Statsutskottets utlåtande nr 202.
9
Nr 202.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens
järnverk aktiebolag, m. m.
(4:e avd.)
I propositionen nr 267 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 25 april 1947, föreslagit
riksdagen att dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag
under fonden för statens aktier för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 25 000 000 kronor, dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret
skall ställa garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk
aktiebolag å högst 25 000 000 kronor.
Sedan styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag framlagt utredning
med förslag till järnverkets vidare utbyggnad i två etapper ävensom plan
för en finansiell rekonstruktion för bolaget, föreslog Kungl. Maj:t (prop. nr
302/1946) riksdagen att för genomförande av första utbyggnadsetappen anvisa
ett investeringsanslag av 30 500 000 kronor för nyteckning av aktier i
bolaget samt besluta, att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti
ej mindre i mån av behov för lån åt bolaget å högst 70 000 000 kronor än
även för förlagslån åt bolaget till ett belopp av högst 6 000 000 kronor.
Med godkännande av det föreslagna utbyggnadsprogrammet och uppdelningen
av detta i två etapper biföll riksdagen propositionen (r. skr. nr 467).
Sedan den finansiella rekonstruktionen av bolaget numera företagits, uppgår
bolagets aktiekapital till 45 000 000 kronor.
I skrivelse den 11 mars 1947 har styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag
framlagt ett i vissa avseenden reviderat förslag rörande den fortsatta
utbyggnaden av järnverket.
över styrelsens framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret.
I fråga om innebörden av styrelsens förslag, innehållet i de avgivna yttrandena
samt departementschefens uttalande vid anmälan av ifrågavarande
proposition får utskottet hänvisa till propositionen (s. 3—10).
Vid framläggandet för 1946 års riksdag av förslag rörande utbyggnad av
Norrbottens järnverk utgjordes anläggningarna av två elektrotackjärnsugnar,
ett elektrostålverk och ett sinterverk. Under uppförande voro ytterligare en
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. AV 201—202. SJ
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande nr 202.
elektrostålugn, en förreduktionsanläggning samt ett thomasverk. I och med
färdigställandet av dessa anläggningar beräknades järnverkets kapacitet uppgå
till inemot 100 000 ton tackjärn per år.
Det i propositionen 1946/302 framlagda förslaget innebar, att järnverket
skulle ytterligare utbyggas i två etapper till en kostnad av sammanlagt 140
miljoner kronor. Den första etappen avsåg dels uppförande av en koksblästermasugn
samt därav betingad utbyggnad av befintliga metallurgiska anläggningar
m. m., dels ock byggandet av ett götvalsverk samt ett trio-grovvalsverk.
Härigenom skulle järnverkets kapacitet i fråga om tackjärnstillverkningen
ökas till 300 000 ton. Den andra etappen förutsattes skola inrymma
anläggningar för ytterligare 200 000 ton tackjärn samt utbyggnad av
valsverken med fin- och mediumvalsverk. Efter denna utbyggnad skulle järnverket
få en kapacitet av 300 000 ton valsat järn.
1946 års riksdag godtog i princip den framlagda utbyggnadsplanen och
anvisade för genomförande av den första utbyggnadsetappen 30,5 miljoner
kronor för nyteckning av aktier i järnverket. Riksdagen medgav vidare, att
statsgaranti fick ställas för lån å tillhopa 70 miljoner kronor.
Ett fullföljande av 1946 års principbeslut skulle alltså innebära utökning
av järnverkets tackjärnskapacitet med 200 000 ton och anläggande av ett
fin- och mediumvalsverk.
Det av styrelsen för järnverket nu framlagda förslaget innebär vissa ändringar
i det 1946 skisserade programmet. Sålunda föreslås nu, att tackjärnsbasen
skall, åtminstone för närvarande, utbyggas allenast till en kapacitet
av 300 000 ton, att trio-grovvalsverket skall ersättas med ett duo-reversiervalsverk
samt att fin- och mediumvalsverket skall utbytas mot ett fin- och
trådvalsverk.
Kostnaderna för den föreslagna utbyggnadens båda etapper beräknas nu
till 150 miljoner kronor, d. v. s. 10 miljoner kronor mer än enligt 1946 års
beräkningar. Därvid är att märka, att kostnaden för den tidigare ifrågasatta
utbyggnaden av tackjärnskapaciteten från 300 000 till 500 000 ton icke medräknats.
Merkostnaden förklaras av inträffade prisstegringar samt av ökade
kostnader för den nya typen av grovvalsverk, de senare inemot 20 miljoner
kronor. I åtskilliga yttranden i anledning av det förslag från styrelsens sida,
som låg till grund för propositionen i ämnet till 1946 års riksdag, uttalades
farhågor för att utrymme icke skulle förefinnas för avsättning av den produktion
av tackjärn eller valsade produkter, som utbyggnadsprogrammet
åsyftade. Styrelsen har numera närmare undersökt avsättningsmöjligheterna
för olika produkter. Det har därvid visat sig att avsättningsmöjligheterna
för flera produkter av olika skäl äro ytterst vanskliga att bedöma. Med hänsyn
härtill har styrelsen reviderat sitt utbyggnadsprogram så, att tillverkningen
vid järnverket kommer att omfatta sådana valsverksprodukter, för
vilka goda avsättningsmöjligheter inom landet ansetts föreligga, huvudsak*
ligen byggnadsjärn av olika typer.
