Statsutskottets utlåtande nr 190.

1

Nr m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar
i Malå socken m. m. jämte i ämnet väckt motion.

(l:a avd.)

I propositionen nr 128 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 14 februari 1947,
föreslagit riksdagen att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar
i Malå socken m. m. å kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, anvisa
dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag
av 250 000 kronor, dels ock för budgetåret 1947/48 ett investeringsanslag
av 500 000 kronor.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr Skoglund i Umeå m. fl.
väckt motion (11:358) hemställts, att riksdagen vid besvarandet av förevarande
proposition ville beakta i motionen anförda synpunkter. Motionärerna
ha därvid ansett, att staten skulle lämna särskilt bidrag för uppförande och
inredning av samlingslokaler för de vid ifrågavarande gruvanläggning sysselsatta
arbetarna.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.

Enligt bemyndiganden av Kungl. Maj:t ingick kommerskollegium den 30
december 1940, den 31 augusti 1943 och den 21 juli 1945 för Kungl. Maj:t
och kronan överenskommelser med Bolidens gruvaktiebolag — de s. k. legodriftsavtalen
•— angående bearbetande av staten tillhöriga och till staten
upplåtna malmfyndigheter inom vissa utmål i olika malmfält i Västerbottens
län. Bolaget åtog sig därvid att på statens bekostnad omliänderhava brytning,
transport och anrikning av malmen från utinålcn, däribland vissa utmål
omfattande Lindsköldsgruvan, Adakgruvan och den numera utbrutna
Karlssongruvan, samtliga inom Adakfältet i Malå socken. Till utbyggnad av
gruvanläggningar inom de gruvfält, som inbegripas i avtalen, har riksdagen
anvisat anslag om tillhopa 11 834 000 kronor.

Till anläggningar för driften inom Adakfältet ha investerats omkring
9 700 000 kronor av de anvisade anslagen å 11 834 000 kronor. Enligt verkställda
beräkningar har driften vid fältet under åren 1941, 1942 och 1945
lämnat ett ungefärligt överskott av respektive 16 900, 93 200 och 58 300 kro Bihang

till riksdagens protokoll 19t7. 6 samt. Nr 100 102. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr 190.

nor, medan under åren 1943 och 1944 vid driften uppkommit underskott av
cirka 17 500 respektive 109 200 kronor. Under dessa fem år har sålunda uppstått
ett sammanlagt nettoöverskott av omkring 41 700 kronor. Överskottet
under åren 1941 och 1942 berodde huvudsakligen därpå, att råmalm, som
tidigare brutits och upplagts, tillgodogjorts utan att åsättas något värde samt
att en del malm kunnat brytas billigt i Adakgruvans dagbrott och i Karlssongruvan
på grund av förut utförda arbeten. Vinsten under första halvåret
1946 har preliminärt beräknats utgöra nära 100 000 kronor men har för
hela år 1946 beräknats komma att uppgå till över 500 000 kronor på grund av
stegring av kopparpriset.

I Lindsköldsgruvan har under legodriftsperioden egentlig gruvdrift förekommit
endast från och med år 1945 Malmen i gruvan är för närvarande
tillredd för brytning endast å de s. k. etagerna 2 och 3, avseende nivån mellan
50 och 100 meter. Malmen å denna nivå beräknas räcka ytterligare högst
tre år. Brytningen sker från en utfraktsort å cirka 100 meters nivå. Föreliggande
beräkningar av malmkvantiteterna i gruvan ha visat följande resultat,
nämligen ovan 50 meters nivå 300 000 ton råmalm med en kopparhalt av
1,83 procent, mellan 50 och 100 meters nivå 249 000 ton råmalm med en
kopparhalt av 2 å 3 procent samt mellan 100 och 168 meters nivå 700 000
ton råmalm med över 4 procent. Intill utgången av år 1946 har ur gruvan
utvunnits omkring 10 610 ton slig med ett innehåll av nära 2 500 ton koppar.
År 1946 har produktionen i hela Adakfältet uppgått till 13 867 ton slig med
ett innehåll av omkring 3 225 ton koppar.

