Statsutskottets utlåtande nr 197.
7
Nr 197.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till Samfundet
De Nio.
(2:a avd.)
1 en inom första kammaren av herr Ilolmbäck m. fl. väckt motion (I: 148)
har hemställts, att riksdagen ville besluta, att å riksstatens åttonde huvudtitel
skall för budgetåret 1947/48 uppföras ett förslagsanslag om 10 000
kronor, avsett att möjliggöra utbetalande till Samfundet De Nio av ett belopp,
motsvarande vad samfundet erlagt i skatt till stat och kommun under
tiden 1 januari—1 juli 1947 med undantag av fastighetsskatt.
I motionen framhålles, att yrkandet framställts under förutsättning att
icke en av samma motionärer inom första kammaren väckt motion (I: 147)
om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 7 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle vinna riksdagens
bifall. 1 övrigt har till stöd för yrkandet i motionen I: 148 åberopats vad
som anförts i motionen I: 147, varav här må återgivas följande.
Samfundet De Nio hade bildats enligt ett av fröken Charlotta Lovisa von
Kraemer den 2 juni 1910 upprättat testamente och hade till ändamål och
uppgift förnämligast att främja den svenska skönlitteraturen genom prisbelöning
av från trycket utgivna skönlitterära alster och genom utgivandet
av en tidskrift. Genom utslag i regeringsrätten den 15 oktober 1920 fastställdes,
att samfundet vore frikallat från skyldighet att utgöra bevillning
för inkomst samt inkomst- och förmögenhetsskatt. I enlighet därmed hade
samfundet allt sedermera under årens lopp åtnjutit skattefrihet ända till
år 1942. För sistnämnda år åsattes samfundet taxering av vederbörande
taxeringsnämnd. Kammarrätten kom till i huvudsak samma resultat. Kammarrättens
motivering var, att samfundet, såvitt handlingarna i målet utmärkte,
icke kunde anses vara att hänföra till akademi eller vetenskapligt
samfund eller eljest vara frikallat från utgörande av skatt för inkomst och
förmögenhet. Genom utslag den 9 december 1946 hade regeringsrätten med
8 röster mot 2 förklarat sig ej finna skäl att göra ändring i kammarrättens
utslag. Även riksdagen hade tidigare haft anledning att behandla samfundets
skattefråga. Den 20 januari 1920 väckte herrar Ernst Wigforss och
Karl Sandegård i första kammaren samt herrar Arthur Engberg och Per
Edvin Sköld i andra kammaren motioner med hemställan, att riksdagen
måtte besluta, att Samfundet De Nio skulle åtnjuta frihet från skattskyldighet
för fonden Lotten von Kraemers stiftelse och därifrån inflytande medel.
Samma års bevillningsutskott hemställde, att motionerna icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd. Utskottet ansåge sig nämligen »sakna
anledning att ingå på någon saklig behandling av motionerna», enär intill
dess Kungl. Maj:t meddelat utslag, del icke vore uteslutet alt samfundet
8
Statsutskottets utlåtande nr 197.
redan enligt gällande bestämmelser skulle vara berättigat till önskad skattefrihet.
År 1943 väcktes i första kammaren av herrar Åke Holmbäck, E. A.
Lindblom och Fredrik Ström motion om »lindring i skattskyldigheten för
stiftelser och föreningar, som hava till ändamål att främja litterär verksamhet».
Bevillningsutskottet hemställde emellertid efter ett längre yttrande,
att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, och
utskottets hemställan bifölls i båda kamrarna. Under årens lopp hade betydande
belopp genom samfundet utdelats till skönlitterära författare. Det
törsta »stora priset» utdelades 1920 och utgjorde 5 000 kronor. Sedermera
hade i allmänhet kunnat utdelas ett årligt stort pris av 10 000 kronor. År
1946 hade samfundet, som under åren 1945 och 1946 i avvaktan å regeringsrättens
utslag erlagt 20 088 kronor 86 öre i skatter, endast kunnat utdela
1 700 kronor i pris. Det syntes motionärerna uppenbart, att samfundets
verksamhet vore av den art, att kommunal inkomstskatt och statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt icke borde utgå. I årets statsverksproposition
begärdes en höjning av statsanslaget för understöd åt inhemska skönlitterära
lörfattare från 50 000 till 75 000 kronor. Denna höjning vore synnerligen
välmotiverad ur andra synpunkter och skulle till en väsentlig del elimineras,
om Samfundet De Nio bleve skattskyldigt. Överhuvud kunde då den idé,
som låge bakom Lotten von Kraemers stiftelse, icke realiseras i på långt när
samma utsträckning som eljest. Att de av samfundet utdelade prisen icke
torde vara beskattningsbara hos mottagaren vore icke kompensation för att
samfundets möjlighet att utdela pris beskures så hårt.