Enligt vad utskottet erfarit kommer utbytet av ett trio-valsverk mot ett
duo-reversiervalsverk samt anläggande av ett fin- och trådvalsverk i stäl
-
Statsutskottets utlåtande nr 202.
11
let för ett fin- och medium-valsverk att möjliggöra produktion av sådana
produkter, å vilka behovet inom landet bedömts vara särskilt framträdande.
Valsverk av angivna typer giver ock järnverket möjlighet att differentiera
tillverkningen och lämpa densamma efter föreliggande behovssituation. Med
hänsyn härtill och då, enligt vad utskottet inhämtat, en tillverkning enligt
det skisserade programmet såvitt nu kan bedömas kan beräknas bliva fullt
konkurrenskraftig, finner utskottet sig böra tillstyrka att utbyggnaasprogrammet
— trots uppkommande merkostnader för valsverksanläggningama
i förhållande till 1946 års beräkningar — fullföljes enligt det nu framlagda
förslaget.
Förslag framlägges icke nu om utbyggnad av tackjärnsbasen utöver den
som åsyftats genom anskaffning av den i den första etappen av 1946 års
utbyggnadsprogram ingående koksmasugnen. Utskottet anser det vara välbetänkt
att med beslut om ytterligare utbyggnad av tackjärnsbasen får anstå
i avbidan å resultatet av utvecklingen av den elektro-metallurgiska tackjärns-
och stålframställningen. Styrelsen har förklarat att — därest den fortsatta
utredningen av tackjärnsfrågan skulle visa att en ytterligare utbyggnad
fortfarande kan anses önskvärd — en dylik utvidgning kan genomföras
utan anlitande av anslag från riksdagen. Utskottet vill framhålla angelägenheten
av att en ingående prövning om behovet och ändamålsenligheten av
en utbyggnad av tackjärnsbasen företages innan beslut i sådan riktning
fattas.
Finansieringen av den föreslagna utbyggnaden avses skola ske dels genom
nyteckning av aktier till ett belopp av 25 miljoner kronor och dels därigenom
att statsgaranti lämnas för lån till ett belopp av likaledes 25 miljoner kronor.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha framhållit, att läget på kapitalmarknaden
för närvarande är synnerligen ogynnsamt för statliga låneoperationer.
Fullmäktige ha emellertid, i betraktande av det stora kapital, som redan nedlagts
i företaget och med hänsyn till önskvärdheten att genomföra det projekterade
utvidgningsprogrammet för att ernå en rationell drift och ökning
av kapaciteten, ansett sig böra tillstyrka anvisande av det begärda anslaget
till nyteckning av aktier ävensom att ytterligare statsgaranti för lån lämnas.
Riksgäldsdirektören åter har i särskilt yttrande anfört, att han endast under
förutsättning att de nu äskade medlen först längre fram behöva tagas i
anspråk kunde tillstyrka styrelsens framställning. Läget på kapitalmarknaden
vore nämligen enligt riksgäldsdirektörens mening sådant, att en upplåning
av 45 miljoner kronor — enligt Kungl. Maj:ts förslag 50 miljoner kronor
— utöver de alldeles nödvändiga lånetransaktioner, riksgäldskontoret
hade att räkna med under den närmaste tiden, måste anses vara omöjlig
genomföra på marknaden.
Departementschefen har — under framhållande alt de långa leveranstiderna
tala för ett principbeslut redan av innevarande års riksdag — meddelat att
de för utbyggnaden erforderliga medlen icke behöva disponeras förrän vid en
senare tidpunkt.
12
Statsutskottets utlåtande nr 202.
Läget på kapitalmarknaden måste uppenbarligen tillmätas avgörande betydelse
vid bedömandet av frågan om den nu föreslagna utbyggnaden. Utskottet
har funnit det vara angeläget att från järnverkets styrelse inhämta
närmare uppgifter rörande förutsättningarna för ett anstånd med ytterligare
upplåning för tillgodoseende av här avsedda behov. Därvid har utskottet
erfarit, att bolaget för närvarande ägde tillgång till likvida medel i så betydande
omfattning, att ytterligare tillskott för genomförande av det nu
föreslagna utbyggnadsprogrammet icke tills vidare erfordrades. Såvitt nu
kunde bedömas syntes med upplåning för aktieteckningens genomförande
kunna anstå omkring ett år. Vid sådant förhållande och då ett principbeslut
redan nu torde erfordras för att tjäna bolagets styrelse till ledning vid fullföljandet
av de med den första utbyggnadsetappen sammanhängande beställningarna,
finner sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i fråga
om anslag till aktieteckning och ställande av statsgaranti. Utskottet förutsätter
emellertid, att erforderlig upplåning icke genomföres förrän oundgängligt
behov därav föreligger, och att upplåningen planeras så, att störande
inverkan på kapitalmarknaden i möjligaste mån undvikes.
Vad departementschefen i övrigt anfört har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag för
budgetåret 1947/48 under fonden för statens aktier anvisa
ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor,
b) besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa
garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk aktiebolag
å högst 25 000 000 kronor.
Stockholm den 17 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,
Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson,
Johan Eric Ericson, Albertsson, Gustav Emil Andersson, Hesselbom
och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Malmborg i Skövde,
Falla, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström, Holmström,
Petterson i Degerfors, Thapper, Severin i Stockholm och Johansson i Mvsinge.
477985. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.