Med skrivelse den 27 december 1946 har kommerskollegium överlämnat
en av Bolidens gruvaktiebolag uppgjord plan och kostnadsberäkning för tillredning
av återstående kända malmtillgångar i Lindsköldsgruvan. För tillredningen
enligt planen samt för vissa andra ytterligare arbeten skulle erfordras
1 471 500 kronor. För den första utbyggnadsetappen, beräknad till
två år, begäres 750 000 kronor. Vid ett genomförande av förslaget skulle den
sammanlagda investeringen vid Adakfältet komma att uppgå till 11 171 500
kronor.

Vid en överläggning inom handelsdepartementet med representanter för
kommerskollegium, statens industrikommission, Sveriges geologiska undersökning
och 1945 års gruvutredning har den ekonomiska och tekniska betydelsen
av denna nya investering ytterligare belysts. Den föreslagna investeringen
syntes departementschefen vara nödvändig för att driften vid fältet
på längre sikt skulle kunna drivas fullt rationellt. Det vore emellertid naturligt,
att denna investering liksom andra investeringar inom gruvindustrien
vore riskbetonad. Det ekonomiska utfallet av investeringen bleve nämligen
i mycket hög grad beroende på fluktuationerna i kopparpriset, vilka alltid
brukat vara mycket kraftiga. För år 1946, då priset på koppar successivt
steg från 1 150 till 1 320 kronor per ton, syntes överskottet å driften vid
Adakfältet preliminärt kunna beräknas utgöra mist 500 000 kronor. Sedermera
hade priset ytterligare höjts till 1 540 kronor per ton, vilket motsvarade

Statsutskottets utlåtande nr 190.

3

hittills gällande stoppris. Slutligen hade enligt beslut av statens priskontrollnämnd
den 14 februari 1947 stoppriset höjts till 1 700 kronor per ton. Vid sådant
förhållande syntes man, om produktionen kunde upprätthållas i ungefär
nuvarande omfattning, ha anledning att för den närmaste framtiden räkna
med ett jämförelsevis tillfredsställande resultat av legodriftcn. De för närvarande
tillredda malmerna i Lindsköldsgruvan räckte emellertid vid brytningens
nuvarande omfattning ytterligare högst tre år. Därest de nu föreslagna
tillredningsarbetena komme till utförande, möjliggjordes en brytning av i genomsnitt
sammanlagt cirka 160 000 ton råmalm per år från Lindskölds- och
Adakgruvorna. Den kända malmtillgången beräknades vid denna brytning
räcka omkring tolv år. För amortering och förräntning av nedlagt kapital inom
denna tidrymd vid en räntesats av 3 procent erfordrades ett nettoöverskott,
motsvarande en annuitet av 10,0462 procent. Vid en sammanlagd investering
av 11 171 500 kronor utgjorde det behövliga nettoöverskottet omkring
1 120 000 kronor per år. Enligt gällande avtal utginge till gruvaktiebolaget
ersättning för legodriften med 15 procent å driftsöverskottet. Om samma villkor
antoges gälla under hela amorteringstiden, erfordrades för att täcka såväl
ränta och amortering som ersättning till bolaget ett bruttoöverskott av omkring
1 320 000 kronor. Beträffande utsikterna att nå ett överskott av denna
storleksordning finge erinras, att det vid genomförande av de framlagda planerna
kunde beräknas, att utbytet av koppar skulle kunna avsevärt förbättras
pa grund av att malmen i Lindsköldsgruvans etage 4 vore rikare än malmen
i övriga etager. Vid en årlig brytning av 160 000 ton råmalm med ett genomsnittligt
innehåll av 3 procent koppar, varav cirka 90 procent syntes kunna
utvinnas i form av färdig metall, skulle den utvunna kvantiteten koppar
komma att uppgå till omkring 4 300 ton per år jämfört med 3 225 ton under
år 1946. Under antagande av oförändrade produktionskostnader per ton
utvunnen koppar — ett antagande som syntes departementschefen få betraktas
som någorlunda realistiskt, eftersom de fasta kostnaderna sjönke när
produktionen ökades, vilket i viss utsträckning kunde neutralisera en eventuell
ökning i rörliga kostnader — skulle det framtida bruttoöverskottet vid
det pris på koppar, som gällde under första halvåret 1946, nämligen 1 150
kronor per ton, komma att utgöra cirka 270 000 kronor per år. För varje
stegring av kopparpriset med 100 kronor per ton kunde överskottet beräknas
öka med cirka 430 000 kronor. Vid det fastställda stoppriset, 1 700 kronor
Per ton, skulle bruttoöverskottet sålunda bli omkring 2 600 000 kronor per
år. Under angivna förutsättningar skulle gruvdriften ännu vid ett så jämförelsevis
lågt medelpris på koppar som 1 400 kronor per ton lämna ett bruttoöverskolt,
som jämnt motsvarade räntabilitetsanspråken. Vid ett medelpris
pa koppar av cirka 1 100 kronor per ton skulle värdet av den producerade
sligen däremot endast uppgå till ungefär samma belopp som driftkostnaderna
och något överskott sålunda icke uppstå. Det borde emellertid understrykas,
att de sålunda anförda beräkningarna av det ekonomiska utfallet
vid olika prisförutsättningar vore synnerligen ungefärliga.

