts av
stadsplaneutredningen. I fall då generalplan eller stadsplan skall upprättas på
kommunens eller samhällets bekostnad torde vederbörande länsstyrelse kunna
bestrida de löpande kostnaderna av under händer varande medel i avbidan på
att kostnaderna uttagas av staden eller samhället.

Enligt 107 § förslaget till byggnadslag skall byggnadsplan på landet upprättas
och fastställas av länsstyrelsen. På grund av stadgandet i 76 § förslaget
till byggnadslag kan efter Kungl. Maj:ts förordnande byggnadsplan komma att
upprättas i stad eller stadsliknande samhälle. Därvid skall vad i lagen är
stadgat med avseende å landet äga tillämpning.

Kostnaden för upprättandet av byggnadsplan skall enligt 111 § till den
del den ej täckes av statsmedel gäldas av kommunen i den mån det med hänsyn
till dess intresse av planen och övriga omständigheter finnes skäligt. Återstoden
skall fördelas mellan markägarna. Under vissa omständigheter kunna de

Statsutskottets utlåtande nr 205.

7

på kommunen och markägarna belöpande kostnaderna inbördes jämkas. Det
skall ankomma på länsstyrelsen att, sedan frågan om statsbidragets storlek
avgjorts, meddela beslut om fördelningen av det återstående kostnadsbeloppet.
Motsvarande gäller i fråga om ändring av byggnadsplan. Innan beslut om fördelning
av kostnaderna föreligger, kunna medel erfordras för förskottering av
under planarbetet uppkommande kostnader. För att undvika konflikter rörande
frågan, huru erforderliga förskottsmedel skola tillskjutas av de olika intressenterna,
bör möjlighet finnas att av statsmedel förskottera kostnaderna.
Däremot synes i regel behov av förskottering ej föreligga, då i undantagsfall
kostnaderna skola gäldas av kommunen ensam eller av enskild markexploatör.

Förskotten synas liksom hittills böra ha karaktären av räntefria lån för bestridande
av plankostnaderna. Beviljat förskott skall, sedan kostnaderna fördelats
mellan kommunen och markägarna, återbetalas till statsverket.

Beslut om beviljande av förskott för byggnadsplan ha hittills meddelats av
Kungl. Maj:t. Utbetalning och återkrävande av förskott har skett genom länsstyrelserna.
Då länsstyrelsen har att besluta om upprättande och fastställande
av byggnadsplan, torde —- såsom från flertalet remissmyndigheters sida framhållits
— jämväl beslutanderätten i förskottsärendena såsom regel böra kunna
anförtros åt länsstyrelserna. Jag förutsätter, att avskrivning av förskotterade
belopp fortsättningsvis skola i förekommande fäll kunna äga rum enligt hittills
tillämpade grunder.

Stadsplaneutredningen har föreslagit, att prövningen i förskottsärendena
skulle omfatta jämväl en bedömning av behovet av planläggningsåtgärden och
skäligheten av de därmed förbundna kostnaderna ävensom av markägarnas
och kommunens förutsättningar att bära desamma. Länsstyrelsen torde emellertid
ha att bedöma behovet av planen redan i samband med beslutet om upprättande
av densamma. Därvid skall givetvis även beaktas, att planen icke
utlägges över för stort område eller eljest erhåller eu olämplig utformning
ävensom att kostnaderna hållas inom skäliga gränser. Beviljande av förskott
torde med hänsyn till syftet med förskottsgivningen icke böra göras beroende
av kommunens eller markägarnas förmåga att bära kostnaderna. Erinras må
i detta sammanhang, att någon skyldighet icke ansetts böra föreskrivas för
kommunerna att förskottera plankostnaderna. Det är emellertid uppenbart,
att det i många fäll kan vara lämpligt att kommunerna frivilligt förskottera
sådana kostnader. Detta är särskilt förhållandet då vederbörande kommun
genom egna organ ombesörjer uppgörandet av planen.