På grund därav hemställde motionärerna i första hand, att i 53 § 1 mom.
d) kommunalskattelagen samt i 7 § e) förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt måtte mellan orden »allmänna undervisningsverk» och
»sådana sammanslutningar» inskjutas orden »Samfundet De Nio». En ändring
även av 5 § kommunalskattelagen skulle sakna praktisk betydelse. Skulle
emellertid delta yrkande icke kunna bifallas, hemställdes, i andra hand, om
upptagande på åttonde huvudtiteln av ett förslagsanslag om 10 000 kronor
för att möjliggöra tilldelning åt samfundet av ett anslag, motsvarande vad
samfundet föregående budgetår utbetalt i kommunal inkomstskatt och statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt. Därvid förutsattes, att ett beslut i denna
riktning komme att år efter år upprepas. Av formella skäl hade detta alternativa
yrkande gjorts till föremål för en särskild motion (motion I: 148).
Sedan motionen I: 147 hänvisats till bevillningsutskottet för behandling,
ingåvos till styrkande av de i motionen lämnade uppgifterna angående
samfundets ekonomiska ställning och behov av skattelättnader under hand
till detta utskott dels specifikation å under åren 1945—1946 erlagda skatter,
dels tablå angående samfundets tillgångar och skulder per den 31 december
1945 ävensom inkomst- och utgiftsredovisning för år 1945, dels ock
uppgift å utdelade pris och understöd under åren 1916—1946. Av de sålunda
ingivna handlingarna framgår bl. a., att behållna fondmedel per den
31 december 1945 utgjort 988 977 kronor 82 öre samt att utdelning av pris
och understöd under åren 1916—1946 skett med tillhopa 482 245 kronor.
I sitt den 27 februari 1947 avgivna betänkande, nr 14, har bevillningsutskottet
på närmare anförda skäl hemställt, att motionen I: 147 icke måite
föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet har i sammanhang därmed
Statsutskottets utlåtande nr 197.
9
anfört bland annat att utskottet, som till fullo beaktade betydelsen av den av
samfundet bedrivna verksamheten, ville understryka, att, därest stöd från
det allmännas sida åt denna verksamhet ansåges påkallat, sådant stöd borde
lämnas i form av anslag. Till denna fråga tillkomme det dock icke utskottet
att taga ställning.
Enligt utskottets mening tala goda skäl för alt Samfundet De Nio erhåller
visst stöd från det allmänna för sin verksamhet. Med hänsyn till att riksdagen
icke ansett sig böra biträda det i motionen I: 147 framställda förslaget
om skattefrihet för samfundet, synes ett stöd från statens sida böra
lämnas i form av särskilt anslag på riksstaten. I den föreliggande motionen
I: 148 har föreslagits anvisande för nästa budgetår av ett förslagsanslag å
10 000 kronor, avsett att möjliggöra utbetalandet till Samfundet De Nio av
ett belopp, motsvarande vad samfundet erlagt i skatt till stat och kommun
under tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 med undantag av fastighetsskatt.
Utskottet har för sin del icke funnit sig böra tillstyrka, att anslaget utmätes
i förhållande till samfundets nyssnämnda skatteåligganden, utan vill
förorda, att såsom bidrag till främjande av samfundets verksamhet under
riksstatens åttonde huvudtitel uppföres ett obetecknat anslag. Detta anslag
synes utskottet böra för nästa budgetår upptagas med det i motionen I: 148
angivna beloppet, 10 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av motionen I: 148 såsom
Bidrag till Samfundet De Nio för budgetåret 1947/48 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 10 000 kronor.
Stockholm den 17 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Utskottet.
Närvarande: se under utlåtandet nr 190.