Vid nuvarande kopparpris eller vid ett pris, som i varje fall icke under -

4

Statsutskottets utlåtande nr 190.

stege det fastställda stoppriset med mer än högst cirka 300 kronor, kunde
enligt departementschefen gruvdriften i Adakfältet sålunda förväntas tills vidare
lämna ett fullt tillfredsställande överskott. Det pris, som kunde erhållas
för koppar, framställd av gruvaktiebolaget, vore emellertid i främsta rummet
beroende av priset på importerad koppar. Sistnämnda pris svarade för närvarande
i stort sett mot stoppriset. Man kunde på längre sikt dock icke bortse
från möjligheten av en så kraftig importprissänkning, att räntabiliteten äventyrades.
Det kunde därför icke med säkerhet sägas, att det framtida resultatet
av legodriften vid Adakfältet komme att medgiva full amortering och
förräntning av där investerade medel. Departementschefen ville emellertid
erinra om att tidigare gjorda investeringar till väsentlig del motiverats av
försörjningsbehovet under kriget. Detta kunde i och för sig, på samma sätt
som skett i många liknande fall, ha motiverat en nedskrivning av förut gjorda
investeringar till ett värde, som med större säkerhet kunnat antagas bli
fullt förräntat och amorterat. En sådan nedskrivning syntes doek icke böra
företagas förrän man närmare kunde bedöma huruvida kopparpriset mer varaktigt
komme att sjunka till en sådan nivå att fullständig amortering och
förräntning av det hittills nedlagda kapitalet omöjliggjordes.

En förutsättning för att hittills företagna investeringar i största möjliga
utsträckning skulle kunna bli räntabla, vore i varje fall att de föreslagna tillredningsarbetena
komme till stånd. Under alla omständigheter syntes utsikterna
vara gynnsamma för att den därmed förbundna nyinvesteringen skulle
visa sig räntabel. Denna nya investering måste därför framstå icke blott såsom
tekniskt nödvändig utan även som ekonomiskt försvarlig. Därjämte
finge framhållas önskvärdheten av att på ifrågavarande område upprätthålla
en viss krigsberedskap.

Såsom skäl mot att utföra de föreslagna arbetena kunde anföras, att det i
nuvarande ekonomiska läge vore nödvändigt att i görligaste män begränsa
den statliga investeringsverksamheten. Departementschefen ville emellertid
erinra om att den för tillredningsarbetena erforderliga arbetsstyrkan beräknades
till endast sjutton man. Läget på arbetsmarknaden syntes därför icke
utgöra något avgörande hinder för de föreslagna åtgärderna. Då dessutom
ifrågavarande arbeten icke syntes medföra större anspråk på nyanskaffning
av sådana maskiner och annan utrustning, varpå knapphet rådde, syntes ej
heller ur materialsynpunkt några vägande invändningar kunna resas mot
planens genomförande.