Vad angår regionplan skall enligt lagförslaget Kungl. Maj:t bestämma huruvida
regionplan skall upprättas. Kostnaderna för upprättande eller ändring av
regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt skola enligt förslagets
132 §, intill dess planen fastställts, förskjutas av förbundsmedlemmarna
eller av statsmedel enligt vad Kungl. Maj:t bestämmer. Kostnaderna skola, i
den mån bidrag ej lämnas av statsmedel, slutligen fördelas mellan förbundsmedlemmarna.
Sedan planen eller ändring därav fastställts, skall Kungl. Maj:t
bestämma grunderna för fördelningen. Stadsplaneutredningen har ej närmare
angivit, huru förskotten till regionplaneändamål skola finansieras. Då avsevärd
tid torde kunna förflyta mellan beslutet om förskottering av statsmedel och
beslutet om kostnadernas slutliga fördelning på förbundsmedlemmarna, synes
det lämpligast att medel för ändamålet anvisas å kapitalbudget*''!!.

Därest riksdagen ej finner anledning till erinran däremot torde anslaget till
Förskott av kostnader för uppgörande av byggnadsplaner få tagas i anspråk
jämväl för de förut angivna nya förskottsändamålen. Beslutanderätten beträffande
förskott för byggnadsplaner torde från och med den 1 juli 1947 böra
överflyttas till länsstyrelserna. I samband härmed böra tillgängliga anslagsmedel
efter förslag av byggnadsstyrelsen genöm beslut av Kungl. Maj:t för

8

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Utskottet.

delas mellan länsstyrelserna. Därvid bör iakttagas, att viss del innehålles hos
Kungl. Maj:t för att senare under budgetåret kunna ställas till förfogande för
mötande av eventuellt ökat medelsbehov hos vissa länsstyrelser. Från och
med budgetåret 1947/48 torde anslagsrubriceringen böra ändras, förslagsvis till
Förskott till vissa plankostnader m. m. Frågan härom torde framdeles efter
förslag av byggnadsstyrelsen få anmälas i 1948 års statsverksproposition.

Frågorna om statsbidrag till byggnads- och generalplaner ha, såsom i annat
sammanhang anmälts, av Kungl. Maj:t överlämnats till kommittén för stads
planeväsendets omorganisation för ytterligare utredning.

Beträffande regionplan torde jag här få erinra, att i förslaget till byggnadslag
meddelats gemensamma bestämmelser för stad och land. Bestämmelserna
förutsätta, att statsbidrag skall kunna utgå till kostnaderna för upprättande
eller ändring av regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt.
Stadsplaneutredningen har förutsatt, att statens bidrag skulle bestämmas efter
skälighetsprövning, varvid nyttosynpunkten borde tillmätas avgörande vikt.
Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt. Statsbidrag bör sålunda
kunna lämnas i fall då regionplaneringen skulle bli till nytta exempelvis för
det allmänna vägväsendet, för planläggningen av militära anläggningar och av
flygfält samt för annan statlig investeringsverksamhet. Det är emellertid
tydligt, att beräkningen av det ekonomiska värdet av statens nytta av en plan
alltid måste bereda svårigheter och att en skälighetsprövning härvidlag måste
företagas. En viss ledning vid denna prövning torde dock kunna erhållas från
tidigare avgjorda statsbidragsärenden. Till de löpande kostnaderna för regionplaneförbunds
verksamhet torde statsbidrag böra utgå endast i undantagsfall,
då särskilda omständigheter föreligga. Stadsplaneutredningen har ej ansett
sig böra föreslå något fast anslag för ändamålet utan har förutsatt, att Kungl.
Maj:t från fall till fall skall göra framställning om medelsanvisning hos riksdagen.
Enligt min mening torde det dock vara lämpligare, att frågor om beviljande
av bidrag för regionplaneändamål få avgöras av Kungl. Maj:t inom
ramen för det anslag, som av riksdagen må anvisas för ändamålet.

Medelsbehovet för nästa budgetår till bidrag till regionplaneändamål torde
kunna uppskattas till 100 000 kronor. Av nämnda belopp torde 35 000 kronor
komma att tagas i anspråk såsom bidrag till upprättande av regionplan för
Borås-trakten. Ytterligare framställningar om anslag för liknande planer kunna
förväntas under det kommande budgetåret, och medel synas därför böra stå
till Kungl. Maj:ts förfogande för bestridande i förekommande fall av statsbidrag
till sådana planer.

Mot vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört och förordat
har utskottet icke något att erinra. Med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till vissa plankostnader m. m. för
budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 100 000 kronor.

Stockholm den 17 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 203.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.