Departementschefen har vidare erinrat om att nu gällande legodriftsavtal,
som utgjorde en förutsättning för utnyttjandet av malmtillgångarna i Adakfältet,
utlöpte under den tidsperiod, varunder resultaten av de föreslagna investeringarna
beräknades framkomma, nämligen med utgången av år 1950.
Med hänsyn härtill kunde måhända försiktigheten bjuda att icke nu binda
nytt kapital i gruvfältet utan i stället avvakta en tidpunkt, ’då förhållandet
mellan staten och gruvaktiebolaget kunde fixeras på tillräckligt lång sikt. Det
borde emellertid kunna förutsättas — särskilt om den ifrågasatta rationaliseringen
av gruvdriften komme till stånd — att både staten och gruvaktie -

Statsutskottets utlåtande nr 190.

5

bolaget, när frågan om nytt avtal aktualiserades, skulle vara beredda till
fortsatt samarbete och att för båda parter godtagbara villkor för detta samarbete
då skulle kunna uppnås. Den omständigheten att avtalet endast gällde
till ingången av år 1951 syntes således icke böra hindra att arbetena nu påbörjades.

Departementschefen funne sålunda övervägande skäl tala för att de föreslagna
tillredningarna komme till stånd och förordade, att medel nu anvisades
för utförande av arbetena under den första utbyggnadsetappen. Mot
de i ärendet gjorda kostnadsberäkningarna hade departementschefen icke
något att erinra. Det syntes få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga
föreskrifter om överförande till riksstatens inkomstsida av den del av
uppkommande överskott, som motsvarade normal förräntning av de i företaget
investerade medlen, och om disposition av övriga överskottsmedel för
avskrivning av de anvisade förlagsfondsanslagen.

I sina kalkyler har kommerskollegium anfört, att hänsyn icke tagits till
att det kunde befinnas lämpligt och påkallat att ekonomisk hjälp lämnades
för att åstadkomma samlingslokaler för personalen vid gruvfältet. Det hade
emellertid från arbetarhåll gjorts preliminär framställning om stöd för
åstadkommande av ett Folkets hus. Tomt för ett sådant kunde anvisas inom
gruvområdet. Vederbörandes planer hade ännu icke tagit fastare former och
det vore därför icke möjligt att nu precisera beskaffenheten och omfattningen
av den hjälp, som kunde behövas, exempelvis huruvida ett kontant engångsbidrag
eller ett lån vore påkallat. Möjlighet borde beredas att ur det
belopp, som erfordrades för den första utbyggnadsetappen, lämna ekonomiskt
stöd för uppförande av ett Folkets hus.

Departementschefen har funnit koliegii förslag om ekonomiskt stöd för att
åstadkomma ett Folkets hus vid Adakfältet synnerligen beaktansvärt. Denna
fråga syntes emellertid böra handläggas enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 11 december 1942 (nr 913) om bidrag och lån av statsmedel för anordnande
av allmänna samlingslokaler.

Med hänsyn till angelägenheten av att arbetena påbörjades snarast möjligt
syntes departementschefen 250 000 kronor av det av kommerskollegium
nu föreslagna beloppet böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår. Återstoden, 500 000 kronor, syntes böra upptagas i riksstaten
för nästa budgetår.

Beträffande räntabilitetsutsikterna för tidigare verkställda och i förevarande
proposition föreslagna investeringar vid Adakfältet har sedermera inom
handelsdepartementet verkställts ny beräkning, för vilken redogörelse lämnats
utskottet i en den 7 maj 1947 dagtecknad inom departementet uppgjord
promemoria. I promemorian har anföris följande.

I Kungl. Maj ds proposition 1947: 128 angående anslag till utbyggnad av
staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken in. in. har uppgivits, att
vinsten å legodriften vid Adakfältet under första halvåret 1946 preliminärt
beräknats utgöra nära 100 000 kronor men att den för hela år 1946 torde

6 Statsutskottets utlåtande nr 190.

komma att uppgå till över oOO 000 kronor pa grund av stegring av kopparpriset.

Enligt från Bolidens gruvaktiebolag numera inkomna uppgifter utgör vinsten
å ifrågavarande legodrift 216 472 kronor 12 öre för hela år 1946. Att
legodriften under nämnda år sålunda utfallit mindre gynnsamt än tidigare
beräknats, har uppgivits bero på i huvudsak följande omständigheter.

Vid utförande av i propositionen anförda kalkyler har kommerskollegium
stått till tjänst med lämnande av nödiga primäruppgifter. Vid ifrågavarande
tillfälle förelåg icke någon definitiv och fullständig avräkning för år 1946.
Kollegiet har därför utgått från bolagets preliminära månadsrapporter som
i fråga om produktionskostnaderna i smältverket baserade sig på 1945 års
kostnader. Produktionskostnaderna ha emellertid under 1946 stegrats på
grund av ökade arbetslöner och materialpriser, vartill kommer, att vissa större
reparationskostnader förekommit under 1946, vilka enligt legodriftsavtalet
kommit att delvis belasta även legogruvornas utgifter. Vidare ha vissa
delar av smältverket till följd av bl. a. minskade malmleveranser från bolagets
egna gruvor icke tillfullo kunnat utnyttjas. Härigenom har enligt bestämmelserna
i legodriftsavtalet en större del av de fasta kostnaderna för
smältverket kommit att falla på legodriften.

Sedan det definitiva resultatet av 1946 års legodrift blivit känt, har inom
handelsdepartementet företagits en omräkning av de i propositionen intagna
kalkylerna rörande räntabilitetsutsikterna för tidigare verkställda i propositionen
föreslagna investeringar vid Adakfältet. Sistnämnda kalkvler grunda
sig på den förut gjorda uppskattningen av vinsten för första halvåret
1946. Den nu utförda beräkningen har i stället baserats på det faktiska driftsresultatet
för år 1946, varvid vinstbeloppet avrundats till 216 500 kronor.
Medelpriset på koppar under året har enligt uppgift från gruvaktiebolaget
uppgått till ca 1 200 kronor per ton.

Den nya beräkningen, för vars resultat i det följande redogöres, har vidare
liksom de i propositionen (s. 5—6) anförda kalkylerna grundats på antagandet,
att produktionskostnaderna per ton utvunnen koppar förbli oförändrade.
Det är emellertid att märka att vissa rörliga produktionskostnader
befunno sig i stigande under år 1946 och att en fortsatt stegring torde vara
att förvänta. Vid Rönnskärsverken genomföres emellertid för närvarande ett
omfattande rationaliseringsprogram genom övergång till elektrisk smältning,
större konvertrar etc., vilket kommer att motverka den stigande tendensen"i
produktionskostnaderna. Ifrågavarande nyanläggningar beräknas komma i
drift i slutet av år 1948 och början av år 1949. Olika omständigheter tyda
vidare på att man framdeles torde kunna räkna med sjunkande fasta kostnader
för utvunnen koppar. I den mån gruvaktiebolaget lyckas öka produktionen
vid sina egna gruvor och om dessutom leveransen av kopparslig från
de av staten ägda gruvorna kan ökas — vilket möjliggöres framförallt genom
de i propositionen förordade arbetena vid Lindsköldsgruvan — kommer produktionsvolymen
att stiga, varigenom avskrivningar, räntor och allmänna
omkostnader per ton utvunnen koppar böra sjunka i motsvarande grad. Vid
sådana mera normala marknadsförhållanden, som kunna förväntas inträda
på längre sikt, torde också komma att föreligga större möjligheter för bolaget
att öka sina inköp av svensk och utländsk slig samt skrot och blisterkoppar
in. in., om detta skulle erfordras för bättre utnyttjande av smältverkets anläggningar.
Härtill kommer, att även själva gruvdriften effektiviseras genom
ifrågavarande utbyggnad av gruvanläggningarna. Övervägande skäl synas sålunda
tala för att någon väsentlig stegring av de totala produktionskostnaderna
för den genom legodriften utvunna kopparn icke behöver befaras, om de

Statsutskottets utlåtande nr 190. t

föreslagna nyinvesteringarna komma till stånd. I varje fall torde detta gälla
på längre sikt.

Beträffande övriga förutsättningar för lönsamhetsberäkningen torde här
endast behöva erinras om att den sammanlagda investeringen vid Adakfältet
efter genomförandet av det i propositionen framlagda förslaget skulle komma
att uppgå till 11 171 500 kronor, att för amortering och förräntning av
detta kapital samt för ersättning till bolaget enligt legodriftsavtalet skulle
erfordras ett årligt driftsöverskott av ca 1 320 000 kronor samt att den genom
legodriften utvunna kvantiteten koppar efter förslagets slutliga genomförande
beräknas uppgå till omkring 4 300 ton per år jämfört med 3 225 ton
under år 1946.

Av de omräknade kalkylerna framgår, att legodriften kan, sedan de i propositionen
förordade tillredningsarbetena vid Adakfältet fullbordats, beräknas
lämna ett bruttoöverskott av omkring 290 000 kronor per år vid det pris
på koppar, som i medeltal gällde under år 1946. För varje stegring av kopparpriset
med 100 kronor per ton kan överskottet, såsom i propositionen
framhållits, beräknas öka med cirka 430 000 kronor per år. Vid det stoppris,
som fastställdes den 14 februari 1947, nämligen 1 700 kronor per ton, skulle
bruttoöverskottet komma att uppgå till omkring 2 400 000 kronor per år.
Om kopparpriset skulle sjunka till cirka 1 450 kronor per ton, kan gruvdriften
likväl väntas lämna ett bruttoöverskott, som ungefär motsvarar räntabilitetsanspråken.
Vid ett kopparpris av cirka 1 150 kronor per ton skulle
däremot något nämnvärt överskott för amortering och förräntning icke uppstå.
Inkomsterna skulle dock helt täcka produktionskostnaderna.

Mot bakgrunden av ovan anförda resultat av senast verkställda beräkningar
framstå räntabilitetsutsikterna för investeringar vid Adakfältet såsom
något mindre gynnsamma än vad tidigare kalkyler antyda. Det lägsta pris
som skulle medge full amortering och förräntning (1 450 kronor) ligger sålunda
50 kronor högre per ton än vad som anges i den i propositionen anförda
kalkylen (1 400 kronor). Någon mera väsentlig försämring av utsikterna har
sålunda icke inträtt. De i propositionen anförda skälen för att där förordade
nyinvesteringar böra komma till stånd torde allt fortfarande äga giltighet,
så mycket mera som priset på koppar alltjämt visar kraftiga tendenser till
stegring. Sålunda har statens priskontrollnämnd den 21 april 1947 medgivit en
höjning av det för gruvaktiebolaget gällande stoppriset på koppar från 1 700
till 1 910 kronor per ton. Vid sistnämnda pris kan legodriften beräknas lämna
ett bruttoöverskott av icke mindre än cirka 3 300 000 kronor per år.

Slutligen må erinras om att, såsom i propositionen framhållits, utförandet
av de föreslagna tillredningsarbetena utgör en förutsättning för att hittills
företagna investeringar i Adakfältet i största möjliga utsträckning skola kunna
bli räntabla samt alt utsikterna för att den med ifrågavarande tillredningsarbeten
förbundna nyinvesteringen skall visa sig räntabel under alla
omständigheter synas vara gynnsamma. Denna nya investering framstår därför
icke blott såsom tekniskt nödvändig utan även som ekonomiskt försvarlig.

Såsom departementschefen framhållit är Lindsköldsgruvan inom det s. k.
Adakområdet i Västerbottens län för närvarande en av våra förnämsta kopparfyndigheter.
Intill utgången av år 1946 har ur gruvan, vari under legodriftsperioden
egentlig gruvdrift förekommit endast från och med år 1945,
utvunnits inemot 2 500 lön koppar. De största och på koppar rikaste malmpartierna
i gruvan äro emellertid icke tillredda för brytning. För tillredning
m. m. av dessa tillgångar skulle enligt nu uppgjord plan erfordras 1 471 500

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande nr 190.

kronor. För den första utbyggnadsetappen, beräknad till två år, har Kungl.
Maj:t äskat 750 000 kronor, varav 259 000 kronor skulle anvisas på tilläggsstat
för innevarande budgetår.

Utskottet vill erinra, att huvudsyftet med legodriften hittills från statens
sida icke varit att uppnå vinst utan att i en för landets metallförsörjning
brydsam tid erhålla tillskott till vår beredskap på detta område. Samma försörjningsmoti
v föreligger icke längre. Det i propositionen nu framställda förslaget
bör därför bedömas med hänsyn till normala marknadsförhållanden.

Då av propositionen att döma de planerade tillredningsarbetena icke komma
att ställa några st ii itc krav på arbetskraft eller material, synas med hänsyn
till investeringsläget betänkligheter knappast behöva möta mot att desamma
komma till utförande. Framhållas må emellertid att det ekonomiska
utfallet av investeringen är i högsta grad beroende på prisfluktuationerna
på importerad koppar. Det är därför knappast möjligt att med någon större
grad av säkerhet bedöma utsikterna att nå ett inkomstöverskott av sådan
storleksordning, att detsamma medgiver amortering och förräntning av det
nedlagda kapitalet. Det kan härvid vara av intresse att framhålla, att enligt
inom handelsdepartementet verkställda beräkningar av räntabilitetsutsikterna
det lägsta kopparpris, som skulle medgiva full amortering och förräntning,
utgör 1 450 kronor. I dagens läge med ett stoppris på koppar av 1 910
kronor per ton beräknas legodriften lämna ett bruttoöverskott av omkring
3 300 000 kronor för år.

Även om det planerade företaget får anses i viss mån riskbetonat, synas
dock vissa skäl tala för att den ifrågasatta utbyggnaden bör komma till
stånd. Sålunda torde såsom kommerskollegium — med erinran att Lindsköldsgruvan
för närvarande bidrager med över hälften av sligproduktionen
vid Adakfältet — framhållit, fortsatt drift vid denna gruva i ungefär nuvarande
omfattning utgöra förutsättning för att verksamheten i fältet skall
kunna uppehållas vid en ekonomiskt lämplig storlek. Vidare är att märka
att en åtstramning på kopparmarknaden kunnat förmärkas med påföljd att
vissa svårigheter föreligga att genom inköp från utlandet tillgodose vårt behov
av koppar. Det bör därjämte beaktas, att den importerade kopparn till
största delen måste betalas i dollarvaluta. Uppenbart är att den nu beräknade
produktionen kommer att utgöra ett icke oviktigt bidrag till landets kopparförsörjning.
Även ur krigsberedskapssynpunkt bör förslaget tillmätas viss
betydelse.

Utskottet har vid angivna förhållanden funnit övervägande skäl tala för
att de föreslagna tillredningarna komma till stånd och tillstyrker alltså de
för ändamålet begärda medelsanvisningama.

Departementschefen har i anslutning till ett av kommerskollegium framställt
förslag förutsatt, att vid Adakfältet skulle uppföras ett Folkets hus
för personalen därstädes. Enligt den föreliggande motionen skulle staten
lämna särskilt bidrag för samlingslokalernas uppförande och inredning, att
bestridas från det nu äskade anslaget. Utskottet, som i likhet med departementschefen
finner kommerskollegii förslag synnerligen beaktansvärt, delar

Statsutskottets utlåtande nr 190.

9

även departementschefens mening, att denna fråga bör handläggas enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 11 december 1942 (nr 913) om bidrag
och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler. Utskottet
kan alltså icke instämma i det i motionen gjorda yrkandet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må till Utbyggnad av staten tillhöriga
gruvanläggningar i Mald socken m. m. under fonden för förlag
till statsverket anvisa

a) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47
ett investeringsanslag av 250 000 kronor;

b) för budgetåret 1947/48 ett investeringsanslag av 500 000
kronor;

II. att motionen 11:358 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 17 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Gränebo, Karl Andersson, Andrén, Gustaf Karlsson, Boman, Gustaf Iwar
Anderson, Bosenberg, Gustav Emil Andersson, Lundgren och fröken Osvald;
samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Bergström, Andersson
i Malmö, Mårtensson, Lindholm, Åkerström, Holmström, Onsjö, Thapper,
Persson i Svensköp, Johansson i Mysinge och Birke.